The Project Gutenberg EBook of Om utvandringen, dess betydelse och orsaker
by Knut Wicksell

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org


Title: Om utvandringen, dess betydelse och orsaker
       Fredrag, hllet i Stockholm den 25 och den 28 November samt i Upsala
       den 3 December 1881
       

Author: Knut Wicksell

Release Date: May 3, 2005 [EBook #15761]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK OM UTVANDRINGEN, DESS ***




Produced by Martin gren, Tapio Riikonen and PG Distributed Proofreaders






OM UTVANDRINGEN, DESS BETYDELSE OCH ORSAKER

Fredrag, hllet i Stockholm den 25 och den 28 November
samt i Upsala den 3 December 1881


AF
KNUT WICKSELL

Med ett bihang.


ALBERT BONNIERS FRLAG, STOCKHOLM, 1882.




Freliggande uppsats utgr med ngra smrre frndringar och tillgg
innehllet af ett fredrag, som frliden hst af mig ngra gnger hlls
i Stockholm och Upsala. Lika litet som mina fregende smskrifter
rrande befolkningsfrhllandena kan denna gra ansprk p ngot
egentligt vetenskapligt vrde. Mina studier i hithrande mnen ro
alltfr obetydliga, fr att jag t den hr behandlade, vigtiga frgan
skulle kunnat gifva den omsorgsfulla och grundliga utredning, som den
utan tvifvel frtjenar, och jag gerna velat vara i stnd att lemna. Men
d den uppfattning af mnet, hvarifrn jag utgtt, och om hvars
riktighet i hufvudsak jag fortfarande r lifligt fvertygad, i vrt land
fr nrvarande icke rknar ngon enda mera betydande frsvarare[1]
(under det den af utlandets mest framstende skriftstllare p detta
omrde sedan lnge uppmrksammats) har jag trott att fven en
bristfllig framstllning deraf vore att fredraga, framfr att hela
saken fortfarande skall vara undanskymd och fr de flesta oknd.

Med undantag af ett ssom bihang medfljande svar p en kritik i
Gteborgs Handels- och Sjfartstidning har jag ej ansett lmpligt att
inlta mig i ngon polemik mot de anmrkningar, som af ngra tidningar
framstlts mot mitt fredrag. Flera af dessa anmrkningar grunda sig p
missuppfattning af det sagda, till ngon del kanske beroende p
bristande tydlighet i den muntliga framstllningen. Rrande dessa,
hnvisar jag derfr till sjelfva boken. Andra ter ro af den
beskaffenhet, att jag tills vidare mste tvifla p, det de varit
framstlda i god tro. Framfrallt gller detta om de kritiker af mitt
fredrag, som varit synliga i tv af hufvudstadens veckotidningar. Den
ena af dessa, som lr vara landets mest spridda tidning, upptrder nu
och i de hftigaste ordalag mot skdningar, som tidningen sjelf fr
omkring ett r sedan gjorde till sina, utan att omkastningen p ngot
stt r motiverad; i den andra tidningen ter--"Sveriges
trefligaste"--beskylles jag bland mycket annat, som ej frtjenar att
besvaras, fr att ha gifvit en vilseledande framstllning af
utvandrarnes stllning i Amerika; oaktadt de korta notiser jag hrom
lemnade, i hufvudsak och p sina stllen till och med ordagrant voro
hemtade ur en af den nmda tidningens redaktr nyligen utgifven handbok
fr emigranter.

Men den mda r i sanning frspild, som anvndes p att bekmpa sigter,
hvilka motstndaren i grunden icke eger, utan endast fr tillfllet
tagit sig att frfkta. Dylikt kan mjligen vara af nytta ssom en
fning i logik, hvarmed jag dock fr gonblicket saknar tid och lust att
sysselstta mig. Deremot vill jag med tacksamhet mottaga hvarje
granskning, som frn sakkunnigt hll kan komma mitt nu frn trycket
utgifna fredrag till del, och d fven, om s blir behfligt, ing i
svaroml.

Upsala i Februari 1882.

FRFATTAREN.




Om det intresse, hvarmed sociala freteelser af allmnheten omfattas,
alltid stode i ett noga afvgdt frhllande till deras vigt och
betydelse, till djupet och omfattningen af det inflytande, de utfva p
samhllslifvets alla omrden, r det svrt att frestlla sig, huru
srskildt i vra dagar ngot mne i hgre grad kunde vara egnadt att
tilldraga sig uppmrksamheten n det, som i det fljande skall gras
till freml fr ngra korta betraktelser.

Utvandringen till frmmande lnder, framfr allt till Nord-Amerikas
frenta stater, r visserligen icke lngre ngon nyhet i vrt land, och
om vid dess frsta upptrdande i strre skala fr ett par decennier
sedan en och annan nnu vgade hoppas, att den vore en af tillflliga
orsaker franledd snart fvergende freteelse, torde den uppfattningen
numera vara alldeles fvergifven: man har smningom vant sig att i
emigrationen se ett konstant, r efter r terkommande, om n med
olika styrka upptrdande fenomen, en normal lifsyttring inom
samhllsorganismen--fr att tala i optimistisk stil; eller ock--om man
ser saken mera i svart--en kronisk sjukdomsprocess i densamma. Men om
sledes saken sjelf icke r ngon nyhet, kan detta deremot med allt skl
sgas om de dimensioner, den under de senast frflutna tvenne ren
antagit, hvilka i sjelfva verket fvertrffa allt, hvad vi hittills i
den vgen upplefvat. Redan den utvandring, som tfljde de svra
missvxtren i slutet p 1860-talet, uppndde en i hgsta grad
aktningsbjudande storlek: r 1869, d den stod p sin hjdpunkt,
berknar man, att inemot 40,000 menniskor mste hafva lemnat
fosterlandet. Det oaktadt frete svl 1880 som 1881 rs emigration nnu
hgre siffror. Om dessa ocks icke nnu ro med full noggranhet bekanta,
kan man dock p grund af uppgifterna frn Gteborg och Malm, fver
hvilka stder emigrantstrmmens hufvudmassa drager, med tillrcklig
sannolikhet sluta, att under dessa tv r minst 100,000 invnare lemnat
landet; bland hvilka det fvervgande flertalet begifvit sig till
Amerika.[2]

Siffran r--fr ett land p fyra och en half millioner
invnare--betydlig. Den r proportionsvis vida strre n motsvarande
siffror frn flera af de lnder, som eljest plga anses fr
emigrationens centralhrdar; hvad srskildt utvandringen frn Tyskland
betrffar, som i det stora fderneslandet under sista tiden vckt s
mycken oro och satt s mnga pennor i rrelse, befinnes den, om man tar
hnsyn till de bda lndernas folkmngd, under fjolret icke ens hafva
utgjort fjerdedelen, under innevarande r knapt hlften mot vr egen.
Vilja vi inom vrt eget land uppska ngra jemfrelsepunkter, s visar
sig bland annat, att om ett af vra mindre ln t. ex. Upsala eller
Stockholms ln helt och hllet rensades frn folk, det likvl ej ensamt
skulle hafva kunnat uppehlla emigrationen under blott dessa tv r, ty
vl stiger folkmngden i Upsala ln till 100,000 inv., i Stockholms ln
till hlften mera, men  andra sidan r som bekant frdelningen i
ldersklasser ej densamma bland utvandrarne, som bland den friga
befolkningen, utan frndrad derhn, att det hufvudsakligen r unga,
fullt arbetsfra personer, som utflytta. ldersklasserna 21-30 r ro
bland emigranterna representerade i nra 3 gnger starkare proportion n
bland befolkningen i dess helhet.[3]

Vid sidan af dylika sakfrhllanden frefaller i sanning den snart sagdt
fullstndiga likgiltighet, hvarmed denna vigtiga samhllsangelgenhet
betraktas af de ledande personerna i vrt land och inom vr press, lika
fverraskande, som den r sorglig och nedslende. Vra tidningar, som
eljest plga egna en sklig uppmrksamhet t alla in- eller utlndska
frgor af ngon vigt, gra betrffande emigrationen ett bestmdt
undantag frn denna regel. De anteckna, det r sant, vecka efter vecka
antalet utvandrare, liksom de anteckna noteringarna p brsen:
400-500-1000-2000, men detta r ocks allt. Efter en ledande artikel i
frgan, fr att icke sga en utfrlig artikelserie, spanar man
frgfves, och fver hufvud taget kunde deras frbehllsamhet ej vara
strre, om saken i frga varit en af dessa samhllsvdliga freteelser,
hvilka det gller att med frenade krafter i den goda ordningens
namn--tiga ihjl.

Hrom r dock mhnda mindre att sga. En publicist mste ndvndigtvis
splittra sin uppmrksamhet p en mngd olika freml, och till
specialunderskningar har han antagligen fga tid frig. Men d en
rdplgande frsamling med s stora (och delvis berttigade) ansprk p
auktoritet och sakkunskap, som den, hvilken i somras sammantrdde till
det s. k. Nationalekomiska mtet i Malm, upptager frgan om
emigrationen p sitt program, har man m hnda rtt att vnta, att
ndtligen en behandling, gende utfver den allra ytligaste skall komma
det vigtiga rendet till del. Hvar och en, som fljt detta mtes
frhandlingar vet likvl, huru fullstndigt hvarje frhoppning i denna
riktning vardt besviken. Lngt ifrn att egna frgan ngon verklig
utredning,[4] ville man ej ens gifva sitt understd t ett vlbetnkt
frslag, utgende p att i den nrmaste framtiden f en dylik utredning
verkstld af sakkunniga personer: hela diskussionen synes knapt hafva
varit menad p allvar, frgan togs blott af den vid mtets brjan
rdande majoriteten till frevndning fr att f framkomma med en
meningsyttring--i protektionistiskt syfte. Det merkantila omrdet r mig
frmmande, men, om jag jemfr de bda frgornas inbrdes vigt och
betydelse--emigrationen  ena sidan, en nskvrd eller icke nskvrd
liten frhjning i tullsatserna  den andra--s frefaller mig verkligen
den nmda manvern ej blott oberttigad, utan derjemte icke s litet
grotesk, nstan som om ngon ville tillgripa en nghammare fr att
kncka en hasselnt--hvilken kanske till p kpet r maskstungen.

Fr frigt fick man fven vid detta mte och frn personers sida, hvilka
bort vara hjda fver dylika trivialiteter, hra utvandringen betecknas
som "en frvillelse", "en folksjukdom, som mste rasa ut" och dylika
talestt, hvilka ju i grunden icke sga ngonting annat, n att talaren
fr sin del r ogynsamt stmd mot emigrationen och helst skulle se, att
den upphrde--fver frgans verkliga natur sprida dylika utgjutelser
tydligen icke den ringaste upplysning.

Nr saken befinner sig p denna punkt, har jag vgat frestlla mig, att
det fr hvar och en, som bildat sig en, om n ofullstndig, dock p
rationela grunder fotad uppfattning af denna samhllsfrga, frefunnes
en rttighet och noga taget mhnda till och med en pligt att utan
tvekan uttala denna sin fvertygelse; s mycket hellre har jag fr min
del velat gra detta, som frgan om emigrationen, om jag eljest rtt
uppfattat den, str i det allra innerligaste; samband med den allmnnare
och mera omfattande befolkningsfrga, hvilken jag sedan ett par r
tillbaka gjort till min uppgift att ska tillvinna den tnkande
allmnhetens i vrt land intresse, fr att omsider, i fall lyckan r
god, kunna bringa den fram p den offentliga diskussionens dagordning.

Hvad jag mnar sga, r visserligen ej mycket--ngra allmnna
betraktelser helt enkelt, som i det hela hvar och en kan anstlla--men
dock, som jag hoppas, tillrckligt att fr dem, som sjelfva ej nrmare
tnkt fver mnet, lemna en antydan om, hvilka utvandringens betydliga
s vl frdelar som olgenheter ro, fvensom om den i min tanke enda
mjliga utvgen att undvika de senare utan att p samma gng fventyra
de frra--ngot som naturligen endast kan lyckas, i den mn vi frm
bilda oss en klar frestllning om emigrationens allmnnaste orsaker.

De ter, hvilka i en helt annan grad n jag ro utrustade fr ett
framgngsrikt fretagande af en dylik underskning, borde, synes det
mig, icke s mycket frebr mig, att jag vgat taga till orda, som ej
snarare sig sjelfva, derfr att de i ett s vigtigt mne fortfara att
iakttaga tystnad.




I.


Liksom utvandringen sjelf sndrar och n mer har tendens att sndra vrt
folk i tvnne hlfter, tskilda icke genom en tullgrns, ssom fallet
skulle vara vid en frmmande erfring, utan af ett verldshaf och
ondliga landstrckor, hvilka blott af ett ftal mer n en gng
fverfaras; s snderfaller ocks frgan om utvandringens betydelse i
tv vsentligen olika, allt efter som man betraktar dess inflytande p
den hemmavarandes eller p den bortdragande delen af befolkningen. Det
gifves nu visserligen en fven hr i landet mycket beundrad
nationalekonomisk skola, enligt hvars sigt ngon vsentlig skilnad icke
frefinnes eller kan frefinnas mellan det ena och det andra
samhllslagrets, den ena och den andra samhllsmedlemmens intressen;
fastmer bero de msesidigt af hvarandra ssom lemmarna i en organism.
Detta r den vackra lran om "intressenas harmoni", Careys och Bastiats
bermda devis, hvilken man nnu tycker sig se strla i briljanterad eld
i de politiko-ekonomiska lustfyrverkerier, som af den bekante
Leroy-Beaulieu tid efter annan uppsndas, vanligen under starka
bifallsyttringar i tidningspressen, icke minst i vr egen. sigten r
onekligen hgst upplyftande: den ena individens vlfrd drager genom ett
slags naturndvndighet, eller kanske rent af genom ett slags
fvernaturlig _harmonia prstabilita_, den andras med sig: den enas brd
r den andras--brd, det banala ordsprket m sga hvad det vill. Men p
freliggande fall tminstone eger denna hga teori ringa eller ingen
tillmpning: Dr utvandraren lemnat fosterjorden och landstigit i
Amerika, kunna vi vl fortfarande flja honom med vra sympatier, men om
det der borta gr honom vl eller illa, om han uppsvingar sig till
kapitalist eller frsjunker i elnde; detta har tydligen p vra egna
ekonomiska frhllanden alls intet inflytande.[5] Och lika litet berres
_han_ af tillstndet i hans forna fdernesland; han har lemnat skeppet i
sin julle; om detta sedan sjunker eller fortfar att flyta, kommer honom
icke vid: han r amerikanare, vi svenskar.

Saken har sledes tminstone tv sidor, och fr att ej beskyllas fr en
"sjuklig filantropi" vill jag frst och hufvudsakligen uppehlla mig vid
den mera egoistiska sidan och frga: hvilka frdelar eller olgenheter
drabba i fljd af utvandringen den qvarstannande befolkningen och landet
i dess helhet?

Finge man tro optimisterna, skulle frdelarne vara alldeles
fvervgande. "Folkens in- och utflyttningar", har jag ngonstdes lst,
"ro att frlikna vid en andlig byteshandel, hvarigenom de msesidigt
rikta hvarandra med sina bsta hfvor, genomtrnga hvarandra till
inbrdes frbrdring. Emigrationsstrmmens vgor ro de pulsslag,
hvarigenom blodet i samhllsorganismen kringfres och hindras att
stagnera." Endast skada, att dessa och dylika liknelser alls icke
uppgras p basen af verkliga fakta. Resonnemanget frutstter
uttryckligen, att mot utvandringen svarar en ngot s nr jemfrlig
invandring, men detta r i vrt land tminstone (liksom i europeiska
lnder fver hufvud) alls icke hndelsen. Statistiken fver
_immigrationen_ r visserligen ganska knapphndig, men i det hela taget
kan man dock sga, att under det utvandrarne rknas i tusental, stiger
invandrarnes antal knapt till lika mnga hundrade, och af dessa ro
dertill strsta delen tervndande emigranter; de verkliga utlndingar,
som fr nrvarande finna det lnande att nedsl sina boplar i Sverige,
utgra, hvad antalet betrffar, en ren obetydlighet. Den "andliga
byteshandeln" visar sig sledes vid nrmare pseende vara af den
beskaffenhet, att den ena parten endast gifver utan att f ngonting
tillbaka, eller i hvarje fall en handel med mycket lng kredit; och den
process, som man velat frlikna vid blodomloppet i en menniskokropp, kan
i sjelfva verket lngt bttre karakteriseras ssom en serie
derltningar--ett medel att bibehlla helsan, som tminstone inom
lkarekonsten redan frlorat allt frtroende och frmodligen icke
frtjenar strre inom statshushllningen.

Lemna vi sledes fr gonblicket den luftiga optimismen med dess vackra,
men oplitliga bilder och liknelser fr att i stllet ska leta oss fram
p sakfrhllandenas fasta mark, faller det genast i gonen att
emigrationen, fven rent ekonomiskt taget, medfr en dubbel frlust.

Den innebr en frlust frst och frmst af kapital. Sjelfva resan r
kostsam, och alldeles utan tillgngar kan utvandraren, helst under den
frsta tiden af sin vistelse i frmmande land, svrligen taga sig fram.
De penningar, han slunda medfr ur landet, ro i allmnhet frlorade
fr detta. Och en dylik kapitalfrlust intrffar fven der, hvarest man
i frstone kunde tro, att det blott r frga om ett ombyte af egare. Om
en person sljer grd och grund och beger sig till Amerika, lemnar han
visserligen sjelfva jorden qvar och fven byggnaderna, men han lemnar
dem ej som present till eftertrdaren eller till staten, utan den frre
fr naturligtvis betala dem med ett kapital, som han antingen frut haft
placeradt p annat hll eller ock upplnat: i bda fallen minskas
tydligen landets rrliga frmgenhet med ett jemt lika stort belopp, som
kpeskillingen utgjorde, eller tminstone den del deraf, som terstr,
sedan skulder och inteckningar blifvit gldade. Denna sida af saken har
den frdelen att fr alla vara tydlig och klar, men det r nog icke skl
att lgga en allt fr stor vigt vid den. Flertalet emigranter utgres af
arbetsfolk och tjenstefolk[6] fattigt folk med ett ord, mnga ro
dessutom minderriga: bda dessa orsaker medfra, att utvandrarnes
kapitalfrmgenhet, i medeltal per individ berknad, ej uppg till ngon
synnerligen hg summa. Enligt en ngra r gammal uppgift,[7] som skall
hrrra frn en vl underrttad person i Amerika, kan man p sin hjd
antaga, att i medeltal hvarje utvandrare medfr 100 kr. i reda penningar
jemte ett litet frrd af bohagsting.[8] Lggas hrtill resekostnaderna,
skulle man visserligen p detta stt fr de senaste tv rens utvandring
komma till en summa af 20 millioner kr., fven med fstadt afseende p,
att ej alla dessa utvandrare begifvit sig till Amerika; men denna summa
br i frhllande till utvandrarnes stora antal snarare frvna genom
sin litenhet n tvrtom. Fr frigt fr man hrvid ej glmma att gra
skligt afseende p de penningsummor, som i form af hemsnda
resebiljetter, understd t hemmavarande anhriga eller terbetalande af
gjorda penningfrskott komma landet till godo, och hvilka tminstone
under goda r lra uppg till flera millioner. Den stora utvandringen af
tjenstehjon och andra obemedlade personer lter i sjelfva verket
svrligen p annat stt frklara sig n s, att mngens reskassa till
strre eller mindre del utgres af upplnade penningar, som efter
framkomsten terbetalas.

Det r ocks icke s mycket fver den direkta kapitalfrlusten, som de
beklaga sig, hvilka med oblida gon betrakta utvandringen; utan deras
klagoml glla i frmsta rummet den oerhrda frlust af arbetskraft, som
genom emigrationen tillskyndas landet. Och att denna frlust r betydlig
fljer omedelbart af hvad ofvanfr sagts om utvandrarnes lder samt af
den omstndigheten, att flertalet bland dem tillhra en samhllsklass,
fr hvilken maklig hvila och sysslolshet merendels ro oknda ting.

Hr mta oss likvl p nytt optimisterna, denna gng rustade med skl,
hvilka vl ro vrda vr uppmrksamhet. Om verkligen, invnder man,
landet behfver all denna arbetskraft, hur kommer det d till, att det
alls ej frmr betala den med ett pris, som kunde gra det fr
utvandraren lnande att stanna hemma. Detta icke blott vore tnkbart,
utan skulle p grund af lagen om tillgng och efterfrgan med
ndvndighet intrffa, derest verkligen utvandringen berfvade landet en
sak, som det hade behof af och kunde med frdel anvnda.

