The Project Gutenberg EBook of Bibeln, Gamla och Nya Testamentet 

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org


Title: Bibeln, Gamla och Nya Testamentet

Author:  

Release Date: May 18, 2005 [EBook #2100]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BIBELN, GAMLA OCH NYA TESTAMENTET ***




Produced by Project Runeberg, which has provided Nordic
literature on the Internet since 1992. http://runeberg.org/






BIBELN

eller

DEN HELIGA SKRIFT

innehllande

GAMLA OCH NYA TESTAMENTETS

KANONISKA BCKER




INNEHLL


Gamla Testamentet

Frsta Mosebok (Genesis)
Andra Mosebok (Exodus)
Tredje Mosebok (Leviticus)
Fjrde Mosebok (Numeri)
Femte Mosebok (Deuteronomium)
Josua
Domarboken
Rut
Frsta Samuelsboken
Andra Samuelsboken
Frsta Konungaboken
Andra Konungaboken
Frsta Krnikeboken
Andra Krnikeboken
Esra
Nehemja
Ester
Job
Psaltaren
Ordsprksboken
Predikaren
Hga Visan
Jesaja
Jeremia
Klagovisorna
Hesekiel
Daniel
Hosea
Joel
Amos
Obadja
Jona
Mika
Nahum
Habackuk
Sefanja
Haggai
Sakarja
Malaki


Nya Testamentet

Evangelium enligt Matteus
Evangelium enligt Markus
Evangelium enligt Lukas
Evangelium enligt Johannes
Apostlagrningarna
Paulus' brev till romarna
Paulus' frsta brev till korintierna
Paulus' andra brev till korintierna
Paulus' brev till galaterna
Paulus' brev till efesierna
Paulus' brev till filipperna
Paulus' brev till kolosserna
Paulus' frsta brev till tessalonikerna
Paulus' andra brev till tessalonikerna
Paulus' frsta brev till Timoteus
Paulus' andra brev till Timoteus
Paulus' brev till Titus
Paulus' brev till Filemon
Brevet till hebrerna
Petrus' frsta brev
Petrus' andra brev
Johannes' frsta brev
Johannes' andra brev
Johannes' tredje brev
Jakobs' brev
Judas' brev
Johannes' uppenbarelse





Frsta Mosebok (Genesis)


001:001 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
001:002 Och jorden var de och tom, och mrker var ver djupet, och Guds
        Ande svvade ver vattnet.
001:003 Och Gud sade: Varde ljus; och det vart ljus.
001:004 Och Gud sg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset frn
        mrkret.
001:005 Och Gud kallade ljuset dag, och mrkret kallade han natt.  Och
        det vart afton, och det vart morgon, den frsta dagen.

001:006 Och Gud sade: Varde mitt i vattnet ett fste som skiljer vatten
        frn vatten.
001:007 Och Gud gjorde fstet, och skilde vattnet under fstet frn
        vattnet ovan fstet; och det skedde s.
001:008 Och Gud kallade fstet himmel.  Och det vart afton, och det vart
        morgon, den andra dagen.

001:009 Och Gud sade: Samle sig det vatten som r under himmelen till
        en srskild plats, s att det torra bliver synligt.  Och det
        skedde s.
001:010 Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han
        hav.  Och Gud sg att det var gott.
001:011 Och Gud sade: Frambringe jorden grnska, frbrande rter och
        frukttrd, som efter sina arter bra frukt, vari de hava sitt
        fr, p jorden.  Och det skedde s;
001:012 jorden frambragte grnska, frbrande rter, efter deras arter,
        och trd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt fr.
        Och Gud sg att det var gott.
001:013 Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.

001:014 Och Gud sade: Varde p himmelens fste ljus som skilja dagen
        frn natten, och vare de till tecken och till att utmrka
        srskilda tider, dagar och r,
001:015 och vare de p himmelens fste till ljus som lysa ver jorden.
        Och det skedde s;
001:016 Gud gjorde de tv stora ljusen, det strre ljuset till att rda
        ver dagen, och det mindre ljuset till att rda ver natten, s
        ock stjrnorna.
001:017 Och Gud satte dem p himmelens fste till att lysa ver jorden,
001:018 och till att rda ver dagen och ver natten, och till att
        skilja ljuset frn mrkret.  Och Gud sg att det var gott.
001:019 Och det vart afton, och det vart morgon, den fjrde dagen.

001:020 Och Gud sade: Frambringe vattnet ett vimmel av levande
        varelser; flyge ock fglar ver jorden under himmelens fste.
001:021 Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande
        varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, s ock alla
        bevingade fglar, efter deras arter.  Och Gud sg att det var
        gott.
001:022 Och Gud vlsignade dem och sade: Varen fruktsamma och frken
        eder, och uppfyllen vattnet i haven; frke sig ock fglarna p
        jorden.
001:023 Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.

001:024 Och Gud sade: Frambringe jorden levande varelser, efter deras
        arter, boskapsdjur och krldjur och vilda djur, efter deras
        arter.  Och det skedde s;
001:025 Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och
        boskapsdjuren, efter deras arter, och alla krldjur p marken,
        efter deras arter.  Och Gud sg att det var gott.
001:026 Och Gud sade: Lt oss gra mnniskor till vr avbild, till att
        vara oss lika; och m de rda ver fiskarna i havet och ver
        fglarna under himmelen och ver boskapsdjuren och ver hela
        jorden och ver alla krldjur som rra sig p jorden.
001:027 Och Gud skapade mnniskan till sin avbild, till Guds avbild
        skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
001:028 Och Gud vlsignade dem; Gud sade till dem: Varen fruktsamma och
        frken eder, och uppfyllen jorden och lggen den under eder;
        och rden ver fiskarna i havet och ver fglarna under himmelen
        och ver alla djur som rra sig p jorden.
001:029 Och Gud sade: Se, jag giver eder alla frbrande rter p hela
        jorden och alla trd med frbrande trdfrukt; detta skolen I
        hava till fda.
001:030 Men t alla djur p jorden och t alla fglar under himmelen och
        t allt som krlar p jorden, vad som i sig har en levande sjl,
        t dessa giver jag alla grna rter till fda.  Och det skedde
        s.
001:031 Och Gud sg p allt som han hade gjort, och se, det var mycket
        gott.  Och det vart afton, och det vart morgon, den sjtte
        dagen.

002:001 S blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin
        hrskara.
002:002 Och Gud fullbordade p sjunde dagen det verk som han hade gjort;
        och han vilade p sjunde dagen frn allt det verk som han hade
        gjort.
002:003 Och Gud vlsignade den sjunde dagen och helgade den, drfr att
        han p den dagen vilade frn allt sitt verk, det som Gud hade
        gjort, nr han skapade.

002:004 Detta r berttelsen om den ordning i vilken allt blev till p
        himmelen och jorden, nr de skapades, d nr HERREN Gud gjorde
        jord och himmel.

002:005 D bar jorden nnu ingen buske p marken, och ingen rt hade
        nnu skjutit upp p marken, ty HERREN Gud hade icke ltit regna
        p jorden, och ingen mnniska fanns, som kunde bruka jorden;
002:006 men en dimma steg upp frn jorden och vattnade hela marken.
002:007 Och HERREN Gud danade mnniskan av stoft frn jorden och
        inblste livsande i hennes nsa, och s blev mnniskan en
        levande varelse.

002:008 Och HERREN Gud planterade en lustgrd i Eden sterut och satte
        dri mnniskan som han hade danat.
002:009 HERREN Gud lt nmligen alla slags trd som voro ljuvliga att se
        p och goda att ta av vxa upp ur marken, och livets trd mitt
        i lustgrden, s ock kunskapens trd p gott och ont.
002:010 Och frn Eden gick en flod ut, som vattnade lustgrden; sedan
        delade den sig i fyra grenar.
002:011 Den frsta heter Pison; det r den som flyter omkring hela
        landet Havila, dr guld finnes,
002:012 och det landets guld r gott; dr finnes ock bdelliumharts och
        onyxsten.
002:013 Den andra floden heter Gihon; det r den som flyter omkring hela
        landet Kus.
002:014 Den tredje floden heter Hiddekel; det r den som har sitt lopp
        ster om Assyrien.  Den fjrde floden r Frat.

002:015 S tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgrd,
        till att bruka och bevara den.
002:016 Och HERREN Gud bjd mannen och sade: Av alla andra trd i
        lustgrden m du fritt ta,
002:017 men av kunskapens trd p gott och ont skall du icke ta, ty nr
        du ter drav, skall du dden d.

002:018 Och HERREN Gud sade: Det r icke gott att mannen r allena.  Jag
        vill gra t honom en hjlp, en sdan som honom hves.
002:019 Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla
        himmelens fglar, och frde dem fram till mannen fr att se huru
        denne skulle kalla dem; ty ssom mannen kallade var levande
        varelse, s skulle den heta.
002:020 Och mannen gav namn t alla boskapsdjur, t fglarna under
        himmelen och t alla markens djur.  Men fr Adam fann han icke
        ngon hjlp, sdan som honom hvdes.
002:021 D lt HERREN Gud en tung smn falla p mannen, och nr han hade
        somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med
        ktt.
002:022 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit
        av mannen, och frde henne fram till mannen.
002:023 D sade mannen: Ja, denna r nu ben av mina ben och ktt av
        mitt ktt.  Hon skall heta maninna, ty av man r hon tagen.

002:024 Frdenskull skall en man vergiva sin fader och sin moder och
        hlla sig till sin hustru, och de skola varda ett ktt.

002:025 Och mannen och hans hustru voro bda nakna och blygdes icke fr
        varandra.

003:001 Men ormen var listigare n alla andra markens djur som HERREN
        Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: Skulle d Gud hava
        sagt: 'I skolen icke ta av ngot trd i lustgrden'?
003:002 Kvinnan svarade ormen: Vi f ta av frukten p de andra trden
        i lustgrden,
003:003 men om frukten p det trd som str mitt i lustgrden har Gud
        sagt: 'I skolen icke ta drav, ej heller komma drvid, p det
        att I icke mn d.'
003:004 D sade ormen till kvinnan: Ingalunda skolen I d;
003:005 men Gud vet, att nr I ten drav, skola edra gon ppnas, s
        att I bliven ssom Gud och frstn vad gott och ont r.
003:006 Och kvinnan sg att trdet var gott att ta av, och att det var en
        lust fr gonen, och att det var ett ljuvligt trd, eftersom man
        drav fick frstnd, och hon tog av dess frukt och t; och hon gav
        jmvl t sin man, som var med henne, och han t.

003:007 D ppnades bdas gon, och de blevo varse att de voro
        nakna; och de fste ihop fikonlv och bundo omkring sig.

003:008 Och de hrde HERREN Gud vandra i lustgrden, nr dagen begynte
        svalkas; d gmde sig mannen med sin hustru fr HERREN Guds
        ansikte bland trden i lustgrden.
003:009 Men HERREN Gud kallade p mannen och sade till honom: Var r
        du?
003:010 Han svarade: Jag hrde dig i lustgrden; d blev jag frskrckt,
        eftersom jag r naken; drfr gmde jag mig.
003:011 D sade han: Vem har ltit dig frst att du r naken?  Har du
        icke tit av det trd som jag frbjd dig att ta av?
003:012 Mannen svarade: Kvinnan som du har givit mig till att vara med
        mig, hon gav mig av trdet, s att jag t.
003:013 D sade HERREN Gud till kvinnan: Vad r det du har gjort!
        Kvinnan svarade: Ormen bedrog mig, s att jag t.

003:014 D sade HERREN Gud till ormen: Eftersom du har gjort detta,
        vare du frbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur.
        P din buk skall du g, och stoft skall du ta i alla dina
        livsdagar.
003:015 Och jag skall stta fiendskap mellan dig och kvinnan, och
        mellan din sd och hennes sd.  Denna skall sndertrampa ditt
        huvud, och du skall stinga den i hlen.

003:016 Och till kvinnan sade han: Jag skall lta dig utst mycken
        vedermda, nr du bliver havande; med smrta skall du fda dina
        barn.  Men till din man skall din tr vara, och han skall rda
        ver dig.

003:017 Och till Adam sade han: Eftersom du lyssnade till din hustrus
        ord och t av det trd om vilket jag hade bjudit dig och sagt:
        'Du skall icke ta drav', drfr vare marken frbannad fr din
        skull.  Med vedermda skall du nra dig av den i alla dina
        livsdagar;
003:018 trne och tistel skall den bra t dig, men markens rter skola
        vara din fda.
003:019 I ditt anletes svett skall du ta ditt brd, till dess du vnder
        ter till jorden; ty av den r du tagen.  Ty du r stoft, och
        till stoft skall du ter varda.

003:020 Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon
        blev en moder t allt levande.
003:021 Och HERREN Gud gjorde t Adam och hans hustru klder av skinn
        och satte p dem.

003:022 Och HERREN Gud sade: Se, mannen har blivit ssom en av oss, s
        att han frstr vad gott och ont r.  M han nu icke rcka ut sin
        hand och taga jmvl av livets trd och ta, och s leva
        evinnerligen.
003:023 Och HERREN Gud frvisade honom ur Edens lustgrd, fr att han
        skulle bruka jorden, varav han var tagen.
003:024 Och han drev ut mannen, och satte ster om Edens lustgrd
        keruberna jmte det ljungande svrdets lgor, fr att bevaka
        vgen till livets trd.

004:001 Och mannen knde sin hustru Eva, och hon blev havande och fdde
        Kain; d sade hon: Jag har ftt en man genom
        HERRENS hjlp.
004:002 Och hon fdde ter en son, Abel, den frres broder.  Och Abel
        blev en frherde, men Kain blev en kerman.
004:003 Och efter ngon tid hnde sig att Kain av markens frukt bar fram
        en offergva t HERREN.
004:004 Ocks Abel bar fram sin gva, av det frstfdda i hans hjord, av
        djurens fett.  Och HERREN sg till Abel och hans offergva;
004:005 men till Kain och hans offergva sg han icke.  D blev Kain
        mycket vred, och hans blick blev mrk.
004:006 Och HERREN sade till Kain: Varfr r du vred, och varfr r din
        blick s mrk?
004:007 r det icke s: om du har gott i sinnet, d ser du frimodigt
        upp; men om du icke har gott i sinnet, d lurar synden vid
        drren; till dig str hennes tr, men du br rda ver henne.
004:008 Och Kain talade med sin broder Abel; och nr de voro ute p
        marken, verfll Kain sin broder Abel och drpte honom.

004:009 D sade HERREN till Kain: Var r din broder Abel?  Han svarade:
        Jag vet icke; skall jag taga vara p min broder?
004:010 D sade han: Vad har du gjort!  Hr, din broders blod ropar
        till mig frn jorden.
004:011 S vare du nu frbannad och frvisad ifrn kerjorden, som har
        ppnat sin mun fr att mottaga din broders blod av din hand.
004:012 Nr du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin grda.
        Ostadig och flyktig skall du bliva p jorden.
004:013 D sade Kain till HERREN: Min missgrning r strre n att jag
        kan bra den.
004:014 Se, du driver mig nu bort ifrn kerjorden, och jag mste gmma
        mig undan fr ditt ansikte.  Ostadig och flyktig skall jag bliva
        p jorden, och s skall ske att vemhelst som mter mig, han
        drper mig.
004:015 Men HERREN sade till honom: Nej, ty Kain skall bliva hmnad
        sjufalt, vemhelst som drper honom.  Och HERREN satte ett
        tecken till skydd fr Kain, s att ingen som mtte honom skulle
        sl honom ihjl.
004:016 S gick Kain bort ifrn HERRENS ansikte och bosatte sig i landet
        Nod, ster om Eden.

004:017 Och Kain knde sin hustru, och hon blev havande och fdde Hanok.
        Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin
        sons namn.
004:018 Och t Hanok fddes Irad, och Irad fdde Mehujael, och Mehujael
        fdde Metusael, och Metusael fdde Lemek.
004:019 Men Lemek tog sig tv hustrur; den ena hette Ada, den andra
        Silla.
004:020 Och Ada fdde Jabal; han blev stamfader fr dem som bo i tlt
        och idka boskapssktsel.
004:021 Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader fr alla dem som
        hantera harpa och pipa.
004:022 Men Silla fdde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde
        alla slags redskap av koppar och jrn.  Och Tubal-Kains syster
        var Naama.
004:023 Och Lemek sade till sina hustrur:
          Ada och Silla,
              hren mina ord;
          I Lemeks hustrur,
              lyssnen till mitt tal:
          Se, en man drper jag fr vart sr jag fr,
          och en yngling fr var blnad jag fr.
004:024   Ja, sjufalt hmnad bliver Kain,
          men Lemek sju- och sjuttiofalt.

004:025 Och Adam knde ter sin hustru, och hon fdde en son och gav
        honom namnet Set, i det hon sade: Gud har
        beskrt mig en annan livsfrukt, till
        ersttning fr Abel, eftersom Kain drpte honom.
004:026 Men t Set fddes ock en son, och han gav honom namnet Enos.  Vid
        denna tid begynte man kalla HERRENS namn.

005:001 Detta r stycket om Adams slkt.  Nr Gud skapade mnniskor,
        gjorde han dem lika Gud.
005:002 Till man och kvinna skapade han dem; och han vlsignade dem och
        gav dem namnet mnniska, nr de blevo skapade.

005:003 Nr Adam var ett hundra trettio r gammal, fdde han en son som
        var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set.
005:004 Och sedan Adam hade ftt Set, levde han tta hundra r och fdde
        sner och dttrar.
005:005 Allts blev Adams hela levnadslder nio hundra trettio r;
        drefter dog han.

005:006 Nr Set var ett hundra fem r gammal, fdde han Enos.
005:007 Och sedan Set hade ftt Enos, levde han tta hundra sju r och
        fdde sner och dttrar.
005:008 Allts blev Sets hela lder nio hundra tolv r; drefter dog
        han.

005:009 Nr Enos var nittio r gammal, fdde han Kenan.
005:010 Och sedan Enos hade ftt Kenan, levde han tta hundra femton r
        och fdde sner och dttrar.
005:011 Allts blev Enos' hela lder nio hundra fem r; drefter dog
        han.

005:012 Nr Kenan var sjuttio r gammal, fdde han Mahalalel.
005:013 Och sedan Kenan ftt Mahalalel, levde han tta hundra fyrtio r
        och fdde sner och dttrar.
005:014 Allts blev Kenans hela lder nio hundra tio r; drefter dog
        han.

005:015 Nr Mahalalel var sextiofem r gammal, fdde han Jered.
005:016 Och sedan Mahalalel hade ftt Jered, levde han tta hundra
        trettio r och fdde sner och dttrar.
005:017 Allts blev Mahalalels hela lder tta hundra nittiofem r;
        drefter dog han.

005:018 Nr Jered var ett hundra sextiotv r gammal, fdde han Hanok.
005:019 Och sedan Jered hade ftt Hanok, levde han tta hundra r och
        fdde sner och dttrar.
005:020 Allts blev Jereds hela lder nio hundra sextiotv r; drefter
        dog han.

005:021 Nr Hanok var sextiofem r gammal, fdde han Metusela.
005:022 Och Hanok vandrade i umgngelse med Gud i tre hundra r, sedan
        han hade ftt Metusela, och han fdde sner och dttrar.
005:023 Allts blev Hanoks hela lder tre hundra sextiofem r.
005:024 Sedan Hanok s hade vandrat i umgngelse med Gud, sg man honom
        icke mer, ty Gud tog honom bort.

005:025 Nr Metusela var ett hundra ttiosju r gammal, fdde han Lemek.
005:026 Och sedan Metusela hade ftt Lemek, levde han sju hundra
        ttiotv r och fdde sner och dttrar.
005:027 Allts blev Metuselas hela lder nio hundra sextionio r;
        drefter dog han.

005:028 Nr Lemek var ett hundra ttiotv r gammal, fdde han en son.
005:029 Och han gav honom namnet Noa, i det han sade:
        Denne skall trsta oss vid vrt arbete och
        vra hnders mda, nr vi bruka jorden, som HERREN har
        frbannat.
005:030 Och sedan Lemek hade ftt Noa, levde han fem hundra nittiofem r
        och fdde sner och dttrar.
005:031 Allts blev Lemeks hela lder sju hundra sjuttiosju r; drefter
        dog han.

005:032 Nr Noa var fem hundra r gammal, fdde han Sem, Ham och Jafet.

006:001 D nu mnniskorna begynte frka sig p jorden och dttrar
        fddes t dem
006:002 sgo Guds sner att mnniskornas dttrar voro fagra, och de
        togo till hustrur dem som de funno mest behag i.
006:003 D sade HERREN: Min ande skall icke bliva kvar i mnniskorna
        fr bestndigt, eftersom de dock ro ktt; s vare nu deras tid
        bestmd till ett hundra tjugu r.

006:004 Vid den tiden, likasom ock eftert, levde jttarna p jorden,
        sedan Guds sner begynte g in till mnniskornas dttrar och
        dessa fdde barn t dem; detta var forntidens vldiga mn, som
        voro s namnkunniga.

