Project Gutenberg's Himlauret eller det profetiska ordet, by F. Franson

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org


Title: Himlauret eller det profetiska ordet
       Hnvisningar. 3 fversigtstabeller och 1 diagram

Author: F. Franson

Release Date: May 7, 2005 [EBook #15786]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK HIMLAURET ***




Produced by David Starner, Torbjrn Alm and PG Distributed Proofreaders






HIMLAURET ELLER DET PROFETISKA ORDET

Hnvisningar. 3 fversigtstabeller och 1 diagram


AF

F. FRANSON


CHICAGO: CHICAGO-BLADETS FRLAG. 1898.



INNEHLL:

                                           Sid.
Fretal                                      3
FRSTA AFDELNINGEN.
  Domedagen och den sanna beredelsen derfr  7
ANDRA AFDELNINGEN.
  Vakna! Vakna! Uppb. 1-5                   18
TREDJE AFDELNINGEN.
  Jordens erfring begynner. Uppb. 6-7      39
FJERDE AFDELNINGEN.
  De 70 rsveckorna                         66
FEMTE AFDELNINGEN.
  Jordens erfring fortsttes.  Uppb. 8-9   76
SJETTE AFDELNINGEN.
  De tusen ren, m.m. Uppb. 20             158
SJUNDE AFDELNINGEN.
  Det nya Jerusalem. Uppb. 20-21           177
TTONDE  AFDELNINGEN.
  Efter de tusen ren                      183
NIONDE AFDELNINGEN.
  Nr kommer Kristus?                      203
TIONDE AFDELNINGEN.
  Historisk och prteristisk tolkning af skrifterna  219
ELFTE AFDELNINGEN.
  Invndningar mot Guds ords tydliga lra, att Herrens
  ankomst kan intrffa nr som helst       250
TOLFTE AFDELNINGEN.
  Brudens inbjudning till sin brudgum      266
Slutord                                    271
Diagram
Tre fversigtstabeller




FRETAL.


D jag fr ett par tiotal r sedan reste omkring med frlsningens
evangelium i Schweitz, hnde sig en pskmorgon, att jag ej hade ngot mte
utsatt, hvarfr jag begaf mig till en af de reformerta statskyrkorna att
hra predikan, som ju handlade om Kristi uppstndelse. Jag var icke s
srskildt intresserad uti hvad jag hrde, hufvudsakligast p grund af att
jag ej visste, huruvida mannen, som talade, menade Kristi _verkliga_
uppstndelse, eller om han endast trodde p de iders, de sanningars och
den karakters uppstndelse uti menskligheten, som Kristus predikade och var
i besittning af. Detta stt att tolka Kristi uppstndelse och andra
kristliga sanningar r ej ovanligt hvarken i Schweitz eller Tyskland bland
de rationalistiske presterna.

Mina tankar lupo slunda snart i en annan rigtning. Jag begynte fundera p,
om ngon fverensstmmelse kunde frefinnas emellan den tid, Kristus
tillbragte p korset och i grafven till uppstndelsen, och Kristi
frsamlings lidande och uppstndelse; detta d enligt 2 Petr. 3:8, der vi
lsa, att en dag r fr Herren som tusen r fr oss. Min frsta tanke blef,
att detta ju ej vore mjligt, d ju Kristus lg i jorden tre dagar och tre
ntter. Men vid nrmare eftertanke blef det snart klart, att ehuru Jesus
lg under en del af alla de tre dygnen, i grafven--hvadan slunda uttrycket
enligt judiskt frestllningsstt var berttigadt--var det dock i
verkligheten ej fullt tv dygn frn kl. 3 fredagseftermiddagen, d han
nedtogs frn korset, till sndagsmorgonen. P frsta dygnet lg han blott
tre timmar, frn kl. 3 till 6 e.m., d dygnet enligt judisk berkning
slutade, och p tredje dygnet lg han endast frn kl. 6 lrdags afton till
tidigt pfljande morgon. Nr jag kom hem, begynte jag att rkna: Om en dag
r = 1,000 r, s r en _timme_ (1/24 dels dygn) = 41-2/3 r, och slunda
utgra de sex timmarne, Jesus tillbragte p Golgata, frn kl. 9 f.m.
("tredje timmen," Mark. 15:25) till kl. 3 e.m. ("nionde timmen," v. 34),
jemt 250 r (41-2/3 x 6.) Huru frvnad blef jag ej att finna, att detta
fverensstmde precis med den frfljelsetid af jemt 250 r, som fvergick
Guds frsamling frn r 63, d aposteln Jakob blef ddad med svrd, till r
313, d kejsar Konstantin antog kristendomen och (alldeles som fordom Josef
af Arimatia gjorde med Kristus) nedtog den korsfstade frsamlingen frn
korset, sedan den varit der 1/4 rtusende, liksom Kristus hade varit p
sitt kors 1/4 dygn. Nu blef jag hgst intresserad att finna ut, huru lngt
vi ssom Kristi kropp hafva "uppfyllt det, som fattas i Kristi lidande,"
Kol. 1:24, eller huru lngt vi hafva fljt vr frlsare mot uppstndelsen,
enligt samma berkning, eller med andra ord, huru nra vi ro vr
pskmorgon.

De 63 ren _innan_ Jakob blef ddad (= 1-1/2 timme) och innan frsamlingens
svraste lidanden begynte, fingo motsvara den bespottelse, hudflngning och
trnekrning, som Jesus led, innan han blef korsfst, och jag fann s, att
frsamlingen, Kristi kropp, hade fljt sitt hufvud tills efter kl. 1/2 5
pskmorgonen. Fr att nu taga detta r, 1897, till ndpunkt vid
berkningen, se vi, att frn r 313 till 1897 r 1584 r, hvilken tid,
omsatt i himmelska timmar, utgr just omkring 38, och att slunda _det
himmelska uret visar_ kl. 5 pskmorgonen.


Nr uppstod Jesus?

Matteus sger "i gryningen," Markus "mycket bittida, d solen gick upp,"
Lukas "mycket bittida" och Johannes "tidigt p morgonen." Det synes
slunda, som om vr uppstndelse ej borde vara s lngt borta!

Uti Os. 5:15 sger Herren om Israel: "Jag skall g tillbaka till mitt rum,
till dess de erknna sin skuld och ska mitt ansigte," och frutsger, att
de skola vnda sig till Herren med den frvissningen: "Han skall gra oss
lefvande _efter tv dagar_; p _tredje_ dagen skall han resa oss upp, att
vi m lefva infr hans ansigte." Himlauret fr Israel har p stt och vis
sttt, alltsedan de korsfste sin konung. Det stannade vid den 69:de
rsveckans slut (hvarom mera lngre fram), men judarne begynna nu frst,
att uret under tiden har gtt fr hedningarne och fr Guds frsamling.
Snart r frsamlingens tid slut, hon upptages, och Herren skall nyo "lta
Israel lefva fr hans ansigte."

M Herren nu vlsigna denna boks lsare, och m himlauret--det profetiska
ordet,--blifva dem alltmera krt, ju nrmare det lider mot nden. Med denna
nskan utsndes denna bok, som jag p mngas uppmaning ndtligen ftt tid
att skrifva. Den vill vara _ett pekfinger_ p bibelns skra ur--dock ej p
ngra _minut-_ eller _sekundvisare_, ty sdana har himlauret inga--utan p
dess _timvisare_. "Dag och timme" r oss ej uppenbaradt, men vi kunna och
bra veta den _ungefrliga_ tiden, eller nr han r "nra fr drren,"
jemte s mycket som mjligt af allt det hrliga, som denna tilldragelse br
i sitt skte.

Skulle pekfingret fr ngon vara svrt att flja, hjelper en half timmes
bn betydligt. Gnugga endast smnen ur gonen, tnd p lampan, _se noga p
uret_, d.v.s. _st upp och understryk hvarje stlle, som anfres, i din
egen bibel_, och du fr snart bde frstnd angende himlauret och insigt
om att--_det r tid att stiga upp!_

Stockholm, Sverige, i Nov. 1897.

_F. Franson_.




FRSTA AFDELNINGEN.

Domedagen och den sanna beredelsen derfr.


Att Kristi tillkommelse, jemfrd med andra sanningar, intager en mycket
mera framstende plats i bibeln, n den ftt uti de troendes hjertan i
allmnhet, r uppenbart. Icke mindre n 318 gnger nmnes denna sanning i
nya testamentet, slunda gifvande den en mera framskjuten plats n ngon
annan sanning. Endast i brefven hntydes derp 67 gnger, hvaremot p
frsoningen endast 57 gnger. Hvarje invndning emot dess betoning vare sig
i tal eller skrift, r slunda alldeles obehrig.

Vi vilja begynna med betraktelsen af: _Domedagen och den sanna beredelsen
derfr_.

"Det var en torr brjan," hr jag ngon utropa. Till svar fr jag upplysa,
att dessa ord endast ro ett annat uttryck fr innehllet af _en hel bok_ i
bibeln, nmligen _Uppenbarelseboken_. Hvad r vl egentligen summa summarum
af denna bok? Jo, med undantag af ngra f verser uti brjan af kap. 21,
hvilka beskrifva det egentliga evighetstillstndet, utgr hela boken
ingenting annat n _en framstllning af domedagens olika hndelser_.

Hvad r vl _frsta_ kapitlet, om ej en beskrifning p _domaren sjelf_,
Jesus Kristus, t hvilken "all dom r gifven?" Joh. 5:22.

Hvad innehlla vl _andra_ och _tredje_ kapitlen, om ej _sju varningsbref_
frn _domaren_ till hans folk att vara honom trogna, till dess han kommer,
s att de m undg att med verlden frdmas?

Mrk uttrycken: "Annars kommer jag snart till dig," 2:5, och samma uttryck
i v. 16. Vidare: "Jag r den, som ransakar njurar och hjertan," v. 23. "Om
du icke r vaken, skall jag komma fver dig som en tjuf," 3:3. "Jag skall
utspy dig ur min mun," v. 16. "Den som fvervinner" och "den som har ra,
han hre." Kan ngot vara tydligare, n att domaren hr pminner de sina
om, att "_domen_ skall begynna p Guds hus." Skilsmessan frsiggr emellan
dem, som "hrt" och "fvervunnit," och de andra p det stt, att de frra
upptagas och de senare qvarlemnas. Denna delning utgr just _domen_ fver
Guds folk--tminstone rrande _den_ frgan, huruvida de ega _lif_ eller ej.
_Efter_ upptagandet synas de dmas rrande sin trohet, d _lnen_ skall
utdelas.

Hvad innehlla kap. 4 och 5, om ej den sknaste beskrifning p dem, som
_dmts_ "vrdiga att undfly allt detta, som skall komma," _efter_ deras
upptagande i hrligheten, kap. 4, och domarens hgtidliga frklaring, att
han har rtt ocks att _dma_ den qvarlemnade ogudaktiga verlden? Han
bevisar sig verkligen ega denna rtt genom att djerft taga bokrullen
(= testamentshandlingarna till jorden och _symbolen af hans
domarevrdighet_) ur hans hand, som satt p tronen, hvilken handling
sanktionerades af helgon och nglar, ja, af allt skapadt, kap. 5.

Hvad utgra kap. 6-19 annat n _domens_ utfrande fver jordens folk,
frorsakande bland annat hos mnga det hrliga resultatet, beskrifvet hos
profeten: "Nr Herrens domar g fver jorden, skola folken lra sig
rttfrdighet," Es. 26:9. "De komma och tillbedja fr dig, ty dina domar
hafva blifvit uppenbara!" Upp. 15:4.

Mrk huru orden "domar," "dom" och "dma" oupphrligt frekomma i dessa
kapitel. I kap. 6 lsa vi om krig, hungersnd och pest, hvarigenom 1/4 af
jordens befolkning bortsopas; i kap. 8: "Mnga menniskor dogo;" i kap. 9
har det redan gtt s lngt, att det talas om "_de friga_ menniskorna, som
ej hade blifvit ddade genom dessa plgor;" i kap. 11 lsa vi: "Din vrede
kom och tiden, att de dda skulle _dmas_;" kap. 12: _Domen_ fver satan
att nedkastas; kap 13: _Domen_ fver menniskorna _genom_ antikrist och den
falske profeten; kap. 14: "Stunden, fr hans _dom har_ kommit;" kap. 15:
"Dina _domar_ ha blifvit uppenbara;" kap. 16: "Rttfrdig r du, att du har
_dmt_ s;" "sanna och rtta ro dina _domar_;" kap. 17: "Kom hit; jag
skall visa dig _domen_ fver skkan;" kap. 18: "Stark r Herren Gud, som
har _dmt_ henne;" kap. 19: "Han har _dmt_, den stora skkan," och _domen_
fver antikrist och den falske profeten; kap. 20: _Domen_ fver satan och
_domen under_ de tusen ren (nmligen i samma bemrkelse, som d vi lsa om
t.ex. _Jeftah_, att han _dmde_, d.v.s. styrde, regerade fver Israel i 6
r, eller om _Simson_, att han hade _dmt_ Israel i 20 r); och slutligen
_domen_ framfr den hvita tronen, v. 11-15.

fven strre delen af kap. 21 och 22 tala om Kristi och hans heligas dom,
d.v.s. regentskap frn det himmelska Jerusalem fver jordens nationer
under de tusen ren. "De skola _regera_," lsa vi, "i evigheters evighet,"
eg. "intill" (eis) "tidsldrars tidsldrar," slunda icke _under_
"tidsldrars tidsldrar," hvilket ju blefve att regera lngre n Jesus
sjelf (som ju ej skall regera lngre n under de tusen ren, 1 Kor. 15:24),
utan till brjan af den egentliga evigheten, som benmnes tidsldrarnas
tidsldrar.

Vi hafva nu liksom "i anden" fverfarit hela Uppenbarelseboken och funnit,
att den utgr en beskrifning p _domedagen_ eller "Herrens dag," som den
kallas i Uppb. 1:10.

Johannes var i anden (slunda ej i verkligheten utan fverfrd i ett
hnryckningstillstnd) p denna dag och sg liksom ett panorama fver det
hela. Vi hafva gjort detsamma. Men liksom Johannes beskref allt noga, vilja
vi ock noga genomg, hvad han skrifvit. Dock vilja vi frst anfra flera
stllen ur andra delar af Guds ord, der det talas om "domens dag," "den
yttersta dagen" och "Herrens dag" eller "Kristi dag"--alla uttryck, hvarmed
nsta tidslder betecknas. Vi nska nmligen framstlla dessa sanningar s
tydligt, att fven den mest enfaldige m kunna fatta desamma. Detta r s
mycket vigtigare, som vi frn barndomen insupit de mest frvillande
uppfattningar rrande mnga af bibelns sanningar. Vi hafva t.ex. frn
barndomen frestllt oss, att yttersta dagen eller domens dag vore en dag
p 24 timmar samt att derunder vore att vnta endast pina och lidande. Uti
2 Petr. 3:7 lsa vi om "de ogudaktiga menniskornas _doms_ och frtappelses
_dag_," men i fljande vers sges oss lyckligtvis, huru lng den r,
nmligen 1,000 r. Dessa uttryck: "En dag r fr Herren ssom tusen r,"
och "han r lngmodig fr eder skull" o.s.v. anvndas nstan bestndigt
p tiden _fre_ Kristi tillkommelse, under det att de helt tydligt utgra
en klar definition p betydelsen af ordet domedag och lngden deraf och
visa oss, att Herren r s lngmodig fr vr skull, att han tager ett helt
rtusende till domedag i stllet fr att afgra allt p 24 timmar.

Gud tnker p sina barns mnga bner fr judars och hedningars omvndelse
och skall icke nja sig med de svar p bnhrelse, han gifvit oss fre sin
sons tillkommelse. O, nej, "fr vr skull," fr vrt trgna arbetes och
vra innerliga bners skull tager han 1,000 r till domedag, s att skaror
mtte frlsas svl under vedermdan som under den lnga tid, d satan r
bunden.

Uttrycket "den yttersta dagen" frekommer fyra gnger i kap. 6 af Johannis
evangelium, nmligen i v. 39, 40, 44, 54. Och p alla stllena sges det,
att Herren skall uppvcka de troende "p den yttersta dagen." Huru kan
detta stmma fverens med de troendes uppstndelse redan vid brjan af de
tusen ren? Skulle yttersta dagen vara detsamma som domen framfr "den
hvita tronen" eller de tusen ren, Uppb. 21:11, d stmmer det icke alls
in. Men det r den icke, utan "yttersta dagen" r detsamma som "domedagen"
och r slunda tusen r lng. Jesus sger icke i Joh. 6, vid hvilken tid af
yttersta dagen de rttfrdigas uppstndelse skall frsigg, om vid dess
morgon eller dess afton; Uppenbarelseboken ter, som _uppenbarar_
hndelsernas ordning, upplyser oss om, att den sker vid dagens _brjan_,
20:5, 6. Likas sges uti 2 Petr. 3:10, att p "Herrens dag" skola
"elementen upplsas af hetta och jorden och de verk, som ro derp,
frbrnnas," men utan att angifva, om detta skall ske vid brjan eller
slutet af dagen. ter kommer _Uppenbarelseboken_ oss till hjelp och visar,
att denna katastrof skall ske frst vid dagens afton, efter de tusen rens
slut, 21:1.

Rrande det andra missfrstndet, eller att domedagen uteslutande skulle
vara full af fasa, se vi, huru annorlunda redan gamla testamentets heliga
frestllde sig saken, d t.ex. psalmisten utbrister: "Himmelen frjde sig
och vare glad, hafvet bruse. Alla skogens trd juble, ty han kommer fr att
_dma_ jorden!" Ps. 96:11-13. Likas Ps. 98: "Strmmarne klappe i
hnderna, alla berg juble, nr han kommer till att _dma_ jorden." Orsaken
till deras jubel vid tanken p domedagen angifves i nsta vers: "Han skall
_dma_ jordens krets med _rttfrdighet_ och folken med _rttvisa_," vers
9.

Nr Paulus predikade p Areopagen i Atn om den man, genom hvilken Gud
skulle "dma verlden med rttfrdighet," menade han icke endast att varna
dem fr straffet fr deras orttfrdigheter, utan fven att trsta dem med
den rttfrdighets spira, som Guds son d skall fra fver jorden. Jfr Luk.
13:35.

Uttrycket "Herrens dag" begagnas mycket ofta af de gamla profeterna och
genom hela bibeln fr att faststlla samma sak eller de frfrliga
straffdomar, den regeringsprocess, som skall fverg menskligheten och de
derp fljande tusen fridsren--med andra ord den tid, d han gr sig knd
ssom _Herre_. Uti 2 Mos. 6:3 sger Gud till Moses fljande mrkliga ord:
"Jag uppenbarade mig fr Abraham, fr Isak och fr Jakob ssom Gud
allsmktig, men under mitt namn af _Herren_ gjorde jag mig icke knd af
dem." Moses deremot fick lra knna, att Gud var _Herre_, d han sg
straffdomarne fver Egypten.

Fljande bibelstllen gifva oss en god id om denna dags karaktr: "Si,
_Herrens_ dag kommer grym och med harm och med gldande vrede fr att gra
landet till en demark och fr att utrota dess syndiga inbyggare. Jag skall
gra en man sllsyntare n finaste guld och en menniska sllsyntare n guld
frn Ofir. Jag skall skaka himmelen, och jorden skall bfva p sitt rum vid
_Herren_ Sebaots harm och p hans _gldande vredes dag_." Es. 13:9, 12.
"Hvad viljen I med _Herrens_ dag? Den r mrker och icke ljus. Det skall
g eder ssom den, som flyr fr ett lejon och mtes af en bjrn." Am.
5:18, 19. "Sol och mne svartna, och stjernorna draga in sin glans. Och
Herren skall ryta ifrn Sion." Joel 3:15-16. "Nr _Herrens_ dag lter hra
sig, bittert ropa d de starke. En vredens dag r den dagen, en dag af nd
och ngest, en dag af delggelse och frdelse, en dag af mrker och
dimma, en dag af moln och tcken och en basunens och hrskriets dag fr de
befsta stderna och fr de hga tinnarne. Och jag skall trnga folket, att
de skola g ssom blinda, emedan de hafva syndat mot _Herren_, och deras
blod skall kastas kring ssom stoft, och deras ktt ssom trck. fven
deras silfver och deras guld skall icke kunna hjelpa dem p _Herrens_
vredes dag, och af hans nitlskans eld varder hela jorden frtrd; ty han
skall gra pltsligt slut p alla, som bo p jorden." Sef. 1:14-18.

Att dock icke bokstafligt hvarje menniska ddas, ssom adventister och
andra pst, ses af det fljande kapitlet: "Sken Herren--sken dmjukhet!
Trhnda kunnen I varda bergade p _Herrens vredes dag_." Sef. 2:3. "Jag
skall lta qvarblifva af dig ett folk, dmjukt och undergifvet, och dessa
skola frtrsta p Herrens namn." Sef. 3:12. Det r hr som i beskrifningen
p Noas flod, der ocks uttryck begagnas som: "Jag vill utrota ifrn jorden
_alla_ varelser, som jag har gjort," 1 Mos. 7:4, och "_allt_ ktt frgicks"
och "_alla menniskor_," 1 Mos. 7:21, och dock lsa vi der om att _ngra,
nmligen de tta, blefvo rddade_. S ock hr. Ngra af Israel och ngra af
de andra folken skola omvnda sig under vredestiden och sedan begynna att
fortplanta en rttfrdig befolkning. Att icke Herrens dag endast upptages
af straffdomar visar t.ex. Sak. 14, som begynner med orden: "Herrens dag
kommer," v. 1. Vi lsa der, efter beskrifningen p, att Herren satt sina
ftter p oljoberget, d domen utfres, att Herren sedan skall "vara konung
fver hela landet," v. 9, att "ingen frbannelse skall mer ega rum," v. 11,
att _alla_ fverblifna af de folk, som hade kommit emot Jerusalem r efter
r "skola draga upp fr att tillbedja Herren Sebaot, och fr att fira
lfhyddohgtiden," v. 16, och att p samma "_dag_, som brinner ssom en
ugn," skall "rttfrdighetens sol uppg med salighet under sina vingar" fr
ngra, hvilka skola "g ut och springa som gdda kalfvar." Mal. 4:2.

Nya testamentets sista kapitel slutar med Kristus ssom "den klara
morgonstjernan," och gamla testamentets sista kapitel talar om honom ssom
"rttfrdighetens sol." Fr nya testamentets folk kommer Herren ssom
morgonstjernan, och det gller fr dem att vaka genom nattens ensliga
timmar fr att bli upptagna. _Brudskarans upptagande r frsta
tilldragelsen p Herrens dag_. Derefter komma straffdomarna, som afslutas
med, att Herren framtrder offentligt och stter sina ftter p oljoberget;
det r d solen uppgr till dagen, det r d Israel fr se honom, blir
frlst och jordens frnmsta folk under de tusen ren. Liksom i nordliga
lnder tiden just fre solens uppgng r den allra kallaste, och i sydliga
lnder denna tid r den osundaste, ity att d strid liksom pgr emellan 
ena sidan klden eller nattens dimmor och osunda ngor och  andra sidan
_solen_, s synes det, att den tid, som fregr Herrens uppenbara
tillkommelse, d han nedstiger p oljoberget, skall bli den frfrligaste,
jorden ngonsin skdat.

P ngra stllen synes dock, som profeterna rknat Herrens dags brjan
endast frn _solens_ uppgng p densamma, ssom i Joel 2:31, der vi lsa,
att "solen skall frvandlas till mrker och mnen till blod, innan Herrens
stora och frskrckliga dag kommer," och Mal. 4:5: "Si, jag skall snda
eder Elia, profeten, frrn Herrens dag kommer, den stora och
frskrckliga." Uttrycken "stora och frskrckliga" synas visa, att de mena
sjelfva hjdpunkten af straffdomarna, d Herren nedgr de stora
antikristiska armerna. Det var denna _Herrens dag_, som icke skulle komma
fver de troende ssom en tjuf, 1 Tess. 5:4, emedan de voro "dagens barn"
och "hrde dagen till," v. 8. Kristus och hans folk skola nmligen dma och
regera _tillsammans_ med hvarandra. Det vore d, menar aposteln, lika
orimligt, att Guds barn skulle drabbas af detta elnde, som om en domare
skulle dma sina egna barn, och srskildt om han insatt dem till sina egna
meddomare, 1 Kor. 6:2, och medregenter. Nej; det r verlden, som r som en
upprorisk stad, uti hvilken konungen har ngra trogna. Nr nu staden skall
straffas med undergng, snder han frst bud p sina trogna att mta sig p
en viss plats utanfr stadens omrde fr att der vlkomna dem, belna dem
fr deras trohet och fr att lta dem derifrn hjelpa till med att
bombardera staden och till sist f tflja honom tillbaka, d stormningen
af densamma skall frsigg. Vi skola f vara med honom i det himmelska
Jerusalems kamrar, medan dessa frut ppekade frfrliga Herrens bomber sl
ned under vredestiden, som synes komma att upptaga 7 r, hvarom mera
senare. Att vi ssom hans meddomare, enligt lftet: "Veten I icke, att de
_heliga_ skola _dma_ verlden," 1 Kor. 6:2 (se ock Uppb. 2:26, 27), skola
hjelpa till att rikta dessa bomber, betyder med andra ord, att vi, genom
vra vittnesbrd om den och den stadens, det och det landets strre eller
mindre motstnd mot evangelium, skola franleda, att strre eller mindre
straffdomar bli dem tillmtta.




ANDRA AFDELNINGEN.

Vakna! Vakna!


Uppenbarelseboken. Kap. l-5.

Af det fregende hafva vi sett, att Guds bestmda afsigt r att
_underlgga sig jorden_ och ej i lngden tillta ogudaktigheten att rasa
som den vill. Som detta ej kan ske genom nd och barmhertighet, mste han
lta det ske genom den ena domshandlingen efter den andra, hvarunder dock
Gud tillbjuder dem nd, som ej frhrdat eller frhrda sig. Vi hafva sett,
att han skall gra sig knd ssom _Herre_[1] och att menniskorna mste
vlja, antingen att omvnda sig eller att utrotas. Satan har haft sex dagar
(= 6,000 r) att p dessa vara denna verldens furste och gud. Det r ej fr
mycket d, att Herren fr en dag (= 1,000 r), som tillhr honom. Detta
handlingsstt r fr resten intet nytt, i ty att Herrens ande redan p Asas
tid dref konungen att frsamla folket och, fatta det beslutet, att "de
skulle ska Herren, sina fders Gud, af hela sitt hjerta och af hela sin
sjl, och att hvar och en, som icke skte Herren, Israels Gud, han skulle
DDAS, bde _liten_, och _stor_, bde _man_ och _qvinna_." 2 Krn.
15:12, 13.

Sakernas stllning blir mer och mer frtviflad i verlden. Och vi kunna
tacka Gud icke endast fr Uppenbarelseboken, som visar oss, hvad som komma
skall, utan rent af tacka Gud fr Uppenbarelsebokens straffdomar, ty de ro
de bsta Gud kan snda. Om en person mste genomg en operation, tycker han
ju bst om, att den fretages med det frsta. Verlden har en operation att
genomg, ty ngot annat hjelper den ej; bst d att vlkomna knifven.
Syndafloden var nog den bsta vlsignelse, Gud d kunde snda i ty att
menniskornas ondska eljest hade gtt s fver alla brddar, att den snart
frvandlat jorden till ett helvete. Bst var slunda att utrota det slgtet
och brja ett nytt med den rttfrdige Noas familj.

Uppenbarelseboken handlar slunda om _framtiden_, och hvarje tolkning af
den, som frlgger densamma eller en del af den till frfluten tid (rknad
frn den tidpunkt d den skrefs, som allmnt antages vara omkring r 95),
strandar ohjelpligt redan emot frsta versen i boken, der det heter, att
Herren visat Johannes, "hvad som snart _skall_ ske" (mrk, icke hvad som
har skett.) Om ngon slunda skulle pst, t.ex. att "vilddjuret," 13:1,
framstller den gudsfientliga verldsmagten nda frn Faraos dagar och sedan
hela tiden, eller att gossebarnets upplyftande, 12:5, framstller Kristi
himmelsfrd m.m., s se vi, att dessa frklaringar, huru trffande de n m
synas vara, ej hlla profvet, d ju dessa hndelser redan d tillhrde det
frflutna.[2] Att Uppenbarelseboken br lsas och frsts lika
_bokstafligt_ som andra bibelns bcker, r bland annat klart deraf, att
Herren sjelf frklarat det, som han talat i bild. Ssom exempel derp vilja
vi endast hnvisa till ett enda kapitel, det 17, der icke mindre n fem den
helige andes frklaringar finnas. "De sju hufvudena" frklaras vara "sju
berg" och "sju konungar," v. 9; "vilddjuret, som uppstiger ur afgrunden,"
frklaras vara en konung, "den ttonde," v. 11; "de tio hornen" frklaras
vara "tio konungar," v. 12, "vattnen, p hvilka skkan sitter," frklaras
vara icke vanliga vatten, utan "folk, skaror, slgter och tungoml."
"Qvinnan" frklaras vara icke en verklig qvinna, utan en stad, nmligen
"den stora staden Babylon," v. 18, 18:2, som synes komma att nnu en gng
trda fram p verldsarenan.

Vi sade, att frsta kapitlet beskrifver _domarens utseende_, hans, som
vandrar prfvande midt ibland de sju ljusastakarna eller de sju
frsamlingarna, v. 13, hvilka han hvilket gonblick som helst kan "stta
bort frn sitt rum" och som "hller i sin hand" "de sju stjernorna" eller
frsamlingsldste, hvilka han hvilket gonblick som helst kan bortslunga
frn den andliga verksamhetens firmament, om de ej ro honom trogna. Hans
gon ro en _domares_, "ssom en eldslga." Mnga menniskor hafva en blick
s skarp, att det frekommer oss, som de skulle kunna genomborra oss med
styrkan deraf; dock r den blicken endast en menniskas. Hvilken skrpa
mste det ej ligga i denna blick! Den om Niagarafallet ("mycket vatten")
pminnande "rsten," v. 15, och "det tveeggade svrdet," allt passar in p
hans framtrdande i egenskap af domare. Men han r icke endast domare utan
fven fngvaktare. "Han har nycklarna till dden och ddsriket," han r
herskare fver lefvande och dda. Sedan Johannes, frskrckt af synen,
blifvit tilltalad med orden: "Frukta icke, jag var dd och se jag lefver"
o.s.v., fr han nu uppdraget att skrifva domarens varningsord till de
frsamlingar, till Guds folk, med hvilka "domen skall begynna." M det
frunnas svl evangelister som frsamlingslrare i vra dagar att f ett
sdant personligt mte med Herren, att de sedan m kunna sga de slumrande
troende sanningen, lika allvarligt som Johannes gjorde det. Jakob hade haft
ett sdant mte med Herren, d han sade: "Sucken icke, mina brder, mot
hvarandra, se _domaren_ str fr drren," Joh. 5:9. Paulas likas, d han
sade: "Dmen derfr icke i frtid, innan _Herren kommer_." 1 Kor. 4:5.
Petrus fven, d han skref: "Och om I ssom fader kallen den, som utan
anseende till person _dmer_ efter hvars och ens gerning, s vandren i
fruktan under edert frmlingsskaps tid," 1 Petr. 1:7.

Det torde ej finnas ngot uppdrag, som r s viktigt fr Herrens offentliga
vittnen, srskildt nu s nra Herrens tillkommelse, som att frbereda Guds
frsamling p dess frestende ransakning. Den blir tvfaldig, frst
rrande egandet af _lifvet_, och fr det andra rrande _lnen_.

Skola alla troende upptagas, nr Herren kommer? Det r en frga, som mycket
sysselstter de troende. Stllen sdana som: "Men ro vi barn, s ro vi
ock arfvingar," Rom. 8:17; "_de_, som hafva dtt i Kristus skola uppst
frst," 1 Tess. 4:16 (alla slunda) och "_vi_, som lefva," (icke ngra
endast) "skola frvandlas," synas tydligt bevisa, att alla de troende skola
upptagas. Andra stllen, ssom: "Vaken frdenskull alltid och bedjen, att
_I mn aktas vrdige_ att undfly allt detta, som skall komma, och att
stllas infr menniskans son," Luk. 21:36, och "Genom _tron_ togs Enok
bort," Ebr. 1l:5, synas visa, att det r en srskild _vrdighet_, som till
och med en _troende_ mste frskaffa sig, och att han slunda ej br lta
sig nja med att han helt enkelt r en troende. Den bn, som hr omtalas,
kanske somliga aldrig bedja. Och om sjelfva frvandlingen skall bli en
_troshandling_  vr sida--likasvl som en allmaktshandling, 
Guds--framstller sig den frgan: Huru mnga hafva en s stark tro, att de
kunna taga ett sdant trossteg?

Att frunnas det stora fretrdet att slippa att d, slippa att genomg den
process, som r hela slgtet frelagd, r ingen smsak. Nr vi d, r det
ingenting nytt, som vi mste tro oss till. Att sjlen lemnar kroppen, r en
process, som, fven frsiggr med de ofrlsta, och att de troendes andar d
hja sig till den atmosfer, fr hvilken de passa, och att de ofrlsta
sjunka till det rum, som de ro beqvma fr, ligger, synes oss, i sjelfva
sakens natur. Men d vi skola frvandlas, r det _ngot nytt som mste
fram_, nmligen _den frhrligade kroppen_.

Den frgan uppstr ltt hr: Om nu de troende, som lefva, skola frvandlas
genom en trosakt, skulle man d ej kunna antaga, att detsamma skulle bli
frhllandet med de dda, att de fven genom tro skola frambringa sina
uppstndelsekroppar. Vi hafva ibland undrat, om Paulus menade ngot sdant,
d han sade: "Att jag _om mjligt_ mtte hinna fram till uppstndelsen frn
de dda." Fil. 3:11. S skulle vi aldrig uttrycka oss, utan hellre tala vi
om ndvndigheten af att f en salig dd, att komma vl _in_ i paradiset.
Skulle man f tro, att Paulus, syftade p denna trosakt med detta uttryck,
d r det ej underligt, att han s innerligt nskade att redan hr, "vara
funnen i Kristus" och att "likbildas till hans dd."

Frgan uppstr, huru det d skall g med svaga kristna, som i tron hafva
afsomnat. Vi veta ej s mycket om, hvad som frsiggr inom ddsrikets
boningar, men ehuru vi ej tro p ngon skrseld i katolsk bemrkelse, kunde
det dock vara tnkbart, att en mognad, ett fullkomnande egde rum hos de
afsomnade uti mellantillstndet. Skola vi finna det underligt, om andens
stndiga varande hos Jesus skulle stadkomma mognad bde uti tro och
krlek? Tro i motsats till skdning skall ej finnas till p andra sidan
grafven, men tro i bemrkelse af frtroende, tillit skall finnas der i nnu
hgre grad n hr. "Men nu _frblifva_ tro, hopp, krlek, dessa tre."
1 Kor. 13:13.

Vare nu med det frut nmda huru som helst, ett r visst, att ngot
_sdant_ tillflle till att mogna f ej de lefvande troende i det
gonblick, som Herren kommer. De f ej heller ngon ddsbdd, som mnga
ftt. Nej, de mste vara fullt redo att g i det gonblick, man icke vet,
eller ock blifva qvar. Likasom uti en jordisk familj oftast finnas sjuka
svl som friska barn, s r det tyvrr ock i Guds frsamling. Somliga ro
"sjuka i ordtrtor och sprsml," andra ligga bundna i girighet,
njutningslystnad m.m. De hafva sllan tid att lsa bibeln eller att bedja.
De ro afund-_sjuka_, sjuka i mnga hnseenden, och de veta, att de s ro.
Huru skall Herren kunna taga upp dessa sjuklingar i ett gonblick till
himmelen? Omjligt! I himmelen finns intet hospital. Frvandlingen har
inflytande p deras kroppar, men ej p deras sjlar. Kan d Gud lemna dem
qvar, d de ju, ehuru sjuka, dock nnu hafva lif, ro hans barn? Det
frekommer lika orimligt.

Hvad gra? Vr mening r, att vi hlla p att inkomma eller hafva redan
inkommit p en tid, d det gller fr dessa sjuka att vlja emellan
antingen att taga till sig salfvan frn Gilead och _bli friska_ eller ock
att _d_ den andliga dden. Vr tro r, att detta myckna talet om Herrens
tillkommelse blir antingen till frbttring eller frvrring rrande dessa
sjuklingars andliga helsotillstnd. Affrsmannen, som frhrdar sig emot
andens rst, som bjuder honom _alltid tala sanning_; frtalerskan, som gr
detsamma, som fortstter med sitt om skadegldje vittnande ordsvammel; den
enskilde, som mrker huru "skmt" och "andelsa ord" drifva bort anden och
icke tager det till hjertat; den frsamling, som mrker, huru fester och
tillstllningar af tvifvelaktig natur suga lifvet ur de troende, och ndock
fortfar dermed; den predikant, som vet med sig, att hans ord sakna den
smrjelse, som de borde hafva, och det p grund af, att hans enskilda
umgngeslif med Gud och hans vntan efter Herrens tillkommelse ej r
detsamma, som det en gng var, som ej vgar hja sin stmma emot de synder,
hvilka ro i svang inom frsamlingen, som ser sin hjord frsmkta och d
utan att bekymra sig om Josefs skada p det stt, att han sker till
hvilket pris som helst f den botad--sdana predikanter, sdana
frsamlingsmedlemmar m veta, att de blifva qvarlemnade, nr Herren kommer,
om ej en frndring intrder.

De blifva dock ej qvarlemnade ssom Guds barn, ty _Gud kan ej lemna qvar
ett enda af sina barn_, fven om de ro svaga. Nej, _dessa ro icke barn,
nr han kommer_, ty lifsprocessen har s smningom upphrt, "mbaret vid
kllan" (= hjertat, Pred. 12:6) har "krossats" och "silfversnret" eller
lifstrden har "brustit," och de blifva qvar ssom--_andliga lik_, och
_sdana_ mste blifva qvar, fven om de ej nnu hunnit att blifva utstrukna
ur den troende frsamlingen, ja, fven om de nnu st ssom dess lrare; de
mste blifva qvar, fven om hvarken _de sjelfva_ eller _andra_ misstnka,
att de blott ro passande att "utspys ur Herrens mun." Med en del gr det
den vgen, men med en del gr det s, att de taga saken mer och mer p
allvar. De bedja om att blifva bevarade till hvilket pris som helst. De
vnta och lngta n mera innerligt efter Herrens ankomst. De bedja derom,
de ro glada fver hvarje trosfning Herren snder dem. Och de f ssom
Enok den saliga frvissningen, att "de tckas Gud," att de _kunna_
frvandlas, att deras tro skall samverka med Guds allmaktskraft likavl vid
det hgtidliga gonblicket som vid hvarje annan troshandling de utfrt. De
gra, som Herren gjorde, hvarom vi lsa i Luk. 9:51 (nya eng. fvers.):
"Det begaf sig, nr dagarne voro fullbordade, att han skulle upptagas, d
_vnde han stadigt sitt ansigte till att vandra mot Jerusalem_." Af de tio
jungfrurna blifva hlften _fvitska_ jungfrur. Af de sju frsamlingarna var
det _endast tv>_, som kunde best infr Herrens eldsblick. Skall _du_
blifva qvarlemnad, broder och syster? Skall _jag?_

Vi sade, att de som gra ansprk p att vara troende, komma att examineras
tv gnger, frst huruvida de hafva _lif_ eller ej, sedan med afseende p
vandeln, d lnen skall utdelas. De, som best vid frsta eldsprofvet och
verkligen blifva upplyftade till Herrens mte, komma sedan att underskas,
hvilken plats dem skall tillmtas i det rike, Herren skall upprtta. Ett
Guds barn, som kanske frst de senaste mnaderna af sitt lif lemnat sig
helt t Herren och som p grund af att tillfrisknandet nd skedde, blir
upptaget, kommer dock ej att erhlla den _ln_ som andra, hvilka, lefvat
hela lifvet med Gud. Och detta helt enkelt derfr, att det ej utfrt det
_arbetet_, detta m nu vara enskildt arbete eller offentligt, genom
_frbn_, _samtal_ eller _vandel_, som de andra utfrt.

Hvad r det linne, som omtalas uti Uppb. 19:8, hvari bruden skall kldas?
Icke de heligas rttfrdighet. Ordet str nmligen i flertal, men som man
ej godt kan sga "rttfrdigheter" p vrt sprk, s f vi stta dit
"rttfrdiga handlingar" (nya eng. fvers.) Det r hr du vfver din drgt,
broder och syster, den du skall bra i evigheten. Hvarje del handling,
hvarje andefullt ord, hvarje krleksfull blick, hvarje ren tanke, hvarje
uppoffring af sjelfvet, af jaget, af de egna intressena, r att sl in en
spole uti den vfstol, en trd uti den vf, hvaraf din evighetsskrud skall
gras. Det r _hr_, vi sitta i vfstolen, det r _der_, vi bra drgten.
Att vara ikldda Kristus, bringar oss in i himmelen, att hafva _vandrat_ i
anden gr, att vi der f en kostlig drgt. O, hvem skall hlla profvet vid
bda dessa underskningar! Detta mne r s vigtigt, att jag knappt kan
lemna det, ty det gr mig s ondt att tnka, att en s stor del af de
troende af mina landsmn, svl som af andra folk, skola slappas af uti
deras andliga lif och--d.

De sju frsamlingarna ro portrtt, och uti en eller annan af dem kan
hvarje frsamling och hvarje troende se sin egen bild. Har du kanske
frlorat den frsta krleken, ssom den frsta bilden visar? Hr domen:
"Kom ihg, hvarifrn du har fallit, och bttra dig och gr de frsta
gerningarna. Annars" o.s.v. Se kap. 2:5! Har du Bileams vltalighet p
lpparna, men nrer fiendskap i hjertat till de helhjertade; har du
nikolaiternas rena lra, men ej ett rent hjerta, hr domen: "Bttra dig,
annars kommer jag snart till dig" o.s.v., 2:14.

Har tillstndet i frsamlingen blifvit sdant, att de helhjertade blifvit
en hop fr sig, och du hr till dessa "andra," 2:24, som icke hafva den
frfljelselystna Jesabels lra, "behll vad du har." r du "p vg att
d," 3:2, ehuru du "ftt och hrt" mycket godt af din Gud, behll den
sanning "du ftt," "var vaken, eljest kommer jag fver dig ssom en tjuf."
r du hvarken varm eller kall "utan ljum" och Jesus str utanfr din
hjertedrr, ehuru du kallar dig troende--Herren "skall utspy dig ur sin
mun," d han kommer, han skall lemna dig qvar.

Men  andra sidan: hller du p att tligt _lida_ fr hans skull, d vntar
dig "lifvets krona," 2:10; hller du p med att verka, att g in genom de
ppnade missionsdrrarna, 3:8, att f syndare att komma och tillbedja Gud
infr dina ftter, v. 9, att tala om Herrens _snara_ tillkommelse och
bevarandet frn (icke endast frestelsen, utan frn) _sjelfva
frestelsetimmen_, d.v.s. frn sjelfva den _tid_, d den stora
antikristiska frestelsen och vedermdan gr fver jorden, hr Herrens ord:
"Behll det du har, att ingen m taga din krona," 3:11. Af sju frsamlingar
ro endast tv, som slippa klander, och mrk, att endast till dessa tv,
till Smyrna = lidandets frsamling, och till Filadelfia = brdrakrlekens,
missionerandets och vakandets frsamling, talas det om kronor, nmligen
_lidandets_ krona, 2:10, och vakandets och _verkandets_ krona, 3:11.




Kap. 4.


Uti kap. 1 hafva vi sett domarens person beskrifven och uti kap. 2 och 3,
huru noga Herren skall taga det med sitt folk. I kap. 4 se vi de frlsta i
himmelen efter upptagandet, framstllda genom de tjugofyra ldsta och de
fyra lifsvsendena; de frra framstllande de troende ssom _prester_ och
de senare ssom _konungar_.

Konungavrdigheten blir dyrbar fr oss i himmelen, men prestvrdigheten, om
mjligt r, nnu dyrbarare. Alla troende ro prester, och en prests embete
r att offra, att bedja och vlsigna folket samt framfr allt att
tillbedja. Liksom Jesus offrade sig, medan han var p jorden och nu beder
fr oss deruppe och sedan skall vlsigna oss med det tusenriga rikets
vlsignelser samt fr frigt r frsjunken uti att tillbedja fadern, s
offrar Guds frsamling, s lnge den r p jorden, andliga offer, deribland
fven "sina kroppar," Rom. 12:1. Och de tjugofyra ldste ses i himmelen
bedja fr den verld de nyss lemnat, frambrande sina egnas och Guds
frsamlings bner, "sklarna fulla med rkverk, hvilka ro de heligas
bner," 5:8, samt f vara medel till _vlsignelse_ fr jordens folk under
de tusen ren.

Men deras allra kraste sysselsttning skall blifva att sitta i en ring
omkring den tron, p hvilken den "satt, som var till utseendet lik en
jaspis- och sardersten," nmligen Jesus. Jaspisstenen var en strlande hvit
delsten och sarderstenen en blodrd. Vnnen vr r "hvit och rd, utkorad
ibland mnga tusen!" Att betrakta honom, att frsjunka i betraktande af
honom, att tillbedja honom skall blifva vr _kraste_ sysselsttning. De
tjugofyra ldste falla ned och "tillbedja" (se 4:de kap.), s snart de
kommit hem, kastande sina kronor infr tronen; v. 10; de tillbedja: (se
5:te kap.), s snart deras brudgum tillknnagifvit, att han mnar erfra
jorden, derigenom att han tager bokrullen i sin hand, v. 7, 9, 14. De
"tillbedja," nr slutligen sjunde basunen ljd och riket var erfradt,
11:17. Likas, nr i domen gtt fver skkan, 19:4. Deras presterliga
deltagande visar sig s sknt uti kap. 5 vid synen af Johannes trar.
Johannes, som endast "i _anden_" var p Herrens dag, frstod ej, huru
jordens erfring skulle g till och "grt mycket" af oro fver att kanske
till sist intet bttre frhllande skulle bli p jorden--_han grt af
fruktan, att det icke skulle blifva ngot tusenrigt rike_. Strax skyndar
en af de ldste att trsta honom med, att "lejonet af Juda" kan bryta
inseglen. Huru sknt pminnas vi ej hr om Jesu ord till den grtande enkan
i Nain: "Grt icke." Der, om ej frr, skall vr krlek sl ut i full
blomma.

Vid ett annat tillflle framlockar en af de ldste (troligen en annan
slunda) genom en frga frn Johannes mun ett yttrande, som visar, att
aposteln frstod att begagna sig af den presterliga tjenst uti att
undervisa, som tillhr en ldste. Hans: "Herre, du vet det," bragte honom
upplysning angende den stora skaran, att den utgres af sdana, som komma
ur "den _stora_ bedrfvelsen."

Att nu dessa tjugofyra ldste icke ro nglar, synes klart i kap. 7, der
_alla_ englar sgas st omkring tronen och omkring de _ldste_. Hr talas
om _alla_ nglarna, och dock om en _annan_ klass, nmligen de ldste.
nglarna skapades troligen alla p en gng. Ibland dem kan slunda inga
ldste frekomma. Vi lsa om deras indelning uti nglar och fvernglar
eller erkenglar. Vi lsa om "de sju nglar, som st infr Gud," Uppb. 8:2,
om nglar, som "alltid se faderns ansigte." I Dan. 10:13 lsa vi om "de
frnmste furstarne"--bland hvilka Mikael r en, han, som i kap. 12:1
kallas "den store fursten"--uttryck, som lta oss frst, att det finns
andra mindre och mindre frnma.[3] Men om ngra "ldre" (ordet betyder
egentligen ldre) eller _yngre nglar vet bibeln ingenting_; hvad den
deremot vet af r _frsamlingsldste_, ssom representanter af Guds
frsamling redan p jorden. Det r nmligen precis samma ord i grekiskan
fr dessa tjugofyra "ldste," som anvndes om frsamlingsldste, eller det
vlbekanta ordet "presbyteros," som ter och ter frekommer i nya
testamentet. Om nu "de ldste," som representera Guds frsamling p
_jorden_, ro _menniskor_, hvarfr skulle ej "de ldste," som representera
Guds frsamling _i himmelen_, ock f vara _menniskor_.

D:r Fjellstedt sger hrom: "De tjugofyra ldste afbilda de tolf
patriarkerna och apostlarna ssom frsamlingens dubbla grundtal i det gamla
och nya testamentet. Deras troner framstlla den sanningen, att de utvalda
skola regera med Kristus, kap. 20:4, och deras presterliga verksamhet
utmrkes genom de hvita klderna. Kronorna betyda, att segern ar vunnen i
striden p jorden. De ro hufvudmn fr det konungsliga presterskapet."

Den nya oss s vlbekanta sng, som just dessa ldre sjunga, bevisar ock
icke s litet: "Du r vrdig att taga boken och bryta hennes insegel, ty du
har blifvit slagtad och har kpt oss t Gud med ditt blod" o.s.v., 5:9.

Man har velat frringa kraften af detta bevis genom att visa, att ordet
"oss" icke fins i alla handskrifter. Det fins dock uti tv af de ldsta
manuskripten: Codex Vaticanus n:o 1160, Ephmi Rescriptus n:o 9 samt uti
den s vrderade Codex Sinaiticus.[4] Annat vore, om de andra hade haft ett
annat ord, men att de utelemnat ett ord r icke tillrckligt bevis deremot.
Fr att taga ett annat exempel: ordet "apostlar" r utelemnadt uti Codex
Vaticanus i Efes. 3:5, der str endast "uppenbarad fr hans heliga och
profeter." Ordet "apostlar" har der troligen blifvit uteglmdt. Det kan
fven vara mjligt hr. Ordet "oss" finnes dessutom i s mnga manuskript,
att dess plats ansetts berttigad uti mnga fversttningar, deribland
bibelkommissionens.

Lektor Waldenstrm sger: "Sannolikast synes den uppfattningen vara, att
dermed (med de tjugofyra ldste) frsts de tolf patriarkerna och de tolf
apostlarna ssom representanter fr Guds folk i gamla och nya testamentet."

Ngon torde undra p, hvarfr de sga "kpt oss," men "gjort _dem_" t vr
Gud till ett konungadme och till prester, och "_de_" skola regera p
jorden.

Litet eftertanke visar oss dock, att detta uttrycksstt r fullt
berttigadt. Om en frsamling, ja, vi kunna hellre sga om ett tusental af
frsamlingar snde en enda ldste ssom deras ombud till ett mte, skulle
vi aldrig frvna oss fver, fven om han oupphrligt begagnade ordet
"_dem_" p tal om frsamlingens eller frsamlingarnas beslut och intressen
och aldrig ordet _oss_. Om tjugofyra ldste skola representera millioner af
troende, fr man ej frundra sig fver, om de, glmmande sig sjelfva,
begagna ordet "dem" om de millioner, som de representera.

Ja, om till och med ordet "dem" ocks hade sttt efter "kpt," kunde dessa
tjugofyra ldste nd tillhra brudskaran. Men s str det ej, utan i
somliga manuskript str intet och i andra "oss." Strax nedanfr lsa vi ju
dessutom om _nglarnas_ hyllning, v. 11, bde huru mnga de voro och hvad
de _sade_ (ej sjngo.) nglarna sgas der st "omkring de ldste;" slunda
varande en helt annan klass. Huru enkelt blir icke allt, om vi endast flja
den allmnna regeln i allt bibelstudium, nmligen att se p _sammanhanget_.
I kap. 3:21 str _lftet_ till Guds frsamling att f sitta p tronen, och
i femte versen derifrn se vi en klass, p hvilken detta lfte gtt i
_uppfyllelse_, nmligen de tjugofyra ldste. Att d fatta dem ssom
representanter af frsamlingen, faller s naturligt som ngot kan vara.
Huruvida nu dessa tjugofyra ldste, som sitta der ssom representanter, ro
desamma alltid, torde ej vara s godt att afgra. Somliga, deribland den
framstende lutherske teologen d:r Seiss i Philadelphia, Amerika, tro, att
de tjugofyra ldste alltid vexla efter en viss ordningsfljd i den
presterliga tjensten, hvartill vi se frebilder i 1 Krn. 24:1-19.

Angende "de fyra lifsvsendena" sger d:r Seiss, att "de ocks mste vara
frklarade menniskor, ty de sjunga samma sng som de ldste (5:9) och ro
fven kpta med Kristi blod af _allehanda_ folk." Utaf dessa fyra lifsvsen
var det frsta likt ett _lejon_, hvilket tyder p _konungslighet_ (lejonet
r konung bland djuren), det andra likt en oxe, som tyder p _uthllighet_
(uti att jubla och uti att gra Guds vilja; jemfr: "utan uppehll dag och
natt"), det tredje hade en menniskas ansigte, som ju tyder p frstnd,
insigt (inga misstag d mera.) Att det fjerde var likt _en flygande rn_,
lrer oss den sanningen, att de frklarade skola uti uppstndelsens ltta
drgt _snabbt_ frflytta sig frn plats till plats, fullgrande Herrens
befallningar (se "rnen," 8:13, som beklagade de lidande menniskorna p
jorden.) P snabbheten tyder ock de sex vingarne.[5]

De tjugofyra ldste framstlla de heliga ssom _tillbedjare_ (de "sutto"),
under det att de fyra lifsvsendena visa oss dem i _full verksamhet_ med
den _konungsliga vrdighet_, den _ihrdighet_, den _insigt_ och den
_snabbhet_ samt med den stora _frmga att fverskda_ bde framtiden, det
frflutna och sig sjelfva, ja, hela verldsalltet, som deras mnga gon
_framtill, baktill_, under vingarne och _rundt omkring_ tyda p. En
vigtig omstndighet mste vi till sist lgga mrke till, nmligen, att som
dessa tjugofyra ldste sutto p troner och hade kronor p sina hufvuden,
voro de inga kroppslsa andar utan egde frhrligade kroppar, hvaraf vi f
draga den slutsatsen, att uppstndelsen d allaredan egt rum. Men hade
uppstndelsen egt rum, hade ock _de lefvande troendes frvandling
frsiggtt_.


Kap. 5.

Uti femte kapitlet fverlemnas af Gud fader fastebref, s att sga, p
jorden till dess rttmtige herskare, Jesus. Boken eller pergamentsrullen,
som innehll detta fastebref, var frseglad med sju insegel, hvilkas
brytande begynner i kap. 6. De straffdomar, som deras brytande tyda p,
ro, ssom vi frut bevisat, ndvndiga, p det att Jesus m komma i
besittning af sin rttmtiga egendom. Huru sknt dock att se, att innan en
enda af de sju vredessklarna utgjutas, innan en enda af de sju basunerna
ljuda, innan en enda af de sju inseglen brytes, till och med innan
bokrullen, som var frseglad med dessa insegel, lemnades till lammet _fr
att ppnas_, var _brudeskaran i skyn_. Pris ske Gud fr denna hrliga
sanning! Mnga flera bevis finnas fr densamma, hvilka vi snart skola komma
till. Fr att f en rtt uppfattning af denna bokrulle, behfva vi endast
sl upp Jer. 32:6-15 och se, huru det gick till, d Jeremias fick fastebref
p kern, som han hade kpt af Hanameel. Han fick d "ett frsegladt
kpebref med de deruti bestmda vilkoren."

Hvem r jordens rttmtige egare? Det r vr Herre Jesus, som nu skall
"frlossa sin egendom." Ef. 1:14. Urkunden var skrifven bde p in- och
utsidan, v. 1. Hvad stod i den? Somliga hafva trott, att den innehlle
blott profetior och endast vore en ny slags uppenbarelse. Dess frnmsta
innehll utgjordes nog af de fr egendomens besittning bestmda vilkoren.
P den ena sidan voro kanske sjelfva vilkoren och p den andra vittnenas
namn, som hade underskrifvit kpebrefvet. Se Jer. 32:12.

Vi hafva hr samma mrkliga fverltande af verldsvldet t Jesus hvilket
r s sknt beskrifvet uti Dan. 7:13: "Jag sg i nattliga syner, och si, i
himmelens sky kom en, som liknade en menniskoson, och gick fram till den
Gamle af dagar och vardt frestld infr honom; och _t honom blefvo gifna
vlde och ra och konungadme_, och alla folk o.s.v. tjenade honom." Det
r detta "fvertagande af riket," som r s trffande framstldt fr oss
fven i Luk. 19:11: "En man af del brd for till ett aflgset land fr att
fvertaga ett rike" o.s.v. Det var detta rike, som satan erbjd Jesus vid
frestelsen i knen, Matt. 4:9, men Jesus ville icke taga det ur satans
hand, fven om han hade ftt det utan korsets bittra dd. Han ville vnta,
tills han fick det af sin fader.