I den frtrffliga, ehuru blott allt fr kortfattande monografi fver
utvandringen, som finnes intagen i W. E. Svedelius' r 1875 utgifna
Studier i Sveriges Statskunskap, finnes denna uppfattning med eftertryck
framhllen i bl. a. fljande ord: "Frgan om det afbrck, som
fderneslandet lider genom utvandringen, lter sig slutligen bst
besvaras med en annan frga, som skulle kunna slunda uttryckas: har det
d blifvit tomt i Sverige efter dem, som reste bort? Skulle s vara att
ngot synnerligt tomrum icke mrkes, mste detta vara ett tecken att de,
som reste, icke voro oumbrlige. Utvandringen framstller sig d icke
ssom en afgjordt ond sak ... och man bekymrar sig icke derfver, men
man tackar Gud, som skapat verlden s stor, att utrymme icke saknas i
andra lnder fr dem som funno sitt fdernesland fr trngt.--Skulle det
ter", fortstter frfattaren, "brja visa sig, att nr bonden reste
till Amerika, fll hemmanet i desml, emedan ingen fans, som upptog det
lediga hemmansbruket, eller att verkstder mste stngas eller
arbetsfretag afstadna emedan arbetande armar ej mera finnas eller att
arbetslner stegrades till en orimlig hjd, icke i fljd af andra
orsaker, men blott derfr, att arbetarnes antal hade blifvit allt fr
ringa, eller att priserna p vanliga frndenheter sjnko till vanvrde,
emedan konsumenter saknades, d", menar frfattaren,--"vore det en
obegriplig sak, om icke utvandringen afstadnade, ty krafterna, som hade
satt den samma i gng, hade d upphrt att verka".[9]

Det ligger en betydlig styrka i dessa anmrkningar, och, ehuru de,
svidt jag frstr, endast omfatta en sida af saken, ro de likvl, frn
denna sida sedda, omotsgliga. Den skraste och mest omedelbara verkan
af utvandringen r, att den minskar konkurrensen bland arbetarne och
derigenom hjer arbetslnerna eller, om dessa redan ro stadda i
sjunkande, motverkar deras ytterligare snkning; vidare, ehuru de
hemmavarande arbetarne slunda bli i tillflle att ka sin konsumtion,
br likvl minskningen i antalet konsumenter medfra, att priset p alla
sdana frndenheter, som icke helt och hllet ro beroende af
prisstllningen p den utlndska marknaden, varder billigare. Bda dessa
omstndigheter innebra ptagligen en afgjord frdel fr den stora
massan af befolkningen, och, ehuru deras verkan p de klasser i
samhllet, som till strre eller mindre del lefva af andras arbete, i
allmnhet ej r lika frdelaktig (om ej derigenom att utgifterna fr
fattigvrden frminskas), mste dock infr ett opartiskt omdme
frdelarne hrvid anses vida fvervga olgenheterna. Alltfr tvra
omkastningar kunna mhnda vara skadliga, i hvilken riktning de n g,
men sdana skola endast undantagsvis kunna frorsakas af
utvandringen,[10] och i det hela vill det frefalla mig, som skulle de,
hvilka frn den nu omnmda synpunkten beklaga utvandringen, hrvid
hufvudsakligen ledas af den mycket misstnkta patriotism, som framfr
arbetarens, framfr den lefvande menniskans vlfrd stter den
utveckling af landets jordbruk och industri, som nu tyvrr icke kan ske,
men skulle vara tnkbar, om vi blott egde "rikligare tillgng p billig
arbetskraft". Men de, som s tnka--och de ro beklagligtvis icke
f--borde, synes det mig, helst undvika att hgt uttala sin mening. I en
tid af ett jsande och tr hnda icke alldeles oberttigadt missnje
bland samhllenas mindre lyckligt lottade klasser, kan man ej vara nog
frsigtig i sina uttalanden, framfr allt om man hyllar sigter, hvilka
p ett s slende stt pminna om den argumentation, som af
nordamerikanska sydstaternas plantageegare p sin tid framhades till
frsvar fr slafveriets bibehllande. Dessa voro p intet stt besjlade
af ett onaturligt begr att plga och frtrycka, de uttalade helt enkelt
den frmodan--som omstndigheterna sedan bekrftat--att det i framtiden
ej skulle varda dem mjligt att mot ngon rimlig dagspenning frm frie
arbetare att taga sig de sysselsttningar, hvartill de nu kunde tvinga
sina slafvar. Fljden hraf mste blifva, att en del plantager finge
nedlggas, eller tminstone produktionen p dem bedrifvas i inskrnkt
skala, allt till oersttlig frlust fr--landet. Idel patriotiska
knslor sledes fven hr.--S lnge det str fast, att det, som fr den
ene utgr billig arbetskraft fr den andra betyder svltln och
otillrcklig nring, och intill dess vi f hra yrkandet om den billiga
arbetskraftens frmner framstllas af ngon, fr hvilken det kan komma
ifrgaatt _sjelf_ tillhandahlla denna billiga arbetskraft--intill dess
torde allt dylikt tal med skl bra betraktas ssom en yttring af den
sida i vr menskliga natur, hvilken hvar och en, som lefver i ett
samhlle, gr icke blott rtt utan fven klokt i att i mjligaste mn
hos sig undertrycka.

       *       *       *       *       *

Vore nu utvandringens konto--nmligen hvad dess inflytande p landet
betrffar--afslutadt med denna sista post, s kunde man ju tycka, att
"credit"-sidan i det hela stller sig ganska frdelaktig. Den frlust,
som tillskyndas landet genom de summor, hvilka utvandrarne fra med sig,
r icke strre, n att den tminstone under vissa r fullkomligt
uppvges af de hemsnda penning-remissorna, och den frlust af
arbetskraft, hvarfver man klagar, visar sig vid nrmare pseende
innebra en bestmd frdel fr de talrika klasser i samhllet, hvilkas
ekonomiska utsigter stiga och falla med arbetslnerna.

Men saken har beklagligtvis fven en annan sida. Det gifves nnu ett
"debet", och innan vi granskat detta, kunna vi ej sga oss ega en klar
fverblick af den verkliga stllningen. Det r sant, att, om vi hafva
ett fverfld af arbetskraft, kunna vi utan skada afvara en del deraf;
men  andra sidan: hafva vi, eller har landet denna arbetskraft
_gratis_, efter det s liberalt kan dela med sig deraf t andra
nationer? Detta skulle vara hndelsen, om den arbetare, som lemnar oss i
dag, i fjor hade kommit till oss direkt frn himlen eller frn utlandet.
Visar det sig ter, att landet icke utan stora och mhnda oerhrda
kostnader har kunnat t sig uppfostra denna arbetskraft, hvaraf det nu
ej har behof, d r det tydligen hit, som frgans ekonomiska tyngdpunkt
frflyttar sig, och det betyder hrvid litet eller intet, att
utvandringen vid den tidpunkt, d den af omstndigheterna framkallas,
kan innebra en verklig lttnad fr landet. Ett exempel skall tydliggra
detta frhllande. Antagom, att en person har anvndt ett stort kapital,
eget eller andras, p uppbyggandet af ett industrielt etablissemang,
t. ex. en ngqvarn, och det visar sig, att nr qvarnen r frdig och skall
sttas i gng, finnes i trakten ej tillrcklig mld fr dess drifvande;
d blir det ju i det hela en temligen underordnad frga, huruvida han nu
gr klokare i att nedrifva verket och frslja maskinerna eller att
fortstta att drifva rrelsen, men d utan vinst--den hufvudsakliga
skadan r redan skedd och kan ej afhjelpas; den bestod deri, att han
utan tillrckligt frutseende nedlade kostnader p ett fretag, som till
sist visade sig vara af ingen nytta.

Menniskan r, ssom naturfilosoferna ofta anmrkt, vid sin fdelse den
svagaste af alla skapade varelser. Mnga r frg--och dessa blifva med
en stigande civilisation allt flera--innan ynglingen eller flickan sjelf
frmr att frvrfva sitt uppehlle, och under hvilka de helt och hllet
eller delvis ro beroende af den fregende generationens omsorger. Den
uppfostran och vrd, som slunda kommer det uppvxande slgtet till
godo, r att betrakta ssom ett frskotteradt kapital, som det en gng
mste terbetala, hufvudsakligen genom att i sin tur srja fr en
fljande generation. Fr hvarje individ, som lemnar riket (eller ock
afgr med dden) innan han nnu hunnit glda sin andel i denna skuld,
tillskyndas uppenbarligen landet en frlust genom det kapital, som p
honom blifvit nedlagdt men ej terbetaldt.

Det r ej ltt att skaffa sig ens en ungefrlig frestllning om, hvad
en persons uppfostran i medeltal har kostat, d han r fullkomligt i
stnd att frsrja sig sjelf, hvilket inom den klass, hvarom hr
alltjemt r frga, nmligen kroppsarbetarnes, i synnerhet p landet, kan
anses intrffa vid fylda 15 r. P grund af frgans stora intresse har
jag likvl skt uppstlla en fverslagsberkning i denna riktning, hvars
enda ansprk r att ej fverdrifva det verkliga frhllandet.

I en af den danska nationalekonomen W. Scharling frfattad uppsats,
hvarur ett utdrag fr ngon tid sedan fans infrdt i flera svenska
tidningar, anfres bland annat, att i en familj i Danmark, som
utan att lida verklig nd dock befinner sig i torftiga vilkor,
underhllskostnaden fr hvarje barn kan anses stiga till omkring 100 kr.
rligen. Hur obetydlig denna summa n kan synas, r den dock sannolikt
mycket fr hg fr att kunna lggas till grund fr en berkning, som
afser vra egna frhllanden. D nmligen, ssom frut r nmdt, fven
under goda r hela rsinkomsten (ln och stat) fr en arbetare p landet
endast uppgr till omkring 400 kr., och fr en piga i bsta fall till
omkring 225 kr., r det tydligt, att i en arbetarefamilj p landsbygden
sammanlagda vrdet af mannens och hustruns arbete ej kan uppskattas
hgre n till mellan 6- och 700 kr.[11] Men under sdana omstndigheter
vore det ju fr dem en ren omjlighet att utan bistnd af fattigvrden
uppfda en skara af fem eller sex barn, derest hvarje barn droge en
rlig medelkostnad af 100 kr.--och fem eller sex barn i den fattiges hem
r i mnga trakter af vrt land snarare regel n undantag. Nedstta vi
deremot strax kostnaden till hlften eller 50 kr., s skall ingen lngre
kunna pst, att denna summa r fr hg; om man besinnar, att i fall
utgiften fr klder och skodon hri fr anses ing med 10 kr. om ret,
terstr fr bekostande af fdan endast 11 re om dagen. I sjelfva
verket torde dessa belopp vara alltfr sm, men om de betraktas som
medeltal, utjemnas frhllandet ngot deraf, att barnen tminstone efter
10 eller 12 rs lder f i ej obetydlig mn sjelfva bidraga till sitt
uppehlle. Vid sidan af detta mer n torftiga underhll, hvilket dock r
allt, hvad fattiga frldrar i vrt land hafva att gifva sina barn,
derest de ega ett tillrckligt antal sdana, frefalla de summor, som af
staten och kommunerna utgifvas fr det uppvxande slgtet, ssom
jemfrelsevis frikostigt tilltagna. Om man nmligen fr de senaste ren
dividerar utgiftsstaten fr landets samtliga folkskolor med antalet barn
i skolldern, befinnes, att staten och frsamlingarna gemensamt utgifva
omkring 13 kr. rligen fr hvarje skolbarn. Antaga vi fr att f en rund
summa, att fven frldrarna bidraga med ett par kronor rligen till
hvarje barns undervisning, s skulle fljaktligen 65 kr. utgra
rskostnaden fr ett barn i skolldern, uppfdt p landsbygden och i de
tarfligaste frhllanden.

Man kunde tycka, att omkostnaden fr ett barn i spdare r borde vara
mindre, men detta torde knapt vara fallet. Hr tillkommer nmligen en
annan faktor: sktsel och vrd, hvars vrde ej fr underskattas, d man
vet, hur stor del af modrens arbetstid tages i ansprk fr det
omsorgsfulla sktandet af ett spdt barn; ngot som fven indirekt
bekrftas genom den stora ddligheten i fabriksdistrikter, der mdrarna
genom att sjelfva ndgas arbeta i fabrikerna ej kunna egna sina sm
erforderlig omsorg. Antaga vi sledes 65 kr. ssom rlig medelkostnad
fr en persons fysiska och andliga uppfostran inom de fattigaste
klasserna,[12] s har vid fylda 15 r en summa af i rundt tal 1,000 kr.
blifvit honom pkostad, och detta r fljaktligen det minsta belopp, som
han har att utfver sitt eget uppehlle frtjena genom sitt arbete,
derest ej hans existens skall anses innebra en frlust fr det
allmnna.[13]

Fr att nu finna det uppfostringskapital, som genom de tv sista rens
utvandring kan anses ha gtt frloradt, vore det nnu ej rtt att
multiplicera de nmda 1,000 kronorna med hela antalet utvandrare. Detta
skulle vara berttigadt, derest alla utvandrarne befunne sig i ldern
15-25 r, ty personer i denna lder hafva i allmnhet nnu ej brjat att
arbeta fr andras uppehlle, om ej genom fr framtiden afsedda
besparingar (hvilka de naturligtvis medtaga vid afresan) och deras egen
uppfostran r afslutad. Fr alla andra ter mste ett afdrag gras: fr
barn under 15 r derfr, att p dem nnu ej hela uppfostringskapitalet
blifvit anvndt; fr personer fver 25 r, derfr att dessa kunna anses
hafva till strre eller mindre del terbetalt samma kapital. Under
frutsttning att frdelningen i ldersklasser bland emigranterna under
de sista tv ren varit densamma, som de fregende decenniernas
utvandrarstatistik angifver, visar en enkel berkning,[14] att, om
utvandraren mellan 15 och 25 r tages till vrdeenhet i ofvan antydda
mening, motsvarar en utvandring af 100,000 personer omkring 70,000
dylika vrdeenheter, eller med andra ord: 70 millioner kronor utgr
efter en synnerligen lg uppskattning det kapital, som har gtt fr
landet frloradt genom 1880 och 1881 rs utvandring.

Naturligtvis r en dylik frlust icke att uppfatta p alldeles samma
stt som de, hvilka drabba ett land genom felslende af dess skrd eller
dermed jemfrliga olyckor. De utgifter, hvarom hr r frga, ligga ju i
allmnhet temligen lngt tillbaka i tiden; terbetalandet skulle
efterhand hafva frsiggtt i den nrmaste framtiden, men att ett sdant
terbetalande i verkligheten komme att ega rum, fven om utvandrarne
stannat hemma, r lngt ifrn gifvet. Motsatsen r snarare att frmoda,
ty, derest utvandringen har sin orsak i ett fverfld p arbetskraft,
skulle fljden af de nu emigrerades qvarstannande i hemmet antagligen
blifva, att ett motsvarande antal af landets invnare finge inskrnka
sig till att med sitt arbete frvrfva blott sitt eget uppehlle och
fljaktligen nda till sin dd qvarst ssom samhllets gldenrer i
ofvan antydda mening. Genom sjelfva utvandringen frlorar landet i
sdant fall egentligen ingenting, utan denna r d i verkligheten blott
att betrakta ssom konstaterandet af en redan liden frlust,
afskrifningen af en rent nominel tillgng, hvilken en gng blifvit
bokfrd till ett vrde motsvarande kostnaden, men som, nr den skall
realiseras, visar sig mer eller mindre vrdels.

Vore derfr den nu frsiggngna utvandringen ett enstaka fenomen, hvars
upprepande man ej behfde befara, s kunde det vl med skl sgas, att
de nu antydda frhllandena icke frtjena strre uppmrksamhet, n man i
allmnhet r bjd att sknka ett redan fverstndet lidande; men
beklagligen rttfrdigar ingenting en dylik frhoppning. Om n
utvandringen fr gonblicket torde hafva kulminerat, har den dock
skerligen ej afstannat fr alltid; med ledning af de senaste
decenniernas erfarenhet torde vi snarare f gra oss beredda p en
fortsatt emigration af i medeltal tminstone 20,000 personer rligen. r
denna frmodan grundad, leder en betraktelse af samma slag som den nyss
genomfrda till det resultat, att vi fven fr nrvarande rligen
utgifva en summa af allraminst 14 millioner kr. fr intet annat ndaml
n att stadkomma en framtida emigration.

Man r nu sannolikt trtt p siffror och skall mhnda till och med
frebr mig att hafva velat inskrnka sprsmlet om utvandringens
betydelse fr vrt land till en naken penningfrga, under frgtande af
alla hgre, ideela synpunkter. Enligt mngens pstende ligger det ju
ngot fr vr patriotiska stolthet i hg grad tilltalande i den
frestllningen, att vrt lilla folk tager en s betydande del i det
storartade kulturarbete, som i vra dagar frsiggr p det vestra
halfklotet. Hrvid synes man likvl ej betnka, huru fga de personer,
som utvandra frn vrt land, i allmnhet ro egnade att fra
civilisationen framt. Med frnrknande af ett enda lysande undantag har
man just icke sport, att ngon till Amerika utvandrad svensk derstdes
lyckats frvrfva, hvad man plgar kalla ett namn. Dock, hvad som icke
sker i frsta generationen kan mjligen intrffa i den nsta[15] och man
skall mhnda tycka, det dessa frmodade frukter af emigrationen vl
uppvga de pekuniera uppoffringar derfr, som vi nu f vidknnas. Men
hvilka "vi"? Beklagligtvis utgr, ssom ofvan antydts, endast en mindre
del af utgifterna fr emigranternas uppfostran ur det allmnnas kassor,
under det strre delen af denna egendomliga plaga, ssom det ofta
plgar ske, drabbar just dem, hvilka minst ro i stnd att bra den. Det
r genom tusentals fattiga frldrars mdor och frsakelse,--frsakelse,
mrk vl, ej blott af beqvmlighet och vllefnad, men af snart sagdt
alla lifvets dlare sysselsttningar och intressen, som
utvandrarkontingenten vgabringas, och om dessa frldrar ro mindre
knsliga fr den ra de tillskynda sitt fdernesland genom att bidraga
till Amerikas civiliserande, br detta mhnda ej rknas dem till last,
d de ju just fr den sakens skull f efterstta s mycket af sin egen
civilisation. Om ett trd stter alltfr rikligt med frukt, utmattas det
ltt sjelft dervid; p samma stt torde utvandringen eller rttare de
sociala vanor, som franleda den, vara att anse som en af de mktigast
bidragande orsakerna till det sorgliga, men ptagliga frhllandet i
nutiden, att de fattigaste klasserna i samhllet s fga eller alls
intet varda delaktiga af det framtskridande i odling och lefnadsstt,
hvaraf vr tidslder bermmer sig. Verlden gr framt, men de blifva
efter, de ha ej tid att taga del i civilisationens vare sig arbeten
eller frjder: de hafva s brdt med att uppfda nya varelser, t hvilka
de ej ens skola kunna bereda en lott, jemfrlig med sin egen. De ro
proletrer, de frblifva proletrer, och de anstrnga sig nda till
blods fr att framalstra nya proletrer eller--nr det vill sig
vl--emigranter.

      *       *       *       *       *

I ordningen fljer nu, att fr ett gonblick ledsaga utvandraren till
hans nya hemland och tillse, huru det gr honom der. Beklagligtvis ro
de underrttelser man eger om de svenske utvandrarnes stllning i
Amerika, i allmnhet bde knapphndiga och hvarandra temligen
motsgande. Till ngon del torde vl detta bero p svrigheten att
inhemta noggranna underrttelser om en hand full menniskor, kringstrdda
fver en vidstrckt yta och uppblandade, fven der de mest hlla sig
tillsamman, med en mngd folk af andra nationaliteter samt infdda. Men
i det hela torde dock berttelsernas bristande fverensstmmelse hntyda
p, att emigranternas lif i verkligheten freter stora motsatser och
stora vexlingar, att den invandrade frmlingens stllning, om n under
normala frhllanden lngtifrn dlig, dock vida mer n den infdde
amerikanarens r blottstld fr de konjunkturernas vindkast, som ej i
ngot land helt och hllet uteblifva. Detta r fr frigt nstan
sjelfklart. De platser inom industrien, som en fr gonblicket stegrad
spekulation framkallat, och hvilka man, nr minskning blir ndvndig,
frst indrager; en tillfllig arbetsfrtjenst vid jordbruket, hvilken
upphr, nr skrden r afslutad: dylikt skall i allmnhet varda den
nykomnes lott. Vill han sjelf nedstta sig som jordbrukare, kan han med
sina ringa tillgngar ofta endast komma i besittning af de lngst ute i
demarken belgna "homestead"-landen, der jordbruket fven under goda r
ntt och jemt br de dryga transportkostnaderna: ett prisfall p
landtmannaprodukter eller en frhjning af jernvgstaxorna, och vinsten
frvandlas i frlust.[16] Fr honom terstr d endast att fvergifva
den farm, p hvilken han redan nedlagt penningar och arbete fr att om
mjligt ska skaffa sig en bttre, hvartill han dock har s mycket
mindre utsigt att lyckas, som lagen, sedan nybyggaren lemnat den jord
han frst frvrfvat, icke lngre p lika billiga vilkor medgifver honom
upptagandet af nytt land. Att stanna qvar r emellertid ogrligt; han
mste p nytt stta ut "prrieskonerten", begifva sig af med familj och
husgerd instufvade i en af dessa med soltlt fverdragna vagnar, hvilka
i ofvannmda rende stadda s ofta mta den resande p hans vg fver
prrien, hvar och en gmmande i sitt inre en myckenhet af svikna
frvntningar och en liten rest af ovisst hopp.--S gstfri r
naturligen icke amerikanaren, att hn skulle medgifva den sjelfbjudne
frmlingen fretrde framfr husets egna barn; utan lngst nere vid
bordet fr denna taga plats, och r maten rikligt tilltagen, fr nog
fven han sin del, men intrffar frknappning, hnder det ltt, att nr
turen kommer till honom att taga, ro faten redan tomma.

Rtt betecknande i detta afseende ro ett par uppsatser rrande
utvandrarnes stllning i Amerika, som finnas intagna i en fr ngra r
sedan utgifven svensk tidskrift.[17] I den frra af dessa uppsatser, som
skrefs r 1873, skildras emigrantens stllning ssom i det hela mycket
gynsam, han hade endast att frfara med frsigtighet och omtanke, taga
sig till vara fr svekfulla agenter och vrfvare, och allt skulle g
vl; det heter till och med att "de fall, nr ngon, som utvandrat utan
fverdrifna frvntningar, men med frisk vilja och ngorlunda
arbetsduglighet, haft grundad anledning att klaga fver sitt de, ro
ltt rknade". Men mot slutet af nmda r intrffade, som bekant, i
Amerika en ekonomisk kris, hvars verkningar med dubbel vldsamhet mste
ha drabbat de element i befolkningen, som nnu ej ftt fast fot i det
nya hemlandet; och i den tidskriftsuppsats, hvari mnet fljande r
terupptages r allt som med ett trollslag frndradt. De frger, hvari
den olycklige emigrantens de nu skildras, ro i sanning s mrka, att
man mste frga sig, huruvida det ej fr det lyckligtvis ej synnerligen
betydliga antal utvandrare, som detta r lemnade vrt land fr att
begifva sig fver Atlanten, hade varit bttre, om de frgtts i ppna
hafvet i stllet fr att landa p en kust, der endast en snabb undergng
vntade dem. Ty af hvad frut blifvit sagdt om utvandrarnes medfrda
kapitalfrmgenhet, lr vara klart, att, om det fr mngen r svrt nog
att komma stad till Amerika, varder det fr n flera en ren omjlighet
att tervnda hem. Men hurudan en mans och nnu mer en qvinnas lott
under dylika omstndigheter mste blifva, derom r ej af nden att orda;
d jag ej har till uppgift att ska ansl knslosamhetens strngar, s
framt de ej vid blotta omnmnandet af s sorgliga frhllanden af sig
sjelfva vibrera.--Man skall mhnda sga, att utvandraren har sin egen
sorglshet, sin dumdristighet att tacka fr utgngen. Men fven om detta
utan all inskrnkning vore sant, minskar det tydligen p intet stt det
svra i hans belgenhet; ej heller borde det kunna frringa vrt
medlidande, eller kanske hellre vr knsla af ansvar, om vi blott
besinna, huru litet af frutseende och klok berkning, man har rtt att
vnta hos personer, tillhrande en samhllsklass, som af den hrda
ndvndigheten stndigt tvangs att lefva ur hand i mun. Liksom gamla
soldater blifva de likgiltiga fr faran genom att stndigt hafva den fr
gonen.--Fr frigt ligger ocks i denna naiva sorglshet ngot delt
och rrande. En person, som fr ej lnge sedan vid ett besk i Liverpool
sammantrffat med ngra svenska emigranter, berttade fr mig tskilliga
rtt betecknande drag, bland hvilka ett par, trots sin obetydlighet hr
m anfras. De ifrgavarande utvandrarne voro ett antal mn, simpla
arbetskarlar frn olika delar af landet, hvilka p resan slagit flje.
Ingen af dem kunde ett ord engelska, men denna bekymmersamma
omstndighet vllade dem ej den ringaste oro. De reste ju till Amerika
fr att arbeta, ej fr att hlla tal, och hvartill behfdes d kunskap i
frmmande sprk? Sitt resgods hade de aflemnat i Gteborg; hvart det
sedan tagit vgen, derom egde de ingen aning. De litade i detta afseende
p agenten, hvilket antagligen var det klokaste, d sannolikt intet val
frefans. Den ekipering de sjelfva medfrde var ocks af enklaste slag;
det mest anmrkningsvrda deribland utgjordes af en blomkruka med en
halft frvissnad Calla uti, hvilken en af dem bar p armen. Denna hade
han medfrt hemifrn och skulle nu i dess sllskap antrda resan fver
verldshafvet. Det r ej godt att veta, i hvilken afsigt han belastat sig
med en s fga ndvndig artikel--min sagesman frmodade skmtsamt, att
han mnade rikta det nya landets flora med en derstdes oknd art--men
mera sannolikt synes, att han vid afresan ej kunnat frm sig till att
lta blomman hemma borttvina af brist p sktsel; och r denna frmodan
riktig, torde denna utvandrare tminstone ej hrt till det slaget, som
lemna hustru och barn efter sig i elnde. Vi nska honom lycka med sin
Calla; under resan torde den vl komma att vlla honom tskilligt
besvr, men nr han slutligen efter talrika vedermdor frt den oskadd
fram till sitt nya hem i Kansas eller Minnesota, kan han ju bermma sig
af att i blomman och i den mull, som omger dess rtter, hafva medfrt
ett stycke af fosterjorden! Ett mycket litet stycke visserligen, men,
fven om han stannat hemma, r det just ej troligt, att han ngonsin
skulle hafva lyckats frvrfva ett strre...