006:005 Men nr HERREN sg att mnniskornas ondska var stor p jorden,
        och att deras hjrtans alla uppst och tankar bestndigt voro
        allenast onda,
006:006 d ngrade HERREN att han hade gjort mnniskorna p jorden, och
        han blev bedrvad i sitt hjrta.
006:007 Och HERREN sade: Mnniskorna, som jag skapade, vill jag utplna
        frn jorden, ja, bde mnniskor och fyrfotadjur och krldjur och
        himmelens fglar; ty jag ngrar att jag har gjort dem.
006:008 Men Noa hade funnit nd fr HERRENS gon.

006:009 Detta r berttelsen om Noas slkt.  Noa var en rttfrdig man
        och ostrafflig bland sitt slkte; i umgngelse med Gud vandrade
        Noa.
006:010 Och Noa fdde tre sner: Sem, Ham och Jafet.
006:011 Men jorden blev alltmer frdrvad fr Guds syn, och jorden
        uppfylldes av vld.
006:012 Och Gud sg att jorden var frdrvad, eftersom allt ktt
        vandrade i frdrv p jorden.

006:013 D sade Gud till Noa: Jag har beslutit att gra nde p allt
        ktt, ty jorden r uppfylld av vld som de va; se, jag vill
        frdrva dem tillika med jorden.
006:014 S gr dig nu en ark av gofertr, och inred arken med kamrar,
        och bestryk den med jordbeck innan och utan.
006:015 Och s skall du gra arken: den skall vara tre hundra alnar
        lng, femtio alnar bred och trettio alnar hg;
006:016 en ppning fr ljuset, en aln hg alltigenom, skall du gra
        ovantill p arken; och en drr till arken skall du stta p dess
        sida; och du skall inreda den s, att den fr en undervning, en
        mellanvning och en vervning.
006:017 Ty se, jag skall lta floden komma med vatten ver jorden, till
        att frdrva allt ktt som har i sig ngon livsande, under
        himmelen; allt som finnes p jorden skall frgs.
006:018 Men med dig vill jag upprtta ett frbund: du skall g in i
        arken med dina sner och din hustru och dina sners hustrur.
006:019 Och av allt levande, vad ktt det vara m, skall du fra in i
        arken ett par av vart slag, fr att behlla dem vid liv med dig;
        hankn och honkn skola de vara.
006:020 Av fglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras
        arter, av alla krldjur p marken, efter deras arter, skall ett
        par av vart slag g in till dig, fr att du m behlla dem vid
        liv.
006:021 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sdant som kan
        tas, och samla det till dig, fr att det m vara dig och dem
        till fda.

006:022 Och Noa gjorde s; han gjorde i alla stycken ssom Gud hade
        bjudit honom.

007:001 Och HERREN sade till Noa: G in i arken med hela ditt hus, ty
        dig har jag funnit rttfrdig infr mig bland detta slkte.
007:002 Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne
        och hona, men av sdana fyrfotadjur som icke ro rena ett par,
        hanne och hona,
007:003 sammalunda av himmelens fglar sju par, hankn och honkn, fr
        att behlla deras slkten vid liv p hela jorden.
007:004 Ty sju dagar hrefter skall jag lta det regna p jorden, i
        fyrtio dagar och fyrtio ntter, och jag skall utplna frn
        jorden alla varelser som jag har gjort.
007:005 Och Noa gjorde i alla stycken ssom HERREN hade bjudit honom.

007:006 Noa var sex hundra r gammal, nr floden kom med sitt vatten
        ver jorden.
007:007 Och Noa gick in i arken med sina sner och sin hustru och sina
        sners hustrur, undan flodens vatten.
007:008 Och av fyrfotadjur, bde rena och orena, och av fglar och av
        allt som krlar p marken
007:009 gingo tv och tv, hankn och honkn, in till Noa i arken, ssom
        Gud hade bjudit Noa.
007:010 Och efter de sju dagarna kom flodens vatten ver jorden.

007:011 I det r d Noa var sex hundra r gammal, i andra mnaden, p
        sjuttonde dagen i mnaden, den dagen brto alla det stora
        djupets kllor fram, och himmelens fnster ppnade sig,
007:012 och ett regn kom ver jorden i fyrtio dagar och fyrtio ntter.
007:013 P denna samma dag gick Noa in i arken, s ock Sem, Ham och
        Jafet, Noas sner, vidare Noas hustru och hans sners tre
        hustrur med dem,
007:014 drtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur,
        efter sina arter, och alla krldjur som rra sig p jorden,
        efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt
        vad fglar heter, av alla slag.
007:015 De gingo in till Noa i arken, tv och tv av allt ktt som hade
        i sig ngon livsande.
007:016 Och de som gingo ditin voro hankn och honkn av allt slags
        ktt, ssom Gud hade bjudit honom.

        Och HERREN stngde igen om honom.
007:017 Och floden kom ver jorden i fyrtio dagar, och vattnet frkade
        sig och lyfte arken, s att den flt hgt uppe ver jorden.
007:018 Och vattnet steg och frkade sig mycket p jorden, och arken
        drev p vattnet.
007:019 Och vattnet steg mer och mer ver jorden, och alla hga berg
        allestdes under himmelen vertcktes.
007:020 Femton alnar hgt steg vattnet ver bergen, s att de
        vertcktes.
007:021 D frgicks allt ktt som rrde sig p jorden, fglar och
        boskapsdjur och vilda djur och alla smdjur som rrde sig p
        jorden, s ock alla mnniskor.
007:022 Allt som fanns p det torra omkom, allt som dr hade en flkt av
        livsande i sin nsa.
007:023 S utplnade han alla varelser p jorden, bde mnniskor och
        fyrfotadjur och krldjur och himmelens fglar; de utplnades
        frn jorden, och allenast Noa rddades, jmte det som var med
        honom i arken.
007:024 Och vattnet fortfor att stiga ver jorden i hundra femtio
        dagar.
008:001 D tnkte Gud p Noa och p alla de vilda djur och alla de
        boskapsdjur som voro med honom i arken.  Och Gud lt en vind g
        fram ver jorden, s att vattnet sjnk undan;
008:002 och djupets kllor och himmelens fnster tillsltos, och regnet
        frn himmelen upphrde.
008:003 Och vattnet vek bort ifrn jorden mer och mer; efter hundra
        femtio dagar begynte vattnet avtaga.
008:004 Och i sjunde mnaden, p sjuttonde dagen i mnaden, stannade
        arken p Ararats berg.
008:005 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde mnaden.  I tionde
        mnaden, p frsta dagen i mnaden, blevo bergstopparna synliga.
008:006 Och efter fyrtio dagar ppnade Noa fnstret som han hade gjort
        p arken,
008:007 och lt en korp flyga ut; denne flg fram och ter, till dess
        vattnet hade torkat bort ifrn jorden.
008:008 Sedan lt han en duva flyga ut, fr att f se om vattnet hade
        sjunkit undan frn marken.
008:009 Men duvan fann ingen plats dr hon kunde vila sin fot, utan kom
        tillbaka till honom i arken, ty vatten betckte hela jorden.  D
        rckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.
008:010 Sedan vntade han nnu ytterligare sju dagar och lt s duvan n
        en gng flyga ut ur arken.
008:011 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, d hade hon ett
        friskt olivlv i sin nbb.  D frstod Noa att vattnet hade
        sjunkit undan frn jorden.
008:012 Men han vntade nnu ytterligare sju dagar och lt s duvan ter
        flyga ut; d kom hon icke mer tillbaka till honom.

008:013 I det sexhundrafrsta ret, i frsta mnaden, p frsta dagen i
        mnaden, hade vattnet sinat bort ifrn jorden.  D tog Noa av
        taket p arken och sg nu att marken var fri ifrn vatten.
008:014 Och i andra mnaden, p tjugusjunde dagen i mnaden, var jorden
        alldeles torr.
008:015 D talade Gud till Noa och sade:
008:016 G ut ur arken med din hustru och dina sner och dina sners
        hustrur.
008:017 Alla djur som du har hos dig, vad slags ktt det vara m, bde
        fglar och fyrfotadjur och alla krldjur som rra sig p
        jorden, skall du lta g ut med dig, fr att de m vxa till p
        jorden och vara fruktsamma och frka sig p jorden.
008:018 S gick d Noa ut med sina sner och sin hustru och sina sners
        hustrur.
008:019 Och alla fyrfotadjur, alla krldjur och alla fglar, alla slags
        djur som rra sig p jorden, gingo ut ur arken, efter sina
        slkten.

008:020 Och Noa byggde ett altare t HERREN och tog av alla rena
        fyrfotadjur och av alla rena fglar och offrade brnnoffer p
        altaret.
008:021 Nr d HERREN knde den vlbehagliga lukten, sade han vid sig
        sjlv: Jag skall hrefter icke mer frbanna marken fr
        mnniskans skull, eftersom ju mnniskans hjrtas uppst r ont
        allt ifrn ungdomen.  Och jag skall hrefter icke mer drpa allt
        levande, ssom jag nu har gjort.
008:022 S lnge jorden bestr, skola hrefter sdd och skrd, kld och
        vrme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphra.
009:001 Och Gud vlsignade Noa och hans sner och sade till dem: Varen
        fruktsamma och frken eder, och uppfyllen jorden.
009:002 Och m fruktan och frskrckelse fr eder komma ver alla djur
        p jorden och alla fglar under himmelen; jmte allt som krlar
        p marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.
009:003 Allt som rr sig och har liv skolen I hava till fda; ssom jag
        har givit eder grna rter, s giver jag eder allt detta.
009:004 Ktt som har i sig sin sjl, det r sitt blod, skolen I dock
        icke ta.
009:005 Men edert eget blod, vari eder sjl r, skall jag utkrva.  Jag
        skall utkrva det av vilket djur det vara m.  Jag skall ock av
        den ena mnniskan utkrva den andres sjl;
009:006 den som utgjuter mnniskoblod, hans blod skall av mnniskor
        bliva utgjutet, ty Gud har gjort mnniskan till sin avbild.
009:007 Och varen I fruktsamma och frken eder; vxen till p jorden
        och frken eder p den.

009:008 Ytterligare sade Gud till Noa och till hans sner med honom:
009:009 Se, jag vill upprtta ett frbund med eder, och med edra
        efterkommande efter eder,
009:010 och med alla levande varelser som I haven hos eder: fglar,
        boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som
        hava gtt ut ur arken.
009:011 Jag vill upprtta ett frbund med eder: hrefter skall icke mer
        ske att allt ktt utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall
        mer komma och frdrva jorden.
009:012 Och Gud sade: Detta skall vara tecknet till det frbund som jag
        gr mellan mig och eder, jmte alla levande varelser hos eder,
        fr eviga tider:
009:013 min bge stter jag i skyn; den skall vara tecknet till
        frbundet mellan mig och jorden.
009:014 Och nr jag hrefter lter skyar stiga upp ver jorden och bgen
        d synes i skyn,
009:015 skall jag tnka p det frbund som har blivit slutet mellan mig
        och eder, jmte alla levande varelser, vad slags ktt det vara
        m; och vattnet skall d icke mer bliva en flod som frdrvar
        allt ktt.
009:016 Nr allts bgen synes i skyn och jag ser p den, skall jag
        tnka p det eviga frbund som har blivit slutet mellan Gud och
        alla levande varelser, vad slags ktt det vara m p jorden.
009:017 S sade nu Gud till Noa: Detta skall vara tecknet till det
        frbund som jag har upprttat mellan mig och allt ktt p
        jorden.

009:018 Noas sner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men
        Ham var Kanaans fader.
009:019 Dessa tre voro Noas sner och frn dessa hava alla jordens folk
        utgrenat sig.

009:020 Och Noa var en kerman och var den frste som planterade en
        vingrd.
009:021 Men nr han drack av vinet, blev han drucken och lg blottad i
        sitt tlt.
009:022 Och Ham, Kanaans fader, sg d sin faders blygd och berttade
        det fr sina bda brder, som voro utanfr.
009:023 Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den p sina skuldror,
        bda tillsammans, och gingo s baklnges in och tckte ver sin
        faders blygd; de hllo drvid sina ansikten bortvnda, s att de
        icke sgo sin faders blygd.
009:024 Nr sedan Noa vaknade upp frn ruset och fick veta vad hans
        yngste son hade gjort honom, sade han:
009:025   Frbannad vare Kanaan,
          en trlars trl vare han t sina brder!
009:026 Ytterligare sade han:
          Vlsignad vare HERREN, Sems Gud,
          och Kanaan vare deras trl!
009:027   Gud utvidge Jafet,
          han tage sin boning i Sems hyddor,
          och Kanaan vare deras trl.

009:028 Och Noa levde efter floden tre hundra femtio r;
009:029 allts blev Noas hela lder nio hundra femtio r; drefter dog
        han.

010:001 Detta r berttelsen om Noas sners slkt.  De voro Sem, Ham och
        Jafet; och t dem fddes sner efter floden.

010:002 Jafets sner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och
        Tiras.
010:003 Gomers sner voro Askenas, Rifat och Togarma.
010:004 Javans sner voro Elisa och Tarsis, kitterna och dodanerna.
010:005 Frn dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havslnder utbrett sig
        i sina lnder, var efter sitt tungoml, efter sina slkter, i
        sina folk.

010:006 Hams sner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.
010:007 Kus' sner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka.  Raemas
        sner voro Saba och Dedan.

010:008 Men Kus fdde Nimrod; han var den frste som upprttade ett
        vlde p jorden.
010:009 Han var ock en vldig jgare infr HERREN; drfr plgar man
        sga: En vldig jgare infr HERREN ssom Nimrod.
010:010 Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och
        Kalne, i Sinears land.
010:011 Frn det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde
        Nineve, Rehobot-Ir och Kela,
010:012 och drtill Resen mellan Nineve och Kela; detta r den stora
        staden.

010:013 Och Misraim fdde luderna, anamerna, lehaberna, naftuherna,
010:014 patroserna, kasluherna, frn vilka filisterna hava utgtt,
        och kaftorerna.
010:015 Och Kanaan fdde Sidon, som var hans frstfdde, och Het,
010:016 s ock jebuserna, amorerna, girgaserna,
010:017 hiverna, arkerna, sinerna,
010:018 arvaderna, semarerna och hamaterna.  Sedan utgrenade sig
        kananernas slkter allt vidare,
010:019 s att kananernas omrde strckte sig frn Sidon fram emot
        Gerar nda till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och
        Seboim nda till Lesa.

010:020 Dessa voro Hams sner, efter deras slkter och tungoml, i deras
        lnder och folk.

010:021 Sner fddes ock t Sem, Jafets ldre broder, som blev stamfader
        fr alla Ebers sner.
010:022 Sems sner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.
010:023 Arams sner voro Us, Hul, Geter och Mas.
010:024 Arpaksad fdde Sela, och Sela fdde Eber.
010:025 Men t Eber fddes tv sner; den ene hette
        Peleg, ty i hans tid blev jorden frdelad; och
        hans broder hette Joktan.
010:026 Och Joktan fdde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
010:027 Hadoram, Usal, Dikla,
010:028 Obal, Abimael, Saba,
010:029 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans sner.
010:030 Och de hade sina boningsorter frn Mesa fram emot Sefar, emot
        stra berget.
010:031 Dessa voro Sems sner, efter deras slkter och tungoml, i deras
        lnder, efter deras folk.

010:032 Dessa voro Noas sners slkter, efter deras ttfljd, i deras
        folk.  Och frn dem hava folken efter floden utbrett sig p
        jorden.

011:001 Och hela jorden hade enahanda tungoml och talade p enahanda
        stt.
011:002 Men nr de brto upp och drogo sterut, funno de en lgsltt i
        Sinears land och bosatte sig dr.
011:003 Och de sade till varandra: Kom, lt oss sl tegel och brnna
        det.  Och teglet begagnade de ssom sten, och ssom murbruk
        begagnade de jordbeck.
011:004 Och de sade: Kom, lt oss bygga en stad t oss och ett torn
        vars spets rcker upp i himmelen, och s gra oss ett namn; vi
        kunde eljest bliva kringspridda ver hela jorden.
011:005 D steg HERREN ned fr att se staden och tornet som
        mnniskobarnen byggde.
011:006 Och HERREN sade: Se, de ro ett enda folk och hava alla enahanda
        tungoml, och detta r deras frsta tilltag; hrefter skall
        intet bliva dem omjligt, vad de n besluta att gra.
011:007 Vlan, lt oss stiga dit ned och frbistra deras tungoml, s
        att den ene icke frstr den andres tungoml.
011:008 Och s spridde HERREN dem drifrn ut ver hela jorden, s att
        de mste upphra att bygga p staden.
011:009 Drav fick den namnet Babel, eftersom HERREN dr
        frbistrade hela jordens tungoml; drifrn
        spridde ock HERREN ut dem ver hela jorden.

011:010 Detta r berttelsen om Sems slkt.  Nr Sem var hundra r
        gammal, fdde han Arpaksad, tv r efter floden.
011:011 Och sedan Sem hade ftt Arpaksad, levde han fem hundra r och
        fdde sner och dttrar.
011:012 Nr Arpaksad var trettiofem r gammal, fdde han Sela.
011:013 Och sedan Arpaksad hade ftt Sela, levde han fyra hundra tre r
        och fdde sner och dttrar.
011:014 Nr Sela var trettio r gammal, fdde han Eber.
011:015 Och sedan Sela hade ftt Eber, levde han fyra hundra tre r och
        fdde sner och dttrar.
011:016 Nr Eber var trettiofyra r gammal, fdde han Peleg.
011:017 Och sedan Eber hade ftt Peleg, levde han fyra hundra trettio r
        och fdde sner och dttrar.
011:018 Nr Peleg var trettio r gammal, fdde han Regu.
011:019 Och sedan Peleg hade ftt Regu, levde han tv hundra nio r och
        fdde sner och dttrar.
011:020 Nr Regu var trettiotv r gammal, fdde han Serug.
011:021 Och sedan Regu hade ftt Serug, levde han tv hundra sju r och
        fdde sner och dttrar.
011:022 Nr Serug var trettio r gammal, fdde han Nahor.
011:023 Och sedan Serug hade ftt Nahor, levde han tv hundra r och
        fdde sner och dttrar.
011:024 Nr Nahor var tjugunio r gammal, fdde han Tera.
011:025 Och sedan Nahor hade ftt Tera, levde han ett hundra nitton r
        och fdde sner och dttrar.
011:026 Nr Tera var sjuttio r gammal, fdde han Abram, Nahor och
        Haran.

011:027 Och detta r berttelsen om Teras slkt.  Tera fdde Abram,
        Nahor och Haran.  Och Haran fdde Lot.
011:028 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fdernesland, i det
        kaldeiska Ur.
011:029 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai,
        och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader
        till Milka och Jiska.
011:030 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
011:031 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans
        son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru;
        och de drogo tillsammans ut frn det kaldeiska Ur p vg till
        Kanaans land; men nr de kommo till Haran, bosatte de sig dr.
011:032 Och Teras lder blev tv hundra fem r; drefter dog Tera i
        Haran.

012:001 Och HERREN sade till Abram: G ut ur ditt land och frn din
        slkt och frn din faders hus, bort till det land som jag skall
        visa dig.
012:002 S skall jag gra dig till ett stort folk; jag skall vlsigna
        dig och gra ditt namn stort, och du skall bliva en vlsignelse.
012:003 Och jag skall vlsigna dem som vlsigna dig, och den som
        frbannar dig skall jag frbanna, och i dig skola alla slkter
        p jorden varda vlsignade.
012:004 Och Abram gick stad, ssom HERREN hade tillsagt honom, och Lot
        gick med honom.  Och Abram var sjuttiofem r gammal, nr han drog
        ut frn Haran.
012:005 Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla
        godelar som de hade frvrvat och tjnarna som de hade skaffat
        sig i Haran; och de drogo stad p vg mot Kanaans land
012:006 och kommo s till Kanaans land.

        Och Abram drog fram i landet nda till den heliga platsen vid
        Sikem, till Mores terebint.  Och p den tiden bodde kananerna
        dr i landet.
012:007 Men HERREN uppenbarade sig fr Abram och sade: t din sd skall
        jag giva detta land.  D byggde han dr ett altare t HERREN,
        som hade uppenbarat sig fr honom.
012:008 Sedan flyttade han drifrn till bergsbygden ster om Betel och
        slog dr upp sitt tlt, s att han hade Betel i vster och Ai i
        ster; och han byggde dr ett altare t HERREN och kallade
        HERRENS namn.
012:009 Sedan brt Abram upp drifrn och drog sig allt lngre mot
        Sydlandet.