Icke r det underligt, att den mrkliga handlingen: "Lammet kom och tog
bokrullen ur hans hgra hand, som satt p tronen," frorsakar ett ndlst
jubel bland helgon, Uppb. 5:9, och nglar, v. 11, 12. Bruden visste, att om
hennes brudgum blef konung, blef hon drottning, och de _101 millioner
nglar_, v. 11, visste, att om jorden blef erfrad, skulle de slippa att se
det myckna elnde, de mnga brott, som begs p jorden, det myckna hn mot
Herren och hans smorde, som de under deras tjenst p jorden "fr deras
skull, som skola rfva frlsning," hade mst bevittna. "Allt skapadt"
jublar, v. 13. Mnga krningsakter hafva hllits p jorden, men ingen kan
jemfras med denna, som vi snart skola f bevittna i skyarna. _Lammet_
skall regera! O huru mycket vilddjursregemente denna jord ftt bevittna
nda sedan skapelsen: ndtligen skall ett _lamm_ bra spiran. Det heter
egentligen "ett litet lamm," v. 6. "Det lilla lammet" tog boken ur hans
hand, som satt p tronen. De, som skola regera med honom, m slunda f
lammnatur redan hr, blifva milda, vnliga, tliga, oskyldiga. Det mrkliga
r, att under det Herren kallas "lejonet" en enda gng i hela
Uppenbarelseboken, kap. 5:5, kallas han "lammet," eg. "det lilla lammet" 27
gnger. Vill han icke dermed visa, att han icke vill tillmta jorden en
enda straffdom, ett enda lidande utom det, som r alldeles absolut
ndvndigt fr att erfra jorden? Han ville s gerna slippa att visa
lejontnderna och sl till med lejonramarna, men han _mste_, ty, ssom vi
redan sagt, _jorden mste erfras till hvad pris som helst_. Sknt r
emellertid att se, huru nd och barmhertighet under hela vredestiden
erbjudas menniskorna och fven huru, srskildt att brja med, stora skaror
skola begagna sig af dessa Kristi delmodiga anbud.




TREDJE AFDELNINGEN.

Jordens erfring begynner.


Uppenbarelseboken. Kap. 6-7.

I det sjette kapitlet se vi, huru jordens erfring p allvar begynner. Och
dock, huru sknt r det ej, att


det frsta inseglet

tros vara _ett fredsanbud till de upproriska_, som kanske nnu knappt
hunnit att sluta upp med frvningen och frskrckelsen--eller kanske hos
de flesta hellre hnet och speorden (i tidningar, p teatrar, krogarna och
danslokalerna) fver Guds barns frsvinnande, Es. 27:4 synes passa s vl
in p vr Herres knslor d: "Jag, hyser ingen vrede. Ack, att jag hade
tornet och tisteln emot mig i krig! Dem ville jag angripa, dem samtliga
ville jag uppbrnna. Eller--man ske mitt skydd, gre fred med mig, gre
fred med mig!"

"Ryttaren p den hvita hsten," v. 1 tros vara densamma som ryttaren p den
_hvita_ hsten i Uppb. 19:11, eller Kristus. Dock r han ej nnu synlig
"med manteln, _doppad i blod_," eller med, "det hvassa svrdet" och
jernspiran i sin hand ssom i kap. 19 utan med en bge, liksom ville han
sga: "Vill ngon icke omvnda sig, s spnner jag min bge och riktar
den." Att han r bevpnad med _bge_ och ej med svrd visar, huru han kan
trffa sina fiender _p afstnd_. Mnga skola d falla Herren till fota,
bde bland judar och hedningar, ja, utan tvifvel fven uti de s.k. kristna
lnderna.

Mnga af de troende bedja icke om Kristi tillkommelse p grund af, att
deras slgtingar icke ro frlsta. Deras bn r icke: "Kom, Herre Jesus!"
utan: "Drj, tills alla vra slgtingar ro frlsta!" Denna bn r en
orimlighet, i ty att om vra nrmaste blefve frlsta, skulle ju d dessa
nyomvnda bedja samma bn fr sina oomvnda slgtingar, och om dessa blefve
frlsta, d de fr sina, och p s stt skulle ju icke Herren kunna komma,
frrn hvarje menniska p jorden vore frlst. Men mera om detta i sista
kapitlet.

Den frgan uppstr nu: Skola ngra af de vra kunna frlsas under sjelfva
vedermdan? Det r svrt att svara p en sdan frga. Dock m jag rligt
sga, att om jag skulle f lof att vlja emellan att se ngra af mina
ofrlsta slgtingar d ofrlsta eller blifva qvarlemnade ofrlsta, skulle
jag hundrade gnger hellre vlja det senare. Ty mrk, de vore nd qvar _p
jorden_. Man brukar ju sga: S lnge en menniska lefver, r det hopp.
Detta r dock icke sant, i ty att mnga hafva s frhrdat sig, att anden
redan nu vikit ifrn dem fr evigt. Huruvida ngra af vra slgtingar komma
att frlsas eller ej under vedermdans tid, beror nog mycket p, huru lngt
de frut gtt i frhrdelse.

D:r Seiss tror, att det r d, som den stora rrelsen skall uppst bland
jungfruskaran, och att det r frst d, som dessa i Matt. 25 vakna upp.
Bruden _var_ vaken och togs upp, och nu brja liknelserna om himmelriket
att g i sin egentliga fullbordan. Mrkligt r ju, att det icke str, att
det r _frsamlingen_, som liknas vid de tio jungfrur, utan _riket_. "D
skall _himmelriket_ varda likt." Det synes slunda, att jungfrurna tillhra
riket och ej frsamlingen. Men fven bland jungfrurna blir sedan smn,
ssom vi tydligen kunna se, att till och med s lngt fram som vid sjette
vredessklen, 16:15, finnes det Guds folk p jorden, som uppmanas att
"vaka." Om ock mnga skola hna, nr de troende upptagits, blir det dock
massor, som komma att taga saken p allvar. De skaror, som lta sig frlsas
vid det frsta inseglet, ro troligen desamma, som vi sedermera finna
liggande under altaret vid det femte inseglet, v. 9. De ro d redan
"halshuggna fr deras vitnesbrds skull." Frfrliga frfljelser och
_martyrdden_ vnta nmligen dem, som d omvnda sig.

Ehuru antikrist ej kommer att f verldsvldet och uppstta sin bild att
tillbedjas frrn i midten af Daniels sjuttionde rsvecka, d.. i midten
af de sju ren, som vreden synes upptaga, skall han dock redan nu vid de
sju rens brjan hafva makt nog att uppreta jordens folk till att sl ihjl
dem, som vilja omvnda sig.[6]

Hvem skall predika under dessa sju ren? S frgas ofta. Svar: "De tv
vitnena," omtalade i kap. 11, vidare de 144,000 judar, som blifvit omvnda,
troligen genom dessa tv profeters vitnesbrd, kap. 7, vidare "de tre
nglar," omtalade i kap. 14:6-10.

Innan vi lemna frsta inseglet, bra vi nmna, att de orden "_och se_",
kap. 6:1, 3, 5, 7, anses af de bsta bibelkritiker fr okta. Skillnaden
blir den, att om vi lta uttrycken st, se vi huru de fyra lifsvsendena
inbjuda till att _komma och se p_, hvad ryttarne taga sig till. Men om vi
utelemna dessa ord se vi, att det r de fyra lifsvsendena, d.v.s.
representanter af Guds frsamling, hvilka _frammana_ de fyra hstarna
enligt lftet: "Veten I icke, att de heliga skola dma verlden."

Huru skn r icke d den tanken, att vi, efter upplyftandet skola frst f
frammana den _hvita_ hsten, som tyder p den stora vckelsen, _innan_ vi
frammana de andra ryttarne, som tyda p _krig_ (den andra), _hunger_ (den
tredje) och _pest_ (den fjerde). Ropet: "_Kom_" frn vra lppar der uppe,
skulle slunda bli detsamma, som vi hrnere s ofta upprepat: "Kom, Herre
Jesus, kom till vra p jorden qvarlemnade slgtingar och vnner, till
judar och hedningar, och frls s mnga som mjligt r och med anvndande
af _hvilka medel som helst_."

En del lta ju sig frlsas genom det kraftiga inflytande, som de heligas
borttagande utfvar p dem, men hos andra mste, d detta ej hjelper, andra
medel tillgripas; och s hafva vi


det andra inseglet

med det _verldskrig_, som der s tydligt framstlles. Ryttaren p den
_rda_ hsten r troligen _antikrist sjelf_. Den _rda_ hsten passar
mycket vl tillsamman med det skarlakans_rda_ vilddjuret, 17:3, hvilket
betecknar antikrist. Denne, som under det frsta inseglet verkat mera
obemrkt, framtrder nu med stor djerfhet. Det r nu fulla uppfyllelsen af
2 Tess. 2:10, 11 sker: "De hafva icke mottagit krleken till sanningen, att
de mtte blifva frlsta. Och frdenskull skall Gud snda dem kraftig
villfarelse, s att de skola tro lgnen, p det att alla m varda _dmda_,
som icke hafva trott sanningen." Icke underligt, att antikrists kraftiga
villfarelse fljer fr dem, som hvarken fre brudskarans upptagande, ej
heller ens under det frsta inseglet ltit sig frlsas. Icke underligt, att
Gud snder ryttaren p den _rda_ hsten omedelbart efter ryttaren p den
_hvita!_ De, som ej vilja hafva Kristus, f d antikrist. Vi se hvilket
elnde som uppstr, om friden borttages endast emellan tvenne lnder, ssom
t.ex. i kriget emellan Tyskland och Frankrike, men hr sges friden
borttagas frn _hela jorden_. Ett slagtande skall icke endast frekomma
emellan olika nationer utan fven emellan olika folkstammar, raser,
religioner och familjer. Det r d kriget skall upplga emellan
arbetsgifvare och arbetstagare, emellan millionrerna och de fattiga,
emellan katoliker och protestanter, emellan svarta och hvita, emellan
hger- och venstermn, emellan monarkiskt och demokratiskt sinnade
folkklasser, emellan frldrar och barn. Luk. 21:16. Ingen frid gifves d
p hela jorden. Alla passioner ro lsslppta. Allt r i
upplsningstillstnd.


Det tredje inseglet.

P verldskriget--nej, det r fr svagt uttryck, hellre m vi sga
p--"verlds_slagtandet_" (de skulle _slagta_ hvarandra) fljer den
frfrligaste _hungersnd_. P detta tyder den svarta hsten. Brdet r s
dyrt och arbetslnerna s lgt nedtryckta, att en menniskas hela arbetsln,
en denar, just rcker till brd fr en person, hvadan de giftas _familjer_
intet f, ej heller blir ngot fver till klder eller bostad m.m.


Det fjerde inseglet.

P hungersnd fljer _pesten_, som hr kallas "dden" i samma bemrkelse,
som vi tala om digerdden. Den framstlles genom den _blacka_, likfrgade
hsten. Under fjerde inseglet synes, att de fregende plgorna, nmligen
slagtandet och hungern, fortstta. Och genom allt detta: krig, hunger och
pest, Luk. 21:11, jemte vilddjuren p jorden, bortsopas en fjerdedel af
jordens befolkning, motsvarande fver tre hundra millioner menniskor.
Vid


det femte inseglet

se vi "sjlarna under altaret," d.v.s. de, som blifvit frlsta vid det
frsta inseglet och strax derp ftt lida martyrdden genom halshuggning.
De tillsgas att vnta p flera. Dessa halshuggna terfinna vi uti Uppb.
20:4 jemte (uti senare delen af samma vers) den klass, som dessa vntade
p. De frra synas bli frlsta under frra halfvan af vedermdan (de frsta
3-1/2 ren,) de senare under den senare halfvan; hvaremot den redan
uppstndna och frhrligade brudskaran framstlles uti allra frsta
delen af versen.

Af detta stlle finna vi, att ett medvetet tillstnd r mjligt i
mellantillstndet. De aflidna kunna _bedja_--"de ropade med hg rst." De
kunna _vnta_ p fullndningen--"huru lnge drjer du?" De kunna vara
_medvetna om, hvad som frsiggr p jorden_. De visste, att deras blod ej
var hmnadt nnu, och att deras mrdare ej nnu voro dmda. De kunna
_hra_--de lyssnade till svaret de fingo. De kunna f _uppenbarelser_--de
fingo reda p, hvad som skulle ske i framtiden (nmligen, att flera skulle
ddas nnu.) Mellantillstndet framstlles ofta under bilden af en smn,
men smnen r ej alltid detsamma som medvetslshet, hvilket somliga mena
vara de ddas tillstnd. Mnga hafva ftt uppenbarelser i smnen, ssom de
vise mnnen. Somliga hafva ftt hrliga lften ppekade under smmen,
hvarigenom de hafva blifvit frlsta; somliga hafva ftt syner af himmelsk
salighet, varningsrop m.m., allt i smnen! Somliga mnniskor till och med
_g_ i smnen (somnambulister).

Nr Stefanus sade: "Herre Jesus, mottag min ande!" d menade han ej: Mottag
min andedrgt. Nej, _anden--den egentliga varelsen--_lefver, fven sedan
den blifvit af med stofthyddan. Hade Paulus endast sagt: "Jag stundar att
bryta upp," Fil. 1:23, kunde man ju frskt antaga, att han menade upphra
med att existera, men han tillade: "Och vara hos Kristus." Skulle detta:
"Och vara med Kristus" syfta p uppstndelsen, d r uttrycket meningslst,
i ty att han i s fall ej kommit till honom ngot tidigare _derigenom_, att
han dtt. De dda uppst ju _samtidigt_ med de lefvande. 1 Tim. 4:15-18.
Att nu Paulus tnkte sig, att detta "varande hos Kristus" skulle hafva
intrffat _samtidigt_ med hans arbete p jorden (om han valt att stanna
der) framgr tydligt deraf, att han mste _vlja_ och taga endast _endera_
delen. _Eljest hade intet val behfts_, i ty att han ju kunnat taga den ena
"delen" (att skaffa sig "frukt i arbetet") frst, och den andra "delen"
("att vara hos Kristus") sedan. Om han stannat ngra r p jorden, hade
hans tid "hos Kristus" icke blifvit mindre lng fr det.

Huru srskildt troende, som erhllit det _eviga_ lifvet, kunna tro, att de
skola vara _utan detta eviga lif_--apostlarna nu snart i 2,000 r--emellan
dden och uppstndelsen, r ofrklarligt. Om anden dr, d skulle ju det
fr, hvarur vra kroppar skola uppspira p uppstndelsens morgon, innehlla
fret ocks till anden, men derom vet bibeln ingenting. "Det varder sdt en
naturlig kropp," str det. Icke: kropp och sjl, eller kropp och ande utan
endast _kropp_. Nej, Paulus visste om ett tillstnd "borta frn kroppen,"
der han till och med kunde vara "Herren behaglig;" 2 Kor. 5:9, liksom dessa
sjlar under altaret voro, d de tligt vntade p hndelsernas utveckling
p jorden, eller "behagliga," som de ro, hvilka genom umgnge med Kristus
i paradiset s strkas i tro, att de kanske till och med kunna en gng tro
fram sina uppstndelsekroppar. Fil. 3:11. Paulus visar uti uttrycket: "Om
han var i kroppen eller utom kroppen," tv gnger upprepadt uti samma brefs
12:te kap., att han trodde p _mjligheten_ af ett tillstnd _utom_
kroppen, och det utan att frena denna tanke med ngon uppstndelsekropp.

Man lsrycker orden: "Icke har David farit upp i himmelen;" Apg. 2:34, fr
att bevisa, att de troendes _andar_ icke ens kunna vara komna till
_paradiset_. I grundtexten str det icke "himmelen," utan "himlarna," och
dermed menas p detta stlle Guds faders eget palats ("faderns hgra
sida"), ssom tydligt framgr af samma vers. I bnen "Fader vr" heter det
ock: "Fader vr, du, som r i himlarna" (ej himmelen.) Matt. 6:9. Att nu
icke David kommit nda till Guds egen boning, r ej s underligt, d icke
en gng det gemak, som brudgummen hller p att iordningstlla fr sin
brud, Joh. 14, ppnas frr n efter brudeskarans upplyftande. Lika litet
som det kan sgas om en utlnding, som t.ex. endast beskt Malm (en enda
af Sveriges stder), att han "uppfarit" till _stderna_ (i landet), lika
litet kan det sgas om David, att han farit upp till _himlarna_ (till
_alla_ slunda), derfr att hans _ande_ kommit in i en enda af dem. Men
hvad Petrus hr talar om, r intet af allt detta. Hvad han vill bevisa r,
att det var _Kristus_ och _icke David_, som farit upp i himlarna _fr att
ssom medregent sitta p faderns hgra sida_. Det r denna senare del af
versen, som r dess hufvudklmm.

Petrus bevisar, att det var Kristus och icke David, som uppstod, v. 31, och
som _ssom uppstnden_ har farit till himlarna. Hvem kan sga, att David
eller ngon af vra afsomnade syskon egentligen farit till himlarna, s
lnge deras kroppar ligga i grafven och endast deras andar gtt till
paradiset! David har icke farit upp i himlarne, frrn, _hela David_ r
der, d.v.s. hans sjl _med hans frhrligade kropp_. Men till och med d r
han icke faren upp till himlarna fr att sitta p Gud faders sida, ty den
platsen innehafves af _Kristus ensam_, och det var just detta, Petrus ville
bevisa.

P samma stt lsrycka somliga orden: "De dda veta intet," Pred. 9:5, ur
sitt sammanhang. Om de ej s gjorde, skulle de snart se meningen vara den,
att de dda ssom regel "alls intet" veta om och "ingen del hafva" uti det,
som sker "under solen," v. 6, d.. _p jorden_. Hr str slunda intet ord
om, huru mycket de veta om det, som sker i ddsriket, ej heller hvad Gud
undantagsvis (och det d i andliga saker och ej rrande "mat och dryck," v.
7) m meddela vissa, ssom skedde med sjlarna under altaret.

Likas orden: "Ingen verksamhet, klokhet o.s.v. finnes i grafven, dit du
far," v. 10. Ordet kan, ssom hr r gjordt, fversttas med "graf," och d
r ju allt klart. Men fven om vi fverstta det med "ddsriket," r det
ltt att frst meningen. Salomo vill endast sga: Tro ej, att i ddsriket
ngot tillflle gifves dig till samma slags njutningar (nmligen de
ktenskapliga, se v. 9) eller till samma slags verksamhet (nmligen den,
som sker med "handen," v. 10), som du hr kan hafva. Ingen sdan njutning,
verksamhet eller klokskap finnes i ddsriket, som duger "under solen" v. 9,
d.. fr _denna jorden_--ty det _r just om den saken, det r frga_. Om
en fader sger till sina sner: "ten nu, gossar, och dricken, v. 7, lsen
s p edra lexor, varen i 'verksamhet' att frvrfva eder 'kunskap,' ty
snart r sngdags och i smnens rike, dit I nu snart faren, kunnen I
hvarken spisa, dricka eller studera," d menade ej fadern dermed, att de ej
skulle kunna f ngon slags njutning eller kunskap, t.ex. genom drmmen,
under smnen, utan endast, att de ej kunde f _den_ njutning och kunskap,
_hvarom han talade_. nnu mindre menade han, att de skulle
_tillintetgras_. Likas hr.

Om vi ocks ej skulle komma att predika under mellantillstndet, ssom
somliga mena, kunna vi dock, om vi d, innan Herren kommer, utom alla
tvifvel f hrliga uppenbarelser af Jesus, f hra der ssom hr om den
"lilla tiden," som terstr till uppstndelsen (jemfr "en liten tid,"
Uppb. 6:11 med "en liten tid," 1 Petr. 1:6). Vi kunna _tacka_ fr tidens
vlgerningar, vi kunna _njuta af Jesus_--hvilket vl blir vr hufvudsakliga
sysselsttning--vi kunna _bedja_ om Guds saks framgng p jorden--o, hvilka
trosbner!--och, om Herren s behagar, f underrttelser derom, Uppb. 6:11,
samt innerligt _vnta_ efter hans uppenbarelse--detta dock mest fr Jesu
egen del, att han mtte blifva erknd p jorden, men fven fr vr
fullndnings skull. Vi skola utan tvifvel i paradiset fven bedja om en
lycklig uppstndelse och befrielse ifrn ddsriket, nmligen kroppens frn
grafven och sjlen frn det kroppslshetens och ofullkomlighetens
tillstnd, hvaruti vi, i trots af en njutningsfull andegemenskap med Jesus
under mellantillstndet, dock befinna oss. Och ndtligen, nr vi segerrikt
"hunnit fram till uppstndelsen frn de dda," skola vi sjunga vrt: "Du
ddsrike, hvar r din seger?" lika hgljudt som de lefvande, hvilka aldrig
dtt, sjunga sitt: "Du dd, hvar r din udd?" 1 Kor. 15:55. Dessa senare
lemna nmligen d den dd bakom sig, som under hela deras lif liksom vntat
p, ehuru frgfves, att f stinga dem med sin udd. Att sjlen fortlefver
efter kroppens dd bevisar fven Matt. 10:28, der vi lsa om mjligheten
att drpa kroppen, utan att sjlen dermed drpes. Likas Luk. 16 om den
rike mannen och Lasarus.

Om sjlarna under altaret yttrar sig d:r Seiss: "Dessa sjlar under altaret
ro icke de gngna rhundradenas martyrer, ty de hafva redan ftt sina
kronor och ro, ssom kap. 4 och 5 visa, redan frklarade nr Kristus, utan
de ro den sista domstidens blodsvittnen."


Sjette inseglet--det stora bnemtet.

Uppenbarelseboken uppenbarar sdant som ej frr varit uppenbaradt. Men
fven det frut uppenbarade, som varit dunkelt, gr hon klart.

Nr det i Sak. 4:2, 3 talas om "tv oljetrd och tv ljusstakar," vore det
ej s ltt att frst meningen, om ej Uppenbarelseboken uppenbarade fr
oss, att dermed menas de tv vittnena, kap. 11:4. Nr det mystiska
uttrycket "en tid, tv tider och en half tid" nmnes, Dan. 7:25, 12:7, var
det omjligt fr Daniel att frst det, Dan. 12:7, 8, men s kommer
Uppenbarelseboken och sger, att dermed menas 1,260 dagar, (jemfr kap.
12:6 med kap. 12:14), eller att med en _tid_ slunda menas ett _r_.
Likas, nr det sges uti Es. 24:20, att "jorden skall ragla ssom en
drucken och gunga ssom en hngmatta;" uti Joel 3:15, att "solen skall
svartna;" uti Joel 2:31, att "mnen skall frvandlas till blod;" uti Matt.
24:29, att "stjernorna skola falla frn himmelen;" uti Mark. 14:62, att "de
ogudaktiga skola f se menniskosonen _sitta_ p kraftens hgra sida"--d
kunna vi nog deraf se, att allt detta skall intrffa p Herrens dag, men
under hvilken srskild _tid_ af denna dag det hnder, vore svrt att se
utan Uppenbarelseboken. Men denna bok visar oss, att detta skall ske,
hvarken vid det frsta eller andra eller sjunde inseglet utan vid det
sjette.

Uti Jesu tal i Matt. 25 ro tre hndelser s nra frbundna med hvarandra,
nmligen Jerusalems frstring, Kristi tillkommelse och tidslderns nde,
att det r omjligt, att utan Uppenbarelseboken kunna se, hvart det ena
eller andra hr. Som Uppenbarelseboken skrefs _efter_ Jerusalems frstring
enligt temligen enstmmigt vittnesbrd, r dermed strax en hel del
svrigheter undanrjda.

Vidare omtalar Uppenbarelseboken s tydligt, nr bde det ena och det
andra, som ej intrffade vid Jerusalems frstring, skall intrffa, att vi
ej behfva hafva ngra tvifvel. Evangelii predikan "bland alla folk" (i
sin fullhet i Matt. 24:14) sger oss Uppenbarelseboken skall ske genom en
af de tre nglarna, 14:6. "Frdelsens styggelse,", Matt. 24:15, och
"frtrampandet af Jerusalem" skall begynna med de (senare), 3-1/2 rens
brjan. Uppb. 11:2.

Fr att kunna rtt fatta dessa Herrens profetiska tal m man komma ihg,
att han fr det frsta nskade att gifva frmanings- och uppmuntringsord
till sina dvarande lrjungar, som voro troende men _judetroende_, och
hvilka egentligen blifvit utkallade med det ml i sigte att blifva Jesu
medregenter uti det rike, som just d hade blifvit upprttadt, om ej
judarne i det afgrande gonblicket frkastat sin konung. Herren Gud
visste, att s skulle ske, och det var p grund deraf, som frsoningen af
evighet blef satt i frbindelse med judarnes frkastelse af Kristus, eljest
hade vl Gud ordnat om frsoningen p annat stt. Herren Jesus, som var
medveten om, att en ny ndeshushllning skulle begynna, nmligen
_frsamlingens_, samt att denna skulle behfva trstens och frmaningens
ord, ville naturligtvis fven sga _henne_ ngot.

Vidare visste han, att _efter_ frsamlingens undanryckande, under sjelfva
vredesperioden, skulle ett Herrens folk finnas, fven af judar, hvilket
skulle behfva hans ord. Nu stller han sina ord s, att de i allmnhet
passa fr _alla_ dessa tre klasser, ty de voro alla hans folk, hans
lrjungar. Att sga, att den eller den versen tillhr den eller den
srskilda klassen af dessa tre perioders lrjungar, r i allmnhet svrt
utan Uppenbarelseboken. Och att p grund af ett eller annat uttryck uti
Jesu profetiska tal ska bevisa, t. ex att Herren icke kan komma nr som
helst, r alldeles obefogadt. Ett sdant uttryck kan ju syfta p den tredje
klassen, p de judetroende under vredestiden, till hvilka de judetroende
under Jesu tid fre hans dd voro frelpare.

Skyarna synas vid sjette inseglet komma att pltsligt undanrullas, s att
den himmelska staden med den, som sitter p tronen, och lammet ofrmodadt
blifva synliga fr jordens invnare. Nu blir det ett bnemte utan like:
konungar, ministrar och riksdagsmn (= "stormnnen"); generaler, amiraler
och kommendanter (= "beflhafvare"); millionrer och atleter (= "de rika
och starka"); negrer(= "trlar") och hvita, alla bedja om hvarandra, men ej
Mose bn: "Visa mig, Herre, ditt ansigte!" eller grekernas: "Vi vilja se
Jesus," utan till klippor och berg bedja de: "Skylen oss fr hans ansigte,
som sitter p tronen, och fr lammets vrede!"

Hvad kan det vara fr en ryslig ogerning, som framkallat "det lilla
_lammets_" vrede? Jo, det egensinniga motstndet emot Herrens _fven under
inseglens_ frnyade inbjudning till frlsning. Emellertid har det nu kommit
s lngt, att fven de ogudaktiga veta, att vredesdagen har begynt. De
borde hafva frsttt det, nr de troende frsvunno, kap. 4 och 5.--De borde
hafva frsttt det, nr hungern och pesten sopade bort de fver 300
millionerna, men de voro frblindade. Nu ndtligen blir det dem klart, och
nu kunna de ej frdraga lammets vredgade blick.

Hr ngra ord angende


betydelsen af vreden.

Bland de troende, som gra skilnad p den antikristiska frfljelsen,
vedermdan och vreden, antaga ngra, att de troende skola f lof att vara
med under den frsta, men slippa de tv senare; andra, att de skola f lof
att vara p jorden under de _tv_ frsta och slippa den sista. Begge dessa
klasser tro dock, likasom vi, att de troende skola slippa "den tillkommande
vreden." 1 Tess. 1:10. Mrk, att hr ej r frga om vrede i allmnhet,
hvilken ju r lika gammal som synden, utan om en srskild vrede. Det str
icke vrede endast, ej en gng tillkommande vrede, utan _den_ tillkommande
vreden. Det r frn denna _srskilda_ vrede och frn _hela_ denna vrede,
som de troende skola frlsas. De tro ock, att de troendes frlsning frn
vreden icke sker p det sttet, att dessa ro qvar p jorden, under det att
vrede dryper rundt omkring dem (ssom verkligen senare blir fallet med dem,
som _frlsas_ under vredestiden, 16:2, 15), utan p det sttet, att Guds
frsamling af Herren sjelf tages _helt bort frn jorden_. De tro slunda,
att "_Guds son, hvilken de vnta frn himmelen_," skall _genom denna sin
ankomst_ frlsa dem frn vreden: 1 Tess. 1:10.

Ltom oss d stanna fr frgan: Hvad menas med vreden? En del af dessa kra
vnner synas nmligen tro, att med vreden menas endast domen fver
antikrist och hans hrar, d Kristus kommer uppenbarligen. Uppb. 19. De
mena slunda, att ingen tid alls ligger emellan Kristi tillkommelse att
hemta sin brud och hans uppenbarelse att dma antikrist. Andra ter mena,
att dock ngon tid mste frflyta emellan dessa tv hndelser. Rrande
vreden synes det, som om det mste vara absolut omjligt att frneka, det
"de sju _vredes_sklarna" tillhra denna vrede. De kallas _vredes_sklar.
Slunda skola de troende vara borta frn jorden, medan _vredessklarna_
utgjutas.

Ls nu beskrifningen p dem, Uppb. 16, och du skall snart finna, 1) att det
mste _taga tid_ fr alla de hndelser, som omtalas vid alla dessa sklars
utgjutande; 2) att Herren har ett folk fven under _den_ tiden p jorden,
som han uppmanar att "vaka," v. 15, och som ej kan vara den Guds
frsamling, som blef upptagen fre vreden; 3) att _antikrists frfljelser_
just d pg, ty det r nnu vid den sjette vredessklen, som han frsamlar
nationerna till strid och d det gller fr de troende att ej lta afklda
sig sin skna frlsningsskrud och "g nakna" fr att undg hans
frfljelser.

Lgg vidare mrke till 4) den _vedermda_, som de arma menniskorna d mste
lida: de "brndes med stark brand," v. 9; de mste "dricka blod," v. 6; "de
snderbita sina tungor af smrta," v. 10. Vi se slunda hr tydligt, att
antikrists frfljelser, vedermdan och vreden ro _samtidiga_ hndelser,
att de tv frra fortstta nda till _slutet_, likasvl som vreden, och,
om Guds barn komma undan den ena vreden, komma de ock undan de tv andra.
Det kallas vrede, emedan det kommer frn Gud; frfljelser och vedermda,
emedan det kommer genom och till menniskorna.--Gud _snder_ det,
menniskorna _lida_ det; det r hela skilnaden.

Men vi fortstta. Guds barn skola frlsas frn _vreden_. Derom ro alla
ense p grund af Rom. 5:9, 1 Tess. 1:10, 5:9 m.fl. stllen. Huru frvnade
blifva vi nu ej att lsa i Uppb. 15:1, att med de sju vredessklarna r
Guds _vrede_ endast "fullbordad" eller afslutad. Ingen, som uppmanas att
t.ex. afsluta ett mte med bn, tror derfr, att hans bn utgjorde hela
mtet, och lika litet bra vi tro, att de sju vredessklarna utgra hela
vreden. De ro _afslutningsprocessen_ p vreden,--det r nu allt. Vreden
synes slunda begynna med ngot srskildt, fortstta med ngot, och s
fullbordas med sklarna. Det ligger nu mycket nra till hands att tro,
eftersom vi hafva tre serier af straffdomar, nmligen sju insegel, sju
basuner och sju sklar, att vreden begynner med inseglen, fortstter med
basunerna och slutar med sklarna.

Men hafva vi d _vrede_ (likasom vedermda och frfljelser) under dessa
insegel och basuner? Ja, och alldeles _liknande vrede_ till och med. Den
andra _sklen_ utgts, och "hafvet vardt blod," 16:3; den andra _basunen_
ljd, och "tredjedelen, af hafvet vardt blod," 8:8. Hr r skilnad i grad,
men icke i art, och det ena r vrede och det andra r vrede. Den tredje
utgt sin _skl_ i floderna och i vattenkllorna, och det vardt blod, 16:4;
den tredje _basunen_ ljd, och tredjedelen af floderna och vattenkllorna
vardt malrt, 8:11. Vrede bda gngerna. "Den fjerde utgt sin _skl_ fver
solen, och henne vardt gifven makt att brnna menniskorna med eld," 16:8;
"den fjerde ngeln _basunade_ och tredjedelen af solen vardt slagen," 8:12.
Solen sls bda gngerna, den ena gngen frambringande onaturligt _mrker_,
den andra gngen onaturlig _hetta_. Vrede bda gngerna.

Vid sjette vredessklen har Gud ett folk _p jorden_, 16:15, _likasvl_
som vid den femte basunen, 9:4, och de som af det senare vilja bevisa, att
Guds frsamling r p jorden under basunerna, borde p grund af det frra
tro, att den r der fven under vredessklarna: r det icke vrede, d vid
femte basunen menniskorna under fem mnader lngta att d och ej kunna,
9:6, eller d en tredjedel af hela jordens befolkning bortsopas vid den
sjette basunen? v. 18. Det r vrede frn Gud, s att det frslr, och
vedermda fr menniskorna.

"Under den nd, som str i samband med antikrists upptrdande, skola de
troende vara qvar p jorden," sga somliga. I s fall skulle man hellre
kunna antaga, att de skola f vara p jorden under _sklarna_ och _borta_
under basunerna,[7] i ty att under basunerna ej ett ord talas om ngon
direkt "nd, som str i frbindelse med _antikrists_ upptrdande," hvaremot
det tydligt str derom under sklarna. Det r nmligen under sklarna--d
utur den onda treenighetens mun, satan, antikrist och den falske profetens,
de _andar_ utg, som _vrfva rekryter_ fr _antikrists armee--_ som Guds
barn uppmanas att "vara vakande och bevara klderna," bevara sin uniform.
Af allt detta se vi, att vrede och vedermda frekomma utan tskillnad
svl under basunerna som under vredessklarna.

Men huru r det d under _inseglen_? r der ngon vrede under dem? Vi hafva
just lst, huru vid sjette inseglet hvarenda menniska p jorden, till och
med trlarna, visste, att vreden redan hade begynt. r icke det rysliga
krig, den hungersnd och den pest, hvarigenom en fjerdedel af jordens
befolkning bortsopas, 6:8, derfr att de frkastat Kristus och antagit den
snart efter de troendes frvandling upptrdande antikrist--r det icke
vrede svl som vedermda och nd?

De ogudaktiga skola kanske ska frklara, att dessa straffdomar hrrra sig
frn naturliga orsaker och icke ro vrede frn Gud, men icke skola Guds
barn--fr att kunna bevisa, att Herren icke kan komma nr som
helst--anvnda sdana skl. Men mera om detta framdeles.

De stllen, sdana som 1 Tess. 1:10, som sga oss, att det r frn _vreden_
vi skola frlsas, eller att vreden ej kan bryta ut, frrn Guds barn ro
borta, visa oss ju dessutom, att vreden begynner omedelbart efter de
troendes bortryckande, och att inseglen slunda tillhra vreden. Ja, till
och med vid frsta inseglet str ju Herren redan med vredens bge i sina
hnder, sigtande p dem.

Ltom oss till sist se, om det r ngon egentlig skillnad, ssom ofta
psts, p de straffdomar, som utfras under dessa insegel och basuner, och
de, som komma, nr Herren personligt nedstiger p oljoberget till domen i
Josafats dal. Sak. 14:4-15; Upp. 19:11.

Somliga synas mena, att Herren d skall i egen person anvnda svrdet.
Ltom oss hra! "Och det skall ske p den dagen, att frvirringen _ifrn
Herren_ blifver stor ibland dem, och att den ene fattar tag i den andres
hand, och den enes hand lyftes emot den andres." Sak. 14:13. Det hvassa
svrdet syftar slunda p inbrdes slagtande, men inbrdes slagtande hade
vi redan under det andra inseglet. Vidare skulle de sls med en plga, v.
12, hvarigenom de skulle bli passande mat fr alla fglar under himmelen o.
s. v. Angende plgor hafva vi sett nog deraf i Uppb. 9:5, 11:6 m.m. Icke
heller r der ngon skillnad, om vi stanna vid _hvilka_ som dmas.

Redan i kap. 12 se vi, huru en antikristisk arm frgs genom att jorden
ppnade sin mun och uppslukade dem (vattnen = "skaror af folk," 17:15). I
Uppb. 19 frgs dylika armer jemte sin general genom inbrdes krig. Jemfr
Hes. 38:21. Till och med antikrist sjelf, dessa armers ledare, synes hafva
blifvit ddad af svrd i midten p veckan, 13:14, ehuru han genom satanisk
kraft hade uppsttt. Ja, fven satan fr sin dom delvis frut, d han
kastas ned frn lufthimmelen. Se kap. 12:7-12.

Enda skillnaden vid en vrede, som utfres vid Herrens nedstigande till
oljoberget, synes vara den, att Herren sjelf d r nrmare sjelfva
drabbningen n frr. Men fven detta Herrens nrvarande sker gradvis. Uti
kap. 6:2 str han p afstnd, rigtande frn tronen sina pilar. I v: 14
frsvann himmelen ssom en bok som hoprullas, d.v.s. skyarne kommo p
ngot mrkligt stt undan, s att den himmelska staden pltsligt blef
synlig jemte tronsittaren och lammet.

Det synes vara vid detta tillflle, som det nya Jerusalems stad snker sig
s lgt ned, som den kommer att vara under de tusen ren, d.v.s. s lgt,
att folken kunna vandra i dess ljus, 21:24, eller att den blir _synlig_ fr
jordens folk. Det r troligt, att det r den himmelska stadens glans, som
drifver undan skyarna, d den snker sig, liksom molnen frsvinna fr den
uppgende solen. I denna stllning frblifver staden under resten af
vedermdan, och det r emot denna alltid synliga stads invnare, som
antikrist lter sina hdelser uppstiga, 13:6.

Herrens sista steg nedt, d.v.s. hans nedstigande p oljoberget, hvarvid
mjligen staden snker sig nnu mera mot jorden, synes slunda endast vara
en lnk uti kedjan af hans framglnsande och synes icke en gng framkalla
s mycken frskrckelse som hans nedstigande med den nya staden till
skyarna. Se kap. 6:16. Tvrtom, i stllet fr att frskrckas, hafva
menniskorna d till den grad hunnit vnja sig vid den himmelska stadens och
dess innevnares nrhet, att de, "samlas fr att strida med honom som satt
p hsten och med hans hr," 19:19.




Kap. 7.


Detta kapitel utgr en beskrifning p tv klasser, hvilka frlsas under
vedermdan. Frst en klass af 144,000 judar. Mnga sm grupper af religisa
menniskor hafva trott sig vara dessa 144,000, deribland irvingianer,
adventister, mormoner, tempelvnnerna och andra. Det r hgligen
frundransvrdt, i ty att det ju icke str svenskar, norrmn, danskar,
engelsmn, tyskar o.s.v., utan "12,000 af Juda stam, af Rubens" o.s.v.,
slunda tydligt visande, att de ro judar. Att s en annan skara af alla
folkslag och stammar o.s.v. omtalas strax derefter som en srskild klass,
bevisar 1) att dessa 144,000 ro af det verkliga Israel efter kttet, 2)
att _frsamlingens_ ndeshushllning, under hvilken ju ingen skillnad gres
p judar och de andra folken, r slut.

Ssom vi hafva sett, r frsamlingen redan d upptagen, innan dessa tv
klasser frlsas. Huru man kan frklara, att dessa 144,000 ro beseglade fr
att bortryckas undan vedermdan, r omjligt att frst, d det tydligt
str, att de beseglas fr att kunna _blifva qvar_ under vedermdan och dock
ej drabbas af straffdomarna, 7:3, 9:4.

Hvilken r d den stora skaran? "Dessa ro de, _som komma_ ur den _stora_
bedrfvelsen," v. 14. S ljd svaret. Mrk, icke stor bedrfvelse, utan
_den_ stora bedrfvelsen, mrk, icke ro komna utan _komma_. Johannes ser
dem, just d de g in genom portarna. De synas ha blifvit upptagna, utan
att behfva d, strax fre det sjunde inseglets brytande. Att hela denna
syn, beskrifven i kap. 7, sker fre basunerna, framgr frst deraf, att de
fyra nglarna, som blefvo tillbakahllna, v. 3, skulle utfra just den
"skada" p "jorden" och p "hafvet," 7:2, som frsta och andra basunerna
tyda p, 8:7, 8, och vidare deraf, att dessa "beseglade," de 144,000, sgas
vara p jorden under den femte basunen, 9:4. Samtidigt med att dessa
144,000 _skulle_ beseglas (ej _hade blifvit_ det) 7:3, ser Johannes redan
den stora skaran _komma_ ur den stora vedermdan.

Insigten om, att Guds frsamling frsvunnit (den frsta domshandlingen) och
medvetandet om, att "bgen" var rigtad mot jordens barn och dess rttmtige
herskare, frorsakar en ofantlig uppstndelse p jorden. Dertill komma fyra
Guds straffdomar, Hes. 14:21.: "_Krig_" (andra inseglet), "_hunger_"
(tredje), "_pest och vilddjur_" (fjerde). Dessa ro Guds frsta bomber, som
sndas mot den upproriska jorden.

Vi lta krutrken frsvinna, och hvad finna vi?--Jo, icke mindre n tre
grupper, som underkastat sig konungen, nedlagt upprorsfanan--ja, af hvilka
mnga till och med ftt lida martyrdden fr deras trohet mot den nye
hrskaren:

1. Sjlarna under altaret, hvilka _d_ som martyrer genom halshuggning,
6:9.

2. De 144,000, som f stanna p jorden, 7:3.

3. En stor skara, palmbrarne, 6:9, som icke d utan upplyftas till det
samtidigt sig nedsnkande nya Jerusalems skna stad.

En klass hade slunda genom dden ftt besegla sitt vitnesbrd och gtt
till _paradiset_; en annan fr stanna p _jorden_, ehuru beseglad _emot_
straffdomarna, 9:4; en tredje klass upplyftes till _himmelen_. Bde
paradiset, jorden och himmelen f slunda jubla fver detta stora antal af
rebeller, hvilka mottagit de delmodiga fredsanbuden frn ryttaren p den
"hvita hsten," 6:2, nedlagt upprorsfanorna och blifvit bendade.

Om den stora skaran, 7:9, lsa vi s sknt, att den tvagit sina _klder_.
Icke endast sina hjertan, utan ock sina klder--hvarmed enligt kap. 19:8
menas _lefvernets_ rttfrdighet ("de heligas rttfrdiga
handlingar")--hade de gjort hvita. De hade slunda kommit till insigt om,
att Herren r oss af Gud gifven till _helgelse_ och _frlossning_, 1 Kor.
1:30, ngot, som mnga af dem kanske frut hrt talas om, men utan att lta
det g sig till hjertat. Nu ndtligen hade de tvagit _klderna_ och voro s
passande att upptagas.

Under det att det stora bnemtet af konungar och stormn hlles p jorden,
p grund af den frskrckelse, som den himmelska stadens nrhet hade
frorsakat, d den blir synlig, skyndar denna skara in i samma himmel.
Johannes synes knapt hafva hunnit att ordentligt betrakta denna
frskrckelsens syn p jorden, frrn han hr ropet till de fyra englarna
att vnta med nya straffdomar, tills dess de 144,000 blifvit beseglade. Och
knappt har han uppfngat detta gldjebudskap, frrn hans ga tjuses fver
att se palmbrarne under jubel tga in i staden. De tolf nglarna i de tolf
portarna helsa dem vlkomna, och att den p dem vntande, redan frut
upplyftade brudskaran, skall gra det, r alldeles sjelfklart, i ty att den
utan tvifvel bland dessa nykomlingar upptcker tcker svl anhriga som
andra bekanta. Missionrer se der hedningar, som frut icke bjt sig fr
Herren, eller fr hvilka de ej frut hunnit frkunna evangelium, men som
sedan ftt hra det. Kineser, japaneser, hinduer, tibetaner, alaskabor,
afrikaner skola vara med der, ty skaran bestr af "_alla_ folkslag och
stammar och folk och tungoml."

Hvilka hafva predikat fr dessa? De tv vittnena och troligen fven de
144,000. Att dessa 144,000 ro trogna arbetare i vingrden kan man ltt
sluta sig till deraf, att de anses vrdiga att beseglas emot straffdomarna.
De kallas ju dessutom "Guds _tjenare_," v. 3. Dock ej s till frstendes,
som att de judar, som _nu_ blifva sant omvnda, skulle blifva qvar och
blifva bland dessa. Nej, de hrde till brudskaran och blefvo med dem
upplyftade, men _derefter_ komma dessa 144,000 att vakna upp, och det
kanske mest p grund af deras landsmns frsvinnande. Vidare r sannolikt,
att redan fre dessas upptrdande mnga, som frut varit affllingar eller
ljumma och frlorat den frsta krleken bde i hem- och hednalnderna,
komma att, hvar och en p sin ort, vakna upp och ropa till sina
medmenniskor att omvnda sig. Jag hrde berttas om pastor Stockmayer, att
han vid sitt besk i Kina blef tillfrgad af missionrer, hvad deras mnga
predikolokaler skulle anvndas till, om Herren skulle komma. "Kanske ngra
af er missionrer blifva qvarlemnade," blef hans betecknande svar, "och d
behfva de dem."

"Lnar det sig att utsnda missionrer nu, om Herrens tillkommelse r s
nra?" S frgar en och annan. Jag kommer ihg, att fljande svar afgafs p
den frgan af en kr amerikansk dam i San Francisco: "Om missionrerna ej
mer n hunnit ut och slunda ej ftt tid att lra sig sprket, innan Herren
kommer, skall kanske deras frsvinnande frn stationerna blifva fr
hedningarna den allra skarpaste predikan." M s ske! Amen!

Sedan vi nu betraktat dessa tre klassers frlsning och huru de alla blifvit
satta uti en stllning, hvari de kunna vara Gud behagliga, nmligen de
144,000, som Guds _tjenare_ p jorden, sjlarna under altaret, _tjenande_
Gud med att gifva sig tlig ro i paradiset, och den stora skaran,
"_tjenande_ honom dag och natt i hans himmel," 7:15, fverg vi till nsta
afdelning.




FJERDE AFDELNINGEN.

De 70 rsveckorna.


Vi vilja, innan vi g lngre uti Uppenbarelseboken, ppeka Daniels
sjuttiondersvecka, alldenstund den gifver oss upplysning om, huru lnge
vedermdan eller vreden skall rcka, och det sedan blir oss lttare att
frst de tidsuppgifter, hvilka likaledes finnas i Uppenbarelseboken.

Daniel, den store profeten och statsmannen i Babylon kom genom forskande i
skrifterna att se, att tiden nrmade sig fr uppfyllelsen af Jeremias
profetia angende de sjuttio ren. Dan. 9:2. Han tog sig d en fste- och
bnedag, v. 3, och fick, sedan han hade beknt sin och sitt folks synd, v.
4-19, uppenbarelse om, att, ehuru visserligen en _delvis_ terstllelse af
Israel d snart skulle intrffa, finge han dock icke vnta, att Israels
_fulla_ terstllelse skulle ske s snart. Daniel synes hafva vntat, att
Esaias gldande profetior om Israels hrliga framtid och messiasrikets
(= de tusen rens) upprttande i sin fulla glans strax skulle ega rum.

ngeln sger till honom, att detta skulle ske icke efter 70 r, utan "efter
70 sjuor," nmligen af _r_ (ty det var angende _r_, han hade frgat, v.
2) d.v.s. efter 490 r (= 70 x 7). Vid dessa rs slut skulle frndringar
intrffa med folket och med staden. Folkets "fvertrdelse," "synd" och
"skuld" skulle "frtagas," "betckas" och "frsonas," d.v.s. det skulle
frlsas och renas i Kristi blod, (se Sak. 12:10, 13:1;) och i stllet fr
syndadrgten skulle de ikldas rttfrdighetens fr dem "framhafda" skna
drgt, Es. 60:21. Ja, till och med templet med sitt "allraheligaste" skulle
d varda byggdt och smordt.

Denna period af 70 rsveckor eller 490 r indelar Gabriel uti tre perioder:
1) en tid af 7 rsveckor eller 49 r; 2) en tid af 62 rsveckor eller 434
r; och till sist 3) en tid af 1 rsvecka eller 7 r. Hela perioden af de
70 rsveckorna skulle begynna, nr befallningen utgafs, att _staden_
Jerusalem skulle uppbyggas, slunda icke nr _templet_ skulle byggas.

Nu gfvos befallningar om templets byggande bde uti Cyri frsta
regeringsr, Esra 1:1, och uti Darii andra regeringsr, Esra 4:24, men som
dessa rrde templet endast, f vi icke rkna derifrn, utan frn konung
Artahsastas (eller Artaxerxes) 20:de regeringsr, hvarom vi lsa i Neh. 2,
ty d gafs tydlig befallning att uppbygga _staden_. Detta intrffar r 454
fre Kristus.

Den frsta perioden af 7 veckor eller 49 r anvndes till arbetet p
stadens uppbyggande, och vid den andra perioden af 62 veckor eller 434 r
skulle Messias, "den smorde fursten," framtrda, v. 25. Af v. 26 f vi
ytterligare lra, att med hans framtrdande ej frsts hans fdelse eller
hans upptrdande ssom lrare utan hans framtrdande ssom offerlamm, hans
ddsr. Efter dessa 62 r, det r efter de 62, som flja p de frut
omtalade 7 eller efter 69 r tillsammans, d.v.s. _efter 483 r skulle
Messias ddas_.

Om vi nu rkna 483 r efter r 454 fre Kristus, s komma vi till r 29
efter Kristus. Nu anses just ren 29-31 vara den ungefrliga tidpunkten
fr Kristi korsfstelse. (Hans fdelser infaller nmligen ngra r _fre_
vr tidrkning, hvadan Jesu frsta r slunda egentligen ing uti den
_vanliga_ tidrkningen fr gamla testamentet). S lngt r det ltt att
frst profetian om de 70 veckorna. Det r ingen svrighet med de frsta
69, i ty att dessas bde begynnelse och slut ltt frsts bde frn
profetian sjelf och frn historien--profetians uppfyllelse. Helt
annorlunda r det med den 70:de, ty under det hela perioden (70 veckor),
strcker sig till de tusen rens begynnelse, strcka sig de frsta 69
endast till _Kristi dd_, hvadan slunda hela tiden frn Kristi dd till de
tusen rens brjan kommer p den ena veckan, p de sista sju ren.

Ngot afbrott uti tidrkningen mste slunda hafva gjorts ngonstdes, i ty
att den sista veckans stora hndelser passa just in p de 7 ren, som
freg de 1,000 rens brjan. Hvar skedde detta uppehll? Utan tvifvel vid
Kristi dd, ty att frlgga afbrottet uti rkningen till Jerusalems
frstring eller ngon annan tidpunkt passar ej alls in med beskrifningen.

Som vi veta, kom Kristus frsta gngen till denna jord med det ml i sigte
att upprtta riket. Hans frelpare Johannes, de tolf apostlarne, de
sjuttio lrjungarna, svl som Jesus sjelf, predikade oupphrligt: "Riket
r fr handen," "himlarnes konungarike r nra." folket trodde det, i ty
att de visste frn Daniel, att den tid skulle komma, d efter de fyra
verldsrikenas tid, Dan. 2, himmelens _Gud_ skulle upprtta ett _rike_, v.
44. Det var talet om detta _Gudsriket_, som gjorde, att hela Palestina kom
i rrelse redan genom Johannes dparen, ehuru han "gjorde intet underverk,"
och sedan nnu mera, d de tolf och de sjuttio och Herren sjelf gjorde
underverk till bekrftelse p, att han var den rtte konungen. Ngra gnger
ville fven folket "med vld gra honom till konung," Joh. 6:15, men "_han
drog sig undan_." Men vid ett senare tillflle drog han sig _icke_ undan,
nmligen vid intget i Jerusalem.

Folket ropade d: "Vlsignad vare han, som kommer _en konung_ i Herrens
namn!" Luk. 19:38. Det var icke underligt, att fariserna sade: "Mstare,
nps dina lrjungar," v. 39, ty hela upptrdet sg mycket betnkligt ut;
det sg ut som hgfrrderi mot den romerska staten. I Jerusalem satt
Pilatus som romersk guvernr, och dit drager nu en skriande folkhop och
bringar fram en ny konung. nnu i dag anse judarna, att "profeten Jesus"
d gjorde det misstaget, att han, hnfrd af folkets rebetygelser, uti ett
obevakadt gonblick lt utropa sig till konung. Farisernas (frn deras
synpunkt hgst berttigade) klander bemtte Herren med de skarpa orden: "Om
dessa tiga, skola stenarna ropa!" Med andra ord: _Jesus erbjuder sig vid
detta tillflle att blifva deras konung_. Han ville liksom sga: "Nu hafven
I i fver tre rs tid sett, hvad slags man jag r, I alla, ibland hvilka
jag gtt omkring och gjort vl, botat edra sjuka och gifvit eder goda
lagar, Matt. 5-7; I hafven sett, att jag gr ingen skilnad p fattiga och
rika, att jag endast vill, att folk skola blifva rttfrdiga menniskor och
derigenom lyckliga. Hr r jag, och nu erbjuder jag mig att fvertaga
konungadmet och infra de tusen rens hrlighet."

Detta hade han ock otvifvelaktigt gjort, om de satt konungakronan p honom
i stllet fr trnekrona. Den 70:de rsveckan hade d ftt flja p den
69:de utan afbrott. Och p sju rs tid hade han renat hela Israel frn
deras synder (genom "dom och rttfrdighet") utdrifvit romarne och gjort
Israel till jordens frnmsta folk, Jerusalem till jordens frnmsta stad,
och genom Israel ssom budbrare (och genom frskrckliga straffdomar
ssom deras handtlangare) hade han sedan bragt samma rttfrdighet till
hedningarna och upprttat riket.

Nu hr jag ngon sga: men huru hade det d gtt med frsoningen, om
judarna hade mottagit Kristus? Svaret p alla sdana frgor, huru det
skulle hafva gtt med det och det, om det och det icke hade intrffat, r
helt enkelt s hr: _det skedde icke s_, och det visste Gud. Och just
derfr, att han visste, att det icke skulle ske s, ordnade han med
frsoningen i frbindelse dermed, och lt profeterna i frvg frutsga
det. Hade han ej sett, att det skulle g som det gick, hade han i sin
allvishet bestmt, att frsoningen skulle ske p ett annat stt eller p en
annan tid och ltit profeterna frutsga det. P judarna kommer slunda i
frsta hand ansvaret fr, att Jesus icke d blef konung, ssom han erbjd
sig att blifva.

Herren Gud hade tlamod med Israel, s lnge de endast hnade hans son, men
d de sade: "Denne r arfvingen, ltom oss _dda_ honom, s blir arfvet
vrt," nr de satte trnekronan p hans sons hufvud i stllet fr
konungadiademet och slunda frkastade sin konung, d frkastade ocks
konungen dem, d "_slutade judarnes klocka att g_," och sedan har den
sttt hela tiden och skall fortstta dermed, till dess det folk, nmligen
Guds frsamling, Jesu brudskara (som upptages under mellantiden) blir
fulltalig och upptages i skyn. D drages klockan upp p nytt, och d
uppfylles den tid, som str ter af de 70 veckorna, nmligen den 70:de
rsveckan eller de 7 r, under hvilka Uppenbarelsebokens stora hndelser,
kap. 6-19, uppfyllas.

Rikets upprttande uppskts p grund af, att judarne frkastade konungen;
frsamlingen uttages under tiden. Nr dess uttagande r slut, som bevisas
dermed, att den _upptages_--d, men ej frr, begynner ter den rensning
af templet, den judafolkets omvndelse som _ett helt_ och de straffdomar
fver hedningarna--med ett ord, det domare- och frlsningsarbete, som han
frra gngen ej fick utfra, och d _skall_ det ske, med eller mot deras
vilja. Visst frskte han redan i Matt. 21:12, och det med halft vld, att
_rena templet_, och gra det till, hvad det skall blifva under de tusen
ren; nmligen _ett bnehus fr alla folk_. Matt. 21:13; Es. 56:70.

Men af alla templets beskare synas inga andra n _de sm barnen_ velat
hafva honom till konung. De ropade i templet: "Hosianna, Davids son!"
Mjligen erkndes han ock ssom konung af "de blinda och halta" i templet,
Matt. 21:14, hvilka han botade ssom ett frespel till, hvad som skall ske
i stor skala vid de tusen rens brjan, d de "blindas gon skola ppnas"
och "den lame springa ssom en hjort." Es. 35:5, 6. Han upptrdde ssom
konung under de omkring sex dagarna fre korsfstelsen, Joh. 6:12, och
mottog hyllning, hvarest han fick den.