Emigrationen till Amerika, utgr, ssom frut r nmdt, den ojemfrligt
strsta delen af den svenska utvandringen. Vid sidan af den pgr likvl
fven en annan utvandring, som, om n till antalet mindre betydande och
fven i frigt freteende vida ansprkslsare former, dock p grund af
de sorgliga eller rent af ruskiga frhllanden, hvarmed den str i
samband, mhnda i lika hg grad som den amerikanska r frtjent af en
allvarlig uppmrksamhet. Jag menar den beryktade utvandringen och den
kanske nnu mer beryktade terinvandringen af svenskt tjenstfolk, som
frn de sdra provinserna af vrt land begifva sig ut att ska arbete i
Danmark och Nordtyskland.[18] Offentliga myndigheter och enskilda
personer hafva ofta och med eftertryck ifrat mot denna utvandring, som
genom sina fljder onekligen nrmar sig till en riksskandal, men i de
bortresandes hemtrakter betraktas den, efter hvad man frskrat mig, ej
med oblida gon, emedan kommunerna p detta stt fr en tid befrias frn
ngra af sina smsta element. Det r nmligen, ssom man ltt frstr,
icke frmgna hemmansegares sner och dttrar, som lta locka sig ut i
frmmande land att der tjena mot en ln, som fga om ens ngot
fverstiger, hvad som erbjudes hr hemma. Utan det r gemenligen
socknarnes vrsta afskrap, barn uppvxta i de smsta hem, och af hvilka
ej annat kan vntas, n att de skola trda i sina fders och mdrars
fotspr; och man r glad att tills vidare varda dem qvitt. Vanligen
terkomma de dock efter ngra r, och nu blir gerna den sista villan
vrre n den frsta. Ynglingarna hafva under sitt kringstrykande
lefnadsstt oftast insupit ra och frderfvade seder, och, hvad de unga
qvinnorna betrffar, heter det i en embetsberttelse rrande denna
angelgenhet, att de "vanligen tervnda hem, hfdade och vanrade".[19]
Under de senare ren har det upprepade gnger hndt, att terresan skett
medelst fngskjuts och under de mest hjertslitande omstndigheter. Om vi
i tankarne flja en dylik ung qvinnas lefnadsbana, upprullar sig fr
vra blickar en sdan fljd af dystra och frtviflade taflor, att
inbillningen svrligen kan skapa ngot mera upprrande. Uppfdd i ett
hem, som knappast i ngot afseende motsvarar de frestllningar, vi ro
vana att frbinda med detta ord, i ett hem, der torftigheten i den
andliga omvrdnaden endast kan jemfras med den materiela
bristen,--sjelf mhnda frukten af en af dessa lsliga frbindelser, som
fven p landsbygden numera ro s sorgligt allmnna, omfattar hon med
ifver hvarje tillflle, lika godt hvilket, att komma bort frn en trakt,
der hon under hela sin uppvxt fverallt mtts af ovilja och frakt. Om
ngra regiriga frhoppningar lr fga kunna vara tal; om hon gjort sig
ngra sdana, skola de blott alltfr snart komma p skam. Hennes arbete
r p det stlle, dit hon kommer, hvarken mindre tungt eller mera
ansedt, n hvad hon frut varit van vid; dertill kommer det nedtryckande
i att ndgas lik en dfstum frdas i en omgifning, af hvars sprk, vore
det blott genom en ringa dialektolikhet skildt frn hennes eget, hon
lnge ej frstr en stafvelse. Smningom, vi vilja antaga det, repar hon
dock mod, menniskorna ro vnliga mot henne, troligen lngt mer n
fallet varit i hennes hembygd; af det frmmande tungomlet har hon
omsider lrt sig tminstone hvad "hbsches Mdchen" betyder--och har hon
p sin lott erhllit ngot af den stolta nordiska sknhet, hvilken
srdeles i de hr ifrgavarande trakterna ej sllan ptrffas bland vr
allmoges dttrar, slr det ej fel, att hon skall f hra detta uttryck
ofta. Till sist inbillar hon sig mhnda, att ngon, som anvnder det,
dermed menar ngot mera eller bttre n en tom artighet--och frn detta
gonblick r hennes de besegladt. Ty hon befinner sig, det r
fverfldigt att pminna derom, ej i alldeles samma belgenhet, som
hennes systrar bland de lyckligare lottade: dessa kunna, om de f lust
dertill, utan fara lna sitt ra t smickrets alla retelser, lta utstr
fr sina ftter den beundrande vltalighetens blomster, vissa att alltid
i rtta gonblicket kunna draga sig tillbaka inom skldborgen af sin
hgnande familj--men om en dylik stackare endast "rcker djefvulen ett
finger, griper han strax efter hela handen". Hon blir mor.
Moderskrlekens frjder ro, pstr man, fven under de gynsammaste
yttre frhllanden blandade med mngfaldig bitterhet; med hvilka knslor
skall d den afvakta sin stund, som befinner sig ensam bland frmlingar,
utan tillgngar, utan att en vnlig hand rckes henne till hjelp i det
mmaste gonblick?--Att vid domstolarne utkrfva de rttigheter, som
lagen i de flesta lnder nnu tillerknner henne, dertill saknar hon
mhnda mod eller frmga, och sedan hon en tid med ringa framgng
frskt sig p det konststycket att jemte sitt eget lif uppehlla nnu
ett annat, mter henne slutligen samhllet, till hvars barmhertighet hon
ser sig hnvisad, i skepnaden af en gendarm, som med fngtransport skall
forsla henne till det stlle, som hon under nuvarande omstndigheter,
sist bland alla p jorden ville terse, nmligen hembygden. Ej
osannolikt r hennes belgenhet vid ankomsten till fderneslandet af det
uppseendevckande slag, som p sista tiden stundom gifvit anledning till
tidningsartiklar, i hvilka det ljungas mot "tyskarnes hnsynslshet",
hvilka ej finna sin rkning vid att med oss dela en fattigbrda, hvaraf
tminstone halfparten, s kan det tyckas, rtteligen borde tillkomma
dem. Hraf har hon dock begripligtvis ingen frdel: det r ej mycket
troligt, att diplomaternas pennor fr hennes skull skola sttas i
rrelse; resan fortsattes till hemmet, och dermed r hennes korta saga
slut. Ty resten deraf eger ej mycket intresse: huru hon med sitt barn,
eller sina barn inqvarteras i fattigstugan, ett ml fr sina
olyckskamraters gckeri, fr allt hvad smsinnet och elakheten eger mest
krnkande och nedsttande; huru hennes lif, derest hon ej, hvilket r
troligast, snart sjunker n djupare, frflyter under ett hopplst
slparbete och ett lika hopplst grubbel, fver hvad hon dock i grunden
frskyllat, efter en s oerhrdt grym lott, ett s outsgligt elnde
drabbat henne, henne framfr andra. Ffng frga! Skrifver icke
apostelen Paulus, att "en krukomakare har makt att skapa ett kar till
heder, ett annat till vanheder"?--Mycket mer mste d detta vara fallet
med den upphjda rttvisa, hvars synliga representant p jorden r
samhllet...

Det r ej blott till vrt medlidande, som en ur verkligheten hemtad
bild, sdan som den hr tecknade vill tala. Den vill ocks komma oss att
besinna, det vi ro p vg att frlora ngot, som borde vara oss alla
lika dyrbart, jag menar vr nations goda namn och rykte. Om vi anse oss
ha skl att klaga, att vra grannlnder p ett orttmtigt stt plgga
oss ngot af sin egen fattigbrda, med hvilka gon skola vl dessa
betrakta ett land, och hur skulle vi sjelfva bedma ett sdant, som
rligen i hundratal utsnder sina dttrar fr att hos grannarne lta
bruka sig till skrlefnad? Hr om ngonsin borde vr patriotiska knsla
finna sig berrd, om denna knsla eljest r mottaglig fr ngot annat n
smicker. Af vra landsmn befinna sig i frmmande land ett antal, som
rtt snart torde uppg till en half million. Hvad veta vi om dessa mer,
n att de allesamman af en eller annan anledning funnit sig fverfldiga
i hemmet? r hr ingen risk  frde? Om n de flesta--och bsta--af
dessa ro undangmda i Amerikas demarker, lefva dock bland vra
nrmaste grannfolk, hvilkas aktning i frmsta rummet borde vara oss
dyrbar, tillrckligt mnga fr att bde genom sitt antal och n mer
genom sin beskaffenhet uppvcka verkliga farhgor. Hos svenskt
arbetsfolk i Danmark hr man just inga andra egenskaper prisas n deras
villighet att frdraga fven den uslaste kost--en frmga hos
svenskarne, som nnu liksom under medeltiden, stter vra danska brder
i frvning; under det att familjra uttryck sdana som "svenska
visiter", anvndt fr att beteckna inbrottsstlder eller ficktjufnad,
begngna af svenska fventyrare i Danmark, tillrckligt vittna om de
knslor, som man p andra sidan sundet hyser fr oss. fven frn Norge,
der svenskarne ro lika talrika som i Danmark,[20] frsprjes tid efter
annan ryktet om ra ogerningar, fr hvilka svenska landstrykare anklagas
eller hllas misstnkta. Den tid r trhnda icke aflgsen, d det att
vara svensk skall i Norge och Danmark anses fr en lika dlig
rekommendation, som det att vara irlndare nu r i England. Man fr ej,
sllan hra det framhllas ssom ett bevis p "spnstighet" hos vrt
folk, att det vid frsta (?) motgng tnker p utvandring. P
frsknande benmningar r modersmlet rikt. Mig vill det synas, som om
ett folk dagalade en lngt mera bermvrd spnstighet, om det frmdde
att i onda som goda r anstndigt lifnra sina medborgare utan att
ndgas utsnda dem i skaror fr att ska sitt uppehlle vid frmmandes
drrar.

Vrt slutomdme om utvandringen kan sledes ej gerna blifva obetingadt
frdelaktigt. Vl kan den under tider af ekonomiskt trngml och
arbetslshet utgra ett vrdefullt, om n i allmnhet otillrckligt
medel att frbttra stllningen, hvarfr det ocks vore hgst oklokt
att, ssom i forna tider skett och nnu ngon gng fresls, ska med
tvngsmedel hmma eller inskrnka utvandringen. Men  andra sidan eger
denna rrelse derjemte, srdeles om den betraktas som ett fortlpande
fenomen, s mnga betnkliga sidor, att det utan tvifvel vore till
verklig fromma fr vrt land, om den kunde genom naturliga, tvngsfria
medel fr framtiden frebyggas eller tminstone inskrnkas. Men att ska
utfinna dylika medel utan att frst hafva bildat sig ett klart begrepp
om utvandringens allmnnaste orsaker, vore lika hopplst som fr en
lkare att ska bota en sjukdom, hvars diagnos r honom obekant. Frgan
om utvandringens orsaker skall derfr bli fremlet fr terstoden af
denna lilla uppsats.




II.


Finge man tro allt som talas och skrifves, vore utvandringens orsaker
lika talrika som sanden i hafvet.[21] Knappast har under de senaste ren
ngon allmn angelgenhet sttt p dagordningen, utan att den af n det
ena n det andra partiet blifvit stld i ett frment orsakssammanhang
med utvandringen. Riksdagen kan ej fatta ett beslut, regeringen icke
utfrda en frordning, utan att den missnjda fraktionen strax
framkommer med dystra spdomar om, "att fljderna af detta okloka steg
snart skola visa sig i en kad emigration". Dylika pstenden, vanligen
anfrda utan skymten af en motivering, kunna vl stundom te sig lustiga
nog men ro dock i grunden ett sorgligt tecken, ty det hnder ltt, att
en i sig sjelf vigtig frga, p detta stt anvnd som en kpphst i
partistriden, snart nog uppvcker leda och afsmak, utan att ngonsin
hafva varit p allvar diskuterad. Dock skall ej nekas, att mycket af
hvad man slunda pstr, kan ega sin riktighet, om nmligen betraktelsen
fver emigrationens orsaker utstrckes till enskilda fall; ty allt, som
kan skapa missnjda, kan vl fven skapa emigranter, tminstone nr
bandet som sammanknyter den enskilde vid fosterjorden frut af andra
orsaker blifvit tillrckligt frsvagadt. Hvad srskildt de ofta ppekade
missfrhllandena p det kyrkliga och religisa omrdet betrffar, r
det ej blott en sannolik frmodan, utan lter sig verkligen till en del
med statistiska uppgifter bestyrka,[22] att dessa p sina stllen utgra
en mktigt bidragande orsak till utvandringen. Det r derfr att hoppas,
att nr den ofrdragsamhet eller snarare bristande liberalitet hos vr
statskyrka, hvarigenom den vl tillter sina beknnare att fverg till
frmmande lror, men endast s att sga mot srskild betalning, en gng
frsvunnit--en frga, som ju fr nrvarande str p dagordningen,[23]
denna tgrd skall t landet bevara tskilliga aktningsvrda medborgare,
hvilka nu hellre utvandra, n de underkasta sig att ndgas lemna
materielt understd t en kyrka, hvars lrosatser de icke kunna gilla.

Med tillgripande af dylika frklaringar skulle vi likvl endast kunna
gra oss reda fr tio- och hundratalen i utvandringens facit. G vi ter
till siffrorna af hgre rang, betrakta vi freteelsen i dess helhet, d
r en annan frklaringsgrund s i gonen fallande, att, s vidt jag vet,
alla de, som  embetets vgnar eller eljest efter sorgflligt
fvervgande yttrat sig om utvandringen, alltid i frmsta rummet ppekat
denna ssom den vigtigaste orsaken; nmligen de mindre bemedlades nskan
att t sig och de sina bereda en i ekonomiskt och derigenom i socialt
afseende bttre och mera betryggad stllning. Om och till hvilken grad
denna nskan r berttigad eller oberttigad r en frga, som hr gerna
kunde lemnas  sido.[24] Att den _kan_ vara det senare, br vl ej
frnekas, och det r tilltet att tro, om deri kan ligga ngon trst,
att den i sdant fall oftast straffar sig sjelf. Men det r  andra
sidan blott allt fr ptagligt, att de, hvilka strngast klandra
utvandraren samt beskylla honom fr "materialistisk njutningslystnad"
eller "frgtenhet af psalmistens ord: blif i landet och fd dig
redliga",[25] derfr att han iakttager ett handlingsstt, som de, om de
ptrffa det hos personer af sin egen klass, plga anse vittna om
duglighet, fretagsamhet och ett delt upptstrfvande sinnelag--det r
allt fr klart, att dessa  sin sida hafva frgtit det frsta vilkoret
fr ett opartiskt omdme, som r att i tanken stta sig sjelf i den
persons stllning, hvars uppfrande man vill bedma och med sitt samvete
afgra, huru man i hans stlle skulle hafva handlat. Fr de flesta r en
dylik tankeoperation helt enkelt outfrbar, emedan de frn barndomen
blifvit vana att betrakta sig sjelfva ssom varelser af ett annat, och
naturligtvis hgre slag, n de personer, som st under dem p
samhllsordningens skala. Det gr med dem som med "Lejonet" i August
Blanche's komedi, hvilken helt kckt frmenade, att handtverkare och
deras vederlikar af naturen ro mnade att "lefva ett uselt lif".[26] S
ppenhjertiga ro vl icke mnga, men tankegngen, som ligger till grund
fr detta nobla uttalande, lra vi vl tyvrr litet hvar f vidknnas.
Begret att herska, ffngan att se andra under sig, att smickras af
deras krypande dmjukhet, knna sin storhet frdubblad vid synen af
deras ringhet--hr sannolikt till de djupast rotade knslorna i vr
menskliga natur. Men djupt rotade eller ej mste dessa knslor bort; ty
de ro samhllsfiendtliga (svida samhllet ej lngre befinner sig i det
mest primitiva tillstnd), de ro "samhllsupplsande" i en helt annan
grad n alla vare sig positivistiska eller till och med kommunistiska
_teorier_, emedan de reta till vrede, emedan de uppvcka den blindaste,
den mest vldsamma bland alla lidelser, och detta hos menniskor, hvilka
genom sin otillrckliga uppfostran ro minst i stnd att beherska sina
lidelser.--Vr svenska arbetarebefolkning har flera gnger och vid
kritiska tillfllen aflagt prof p en besinningsfullhet, ett
ordningslskande sinnelag, som hos hvarje opartisk skdare mste
uppvcka den strsta beundran. Men det r troligt, att fven dess
tlamod har en grns. Och nr en gng den social-revolutionra stormflod
bryter fram, hvars anryckande af de mest framsynta mn i Europa
betraktas som en blott tidsfrga, r vl knapt annat tnkbart n att en
svallvg deraf skall sl in fven fver vra skr. "Kapitalistens
beqvmliga hvila efter vl frrttadt jordiskt frvrf r icke
mensklighetens ml. Mot en klass, som skulle vga att s anse det,
kastar hopen bort sitt lif i frtviflade uppror, vore det ocks blott
fr att emot den betyga sitt frakt." Orden tillhra Geijer,[27] och de
utgra skerligen en varning fr mngen fven i vrt land. De, som ej
vilja gifva akt p tidens tecken, m skylla sig sjelfva. De, som gra
allt fr att pskynda, ingenting fr att frdrja revolutionens inbrott
eller frmildra dess verkningar, mste taga fljderna. Om de kallblodigt
samtycka till att lta arbetarebefolkningen frvandlas till en utarmad,
derigenom r och okunnig pbel, skola de f erfara, att dessa
egenskaper, alltid farliga, ro farligast, nr pbeln en gng blir
herre.--

P helt annat stt dmer en man, som sjelf lefvat bland folket och hyser
medknsla derfr, om dess strfvande efter materiel frkofran. "fven
fr den ssom penningsniken ansedda Vrendsbon", sger i den frut
anfrda berttelsen kyrkoherden Kronblad i Linnaryd, "r penningen icke
ndaml utan blott medel. ndamlet, det efterstrfvade idealet r _att
frbttra och hja sin samhllsstllning_. Kan han vinna detta ml p
annat stt t. ex. genom studier, r han i allmnhet strax villig att
lemna  sido strfvandet att samla penningar. Men eljest r han fr
detta mls vinnande beredd att underkasta sig de strsta frsakelser,
det ihrdigaste arbete. Han r beredd att resa till jernvgarne och der
arbeta hur mycket som helst, att resa till Amerika, Kalifornien,
Australien eller hvart som helst. Men han lskar innerligt sitt
fosterland, samt lngtar oupphrligt tillbaka hem igen." Detta omdme,
som sannolikt skulle kunna utstrckas att glla om en lngt strre del
af vr befolkning n den, som det nrmast afser, kan ej gerna frnknnas
vitsord, och det talar om ett folk, hvilket r godt som guld--i alla
hndelser fr godt att skymfas...

Vore nu frhllandena i Amerika eller annorstdes i utlandet alldeles
ovanligt lysande och gynsamma, behfdes i sjelfva verket ingen annan
frklaring af utvandringens faktum; ty det bttre r ju fven det godas
fiende. Men efter allt, hvad man har sig bekant, r det icke s, utan
den hgsta relystnad, utvandraren m kunna hysa, s framt hans
frhoppningar ej strax af verkligheten skola bringas p skam, r att med
trget arbete kunna frskaffa sig en tarflig bergning. Om han fr att
vinna detta ml mste resa fver hafven, terstr ju till sist ingen
annan mjlighet, n att fven denna ansprkslsa lott hr hemma ej kan
komma alla till del. Att s tminstone till sina tider varit hndelsen,
skall vl ingen p allvar kunna frneka. D man vet, att de svra
missvxtren mot slutet af 1860-talet omedelbart efterfljdes af den
strsta dittills knda utvandringen, hvem tvekar vl att stta dessa
bda tilldragelser i frhllande af orsak och verkan? Och fven den n
strre emigration, som vi nu senast upplefvat, skulle vl knapt hafva
blifvit s omfattande, om den ej sttt under inflytande af de ekonomiskt
tryckta frhllandena under slutet af sistlidna rtionde. Men det r af
yttersta vigt att hr besinna--och hufvudafsigten med dessa blad r att
ska inskrpa--att dylika tillflliga omstndigheter ej ensamma ro
tillrckliga fr att frklara utvandringens freteelse, sdan den
faktiskt framtrder. Vrt land lider dock ej stndigt af ogynsamma
konjunkturer, och missvxtren omvexla lyckligtvis fven hos oss i
regeln med ett lngt strre antal goda eller medelmttiga r. Hur kan
det d komma sig, att, under det de dliga ren utdrifva skaror af
emigranter, gifva de goda ren alldeles icke anledning till ngon
motsvarande terinvandring eller inflyttning frn andra lnder? Jemte
och under de tillflliga orsakerna mste finnas en konstant, alltjemt
verkande dylik. Och fr att finna denna behfva vi ej ska lnge; svaret
ligger uttryckt i sjelfva den framstlda frgan, endast vi gifva denna
en annan form. Om vi nmligen ofta hafva fverfld p folk, men deremot
aldrig en motsvarande brist, s vill ju detta, blott med andra ord
uttryckt, sga, att vi i det hela hafva fr mycket. Orsaken till
utvandringen mste med ett ord skas i en alltfr hastig folkkning.[28]

Man hyser ofta, ssom det blifvit anmrkt, de mest oriktiga
frestllningar om, hvad det innebr, d ett lands folkmngd uppgifves
under ret hafva blifvit kad med, till exempel 50,000 personer. Mnga
menniskor f hrvid den frestllningen, att landet nu eger 50,000
_nyfdda barn_ mer n ret frut. Men detta r naturligtvis sllan eller
aldrig fallet. Under tiden hafva ju samtliga invnare i landet blifvit
ett r ldre: hvarje ldersklass har under ret, fr att s sga,
uppflyttat i en hgre klass, hvilken dervid i regeln blifvit till
antalet starkare n ret frut; folkkningen utgr derfr i allmnhet en
samtidigt frsiggende tillvxt af befolkningens _alla_ lager. En svensk
frfattare[29] har i en synnerligen skdlig bild tergifvit detta
frhllande, d han betecknar de under ret fdda ssom "de nya skotten"
p befolkningens trd, folkkningen i dess helhet ter ssom "den
rsring, hvarmed trdet i sin helhet tillvxer, och som stller kade
ansprk p den mark, hvar trdet har sin plats".