012:010 Men hungersnd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten
        fr att bo dr ngon tid, eftersom hungersnden var s svr i
        landet.
012:011 Men nr han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai:
        Jag vet ju att du r en skn kvinna.
012:012 Om nu egyptierna tnka, nr de f se dig: 'Hon r hans hustru',
        s skola de drpa mig, under det att de lta dig leva.
012:013 Sg drfr att du r min syster, s att det gr mig vl fr din
        skull, och s att jag fr din skull fr leva.
012:014 D nu Abram kom till Egypten, sgo egyptierna att hon var en
        mycket skn kvinna.
012:015 Och nr Faraos hvdingar fingo se henne, prisade de henne fr
        Farao, och s blev kvinnan tagen in i Faraos hus.
012:016 Och Abram blev av honom vl behandlad fr hennes skull, s att
        han fick fr, fkreatur och snor, tjnare och tjnarinnor,
        sninnor och kameler.
012:017 Men HERREN hemskte Farao och hans hus med stora plgor fr
        Sarais, Abrams hustrus, skull.
012:018 D kallade Farao Abram till sig och sade: Vad har du gjort mot
        mig!  Varfr lt du mig icke veta att hon var din hustru?
012:019 Varfr sade du: 'Hon r min syster' och vllade s, att jag tog
        henne till hustru t mig?  Se, hr har du nu din hustru, tag
        henne och g.
012:020 Och Farao gav sina mn befallning om honom, att de skulle
        ledsaga honom till vgs med hans hustru och allt vad han gde.

013:001 S drog d Abram upp frn Egypten med sin hustru och allt vad
        han gde, och Lot jmte honom, till Sydlandet.
013:002 Och Abram var mycket rik p boskap och p silver och guld.
013:003 Och han frdades ifrn lgerplats till lgerplats och kom s
        frn Sydlandet nda till Betel, till det stlle dr hans tlt
        frut hade sttt, mellan Betel och Ai,
013:004 dit dr han frra gngen hade rest ett altare.  Och dr kallade
        Abram HERRENS namn.

013:005 Men Lot, som drog med Abram, hade ocks fr och fkreatur och
        tlt.
013:006 Och landet rckte icke till fr dem, s att de kunde bo
        tillsammans; ty deras godelar voro fr stora fr att de skulle
        kunna bo tillsammans;
013:007 och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar.
        Tillika bodde p den tiden kananerna och perisserna dr i
        landet.
013:008 D sade Abram till Lot: Icke skall ngon tvist vara mellan mig
        och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi ro ju
        frnder.
013:009 Ligger icke hela landet ppet fr dig?  Skilj dig ifrn mig;
        vill du t vnster, s gr jag t hger, och vill du t hger, s
        gr jag t vnster.
013:010 D lyfte Lot upp sina gon och sg att hela Jordansltten
        verallt var vattenrik.  Innan HERREN frdrvade Sodom och
        Gomorra, var den nmligen ssom HERRENS lustgrd, ssom Egyptens
        land, nda fram emot Soar.
013:011 S utvalde d Lot t sig hela Jordansltten.  Och Lot brt upp
        och drog sterut, och de skildes s frn varandra.
013:012 Abram frblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i stderna p
        Sltten och drog med sina tlt nda inemot Sodom.
013:013 Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt infr HERREN.

013:014 Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig frn honom:
        Lyft upp dina gon och se, frn den plats dr du str, mot norr
        och sder och ster och vster.
013:015 Ty hela det land som du nu ser skall jag giva t dig och din sd
        fr evrdlig tid.
013:016 Och jag skall lta din sd bliva ssom stoftet p jorden; kan
        ngon rkna stoftet p jorden, s skall ock din sd kunna
        rknas.
013:017 St upp och drag igenom landet efter dess lngd och dess bredd,
        ty t dig skall jag giva det.
013:018 Och Abram drog stad med sina tlt och kom och bosatte sig vid
        Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde dr ett altare
        t HERREN.

014:001 P den tid d Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i
        Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung ver Goim,
        hnde sig
014:002 att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa,
        konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i
        Seboim, och mot konungen i Bela, det r Soar.
014:003 De frenade sig alla och tgade till Siddimsdalen, dr Salthavet
        nu r.
014:004 I tolv r hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde
        ret hade de avfallit.
014:005 S kom nu i det fjortonde ret Kedorlaomer med de konungar som
        voro p hans sida; och de slogo rafaerna i Asterot-Karnaim,
        suserna i Ham, emerna i Save-Kirjataim
014:006 och horerna p deras berg Seir och drevo dem nda till El-Paran
        vid knen.
014:007 Sedan vnde de om och kommo till En-Mispat, det r Kades, och
        hrjade amalekiternas hela land; de slogo ock amorerna som
        bodde i Hasason-Tamar.
014:008 D drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma,
        konungen i Seboim och konungen i Bela, det r Soar, ut och
        stllde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem--
014:009 mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen ver Goim,
        Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra
        konungar mot de fem.
014:010 Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar.  Och konungarna i
        Sodom och Gomorra mste fly och fllo d i dessa, och de som
        kommo undan flydde till bergsbygden.
014:011 S togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla
        livsmedel dr, och tgade bort;
014:012 de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans godelar, nr
        de tgade bort; ty denne bodde i Sodom.
014:013 Men en av de rddade kom och berttade detta fr Abram, hebren;
        denne bodde vid den terebintlund som tillhrde amoren Mamre,
        Eskols och Aners broder, och dessa voro i frbund med Abram.
014:014 D nu Abram hrde att hans frnde var fngen, lt han sina mest
        beprvade tjnare, sdana som voro fdda i hans hus, tre hundra
        aderton mn, rycka ut, och frfljde fienderna nda till Dan.
014:015 Och han delade sitt folk och verfll dem s om natten med sina
        tjnare och slog dem, och frfljde dem sedan nda till Hoba,
        norr om Damaskus,
014:016 och tog tillbaka allt godset; sin frnde Lot och hans godelar
        tog han ock tillbaka, vensom kvinnorna och det vriga folket.

014:017 D han nu var p tervgen, sedan han hade slagit Kedorlaomer
        och de konungar som voro p hans sida, gick konungen i Sodom
        honom till mtes i Savedalen, det r Konungsdalen.
014:018 Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lt bra ut brd och vin;
        denne var prst t Gud den Hgste.
014:019 Och han vlsignade honom och sade: Vlsignad vare Abram av Gud
        den Hgste, himmelens och jordens skapare!
014:020 Och vlsignad vare Gud den Hgste, som har givit dina ovnner i
        din hand!  Och Abram gav honom tionde av allt.
014:021 Och konungen i Sodom sade till Abram: Giv mig folket; godset m
        du behlla fr dig sjlv.
014:022 Men Abram svarade konungen i Sodom: Jag lyfter min hand upp
        till HERREN, till Gud den Hgste, himmelens och jordens skapare,
        och betygar
014:023 att jag icke vill taga ens en trd eller en skorem, n mindre
        ngot annat som tillhr dig.  Du skall icke kunna sga: 'Jag har
        riktat Abram.'
014:024 Jag vill intet hava; det r nog med vad mina mn hava frtrt
        och den del som tillkommer mina fljeslagare.  Aner, Eskol och
        Mamre, de m f sin del.

015:001 En tid hrefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade:
        Frukta icke, Abram, jag r din skld, din ln skall bliva
        mycket stor.
015:002 Men Abram sade: Herre, HERRE, vad vill du d giva mig?  Jag gr
        ju barnls bort, och arvinge till mitt hus bliver en man frn
        Damaskus, Elieser.
015:003 Och Abram sade ytterligare: Mig har du icke givit ngon
        livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.
015:004 Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: Nej, denne skall
        icke bliva din arvinge, utan en som utgr frn ditt eget liv
        skall bliva din arvinge.
015:005 Och han frde honom ut och sade: Skda upp till himmelen, och
        rkna stjrnorna, om du kan rkna dem.  Och han sade till
        honom: S skall din sd bliva.
015:006 Och han trodde p HERREN; och han rknade honom det till
        rttfrdighet.

015:007 Och han sade till honom: Jag r HERREN, som har frt dig ut
        frn det kaldeiska Ur fr att giva dig detta land till
        besittning.
015:008 Han svarade: Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall
        besitta det?
015:009 D sade han till honom: Tag t mig en trerig kviga, en trerig
        get och en trerig vdur, drtill en turturduva och en ung
        duva.
015:010 Och han tog t honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu
        och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke
        fglarna.
015:011 Och rovfglar slogo ned p de dda kropparna, men Abram drev
        bort dem.

015:012 Nr nu solen var nra att g ned och en tung smn hade fallit p
        Abram, se, d kom en frskrckelse ver honom och ett stort
        mrker.
015:013 Och han sade till Abram: Det skall du veta, att din sd skall
        komma att leva ssom frmlingar i ett land som icke tillhr dem,
        och de skola dr vara trlar, och man skall frtrycka dem; s
        skall ske i fyra hundra r.
015:014 Men det folk vars trlar de bliva skall jag ock dma.  Sedan
        skola de draga ut med stora godelar.
015:015 Men du sjlv skall g till dina fder i frid och bliva begraven
        i en god lder.
015:016 Och i det fjrde slktet skall din sd komma hit tillbaka.  Ty
        nnu hava icke amorerna fyllt sin missgrnings mtt.

015:017 D nu solen hade gtt ned och det hade blivit alldeles mrkt,
        syntes en rykande ugn med flammande lga, som for fram mellan
        styckena.
015:018 P den dagen slt HERREN ett frbund med Abram och sade: t din
        sd skall jag giva detta land, frn Egyptens flod nda till den
        stora floden, till floden Frat:
015:019 kainernas, kenasernas, kadmonernas,
015:020 hetiternas, perissernas, rafaernas,
015:021 amorernas, kananernas, girgasernas och jebusernas land.

016:001 Och Sarai, Abrams hustru, hade icke ftt barn t honom.  Men hon
        hade en egyptisk tjnstekvinna, som hette Hagar;
016:002 och Sarai sade till Abram: Se, HERREN har gjort mig ofruktsam,
        s att jag icke fder barn; g in till min tjnstekvinna,
        kanhnda skall jag f avkomma genom henne.  Abram lyssnade till
        Sarais ord;
016:003 och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tjnstekvinna Hagar
        och gav henne till hustru t sin man Abram, sedan denne hade
        bott tio r i Kanaans land.
016:004 Och han gick in till Hagar, och hon blev havande.  Nr hon nu
        sg att hon var havande, ringaktade hon sin fru.
016:005 D sade Sarai till Abram: Den ortt mig sker komme ver dig.
        Jag sjlv lade min tjnstekvinna i din famn, men d hon nu ser
        att hon r havande, ringaktar hon mig.  HERREN dme mellan mig
        och dig.
016:006 Abram sade till Sarai: Din tjnstekvinna r ju i din hand, gr
        med henne vad du finner fr gott.  Nr d Sarai tuktade henne,
        flydde hon bort ifrn henne.

016:007 Men HERRENS ngel kom emot henne vid en vattenklla i knen, den
        klla som ligger vid vgen till Sur.
016:008 Och han sade: Hagar, Sarais tjnstekvinna, varifrn kommer du,
        och vart gr du?  Hon svarade: Jag r stadd p flykt ifrn min
        fru Sarai.
016:009 D sade HERRENS ngel till henne: Vnd tillbaka till din fru,
        och dmjuka dig under henne.
016:010 Och HERRENS ngel sade till henne: Jag skall gra din sd
        mycket talrik, s att man icke skall kunna rkna den fr dess
        myckenhets skull.
016:011 Ytterligare sade HERRENS ngel till henne: Se, du r havande
        och skall fda en son; honom skall du giva namnet Ismael,
        drfr att HERREN har hrt ditt lidande.
016:012 Och han skall bliva lik en vildsna; hans hand skall vara emot
        var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i
        strid med alla sina brder.
016:013 Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det
        hon sade: Du r Seendets Gud.  Hon tnkte nmligen: Har jag
        d verkligen hr ftt se en skymt av honom som ser
        mig?
016:014 Drav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades
        och Bered.

016:015 Och Hagar fdde t Abram en son; och Abram gav den son som Hagar
        hade ftt t honom namnet Ismael.
016:016 Och Abram var ttiosex r gammal, nr Hagar fdde Ismael t
        Abram.

017:001 Nr Abram var nittionio r gammal, uppenbarade sig HERREN fr
        honom och sade till honom: Jag r Gud den Allsmktige.  Vandra
        infr mig och var ostrafflig.
017:002 Jag vill gra ett frbund mellan mig och dig, och jag skall
        frka dig vermttan.
017:003 D fll Abram ned p sitt ansikte, och Gud talade s med honom:
017:004 Se, det frbund som jag  min sida gr med dig r detta, att du
        skall bliva en fader till mnga folk.
017:005 Drfr skall du icke mer heta Abram, utan
        Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall
        lta dig bliva en fader till mnga folk.
017:006 Och jag skall gra dig vermttan fruktsam och lta folkslag
        komma av dig, och konungar skola utg frn dig.
017:007 Och jag skall upprtta ett frbund mellan mig och dig och din
        sd efter dig, frn slkte till slkte, ett evigt frbund, s
        att jag skall vara din Gud och din sds efter dig;
017:008 och jag skall giva dig och din sd efter dig det land dr du nu
        bor ssom frmling, hela Kanaans land, till evrdlig besittning,
        och jag skall vara deras Gud.
017:009 Och Gud sade ytterligare till Abraham: Du ter skall hlla mitt
        frbund, du och din sd efter dig, frn slkte till slkte.
017:010 Och detta r det frbund mellan mig och eder och din sd efter
        dig, som I skolen hlla: allt mankn bland eder skall omskras;
017:011 p eder frhud skolen I omskras, och detta skall vara tecknet
        till frbundet mellan mig och eder.
017:012 Slkte efter slkte skall vart gossebarn bland eder omskras,
        nr det r tta dagar gammalt, jmvl den hemfdde tjnaren och
        den som r kpt fr penningar frn ngot frmmande folk, och som
        icke r av din sd.
017:013 Omskras skall bde din hemfdde tjnare och den som du har kpt
        fr penningar; och s skall mitt frbund vara p edert ktt
        betygat ssom ett evigt frbund.
017:014 Men en oomskuren av mankn, en vilkens frhud icke har blivit
        omskuren, han skall utrotas ur sin slkt; han har brutit mitt
        frbund.

017:015 Och Gud sade ter till Abraham: Din hustru Sarai skall du icke
        mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes
        namn.
017:016 Och jag skall vlsigna henne och skall ocks med henne giva dig
        en son; ja, jag skall vlsigna henne, och folkslag skola komma
        av henne, konungar ver folk skola hrstamma frn henne.
017:017 D fll Abraham ned p sitt ansikte och log, ty han sade vid sig
        sjlv: Skulle barn fdas t en man som r hundra r gammal?
        Och skulle Sara fda barn, hon som r nittio r gammal?
017:018 Och Abraham sade till Gud: Mtte allenast Ismael f leva infr
        dig!
017:019 D sade Gud: Nej, din hustru Sara skall fda dig en son, och du
        skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprtta
        mitt frbund, ett evigt frbund, som skall glla hans sd efter
        honom.
017:020 Men angende Ismael har jag ock hrt din bn; se, jag skall
        vlsigna honom och gra honom fruktsam och frka honom
        vermttan.  Tolv hvdingar skall han f till sner, och jag
        skall gra honom till ett stort folk.
017:021 Men mitt frbund skall jag upprtta med Isak, honom som Sara
        skall fda t dig vid denna tid nsta r.
017:022 D Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp frn honom.

017:023 Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjnare, de
        hemfdda och de som voro kpta fr penningar, allt mankn bland
        Abrahams husfolk, och omskar p denna samma dag deras frhud,
        ssom Gud hade tillsagt honom.
017:024 Och Abraham var nittionio r gammal, nr hans frhud blev
        omskuren.
017:025 Och hans son Ismael var tretton r gammal, nr hans frhud blev
        omskuren.
017:026 P denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;
017:027 och alla mn i hans hus, de hemfdda tjnarna och de som voro
        kpta fr penningar ifrn frmmande folk, blevo omskurna tillika
        med honom.

018:001 Och HERREN uppenbarade sig fr honom vid Mamres terebintlund, dr
        han satt vid ingngen till sitt tlt, d det var som hetast p
        dagen.
018:002 Nr han lyfte upp sina gon, fick han se tre mn st framfr sig.
        Och d han sg dem, skyndade han emot dem frn tltets ingng och
        bugade sig ned till jorden
018:003 och sade: Herre, har jag funnit nd fr dina gon, s g icke
        frbi din tjnare.
018:004 Lt mig hmta litet vatten, s att I kunnen tv edra ftter; och
        vilen eder under trdet.
018:005 Jag vill ock hmta ett stycke brd, s att I kunnen vederkvicka
        eder, innan I gn vidare, eftersom I nu haven tagit vgen frbi
        eder tjnare.  De sade: Gr ssom du har sagt.
018:006 Och Abraham skyndade in i tltet till Sara och sade: Skynda dig
        och tag tre sea-mtt fint mjl, knda det och baka kakor.
018:007 Men sjlv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god
        ungkalv och gav den t sin tjnare, och denne skyndade sig att
        tillreda den.
018:008 Och han tog grddmjlk och st mjlk och kalven, som han hade
        ltit tillreda, och satte fram fr dem; och han stod sjlv hos
        dem under trdet, medan de to.

018:009 Och de sade till honom: Var r din hustru Sara?  Han svarade:
        Drinne i tltet.
018:010 D sade han: Jag skall komma tillbaka till dig nsta r vid
        denna tid, och se, d skall din hustru Sara hava en son.  Detta
        hrde Sara, dr hon stod i ingngen till tltet, som var bakom
        honom.
018:011 Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hg lder, och
        Sara hade icke mer, ssom kvinnor plga hava.
018:012 Drfr log Sara vid sig sjlv och tnkte: Skulle jag vl nu p
        min lderdom giva mig till lusta, nu d ocks min herre r
        gammal?
018:013 Men HERREN sade till Abraham: Varfr log Sara och tnkte:
        'Skulle jag verkligen fda barn, s gammal som jag r?'
018:014 r d ngot s underbart, att HERREN icke skulle frm det?  P
        den bestmda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna
        tid nsta r, och d skall Sara hava en son.
018:015 D nekade Sara och sade: Jag log icke; ty hon blev frskrckt.
        Men han sade: Jo, du log.

018:016 Och mnnen stodo upp fr att g drifrn och vnde sina blickar
        ned mot Sodom, och Abraham gick med fr att ledsaga dem.
018:017 Och HERREN sade: Kan jag vl dlja fr Abraham vad jag tnker
        gra?
018:018 Av Abraham skall ju bliva ett stort och mktigt folk, och i
        honom skola alla folk p jorden varda vlsignade.
018:019 Ty drtill har jag utvalt honom, fr att han skall bjuda sina
        barn och sitt hus efter sig att hlla HERRENS vg och va
        rttfrdighet och rtt, p det att HERREN m lta det komma ver
        Abraham, som han har lovat honom.

018:020 Och HERREN sade: Ropet frn Sodom och Gomorra r stort, och
        deras synd r mycket svr;
018:021 drfr vill jag g ditned och se om de verkligen i allt hava
        gjort efter det rop som har kommit till mig; om s icke r, vill
        jag veta det.
018:022 Och mnnen begvo sig drifrn och gingo mot Sodom; men Abraham
        stod nnu kvar infr HERREN.
018:023 Och Abraham trdde nrmare och sade: Vill du d frgra den
        rttfrdige tillika med den ogudaktige?
018:024 Kanhnda finnas femtio rttfrdiga i staden; vill du d frgra
        den och icke skona orten fr de femtio rttfrdigas skull som
        finnas dr?
018:025 Bort det, att du skulle s gra och dda den rttfrdige tillika
        med den ogudaktige, s att det skulle g den rttfrdige likasom
        den ogudaktige; bort det ifrn dig!  Skulle han som r hela
        jordens domare icke gra vad rtt r?
018:026 HERREN sade: Om jag i Sodom finner femtio rttfrdiga inom
        staden, s vill jag skona orten fr deras skull.
018:027 Men Abraham svarade och sade: Se, jag har dristat mig att tala
        till Herren, fastn jag r stoft och aska.
018:028 Kanhnda skall det fattas fem i de femtio rttfrdiga; vill du
        d fr de fems skull frdrva hela staden?  Han sade: Om jag
        dr finner fyrtiofem; s skall jag icke frdrva den.
018:029 Men han fortfor att tala till honom och sade: Kanhnda skola
        fyrtio finnas dr.  Han svarade: Jag skall d icke gra det,
        fr de fyrtios skull.
018:030 D sade han: Herre, vredgas icke ver att jag nnu talar ngot.
        Kanhnda skola trettio finnas dr.  Han svarade: Om jag dr
        finner trettio, s skall jag icke gra det.
018:031 Men han sade: Se, jag har dristat mig att tala till Herren.
        Kanhnda skola tjugu finnas dr.  Han svarade: Jag skall d
        icke frdrva den, fr de tjugus skull.
018:032 D sade han: Herre, vredgas icke ver att jag talar allenast
        nnu en gng.  Kanhnda skola tio finnas dr.  Han svarade: Jag
        skall d icke frdrva den, fr de tios skull.
018:033 Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och
        Abraham vnde tillbaka hem.