Och dock visste han och sg dag efter dag, huru allt skulle aflpa, hvarfr
han ock grt fver staden, Luk. 19:41, bannande det torra fikontrdet ssom
en illustration p, huru han nu i mer n tre r skt frukt p det judiska
fikontrdet utan att finna ngon, 13:6, och uttalade liknelserna om, huru
han mste fverlemna vingrden t andra vingrdsmn, som skola gifva honom
frukten i rtt tid, Matt. 21:41, samt de tta ve fver fariserna i stllet
fr de tta vlsignelserna uti Matt. 5, hvilka skulle hafva kommit dem till
del, om de mottagit honom och hans rikslag (bergspredikan). Derp tager han
afsked af den judiska nationen och dess ledare, sgande, att de icke skulle
f se honom, frrn de skulle vlkomna honom med _samma ord_, v. 39, som
folket sex dagar frut hade vlkomnat honom med, nmligen: "Vlsignad vare
han, som kommer i Herrens namn," 21:9. Det var d Os. 5:15 gick i
uppfyllelse: "Jag skall g tillbaka till mitt rum (himmelen) till dess de
erknna sin skuld och ska mitt ansigte." De komma att ska hans ansigte i
den stora vredestiden och srskildt i stor skala, d Herren ter stter
sina ftter p samma oljoberg, icke d ridande p en sna och tfljd af en
maktls folkhop utan ridande p "den hvita hsten," Uppb. 19:11, och
tfljd af "ryttarne p de hvita hstarna," vers 14, det r af sin
frsamling, sin _drottning_, som han vunnit under mellantiden.

Det r denna sista, denna 70:de vecka, som vi hafva en sdan klar
beskrifning p uti den sista versen af Dan. 9: "En vecka skall gra
frbundet starkt t mnga." Hvilket frbund? Naturligtvis detsamma, som
Daniel i sin bn talat om: "Ack, Herre ... du, som hller frbundet," v.
4. Det r samma frbund, hvarom vi lsa i kap. 11:30-32: "Han (antikrist
och hans frebild Antiokus) skulle vnda sin vrede emot det heliga
_frbundet_ och verkstlla den (nmligen vreden) och ter stta sig i godt
frstnd med dem, som hade fvergifvit det heliga _frbundet_--och afskaffa
det dagliga offret och uppstlla frdelsens styggelse."

Antikrist, som i allt sker efterlikna Kristus, skall, synes det, fven
gra det derutinnan, att ska f till stnd ett antikristiskt frbund med
Israel eller med dem af Israel, som han lyckas gra till affllingar frn
det messianska frbundet. Ja, det skall lyckas honom att afskaffa de
slagt- och spisoffer, som blifvit begynta uti det nybygda templet i
Jerusalem, Uppb. 11:1, och i stllet deri uppstta frdelsens styggelse,
det r sin egen bild, 2 Tim. 2:4 (eller kanske att begynna med sin guds
bild, Dan. 11:38, intill dess han fr djerfhet nog att kalla sig sjelf
gud). Detta sker redan under den frra halfvan af veckan. "En half vecka
skall afskaffa slagtoffer," o.s.v.

D:r Fjellstedt, som ocks tror, att den 70:de rsveckan r denna tidslders
sista 7 r, sger, sedan han visat det ohllbara uti tv andra
uppfattningar: "Andra skrifttolkare tyda derfr denna vecka p Israels
terstllelse, frdelsens styggelse p upprttandet af det antikristiska
beltet. Uppb. 13:15. Det hebreiska ordet: _Frdelsens styggelse_ betyder
fverallt, hvar det finnes: afgudabelten. Offrens och spisoffrens
upphrande midt i veckan, nmligen gudstjenstens upphrande, och
afskaffandet fven af all kristlig gudstjenst (ssom i Frankrike fr 70 r
tillbaka) frklaras d af Uppb. 13:6, 14, 15. I den frsta hlften af
veckan ske stora ting med Israels folk och med mnga stadfstes frbundet;
midt i veckan fr antikrist fverhanden och infrer sin falska gudstjenst
och sitt belte, och den andra hlften af veckan utgr de 42 mnader eller
1,260 dagar, under hvilka hans fvervlde skall rcka, och derp drypes
eller utgjutes fver honom straffet efter profetians ord." Hes. 38:22.
Slunda gr det fort, nr tiden r inne. S lngt Fjellstedt.

Vi hafva nu af Dan. 9 sett, huru hela verldsperioden utgres af 7 r,
indelade i tvnne halfvor af hvardera 1,260 dagar. Om vi dermed jemfra de
tidsbestmmelser, som vi finna i Uppenbarelseboken och uti Dan. 11 m.m.,
samt dem vi kunna sluta oss till af rsdagsuppfyllelsen (hvarom mer
framdeles) torde det hgst intressanta studiet gifva oss en sammanhngande
id om svl den ordning, uti hvilken domshandlingarna m.m. utfras, som
huru mnga dagar hvar och en behfver.




FEMTE AFDELNINGEN.

Jordens erfring fortsattes.


Uppenbarelseboken. Kap. 8-9.

Det blir "en tystnad i himmelen omkring en half timme," 8:1, innan det
sjunde inseglet brytes. Vi kunna deraf frst, att ngot ovanligt skall
intrffa.

Vid hvarje af de sex frsta inseglens brytande fljer en beskrifning p de
stora hndelser, som d intrffa. Vid det sjunde inseglets brytande lsa vi
i stllet om de 7 basunernas straffdomar, 8:1,2. Detta gifver oss den
fvertygelsen, att de 7 basunerna ro inneslutna uti


det sjunde inseglet

eller med andra ord, att det 7:de inseglets straffdomar indelas uti sju
afdelningar, hvilka hvar fr sig srskildt beskrifvas. Samma egendomliga
frhllande finna vi med den 7:de basunen, 10:7. Inga straffdomar
beskrifvas, utan i stllet kommer lngre fram, 16:1, beskrifningen af de 7
sklarna, hvilket visar oss samma sak: 7:de basunen uppdelas uti de 7
vredessklarnas hndelser. P s stt se vi, att vi egentligen ej hafva att
rkna med mer n 7 insegel, ty _uti 7:de inseglet ligga svl alla 7
basunerna som alla 7 vredessklarna inneslutna_.

Huru lng tid upptager d detta mrkliga 7:de insegel? Ltom oss d se p
dess sju underafdelningar, de 7 basunerna. Om den 5:te basunen sges
tydligen i kap. 9:5, att den varar 5 mnader = 150 dagar (efter 30 dagar
per mnad, som r den bibliska rkningen.) Det 6:te inseglet varar 391
dagar. Det r nmligen ganska allmnt antaget, att uttrycket "timmen,
dagen, mnaden och ret," 9:15, r en tidsbestmmelse; d.v.s. de 200
millioner afgrundsfoster, v. 16, hvilka der beskrifvas, f frst en timme
och s ytterligare en dag och s en mnad. Och d detta ej blir nog att
utfra deras verk p--som skall best uti att p Guds befallning dda
tredjedelen af de menniskor, som d finnas qvar p jorden--s f de
ytterligare ett helt r tillagdt. 1 r (= 360 dagar) + 1 mnad (= 30 dagar)
+ 1 dag + 1 timme blir slunda _391 dagar_ och 1 timme.

Betnk, huru noga Gud berknar tiden; frut 1/2 timme, 8:1; hr 1 timme.
fven den 7:de basunens lngd tror man vara uppmtt uti det uttrycket:
"Ingen tid skall vara mer," 10:6. Mnga antaga nmligen, att man med ordet
"tid" hr fr frst detsamma, som nr det i kap. 12 talas om 1 tid, 2
tider och 1/2 tid, eller 1 r, d.v.s. 360 dagar. Ingen tid skulle d betyda
intet r, d.v.s. det skall ej drja fullt ett r fr den 7:de basunens
hndelser att utfras. Huru mycket mindre n ett r str ej, ty eljest
skulle Guds folk under vredestiden kunna rkna ut dag och timme, nr Herren
kommer. Ltom oss nu under vrt studium komma ihg, att 7:de basunen r
detsamma som det tredje ve, fven detsamma som de 7 vredessklarna. De 5:te
och 6:te basunerna ro det frsta och det andra ve. Tnk, huru sknt att
veta, huru vl Herren afmtt lidandet! Det r oss srskildt dyrbart, att
tiden fr dessa tre frfrliga ve r s noga meddelad.

De frsta fyra basunerna, kap. 8:7-13, synas ej upptaga lng tid.
Brinnande hagel kan nog p ngra timmar brnna upp allt grnt grs och alla
trd p 1/3 af jordens yta (1:sta basunen, 8:7); berget faller naturligtvis
p ngra gonblick, och frvandlingen till blod af 1/3 af hafvet kan ej
taga lng tid, som man kan se af Moses historia (2:dra basunen, v. 8);
likas med flodernas frvandlande till malrt (3:dje basunen, v. 11), och
med solens, mnens och stjernornas frmrkande (4:de basunen, v. 12.) De
andra tre talen 150 + 391 (och en timme) + 360 dagar utgra 901 dagar (och
1 timme) eller 1 dag och 1 timme fver 2-1/2 r. Om vi nu sga, att de fyra
frsta basunerna upptaga s mycken tid, som vi f lof att afkorta det sista
talet 360, s komma vi nog sanningen temligen nra. Vi f d sga, att de 7
basunerna upptaga en tid af 2-1/2 r.

Nu utgjorde de sju basunerna tillsammans det 7:de inseglet, och slunda se
vi, att det mrkliga 7:de inseglet kommer att upptaga en tid af _omkring
2-1/2 r_. Vi behfva ej frundra oss fver, att det 7:de inseglet fr s
mycket mera tid fr sitt brytande n de fregende sex, d vi betnka, att
uti det ligger inneslutet svl de 7 basunerna som de 7 vredessklarna. Det
terstr slunda 4-1/2 af de 7 ren _fr de frsta sex inseglen_. Nr vi
terigen betrakta dem, finna vi, att det femte och det sjette inseglet ej
kunna upptaga ngon nmnvrd tid. Det kunde ej taga Johannes mnga
gonblick att se sjlarna under altaret, 5:te inseglet, ej heller fr den
stora jordbfningen att ega rum och de andra naturfenomenen att intrffa.
Det r slunda egentligen p de fyra frsta inseglen, vi f frdela de
4-1/2 ren.

Om vi d gifva ett r fr det andra, ett r fr det tredje och ett r fr
det fjerde inseglet, skulle det terst 1-1/2 r fr det frsta--fr den
stora vckelsetiden. Herren brukar alltid taga lngre tid fr sin nd n
fr sitt straff (se t.ex. 1 Mos. 6:3, 7:12; 2 Mos: 34:7), och det kan ju
vara mjligt, att han fven gr det i brjan af sjelfva vredestiden. Ett r
emellertid skert, att han icke skall tillta, att en droppe vrede kommer
mer, n som r alldeles ndvndigt. Dessa 4-1/2 rs hndelser f vi
sedermera nrmare betrakta enligt ett annat indelningsstt.

       *       *       *       *       *

Nu kommer nsta frga: Kunna vi ock f klart fr oss, nr ungefr under de
7 ren, som de olika skarorna frlsas, och nr andra hndelser intrffa,
som Uppenbarelseboken omtalar? Ltom oss se! Den stora skaran, som ingen
kan rkna, upplyftes strax fre det 7:de inseglet. Johannes sg dem _d_
komma. Nu upptager det 7:de inseglet, ssom vi sett, 2-1/2 r. Slunda f
vi gra den intressanta upptckten, att denna skara blir frlst under de
4-1/2 frsta ren af vredestiden och upplyftes fre de 2-1/2 sista.

Men nr skola de tv vitnena begynna och sluta sitt vitnesbrd? Af kap.
11:3 lra vi, att de skola vitna under 1,260 dagar. Men nr begynna de? Nr
upplyftas de? Af kap. 11:12-14 se vi, att de upptagas till himmelen just
fre brjan af det tredje ve. Detta ve upptog nra ett rs tid. Om de nu
sluta sina vitnesbrd nra ett r fre slutet af de 7 ren; begynna de
fljaktligen nra ett r fre midten, eller omkring samtidigt med det
tredje inseglet, troligen alldeles samtidigt (se tabell III), ty hvad kan
vl vara mera passande och Jesuslikt n att samtidigt med jordens
hungerstid, 6:6, och innan krig och hunger och pest n sin hjdpunkt vid
det fjerde inseglet, hvarigenom 1/4 af jordens folk bortsopas, 6:8, snda
dessa tv kraftfulla vitnen. De ro nog i frsta hand snda till Israel,
men att deras vitnesbrd ej inskrnker sig till Israel r klart deraf, att
vid deras dd alla ogudaktiga p hela jorden synas jubla, "emedan dessa tv
profeter plgade dem, som bo p jorden." Vidare deraf, att "de af folken
och stammarna och tungomlen och folkslagen skola icke tillstdja, att
deras lik lggas i grafvar," 11:9. De tv vitnena synas slunda haft ett
vidstrckt flt fr sin verksamhet och hafva troligen ftt vara medel till
frlsning och uppmuntran icke endast fr de 144,000 utan fven fr sjlarna
under altaret och palmbrarna, 6:9, 7:14. De vittna fr dessa under det
tredje och fjerde inseglet (omkring 2 r), och vid det femte ser Johannes
dessa antingen _halshuggna_ eller _frvandlade_ eller _tecknade_.

Hvilka vittna d under de frsta 2-1/2 ren?

Troligen de, som vaknat upp genom brudens upplyftande, och som redan frut
ftt nog af kunskap om sanningen fr att blifva frlsta. De vakna upp, och
somliga af dem begynna profetera, till dess de tv vittnena upptrda och
hjelpa till att strka de nyfrlsta fre blodbadet p dem af antikrist.

Nr skall d gossebarnet upplyftas? Det sker troligen redan under andra
inseglet (se tabell III). Det mste ske lngt fre midten af veckan ty det
r frst efter "kriget i himmelen," efter satans nedkastande och sedan han
lyckats f till stnd armerna emot qvinnan, som denna qvinna flyr till
knen, der hon skall vistas i 1,260 dagar, 12:16. Att slunda icke
gossebarnet kan vara detsamma som de 144,000 i kap. 7, r klart deraf, att
gossebarnet blef upplyftadt redan lngt fre midten af veckan, under det
att de 144,000 frst blefvo beseglade just fre det 7:de inseglet, d.v.s.
fre de sista 2-1/2 ren. Gossebarnet upptages nog fver 2-1/2 r, innan de
144,000 beseglas. fven efter deras besegling f de troligen stanna p
jorden, tills Herren stter sina ftter p oljoberget. Uttrycket
"frstling," som begagnas om de 144,000, 14:4, betyder, att de ro en
frstling af de klasser af Israel, som skola frblifva i sina jordiska
kroppar under de tusen ren.

Att de 144,000 beseglas emot straffdomarna synes bevisa, att Herrens afsigt
med dem r att hafva dem qvar p jorden--antikrist och hans anhang till
frtret--under hela tiden, tills Herren nedstiger p oljoberget. De skola
d vlkomna honom med ppna armar. De utgra (eller tillhra) troligen
dessa "utkorade," som till sist skola ropa till Gud "dag och natt," Luk.
18:7, om att "skaffa dem rtt" emot "den orttfrdige domaren" eller
antikrist, och som dock fverraskas af Messias ankomst, d han nedstiger,
s att han ej ens finner tro hos dem. Slunda finner han ej tro p hela
jorden vid sin ankomst. Med "tro" hr menas nog icke frlsande tro utan tro
p _bnhrelse_ rrande de bner om Herrens tillkommelse, som de hade
uppsndt. Vi lsa, att frsamlingen i Jerusalem hade "stndig bn" fr den
fngne Petrus, och dock fverraskades de s af bnhrelsen, att de trodde
tjensteflickan Rode vara "ifrn sina sinnen," Apg. 12:15, d hon sade, att
det var "Petrus, som stod utanfr porten." Likas med dessa och kanske
andra, som ro trngda af antikrist i Josafats dal: de skola ropa och bedja
om Messias ankomst och dock blifva helt frvnade, nr han ndtligen
kommer.

Mrk uttrycket: "Hans ftter skola p den dagen st p _oljoberget_," Sak.
14:4, och uttrycket hr: "Lammet stod p _Sions berg_," Uppb. 14:1, strax
efter beskrifningen p antikrists 3-1/2-riga verldsvlde, 13:5-18. Herren
skall kanske frst te sig fr dessa sina utkorade p Sions berg ett
gonblick, frrn han stter sina ftter p oljoberget.

Genom att jemfra skrift med skrift synes det slunda vara mjligt att f
en temligen klar id om, under hvilken tid den och den klassen frlsas,
dr eller upptages. (Om de andra klasserna, 14:12, 13, 16; 15:2, 15;
18:4 m.fl., sedermera).

       *       *       *       *       *

Vi terg nu p nytt till det sjunde inseglets basuner. Ehuru vi sett att
tre stora skaror blifvit frlsta och inhstade, 6:9; 7:3, 9, fortg dock
"de heligas bner," kap. 8:4, att uppstiga infr Gud. Dessa heliga ro vl
frst och frmst de 144,000 qvarlemnade p jorden samt alla, som dtt eller
frvandlats och redan ro i himmelen. Resultatet af dessa bner blir, att
nya straffdomar komma, nmligen de sju basunernas. Under de fyra frsta
drabbas 1/3 af jorden, v. 7, af hafvet, v. 8, af floderna, v. 10, och af
sol, mne och stjernor, v. 12. Ett af de 4 lifsvsen, "rnen," 8:13, d..
en medlem af Guds frklarade frsamling i himmelen (jemfr "rn," Upp.
4:7), far derefter genom himmelen, beklagande de stackars menniskor, som
skola lefva under det, som nu skall komma, nmligen under de 3 ve, som r
detsamma som femte, sjette och sjunde basunerna.

Under den _femte basunen_, som upptager 5 mnader, kap. 5:10, ro plgorna
s stora, att menniskorna ska beg sjelfmord men utan att lyckas.
Sjelfmordsmanien tilltager med hvarje r p jorden, och det behfves hos
mnga menniskor numera icke mycket af svrigheter, frrn de anse sig bra
frkorta sina lif. D synes denna epidemi blifvit s allmn, att
"menniskorna" "ska dden." Det str icke menniskor endast utan
_menniskorna_, gifvande vid handen att de allmnt ska beg sjelfmord, men
ingen skall lyckas att gra det. Att de skola lngta att d och dden flyr
samt den omstndigheten, att dessa afgrundsgrshoppor skola plga _alla_
menniskor (utom de 144,000, 9:4), synes visa, att ingen menniska dr af
ngon annan orsak heller under dessa 5 mnader. _Alla_ menniskor _plgas_,
alla _lngta efter dden_ hela tiden och _frn alla flyr den_. Underliga
fem mnader i sanning, under hvilka ingen ddsattest utskrifves, ingen
kyrkklocka kallar till begrafning, och ingen lkare tillkallas fr att
frhindra den ddsankomst, efter hvilken alla lngta, utan hellre fr att
hjelpa patienterna att blanda tillsammans skarpa, ddande gifter, hvilka
dock ej medfra nskad verkan!

Hvad ro d dessa grshoppor? Af sammanhanget se vi, att de uppstiga frn
"afgrundens brunn." Gud tillstder, att drren emellan jorden och de onda
andarnas frvaringsrum ppnas genom en frn himmelen fallande stjerna
(troligen en ofantlig meteorsten, enligt andra en fallen ngel), hvarp
dessa andar skola bestta de menniskor, som frut s troget tjenat mrkrets
furste, hvilka s ofta bedit tusentals onda andar bestta sig, ja, hvilka
skt att genom sina "medier" frut trda i frbindelse med dessa andar.
Femte basunen r slunda


straffet fver spiritismen,

fver dessa "onda andars lror," 1 Tim. 4:1-3, som nu fr tiden utbasunas
och praktiseras. Redan nu blifva sdana menniskor ofta vansinniga, som
syssla med spiritismen eller med att komma i frbindelse med andeverlden,
men det r frst d, som det egentliga straffet kommer.

Den moderna systematiska spiritismen r ej gammal. Den gr ej lngre
tillbaka i tiden n till 1850-talet, och dock rknar den sina anhngare
redan nu till mnga millioner. Intet annat religionssystem har gjort s
stora framsteg p s kort tid, och intet har s stora utsigter att erfra
verlden. D satan icke lyckas att bedraga ngon strre del af menniskorna
med den krassa materialismen, eller att menniskan dr ssom ett djur,
anvnder han nu med strre framgng detta system fr att bedraga en annan
del. Mrkligt r, att just uti sdana lnder, der den _helige_ ande verkat
som kraftigast, ssom England och Amerika m.fl., der hafva spiritismens
_onda_ andar sina flesta tillbedjare.

Det r icke heller endast de olrda och lgre klasserna, hvilka tro p
denna slags religion, utan lkare, domare, framstende affrsmn, prester,
guvernrer, presidenter, drottningar, konungar och kejsare finnas bland
dess anhngare. Katoliker och protestanter, muhammedaner och hedningar,
fritnkare och gudsfrnekare, osedliga och dygdiga, alla inbjudas till
denna rymliga kyrka, alla vilja trda i frbindelse med sina aflidna
slgtingar och af dem f upplysningar och rd.

Somliga hafva antagit, att alla spiritismens freteelser ro vanligt
taskspeleri, fvadt af medierna. Detta antagande hller dock icke alls
stnd. Skola vi vga sga, att dessa millioner spiritister, bland hvilka
finnas mn och qvinnor, knda fr intelligens och sanningskrlek, blott
ska bedraga hvarandra, medan de dock frskra bde infr utomstende och
infr _hvarandra_, att de ro alldeles vissa p, att de spiritistiska
meddelandena och uppenbarelserna ro frn deras vnners ndar? Visst icke.
Bibeln frnekar icke mjligheten af att kunna samtala med de aflidnas
andar, men den sger, att det r en stor synd att s gra. Sdan synd
straffades med _dden_. "Man eller qvinna, som befattar sig med
andebesvrjning ... skall ddas. Man skall stena dem." 3 Mos. 20:27. Fr
detta varnas fven genom Esaias: "Och nr man sger till eder: Frgen
ddsbesvrjare och teckentydare, som hviska och mumla, s svaren: Skall
icke ett folk frga sin Gud? Skall man frga de dda om de lefvande?" Es.
8:19.

Till dessa "onda andars lror" hr fven det att "frbjuda ktenskap." 1
Tim. 4:3. Det r ju ej nnu kommet s lngt som till att frbjuda, utan
endast till att ringakta ktenskapet, betrakta det ssom ngot onaturligt,
slafviskt, ja, "qvinlig frnedring." En framstende frelsare om
spiritismen, som sjelf varit spiritist, sger: "ktenskapet lgger inga
frbindelser enligt spiritismens skdning. Mn, som i ratal varit s
hngifvet fsta vid sina hustrur, att de sagt, att intet utom dden skulle
skilja dem t, hafva fvergifvit sina hustrur och knutit brottslig
frbindelse med andra qvinnor, emedan andarna sagt dem, att det fans en
strre _spiritistisk frndskap_ emellan dessa kta mn och vissa andra
qvinnor n emellan dem och deras lagliga hustrur. Hustrur hafva af samma
anledning lemnat sina mn och barn."

I ett tal vid en spiritistisk konferens i staten Ohio, U. S. A., sade en
fru Lewis helt ppet: "Att inskrnka sin krlek till en enda man vore en
inskrnkning af hennes rttigheter... Ehuru hon hade en man i Cleveland,
ansg hon sig sjelf gift med hela menniskoslgtet. Alla mn voro hennes
mn. Hvad angr det verlden, om en man r fader till mina barn eller tio
mn." Ett f. d. medium, d:r V. Potter, sger: "Den yttre verlden har ingen
rtt uppfattning af den fria krleken, drskaperna och liderligheten bland
spiritisterna, srskildt bland de s.k. 'helande' och 'utvecklande'
medierna. En del spiritister. och medier gifva sig nmligen af med
sjlsfrnder fr att f spiritualistiskt _element_ eller fr att meddela
lifsmagnetism till botande af sjukdomar."

Pastor Blumhardt i Wrtenberg i Tyskland, som under sin lifstid hade s
mycken erfarenhet rrande besatta personer och utdrifvandet af onda andar
frn dem, var af den fvertygelsen, att dessa demoner voro _aflidna
menniskors andar_. Det frekom bland dessa besatta enfaldiga landtbor, som
icke ens kunde tala hgtyska utan endast sin provinsialism (plattyskan),
att de p en gng kunde tala n latin, n franska, n grekiska o.s.v.,
allt efter som den persons ande, af hvilken de voro besatta, ledde dem. Det
sprk, han hade talat eller knde till, medan han lefde, talade den af
densamma besatte, eller rttare: anden talade genom den besatte. Man mrker
tydligt vid samtal med sdana personer, att man har med en annan person att
gra, n med den man har framfr sig.

En troende syster i Kristiania, som endast en enda gng beskte en
spiritistisk s.k. sance eller mte, blef s besatt af en ond ande, att de
troende der mste hafva en hel vako- och bnenatt, frrn hon blef fri frn
densamma. Jag vill varna de troende fr att ngonsin beska dessa mten med
mindre de mottaga frut s mycken kraft, att de kunna g dit fr att drifva
bort de orena andar, som frammanas vid mtet.

Nr de onda andarna p Kristi tid gingo in i svinen, strtade sig dessa i
hafvet, men s sker icke, nr dessa onda menniskors aflidna andar taga i
besittning de helvetiska kroppar, om hvilka vi lsa i Uppb. 9:1-11, och i
hvilkas gestalt icke endast _menniskan_ ("deras ansigten voro som
menniskors ansigten," v. 7), utan fven _hst, lejon_ och _skorpion_ ro
frenade. De skola icke skada dessa sina tillflliga kroppar, ssom de
frra gjorde, utan menniskorna p jorden.

D man kommer ihg alla menskliga plgoandar under alla menniskoldrar
sedan skapelsen; nr man tnker p alla frfljelser fr religionens skull,
och huru rttfrdiga menniskor plgats med all den sataniska ondska, deras
plgoandar kunde hitta p; nr man tnker p en Nero, m.fl.; p
inqvisitionens bdlar, och den tanken kommer fr oss, att sdana andar
skola slppas lsa, fulla af hat till allt och alla efter att under
rhundraden, ja rtusenden varit i ddsrikets mrker; slppas lsa _p kort
tid_ fr att plga _andra_--d vill blodet stelna i vra dror. Skall
"afgrundens brunn" ppnas, skola underjordens portar sls upp p vid
gafvel, och dess onda invnare nnu en gng tilltas plga menniskorna, d
hafva vi frfrliga saker att vnta. Somliga hnfra femte basunen (uti
dess rsdagsuppfyllelse, hvarom mera sedan) till pfvedmets maktperiod,
och det torde i s fall vara just bland dettas antal vi hafva att vnta,
att dessa plgoandar skola vljas i ddsriket.

Att spiritismen d r djupt rotfstad, kan man frst deraf att hvarken
denna ej heller den sjette basunens fasor kunna frm menniskorna att
upphra att "tillbedja de onda andarna," 9:20. Liksom dryckenskapens demon
kan p det hemskaste plga menniskor utan att de derfr sluta upp med att
dyrka densamma, s synes hr, att de onda andarnas plgande visst icke
skall hafva den fljden, att menniskorna sluta upp att tro p och
praktisera spiritismens frvillelser. Den "afgrundens ngel," Abaddon eller
Apollyon (hvilka ord betyda frderfvaren), som r konung fver dessa
afgrundsvsenden, kommer troligen att under de 5 mnaderna blifva en
kraftfull medhjelpare till den falske profeten uti hans arbete att f
menniskorna att tillbedja antikrist, som ungefr ett r fre dessa hrars
uppkomst frn afgrunden sjelf stigit derur ssom uppstnden. I midten af
veckan uppstiger antikrist ur afgrunden, och ungefr ett r derefter, d..
circa 2-1/2 r fre slutet af de 7 ren (ssom frut r visadt) uppstiga
dessa afgrundssvrmar.

       *       *       *       *       *

Liksom den 5:te basunen framstller spiritismens frfrliga utbredning och
domen fver densamma, beskrifver den 6:te basunen


muhammedanismens sista angrepp p verlden

frrn den dmes. Fyra onda nglamakter, som hllits bundna vid floden
Eufrat, strta nu fram fver jorden tfljda af 200 millioner helvetiska
ryttare. Genom dessa ddas 1/3 af de menniskor, som d nnu lefva p
jorden, 1/4, ssom vi minnas, bortsopades redan vid det 4:de inseglet,
vidare mnga under de andra inseglen och basunerna och nu 1/3 af dem som
terst. Denna plga upptager en tid af 13 mnader och 25 timmar (ett r,
en mnad, en dag och en timme) eller 391 dagar och en timme. Att
menniskorna d ro frfrligt hrda, bevisas af orden: "De friga
mnniskorna, som icke hade blifvit ddade af dessa plgor, bttrade sig
icke af sina hnders verk, s att de upphrde att tillbedja de onda andarna
och afgudabeltena af guld och silfver ... och icke frn sina
mordgerningar, trolldomskonster, skrlefnad och tjufverier," 9:20, 21.
Spiritister skola, ssom vi redan anmrkt, fortstta med sina
trolldomskonster, hedningar med att tillbedja sina gudar. Hor, mord, stld
pg i trots af allt liksom frut, alldeles som Farao frhrdade sig midt
under straffdomarna.

Det ddande, som sjette basunen omtalar, utfres af den muhammedanska
verlden och andra med den beslgtade falska religionssystems beknnare,
hvilka hafva sitt ursprung frn Eufratstrakterna (Babylon), frn hvilka
fiendtliga verldsmakter s ofta frambrutit lik en, mot Guds folk riktad,
hrjande flod. Islams beknnare bo bde uti Europa,. Asien och Afrika, bde
ibland kristna och hedningar. I Indien tror man finnas 60 millioner, i Kina
10  15 millioner. De finnas i Armenien, Palestina, Persien, Arabien,
Afghanistan, Himalajabergen o.s.v., vidare i norra och mellersta Afrika
och i sdra Europa. Deras antal ansls till nra 200 millioner, ungefr
samma antal slunda som antalet af dessa hrar. De hafva utgjutit blod i
strmmar, men nnu skola de f utgjuta mer, innan deras tur kommer att
slppa till sitt blod d den gudomliga vedergllningens tid kommer fr dem.
Deras ohyggliga blodbad p de stackars armenierna, om hvilka vi nyligen
hrt s mycket, har icke varit deras enda mordiska vldsbragd, mot sdana,
som ej velat underkasta sig deras vlde, och det blir utan tvifvel ej
heller det sista. Turkar, araber, perser och tartarer hafva alla under
olika tider, lifvade af muhammedanismens fanatism, sprngt fram p sina
ystra hstar, fver hvilkas snabbhet de srskildt varit stolta, spridande
dd och frdelse omkring sig.

Nu skola de dock f hstar att rida p, till hvilka de aldrig frr kunnat
uppstlla maken. Det synes nmligen, att det egentligen r hstarna, som
utfra striden. En tredjedel af menniskorna ddas af "elden, rken och
svaflet, som utgick frn _hstarnes_ munnar." Ryttarne synas endast
behfva flja med.

Skola dessa 200 millioner ryttare enligt somligas frmenande vara demoner?
Skola fven de vara aflidna onda menniskors andar? Skall satan kanske finna
sitt nje uti att--sedan han begynt med att gifva antikrist en ny kropp
och ltit honom uppstiga ur afgrunden, Uppb. 17:8, (detta sedan han frst
blifvit "sargad till dds," 13:3, d.v.s. drpt, och kastad till
afgrunden)--fortstta med att skapa kroppar?. Satan kunde skapa ormar och
grodor, 2 Mos. 7:12; 8:7, redan p Mose tid. Icke underligt, att han kan
gifva antikrist en ny kropp, och att han kan skapa de frut under femte
inseglet beskrifna kropparne, uti hvilka hst, menniska, lejon och skorpion
ro frenade. Icke heller underligt, att han kan frambringa dessa
afgrunds_hstar_, som skola framrusa fver verlden vid den sjette basunen.

Kanske skola till sist muhammedanismens frkmpar, som nu legat i ddsriket
i rhundraden, tilltas (sedan de frst i likhet med antikrist erhllit nya
kroppar) att sprnga fram fver jorden p dessa afgrundshstar, hvilka utan
tillhjelp af deras ryttare ro mktiga nog att utfra detta frfrliga
ddandet af menniskor p jorden? Eller r det endast hstarna, som ro frn
afgrunden, och deras passiva ryttare vanliga menniskor, hvilkas framfart
str i frbindelse med Eufratsstaden (9:14) Babylons uppkomst i de sista
dagarna.

Att Babylon p nytt skall framtrda p verldsskdeplatsen bde som _stad_
och som _stat_, r klart bde af Uppb. 16:19; 18:2 och icke mindre af Dan.
2:45, der den stora bildstodens _alla delar_, slunda icke allenast
"jernet" (= de 10 vestromerska staterna), "kopparn" (= Grekland), "leret"
(= det turkiska vldet, inneslutande den kommande "konungen af Nordens
rike," Rysslands framtida vasallstat, hvarom mera framdeles) och "silfret"
(= Persien), utan fven "guldet" som r _Babylon_, skola _tillsammans
existera_ och _tillsammans krossas_ uti den yttersta tiden. Babylon mste
slunda p nytt blifva ett rike. Frst synes staden bli centralpunkten fr
den falska profetens vrldsreligion, och s hjertat fr ett nytt rike.

De folk, som nu bo deromkring, ro ju i allmnhet muhammedaner. Men detta
skall visst icke hindra dem att slita sig lsa ifrn Turkiets elndiga
styrelse. _Turkiets delning_ torde begynna vid _dess yttersta ster_ i
stllet fr dess yttersta vester, ssom mnga vntat. Vi torde snart
frvnas fver att finna Indiens och vestra Kinas mnga millioner
muhammedaner frena sig med muhammedanerna i Afghanistan, Persien,
Babylonien och Armenien om att upprtta ett nytt rike oberoende af
turkarna. Indien ensamt har 60 millioner muhammedaner (de andra lnderna
att frtiga), lngt bttre passande att regera n bde turkar och araber.
Att ett nytt, sjelfstndigt rike, Assyrien, skall finnas till under de
tusen ren, r klart af Es. 19:24: "P den dagen skall _Israel_ vara den
tredje till _Egypten_ och till _Assyrien_." I v. 23 lsa vi: "Och egyptier
och _assyrer_ skola tjena Herren."

Hvilken frnjelse r det icke att lsa om detta kommande frlsta assyriska
folk, d vi komma ihg, att de frfljda armenierna nu bo i dessa trakter.
Rolerna skola bytas. Nu ro de frtryckta; d kanske de skola herska. Om
det ock r Babylon, som under vredestiden spelar den ledande rolen och
Assyrien endast fr hjelpa till med Babylons grundande, s blir det dock
Assyrien och ej Babylon, som under de tusen ren skall hafva hedersplatsen,
ty Babylon skall efter dess brand aldrig mera uppbyggas. Uppenbarelseboken
18:21. Den sjette basunen synes slunda framstlla ovanliga rrelser bland
folken i och omkring Eufrat.


Kap. 10.

ngeln, som var kldd i en sky och med regnbgen fver sitt hufvud, kan
icke gerna syfta p Kristus, ssom somliga mena, ity att han sges svrja
vid "honom, som lefver i evigheters evighet," v. 6. Detta r nemligen samma
uttryck, som begagnas om Kristus, 1:18, hvilken der sger: "Jag var dd och
se jag r lefvande i evigheters evighet." Kristus framstlles dessutom p
flera stllen ssom skapare af himmel och jord, Joh. 1:3-10; Kol. 1:16;
Ebr. 1:10 m.fl.

Den lilla ppna boken kan nog vara densamma som i femte kapitlet. Att
bokrullen var liten, kan man ltt frst deraf, att pergamentet afvecklats
rullen, allt eftersom brytningen af inseglen frsiggtt. Nu voro alla
inseglen brutna, och endast den del terstod, som betecknade hndelserna
under det sjunde inseglets sjunde basun. Den var sledes "ppen," ej ssom
frut frseglad och "liten." Bokrullen i Uppb. 5 sges dessutom aldrig
hafva varit en stor rulle. Ssom ppen kunde den ock fverlemnas t ngeln,
som tycks hafva meddelat dess vigt och betydelse t Johannes. Johannes var
glad fver denna meddelelse. Den var "i hans mun st ssom honung." Men vid
genomtnkandet af dess innebrd, nemligen de strider och straffdomar, som
nnu mste komma fver jorden, och om hvilka han nnu mste profetera, blef
den honom bitter. "Den sved i hans buk." Han fick nemligen tillsgelse att
"ter profetera fver mnga folk och folkslag och tungoml och konungar."

Betydelsen af, att ngeln satte sin hgra fot p hafvet och den venstra p
jorden, blifver oss klar, nr vi i kap. 13:1, 11 komma att se, hvad som
menas med haf och jord. Med hafvet eller vattnen menas "folk, skaror,
folkslag och tungoml," 17:15. Det frsta vilddjuret eller antikrist skall
nemligen stiga upp ur det af politiska strider upprrda folkhafvet,
hvaremot det andra vilddjuret--den falske profeten--skall stiga upp ur
jorden--motsatsen till hafvet--det r ur den lugna, stilla, religist
anlagda delen af jordens befolkning. Genom att nu stta ena foten p hafvet
och den andra p jorden vill engeln visa, dels att han tager den i
besittning (liksom allt skulle tillhra Josua, p hvilket "hans fotablad
trdde," Jos. 1:3), dels att straffdomarna fver antikrists och den falske
profetens alla anhngare absolut frest, om de ej omvnda sig, och detta i
de dagar, d den _sjunde_ engelns rst hres. Hans rst synes sga s
mycket som: Bjen eder fr min Herre eller gn frlorade! Den ljd ssom
ett lejons rytande. P detsamma syfta de sju tordnens talande. De kallas
tordn, och fven om deras ord ro "frseglade," kunna vi i nog frst
deras syfteml.

Denna sista basun kommer att upptaga en tid af mindre n ett r, icke en
full "tid," v. 6. Ty att orden i v. 6 ej kunna betyda, att ingen tid skall
vara mer i detta uttrycks vanliga bemrkelse, r ju klart deraf, att tiden
ju icke d r slut. Nej icke ens denna tidslderns tid, ty vredessklarna,
terst ju, och de taga tid. Derefter kommer ju de tusen ren och sedan de
derp fljande tidsldrarna.


Kap. 11.

Det Guds tempel, som hr omtalas, r det tempel, som judarne skola bygga
efter deras tervndande i massor till Palestina, sedan brudskaran
upplyftats. Det r bygdt t Gud, och derfr kallas det Guds tempel. Att det
r samma tempel, som omtalas i Hes. 40-44, r ock ganska troligt. Hela
Palestinas yta, och icke minst Jerusalem, kommer dock att underg stora
frndringar fre de tusen rens begynnelse. Esaia sger: "Det berget, der
Herrens hus r, skall varda stldt uppfver andra berg och upphjdt fver
andra hjder," 2:2. Sakaria sger: "Hela landet skall frvandlas och blifva
lik Jordansltten, och staden skall varda hg och trona p sitt rum,"
14:10. Uti Uppb. 16:19 lsa vi, att "den stora staden" (som r Jerusalem,
se 11:8) genom en stor jordbfning "delas i tre delar." Es. 66:1-5 synes
visa, att Herren icke skall, tminstone i begynnelsen, blifva synnerligt
belten hvarken med deras tempel eller offrande, ej heller i allmnhet med
dem sjelfva.

"Himmelen r min tron" o.s.v., "hvilket r d det hus, _I_ skullen bygga
t mig?" v. 1. "Den, som offrar en oxe, han slr ihjel en man" (mandrpare
synas vara ibland dem, som offra), "den, som offrar ett fr (r som om) han
vrider halsen af en hund," "den, som frambr spisoffer (r som om) han
frambr svinblod" o.s.v. "Deras sjl frlustr sig med styggelser, s
skall ock jag vlja deras ofrd." Af v. 5 se vi, att ngra af Israel ro
gudfruktiga, och att de "hatas," "frskjutas" och begabbas af de andra.
Dessa utgra det "gossebarn," som fdes "i fdslovnda." Uppb. 12:2.
Derefter talar profeten om det gossebarn, som skulle fdas "utan vrk," som
framstller Israels frlsning vid Herrens nedstigande p oljoberget, och
frst derefter om den sllhet, som "skall ledas till henne ssom en strm"
o.s.v., (v. 12).

D:r Fjellstedt kommer till den fvertygelsen, enligt berkningarna i Hes.
40-44, att det nya templet skall byggas midt uti det heliga landet, _p
berget Garisim_ i nrheten af Sikem vid Mores eklund, hvarest han frst gaf
Abraham det lftet: "t din sd vill jag gifva detta land:" 1 Mos. 12:7.
Det r der, bergen Ebal och Garisim ro belgna. Den heliga staden, tror
han, skall byggas omkring tre a fyra svenska mil sder derom eller omkring
en och en half sv. mil norr om Jerusalem, hvarest det forna Betel var
belget. Staden skulle, enligt Melin, blifva en och en fjerdedels sv. mil i
fyrkant och templet omkring ett hundra alnar lngt och femtio alnar bredt.

D:r Fjellstedt tror, att templet hr i Uppb. 11:1 r detsamma, som omtalas
i Hesekiel, och sger: "Somliga tro, att ett dylikt tempel med sdan
gudstjenst kommer att finnas under den korta tid, som frflyter frn den
tidpunkt, d en del af Israels folk ter frsamlat sig till Judalandet, och
till dess de blifvit omvnda till Kristus," samt anfr hvad den utmrkte
kyrkolraren M. F. Roos sger: "Men nu betnke man, om icke Herren genom
profeten Hesekiel kunnat freskrifva Israel en srskild kyrko- och
polisordning p en tid, d det ter skall frsamlas i sitt land och utgra
en srskild frsamling."

Om nu de offer, som omtalas i Hes. 40-44, skola fortstta under de tusen
ren, mste man naturligtvis antaga, att dessa icke kunde peka framt till
ngon kommande Messias, utan hellre peka tillbaka till den, som redan
kommit, d.v.s. hafva ungefr samma betydelse, som nattvarden har fr oss.
Att offren skulle vara "till _frsoning_ fr Israel hus," 45:17, torde d
betyda detsamma som Jesu ord i nattvarden: "Detta r min lekamen" och "mitt
blod, utgjutet till syndernas frltelse." Dessa offer ro dessutom mycket
enklare n de mosaiska. Folket, som under gamla frbundet gfvo, allt
inberknadt, omkring 2/10 af sina skrdar, skola under den nya frordningen
gifva endast 1/60 af hvete och korn, 1/100 af oljan och 1/200 af boskapen
"ifrn Israels vatturika mark," Hes, 45:11-15,--hvilket naturligtvis
icke blir ngon uppoffring alls, nr man betnker, att hela landet r ssom
en lustgrd. Strre delen af kttet som offras blir naturligtvis frtrdt,
och det hela kan ju godt betraktas ssom vanliga krleksmltider. Af Es.
66:23 se vi, att fven den judiska sabbaten skll firas af Israel under de
tusen ren.

Det mste medgifvas, om Israel skall bygga en ny stor stad med ett nytt
tempel nu med det frsta, att det skulle g lngt lttare fr dem svl att
f rymligare plats som tilltelse att bygga 1-1/2 mil _norr_ om Jerusalem
n p Moria berg i sjelfva Jerusalem, ty der str nu Omars mosk, och den
fr man vl ej undan med det frsta. Det r fr frigt ganska vanligt i
Palestina, att stder byggas med samma namn ett godt stycke frn de gamla.
S r t.ex. frhllandet med det nuvarande Jeriko, som r belget ett godt
stycke frn det gamla Jeriko, men dock br det gamlas namn. Om sjelfva den
heliga staden blir 1 1/4 mil lng, s skulle det ej blifva fullt en svensk
mil frn det nuvarande Jerusalem till utkanten af det nya. "Hr r Herren,"
blir ju stadens nya namn, Hes. 48:35, hvilket ju ej hindrar, att den fven
kallas Jerusalem.

Om templet blir bygdt vid Sikem, s blir det p den hgst belgna delen af
Palestina, ty just der delar sig vattnet, s att en del rinner t
Medelhafvet och en del t Jordan, derfr ock ordet Sikems betydelse,
nemligen: rygg. Det r liksom p en bergsrygg. Om, ssom d:r Fjellstedt
tror, templet dertill blir bygdt upp sjelfva berget, vid hvars fot Sikem
ligger, nemligen p berget Garisim, synes det som om profetian i Es. 2:1
redan dermed gr i uppfyllelse. Orden der kunna ltt frsts s, att det
berg skall vljas till byggnadsplats fr Herrens hus, som r upphjdt fver
andra berg och hjder. Ett r sant, att om det blir bygdt der, fr det ett
sundt lge, redan som det nu r. Sikem r bekant fr sitt klara rinnande
vatten. Jag kommer nnu ihg, huru det tjuste mitt ga, d jag var der fr
ngra r redan.

Ett annat berg, Ebal, ligger p andra sidan om Sikem. P berget Ebal
uttalades "_frbannelsen_," och p berget Gerissim (eller Garisim)
vlsigneisen, 5 Mos. 27:14, 15. Kanske Herren till sist behagar att lta
templet byggas p Ebal, som r ngot hgre n Garisim (Ebals hjd r 920
meter, Garisims 870 meter), dermed visande att frbannelsen r borttagen
frn landet, och att Herren numera endast mnar vlsigna. Profetian i Es.
2:1 synes nnu bttre passa in p Ebal n Garisim. Jesu ord till den
samaritiska qvinnan: "Den tid kommer, d I _hvarken_ p detta berget
(Garisim) eller i Jerusalem skola tillbedja, utan i ande och sanning,"
skulle d ock f en mera bokstaflig uppfyllelse. Sikem vore ett passande
stlle att med ens gra slut p afundsjukan emellan Juda och Israel och
"gra dem till ett folk i landet p Israels berg," Hes. 37:22, ity att det
var just vid den derstdes sammankallade stora rdsfrsamlingen, som
Rehabeam, Salomos son, genom sitt ovisa svar sttte ifrn sig de tio
stammarna. Salomos rtte eftertrdare, Jesus, skulle slunda f godtgra
Rehabeams ofrstnd, och det till och med p samma stlle.

Detta tempel synes blifva bygdt med stor hastighet, ty enligt Dan. 9:27
skulle offren vara i full gng redan i midten af veckan, d antikrist
kommer dit och afskaffar dem samt uppstller frdelsens styggelse. Enligt
Dan. 8:13 synes det som svl _"offrens tid," "den delggande syndens"_
tid och "_helgedomens_ (templets) och _hrskarans_ (folkets)
_frtrampande_," skulle tillsammans upptaga 2,300 dagar, nemligen de sista
2,300 dagarne af de 2,520, som utgra de 7 ren. De frsta 220 dagarna
skulle slunda blifva anvnda till att erhlla tilltelse att bygga och
till sjelfva byggandet, hvarp offrandet omedelbart begynner. Detta tempel
kan nog byggas p mycket kort tid, om allt gres i ordning frut, ssom ju
frljudes, att portar och pelare fr detta ndaml redan tillverkas i olika
lnder. Kanske man skall hra hammarslag lika litet nu som vid Salomos
tempels byggande. Man behfver endast tnka p, huru p f dagar stora hus
springa upp nu fr tiden (ssom i Amerika), om penningar endast finnas fr
handen. Judarnes millioner kunna nog gra, att detta tempel blir bygdt
(ssom rsdagsuppfyllelsen visar, hvarom mera sedan), p lika mnga dagar
som Esras tempel p r, eller p _49 dagar_.

Angende _de tv vittnena_, 11:3, hafva vi redan frut nmnt, att de ro
tv profeter och fven nmnt, nr de upptrda (nmligen omkring 2-1/2 r
efter de 7 rens brjan) och huru vidstrckt de skola vittna (fver hela
jorden). Att den ena profeten r Elia, r man enig om p grund af lftet i
Mal. 4:5. Uttrycken "eld gr af deras mun och frtr deras fiender" och att
de hafva makt att tillsluta himmelen under de 3-1/2 r de profetera,
pminna ju starkt om Elia. 1 Kon. 18:38; Jak. 5:17. Uttrycken "sl jorden
med allehanda plga" och "frvandla vatten till blod," pminna starkt om
Mose. Det torde vara desamma tv, som frr en gng visade sig p
frklaringsberget. (Dock passar Enok ock mycket vl som den ene. Enligt
Juda bref r Enok den store domsprofeten.) Ej frrn de slutat sitt
vittnesbrd, kan antikrist dda dem.

Ngon torde undra p, huru Elia och Mose (eller Enok) skola kunna d. Svar:
Elia, liksom Enok, for visserligen till himmelen, men det str ej, att han
fick frhrligad kropp. Han kunde ej en gng f det, i ty att Jesus d ej
ftt vara den "frstfdde frn de dda, p det att han i allt skulle vara
den frmste." Kol. 1:18. Elia blef upptagen fr att st "infr jordens
Herre," men utan att f frhrligad kropp. Han kan slunda komma tillbaka
till jorden och d, uppst och fara till himmelen. Angende Mose synes ju,
att han mste d tv gnger, om han skall tervnda och ddas. Detta r ej
omjligt, ty Lasarus dog ocks tv gnger. Tertullianus sger: "Enok och
Elia blefvo bortryckta utan att se dden; deras dd r blott uppskjuten, p
det att vid deras tillkommande lidande och dd deras blod m utrota
antikrist." Andra kyrkofder hafva antagit detsamma; deribland fven
Luther, som sagt, att han ej ville strida emot en sdan uppfattning.
Judarne vnta s ifrigt p Elias ankomst, att de alltid framstta en stol
fr honom vid hvarje pskhgtid.

Vid de tv vittnenas himmelsfrd ddas sjutusen menniskor genom en
jordbfning i Jerusalem, och detta antal sges vara en tiondedel af staden.
Om befolkningen vore jemnt spridd fver staden, skulle Jerusalem vid den
tiden slunda hafva 70,000 invnare. Nu har den redan lngt mer n detta
antal, om de som bo utom murarna medrknas. Men straffdomar skola bortrycka
en del af dessa. Ja, kort fre Herrens nedstigande p oljoberget, skall
hlften bortdrifvas i landsflykt samtidigt med, att tv tredjedelar af
landets hela invnareantal skola utrotas. Sak. 13:8; 14:2. Det r om denna
landsflykt, Herren talar i Matt. 24:20: "Bedjen, att eder flykt icke sker
om vintern eller om sabbaten," hvilken flykt han sger skall ske _under den
stora vedermdan_. Mrk skilnaden p flykten vid: Jerusalems frstring,
Luk. 21:21, och den flykt Matteus talar om! (Mrk ock, huru lrjungarne uti
Lukas ev. endast frgade angende tecknen fr Jerusalems frstring,
hvaremot de i Matt. 24 frgade fven om tidslderns slut.)

Vid slutet af kap. 11 ljuder den sjunde basunen, hvilket framkallar utropet
frn de tjugofyra ldstes lppar, som "sutto infr Gud p sina troner":
"Verldens rike har blifvit vr Herres och hans Smordes, och han skall
regera" o.s.v. "Och tiden kom, att de dda skulle dmas och att du skulle
lna dina tjenare" o.s.v. Mrk, att det ej str hr, att ngra dda
uppstodo, utan endast att de "dmas." De rttfrdiga voro redan uppstndna,
ehuru ej lnen utdelats till dem, tminstone offentligt. Men nu skall det
ske vid Herrens nedstigande p oljoberget. Det r dock mjligt, att med
dessa "dda" menas de tv klasser, "sjlarna under altaret" och "dem, som,
ej tillbedt vilddjuret," Uppb. 20:4, hvilka uppst efter satans bindande
och hvarmed den frsta uppstndelsen af slutas.

Uti kap. 11:19 lsa vi, att Guds "frbunds ark blef sedd i hans tempel" och
i 15:5, att "vittnesbrdets tabernakels tempel i himmelen ppnades." Ett
tempel synes slunda finnas i himmelen, men i kap. 21:22 lsa vi: "Och
tempel sg jag _icke_ deruti (nmligen i den himmelska staden), ty Herren
Gud r dess tempel och lammet." Huru frst detta? Som vi veta, fick Mose
befallning att gra allt efter den frebild, som blef honom visad p.
berget. "Afbilderna af de himmelska tingen" renas med "kalfvars och bockars
blod," men "de himmelska tingen sjelfva behfva bttre offer." S lsa vi i
Ebr. 9:23.

Det tabernakel, som Mose gjorde, hvilket var en frebild till Salomos
tempel, var slunda endast en kopia af ett annat tabernakel i himmelen, som
var urbilden. Likas med templet. Urbilden fins i himmelen. Det r der det
verkliga r bde rrande tempel, ark, guld och delstenar, kronor och
palmer, lifstrd och lifsfrukt. Hvad vi hafva hr nere r i bsta fall bara
kopior, aftryck, frspel. Det r mjligt, att templet i Hes. 40:40 r den
sista kopian, som behfver gras af det himmelska templet, och att
originalet sedan ej lngre behfs i himmelen.

Rrande tabernaklet sges himmelen sjelf vara i denna helgedom. "Kristus
har icke ingtt i en helgedom, som r gjord med hnder, ssom en motbild
till det sannskyldiga, utan i sjelfva himmelen." Ebr. 9:24. Det r detta
tabernakel, nmligen det himmelska Jerusalem, som han skall uppsl p den
nya jorden efter de tusen ren, d det skall heta: "Se, Guds tabernakel
bland menniskorna." Uppb. 21:3.


Kap. 12.--Solqvinnan och gossebarnet.

Kunna vi bestmdt veta, hvem denna qvinna r? Vi lsa, att t henne "gifves
den stora rnens tv vingar, att hon skulle flyga ut i knen till sin
plats, der hon nres under _tid_ och _tider_ och _en half tid_, fjrran
ifrn ormens syn." Detta samma tidsuttryck hafva vi i Dan. 7:25, der vi
lsa, att "den hgstes heliga" eller Daniels folk, "ditt folk," som de
kallas i kap. 12:1, nmligen judarne, skola vara gifna i antikrists hand
fr "en tid, tv tider och en half tid." Qvinnan r slunda _Israel_, som
ju ofta i bibeln liknas vid en qvinna, ehuru ofta en Herren otrogen qvinna.
Hes. 16:35. Herren Gud sger, att han skall "trolofva sig med Israel i nd
och barmhertighet," Os. 2:19, och att "han, som har skapat dig r din man."
Es. 54:5.

Israel r slunda i egentlig bemrkelse Guds, faderns, brud, hvaremot det
nya frbundets folk, frsamlingen, r den brud, som sonen har utvalt. Hon
kallas "_lammets_ hustru." "Denna hemlighet r stor (om att en man skall
blifva hos sin hustru och de tv blifva ett ktt), men jag sger det om
_Kristus_ och om frsamlingen." Ef. 5:32. Om nu qvinnan i Uppb. 12 r
Israel, s f vi dock icke frst, att dermed menas Israel under alla tider
och tillstnd, utan om Israel sdant, som det kommer att framst under den
tid, hvarom Uppb. 6-19 talar, nmligen under vredestiden, vedermdans tid.

Hon r "bekldd med solen." Uti Ps. 84:12 lsa vi: "Herren Gud r sol och
skld," och uti Es. 62:1: "Fr Sions skull vill jag ej tiga, till dess att
dess rttfrdighet uppgr ssom _solens_ sken." Solen syftar slunda p den
Gud, som d upprttar frbundet med Israel samt p den rttfrdighet, som
skall bli fljden deraf. "En vecka, skall gra frbundet starkt t mnga,"
sger Herren. Dan. 9:27. "Si, de dagar skola komma, d jag skall gra ett
nytt frbund med Israels hus och Juda hus." Jer. 31:31. Israel ssom en
nation eller tminstone dess representanter i Palestina skola omslutas af
denne Israels Guds hrlighet, ssom vi omslutas af solen, d vi vistas i
den. Israels folk har frut liksom bott i skuggan, nu kommer det i
solljuset. Mnen r nattens drabant och en bild af mrkrets rike. Den har
hon under ftterna, d.v.s. herskar fver den, fver mrkret slunda. De
tolf stjernorna ro icke nattens stjernor utan delstenar uti hennes krona
och syfta tydligt p de tolf Israels stammar. Det var elfva af dessa tolf
stjernor, som redan Josef sg buga sig fr honom, och sjelf var han den
tolfte, och hvilkas namn st inskrifna p de 12 perleportarna till det nya
Jerusalem. Uppenbarelseboken 21:12, 21.

Qvinnans barnsnd syftar naturligtvis p de stora lidanden, som ro
frenade med gossebarnets framfdande. Det r intressant att lgga mrke
till, att denna qvinna, ssom redan r antydt, har mer n ett gossebarn.
Detta i Uppb. 12 kap. framfdes _med_ vrk ("i fdslovnda"), men vi lsa
om ett annat, som framfdes "_utan_ vrk." Es. 66:8. "Innan hon har knt
ngon vnda, fder hon barn; innan hon haft ngra fdslosmrtor, blifver
hon frlst med _gossebarn_. Hvem har hrt och sett sdant? Kan p en dag
ett land frambringas, eller kan _ett folk_ fdas p en gng."

Eftersom nu qvinnan r Israel, blir det sjelfklart, att fven gossebarnet
hr r ngon srskild klass af Israel, d.. sdana deraf, som frst komma
till mognad. Det frsta gossebarnet frlsas under vedermdans tid, d
draken str redo att uppsluka detsamma. Det upplyftes redan fre midten af
veckan, ty qvinnan d.. den judiska nationen i sin helhet, som mste flyga
ut i knen undan ormen, blef der under de senare 3-1/2 ren.