Nr srskildt frga uppstr, om det inflytande folkkningen kan anses
hafva utfvat p emigrationen, r det hraf klart, att man icke s
mycket har att sysselstta sig med de senast frflutna rens nativitet,
som ej mera med kningen inom den srskilda ldersgrupp, hvarur
utvandrarnes led hufvudsakligen rekryteras, hvilken, ssom frut visats,
utgres af befolkningen mellan 21 och 30 r. Man franledes hraf till
den frgan: har inom ldersklasserna 21-30 r sedan tiden fr den sista
massutvandringen ngon betydligare kning egt rum? En blick p de
statistiska tabellerna visar, att detta i hgsta grad varit fallet. Vid
slutet af r 1871 utgjorde antalet personer i ldern 21-30 r omkring
630,000,[30] och fr detta antal, som skulle ha varit ansenligt strre,
om ej de nstfregende rens utvandring egt rum, saknades under de
fljande goda ren ej tillflle till utkomst och bosttning. G vi ter
fr samma r 1871 till uppgifterna fr den nrmast fregende
ldersgruppen 11-20 r, d. v. s. den, som innefattar de personer, hvilka
nu, om de lefva, befinna sig i ldern 21-30 r, finna vi der det
betydligt strre antalet af omkring 830,000. Den anmrkningsvrda
skilnaden frklaras till ngon del deraf, att den frra ldersgruppen
mer n den senare decimerats af fregende rens utvandring. Men
hufvudorsaken ligger i den stora nativiteten under rtiondet 1851-1860
(hvarifrn ju den senare ldersgruppen hrstammar) hvilken med ett
verkligt jttesprng hjer sig fver 1840-talets nativitet och endast
fvertrffas af den n starkare fruktsamheten under frra hlften af
1860-talet.

Nu r som bekant ldern 11-20 r af alla den lifskraftigaste, och med
tillhjelp af de tillgngliga ddlighetstabellerna r det ltt att dels
konstatera, dels berkna, att p sin hjd 40,000 af det sistnmda
antalet under nu frflutna rtionde skrdats af dden; terstr
fljaktligen 790,000; eller med andra ord: _derest utvandringen ej trdt
emellan, skulle antalet af Sveriges invnare i ldern 21-30 r, som vid
slutet af 1871 utgjorde 630,000, vid slutet af r 1881 hafva uppgtt
till 790,000,[31] hvilket utgr en kning af mer n 25 procent._

Hr hafva vi d, ssom jag tror, funnit lsningen af gtan: antalet
invnare i den giftasvuxna ldern, den lder, d hvar och en begr en
plats, der han kan nedstta sig ssom fast medborgare, har tillvuxit
starkare, n att landets hjelpkllor dermed frmtt hlla jemna steg; ty
hvilken frestllning man n m gra sig om utvecklingen af vrt
jordbruk och vr industri, lr dock ingen p allvar tro, att de p ett
rtionde hafva frkat sig s, att fverallt der fr tio r sedan
tillflle till bosttning fans fr fyra nya familjer, der skulle nu
dylikt tillflle finnas fr fem.

Det var med frutseende af denna svrighet, som fljande ord fr sex r
sedan yttrades af en af vrt lands frnmsta statskunnige: "Nr man
betraktar den mngd af unga menniskor, som trnges p alla lefnadsbanor,
dessa stndigt vxande barnskaror, som gra alla skolhus fr trnga, har
man svrt att undvika en orolig fruktan, ty man vet intet svar p den
frgan: hvarest skola alla dessa finna sitt brd?"[32]

Hr r sannerligen ej frga om att frneka, det ju vrt land i alla
riktningar utvecklar sina af naturen frlnade hjelpmedel och att en
ytterligare utveckling, r bde tnkbar och sannolik; lngt derifrn:
vrt jordbruk har gtt framt med snabba steg, vr industri har skjutit
n bttre fart, och de skola nog nnu lnge s fortfara. Men om
folkkningen samtidigt framrusar med ett iltgs hastighet, kunna de
detta oaktadt ej flja med: att begra ngot sdant r att fordra ett
upphfvande af naturlagarne.

Nr ett land om knapt 4 millioner invnare, p 20 r har kat sin
folkmngd med mer n 600,000 personer, hvem inser ej, att flit och
omtanke i det landet utrttat stora ting, hvem vill ej hoppas godt om
dess framtid? Men pstr man utan vidare, att detta land d ocks med
litet mera anstrngning bort kunna anskaffa fda fr de 300,000, som
under samma tid utvandrat, och deras afkomma, pminner i sanning detta
resonnemang i alltfr hg grad om den bekanta fabeln om bonden och hans
sna. Mannen plassade sitt k den ena brdan efter den andra, allt
under den enkla, men ohllbara reflexionen: "rr du med _den _, s rr
du med _den_". Ssom vi erinra oss, rdde snan lyckligt med alla
brdorna--utom den sista, fr hvilken hon stupade.

Det r ett vlbekant faktum, att landsbygdens invnareantal tillvxer
vida lngsammare n stdernas,[33] och detta, ehuru den frras naturliga
folkkning (nativitetsfverskottet) r lngt strre n de senares.
Landsbygden frambringar nmligen alltjemt flera armar, n den sjelf
behfver eller kan bruka, och snder fverskottet till stderna. Orsaken
hrtill r tydlig. Den vigtigaste landtmannanringen r jordbruket, men
jordbruket r mktigt endast en helt lngsam och gradvis skeende
utveckling, pskyndad blott ngon gng af en eller annan epokgrande
upptckt, ssom d en ny kulturvxt (under frra seklet potatisen)
infres, eller d ett nytt och frbttradt brukningsstt af vetenskapen
uttnkes. Landtmannen m anstrnga sig hur mycket som helst; det arbete
han sjelf eller hans dragare nedlgga p jorden r och frblir dock en
verklig smsak mot det, som gratis utrttas t honom af hans stora
allierade--solen och skyarne. Men med all sin konst, skall han likvl ej
kunna aflocka skyarna mera regn eller solen mera vrme, n de enligt sin
natur kunna gifva; och att detta hos oss r en temligen begrnsad
qvantitet, beror derp, att vrt land r belget i polcirkelns
omedelbara nrhet. De som hrfver knna sig missnjda, bra till sin
trst erinra sig, att det af geograferna nstan betraktas som ett
naturunder, ett blott delvis frklaradt undantagsfrhllande, att i s
nordliga trakter, som de skandinaviska lnderna, sd fver hufvud taget
kan trifvas.--Att den bofasta befolkningen endast helt lngsamt kas, r
fr frigt nrmast en fljd af, att en obegrnsad jordafsndring hvarken
kan eller fr ega rum; fverskottet utgres derfr af den lsa--hemlsa,
egendomslsa, tyvrr ocks i viss mn rttslsa--arbetarebefolkningen;
och d denna ffngt utbjudit sina armar t jordbruket, har den ej ngon
annan utvg n att vnda sig till industrien och handeln.[34] D likvl
jordbruket sysselstter mngfaldigt flera armar n industri och handel
tillsammantagna, r det klart, att ett tillskott, som p det frra
vidstrcktare omrdet endast visade sig som en obetydlig stigning, skall
antaga karakteren af en verklig fversvmning, nr det mste
sammanpressas mellan de trngre brddarne af industri och handel.

Gynnade af ovanligt glnsande konjunkturer (ssom de hos oss i brjan af
1870-talet rdande) upptager likvl industrien (och till ngon del fven
handeln) detta fverfld; men mera normala frhllanden intrda, och den
frmr ej lngre qvarhlla de krafter, den redan dragit till sig, n
mindre finna bruk fr nya. Hvart skola dessa d taga vgen? Till sina
forna sysselsttningar kunna de ej terg, ty ngra sdana ha fr dem
antingen ej existerat eller ro de redan besatta med nya skande. Hvad
kan hraf uppst om ej brist och arbetslshet? Man lr ej kunna frneka,
att det frlopp, som hr skildrats, temligen troget motsvarar vrt eget
lands ekonomiska freteelser under det senast frflutna tiotalet r. Nr
dliga tider intrffa, fr man gerna hra talas om, att "osunda
spekulationer", frukterna af ett orttmtigt frvrfsbegr, skola hafva
frorsakat olyckorna, ty medelst ett ganska vanligt, ehuru fga logiskt
stt att sluta, r man allmnt fverens om att tillskrifva
vinningslystnaden alla sdana fretag, som ej lemna ngon vinst. Att det
egna intresset inom affrsverlden liksom p de flesta andra omrden
spelar en hufvudrol, lr vl vara obestridligt. Dock tror jag ej, att
man om vr industris stormn skall kunna flla det omdmet, att begret
efter frvrf hos dem utgr ngon allt beherskande passion. Det r
tilltet att tro, det de lika ofta eller oftare ledas af en om ej
alldeles oegennyttig dock i det hela bermvrd, patriotisk relystnad,
att hafva varit de, som genom sin verksamhet bragt fretag till stnd,
hvilka lemna arbete och brd t tusenden. Om deras frvntningar ej gtt
i fullbordan, har detta kanske berott p, att de tnkt fr hgt om sitt
land och dess frmga af utveckling--eller, som en tysk frfattare
uttrycker sig om ett liknande frhllande i sitt fosterland: "allt var
vl utrknadt, endast en sak hade man glmt, att fven Thomas Robert
Malthus mste tagas med i rkningen".[35]

Slutsatsen af allt detta kan d icke blifva mer n en. Om vi vilja
minska folkkningens olgenheter, finnes dertill intet bttre medel n
att minska sjelfva folkkningen; om vi vilja fr framtiden frebygga
emigrationen eller tminstone inskrnka den till mindre orovckande
proportioner, mste vi sluta att uppfda emigranter.

Vrt land r icke det enda, ej heller vr tid den frsta, som haft en
dylik, svr och grannlaga uppgift sig frelagd. Fr det frra af dessa
pstenden skall jag snart anfra antagliga bevis; hvad det senare
betrffar vill jag endast pminna om, hvad nationalekonomerna till fullo
uppvisat, att mnga och m hnda de flesta af de lagar och
frfattningar, hvarigenom man i forna tider p s mngfaldigt stt
inskrnkte den borgerliga friheten i handel och vandel, utgjorde lika
mnga medel (om ocks ej alltid fullt medvetna sdana), att undvika en
olycksbringande frkning af folkmngden inom vissa klasser och yrken,
och derigenom slutligen af befolkningen i det hela. Sdant var
frhllandet med skrvsendet, med frbuden mot hemmansklyfning, med
stadgan om laga frsvar; och det r en stor frga, huruvida man ej, nr
dessa inskrnkningar under tidernas lopp blefvo alltmer tryckande och
outhrdliga och derfr srdeles under innevarande rhundrade delvis
eller helt och hllet afskaffades, hrvid glmde att p annat stt
bereda sig ersttning fr det, som en gng utgjorde det gamla systemets
sjl och berttigande och nu genom dess fvergifvande gick frloradt.

Ssom bevis p, huru klart och tillika frdomsfritt man fordom i vrt
land tnkte och yttrade sig i detta mne, vill jag hr anfra ett kort
utdrag ur ett af Wexi konsistorium afgifvet utltande rrande
pauperismens orsaker, tryckt r 1833 och af stilen att dma
otvifvelaktigt frfattadt af konsistoriets dvarande prses, Esaias
Tegnr.[36]

"Orsakerna till fattigdomens tilltagande kunna vara mngahanda; men den
nrmaste och verksammaste tror konsistorium sig bra ska i en fver
hfvan lttad delning af jorden; i minskade ansprk p besutenhet hos
allmogen, och framfr allt i den omstndighet, att man, helst p de
sista tio ren, upphft eller mildrat de gamla vlbetnkta stadgarna om
laga frsvar. I sammanhang hrmed har man fven p allt stt skt
uppmuntra och underltta giftermlen, utan att kontrahenterna behft
eller kunnat lemna frsamlingen ngon annan garanti fr sin och de sinas
frsrjning i framtiden, n fattigvrden. Med bitrde af freden,
vaccinen och potterna, har man ocks i hg grad lyckats stegra
folkmngden; men d man icke i samma mon kunde eller ville ppna nya
nringskllor fr en slunda frkad och i drifhusvg tillkommen
generation, s ha fljderna af ett s ensidigt och illa berknadt
system, fverallt brjat visa sig. Landet fverfylles af backstugor,
bebodda af ett slgte, som icke har ngon annan frmgenhet n sin
arbetskraft; och om denna fven kan lifnra dem i goda r, d
arbetsfrtjenst ej saknas, s intrffar med hvarje missvxt fr dem
ovillkorligen nringslshet och elnde. Den vinst fr landets odling,
som man af denna befolkning tyckes ha prknat, har fven fr det mesta
uteblifvit; ty den inskrnker sig naturligtvis till upphackning af ngra
kappland fr potatisodling, och skadar i allmnhet mer skogarne n den
frbttrar jorden. P detta stt har folkmngden stigit och stiger
rligen, men i samma frhllande och i ett vida hgre stiger fven
armodet, och tabellverket frvandlas efter hand till en fattiglista.
Landets _numerra_ styrka tilltar, men dess _verkliga_, som ej kan
tnkas utan vlstnd, tminstone ej utan beltenhet, undergrfves
derigenom att ett slgte uppvxer, hvars hela bergning beror p
potatisafkastningen fr ret; och Sverige r i fara att f, hvad
tminstone p landsbygden hittills ej funnits, en pbel; betnklig fr
hvarje samhlle, men i synnerhet fr ett sdant som vrt, der
lagstiftningen till en vsentlig del hvilar i allmogens hnder."[37]

Alla dessa inskrnkningar, hvilkas terupplifvande i deras ursprungliga
form naturligtvis ej kan ifrgakomma,[38] egde emellertid det gemensamma
draget, att folkmngdens alltfr hastiga kning af dem frebygdes genom
ett tvunget frsenande af giftermlen. Och under tider, d en hgst
betydligt starkare ddlighet n den nu rdande ej blott var vanlig utan
ansgs naturlig och oundviklig, var detta medel ocks mhnda i
allmnhet tillrckligt. I nrvarande tid deremot skulle ett ytterligare
frsenande af ktenskapen redan derfr ej vara att tillrda, emedan vi i
detta afseende, genom omstndigheternas makt redan drifvits ut till det
rimligas grns, ja ett godt stycke derutfver. Vrt land str lgst p
skalan bland alla Europas lnder med hnsyn till giftermlens talrikhet,
det str hgst, om man s vill, i frga om medelldern fr ktenskapens
ingende; i bda fallen r dess stllning slunda lika dlig. Hos oss
tillbringas numera (i olikhet mot fordom) hela den frsta
tredjedelen--icke sllan fven den andra--af den alstringskraftiga
ldern i ett tvunget celibat. Och man skall ffngt ska fvertyga ngon
tnkande person, att ej detta fga nskvrda tillstnd utgr
hufvudorsaken, vid sidan af hvilken ingen annan behfver tagas i
betraktande, till den tilltagande lsheten i sederna, hvarfver man s
ofta och med skl beklagar sig, men hvilken hvarken kan sgas vara
grundad i folklynnet, ej heller under forna tider af lttare tillgng
till regelbundna frbindelser, varit bland oss rdande. Smst beryktad i
ofvannmda hnseende r ssom bekant sedan gammalt hufvudstaden.[39] Och
ehuru fven de flesta andra af vra samhllen, till och med p
landsbygden, sannerligen hafva fga skl till fariseiska beskrmelser,
r det dock visst, att missfrhllandena p det sedliga omrdet breda en
djup skugga fver de mnga lskvrda och tilltalande sidor, som
hufvudstadslifvet eljest erbjuder fr betraktelsen. Hvar r vl orsaken
hrtill att ska? Icke kan det dock bokstafligen frhlla sig s, som
man ofta fr hra yttras, att sjelfva luften i Stockholm r bemngd med
ett moraliskt smittmne, hvilket icke Saltsjns och Mlarens brisar
frm bortsopa. Men saken vinner sin frklaring, d man fr veta, att
afstngdheten frn det ktenskapliga lifvet af ltt insedda skl med
dubbel tyngd mot i rikets friga delar drabbar hufvudstadens
befolkning.[40] Stockholms giftasvuxna ungkarlar utgra redan en arm,
lika stor som den indelta, men till lefnadsvilkoren ro de eljest
nrmast att jemfra med en vrfvad och i garnison frlagd truppstyrka,
och hvad slags uppfrande man af en sdan kan vnta, visar erfarenheten.
Huru anser man nu, att alla dessa mn, af hvilka flertalet befinna sig i
ungdomens och den frsta mannalderns fulla kraft, bra inrtta sitt
lif? Huru har man tnkt sig, att de efter slutadt dagsarbete skola
tillbringa de stunder af dygnet, som af de lyckligare lottade plga
ansls t familjelifvets vederqvickelser? Utan tvifvel vore det fr
alla, fven fr dem sjelfva bst, om de i god tid ginge till hvila efter
intagande af ett glas lost eller annan ltt aftonmltid. Men
menniskonaturen r nu en gng icke sdan, att en lucka i tillvaron lter
utfylla sig med det tomma intet. De skulle skerligen underkasta sig en
dylik lefnadsordning, ja mhnda till och med hjelpa sig utan mltid, om
de blott egde hoppet att i en sknjbar framtid f utbyta sin ensliga
lott mot en mera lockande. Men nr alla utsigter i denna riktning
frblifva bortskymda, nr den obevekliga verkligheten svarar ett krft
nej p, fven den blygsammaste bn--d kan man visserligen fortfarande
klandra (det kan man alltid) men svrligen lngre frvna sig fver den
unge, om han allt oftare lngtar att utbyta aftonlampans svrmodiga
skimmer mot gasljuset p schweizeriet eller utsknkningsstllet, om han
flyr ensamheten fr att hos Fiken eller Amanda lta sig fregycklas,
vore det blott en bedrglig skenbild af den sllhet, han aldrig skall
ega hel och verklig. Men olyckan r, att fven dessa stundens
frstrelser icke lta sig kpa utan till priset af andra
menniskovarelsers frnedring.--

I en ytterligare minskning af ktenskapsfreqvensen ligger d fr visso
icke rtta skyddsmedlet mot folkkningens faror; tvrtom r ett
tervinnande af den stndpunkt, vrt folk i detta afseende fr ett sekel
sedan intog, det gonmrke, som vi stadigt mste hafva i sigte, om vi
vilja utrota det onda, som nu frgiftar samhllskroppen, och genom hvars
undandljande eller frtigande tillstndet ej kan frbttras men vl
frsmras. Men i sdant fall, hvad terstr? Tydligen ingenting annat
(om eljest de matematiska axiomen ega ngon tillmpning p frgor af
denna natur) n att minska den _andra_ faktorn i nativitetens facit:
familjernas storlek. Familjer med fyra till fem barn eller flera ro
icke lngre lmpliga fr samhllets nuvarande frhllanden, n mindre
frenliga med en utveckling af dem till ett bttre; ssom jag i ett par
fregende skrifter skt uppvisa, r ett medeltal af tv till tre barn i
hvarje ktenskap--och hellre tv n tre--det ml, hvartill vi bra
strfva, och utan hvars nrmelsevisa uppnende alla andra tgrder till
sociala frbttringar skola visa sig gagnlsa.

Huru en dylik begrnsning kan stadkommas, derom lr, efter allt hvad p
de bda sista ren i mnet blifvit taladt och skrifvet, knapt ngon
bildad person i vrt land vara alldeles okunnig,[41] ehuru visserligen
fga r vunnet, s lnge ej knnedomen hrom ftt trnga ned fven till
de obildade. Fr egen del har jag blifvit franledd att i detta mne
yttra mig med strre utfrlighet, n p ngot stt varit fr mig
behagligt, och d jag tills vidare ftt behlla sista ordet[42] i den
skriftvexling, som hrom egt rum, utgr fven detta fr mig en anledning
att icke ondigtvis p nytt taga till ordet i saken. En enda uppgift,
rrande hvilken jag ej kan hnvisa till ngon p svenska tryckt bok,
anser jag mig likvl ofrhindrad att hr omnmna, d den, om den
bekrftar sig, skerligen r af stort intresse. Enligt en sigt, som i
nyare tid brjat gra sig gllande bland sakkunnige p detta omrde[43]
lr, s har man sagt mig, strre utsigt n ngonsin frefinnas, att just
det enklaste, det fr finknsligheten minst srande bland de medel, som
uttnkts fr att mjliggra familjernas begrnsande, nmligen den af
lkaren Raciborski freslagna tidvisa afhllsamheten, skall med en ringa
modifikation visa sig fr ndamlet fullt tillrckligt. Det behfver
dock ej ppekas, huru mycket nnu terstr, innan ngonting liknande
visshet kan i denna frga sgas vara uppndt. Hr freligger ett
vidstrckt och grannlaga, men ocks tacksamt flt fr lkares forskning,
och ehuru det tyvrr r sant, att fr nrvarande betnkligheter eller
frdomar af hvarjehanda slag afhlla mnga bland dem frn att anstlla
dylika forskningar och meddela deras resultat t allmnheten, hyser jag
dock den frhoppningen, att dessa betnkligheter mera allmnt n nu
skola kunna fvervinnas, och att de personer, som genom sin sakkunskap
och samhllsstllning ro mest skickade att g i spetsen fr dylika
reformer skola med allvar taga sig an en sak, som ju obestridligen redan
fr den allmnna helsovrden eger en vida strre betydelse, n snart
sagdt alla de tgrder till ett frbttradt lefnadsstt, som af
vetenskapen fresls, men af brist p medel fr iverksttandet vanligen
frblifva frbttringar p papperet.[44]

Mnga finnas nu visserligen, hvilka i hvarje tgrd af denna
beskaffenhet vdra en frstucken evdaimonism, ett medgifvande t
menniskans lgre natur. Fanatikern skall fortfarande framdundra sitt
"antingen--eller", allt eller intet!--och de, som fr egen rkning hafva
erhllit monopol p det rtta bruket af lifvets goda, skola framkasta
antydningar om befarade missbruk. Men det r vida lttare att uttala
dylika pstenden n att stdja dem med ngra antagliga grunder. Det
ligger dock ett betydligt omrde mellan  ena sidan ett lif, hvars
hgsta ml r sinlig njutning, och  den andra ett lifstidslngt
iakttagande af en botgrares spkningar. Den, som ej frmr se detta
omrde, och se, att det r just p detta, som flertalet i vanlig mening
hederliga, goda och rbara menniskor befinna sig--och befinna sig bst,
hans synsinne r, fruktar jag, behftadt med ngon komma, som tyckes
vara envis, men, vi vilja hoppas det, ej alldeles obotlig. Mhnda r
det helt enkelt en myopi, en nrsynthet, frvrfvad genom ett allt fr
ensidigt sysslande med bcker...