019:001 Och de tv nglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt d
        i Sodoms port.  Nr Lot fick se dem, stod han upp och gick emot
        dem och fll ned till jorden p sitt ansikte
019:002 och sade: I herrar, tagen hrbrge i eder tjnares hus och
        stannen dr ver natten, och tvn edra ftter; sedan kunnen I i
        morgon bittida fortstta eder frd.  De svarade: Nej, vi vilja
        stanna p gatan ver natten.
019:003 Men han bad dem s entrget, att de togo hrbrge hos honom och
        kommo in i hans hus.  Och han tillredde en mltid t dem och
        bakade osyrat brd, och de to.

019:004 Men innan de hade lagt sig, omringades huset av mnnen i staden,
        Sodoms mn, bde unga och gamla, allt folket, s mnga de voro.
019:005 Dessa kallade p Lot och sade till honom: Var ro de mn som
        hava kommit till dig i natt?  Fr dem ut till oss, s att vi f
        knna dem.
019:006 D gick Lot ut till dem i porten och stngde drren efter sig
019:007 och sade: Mina brder, gren icke s illa.
019:008 Se, jag har tv dttrar, som nnu icke veta av ngon man.  Dem
        vill jag fra ut till eder, s kunnen I gra med dem vad I
        finnen fr gott.  Gren allenast icke ngot mot dessa mn,
        eftersom de nu hava gtt in under skuggan av mitt tak.
019:009 Men de svarade: Bort med dig!  Och de sade ytterligare: Denne,
        en ensam man, har kommit hit och bor hr ssom frmling, och han
        vill dock stndigt upphva sig som domare.  Men nu skola vi gra
        dig mer ont n dem.  Och de trngde med vld in p mannen Lot
        och stormade fram fr att sprnga drren.
019:010 D rckte mnnen ut sina hnder och togo Lot in till sig i huset
        och stngde drren.
019:011 Och de mn som stodo utanfr husets port slogo de med blindhet,
        bde sm och stora, s att de frgves skte finna porten.
019:012 Och mnnen sade till Lot: Har du ngon mer hr, ngon mg,
        eller ngra sner eller dttrar, eller ngon annan som tillhr
        dig i staden, s fr dem bort ifrn detta stlle.
019:013 Ty vi skola frdrva detta stlle; ropet frn dem har blivit s
        stort infr HERREN, att HERREN har utsnt oss till att frdrva
        dem.
019:014 D gick Lot ut och talade till sina mgar, som skulle f hans
        dttrar, och sade: Stn upp och gn bort ifrn detta stlle; ty
        HERREN skall frdrva staden.  Men hans mgar menade att han
        skmtade.

019:015 Nr nu morgonrodnaden gick upp, manade nglarna p Lot och sade:
        St upp och tag med dig din hustru och dina bda dttrar, som
        du har hos dig, p det att du icke m frgs genom stadens
        missgrning.
019:016 Och d han nnu drjde, togo mnnen honom vid handen jmte hans
        hustru och hans bda dttrar, ty HERREN ville skona honom; och
        de frde honom ut, och nr de voro utanfr staden, slppte de
        honom.
019:017 Och medan de frde dem ut, sade den ene: Fly fr ditt livs
        skull; se dig icke tillbaka, och drj ingenstdes p Sltten.
        Fly undan till bergen, s att du icke frgs.
019:018 Men Lot sade till dem: Ack nej, Herre.
019:019 Se, din tjnare har ju funnit nd fr dina gon, och stor r den
        barmhrtighet som du gr med mig, d du vill rdda mitt liv; men
        jag frmr icke fly undan till bergen; jag rdes att olyckan
        hinner mig, s att jag omkommer.
019:020 Se, staden drborta ligger helt nra, och det r ltt att fly
        dit, och den r liten; lt mig fly undan dit--den r ju s
        liten--p det att jag m bliva vid liv.
019:021 D svarade han honom: Vlan, jag skall ock hri gra dig till
        viljes; jag skall icke omstrta den stad som du talar om.
019:022 Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet gra, frrn du
        har kommit dit.  Drav fick staden namnet
        Soar.

019:023 D nu solen hade gtt upp ver jorden och Lot hade kommit till
        Soar,
019:024 lt HERREN svavel och eld regna frn himmelen, frn HERREN, ver
        Sodom och Gomorra;
019:025 och han omstrtade dessa stder med hela Sltten och alla dem
        som bodde i stderna och det som vxte p marken.
019:026 Och Lots hustru, som fljde efter honom, sg sig tillbaka; d
        blev hon en saltstod.
019:027 Och nr Abraham bittida fljande morgon gick till den plats dr
        han hade sttt infr HERREN,
019:028 och blickade ned ver Sodom och Gomorra och ver hela
        Slttlandet, d fick han se en rk stiga upp frn landet, lik
        rken frn en smltugn.

019:029 S skedde d, att nr Gud frdrvade stderna p Sltten, tnkte
        han p Abraham och lt Lot komma undan omstrtningen, d han
        omstrtade stderna dr Lot hade bott.

019:030 Och Lot drog upp frn Soar till bergsbygden och bodde dr med
        sina bda dttrar, ty han fruktade fr att bo kvar i Soar; och
        han bodde med sina bda dttrar i en grotta.
019:031 D sade den ldre till den yngre: Vr fader r gammal, och
        ingen man finnes i landet, som kan g in till oss efter all
        vrldens sedvnja.
019:032 Kom, lt oss giva vr fader vin att dricka och lgga oss hos
        honom, fr att vi m skaffa oss livsfrukt genom vr fader.
019:033 S gvo de sin fader vin att dricka den natten, och den ldre
        gick in och lade sig hos sin fader, och han mrkte icke nr hon
        lade sig, ej heller nr hon stod upp.
019:034 Dagen drefter sade den ldre till den yngre: Se, jag lg i
        natt hos min fader; lt oss ocks denna natt giva honom vin att
        dricka, och g du in och lgg dig hos honom, fr att vi m skaffa
        oss livsfrukt genom vr fader.
019:035 S gvo de ocks den natten sin fader vin att dricka; och den
        yngre gick och lade sig hos honom, och han mrkte icke nr hon
        lade sig, ej heller nr hon stod upp.
019:036 S blevo Lots bda dttrar havande genom sin fader.
019:037 Och den ldre fdde en son, och hon gav honom namnet Moab; frn
        honom hrstamma moabiterna nda till denna dag.
019:038 Den yngre fdde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi;
        frn honom hrstamma Ammons barn nda till denna dag.

020:001 Och Abraham brt upp drifrn och drog till Sydlandet; dr
        uppehll han sig mellan Kades och Sur, och ngon tid bodde han i
        Gerar.
020:002 Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster.  D
        snde Abimelek, konungen i Gerar, och lt hmta Sara till sig.
020:003 Men Gud kom till Abimelek i en drm om natten och sade till
        honom: Se, du mste d fr den kvinnas skull som du har tagit
        till dig, fastn hon r en annan mans kta hustru.
020:004 Men Abimelek hade icke kommit vid henne.  Och han svarade:
        Herre, vill du d drpa ocks rttfrdiga mnniskor?
020:005 Sade han icke sjlv till mig: 'Hon r min syster'?  Och likas
        sade hon: 'Han r min broder.'  I mitt hjrtas oskuld och med
        rena hnder har jag gjort detta.
020:006 D sade Gud till honom i drmmen: Ja, jag vet att du har gjort
        detta i ditt hjrtas oskuld, och jag har sjlv hindrat dig frn
        att synda mot mig; drfr har jag icke tillstatt dig att komma
        vid henne.
020:007 Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han r en profet.
        Och han m bedja fr dig, s att du fr leva.  Men om du icke
        giver henne tillbaka, s vet att du skall dden d, du sjlv och
        alla som tillhra dig.

020:008 D stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig
        alla sina tjnare och berttade allt detta fr dem; och mnnen
        blevo mycket frskrckta.
020:009 Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom:
        Vad har du gjort mot oss!  Vari har jag frsyndat mig mot dig,
        eftersom du har velat komma mig och mitt rike att beg en s
        stor synd?  P otillbrligt stt har du handlat mot mig.
020:010 Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: Vad var din mening,
        nr du gjorde detta?
020:011 Abraham svarade: Jag tnkte: 'P denna ort fruktar man nog icke
        Gud; de skola drpa mig fr min hustrus skull.'
020:012 Hon r ocks verkligen min syster, min faders dotter, fastn
        icke min moders dotter; och s blev hon min hustru.
020:013 Men nr Gud snde mig ut p vandring bort ifrn min faders hus,
        sade jag till henne: 'Bevisa mig din krlek drmed att du sger
        om mig, varthelst vi komma, att jag r din broder.'
020:014 D tog Abimelek fr och fkreatur, tjnare och tjnarinnor och
        gav dem t Abraham.  Han gav honom ock hans hustru Sara
        tillbaka.
020:015 Och Abimelek sade: Se, mitt land ligger ppet fr dig; du m bo
        var du finner fr gott.
020:016 Och till Sara sade han: Se, jag giver t din broder tusen
        siklar silver; det skall fr dig vara en frsoningsgva infr
        allt ditt folk.  S har du infr alla ftt upprttelse.
020:017 Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru
        och hans tjnstekvinnor, s att de ter kunde fda barn.
020:018 HERREN hade nmligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus
        ofruktsamma, fr Saras, Abrahams hustrus, skull.

021:001 Och HERREN sg till Sara, ssom han hade lovat, och HERREN
        gjorde med Sara ssom han hade sagt.
021:002 Sara blev havande och fdde t Abraham en son p hans lderdom,
        vid den bestmda tid som Gud hade sagt honom.
021:003 Och Abraham gav den son som var fdd t honom, den som Sara hade
        ftt t honom, namnet Isak.
021:004 Och Abraham omskar sin son Isak, nr denne var tta dagar
        gammal, ssom Gud hade bjudit honom.
021:005 Och Abraham var hundra r gammal, nr hans son Isak fddes t
        honom.
021:006 Och Sara sade: Gud har berett mig ett lje; var och en som fr
        hra detta skall le mot mig.
021:007 Och hon sade: Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva
        barn di?  Och nu har jag ftt honom en son p hans lderdom!

021:008 Och barnet vxte upp och blev avvant; och den dag d Isak
        avvandes gjorde Abraham ett stort gstabud.
021:009 D fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna
        hade ftt t Abraham, leka och skmta;
021:010 och hon sade till Abraham: Driv ut denna tjnstekvinna och
        hennes son, ty denna tjnstekvinnas son skall icke rva med min
        son Isak.
021:011 Det talet misshagade Abraham mycket fr hans sons skull.
021:012 Men Gud sade till Abraham: Du m icke fr gossens och fr din
        tjnstekvinnas skull lta detta misshaga dig.  Lyssna till Sara
        i allt vad hon sger dig; ty genom Isak r det som sd skall
        uppkallas efter dig.
021:013 Men ocks tjnstekvinnans son skall jag gra till ett folk,
        drfr att han r din sd.

021:014 Bittida fljande morgon tog Abraham brd och en lgel med vatten
        och gav det t Hagar; han lade det p hennes rygg och gav henne
        barnet med och lt henne g.  Och hon begav sig stad och irrade
        omkring i Beer-Sebas ken.
021:015 Men nr vattnet i lgeln hade tagit slut, kastade hon barnet
        ifrn sig under en buske
021:016 och gick bort och satte sig ett stycke drifrn, p ett
        bgskotts avstnd, ty hon tnkte: Jag frmr icke se p, huru
        barnet dr.  Och dr hon nu satt, p ngot avstnd, brast hon ut
        i grt.
021:017 D hrde Gud gossens rst, och Guds ngel ropade till Hagar frn
        himmelen och sade till henne: Vad fattas dig, Hagar?  Frukta
        icke; ty Gud har hrt gossens rst, dr han ligger.
021:018 G och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall gra
        honom till ett stort folk.
021:019 Och Gud ppnade hennes gon, s att hon blev varse en
        vattenbrunn.  Och hon gick dit och fyllde sin lgel med vatten
        och gav gossen att dricka.
021:020 Och Gud var med gossen, och han vxte upp och bodde i knen och
        blev med tiden en bgskytt.
021:021 Han bodde i knen Paran; och hans moder tog en hustru t honom
        frn Egyptens land.

021:022 Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin hrhvitsman, och
        talade med Abraham och sade: Gud r med dig i allt vad du gr.
021:023 S lova mig nu hr med ed vid Gud att du icke skall gra dig
        skyldig till ngot svek mot mig eller mina barn och
        efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land dr du
        nu bor ssom frmling samma godhet som jag har bevisat dig.
021:024 Abraham sade: Det vill jag lova dig.
021:025 Dock gjorde Abraham Abimelek frebrelser angende en
        vattenbrunn som Abimeleks tjnare hade tagit ifrn honom.
021:026 Men Abimelek svarade: Jag vet icke vem som har gjort detta;
        sjlv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hrt ngot
        drom frrn i dag.
021:027 D tog Abraham fr och fkreatur och gav t Abimelek; och de
        slto frbund med varandra.
021:028 Men Abraham stllde sju lamm av hjorden avsides.
021:029 D sade Abimelek till Abraham: Vad betyda de sju lammen som du
        har stllt dr avsides?
021:030 Han svarade: Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, fr att
        detta m vara mig till ett vittnesbrd drom att det r jag som
        har grvt denna brunn.
021:031 Drav kallades det stllet Beer-Seba, eftersom
        de bda dr gingo eden.
021:032 Nr de s hade slutit frbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och
        hans hrhvitsman Pikol upp och vnde tillbaka till filisternas
        land.

021:033 Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och kallade
        dr HERRENS, den evige Gudens, namn.
021:034 Och Abraham bodde i filisternas land en lng tid.

022:001 En tid hrefter hnde sig att Gud satte Abraham p prov.  Han
        sade till honom: Abraham!  Han svarade: Hr r jag.
022:002 D sade han: Tag din son Isak, din ende son, som du har kr,
        och g bort till Moria land, och offra honom dr ssom
        brnnoffer, p ett berg som jag skall sga dig.

022:003 Bittida fljande morgon lastade Abraham sin sna och tog med sig
        tv sina tjnare och sin son Isak; och sedan han hade huggit
        snder ved till brnnoffer, brt han upp och begav sig p vg
        till den plats som Gud hade sagt honom.
022:004 Nr nu Abraham p tredje dagen lyfte upp sina gon och fick se
        platsen p avstnd,
022:005 sade han till sina tjnare: Stannen I hr med snan; jag och
        gossen vilja g ditbort.  Nr vi hava tillbett, skola vi komma
        tillbaka till eder.
022:006 Och Abraham tog veden till brnnoffret och lade den p sin son
        Isak, men sjlv tog han elden och kniven, och de gingo s bda
        tillsammans.
022:007 D talade Isak till sin fader Abraham och sade: Min fader!
        Han svarade: Vad vill du, min son?  Han sade: Se, hr r
        elden och veden, men var r fret till brnnoffret?
022:008 Abraham svarade: Gud utser nog t sig fret till brnnoffret,
        min son.  S gingo de bda tillsammans.

022:009 Nr de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham,
        byggde han dr ett altare och lade veden drp, sedan band han
        sin son Isak och lade honom p altaret ovanp veden.
022:010 Och Abraham rckte ut sin hand och tog kniven fr att slakta sin
        son.
022:011 D ropade HERRENS ngel till honom frn himmelen och sade:
        Abraham!  Abraham!  Han svarade: Hr r jag.
022:012 D sade han: Lt icke din hand komma vid gossen, och gr honom
        intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu d du icke har
        undanhllit mig din ende son.
022:013 Nr d Abraham lyfte upp sina gon, fick han bakom sig se en
        vdur, som hade fastnat med sina horn i ett snr; och Abraham
        gick dit och tog vduren och offrade den till brnnoffer i sin
        sons stlle.
022:014 Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser;
        nu fr tiden heter den Berget dr HERREN lter se
        sig.

022:015 Och HERRENS ngel ropade fr andra gngen till Abraham frn
        himmelen
022:016 och sade: Jag svr vid mig sjlv, sger HERREN: Eftersom du
        har gjort detta och icke undanhllit mig din ende son
022:017 drfr skall jag rikligen vlsigna dig och gra din sd talrik
        ssom stjrnorna p himmelen och ssom sanden p havets strand;
        och din sd skall intaga sina fienders portar.
022:018 Och i din sd skola alla folk p jorden vlsigna sig, drfr
        att du lyssnade till mina ord.
022:019 Sedan vnde Abraham tillbaka till sina tjnare; och de stodo upp
        och gingo tillsammans till Beer-Seba.  Och Abraham bodde i
        Beer-Seba.

022:020 En tid hrefter blev s berttat fr Abraham: Se, Milka har ock
        ftt barn t din broder Nahor.
022:021 Barnen voro Us, hans frstfdde, och Bus, dennes broder, och
        Kemuel, Arams fader,
022:022 vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.
022:023 Men Betuel fdde Rebecka.  Dessa tta fddes av Milka t Nahor,
        Abrahams broder.
022:024 Och hans bihustru, som hette Reuma, fdde ock barn, nmligen
        Teba, Gaham, Tahas och Maaka.

023:001 Och Sara blev ett hundra tjugusju r gammal; s gammal blev
        Sara.
023:002 Och Sara dog i Kirjat-Arba, det r Hebron, i Kanaans land.  Och
        Abraham kom och hll ddsklagan efter Sara och begrt henne.

023:003 Drefter stod Abraham upp och gick bort ifrn den dda och
        talade s till Hets barn:
023:004 Jag r en frmling och gst hos eder.  Lten mig nu f en egen
        grav hos eder, s att jag kan fra min dda dit och begrava
        henne.
023:005 D svarade Hets barn Abraham och sade till honom:
023:006 Hr oss, herre.  Du r en Guds hvding bland oss; begrav din
        dda i den frnmligaste av vra gravar.  Ingen av oss skall
        vgra att giva dig sin grav till att dr begrava din dda.
023:007 Men Abraham stod upp och bugade sig fr landets folk, Hets barn;
023:008 och han talade med dem och sade: Om I tillstdjen att jag fr
        ut min dda och begraver henne, s hren mig och lggen eder ut
        fr mig hos Efron, Sohars son,
023:009 s att han giver mig den grotta i Makpela, som tillhr honom,
        och som ligger vid ndan av hans ker.  Mot full betalning i
        eder krets m han giva mig den till egen grav.
023:010 Men Efron satt dr bland Hets barn.  Och Efron, hetiten, svarade
        Abraham i nrvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans
        stadsport; han sade:
023:011 Icke s, min herre.  Hr mig: Jag sknker dig kern; grottan
        som finnes dr sknker jag dig ock; jag sknker dig den infr
        mina landsmns gon; begrav dr din dda.
023:012 Men Abraham bugade sig fr landets folk;
023:013 och han talade till Efron i nrvaro av landets folk och sade:
        Vrdes dock hra mig.  Jag vill betala kerns vrde; tag emot
        det av mig, och lt mig dr begrava min dda.
023:014 D svarade Efron Abraham och sade till honom:
023:015 Min herre, hr mig.  Ett jordstycke till ett vrde av fyra
        hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig?
        Begrav du din dda.

023:016 Och Abraham frstod Efron och vgde upp t honom den summa som
        Efron hade uppgivit i nrvaro av Hets barn, fyra hundra siklar
        silver, sdant silver som var gngbart i handel.
023:017 S skedde det att Efrons ker i Makpela, gent emot Mamre, sjlva
        kern med grottan som fanns dr och alla trd p kern, s
        lngt dess omrde strckte sig runt omkring, blev verlten t
        Abraham till egendom
023:018 infr Hets barns gon, infr alla som bodde inom hans stadsport.

023:019 Drefter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan p kern i
        Makpela, gent emot Mamre, det r Hebron, i Kanaans land.
023:020 kern med grottan som fanns dr blev s av Hets barn verlten
        t Abraham till egen grav.

024:001 Abraham var nu gammal och kommen till hg lder, och HERREN hade
        vlsignat Abraham i alla stycken.
024:002 D sade han till sin ldste hustjnare, den som frestod all
        hans egendom: Lgg din hand under min lnd;
024:003 jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens
        Gud, att du icke till hustru t min son skall taga en dotter
        till ngon av kananerna bland vilka jag bor,
024:004 utan att du skall g till mitt eget land och till min slkt och
        dr taga hustru t min son Isak.
024:005 Tjnaren sade till honom: Men om s hnder, att kvinnan icke
        vill flja mig hit till landet, mste jag d fra din son
        tillbaka till det land som du har kommit ifrn?
024:006 Abraham svarade honom: Tag dig till vara fr att fra min son
        dit tillbaka.
024:007 HERREN, himmelens Gud, som har frt mig bort ifrn min faders
        hus och ifrn mitt fdernesland, han som har talat till mig och
        svurit och sagt: 't din sd skall jag giva detta land', han
        skall snda sin ngel framfr dig, s att du drifrn skall
        kunna f en hustru t min son.
024:008 Men om kvinnan icke vill flja dig, s r du fri ifrn denna din
        ed till mig.  Allenast m du icke fra min son dit tillbaka.
024:009 D lade tjnaren sin hand under sin herre Abrahams lnd och
        lovade honom detta med ed.