Gossebarnet i Es. 66 deremot frlses, nr Herren nedstiger p oljoberget,
eller "nr han kommer med eld och hans vagnar ssom en storm, fr att lta
sin vrede utbryta i gld," Es. 66:15. Hans vrede skall d drabba hans
fiender, men fr Israel kommer han ssom en befriare, nedgrande de
antikristiska iderna. Det r d det hrliga vckelsemtet, beskrifvet i
Sak. 12:10, skall ega rum, d Israel "skall vnda sina blickar till den de
hafva stungit och hlla klagolt fver _honom_, ssom fver _ende sonen_."
De grta d srskildt fver _en viss synd_, nemligen fver den, att "ende
sonen" s lnge blifvit af dem missknd, men de f strax drnka alla sina
synder i kllan, omtalad i fljande kapitel. "P den dagen skall en klla
varda upplten fr Davids hus och Jerusalems inbyggare emot synd och
orenlighet," Sak. 13:1. Detta blir det gossebarns fdelse, som sker _utan_
vrk. Det frstfdda fr dock dubbelt arf, i det att det "upplyftes till
Gud och till hans tron," under det att det sista fr en _jordisk_
hrlighet. De frra styra frn himmelen; de senare frn jorden.

Somliga vilja af kap. 19:15 bevisa, att Kristus r gossebarnet. Att detta
icke gr att bevisa (annat n mjligen uti ngon slags freskuggande
uppfyllelse) ses bde deraf, att samma ord "styra med jernspira" anvndes
om Guds frsamling, 2:27, och skulle af samma grund kunna tydas p henne,
samt deraf, att Johannes skref om sdant, som "snart _skall_ ske," 1:1, och
ej om sdant; som _hade skett_. Kristi uppstndelse var redan skedd, nr
Johannes fick uppenbarelsen om gossebarhet, och slunda kan gossebarnets
upplyftande till Gud och hans tron icke syfta p Kristi uppstndelse.

Jesus kan nog hlla i jernspiran, fven om han ej r gossebarnet, och Guds
frsamling likas. Med denna jernspira frsts ju tydligt det
rttfrdighetens regemente, som skall fras fver jorden under rikets tid.
Samma ord (rabdos), som hr r anvndt fr spira, begagnade fven Paulus,
d han sger: "Skall jag komma till eder med _ris_ (kpp, staf), eller med
krlek och saktmodig ande?" 1 Kor. 4:21. Under de tusen ren skall god
frsamlingstukt hllas ibland hela jordens befolkning, och hvarje
skrymtande Ananias och Saffira kommer d att utrotas. Ordet "jernspira"
syftar helt enkelt p, att intet motstnd d skall tlas mot Guds
regemente. Gud och Kristus hlla slunda tag uti fversta ndan af denna
jernspira, gamla testamentets heliga och Guds frhrligade frsamling hlla
sina hnder under dem p spiran, derunder andra frlsta af judar och
hedningar, som upptagits under vedermdan, derunder gossebarnet i de nedre
luftrymderna och sist Israel p jorden, som ju skall ssom jordisk
underregent styra de andra nationerna. Det blir dock icke endast jernspira,
utan fven _lammets_ spira; jernspira, om ngra skulle falla p den idn
att blifva affllingar och gra uppror, men eljest r det det milda lammet
och hans himmelska heliga, som ock ftt lam-natur ssom hans, hvilka skola
trycka prgeln p de tusen rens fridslla regering. Att nu flera klasser
af heliga finnas, r klart af bibeln, likas r klart, att icke alla
bortryckas samtidigt, emedan de ej ro mogna. D:r Seiss ppekar, huru fven
Selnecker (vid Uppb. 19:5) likasom Luther och andra nyare kyrkolrare hafva
medgifvit, att de heliga med _vissa mellanrum_ bortryckas eller uppvckas.

Det frsta gossebarnets upplyftande frorsakar strid i himmelen. Hvarfr,
frga vi, blef ingen strid i himmelen, d Guds frsamling upplyftades 3-1/2
r frut? Svaret r ltt att gifva. Guds frsamling _stannade_ aldrig uti
de lgre luftrymderna, ssom detta gossebarn skall gra, utan fortsatte sin
vg med Jesus nda till tronen. Likasom han "uppfor _fver_ alla himlar,"
Ef. 4:10, s gjorde hon.

Brudskaran drog endast _genom_ det territorium, som beherskas af "de onda
andemakterna i de himmelska rymderna," och det gick vl s fort, att satan
knapt hade tid att vnda sig om. Annat blir det med gossebarnet, hvilket
synes vara bestmdt att utgra liksom en _mellanlnk_ mellan de frlsta af
Israel p jorden och Guds frsamling (och de frlsta i allmnhet) i
himmelen. Nr gossebarnet kommer, ljuder det till satan och hans anhang
ungefr s: "Skynden ut hrifrn, ty vi skola nu bo hr. Lufthimmelen skall
rensas, tills lammets och brudens brllopsresa skall fretagas genom den
ned till jorden, och sedan skall den frblifva ren fr evigt!"

Detta aflper ej utan krig. Satan gifver icke s ltt upp sitt omrde, och
derfr mste saken afgras genom _krig_. Mikael, Israels skyddsngel, Dan.
10:21; 12:1; Jud. v. 19, och hans nglar uppst och hjelpa till i striden
fr deras skyddslingars vlfrd och rttigheter. Gossebarnet begagnar
"lammets blod" ssom vapen, d.v.s. den Jesu eviga lifskraft, som de hade
boende uti sig fven i skyn, och de aflade vittnesbrd om deras rttighet
att intaga det omrde, som Jesu blod hade kpt och nu skulle rena. De
himmelska tingen skulle nemligen renas med bttre blod n bockars, Ebr.
9:23. Blodet var utgjutet fr att rena sjelfva den lgre himmelen. De
stredo i detta medvetande, de aflade detta "vittnesbrd," v. 11, och--"de
fvervunno honom," v. 11. De hade ofta p jorden sett dden i ansigtet,
slunda innan de framfddes, d.v.s. innan deras antal blef fullt, men
ehuru de aldrig dogo, "lskade de dock icke sitt lif allt intill dden,"
d.v.s. de hade varit redo att d nr som helst, om det hade behfts. Deras
mannamod p jorden gjorde dem passande fr striden i himmelen. Den skara,
frn hvilken jubelsngen fver satans nedstrtande, v. 10, kommer, r nog
bde gamla och nya frbundets frklarade helgon i himmelen.

Med "brderna," som blifvit af satan anklagade, menas nog gossebarnet.
"Satan--vardt nedkastad till _jorden_,--och hans nglar blefvo
nedkastade med honom," v. 9. "Ve jorden och hafvet! Ty djefvulen har stigit
ned till eder i stor vrede, vetande, att han icke har lng tid," 12:12. Ej
underligt, att satan nu r vred, vetande, att han frlorat ett mycket stort
omrde, och nnu mera, d han nog r medveten om, att detta ej r hans
sista utkastande, ty efter 3-1/2 r skall han kastas "till afgrunden,"
20:3, och efter de tusen ren "till eldsjn," 20:10.

3-1/2 r fre denna tid hade frsamlingen tagits bort fver hans hufvud och
nu gossebarnet. Hvad r allts nu att gra? Jo, han vnder sig nu mot
qvinnan, som fdt gossebarnet, d.. mot den judiska nationen, som nnu r
qvar p jorden. Fljden blef, att hon mste "fly till knen." Enligt mngas
frmenande blir detta samma ken, der Israel frr blef "nrd" p ett
underbart stt i fyratio r, nemligen Sinais ken. Draken sprutar ur sin
mun vatten ssom en flod efter qvinnan, d.. han uppvcker jordens armer
till krig mot henne. Dessa armer frgs, ssom det skedde med Korahs,
Datans och Abirams rote derigenom, att jorden ppnade sin mun och
uppslukade floden, d.. ddade armerna. Detta antikrists infall i
Palestina synes vara det andra i ordningen, beskrifvet i Dan. 9:27;
11:29-39, vid hvilket han afskaffar "det dagliga offret" och uppstter
"frdelsens styggelse." Draken gr d bort att strida mot "de friga af
qvinnans sd, som hlla _Guds bud_ och hafva _Jesu vittnesbrd_." Qvinnan
har slunda mer n tv gossebarn. Emellan de tv frut nmnda framfdas
dessa, som, hr nmnas. Vi se lngre fram i tiden dessa helgon i kap. 14:12
beredda p att d, om det gller, lyckliga genom lftet: "Saliga ro de
dda, som i Herren d hrefter," eller att upplyftas, om Gud hellre s
vill. En del af dem synas d och hvila sig frn sitt arbete under den tid
af omkring ett r, som nnu d terstr, d.v.s. under det, att de sju
vredessklarna utgjutas, och en del af dem synas blifva upplyftade, ty vi
se dem i kap. 15 samtidigt st p glashafvet. Uttrycket "Guds bud och Jesu
vittnesbrd," 12:17; 14:12, och att de sjunga "_Moses_ och lammets sng,"
15:3, synas visa, att dessa frlsta ro af Israel, slunda qvinnans tredje
och fjerde gossebarn. De 144,000, som beseglas omkring ett r efter veckans
midt, bra nemligen ock rknas till qvinnans gossebarn, till "de friga af
hennes sd;" det i Es. 66 r ett af de sista.

Det sista vi se i detta kapitel r, att draken stod vid folkhafvets strand,
blickande efter antikrists uppkommande till sin hjelp uti att skaffa honom
nya hrar att dermed frflja de rttfrdiga hvarom nsta kapitel handlar.


Kap. 13.--Antikrist.

"Och jag sg ett vilddjur uppstiga ur hafvet, och det hade tio horn och sju
hufvud och p sina horn tio diadem" o.s.v.

Nr man frst lser uttryck sdana som dessa, uppstr ltt den tanken:
Sdana mystiska framstllningar lnar sig aldrig ens att ska frst. Men
om man s finner, att Gud sjelf samtidigt lemnat frklaring p dem, stller
sig saken helt annorlunda. Se hr Guds egen frklaring: "De tio horn" ro
"tio konungar," 17:12, och "de sju hufvuden" likas "sju konungar," v. 9,
eller "sju berg." Horn tyder p styrka; hufvud p frstnd, ledning, rd.
Vilddjuret sjelft frklaras ock vara en konung, nemligen "_den ttonde_,"
17:11.

Hvarje frsk att f vilddjuret att syfta p ngot visst rhundraden
lngvarigt system strandar slunda mot Guds ords bestmda utsago, att
vilddjuret r en _konung_, nemligen "syndens menniska" eller den sista
antikrist,[8] och en sdan kan ju icke lefva under rhundraden. Uti den
romerska kyrkan eller den romerska staten kan man p det hgsta spra en
slags freskuggande historisk s.k. rsdagsuppfyllelse, men fven denna
frst nu vid tidslderns _nde_. Skulle man d nja sig med denna skugga
och lemna sjelfva varelsen, d gjorde man samma grofva misstag, som om man
blefve s frtjust i en vns portrtt (som ju egentligen r hans skugga),
som sndes en p frhand, att man glmde, att vnnen sjelf komme efter. Vi
f aldrig glmma, att Gud skrifvit hvad han menat och menat hvad han
skrifvit; och att s tro blir i lngden skrast.

Portrttets studerande p frhand kan hafva sin betydelse fr att lra oss
knna igen vnnen, d han kommer. Och likas kan profetiornas skugga, den
historiska tolkningen, hjelpa oss att i vissa punkter f en id om visse
hndelsers frhllanden till hvarandra, tidslngd m.m. I detta ljus vilja
vi i denna bok allt emellant gifv hntydningar till rsuppfyllelsen. (Se
fven tabell III hrom.)

Vi se slunda uti det frsta vilddjuret en stor konung framstld fr oss,
som har sju hufvud, d.. sju riksrd. Likasom vi lsa om konung Xerxes sju
riksrd uti Esters 1:14: "Och de, som voro honom nrmast, voro sju
hfdingar i Persien och Medien, som sgo konungens ansigte och sutto
_frmst i riket_." Hvad menar konung Oscar II med ordet "vi" d han sger:
"Vi Oskar med Guds nde?" Naturligtvis sig sjelf och sina ministrar. Dessa
tillsammans blifva "vi Oscar." Likas utgr antikrist sjelf och hans
rdgifvare tillsammans den antikrist, som om han skulle begagna det
uttrycket, icke skulle sga: "Med _Guds_ nde," utan med satans, ty det
heter, att draken gaf _honom_ sin kraft och tron och stor makt, 13:2. Vi
frst den skilnad som ligger i uttrycket: "Jag Oskar" och "Vi Oskar." I
frra fallet menas konungen personligen och i senare konungen och. hans
ministr.

Likas se vi understundom antikrist framtrda ssom ett af vilddjurets
hufvud, 13:3, och understundom ssom det vilddjur, som eger alla hufvuden.
Det var t.ex. icke antikrist tillsammans med sitt ministerium, som blef
ddad, gick ned till afgrunden och uppsteg derur, 13:3; 11:9, utan endast
konungen personligen. Antikrist slunda sjelf ett af dessa hufvud, eller
med andra ord: konungen utfr personligen ett af ministrarnas groml. Han
tager, rrande ngot visst departements angelgenheter, endast rd af sig
sjelf.

Huru frst, att "fem hafva fallit, en r, och den andre har nnu icke
kommit, och nr han kommer, skall han icke lnge frblifva," 17:10, under
det att Johannes dock sg, att vilddjuret hade alla dessa sju hufvud
qvarsittande p en gng? Vi veta, huru en konung byter om ministr. Om ej
den ministr, som representerar en viss politisk fraktion i ett land,
vinner frtroende fr sina rd och kan drifva dem igenom, utan oppositionen
blir fr stor, utnmner konungen ngon att bilda en ny eller gr det sjelf.
Men d vljas i regeln nya personer. Antikrist ter synes kunna frndra
sitt ministerium utan att byta om personerna med undantag af, att den
frnmste ministern (premierministern, rikskansleren) fr afg och intaga
en annan ministers plats. Nr Birmarck "fll" ssom rikskansler i Tyskland,
hade det nog icke lyckats kejsaren att f honom qvar uti ngon gren af
ministeriet, men antikrist synes hafva strre makt med sina rikskanslerer.
Om ngons politiska uppfattning bland dem icke lngre r gynnsam fr
antikrists politik, fr han aftrda ssom rikskansler och dock innehafva
ngot annat mbete i hans ministr.

Fatta vi terigen saken, s, att dessa hufvud efterhand verkligen fllo
helt af vilddjuret, s blir den enkla bilden af _sju furstliga
rikskanslerer_, som frndras allt efter konungens godtycke, tillrcklig.
Att fem hafva fallit, betyder sledes, att antikrist _vid den tidpunkt_ uti
den profetiska utvecklingen, _som hr skildras--_ slunda visst icke vid
den tidpunkt, d Johannes lefde (se 17:1, 3)--sedan frskt med de fem
olika regeringsformer, dertill rdd af lika mnga konungsliga rdgifvare.
Att "en r" betyder, att han nu tog rd af den sjette, hvarefter skulle
komma en sjunde, hvars rd han dock skulle taga blott en kort tid eller som
det heter: "Nr han kommer, skall han icke lnge frblifva," 17:10, d. v.
s. ssom hufvud eller rdgifvare t antikrist.

Vi kunna ltt frst, att antikrist skall frst sig p, att likt
kameleonten frndra frg allt efter omstndigheterna. n r han full
anarkist, som synes vara hans frsta id om regering, sedan kanske mera
sansad eller socialist, n r han demokrat och ordar om folkstyrelse, n
vill han hafva inskrnkt monarki och n despotism o.s.v. och till sist
kristokrati och teokrati, d.. hri utgifver sig sjelf fr att vara frst
Messias och sedan Gud sjelf. Ibland r han religionsvnligt stmd ssom i
Uppb. 17:3, d han br skkan eller den falska gudaktigheten, ibland
terigen religionsfiendtlig, ssom d hans tio konungar "hata skkan och
brnna henne upp i eld," 17:16, hvilket senare dock icke intrffar frrn
under vredessklarna, sledes alldeles p slutet.

Det synes, som om han kommit till den hjdpunkten att kalla sig Gud redan i
midten af veckan, Dan. 9:27, d han uppstter sin egen bild uti templet
och tillbedes. Uti 2 Tess. 2:3-4 lsa vi om "syndens menniska, frderfvets
son, att han stter sig i Guds tempel ssom en Gud och fregifver sig sjelf
vara _Gud_." Frst _derefter_ kommer hedningarnas frtrampande af den
heliga staden i tre och ett halft r. Uppb. 11:2.

Det sjuttonde kapitlet synes beskrifva antikrists stllning just fre den
tidpunkt, d svl han sjelf som hans tio generaler--de tio hornen med
hvilka vilddjuret stngas--f verldsvlde. De tio hornen, 17:3, hafva
inga diadem p sig, som de samma hornen hafva i kap. 13:1. De sgas "nnu
icke ftt rike," 17:12, vid den tidpunkten uti synen, som d upprullades
fr Johannes. Men de sgas skola "f makt" ssom konungar eller f
_konungamakt_, d.. blifva verkliga konungar "tillika med vilddjuret,"
d.v.s. samtidigt med att antikrist blir konung fver jorden, som sker i
midten af veckan.

Denna heder att blifva verldsherskare erhller antikrist dock ej, frrn
han varit i afgrunden och der af satan ftt sin uppstndelsekropp. Det r
ssom uppstnden (eller sedan "ddssret blifvit lkt") som "hela jorden
sg med frundran efter vilddjuret," 13:3, alldeles som Kristus ssom
uppstnden fick det vidstrckta verldsinflytandet. Samtidigt f hans tio
generaler deras konungsliga makt och myndighet. Det r p denna hndelse
allt vntar i Uppb. 17. Det blir slunda ltt att frst uttrycken
"vilddjuret, som du sg, var, men r icke, och det skall uppstiga ur
afgrunden," 17:8, eller "skall komma," v. 8. De betyda helt enkelt, att
antikrist _hade varit_ p jorden (dock utan att vara krnt till
verldsherskare), nu _var_ han _ej der_, ty han var i afgrunden, men _skulle
uppstiga ur afgrunden till jorden_, vid hvilket tillflle hans krning
skulle frsigg.

S snart antikrist uppstigit ur afgrunden och af draken ftt all hans makt
och visdom (liksom Gud gaf all makt t sin son) synes han ej lngre bry sig
om ngra rdgifvare. Den sjunde, som "icke skall lnge frblifva,"
afskedas, hvarp antikrist synes bli sin egen rikskansler, d.v.s. han
tager rd af ingen utom sig sjelf under de sista tre och ett halft ren.
Det r han sjelf, som r "den ttonde" och som gr till frtappelse,
nemligen vid Herrens nedstigande p oljoberget, 19:19, 20. Att den ttonde
sges vara af de sju, nemligen dessa hufvud, d.. rdgifvarena, visar, att
antikrist redan fre sitt nedstigande till afgrunden ngon tid personligen
sktt rikskanslersembetet, d.v.s. varit sitt eget hufvud eller rdgifvare,
hvilken stllning han ansett sig tvungen att d uppgifva. Detta synes af
uttrycket "en r," v. 10, hvilket bevisar, att ngon sktte det arbetet,
medan antikrist var i ddsriket.

Det berttas frn Voltaires dagar, att en gng en stor fest hlls till hans
ra, hvarvid fven en p Herren troende var nrvarande. P tillfrgan, hvad
han tyckte om Voltaire, svarade han helt lugnt, att det var "en sak till,
han borde hafva gjort, s hade folk trott p honom bttre." "Hvad mnde
detta vara?" blef den undrande frgan af den, som frst stlt frgan till
honom, hvilken ju menade, att Voltaire dock hade gjort allt mycket vl, som
s kraftigt bidragit till att afskaffa all religion i Frankrike, att ordna
om en hvilodag hvar tionde dag i stllet fr hvar sjunde, att frvandla
domkyrkan i Notre Dame i Paris till en teater, der frnuftets gudinna
tillbads. "Jo," blef svaret, "han borde hafva dtt och sedan _uppsttt p
tredje dagen_."

Det r fven uti denna punkt, som antikrist skall lyckas efterapa Kristus
och derefter begynna hda Gud och "dem, som bo i himmelen" samt strida mot
de heliga, som ro p jorden, 13:6,7. Det r d, han riktigt skall visa sig
lik "_leoparden_" uti list, lik "_bjrnen_" uti att snderrifva och lik
"_lejonet_" uti att sndermala med sina tnder och frskrcka genom sitt
rytande, 13:2. Det r d han fr "makt fver alla stammar och folk och
tungoml och folkslag," v. 7. Det r d "_alla_, som bo p jorden, skola
tillbedja det, hvilkas namn frn verldens grundlggning icke ro skrifna i
det slagtade lammets lifsbok," v. 8. En sdan makt har aldrig hvarken det
romerska riket, ej heller pfvedmet haft. Mrk, huru det om de heliga, som
hr besegras, sges, att deras namn ro skrifna i lifsboken "_frn_
verldens grundlggning," 13:8; 17:8, hvaremot det om Guds frsamling heter,
att de "ro utvalda i Kristus _fre_ verldens grundlggning," Ef. 1:4.
Under denna frskrckliga antikristiska vedermda uppmanas de troende, v.
10, att ej d ska begagna vld mot vld, svrd mot svrd, ity att svrdet
i s fall skall drabba dem rttvist och de ingen ln f fr sitt lidande.
Deras vapen skall vara "tlamod och tro," och om de ddas, f de
martyrernas hrliga lott.


Det andra vilddjuret--den falske profeten.

Vilddjuret, som uppstiger ur jorden, d.v.s. ur det solida, religist
anlagda element af jordens befolkning, r _den falske profeten_, hvilket vi
tydligt kunna se genom att jemfra uttrycken: "Gra tecken," v. 13, "och
det _frvillar_ dem, som bo p jorden, uppmanande dem att gra en _bild t
vilddjuret_," v. 14, "det gr s att ingen kan kpa eller slja, utom den,
som har _mrket"_ v. 17, med samma slags uttryck uti Uppb. 19:20 om den
falske profeten: "Vilddjuret vardt gripet tillika med _den falske
profeten_, som i dess syn hade gjort _tecken_, med hvilka han hade
_frvillat_ dem" o.s.v. "De blefvo _bda_ kastade i den brinnande sjn,"
heter det, visande ganska tydligt fven der, att ocks antikrist r en
person, att vi slunda hafva att gra med tv personer, af hvilka den
senare (den falske profeten) str uti en sdan stllning till den frra
(antikrist), att hans embete gr ut p att f folk att tillbedja honom.

Antikrist r den politiske mannen och den falske profeten den religise.
Liksom antikrist lyckas samla all _verldslig_ makt uti sina hnder, skall
det lyckas den falske profeten att samla all _religis_ makt uti sina. Han
skall lyckas f alla religionssystem att sammansmlta till ett. Hans motto
skall bli det gamla tyska ordsprket: "Wir haben ja alle einen Gott, Krist,
Jude, Trk und Hottentot" (= vi hafva ju alla en och samma Gud, vi m s
vara kristna, judar, turkar eller hottentotter), eller den id, som vckts
genom de religisa parlament, hvilka allt sedan vrldsutstllningen i
Chicago blifvit s omtyckta. "Alla religioner ro ungefr lika goda," det
r slagordet. "Vi hafva ju en och samma Gud, och alla religionslrarne,
sdana som Buddha, Confucius, Zoroaster, Kristus, Moses och Muhammed voro
ju alla goda och ungefr lika goda. Och vi bra lra af dem alla det som r
godt, om der finnes ngot, som vi ej sjelfva frst" o.s.v.

Det lr icke heller blifva svrt fr den falske profeten, som troligen blir
det strsta spiritualistiska medium, som verlden ngonsin har sett, att
genom sina under sammanfra alla menniskor till ett. Han erknner deras
lror, att brja med tminstone, men med tillgg af sina egna. Muhammed var
en vrdig fregngare till honom, ty han menade sig hafva upptagit det goda
bde hos kristendom och judendom, hvartill han fogade sina egna
uppenbarelser. Den falske profetens alla planer g ytterst ut p att kunna
f menniskor att tillbedja antikrist. Detta skall ocks lyckas honom, men
frst nr antikrists "ddssr blifvit lkt," v. 12, d.v.s. sedan han
uppstigit ur afgrunden.

Den falske profeten r slunda falsk uti allt, hvad han gr, och r uti det
hnseendet nnu vrre n skkan, hvarmed hans anhngare af Herren benmnas,
ty mnga af dem ro nog uppriktiga uti sin falska tro. Det r intressant
att se, att ingenting namnes om ngra tgrder af den falske profeten, d
till sist antikrists generaler, sedan de en lng tid ltit skkan rida p
sig, 17:3, begynna "hata skkan och gra henne de och naken och ta hennes
ktt och uppbrnna henne uti eld." (Detta synes ske strax fre den sjunde
vredessklens utgjutande, slunda alldeles p slutet.) Han kan naturligtvis
ej hjelpa dem att nedgra det system, som han sjelf frambragt, hvilket
skulle se alltfr illa ut. Han tiger derfr helt stilla, men r p samma
gng fullkomligt njd med hvad som sker, ty han r antikrists villiga
redskap, antikrists kultusminister uti en alldeles srskild bemrkelse. Och
nr antikrist finner det i fverensstmmelse med sina planer att utrota all
religion, fven skkans, s r han dermed lika belten, som nr han frut
fick uppspinna sin religion. Han blir lika njd med att se sina anhngare
drpas af antikrists soldater, _i trots af deras trohet_ mot antikrists och
sina egna lror, som han frut var att drpa den, som ej ville antaga hans
religion. Han blir lika njd med att se skkan skuffas ned frn vilddjurets
rygg, som han frut var att hjelpa upp henne dit.

Liksom den helige andes arbete gr ut p att frhrliga Kristus, s gr den
falske profetens embete ut p att frhrliga antikrist. Dessa tre, satan,
antikrist och den falske profeten, hvilkas _uppkomst_ p jorden vi se i
12:12; 13:1, 11, utgra ett slags treenighet: satan motsvarande fadern,
antikrist sonen, och den falske profeten den helige ande. Uti kap. 19:19
och 20:2 se vi denna onda treenighets _strtande_ frn jorden. Det "mrke,"
som den falske profeten skulle tvinga alla att taga, skulle utgra
antikrists namn, v. 17. Detta r mycket vigtigt att veta, i ty att man
eljest kan f alla mjliga falska uppfattningar derom. Sabbatisterna tro,
att sndagen r mrket, men huru man skall kunna taga sndagen uti hgra
handen och p pannan r ej ltt att frst. Men det tyckes vara ltt att
frst, att man kan tvingas att lta intrycka eller inbrnna
verldsherskarens _namn_ p hgra handen och p pannan.

D det troligen redan finnes 666 olika gissningar om, hvad som menas med
detta tal 666, som bokstfvernas talvrde uti antikrists namn skulle lta
sig hopsummeras till, vilja vi icke komma fram med ngon ny, ty d kanske
det blir den 667:de, utan nja oss med, att det r lngt vigtigare att
frst antikrists sanna karakter, n att veta hvad han skall heta.


Kap. 17.

Sknt r nu vidare att se, huru de 144,000 (i brjan af detta kapitel)
blifvit bevarade genom allt det nu beskrifna, och det utan att hvarken d
eller blifva frvandlade. Det har lyckats vr Gud att bevara dessa _p
jorden_, satan, antikrist och den falske profeten till trots, s att de vid
Herrens nedstigande f st med lammet p Sions berg i Jerusalem, 14:1.
_Deras_ mrke p sina pannor, hvilket bestod uti "_faderns_" och
"_lammets_" namn, bra de ock, der de st p berget. De hllo just p, nr
Johannes sg dem, att lra sig en ny sng af himmelska harpospelare, v. 2,
hvilkas toner trngde till deras ron, en omstndighet, som synes bevisa,
att med Sions berg menas det jordiska, ej det himmelska Sion,[9] ty i
himmelen lras vl icke ngra snger.

Hvilka dessa harpospelare ro, str ej, troligen ngra af de helgonskaror,
hvilka tflja Jesus p de hvita hstarna, 19:14, och hvilkas bekantskap de
nu fr frsta gngen f gra--i s fall ett nytt bevis fr, att Guds
frsamling, ehuru frhrligad, kan, liksom Jesus de fyratio dagarna emellan
hans uppstndelse och himmelsfrd, f vara till vlsignelse fr de nnu i
sina ddliga kroppar varande menniskorna under de tusen ren. De utmrkande
egenskaperna hos dessa 144,000, utom att de voro prglade med Guds namn p
sina pannor och lraktiga, voro: ett obesmittadt lif, v. 4, vidare en
bestmd fresats, som de ock hllit, att "flja lammet, _hvarhelst_ det
gr." Lammet gr nmligen icke endast p de friska ngarna och till de
klara vattenkllorna, utan till dem, som klippa det, och till sist till--
slagtbnken. Lammet hade icke alltid "sttt" stilla ssom nu och ltit
dessa 144,000 endast vara sysselsatta med att lra sig att sjunga snger,
utan hade ledt dem till skarpa "klippningar," ja, ofta bragt dem nra
bdelsbnken.

Mnga sjunga: "Jag vill flja lammet, hvart det gr," utan att fvertnka,
hvad de sjunga. Dessa voro villiga att d fr Kristus, om s hade fordrats,
likasom frut r ppekadt om gossebarnet och om skaran p glashafvet,
14:13; 15:2. De voro vidare _jungfrur_, ett ord som likavl kan betyda
jungfruliga _mn_ eller jungfruliga _andar_, d det grekiska ordet anvndes
om bda knen. De voro afskilda frn verlden och all falsk gudsdyrkan. De
passade som en frstlingskrfve, ty de voro _mogna_. Och slutligen, de
blefvo aldrig befunna "med lgn"--ngot mycket betecknande, d vi
betnka, att alla dessa voro _judar;_ ett folk, som genom sin
sysselsttning, ssom kpmn kanske gra sig, som ett helt, skyldiga till
lgnens synd mer n ngot annat folk.

Om full sanningskrlek var mjlig, fr dessa, s r det lika mycket mjligt
fr de kristna nu fr tiden. Och dock finnas s.k. troende kpmn, som s
smningom lra sig att ljuga i sina affrer och dermed fortstta, tills
deras samvete ej plgas deraf. Vaknen upp, alla kpmn, som lefven i denna
synd, medan det nnu r tid, ty straffet fljer p synden. Och lika visst
som Guds ord r sanning, lika visst r det, att I fn eder lott bland andra
lgnare, och det fven om I stn uti troende frsamlingar. "Och _alla_
lgnare skola _f sin del_ i den sj, som brinner med eld och svafvel,"
21:8.


De tre nglabudbrarne.

Uti kap. 14 lsa vi om nnu ett ndebudskap, nnu ett fredsanbud till den
upproriska verlden just fre de sista vredessklarna. En ngel frkunnar
_evangelium_, en annan varnar emot den falska gudstjenst, infrd af den
falske profeten och praktiserad af skkan. Med full vetskap om, huru
"hatet" till _skkan_, 18:16, redan begynt uti folkopinionen, och i helig
frbidan och frvissning om sjelfva _staden_ Babylons fall, som nu
omedelbart frestr, nmligen vid den sjunde sklen, ropar han sin dubbla:
"_Fallet, fallet_ r det stora Babylon!" Den tredje varnar emot att
tillbedja _antikrist_.

ngeln, som frkunnar evangelium, sger icke: "Stunden fr hans dom" r
_nra_ att komma utan "_har_ kommit," visande slunda, att under sjelfva
domshandlingarna skall evangelium frkunnas. Orden i Matt. 24:14: "Detta
evangelium om riket skall varda predikadt i hela verlden till ett
vittnesbrd fr alla folk, och d skall nden komma," anvndas ofta fr att
bevisa, att Jesus icke skulle kunna komma nu, men deri ligger alls intet
bevis, ity att det icke str, att det skall vara frkunnadt, innan _Jesus_
kommer att hemta sin frsamling, utan innan nden kommer. Den nde, hvarom
de frgade, var nden p denna tidslder, ty just derom hade de frgat. Med
"denna verldens nde" menas "denna tidslders nde." De ville med andra ord
veta nr nsta tidslder eller de tusen ren skulle begynna.

Det predikande, som hr omnmnes, Uppb. 14:6, 7, r den egentliga
uppfyllelsen af detta lfte i Matt. 24; och det r fr _alla folk_, det r
_efter_ frsamlingens upplyftande och dock _fre_ nden p denna och fre
brjan af nsta tidslder. Det uppfylles _under_ sjelfva domstiden. Men
mera om detta sedan.

Denna ngel uppmanar folket att tillbedja Gud, och de fljande att ej
blanda sig in med skkovsendet och att ej tillbedja _antikrist_.
Resultatet af dessa tre budbrares predikan blir, synes det, de tre skarors
frlsning, som omtalas i detta och fljande kapitel, samt de andras
frhrdelse. En klass dr, 14:13; de andra tv upplyftas (jfr Matt. 13:39).
De, som d, ro nog af bde judar och hedningar (slunda egentligen tv
klasser), och af de tv, som frvandlas, synes en skara vara af
hedningakristna, nemligen den till skrd torkade "sden," 14:15, och. en
skara af judar, nemligen skaran "p glashafvet," 15:2. "Jorden blef
skrdad," heter det, nr de _mogna krvarna_ blefvo upptagna, 14:16. De
hade mognat, Mark. 4:29, fr himmelen och skrdas med jubel, d.. de
upptagas af ingen mindre n _Herren sjelf_, menniskans son, v. 14. Under
samma tid hade en annan skara mognat fr straffet, som blef att kastas i
Guds vredes stora vinpress, d.. utsttas fr de straffdomar, som tflja
Herrens nedstigande p oljoberget, d blod skall flyta i strmmar, s att
det skall g "nda upp till betslen p hstarna," en strcka af ett tusen
sex hundra stadier, v. 20, hvilket utgr omkring hela Palestinas lngd.

Detta drufvornas kastande i pressen r endast ett uttryck fr att de samlas
till "Harmageddon," 16:16, eller till "Josafats dal," hvarom vi lsa i Joel
3:12-15: "Kommen, trampen, ty pressen r full (nemligen af
menniskoskaror), presskaren rinna fver, ty deras ondska r stor. Skaror
trnga p skaror i straffdomens dal. Sol och mne svartna" o.s.v. Det
nrmar sig nu slutet p allvar, hvarfr ock Guds frsamling i himmelen
genom ett af de fyra lifsvsendena ssom dess representant utlemnar t de
sju nglarna de sju vredessklarna med de sju sista plgorna, hvilkas
utgjutande beskrifvas i det fljande kapitlet. Likasom Guds frsamling
frut hade frammanat de fyra hstarna vid straffdomarna under inseglen,
6:1-8, s f de fven nu vara med att i fortsttningen frn den himmelska
staden leda domarnas utfrande, d.. vara med att "dma verlden,"
1 Kor. 6:2.


Kap. 16.

Vid den frsta sklen straffas antikrists tillbedjare med ett ondt och
svrt sr, v. 2. Vid den andra och tredje blef det "haf" och de "floder,"
som vid andra och tredje basunerna slogos till tredjedelen, nu fullstndigt
frvandlade till blod, s att "_allt_ i hafvet, som hade lif, dog." Och p
det att ingen mtte tnka att straffdomarna voro fr stora eller kommo p
menniskorna utan orsak, utropar frst vattnens ngel: "Rttfrdig r du,
som r och som var, du helige, att du har dmt s. Emedan de hafva utgjutit
heligas och profeters blod, har du ock gifvit dem blod att dricka; de ro
det vrda."

Derefter sger altaret detsamma om Guds domar. Uttrycket: "Jag hrde
altaret sga" o.s.v. betyder naturligtvis detsamma som att han hrde
sgas frn altaret, d.v.s. i de derunder varande martyrernas namn, 6:9,
10, hvilka slunda f underrttelse om, hvad som sker p jorden. Vid fjerde
sklen brnner solen menniskorna med stark brand, men fljden blir icke
omvndelse utan hdelse. (Jemfr, huru solen vid fjerde basunen sls med
partielt mrker.) Den femte utgt sin skl fver sjelfva antikrists _tron_.

Hvar antikrist skall hafva sin tron, torde ej vara s ltt att sga.
Somliga hafva tnkt p Rom, de sju kullarnas stad, p grund af uttrycket
"sju berg," 17:9, Men det finnes andra stder, som ro byggda p sju
kullar. Till och med om Jerusalem kan det sgas, att den r byggd p sju
kullar (utan att rkna oljoberget): Moria, Sion, Bezetka, Akra, Golgata,
"Onda rdets berg" och den kulle, som nu brjar af mnga anses ssom det
verkliga Golgata. Att det r det revrdiga Jerusalem, som antikrist har
till ml att f till sin hufvudstad, synes af hans flerfaldiga frsk att
bemktiga sig denna stad, Det r ock i Jerusalem, han "utgifver sig fr att
vara Gud och stter sig i Guds tempel ssom en Gud." Det r der han krnes
ssom gudomlig verldsherskare.

Mig synes, att antikrist under sin korta regeringstid, som till strre
delen r upptagen med krigsbedrifter, knappt kan sgas bo ngonstdes. Hans
frsta infall synes st i frbindelse med det stora verldskrig, som han fr
till stnd vid det andra inseglets brytande, Uppb. 6:3. Ryttaren p den
_rda_ hsten r nog ingen annan n antikrist sjelf. Redan d skall han
"vnda sina tankar emot _det heliga frbundet_," Dan. 11:28, d nyligen
upprttadt med Israel och deras nybyggda tempel. Han synes d komma i
spetsen fr det gamla romerska rikets tio konungar, framstllda genom "de
tio trna p Nebukadnezars belte," Dan. 2:41, och genom "de 10 hornen p
Daniels fjerde djur," 7:7.

Det r i dessa lnder de armer finnas, som han lttast kan f i rrelse,
Frankrike troligen i spetsen. Hans residensstad r d mjligen _Rom_ ssom
centralpunkten fr det terupplifvade romerska riket, fr s vidt han ej
lik Napoleon har sitt ste i _Paris_. Hans anfall f emellertid samma
snpliga utgng som Napoleons fick vid sin framfart i Palestina. Napoleon
mste nemligen lemna sin arm p fltet och undkom sjelf med knapp nd uti
en liten bt till Europa.

"Stenen," d.v.s. Gudsriket, 2:34, 44, slr d till bildstoden, den
antikristiska makten, p ftterna, d.. gifver den det frsta slaget
eller, ssom Daniel uttyder det fr oss: "Dom vardt hllen t den Hgstes
heliga," 7:22. Detta dmande eller Herrens kraftiga upptrdande till frmn
fr Israel emot dess fiender sker dock upprepade gnger, ssom ju ocks
bilden visar. Att bildstoden fick ett slag var en sak, att han slogs s,
att han fll omkull, var en annan, och att dess olika delar sedan krossades
af samma sten, Dan. 2:45, nnu en annan. Till detta fullstndiga krossande
eller sndermalande till fint stoft, "ssom agn frn logen," och det af
icke endast jernet (det romerska riket) och leret (det turkiska), utan
fven af kopparen, silfret och guldet, d.. de riken, nemligen Grekland,
Persien och Babylon, som med dem syftas (under den antikristiska tiden),
behfs ngra r. Och frst vid Herrens nedstigande p oljoberget sker deras
"bortfrande af vdret, s att intet rum vardt funnet fr dem," 2:35. Redan
den lilla stenens eller Gudsrikets frsta slag visa sig vara s kraftfulla,
att de tminstone kunna "sarga," Sak. 12:3, de tio rikenas d samlade
hrar.

Ty fven om antikrist lik fordom Antiokus vid hans frsta anfall p
Palestina, Dan. 11:28, anstller blodsutgjutelse och talar stor hdelse, 1
Makk. 1:24, och plundrar och oskrar det nybyggda templet, 1 Makk. 1
16-24, skola dock hans armer frsvinna, under det Israel frblifver. Det
r d Jerusalem skall blifva "till en rusgifvande skl," Sak, 12:2, till
och med under det staden "varder belgrad," Antikrist blir varse, att alla,
som lyfta p "_lyftesstenen_," v. 3, hvarmed nog menas samma sten, som den
Daniel omtalar hade "lossnat"--eller det i Jerusalem befintliga Gudsriket
--endast "_sarga sig derp_," och att hvad helst han n tager sig till,
skall dock "Jerusalem allt framgent sitta qvar p sitt rum i Jerusalem," v.
6.

Men antikrist gr snart ett nytt infall i Palestina, beskrifvet i Uppb.
12:13, i midten af veckan, d hans hrar frst vinna sdan framgng, att
hela den judiska nationen (qvinnan) drifves ut i Sinais ken, det dagliga
offret afskaffas, och han sjelf stter sig i Guds tempel ssom en Gud. Men
han har ingen ro vid tanken p, att de af honom s frhatade judarne,
hvilka han aldrig som en _hel_ nation kan f att bryta frbundet med
Jehova, Dan. 9:27, skola finnas till, hvarfr han drager ut efter dem i
knen, likasom Farao efter Israel. Det r d, det stora undret sker, att
jorden ppnar sin mun och uppslukar hans armer, 12:16, eller att
bildstoden fr ett s kraftfullt slag p ftterna, att den ramlar omkull.
Enligt Dan. 8:9 uppkommer "det lilla hornet," som skulle afskaffa "det
dagliga offret" o. s, v., ssom der beskrifvet, frn ett af Alexanders fyra
riken och anses i allmnhet syfta p det nuvarande _turkiska_ riket.
Turkiet blir det "delade rikets ler," v. 4, den "brckliga" delen af det
delade romerska riket, och det r denna lerfot, som nu krossas och som
frorsakar, att bildstoden faller omkull. Om detta mera framdeles.

Det r att lgga mrke till, att Daniel omnmner tv sm horn, ett i 7:de
kapitlet och ett i 8:de. Dessa tv m vi icke frvexla, ty hornet i det
7:de kap. uppstod frn det _fjerde_ verldsriket, det _romerska_, under det
att hornet i det 8:de kap. uppstod frn det _tredje_, det _grekiska_. Bda
tv syfta p antikrist, dock med den skilnaden, att det frsta framstller
hans frsta infall i Palestina med tillhjelp af de 10 vestromerska rikena,
hvaremot det grekiska vldets eftertrdare, nmligen _Turkiet_, hjelper
honom vid det andra.

Det r troligt, att antikrist vid detta sitt andra infall i Palestina
kommer frn _Konstantinopel_, hvars sultan han d lyckats f p sin sida.
Antikrist torde blifva en vlkommen hjelp fr sultanen gent emot det
ptrngande Ryssland, som troligen vid det laget redan intagit Syrien (och
kanske en del af Mindre Asien) och der insatt sin vasallkonung, "konungen i
norr," ssom motvigt till Englands vasallstat, Egypten, "konungen i sder."
Bakom dessas framtida grl om Palestina, hvartill krigen under Antiokus
voro ett frespel, Dan. 11, st naturligtvis de egentliga kmparna om
Palestina, den egentlige "konungen i norr" och "konungen i sder," nmligen
_Ryssland_ och _England_. Den turkiske sultanen, som har nominell
fverhghet fver bde Mindre Asien och Egypten, torde dock, till fljd af
antikrists intriger, hellre gynna Rysslands n Englands vasallstat ssom
innehafvare af Palestina.

Men antikrist gifver ej nnu upp sitt nskeml, ty ssom vi redan sett stod
draken vid folkhafvets strand, Uppb. 12:18, vntande, att hans trogne
tjenare skall f till stnd nya hrar fr sitt tredje och sista anfall, och
dessa synes han d f frn de utom det forna romerska riket liggande
lnderna, hufvudsakligast frn _Ryssland_ ("Ros, Mesek och Tubal"),
Tyskland och sterrike ("Gomer"), Hes. 38:2, 3, 6, frn lnder slunda,
som alla ro knda fr sin starka antisemitism (judehat). Dessa vldiga
skaror samlas frn norr, under det att frn sdern, frn Afrika, komma
"etioper och puteer" och frn stern "perser." Likasom Ros, Mesek, Tubal
och Gomer i frsta hand betecknade folkslag, som lgo nra Palestina, men
sedan fr den profetiska blicken intogo lnder, till hvilka dessa folk
utvandrat och der deras uppblandade afkomlingar bo, s ocks med etioper,
puteer och perser.

Melin sger om dessa folk: "_Rosh_, ett folk boende frst p Taurusbergen i
Armeniens grannskap ... anses allmnt fr samma folk som rosslaner och
ryssar. Namnen Mesek och Tubal pminna starkt om Moskwa och Tobolsk.
Perser, etiopier och puteer, allts de aflgsna sydfolken frn Turans
stepper i en stor bge fver Iran och Etiopien till _Afrikas vesterland_."
Om tv af Gomers sner, 1 Mos. 10:3, sger han: "Askenas r den
skandinavisk-germanska folktten," om Rifat, att den r "Frankrikes och
Britanniens _kymrisk-keltiska folkgren_." Irlndarne hra slunda dit. D:r
Fjellstedt sger om Togarma, att frn dem hrstamma armenierna och de
nuvarande kaukasierna m.fl och om _Magogs_ efterkommande, Hes 38:2, att
de finnas troligen i _Ryssland_, Tartariet och efter ngras mening i Kina.

Det r slunda att mrka, att dessa folkslag, som hr upprknas,
hufvudsakligast ro sdana folk, hvilka romarne aldrig underkufvade, och
hvilka aldrig tillhrt det romerska riket. S r frhllandet med
_Ryssland_, med strre delen af _Tyskland_ och _sterrike_ norr om
Donaufloden och ster om Rhenfloden. Likas med _Kina_ och Tartariet, d..
_Mongoliet_. Likas med _Irland_. Det var just dessa keltiska folkslag,
ssom irlndarne, invnarne i nordligaste Skotland m.fl., hvilka romarne
aldrig kunde besegra. _Persiska_ folkraser och religioner finnas uti
sjelfva Indien, slunda utom det forna romerska riket sterut. Uti Afrika
strckte sig troligen romarnes vlde ej heller s lngt som dit, der
afkomlingarna af de nmnda folken, "etioper och puter," nu bo.

Man kan icke undg att lgga mrke till, huru Tyskland p senaste tider p
alla upptnkliga stt sker nrma sig Ryssland. Likas Rysslands stora
inflytande i Kina och fven fver Persien, Abessinien (ett af Etiopiens
folkslag) och till och med fver Turkiet. Hvad betyder allt detta? Jo, att
det icke skall blifva svrt fr antikrist att f till stnd ett _stort
folkfrbund med Ryssland i spetsen_ af alla de riken i Europa, Asien och
Afrika, hvilka liksom en ring omsluta det gamla romerska rikets omrde. Sm
frberedelser gras till och med redan fr antikrists _tredje_ infall i
Palestina, d folken och "konungarne frn stern," Uppb. 16:12, d.. frn
Babylon, _Persien, Afghanistan, Indien, Kina_ och _Japan_ (japaneserna ro
ock mongoler) och frn sdern, d.. frn _Abessinien_ m.m., och frn norr,
d.. _Ryssland, Tyskland_, en del af _sterrike, Irland och Mongoliet_, d
dessa folk skola lika villigt stlla sig till antikrists frfogande, som
frut de tio rikena gjorde det.

Antikrists utgngspunkt fr sitt sista infall i Palestina blir slunda
_Petersburg_. Det r dock ganska mjligt, att zaren af Ryssland haft sin
hand med i spelet, bde vid det frsta af Frankrike ledda anfallet p
Syrien och Palestina och vid det andra frn Konstantinopel. Vi vilja
sedermera visa, huru dessa tre infall af antikrist i Palestina med en
frvnansvrd noggrannhet stmma med svl Antioki tre infall i Palestina,
Dan. 11:28, 30, 41, som med det antikristiska vldets freskuggande anfall
p Palestina (under _rs_uppfyllelsen), nmligen frst af _romarne_ r 70,
sedan af _turkarne_ r 637 och s frn Ryssland (hvilket sista ju faller
samman med den bokstafliga uppfyllelsen.) De stmma ock, ssom r visadt,
fverens med Uppenbarelsebokens tre stora krig: under andra inseglet, 6:4,
i midten af veckan, 12:13, 16, och i slutet af veckan, 19:19-21.

Den femte sklens utgjutande fver vilddjurets tron r slunda
straffdomarna fver hans vlde och auktoritet. Skall man tnka p ngon
srskild stad fr hans tron, der han skulle hafva sitt hufvudqvarter vid
femte sklens utgjutande d.v.s. alldeles vid slutet af de sju ren, d blir
det i sanning _Petersburg_, ty det r just der han d drifver sitt spel fr
tt uppegga ryssarne att hjelpa honom erfra Palestina. Ryssland r redan
nu mrkt nog, och dock lsa vi, att antikrists rike vardt frmrkadt. Dock
r nog hr fven _Rom_ inbegripet, i ty att "konungarna p _hela_ jorden,"
16:14, skola frsamlas till den sista drabbningen.

Vi betraktade femte basunen ssom hnsyftande p domen fver _spiritismen_
och sjette basunen p muhammedanismens framfart med den nybildade
babyloniska staten ssom utgngspunkt. Att nu sjette sklen, som frorsakar
Eufrats uttorkande, syftar p straffet fver den babyloniska
muhammedanismen r klart nog, och d skulle man ju helst kunna antaga, att
femte sklen framstller slutdomen fver _spiritismen_, hvilken, ssom
ledande sitt upphof frn satan sjelf, kan anses utgra antikrists "tron,"
d.. vlde och auktoritet, mer n ngot annat. Eufrats uttorkande fr
fattas bde sinnebildligt, d.v.s. att det nybildade babyloniska vldet fr
ett vldigt ddsslag, att stenen hamrar p detsamma utan misskund, men
fven bokstavligt, s att den stora flodens vatten ej skall frorsaka ngot
hinder[10] fr "konungarne frn stern" att ltt komma fver densamma p
deras tg att frena sig med de andra antikristiska frn norden till
vestern kommande armerna. Men med Eufrats dubbla uttorkande beredes ock
vg fr de judar, som finnas ster om Eufrat, hvarest mnga af de tio
stammarna nog nnu d ro, nmligen uti Persien, Armenien, Afghanistan och
Indien, att tervnda och frena sig med sina brder i Palestina.

Det r fven d draken, antikrist och den falske profeten (den onda
treenigheten) skola samtidigt genom de 3 onda andarna ur deras mun, 16:13,
anvnda allt sitt inflytande fver _alla_ jordens konungar "att frsamla
dem till strid p den dagen, den allsvldige Gudens stora dag." Icke
underligt heller, att de nu ro p det yttersta uppretade till fljd af de
plgor, som nyligen drabbat deras tillbedjare. Antikrist r vred, ty hans
anhngare hade ju blifvit straffade redan vid den frsta vredessklen och
hans "trons" ledande mn vid den femte. Den falske profeten r vred, ty
hans spiritister straffades likaledes vid den femte sklen och hans
babyloniska muhammedaner vid den sjette. Ej underligt, att nu bde de tv
sjelfva, svl som deras frman satan sjelf, gra sitt bsta. Draken fr nu
hednaverlden p sin lott (Kina tillbeder draken och har hans bild som sitt
riksvapen), antikrist den s.k. kristna verlden, och den falske profeten den
muhammedanska. Det vapen, som antikrist begagnar, r nog hufvudsakligen:
revolutionsanda; den falske profetens: religis spiritism uti sin allra
kraftigaste form fr att hmnas den femte sklens bitterhet, 16:10; och
draken: den afgrundsdiplomati, som utgr freningslnken emellan de andra
bda. Sknt r att se, huru Gud till och med under vredessklarna har ett
folk p jorden, hvilket uppmanas att "vaka och bevara sina klder," v. 15.

Platsen, der dessa armer, de strsta verlden ngonsin skdat, skola
sammandragas, r Harmageddon, en ofantlig hgsltt i Palestina, som
strcker sig nda frn Karmel till Tabor, och der frr mnga slag hafva
sttt. Ordet betyder Mageddons berg. Mageddo eller Megiddo var en stad vid
bcken Kison. Det var deromkring de kananeiska konungarne under Deboras
domaretid ledo ett s frkrossande nederlag genom israeliterna, d
"Kisonbcken bortskljde dem," Dom. 5:19. D:r Clarke sger: "Denna sltt
har blifvit vald till lgerplats i hvarje strid ifrn Nebukadnesar,
Assyriens konung, allt intill Napoleon Bonapartes olyckliga tg till
Syrien. Judar, hedningar, saracener, kristna korsfarare och
Kristusfientliga fransmn, egyptier, perser, druser, turkar och araber,
krigare af hvarje folk under himmelen hafva uppslagit sina tlt p
Esdraelons sltt och hafva sett deras olika lnders fanor vtas af Tabors
och Hermons dagg."

Vid den sjunde _sklen_ skedde en frfrlig allmn jordbfning, kanske den,
som omtalas i Es. 24:19, 20: "Jorden brister och brister, jorden remnar och
remnar, jorden darrar och darrar, jorden raglar och raglar ssom en drucken
och gungar ssom en hngmatta" o.s.v. Denna jordbfning r slunda
verldsomfattande uti sina verkningar, och stder lngt skilda frn
hvarandra berras deraf. Jerusalem blir d deladt i tre delar. "Folkens
stder fllo." Det r d Rom, Konstantinopel, Petersburg, London, Paris,
Berlin, New York, Chicago, ja, fven Kpenhamn, Stockholm och Kristiania
m.fl. skola falla. D kommer Gud fven ihg staden Babylon, hvars dom
beskrifves uti kap. 18.


Den stora skkan.

Lgg mrke till, att allt r stort under vedermdans tid. Vi lsa om "den
stora vedermdan," 7:14, "den stora jordbfningen," 16:18, den siste, store
antikrist, som Johannes talar om, 1 Joh. 2:18 (enligt somliga lsarter
_antikristen_), "den stora skkan" och "det stora Babylon:" Se vidare
"stora tecken," 11:13, "Guds vredes stora vinpress," 14:19, o.s.v.

Mngen har undrat, hvarfr Herrens ande s noga och utfrligt beskrifvit
alla de hndelser, som afsluta denna tidslder, hvarfr han dermed upptagit
s mycket utrymme, nemligen strre delen af Uppenbarelseboken. Saken r
helt enkelt den, att dessa kapitel 6-19 af Uppenbarelseboken beskrifva
_mognandet_ af skrden frn allt det sataniska utsde, som blifvit sdt
under mnga fregende rhundraden eller rtusenden, och utaf denna skrd
kan man sedan lra sig spra de frns och knoppars utseende, som frut
existerade, samt faran af att gifva dem nring.

Men rrande den stora skkan r det godt, att vi ej behfva svfva i
okunnighet om, hvad som dermed menas. Hon frklaras nemligen vara en stad
--"den stora staden Babylon," 17:18; 18:2. Det r alltid tryggast att
blifva vid det, som r skrifvet. Den skka eller det Babylon, som hr
omtalas, r vidare den skka eller det Babylon, som finnes till under den
tid, som hr syftas, nemligen vredestiden eller den stora vedermdans tid.
Att dermed ej framstlles falsk religion under alla tider r klart af Uppb.
1:1. Detta nya Babylon kommer utan tvifvel att byggas vid Eufrats strnder
likasom det forna.

En ingalunda liten stad med flera tusen invnare fins der allaredan.
Jernbanor ro redan planerade att lpa till densamma, och der blir det den
falske profeten skall frlgga skkans hufvudqvarter. Han sjelf, ssom
antikrists trogne evangelist, r vl strre delen af tiden stadd p resa!
Hvarfr vljes d just Babylon dertill? Vi m nu ej glmma, att den falske
profeten vill upprtta en verldsreligion. Skulle han vlja endera Rom,
Petersburg, London, Berlin eller New York till skkans residensstad, d
hade visserligen hvart och ett af de namnen god klang, men endast fr en af
de tre stora kristna kyrkorna, romersk katolska, grekisk-katolska och
protestantiska, och ej fr de andra och nnu mindre fr muhammedaner,
brahmaister och buddhaister. Skulle han terigen vlja Konstantinopel,
Benares eller Peking, d hade det god klang fr muhammedaner, brahmaister
och buddhaister, men ej fr vesterns religisa menniskor. Skulle han vlja
Jerusalem, passade det fr judar, men ej fr de andra. Han r derfr klok
nog att _vlja en stad, som passar fr dem alla_. Hans val faller d p det
gamla revrdiga Babylon, Namnet anses frst hafva blifvit det gifvet af
Nimrod, dess grundlggare och "den frste vldige p jorden," "den vldige
jgaren," 1 Mos. 10:8, 9. Han psts dock hafva kallat den Babil, hvilket
betyder Guds. port, men att detta namn efter tungomlsfrbistringen blef
ndradt till Balal eller Babel, hvilket betyder frbistring. Det var i
forntiden bekant fr sina vallar, jernportar och hngande trdgrdar, som
voro de strsta ibland konstens under.