P bottnen af allt motstnd mot malthusianismen, srdeles i dess moderna
form ligger tvifvelsutan, om ocks ej alltid klart uttalad, den bland
menniskorna s allmnna frestllningen, som hos mnga till och med eger
alla karaktererna af en religis trossats--frestllningen om den
organiska naturens och i synnerhet den menskliga organismens
_ndamlsenlighet_ i ordets strngaste mening. Och att hr en verklig
motsttning, ej en blott skenbar ofrenlighet r fr handen, derom r
jag fr min del fvertygad. Men en dylik motsgelse eger fr visso fven
rum mellan den sistnmda sigten  ena sidan och  den andra det
skdningsstt, som inom naturforskningen dagligen vinner terrng, och
hvars allmnna antagande ej tyckes kunna vara mer n en tidsfrga. Den
beundransvrdt fruktbara hypotes, som br Charles Darwin's namn, eger
som bekant en af sina mest ptagliga bekrftelser i den mrkvrdiga, men
fre honom fga paktade freteelse, som benmnes rudimentra
bildningar. Fr individen i dess nuvarande frrttningar fullt umbrliga
och onyttiga organ, ro dessa bildningar synbarligen utan allt ndaml
och blifva alldeles meningslsa, om man ej uppfattar dem ssom genom
rftligheten bevarade rester af organ, som under ngon artens fregende
utvecklingsform varit ndvndiga och haft sina bestmda funktioner.[45]
Naturligtvis gller ngot dylikt icke blott om de i egentlig mening
synliga kroppsorganen utan fven om de osynliga drifterna och anlagen,
och det str d i full fverensstmmelse med denna teori att uppfatta
knsbegret hos menniskan ssom en dylik onyttig qvarlefva, naturligtvis
icke i och fr sig, men med hnsyn till dess efter vra nuvarande
sociala frhllanden hgst olmpligt afpassade styrka och omfattning.
Ndvndig i denna sin styrka under en period, d menniskoslgtet eller
dess frfder i striden med yttre och inre fiender endast genom en
oafltlig fruktsamhet kunde betrygga sin existens, kan den sexuela
driften i nutiden med rtta betecknas ssom ett af mensklighetens
strsta plgoris, en sannskyldig "ple i kttet", som vi trots alla
bner och anstrngningar ej skola varda qvitt. Men p samma gng str
ocks, ssom den enklaste betraktelse lrer, detta begr i det
innerligaste samband med fven de dlaste sidorna i vr natur, hvarfr
ocks dess vldsamma undertryckande, vore det n praktiskt utfrbart,
endast kunde ske p bekostnad af ngra bland de rikaste kllorna fr en
harmonisk och lycklig tillvaro. Allt, hvad vi kunna gra, r att ska s
reglera denna drift, att den ej blir ett hinder fr menniskoslgtets
vlfrd; och detta blir d den frnuftiga sedlighetens ml.

Ett dylikt betraktelsestt, huru otvunget det n ansluter sig till den
exakta forskningens skdningar, skall sannolikt frefalla de flesta
ssom allt fr litet upphjdt, och med tron p en allgod frsyn eger
det, om man s vill, ej mnga berringspunkter. Men det r  andra sidan
fritt frn de motsgelser som vidlda nstan alla andra etiska system,
och till sina konseqvenser afviker det icke frn den moral, som omfattas
af flertalet allvarliga och besinningsfulla personer, de m nu hysa
hvilka teoretiska fvertygelser som helst, ej heller frn kristendomens
praktiska grundsatser. Ty fven denna lra predikar icke frsakelsen fr
dess egen skull, eller ssom ngot i och fr sig frtjenstfullt:
flagellantens, pelarhelgonets, asketens moral, r, man kan trygt pst
det, frmmande fr kristendomen, sdan denna framstldes af Jesus sjelf
och Paulus.[46]

Alla sociala frndringar, och den hr freslagna skerligen icke minst,
krfva tid och lng tid fr sitt genomfrande. Men fven under det
osannolika antagande, att ndvndigheten af familjernas begrnsande
kunde med ens blifva af alla erknd och i lifvet tillmpad, skulle
dermed ingalunda ngon omedelbar frbttring af den nuvarande
generationens stllning kunna stadkommas. Dess de r i sjelfva verket
afgjordt, och lter sig vl fven i allmnna drag om n ej i detalj
frutsgas. Frn den starka nativiteten under frra hlften af
1860-talet[47] framtgar bakom oss i nnu ej synnerligen glesnade led en
ofverskdlig skara unga mn och qvinnor, hvilka snart skola tillhra de
fullvxta ldersklasserna. Vi m prisa oss lyckliga, om Amerikas jord
fortfarande fr dessa hller sin famn ppen, ty att de alla skulle kunna
vinna sin bergning i hemlandet, dertill synes fr nrvarande ingen
rimlig utsigt vara fr handen. Det finnes sledes all anledning att tro,
det emigrationen fortfarande under ngra r kommer att varda betydlig.
Derefter torde dock en period af relativt lugn vara att motse, ty den
stora fruktsamheten under 1860-talets frra hlft har sedermera
lyckligtvis ej upprepats. Frst p allra sista ren uppg
nativitetssiffrorna p nytt till lika hga (till och med ngot hgre)
belopp som under ren 1859-60 samt 1862-66--i absoluta tal nmligen, ty
i frhllande till folkmngden str den nmda periodens fruktsamhet
fortfarande ouppndd, och i vrt folks vlfrstdda intresse m man
hoppas, att s nnu lnge skall blifva frhllandet. Finge man sluta af
befolkningsfrhllandena ensamt, synes derfr en ngorlunda god tid vara
att frvnta mot slutet af innevarande rtionde, hvaremot det r
mjligt, att under rhundradets sista decennium nya svrigheter och nytt
behof af emigration ter skola intrda.

Karakteren af den tid, som derefter fljer, tillhr _oss_ att bestmma.
Huruvida det tjugonde seklets morgonsol skall belysa ett slgte,
fortfarande inbegripet i en frtviflad kamp om lifsuppehllet, och
nedtryckt af denna, eller ett folk, som under fredligt samarbete med
gladt mod efterstrfvar materiel och andlig frkofran: detta beror p
oss, p vr fosterlandskrlek, vr sjelfbeherskning, klokhet och
betnksamhet,--vl icke uteslutande, men i tillrcklig grad fr att gra
oss fullt ansvariga fr fljderna. Det r d ej nog med, att vi (fr att
anvnda ett af nutidens slagord) genom en allt omsorgsfullare uppfostran
ska lra det uppvxande slgtet att allt bttre smida sina vapen fr
lifvets strid; detta r en trstls uppgift, om vi p samma gng genom
en obetnksam och ofrnuftig folkkning sjelfva bidraga att gra denna
strid allt hrdare, s att seger i sjelfva verket endast _kan_ vinnas p
bekostnad af andra menniskors vlfrd.[48]

Sger ngon nu, att det tjenar till intet att p frhand bekymra sig om
s aflgsna tidsrymder, betecknar man det som en ofruktbar utopi att
vilja srja fr en morgondag, som ligger hela tjugu r fram i tiden, d
vill jag blott erinra om, huru mycket en dylik tankegng pminner om ett
yttrande, som tillskrifves en af Frankrikes minst bermda monarker,
hvilken, d man visade honom den afgrund, hvari landet under hans usla
styrelse stod i begrepp att falla, trstade sig med, att det nog skulle
g i hans tid, och sedan finge det g hur det ville: "aprs nous le
dluge!"--Att likvl mycket okunniga eller mycket tanklsa personer hysa
en dylik likgiltighet fr framtiden r ej svrt att frst, men mera
ovntadt och i hg grad nedslende r att hra liknande uttalanden frn
ett hll, der man alltid varit van att finna, och fven, enr det gller
en af statsmedel understdd institution, eger rtt att fordra ett
upplyst och p fakta grundadt omdme. Jag syftar hrmed p en i senast
utkomna hfte af Statistisk Tidskrift (1881 hft. 3) intagen uppsats "Om
den naturliga folkkningen i Sverige". I brjan af denna uppsats,
hvilken fr frigt rr sig p ett temligen neutralt omrde, frekommer,
visserligen nrmast ssom ett uttryck fr frfattarens personliga
fvertygelse,[49] en kritik af malthusianismen, som p intet stt
skiljer sig frn de snart sagdt otaliga vederlggningar, denna teori
under sin nu mer n 80-riga tillvaro haft att uthrda.

Hufvudsklet, hvarfr frfattaren ej kunnat finna malthusianernas
bevisning bindande, sger han vara sin "bestmda fvertygelse, att
naturen hr liksom annorstdes reglerar sig sjelf". Veterligen finnes
det dock icke ngon malthusian, som frnekat detta; tvrtom utgjorde det
just Malthus' och alla hans efterfljares utgngspunkt, att flertalet af
de olyckor, som hemska menskligheten, ro att uppfatta som naturens
stt att reglera sig sjelf, d. v. s. reglera folkkningen.

--Frfattarens nsta argument afser mera specielt svenska frhllanden
och bestr i ppekande af, att trots den starka folkkningen hafva
likvl under de senaste femtio ren landets vigtigaste nringskllor
vunnit en proportionsvis nnu starkare frkofran. Detta obestridliga
sakfrhllande (hvilket bland annat haft till fljd den gldjande
frminskning i ddligheten, framfrallt barnaddligheten, som under
innevarande rhundrade egt rum i vrt land) bevisar nu visserligen
ingenting vare sig fr eller emot nyttan af en stark nativitet, d det
ju har sin tillrckliga grund i den mktiga uppblomstring inom
naturvetenskaperna och deras tillmpning p tekniken, som utgr vrt
tidehvarfs stolthet och ra. Deremot skulle man med ett dylikt faktum
fr gonen mhnda kanna betvifla riktigheten af Malthus' sats, att
folkkningen stndigt "hller sig ute vid mjligaste maximum" och endast
begrnsas af brist och nd. Hrvid mste dock besinnas, att brist och
nd ro begrepp, som _i viss mn_ bestmmas af befolkningens sociala
vanor. Om gynsamma nringsfrhllanden under s lng tid fortfara, att
de medfra en betydligare frbttring i folkets lefnadsvanor, bildar sig
hrigenom i folkmedvetandet smningom ett nytt minimum fr
lefnadsbehofven, under hvilket man ej gerna lngre lter nedtvinga sig,
utan hellre inskrnker sin fruktsamhet.[50] Den i jemfrelse med forna
tiders och ngra andra lnders (t. ex. Rysslands) frhllanden relativt
goda stllning, vi nu intaga, hafva vi i sjelfva verket ej kunnat
uppn och bibehlla utan genom en oerhrd frminskning af
ktenskapsfreqvensen, hvilken haft till fljd en om n beklagligtvis
icke p lngt nr motsvarande frminskning i nativiteten. Det af
frfattaren omnmda sakfrhllandet talar slunda i verkligheten alls
icke emot Malthus lra, s vida man ej uppfattar denna p det ytliga
stt, att hvarje folkkning skulle antagas medfra en frsmring af
lefnadsvilkoren, i hvilket fall den visserligen icke behfver ngon
vederlggning.

Utstrckes betraktelsen af folkkningens verkningar fver ngon lngre
tidrymd, blifva konseqvenserna s ptagliga, att vr frfattare hvarken
kunnat eller velat tillsluta sina gon hrfr. Men ltom oss nu hra,
huru han reder sig ur denna svrighet. Malthusianerna "besinna ej",
sger han, "att deras berkningar endast stda sig p fakta frn vra
dagar, och att en sdan folkkning som i vrt rhundrade troligen aldrig
frr varit skdad. Hvem borgar fr, att detta undantagsfrhllande skall
fortfara?" (Ingenting borgar i sjelfva verket hrfr, utan allt borgar
fr motsatsen--men ltom frfattaren ha ordet.) "Lkekonstens framsteg
ro ett lfte i den riktningen, men fr ingen del ensamt tillrckligt.
Ingen kan svara fr, hvilka omstrtningar och lidanden nnu skola
fverg jorden, eller kan vga sga, att icke olyckor och nd skola
decimera menniskoslgtet i framtiden s vl som fordomdags. Men dessa
olyckor, _som tjena att begrnsa slgtets talrikhet och dermed frlnga
dess timliga tillvaro_,[51] ro dock _framkallade_ af ngot helt annat
n att menniskorna ro fr mnga p jorden, och de kunna d icke heller
frekommas genom ngra onaturliga frsk att g en del af deras resultat
i frvg."

Jag har frgfves anstrngt mig att ska efterspana den logiska trden i
detta resonnemang och tillter mig uttala ett ltt tvifvel om, att ngon
sdan fverhufvud r fr handen. Den stackars lkekonsten--derom kan man
vara fullt ense med frfattaren--skall skerligen ej frm att hlla vid
lif alla varelser, som kunna framfdas, s framt icke lifsmedel och
klder gratis utdelas frn apoteken; trots dess beundransvrda framsteg
skall dock menskligheten, om den nuvarande nativiteten fven i framtiden
upprtthlles, ofelbart varda ett rof fr namnlsa lidanden. Men hvad
menar vl frfattaren med sin af ingenting motiverade frskran, att
dessa lidanden, hvilkas upptrdande han frutser, _icke_ f tnkas
frorsakade af folkkningen? Det synes dock vara nog starkt att i samma
andedrag tala om framtida olyckor ssom "tjenande att begrnsa slgtets
talrikhet och dermed frlnga dess timliga tillvaro" och ndock bestmdt
frneka, att just slgtets alltfr stora talrikhet kan framkalla dessa
olyckor. _Hvad_ skulle d framkalla dem? Hrom yttrar frfattaren ej ett
ord. Det vill nstan se ut, som om han tnkt p ett ingripande i
verldsutvecklingen frn fvernaturliga makters sida--men hur gr det d
med det pstende, han strax frut med s mycken tillfrsigt uttalar,
"att naturen reglerar sig sjelf." Eller skulle fven detta yttrande
blott vara en moderniserad form fr fatalismens gamla sigt: "Gud srjer
nog fr vra och vra efterkommandes den; vi sjelfva behfva ej bekymra
oss derom"? I sdant fall r det bst att kasta bde lkekonsten samt
all annan konst och vetenskap i en skrpvr...

Till sist sger frfattaren sig "hlla fast vid den gamla sigten, att
det tyder p vlstnd och helsa, nr ett land frkofrar sig i
folkmngd". fven hri gifva vi honom, om n med vissa frbehll, rtt,
men icke heller detta uttalande drabbar p minsta stt malthusianernas
sigt, ty dessa hafva aldrig psttt, att icke en stark folkkning
_tyder_ p vlstnd hos ett land, men vl, att genom en alltfr snabb
tillvxt i folkmngden den nationela vlmgan lper fara att g.
frlorad. Har nu en oeftertnksam lsare frbisett denna vigtiga
skilnad, hvilket vl vore frltligt, d ju frfattarens angrepp hela
tiden skall glla malthusianismen, s har han hrigenom blifvit frledd
till en bedrflig "qvaternio terminorum". Det _tyder_ onekligen ofta p
vlstnd (ehuru det fven kan tyda p skuldsttning), om ngon frer ett
yppigt och kostsamt lefnadsstt; och det tyder obestridligen p god
helsa, om ngon under en lngre tid kan hnge sig t vilda fverdrifter
vare sig i arbete eller njen; men intetdera utgr ngot medel att
frkofra helsan och vlstndet: de hafva tvrtom af lder ansetts som
genaste vgen att frslsa bda.

Det r sant, att flera bland de mest intelligenta och framtstrfvande
lnder i Europa ega en ganska hg nativitet; men det r ocks sant, att
motsatta frhllandet eger rum hos en ej mindre intelligent nation,
hvilken svl i afseende p helsa (se mortalitetstabellerna) som nnu
mer genom sitt solida vlstnd och i sammanhang dermed genom en
frsvinnande liten emigration frdelaktigt utmrker sig framfr sina
grannar, tminstone p kontinenten. Detta medgifver fven frfattaren,
men han aflrdar detta svra inkast mot hans sigt om den starka
nativitetens frtrfflighet helt enkelt slunda: "Ett undantag mste
gras, om den andra jemfrelseleden r Frankrike, hvars folk, ssom nu
blifvit allmnt bekant, i detta hnseende fvergifvit naturens vg. Hvad
detta sistnmnda frhllande betrffar, har det infr ett sundt och
ofrvilladt omdme redan ftt sin dom."--De "onaturliga frsken att g"
den framtida frdelsens "resultat i frvg", hvilka strax frut af
frfattaren betecknats ssom ffnga och onyttiga, ro sledes nu icke
med ndvndighet detta, men i stllet moraliskt frkastliga.

Det r rtt vl, att den nmda uppsatsen ej, ssom eljest stundom plgar
vara fallet med vra statistiska publikationer, r frsedd med "index"
eller "compte rendu" p franska sprket; i motsatt fall skulle mjligen
franska statistiker med blandade knslor taga del af den hrda dom, som
hr af deras svenske kollega afkunnas fver en folksed, hvilken af ngra
bland de mest framstende ekonomer och statskunnige i Frankrike, en
Legoyt, en Bertillon,[52] en Charles Dunoyer, fr att ej nmna Joseph
Garnier,[53] ansetts utgra hufvudgrunden till detta lands ekonomiska
kraft och storhet. Att Frankrike hruti afvikit frn "naturens vg"
synes ej srdeles bekymra dessa; frmodligen hafva de liksom deras
landsmn fverhufvud lagt p hjertat det minnesvrda yttrande, hvarmed
Voltaire p sin tid afvisade sin stora samtida Rousseau's naturdyrkan,
och som skulle kunna omskrifvas slunda: "Naturens vg i all ra, men
fr att g den fullkomligt mste man g p alla fyra; vi som g p tv
hafva nu en gng slagit in p en annan vg, nmligen frnuftets, som vi
ej vidare bra fvergifva".

I en helt annan riktning n denne svenske statistiker yttrar sig en af
Tysklands stormn p statistikens omrde fver hr berrda frhllanden.
Den ansedde skriftstllaren och vetenskapsmannen _Gustav Rmelin_,
kansler och professor i social-statistik vid universitet i Tbingen,
fordom kultusminister i konungariket Wrtemberg, har vid flera
tillfllen varnande tagit till orda mot den hejdlsa folkkning, som
under senare ren egt rum i Tyskland. Hans senaste uttalande i denna
frga[54] r vl vrdt att fven af den svenska allmnheten
uppmrksammas, ej blott p grund af de mnga slende berringspunkterna
med vrt eget lands frhllanden, utan kanhnda lika mycket som ett
lrorikt exempel p, huru en uppriktig fosterlandsvn, fastn intagande
en samhllsstllning, som mste gra ett brytande med gngse traditioner
och frdomar dubbelt pkostande, hellre sger sitt folk sanningen, fven
en obehaglig sdan,[55] n han nedlter sig att smickra dess passioner,
eller under tystnad se, huru det framrusar p en vg, som mste blifva
olycksbringande. I den nmda uppsatsen ppekas, hurusom Tysklands
folkmngd p de sista 9 ren erhllit den oerhrda tillkningen af ej
mindre n 4 millioner invnare, hvilket r mer n befolkningen i Baden,
Elsass-Lothringen och Hessen tillsamman. "Det r", anmrker frfattaren
trffande, "som om en stor provins, motsvarande tiondedelen af hela
riket, hade blifvit annekterad--dock utan sjelfva jordbesittningen."
Betraktade frn denna synpunkt framtrda de ihrdiga finansiela
svrigheter, som sedan lnge uppvcka tyske statsmns frtviflan, i en
helt ny och klarare belysning; men man inser ocks, att de utgra endast
frspelet till de nnu fruktansvrdare frvecklingar, som ofelbart mste
intrda, om ej Tysklands invnare, medan det nnu r tid, besluta sig
att flja exemplet af sina grannar p andra sidan Rhen, och inskrnka
sina familjer till ett medeltal af 2 eller 3 barn. Detta blir derfr det
rd, frfattaren gifver sina landsmn. Och gent emot ordandet om denna
franska folksed ssom varande "ein dunkler Punkt" i den franska
nationalkarakteren, framhller frfattaren med vrma, huru fga det
anstr Tyskland att med fariseisk egenrttfrdighet ska utpeka en dylik
hos sina grannar, medan dess eget sociala lif innesluter s mnga mrka
punkter af en helt annan och svrare beskaffenhet.

I detta yttrande vgar jag fr min del, hvad mitt eget fosterlands
frhllanden angr, instmma. Ja, jag ville g nnu lngre. "Den mrka
punkten" frvandlar sig, nr jag blott uppmrksamt betraktar den, fr
mina gon till en ljuspunkt, vittnande om, att tminstone p ett stlle
i verlden den gamla muren, bakom hvilken menniskoanden s lnge
frsmktat--vidskepelsens, frdomarnes, okunnighetens tredubbla
fngelsemur--gifvit efter, fr att lta en strimma af ljus, den gryende
dagens budbrare genomtrnga.--Men nr det kommit s lngt med en mur,
att den genomslpper dagsljuset, kan den ej gerna lngre sgas vara i
godt stnd. Det kan d endast bli frga om, huruvida vi p vr kant
skola lta den st, till dess den ramlar af sig sjelf, begrafvande, hvem
vet hur mnga, af vra efterkommande under sina ruiner; eller om vi ej
hellre, fljande ett upplyst fredme, strax bra gripa oss an med att
jemna den med marken fr att p den tomma platsen uppresa en ny bygnad,
inredd, som det heter, efter nutidens fordringar, fr nutidens menniskor
beboelig--och framfr allt nog rymlig att innesluta oss alla, s att
ingen, som ej sjelf nskar det, m tvingas att annorstdes ska sig tak
fver hufvudet.--Och icke sant, denna sista utsigt br locka oss? Ty
ehuru mngen pstr, att han med gldje, ja med stolthet ser
utvandringen, tror jag dock, att hans hjerta i hemlighet dervid svider,
att han i djupet af sitt inre knner sig srad och krnkt vid tanken p,
att hundratusenden af hans lands sner och dttrar skola ndgas i
frmmande land ska ett ofta missunnadt, alltid oskert uppehlle.

Till verket derfr, alla som vilja vara med! M vi fatta hvar och en sin
spade, sin hacka, sitt jernspett; m hvar och en gra sin pligt, och det
skall visa sig, att arbetet, om n tungt och mdosamt, likvl icke
fverstiger mttet af vra krafter.