024:010 Och tjnaren tog tio av sin herres kameler och drog stad med
        allahanda dyrbara gvor frn sin herre; han stod upp och drog
        stad till Nahors stad i Aram-Naharaim.
024:011 Dr lt han kamelerna lgra sig utanfr staden, vid en
        vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid d kvinnorna
        plgade komma ut fr att hmta vatten.
024:012 Och han sade: HERRE, min herre Abrahams Gud, lt mig i dag f
        ett lyckosamt mte, och gr nd med min herre Abraham.
024:013 Se, jag str hr vid vattenkllan, och stadsbornas dttrar komma
        hitut fr att hmta vatten.
024:014 Om jag nu sger till en flicka: 'Hll hit din kruka, och lt mig
        f dricka' och hon d svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock
        vattna', m hon d vara den som du har utsett t din tjnare
        Isak, s skall jag drav veta att du har gjort nd med min
        herre.

024:015 Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en
        dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder
        Nahors hustru; och hon bar sin kruka p axeln.
024:016 Och flickan var mycket fager att skda, en jungfru som ingen man
        hade knt.  Hon gick nu ned till kllan och fyllde sin kruka och
        steg s upp igen.
024:017 D skyndade tjnaren emot henne och sade: Lt mig f dricka
        litet vatten ur din kruka.
024:018 Hon svarade: Drick, min herre och lyfte strax ned krukan p
        sin hand och gav honom att dricka.
024:019 Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: Jag vill
        ock sa upp vatten t dina kameler, till dess att de alla hava
        ftt dricka.
024:020 Och hon tmde strax sin kruka i vattenhon och skyndade ter till
        brunnen fr att hmta vatten och ste s upp t alla hans
        kameler.
024:021 Men mannen sg p henne under tystnad och undrade om HERREN hade
        gjort hans resa lyckosam eller icke.
024:022 Och nr alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en nsring
        av guld, en halv sikel i vikt, och tv armband av guld, tio
        siklar i vikt,
024:023 och frgade: Vems dotter r du?  Sg mig det.  Och sg mig om
        vi kunna f natthrbrge i din faders hus?
024:024 Hon svarade honom: Jag r dotter till Betuel, Milkas son, som
        av henne fddes t Nahor.
024:025 Och hon sade ytterligare till honom: Vi hava rikligt med bde
        halm och foder; natthrbrge kan du ock f.
024:026 D bjde mannen sig ned och tillbad HERREN
024:027 och sade: Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke
        har tagit sin nd och trofasthet ifrn min herre!  Mig har
        HERREN ledsagat p vgen, hem till min herres frnder.
024:028 Och flickan skyndade stad och berttade allt detta i sin moders
        hus.

024:029 Men Rebecka hade en broder som hette Laban.  Och Laban skyndade
        stad till mannen drute vid kllan.
024:030 Nr han nmligen sg nsringen och armbanden som hans syster
        bar, och nr han hrde huru hans syster Rebecka berttade: 'S
        och s talade mannen till mig', d begav han sig ut till mannen,
        dr denne stod hos kamelerna vid kllan.
024:031 Och han sade: Kom in, du HERRENS vlsignade; varfr str du
        hrute?  Jag har berett plats i huset, och rum finnes fr
        kamelerna.
024:032 S kom d mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och
        tog fram halm och foder t kamelerna, och vatten till att tv
        hans och hans fljeslagares ftter.
024:033 Och man satte fram mat fr honom; men han sade: Jag vill icke
        ta, frrn jag har framfrt mitt rende.  Laban svarade: S
        tala d.

024:034 D sade han: Jag r Abrahams tjnare.
024:035 Och HERREN har rikligen vlsignat min herre, s att han har
        blivit en mktig man; han har givit honom fr och fkreatur,
        silver och guld, tjnare och tjnarinnor, kameler och snor.
024:036 Och Sara, min herres hustru, har ftt t min herre en son p sin
        lderdom, och t denne har han givit allt vad han ger.
024:037 Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru t
        min son skall du icke taga en dotter till ngon av kananerna i
        vilkas land jag bor,
024:038 utan du skall g till min faders hus och till min slkt och dr
        taga hustru t min son.'
024:039 D sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill flja
        med mig?'
024:040 Han svarade mig: 'HERREN, infr vilken jag har vandrat, skall
        snda sin ngel med dig och gra din resa lyckosam, s att du t
        min son fr en hustru av min slkt och av min faders hus;
024:041 i sdant fall skall du vara lst frn din ed till mig, nr du
        har kommit till min slkt.  Ocks om de icke giva henne t dig,
        skall du vara fri ifrn eden till mig.'
024:042 S kom jag i dag till kllan, och jag sade: HERRE, min herre
        Abrahams Gud, om du vill lta den resa p vilken jag r stadd
        bliva lyckosam,
024:043 m det d ske, nr jag nu str hr vid vattenkllan, att om en
        ung kvinna kommer ut fr att hmta vatten och jag sger till
        henne: 'Lt mig f dricka litet vatten ur din kruka'
024:044 och hon d svarar mig: 'Drick du; t dina kameler vill jag ock
        sa upp vatten'--m hon d vara den kvinna som HERREN har
        utsett t min herres son.
024:045 Och innan jag hade slutat att s tala fr mig sjlv, se, d kom
        Rebecka ut med sin kruka p axeln och gick ned till kllan fr
        att hmta vatten.  D sade jag till henne: 'Lt mig f dricka.'
024:046 Och strax lyfte hon ned sin kruka frn axeln och sade: 'Drick;
        dina kameler vill jag ock vattna.'  S drack jag, och hon
        vattnade ocks kamelerna.
024:047 Och jag frgade henne och sade: 'Vems dotter r du?'  Hon
        svarade: 'Jag r dotter till Betuel, Nahors son, som fddes t
        honom av Milka.'  D satte jag ringen i hennes nsa och
        armbanden p hennes armar.
024:048 Och jag bjde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min
        herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig p den rtta vgen, s
        att jag t hans son skulle f min herres frndes dotter.
024:049 Om I nu viljen visa min herre krlek och trofasthet, s sgen
        mig det; varom icke, s sgen mig ock det, fr att jag d m
        vnda mig t annat hll, till hger eller till vnster.

024:050 D svarade Laban och Betuel och sade: Frn HERREN har detta
        utgtt; vi kunna i den saken intet sga till dig, varken ont
        eller gott.
024:051 Se, dr str Rebecka infr dig, tag henne och drag stad; m hon
        bliva hustru t din herres son, ssom HERREN har sagt.
024:052 Nr Abrahams tjnare hrde deras ord, fll han ned p jorden och
        tillbad HERREN.
024:053 Sedan tog tjnaren fram smycken av silver och guld, s ock
        klder, och gav detta t Rebecka.  Jmvl t hennes broder och
        hennes moder gav han dyrbara sknker.
024:054 Och de to och drucko, han och hans fljeslagare, och stannade
        sedan dr ver natten.  Men om morgonen, nr de hade sttt upp,
        sade han: Lten mig nu fara till min herre.
024:055 D sade hennes broder och hennes moder: Lt flickan stanna hos
        oss ngra dagar, tio eller s; sedan m du fara.
024:056 Men han svarade dem: Uppehllen mig icke, eftersom HERREN har
        gjort min resa lyckosam.  Lten mig fara; jag vill resa hem till
        min herre.
024:057 D sade de: Vi vilja kalla hit flickan och frga henne sjlv.
024:058 Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: Vill du
        resa med denne man?  Hon svarade: Ja.
024:059 D bestmde de att deras syster Rebecka jmte sin amma skulle
        fara med Abrahams tjnare och dennes mn.
024:060 Och de vlsignade Rebecka och sade till henne: Av dig, du vr
        syster, komme tusen gnger tio tusen, och m dina avkomlingar
        intaga sina fienders portar.
024:061 Och Rebecka och hennes trnor stodo upp och satte sig p
        kamelerna och fljde med mannen; s tog tjnaren Rebecka med sig
        och for sin vg.

024:062 Men Isak var p vg hem frn Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i
        Sydlandet.
024:063 Och mot aftonen hade Isak gtt ut p fltet i sorgsna tankar.
        Nr han d lyfte upp sina gon, fick han se kameler komma.
024:064 D nu ocks Rebecka lyfte upp sina gon och fick se Isak, steg
        hon med hast ned frn kamelen;
024:065 och hon frgade tjnaren: Vem r den mannen som kommer emot oss
        dr p fltet?  Tjnaren svarade: Det r min herre.  D tog
        hon sin slja och hljde sig i den.
024:066 Och tjnaren frtljde fr Isak huru han hade utrttat allt.
024:067 Och Isak frde henne in i sin moder Saras tlt; och han tog
        Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne
        kr.  S blev Isak trstad i sorgen efter sin moder.

025:001 Och Abraham tog sig nnu en hustru, och hon hette Ketura.
025:002 Hon fdde t honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och
        Sua.
025:003 Och Joksan fdde Saba och Dedan, och Dedans sner voro
        assurerna, letuserna och leummerna.
025:004 Och Midjans sner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa.  Alla
        dessa voro Keturas sner.
025:005 Och Abraham gav allt vad han gde t Isak.
025:006 Men t snerna till sina bihustrur gav Abraham sknker och
        skilde dem, medan han sjlv nnu levde, frn sin son Isak och
        lt dem draga sterut, bort till sterlandet.

025:007 Och detta r antalet av Abrahams levnadsr: ett hundra
        sjuttiofem r;
025:008 drefter gav Abraham upp andan och dog i en god lder, gammal
        och mtt p livet, och blev samlad till sina fder.
025:009 Och hans sner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i
        Makpela, p hetiten Efrons, Sohars sons, ker gent emot Mamre,
025:010 den ker som Abraham hade kpt av Hets barn; dr blev Abraham
        begraven, svl som hans hustru Sara.
025:011 Och efter Abrahams dd vlsignade Gud hans son Isak.  Och Isak
        bodde vid Beer-Lahai-Roi.

025:012 Och detta r berttelsen om Ismaels slkt, Abrahams sons, som
        fddes t Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjnstekvinna.
025:013 Dessa ro namnen p Ismaels sner, med deras namn, efter deras
        ttfljd: Nebajot, Ismaels frstfdde, vidare Kedar, Adbeel,
        Mibsam,
025:014 Misma, Duma och Massa,
025:015 Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.
025:016 Dessa voro Ismaels sner och dessa deras namn, i deras byar och
        tltlger, tolv hvdingar efter deras stammar.
025:017 Och detta r antalet av Ismaels levnadsr: ett hundra trettiosju
        r; drefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina
        fder.
025:018 Och de hade sina boningsplatser frn Havila nda till Sur, som
        ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien.  Han kom i strid
        med alla sina brder.

025:019 Och detta r berttelsen om Isaks, Abrahams sons, slkt.
        Abraham fdde Isak;
025:020 och Isak var fyrtio r gammal, nr han till hustru t sig tog
        Rebecka, som var dotter till aramen Betuel frn Paddan-Aram och
        syster till aramen Laban.
025:021 Och Isak bad till HERREN fr sin hustru Rebecka, ty hon var
        ofruktsam; och HERREN bnhrde honom, s att hans hustru Rebecka
        blev havande.
025:022 Men barnen sttte varandra i hennes liv; d sade hon: Om det
        skulle g s, varfr skulle jag d vara till?  Och hon gick
        bort fr att frga HERREN.
025:023 Och HERREN svarade henne:
          Tv folk finnas i ditt liv,
          tv folkstammar skola ur ditt skte sndras frn varandra;
          den ena stammen skall vara den andra vermktig,
          och den ldre skall tjna den yngre.

025:024 Nr sedan tiden var inne att hon skulle fda, se, d funnos
        tvillingar i hennes liv.
025:025 Den som frst kom fram var rdltt och ver hela kroppen ssom
        en hrmantel; och de gvo honom namnet Esau.
025:026 Drefter kom hans broder fram, och denne hll med sin hand i
        Esaus hl; och han fick namnet Jakob.  Men Isak var sextio
        r gammal, nr de fddes.

025:027 Och barnen vxte upp, och Esau blev en skicklig jgare, som hll
        sig ute p marken; Jakob ter blev en fromsint man, som bodde i
        tlt.
025:028 Och Isak hade Esau krast, ty han hade smak fr villebrd; men
        Rebecka hade Jakob krast.

025:029 En gng, d Jakob hll p att koka ngot till soppa, kom Esau
        hem frn marken, uppgiven av hunger.
025:030 Och Esau sade till Jakob: Lt mig f till livs av det rda, det
        rda du har dr; ty jag r uppgiven av hunger.  Drav fick han
        namnet Edom.
025:031 Men Jakob sade: Slj d nu t mig din frstfdslortt.
025:032 Esau svarade: Jag r ju dden nra; vartill gagnar mig d min
        frstfdslortt?
025:033 Jakob sade: S giv mig nu din ed drp.  Och han gav honom sin
        ed och slde s sin frstfdslortt till Jakob.
025:034 Men Jakob gav Esau brd och linssoppa; och han t och drack och
        stod sedan upp och gick sin vg.  S ringa aktade Esau sin
        frstfdslortt.

026:001 Men en hungersnd uppstod i landet, en ny hungersnd, efter den
        som hade varit frut, i Abrahams tid.  D begav sig Isak till
        Abimelek, filisternas konung, i Gerar.
026:002 Och HERREN uppenbarade sig fr honom och sade: Drag icke ned
        till Egypten; bo kvar i det land som jag skall sga dig.
026:003 Stanna ssom frmling hr i landet; jag skall vara med dig och
        vlsigna dig, ty t dig och din sd skall jag giva alla dessa
        lnder, och skall hlla den ed som jag har svurit din fader
        Abraham.

026:004 Jag skall gra din sd talrik ssom stjrnorna p himmelen, och
        jag skall giva t din sd alla dessa lnder; och i din sd skola
        alla folk p jorden vlsigna sig,
026:005 drfr att Abraham har lyssnat till mina ord och hllit vad jag
        har bjudit honom hlla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.
026:006 S stannade Isak kvar i Gerar.

026:007 Och nr mnnen p orten frgade honom om hans hustru, sade han:
        Hon r min syster.  Han fruktade nmligen fr att sga att hon
        var hans hustru, ty han tnkte: Mnnen hr p orten kunde d
        drpa mig fr Rebeckas skull, eftersom hon r s fager att
        skda.
026:008 Men nr han hade varit dr en lngre tid, hnde sig en gng, d
        Abimelek, filisternas konung, blickade ut genom fnstret, att
        han fick se Isak krligt skmta med sin hustru Rebecka.
026:009 D kallade Abimelek Isak till sig och sade: Hon r ju din
        hustru; huru har du d kunnat sga: 'Hon r min syster'?  Isak
        svarade honom: Jag fruktade att jag annars skulle bliva ddad
        fr hennes skull.
026:010 D sade Abimelek: Vad har du gjort mot oss!  Huru ltt kunde
        det icke hava skett att ngon av folket hade lgrat din hustru?
        Och s hade du dragit skuld ver oss.
026:011 Sedan bjd Abimelek allt folket och sade: Den som kommer vid
        denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med dden.

026:012 Och Isak sdde dr i landet och fick det ret hundrafalt, ty
        HERREN vlsignade honom.
026:013 Och han blev en mktig man; hans makt blev strre och strre, s
        att han till slut var mycket mktig.
026:014 Han gde s mnga fr och fkreatur och s mnga tjnare, att
        filisterna begynte avundas honom.
026:015 Och alla de brunnar som hans faders tjnare hade grvt i hans
        fader Abrahams tid, dem hade filisterna kastat igen och fyllt
        med grus.
026:016 Och Abimelek sade till Isak: Drag bort ifrn oss; ty du har
        blivit oss alltfr mktig.
026:017 D drog Isak bort drifrn och slog upp sitt lger i Gerars dal
        och bodde dr.
026:018 Och Isak lt ter grva ut de vattenbrunnar som hade blivit
        grvda i hans fader Abrahams tid, men som filisterna efter
        Abrahams dd hade kastat igen; och han gav dem ter de namn som
        hans fader hade givit dem.
026:019 Och Isaks tjnare grvde i dalen och funno dr en brunn med
        rinnande vatten.
026:020 Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade:
        Vattnet r vrt.  D gav han den brunnen namnet
        Esek, eftersom de hade kivat med honom.
026:021 Drefter grvde de en annan brunn, men om den kommo de ock i
        tvist; d gav han den namnet Sitna.
026:022 Sedan begav han sig drifrn till en annan plats och grvde ter
        en brunn; om den tvistade de icke.  Drfr gav han denna namnet
        Rehobot, i det han sade: Nu har ju HERREN
        givit oss utrymme, s att vi kunna frka oss i landet.

026:023 Sedan drog han drifrn upp till Beer-Seba.
026:024 Och HERREN uppenbarade sig fr honom den natten och sade: Jag
        r Abrahams, din faders, Gud.  Frukta icke, ty jag r med dig,
        och jag skall vlsigna dig och gra din sd talrik, fr min
        tjnare Abrahams skull.
026:025 D byggde han dr ett altare och kallade HERRENS namn och slog
        dr upp sitt tlt.  Och Isaks tjnare grvde dr en brunn.

026:026 Och Abimelek begav sig till honom frn Gerar med Ahussat, sin
        vn, och Pikol, sin hrhvitsman.
026:027 Men Isak sade till dem: Varfr kommen I till mig, I som haten
        mig och haven drivit mig ifrn eder?
026:028 De svarade: Vi hava tydligt sett att HERREN r med dig; drfr
        tnkte vi: 'Lt oss giva varandra en ed, vi och du, s att vi
        sluta ett frbund med dig,
026:029 att du icke skall gra oss ngot ont, likasom vi  vr sida
        icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig
        annat n gott och hava ltit dig fara i frid.'  Du r nu HERRENS
        vlsignade.
026:030 D gjorde han ett gstabud fr dem, och de to och drucko.
026:031 Bittida fljande morgon svuro de varandra eden; sedan lt Isak
        dem g, och de foro ifrn honom i frid.
026:032 Samma dag kommo Isaks tjnare och berttade fr honom om den
        brunn som de hade grvt och sade till honom: Vi hava funnit
        vatten.
026:033 Och han kallade den Sibea.  Drav heter staden Beer-Seba nnu i
        dag.

026:034 Nr Esau var fyrtio r gammal, tog han till hustrur Judit,
        dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten
        Elon.
026:035 Men dessa blevo en hjrtesorg fr Isak och Rebecka.

027:001 Nr Isak hade blivit gammal och hans gon voro skumma, s att
        han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin ldste son,
        och sade till honom: Min son!  Han svarade honom: Vad vill
        du?
027:002 D sade han: Se, jag r gammal och vet icke nr jag skall d.
027:003 S tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din bge, och g ut i
        marken och jaga villebrd t mig;
027:004 red sedan till t mig en smaklig rtt, en sdan som jag tycker
        om, och br in den till mig till att ta, p det att min sjl m
        vlsigna dig, frrn jag dr.

027:005 Men Rebecka hrde huru Isak talade till sin son Esau.  Och medan
        Esau gick ut i marken fr att jaga villebrd till att fra hem,
027:006 sade Rebecka till sin son Jakob: Se, jag har hrt din fader
        tala s till din broder Esau:
027:007 'Hmta mig villebrd och red till t mig en smaklig rtt, p det
        att jag m ta och sedan vlsigna dig infr HERREN, frrn jag
        dr.'
027:008 S hr nu vad jag sger, min son, och gr vad jag bjuder dig.
027:009 G bort till hjorden och hmta mig drifrn tv goda killingar,
        s vill jag av dem tillreda en smaklig rtt t din fader, en
        sdan som han tycker om.
027:010 Och du skall bra in den till din fader till att ta, p det att
        han m vlsigna dig, frrn han dr.
027:011 Men Jakob sade till sin moder Rebecka: Min broder Esau r ju
        luden, och jag r slt.
027:012 Kanhnda tager min fader p mig, och jag bliver d av honom
        hllen fr en bespottare och skaffar mig frbannelse i stllet
        fr vlsignelse.
027:013 D sade hans moder till honom: Den frbannelsen komme ver mig,
        min son; hr nu allenast vad jag sger, och g och hmta dem t
        mig.