Med de sju berg, p hvilka qvinnan sitter, menas utan tvifvel de sju stora
verldsstder, som understdja henne och hvilka gra, att hon kan "sitta som
en drottning" fver de andra, Uppb. 18:7. Stder byggas vanligen p berg
fr sundhetens skull, och det r nog icke svrare att finna ett berg i
hvardera af dessa sju stder n sju berg uti en stad. I Jerusalem kan man
rkna till sju berg, ssom vi nmnde, men nr ordet berg begagnas om
Jerusalem, anvndes alltid endast Sions berg, emedan _konungaborgen_ var
byggd p den. Likas "Samarias berg," Amos. 6:4, "Esaus berg," Obadja v.
19.

Det r dock icke s skert, att vi absolut mste hlla oss till det
bokstafliga utaf ett ord, som _s allmnt_ begagnas som ett uttryck fr en
tanke. Ordet "lammet" begagnas s ofta i Uppenbarelseboken, men hvar och en
vet af andra bibelbcker, hvad dermed frsts. "Lammet, som r midt fr
tronen," heter det. Det behfs ingen frklaring. Likas begagnas ordet berg
bestndigt ssom ett uttryck fr styrka. "Eho du r, du stora berg ...,
till slttmark skall du varda," Sak. 4:7. "Bygga huset p berget," Luk.
6:48. David sger ju, att Herren r hans klippa, Ps. 18:3. "P denna klippa
skall jag bygga min frsamling," sade Herren till Petrus.

Eftersom det nu sges, att dessa sju hufvud ro sju berg och sju konungar,
blir vl lttast att fatta bergen ssom uttryck fr dessa konungars fasta
riken eller hufvudstder med dess konungsborgar. Nr qvinnan sges sitta p
de sju bergen, r det ju enklast att frst det om sju stder, uti hvars
konungaborgar sju regenter finnas, hvilka representera jordens religisa
system, dem han nu samlar till ett. Fr romerska kyrkan hafva vi d _Rom_
(mjligen Paris), fr grekiska _Petersburg_ (mjligen Konstantinopel), fr
den protestantiska _London_ (mjligen Berlin; men p ngon af nya verldens
stder f vi vl ej tnka), fr muhammedanismen _Konstantinopel_ (troligen
ej Mekka, emedan der ingen monark gerna kan komma att sitta), fr
judendomen _Jerusalem_, fr brahmaismen _Kalkutta_, (mjligen: den heliga
staden Benares), fr buddhaismen _Peking_ (mhnda Tokio, Japans
hufvudstad).

fver dessa r Babylons stad drottning, likasom Jerusalem en gng kallas
fr "herskarinnan," Jer. Kl. 1:1. Ls beskrifningen p Jerusalem der, och
det blir ej svrt att frst, huru "det stora Babylon" kan vara en verklig
stad lika svl som Jerusalem. Jerusalem sges vara en "enka," 1:1. Babylon
sger: "Jag r icke enka," Uppb. 18:7. Om Jerusalem sges: "Hennes furstar
likna hjortar ... som vanmktiga fly undan jgaren," Klag. 1:6. Om Babylon
sges: "Jordens konungar skola grta," Uppb. 18:9.

Att spiritismen r Babylons religion ses deraf, att till sist demonerna
("de onda andarne") vlja det till sitt residens. Med "de heligas och Jesu
vittnens blod," 17:6, och "de profeters och heligas blod och alla deras,
som hade blifvit slagtade p jorden," 18:24, frsts naturligtvis blodet af
de heliga, de vittnen och profeter, som lefde p jorden _under den tid_ det
Babylon, hvarom hr r frga, existerade, likasom de _jordens_ konungar, v.
9, _jordens_ kpmn, v. 11, och skeppare, v. 17-19, som hr omtalas, icke
menas jordens konungar och kpmn under alla tider, utan under den tid,
hvarom det r frga.

Af detta uttryck synes emellertid, att allt det slagtande, som under
denna tid sker _p hela jorden_, ledes frn staden Babylon. Det r
derifrn befallningen skall gifvas om upprttande af den tidens
inqvisitionsdomstolar och om dess Bartolomeintter. Den babyloniska skkans
inflytande skall dock efter ngon tid mrkligt aftaga, och det p grund
deraf, att folkopinionen blir emot _all_ religion. De tio konungarne skola
begynna hata skkan, 17:16. Detta hatande fortstter med, att de "ta
hennes ktt," d.. roffa till sig hennes rikedomar och till sist stta eld
p sjelfva hennes hufvudstad. Detta allt emedan "_Gud_ har gifvit dem i
hjertat att utfra hans rd," 17:17. Hela trakten vid Eufrat innehller
mycket jordbeck och bergolja, 1 Mos. 11:3. Det behfs slunda ej mycken
anstrngning fr att en outslcklig jordbrand skall uppst.

De synder skkan srskildt gjort sig skyldig till, ro: _spiritism_, 17:2;
_bolande med verldsmakterna_, under det hon skulle frkunna den sanna
religionen, v. 3, 9; vidare _yppigheten_ (den rike mannens synd), v. 3, 7,
hvilket exempel fljts af jordens konungar, lnder och stder, hvilkas
_skkodttrar_ antagit samma kostsamma (v. 12) religion och vllefnad bland
dess prester, v. 9, som "modern till skkorna" p jorden gjort, 17:5;
vidare _frfljelse_ mot Guds folk, v. 6; och hennes _frskrckliga
hgmod_, v. 7; samt slutligen det _slafveri_, uti hvilket hon bragt
menskligheten och srskildt sdana, som blifva innestngda inom hennes
klostermurar fr att der lra sig den nya verldsreligionen. Hon handlade
nemligen fven med "trlar och menniskosjlar," 18:13.


Kap. 19.

Babylons fall, som frorsakar s mycken klagan p jorden, ja som gr, att
bde _konungar, kpmn_ och _skeppare_ flla _trar_, v. 9, 11, 19,
frorsakar deremot ett ofantligt jubel i himmelen. Flera skaror uppstmma
sitt halleluja, ett uttryck, som hr frekommer fyra gnger, men eljest
ingenstdes i Uppenbarelseboken. P jorden ropa konungarna, kpmnnen och
skepparne hvar sina tv "ve," v. 10, 16, 19, Den frsta hallelujaskaran,
v. 1, r kanske gamla testamentets heliga. Gamle Daniel, kommande ihg allt
ondt, som redan det gamla Babylon stadkom, och hafvande bevittnat de nnu
hemskare ogerningar, som det moderna Babylon kunnat gra, r glad fver att
se systemet om intet och staden frvandlad till en eldsj. S med alla de
gamla profeterna och helgonen.

Nya testamentet synes gra en skilnad p gamla testamentets heliga och p
Guds frsamling. Uti Ebr. 12 kap. upprknar dess frfattare invnarne uti
det himmelska Jerusalem, den lefvande Gudens stad. Han framstller tydligt
det Sions berg, hvarom han der talar, ssom en _motsats_ till det berg,
"_hvarp man kan taga_," v. 18, hvaraf fljer att _intet_ af allt, han i v.
22-24 upprknar r p _jorden_. fven Jesus, som ock upprknas bland den
himmelska stadens invnare, framstlles ssom varande i himmelen, stadd i
utfning af sitt medlarekall. Der omtalas tv klasser i himmelen (utom
nglarne samt Gud och Jesus), nemligen: 1) "hgtidsskaran och frsamlingen
af de frstfdda" och 2) "de fullkomnade rttfrdigas andar." Det gr
slunda hr ej an att tala om, ssom somliga gra, att en af dessa skaror,
d.. den, som har sitt namn "uppskrifvet i himmelen," r frsamlingen p
jorden, och den andra frsamlingen i himmelen.

Uttrycket: "De fullkomnade rttfrdigas andar" stmmer vl med samma slags
uttryck i fregende kapitel: "P det, att de (nemligen gamla testamentets
heliga) ej utan oss skulle blifva _fullkomnade_." Gamla testamentets heliga
voro fre Kristi uppstndelse uti ett ofullkomlighetstillstnd till sina
andar, men i och med det gonblick, d han, vr "frelpare," som "nedfarit
till jordens nedra rum," uppfor "fver alla himlar," Ef. 4:9, 10; intrdde
en frndring i deras tillstnd, i det att den afdelning af ddsriket,
hvari de troende voro fre Kristus, af Herren frdes uppt till tredje
himmelen. Dermed begynte deras fullkomnande, och nu flja de med lifligt
intresse vrt segerlopp, Ebr. 12:l, ity att vid dess slut deras fulla
fullkomnande intrder samtidigt med vrt.

I texten str icke: I hafven kommit till "frsamlingen af de frstfdda"
_kroppsligen_, men till de "fullkomnade rttfrdigas andar" _i tron_,
hvilken oberttigade tskilnad man mste gra, om man tror de frra vara
endast frsamlingen p jorden och endast de senare de frlsta i himmelen.
Liksom det endast r i tron vi kommit till "Gud," i tron vi kommit till
"Jesus," i tron vi kommit till de "rttfrdigas andar," s r det ock
_endast i tron_ vi ro komna till den del af den i himmelen "fre verldens
grundlggning" uppskrifna frsamlingen, som gtt hem fre oss.

Icke lr vl det, att de hafva sina namn i himmelen, frneka, att de
sjelfva, d.. deras andar ock ro der, hvilket ju vore detsamma som att
antaga, tvrtemot Uppb. 3:5, att de frlstas namn utstrykas ur lifvets bok,
s snart de sjelfva komma hem. Bda skarorna ro naturligtvis i himmelen
och bda hafva sina namn der, ehuru somliga ro antecknade ssom
tillhrande en skara och andra en annan. Den jemfrelse, brefvets
frfattare vill gra, r tydligt emellan det, "hvarp man kan taga,"
hvartill ju fven, den del af Guds frsamling, som r p jorden, hr, och
det, hvarp man _ej_ kan taga, d.. allt det, som r i himmelen och som
kan berras endast med trons och hoppets hand.

Uti Uppb. 19:4 hafva vi ter denna frsamling ssom den andra skaran under
de oss s kra vordna uttrycken "de tjugofyra ldste och de fyra
lifsvsendena," som ropa: "Amen, halleluja!" Den tredje skaran i Uppb. 19
r troligen alla de, som blifvit frvandlade under vredestiden och
upptagits. Deras ropande ljd fr Johannes ssom ett stort vattenfall,
eller som om skan hade gtt, v.6,--s mnga voro de. De synas ej heller
vara afundsjuka p den tidigare upplyftade brudskaran, utan de frjdas i
stllet fver, att brllop nu skall firas.

Det r ocks passande, att just nu brllopet firas, ty nu ro icke endast
de heliga der, med hvilka "den gamle af dagar" redan under gamla frbundet
"trolofvat sig till evig tid i rttfrdighet och rtt och i trohet," Hes.
2:19, 20, och hvilka vl nu f tjena som _brudfrare_ vid "lammets
brllop," nu r icke endast frsamlingen sjelf, sjelfva _bruden_ der, utan
fven den antikristiska tidens martyrer hafva nu hunnit komma dit fr att
tjena ssom _brudtrnor_ vid den hgtidliga vigselakten. nglarne f vl
tjena, med sng och musik, allt aflper "med lust och gamman," till dess
att brudgummen tillknnagifver, att sjelfva brllops_mltiden_ skall dukas
p _jorden_ och att han vill resa p en brllopstur med sin brud, under
hvilken han skall _taga riket i besittning_.

fven de, som inbjudas till _gster_ vid denna mltid, kallas "saliga."
Dessa utgras af alla de troende, som vi sgo nnu vara qvar p jorden,
ssom de 144,000 p Sions berg, de i kap. 16:15, som uppmanas att "vaka,"
de i kap. 18:4, som uppmanas att "g ut frn Babylon," och de som frlsas,
nr Herren nedstiger p oljoberget. Dan. 12:12.

Att det finnes olika klasser af frlsta menniskor i himmelen r uppenbart,
men det r att mrka, att dessa olika klasser frlsas under olika
ndeshushllningar. Alla, som blefvo frlsta under gamla frbundet, utgra
en klass, alla, som blefvo frlsta under frsamlingens ndeshushllning,
utgra likaledes en klass, och alla, som frlsas under vredestiden och
under de tusen ren, utgra terigen andra klasser. Att somliga varit mer
eller mindre trogna under hvardera af dessa ndeshushllningar, det gr,
att somliga f strre ln, andra mindre, men i de frhllanden de st till
Herren, ro gamla testamentets heliga en klass, frsamlingen en annan,
o.s.v.

Somliga tro, att t.ex. under frsamlingens tid, uti hvilken vi nu lefva,
endast vissa uttagas att utgra bruden, andra tro, att endast vissa uttagas
att utgra Kristi kropp. De frra anse bruden fr den hgsta klassen; de
senare, att Kristi kropp r den hgsta. Men i brefvet till efesierna finna
vi tydligt sagdt om hela frsamlingen, att hon r bde kroppen och bruden.
"Gud lade allt under Kristi ftter och gaf honom till ett hufvud fver
allting t _frsamlingen, som r hans kropp_," Efes. 1:22, 23. "Frdenskull
skall _en man_ fvergifva sin fader och moder och hlla sig till _sin
hustru_ och de tv skola varda till ett ktt. Denna hemlighet r stor, men
jag sger det om _Kristus_ och om _frsamlingen_," 5:32. Kan ngot vara
tydligare, n att bda bilderna anvndas om frsamlingen och om alla dess
medlemmar. Vi f tnka p, att Jesus r vrt hufvud, d vi behfva ledning,
insigt, visdom; och vi f tnka p, att han r vr brudgum, d vi behfva
krlek. Jesus r vrt hufvud i verksamheten, vr brudgum, d vi tillbedja.
De, som under denna tidslder icke duga till att blifva Kristi kropp eller
Kristi brud, de duga icke till att blifva frlsta, ty _nu uttages kroppen
eller bruden och inga andra_. Annat r det med dem, som ssom ofrlsta
blifva qvarlemnade, nr Herren kommer; de kunna mjligen sedermera frlsas
och blifva med bland brudtrnorna och gsterna, detta emedan de blifva
frlsta under den tid brud_trnor_ eller den tid "_gster_" uttagas.


Ryttaren p den hvita hsten och hans hrskaror.

Uti Uppb. 4 kap. sgo vi himmelen ppen och Johannes i anden ing genom
portarna fr att sedan kunna beskrifva fr oss det, som komma skall. Hr se
vi ter himmelen ppen och Herren komma p den hvita hsten. Han har nu
mnga diadem p sitt hufvud, under det han i kap. 6:2 hade endast en
"krans" (grt.); ty nu har han vunnit mnga segrar, ftt flera klasser
frlsta till himmelen och besegrat nstan hela jorden. Endast en strid
terstr. "Hrskarorna," som tflja honom, ro naturligtvis de olika
klasser af frlsta i himmelen, som vi frut hafva betraktat. Det ord, som
hr r tergifvet med linne, frekommer endast tre gnger uti
Uppenbarelseboken och p alla stllen om menniskor; tv gnger i kap. 19:8,
14. Det ord, som begagnas om nglar: "rent glnsande linne," 15:6, r ett
helt annat ord. (Det frra r _byssinos_, det andra _linon_.) Att nglar
tflja de frlsta, r alldeles klart af andra stllen, ssom Matt. 25:31,
men det nmnes icke hr. Hr r frga om hvilka som skola f vara med fr
att intaga och regera fver jorden. Och det veta vi, enligt Ebr. 2:5, att
det ej r nglarne utan _helgonen_.

De folk, han skall sl med det skarpa svrdet, 19:15, ro de antikristiska
armerna, d samlade emot honom till strid. Det r nu hela Palestina skall
frvandlas till en enda stor vredesvinpress, som r lika stor som landet r
lngt, 14:19, 20; 19:15. Det r nu, som "vdret," Dan. 2:1, bortfr
beltets stoft, s "att intet rum vardt funnet fr det." Det r nu den
sista stora striden utkmpas emellan den onda treenigheten och Herren och
hans heliga. Antikrist och den falske profeten kastas i eldsjn och satan
bindes fr tusen r. Antikrists soldater blifva drpta af svrdet frn
ryttarens mun, d.v.s. genom det ord eller de straffdomar han talade och
plade.

Herren skall icke sjelf lgga hand p dem, utan ssom vi se af andra
bibelstllen, skola flera olika slags straffdomar fverg dem. "Enhvar
skall draga svrd emot den andre. Och jag skall g till rtta med honom med
pest och blod; och fversvmmande strtregn och stenar af hagel, eld och
svafvel skall jag lta regna fver honom och fver hans hrar och fver de
mnga folk, som ro med honom." Hes: 38:21, 22. "Han skall lta deras ktt
ruttna, medan de nnu st p sina ftter, och deras gon skola ruttna i
sina hlor, och deras tunga skall ruttna i deras mun ... och den enes hand
skall lyftas emot den andres." Sak. 14:12, 13.

Blifva inga frlsta vid detta tillflle, nr Herren nedstiger p
oljoberget? Ssom vi komma ihg, r det just d, gossebarnet skall frlsas
"utan vrk," Es. 66:7, och d Herren "utgjuter fver Davids hus och
borgarne i Jerusalem nds och bns ande, att de skola vnda sina blickar
till mig, hvilken de stungit hafva." Sak. 12:10. Lgg mrke till, att
Herren tydligt sger, att "det skall ske p den dagen, tt jag skall
fretaga mig att utrota alla hednafolk, som draga emot Jerusalem," v.9. Det
r dessa frlsta bland judarne, hvilka d utg med frlsningens budskap
till de nnu qvarblifna hedningarne, och om hvilka vi lsa hos Joel, att
Herren fver dem skall "utgjuta sin ande" och att deras "sner och dttrar
skola profetera" o.s.v. samt att "hvar och en, som kallar Herrens namn,
han skall varda frlst."

P pingstdagen utgts _af_ anden, nu utgjutes fullheten. Jemfr det tv
gnger upprepade uttrycket "min ande," Joel 2:28, 29, men det likaledes tv
gnger upprepade uttrycket "_af_ min ande." Apg. 2:17, 18. Allt det
hrliga, som skedde p pingstdagen, var dock endast droppar af anden, men
nu kommer hela hafvet af andeutgjutelse. Dessa andeuppfylda judar skola d
utg med budskapet i verlden. Det r troligen d, vid dessa frlsta judars
omvndelse, som Sak. 8:20-23 gr i uppfyllelse: "I dessa dagar skola _tio
mn af alla hednafolkens tungoml_ samfldt fatta kldesfliken p _en
judisk man_ och sga: Vi vilja g med eder, ty vi hafva hrt, att Gud r
med eder."

       *       *       *       *       *

Skola d inga ndra n israeliter frlsas vid Herrens nedstigande? Jo,
Esaias synes visa oss, att fven bland de andra folken, som han "_samlat_,"
kap. 66:18, skall han lta ske "ett under och snda ngra undsluppna af dem
ssom sndebud till de hednafolk, _som icke hafva hrt talas om mig_, och
som ej hafva sett min hrlighet, att de m frkunna min hrlighet bland
hedningarne." "Och de skola fra alla dina brder ifrn alla hednafolk
ssom offergfvor t Herren." Uttrycket "alla dina brder" tror Fjellstedt
syfta p hedningar svl som judar. Att deremot "sndebuden"
(_evangelisterna_), som hr sgas skola frkunna Herrens hrlighet, ro
omvnda hedningar och ej judar, synes tydligt. Genom dessa sndebud utgr
den sista bjudningen fre de tusen ren.

nglar synas fven denna gng hjelpa till med predikandet eller tminstone
med att "samla hans utvalda." Matt. 24:31. Lgg mrke till, att det r
_efter_ den stora vedermdan, v. 29, efter att "mnniskans sons tecken,"
kanske hans eget namn,[11] visat sig, efter att jordens folk jemrat sig vid
synen af menniskans sons _uppenbara_ tillkommelse, som dessa nglar
utsndas att frsamla hans utvalda frn de fyra vderstrecken. Likasom
under sjelfva vedermdans tid menniskor och nglar hjelpas t, t.ex. de
tv vittnena, 11:4, och "de tre nglarne," 14:6-12, s ocks nu. nglar
sndas nu med fven derfr, att det nu gller att _samla_ alla folk, som
ro qvar p jorden, till en plats, troligen Josafats dal. Det r detta, som
r beskrifvet uti det missfrstdda bibelstllet i Matt. 25:31 och flj.:
"Nr menniskans son kommer i sin hrlighet och alla heliga nglar med
honom, d skall han sitta p sin hrlighets tron, och infr honom skola
_frsamlas alla folk_, och han skall skilja dem frn hvarandra ssom herden
skiljer fren ifrn getterna" o.s.v.

Mnga hafva trott, att detta r detsamma som domen efter de tusen ren, men
ju mer man studerar saken, desto mera klart blir det, att s icke kan vara.
Alla som dmas i Matt. 25, dmas efter, huru de behandlat "brderna," d..
Jesu vittnen, visande, att _de haft dem ibland sig;_ hvaremot de i Upp. 20
dmas efter sina gerningar i allmnhet. Hr nmnas endast _de lefvande_, i
Uppb. 20 endast _de dda_. Domen i Matt. 25 sker p, denna _jorden_, den i
Uppb. 20 sedan jord och himmel frsvunnit. Nej, domen i Matt. 25 r _fre_
de tusen ren, och de "fr" och "getter," som der omnmnas, ro resten,
qvarlefvan af jordens nationer, sedan de antikristiska straffdomarne frut
bortsopat de flesta af menniskorna.

Denna qvarlefva, inbjudes nu genom "brderna" (den tredje der nmnda
klassen, som troligen bestr bde af judar och hednakristna), v. 40, till
frlsning. Skilnaden p denna inbjudan och de fregende under vedermdan
blir den, att menniskorna icke f stanna qvar p hela jordens yta ssom
frut, utan _mste samlas_ till den p oljoberget stende domaren. Under
hela vedermdans tid blefvo nglar anvnda fr att binda ogrset "i
knippor" fr att uppbrnnas; somliga i ett knippe omkring satan och hans
afgrundsdiplomati; andra omkring antikrist, ssom soldater i hans olika
armer; andra omkring den falske profeten, ssom medlemmar af en eller
annan af de mnga afdelningarna af hans universalkyrka uti verldens olika
lnder. Men nnu terstr ett knippe fr nglarne att samla, nmligen
_getterna_. De armer, som voro i rrelse vid verldskriget, Uppb. 6:3,
utgjorde det frsta af dessa stora knippen; derefter kommer det frfrliga
knippet af fver 300 millioner, hvilka ddas genom krig, hunger och pest
vid fjerde inseglet, 6:8; s det omkring lika stora antalet i kap. 9:15; s
det vid antikrists andra infall i Palestina, 12:15; s vid hans tredje
infall vid Kristi nedstigande p oljoberget, d begrafningen af liken skall
rcka i sju mnader, Hes. 39:12; jemte mnga andra klasser, ty nstan vid
hvarje insegel, hvarje basun och hvarje vredesskl bortsopas mnga.

Men i trots af allt finnes nnu en del menniskor qvar bland jordens folk,
och bland dem r nnu ett ondt knippe att binda, nmligen _getterna_, d..
sdana som frkasta fven detta sista budskap af "brderna," behandla dem
illa, eller tminstone visa sig s likgiltiga fr dessa frmlingar, att de
hvarken gifva dem mat, husrum, klder, sktsel eller deltagande, v. 42, 43.
Sedan nu dessa getter ftt sitt straff, terst endast _fren_, och om
dessa lsa vi, att de f "evigt lif." Matt. 25:46. De hade frut varit
"rttfrdiga," v. 37, i samma bemrkelse som Kornelius kallas "rttfrdig,"
Apg., 10:22, eller att de likasom Kornelius "gifvit allmosor" och bevisat
sina medmenniskor godt--gjort rttfrdiga gerningar i allmnhet. Lnen fr
den rttfrdige Kornelius blef, att han fick "syndernas frltelse och, den
helige ande," Apg. 10:43, 44; och lnen fr dessa "rttfrdiga," Matt.
25:37; blir, att de f evigt lif, v. 46, d.. blifva _fdda p nytt_. D
r jorden slunda fullt rensad och ingen ofrlst finnes mera qvar p
jorden. "Brderna," "sndebuden" och, "fren," dessa frlsta begynna d
(kanske tillsammans med andra, som ej upptagits eller dtt) att befolka
jorden, likasom de tta efter syndafloden, och de tusen rens hrlighet
intrder.

Alla dessa sluthndelser: nemligen "brdernas" (Matt. 25:40) egen frlsning
(d.. de _judiska_, evangelisternas, enligt Sak. 12:10, och de andra
bland, hednakristna uttagna "sndebudens" efter "undret bland dem," Es.
66:19); vidare deras utsndande med det sista budskapet till judar och
hedningar; vidare samlandet af alla folk, d.. alla nationer, till
domstllet och utfrandet af domen fver getterna, synes taga _75 dagar_
enligt Dan. 11:12. Vi lsa der: "Sll den, som frbidar och hinner fram
till 1,335 dagar." De 75 dagar som dessa l,335 fverstiga, de sista 1,260
dagarne ("en tid, tv tider och en half," v. 7) synes vara den sista
rensningsperioden och sluta slunda 75 dagar _efter_ Kristi nedstigande p
oljoberget. Alla, som n fram till den, ro "slla," d.. frlsta, ty
efter denna tid trffar man p hela jorden inga oslla mer, utan endast
frlsta menniskor. De frsta 30 dagarna af dessa 75 (1,290 dagar efter
veckans midt, v. 11) komma kanske att upptagas med att predika bland dem,
och de andra 45 med att samla och att dma dem.

Nr vi nu sammanrkna de olika klasser, som frlsas under vedermdan, f vi
jemnt sju klasser af Israel och sju af hedningarne.

De sju klasserna af Israel ro:

1. Gossebarnet, kap. 12, som _upptages_.

2. De 144,000, "frstlingen," kap. 7, som beseglas emot plgorna och f
stanna ssom Guds vittnen _p jorden_.

3. De som _d_ af dem, som hafva "Guds bud och Jesu vittnesbrd,"
14:12, 13.

4. Skaran p glashafvet, 15:2, som _upptages_.

5. De, som bo i Babylon och uppmanas att g ut, innan staden brinner
upp, 18:4.

6. De, som omvndas vid Jesu nedstigande p oljoberget, d.. gossebarnet
"utan vrk," Es. 66:7; Sak. 12:10, hvilka tillsammans med klass 2 och 5
utgra den skara, frn hvilken de sista _judiska evangelisterna_ utg.

7. Alla Israels "brder" frn alla hednafolk, som dessa evangelister samla,
Es. 66:20.

De sju klasserna af hedningakristna ro:

1. Sjlarna under altaret, 6:9; 20:4, som _d_.

2. Palmbrarne, kap. 7, som _upptagas_.

3. De som _d_ af dem, som blifvit frlsta genom ngelns predikan, 14:6,
13; (= tredje klass i 20:4).

4. Den mognade "sden," 14:15, som _upptages_ ("skrdas," v, 16)

5. De, som uppmanas att "vaka," 16:15, hvilka synas f stanna p jorden,
tills Herren nedstiger p oljoberget.

6. De, som frlsas vid "tecknet," Es. 66:19, d Herren nedstiger p
oljoberget, och som tillsammans med klass 5 blifva de sista
_hednaevangelisterna_.

7. Fren i Matt. 25:33; Sak. 2:11; de sista som frlsas genom dessa
evangelister.




SJETTE AFDELNINGEN.

De tusen ren m.m.--Uppb. 20.


Vi se slunda, att Herren icke mnar sluta med sin "kastskofvel," frrn
han gjort "sin loge ren" och samlat "hvetet i ladan," d.. antingen till
himmelen eller till de tusen rens lada, och ftt "uppbrnna agnarna i
outslcklig eld," Matt. 3:3. Detta hade Jesus, som frut r visadt, gerna
velat gra vid sin frsta tillkommelse, men nu _skall_ han gra det vid sin
andra. Den idn, att evangelisering skall pg bland oomvnda hedningar
under hela de tusen ren, r slunda alldeles obiblisk, ty "en afgrande
och kort rkenskap skall Herren hlla p jorden," Rom. 9:28.

Likas har den uppfattningen intet std fr sig, att mnga oomvnda skola
finnas p jorden under de tusen ren. Guds ord lrer ngot helt annat. Vi
hafva sett, att _alla jordens folk_ samlas af "brderna" och af nglar,
antingen dessa blifva fr eller getter. Getterna g till sitt straff, och
fren, som f lif, som blifva frlsta, blifva ensamma qvar med de andra
frlsta skarorna. _"Logen skall blifva ren."_ Endast "hvete," endast
"rttfrdiga" skola finnas i "ladan," sedan de onda "knipporna" hafva
blifvit uppbrnda af nglarna, och det redan vid _denna_ (och ej frst vid
nsta) tidslders nde. Matt. 13:30, 41, 43. Likas skola "de onda
fiskarna" kastas ut och de goda samlas i kril, sedan dels evangelii not
och dels till sist _nglarnas_ notvarp samlat _alla_ folk p en plats eller
dragit noten upp p stranden, v. 48. Detta sges ock skola ske vid _denna_
(ej nsta) tidslders nde, Matt. 13:49.

Om konung Asa redan p sin tid kunde bestmma, att "hvar och en, som ej
skte Herren, Israels Gud, han skulle _ddas_, bde liten och stor, bde
man och qvinna," 2 Krn. 15:13, skulle Herren icke gra det nnu mera uti
sitt rike! Herren skall icke fra jernspiran frgfves, det blir d
antingen--eller. "Han skall hmta tillhopa ur sitt rike _alla_
frargelser och dem som gra ortt," Matt. 13:41, "Han skall borttaga den
slja, som besljat _alla_ folk och det tckelse, som tckt alla
hedningar," Es. 25:7.

De sju liknelserna om himmelriket uti Matt. 13 f endast en freskuggande
uppfyllelse under frsamlingens tid. Deras egentliga uppfyllelse blir i
frbindelse med _rikets_ upprttelse. De hade alla blifvit uppfyllda vid
Kristi _frsta_ ankomst, om ej konungen blifvit frkastad, men de skola
uppfyllas vid hans andra ankomst under de sju ren. Till och med Kristi
personliga sende af sden (frsta liknelsen) finner en ny uppfyllelse vid
frsta inseglet genom den krnte ryttaren p den hvita hsten, Uppb. 6. 2.
De, som derigenom frlsas, utsttas snart fr den yttersta tidens
frvillelser och blifva "ovnnens ogrssdd midt ibland hvetet." Matt.
13:25-28 (andra liknelsen.)

Den tredje liknelsen framstller himmelrikets vxande under dessa sju ren
frn ett litet senapskorn, ssom det efter frsamlingens upplyftande
begynner, till ett stort trd, uti hvars grenar alla "himmelens fglar,"
d.. de frut upptagna (jemfr "rn," Uppb. 4:7; 8:13) sjunga, frjdande
sig fver Guds rikes framgngar p jorden, hvarigenom de f vlkomna till
himmelen den ene efter den andre af dessa skaror, som frlsas efter deras
upplyftande. Dessa himmelska "rnar" utrtta Herrens befallningar redan
under vedermdans tid, 8:13, de komma sedan ned med honom p oljoberget,
ja, de komma fven under de tusen ren att ofta beska dem, fver hvilka de
skola regera, ssom Jesus gjorde de fyratio dagarne.

Den fjerde liknelsen framstller, huru riket skall till sist s genomsyra
hela degen, d.. alla menniskor, s att inga oomvnda, inga getter, intet
ogrs mera skall finnas, utan alla skola knna Herren frn den minste till
den strste. Detsamma framstller ock sista liknelsen, eller att den uti
folkhafvet utkastade noten skall till sist dragas upp af _nglar_ och "de
onda kastas i den brinnande ugnen," v. 50.

Den femte och sjette liknelsen syftar p, att ehuru den tid, som med dessa
liknelser syftas, har till ml _hela folks_ frlsning, det likvl blir d
som nu den enskildes och ej en nationell sak att lra uppskatta rikets
vrde, och huru de, som s gra, skola, nr de f se rikets
sknhet--"_skattens_" vrde och "perlans" kostbarhet--"_slja allt de
hafva_". v. 44, 46, d.v.s. offra till och med lifvet, som ju oftast d blir
fallet, fr att f det.

Hela Matt. 25 kap fr ock sin _egentliga_ uppfyllelse under vedermdan. Det
r _himmelriket_ och ej frsamlingen, som r liknadt vid tio jungfrur,
hvarmed framstlles den stora vckelse under det frsta inseglet, som
frorsakas af frsamlingens frsvinnande. Den andra liknelsen om pundens
anvndande finner ock sin slutliga och _egentliga_ uppfyllelse p de
Herrens tjenare af judar och hednakristna, hvilka missionera under de sju
ren. Den tredje liknelsen om brderna, fren och getterna hafva vi redan
betraktat.

En frga, som ofta framstlles, r denna: Om nu riket begynner med endast
frlsta, hvarifrn komma d de stora skaror efter de tusen rens slut,
hvilka "omringa de heligas lger och den lskade staden?" Svar: det str ju
tydligen, att satan "_frvillar_" dem, Uppb. 20:8, d han slppes ls. Man
kunde likasvl frga, hvarifrn de tv _fallna_ menniskorna, Adam och Eva
kommo, d ju Gud hade skapat dem rttfrdiga! Svaret blir: _satan kom in_ i
paradiset och "_frvillade_" dem. De voro ej frut frvillade utan heliga
och Gud behagliga, men kunde falla. Likas de tusen rens befolkning: de
kunna falla bort. Hvar och en, som ej frnekar mjligheten af att falla
bort, br ju ej hafva ngon svrighet att forst en s enkel sak.


Men ske inga affall _under_ de tusen ren? Jo, i mindre skala, men de
behandlas d enligt samma regel som i frsamlingen i den apostoliska tiden.
Ananias och Saffira, som fllo bort i girighet och skrymteri, blefvo
gonblickligen ddade. Mnga af de troende i Korint, som hade firat
nattvarden p ett opassande stt, blefvo sjuka till kroppen och somliga
afsomnde, d.. dogo. 1 Kor. 11:30. S ock d. De, som begynna att affalla,
blifva slagna med sjukdom, men om de beknna sina synder, s skola "trdets
lf tjena till deras helbregdagrelse." Dessa lf bringas troligen ned frn
den fver jorden svfvande himmelska staden af de frklarade heliga, Uppb.
22:8, och begagnas kanske i svrare fall, d de "lf" som d vxa p
_jorden_, Hes. 47, 12, icke hafva nskad verkan.

Menniskornas lefnadslder under de tusen ren blir lik "trdets" (somliga
trd uppn en lder af rtusenden.) Det synes, som skulle ingen d under
den tiden, om han ej syndar, ty om ngon dr, som icke uppnr 100 r, skall
han "anses frbannad," d.v.s. anses hafva dtt i fljd af synd. Och han
skall anses hafva "dtt ssom yngling." Es. 66:20. Metusalah blef 969 r,
men rikets invnare synas uppn det fulla tusendet, d.v.s. genomlefva hela
perioden.

Om det skulle intrffa, att ngra ej draga upp och tillbedja konungen,
Herren Sebaot, "skall regn icke komma fver dem." Sak. 14:17, 18. Att
sdant betraktas ssom ett _undantagsfall_, om det ngonsin alls intrffar,
synes af v. 16: "Och det skall ske, att _alla fverblifna_ af de folk, som
hade kommit emot Jerusalem, r efter r _skola draga upp_ fr att tillbedja
konungen." Att ett sdant brott emot de tusen rens lag troligen aldrig
frekommer, tminstone af en hel nation, bevisas fven deraf, att Egypten,
som hr srskildt r nmndt ssom ett exempel, _ej skall gra s_. Detta
kan ses af Es. 19:21, 23, 25: "Och Herren skall vara _knd af egyptierna_
och _egyptierna skola knna Herren_ p den dagen, och _de skola frambra
slagtoffer och syndoffer_ och _lofva lften och hlla dem_ och _egyptierna_
med assyrier skola tjena Herren." Herren Sebaot skall vlsigna _hela
jorden_, sgande: "_Vlsignadt vare mitt folk Egypten_, mina hnders verk
_Assyrien_ och min arfvedel Israel" (Israel sges d blifva den _tredje_
till Egypten och Assyrien, v. 24).

Men att lagen likafullt str der ssom en helsosam varning, att
"jernspiran" (eller "jernriset") r synlig, ifall den skulle behfvas, r
utan tvifvel till lika stor vlsignelse fr jordens folk d, som barnets
medvetande om, att mamma har ett ris i huset r fr detsamma, eller som de
nytestamentliga frmaningarna ro fr oss (Uppb. 2:27, tergifves af
somliga med "vara herde fver dem med jernspira").

Och det skall ske, att icke allenast alla skola antingen frlsas till sina
sjlar eller utrotas vid rikets brjan, ("alla jordens ndar _frnimma_
frlsningen frn vr Gud," Ps. 98:3) utan fven _alla sjuka_ skola _botas_,
de _blinda_ f sin _syn_ o.s.v. "D skola de blindas gon ppnas och de
_dfvas ron uppltas_. D skall den _lame springa_ ssom en hjort och den
_stummes_ tunga jubla." Huru sknt att lsa om konungen, nr han frsta
gngen kom hit ned till jorden: "Alla dem som ondt hade, botade han." Det
blir i sanning icke smre, nr konungen kommer nsta gng fr att fr _alla
jordens folk_ blifva den vlgrare, som han frsta gngen ej fick blifva,
icke ens fr judarne.

Uti Matt. 19:28 anvndes uttrycket "nya fdelsen", om den stora frndring,
som frhllandena p jorden och hela naturen d skall genomg. De, som
efterfljt Jesus hr, hafva lftet att f regera med honom der. Dmandet
eller regerandet fver de tolf Israels stammar inbegriper uti sig
regerandet fven fver de andra nationerna, ibland hvilka ju Israel d r
den frnmste.

Uti Luk. l:31-33 finna vi uti ngelns helsning till Maria ngra delar, som
redan, gtt i uppfyllelse, ssom att Maria skulle "fda en son, hvilkens
namn skulle blifva Jesus" och att han "skulle vara stor och kallas den
hgstes son." Deremot se vi, att profetians senare hlft nnu icke gtt i
fullbordan, eller att Gud skulle gifva t Jesus "Davids tron," och att han
skulle vara "en konung fver Jakobs hus." Turkarne hrska nu p Davids
tron, och de tolf stammarne ro, lngt ifrn att utgra ett eget rike,
kringspridda kring hela jorden.

Uti Luk. 19:12-37 framstlles rikets upprttande ssom varande en hndelse,
som intrder frst _sedan_ "mannen af del brd" d.v.s. Jesus,
_terkommit_ frn "det aflgna landet," eller himmelen. Under det han r
der och mottager riket af sin fader, framstllas de troende ssom varande
p jorden, handlande hvar och en med det pund han ftt. Frst efter deras
Herres _terkomst_ tilldelas dem lnen, som bestr uti regementet fver tio
eller fem stder o. s v. Ett parallellstlle till detta r Apg. l:6-7, der
Jesus ock framstller rikets, Israelrikets, upprttande ssom en hndelse,
som skall intrffa frst sedan vittnesbrdet om Kristus ntt till "jordens
nde."

I Apg. 3:21 kallas de tusen ren fr "tiderna fr alltings terstllelse,"
och Petrus pstr helt tryggt bde att dessa tider frst d skola intrda,
sedan himmelen terlemnat den upptagne frlsaren, och att Gud af lder
talat om dessa tider "genom alla sina heliga profeters mun." I Apg. 15:16
kallas den tiden fr "Davids fallna hyddas" terupprttande, i Rom.
8:19-21 fr "Guds barns uppenbarelse," "Guds barns hrliga frihet" och
"skapelsens frigrelse frn frgngelsens trldom," samt i Rom. 11:12, 15
fr "Israels fullhet" och "Israels upptagande" (under bilden af "lif frn
de dda.")

Vi vilja i korthet ppeka ngra flera karaktrsdrag af denna hrliga tid.
Vi hafva redan sett, att _Kristus d skall regera_. "Denna verldens riken
hafva blifvit vr Herres och hans smordes." S lsa vi. Vi veta, hvilken
betydelse en god styrelse har fr ett land. Hvarje folk suckar derefter.
Man har frskt alla mjliga styrelseformer, frn demokrati till envlde.
Strmmar af blod hafva flutit fr att f frndring uti regeringsttet
eller fr att f andra personer in i styrelsen. Men belten har man aldrig
blifvit och blir ej heller, frrn Jesus, som r den egentliga kronprinsen
i alla jordens riken, sjelf tager regeringstmmarne i sin hand och blir
konung.

Det andra draget af denna tid blir, att _satan blir bunden_, s att han ej
mer kan bedraga folken. Nu r han ej bunden, ssom mngen inbillar sig,
utan gr omkring ssom ett rytande lejon och sker hvem han m uppsluka. O,
huru ofta finna vi ej nu, att satan motstr Guds planer uti att frlsa och
bringa budskapet om frlsning till en fallen verld. Ofta, d en stor plan
r p vg att verkstllas, mrka vi tydligt hans hand, som s listigt och
planmessigt sker att hindra. Det str visserligen i bibeln, att vi skola
lska vra fiender, men jag har aldrig nnu knt ngon samvetsfrebrelse
fver, att jag icke kunnat lska djefvulen. Han har nemligen gjort mig s
mycket emot, att ngon frlikning oss emellan ej kan ega rum, och jag kan
knappt undg att hysa en slags skadegldje vid tanken p den ngel, som
kommer med kedjan fr att binda satan fr tusen r. Se Uppb. 20 kap. Detta
uttryck: "tusen r" frekommer icke mindre n sex gnger uti sex p
hvarandra fljande verser af detta kapitel.

Uti Hab. 2:14 finna vi det tredje skna draget af denna tid: "_Jorden_
skall vara _full af_ Herrens hrlighets _kunskap_, liksom vattnet tcker
hafvets botten."

Hvad r det, som gjort oss, Guds barn, s lyckliga? Svar: "Herrens
hrlighets kunskap." Genom att lra knna Herren blefvo vi frlsta och
derigenom blifva vi bevarade. Guds barn kunna liksom p frhand bereda sig
ett litet tusenrigt rike, d de djupt intrnga i och blifva uppfyllda af
Herrens hrlighet. Dock vntar oss i kommande tider allt i lngt strre
fullhet, hvartill kommer, att _alla_ menniskor d blifva delaktiggjorda
deraf. Liksom vattnet betcker hvarje sandkorn p hafvets botten, skall
Herrens kunskap d betcka hvarje menniska.

Om de _hrliga vckelsetider_, som utgjutandet af denna strm af Herrens
kunskap vid rikets brjan skall medfra, kunna vi f en id af Sak.
8:20-23. Hela stder, ja hela nationer skola d omvnda sig p en gng,
under det att nu endast enskilda individer falla Jesus till fota. "I dessa
dagar skola tio mn af alla hednafolkens tungoml samfldt fatta
kldesfliken p en judisk man och sga: Vi vilja g med eder, ty vi hafva
hrt att Gud r med eder."

Uti Es. 2:4 lsa vi, att _intet krig och inga krigsskolor_ vidare skola
tlas, sedan fridsfursten gripit tag i regeringstmmarne. "De skola smida
sina svrd till plogbillar, sina spjut till vingrdsknifvar. Folk skall
icke lyfta svrd emot folk och icke mer lra sig krig."

Men icke allenast till menniskorna skall denna _fridens ande_ meddelas,
utan till och med _till djuren_. I Es. 11:6-8 lsa vi: "Och varg skall bo
tillsammans med lamm, och leopard ligga ibland kid och kalf och ungt lejon
och gdboskap om. hvarandra."--"Och ko och bjrn skola tillsammans g i
bete och deras ungar ligga tillhopa och lejonet skall ta str ssom oxen.
Och ett spenabarn skall leka vid en huggorms hl, ett afvandt barn skall
utstrcka sin hand till basiliskens kula." Frid slunda menniskorna emellan
och djuren emellan, svl som emellan menniskorna och djuren.

I Es. 30:24, 55:12,13 m.fl. stllen visas oss den _stora fruktbarhet_,
hvarmed jorden d skall vlsignas: "P alla hga berg och p alla stora
kullar skola bckar finnas med rinnande vatten." "I stllet fr trne skall
cypress uppvxa och i nsslans stlle skall myrten uppvxa." "Bergen och
hgarne skola fr eder utbrista i jubelsng och alla markens trd skola
klappa hnderna." Den kommande tidsldern skall blifva _en tid af ljus_:
"Mnens sken skall varda likt solens sken och solens sken skall varda
sjufaldt starkare, likt skenet af sju dagar." Es. 30:26.

Es. 60:17 synes gifva vid handen, att jorden d skall frivilligt gifva
ifrn sig sin _stora rikedom p dla metaller_. Genom de stora
jordbfningar, som intrffa vid brjan af de tusen ren, synes jordens
dolda rikedom utan ngon mensklig anstrngning komma till ytan: "Jag vill
lta guld komma i stllet fr koppar, och silfver i stllet fr jern, och
koppar i stllet fr tr," o.s.v. S lsa vi.

_Nu_ r det ofta smtt om guld och silfver, srskildt d det gller
missionens sak. _D_ blir det annorlunda. Det kan understundom komma fver
oss en undran, hvarfr Gud, som r s rik och som bor uti en stad, hvars
gator till och med ro af guld, ej skr af ett stycke af en guldgata och
slpper ned t oss, eller hvarfr han ej redan nu snder nglar att
proklamera det hrliga evangelii budskap. Orsaken r den, att verlden skall
besegras _genom tron_. Tron r segern, som fvervinner verlden. Det synes,
som om Gud ej skulle kunna p ngot annat stt rttfrdiga sig infr satan
n genom att visa honom, att han kan besegra verlden genom sina barns tro.
Toge Gud till sin allmagt, skulle djefvulen alltid invnda: "Detta r ingen
jmlik kamp, allmagten mot vanmagten. Skall det vara en duell, m det vara
en duell med ngorlunda lika vapen."

Guds allmagt str oss till frfogande, det r sant, men endast i den mn,
som vi tro; och jag blir mer och mer fvertygad derom, att ingen framgng
sker p jorden  andligt omrde, utan att ngot Guds barn trott Gud derom.
Jag har funnit, d vckelser utbryta p platser, der inga troende eller
_endast halfdda kristna finnas_, att der fr ngra r sedan lefvat ett
Guds helgon p platsen, som trott fr vckelse, och--s kom den. Ltom oss
komma i hg detta, syskon, att verldens besegrande r beroende af vr tro.
Och ltom oss flitigt anvnda detta starka vapen och aldrig frvnas fver
nederlag, om vi ngon gng sticka det i skidan. Ltom oss ej heller
ngonsin lycka, att det r hrdt af Gud att tvinga oss att tro fr hvarje
ny batalj, utan m vi betrakta det hela ssom ett rligt stt att fra
kriget emot vr arffiende. Under sjelfva vedermdans tid skola dock, ssom.
vi redan sett, nglar anvndas att frkunna evangelium. Kanske de ock
sndas p grund af de troendes bner.

Vidare synes det, att den _patriarkaliska lefnadsldern_ skall tervnda.
"Och derifrn skall man ej hra talas om ngot dibarn, ngra dagar gammalt,
eller ngon ldring, som icke har fyllt sitt ldersmtt; ty ssom yngling
dr den hundrarige, och den, som icke uppnr hundra r, skall anses ssom
frbannad."

Metusalah blef visserligen gammal, ty han uppndde en lder af 969 r, men
hans tal gick dock ej fullt upp till tusen r. Under de tusen ren deremot
synes det, som om alla menniskor, med undantag af sdana, som synda och
till fljd deraf straffas med sjukdom eller dd, skulle f genomlefva alla
de tusen ren. Vi nmnde "synda," och ngon torde frundra sig fver, att
mjligheten att synda frefinnes under denna hrliga tid. Vi m d
ihgkomma, att hela denna nu beskrifna hrlighet dock endast r den
_jordiska_ hrligheten, _understarnas_ tillstnd uti riket. Regenterna
fver denna lyckliga skapelse, d.v.s. de frklarade helgonen, hvilkas
boning icke r p jorden, utan i den hrliga staden, det nya Jerusalem, ro
naturligtvis fr evigt hjda fver all mjlighet att synda. Det gifves
nemligen en jordisk och en himmelsk hrlighet under denna tidslder, ett
jordiskt och ett himmelskt Jerusalem, jordiska och himmelska regenter.
_Israel_, som r jordens frnmsta folk och genom hvilket folk Jesus och
hans brudeskara skola styra de andra folken, r d samladt i Palestina,
omkring ett _jordiskt tempel_ och uti ett _jordiskt Jerusalem_. Hes.
40-48. De lefva nnu i sina jordiska kroppar, ehuru vlsignade med all
jordisk och all andlig vlsignelse, man kan tnka sig. Men hgt fver detta
folk, detta tempel, detta Jerusalem, uti det _nya_ Jerusalem, Uppb. 21, 22
kap., tronar Jesu brudeskara uti uppstndelsedrgt ssom de himmelska
regenterna.

Uti hvilket frhllande nu de frhrligade skola st till jordens folk, r
en vigtig frga fr oss. Vi kunna allra bst f ngon lsning hrp, om vi
tnka p Jesu frhllande efter sin uppstndelse (d han ju slunda hade
uppstndelsekropp) till sina lrjungar (som icke hade det). Det oaktadt
kunde Jesus bde vara deras lrare, profet, prest och konung. I Apg. 1:6, 7
se vi, huru han undervisade angende Israels rikes upprttande--han var d
deras _profet_--af Luk. 24:20, huru han ssom _prest_ vlsignade dem, och
af Matt. 28:18-20, huru han ssom _konung_ befaller dem att utg med
fridens evangelium.

Vrt regerande fver jordens folk bestr naturligtvis deri, att vi f vara
medel till vlsignelse fr dem genom att meddela dem den himmelska visdom,
som vi d besitta, genom att bedja fr dem och vlsigna dem samt genom att
stta dem i verksamhet att sprida, bibehlla och frka den
salighetskunskap, som vi d i fullkomlighet tnjuta.

Att vi slunda komma att, i likhet med Moses och Elias p frklaringsberget
och i likhet med hvad nglarna gra nu, beska jorden, r mer n troligt.
Men att vi ej komma att hafva jorden till vrt hem, lika litet som nglarne
hafva det nu, r ocks skert. Nr jag var ett barn, ingick ofta uti mina
drmmar eller nskningar det att kunna flyga och att kunna gra mig
osynlig. Nr jag vaknade, hade jag dock alltid mistat vingarne, och min
nskan att kunna osynlig genomresa verlden gick aldrig i uppfyllelse. Det
r likvl mjligt att dessa, liksom s mnga andra af vra lyckliga
barnars nskningar och drmmar, dock skola g i uppfyllelse. D vi f
uppstndelsekroppar, skola vi kunna frflytta oss med lngt strre
hastighet och ltthet n fgeln; och--rrande den andra punkten--vr
frlsare visade sig och frsvann efter behag frn sina lrjungars syn. Han
kunde g igenom lyckta drrar. Vi skola likna vr frlsare, vra kroppar
skola blifva lika hans. Filipp. 3:21.--ra vare Herrens namn!

Broder och syster! Du, som trnar efter att f vara till vlsignelse fr
menniskors barn, du skall f vara det, redan hr i smtt och sedan i stort.

       *       *       *       *       *

De tv uppstndelserna och slutdomen.

I frbindelse med beskrifningen p de tusen ren vilja vi lgga mrke till
de tv uppstndelserna. Redan i gamla frbundet finnes antydningar till en
_frsta_ uppstndelse. Esaias sger: "_Dina_ dda skola f lif" p den tid,
d man "sjunger denna sng i Judas land": "En fast stad hafva vi" o.s.v.
Es. 26:l, 19. Daniel talar om, att "_mnga af dem_, som sofva under jordens
stoft, skola uppvakna, somliga (eg. dessa) till evigt lif, och somliga
(d.. de andra) till evig frsmdelse och blygd." Dan. 12:2. Lukas talar om
"ln uti de _rttfrdigas_ uppstndelse," 14:14, och om att ktenskap ej
skall frekomma bland dem, som f "del af _uppstndelsen frn_ (eller
bland) de dda"--d.v.s. de dda i allmnhet lemnas qvar i sina grafvar,
men ngra uppst frn dem.

I 1 Kor. 15 kap. lsa vi om uppstndelsens ordning "Kristus (ensam) ssom
frstling, sedan de som tillhra Kristus vid hans tillkommelse" (de tre
klasserna, omtalade i Uppb. 20:4). Emellan Kristus, den egentliga
frstlingskrfven, och uppstndelsen af Guds frsamling, som ock kallas en
"frstling," Jak. 1:18, och de tv andra klasserna, Uppb. 20:4, se vi snart
1900 r. "Derefter nden, d han fverlemnar riket t Gud och fadern."
Enligt Uppb. 20 kap. ligger 1000 r emellan de rttfrdigas uppstndelse
och nden. Vid den frsta uppstndelsen skall "vr frnedrings kropp"
(hvardagsdrgten) "frvandlas till likhet med Kristi hrlighets kropp,"
Filipp. 3:21. Af 1 Tess. 4:14-18 lra vi, att Herren d skall framfra vra
afsomnade vnner, hvilkas _uppstndelse_ skall intrffa ngot litet
(troligen endast ngra minuter eller timmar) fre vr _frvandling_, vi som
lefva. I Ebr. 11:35 kallas denna uppstndelse fr en "bttre uppstndelse,"
nmligen bttre n den frut i versen omtalade, genom hvilken qvinnor
terftt sina dda, t.ex. enkan i Sarpat, 1 Kon. 17:23; den sunemitiska
qvinnan, 2 Kon. 4:36. (Liknande fall under senare tid ro Maria och Marta,
Joh. 11 kap.; enkan i Nain m.fl.) Dessa uppstodo till timligt lif, men de
som f en bttre uppstndelse till evigt lif. Uppb, 20 kap. visar oss, att
de ro "saliga och heliga, som f del af den frsta uppstndelsen," samt
att den intrffar 1000 r fre den sista.

Men dock f vi ej tro, att vid den sista uppstndelsen endast ofrlsta
uppst. Tvrtom lsa vi fven d om sdana, som hafva sina namn i lifvets
bok; och att endast "om ngon icke fanns skrifven i lifvets bok, vardt han
kastad i den brinnande sjn," ett uttryck, som snarare synes visa, att
flertalet fven d mjligen hafva sina namn der. Men att icke _alla_ hafva
sina namn i lifvets bok, se vi tydligt af kap. 21:8, der den ena klassen
efter den andra upprknas, hvilka "f sin del i eldsjn." All tanke p
_allas_ slutliga frlsning r hrmed utesluten, i ty att Uppb. 21: l-8
beskrifver det egentliga evighetstillstndet.

Ibland dessa "dda," som hafva sina namn i lifvets bok, 20:12, ro nog
_sdana hedningar_, hvilka aldrig hrt evangelium, medan de lefde, men
hvilka f hra det i ddsriket, och af hvilka d sdana, som "med tlamod i
god gerning skt hrlighet och ra och ofrgnglighet," Rom. 2:7, med
andra ord handlat efter det ljus de haft och gjort "det lagen bjuder," v.
14, skola f "evigt lif" p den dag, "d Guds rttvisa _dom_ blir
uppenbar," v. 7, d.. p _domens dag_, som nu afslutas vid de _tusen rens
slut_. Mrk, huru Paulus indelar hedningarna uti tv klasser, sdana som
skt "gra det lagen bjuder," v. 14, och sdana som "synda" mot den, v. 12.

Vidare ro nog _alla barn_, som dtt i unga r, der. Vi lsa: "Och jag sg
de dda stora och sm st infr tronen," nemligen _domare_tronen. Hr
kommer en vigtig frga in:

       *       *       *       *       *

Hvad skall Gud gra med barnen, svl uti uppstndelsen som vid Herrens
tillkommelse?

Att nu icke _alla_ barn f sin del i den frsta uppstndelsen r klart af
detta stlle. Vi kunna vara frvissade om, att hedningarnes barn ro bland
dessa "sm," som uppst frst efter de tusen ren, likas troligen barn i
familjer fverallt i verlden, der frldrarna ro ofrlsta. Der den ene
maken deremot r troende, ro barnen genom den troendes inflytanden blifna
"heliga." 1 Kor. 7:14.

Skall d Herren kunna gra skillnad p de troendes och de ofrlstas barn
vid sin tillkommelse? Han har gjort s frr, ty vid syndafloden, vid Sodoms
frstrelse, vid straffdomarne fver Egypten och Jerusalem undkommo de
troendes barn (hvilka voro med frldrarne) elndet, men ej de otrognas.
Att icke Herren kommer att borttaga _alla_ barn, som lefva vid hans
tillkommelse, r slunda klart redan deraf, att han ej gjort s frr, d
stora straffdomar sndts fver folk och lnder. Den stora vedermdan r
nemligen just en sdan straffdom. Men barnen ro derfr icke frtappade, om
de blifva qvarlemnade. Om de d genom plgorna, s g de till paradiset,
der de f vara till den sista uppstndelsen, och om de f lefva, s vxa de
upp ssom understar i riket.