BIHANG.


I Gteborgs Handels- och Sjfartstidning frekommo i numret fr den 30
november 1881 ngra betraktelser rrande utvandringen, nrmast riktade
mot mitt kort frut hllna fredrag. D denna artikel sedermera varit
tergifven i flera tidningar r mhnda ej olmpligt att hr i korthet
upptaga den till besvarande. Den tacksamhetsskuld, hvari jag str till
den aktade tidningen p grund af dess vlvilliga omnmnande af mina
fregende brochyrer i befolkningsfrgan (med hvilka jag ffngt
klappade p hufvudstadspressens drrar) gr ocks, att jag ej anser mig
bra lemna dess ord utan afseende. Med uteslutande af inledningsorden
aftrycker jag artikeln i dess helhet, dock i smrre afdelningar med
inskjutande af mina egna svarsanmrkningar emellan, hvarigenom jag tror,
att fr lsaren vinnes en lttare fversigt af de egentliga
tvistepunkterna.

Med skl skall man kunna anmrka, att jag i det fljande svarar p
tskilligt, som den rade artikelfrfattaren icke frgat om eller frgat
efter; men min afsigt har ej varit att lemna ngon antikritik i vanlig
mening, hvartill ju artikeln ej heller franleder, helst dess frfattare
ej varit i tillflle att hra sjelfva fredraget, utan mera att ska
nrmare belysa ngra punkter, som i det fregende till fventyrs
behandlats alltfr knapphndigt.--Brjan af artikeln lyder som fljer:

"Uppfattningen, rrande utvandringen, synes under de senaste femton
ren, hvarunder hon hos oss egentligen stadgat sig till kronisk, hafva
undergtt en ansenlig frndring. Man knner friherre Gripenstedts
mening om henne. Denne utmrkte statsman, som hade en lika frisk som
skarp blick p frhllandena, sg i henne endast ett bevis p folkets
lifskraft. Det folk som icke frkar sig s, att det lemnar ett
fverskott till utvandring, r ett tynande folk, frklarade han. Men de
massor af landets must och mrg som sedan midten af 60-talet hvarje r
och i synnerhet under de svra ren 1868 och 1869[56] lemnat den svenska
jorden, lrde oss att se freteelsen med mindre frnjelse.
Protektionismens tendentisa grt derfver r nu mindre att fsta sig
vid; men hvarje fosterlandsvn srjde fver att se denna mngd af unge,
kraftige arbetare resa fver hafvet, hvilka, om de stannat i hemlandet,
kunnat med hjerna och med hand taga mnget kraftigt grepp till dess
frkofran och utveckling. Ssom ock den nmnde frelsaren framhll, r
den frlust, utvandringen frorsakar landet, derifrn hon pgr,
trefaldig. Den minsta frlusten r det kapital af mynt och gods, som
emigranterna fra med sig ut, men som dock, srskildt hvad _vra_
utvandrare vidkommer, icke gr till smsummor. Vrre r den frlust i
arbetskraft, landet lider genom hvarje ung, stark och begfvad man eller
qvinna, som lemnar dess grnser. Och slutligen kommer den uppfostran,
som r p hvar och en af dem nedlagd, och som de icke hunnit genom
gagneligt arbete i hemlandet genglda, d de vanligen just komne i den
fullt arbetsfra ldern, draga bort. I denna ligger mycken bde mda och
kostnad, som r fr landet frspild. Vi veta icke, om frelsaren nmnde
det, men det sorgliga i freteelsen minskas icke deraf, att det r just
den dugligaste delen af vr kroppsarbetande befolkning, som utvandrar.
De gamle och barnen, de vanfre, slarfvarne och de utfattige, hvilka
ingen hvart kunna komma--det r de, som stanna qvar."

I ofvanstende yttranden kan jag i det hela endast instmma. Att en
mttlig utvandring, t. ex. en, som i storlek motsvarar invandringen frn
andra lnder, ej r att rkna fr ett ondt utan snarare motsatsen, derom
r jag fr min del fvertygad. En sdan emigration behfver endast
omfatta personer, som fullt frivilligt, af vetgirighet och begr att se
sig om i verlden eller liknande orsaker lemna fosterjorden, mhnda i
tanke att frr eller senare med vidgade kunskaper och erfarenhet dit
tervnda. fven om detta icke sker, lemnar d i allmnhet den under
tiden frsiggende inflyttningen af arbetsdugliga utlndingar en fullgod
ersttning fr frlusten och "den andliga byteshandeln" varder slunda
en gldjande verklighet. Men i sin nuvarande gestalt eger utvandringen,
ssom artikelfrfattaren ocks medgifver, en helt annan karakter.

Huruvida, ssom i artikeln antydes, vrt lands utvandrare framfr andra
lnders utmrka sig genom storleken af medfrda kapital, m lemnas
derhn. Hithrande uppgifter (som visserligen i allmnhet ro fga
tillfrlitliga) synas dock snarare antyda motsatsen, om ock de yttersta
graderna af fattigdom mindre ofta ptrffas bland svenska utvandrare i
Amerika, n hvad fallet sges vara med t. ex. tyska emigranter. Visst
r, att mngen hrifrn utvandrar med knapt ett enda re i egna
tillgngar, d erfarenheten i flera trakter lrt, att det innebr fga
risk att frstrcka en ordentlig och arbetsfr utvandrare fr resan
ndiga medel. Understundom torde vl till och med hr, liksom stundom
skall vara fallet i Norge, kommunerna genom sammanskott stta en eljest
fattigvrden betungande person i tillflle att frska sin lycka i
Amerika. Ett annat tillvgagende, som vl fven nnu ngon gng
frekommer i smyg, att nmligen personer betinga sig fri fverresa mot
vilkor att efter framkomsten genom arbete betala omkostnaderna, r
visserligen i utvandrarestadgan frbjudet; men ehuru ett dylikt kontrakt
slunda enligt lagen r en nullitet, skall vl i allmnhet arbetarens
rttsknsla frhindra honom att efter fverfarten fordra dess
upphfvande, fven om han eljest knner och inser sin juridiska rtt
dertill. I alla hndelser kan utvandrarnes medfrda frmgenhet p lngt
nr icke anses uppg till hvad i medeltal belper sig p hvarje invnare
i landet, och det pstendet, som man stundom fr hra,[57] att p grund
af ett frment motsatt frhllande utvandringen skulle ka i stllet fr
att minska en relativ fverbefolkning, synes mig innebra en bestmd
fverdrift, och har ej heller, i vrt land tminstone, hittills
bekrftats af erfarenheten.

Icke heller den omstndigheten, att flertalet emigranter utgres af
ungt, arbetsdugligt folk, huru beklaglig den n frn andra synpunkter m
vara, minskar i ngon vsentlig grad den verkliga lttnad, som
tillskyndas landet genom utvandringen, der denna eljest blifvit en
ndvndighet. Ty just frn dessa personer, hvilka nnu ej lyckats vinna
ngon synnerligen fast fot i samhllet, utgr den fruktansvrda
konkurrens, hvilken tidtals hotar att alldeles nedtrycka arbetsklassens
stllning, och i det hela utgr det vsentligaste hindret fr dennas
varaktiga frbttrande. Fr frigt, existerar fverbefolkning, kan ej
gerna ngon tgrd vara egnad att hastigare mildra denna n aflgsnandet
af personer i den mest alstringskraftiga ldern. De utvandrare, som
redan ega familj, taga i regeln denna med sig, och de, som mjligen
hafva andra anhriga att understdja, skola i allmnhet lttare kunna
gra detta frn Amerika, n om de stannat hemma. Men betraktad ssom
landets habituela tillstnd, r visserligen en stark utvandring ett
ondt, om man nmligen besinnar, att befolkningen genom sin alltfr
hastiga frkning sjelf skapar sig de svrigheter, till hvilkas
afhjelpande emigrationen sedan r det enda tillgngliga medlet, men ett
ganska ofullkomligt sdant.--Frfattaren fortstter:

--"Liksom de flesta ser fven frelsaren p utvandringen med oglad
blick; men hans synpunkt r nd icke den samma, ur hvilken ofvanstende
betraktelser framsprungit. De flesta skulle vl helst se, att
utvandrarne stannade hemma sitt land till nytta. Hr W. ter pstr, att
de _kunna_ icke stanna hemma om de--eller tminstone deras
efterkommande--icke vilja svlta ihjl; ty orsaken, som drifver den ut,
r, att vrt land i nrvarande tid r _fverbefolkadt_.

Och dermed har han fattat tmmen p sin knda kpphst."

Uppskjutande till det fljande att frsvara min stndpunkt vill jag hr
endast anmrka, att, som jag tror, den rade artikelfrfattaren skall f
rtt svrt att uppvisa ngon enda utfrligare framstllning rrande
utvandringen, der ej detta fenomen stlles i ett bestmdt samband med de
europeiska lndernas starka folkkning. fven den framstende svenska
statsman, hvars sigt i brjan af artikeln tergifves, betraktade ju
emigrationen ssom beroende p ett fverskott i folkmngd, utfver hvad
ett land sjelft har behof af eller bruk fr. Ngot annat eller mera har
jag i sjelfva verket icke yttrat, hvadan min uppfattning af frgan p
intet stt kan sgas vara afvikande frn den, som hyses af de p detta
omrde mest sakkunnige.--Efter denna lilla anmrkning lemnar jag p nytt
ordet t frfattaren.

--"Den satsen tarfvar nog att nrmare skrskdas. Lider Sverige
verkligen i nrvarande tid af fverbefolkningens onda?

Utvandringen i och fr sig bevisar ingenting. Hennes allmnna grund
r--ssom ock frelsaren riktigt framhll--strfvandet hos individerna
att skaffa sig en bttre stllning--men hr r att tillgga: och p
lttare stt n de inse, att det kan ske hemma. Om ett land erbjuder
ovanligt rika hjelpmedel fr att taga sig fram, om vgen dit r ltt och
billig att fara, om mnga rest den vgen frut och haft framgng, s r
det vl icke underligt, att man fvergifver sin mindre gynsamma
stllning hemma och reser efter fr att sjelf ska sin lycka--p det
hela taget icke underligare, n att en man, som redan har en plats, p
hvilken han eger sin tarfliga utkomst, gerna antager en plats i en annan
ort, som gifver honom hgre ln. Vid tal om anledningarna till en senare
tids kade utvandring torde icke alltid till fylles framhllas den
ltthet och trygghet nutidens stora emigrantngare erbjuda fr
fverfarten i jemfrelse med segelfarten fr ngra rtionden sedan,
vidare mngden af dem, som redan farit fver och hvilkas fredme manar
till efterfljd, slutligen den tta brefvexlingen. Ju flere der borta p
andra sidan hafvet locka, och ju lttare frden dit r, dess lsare
sitter den obemedlade hr hemma p sin torfva. dena, han gr till
mtes, ro icke s dunkla som frr, landet icke s frmmande.

Om mycken nd till regeln drefve den svenske emigranten hemifrn, liksom
fallet i synnerhet frr var med den irlndske, s kunde mjligen
fverbefolkningens tillvaro anses bevisad; men s r det icke. Det r
dess vrre icke de torftigast lottade, som utvandra.

Men att den stora mngden af utvandrare lemna, eller tminstone tro sig
lemna, knappare lefnadsvilkor fr att vinna rikligare, det r riktigt,
och deraf fr man utan tvifvel draga den slutsatsen, som just icke utgr
ngon ny sanning, att Amerika fr nrvarande bjuder bttre och lttare
tillflle till utkomst n vrt fdernesland."

Jag tillter mig hr ngra invndningar. D frfattaren yttrar, att det
"dess vrre icke r de torftigast lottade som utvandra", tnker han
uppenbarligen endast p utvandringen till Amerika. Det icke alldeles
obetydliga antal svenskar, som rligen utvandrar till vra nrmaste
grannlnder utgres verkligen, s vidt man vet, af personer tillhrande
de allra fattigaste klasserna. Men, oafsedt detta, har ju frfattaren i
det fregende sjelf medgifvit, att om de mest ndlidande icke emigrera,
s sker detta helt enkelt emedan de "icke kunna komma ngon hvart", och
det frefaller d onekligen ngot besynnerligt, att han nu andrager
sagda omstndighet ssom talande _emot,_ att i vrt land nden skulle
vara orsak till utvandringen. Med lika mycket skl kunde man ju frska
gendrifva den nog allmnna sigten, att det r hungern, som frmr
menniskor att ta sig mtta, genom ppekande af det sakfrhllande, att
en stor klass hungriga, och just de allra hungrigaste, faktiskt nstan
aldrig ta sig mtta--emedan de icke hafva ngot att ta.--

Jag vnder mig nu till slutorden. Det r icke ngon ny sanning, sger
frfattaren, att tillfllen till utkomst ro lttare att finna i Amerika
n i vrt fdernesland. I frbigende sagdt fr man dock nnu alltjemt
hra denna sanning med mycken liflighet bestridas; eller hvad betyda
eljest sdana uttryck som de af mig anfrda "frvillelse", "folksjukdom"
m. fl., anvnda fr att beteckna lusten att resa till Amerika? Att den
nmda "sjukdomen" skulle vara "till dds", sges vl icke uttryckligen
men frmodligen r ej heller meningen, att den skulle hra till det
slags kommor, som vl genomgngna plga medfra en varaktig frbttring
af helsan. Emellertid m man kunna hoppas, att den sundare och mera
opartiska uppfattning af frhllandet, som artikelfrfattaren visar sig
ega, efter hand skall gra sig mera allmnt gllande; och i det hela
taget tror jag, att det mesta af hvad han hr ofvan yttrat r
fullkomligt riktigt och sant. Men dermed r den vigtigaste delen af
frgan dock nnu ej vidrrd. _Att_ frhllandena i Amerika i mnga
afseenden ro bttre n hr hemma, behfver man just icke mer n gon
fr att kunna se; men _hvarfr_ ro de detta? Man far ju numera icke
till Amerika fr att hemta skatter af dla metaller, man reser dit i
afsigt att der terupptaga alldeles samma sysselsttningar, som man dref
i hemlandet. Hvarfr lnar sig d arbetet bttre der n hr? fven i
Amerika gller vl dock lagen om prisets bestmmande genom frhllandet
mellan tillgng och efterfrgan fvensom den s. k. "minsta medlets lag".
Om tjenstfolk och arbetare derstdes bttre betalas af sina husbnder
och arbetsgifvare, lr sdant nppeligen bero p ngon fverstrmmande
vlvilja  de senares sida; det vore underligt, om icke de i likhet med
andra menniskor ville med minsta mjliga kostnad erhlla strsta mjliga
valuta. Orsaken mste d ligga deri, att det i Amerika nnu r _ondt_ om
tjenstfolk, och att tillgngen p yrkesarbetare der icke lika
fullstndigt tcker efterfrgan, som fallet r hr hemma. Vnda vi oss
till jordbruket, der olikheten ej r mindre ptaglig, skall man mhnda
hnvisa p fruktbarheten hos en jord, som under flera r efter
upptagandet icke ens krfver gdsling fr att bra rika skrdar. Detta
argument r obestridligt, men frdelen borde vl dock i ngon mn
uppvgas af den att i ett redan vlbebygdt land f tillgodogra sig
frukten af mnga fregende generationers arbete. Det r helt visst icke
ngon smsak att lngt borta i en demark fr frsta gngen bryta bygd.
Men det finnes nnu en annan och vigtigare olikhet. I Amerika kan hvar
och en fr en ringa penning erhlla s mycket jord, om n afsides
belgen, som han orkar bruka. Men i ett gammalt land fr i regeln en
stor del af den jordbrukande befolkningen med hundratals dagsverken om
ret betala rttigheten att fr egen rkning bes och skrda ngra f
tunnland stenbunden skogsmark. Ocks hnder det i Amerika, nr lyckan r
god, att nybyggaren, som under de frsta ren tillbragte sina ntter i
en elndig jordkula, till sist blir i stnd att bygga sig ett praktfullt
tvvningars palats,[58] medan den, som hr hemma brjar i en jordkula,
onekligen har all utsigt att f sluta sina dagar i denna eller i en
liknande.

Jag hngifver mig ingalunda t den frestllningen, skulle ej heller
vilja uppvcka den hos andra, att genom en minskad konkurrens
arbetslnerna hr hemma skulle kunna stiga till hvilken hjd som helst,
eller arrenden och dagsverksskyldigheter bringas att alldeles frsvinna.
Men sannolikt erfordrades icke heller mer n en helt ringa frndring
till ett bttre fr att i ansenlig grad minska utvandringen. Ty fr det
frsta ro exemplen af en s lysande framgng som den nyssnmda fven i
Amerika undantag; och fr det andra, ehuruvl de menskliga behofven
sgas vara outtmliga, r det dock sllsynt, att ngon ej knner sig
tillfredsstld af en lefnadsstllning, som hans uppfostran kommit honom
att betrakta ssom mlet fr hans relystnad. Slutligen spelar ocks
fosterlandskrleken, kanske fretrdesvis just hos de obildade, en rol,
som man gr ortt i att underskatta. Det r knnetecknande, att egentlig
massutvandring hos oss endast egt rum efter tider af ovanligt ekonomiskt
betryck, och endast i mindre grad synes franledd af ljusare utsigter i
Amerika. Frfattaren sker gra troligt, att frgan om utvandring fr
arbetaren helt enkelt stller sig s: "br jag ej utbyta min tarfliga
plats hr hemma mot en bttre i Amerika?", men det torde vara lngt
antagligare, att det _afgrande_ sprsmlet fr de flesta i stllet
erhller fljande formulering: "br jag ej skaffa mig en plats i
Amerika, eftersom jag hr hemma icke tyckes f ngon?"--Frfattaren
yttrar vidare:

--"Fr frigt, om synnerligen svr knapphet att lefva verkligen vore
anledning till den svenska utvandringen, mnne vl tillvaron af
fverbefolkning dermed vore s skert bevisad? Ett exempel visar tydligt
nog motsatsen: Det kan ju icke nekas, att massan af ryska folket lefver
i mycket knappare vilkor och uslare skick n mngden af svenskar. Men
hvem vill pst, att Ryssland r fverbefolkadt? Tvrt om rder blott en
mening derom, att detta lands befolkning r allt fr tunnsdd."

Vi nrma oss nu den egentliga tvistefrgan; men d diskussionen p denna
punkt synes vilja lpa ut i en ordstrid eller en begreppsfrvexling, r
beklagligtvis fga utsigt fr handen, att den skall kunna bringas till
ett fr bda parterna tillfredstllande slut.--Att nd och elnde, svr
knapphet att lefva _kunna_ bero p andra orsaker n fverbefolkning r
en sats, som i sin abstrakta allmnhet naturligtvis ej kan frnekas. Men
 andra sidan finnes ej heller veterligen p de ekonomiska
vetenskapernas nuvarande stndpunkt ngot tecken, som mera direkt tyder
p fverbefolkning n den omstndigheten, att nden och elndet
hrdnackadt motstta sig civilisationens alla anstrngningar till deras
afhjelpande. Och d frfattaren i brjan p nsta stycke sger, att man
"ej torde kunna tala om fverbefolkning i ett land, frr n alla dess
hjelpkllor ro tagna i bruk s lngt inbyggarnes frmga strcker sig",
ger han uppenbarligen t ordet fverbefolkning en betydelse, som nrmast
synes egnad att frflytta detta omtvistade begrepp till chimerernas
omrde. Kan fverbefolkning ej sgas vara fr handen, frr n alla
tnkbara frbttringar och reformer blifvit vidtagna, d r det
skerligen bst att aldrig vidare anvnda ordet; men det hindrar
naturligtvis ej, att i afvaktan p alla dessa frbttringar den
fvertaliga befolkningen svlter ihjel eller utvandrar. I
nationalekonomiska handbcker[59] plgar eljest den definition gifvas,
att _relativ_ fverbefolkning r inne, s snart folkmngden _faktiskt_
kats hastigare n tillgngen  befintliga underhllsmedel, och fr
denna definition glla, vgar jag tro mig hafva i fredraget med
fullgoda skl styrkt, att _tminstone en partiel_ dylik fverbefolkning
under det sista rtiondet egt rum, nmligen inom just de ldersklasser,
som mest bidraga till utvandringen, fvensom hafva uppvisat
sannolikheten af, att ett dylikt frhllande fven i den nrmaste
framtiden r att motse.

Att ska jemfrelsepunkter med vrt eget lands frhllanden i det oss s
olika Ryssland, hvars statistik dessutom r s fga bearbetad, anser jag
temligen ofruktbart. Om verkligen--hvilket r mig obekant--"det blott
rder en mening om, att Rysslands befolkning r alltfr tunnsdd", beror
mhnda denna mening helt enkelt derp, att vi frn det hgre kulturens
trappsteg, som vi vl onekligen intaga, se eller tro oss se, att
Ryssland med en mera upplyst befolkning samt under en friare
styrelseform, skulle kunna lngt bttre n som nu sker anvnda sina rika
hjelpkllor. Men frn dessa mjligheter mste man se bort, om det gller
att flla ett opartiskt omdme: civilisationens frukter skola i Ryssland
nnu behfva lng tid fr sin mognad, och om detta besinnas, tror jag
ej, att ngon med fog kan pst, att det europeiska Ryssland i
nrvarande stund lider mindre af verbefolkningens onda n ngot annat
land i Europa. Nativiteten r der betydligt hgre n i ngot annat
europeiskt land; men det r lngt ifrn, att folkmngdstillvxten skulle
ske i en deremot svarande proportion, ty en stor del af dessa nyfdda
synes knapt kommen till verlden i annat ndaml n att strax ter
frsvinna frn jordens yta. En stark ddlighet plgar dock i allmnhet
anses fr ett fverbefolkningsfenomen. fven menniskolif vrdslsas, nr
tillgngen derp r fverfldande. Och att samma orsak i frening med
andra r i stnd att framkalla fven _politiskt missnje_ af den mest
vldsamma karakter, r en sanning, som skulle kunna bevisas med ej f
exempel ur historien.

Men vi lta frfattaren ha ordet.

--"Man torde icke kunna tala om fverbefolkning i ett land, frr n alla
dess hjelpkllor ro tagna i bruk s lngt som inbyggarnes frmga
strcker sig, lika litet som man kan sga, att en grd icke fder sin
man, s lnge grdens brukning lemnar ngonting frigt att nska. r det
svenska jordbruket s uppdrifvet, att den redan nu odlade jorden icke
kan frms att gifva ngot mera? r hr ingen oodlad, men odlingsbar
mark qvar att taga vara p? r vr industri den hon kunde och borde vara
med vra stora naturliga tillgngar af malm, virke och vattenkraft? Har
vr handel begagnat frdelarne af landets lge s som de kunde brukas?
Finnas inga skattereformer qvar att utfra till bttrande af de mindre
bemedlades lefnadsfrhllanden? Finnas inga tullar att snka och
borttaga fr att gifva billigare fda och billigare klder samt lyftning
t skyddade industrigrenar, hvilka lida under afstngningen frn den
utlndska konkurrensen, och t icke skyddade, som tyngas genom behofvet
af de skyddades tillverkningar? r tillrckligt gjordt i uppfostran, i
undervisning och i det offentliga meningsbytet fr vckande af
industriel fretagsamhet och begfning?