027:014 D gick han och hmtade dem och bar dem till sin moder; och hans
        moder tillredde en smaklig rtt, en sdan som hans fader tyckte
        om.
027:015 Och Rebecka tog Esaus, sin ldre sons, hgtidsklder, som hon
        hade hos sig i huset, och satte dem p Jakob, sin yngre son.
027:016 Och med skinnen av killingarna bekldde hon hans hnder och den
        slta delen av hans hals.
027:017 Sedan lmnade hon t sin son Jakob den smakliga rtten och
        brdet som hon hade tillrett.
027:018 Och han gick in till sin fader och sade: Min fader!  Han
        svarade: Vad vill du?  Vem r du, min son?
027:019 D sade Jakob till sin fader: Jag r Esau, din frstfdde.  Jag
        har gjort ssom du tillsade mig; stt dig upp och t av mitt
        villebrd, p det att din sjl m vlsigna mig.
027:020 Men Isak sade till sin son: Huru har du s snart kunnat finna
        ngot, min son?  Han svarade: HERREN, din Gud, skickade det i
        min vg.
027:021 D sade Isak till Jakob: Kom hit, min son, och lt mig taga p
        dig och knna om du r min son Esau eller icke.
027:022 Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och nr denne hade
        tagit p honom, sade han: Rsten r Jakobs rst, men hnderna
        ro Esaus hnder.
027:023 Och han knde icke igen honom, ty hans hnder voro ludna ssom
        hans broder Esaus hnder; och han vlsignade honom.
027:024 Men han frgade: r du verkligen min son Esau?  Han svarade:
        Ja.
027:025 D sade han: Br hit maten t mig och lt mig ta av min sons
        villebrd, p det att min sjl m vlsigna dig.  Och han bar
        fram den till honom, och han t; och han rckte honom vin, och
        han drack.
027:026 Drefter sade hans fader Isak till honom: Kom hit och kyss mig,
        min son.
027:027 Nr han d gick fram och kysste honom, knde han lukten av hans
        klder och vlsignade honom; han sade:
          Se, av min son utgr doft,
          lik doften av en mark,
              som HERREN har vlsignat.
027:028   S give dig Gud
              av himmelens dagg
          och av jordens fetma
          och sd och vin i rikligt mtt.
027:029   Folk tjne dig,
          och folkslag falle ned fr dig.
          Bliv en herre ver dina brder,
          och m din moders sner falla ned fr dig.
          Frbannad vare den som frbannar dig,
          och vlsignad vare den som vlsignar dig!

027:030 Men nr Isak hade givit Jakob sin vlsignelse och Jakob just
        hade gtt ut frn sin fader Isak, kom hans broder Esau hem frn
        jakten.
027:031 Drefter tillredde ocks han en smaklig rtt och bar in den till
        sin fader och sade till sin fader: M min fader st upp och ta
        av sin sons villebrd, p det att din sjl m vlsigna mig.
027:032 Hans fader Isak frgade honom: Vem r du?  Han svarade: Jag
        r Esau, din frstfdde son.
027:033 D blev Isak vermttan hpen och sade: Vem var d den jgaren
        som bar in till mig sitt villebrd, s att jag t av allt, frrn
        du kom, och sedan vlsignade honom?  Vlsignad skall han ock
        frbliva.
027:034 Nr Esau hrde sin faders ord, brast han ut i hgljudd och
        bitter klagan och sade till sin fader: Vlsigna ocks mig, min
        fader.
027:035 Men han svarade: Din broder har kommit med svek och tagit din
        vlsignelse.
027:036 D sade han: Han heter ju Jakob, och han har nu ocks tv
        gnger bedragit mig.  Min frstfdslortt har han tagit, och se,
        nu har han ock tagit min vlsignelse.  Och han frgade: Har du
        d ingen vlsignelse kvar fr mig?
027:037 Isak svarade och sade till Esau: Se, jag har satt honom till en
        herre ver dig, och alla hans brder har jag givit honom till
        tjnare, och med sd och vin har jag begvat honom; vad skall
        jag d nu gra fr dig, min son?
027:038 Esau sade till sin fader: Har du d allenast den enda
        vlsignelsen, min fader?  Vlsigna ocks mig, min fader.  Och
        Esau brast ut i grt.
027:039 D svarade hans fader Isak och sade till honom:
          Se, fjrran ifrn jordens fetma
              skall din boning vara
          och utan dagg frn himmelen ovanefter.
027:040   Av ditt svrd skall du leva,
          och du skall tjna din broder.
          Men det skall ske, nr du samlar din kraft,
          att du river hans ok frn din hals.

027:041 Och Esau blev htsk mot Jakob fr den vlsignelses skull som
        hans fader hade givit honom.  Och Esau sade vid sig sjlv:
        Snart skola de dagar komma, d vi f srja vr fader; d skall
        jag drpa min broder Jakob.
027:042 Nr man nu berttade fr Rebecka vad hennes ldre son Esau hade
        sagt, snde hon och lt kalla till sig sin yngre son Jakob och
        sade till honom: Se, din broder Esau vill hmnas p dig och
        drpa dig.
027:043 S hr nu vad jag sger, min son: st upp och fly till min
        broder Laban i Haran,
027:044 och stanna ngon tid hos honom, till dess din broders
        frbittring har upphrt,
027:045 ja, till dess din broders vrede mot dig har upphrt och han
        frgter vad du har gjort mot honom.  D skall jag snda stad
        och hmta dig drifrn.  Varfr skall jag mista eder bda p
        samma gng?

027:046 Och Rebecka sade till Isak: Jag r led vid livet fr Hets
        dttrars skull.  Om Jakob tager hustru bland Hets dttrar, en
        sdan som dessa, ngon bland landets dttrar, varfr skulle jag
        d leva?

028:001 D kallade Isak till sig Jakob och vlsignade honom; och han
        bjd honom och sade till honom: Tag dig icke till hustru ngon
        av Kanaans dttrar,
028:002 utan st upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din
        morfaders, hus, och tag dig en hustru drifrn, ngon av Labans,
        din morbroders, dttrar.
028:003 Och m Gud den Allsmktige vlsigna dig och gra dig fruktsam
        och frka dig, s att skaror av folk komma av dig;
028:004 m han giva t dig Abrahams vlsignelse, t dig och din sd med
        dig, s att du fr taga i besittning det land som Gud har givit
        t Abraham, och dr du nu bor ssom frmling.
028:005 S snde Isak stad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram,
        till aramen Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka,
        Jakobs och Esaus moder.

028:006 Nr nu Esau sg att Isak hade vlsignat Jakob och snt honom
        till Paddan-Aram fr att drifrn taga sig hustru--ty han hade
        vlsignat honom och bjudit honom och sagt: Du skall icke taga
        till hustru ngon av Kanaans dttrar--
028:007 och nr han sg att Jakob hade lytt sin fader och moder och
        begivit sig till Paddan-Aram,
028:008 d mrkte Esau att Kanaans dttrar misshagade hans fader Isak;
028:009 och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son
        Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru t sig, utver de
        hustrur han frut hade.

028:010 Men Jakob begav sig frn Beer-Seba p vg till Haran.
028:011 Och han kom d till den heliga platsen och stannade dr ver
        natten, ty solen hade gtt ned; och han tog en av stenarna p
        platsen fr att hava den till huvudgrd och lade sig att sova
        dr.
028:012 D hade han en drm.  Han sg en stege vara rest p jorden, och
        dess vre nde rckte upp till himmelen, och Guds nglar stego
        upp och ned p den.
028:013 Och se, HERREN stod framfr honom och sade: Jag r HERREN,
        Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud.  Det land dr du ligger
        skall jag giva t dig och din sd.
028:014 Och din sd skall bliva ssom stoftet p jorden, och du skall
        utbreda dig t vster och ster och norr och sder, och alla
        slkter p jorden skola varda vlsignade i dig och i din sd.
028:015 Och se, jag r med dig och skall bevara dig, varthelst du gr,
        och jag skall fra dig tillbaka till detta land; ty jag skall
        icke vergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat
        dig.

028:016 Nr Jakob vaknade upp ur smnen sade han: HERREN r sannerligen
        p denna plats, och jag visste det icke!
028:017 Och han betogs av fruktan och sade: Detta mste vara en helig
        plats, hr bor frvisso Gud, och hr r himmelens port.
028:018 Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han
        hade haft till huvudgrd och reste den till en stod och gt olja
        drovanp.
028:019 Och han gav den platsen namnet Betel; frut hade staden hetat
        Lus.
028:020 Och Jakob gjorde ett lfte och sade: Om Gud r med mig och
        bevarar mig under den resa som jag nu r stadd p och giver mig
        brd till att ta och klder till att klda mig med,
028:021 s att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, d skall
        HERREN vara min Gud;
028:022 och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett
        Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig
        tionde.

029:001 Och Jakob begav sig stad p vg till sterlandet.
029:002 Dr fick han se en brunn p fltet, och vid den lgo tre
        frhjordar, ty ur denna brunn plgade man vattna hjordarna.  Och
        stenen som lg ver brunnens ppning var stor;
029:003 drfr plgade man lta alla hjordarna samlas dit och vltrade
        s stenen frn brunnens ppning och vattnade fren; sedan lade
        man stenen tillbaka p sin plats ver brunnens ppning.
029:004 Och Jakob sade till mnnen: Mina brder, varifrn ren I?  De
        svarade: Vi ro frn Haran.
029:005 D sade han till dem: Knnen I Laban, Nahors son?  De svarade:
        Ja.
029:006 Han frgade dem vidare: Str det vl till med honom?  De
        svarade: Ja; och se, dr kommer hans dotter Rakel med fren.
029:007 Han sade: Det r ju nnu full dag; nnu r det icke tid att
        samla boskapen.  Vattnen fren, och fren dem ter i bet.
029:008 Men de svarade: Vi kunna icke gra det, frrn alla hjordarna
        hava blivit samlade och man har vltrat stenen frn brunnens
        ppning; d vattna vi fren.
029:009 Medan han nnu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin
        faders fr; ty hon plgade vakta dem.
029:010 Nr Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med
        Labans, hans morbroders, fr, gick han fram och vltrade stenen
        frn brunnens ppning och vattnade sin morbroder Labans fr.
029:011 Och Jakob kysste Rakel och brast ut i grt.
029:012 Och Jakob omtalade fr Rakel att han var hennes faders frnde,
        och att han var Rebeckas son; och hon skyndade stad och
        omtalade det fr sin fader.
029:013 D nu Laban fick hras talas om sin systerson Jakob, skyndade
        han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och frde
        honom in i sitt hus; och han frtljde fr Laban allt som hade
        hnt honom.
029:014 Och Laban sade till honom: Ja, du r mitt ktt och ben.  Och
        han stannade hos honom en mnads tid.

029:015 Och Laban sade till Jakob: Du r ju min frnde.  Skulle du d
        tjna mig fr intet?  Sg mig vad du vill hava i ln?
029:016 Nu hade Laban tv dttrar; den ldre hette Lea, och den yngre
        hette Rakel.
029:017 Och Leas gon voro matta, men Rakel hade en skn gestalt och var
        skn att skda.
029:018 Och Jakob hade fattat krlek till Rakel; drfr sade han: Jag
        vill tjna dig i sju r fr Rakel, din yngre dotter.
029:019 Laban svarade: Det r bttre att jag giver henne t dig, n att
        jag skulle giva henne t ngon annan; bliv kvar hos mig.
029:020 S tjnade Jakob fr Rakel i sju r, och det tycktes honom vara
        allenast ngra dagar; s kr hade han henne.

029:021 Drefter sade Jakob till Laban: Giv mig min hustru, ty min tid
        r nu frlupen; lt mig g in till henne.
029:022 D bjd Laban tillhopa allt folket p orten och gjorde ett
        gstabud.
029:023 Men nr aftonen kom, tog han sin dotter Lea och frde henne till
        honom, och han gick in till henne.
029:024 Och Laban gav sin tjnstekvinna Silpa t sin dotter Lea till
        tjnstekvinna.

029:025 Om morgonen fick Jakob se att det var Lea.  D sade han till
        Laban: Vad har du gjort mot mig?  Var det icke fr Rakel jag
        tjnade hos dig?  Varfr har du s bedragit mig?
029:026 Laban svarade: Det r icke sed p vr ort att man giver bort
        den yngre fre den ldre.
029:027 Lt nu dennas brllopsvecka g till nda, s vilja vi giva dig
        ocks den andra, mot det att du gr tjnst hos mig i nnu
        ytterligare sju r.
029:028 Och Jakob samtyckte hrtill och lt hennes brllopsvecka g till
        nda.  Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.
029:029 Och Laban gav sin tjnstekvinna Bilha t sin dotter Rakel till
        tjnstekvinna.
029:030 S gick han in ocks till Rakel, och han hade Rakel krare n
        Lea.  Sedan tjnade han hos honom i nnu ytterligare sju r.

029:031 Men d HERREN sg att Lea var frsmdd, gjorde han henne
        fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.
029:032 Och Lea blev havande och fdde en son, och hon gav honom namnet
        Ruben, ty hon tnkte: HERREN har sett till mitt
        lidande; ja, nu skall min man hava mig kr.
029:033 Och hon blev ter havande och fdde en son.  D sade hon:
        HERREN har hrt att jag har varit frsmdd,
        drfr har han givit mig ocks denne.  Och hon gav honom namnet
        Simeon.
029:034 Och ter blev hon havande och fdde en son.  D sade hon: Nu
        skall vl nd min man hlla sig till mig; jag
        har ju ftt honom tre sner.  Drav fick denne namnet Levi.
029:035 ter blev hon havande och fdde en son.  D sade hon: Nu vill
        jag tacka HERREN.  Drfr gav hon honom
        namnet Juda.  Sedan upphrde hon att fda.

030:001 D nu Rakel sg att hon icke fdde barn t Jakob, avundades hon
        sin syster och sade till Jakob: Skaffa mig barn, eljest dr
        jag.
030:002 D upptndes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: Hller du
        d mig fr Gud?  Det r ju han som frmenar dig livsfrukt.
030:003 Hon sade: Se, dr r min tjnarinna Bilha; g in till henne,
        fr att hon m fda barn i mitt skte, s att genom henne ocks
        jag fr avkomma.
030:004 S gav hon honom sin tjnstekvinna Bilha till hustru, och Jakob
        gick in till henne.
030:005 Och Bilha blev havande och fdde t Jakob en son.
030:006 D sade Rakel: Gud har skaffat rtt t mig;
        han har hrt min rst och givit mig en son.  Drfr gav hon
        honom namnet Dan.
030:007 ter blev Bilha, Rakels tjnstekvinna, havande, och hon fdde t
        Jakob en andre son.
030:008 D sade Rakel: Strider om Gud har jag stritt
        med min syster och har vunnit seger.  Och hon gav honom namnet
        Naftali.

030:009 D Lea nu sg att hon hade upphrt att fda, tog hon sin
        tjnstekvinna Silpa och gav henne t Jakob till hustru.
030:010 Och Silpa, Leas tjnstekvinna, fdde t Jakob en son.
030:011 D sade Lea: Till lycka!  Och hon gav honom
        namnet Gad.
030:012 Och Silpa, Leas tjnstekvinna, fdde t Jakob en andre son.
030:013 D sade Lea: Till sllhet fr mig!  Ja,
        jungfrur skola prisa mig sll.  Och hon gav honom namnet Aser.

030:014 Men Ruben gick ut en gng vid tiden fr veteskrden och fann d
        krlekspplen p marken och bar dem till sin moder Lea.  D sade
        Rakel till Lea: Giv mig ngra av din sons krlekspplen.
030:015 Men hon svarade henne: r det icke nog att du har tagit min
        man?  Vill du ock taga min sons krlekspplen?  Rakel sade: M
        han d i natt ligga hos dig, om jag fr din sons krlekspplen.
030:016 Nr nu Jakob om aftonen kom hem frn marken, gick Lea honom till
        mtes och sade: Till mig skall du g in; ty jag har givit min
        sons krlekspplen ssom ln fr dig.  S lg han hos henne den
        natten.
030:017 Och Gud hrde Lea, s att hon blev havande, och hon fdde t
        Jakob en femte son.
030:018 D sade Lea: Gud har givit mig min ln, fr
        det att jag gav min tjnstekvinna t min man.  Och hon gav honom
        namnet Isaskar.
030:019 ter blev Lea havande, och hon fdde t Jakob en sjtte son.
030:020 D sade Lea: Gud har givit mig en god gva.
        Nu skall min man frbliva boende hos mig, ty
        jag har ftt honom sex sner.  Och hon gav honom namnet Sebulon.
030:021 Drefter fdde hon en dotter och gav henne namnet Dina.

030:022 Men Gud tnkte p Rakel; Gud hrde henne och gjorde henne
        fruktsam.
030:023 Hon blev havande och fdde en son.  D sade hon: Gud har
        tagit bort min smlek.
030:024 Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: HERREN
        give mig nnu en son.

030:025 D nu Rakel hade ftt Josef, sade Jakob till Laban: Lt mig
        fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land.
030:026 Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tjnat dig fr,
        och lt mig draga hem; du vet ju sjlv huru jag har tjnat dig.
030:027 Laban svarade honom: Lt mig finna nd fr dina gon; jag vet
        genom hemliga tecken att HERREN fr din skull har vlsignat
        mig.
030:028 Och han sade ytterligare: Bestm vad du vill hava i ln av mig,
        s skall jag giva dig det.
030:029 Han svarade honom: Du vet sjlv huru jag har tjnat dig, och
        vad det har blivit av din boskap under min vrd.
030:030 Ty helt litet var det som du hade, frrn jag kom, men det har
        frkat sig och blivit mycket, ty HERREN har vlsignat dig,
        varhelst jag har gtt fram.  Men nr skall jag nu ocks f gra
        ngot fr mitt eget hus?
030:031 Han svarade: Vad skall jag giva dig?  Och Jakob sade: Du
        skall icke alls giva mig ngot.  Om du vill gra mot mig ssom
        jag nu sger, s skall jag fortfara att vara herde fr din hjord
        och vakta den.
030:032 Jag vill i dag g igenom hela din hjord och avskilja ur den alla
        sprckliga och brokiga svl som alla svarta djur bland fren,
        s ock vad som r brokigt och sprckligt bland getterna; sdant
        m sedan bliva min ln.
030:033 Och nr du framdeles kommer fr att med egna gon se vad som har
        blivit min ln, d skall min rttfrdighet vara mitt vittne;
        alla getter hos mig, som icke ro sprckliga eller brokiga, och
        alla fr hos mig, som icke ro svarta, de skola rknas ssom
        stulna.
030:034 D sade Laban: Vlan, blive det ssom du har sagt.
030:035 Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och
        alla sprckliga och brokiga getter--alla djur som ngot vitt
        fanns p--och alla svarta djur bland fren; och detta lmnade
        han i sina sners vrd.
030:036 Och han lt ett avstnd av tre dagsresor vara mellan sig och
        Jakob.  Och Jakob fick Labans vriga hjord att vakta.

030:037 Men Jakob tog sig friska kppar av poppel, mandeltrd och lnn
        och skalade p dem vita rnder, i det han blottade det vita p
        kpparna.
030:038 Sedan lade han kpparna, som han hade skalat, i rnnorna eller
        vattenhoarna dit hjordarna kommo fr att dricka, s att djuren
        hade dem framfr sig; och de hade just sin parningstid, nr de
        nu kommo fr att dricka.
030:039 Och djuren parade sig vid kpparna, och s blev djurens avfda
        strimmig, sprcklig och brokig.
030:040 Drefter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren s, att de
        vnde huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var
        svart i Labans hjord; s skaffade han sig egna hjordar, som han
        icke lt komma ihop med Labans hjord.
030:041 Och s ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob
        kpparna framfr djurens gon i rnnorna, s att de parade sig
        vid kpparna.
030:042 Men nr det var de svagare djuren, lade han icke dit dem.
        Hrigenom tillfllo de svaga Laban och de kraftiga Jakob.
030:043 S blev mannen vermttan rik; han fick mycken smboskap,
        drtill ock tjnarinnor och tjnare, kameler och snor.

031:001 Men han fick hra huru Labans sner talade s: Jakob har tagit
        allt vad vr fader gde; av det vr fader gde r det som han
        har skaffat sig all denna rikedom.
031:002 Jakob mrkte ocks att Laban icke sg p honom med samma gon
        som frut.
031:003 Och HERREN sade till Jakob: Vnd tillbaka till dina fders land
        och till din slkt; jag skall vara med dig.
031:004 D snde Jakob och lt kalla Rakel och Lea ut p marken till sin
        hjord;
031:005 och han sade till dem: Jag mrker att eder fader icke ser p
        mig med samma gon som frut, nu d min faders Gud har varit med
        mig.
031:006 Och I veten sjlva att jag har tjnat eder fader av alla mina
        krafter;
031:007 men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio gnger
        frndrat min ln.  Dock har Gud icke tillstatt honom att gra
        mig ngot ont.
031:008 Nr han sade: 'De sprckliga skola vara din ln', d fick hela
        hjorden sprcklig avfda; och nr han sade: 'De strimmiga skola
        vara din ln', d fick hela jorden strimmig avfda.
031:009 S tog Gud eder faders boskap och gav den t mig.
031:010 Ty nr parningstiden kom, lyfte jag upp mina gon och fick se i
        drmmen att hannarna som betckte smboskapen voro strimmiga,
        sprckliga och flckiga.
031:011 Och Guds ngel sade till mig i drmmen: 'Jakob!'  Jag svarade:
        'Hr r jag.'
031:012 D sade han: 'Lyft upp dina gon och se huru alla hannar som
        betcka smboskapen ro strimmiga, sprckliga och flckiga.  Jag
        har ju sett allt vad Laban gr mot dig.
031:013 Jag r den Gud som du sg i Betel, dr du smorde en stod, och
        dr du gjorde mig ett lfte.  St nu upp och drag ut ur detta
        land, och vnd tillbaka till ditt fdernesland.'
031:014 D svarade Rakel och Lea och sade till honom: Hava vi numera
        ngon lott eller arvedel i vr faders hus?
031:015 Blevo vi icke av honom aktade ssom frmlingar, nr han slde
        oss?  Sedan har han ju ock frtrt vad han fick i betalning fr
        oss.
031:016 Ja, all den rikedom som Gud har avhnt vr fader tillhr oss och
        vra barn.  S gr nu allt vad Gud har sagt dig.
031:017 D stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur p
        kamelerna
031:018 och frde bort med sig all boskap och alla godelar som han hade
        frvrvat, den boskap han gde, och som han hade frvrvat i
        Paddan-Aram, och begav sig p vg till sin fader Isak i Kanaans
        land.
031:019 Men Laban hade gtt bort fr att klippa sina fr; d stal Rakel
        sin faders husgudar,
031:020 och Jakob stal sig undan frn aramen Laban, s att han icke lt
        denne mrka att han mnade fly.
031:021 S flydde han med allt sitt; han brt upp och gick ver floden
        och stllde sin frd mot Gileads berg.