Skulle Herren hafva den principen, att inga barn alls f finnas under
vedermdan, d mste han icke endast taga upp alla barnen vid sin
tillkommelse, utan _dagen derp_ taga upp fver 100,000 barn, som blifvit
fdda under de 24 timmar, som d frflutit, och s i fortsttningen. Det
blefve d ett oupphrligt, dagligt, nej minutligt upptagande af barn.
Skulle Herren ter lemna qvar de troendes barn, hvem skulle d taga vara p
dem? Hafva frldrarna (eller den ena af dem) vlsignat sina barn och
fverlemnat dem i full tro under bn och hnders plggning t frlsaren,
s gr nog Herren dem passande fr himmelsfrden, ssom han gjort med deras
frldrar. Barnen skola lika litet frukta fr Jesus d, som nr han kallade
dem till sig och de utan fruktan s trodde p den vnlige frmlingen, att
de lto honom taga dem upp i sin famn. Detta r troligen meningen med
orden: "Dessa sm, som _tro p mig_." De voro icke rdda fr honom.

I frldrar, som lsken Herren, fverlemnen edra barn i full tro t
frlsaren, att han m taga upp dem vid sin tillkommelse. Och du, troende
man eller hustru, som har en oomvnd make, gr det fven du, om du ock
mste gra det allena, eller sk att f andra att hjelpa dig dermed. Herren
kan gra ngot med edra sm genom anden vid hnders plggning, likasvl
som _ngot skedde med dem_ d han lade sina hnder p de sm under sin
vandring p jorden, eller som Johannes redan i moderlifvet kunde blifva
uppfylld af denne ande. "Allt hvad I bedjen, skolen I f." "Bedjen, att
eder gldje m vara fullkomnad," gller nog fven hrvidlag. Det mest
antagliga r slunda, att de troendes barn f flja med sina frldrar bde
uti frsta uppstndelsen och uti frvandlingen och att de ofrlstas barn f
blifva qvar i paradiset eller p jorden.




SJUNDE AFDELNINGEN.

Det nya Jerusalem.


Uppb. 20-21.

Denna stora stad, som r 12,000 stadier eller fver 200 sv. mil i lngd,
med lika bredd och hjd, och som r byggd uteslutande af _guld_, fanns till
redan p Abrahams tid. Vi lsa nemligen, att "han vntade p den stad, som
har grundvalar, hvilkens byggmstare och skapare r Gud." Ebr. 11:10. Denna
stad r Guds och vr frlsares boning, de heliga nglarnes boning. Och det
troliga r, att fven vra afsomnade vnners andar ro der uti den
afdelningen af den, som kallas "paradiset" eller "under altaret." Att icke
sjelfva brudens afdelning nnu r i ordning, se vi af Joh. 14:3, ty s
snart den r beredd, kommer han tillbaka. Den gres i ordning, synes det,
lika fort som bruden beredes hr nere. Ja, det troliga r, att liksom "de
tolf apostlarnas" namn st p de tolf "delstenarna" och de tolf
"patriarkernas" namn p de tolf "prlorna," att hvarje Guds barns namn
str inristadt ngonstdes uti och afbildas genom ngon del af
brudpalatset. Men skulle s ej vara fallet, str det dock i _lifvets
bok_. Dess tolf prleportar, i ster tre, i norr tre o.s.v., bevakade,
af tolf nglar, pminna s sknt om uttrycket: "De skola komma frn ster
och vester o.s.v. och sitta till bords i Guds rike." Luk. 13:29. De tolf
stadsmurarnes grundvalar utgjorde hvardera en skn delsten.

"Guds hrlighet upplyser staden," slunda hvarken sol eller mne, gas eller
elektriskt ljus. Intet tempel finnes uti densamma, ty Herren Gud sjelf och
lammet r dess tempel. Att nu detta r en verklig stad, r alldeles klart
af beskrifningen. Somliga pst, att allt endast r ett bildsprk, och att
staden endast _afbildar_ de frlsta. Detta strandar mot Guds tydliga ord,
som gr skillnad p folket, hvilket skall ing i staden, och staden sjelf.
Vi lsa i Uppb. 21:27: "Och intet ondt skall der inkomma och ingen som gr
styggelse och lgn, endast de, som ro _skrifna i lammets lifsbok_." Hvad
kan vara tydligare? Frsket att frklara staden vara en _bild_ af bruden
och dessa, som skola ing i staden, vara hedningar, som sluta sig till
bruden, r alldeles oegentligt, ty om bruden r framstlld genom en _stad_,
s fordrar konseqvensen, att fven dessa hedningar skulle framstllas genom
ngot liknande en stad, ssom en frstad eller dylikt, som lgges till den
himmelska staden. Men derom vet bibeln intet.

Men visar icke ngeln staden fr Johannes, d han skulle visa honom bruden?
Jo, alldeles p samma stt, som jag skulle gra, om jag ville visa en
frmling drottningen af Sverige. Jag skulle naturligtvis frst taga honom
till Stockholm och till kungliga slottet och visa honom dessa, ty der bodde
hon. Men draktig skulle han i sanning vara, om han d trodde att Stockholm
eller slottet vore drottningen. Nej, nr ngeln sade: "Kom, jag vill visa
dig _bruden_," d menade han ej: "Kom jag vill visa dig endast _en bild_ af
bruden," utan han menade, hvad han sade, att han ville visa honom _bruden
sjelf_, som bodde i staden, ja, i stadens slott, det srskilda brudpalats
der inne, som Jesus varit sysselsatt med att gra i ordning i snart 1900
r.

Talet om bruden i frbindelse med staden, uti v. 2, bevisar lika litet. Ty
der str det endast, att staden r _tillredd_, ssom en brud r _prydd_ fr
sin man. Jmfrelsen r uti _prydandet_. Om ngon skulle sga till en
brudtrna: "Du r prydd, ssom om du vore bruden," d menades icke dermed,
att hon vore bruden. Likas litet menar Johannes, att det nya Jerusalem r
bruden derfr, att den r prydd ssom en brud fr sin man, och nnu mindre
menade han, att Jesus vore dennas brudgum. Skulle meningen vara, att staden
skulle vara brud till ngon, s blefve den en brud till _jorden_, ty till
den kom staden ned och fr den var den prydd. Men, som sagdt r, kallas
icke staden alls fr ngon brud, utan sges endast vara prydd ssom en brud
(i allmnhet) fr sin man.

Om staden frklaras vara ett visst folk, s fordras det naturligtvis, om
man vill vara konseqvent, att man fven frklarar den _jord_, till hvilken
den kommer ned, fr ett folk. Skulle man eljest hafva lust att utfra
_bilden_ om staden. ssom en brud t _jorden_, s kunde man der finna ngra
skna jmfrelsepunkter. Staden under vr tid r nemligen endast litet
_bekant_ med jorden. Under de tusen ren sker stadens _trolofning_ med sin
brudgum--den kommer d nedt ett godt stycke mot jorden, mot sin brudgum--,
men frst vid slutet af de tusen ren sker brlloppet, d staden kommer ned
i sin brudgums--jordens--famn, eller d staden kommer nda ned p
jorden.[12]

Denna skna stad finnes till bde _under_ och _efter_ de tusen ren. Under
de tusen ren r staden s nra jorden, att folken kunna "vandra i dess
ljus," 21:24, och att "jordens konungar bra sin hrlighet in i den."
Ordet, som r fversatt med "in i," kan lika vl betyda "emot." Samma ord
r nemligen fversatt med emot uti Luk. 15:21: "Fader, jag har syndat
_emot_ himmelen." "Jordens konungar," troligen de jordiska konungarna, g
_in i_ det jordiska Jerusalem, som d r praktfullt uppbyggdt, men bra
sin, v. 24, och folkens, v. 26, hrlighet och ra _emot_ den _himmelska_
staden. Icke endast deras tillbedjan, bn, pris och tack gr upp emot denna
stad, utan fven deras hrlighet och ra. De representera slunda sina
olika folk bde ssom prester och konungar (jordiska nemligen.) Es. 61:6;
66:21.

Om vi terigen med "jordens konungar" tnka oss de frhrligade, skulle
meningen blifva den, att de, ssom representanter af jordens nationer,
bringa in sin och deras hrlighet i det himmelska Jerusalem, alldeles ssom
vid drottning Viktorias krning representanterna frn alla lnder, fver
hvilka hon regerar, bragte dessas hrlighet och ra in i London. Den frra
meningen r dock mera sannolik.

Att beskrifningen p det nya Jerusalem frn kap. 21:9 till kap. 22:15
framstller tillstndet _under_ de tusen ren, visar fven uttrycket "Guds
och lammets tron," 22:l,3. Ngot sdant uttryck finnes ej uti de frsta
tta verserna af kap. 21, hvilka tta versar framstlla stadens stllning
_efter_ de tusen ren, sedan, Gud _slagit upp sitt tabernakel_, nemligen
det himmelska Jerusalem, Ebr. 9:24, "bland menniskor" fr att "bo bland
dem," v. 3. D finnes ingen _lammets_ tron lngre, i ty att 1 Kor.
15:24-28 visar oss, att Kristus icke skall regera lngre n till slutet af
de tusen ren, till "nden." "Han mste regera, till dess han lagt alla
sina fiender under sina ftter" och s "fverlemna riket t fadern," d
"Gud skall vara allt i alla."

nnu en sak visar oss, att vi frn kap. 21:9 till kap. 22:15 hafva en
beskrifning p stadens stllning till jordens folk _under_ de tusen ren.
"Trdets lf tjenade till folkens lkedom." Nationer finnas ej till p den
nya _jorden_, utan endast individer ("menniskor," hvarom mera sedan), och
nnu mindre folk, som behfva lkedom. Allra minst behfvas dessa lf i det
nya Jerusalem, hvars invnare endast ta af trdens frukt. Lfven ter igen
behfva jordens nationer under de tusen ren, fr hvilka nnu bde synd,
sjukdom och till och med dd ro en mjlighet, ehuru de hra till
undantagen. Vi sade trdens lf. Det str egentligen "trdets lf" och
"lifvets trd," skenbart gifvande vid handen, att det skulle endast finnas
ett trd. Men svl grundordets betydelse som uttrycket "p bda sidor"
visar oss, att det menas flera trd. Ordet anvndes i samma bemrkelse som
om vi t.ex. i en beskrifning fver Palestina skulle sga: "Hr vxer
palmen, hr vxer vinrankan." Detta r ett mycket vanligt uttrycksstt, och
hvar och en frstr, att dermed icke menas en palm eller en vinranka, utan
mnga. Melin sger hrom: "Icke ett utan en fortlpande rad af lifstrd p
hgra och venstra flodstranden." Vi skola slunda utropa, nr vi komma hem
till vr stad: "Ja, nu ndtligen ro vi komna, icke till palmens eller
vinrankans land, utan till lifstrdets land, till lifstrdets rtta
jordmn."




TTONDE AFDELNINGEN.

Efter de tusen ren.


Ssom redan r antydt, r det egentligen de tta frsta versarne af kap.
21, som framstlla det egentliga evighetstillstndet. Kristus behfver ej
d regera, ty all tanke p uppror eller bristande villighet eller frmga
fr ngon enda att intaga sin rtta plats, r d fr alltid frbi. Det
finnes d inga nationer, inga furstar, inga konungar p jorden, utan endast
individer, "menniskor," som ej intaga ngon fver- eller underordnad
stllning till hvarandra. Lika punktligt som solen gr upp hvarje morgon
och stjernorna lpa sina banor, lika punktligt skola d menniskorna p den
nya jorden utan att hvarken styra eller blifva styrda fullgra Herrens
vilja, som d hufvudsakligast bestr uti att lska Herren Jesus och fadern,
lska hvarandra och den himmelska stadens och den nya jordens invnare.
Lika endrgtiga som lemmarne i en kropp ro, blir d menniskornas
frhllande till hvarandra. Men det synes, som skulle fven d en skillnad
frekomma, nemligen emellan dem, som bo p jorden och dem, som bo i staden,
ty ehuru den fver 200 svenska mil hga staden kommit s lgt ned, att den
hvilar p jorden, mste vi nd tnka oss, att jorden r ett och staden ett
annat.

Vr frsta frga blir: Hvarifrn komma vl dessa "menniskor," till hvilka
vi--de himmelska invnarne--skola komma ned, samtidigt med att staden, i
hvilken vi bo, kommer ned? Bibeln gifver ej ngot direkt svar hrp, men
det troliga r (frsvidt ej Gud skapar nya menniskor helt och hllet), att
de myriader af menniskor, hvilka icke deltogo uti upproret, d satan blef
ls, och hvilka, myriader naturligtvis utgra den ojmfrligt strre delen
af jordens d s oerhrdt talrika befolkning, blifva fverflyttade p den
nya jorden sedan eldsfloden rensat densamma. Lgg mrke till, att Petrus
talar om en eldsflod, genom hvars frfrligt starka "hetta" elementen skola
upplsas och jorden och de verk, som ro derp, skola frbrnnas. "Men nya
himlar och en ny jord vnta vi efter hans lfte, i hvilka rttfrdighet
bor" (icke endast brskar, som under de tusen ren, utan bor.) Denna
storartade rensning skall frsigg, p det att "Guds dag" skall kunna
begynna, ty s lsa vi: "Medan I vnten och ifrigt stunden _Guds dags_
tillkommelse, _fr hvars skull_ himlarna skola upplsas af eld" o.s.v. 2
Petr. 3:10-13. Frut var det _Herrens_ dag (under de tusen ren) nu blir
det _Guds_ "dag," likasom det r _Guds_ "tabernakel," Uppb. 21:3, _Guds_
"folk," v. 3, och _Guds_ "son," v. 7, (som hvarje fvervinnare skall vara).
I Uppb. 21:l lsa vi ock, att den frsta himmelen och "_den frsta jorden_
hafva frgtts och hafvet (som finns till under de tusen ren, men ej
sedan) r icke mer." De tusen ren sluta slunda med en eldsflod. Den eld,
som fll ned af himmelen frn Gud, kap. 20:9, och som frstrde de
upproriska, gjorde slunda ngot vida mera, den satte _hela jorden i
brand_.

Intet ord frekommer om hvart de rttfrdiga g, som ej deltagit i
upproret. Men eftersom de frut tillhrde _jorden_, och det icke sges, att
de frgingos genom eldsfloden (hvilket dessutom vore tvrt emot Guds forna
handlingsstt), r det mest antagligt, att Gud tog dessa till sig i sin
himmelska ark, ssom det skedde med Noah och hans familj under tiden fr
_vatten_floden och att han sedermera slppte ned dem igen, alldeles som det
skedde med arken, hvilken stannade p Ararats berg, d Gud sade till Noah:
"G ut ur arken, du och din hustru och dina sner och dina sners hustrur
med dig!" Noah, som tillhrde jorden frut, fick komma ned p den igen, och
"de heligas lge," som Herren s vl skyddade emot upprorsmakare, 20:9, och
hvilka heliga han slunda ej synes vilja lta drabbas af _dd_, komma nog
ned igen p den jord de frut bebott.

Nr Gud landsatte Noah p den efter floden frnyade jorden, sade han till
dem: "Varen fruktsamme och frkens och uppfyllen jorden!" Skall mnne Gud
sga detsamma till dessa "menniskor" p den nya jorden? S egendomligt som
detta lter, begynner den tanken mer och mer att hyllas af framstende
bibelforskare. Den frut omnmnde framstende lutherske teologen d:r Seiss
pstr det. Han sger: "Uti ordet: 'Se jag gr _allting_ nytt,' ligger ock
det inneslutet, att menniskoslgtet blir nytt. fverhufvud str det
ingenstdes i bibeln, att menniskoslgtet som en sig alltjemt fortplantande
skapelse skall upphra. Menniskorna skola allts som Adam och Eva fre
syndafallet p syndfritt stt frka sig, som det bjds de frsta
menniskorna."

D:r Seiss synes slunda vara af den meningen, att Herren frvandlar de
menniskor, som finnas p jorden under de tusen ren till samma tillstnd
som Adam och Eva fre syndafallet, och att i orden: "Se, jag gr allting
nytt," 21:5, fven r inneslutet, att det blir ett nytt menniskoslgte. Den
bekante d:r Grattan Guinness i London anser icke heller detta fr otroligt
och anfr bland annat Efes. 3:21 ssom bevis derfr. Der str: "Honom vare
ra i frsamlingen genom Jesus Kristus bland alla slgten i evigheters
evighet" (eg. "till alla slgtleden af tidsldern af tidsldrar.")

Hvar och en frstr vl, att vi hr ej tala om de frhrligade i det
himmelska Jerusalem, i _staden_, om hvilka det tydligt sges, att de, som
befinnas vrdiga att f del af "uppstndelsen frn de dda, de hvarken
gifta sig eller bortgiftas," utan: ro derutinnan "lika nglarna," Luk.
20:35, utan hr r frga om de "menniskor", som bo p den nya _jorden_. Det
r ganska mrkligt att lsa om, huru Gud p mnga stllen i sitt ord
begagnar uttrycket "tusende led." "Gud gr barmhertighet _till tusende
led_," 2 Mos. 20:6. Han "bevarar krlek intill _tusende led_," 2 Mos. 34:7.
Han "gr barmhertighet _till tusende led_," 5 Mos. 5:10.

Han "bevisar barmhertighet _intill tusende led_." 7:9. "Kommen ihg ... det
ord han budit _tusende slgter_." 1 Krn. 16:15. "Han kommer evigt ihg
sitt frbund, det ord han har budit _tusende slgter_." Ps. 105:8. Enligt
Luk. 3 kap. r det endast 75 slgtled frn Adam till Kristus p omkring
4000 r. Tusende slgtled skulle slunda upptaga en tid af fver 50,000 r
(nrmare 53,333.) Ehuru bibeln slunda _synes_ vara temligen klar rrande
denna punkt, fr man dock vara hgst frsigtig uti ngra _pstenden_.

Orimligt kunde det ju ej vara, att Gud, som antagligen gerna vill
genomdrifva sina en gng fattade planer, skulle hafva fr afsigt att visa
satan, alla menniskor och alla nglar, att hans _frsta_ plan i paradiset
skall genomfras. Att nu detta icke sker under de tusen ren r klart, i ty
att de frhrligade helgonen ro i _hgre_ stllning n Adam och Eva voro,
under det att den jordiska befolkningen under de tusen ren ro i en
_lgre_. Dessa senare bra nnu i sin natur mnga mrken och bjelser efter
fallet, hvilka Adam och Eva ej hade, och hvilka kanske knappast de tusen
ren kunna eller hinna att fullt utplna. Det troliga r derfr, att de
mste genomg ngon genomgripande frndring, innan de placeras p den nya
jorden--en frndring, som gr dem fullkomligt lika med Adam och Eva fre
fallet.

Man har ofta frgat: Huru skulle det hafva gtt, om icke fallet hade
kommit? Befallningen att fortplanta sig blef nemligen gifven _fre_ fallet.
1 Ms. 1:28; 2:24. Om ingen synd, hade kommit i verlden, hade ingen dd
kunnat komma, och d hade ju jorden till sist blifvit alldeles uppfylld af
menniskor. Barn hade blifvit aflade och fdda utan synd, de hade varit
fullkomliga ssom barn, fullkomliga ssom ynglingar, ssom mn och ssom
ldringar. n sedan d? De kunde aldrig d. Svar: Gud hade vl d ftt
plocka dem hem ssom mogna frukter och gyllene ax till sin himmel likasom
Enok och Elia.

Nu skedde det ej s, utan fallet kom, och det visste Gud p frhand. Men om
nu menniskor skola finnas p den nya jorden i samma stllning, s uppstr
ju samma svrighet. D:r Grattan Guinness sger derom: "Denna frga innebr
dock ingen verklig svrighet... Vr planet utgr fr frigt icke hela
universum: 'I min faders hus ro mnga boningar.' Och midnattens myriader
stjernor ro solar i andra planetsystem fr att icke tala om de aflgsna
nebulosorna. Kan Gud icke frflytta sina trogna till andra verldar? Frstr
icke till och med menniskan att grundlgga nya kolonier och befolka nya och
aflgsna lnder med den gamla verldens fverbefolkning. Skerligen har den
allvise skaparen redan frn brjan frutsett och ordnat allt detta." S
lngt Guinness.

Men utan att flyga s lngt med vra tankar tro vi, att den kubformade nya
Jerusalems stad, hvars ofantliga ytinnehll, srskildt p grund af dess
oerhrda hjd, vi knappt kunna fatta, har rum fr alla de lyckliga
varelser, som jorden skall kunna frambringa tminstone under mnga
tiotusentals r. Och vidare r det ju ej skert, att denna fortplantning
skall fortstta i ondlighet. Det frut nmnda stllet, Efes. 3:21, om
slgtleden under _tidsldern_ af tidsldrar bevisar tminstone icke, att
sdant skulle ske mer n under en sdan oerhrdt lng tidsperiod, att den
frtjenar namnet af en tidslder af tidsldrar. Men andra stllen i bibeln
tala om flera sdana lnga perioder, ty vi lsa om "_tidsldrar_ af
tidsldrar." Uppb. 5:13; 10:6; 14:11; 20:10 m.fl.

Skall det kanske till sist frunnas oss att fver det nya Jerusalems murar
blicka ned fver en jord, en menniskoslgt, som i allt uppfyller Guds
ursprungliga plan? Huru skola vi icke d beundra Guds storhet uti att hafva
kunnat gra godt af ondt! D satan frhindrade "rikets upprttande" genom
att dda hrlighetens Herre, trodde han vl att han omintetgjort Guds plan.
Men nr Herren nu snart kommer tillbaka fr att upprtta riket, har han
icke endast en _konung_ att bjuda jorden p utan fven en _drottning_, som
han vunnit under mellantiden. Nr satan frestade Eva i paradiset, trodde
han vl fven d, att han vunnit sitt spel, men nej, Gud skall ter
frambringa ett paradisiskt tillstnd p en ny jord, och under tiden har han
vunnit _alla det nya Jerusalems invnare_. Satan frlorar slunda till
sist, huru han n br sig t. Halleluja!

Nr Herren Gud i paradiset vandrade bland menniskorna, d var han ensam, d
hrde menniskorna endast "ljudet af Herren Gud, som gick omkring i
lustgrden, d dagen svalkades." 1 Mos. 3:8. Men nr han p den nya jorden
tager sig en aftonpromenad, nr ter "_Gud sjelf skall vara med dem, deras
Gud_," Uppb. 21:3, d kan han inbjuda hela den himmelska familjen, i vilken
Jesus r den ldste brodern, att gra sig sllskap. Och denna familjs olika
klasser och olika individer hafva nog ngot att bertta fr jordens folk om
utkmpade strider och gjorda erfarenheter, som skall frvna srskildt den
nya jordens _nya_ slgten. Aftonpromenad, sade vi, men det blir ju ingen
natt. Det r i staden, der ingen natt finnes. Men p jorden r det nog
mjligt, att natt frekommer ssom en behaglig omvexling. Adam "sof," innan
nnu synden kommit i verlden.

Att menniskorna p den nya jorden skola ta r troligt. Det frsta budet
till menniskan i paradiset rrde, hvad de skulle och hvad de icke skulle
ta. Att dock intet kunskapens trd p godt och ondt finnes p den nya
jorden, kunna vi vara vissa p. Men fven om det funnes, skulle nog de 7000
rens sorgliga erfarenheter af synd och syndens fljder gifvit Guds barn
sdan afsmak fr detta trd, att de aldrig skulle vilja smaka det. "Brndt
barn skyr elden." Dessutom finnes satan ej mer. Han kan icke fresta dem
mera, han r d icke endast "bunden" utan "kastad i eldsjn" d.v.s. borta
fr alltid.

Skola de frklarade andarna ock ta? I Uppb. 22:l, 2 str bde om lifvets
vatten och om "lifvets trd, som br tolf skrdar, en skrd hvarje mnad."
Och i Uppb. 2:27 lsa vi: "Den, som fvervinner, honom skall jag _gifva att
ta_ af lifvets trd, som r i Guds _paradis_." Paradiset synes slunda
blifva de frhrligades matsal, om vi s vga uttrycka oss, och r ej att
frvexla med sjelfva brudgemaket--tillbedjandets afdelning.

Kanske vi genom att ngot betrakta bibelns lra om paradiset kunna f ngon
id om hvad slags tande hr r frga om fr dem. Ordet paradis frekommer
endast p tre stllen i bibeln, nemligen i Luk. 23:43: "I dag skall du vara
med mig i paradiset" (detsamma som "Abrahams skte,") och i 2 Kor. 12:4:
Paulus blef "uppryckt till paradiset" samt i detta Uppb. 2:27.

I allmnhet, kallas ju dock fven Edens lustgrd fr paradiset. S frstodo
ock judarna saken, ssom vi kunna lsa i deras Talmud: "I paradiset kunna
endast de rttfrdiga ing, hvilkas sjlar fras dit af nglar. Nr
israeliten bortgr till det eviga huset, s kommer en ngel, som frestr
_Edens lustgrd_, och som mottager hvarje omskuren Israels son och infr
honom i Edens lustgrd. Abraham skall sitta vid Gehennas port och skall
icke tillta ngon omskuren att stiga dit ned. Gehennas eld har ingen magt
fver syndare af Israel, emedan Abraham stiger ned och terfr dem
derifrn."

Paradiset var troligen frst p jorden, men frsvann derifrn vid
syndafallet, efter hvilken tid det frst tjenade som uppehllsort fr det
gamla frbundets aflidna heligas andar (= "Abrahams skte," Luk. 16:23.)
Det var d belget i "jordens nedersta rum," ty dit nedsteg Jesus och dit
(till paradiset) tog han rfvaren. Sedan blef detta i och med Kristus
upplyftadt till tredje himmelen (troligen till nedre afdelningen af den
himmelska staden, detsamma som "under altaret,") ty Paulus blef uppryckt
till "tredje himmelen" och "till paradiset." Den afdelningen af ddsriket,
som hette paradiset, blef slunda d skild frn den andra delen deraf, som
hette Gehenna, hvilka tv afdelningar frut voro s nra hvarandra, att
dess invnare kunde samtala med hvarandra, ssom Lasarus och den rike
mannen, ehuru ej komma fver till hvarandra. Det r p grund af denna
frndring af paradisets lge, som de gamla heliga alltid talade om att
stiga ned i de ddas rike, 1 Mos. 37:35, under det att vi tala om, att
vra vnners andar g uppt.

Efter den allmnna uppstndelsen vid de tusen rens slut, d alla de, som
hafva sina namn i lifvets bok, lemna paradiset och uppst, synes det, som
om paradiset skulle blifva tomt, frsvidt ej Herren d anvnder det till
rddningsark fr de frlsta p jorden, hvilka ej deltogo i upproret vid de
tusen rens slut och under den tid, d eldsfloden gr fver jorden och till
dess, att de intaga den _nya_ jorden. Att nu ej paradiset fr samma de som
den andra afdelningen af ddsriket (Gehenna), eller att kastas i eldsjn,
ses tydligt deraf, att vi terfinna det med dess lifstrd uti Uppb. 22:2,
d lftet i kap. 2:7 till fvervinnarne att f ta af dess frukt skall
uppfyllas. Dessa lifstrd funnos slunda till i detta paradis redan p
Johannes tid, ty det talas om "lifvets trd, som _r_ i Guds paradis."
Uppb. 2:7.

Dess frukt m slunda vara ngot, som fven de aflidnas andar kunna
frtra, hvaraf vi draga den slutsatsen, att tandet slunda hufvusakligen
r ett _andligt_ tande, ssom vi genom tron ta Kristi lekamen och blod i
nattvarden samtidigt med, att kroppen ter brdet och vinet. Vi kunna dock
ta Kristi lekamen och blod genom andra medel, nemligen genom _ordet_ i ty
att allt, som pminner om Kristus och riktar vra trosblickar p honom,
meddelar evigt lif.

De afsomnade kunna nog ej njuta af Kristus eller ta af _detta_ lifvets
trd annat n ssom vi njuta af Kristus, d vi tnka p honom, bedja till,
tacka eller tillbedja honom, men sedan vi ftt frhrligade kroppar, kunna
vi nog njuta af honom ssom vi gra i nattvarden, d.v.s. fven genom
begagnande af yttre symboler. Det blir slunda ett verkligt lifstrd och
ett verkligt lifsvatten, liksom det i nattvarden r ett verkligt brd och
ett verkligt vin. Men lika litet som vi i nattvarden ta och dricka fr att
tillfredsstlla vr lekamliga hunger och trst, lika litet komma vi att
spisa af lifvets trd och dricka af lifvets vatten i och fr stillande af
hunger och trst.


Allt, som finnes i himmelen, skall fr oss framstlla Jesus.

Alla vra fem sinnen skola vi d ssom nu betjena oss af fr att
tillgodogra oss Jesus och njuta af honom. Vra frklarade _gon_, d de se
lammet midt i tronen, vra _ron_, d de tjusas af den himmelska musiken,
vra _luktorgan_, ty d vi der inandas himmelens skna blomsterdoft, skola
vi icke glmma, huru skn han sjelf r eller glmma att njuta af aromen
frn hans lskliga person. Vidare skola vra _knselorgan_, om de ock
erfara en aldrig s ljuf elektrisk strm vid berring af en ngels eller
ett helgons hand, dock aldrig kunna frleda oss till att ej begagna hvarje
tillflle att f knna den nnu dlare strmmen frn Jesu och faderns hand
och hjerta.

Och likas skall fr hvarje gng vi plocka af de dla frukterna frn
lifvets trd eller njuta af lifsvattnet, detta endast bringa oss till att
samtidigt njuta af ngra af hans dla egenskaper, ssom vlvilja,
vnlighet, frtrolighet, godhet och krlek. Skall d icke hgkomsten af,
huru han hr nere har frjdat oss, hvarje gng vi njto af honom i
nattvarden o.s.v., och allt hvad han eljest sknkt oss p jorden ssom
underpant p sin krlek (och det redan fre brllopet slunda) fylla vra
hjertan med salighet! Himmel och jord, kronor och palmer, perlor och
delstenar, lifstrd och lifsvatten, umgnget med helgon och nglar,
himmelska utsigter, himmelsk musik och himmelsk blomsterdoft, minnet af det
_frflutna_, besittningen af det nrvarande, vissheten om en evig lycklig
_framtid_--allt, allt skall endast gra att _han, han_ blir s lsklig
fr oss, att vi ej veta, antingen vi skola, "tiga stilla i vr krlek"
eller utbrista i lofsngsljud, som skaka hela den himmelska staden,
antingen vi skola le af salighet eller grta af sllhet.

Men skulle ngon sllhetstr falla frn vra gon, skall Gud fven aftorka
den. Det r d brudskarans frenade krleksblickar skola komma hennes
lskade brudgum att utropa: "Vnd dina blickar frn mig, de komma mig att
darra." Hg. V. 6:4. Det r d, han skall sga: "Huru skn r du, och huru
tck, min lskade, i krleks lekar!" Hg. V. 7:6. O hvilket samlif i denna
stad emellan fader och son, emellan brud och brudgum, emellan helgon och
nglar! Och midt under det att vra hjertan ro frdiga att brista af
sllhet utan mtt, hra vi kanske en ngel alltemellant utropa: "Och dden
skall icke vara mer, icke heller sorg, icke heller rop, icke heller vrk
varder mer, ty _det frsta_ har gtt till nda." Uppb. 21:4.

       *       *       *       *       *

Vi sade, att uti dessa 8 frsta verserna af Uppb. 21, hvilka beskrifva det
egentliga evighetstillstndet, det ej talas om lammets tron ssom i 22:1
utan endast om Guds tron, 21:5. Vi bra ock lgga mrke till, att
uttrycket: "Herren Gud" ej heller frekommer hr om Gud utan endast Gud.
Deremot frekommer detta uttryck: "Herren Gud" tre gnger uti beskrifningar
p tillstndet _under_ de tusen ren, 21:22; 22:5, 6. Uti dessa tta
verserna, 21:1-8, deremot endast Gud--ett ord, som frekommer 6 gnger
(och om vi dertill lgga ordet Gud uti uttrycket "Guds dag," 2 Petr. 3:12,
som tyder p samma tid, blir det ett jemnt sjutal.) Efter de tusen ren r
det slunda hvarken behof af, att Kristus regerar, ej heller att Gud ens
br namnet _Herre_, hvilken benmning, s uttrycksfull den n r, dock
skulle tyda p mjligheten af bristande lydnad.

Frut var det Kristus, som var "allt och i alla," Kol. 3:11, nu r det Gud,
som r "allt i alla." 1 Kor. 15:28. Ndens hushllning begynte med: "Det r
fullkomnadt." Joh. 19:30. De tusen rens med: "Det r gjordt." Uppb. 16:17.
Men evighetens tidslder skall begynna med ett nytt: "Det r gjordt," 21:6,
af nnu strre betydelse. Med "det frsta," som har "gtt till nda," 21:4,
menas nog de 7000 ren. Gud vare lof, att dessa icke utgjorde det hela, nej
icke en gng det frra, utan endast "det frsta," visande oss, att ett
andra, ett tredje, ett fjerde o.s.v. skall komma, hvarom mera i nsta
kapitel.


Tidsldrarna.

D vi nu vilja ngot studera sanningen om bibelns olika tidsldrar, r det
vigtigt att vi komma ihg, att det grekiska ord "aion," som egentligen
betyder _tidslder_, ofta r fversatt med ordet "verld," under det att
grekiska sprket har tv andra ord, som betyda verld, det ena den bebodda
jorden och det andra verldsaltet. Ibland r samma ord "aion" fversatt med
"evighet", en gng med "skick." Efes. 2:2. Vi begagna nu det allmnt
erkndt rtta ordet tidslder p alla sdana stllen. I Ebr. 1:2 lsa vi d
om Guds son, att Gud har "gjort tidsldrarna genom honom" och i Ebr. 11:3,
att "tidsldrarna hafva blifvit ordnade genom Guds ord" eller p Guds
befallning. Deri ligger en ofantlig trstrik sanning. Gud har icke allenast
skapat verldarna genom Kristus, hvilken sanning vi lra af andra stllen i
Guds ord, ssom Ebr. 1:10; Joh. 1:3, 10; Kol. 1:16 m.fl. st., utan fven
_ordnat tidsldrarna_ genom honom.

I Efes. 3:11 lsa vi: "Efter det uppst af evighet," hvilket br heta:
"Enligt tidsldrarnas plan." Hr lra vi, att Gud, nr han arrangerade
tidsldrarna, gjorde det _efter en bestmd plan_, hvilken han gjorde "i
Kristus Jesus vr Herre," v. 11. Hvad Paulus i Efes. 3 kap. synes vilja
framstlla r, att Gud, nr han lade denna plan, ocks gjorde rum uti
densamma fr _Guds frsamling_--en "hemlighet, som _frn tidsldrarna_
har varit frdold i Gud." Efes. 3:9. Denna hemlighet bestod ej uti, att
hedningar skulle genom Israel frlsas, ty det visste redan Esaias, som
talade om Kristus ssom "hedningarnas ljus," Es. 49:6, utan hemligheten
bestod uti, att hedningar skulle komma i samma hga stllning som Israel,
och vidare deri, att af de bda skulle formas en klass heliga, hvilka
skulle st i samma innerliga frhllande till Kristus som en kropp till
sitt hufvud. Judas framstller tidsldrarna p ett trffande stt, d han
sger: "Honom tillkommer ra ... och magt fre _hvarje_ tidslder och
_nu_ och i alla tidsldrar," v. 25. Paulus talar om, att evigt lif var
utlofvadt "fre tidsldriga tider" eller, lttare uttryckt, "fre alla
tidsldrar," d.v.s. frrn man begynt att uppdela tiderna uti tidsldrar.

En tid har slunda funnits till, d inga tidsldrar rknades, och kanske en
annan skall finnas till, d man upphr att s rkna. Det r troligt, att de
olika skapelsedagarna utgjorde sdana tidsldrar, ty att man ej behfver
tro, att de utgjorde endast tjugufyra timmar hvardera, r klart redan der
af, att sol och mne, som ju afmta vra dagar, ej funnos till frrn p
den fjerde af dessa dagar, 1 Mos. 1:19, samt deraf, att alla de sju
skapelsedagarna tillsammans kallas fr _en_ dag, 2:4. Somliga hafva
antagit, att _hvardera_ af de sju skapelsedagarna utgjorde en sdan
frutnmnd tidslder af tidsldrar, med en lngd af 7000 r. Riket
skulle slunda blifva detsamma som det 49:de klangret, och den nya
jordens tidslder, Uppb. 21, skulle d passa in p jubelret eller det
50:de rtusendet.

Vi komma ihg, att Israel fick befallning att lta jorden hvila hvart
sjunde r, som kallades "klangr," och att efter sju sdana klangr fira
jubelret. Klangren blefvo slunda 7, 14, 21, 28, 35, 42 och 49:de ren,
och det 50:de blef jubelr. Klart r slunda, att judarne d fingo tv
hvilor, ty det 49:de var ett klangr och det 50:de ett jubelr. Likas
skulle d de tusen ren blifva det 49:de af de tusenrslnga klangren, och
det nya Jerusalems nedkommande p den nya jorden blifva jubelret. Dessa
7000 (6000 + 1000) ren skulle d frtjena namn af den sjunde dagen eller
Herrens hvilodag i den bemrkelse, att han intet nytt skapar under denna
tid, utan endast uppehller, det han har skapat, och lter allt utveckla
sig efter sin art. Efter denna hvilodags slut skulle slunda skapelsen
begynna p nytt, d han "_skapar_ nya himlar och en ny jord" och ett nytt
_menniskoslgte_. Man skulle ju kunna invnda, att de troende dock ro "en
ny skapelse," och att han slunda fortstter att skapa fven nu. Det r
sant, och p samma gng r det lif vi f endast ett meddelande af detsamma
eviga lif, som redan finnes i Gud och r af honom beroende dag efter dag p
ett helt annat stt n det naturliga. Att nu dessa _7000 ren_ i alla fall
_utgra en tidslder af tidsldrar_ r alldeles klart, fven om vi ej
skulle vilja acceptera den teorien att kalla den fr hvilodagen, en teori,
som vi lemna t dess vrde. De 7 tidsldrar, af hvilka den bestr, kanske
kunna afdelas slunda:

1. Den _antediluvianska_, frn menniskans skapelse och till floden--_frn
Adam till Noah_. Se, slgtregistret fr denna tidslder hvilken vi ock
kunna kalla _de frsta 10 fdernas_ tidsldrar, uti 1 Mos. 5 kapitel.

2. Den (frsta) _postdiluvianska_ eller tiden nrmast efter floden--frn
_Noah till Abraham_. Se slgtregistret fr denna tidslder, hvilken vi ock
kunde kalla _de andra 10 fdernas_ tidslder, uti 1 Mos. 8 kapitel.

3. Den _patriarkaliska_ eller tiden _frn Abraham_ och _till_ utgngen ur
Egypten genom _Moses_.

4. Den _israelitiska_ eller tiden frn utgngen ur Egypten, d Israel blef
ett fritt folk, och till _Nebukadnesars_ dagar, d, det vid begynnelsen af
"hedningarnas tider" frlorade sin nationella existens.

5. Tidsldern fr _"hedningarnes tiders" frra del--frn_ Nebukadnesar till
Kristus.

6. _Frsamlingens_ tidslder--frn Kristi frsta till Kristi andra
tillkommelse. _Fullbordandet_ af "hedningarnes tider."

7. _De tusen rens_ tidslder.

Efter domen vid de tusen rens slut f vi icke endast "nya himlar" och en
"ny jord" utan fven ett "nytt Jerusalem." Den himmelska staden sjelf synes
nemligen underg ngon slags frnyelse. Det r d, den "_tidslder_ af
tidsldrar" begynner, som omtalas i Efes. 3:21, _Under hvilken de mnga
slgtena skulle lefva_, och under hvilken Guds frhrligande skall ske
liksom nu och nnu mera i frsamlingen i Kristus Jesus (i grt. str "i," ej
genom Kristus Jesus.)

Frsamlingen eller bruden r d _i_ Kristus, sitt hufvud och brudgum i
fullaste bemrkelse, och hennes enda groml r d att frhrliga Gud, icke
ssom nu att frhrliga Gud och vinna syndare, ty det finnes d inga
syndare att vinna. O, huru vi d skola ra _honom!_ fven om somliga af oss
hafva "tnkt" s hgt som p de "mnga slgtleden," skola vi dock d
utropa: "Men _honom_, som frmtt gra _utfver_ allt, _vida mer_ n vi
begra eller _tnka_, efter den kraft som verkar i oss, honom vart ra,"
o.s.v., v. 20. Huru lng denna tidslder af tidsldrar skall vara r oss ej
bekant. Men det r ej alls omjligt, att den ocks varar i 7,000 r, under
hvilken tid alla de Guds krleks afsigter skola vinnas, hvilka satan hade
frhindrat honom att vinna under de frsta 7,000 ren. Hvad som terigen
kommer efter slutet p denna slla tidslder af _tidsldrar_, veta vi ej
annat n s, att "honom tillkommer all ra, majestt, vlde och magt ... i
_alla_ tidsldrar," Jud. v. 25, och att Herren skall "i de kommande
tidsldrarna[13] bevisa den fversvinneliga rikedomen af sin nd i
_huldhet_ (enl. P. W. _'mildhet'_) _emot oss_ i Kristus Jesus." Efes. 2:6.
(Prof. Myrberg). Det blir hjden, bredden, djupet och lngden af Guds
hrlighets afsljande och hans krleks tnjutande, om hvilka vi nu ej kunna
gra oss mer n en dunkel frestllning.

"Hvad gjorde Gud, innan han skapade verlden?" frgade ngon Luther. Luther,
som ej syntes vara hgad att fr gonblicket ing p sdana djupa mnen,
svarade: "Han satt i en bjrkskog och skar spn fr folk, som gra frvetna
frgor." Dock Joh. 17:24 sger oss tydligt, hvad han gjorde: "Du har lskat
mig fre verldens grundlggning." Hvad Gud gjorde, var slunda, att _han
lskade Jesus_. 17, 24. Hvad Gud skall gra under alla kommande tidsldrar
blir: Han skall lska sin son och sin sons brud, han skall lska och bli
lskad, och detsamma blir vrt groml. Halleluja!

Ngra stllen till sist, hvarest ordet "tidslder" borde st i stllet fr
"verlden," och ngra jemfrelser emellan denna tidslder--frsamlingens
--och den nsta--de tusen rens. Under denna r _satan_ "denna tidslders
gud," 2 Kor. 4:4, under den fljande r _Herren_ det. Denna kallas "denna
_verldens_ tidslder," Efes. 2:2, den nsta r "himlarnas konungarikes"
tidslder. Denna kallas "den nrvarande _onda_ tidsldern," den nsta r
den _goda_. Vi uppmanas, att "_icke skicka oss efter_ denna tidslder."
Rom. 12:2. Efter den nsta deremot f de troende ska att likforma sig.

Vi lsa om "denna tidslders _barn_," Luk. 16:8; 20:34, och om "denna
tidslders bekymmer." Mark. 4:19. Vidare om "vishet, som icke tillhr denna
tidslder eller denna tidslders hrskare." 1 Kor. 2:6. Timoteus uppmanas,
att frmana dem, "som ro rika i denna tidslder," i Tim. 6:17, och i Tit.
2:12 talas om att "lefva _gudligt_ i denna tidslder." I 2 Tim 4:10
beklagar Paulus, att Demas har "ftt _krlek till_ denna tidslder." Af
Matt. 12:23 lra vi, att "hdelse mot anden _icke skall frltas_, hvarken
i denna tidslder eller i den _nsta_," samt af Ebr. 6:5, att vi redan
under denna tidslder kunna, "f _smaka_ den _kommande_ tidslderns
krafter." Med den kommande tidsldern menas alltid "de tusen ren." I
frbindelse med Kristi profetiska tal begagnas ofta uttrycket "tidslderns
nde." "Hvad r tecknet fr denna tidslderns _nde?"_ Matt. 24:3,
"Skrdetiden r tidslderns _nde_," kap. 13:39 o.s.v., samt lftet: "Jag
r med eder alla dagar intill tidslderns _nde_," Matt. 28:20 m.fl. Vi
vilja lemna de friga verserna uti Uppb. 22 kap. till. slutet af boken och
nu fverg till en vigtig frga.




NIONDE AFDELNINGEN.

Nr kommer Kristus?


Mark. 13:29, 32 synes varna fr tv ytterligheter i denna vigtiga punkt.
Den senare versen sger oss, att vi icke kunna f veta "dagen och timmen"
fr Herrens tillkommelse, och den frra, att vi _kunna_ f veta _den
ungefrliga tiden_. "Nr I sen detta ske, s _veten_, att det r _nra fr
drren_."

Det r ock ganska betecknande, huru Gud i forna dagar har uppenbarat fr
sina frtrogna, nr stora ting skulle intrffa, och srskildt nr
tidsldrarna skulle sluta. Noah visste p frhand r och dag, nr den
antediluvianska tidsldern skulle sluta, nemligen efter 120 r. 1 Mos. 6:3;
7:4. Moses visste p frhand, nr den patriarkaliska tiden skulle sluta,
nemligen efter 430 rs _vistelse_ eller 400 rs _frtryck_ i Egypten. 2
Mos. 12:40; 1 Mos. 15:13. "Och det var _just p den dagen, d de 430 ren
voro frlidna_, som alla Herrens skaror drogo ut ur Egyptens land," v. 41,
Den, mosaiska tidslderns afslutning var uppenbarad fr Daniel och
nedtecknad, s att folket p den tiden kunde veta, nr den skulle n sitt
slut.

Daniel fick nemligen uppenbarelse om, att Kristus skulle _d_ 483 r efter
befallningens utgifvande att uppbygga staden Jerusalem, r 454 f.Kr., Neh.
2 kap., och enligt detta kunde de d lefvande heliga temligen noga berkna,
nr han skulle _fdas_.

Om nu Herren slunda p frhand uppenbarat, nr de tre vigtigaste af de
frgngna ndeshushllningarne skulle sluta, nemligen den antediluvianska,
den patriarkaliska och den mosaiska, hvarfr skulle han icke ocks gifva
sina frtrogna nu fr tiden en vink om, nr han skall komma, eller
tminstone den ungefrliga tiden derfr? Ehuru vr tid, bde p det sociala
och politiska omrdet, r full af mrkliga frebud till Herrens
tillkommelse, vilja vi hr inskrnka oss till dem, som st i frbindelse
med Israels stllning och "hedningarnas tider". Israels stllning r
angifven i Dan. 12:7 ssom ett bestmdt tecken fr nden: "Nr _slut r p
frskingringen_ af det heliga folkets magt, skall allt detta varda
fullkomnadt."

Israel gr nu tillbaka till sitt land med snabba steg. Redan har Jer.
31:38, 40 om stadens uppbyggande "ifrn Hananeels torn intill hrnporten,"
p "Garebs- och Goahjderna" och i "as- och askedalen" gtt i fullbordan.
Likas Sakarjas profetia om, att Jerusalem skall "byggas ssom en ppen
plats fr myckenheten af folk och boskap der inne," 2:4, i ty att nu
omkring lika mnga menniskor bo utom murarna som frut inom desamma.

I augusti mnad detta r 1897 hlls en stor _verldskonferens_ af
framstende judar fr att fatta beslut om Palestinas nnu grundligare
kolonisering, och detta ehuru det redan nu finnes nra tre gnger s mnga
judar i Palestina som de, hvilka tervnde frn Babylon. Underhandlingar
pg med turkiska sultanen om landets kpande, och Rothschildarnas
inteckning i landet sges vara ute nsta r. En skarp, hlsosam skillnad
har gjort sig gllande emellan ortodoxa och reformjudar, hvilka senare
snart skola brja "hata och frskjuta," ja _hna_ de frra. Es. 66:5, 6. De
visa sig redan nu ganska skeptiska till och med rrande deras egna
profetior och bry sig icke alls om, planen att kolonisera Palestina.

Fr ngon tid sedan kom ett strre antal judar till Palestina frn Arabien,
tillhrande Gads stam. De pstodo sig ftt uppenbarelse om att dit
tervnda, ty "Messias ankomst vore fr handen." D man gaf dem det
hebreiska nya testamentet blefvo de ganska frundrade att lsa om den
judiske profeten Jesus, som deras landsmn hade behandlat s illa. "Vi ro
icke skyldiga till hans dd," sade de, "ty vra frfder, som aldrig
tervndt frn den assyriska fngenskapen, voro ej i Palestina p den
tiden."

I Persien pg just nu, r 1897, stora frfljelser mot judarne, som gjort,
att en hel del st frdiga att utvandra till Palestina, hvars kolonier
blomstra lngt bttre n de judiska kolonierna i Sydamerika (Argentina). En
hel del judar i Ryssland har sjelfmant begynt att studera nya testamentet
p grund af att de sett, huru deras profetior, ssom dem synes, icke hafva
gtt i uppfyllelse. Icke f judar i Ryssland, Ungern, England, Tyskland,
Amerika och fven ngra i Skandinavien hafva gifvit Jesus sina hjertan och
vnta p upplyftandet i skyn och den derp fljande nationella
teruppblomstringen.

De s.k. "sionisternas" antal frkas oupphrligt i alla lnder. De hafva
som sitt ml Israels konungarikes upprttande, och redan hafva de hissat
sin nationalfana bde i London, Chicago m.m. De sga sig mna visa
verlden, att de mena ngot, att de tnka utfra sina planer. Hesekiels
torra ben hafva icke endast "nrmat sig" hvarandra, utan fven ftt "senor"
(= viljekraft) p sig. Till och med delar af det nya templet, ssom portar,
pelare m.m. psts blifva fabricerade hr och der i sydeuropeiska
faktorier. Sions dotter lyssnar nu till uppmaningen i Es. 52: "Vak upp, vak
upp, kld dig i din praktskrud ... skaka dammet af dig, upp, stt dig p
din tron, Jerusalem, ls af dig dina halsbojor." Sion glmmer "sin ungdoms
skam och sitt enkestnds bitterhet" och tervnder under lofsnger till
Jerusalem.

Redan 1892 existerade i Rumnien icke mindre n 49 olika freningar med
syfte att befrmja utvandringen till Palestina, hvilket franledde det
antisemitiska partiet i Rumniens parlament att s mycket som mjligt gynna
denna rrelse. I en rysk stad blefvo judarne frdrifna frn sina hem under
ropet: "Gn till Palestina!" De synas taga uppmaningen i akt. I sterrike
och Tyskland r fven den antisemitiska rrelsen ganska stark.

Det judiska fikontrdet skjuter i vra dagar knopp p knopp. Och: "Nr I
sen detta ske, _veten_ d, att han r nra fr drren." Att fikontrdets
knoppande fven innesluter det judiska fikontrdets (fven om detta uttryck
icke uteslutande syftar derp) synes deraf, att alla de tre evangelister,
som begagna denna bild, omedelbart derefter tala om detta slgte, som "icke
skall frgs, frrn allt detta har skett." Matt. 24:32, 34; Mark.
13:28-30; Luk. 21:29-32. Att med "detta slgte" menas den judiska
nationen, r klart af fregende kapitel bos Matteus, der samma ord
"slgte" frekommer om judarne: "Allt detta skall komma fver detta
slgte." Matt. 23:36. Jesu bild om fikontrdet, p hvilket han fven i det
fjerde ret frgfves skte frukt, och det fikontrd, som han bannade,
syfta likaledes p judarne.

Vr frlsare sger, att Jerusalem skall varda frtrampadt af hedningarna
(d.v.s. af icke judiska nationer) _till dess_ "hedningarnas tider varda
fullbordade." Luk. 31:24. Att Jerusalems frtrampande begynt att upphra,
r ganska skert, och skulle det endera dagen intrffa, att Israel fr hand
om sitt land (hvilket sionisterna arbeta fr), kunna vi blifva alldeles
vissa, att hedningarnas tider dermed ro slut och "hedningarnas fullhet,"
Rom, 11:25, r inkommen, hvilket r detsamma som att vi f _g hem_, att
bruden upptages.

Medan detta skrifves, komma just underrttelser frn _Sionistkongressen i
Basel_, visande, att Hesekiels torra ben ftt bde "ktt" och "hud," d..
en fast organisation. Den har antagit fljande mrkliga program fr sitt
framtida arbete:

l. Man m mycket verksamt arbeta fr att uppmuntra till kolonisering af
Palestina med tillhjelp af judiska kerbrukare, handtverkare och
industriidkare.

2. Man skall ska gruppera de olika landens judar i lokala organisationer,
allt under stndig hnsyn till hvarje srskildt lands lagar.

3. Man skall ska hja den nationella tanken och knslan fr den personliga
vrdigheten hos juden.

4. Man m arbeta fr frberedande steg till uppnende af staternas
tilltelse till, att sionisternas ml realiseras.

S lngt programmet.

Vidare har kongressen valt en stende kommitt med ett verkstllande
utskott med makt att handla till nsta mte. Denna kongress r en mrklig
freteelse och den frsta i sitt slag, sedan Jerusalems frstrelse, i ty
att till densamma ordentligt valda ombud blifvit snda frn judiska
samhllen. Den har slunda nationell och ej endast religis betydelse. Icke
mindre mrkliga ro besluten, som den fattat. Och srskildt r den andra
punkten anmrkningsvrd och det mest i frhllande till Ryssland.

Sionisternas ml r, ssom synes af denna punkt, att _frblifva understar
under och ansvariga infr det land_, hvarifrn de inflyttat, alldeles som
missionrerna i Kina, hvilka ej st under kinesiska regeringens styrelse
utan under sina respektiva lnders konsuler. Om judarna lyckas f de olika
regeringarna att erknna denna punkt, hafva de dermed gjort sig till stor
del oberoende af Turkiet. Och hvarfr skulle ej t.ex. Ryssland vara glad
fver att f snda sina tre a fyra millioner judar som kolonister till
Palestina, i synnerhet som dessa kolonister vilja fortfarande vara ryska
understar! Finnes ngot enklare och fredligare stt fr Ryssland att
erfra Palestina n just detta! Genom att sanktionera detta steg skulle
Ryssland intet frlora utom tvrtom vinna alla mjliga frdelar och icke
minst den, att till stor del omintetgra Englands planer rrande landet.
England har nmligen ett hgst obetydligt antal judar ibland sig, jemfrdt
med Rysslands millioner.

Nst Ryssland f ju sterrike och Balkanstaterna och derefter Tyskland
frdel af detta steg. Sionisterna kunde aldrig hafva fattat ett mera
praktiskt och till sina verkningar vidtomfattande beslut n just det som de
hafva fattat. "Konungen af Norden," (Ryssland), har slunda vunnit en stor
frdel fver "konungen af Sdern" (England), men bdas ansprk gras om
intet, nr Herren nedstiger p oljoberget och tilldmer judarna landet samt
der gr dem beroende af sig sjelf allena. D kommer ocks _hela_ det t
Israel af Herren tillmtta landet, d.. "emellan _Egyptens flod_ nda till
den stora floden, _floden Frat_," 1 Mos. 15:18 att gifvas dem. Med
"Egyptens _flod_" menas utan tvifvel _Nilen_ (och ej den obetydliga s.k.
Egyptens bck) och Frat r detsamma som _Eufrat_.

Nr man ser p en karta, blir man p det hgsta fverraskad fver hvilket
ofantligt stort omrde detta r. Hela landet Gosen med Port Said, Kairo och
Sueskanalen, ja Abyssinien, Gallaslandet, m.m. ligger p Palestina-sidan af
Nilfloden och skall slunda tillfalla Israel. Dock icke omrdet der det
gamla Memfis var belget, ej heller den stora staden Alexandria, hvilka
stllen jmte strre delen af Egypten ro belgna p vstra sidan af
Nilfloden. Vidare ligger Sinaihalfn och strre delen af Arabien emellan
Nilen och Eufrat, och det troliga r, att Israel fr hela Arabien.
Araberna, Hagars afkomlingar, skola ej rfva med lftets barn, Isak. Gal.
4:25-31. G vi till norra grnsen, se vi, att vstra Eufratsfloden strcker
sig lika lngt t norr som Hellesponten och Dardanellerna, intagande
slunda det mesta af Mindre Asien. Icke endast Damaskus, Beyrut och Smyrna
hra till det omrdet, utan fven Brassa, Erzerum m.fl. Arabiens och
Syriens knar skola blifva fruktbara och "blomstra som en ros." Es. 35:1.
Efter mycket lg berkning kommer det morderna Palestina att intaga ett tio
gnger s stort omrde som det nuvarande. Den delning af Palestina, som
beskrifves i Hes. 47 och 48 kap., r troligen (och likas hela den der
beskrifna offergudstjnsten, m.m.) endast tillfllig och sker kanske
omedelbart efter landets fverlemnande t Israel. Men som Palestinas
grnser sedermera s betydligt utvidgas, r antagligt, att ny indelning
sedan fretages. Assyrien, troligen kontrolleradt af armenierna, blir under
de tusen ren Israels nrmaste granne i nordost, liksom Egypten dess granne
i sydvst, enligt Es. 19:23-25. Guds ord visar slunda, hvilka skola blifva
arftagare till asiatiska Turkiet efter muhammedanerna. Det blir de tv af
dem nu frtryckta folken, _Israel_ och _armenierna_ hvilka skola f dela
arfvet vid Herrens nedstigande p oljoberget.