Jag har redan yttrat mig angende den frsta punkten. Den der uttalade
sigten hvilar p en frvexling af begreppen _absolut_ och _relativ_
fverbefolkning--en ytterst vanlig missuppfattning, som det dock varit
ngot fverraskande fr mig att terfinna hos den rade
artikelfrfattaren. Det r med det _nuvarande_ tillstndet p det
ekonomiska omrdet eller med det i den nrmaste framtiden
sannolika--icke med sagda tillstnd _plus_ alla mjliga, abstrakt
tnkbara frndringar och frbttringar--som befolknings-siffrorna bra
jemfras, om man skall kunna komma till ngon insigt om, huruvida
fverbefolkning hotar.--S lnge icke denna grundsanning r insedd och
erknd, r det nstan lnlst att diskutera detaljfrgor, hvilka
dessutom fr sitt utredande frutstta specialkunskaper, hvaraf jag fr
min del ej r i besittning. Fr att likvl ej anses ha frbigtt ngot
af vigt vill jag frska att i korthet granska de hr ofvan freslagna
tgrderna hvar fr sig. Min mening r hrvid blott att ska visa huru
fga dylika tgrder, mjligen med undantag af den sista omnmda, ro
egnade att stadkomma ngon sdan _radikal_ frbttring af det nuvarande
tillstndet, att emigrationen hrigenom skulle fr framtiden kunna
frebyggas eller ens vsentligen minskas.

Skattereformer, huru nskvrda och vlbehfliga de n i andra afseenden
m vara, producera likvl i sig sjelfva ingenting. Att p grund af
fattigdom befria en person frn ett eljest rttvist skattebidrag, r ju
tydligen i grunden ingenting annat n att af allmnna medel tilldela
honom ett fattigunderstd, motsvarande skattens belopp. Men tgrden
medfr d ocks alldeles samma olgenheter som hvarje annat
fattigunderstd, nmligen att verka ssom en uppmuntran till hastigare
folkkning inom de fattigare klasserna, mhnda till och med som ett
direkt premium p denna; och genom den stigande konkurrensen skall det
d intrffa, att den fattiges stllning, ehuru han icke lngre betalar
skatt, ej blir bttre n frut, medan han ndgades erlgga sdan. fven
de mest genomgripande skattereformer i syfte att lgga denna tunga mera
uteslutande p de frmgna och bergade, skola, om ej samtidigt ngra
tgrder vidtagas fr att frebygga en allt fr hastig folkkning, vl
kunna gra de rika mindre rika, men aldrig, om ej fr gonblicket,
afhjelpa de fattigas fattigdom.

fven tullars snkande eller hjande kan ej gerna rknas till
produktionsmedel i egentlig mening. Jag afhller mig alldeles frn att
uttala ngot omdme fver den frmodade "lyftning", som tullskyddets
borttagande skulle tillskynda de "industrigrenar, hvilka lida under
afstngningen frn den utlndska konkurrensen". I den hgt lgande
striden mellan frihandel och protektionism r det fr den, som vill vara
neutral, ej rdligt att stlla sig i skottlinien. Att tskilliga af de
nmda industrigrenarna, eller tminstone deras utfvare lida ganska
mycket af den _inhemska_ konkurrensen r vl ptagligt--hjelpen skulle
d ligga i att liksom lta den ena spiken drifva ut den andra ... Vra
ojemfrligt vigtigaste nringskllor, jordbruket, skogs- och
jernhandteringen skola vl fr frigt aldrig komma att rna synnerligt
inflytande af ngon frndring i tull-lagstiftningen, vr egen nemligen;
att p en dylik frndring stlla obegrnsande frhoppningar om en
frbttrad ekonomisk stllning fr befolkningens flertal synes mig
derfr vara att bygga p en alltfr ls grund.

Men af en utveckling och en kraftig sdan ro icke dess mindre, enligt
frfattaren, fven dessa och samtliga vra nringsgrenar i stnd. Och
deri mste man gifva honom rtt. nnu terst mnga tunnland att
upplja, innan hela den naturliga ngsmarken r frvandlad till
sdesbrande ker. nnu finnas krrmarker att torrlgga, nnu sjar att
aftappa (dock r jag ej rtt sker om specielt sj-aftappningen i den
rade artikelfrfattaren eger ngon vn). Och vr industri, vr handel,
vr sjfart, fven dessa ro helt visst i stnd af vsentliga
frbttringar.--Sant! Men gres d fr nrvarande p alla dessa omrden
alls intet? Kan man vl med fog anmrka ngot vid den uppblomstring, som
industrien, handeln och sjfarten (fr att ej nmna vra friga
samfrdsmedel) under de senaste decennierna undergtt, om ej, att den
varit alltfr brdstrtad fr att i lngden kunna fortskrida efter samma
mttstock? Och betrffande jordbruket vittnar ju hvarje rgng af
hushllningssllskapens frhandlingar om, att landets sdesbrande areal
r frn r vinner en ej oansenlig frkning. Ngon fara frn detta hll
synes sledes icke heller vara fr handen om ej mjligen, att en allt
fr ensidig kerbrukets utveckling kunde tvinga oss alla att blifva
vegetarianer liksom kineserna.[60] Men med allt detta r fruktan fr
fverbefolkning p intet stt vederlagd, ty denna grundar sig ingalunda
derp, att utvecklingen af landets hjelpkllor str stilla, utan p, att
sagda utveckling icke r eller kan tnkas blifva s snabb, som voro
erforderligt fr att kunna tillfredsstlla de ansprk, som af
folkkningen eller rttare den nuvarande nativiteten stllas p
framtiden. Mera hrom strax nedanfr. Frgan r alldeles icke denna: "g
vra nringar framt eller ej?" utan: "kan farten pskyndas eller ej?"
Och hvad landets modernring betrffar, knner jag fr min del ingen
omstndighet, som skulle berttiga oss att besvara denna senare frga
med ja. Bland granskarne af en min fregende skrift, uppgifver en,[61]
hvilken p detta omrde eger auktoritet, att den jemfrelsevis lngsamma
utvecklingen af vrt jordbruk egentligen beror p svrigheten att
fverallt erhlla tillrckligt med folk. Hr br naturligtvis
underfrsts, om ej meningen skall blifva obegriplig, att man har svrt
att erhlla tillrckligt med folk _till det pris_, som skulle kunna gra
nyodlingar eller andra frbttringar _lnande_. En snkning af
arbetslnerna blir d till sist den egentliga grundvalen till
frhoppningarna om en bttre framtid for vrt jordbruk, fvensom i
allmnhet fr "det nationela arbetet". Men fr den nationela arbetaren
blefve samma framtid tydligen ej lika lftesrik. Det lter kanhnda en
smula trivialt att erinra om, det arbetet r till fr arbetarens skull
och icke tvrt om. Men det triviala i denna och dylika sanningar ligger
egentligen deri, att de utgra en obehaglig pminnelse om ngot,--som
_borde_ vara, men icke r.

Den sista bland de framstlda invndningarne hvarken kan eller vill jag
ska affrda lika lttvindigt som de fregende. D frfattaren frgar:
"r tillrckligt gjordt i uppfostran, i undervisning o. s. v." mste man
hrtill svara ett obetingadt nej, och tillika med tacksamhet ihgkomma
den ihrdiga och, vi bra hoppas det, ej alldeles fruktlsa kamp fr ett
bttre sakernas tillstnd hrutinnan, som sedan lnge frts i just den
tidning, der den hr tergifna artikeln frekommer, och af dess
utgifvare. En frbttrad folkuppfostran i detta ords vidstrcktaste
bemrkelse utgr i sjelfva verket den enda grund, hvarp rttmtiga
frhoppningar om ett verkligt och varaktigt framtskridande kunna
byggas. Och vare sig man ser p detaljerna eller p riktningen af det
hela terstr p detta omrde nnu nstan allt att gra. Det myckna, som
i den hgre undervisningen endast gr ut p att bibringa en ytlig
prydnad fr umgngeslifvet, borde lemna rum fr grundligare vetande i
mera ndvndiga mnen. I den egentliga folkskolan skulle plats kunna
beredas t mnga nyttiga kunskaper, om man blott tillte ngon
inskrnkning i den myckna teologiska visdom, som der under trar och
suckar inplantas, i de allra flesta fall endast fr att som en onyttig
barlast kastas fver bord, nr den unge ndtligen str frdig att fr
lifvets seglats utrusta den farkost, hvars egentliga ankare och
lifrddningsboj all denna dogmatik skulle hetas vara--eller fr att, om
den behlles, fr lifvet grundlgga en mrk och otillgnglig fanatism.
Men det vigtigaste af allt r dock--och hr upprepar jag ett maningsord,
som ofta sttt att lsa i den aktade tidningens egna spalter--att hos
det uppvxande slgtet, srdeles bland de bildade klasserna inpregla
_aktning fr kroppsarbetet, och dess utfvare_. Vi mste lra hvarje
uppvxande yngling--ty om den lrdomen icke inhemtas i barnaren, r det
sedan vanligen fr sent--att den sotiga, nedsvrtade, illa kldda och
illa nrda arbetaren r hans like, hans jemlike i allt utom i
tillflliga fretrden och lyckans gunst, och att hans lif r frspildt,
om han vid dess slut ej har utrttat ngot fr att lyfta denna sin
vanlottade broder upp till sig. Frukten af sdana lrdomar skall
skerligen ej uteblifva fven med afseende p de rent materiela
frhllanden, som hr nrmast sysselstta oss. Ty funnes blott hos de
bildade i samhllet ett verkligt begr att frbttra arbetsklassens
stllning, skulle man helt visst snart blifva ense om de rtta medlen
hrfr. Hos ngra finnes visserligen redan nu en dylik nskan, men
endast ssom en tillflligtvis uppflammande entusiasm, medan den i
hvardagslag merendels r ganska sl och dsig; hos de allra flesta ter
kan man hvarken sn- eller hvardagar upptcka ngot annat n en mer och
mindre utpreglad motvilja eller likgiltighet."[62]

Slutet af artikeln har fljande lydelse:

--"Sannerligen, det terstr mycket att gra p alla dessa omrden--s
mycket, att kanske intet annat land i Europa i nrvarande tid r
jmfrelsevis s rikt p framtid som de bda skandinaviska; ty intet
bland dem alla br inom sig en sdan rikedom af nnu obrukade
nringskllor. Det krfves utan tvifvel anstrngning, andlig och
kroppslig, att upptaga dem. Men hr frefinnes d mera skl att med godt
mod och med blicken fstad p en lftesrik framtid gr sitt bsta n att
klaga fver en fverbefolkning, som icke finnes till, och fver en kamp
fr tillvaran, som i vrt land nnu mera utgr, eller borde kunna
utgra, en helsosam brottning mot en motstrfvig natur fr att afvinna
henne nring och vinst, n en hungerstrid om brdbiten menniskorna
emellan."

Ja! det terstr mycket att gra. Och ehuru jag tyvrr ej i likhet med
den rade artikelfrfattaren frmr att skda den nrmaste framtiden i
en obetingadt rosenskimrande dager, tror jag likvl fullt och fast, att
vi fven framdeles skola hfda den aktade, om n jemfrelsevis obemrkta
plats, vrt land hittills intagit bland de europeiska statssamhllena.
Men hrtill krfves visserligen ngot mera n godt mod och rika
frhoppningar. --Om en kpman brjar sin aflur med endast godt mod, men
utan kunskap i bokfring eller frstnd att afpassa sina
finansoperationer efter storleken af sitt rrelsekapital, hvem beklagar
honom vl, om han, innan ret r till nda, spelar bankrutt? Men hvad
man sedan gammalt fordrar af den enskildes ekonomiska verksamhet,
nemligen frutseende och omtanke, det mste man fven p ett mera
framskridet stadium kunna fordra af samhllet sjelft. Hvartill tjenar
eljest nationalekonomien? Hvartill tjenar statistiken?

Att i hvarje detalj med tillrcklig sannolikhet p frhand berkna
utgifter och inkomster inom statshushllet i ordets vidstrcktaste
mening, mste frblifva framtidens, mjligen en ganska aflgsen framtids
uppgift. Men till sina hufvuddrag br detta problem redan nu icke anses
olsligt. I brist p tillrckligt vissa berkningar fr man hrvid
hjelpa sig fram med mer eller mindre sannolika antaganden, och af dylika
vill jag hr frslagsvis uppstlla tvenne, af hvilka det frsta r mera
skert, det andra mera lftesrikt.

Det frsta antagandet r, att vrt land, om n vissa af vra
nringar (t. ex. den, som man med ett frsknande namn benmner
skogshushllningen) mera synas g ut p ett frtrande af de naturliga
tillgngarna, n deras frkofrande, dock i det hela skall kunna i
framtiden producera tminstone lika mycket, som det fr nrvarande gr.
Inskrnkte vi oss till detta antagande, borde vi fljdriktigt strfva
att gra vr befolkning stationr, s att nativitet och ddlighet jemt
motvgde hvarandra och fven under detta vilkor kunde vi ej hoppas ngot
mera, n att fr framtiden intaga ungefr samma ekonomiska stllning som
nu. Men ngon frsmring deri behfde vi tminstone ej befara.

Det andra antagandet innebr, att utvecklingen af vra nringskllor
tills vidare skall kunna fortg med samma raska fart, som utmrkt de
senaste decennierna eller det sista femtiotalet r. Detta antagande r
tydligen lngt mera djerft och fventyrligt n det frra och kan
omjligen utstrckas fver ngon lngre framtid utan att strax uppenbara
sin orimlighet. Finge vi likvl frutstta dess giltighet, skulle d
fven folkkningen kunna framskrida i samma progression som hittills,
och vi kunde nd hafva rtt att vnta, att de frbttringar i
lefnadssttet och p mnga andra omrden, som under det senaste halfva
seklet onekligen egt rum, skulle fr framtiden kunna fortsttas i samma
skala. Ingen betviflar, att ju detta senare alternativ, frnsedt dess
tillfrlitlighet, medfr lngt ljusare framtidsfrhoppningar n det
frra, men p samma gng torde man benget medgifva, att ngot antagande
_utfver_ detta senast gjorda r fullkomligen lst och utan all grund i
erfarenheten.

Se vi nu till, fr hvilketdera af dessa bda antaganden den nuvarande
fruktsamheten synes vara afsedd, finna vi strax, att, medan det alls ej
kan blifva tal om det frra, r fven det senare alldeles otillrckligt
att motsvara de ansprk, som de rliga nativitetsfverskotten stlla p
landets utveckling. Dessa ansprk krfva helt enkelt fr att ej lemnas
ouppfylda ett hlften snabbare framtskridande, n som hittills visat
sig mjligt. Beviset ligger i de senaste rtiondenas erfarenhet. Landets
folkmngd har, ssom i fredraget omnmdes, under denna tid kats med
mellan 6- och 700,000 inv., men hade det endast berott p nativiteten,
skulle den hafva kats med inemot en million. Resten har uppslukats af
emigrationen, och emigrationen skall d skerligen fven i framtiden
trots alla anstrngningar blifva vr enda utvg till rddning, om vi ej
i tid besluta oss fr att klokare ska begrnsa vr fruktsamhet.
Hvilkendera utvgen r nu i landets vlfrstdda intresse att tillrda,
frutsatt, att de bda komma att st oss ppna? I mitt fredrag har jag
efter bsta frmga skt att besvara denna frga. Huruvida svaret r
tillfredsstllande eller ej, och srskildt om den hr tergifna
tidningsuppsatsen r egnad att i ngon vsentlig grad gendrifva de
slutsatser, hvartill jag kommit, mste nu fverlemnas till den tnkande
lsarens afgrande.




ANMRKNINGAR:


[1] Det frtjenar likvl ppekas, att helt nyligen ett arbete utkommit
(Grundlinier till Nationalekonomiken af D:r _J. A. Leffler_), hvilket i
befolkningsfrgan i allt hufvudsakligt stller sig p Malthus' och
nymalthusianernas stndpunkt.

[2] Knda antalet emigranter r fljande:

 ren      Emigranter

 1851-55    12,744
 1856-60     4,156
 1861-65    19,816
 1866-70   102,631
 1871-75    64,463
(1876-79    43,697)

Hvad frlidet (1880) rs utvandring angr, uppgifves i senaste hfte af
statistisk tidskrift antalet till omkr. 50,000 personer, hvilket fven
bekrftas af den vid rets slut fretagna folkrkningen, som utvisade,
att under ret en folkminskning, eller, om denna minskning varit blott
skenbar (beroende p s. k. obefintliga personer) tminstone ingen
nmnvrd folkkning egt rum. Som nu nativitetsfverskottet (fverskottet
fdda fver dda) fga understeg det normala, som r omkring 50,000,
mste tydligen ett motsvarande antal hafva gtt fr landet frloradt
genom emigrationen. Under innevarande r (1881) slutligen har antalet af
dem, som med Amerika till uppgifvet ml lemnat landet, frn svl
Gteborg som Malm fverstigit fjolrets och uppgr fr dessa stder
till sammanlagdt omkr. 45,000. Hrtill r att lgga den emigration, som
samtidigt egt rum till lnder i Europa framfrallt till Danmark och
Norge samt Tyskland, af hvilken ter en del (isynnerhet den till Norge)
bestr af personer, som fver frmmande hamnar ska sig vg till
Amerika.

[3] Nogare bestmdt utgjorde under ren 1866-78 de nmda ldersklasserna
bland emigranterna 39 proc., bland den friga befolkningen 15 proc. af
hela antalet. De nrmast omgifvande ldersgrupperna ter (11-20 samt
31-40 r) ptrffas i ungefr samma procentfrhllande bland
emigranterna, som bland resten af befolkningen, under det deremot svl
den spdare barndomen, som den egentliga lderdomen i vida mindre grad
deltager i utvandringen. Lgges hrtill, att manknet r bland
utvandrarne ej obetydligt starkare representeradt n qvinknet (ett
frhllande, som dock under de senare ren ngot utjemnats),
finner man ltt den stora likheten mellan den inverkan p vra
befolkningsfrhllanden, som af utvandringen frorsakas och den, som
skulle bli fljden af ett folkfrdande krig.

[4] Att en god ansats hrtill frekom i sjelfva det inledande referatet,
m dock ej frnekas.

[5] Ett undantag hrifrn bilda visserligen de transaktioner mellan
utvandrarne och hemmet, som st i sammanhang med sjelfva utflyttningen.
Dessa ro dock i allmnhet af en tillfllig och fvergende natur.

[6] De i utvandringsstatistiken anvnda yrkesrubrikerna ro i allmnhet
allt fr omfattande fr att tillta ngra mera detaljerade slutsatser.
Om riktigheten af det i texten anmrkta frhllandet frefinnes likvl
intet tvifvel. Anmrkningsvrdt r ocks, att proportionen bland
utvandrarne af den lsa befolkningen i jemfrelse med den bofasta under
senare ren i hg grad tillvxt.

[7] I tidskriften Samtiden r 1873, N:o 38.

[8] Enligt senare underrttelser synes fven denna uppskattning
fverdrifven. Slunda uppgifves frn Norge, hvars frhllanden sannolikt
ej mycket afvika frn vra egna, att de 16,000 utvandrare, som under r
1881 fver Kristiania lemnat landet, i reda penningar skola hafva
medfrt omkring 400,000 kr., hvilket gr endast 25 kr. per hufvud.

[9] _W. E. Svedelius_, Studier i Sveriges Statskunskap. Del I. Sid. 391.

[10] Detta bland annat af det skl, att, ssom J. Stuart Mill anmrkt,
arbetslnerna, om n lga, likvl sllan ro s lga, som de skulle
kunna vara, derest arbetsgifvarne droge full frdel af arbetarnes
konkurrens. Hraf blir en fljd, att denna konkurrens kan rtt ansenligt
frminskas, utan att fr arbetsgifvarne en tvingande ndvndighet
uppstr att i motsvarande grad hja lnerna. Den stora utvandringen i
slutet p 1860-talet medfrde vl (i frening med goda konjunkturer), en
stegring i arbetslnerna, dock ej hgre, n att t. ex. vrdet af stat
och ln fr en arbetare p landet, fven d det stod hgst, endast
uppgick till omkr. 400 kr. Enstaka undantagsfall af hgre aflning fr
kroppsarbetaren tilldraga sig i allmnhet stor uppmrksamhet; slunda
fr man nnu hra omtalas, huruledes under de goda ren i Norrland,
"champagnen", ssom orden lyda, skall hafva "runnit i strmmar fver
timmerflottarne". Frnsedt, att det mesta af dylika berttelser troligen
r att frvisa till den mytbildande fantasiens omrde, br man
ihgkomma, att den arbetsfrtjenst, hvarom hr r frga, endast erbjudes
under ngra f veckor af ret, och att det r af denna, som den ofta
frn aflgsna trakter anlndande arbetaren har att bestrida icke blott
resan fram och ter utan ej sllan ocks sitt och sin familjs uppehlle
intill dess skrdetiden intrffar. Om han i stllet strax frslsar
denna inkomst p ett fverddigt lefnadsstt, r vl sdant bde att
beklaga och klandra, men kan svrligen anfras ssom bevis fr
skadligheten af allt fr hga arbetslner. Ssom en lmplig motvigt mot
alla dylika framstllningar af en vanligen lika genomskinlig som odel
syftning vgar jag anbefalla en fr ngra r sedan i Karlstad utgifven
liten skrift benmd "Frslag till fattigdomens afskaffande bland
Sveriges arbetsklass" af _O. Lysander_. Frfattaren af denna skrift r
af flera tecken att dma sjelf kroppsarbetare eller str tminstone
denna klass mycket nra, och hans lika okonstlade som fngslande
framstllning gr framfr de flesta intrycket af att grunda sig p
verkligen upplefvade tilldragelser.

[11] Ehuru hustrun, d flera barn finnas, vanligen ej kan frskaffa sig
ngon arbetsfrtjenst utomhus, vore det tydligen ortt att ej uppskatta
vrdet af hennes i hemmet frrttade arbete tminstone lika hgt som en
ogift qvinnas. Att, ssom vanligen sker, betrakta _mannens_
arbetsfrtjenst ssom utgrande familjens hela inkomst, kan ej vara
riktigt.

[12] Man kan p flera stt fvertyga sig om, att denna summa icke r fr
hg. Slunda utgjorde r 1875 rskostnaden vid Allmnna barnhuset i
Stockholm, der som bekant flertalet barn utackorderas p landet, omkring
80 kr. fr hvarje barn. friga barnuppfostringsanstalter
(Frimurarebarnhuset m. fl.) i hufvudstaden hade samma r vida strre
omkostnader nmligen frn 350 till 400 kr. fr hvarje barn.
(fverstthllare-Embetets berttelse fr ren 1871-75.) Den
barnuppfostringshjelp, som i vissa fall af domstolarna dmes, utgr
tminstone i stderna med nda till 15 kr. i mnaden, hvilket gr 180
kr. om ret o. s. v.