031:022 Men p tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.
031:023 D tog han med sig sina frnder och satte efter honom sju
        dagsresor och hann upp honom p Gileads berg.
031:024 Men Gud kom till aramen Laban i en drm om natten och sade
        till honom: Tag dig till vara fr att tala ngot mot Jakob, vad
        det vara m.
031:025 Och Laban hann upp Jakob.  Denne hade d slagit upp sitt tlt p
        berget, och Laban med sina frnder hade ock sitt tlt uppslaget
        p Gileads berg.
031:026 D sade Laban till Jakob: Vad r detta fr ett tilltag, att du
        har stulit dig undan frn mig och frt bort mina dttrar,
        likasom vore de tagna med svrd?
031:027 Varfr dolde du din flykt och stal dig undan frn mig?
        Drigenom att du icke lt mig veta ngot drom hindrades jag att
        ledsaga dig till vgs med jubel och sng, med pukor och harpor.
031:028 Du frunnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina
        dttrar.  Du har handlat draktigt.
031:029 Det stode nu i min makt att gra eder ont; men eder faders Gud
        sade till mig i natt: 'Tag dig till vara fr att tala ngot mot
        Jakob, vad det vara m.'
031:030 Och d du nu ntligen ville fara, eftersom du lngtade s mycket
        till din faders hus, varfr skulle du stjla mina gudar?
031:031 D svarade Jakob och sade till Laban: Jag fruktade fr dig, ty
        jag tnkte att du skulle med vld taga dina dttrar ifrn mig.
031:032 Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke f behlla
        livet.  I vra frnders nrvaro m du se efter, om ngot r ditt
        av det jag har i min go, och i s fall taga det.  Ty Jakob
        visste icke att Rakel hade stulit dem.
031:033 D gick Laban in i Jakobs tlt, drefter i Leas tlt och i de
        bda tjnstekvinnornas tlt, men fann intet.  Och nr han hade
        kommit ut ur Leas tlt, gick han in i Rakels tlt.
031:034 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och
        satt sig drovanp.  Och Laban skte igenom hela tltet, men
        fann dem icke.
031:035 Och hon sade till sin fader: Vredgas icke, min herre, ver att
        jag ej kan stiga upp fr dig, ty det r med mig p kvinnors
        vis.  S skte han efter husgudarna, men fann dem icke.

031:036 D blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och
        sade till Laban: Vari har jag d frbrutit mig eller syndat,
        eftersom du s hftigt frfljer mig?
031:037 Nu har du genomskt allt mitt bohag; vad har du dr funnit av
        bohagsting som tillhra dig?  Lgg det fram hr infr mina
        frnder och dina frnder, s att de f dma mellan oss bda.
031:038 I tjugu r har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter
        hava icke ftt i otid, och av vdurarna i din hjord har jag icke
        tit.
031:039 Intet ihjlrivet djur frde jag till dig; jag mste sjlv
        erstta det; du utkrvde det av mig, evad det var stulet om
        dagen eller stulet om natten.
031:040 Sdan var min lott: om dagen frtrdes jag av hetta och om
        natten av kld, och smnen flydde mina gon.
031:041 I tjugu r har jag nu varit i ditt hus; jag har tjnat dig i
        fjorton r fr dina bda dttrar och i sex r fr din boskap,
        men du har tio gnger frndrat min ln.
031:042 Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som
        ock Isak fruktar, s hade du nu skert ltit mig fara med tomma
        hnder.  Men Gud sg mitt lidande och min mda, och han fllde
        domen i natt.
031:043 D svarade Laban och sade till Jakob: Dttrarna ro mina
        dttrar, och barnen ro mina barn, och hjordarna ro mina
        hjordar, och allt det du ser r mitt; vad skulle jag d nu kunna
        gra mot dessa mina dttrar eller mot barnen som de hava ftt?
031:044 S kom nu och lt oss sluta ett frbund med varandra, och m det
        vara ett vittne mellan mig och dig.

031:045 D tog Jakob en sten och reste den till en stod.
031:046 Och Jakob sade till sina frnder: Samlen tillhopa stenar.  Och
        de togo stenar och gjorde ett rse och hllo mltid dr p
        rset.
031:047 Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob
        kallade det Galed.
031:048 Och Laban sade: Detta rse vare i dag vittne mellan mig och
        dig.  Drav fick det namnet Galed;
031:049 men det kallades ock Mispa, ty han sade:
        HERREN vare vktare mellan mig och dig, nr vi icke mer se
        varandra.
031:050 Om du behandlar mina dttrar illa eller tager andra hustrur
        jmte mina dttrar, s vet, att om ock ingen mnniska r
        tillstdes, s r dock Gud vittne mellan mig och dig.
031:051 Och Laban sade ytterligare till Jakob: Se, detta rse och
        stoden som jag har rest mellan mig och dig--
031:052 detta rse vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag
        icke skall draga till dig frbi detta rse, och att icke heller
        du skall draga till mig frbi detta rse och denna stod, med ont
        uppst.
031:053 Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han
        vare domare mellan oss.  Och Jakob svor eden vid honom som hans
        fader Isak fruktade.
031:054 Och Jakob offrade ett slaktoffer p berget och inbjd sina
        frnder att hlla mltid med sig.  Och de to och stannade sedan
        p berget ver natten.
031:055 Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst
        sina barnbarn och sina dttrar och vlsignat dem, for han sin
        vg hem igen.

032:001 Men nr Jakob drog sin vg fram, mtte honom Guds nglar;
032:002 och d Jakob sg dem, sade han: Detta r Guds skara.  Och han
        gav den platsen namnet Mahanaim.

032:003 Och Jakob snde budbrare framfr sig till sin broder Esau i
        Seirs land, p Edoms mark;
032:004 och han bjd dem och sade: S skolen I sga till min herre
        Esau: Din tjnare Jakob lter sga: Jag har vistats borta hos
        Laban och drjt kvar dr nda till nu;
032:005 och jag har ftt oxar, snor, fr, tjnare och tjnarinnor.  Och
        jag har nu velat snda bud fr att lta min herre veta detta, p
        det att jag m finna nd fr dina gon.

032:006 Nr sedan budbrarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: Vi
        trffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra
        hundra man.
032:007 D blev Jakob mycket frskrckt och betogs av ngest; och han
        delade sitt folk och fren och fkreaturen och kamelerna i tv
        skaror.
032:008 Ty han tnkte: Om Esau verfaller den ena skaran och slr den,
        s kan dock den andra skaran undkomma.

032:009 Och Jakob sade: Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud,
        HERRE, du som sade till mig: 'Vnd tillbaka till ditt land och
        till din slkt, s skall jag gra dig gott',
032:010 jag r fr ringa till all den nd och all den trofasthet som du
        har bevisat din tjnare; ty jag hade icke mer n min stav, nr
        jag gick ver denna Jordan, och nu har jag frkats till tv
        skaror.
032:011 Rdda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han
        kommer och frgr mig, utan att ens skona mdrar och barn.
032:012 Du har sjlv sagt: 'Jag skall gra dig mycket gott och lta din
        sd bliva ssom havets sand, som man icke kan rkna fr dess
        myckenhets skull.'
032:013 Och han stannade dr den natten.

        Och av det han hade frvrvat tog han ut till sknker t sin
        broder Esau
032:014 tv hundra getter och tjugu bockar, tv hundra tackor och tjugu
        vdurar,
032:015 trettio kamelston som gvo di, jmte deras fl, drtill fyrtio
        kor och tio tjurar samt tjugu sninnor med tio fl.
032:016 Och han lmnade detta i sina tjnares vrd, var hjord fr sig,
        och sade till sina tjnare: Gn framfr mig och lten ett
        mellanrum vara mellan hjordarna.
032:017 Och han bjd den frste och sade: Nr min broder Esau mter dig
        och frgar dig: 'Vem tillhr du, och vart gr du, och vem
        tillhra djuren som du driver framfr dig?',
032:018 d skall du svara: 'De tillhra din tjnare Jakob; de ro
        sknker som han snder till min herre Esau, och sjlv kommer han
        hr efter oss.'
032:019 Och han bjd likaledes den andre och den tredje och alla de
        vriga som drevo hjordarna: Ssom jag nu har sagt eder skolen I
        sga till Esau, nr I kommen fram till honom.
032:020 Och I skolen vidare sga: 'Ocks din tjnare Jakob kommer hr
        efter oss.'  Ty han tnkte: Jag vill blidka honom med de
        sknker som g fre mig; sedan vill jag sjlv komma infr hans
        ansikte; kanhnda tager han d ndigt emot mig.
032:021 S kommo nu sknkerna fre honom, medan han sjlv den natten
        stannade i lgret.

032:022 Men under natten stod han upp och tog sina bda hustrur och
        sina bda tjnstekvinnor och sina elva sner och gick ver
        Jabboks vad.
032:023 Han tog dem och frde dem ver bcken och frde tillika ver vad
        han eljest gde.
032:024 Och Jakob blev ensam kvar.  D brottades en man med honom, till
        dess morgonrodnaden gick upp.
032:025 Och nr denne sg att han icke kunde vervinna Jakob, gav han
        honom ett slag p hftleden, s att hften gick ur led, under
        det han brottades med honom.
032:026 Och mannen sade: Slpp mig, ty morgonrodnaden gr upp.  Men
        han svarade: Jag slpper dig icke, med mindre du vlsignar
        mig.
032:027 D sade han till honom: Vad r ditt namn?  Han svarade:
        Jakob.
032:028 Han sade: Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har
        kmpat med Gud och med
        mnniskor och vunnit seger.
032:029 D frgade Jakob och sade: Lt mig veta ditt namn.  Han
        svarade: Varfr frgar du efter mitt namn?  Och han vlsignade
        honom dr.
032:030 Men Jakob gav platsen namnet Peniel, ty,
        sade han, jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har
        mitt liv blivit rddat.
032:031 Och nr han hade kommit frbi Penuel, sg han solen g upp; men
        han haltade p hften.
032:032 Frdenskull ta Israels barn nnu i dag icke hftsenan som
        ligger p hftleden, drfr nmligen, att han gav Jakob ett slag
        p hftleden, p hftsenan.

033:001 Och Jakob lyfte upp sina gon och fick se Esau komma med fyra
        hundra man.  D frdelade han sina barn p Lea och Rakel och de
        bda tjnstekvinnorna.
033:002 Och han lt tjnstekvinnorna med deras barn g frmst, Lea med
        hennes barn drnst, och Rakel med Josef sist.
033:003 Och sjlv gick han framfr dem och bugade sig sju gnger ned
        till jorden, till dess han kom fram till sin broder.
033:004 Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och fll honom
        om halsen och kysste honom; och de grto.
033:005 Och nr han lyfte upp sina gon och fick se kvinnorna och
        barnen, sade han: Vilka ro dessa som du har med dig?  Han
        svarade: Det r barnen som Gud har beskrt din tjnare.
033:006 Och tjnstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig.
033:007 Drefter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig.
        Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig.
033:008 Sedan frgade han: Vad ville du med hela den skara som jag
        mtte?  Han svarade: Jag ville finna nd fr min herres gon.
033:009 Men Esau sade: Jag har nog; behll du vad du har, min broder.
033:010 Jakob svarade: Ack nej; om jag har funnit nd fr dina gon, s
        tag emot sknkerna av mig, eftersom jag har ftt se ditt
        ansikte, likasom sge jag ett gudavsens ansikte, d du nu s
        gunstigt har tagit emot mig.
033:011 Tag hlsningssknkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har
        varit mig ndig, och jag har allt fullt upp.  Och han bad honom
        s entrget, att han tog emot dem.

033:012 Och Esau sade: Lt oss bryta upp och draga vidare; jag vill g
        framfr dig.
033:013 Men han svarade honom: Min herre ser sjlv att barnen ro
        spda, och att jag har med mig fr och kor som giva di; driver
        man dessa fr starkt en enda dag, s dr hela hjorden.
033:014 M drfr min herre draga stad fre sin tjnare, s vill jag
        komma efter i sakta mak, i den mn boskapen, som drives framfr
        mig, och barnen orka flja med, till dess jag kommer till min
        herre i Seir.
033:015 D sade Esau: S vill jag tminstone lmna kvar hos dig en del
        av mitt folk.  Men han svarade: Varfr s?  M jag allenast
        finna nd fr min herres gon.
033:016 S vnde Esau om, samma dag, och tog vgen till Seir.

033:017 Men Jakob brt upp och drog till Suckot och byggde sig dr ett
        hus.  Och t sin boskap gjorde han lvhyddor;
        drav fick platsen namnet Suckot.

033:018 Och Jakob kom p sin frd ifrn Paddan-Aram vlbehllen till
        Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt lger utanfr
        staden.
033:019 Och det jordstycke dr han hade slagit upp sitt tlt kpte han
        av Hamors, Sikems faders, barn fr hundra kesitor.
033:020 Och han reste dr ett altare och kallade det
        El-Elohe-Israel.

034:001 Men Dina, den dotter som Lea hade ftt t Jakob, gick ut fr att
        beska landets dttrar.
034:002 Och Sikem, som var son till hiven Hamor, hvdingen i landet,
        fick se henne, och han tog henne till sig och lgrade henne och
        krnkte henne.
034:003 Och hans hjrta fste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan
        blev honom kr, och han talade vnligt med flickan.
034:004 Och Sikem sade till sin fader Hamor: Skaffa mig denna flicka
        till hustru.

034:005 Och Jakob hade ftt hra att hans dotter Dina hade blivit
        skndad.  Men eftersom hans sner voro med hans boskap ute p
        marken, teg Jakob, till dess de kommo hem.
034:006 S gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob fr att tala med
        honom.
034:007 Men nr Jakobs sner kommo hem frn marken, sedan de hade ftt
        hra vad som hade hnt, blevo de frbittrade och vredgades
        hgeligen ver att han hade gjort vad som var en galenskap i
        Israel, i det han hade lgrat Jakobs dotter--en otillbrlig
        grning.
034:008 D talade Hamor med dem och sade: Min son Sikems hjrta har
        fst sig vid eder syster; given henne t honom till hustru.
034:009 Och befrynden eder med oss; given edra dttrar t oss, och
        tagen I vra dttrar till hustrur,
034:010 och bostten eder hos oss, ty landet skall ligga ppet fr eder;
        dr mn I bo och draga omkring och frvrva besittningar.
034:011 Och Sikem sade till hennes fader och hennes brder: Lten mig
        finna nd fr edra gon; vad I fordren av mig vill jag giva.
034:012 Begren av mig huru stor brudgva och sknk som helst; jag vill
        giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till
        hustru.
034:013 D svarade Jakobs sner Sikem och hans fader Hamor med listiga
        ord, eftersom han hade skndat deras syster Dina,
034:014 och sade till dem: Vi kunna icke samtycka till att giva vr
        syster t en man som har frhud; ty sdant hlla vi fr
        skamligt.
034:015 Allenast p det villkoret skola vi gra eder till viljes, att I
        bliven ssom vi, drigenom att allt mankn bland eder omskres.
034:016 D skola vi giva vra dttrar t eder och sjlva taga edra
        dttrar till hustrur; och vi skola d bo hos eder och bliva med
        eder ett enda folk.
034:017 Men om I icke viljen lyssna till oss och lta omskra eder, s
        skola vi taga vr syster och draga bort.
034:018 Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de
        begrde.

034:019 Och den unge mannen drjde icke att gra s, ty han hade ftt
        behag till Jakobs dotter.  Och han hade strre myndighet n
        ngon annan i hans faders hus.
034:020 S trdde d Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och
        talade till mnnen i staden och sade:
034:021 Dessa mn ro fredligt sinnade mot oss; m vi allts lta dem
        bo i landet och draga omkring dr; landet har ju utrymme nog fr
        dem.  Vi vilja taga deras dttrar till hustrur t oss och giva
        dem vra dttrar.
034:022 Men allenast p det villkoret skola mnnen gra oss till viljes
        och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mankn
        bland oss omskres, likasom de sjlva ro omskurna.
034:023 Och d bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras
        dragare vr tillhrighet.  M vi frdenskull allenast gra dem
        till viljes, s skola de bo kvar hos oss.
034:024 Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde
        inom hans stadsport; allt mankn, s mnga som bodde inom hans
        stadsport, lto omskra sig.

034:025 Men p tredje dagen, d de voro sjuka av sren, togo Jakobs tv
        sner Simeon och Levi, Dinas brder, var sitt svrd och
        verfllo staden ofrtnkt och drpte allt mankn.
034:026 Ocks Hamor och hans son Sikem drpte de med svrdsegg och togo
        Dina ut ur Sikems hus och gingo sin vg.
034:027 Och Jakobs sner kommo ver de slagna och plundrade staden,
        drfr att deras syster hade blivit skndad;
034:028 de togo deras fr och fkreatur och snor, bde vad som fanns i
        staden och vad som fanns p fltet.
034:029 Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor frde
        de bort ssom byte, tillika med allt annat som fanns i husen.

034:030 Men Jakob sade till Simeon och Levi: I haven dragit olycka ver
        mig, d I nu haven gjort mig frhatlig fr landets inbyggare,
        kananerna och perisserna.  Mitt folk r allenast en ringa hop;
        man skall nu frsamla sig mot mig och sl mig ihjl; s skall
        jag med mitt hus frgras.
034:031 Men de svarade: Skulle man d f behandla vr syster ssom en
        skka?

035:001 Och Gud sade till Jakob: St upp, drag till Betel och stanna
        dr, och res dr ett altare t den Gud som uppenbarade sig fr
        dig, nr du flydde fr din broder Esau.
035:002 D sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med
        honom: Skaffen bort de frmmande gudar som I haven bland eder,
        och renen eder och byten om klder,
035:003 och lt oss s st upp och draga till Betel; dr vill jag resa
        ett altare t den Gud som bnhrde mig, nr jag var i nd, och
        som var med mig p den vg jag vandrade.
035:004 D gvo de t Jakob alla de frmmande gudar som de hade hos sig,
        drtill ock sina rringar; och Jakob grvde ned detta under
        terebinten vid Sikem.
035:005 Sedan brto de upp; och en frskrckelse ifrn Gud kom ver de
        kringliggande stderna, s att man icke frfljde Jakobs sner.
035:006 Och Jakob kom till Lus, det r Betel, i Kanaans land, jmte allt
        det folk som var med honom.
035:007 Och han byggde dr ett altare och kallade platsen
        El-Betel, drfr att Gud dr hade uppenbarat
        sig fr honom, nr han flydde fr sin broder.
035:008 Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanfr Betel,
        under en ek; den fick namnet Grtoeken.

035:009 Och Gud uppenbarade sig ter fr Jakob, nr han hade kommit
        tillbaka frn Paddan-Aram, och vlsignade honom.
035:010 Och Gud sade till honom: Ditt namn r Jakob; men du skall icke
        mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.  S fick han
        namnet Israel.
035:011 Och Gud sade till honom: Jag r Gud den Allsmktige; var
        fruktsam och frka dig.  Ett folk, ja, skaror av folk skola
        komma av dig, och konungar skola utg frn din lnd.
035:012 Och det land som jag har givit t Abraham och Isak skall jag
        giva t dig; t din sd efter dig skall jag ock giva det landet.
035:013 Och Gud for upp frn honom, p den plats dr han hade talat med
        honom.
035:014 Men Jakob reste en stod p den plats dr han hade talat med
        honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer drp och gt
        olja ver den.
035:015 Och Jakob gav t platsen dr Gud hade talat med honom namnet
        Betel.
035:016 Sedan brto de upp frn Betel.  Och nr det nnu var ett stycke
        vg fram till Efrat, kom Rakel i barnsnd, och barnsnden blev
        henne svr.
035:017 D nu hennes barnsnd var som svrast, sade hjlpkvinnan till
        henne: Frukta icke; ty ocks denna gng fr du en son.
035:018 Men nr hon hll p att giva upp andan, ty hon skulle nu d, gav
        hon honom namnet Ben-Oni; men hans fader kallade honom
        Benjamin.
035:019 S dog Rakel, och hon blev begraven vid vgen till Efrat, det r
        Bet-Lehem.
035:020 Och Jakob reste en vrd p hennes grav; det r den som nnu i
        dag kallas Rakels gravvrd.