Den mrkliga "rrelse," Hes. 37:7, bland judarnas "torra ben," sm nu
pgr, visar oss p det tydligaste, att Herrens tillkommelse r "nra fr
drren." Likas r fallet med en hel del profetiska tidstal, hvilka utlpa
just dessa ren. Vi komma dermed in p det uti Luk. 21:24 frekommande
uttrycket:


"Hedningarnes tider."

Med dessa hedningarnes tider menas de tider, d hedniska nationer erknnas
af Gud ssom frare af verldsspiran, hvaremot med "hedningarnes fullhet,"
Rom. 11:25, menas dem, som skola frlsas af hedningarna, till dess att
brudantalet (som ju bestr af bde judar och hedningar) blir fullt. Vi se
slunda, att det frra uttrycket r mycket mera rymligt och vidtomfattande
n det senare. Dessa "tider" pgingo, under det att Jesus talade dessa
orden, hvaremot uttagandet af "hedningarnas fullhet" ej begynte frrn
efter pingstdagen. Dessa tider (se tabell 1) anses hafva begynt med det
babyloniska verldsrikets grundlggande.

Guds ursprungliga plan var, att Israel skulle vara jordens frnmsta folk,
och i Davids och Salomos dagar var det p god vg att s blifva. Jerusalem
var d "hrskarinna bland folken, furstinnan i landet." Jer. Kl. 1:1. (Mrk
icke bland folket och i landet, utan "folken, landen.") Men d Israel blef
Herren otrogen, tog Gud det t Israel tillmnade verldsvldet och gaf det
t Nebukadnesar (eg. frst t hans fader, t hvilken Nebukadnesar att brja
med var medregent.) Att det var _Gud_, som gjorde det, se vi af Dan. 2:37,
38: "Du, o konung fver konungar, r den, t hvilken _Himmelens Gud_ har
gifvit riket" o.s.v. "Du r det gyllene hufvudet."

Det babyloniska verldsvldet begynte r 625 f.Kr.[14] och varade 89, r,
till r 536, d Cyrus under sin spira frenade bde Medien och Persien och
dermed det andra verldsvldet, Dan. 2:39, begynte. fven detta sges
tydligen hafva kommit till p Guds tillskyndelse. Esr. 1:2. Detta--det
medo-persiska--varade 200 r, frn r 536 till r 336 f.Kr., d det
grekisk-macedoniska verldsvldet eller det tredje riket af koppar, Dan.
2:32, begynte dermed, att Alexander den store blef konung fver Macedonien
och Grekland. Detta rike varade till r 31 f.Kr., d det romerska riket
grundlades genom slaget vid Actium. Detta r Daniels fjerde rike, starkt
som jernet.

Och detta rike skulle sedan frst snderfalla uti tv delar, det
vestromerska och det stromerska, framstllda genom de tv benen p
vilddjuret, och till sist uti tio riken, framstllda genom de tio trna.
Delningen uti tv ben begynte redan r 476 e.Kr., d den siste romerske
kejsaren, Romulus Augustulus, fll, hvarp indelningen i tio stater
begynte.

Romerska vldets stra gren fortsatte dock att ega Jerusalem nda till r
637 e.Kr., d kalifen Omar intog Jerusalem och det romerska vldet fll
fr det muhammedanska. Det _vestromerska_ riket, hvarur det _nya Europas_
stater sedan uppkommit, blef slunda till sist den egentliga fortsttningen
af det romerska vldet. Dessa stater hafva hela tiden hllit sig omkring
antalet tio, ibland ngra flera, ibland ngra frre. De nuvarande ro jemt
tio, nmligen: _Storbritannien, Holland, Belgien, Frankrike, Portugal,
Spanien, Italien, Schweitz_, en del af _Tyskland_ och det mesta af
_sterrike_. "Jernet" eller den fasta uthlliga romerska andan, Dan. 2,
kunde slunda ej riktigt "hnga tillhopa" med "leret," d.. de frslappade
sterlndingarnas seder och bruk. Riket skulle vara ett "deladt" rike, v.
41, och "till en del starkt och till en del brckligt." I det vestromerska
riket gingo de vekliga folk under, som ej ville bja sig fr romerska lagar
och frfattningar; icke s i det turkiska, p hvars omrde nog bildstodens
"ler" hufvudsakligast syftar. Turkarna kunde erfra "leret" men ej
"jernet."

D:r Melin, hvars frklaring af en del af bildstoden r mycket afvikande
frn den vanliga, tror dock, att jernet syftar p ett visst land och leret
p ett annat. Det r intressant att se, huru leret dock skall ega bestnd
nda till ndens tid, d det skall krossas tillsammans med jernet, och med
kopparn, silfret och guldet. Det romerska riket ssom verdsvlde fver
Palestina rckte slunda jemnt 666 r, hvarp vilddjurets tal 666 Uppb.
13:18, kanske syftar (men endast uti vilddjurets freskuggande
uppfyllelse.) Turkarne hafva nu, r 1897, regerat i 1,260 r. Allt detta r
nu _historiska_ fakta, hvilka ej kunna bestridas. Och det r p grund af
dessa fakta, som man nu, vid tidslderns frestende slut, begynt att spra
en slags freskuggande _rs_uppfyllelse af de _sju ren_, eller de 2,520
bokstafliga dagarna, hvilka, som vi frut visat, skola utlpa emellan Guds
frsamlings upplyftande i skyn och Herrens nedstigande p oljoberget. Det
mrkliga sakfrhllandet framstr nmligen fr vra gon, att det nu i r,
d den stora judiska nationalkongressen hllits i Basel fr att ska terf
Palestina, r jemt 2,520 _r_, sedan det babyloniska vldet grundlades.[15]

Men icke endast det, utan dessa 2,520 ren ro, genom turkarnas erfring af
Jerusalem, d den grekiska patriarken Sophonius,[16] som tillika var
stadens guvernr, mste lemna dess nycklar t Omar, delade uti tv skarpt
afmtta lika halfvor af _1,260 r hvardera_, ty det babyloniska vldet
varade 89 r, det medo-persiska 200 r, det greko-macedoniska 305 r och
det romerska fver Palestina 666 r. Nu utgra 89 + 200 + 305 + 666 jemnt
1,260 r (frn 625 f.Kr. till 637 e.Kr.), och frn r 637 e. Kr, d senare
hlften af 1,260 dagar begynte (turkarnes erfring af Jerusalem,) till r
1897 utgr ocks _jemnt 1,260 r_.

Att Daniels 70:de rsvecka (af 7 r eller 2,520 dagar) skulle f
freskuggande uppfyllelse under 2,520 _r_, var nog ngot, som han aldrig
tnkt p. Lika litet tnkte nog Nebukadnesar, d han var vansinnig 2520
dagar eller "7 tider" (= 7 r,) Dan. 4:13, 20, 22 och 29, p grund af sitt
vilddjurslika hgmod, att samma vilddjurslika tillstnd skulle fortstta i
verlden lika mnga _r_, som han trodde sig vara ett vilddjur i _dagar_.
Nebukadnesar blef dmjukad efter 2520 dagar, men alla de riken, som komma
skulle i verlden, behfde 2520 r, innan de skulle blifva kufvade. Gud
synes hr hafva gifvit "ett r fr en dag" ssom i Hes. 4:4-6 och i 4 Mos.
14:34; fven 3 Mos. 26:28 om "de 7 tiderna" (eng. fvers.), der ordet tid
antages betyda detsamma som det gr i uttrycket: "tid, tv tider och en
half tid" i Dan. 7 eller _r_, tros syfta p samma lnga tid af frtryck
fr Israel. Herren skall under dessa "7 tider" (7 x 360 = 2520) "tukta dem
fr deras synders skull."

Nr Daniel framstllde sin frga: "Huru lngt r det till slutet p dessa
frunderliga ting?" (nmligen slutet p antikrists skrckvlde, Dan. 11,
den stora, nden, kap. 12:l, Israels frlsning, v. l, och den frsta
uppstndelsen, v. 2), fick han icke endast till svar, nr det blir slut p
"frskingringen af det heliga folkets makt," utan fven, att slutet skulle
komma "efter en tid, tv tider och en half," 12:7. Efter frloppet af den
tid, som r framstlld genom detta mystiska tal, skulle slutet vara inne.

Det kan synas frmtet, om vi ska tolka detta uttryck om "tiderna," d
icke ens den store profeten Daniel frstod dem, som sjelf upptecknade dem.
Och nnu mera synes det s, d vi lsa vr frlsares ord i Apg. l:7 till de
tolf, att det icke heller tillkom dem att veta dessa tider och stunder,
tminstone ej frrn de fullgjort predikandet af evangelium till "jordens
nde," v. 8. Ty att Jesus med uttrycket "tider" ("tider och stunder") uti
Apg. l:7 menade desamma tider, som Daniel omtalar, r mycket troligt.
Jemf., huru Jesus hnvisar till Daniel i Matt. 24:15: "Nr I fn se
frdelsens styggelse, om hvilken r taladt af profeten Daniel." Daniel
talar just derom i kap. 11:31.

Fr att vi slunda skola vga hoppas frst detta tal om "tiderna," mste
vi kunna bevisa tv ting: 1) att evangelium _blef predikadt_ till jordens
nde, 2) att Gud _derefter gaf uppenbarelse till ngon_ angende dessa
"tider". Dessa tv punkter kunna vi--Gud vare lof!--bevisa.

Rrande den _frsta_ punkten lsa vi i Kol. 1:23, att d Paulus skref detta
bref, var evangelium redan "predikadt i hela skapelsen under himmelen."
Uttrycket hr r starkare n i Apg. 1:8. Hraf bevisas, att apostlarna
utfrde uppdraget om evangelii predikan fver hela verlden.

Rrande _den andra_ punkten, se vi af Uppb. 12, att betydelsen af det
mystiska uttrycket om tiderna ("tid, tider och half tid") r der
frklaradt.

Bgge uttrycken begagnas nemligen utan tskillnad om qvinnans vistelse i
knen (v. 6, 14). Denna uppenbarelse till Johannes gafs ocks flera r
efter, sedan Paulus skref Kolosserbrefvet.

Uttrycket i Apg. 1:7 bevisar icke ens, att det _aldrig_ skulle tillkomma
apostlarna att f reda p dessa tider. Det str icke: det skall _aldrig_
tillkomma eder, utan endast "det _tillkommer_ eder icke," o.s.v. Uttrycket
kan endast p det hgsta bevisa, att dessa tiders betydelse ej skulle
blifva dem klar, frrn de utfrt arbetet med evangelii predikan. Allra
minst bra de, som, ej tro, att aposteln Johannes, utan en annan Johannes
fick "Joh. Uppb.," betona ordet "eder" i detta stlle.

Att nu af dessa verser vilja bevisa, att vi, som lefva _sedan_ evangelii
predikan ntt "hela skapelsen," Kol. 1:24, att vi, som lefva, _sedan_
Uppenbarelseboken skrefs, ej skulle frst dessa. tider--vi, som lefva
sedan de 1260 dagarna icke endast blifvit oss gifna som frklaring p det
der mystiska uttrycket om tiderna, utan som lefva _sedan dessa 1260 dagar
blifvit uppfyllda_ (uti dess historiska bemrkelse nemligen), blir i
sanning att bevisa fr mycket, och det s mycket mer, som Daniel tydligen
sger oss, att de skulle frsts vid "ndens tid". Dessa 1260 dagar f ju
sin bokstafliga daguppfyllelse under vredestidens sista halfva, men de
synas haft en freskuggande rsuppfyllelse under de 1260 ren frn 637, d
turkarne begynte erfringen af Jerusalem, eller frn r 638, d de
fullbordade den, och till r 1897-98. Uppb. 11:2.




TIONDE AFDELNINGEN.

Historisk och prteristisk tolkning af skrifterna.


Efter den principen af ett r fr en dag har man s begynt att studera
andra tidstal i Daniel och Uppenbarelseboken, och det r detta, som man
lr kalla:


Den historiska uppfattningen.

Under det att vi nu ngot vilja betrakta detta system att tolka
profetiorna, f vi frst komma ihg, att det icke kan vara det egentliga, i
ty att Guds ord menar i frsta hand bokstafligt, just hvad det sger. Kan
man nu p slutet upptcka en freskuggande uppfyllelse under s mnga _r_,
s f vi taga det fr hvad det r, nemligen en _skugga_ af sjelfva
varelsen, som ju aldrig kan blifva detsamma som varelsen sjelf. Vidare
kunna vi aldrig rkna p, att profetians ordalydelse skulle kunna
fullstndigt passa in p de hndelser, som intrffa under dessa
rsperioder.

Om vi t.ex. anse, att de senare 1260 dagarna i Uppb. 13:5 och 11:2 (42
mnader = 1260 dagar) f en _freskuggande_ uppfyllelse under 1260 _r_,
s kan ju ej den antikrist (vilddjuret), som omtalas i kap. 13:7 och som i
kap. 17:11 tydligt sges vara en enda person--"en konung," som skall hrska
under denna tid af 1260 dagar, lika litet som den falske profeten, som
skulle Verka lika lnge, blifva _en enda person_. Ty en person kan ju ej
lefva s lnge som 1260 r, utan d mste man tnka p ngot system, som
varat i 1260 r, och blir det vanligtvis tydt p pfvedmet och
muhammedanismen.

Men bibeln sger, att dessa tv vilddjur ro _tv personer_, och detta r
den egentliga betydelsen. Likas med de tv vittnen och deras 1260 dagar,
de kunna d ej tolkas p tv personer och 1260 r af samma skl, utan p en
_hel rad_ af vittnen, som upptrda emot det uppkommande pfvedmet m.m. Vi
m slunda ej lta oss s tjusas af rsdagsuppfyllelsen, att vi glmma den
_egentliga_, s tjusas af den historiska tolkningen, att vi glmma den
bokstafliga, som r den _futuristiska_ (d.. den, som hr till framtiden).
Detta r s mycket vigtigare att betnka, som den historiska tolkningen har
en utomordentlig tjusningskraft, d man med den ej gerna kan undg att gra
berkningar rrande tiden fr Kristi tillkommelse.

Vi m komma ihg, att om alla dessa berkningar, som uppgras p grund af
rsuppfyllelsen, sl fel, s stor dock ordet qvar, och ordet sjelf
framstller den _bokstafliga_ uppfyllelsen under s mnga _dagar_ och ej
r.

Med dessa frutskickade anmrkningar g vi nu att se p denna tolkning af
Daniels profetior m.m. Daniels andra kapitel hafva vi redan betraktat. Vi
bra komma ihg, att svl Dan. 2 som Dan. 7, hvilka afhandla samma sak,
framstlla _verklig historia_, och ej endast en freskuggande historisk
uppfylles. Skillnaden mellan de tv kapitlen r endast den, att, medan
Nebukadnesar fr se verldsrikena under bilden af en stor bildstod, ser
Daniel dem, som Gud ser dem, d.. i deras rtta gestalt som fyra
_vilddjur_.

Det _frsta_ djuret, likt ett _lejon_, som sges hafva "rnavingar,"
hvarmed dess hastiga erfringar afbildas, r det _babyloniska_, som varade
de 89 ren.

Det _andra_ djuret, likt en _bjrn_, med "de tre refbenen i dess gap,"
nemligen Medien, Persien, Babylonien, syftar p det _medo-persiska_ riket,
som varade de 200 ren.

Det _tredje_ djuret, likt en _leopard_, framstller det
_grekisk-macedoniska vldet_. De fyra "fgelvingarna" och de fyra
"hufvudena" framstlla de fyra riken, uti hvilka detta vlde uppdelades
efter Alexander den stores dd. Detta rike varade i 305 r.

Det _fjerde_ djuret, fr hvilket ingen passande liknelse fanns, med "tnder
af jern" och "de tio hornen," framstller det romerska, som hade
verldsvlde fver Palestina 666 r, hvarefter det muhammedanska vldet, som
intager ungefr samma omrde som den stromerska halfvan, fortsatte i 1260
r. Under hela denna period af 1926 r (= 666 + 1260) hafva frst romerska
kejsare och derefter romerska lagar och frfattningar styrt det
vestromerska riket, hvilket hela tiden varit uppdeladt i omkring tio
stater, framstllda genom "de tio hornen" och "de tio trna" p bildstoden.

P grund af, att _alla_ dessa fyra djur, svl som bildstodens alla delar,
finnas till uti den yttersta tiden, kap. 7:12; 2:35, hafva somliga antagit,
att det frsta djurets kropp d till sist framstller endast Babylon, det
andra de folk, som bo mellan Eufrat och Macedonien, det tredje Macedonien
och Grekland och "de tio hornen och de tio trna" det vestromerska riket
ensamt, hvaraf det nyare tidens Europa ju har uppsttt. Sir Isaac Newton
hade denna uppfattning. Detta r troligen det rtta sttet att rkna,
tminstone efter den tid, d det stromerska riket tillfll turkarna.
(Andra rkna dock annorlunda).

Det lilla hornet, Dan. 7:8, uti hvilkens hand de heliga skola varda gifna
under "en tid, tv tider och en half tid," v. 25, (= 3-1/2 r eller 1260
dagar) syftar uti den historiska uppfyllelsen p de tio vestromerska rikena
under inflytande af pfvedmet, hvilket, liksom turken, har hrskat ungefr
1260 r, ty ssom Luther sagt: "Pfve ocb turk kommo upp p en gng." Men
uti dess _bokstafliga_ och egentliga bemrkelse uppfylles det p _den
persnlige antikrist_ i hans frbindelse med de tio sista vestromerska
konungarna. Det lilla hornet i kap. 8:9 deremot, som uppkom frn det
_tredje_ verldsriket, det grekiska, syftar i frsta hand p Antiokus
(nemligen hornets frra tid) och p det turkiska vldet (dess senare tid)
under inflytandet af muhammedanismen, hvilken nu i 1260 r innehaft ungefr
samma omrde som frut det grekiskt-macedoniska. I dess verkliga
bokstafliga uppfyllelse syftar fven detta lilla horn p _den personlige
antikrist_, men i hans frbindelse med sterns lnder.

Ryssland torde nog blifva den magt, som i sista hand gr ansprk p
Alexanders arf och efter hvars kommando Turkiet mste foga sig.--Hvad vi
emellertid lra r, att efter dessa verldsvldens slut "skall himmelens Gud
upprtta ett rike," nemligen de tusen rens, Dan. 2:44, och att "dom skall
hllas t den hgstes helige" af "den gamle af dagar" och "tiden intrdde
d de heliga togo riket i besittning," 7:22. fven om nu den historiska
rsdagsuppfyllelsen af de 2,520 ren snart synas kunna vara ute, kan man
dock tnka, att minst den tid, som tgr fr den bokstafliga uppfyllelsen
af de 2,520 dagarna, terstr att uppfyllas. Oss tillhr, som sagdt r, att
veta den ungefrliga tiden, men Herren att veta "dag och timme."


Det 8:de kapitlet i Daniels bok.

Detta kapitel framstller _striden mellan_ det andra verldsriket eller det
medo-persiska, "vduren med de tv hornen," och det tredje verldsriket
eller det grekiskt macedoniska, "_getabocken_ som gick fver hela jorden
utan att rra vid marken," d.. Alexander den store. Det frsta
verldsvldet, det babyloniska, var slunda redan frbi vid denna tid.

De fyra hornen, som uppvxte derifrn, ro desamma fyra riken, som vi frut
sett uppst vid det grekiskt-macedoniska rikets delning under bilden af "de
fyra fgelvingarna" och "de fyra hufvuden," 7:6. (Riket delades s, att
Antipater erhll Macedonien, Ptolomeus Egypten, Seleucus Syrien jemte det
friga sterlandet och Antigonus Mindre Asien.) "Det lilla hornet" var i
frsta hand Antiokus Epifanes, och p honom fr profetian en fregende
tillfllig dagsuppfyllelse. Och hrmed ro vi komna in p det tredje sttet
att tolka profetian, nemligen:


Den prteristiska uppfattningen.

Denna gr ut p att bevisa, att profetiorna allaredan hafva blifvit
uppfyllda. Uti Antiokus finna, sga dessa, de 2300 dagarna i Dan. 8:14
svl som hela det 11 kap. frn v. 21 och delen af det 12 sin enda
uppfyllelse, och ngon mera, det m s vara historisk eller prteristisk
uppfyllelse, vilja de ej hra talas om. P samma stt frklaras de 70
rsveckorna hafva ftt sin enda uppfyllelse p de 490 veckor (= 1 r, 4
mn., 10 dagar), som utgjorde den ungefrliga tid, som frflt frn Daniels
syn, 9:1, r 538 f.Kr. i Darii (= Cyaxares) frsta regeringsr, till r
536, d befallning gafs att uppbygga templet. Esr. 1:1.

"Den smorde," som ddas, blir d Darius. Offrens afskaffande f syfta p
den renare gudsdyrkan, som infrdes af Cyrus och p judarnas tilltelse att
f sluta upp med att offra t hedningarnas gudar, som de ju delvis gjorde
fven derigenom, att deras tempelkrl blifvit insatta uti Nebukadnesars
"guds hus." Esra 1:7. Frdelsens styggelse fr d betyda de hedniska
bilderna i templet; frbundets strkande hnfres d p Esras hopsamlande
af judarne fr att tervnda m.m. Likas frklara somliga af prteristerna,
att det mesta af Uppenbarelseboken gick i fullbordan antingen fre eller
under Jerusalems frstring (d.v.s. de af dem, som antaga, att
Uppenbarelsebokens profetior blefvo gifna fre Jerusalems frstring). Dock
medgifva numera de flesta prterister, som vl r, att de profetiska
synerna i mnga detaljer strcka sig utfver deras frsta uppfyllelse och
ing p den yttersta tiden, och med detta underfrstdt r den
prteristiska uppfattningen visst icke att frakta. Mnga profetior hafva
nemligen denna trefaldiga uppfyllelse, d.. de hafva uppfyllts, de
uppfyllas och de komma att uppfyllas. De hafva frst en nra till hands
liggande bokstaflig _dags_uppfyllelse afseende tiden strax efter
profetiornas uttalande--den _prteristiska_;[17] vidare en freskuggande
_rs_uppfyllelse under hela tiden intill nden--den _historiska;_ och till
sist en profetians djupaste innebrd, en uttmmande bokstaflig
dagsuppfyllelse i frbindelse med den antikristiska nden--den
_futuristiska_. Jesu profetiska tal i Matt. 24:25 r exempel hrp, ty
ehuru inga tidstal finnas, f dock de der ppekade hndelserna och
frmaningarna frst en prteristisk uppfyllelse och tillmpning p tiden
fre Jerusalems frstring, sedan en historisk under hela tiden och
slutligen en futuristisk under vedermdans tid efter frsamlingens
upplyftande. Uti detta ljus vilja vi nu i hast genomg Antioki historia
ssom en frelpande uppfyllelse af profetian om den kommande antikrist.

Antioki framfart har nemligen en slende likhet med den kommande antikrist,
till hvilken han var en frebild. Hans fyra anfall mot konungen i sdern,
d.. Egyptens konung, rckte i _omkring sju r_ (171-164 f.Kr.), och under
de tre sista kom han i berring med Palestina. Till och med hans frsta
anfall i Egypten (171 f.Kr.) skedde i afsigt att frsvara sin frmenta
rttighet till Palestina, som Egypten gjorde ansprk p (ssom varande en
del af drottning Kleopatras hemgift).

Under hans andra flttg mot Egypten plundrade han och oskrade templet r
169, 1 Makk. 1:16-24, och verkstllde onda planer "mot det heliga
frbundet." Dan. 11:28. Skndliga fversteprester hade d franledt
inbrdes krig bland judarna, uti hvilket Antiokus passade p att inblanda
sig. "Han anstllde d blodsutgjutelse och talade stor hdelse." 1 Makk:
1:24. Mnga affllo d frn det heliga frbundet. P tervg frn hans
tredje infall i Egypten, hvarifrn han blef tillbakadrifven genom romarnes
mellankomst, ("skepp frn Kittim," Dan. 11:30) begynte han, full af raseri,
den frfljelse mot Israel i midten af r 167, som slutade med, att
"frdelsens styggelse," kap. 11:31 (= ett altare t den olympiske Jupiter)
uppstlldes ofvanp Guds altare (i dec. samma r.)

Detta intrffade slunda ungefr i midten af Antioki sjurs period (liksom
Antikrists frsta anfall p Palestina intrffar i midten af de frsta 3-1/2
ren).

P detta krigstg drog han som en "fversvmmande flod genom lnderna, och
till det hrliga landet skall han komma" (eller "dla landet," Melin)
nmligen Palestina, och "frfljelsen skall vara stor" (v. 41.) Det var p
detta tg mot Egypten, som nyheten om infall frn ster (Persien) och norr
(Armenien) frskrckte honom, emot hvilka lnder han drog ut i stor vrede.
Men han dog, innan han hunnit qvfva uppropet, och det under de grsligaste
plgor och den hemskaste frtviflan.

Den 25 December 164 blef templet renadt af Judas Makkabeus, och Antiokus
dog p vren 163 f.Kr.

Den personlige antikrist, p hvilken senare delen af Dan. 11 ytterst och
egentligast syftar, skall utan tvifvel gra tre liknande infall i
Palestina. Hans frsta infall synes sl in p den tid, som r angifven (p
tabellen III) med dagar 693 frn brjan af sjursperioden, och der det r
anmrkt: "Antikrist gr sitt frsta anfall p Palestina." Ssom frr r
ppekadt, kommer han d, understdd af de tio vestromerska konungarna.

Det andra infallet str i frbindelse med gossebarnets upplyftande i midten
af veckan (dagar 1260 frn brjan), d qvinnan (Israel), jagas ut i knen
och de antikristiska armerna, som d ledas frn Konstantinopel och utgras
af muhammedaner, frgs genom att jorden uppslukar dem. Uppb. 12. Hans
tredje flttg blir, nr han kommer frn norr, tfljd af de stora armer,
fr hvilka Ryssland str i spetsen, om hvilka Hesekiel talar, 39:12, till
hvilkas begrafning skall tg sju mnader, d "han skall uppsl sitt
palatslika tlt mellan hafven omkring det lustiga heliga berget," Dan.
11:15, d. , "mellan Medelhafvet och Dda hafvet i nrheten af
tempelberget, mhnda p _oljoberget_." (Fjellstedt.) Han skall d ska
uttmma allt sitt raseri p Israel, men trffas pltsligt af "svrdet frn
hans mun, som sitter p den hvita hsten," Uppb. 19:11, hvarp han kastas i
eldsjn tillsammans med hans medhjelpare, den falske profeten.

Antioki historia passar ock ssom ett frspel till hela den lnga period af
2,520 r, hvarp tabell I hnvisar, nmligen hedningarnas tider. Hans
_frsta_ anfall p Palestina passar d in p romarnes anfall mot Jerusalem
ungefr i midten af den frsta halfva perioden af 1260 r eller r 70, hans
_andra_ anfall p Jerusalem r 637 e.Kr. i midten af de 2,520 ren, och
hans sista anfall sammanfaller d med antikrists frut beskrifna _sista_
anfall "frn yttersta Norden" mot Palestina vid Kristi uppenbara
tillkommelse.

Vi se sledes, att fven denna profetia i Dan. 11 har frutnmnda
trefaldiga uppfyllelse, den _prteristiska_ p den dvarande tiden, den
_historiska_ under de 2500 ren och _den futuristiska_ under de sista sju
ren eller 2,500 dagar.

Det r troligt, att fven Antioki allra frsta krig med Egypten rrande
Kleopatras arf fr sin uppfyllelse p antikrist. Egypten ppnade kriget fr
att utf detta arf, till hvilket ock Palestina hrde, men Antiokus, till
hvars rike fven _Babylon_ d hrde, besegrade "konungen af sdern" i
slaget vid Pelusium, 171 f.Kr. Det r mjligt, att Egypten (under
ptryckning af England) strax fre eller strax efter Guds frsamlings
upplyftande skall gra ansprk p Palestina, hvilket skall frorsaka det
just d grundade babyloniska riket (hvilkets omrde fordom tillhrde
Antiokus) att anfalla Egypten. Indiens millioner af muhammedaner komma nog,
som frr ppekats, att hjelpa till bde med grundandet af detta nya
babyloniska rike och med kriget mot Egypten.

Det r ganska troligt, att alla de fyra verldsrikena, det babyloniska,
medo-persiska, grekisk-macedoniska och romerska komma att nnu en gng
uppblomstra under lika mnga dagar som frut under r, d.. respektivt
under 89, 200, 305 och 666, samt hvart och ett i sin tur att herska fver
Palestina. Den plats, der det forna Babylon stod, eges nu, psts det, af
en jude. Mnga tro, att antikrist eller den kommande "syndens menniska"
mste vara en jude fr att lyckas frm judarna att erknna honom som
Messias.

Antikrist kommer nog att hafva sin hand med uti det nybabyloniska vldets
grundande, hvartill Palestina, p grund af Babylons seger fver Egypten,
slunda kommer att hra. Babylons stora framgng frorsakar afundsjuka hos
grannlandet Persien, och resultatet blir, att ett nytt _medo-persiskt_
vlde grundlgges p Babylons bekostnad, hvarmed Palestina kommer under
Persien. Antikrist, som snart blir besvrlig fr Persien, som frut fr
Babylon, gr d fver till Europa, hvarp turen kommer till det tredje
riket, Grekland, att i frbindelse med Macedonien gra ett lika glnsande
triumftg genom Asiens lnder som frr Alexander den store--lika glnsande
och modigt som deras senaste tg mot Turkiet var fraktligt och fegt. Detta
nya _grekisk-macedoniska_ rike snderfaller snart uti fyra sjelfstndiga
riken, nmligen: 1. Grekland-Macedonien; 2. "Konungen af sdern," d..
Egypten; 3. "Konungen af norr," d.. Syrien, och 4. resten af Turkiet,
nmligen Mindre Asien och Tracien med Konstantinopel, hvilket d blir allt
hvad sultanen fr qvar af sitt rike.

Dernst kommer turen till Rom eller det fjerde riket att f vldet i Asien,
och dermed ro vi inne p det frsta af de tre stora anfallen af antikrist
p Palestina, freskuggade af Antiokus. Det frsta af dessa med tillhjelp
af de tio vestromerska rikena med Frankrike i spetsen. Ssom en fljd deraf
och ssom belning fr hans frtjenst ssom fverbeflhafvare, blir
antikrist nu fr frsta gngen insatt till en verklig konung och det fver
Syrien. Han blir d "konungen af norr." Frankrike som hrvidlag fr ordet,
troligen i hemligt frstnd med Ryssland, sker sedan bringa
fverkontrollen fver Syrien i sin goda vn zarens hnder. Men som dennes
tid ej d nnu r kommen, ingr antikrist frbund med sultanen och eggar
honom till krig fr att tererfra Palestina. Detta r anfallet i midten af
veckan.

Vid veckans slut finner dock antikrist det mera frmnligt att nrma sig
Ryssland, med hvars tillhjelp det sista anfallet mot Palestina fretages.
Vid Kristi nedstigande p oljoberget frgs dessa antikrists sista armer,
hvarfr det stackars Palestina, som under de sju ren successivt varit
frtryckt af Babylon (89 dagar), Persien (200 d.), Grekland (305 d.), Rom
(666 d.), Turkiet (1260 d.), och till sist var p vg att komma under
Rysslands frtryck, kommer att styras af Herren och hans Israel under "de
tusen ren."

Denna lnga period af 2,300 r innefattar uti sig enl. Dan. 8:11 fyra
mindre perioder, nmligen:

l. "Det dagliga offrets" tid, frn 405 f.Kr., d det begynte, tills r
29(31) e.Kr., d det i Guds gon upphrde i och med det stora offret p
Golgata. Denna period utgjorde 434 r.

2. "Den delggande syndens" tid frn och med ropet: "Hans blod komme fver
oss och vra barn" och till r 70 e.Kr., d sjelfva frdelsen i intrdde,
under hvilka _39 r_ Israel som ett helt gjorde sig frtjent af Stefani
ord: "I hrdnackade och oomskurna till hjertan och ron! _I stn alltid,
emot den helige ande_." Att drpa den andra personen i gudomen och motst
den tredje vari sanning sdan "synd", som ej kunde annat n bringa ned
delggelsen.

Perioden frn r 31 till r 70 r = _39 r_.

3. Domprosten Melin angifver den ordagranna fversttningen af uttrycket
"den delggande synden" att vara: "fvertrdelsen, som frdes,"
tillggande: "det r: som drager fver sig frdelse." Detta sista stmmer
ock med Luthers fversttning. Tiden fr syndandet var en och fr straffet
en annan. Sjelfva frdelsen eller _delggelsen_ begynte med Jerusalems
frstrelse och folkets frskingring och fortsatte, tills turkarne
_trampade_ p staden och hnade folket genom att lta uppbygga Omars mosk
p sjelfva "grden utanfr templet," Uppb. 11:2, det tempel, hvilket de
mera dla romarna s ifrigt skte skona r 70. Lgg mrke till, huru
romarna endast _delgga_, hvaremot saracenerna _frtrampa_. delggelsens
tid varade frn r 70 till r 637, d turkarne intogo Jerusalem, sledes i
567 r.

Ett noggrant aktgifvande p Luk. 21:24 visar oss tre skeden af straffet,
frst: "de skola falla fr svrdsegg," som uppfylldes med Jerusalems
frstrelse r 70 under Titus, vidare: "bortfras i fngenskap till alla
hednafolk," hvilket frst fullstndigt uppfylldes 60 r derefter under
kejsar Hadrianus, och slutligen turkarnas "frtrampande," som begynte r
637 e.Kr.

4. De _1260 ren_ af muhammedanskt frtrampande frn r 637 bringa oss till
1897, till det r, d bland andra judevigtiga hndelser, fven den frsta
stora verldskongressen af rttrogna judar hlles i Basel (i Augusti) fr
att utkarta planen fr en judisk stats grundlggande under turkisk fverhet
(liknande t.ex. det fver Bulgarien.) Dessa, 2,300 ren, Dan. 8:14, hafva
naturligtvis sin frsta uppfyllelse under de omkring 2,300 dagarna (= 6 r
4 m. och 20 dagar, enl. 360 dagar per r) frn 170 f.Kr., tills det r 164
f.Kr., d templet renades af Judas Makkabeus.

De sista 1260 dagarna af dessa 2,300 strcka sig frn Maj 167 f. Kr:, d
det dagliga offret upphrde tills i Nov. 164, d tempelreningen skedde.
Svl Fjellstedt som Melin tro dock, att detta tal svl som de stora
tilldragelserna fverhufvud i slutet af kap. 8 och fven kap. 11 hnsyfta
p andra tider och f sin slutuppfyllelse uti antikrists tyranni uti det
belte--den frdelsens styggelse--som han skall uppstlla att tillbedja,
m.m.

Detta framgr ock ganska tydligt af sammanhanget af kap. 11 med kap. 12,
hvilket senare kap. ju tydligt talar om hndelser, ssom; den stora
vedermdan, uppstndelsen m.m., hvilka ju icke finna ngon tillmpning p
Antioki tid. Orden: "p _den_ tiden," 12:1, stter den saken utom alla
tvifvel. Ja, det troliga r, att icke endast hela den frut ppekade lnga
perioden af 2520 r (= "hedningarnas tider") finna sin bokstafliga
uppfyllelse under de 2520 _dagarna_ (= 7 r,) hvilka frflyta frn Guds
frsamlings upplyftande i skyn och tills Herren stter sina ftter p
oljoberget (under Daniels 70:de rsvecka slunda) utan att fven alla de
sex olika tidsperioderna (och kanske nnu flera) (171, 49, 434, 39, 567 och
1260), nmligen af r (se tabell II) f sin uppfyllelse under lika mnga
perioder af _dagar_ (se tabell III).

Ssom frut r nmndt, begynna hedningarnas tider r 625 f.Kr. i och med
det babyloniska verldsvldets upprttande. Frn denna tid hafva vi en
tidsperiod af 171 r fr _Israel_ dels af frtryck i Palestina, dels af
landsflykt frn landet uti den babyloniska fngenskapen till r 454 f.Kr.,
d den i Neh. 2 kap. beskrifna befallningen gafs att teruppbygga staden.
Det var i den persiske konungen Artaxerxes I Longimanus (= "Lnghand")
eller som han i Neh. 2 kap. kallas Artahsastas 20:de regeringsr. D
begynte _de 70 rsveckorna_, ssom frut r ppekadt. Derefter hafva vi en
period af 49 r (de frsta sju rsveckorna), som upptogs af arbete p
stadens uppbyggande "med svrdet i ena handen och murslefven i den andra,"
till r 405 f.Kr., d offren kunde pg lugnt och stilla uti den
terstllda staden. Det var med detta r, som de 2,300 dagarna, Dan. 8:14,
uti deras _rsuppfyllelse_ begynna, slunda de 2,300 ren, hvilkas
indelning uti fyra mindre perioder vi just visat.

Rrande den historiska tolkningen af _Uppenbarelseboken_, mtes man strax
af den svrigheten, att nra hlften af "hedningarnas tider" voro frlupna,
d den gafs. Ngon prteristisk tolkning af den r ock endast i det fall
mjlig, om man kunde blifva sker p att den gafs fre Jerusalems
frstring, ngot som r lngt svrare att blifva viss p, n att den gafs
efter, nmligen under Dominitiani regering, mellan ren 91 och 96 e.Kr.
Kyrkofadern Irenus vittnesbrd derom br vara afgrande, i synnerhet som
de andra kyrkofderna ej angifva ngot rtal, utan man har ndgats sluta
sig till ren 68-70 efter vissa antydningar i boken sjelf. Betecknande r
dock, att de bevis, som anfras fr dessa r 68-70, t.ex. de, som skulle
ligga i kap. 13 och 18, grunda sig p den frutsttningen, att
Uppenbarelseboken endast skulle hafva uppfyllelse p tiden fre Jerusalems
frstring. Kap. 11 anfres fven ssom bevis p, att Jerusalems tempel
nnu stod d boken skrefs. Men att det ej var det Jerusalems tempel,
hvilket frstrdes r 70, som syftas i kap. 11, br vara klart deraf, att
(ssom synen tyckes visa) endast "_grden_" utanfr det tempel, som
Johannes syftar p, skulle frtrampas af hedningarna, men _ej templet
sjelft_.

Detta slog nmligen icke in vid Jerusalems frstring r 70 e Kr., ty d
frstrdes fven templet, men det kan godt sl in p det nya templet, som
skall byggas i Palestina. ngeln utesluter i Uppb. 11:2 templet frn det
omrde, som fr frtrampas, i ty att det icke skall g lika illa med
templet nsta gng som det gick med det frra. Irenus sger: "Det r icke
lnge sedan synen skdades, utan nra nog i det nrvarande slgtets dagar,
mot slutet af Dominitiani regering." I detta instmma flera andra
kyrkofder, ssom framgr af Eusebii kyrkohistoria, der r 95 angifves
ssom det ungefrliga ret fr Johannes landsfrvisning till n Patmos.
Men, som sagdt, fven om Uppenbarelseboken har haft en delvis uppfyllelse
under det frflutna, terstr ju dock, ssom de flesta medgifva, den
futuristiska uppfyllelsen.

Rrande den _historiska_ tolkningen af Uppenbarelseboken hafva vi redan
gjort ngra antydningar, visande, att man d t. ex! uttydt frsta
vilddjuret p romerska kyrkan eller p romerska staten och det andra
vilddjuret p muhammedanismen. Rttare r ju d att, ssom andra gra,
inbegripa _hela perioden_ af 2520 r under den historiska rsuppfyllelsen
af vilddjuret. Dess sju hufvuds sju riken blifva d, om vi medrkna det
assyriska verldsvldet, hvarigenom de tio stammarna bortfrdes ngon tid
fre de tv, dessa: Assyrien, Babylon, Medo-Persien, Grekland, Rom odeladt,
Rom deladt och slutligen antikrists verldsvlde.

Antikrists och den falske profetens sista halfva af 1260 r framstlla den
verldsliga och den religisa magtens fullstndiga frenande under de 1260
ren frn pfvedmets uppkomst i vester och muhammedanismens i ster. Den
falske profetens "tv horn liksom lammet" syfta enklast p pfven och
turken, med deras religisa pregel, ehuru de dock "tala om en drake," d..
anvnda den verldsliga magten fr att utbreda sin religion. Att det kommer
jorden och dem, som bo derp, att tillbedja det frsta vilddjuret (eller
den verldsliga magten) syftar ju p den tacksamhetstjenst, som dessa tv
falska religionssystem gjort den verldsliga magten uti att lra sina
anhngare respekt for dess lagar, till tack fr att den ftt "utfva det
frsta vildjurets hela magt i dess syn," d.. haft lagens arm till hjelp
uti att utbreda sin religion.

Uppb. 12 om qvinnan mste d ock uti sin historiska uppfyllelse syfta p
_hela perioden_ af 2520 r: fdslovndan p hennes frfljelser under denna
tid; gossebarnets upplyftande syftar p Kristi himmelsfrd, qvinnans
vistelse i knen p Israels bortfrande i fngenskap till alla folk. Detta
begynte dock ej strax efter Kristi himmelsfrd, ej en gng vid Jerusalems
frstring r 70, utan frst fullstndigt derefter genom kejsar Hadrianus,
som delade hela Palestina, dref judarne i landsflykt och frbjd dem vid
ddsstraff att ens nrma sig den romerska stad, som uppbyggdes p det forna
Jerusalems ruiner, efter hvilken tid Palestina aldrig har varit befolkadt
af Israels barn. Dock blefvo ej judarne egentligen _frfljda_ (tvrtom
lngt mera aktade n de kristna) frrn efter Konstantins omvndelse till
kristendomen, d de s smningom frlorade hans och de fljande kejsarnes
ynnest.

Om vi under den derp fljande tiden skulle peka p ngon period af
qvinnans 1260-riga vistelse i knen, d blefve det frn omkring midten af
femte rhundradet och till det r, 1723, d Ludvig XV gaf judarne
tilltelse att besitta fast egendom i Frankrike, samtidigt med att engelska
parlamentet fr frsta gngen erknde dem som britiska understar. De 1260
ren 463-1723 skulle kunna utmrkas ssom en srskildt svr frfljelsetid,
men som vi veta, hafva ju frfljelserna fortsatt hela tiden och icke minst
de sista ren. Enklast r nog d att lta de 1260 ren, Uppb. 12:6, begynna
med turkarnes erfring af Palestina r 637 e.Kr. och sluta med de nu
pgende frberedelserna fr judarnes tervndande till sitt land.

Under denna period frn r 637 e.Kr. har halfmnen i stern och korset i
vestern tflat om att frflja dem. Deras landsfrvisning frn England
intrffade r 1020; korsfararnes s.k. "heliga krig" med syfteml att mrda
alla judar i hela Europa, hvilka ej ville mottaga dopet, begynte 1096 och
fortsatte omkring tv rhundraden. Deras utvisning ur Spanien under
Ferdinands och Isabellas tid skedde r 1492, deras utvisande ur Ryssland af
Peter den store 1687 m.m. m.m., till dess de sista rens grymma
frfljelser i Ryssland och de nu i Persien pgende afsluta den lnga
kedjan af frfljelser mot detta mrkvrdiga folk, som likt Mose buske
brunnit utan att frtras.

De mellanliggande 606 ren frn Kristi himmelsfrd (gossebarnets
upplyftande) r 31, och kvinnans flykt till knen, r 637 e.Kr., skulle
slunda upptagas dels af "striden i himmelen" dels af samlandet af
armernas mot Israel. Att satan i frbindelse med Kristi dd, uppstndelse
och himmelsfrd verkligen blef utkastad, ses af Joh. 12:31: "Nu gr en dom
fver denna verlden, nu skall denna verldens furste utkastas." Han
utkastades d frn "sjelfva himmelen," Ebr. 9:24, dit han frut haft
tilltrde (se Jobs 1:6; 1 Kon. 22:19-22; Sak. 3:l, 2), och tog d sin
tillflykt till lufthimmelen. Detta utkastande skedde dock ej af "Mikael och
hans nglar" utan af Kristus personligen. Det var denna Herrens seger i
himmelen, sm medverkade till att Israel, som gjort sig skyldigt till
mordet p "hrlighetens Herre," ej totalt bortsopades frn jordens yta. Nr
satan blifvit nedkastad, sprutar han vatten ur sin mun, d.v.s. uppretar
jordens armer till strid mot Israel.

Romarne, hvilka intogo deras stad r 70 och drefvo allt folket i landsflykt
sextio r derefter, samt turkarne, hvilka fullbordade frtrampandet af
staden och tempelplatsen r 637, utmrka srskilda svallvgor af denna
flod, hvars afsigt att "bortfra qvinnan" dock ej vanns, i ty att Israel
lefver n, under det att dessa armer ro frsvunna i jorden. Draken stod
derfr, v. 18, vid folkhafvets strand, vntande p, att det skulle lyckas
den antikristiska verldsmagten att f till stnd nya frfljelser, hvilket
ock skedde under de fljande 1260 ren, ssom redan ppekats.

Att nu dessa 606 ren f sin _egentliga_ daguppfyllelse p 606 dagar under
de sista sju ren r klart. Det kommer d att blifva 606 _dagar_ ifrn det
att mnga af Israel genom sitt motstnd "korsfsta hrlighetens Herre p
nytt" (se tabell III) och till midten af veckan, under hvilken tid stora
segrar skola vinnas genom det _egentliga_ kriget i himmelen, som brjar,
sedan det _egentliga_ gossebarnet--en hel frlst _skara_ af
Israel--upptagits. Resultatet af detta krig blir, att satan kastas, icke
endast till skyn, utan (ssom det str) nda ned "p jorden."

Daniel omtalar ett krig i himmelen p hans tid, som varade 21 dagar emellan
samme Mikael och den onde nglafurste, som hrskade fver Persien. Dan.
10:13. Resultatet af detta krig blef, att Daniel "steg i magt hos Persiens
konungar," d.. fick sdant inflytande fver dem, s att de ej frhindrade
tempelbyggnaden. Om 21 dagars krig i himmelen kunde bringa detta hrliga
resultat med sig, hvilka vlsignelser skola icke d det kommande kriget
medfra fr jorden. Genom detsamma rensas himlarymden, och satan och hans
nglar nedkastas.

Det r p detta krig, som Uppb. 12:te kap. egentligen hnsyftar, ty d blir
det enligt ordalydelsen "Mikael och hans nglar," som strida. Huru lnge
denna strid varar, kan man ej s noga sga. Dock r nog satan nedkastad
redan fre antikrists frsta infall i Palestina (likasom i den
freskuggande uppfyllelsen r fallet). Kriget skulle slunda vara ngot
mindre n de 39 dagarna. Se tabell III. Satan skall nmligen ocks d genom
sin trotjenare antikrist gra tvenne anfall p Palestina, frst genom
romarne och s genom turkarne. Derefter skall han, srskildt under de sista
1260 dagarna, frflja judarne p alla upptnkbara stt, tills hans sista
armer mot dem vid de 1260 dagarnas slut frderfvas vid Kristi nedstigande
p oljoberget.[18]

Till den historiska tolkningen af Uppenbarelsebokens olika delar hr ock
den uppfattningen, som mnga bibeltolkare, och det icke utan grund, hafva
af de sju frsamlingarna i mindre Asien. Att dessa sju frsamlingar i
mindre Asien funnos p de sju i dessa kapitel nmnda platserna, Efesus,
Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea, r ett erkndt
faktum. Likas r det tydligt, att dessa bref gllde dessa frsamlingar
eller Guds barn p dessa platser i frmsta rummet. Dock vga vi ju icke
frneka, att dessa bref, med de lften, frmaningar, varningar och
hotelser, som der frekomma, lika mycket glla Guds barn i vr tid, som ju
hra till samma brudeskara. De utgra likasom ett album med sju portrtt;
och hvarje p jorden under hvarje tid befintlig frsamling finner sitt eget
tillstnd afmladt uti ngon af detta albums sju bilder.

Mnga bibellsare hafva, icke utan grund, trott sig uti dessa sju
frsamlingar, frutom hvad som blifvit nmndt, fven finna _en historisk
teckning af den beknnande kristenhetens tillstnd nda frn apostlarnas
dagar till Kristi tillkommelse_. Underligt r, att Jesus skulle vlja ut
just dessa sju frsamlingar samt tillskrifva dem uteslutande, d andra,
strre, vigtigare frsamlingar funnos p samma tid, ssom i Rom, Alexandria
o.s.v., om han icke hade haft ett srskildt ml i sigte, nemligen att
just _dessa sju_ (sjutalet r ett fullkomlighetstal i bibeln)
_frsamlingar_ passa fr att gifva Guds frsamling i sin helhet ngot att
tnka p. Denna skdning delas af mnga engelska och amerikanska brder
samt ibland de svenska af t.ex. d:r Fjellstedt. Frsta frsamlingen synes
framstlla det allmnna tillstndet i frsamlingarna uti sista hlften af
frsta rhundradet. Mycket godt sges om denna frsamling, om densammas
_arbete, tlamod, kyrkotukt, prfningsfrmga_ af falska apostlar m.m.,
ssom ock ordet Efesus betyder sknhet. En sak klandras dock, nemligen att
den hade _lemnat den frsta krleken_. P det sttet begynner allt affall,
bde hos den enskilde och hos en frsamling, och p det sttet begynte
fven det affall, hvilket sedermera utvecklade sig till katolska kyrkans
tillstnd, som den fjerde (Tyatira-) frsamlingen framstller. nnu en
rekommendation fr Efesus-frsamlingen, att den hatade "nikolaiternas
gerningar." Hvilka voro nikolaiterna? Ngra antaga, att de voro menniskor,
som ville frena andens och kttets frihet och som slunda drogo Guds nd
till lsaktighet. Andra terigen tro, och ssom det synes p bttre
grunder, att dermed syftades det redan d framskymtande begret hos ngra
af predikanterna att tillvlla, sig magt fver folket. Sjelfva namnet
betyder _folkfvervinnare_. Detta begr efter _prestvlde hatades_ af
frsamlingen i Efesus, hvarfr den fr berm af Jesus, som ocks sger sig
_hata_ det.

Det medel, Gud nu anvnder, fr att bringa sina barn tillbaka till den
frsta krleken, hvarifrn de "_fallit_", var _de stora frfljelserna uti
det andra och tredje rhundradet, hvarp den andra eller
Smyrna-frsamlingen syftar_. D:r Fjellstedt sger: "Efesus syftar mera p
frsamlingens tillstnd i den apostoliska tiden och Smyrna fretrdesvis p
den kristna frsamlingens egentliga martyrtid i det andra och tredje
rhundradet." Vi lsa i den tionde versen om _tio dagars vedermda_. Nu
veta vi af kyrkohistorien, att tio srskilda stora frfljelser fvergingo
Guds folk i andra och tredje rhundradet, hvarp dessa tio dagars nd
tydligt syftar.

Sjelfva namnet Smyrna betyder _bitterhet_, och i sanning var det en bitter
tid fr den tidens kristna, d, ssom vi ju veta, de svraste marter,
pino- och ddsstt anvndes fr hvar och en, som beknde Kristus
offentligt. Att steglas, brnnas, lefvande begrafvas, hngas, snderslitas
af vilda djur, halshuggas, indrnkas med olja och sedan antndas fr att
tjena ssom facklor p t.ex. Roms gator voro vanliga ddsstt. Betecknande
r, att uttrycket "dd" frekommer tre gnger uti detta bref. "Var trofast
intill _dden"_, heter det, "s skall du f lifvets krona!". Eljest
frekommer, dden mycket sllan i sammanhang med de troendes hdanfrd. I
stllet r det Kristi tillkommelse, som framstlles ssom de troendes
saliga hopp. Vidare f martyrerna p den tiden trsta sig med, att Jesus,
som varit "_dd_," blifvit "lefvande," v. 8; samt att "den, som segrar,
skall ingen skada f af den andra dden," v. 11. Allt detta, jemte talet
om _lidande, fngelse, prfning_, som frekommer i detta bref, syftar
mycket tydligt p martyrtiden. Under denna tid var det ett friskt lif i
frsamlingen. Ingen fara fr att hafva frlorat den frsta krleken och
hafva endast beknnelsen qvar, ssom i Efesus-frsamlingen, ej heller ngot
tillflle fr nikolaiternas lra att gra sig gllande. Icke ett ord till
klander frekommer heller, mrkvrdigt nog, till Smyrna-frsamlingen.

_Den tredje frsamlingen_ var den i _Pergamus_, hvilken synes beskrifva fr
oss _vergngsperioden ifrn martyrtiden till den katolska kyrkans tid_
(som den fjerde frsamlingen afmlar), "Balaams lra," v. 14, och
"nikolaiternas lra", v. 15, begynte nu att vinna insteg. Hvem var Balaam
eller Bileam? Svar: en profet, _lejd_ af en hednisk konung att profetera,
en trollkarl, en horkarl, en girigbuk. Martyrtiden var nu slut, kejsar
Konstantin hade antagit kristendomen r 313, djefvulen hade inbillat Guds
folk, att det tusenriga riket nu hade intrdt. Nu hade denna verldens
riken blifvit vr Herres och hans Krists, under det de glmde att se till,
huru lifvet alltmer flydde och formen tog dess plats. I stllet fr de
fattiga fiskare- och tltmakarepredikanterna fr man nu se mgtiga
prelater, biskopar och rkebiskopar, _tillsatta_ och med stora lner
_underhllna_ af den verldsliga regeringen. De predikade godt i
predikstolen ssom Bileam gjorde (ls hans mrkvrdiga profetia i 4 Mos.
24:17-19), men liksom Bileam, d han kom ned derifrn, var Guds folks
bittraste fiende, s hafva dessa ocks varit det.

Namnet Balaam betyder _folkuppslukare_. Och d vi se, att denna lra gick
hand i hand med nikolaiternas lra om prestvlde, frenad med likgiltighet
om vandeln (endast lran var rtt), s kunna vi frst, att icke allenast
presterna gjorde skl fr namnet folkuppslukare. Presterna uppslukade
visserligen folkets bde egendomar och andra rttigheter; men fven sjelfva
frsamlingen, som ej var s noggrann om lefvernet, uppslukade folken, d
enda villkoret fr medlemsskap alltmer blef iakttagandet af endast vissa
yttre freskrifter och ceremonier, hvilka mera tlyddes fr de i
frbindelse med dem stende medborgerliga fretrdena n fr ngot annat.
Sjelfva namnet Pergamus betyder "torn", och ett andligt Babelstorn begynte
nu att p detta stt uppbyggas.

Vgen var nu ppen fr _den fjerde eller Tyatira-frsamlingen_, som mlar
fr oss _den katolska kyrkans magt och vlde fver konungarna, samt dess
oerhrda lastbarhet och elnde_. Kristus r icke nu lngre den mest
framstende personen, det r _en qvinna_, "den qvinnan Isabel." Den
falskeligen s.k. kyrkan har nu ftt intaga en plats, som allena tillkommer
Jesus sjelf. Liksom den afgudiska qvinnan Isabel styrde konung Akab, som
hade den _verldsliga_ magten, s styrde den katolska skkan en tid de
flesta af Europas konungar s, att hon efter behag af- och tillsatte dem
och afkunnade bannlysning fver land och folk.

Ordet Tyatira betyder offer. Liksom qvinnan Isabel ddade Herrens profeter,
men lt frsrja de falska profeterna frn sitt eget bord, s har fven den
katolska kyrkan ltit frflja och dda Herrens trogna vitnen (ssom t.ex.
hugenotterna i Frankrike), under det att falska profeter _i mngd_ blifvit
underhllna frn hennes bord. I detta bref frekommer det mrkvrdiga
uttrycket "satans djupheter." Isabels anhngare sga, att deras lra
innehller _djupheter_ d.. djupa andliga sanningar, sdana som ingen kan
frst eller fatta mer n presterna sjelfva; men Kristus kallar allt sdant
fr _satans djupheter_. Vallfarter, aflatskrmeri, skrselden och i
synnerhet de sju s.k. sakramenterna (ssom af dem uppfattade) hafva varit
sdana satans djupheter. I sanning kan man sga, att dessa utgjort icke en
salighetstrappa, ssom de menat, utan en beqvm trappa till frdmelsen med
lika mnga trappsteg. Och gifve Gud, att katolikerna voro de enda, som
hlle p att frfrdiga salighetstrappor med s svaga trappsteg, som
utvrtes handlingar alltid befunnits vara! Sjelfva namnet Isabel betyder
"_smutshg_" Mrkvrdigt r, huru Herren i Tyatira uttalar lften icke till
kyrkan i sin helhet, utan till en srskild grupp derinom, "_de friga_ i
Tyatira; s mnga, som _icke hafva_ denna lra." En del (gren) afsndras
nu, som Herren erknner fr _sin_ frsamling.