[13] Ngon _rnta_ har hrvid ej blifvit berknad, d det r svrt att
afgra, efter hvilka grunder den borde utg. Men till en del motvges
detta frhllande deraf, att alla utgifter blifvit berknade med hnsyn
till nuvarande pris p frndenheter o. s. v. hvilket strngt taget ej
r riktigt, d de ju i sjelfva verket, hvad de nuvarande emigranternas
uppfostran betrffar, ligga tskilliga r tillbaka i tiden.

[14] Regeln fr denna berkning (vid hvilken i frigt fr enkelhetens
skull utvandrarne sammanfrts i strre ldersgrupper) har varit, att fr
personer under 15 r fr hvarje r, understigande 15 afdragits 1/15 af
de ofvannmda 1,000 kr., deremot fr personer mellan 25 och 50 r 1/25
fr hvarje r, fverskjutande 25. Utvandrare fver 50 r hafva med
fstadt afseende p den fr dem stundande lderdomen icke alls
inedtagits. Ehuru temligen godtycklig kan denna berkning dock ej mycket
afvika frn verkliga frhllandet, d, ssom ofvan r nmdt,
hufvudmassan af emigranterna faller inom de ldersklasser, fr hvilka
alls intet eller blott ett helt ringa afdrag behft gras.

[15] Huru ringa utsigterna i sjelfva verket ro fven fr
frverkligandet af en dylik frhoppning, derom kan man mjligen f en
frestllning genom att lsa den norske skriftstllaren Kristofer
Janson's nyligen utgifna fredrag om "Amerikanske Forholde", srdeles de
bda sista fredragen. Hvad frfattaren der yttrar om _sina_ unga
landsmn i Amerika och om den andliga atmosfer, hvari de uppfostras,
torde, man kan vl antaga det, till en god del glla fven om dem,
hvilkas frldrar utvandrat frn landet p denna sidan Klen.

[16] I Minnesota och Iowa skall fr ngra r sedan ha intrffat, att man
i brist p afsttning ndgats anvnda hvetet till brnsle och svinfda
("Samtiden" 1874 _No_ 40. Se i frigt rrande hr beskrifna frhllanden
den lilla skriften "Emigrantens Vn" af _H. Nisbeth_).

[17] "Samtiden" 1873 _No_ 38 samt 1874 _No_ 40.

[18] fven frn rikets vestra delar frsiggr en dylik utvandring till
Norge. Enligt statistiska uppgifter r antalet svenskar i Danmark och
Norge omkring _tio_ gnger s stort som antalet af i Sverige sig
uppehllande danskar och norrmn.

[19] Jemfr rrande hela denna framstllning kungl. maj:ts
befallningahafvandes i Kronobergs ln berttelse fr ren 1871-75,
srskildt den deri intagna redogrelsen af kyrkoherden _Kronblad_ i
Linnaryd.

[20] I bda lnderna tillsammans fver 50,000 mot sammanlagdt omkring
5,000 norrmn och danskar i Sverige. (Almanach de Gotha 1882.)

[21] Liksom fr att gifva std t detta pstende hafva i tidningar,
hvilka ifrigast bestridt riktigheten af den i det fljande frskta
frklaringen af emigrationen, en mngd andra dylika blifvit uppstlda,
hvilka ej mindre afvika sinsemellan n frn den af mig freslagna.
Slunda hafva tv tidningar, hvilka hvar p sin ort tnjuta stort
anseende, bda funnit orsaken till det onda ligga i tullagstiftningen,
med den skilnaden blott, att den ena nskar tulltaxans frndring i
frihandelsvnlig riktning, den andra i skyddsvnlig. Ett annat,
antagligen liberalt blad menar, att utvandringen snart skulle upphra,
derest "ndiga reformer" vidtoges (_hvilka_ reformer, nmnes ej); en
konservativ tidning ter finner utvandringens orsak i det missnje, som
inom landet alstras genom de liberala bladens ideliga rop p reformer o.
s. v. Det m ursktas mig, om jag af denna mina motstndares oenighet
snarast finner mig styrkt i min mening, ty, under det att det tminstone
r en mjlighet, att de alla kunna hafva misstagit sig, r det deremot
logiskt otnkbart, att de alla kunna hafva rtt.

[22] En dylik uppgift (flera kunna antagligen insamlas) finnes i kungl.
maj:ts befallningshafvandes fr Gotlands ln berttelse fr ren
1866-70, hvari frmles, att under den dvarande starka utvandringen
emigrantantalet varit betydligt fvervgande inom de socknar, der
separatistiska rrelser nyss frut frekommit.

[23] Hrmed syftades en af hr S. A. Hedin i skattekomiten vckt
motion, att separatister, som uttrdt ur vr statskyrka, skulle vara
befriade frn att lemna skattebidrag till denna. Hvilket de denna
motion sedermera ftt, r mig obekant.

[24] De hr nrmast fljande betraktelserna bilda vl ocks, strngt
taget, en utflygt frn mnet, hvilken franledd som den var af ngra vid
tiden fr fredragets hllande eller kort frut i hufvudstaden timade
tilldragelser, hr m benget ursktas.

[25] Bda dessa, fga vrdiga yttranden hafva helt nyligen varit synliga
i tryck.

[26] _August Blanche_, Jenny eller ngbtsfrden. Samlade teaterstycken.
Del II. Sid. 387.

[27] Fattigvrdsfrgan, fjerde artikeln.

[28] Folkkningen r slunda att uppfatta ssom utvandringens _verkande_
orsak. Men _frmedlande_ orsaker finnas fven, och som den frnmsta
bland dessa m rknas nutidens frbttrade samfrdsmedel, ock en allmnt
spridd knnedom om frhllandena i Amerika. Hraf frklaras, att samma
omstndigheter, som nu franleda till utvandring, i forna tider
stadkommit ngot annat t. ex. farsoter och i allmnhet en frhjd
ddlighet. Sdant r nnu tillstndet i Ryssland, hvilket land, kan man
vl sga, har sitt Amerika i sina kyrkogrdar, dit det rligen snder
ett nda till dubbelt strre antal af sina invnare, n hos oss numera
r vanligt. (Jfr. _Hellstenius_, Jemfrande Befolkningsstatistik sid.
113.) Att vid jemfrelse med dylika "medel mot fverbefolkning"
utvandringen r en vlsignelse, skall naturligtvis ej frnekas.

[29] _Aug. Andre_, Fredrag om de dliga tiderna och deras orsaker.

[30] Grunddrag af Sveriges Befolkningsstatistik. Tab. _No_ 3.

[31] Till fljd af utvandringen torde antalet i verkligheten nu hafva
nedbragts till 720  730,000 (siffran r ytterst osker, och beror
endast p en ls uppskattning, d ngra detaljerade uppgifter
naturligtvis nnu ej freligga), hvadan sledes den verkliga kningen
inom nmda ldersgrupp skulle hafva skett i endast fga starkare
proportion n inom befolkningen i dess helhet.

[32] _W. E. Svedelius._ Frut anfrda arbetet sid. 389.

[33] Fljaktligen ocks lngsammare n landets folkmngd i det hela.

[34] Det r hrmed ej meningen att pst, att det alltid skulle vara de
allra fattigaste, som begifva sig till stderna eller utvandra.
Sammanhanget med folkkningen r dock oftast omissknneligt. Ett ytterst
vanligt fall r t. ex. fljande. En hemmansegare dr, efterlemnande
flera barn. Endast en af snerna kan sjelf bostta sig p grden, men d
han i verkligheten endast eger en mindre del deraf, kan det slunda ltt
hnda, att egendomen blir till fem sjettedelar eller mera skuldbelastad,
hvadan han merendels ej kan fda sig p den. Fljden hraf blir, att
grden mste sljas och penningarne delas. Det arf, som nu kommer p
hvars och ens lott, r i allmnhet fr litet att medgifva inkpet af
egen grd, men mhnda tillrckligt att i nrmaste stad eller kping
ppna en liten handel, svida arftagarne ej fredraga, att vnda sig
till det land, der jorden r billigare: Amerika. Saken r verkligen
mycket enkel, och borde fr sin enkelhets skull kunna tros, men enligt
en tidnings pstende lr det vittna om "feghet" att ska intala det
uppvxande slgtet, att 1/6 icke r eller kan vara = en hel eller 1/2.

[35] _Gustav Rmelin_, Zur Uebervlkerungsfrage.

[36] Ett lngre utdrag finnes intaget i det bekanta arbetet Statistik
fver Sverige af Carl af Forsell.

[37] Egendomligt r att den ofvanstende uppfattningen af fattigdomens
orsaker lr hafva omfattats af framlidne konung Karl XV, om eljest ett
fr ej lnge sedan i Gteborgs Handels- och Sjfartstidning tergifvet
samtal mellan honom och en frisinnad publicist r autentiskt.

[38] En ytterligare mildring af ngra bland dem, t. ex.
frsvarslshetsstadgarne synes tvrtom i hg grad vara pkallad af
rttvisans och billighetens kraf, ehuru dermed d ocks ett af de sista
terstende lagliga banden p folkkningen bortfaller.

[39] fven fr den fljande ngot fr speciela utflygten anhller
frfattaren om bengen tillgift--hellre n han utelemnar den.

[40] Af den manliga befolkningen fver 20 r lefver i riket i dess
helhet mer n en tredjedel ogift, men srskildt i Stockholm betydligt
fver hlften, och qvinknet r hrvidlag nnu smre lottadt. S lnge
detta frhllande fortfar, kan man utan fverdrift pst, att alla
strfvanden till sedlighetens hjande i hufvudstaden skola gagna till
intet; eller snarare till mindre n intet, ty, om ssom nu alla bttre
krafter ro upptagna af ett vlment, men enligt sakens natur ofruktbart
_ifrande_ mot osedligheten, blir utsigten fr mera genomgripande
tgrders vidtagande hrigenom tydligen frminskad.

[41] Rrande frgans medicinska detaljer, se t. ex. den lilla skriften
Lagen fr Folkkningen af Mrs Annie Besant, sv. fv.

[42] I skriften Svar till mina Granskare.

[43] Enligt denna sigt skola de yttre tecken, af hvilka den process
tfljes hvarigenom den qvinliga organismen gres mottaglig fr
befruktning, icke, ssom man frr trott, utgra ett frberedande moment
i denna process, utan tvrtom vara att betrakta ssom dess afslutning,
eller snarare som ett efterspel, af hvars upptrdande man t.o.m. kan
sluta, att den fr konception gynsamma tidpunkten ftt g frbi, utan
att befruktning derunder egt rum. r denna uppfattning riktig, och vissa
fakta inom obstetriken och gynekologien sgas tala hrfr, skulle
fljaktligen tiden omedelbart efter menstruationen fretrdesvis vara
den, under hvilken ktenskapligt umgnge kunde ega rum, utan att makarna
behfde frukta en ovlkommen tillkning af sin familj. Tyvrr herskar p
hela detta omrde nnu mycket dunkel, hvilket mhnda ej skall kunna
skingras, frr n qvinnorna mera allmnt n nu sjelfva egna sig t
medicinska studier, en sak som bland tskilliga gynekologer r ett
ifrigt efterstrfvadt nskningsml.

[44] Man skulle kunna invnda, att lkare, hrilka i sin praktik s ofta
hafva att sysselstta sig med _fljderna_ af en alltfr oinskrnkt
fruktsamhet, mera sllan rdfrgas om sttet att frekomma en sdan,
tminstone af personer tillhrande de fattigare klasserna. I detta
senare fall torde dock ett motsatt frhllande ega rum med utfvarne af
ett med lkarens beslgtadt yrke, hvilket ocks frutstter en viss grad
af medicinsk utbildning. Jag menar den vigtiga, fver hela landet
spridda klass af qvinnor, som bitrda vid frlossningar. Dessa komma
under utfningen af sitt kall i berring med snart sagdt alla
barnafderskor i landet. Det vore d fr dem en ltt sak, derest icke
sdant af den allmnna meningen eller dem, som gifvit sig ut fr att
fra dess talan, stmplades ssom misstnkt eller frkastligt, att t
dessa sina patienter, hvilka bde ro i strsta behof af och antagligen
fven mest mottagliga fr detta slags lrdomar, meddela sdana
upplysningar, som kunna stta dem i stnd att undvika ett allt fr ofta
frnyadt hafvandeskap. Iakttoges detta, skulle man mhnda mindre ofta
f hra omtalas den sorgliga handtering, hvilken nu af tminstone ngra
medlemmar (antagligen de smsta) af detta stnd i smyg bedrifves, men
uppenbarligen endast i sllsynta undantagsfall kommer under allmnhetens
gon och lagens dom.

[45] Ett dylikt, mycket omtaladt rudiment r t. ex. blindtarmens
masklika bihang, som hos menniskan och flera andra vertebrater r till
alls ingen nytta men stundom till skada fr organismen (inflammationer
deri frorsaka ej sllan dden), hvaremot det hos andra djur uppnr
samma storlek och eger lika stor betydelse som sjelfva magscken.

[46] Man skall mhnda vilja frnknna mig rttigheten att tala i
religionens namn, sedan jag nyligen i tidningarna varit upptagen p
listan fver de personer, hvilka p ett mte i Stockholm lra hafva
varit med om att, ssom det heter, ska "afskaffa gudsbegreppet". Mina
yttranden vid detta tillflle gingo emellertid endast ut p, att frorda
frdragsamhet mot och s vidt mjligt samarbete med olika tnkande. I
hvarje fall har jag aldrig uttalat ngot tvifvel om den kristna
_moralens_ principiela sanning, hvilken jag tror mig skatta lika hgt
som ngon. Men visserligen hyser jag den sigten, att denna moral bde
kan och br grundas p ett allmngiltigare och derigenom fastare
underlag n de trosfrestllningar, som hos vr religions stiftare
tfljde och till en del fven uppbar densamma. Det r sant, att ngra
bland dessa trosfrestllningar (lngt ifrn alla) n i dag omfattas af
flertalet menniskor, tminstone i vrt land. Men endast undantagsvis
eger denna tro den vrma och uppriktighet, hvarigenom den skulle kunna
bli en plitlig ledstjerna fr deras sedliga lif. Detta r derfr
merendels lika obestmdt i sina principer som vacklande i sina
yttringar, emedan dess verkliga grund helt enkelt r vanan att handla p
samma stt som alla andra, men vanan ptagligen endast i vanliga fall
kan leda oss till det rtta. Jag fruktar ocks ej att gra mig skyldig
till en ohllbar paradox, d jag pstr, att tskilliga fritnkare,
t. ex. vra dagars positivister (huru mycket n m vara att invnda mot
Comte's system) ro lngt uppriktigare och derfr ocks mera verksamma
_kristna_, n mngden af dem, som pryda sig med det kristna namnet.--

En utfrligare framstllning af hvad hr endast kunnat antydas finner
man i J. S. Mill's religisa och moraliska skrifter t. ex. afhandlingen
Om Friheten samt de nnu ej p svenska utgifna Utility of Religion och
Utilitarianism.

[47] r 1867 utgjorde antalet 0-10-riga omkring 1,036,000, det dittills
hgsta antalet, hvilket sedan under ett helt rtionde icke p nytt
uppnddes.

[48] I en uppsats i Nordisk Tidskrift (1881 hft. 7 och 8) rrande
ddlighetsstatistiken, frfattad af hr H. Westergaard, en dansk
statistiker, ppekas ndvndigheten af, att de nordiska lndernas
befolkning tid efter annan "uttunnas" genom emigration, derest ej
ddligheten p nytt skall stiga. P detta stt sges man tills vidare
kunna "undvika pinsamma diskussioner, fr hvilka tidsmedvetandet nnu ej
r moget". Svrligen kunna vl dock dylika diskussioner vara mera
pinsamma n det, som man med dem syftar att afhjelpa, och d
emigrationen omjligen kan betraktas som ett obetingadt godt medel mot
verbefolkning, synes allt skl vara fr handen, att vi redan nu gripa
oss an med att diskutera andra. Att drja dermed till dess
tidsmedvetandet blifvit moget, r att uppskjuta saken till en obestmd
framtid. nnu aldrig har vl "tidsmedvetandet" frklarats moget fr
diskussionen af ngon viss frga, innan denna diskussion i verkligheten
redan pgtt ngra rtionden--eller ngra rhundraden.

[49] I ett enskildt, srdeles vlvilligt bref till mig, genom hvars
omnmnande jag ej anser mig beg ngon ogrannlagenhet, betonar
frfattaren ytterligare denna sista omstndighet och tillgger, att
enligt hans sigt diskussionen fver denna frga rtteligen tillhr ett
annat omrde n statistiken. Detta m till en del medgifvas; och att
frfattaren haft aktningsvrda och fr honom sjelf tillfyllesgrande
motiv fr sina uttalanden, har jag aldrig tilltit mig betvifla. Fr den
stora allmnheten skall dock ett yttrande, som frekommer i en af
Statistiska Centralbyrns publikationer, gerna te sig som vetenskapens
sista ord i frgan, och fljaktligen ltt kunna komma att p dess omdme
utfva ett desdigert inflytande. Denna farhga utgjorde anledningen
till det frsk till motkritik, som jag vid fredraget framstlde och
hr i hufvudsak upprepar.

[50] Jemfr framstllningen hraf i de p svenska utgifna kapitlen ur
Mill's Political Economy: "Om orsakerna till arbetslnernas frndringar
etc".

[51] Kursiveradt af mig.

[52] De yttranden af Bertillon, som hr syftas, terfinnas i de af
honom fr Littrs och Robin's Dictionnaire de Mdecin frfattade
artiklar i medicinsk statistik. Enligt en annan uppgift, hvars riktighet
jag ej kan betvifla, ehuru jag icke varit i tillflle att kontrollera
den, skall Bertillon i sina friga skrifter icke upptrda som en lika
afgjord vn af den lngsamma folkkningen i Frankrike, utan snarare
beklaga denna. Om och i hvad mn denna motsgelse lter frklara sig, r
mig obekant.

[53] Den bekante, fr ej lnge sedan aflidne utgifvaren af Journal des
conomistes (hvilken tidskrift nu redigeras af den ej mindre
Malthus-vnliga de Molinari). I frbigende sagdt synes tillvaron af
denna, Frankrikes ldsta och mest ansedda nationalekonomiska tidskrift,
nstan utgra en hemlighet fr den svenska pressen. tminstone skall man
ffngt spana efter ngot citat derur, under det deremot den af
sanguinikern Leroy Beaulieu redigerade conomiste Franais flitigt
anvndes ssom klla.

[54] _Zur Uebervlkerungsfrage_ (Reden und Aufstze. Neue Folge. 1881).
Af denna uppsats (hvilken, ssom jag hoppas, snart i sin helhet skall
bli tillgnglig i svensk fversttning) har ett kortare utdrag fr ngon
tid sedan sttt att lsa i en af huvudstadens dagliga tidningar. Detta
utdrag lemnade dock en ganska oriktig frestllning om skriftens
innehll och syfte. Frfattaren gres till en frtviflad pessimist, som
ej ser ngon annan bot fr den hotande fverbefolkningen n det sig
sjelft frtrande elndet. I sjelfva verket anges emellertid i skriften
helt andra och mera hoppgifvande botemedel, hvilka den ifrgavarande
tidningen dock, antagligen af undseende fr sina lsares blygsamhet,
frtiger. Att afhandlingen icke dess mindre r hllen i en ganska
missmodig ton hrrr frn frfattarens p erfarenhet och knnedom om
menniskonaturen grundade farhga, att hans och andras liknande varningar
nnu lnge skola frblifva en ropandes rst i knen.

[55] En af Rmelins hithrande uppsatser br i sjelfva verket titeln:
"Unbehagliche Zeitbetrachtungen".

[56] I artikeln str 1879, hvilket af sammanhanget att dma antagligen
r skriffel. 1879 rs utvandring var fr frigt jemfrelsevis mindre
betydlig. _K. W._

[57] Exempelvis frekommer detta pstende i den i frordet omnmda
Grundlinier till Nationalekonomiken af d:r J. A. Leffler, sid. 112.

[58] Se Kristofer Janssons mlande skildringar hraf i det frut anfrda
arbetet, fjerde fredraget.

[59] Se t. ex. den frut citerade Grundlinier till Nationalekonomiken,
sid. 111.

[60] En granskare af mitt fredrag i en numera upphrd tidning kallar
detta att "fverg till mera civiliserade fdomnen".

[61] "r verbefolkning i Sverige orsak till fattigdom?" af L. A.
Hamilton.

[62] Vill man se denna beklagliga brist p verklig sympati och
gemensamhetsknsla i dess kanhnda mest sttande form (enr afsigten
just skulle vara att betyga motsatsen), d m man exempelvis betrakta
den srdeles i vra stadssamhllen tid efter annan utbrytande
agitationen fr nykterhetens befrmjande bland arbetarebefolkningen.
(Icke att frblanda med den gldjande sjelfverksamhet i samma riktning
frn arbetarnes egen sida, som p de senare ren har egt rum!) Man
uppstter petitioner till stadsmyndigheterna, samlar underskrifter,
utlyser mten till de frras diskuterande (egendomliga diskussioner, der
ngonting annat n ett lofprisande af de freslagna tgrderna hvarken
r afsedt eller skulle anses passande), lysande debattrer fverbjuda
hvarandra i vltalighet fr att bevisa det gagneliga--fr den allmnna
ordningen och dess fvervakande, fr fattigvrden, fr arbetarne sjelfva
och deras familjer--i ett frminskande af antalet krogar. Och medan man
s flas--naturligtvis i en god om n lngt ifrn oegennyttig
afsigt--att i mjligaste mn utestnga arbetaren frn hvad han betraktar
ssom njutning och frstrelse, _yttras icke ett ord_ om de lokaler af
alldeles samma syfte, endast af ett vanligen mngdubbelt strre utrymme,
hvarmed de frmgnare samhllsmedlemmarne sjelfva ro frsedda, och
hvilkas antastande troligen skulle betraktas ssom ett helgern. Ingen
synes tnka p, att det goda, som reformen mjligen kan medfra,
tillfventyrs flerfaldigt uppvges af den ovilja och bitterhet, som ett
dylikt sjelftaget frmyndarskap, en s skrymtaktig omtnksamhet
ndvndigtvis mste framkalla hos dem, som derfr gras till freml.








End of the Project Gutenberg EBook of Om utvandringen, dess betydelse och
orsaker, by Knut Wicksell

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK OM UTVANDRINGEN, DESS ***

***** This file should be named 15761-8.txt or 15761-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        https://www.gutenberg.org/1/5/7/6/15761/

Produced by Martin gren, Tapio Riikonen and PG Distributed Proofreaders

Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
https://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at https://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit https://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including including checks, online payments and credit card
donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     https://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