Hrmed komma vi nu in p _den femte eller Sardisfrsamlingen_. "Sardis"
betyder "rensning," hvilket synes tyda p de protestantiska kristna.
Vittnesbrdet af dem, som hade skilt sig frn Tyatira-frsamlingen, hade
icke varit frgfves. Hela nationer hade ftt gonen ppna, om icke fr
Kristus, s tminstone fr den myckna ruttenhet, som hade existerat. D:r
Fjellstedt sger om denna frsamling: "Sardis var fordom en praktfull
hufvudstad i konungariket Lydien i Mindre Asien; nu ro der blott stenhopar
och grushgar, intet hus, ingen hydda, utan blott ngra herdetlt funno vi
der. I denna p sin tid mktiga stad bildades en kristen frsamling, som
var (kursiveringen r af oss) _utsatt fr verldsmaktens qvfvande
inflytande. Denna frsamling kan anses ssom en trffande bild af den
andligen dda protestantiska kyrkan, liksom vi i Tyatirafrsamligen med
dess Isabel hafva en bild af den romerska_."

Kristus sger hr, att han _har_ de sju stjernorna, men icke att han
_hller dem i sin hgra hand_, ssom i frsta frsamlingen. Reformation
blef det visserligen, och det af hela lnder, men det r ej detsamma som
pnyttfdelse. Och fven denna ifver afsvalnade snart, hvadan
Kristus-fientliga folkkyrkor i mnga lnder eftertrdde katolska vldet.
Uppmaningen att "_bevara_" de sanningar, den "_undftt_" och "_hrt_," samt
att "_ndra sinne_" tlyddes icke. Gud har dock haft och har nnu "ngra f
namn i Sardis, som icke hafva beflckat sina klder," till hvilka lftet r
gifvet, att deras namn icke skulle utplnas "utur lifvets bok," fven om de
blefvo det ur en statskyrkas bcker, ssom frhllandet var inom den
svenska statskyrkan med t.ex. en doktor Rutstrm, som blef landsfrvisad
fr sin predikan om fri nd fr syndare. Statskyrkorna hafva gjort ett
misstag deri, att de ej syfta p _hjertats_ frndring, utan uppblsta af
reformatorernes stora insigt, blifvit uppblandade med verlden, hvarfr de
ocks hotas med samma behandling som verlden eller att Kristus skall komma
till dem _ssom en tjuf_, v. 3.

Den _sjette_ r _Filadelfia-frsamlingen_. Denna frsamling, jemte den
sjunde, afmlar vr tid. Sannolikt ro vi vid slutet af den sjette scenen
och vid brjan af den sjunde. _"Namnet Filadelfia betyder brdrakrlek, och
denna frsamling kan anses ssom en frebild af de f troende, kringspridda
i tskilliga lnder i sm fraktade samfund med olika benmningar."_ (D:r
F.) Denna frsamling har ftt "_en ppen drr_ och ingen _kan_ tillsluta
den," och det af tvenne skl, fr det frsta derfr, att den har "liten
makt," nmligen fr "kraftverkningen," 1 Kor. 12:10, och fr det andra
derfr, att den "har _bevarat Herrens ord_ och icke frnekat hans namn",
vers 8.

Underligt r, huru Gud under de senaste femtio ren har ppnat och
fortfarande ppnar det ena landet efter det andra fr evangelium, huru
bibeln nu r fversatt p fver 300 olika sprk, huru det bevarad _Herrens
ord_ blifvit utsndt p alla flt snart sagdt. Hvilka ro de, som
hufvudsakligast bidragit hrtill? r det katolska kyrkan. Nej, ty de tro ju
ej p, att folket skall lsa bibeln. r det statskyrkorna d? De hafva i
allmnhet varit tmligen likgiltiga fr hedningarnas nd. Hvilka r det d?
Svar: Dessa sm grupper af troende svl inom som utom de bestende
folkkyrkorna i alla lnder, som utaf de andra ro fraktade, men af _Gud_
erknda, och bland hvilka jemfrelsevis god brdrakrlek finnes.

Till denna frsamling sger ocks Jesus de vlsignade ord, som vi hr
terfinna fr frsta gngen: _"Si, jag kommer snart."_ Underligt r, huru
srskildt denna hrliga sanning begynt att uti den sista tiden paktas. Men
hr talas icke allenast om Kristi tillkommelse, utan fven om "en
_frestelsetimme_, som skall komma fver hela verlden till att fresta dem,
som bo p jorden," samt att de, som hafva bevarat hans tlamods ord, skola
blifva _bevarade ifrn_ icke allenast frestelsen utan ifrn _sjelfva
frestelsens timme_, d.v.s. slippa att _d_ alls vara med p jorden. Vi
hafva nmligen hr samma hrliga sanning framstlld fr oss som p mnga
andra stllen i Guds ord, eller att bruden skall undkomma den frfrliga
_antikristiska_ vedermdan. Dessa hrliga sanningar blifva paktade ibland
Filadelfia-frsamlingens folk. Lftet hr till "den, som vinner," v. 12,
att den _ej_ skall behva "_mer utg_," blir srskildt dyrbart, d vi
betnka, huru fr Filadelfia-frsamlingens uppriktiga sjlar varit ett
bestndigt utgende n frn en och n frn en annan organisation, som efter
en tid blifvit frstelnad i former.

Efter de hrliga vckelsetider, som denna frsamling syftar p, kommer en
tid af allmn ljumhet att intaga strre delen af de frut s varma kristna
hjertan, och det r detta, som den _sjunde eller Laodicea-frsamlingen_ s
tydligt afmlar. Ordet Laodicea betyder _folkgunst_. "Jag ville, att du
vore antingen kall eller varm, men efter du r _ljum_, skall jag utspy dig
utur min mun," sger _Jesus_ om den. Jesus tycker slunda _bst_ om de
varma, dernst de kalla, d.v.s. de oomvnda, och _minst_ om de ljumma.
Jesus hotar att _utspy dessa utur sin mun_. Och hvad dermed menas, se vi af
det fjerde kap., der bruden upplyftes genom _den ppnade drren_, under det
att formkristna, utanfr hvilkas frsamlings-, familje- och hjertedrrar
Jesus hade sttt utan att f komma in, v. 20, blifva qvarlemnade. Herren
tydliggr d fr verldens befolkning, att han icke erknner dessa, som
gllt fr kristna (ty det r till dem, som _kalla_ sig kristna, han hr
talar), derigenom att han lemnar dem qvar!




ELFTE AFDELNINGEN.

Invndningar mot Guds ords tydliga lra, att Herrens ankomst kan intrffa
nr som helst.


Med uttrycket "nr som helst" frsts ju icke, att han kan komma alla dagar
och alla timmar, ty det r ju en viss dag och en viss timme, nr han
kommer, och slunda ingen annan dag och ingen annan timme. Men som vi ej
veta, hvilken denna dag och denna timme r, s uttrycka vi oss s, att han
kan komma nr som helst, d.v.s. _efter hvad vi veta_.

Vi mena dermed, att det r _ingenting_ uppenbaradt i Guds ord, som gifver
oss anledning att tro, att Herren ej skulle kunna komma _detta_ gonblick.
Att det dock r ngot, som hindrar hans ankomst, r alldeles klart, ty
eljest komme han ju. Men dessa hinder, ssom t.ex. att antalet ej r
fullt, eller att brudskaran ej kraftfullt nog ropar sitt: "Kom, Herre
Jesus!" ro af sdan art, att _vi_ ej kunna veta, nr de blifvit
undanrjda. Antalet kanske blir fullt i dag, brudens rop kanske ljuder fr
allt vi veta kraftfullt nog i sin brudgums ron i dag, men om s r fallet,
det vet _endast Herren_ sjelf. De stllen, som ofta anfras fr att bevisa,
att Herren Jesus ej skulle kunna komma nu, vilja vi nu nrmare skrskda.

_Det frsta_ r: "Detta evangelium om riket skall varda frkunnadt i hela
verlden till ett vittnesbrd fr alla folk, och d skall nden komma."
Matt. 24:14. Man frvexlar hr nden med Kristi tillkommelse att taga hem
sin brudskara och lser: "Och d skall _Kristus_ komma att hemta bruden,"
ehuru det icke str s. Den "nde," som syftas, r samma "tidslders
nde," angende hvilken lrjungarna hade frgat, v. 3. De ville hafva reda
p, nr denna onda tidslder skulle sluta och Herren upprtta sitt rike.
Nr Jesus tgade upp till Jerusalem, menade de, att han d skulle upprtta
riket, Luk. 19:11, och bringa in nsta tidslder eller de tusen ren. Efter
uppstndelsen frgade de angende samma sak. Apg. 1:6. Likas nu.

Lrjungarna ville veta, nr lftet till dem skulle uppfyllas, att de skulle
f "sitta p troner och dma Israels tolf slgter." Matt, 19:28. Det var
angende Herrens _tillkommelse att upprtta riket_, som de hade frgat. Att
de ej kunde frga angende frsamlingens upplyftande r redan klart deraf,
att denna hemlighet ej d var knd af dem, utan blef uppenbarad senare,
nmligen fr Paulus. Efes. 3:3. Denna onda tidslder kan ej sgas sluta
med, att Guds frsamling hemlyftas, i ty att ondskan kommer att fortstta
med nnu strre kraft under vredestiden. Men nr Herren nedstiger p
oljoberget och nedgr de antikristiska armerna, d inbryter nsta
tidslder med det allra frsta.

Herren sger hr, att evangelium skall varda frkunnadt fr alla folk,
innan denna tidslder slutas och nsta begynner. Och detta r ej svrt att
frst, d vi lsa, att efter Guds frsamlings upptagande en ngel under
sjelfva vredestiden skall frkunna evangelium fr "alla folkslag," o.s.v.
Upp. 14:6. Till och med, nr Herren nedstiger p oljoberget, skall det
finnas sdana "ar (eg. kustlnder), som ej _hafva hrt talas_ om Herren."
Es. 66:19. Men de skola d f hra om honom genom de sista budbrarne,
hvilka d utg under de 75 dagarna (skillnaden p de 1260 och 1335. Dan.
12:7, 12). Det r frst efter dessa 75 dagars slut, som nsta tidslder
skall aflsa "denna tidsldern," om hvars "nde" lrjungarna frgat, v. 3.
Detta stlle r slunda intet bevis fr, att Jesus ej skulle kunna komma
_nu_.

 andra sidan r det klart, eftersom Guds frsamling skall best af folk
"utur alla stammar och tungoml," o.s.v., att dessa under ngon
tidsperiod ftt hra evangelium. Men det bevisar ej, att alla folk ftt
hra det _p en gng_, ssom man velat pst mste ske. Evangelium sges p
Pauli dagar "hafva blifvit predikadt i hela skapelsen under himmelen." Kol.
l:23. Och under de fljande rhundradena har evangelium genomsyrat n ett
land och s frsvunnit derifrn, n ett annat land o.s.v. I Kina
predikades evangelium i hvarje provins redan i det 8:de rhundradet. Ifrn
Centralafrika hafva vi representanter i de mnga omvnda
negerfrsamlingarna i Amerika, hvilkas medlemmar rknas i millioner o.s.v.
Skulle Herren komma detta gonblick, kunna vi vara vissa p, att han har
representanter frn alla jordens folk, och det fven om icke alla nationer
just i det gonblicket skulle vara under evangelii inflytande. De voro s
kanske fr rhundraden tillbaka.

Det _andra stllet_ r Matt. 24:22: "Fr de utvaldas skull skola de dagarna
blifva frkortade." Man har sagt: "Dessa utvalda ro Guds frsamling, och
den skall slunda vara p jorden under den vrede och den vedermda, som hr
omtalas." ordet "utvalda" frekommer hr tre gnger, v. 22, 24, 31. Dessa
uppmanas att bedja, att deras flykt icke sker om vintern eller p sabbaten,
ty d skall det blifva en stor vedermda, "sdan, som icke varit frn
verldens begynnelse intill nu, ej heller ngonsin skall varda." Den flykt,
som hr omtalas, skedde icke vid Jerusalems frstring, ssom skedde med
den, som omtalas i Luk. 21 20-23,[19] ty denna sges tydligt ske _i_ den
_stora_ vedermdan, uti hvilken slunda ett slags utvalda finnas, hvilka
skola gra en viss "flykt" (se Sak. 14:2), och om hvilken flykt de skola
bedja, att den ej m ske p sabbaten.

Att dessa utvalda ej ro Guds frsamling utan judar, r s solklart, att
det r hgst frvnansvrdt, att ngon kunnat komma p ngon annan mening.
Guds frsamling har aldrig ftt ngon befallning att hlla sabbaten, men
judarne deremot hafva ssom ett folk hllit den, och de skola dermed
fortstta bde under vedermdans tid och under de tusen ren. Es. 66:23.
Ordet "utvalda" frekommer ocks tre gnger uti Es. 65:te kap., i verserna
9, 15, 22. En viss harmoni finnes emellan de tre "utvalda" i Matt. 24 och
de i Es. 65. Jemfr det frsta i Es. 65: "Likasom nr man finner must i en
vindrufva, ngon sger: Frderfva den icke, ty vlsignelse r deruti;
likas vill jag gra _fr mina tjenares skull_, att jag ej frderfvar dem
_alla_," v. 8, med det frsta i Matt. 24: "Och om de dagarna icke blefve
frkortade, blefve intet ktt frlst, men _fr de utvaldas skull_ skola de
dagarna blifva frkortade," v. 22.

Det r alldeles samma sak, ehuru Esaias tillika anvnder en _bild_ fr att
belysa den sanningen, att "fr Guds tjenares skull," eller "fr de utvaldas
skull," ej alla skola frderfvas. Dessa "utvalda" ro ocks desamma som de
"heliga" i Uppb. 13:7, 10, och att dessa "heliga" ro af Israel, framgr
tydligt af Daniels bok, der liknande uttryck af honom "den hgstes heliga,"
7:25, 27, "ditt folk," 12:l, m.fl. ofta begagnas om Daniels folk eller
Israel. Dessa "heliga" sgas i Daniel vara under antikrists vlde i 3-1/2
r, 7:25, och i Uppb. 13:5 i 42 mnader (= 3-1/2 r). Det r samma tid
slunda, och samma Daniels folk bda gngerna.

_Nsta stlle r 1 Kor. 15:51_ om "den yttersta basunen." Man har sagt:
"Denna yttersta basun hr r densamma som den sjunde i Uppenbarelseboken,
och fljaktligen skola de troende vara p jorden under alla de sex inseglen
och fven under det sjunde inseglets sex frsta basuner." Vi m d frst
mrka, att det icke str den sjunde basunen, hvadan detta stlle aldrig kan
duga till ngot _bevis_. Vidare bra vi komma ihg, att Paulus p sin tid
ingenting visste om Uppenbarelsebokens sju basuner, i ty att han hade legat
i sin graf omkring 29 r, innan uppenbarelsen blef gifven till Johannes,
nemligen frn omkring r 67, d Paulus dog och till r 96, omkring hvilken
tid uppenbarelsen gafs. Icke heller kunde Paulus fre Johannes ftt reda p
de sanningar, som der innehllas, ty Johannes sger, att han var den frste
till hvilken den gafs. Uppb. 1:1. Paulus fick sin uppenbarelse angende
_frsamlingens_ "hemlighet," Efes. 3:3-7, och Johannes fick sin angende
tilldragelserna p den Herrens dag, till hvilken han "i anden" frsattes,
1:10. Guds basuner hafva nog ljudit mnga gnger under hvar och en af de
ndeshushllningar, som Herren haft sedan skapelsen, och den yttersta
basunen, kunde ganska vl syfta p de sista af de basuner, som ljudit i
himmelen sedan pingstdagen. nglarna ro musiklskande vsenden och gifva
nog sttar i sina basuner vid hvarje mrklig tilldragelse p jorden, ssom
vid syndares frlsning, Luk. 15:7, vid missionrers utsndande till
hednaverlden o.s.v.

Den enklaste frklaringen p uttrycket "yttersta basunen" ligger dock i
_samma vers_ och i de omedelbart pfljande orden: "Ty basunen skall ljuda,
och de dda skola uppst." Flera basuner ljuda nemligen i omedelbar
frbindelse med Kristi nedstigande att hemta sin brud. Af 1 Tess. 4:16 se
vi, att en basun ljuder, just d Herren ppnar himlaporten och stiger
nedt. Vidare sger oss Paulus hr, att basunen skall ljuda, "nr de dda
(nmligen de rttfrdiga) skola uppst."

Den basun, som ljuder, nr de lefvande troende frvandlas, blir ju slunda
den yttersta af _dessa_ tre. Liksom tre basuner ljdo, innan de gamla
romarne begynte sina dagsmarscher, den frsta, d soldaterna skulle stiga
upp, den andra, d de skulle uppstllas i led, och den sista d de tgade i
vg, s ocks nr Jesus kommer; en basun ljuder, nr Herren nedstiger, den
andra, d de i Kristus dda uppst, och s den yttersta, d vi som lefva
frvandlas. 1 Tess. 4:16,17. Den frklaring, som fljer efter ordet "ty,"
blir slunda den bibliska p det fregende uttrycket, "yttersta basunen."
Allt annat r endast antagande. Och att frst antaga, att denna yttersta
basun skulle vara densamma som uppenbarelsebokens sjunde basun och sedan
derp grunda ett bevis fr, att Jesus ej kan komma nr som helst, r
alltfr godtyckligt.

Nsta stlle r 2 Tess. 2:2-9, af hvilket stlle man velat bevisa, att
antikrist skall komma fre Kristus. Ngot sdant str dock der icke alls,
fven om vi begagna oss af den vanliga felaktiga fversttningen. Det str
endast, att "syndens menniska" skall komma fre _Herrens dag_, och om vi
med Herrens dag skulle frst detsamma som de tusen ren, 2 Petr. 3:7,8, s
str hr endast, att antikrist, syndens menniska, skall komma fre de tusen
ren, ngot som ju ingen tnkt att frneka. Men detta r dock ngot helt
annat, n att antikrist skall komma, innan Herren hemtar hem sin
frsamling.

Nu str dock icke "ssom om Herrens dag vore fr handen" utan "ssom om
Herrens dag _r nrvarande_," 2:2. S r det fversatt uti den nya engelska
och likas uti P. W--s fversttning. Det grekiska ord, som hr begagnas,
r nemligen detsamma, som bde uti Rom. 8:38 och i 1 Kor. 3:22 str i rak
_motsats_ till det kommande: "Hvarken de ting, som _ro_, eller de ting,
som skola komma." "Det, som _nu r_, eller det, som skall komma."

Tessalonikerna hade icke blifvit frskrckta derfr, att det hade blifvit
dem sagdt, att brudgummen vore alldeles frdig att komma, ty derefter stod
deras innerliga lngtan, utan derfr, att de falska profeterna hade sagt,
att Herrens dag, det r de straffdomar och den vrede, hvarmed de tusen
rens lnga dag ppnas, vore nrvarande, d.v.s. _hade begynt_. Paulus hade
lrt dem, att Kristus skulle hmta dem hem _fre_ vreden, 1 Tess. 1:10, och
s pst dessa falska profeter, att vredesdagarna allaredan hade begynt,
under det att de troende dock voro qvar p jorden. D skrifver Paulus till
dem, att de icke skulle lta frskrcka sig, som om Herrens dag hade
begynt, ty "dessfrinnan," det r, innan ngon kunde sga, att den _hade
begynt_, skulle de samtidigt kunna se syndens menniska.

Upptrdandet af syndens menniska och Herrens dags begynnelse voro fr
Paulus _samtidiga hndelser_, det ena kunde ej sgas hafva kommit, utan att
det andra samtidigt kunde pvisas. Antikrist r nemligen "Guds vredes
gissel," Es. 10:5, den "yxa", den "sg", den "staf" och den "kpp", v.
15, som Herren skulle anvnda fr att derigenom _utfra sin vrede_. Han r
den, som skall "hafva framgng, till dess vreden varder fullkomnad," Dan.
11:36; slunda _under_ vredestiden. Han r den, som skulle _frambringa_ den
"kraftiga villfarelse," hvarmed de skulle frvillas, som ej velat mottaga
krlek till sanningen. 2 Tess. 2:10,11. Han r den, som uppkommer ssom
straff, just "nr syndamttet r fullt." Dan. 8:23.

Paulus ville slunda sga dem: "Huru kunnen I lta eder s bedraga, att I
tron, att Herrens dag eller vreden har begynt, d I ej sett till vredens
verktyg?" Det vore nemligen lika galet att tro, att skolan begynt, innan
skolmstaren ankommit, att predikan begynt, innan predikanten kommit, som
att tro, att jordens rensningsprocess begynt, frrn den qvast kommit,
hvarmed Gud skulle sopa, att afstraffningen begynt, frrn gisslet kommit.
Lika orimligt som det var, att antikrist kunde komma och icke samtidigt
vredesdagen, lika orimligt vore det att tro, att vredesdagen, Herrens dag,
vore kommen, om de ej samtidigt sge antikrist.

Detta senare var dock just, hvad de falska profeterna hade psttt: de hade
psttt, att Herrens dag hade inbrutit, fastn ej antikrist synts till, och
dertill s lngt inbrutit, att _sdana tydliga straffdomar_, som till och
med hos dessa falska profeter kunnat vcka uppmrksamhet, _hade redan
blifvit snda_. Sdana svra straffdomar begynna nemligen icke vid det
_frsta_ inseglets brytande, utan frst vid det _andra_. Uppb. 6:3. Ordet
"dessfrinnan" bibringar naturligtvis en helt annan betydelse, om det
nrmast frut stende uttrycket "Herrens dag vore fr handen," rttas till
"Herrens dag r nrvarande" eller "hade begynt." Vi hafva i vra dagar
samma slags frvillelse. I Norge finns en del personer, de s.k.
domsbasunisterna, princeister m.fl., som pst, att ndens dag r slut och
att domens dag har begynt. Sdana lror hafva ock nyligen predikats af
ngra i Sverige och nnu mera i England och Amerika. fven adventisterna
tro, att domens dag nu pgr, och den begynte r 1844, ehuru de lyckligtvis
endast hnfra dmandet till de dda. Alla sdana bra taga varning af 2
Tess. 2 och lta tillrttavisa sig af Paulli ord angende dessa
frvillelser uti hans tid.

Sedan nu Paulus gjort det klart fr dem, att hvarken Herrens dag ej heller
antikrist kommit, sger han: "Och nu veten I, hvad det r, som hindrar,"
nemligen antikrist att upptrda, v. 6. Tessalonikerna kunde veta det, ty de
hade hrt Paulus predika derom. Men huru kunna vi veta det? Jo, han hade i
frsta brefvet till samma frsamling sagt dem, att det vore _de troendes
nrvaro_, som hindrade vreden att komma, eller att Guds barn skulle frst
upptagas, "frlsas frn vreden," 1:10. Om nu _Guds barns nrvaro_ p jorden
hindrade _vreden_ eller Herrens dag att begynna, och _antikrist tillhrde
denna vrede_, ja, vore sjelfva det gissel, hvarigenom Gud skulle utfra
vreden, s fljer deraf helt naturligt, att Guds barns nrvaro p jorden
ocks hindrade antikrist. "De ro vl svaga, men skydda vr jord," sger
en sngfrfattare.

"I Sverige kunna socialisterna ej vinna mnga anhngare, ty der finnas fr
mnga lsare," sade en gng en socialist, frtretad fver hans lras
lngsamma framfart i Sverige. Den slags socialism eller rttare anarkism,
som har till ml omstrtning af allt bestende, kan nog icke f ngon
egentlig stor framgng p jorden, s lnge Guds barns bner stiga upp till
ndens tron fr den bestende ordningen. Likas med de stora verldskrigen.
De kunna ej bryta ut, frrn de troende, som oupphrligt bedja om fred, ro
borta.

Ngra hafva menat, att det r den bestende ordningen, som hindrar
antikrist att komma. Detta r visserligen till en del sant, men d ter
str i alla fall den frgan att besvara: Hvad r det d, som gr, att den
bestende ordningen fr ega bestnd? Vi komma d till samma grundorsak,
nemligen: _Guds barns nrvaro och frbner_. Laglsheten hlles tillbaka af
den bestende ordningen som upprtthlles genom de troendes frbner och
nrvaro p jorden. De ro "jordens salt" och "verldens ljus." Ruttet och
mrkt r det nog fven nu p jorden, men ej att frlikna med hvad som
blifver, nr de troende tagas bort.

Man har fven anfrt 1 Tess. 5:1-4 och 2 Tess. 1:9,10 och velat bevisa, med
det frra, att Guds barn ro qvar p jorden, nr Herrens dag begynner, och
med det senare, att de ogudaktiga skola lida frderf p samma dag, som
Herren skall frhrligas i sina heliga. Visst ro de troende qvar p
jorden, nr "Herrens dag" begynner, ty de upplyftas frst, nr denna dags
morgonstjerna uppgr, och visst skall frhrligandet af de troende, d.v.s.
deras upplyftande ske samtidigt med, att de ogudaktiga lmnas kvar t
frderfvet. Dessutom str endast, att dessa bda saker skola ske p samma
_dag_, likasom det i Joh. 6:39,40 str, att Herren skall uppvcka de
troende _p samma dag_ som de ogudaktiga, nemligen p den "yttersta dagen."

Men detta hindrar icke, att tusen r der ligga emellan de rttfrdigas
uppstndelse och de andras. Den sanningen, att Herren kommer frst att taga
hem sin brud och sedan nedstiger p oljoberget, r s klar, som ngot kan
vara. Ls t.ex. 1 Tess. 4:15-18! Der str, att Herren nedstiger, men
endast _till skyn_, och att de troende upptagas dit "till Herrens mte i
luften". Hvart gr nu det hga herrskapet efter detta mte? Joh. 14:3 visar
oss, att Jesus, sedan han gtt att gra i ordning boningarna, skall komma
igen fr att taga oss till sig, d.v.s. till dessa af honom beredda
boningarna, nemligen till brudpalatset i den stora guldstaden. Det hga
herrskapet gr slunda ej till jorden efter mtet i skyn utan till
himmelen. Ett litet barn br kunna frst, att Herren Jesus vid detta
tillflle ej stter "sina ftter p oljoberget." Sak. 14:4.

Att icke heller "allas gon" kunna se honom vid detta tillflle r alldeles
klart, ty han kommer icke alls till jorden. Vi hafva slunda _ett_
tillflle, d han kommer till skyn, _ett annat_ till jorden; vid ett
tillflle ser endast hans brud honom, vid ett annat tillflle "alla gon,"
"d alla jordens folk skola jmra sig fver honom." Uppb. 1:7. Vid ett
tillflle hmtar, han bruden, vid ett annat kommer han med bruden, "med
sina otaliga heliga," Jud. v. 14; med "hrskarorna p de hvita hstarna."
Uppb. 19:14.

Att icke alla "jmra sig," nr han hmtar frsamlingen, r klart deraf, att
bruden d skall jubla bde fver sin egen och sin brudgums lycka.

Uppb. 20:4 anvndes ock understundom fr att visa, att Herren icke kan
komma nu. Man sger: "Hr str ju, att den frsta uppstndelsen skall ske
frst _efter_ satans bindande, och som de troendes frvandling sker
samtidigt, s skall Guds frsamling vara p jorden under bde vedermda och
vredestid." Man frbiser hr helt och hllet den klass af heliga, som
omtalas i frsta delen af v. 4, nemligen "de, som sutto p tronerna."
Dessa, som sutto p troner, ro desamma, som i. 1 Kor. 6:2 och Uppb. 3:21
ftt _lftet_ att sitta p troner och att dma verlden; desamma som i Uppb.
4:4 redan intagit dessa troner, p hvilka de suttit under hela vredes- och
domstiden; desamma som efter brllopet i guldstaden, 19:7, komma med Herren
p de hvita hstarna vid hans nedstigande p oljoberget, 19:14, och hvilka
nu satte sig (eg. sutto) p tronerna.

Dessa uppstodo icke nu, utan hade varit uppstndna under alla de sju ren,
medan vreden gtt fver. Icke heller str det ett ord om, att dessa nu
uppstodo. terigen talas om, att tv andra klasser uppstodo, nemligen "de
halshuggnas sjlar" eller "sjlarna under altaret," 6:9, det r de, som
blifvit frlsta och ddade under frra hlften af vedermdan, och vidare
de, som icke hade tillbedt vilddjuret (antikrist), d.v.s. de, som hade
blifvit frlsta och ddade under den _senare_ delen af vedermdan. Dessa
tv klasser sgas uppst, men icke den Guds frsamling, som varit
uppstnden redan i flera r. Dessa tre klasser utgra tillsammans den
frsta uppstndelsen, hvilken slunda begynner med Guds frsamlings
uppstndelse, fortstter med de tv vittnenas uppstndelse, 11:11, och
afslutas med dessa tv andra klassers uppstndelse.

Med frsta uppstndelsen menas nemligen enligt v. 5 alla, sm uppst _fre_
de tusen ren, d.v.s. alla, som ej ro inbegripna uti uttrycket: "de andra
dda," hvilka senare uppst _efter_ de tusen ren. Det smrtar mig p det
hgsta, d jag hr dem, som skola vara Jesu vittnen, gra allt fr att
bevisa, att Jesus icke kan komma nnu. Det gr mig genom mrg och ben, d
jag fr hra sdana offentligt pst, att "Herren icke kan komma p minst
femtio r nnu." Detta lr oss i sanning, att tiden r mycket nra, ty "den
stund I (lrjungar) icke menen, kommer menniskosonen."

En annan smrtsam freteelse bland de troende r, att de p flera stllen
begynt att smittas af den s.k. hgre kritikens drskaper. En del af dessa
anvnda, likt Jehudi fordom, Jer. 36:23, sin "knif" p en "spalt," andra p
en hel bok. Somliga tycka ej om frsta Mosebok, andra ej om Jonas eller om
Daniel eller om Uppenbarelseboken. Det bsta alla sdana kunna gra r, att
med allra frsta _stoppa ned sin knif_, ihgkommande, att de med kritik
fver nya testamentet komma minst 17 rhundraden fr sent och rrande gamla
testamentet nnu mera. Huru mycket vi n m beundra det 19:de rhundradets
stora tnkare, mste vi dock medgifva, att de lrde mn, som lefde i de
frsta rhundraden efter Kristus, voro mera kompetenta att afgra, hvilka
bcker, som voro kta och borde tillhra nya testamentet, n de nu
lefvande. Likas voro judarna (hvilka dessutom voro s noga med sina heliga
skrifter, att de tillsatte personer, hvilkas enda groml var att rkna,
huru mnga bokstfver och ord funnos uti hvarje bok och p hvarje boks
hvarje sida, allt fr att frekomma misstag) bttre qvalificerade att samla
gamla testamentets bcker n dessa moderna dumdristiga lrda. Jesus trodde
p frsta Mosebok enligt Matt. 19:4-6; p Jonas enligt Matt. 12:40; p
Daniel enligt Matt. 24:15 och p Uppenbarelseboken enligt Uppb. 1:17-19;
22:16-20.

Den, som ej vill tro, att Uppenbarelseboken skrefs af en gudomligt
inspirerad person, mste antingen tro, att det var _satan_, som uppenbarade
sig fr honom, eller att den skrefs af en _lgnare_ och _bedragare_, i ty
att bokens frfattare bestmdt pstr, att det var _Jesus_, som befallde
honom att skrifva och hvad han skulle skrifva, 1:17-19; 22:16, och att det
var Jesus, som sjelf uttalar de skarpa hotelserna fver dem, som "lgga
ngot till eller taga bort ngot frn orden i denna boks profetias ord."
Straffet skulle blifva, att de skulle f lida de _plgor_, som ro "skrifna
i denna bok," och att de skulle blifva uteslutna frn den himmelska staden,
22:18-20.

Herren hjelpe allt sitt folk att undg dessa straffdomar!




TOLFTE AFDELNINGEN.

Brudens inbjudning till sin brudgum.


Uttrycket: "Jag kommer snart" frekommer tre gnger uti Uppenbarelsebokens
sista kapitel. Frsta gngen str det i frbindelse med att studera
profetiorna, och studera dem p ett sdant stt, att man "bevarar
profetians ord," v. 7. Somliga mottaga de profetiska sanningarna endast i
hufvudet, andra i hjertat. Den frsta verkan som sanningen om, att Jesus
skall komma snart, har p oss, r studium af profetiorna, och det kan man
sga, att fr en femton  tjugu r sedan stod det svenska Sion liksom p t
vntande, allt p grund af profetiornas trgna studerande. Men--_Herren kom
icke_.

Se nu hvilken olika stllning de troende d intogo! Somliga begynte undra,
om de ej gjort misstag, att s der vaka och ifrigt vnta. Nr de tnkt s
en tid, begynte de undra p, om icke fven de frsta troende gjort ett
misstag uti att st uti denna vntande stllning, ty--Herren kom ju icke.
Andra buro fram saken till Herren och frgade efter orsaken. Svaret blef:
"Jag lngtar efter att f komma, men antalet r ej fullt. Arbeten derfr
och bringen in krfvar bde i hemlnderna och i hednalnderna. Ndgen dem
der hemma, bjuden dem der ute!" De fingo hra hans andra: "Si, jag kommer
snart och har min _ln_ med mig" fr _arbete_, v. 12.

Men nu hafva vi arbetat, ndgat, bjudit. Skaror hafva gtt ut p fltet.
Mnga missionssllskap hafva sndt alla de budbrare, som de kunna
underhlla, och man begynner ter att undra, hvarfr Herren ej kommer.
Mnga, mnga frambra saken till Herren, och de f d hra detta svar: "Jag
har ej blifvit inbjuden att komma, och derfr kommer jag ej." De hafva ftt
hra hans tredje: "Ja, jag kommer snart," och detta har frambragt ropet och
inbjudningen till jordens rttmtige, ehuru nu landsflyktige herskare:


"Amen, kom Herre Jesus!"

"Kom som _Herre_ att visa din magt och rttighet till jorden; kom som
Jesus, som frlsare, rdda s mnga som mjligt, under det att du erfrar
jorden!"

Min lifliga fvertygelse r, att Jesus icke kommer, frrn han blir
_ordentligt inbjuden_ att komma; frrn de troende lra sig att af hela
hjertat bedja bibelns sista bn: "Kom, Herre Jesus!" De flesta troende
bedja ej denna bn annat n med lpparna. I sjelfva verket tro de ej, att
det r _bst_, att han kommer, och huru skola de d kunna inbjuda honom!
Somliga knna sig i sjelfva icke rigtigt redo och sga derfr: "Herre,
drj!" Andra tnka p de mnga sofvande Guds barn och sga: "Drj, tills de
uppvaknat!" Och detta ehuru de kanske hellre borde sga: "Skynda, kom,
innan de somna in, _innan de d allesammans_!"

Ngra sga i sitt ofrstnd: "Drj, Jesus, s att s mnga som mjligt
mtte frlsas!" Och s glmma de, att om de derigenom lyckas f Jesus att
drja tio r, hafva under den tiden fver 500 millioner menniskor gtt in i
evigheten (50 mill. d nmligen hvarje r), och de flesta af dessa
ofrlsta. Mnga bedja: "Drj, till dess tminstone vra och alla de
troendes alla slgtingar frst blifvit frlsta!" Och s glmma de, att om
deras slgtingar blifva frlsta, s hafva dessa i sin tur andra slgtingar,
fr hvilka de bedja samma bn, och om dessa blifva frlsta, hafva de ter i
sin tur andra o.s.v.

P detta stt kunde ju Jesus icke komma, frrn hela verlden blefve frlst,
och dock sger Herren, att det skall vara blott en "liten hjord." Hade
Herren kommit fr 1,000 r sedan, hade de, som d upptagits, haft ofrlsta
slgtingar qvar, och detsamma blir hndelsen, om han drjde nnu i tusen
r. Vi m slunda vnja oss vid den tanken, att mnga af dem, som
upplyftas, skola f oomvnda slgtingar qvarlemnade. Vi skola ej gifva upp
vra slgtingar utan bedja och arbeta fr deras frlsning, men vi skola ej
vara s fstade vid dem, att vi bestmdt sga: Drj, Jesus, _till dess_ de
blifvit frlsta.

Det var ett gonblick, d nglarne sade till Lot: "Rdda dina slgtingar,"
men det kom lngre fram ett gonblick, d samma nglar sade: "Rdda _ditt
eget lif_ och lemna dina slgtingar." Mnga ofrlsta hafva allaredan
blifvit ndgade, och det har gtt i uppfyllelse p dem: "_De ogudaktiga
skola frblifva ogudaktiga_," Dan. 12:10, och "den orttfrdige _fortfare_
att gra ortt" o.s.v., Uppb. 22:11. Mrk, "fortfare," detsamma som: "Lt
honom fortfara, m han fortfara."

Gud synes gifva upp den ogudaktige kort fre Herrens tillkommelse. Och _de
sista mten_, som komma att hllas, blifva icke vckelsemten utan
_helgelsemten_. "De heliga fortfare att helga sig!" "Se, jag kommer
snart." Att lemna vra slgtingar qvar, synes oss vara en alltfr smrtsam
tanke. Och dock skulle vi nog alla hellre lemna dem qvar n att se dem d
ofrlsta, i ty att de i frra fallet dock ro p jorden och ej i ddsriket.
Man plgar ju sga: "S lnge lifvet varar, r det hopp," och dock r detta
ej heller sanning, i ty att fr dem, som smdat anden, r ndens tid frbi,
fven om de lefva p jorden.

S kan det ock vara med en del af vra slgtingar. Men att det absolut
skulle vara s med alla, att de till den grad frhrdat sig, att all
mjlighet till frlsning blir omjlig, kan man nog ej vga sga. Det r ju
mjligt, att bland de mnga juveler, som Herren skall plocka upp efter
frsamlingens upplyftande, fven skola blifva mnga af de troendes
qvarlemnade slgtingar. Om s r, f de dock aldrig brudens hrlighet och
ej heller en naturlig dd, utan mste d genom "hals huggning," Uppb. 6:9;
20:4, eller (senare) p annat kanske qvalfullare stt. Jag lemnar endast
denna antydan, p det att tanken p slgtingarna ej m hindra ngon att
ropa: "Kom, Herre Jesus!" och--_mena det_.

Ack, att Herren Jesus finge vcka upp de troende fver hela jorden till att
gra upprop om en allmn bnevecka fr att uteslutande eller
hufvudsakligast bedja bibelns sista bn. Mnne han skulle kunna motst sin
brudeskaras frenade bnerop!

Att ett pskyndande af Herrens tillkommelse r oss mjligt, framgr af
Petr. 3:12. I stllet fr "ifrigt stunden" hafva de flesta fversttningar
"pskynden," och att detta ej heller str i strid med talet om, att dagen
och stunden r bestmd (nmligen i Guds allvetenhet), r klart deraf, att
Herren Gud, nr han af evigt bestmde dag och timme, just tog hnsyn till
sin frsamlings strre eller mindre villighet till att verka hans verk
och till att inbjuda honom att komma igen, och bestmde tiden fr sin
ankomst _just p grund deraf_. Det r slunda _vi_, som frdrja hans
tillkommelse och ej han, vi, som kunna pskynda genom att verka och nu till
sist genom att _ropa_: "Kom, Herre Jesus!"

Bsta sttet att vara vaken r dessutom att ropa: Kom! Bsta sttet att f
de ogudaktiga att vakna upp ur syndasmnen r att sga: "_Domaren str fr
drren_." Hren det, I ofrlsta sjlar, och I, som lemnat den frlsare, I
en gng egt: Tnken I verkligen p att blifva med vid himlabrllopet,
skynden eder d att med ens kasta eder till den frlsares ftter, som nu
str med ppna armar fr att mottaga eder! Lten honom sluta eder till sitt
hjerta, s ovrdiga I knnen eder! Om I s gren, skolen I komma i berring
med det blod, som flyter frn hans sida och som gonblickligen renar frn
alla synder.




SLUTORD.


Reformatorn Martin Luther trodde, att Herren Jesus skulle komma ngon
pskvecka. Han bevisar p det sttet, att eftersom den patriarkaliska
ndeshushllningen slutade i pskveckan vid Israls barns utgng utur
Egypten, och eftersom den mosaiska slutade i pskveckan, d Kristus dog p
Golgata, skall ock den kristna sluta i pskveckan.

Och ingen kan djupare n Luther gjorde _lngta_ efter denna dag. Se hr
ngra uttryck af honom, hemtade ur hans predikan p andra sndagen i
Adventet angende _domedagen_:

"Frdenskull r det tillbrligt, att vi icke allenast med gldje frbida
denna saliga dag, utan ock med hjertans stundan sucka och _ropa_ till vr
Herre Kristus och sga: Du har lofvat oss denna dag att frlossa oss frn
allt ondt, o, s _lt honom d blott komma, ja, om det vore i denna stund_,
och lt det blifva ett slut p denna jemmer." Och vidare: "_Borde vi d
icke dag och natt innerligt och af allt hjerta fverljudt bedja och ropa
till vr Herre Kristus, att han en gng ville sl till_ och i grund frgra
allt, p det att en gng detta skndliga vsende mtte upphra och detta
jemmerliga elnde taga ett slut."

Frn Australien har redan fr ngra r sedan utgtt en uppmaning att sluta
sig till en allmn bnefrening, hvilken der har sin upprinnelse, och hvars
medlemmar lofva att dagligen bedja om Kristi tillkommelse. P samma gng,
som det r sknt att dagligen bedja t.ex. de bnemnen, som Evang.
alliansen rligen utsnder, har denna allians dock funnit fr godt att
uppmana till srskild bn under en viss vecka, nemligen den frsta hvarje
r. Hvarfr skulle ej de troende, frutom det _dagliga_ bedjandet om
Herrens tillkommelse, taga sig en _srskild bnevecka hvarje r, tills
Herren kommer_, fr att bedja _derom_. Pskveckan, uti hvilken den 69:de
rsveckan slutar (nmligen p lngfredagen, Dan. 9:25) voro dertill mycket
passande.

Som jag vet, att personer af de mest olika lger uti Kristi kyrka i de
nordiska lnderna och frn de lgsta nda till de allra hgsta
samhlls-klasser hjertligt instmma med mig uti denna uppmaning, vgar jag
fresl en _sdan bnevecka pskveckan r 1898_ att begynna redan
palmsndagen. Och stller jag hrmed en hjertlig uppmaning till troende
prester, till predikanter, missionrer, evangelister, ledare af K.F.U.M.
och K.F.U.Q., ledare af ungdomsfreningar, sndagsskolfrestndare,
kaptener i frlsningsarmn, o.s.v., att i den mn de veta sig kunna sjelfva
instmma i denna bn, de d m betona vigten deraf fr de grupper af ldre
och yngre, _barnen_ icke att frglmma, fver hvilka de hafva inflytande.

M de ihgkomma, att under det den, som med ett pund frvrfvat tio eller
fem o.s.v., blir satt fver respektive tio eller fem o.s.v. stder, skall
"den kloke tjenaren," som "i rtt tid" gifvit Herrens "husfolk" denna fr
dem "_bestmda_ kosten," Luk. 12:42, "_deras_ mat," Matt. 24:45, om hans
tillkommelse, blifva satt fver "_alla_ hans egodelar."

Huru mnga af eder skola vl f _den_ hedern!

Att f de troende att p allvar inbjuda Jesus att komma igen, skall icke
minst kraftigt bidraga fven till _vckelse_, till inhstandet af de sista
krfvarna. M allas vr bn blifva: Frls de sista, helga din brud och:

_Kom, Herre Jesus!_ Amen!




FVERSIGTSTABELLERNA.


Rrande de tre fversigtstabellerna vilja vi anmrka, och det srskildt fr
nybrjare uti profetiska studier, att de helst bra studera i den ordning
de frekomma, s att man ej begynner med tabell II, frrn man fullt
frsttt tabell I, och srskildt att ej begynna med tabell III, frrn man
bde frsttt de tv frsta och dessutom tillgodogjort sig det mesta af
bokens innehll.

Diagrammet deremot torde lmpa sig att betrakta fre ngon af tabellerna.


Anmrkning till tabell III.

Om den "tid." 10:5, som begynte med freden i Augsburg r 1555, finge blifva
full (hvilket den ej fr), och den slunda blefve 360 r (i stllet fr
342, eller s omkring), skulle vi uti rsuppfyllelsen fras till 1914 rs
slut, eller jemt 2520 r, rknadt frn r 606 f.Kr., d Nebukadnesar
begynte den erfring af Jerusalem, som han afslutade r 588 f.Kr. Att man
nu ej kan rkna "hedningarnes tider" frn r 588 r klart redan deraf, att
_detta r ej en gng var kommet_, nr Daniel sade till Nebukadnesar: "Du
r det gyllene hufvudet." Dan. 2:38. Daniel hade (enligt Melin) sin syn r
603-2 eller i andra ret af Nebukadnesars envlde, 2:1. Det allra senaste
r, vi skulle kunna rkna frn, vore slunda r 604, d Nebukadnesar fick
envlde. Men redan de tv fregende ren var han medregent, och vid brjan
af dessa tv ren _intog han Jerusalem frsta gngen r 606_. Skulle vi nu
rkna de 2520 ren frn r 606, s skulle det nd icke bringa oss lngre
fram n till _r 1914_. (606 + 1914 = 2520). Men som "dagarna skulle
frkortas," eller den sista "tiden" ej skulle bli full, borde vi vl f
afrkna det mesta af dessa 17 r (som utgra skillnaden p 1897 och 1914),
d de ju ej utgra mer n 1/20 af 360.

Men det rttaste r nog att rkna "hedningarnas tider" frn det r _625_,
d det babyloniska verldsvldet grundlades. Ty att Daniel med ordet "du" i
uttrycket: "Du r det gyllene hufvudet," menar Nebukadnesars _rike_ och ej
hans person, bevisas deraf, att ordet "dig" uti det fljande uttrycket:
"Efter dig skall uppst ett annat rike," _ej kan_ syfta p _personen_
Nebukadnesar utan p hans rike. Det medo-persiska riket uppkom nemligen
icke omedelbart efter Nebukadnesar utan efter hans son Belsasar, med hvars
dd det babyloniska riket upphrde att existera. Om ordet "dig:" i v. 39
_mste_ betyda _riket_ och ej personen, s betyder nog ordet "du" i v. 38
likaledes _riket_ och ej personen. Att Daniel kunde mena hela riket, ehuru
han serskildt nmner endast _en_ konung deraf, bevisas fven af Dan. 7:17,
der _de fyra djuren_ (hvilka ju framstlla _samma_ fyra verldsriken som
bildstoden i kap. 2) sgas vara fyra konungar. Han kunde sga s, i ty att,
ehuru uti hvart och ett af dessa fyra riken funnos _flera_ konungar, det
dock var i hvarje rike en, som fungerade som dess hufvudperson.
Nebukadnesar var denna hufvudperson i det babyloniska riket. Att detta r
det rtta sttet att rkna, bevisar fven det hgst mrkliga frhllandet,
att denna lnga tidrymd af 2520 r blir, genom att rkna frn _rikets
grundlggande_, afdelad uti tv _lika lnga perioder_, af 1260 rs lngd
hvardera, detta genom turkarnes intagande af Jerusalem r 637 e.Kr. (eller
senast r 638, enligt somliga historieskrifvare)--en hndelse, som ju r af
lngt strre betydelse n byggandet af Omars mosk, som ju ej kunde blifva
frdig p en gng, fven om befallningen att bygga den gafs strax efter
stadens erfring. Vi kunna emellertid ej nog beundra, huru svl det, att
"dagarna skulle frkortas," som att den sista "tiden" ej skulle blifva
full, stmmer s noga fverens med, att Herren ensam vet "dag och timme"
och vi endast den _ungefrliga_ tiden. Mark. 13:29, 32.




ANMRKNINGAR:


[1] Det grekiska ordet fr "Herrens" (Kyriak) uti uttrycket "Herrens
dag," Uppb. 1:10, har adjektiv form och kan bst fversttas med: "_Den
Herren tillhriga_." Tnk, hvilket sknt uttryck fr de tusen ren: "Den
Herren tillhriga dagen." Samma form anvndes om nattvarden, 1 Kor.
11:20: "Den Herren tillhriga." Mltiden r Herrens, men den r ock vr.

Riket r Herrens, och dock skola vi regera med honom. "I _anden"_
fverflyttas vi _nu_ likt Johannes _p_ den dagen.--"Han var i anden p
Herrens dag"--men snart skola bde han och vi vara der i _verkligheten_.

[2] Ngot helt annat r, om ngon framstller dessa forntida hndelser
endast ssom en _freskuggande_ uppfyllelse till den _egentliga_, d..
till profetians enkla ordalydelse. Mera derom framdeles.

[3] Enligt den ldre rabbinska lran ro fvernglarna till antalet sju.
Uti Tobias bok lsa vi: "Jag r Rafael, en af de sju heliga nglar, som
frambra de heligas bner och trda infr den heliges hrlighet." Tob.
12:15. (Melins fvers.)

[4] Denna r ej att frvexla med d:r Tischendorfs egen textkritiska
upplaga, uti hvilken ordet saknas.

[5] De fyra djur, som Hesekiel omtalar, voro troligen nglar. De hade
fyra ansigten och fyra vingar, hvaremot de i Uppb. hade ett ansigte
och sex vingar. De i Hesekiel voro tfljda af besynnerliga hjul, 1:20,
och fven i andra afseenden olika dessa i Uppb. 4. De frra representera
hela verldsalltet, de senare det lilla _urvalet_ (af troende) bland
_menniskor_.

[6] Somliga hafva till och med trott, att den frsta ryttaren skulle
framstlla antikrist. Dock r det nog mer, som talar fr, att det r
Kristus som syftas. Af alla de fyra ryttarne r denne frsta den ende,
som har "krona," hvilket nog hnsyftar p krningen af den nyligen till
konung utropade Herren Jesus, som omedelbart derp drager ut till nya
segrar. Att nu Herren har endast en krona (eg. krans) hr, men deremot i
Uppb. 19:12 "mnga kronor" (eg. diadem) p sitt hufvud, torde man f
frst s, att Jesus uti kap. 6 har gjort endast en stor erfring bland
jordens folk, nmligen brudskarans frlsning och hemfrande, hvaremot
han uti kap. 19 redan erfrat omkring hela jorden. Kronorna skulle
slunda utdelas frst efter vunnen seger, hvilket ock r det mest
naturliga. Hstens hvita frg tyder p bda stllena p seger och
triumf. Domprosten Melin sger om frsta inseglet: "Ryttaren p den
hvita hsten och med den f fjerran trffande stridsbgen r Kristus."
D:r Fjellstedt sger: "Hr frestlles Kristus under bilden af en
segerhjelte p en hvit hst, bevpnad med en bge fr att beteckna, att
han verkar mera medelbarligen med sanningens skarpa skott."

[7] Nmligen under de 6 frsta basunerna, ty den sjunde basunen
snderfaller uti de 7 vredesstlarna, hvarom mera framdeles.

[8] Att den "syndens menniska," som Paulus omtalat i 2 Tess. 2 och detta
vilddjur r samma person r alldeles klart, och som han i sanning r
_en_ stor antikrist, kalla vi honom med det _namnet_, fven om uttrycket
antikrist, som Johannes ensam begagnar sig af, mera r en gemensam
_titel_ p alla, som frneka fadern och sonen, n ett namn p endast den
sista af alla sdana. Ordet Farao var ocks en titel och ej ett namn p
ngon viss af Egyptens regenter.

[9] D:r E. J. Ekman sger hrom i sin bok: "De yttersta tingen:" "Emedan
det enligt vr uppfattning hr handlar om det frlsta Israel, s tro vi
ock, att med 'Sions berg' menas det jordiska Sion och det jordiska
Jerusalem, ty der skall Israel mta sin konung, och hans ftter skola p
den dagen st p oljeberget." Sak, 14:4.

[10] Djupet i fre Eufrat r 8 fot, i nedre frn 20 till 33 fot. Bredden
vexlar frn 200 till 400 meter. Floden skulle slunda, om den icke
uttorkades, bereda stora armer icke liten svrighet.

[11] Hvad detta "tecken," Matt. 24:30, r, r svrt att afgra; somliga
antaga, att det r ett kors p himmelen, andra lammet, andra en
"strlglans lik morgonrodnadens fre solen." Det mest troliga r, att
liksom antikrists tecken p handen och pannan r antikrists _namn_, och
likasom tecknet p de 144,000 r faderns och lammets _namn_, s skall
fven det tecken, som i strlglans visar sig efter den frfrliga
frmrkelsen af solen och mnen, som just fregr, v. 29, blifva ett
sdant undertecken, som ingen kan missfrst. Formationen af ett kors
kan lttare antagas vara endast en naturlig freteelse, men om t.ex.
namnet _Jesus Kristus_ str der med eldbokstfver p skyn, kan det ej
gerna missfrsts.

[12] Uttrycket: "Hans tabernakel, dem som bo i himmelen," Uppb. 13:6,
bevisar endast, att tabernaklet understundom, ssom p detta stlle,
_anvndes_ ssom en _bild_ af att frlsa. Herren gr hr ssom
annorstdes i Uppb., nr han mngen gng menar, att vi skola taga ett
uttryck bokstafligt, han sger till derom. Detta uttryck, 13:6, frnekar
fr det frsta icke, att en verklig _stad_ finnes der uppe, ty om en
stad str hr intet. Det frnekar icke en gng, att ett bokstafligt,
himmelskt tabernakel finnes der, lika litet som anvndandet af det gamla
testamentets tabernakel eller tempel ssom en _bild_ p Kristus, Joh.
1:14, eller p frsamlingen, Efes. 2:22; 3:17, eller p sjelfva
himmelen, Ebr. 9:24, frnekar, att ett verkligt, jordiskt tabernakel och
tempel fanns till.

[13] Om vi skulle tnka p en rsuppfyllelse fven af _de tusen_
bokstafliga _ren_, skulle man kunna antaga, att Guds folk efter 360,000
r skulle f intrda i ngot nytt skede af frkad hrlighet. Det blefve
efter ngot mer n 51 sdana tidsldrar af tidsldrar.

[14] Se, detta viktiga rtal vid den uti kungl. Bibelk. bibelupplaga
bifogade noten till Hes. 1:1, som ock stmmer med "Encycl. Britannica."
De andra historiska talen som angifvas, ro tagna hufvudsakligen frn
dompr. Melins bibelverk.

[15] Frn r 31 f.Kr. till 637 e.Kr. blir egentligen 668 r, men enligt
de astronomisk-kronologiska berkningarna r vr tidrkning omkring tv
r fr tidig. En troende engelsk astronom sger hrom: "Med afseende p
tidrkningen 'efter Kristus' kan sgas, att de kristna begynte att rkna
sitt 'efter Kristus' s sent som 523, och af de verldsliga regeringarna
blef detta rknestt ej antaget frrn 1,431. D man referade tillbaka,
begynte man med 4,000 i stllet fr med 4,001, s att ett r m dragas
frn vrt rtal, och som de begynte ret i Mars sex mnader fre det
verkliga skapelseret, m ocks detta halfr dragas frn, ty det frsta
ret fick endast sex mnader. Likas m nnu tre mnader strykas emedan
man senare flyttade rets brjan frn Mars till 1 Januari (i England
pbjd parlamentet denna ndring r 1752.) I allt r slunda denna
berkning e. Kr. 1 3/4 r fre solren, och denna tid m vi taga bort,
om vi vilja berkna de frmrkelser de gamla tala om."

Dompr. Melin tror ock, att ret 31 (och ej 29) r "det tidigast mjliga,
p hvilket Kristi dd faller." Frnrknandet af dessa tv ren gr, att
tiden frn r 31 f.Kr. till r 637 e.Kr. blir 666 r (och ej 668) och
frn r 625 f.Kr. 4111 r 1897 e.Kr. icke 2522, utan jmnt 2520 r. Vi
m i sanning sga hrom, ssom dompr. Melin sger rrande de 69
rsveckornas mrkliga uppfyllelse i och med Kristi framtrdande; att
uppfyllelsen r "ett vid en s svr utrkning hgst underbart
sammantrffande."

[16] Nr patriarken mste tflja den segrande kalifen Omar genom
Jerusalems gator, sges han hafva utropat: "Nu str frdelsens
styggelse p heligt rum."

[17] Den prteristiska--den frflutna, nemligen frn _vr_ tid rknade.

[18] Somliga tro, att fven de 75 dagarna (30 + 45), Dan. 12:11, 12, f
en rsuppfyllelse under de frsta 75 _ren_, efter Kristi nedstigande p
oljoberget (d de 1260 ren, Dan. 12:7, sluta). Efter dessa 75 _rens_
slut skulle d en nnu strre grad af sllhet intrda n efter 75
bokstafliga _dagar_.

[19] Mrk, huru lrjungarna i Luk. 21:7 endast frga om tecknen fr
_templets_ frstring, hvaremot de i Matt. 24:3 frga om tidslderns
nde. Det r icke alls skert, att den frga, som Lukas omtalar, skedde
samtidigt med den frga, Matteus omnmner. Men om de framstlldes vid
samma tillflle, kunde dock en frga framstllas och besvaras frst och
sedan en annan.








End of Project Gutenberg's Himlauret eller det profetiska ordet, by F. Franson

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK HIMLAURET ***

***** This file should be named 15786-8.txt or 15786-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        https://www.gutenberg.org/1/5/7/8/15786/

Produced by David Starner, Torbjrn Alm and PG Distributed Proofreaders

Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
https://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at https://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org

Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit https://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including including checks, online payments and credit card
donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     https://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

*** END: FULL LICENSE ***