035:021 Och Israel brt upp drifrn och slog upp sitt tlt p andra
        sidan om Herdetornet.
035:022 Och medan Israel bodde dr i landet, gick Ruben stad och
        lgrade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick hra det.

        Och Jakob hade tolv sner.
035:023 Leas sner voro Ruben, Jakobs frstfdde, vidare Simeon, Levi,
        Juda, Isaskar och Sebulon.
035:024 Rakels sner voro Josef och Benjamin.
035:025 Bilhas, Rakels tjnstekvinnas, sner voro Dan och Naftali.
035:026 Silpas, Leas tjnstekvinnas, sner voro Gad och Aser.  Dessa
        voro Jakobs sner, och de fddes t honom i Paddan-Aram.
035:027 Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det
        r Hebron, dr Abraham och Isak hade bott ssom frmlingar.
035:028 Och Isak levde ett hundra ttio r;
035:029 drefter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina
        fder, gammal och mtt p att leva.  Och hans sner Esau och
        Jakob begrovo honom.

036:001 Detta r berttelsen om Esaus, det r Edoms, slkt.

036:002 Esau hade tagit sina hustrur bland Kanaans dttrar: Ada, hetiten
        Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till
        hiven Sibeon,
036:003 s ock Basemat, Ismaels dotter, Nebajots syster.
036:004 Och Ada fdde Elifas t Esau, men Basemat fdde Reguel.
036:005 Och Oholibama fdde Jeus, Jaelam och Kora.  Dessa voro Esaus
        sner, vilka fddes t honom i Kanaans land.

036:006 Och Esau tog sina hustrur, sina sner och dttrar och allt sitt
        husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom
        som han hade frvrvat i Kanaans land och drog till ett annat
        land och skilde sig s frn sin broder Jakob.
036:007 Ty deras godelar voro s stora att de icke kunde bo
        tillsammans; landet dr de uppehllo sig rckte icke till t
        dem, fr deras boskapshjordars skull.
036:008 Och Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd.  Esau, det r densamme
        som Edom.

036:009 Och detta r berttelsen om Esaus slkt, hans som var stamfader
        fr edomerna, i Seirs bergsbygd.
036:010 Dessa ro namnen p Esaus sner: Elifas, son till Ada, Esaus
        hustru, och Reguel, son till Basemat, Esaus hustru.
036:011 Men Elifas' sner voro Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas.
036:012 Och Timna, som var Elifas', Esaus sons, bihustru, fdde Amalek
        t Elifas.  Dessa voro sner till Ada, Esaus hustru.
036:013 Men Reguels sner voro dessa: Nahat och Sera, Samma och Missa.
        Dessa voro sner till Basemat, Esaus hustru.
036:014 Men sner till Oholibama, Esaus hustru, dotter till Ana och
        sondotter till Sibeon, voro dessa, som hon fdde t Esau: Jeus,
        Jaelam och Kora.

036:015 Dessa voro stamfurstarna bland Esaus sner: Elifas', Esaus
        frstfddes, sner voro dessa: fursten Teman, fursten Omar,
        fursten Sefo, fursten Kenas,
036:016 fursten Kora, fursten Gaetam, fursten Amalek.  Dessa voro de
        furstar som hrstammade frn Elifas, i Edoms land; dessa voro
        Adas sner.
036:017 Och dessa voro Reguels, Esaus sons, sner: fursten Nahat,
        fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa.  Dessa voro de
        furstar som hrstammade frn Reguel, i Edoms land; dessa voro
        sner till Basemat, Esaus hustru.
036:018 Och dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, sner: fursten Jeus,
        fursten Jaelam, fursten Kora.  Dessa voro de furstar som
        hrstammade frn Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.
036:019 Dessa voro Esaus sner, och dessa deras stamfurstar.  Han r
        densamme som Edom.

036:020 Dessa voro horen Seirs sner, landets frra inbyggare: Lotan,
        Sobal, Sibeon, Ana,
036:021 Dison, Eser och Disan.  Dessa voro horernas, Seirs sners,
        stamfurstar i Edoms land.
036:022 Men Lotans sner voro Hori och Hemam; och Lotans syster var
        Timna.
036:023 Och dessa voro Sobals sner: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och
        Onam.
036:024 Och dessa voro Sibeons sner: Aja och Ana; det var denne Ana som
        fann de varma kllorna i knen, nr han vaktade sin fader
        Sibeons snor.
036:025 Men dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter.
036:026 Och dessa voro Disans sner: Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
036:027 Och dessa voro Esers sner: Bilhan, Saavan och Akan.
036:028 Dessa voro Disans sner: Us och Aran.
036:029 Dessa voro horernas stamfurstar: fursten Lotan, fursten Sobal,
        fursten Sibeon, fursten Ana,
036:030 fursten Dison, fursten Eser, fursten Disan.  Dessa voro
        horernas stamfurstar i Seirs land, var furste fr sig.

036:031 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan nnu
        ngon israelitisk konung var konung dr:
036:032 Bela, Beors son, var konung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
036:033 Nr Bela dog, blev Jobab, Seras son, frn Bosra, konung efter
        honom.
036:034 Nr Jobab dog, blev Husam frn temanernas land konung efter
        honom.
036:035 Nr Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han
        som slog midjaniterna p Moabs mark; och hans stad hette Avit.
036:036 Nr Hadad dog, blev Samla frn Masreka konung efter honom.
036:037 Nr Samla dog, blev Saul frn Rehobot vid floden konung efter
        honom.
036:038 Nr Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom.
036:039 Nr Baal-Hanan, Akbors son, dog, blev Hadar konung efter honom;
        och hans stad hette Pagu, och hans hustru hette Mehetabel,
        dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.

036:040 Och dessa ro namnen p Esaus stamfurstar, efter deras slkter
        och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten
        Jetet,
036:041 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
036:042 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
036:043 fursten Magdiel, fursten Iram.  Dessa voro Edoms stamfurstar,
        efter deras boningsorter i det land de hade tagit i besittning
        --hans som ock kallas Esau, edomernas stamfader.

037:001 Men Jakob bosatte sig i det land dr hans fader hade bott ssom
        frmling, nmligen i Kanaans land.

037:002 Detta r berttelsen om Jakobs slkt.  Nr Josef var sjutton r
        gammal, gick han, jmte sina brder, i vall med fren; han fljde
        d ssom yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs,
        sner.  Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om
        dem.
037:003 Men Israel hade Josef krare n alla sina andra sner, eftersom
        han hade ftt honom p sin lderdom; och han lt gra t honom
        en fotsid livkldnad.
037:004 D nu hans brder sgo att deras fader hade honom krare n alla
        hans brder, blevo de htska mot honom och kunde icke tala
        vnligt till honom.
037:005 Drtill hade Josef en gng en drm, som han omtalade fr sina
        brder; sedan hatade de honom nnu mer.
037:006 Han sade nmligen till dem: Hren vilken drm jag har haft.
037:007 Jag tyckte att vi bundo krvar p fltet; och se, min krve
        reste sig upp och blev stende, och edra krvar stllde sig runt
        omkring och bugade sig fr min krve.
037:008 D sade hans brder till honom: Skulle du bliva vr konung, och
        skulle du rda ver oss?  Och de hatade honom nnu mer fr hans
        drmmars skull och fr vad han hade sagt.

037:009 Sedan hade han nnu en annan drm som han frtljde fr sina
        brder; han sade: Hren, jag har haft nnu en drm.  Jag tyckte
        att solen och mnen och elva stjrnor bugade sig fr mig.
037:010 Nr han frtljde detta fr sin fader och sina brder, bannade
        hans fader honom och sade till honom: Vad r detta fr en drm
        som du har haft?  Skulle d jag och din moder och dina brder
        komma och buga oss ned till jorden fr dig?
037:011 Och hans brder avundades honom; men hans fader bevarade detta i
        sitt minne.

037:012 D nu en gng hans brder hade gtt bort fr att vakta sin
        faders fr i Sikem,
037:013 sade Israel till Josef: Se, dina brder vakta fren i Sikem;
        gr dig redo, jag vill snda dig till dem.  Han svarade honom:
        Jag r redo.
037:014 D sade han till honom: G och se efter, om det str vl till
        med dina brder, och om det str vl till med fren, och kom
        tillbaka till mig med svar.  S snde han honom stad frn
        Hebrons dal, och han kom till Sikem.
037:015 Dr mtte han en man, medan han gick omkring villrdig p
        fltet; och mannen frgade honom: Vad sker du?
037:016 Han svarade: Jag sker efter mina brder; sg mig var de vakta
        sin hjord.
037:017 Mannen svarade: De hava brutit upp hrifrn; ty jag hrde dem
        sga: 'Lt oss g till Dotain.'  D gick Josef vidare efter
        sina brder och fann dem i Dotan.
037:018 Nr de nu p avstnd fingo se honom, innan han nnu hade hunnit
        fram till dem, lade de rd om att dda honom.
037:019 De sade till varandra: Se, dr kommer drmmaren.
037:020 Upp, lt oss drpa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna
        vi sga att ett vilddjur har tit upp honom.  S f vi se huru
        det gr med hans drmmar.
037:021 Men nr Ruben hrde detta, ville han rdda honom undan deras
        hnder och sade: Lt oss icke sl ihjl honom.
037:022 Ytterligare sade Ruben till dem: Utgjuten icke blod; kasten
        honom i brunnen hr i knen, men bren icke hand p honom.  Han
        ville nmligen rdda honom undan deras hnder och fra honom
        tillbaka till hans fader.
037:023 D nu Josef kom fram till sina brder, togo de av honom hans
        livkldnad, den fotsida kldnaden som han hade p sig,
037:024 och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var
        tom, intet vatten fanns dri.
037:025 Drefter satte de sig ned fr att ta.  Nr de d lyfte upp sina
        gon, fingo de se ett tg av ismaeliter komma frn Gilead, och
        deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och
        ladanum; de voro p vg med detta ned till Egypten.
037:026 D sade Juda till sina brder: Vad gagn hava vi drav att vi
        drpa vr broder och dlja hans blod?
037:027 Nej, lt oss slja honom till ismaeliterna; m vr hand icke
        komma vid honom, ty han r ju vr broder, vrt eget ktt.  Och
        hans brder lydde honom.
037:028 D nu midjanitiska kpmn kommo dr frbi, drogo de upp Josef ur
        brunnen; och de slde Josef fr tjugu siklar silver till
        ismaeliterna.  Dessa frde s Josef till Egypten.

037:029 Nr sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, d fanns Josef
        icke i brunnen.  D rev han snder sina klder
037:030 och vnde tillbaka till sina brder och sade: Gossen r icke
        dr, vart skall jag nu taga vgen?
037:031 Men de togo Josefs livkldnad och slaktade en bock och doppade
        kldnaden i blodet;
037:032 drefter snde de den fotsida livkldnaden hem till sin fader
        och lto sga: Denna har vi funnit; se efter, om det r din
        sons livkldnad eller icke.
037:033 Och han knde igen den och sade: Det r min sons livkldnad;
        ett vilddjur har tit upp honom, frvisso r Josef ihjlriven.
037:034 Och Jakob rev snder sina klder och svepte scktyg om sina
        lnder och srjde sin son i lng tid.
037:035 Och alla hans sner och alla hans dttrar kommo fr att trsta
        honom; men han ville icke lta trsta sig, utan sade: Jag skall
        med sorg fara ned i ddsriket till min son.  S begrt hans
        fader honom.

037:036 Men medaniterna frde honom till Egypten och slde honom till
        Potifar, som var hovman hos Farao och hvitsman fr drabanterna.

038:001 Vid den tiden begav sig Juda stad bort ifrn sina brder och
        slt sig till en man i Adullam, som hette Hira.
038:002 Dr fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua,
        och han tog henne till sig och gick in till henne.
038:003 Och hon blev havande och fdde en son, och han fick namnet Er.
038:004 ter blev hon havande och fdde en son och gav honom namnet
        Onan.
038:005 Och hon fdde nnu en son, och t denne gav hon namnet Sela; och
        nr han fddes, var Juda i Kesib.
038:006 Och Juda tog t Er, sin frstfdde, en hustru som hette Tamar.
038:007 Men Er, Judas frstfdde, misshagade HERREN; drfr ddade
        HERREN honom.
038:008 D sade Juda till Onan: G in till din broders hustru, kta
        henne i din broders stlle och skaffa avkomma t din broder.
038:009 Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans
        egen, lt han, nr han gick in till sin broders hustru, det
        spillas p jorden, fr att icke giva avkomma t sin broder.
038:010 Men det misshagade HERREN att han gjorde s; drfr ddade han
        ocks honom.
038:011 D sade Juda till sin sonhustru Tamar: Stanna ssom nka i din
        faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.  Han
        fruktade nmligen att annars ocks denne skulle d, likasom hans
        brder.  S gick Tamar bort och stannade i sin faders hus.

038:012 En lng tid drefter dog Suas dotter, Judas hustru.  Och efter
        sorgetidens slut gick Juda med sin vn adullamiten Hira upp till
        Timna, fr att se efter dem som klippte hans fr.
038:013 Nr man nu berttade fr Tamar att hennes svrfader gick upp
        till Timna fr att klippa sina fr,
038:014 lade hon av sig sina nkeklder och betckte sig med en slja
        och hljde in sig och satte sig vid porten till Enaim p vgen
        till Timna.  Ty hon sg, att fastn Sela var fullvuxen, blev hon
        likvl icke given t honom till hustru.
038:015 D nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en skka; hon
        hade ju nmligen sitt ansikte betckt.
038:016 Och han vek av till henne, dr hon satt vid vgen, och sade:
        Kom, lt mig g in till dig.  Ty han visste icke att det var
        hans sonhustru.  Hon svarade: Vad vill du giva mig fr att f
        g in till mig?
038:017 Han sade: Jag vill snda dig en killing ur min hjord.  Hon
        svarade: Ja, om du giver mig pant, till dess du snder den.
038:018 Han sade: Vad skall jag d giva dig i pant?  Hon svarade: Din
        signetring, din snodd och staven som du har i din hand.  D gav
        han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande
        genom honom.
038:019 Och hon stod upp och gick drifrn och lade av sin slja och
        kldde sig ter i sina nkeklder.
038:020 Och Juda snde killingen med sin vn adullamiten, fr att f
        igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke.
038:021 Och han frgade folket dr p orten och sade: Var r
        tempeltrnan, hon som satt i Enaim vid vgen?  De svarade: Hr
        har ingen tempeltrna varit.
038:022 Och han kom tillbaka till Juda och sade: Jag har icke funnit
        henne; drtill sger folket p orten att ingen tempeltrna har
        varit dr.
038:023 D sade Juda: M hon d behlla det, s att vi icke draga
        smlek ver oss.  Jag har nu snt killingen, men du har icke
        funnit henne.

038:024 Vid pass tre mnader drefter blev s berttat fr Juda: Din
        sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit
        havande.  Juda sade: Fren ut henne till att brnnas.
038:025 Men nr hon frdes ut, snde hon bud till sin svrfader och lt
        sga: Genom en man som r gare till detta har jag blivit
        havande.  Och hon lt sga: Se efter, vem denna signetring,
        dessa snodder och denna stav tillhra.
038:026 Och Juda knde igen dem och sade: Hon r i sin rtt mot mig,
        eftersom jag icke har givit henne t min son Sela.  Men han kom
        icke mer vid henne.

038:027 Nr hon nu skulle fda, se, d funnos tvillingar i hennes liv.
038:028 Och i fdslostunden stack den ene fram en hand; d tog
        hjlpkvinnan en rd trd och band den om hans hand och sade:
        Denne kom frst fram.
038:029 Men nr han drefter ter drog sin hand tillbaka, se, d kom
        hans broder fram; och hon sade: Varfr har du trngt dig fram?
        Och han fick namnet Peres.
038:030 Drefter kom hans broder fram, han som hade den rda trden om
        sin hand, och han fick namnet Sera.

039:001 Och Josef frdes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman
        hos Farao och hvitsman fr drabanterna, en egyptisk man, kpte
        honom av ismaeliterna som hade frt honom ditned.
039:002 Och HERREN var med Josef, s att han blev en lyckosam man.  Och
        han vistades i sin herres, egyptierns, hus;
039:003 och hans herre sg att HERREN var med honom, ty allt vad han
        gjorde lt HERREN lyckas vl under hans hand.
039:004 Och Josef fann nd fr hans gon och fick betjna honom.  Och
        han satte honom ver sitt hus, och allt vad han gde lmnade han
        i hans vrd.
039:005 Och frn den stund d han hade satt honom ver sitt hus och ver
        allt vad han gde, vlsignade HERREN egyptierns hus, fr Josefs
        skull; och HERRENS vlsignelse vilade ver allt vad han gde,
        hemma och p marken.
039:006 Drfr verlt han i Josefs vrd allt vad han gde, och sedan
        han hade ftt honom till sin hjlp, bekymrade han sig icke om
        ngot, utom maten som han sjlv t.

        Men Josef hade en skn gestalt och var skn att skda.
039:007 Och efter en tid hnde sig att hans herres hustru kastade sina
        gon p Josef och sade: Ligg hos mig.
039:008 Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: Se,
        alltsedan min herre har tagit mig till sin hjlp, bekymrar han
        sig icke om ngot i huset, och allt vad han ger har han lmnat
        i min vrd.
039:009 Han har i detta hus icke strre makt n jag, och intet annat har
        han frbehllit sig n dig allena, eftersom du r hans hustru.
        Huru skulle jag d kunna gra s mycket ont och synda mot Gud?
039:010 Och fastn hon talade sdant dag efter dag till Josef, hrde han
        dock icke p henne och ville icke ligga hos henne eller vara med
        henne.
039:011 Men en dag d han kom in i huset fr att frrtta sina sysslor,
        och ingen av husfolket var tillstdes drinne,
039:012 fattade hon honom i manteln och sade: Ligg hos mig.  Men han
        lmnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut.
039:013 D hon nu sg att han hade lmnat sin mantel i hennes hand och
        flytt ut,
039:014 ropade hon p sitt husfolk och sade till dem: Sen hr, han har
        frt hit till oss en hebreisk man, fr att denne skulle locka
        oss till lttfrdighet.  Han kom in till mig och ville ligga hos
        mig; men jag ropade med hg rst.
039:015 Och nr han hrde att jag hov upp min rst och ropade, lmnade
        han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.
039:016 Och hon lt hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre
        kom hem;
039:017 d berttade hon fr honom detsamma; hon sade: Den hebreiske
        tjnaren som du har frt hit till oss kom in till mig, och
        ville locka mig till lttfrdighet.
039:018 Men d jag hov upp min rst och ropade, lmnade han sin mantel
        kvar hos mig och flydde ut.
039:019 Nr nu hans herre hrde vad hans hustru berttade fr honom,
        nmligen att hans tjnare hade betett sig mot henne p detta
        stt, blev hans vrede upptnd.
039:020 Och Josefs herre tog honom och lt stta honom i det fngelse
        dr konungens fngar sutto fngslade; dr fick han d vara i
        fngelse.
039:021 Men HERREN var med Josef och frskaffade honom ynnest och lt
        honom finna nd hos frestndaren fr fngelset.
039:022 Och frestndaren fr fngelset lt alla fngar som sutto i
        fngelset st under Josefs uppsikt; och allt vad dr skulle
        gras, det gjordes genom honom.
039:023 Frestndaren fr fngelset tog sig alls icke av ngot som Josef
        hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde,
        det lt HERREN lyckas vl.

040:001 En tid hrefter hnde sig att den egyptiske konungens munsknk
        och hans bagare frsyndade sig mot sin herre, konungen av
        Egypten.
040:002 Och Farao blev frtrnad p sina tv hovmn, verste munsknken
        och verste bagaren,
040:003 och lt stta dem i frvar i drabanthvitsmannens hus, i samma
        fngelse dr Josef satt fngen.
040:004 Och hvitsmannen fr drabanterna anstllde Josef hos dem till
        att betjna dem; och de sutto dr i frvar en tid.

040:005 Medan nu den egyptiske konungens munsknk och bagare sutto
        fngna i fngelset, hade de bda under samma natt var sin drm,
        vardera med sin srskilda betydelse.
040:006 Och nr Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de
        voro bedrvade.
040:007 D frgade han Faraos hovmn, som med honom sutto i frvar i
        hans herres hus: Varfr sen I s sorgsna ut i dag?
040:008 De svarade honom: Vi hava haft en drm, och ingen finnes, som
        kan uttyda den.  Josef sade till dem: Att giva uttydningen r
        ju Guds sak; frtljen drmmen fr mig.

040:009 D frtljde verste munsknken sin drm fr Josef och sade till
        honom: Jag drmde att ett vintrd stod framfr mig;
040:010 p vintrdet voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott,
        s slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor.
040:011 Och jag hade Faraos bgare i min hand, och jag tog druvorna och
        pressade ut dem i Faraos bgare och gav Farao bgaren i handen.
040:012 D sade Josef till honom: Detta r uttydningen: de tre rankorna
        betyda tre dagar;
040:013 om tre dagar skall Farao upphja ditt huvud och stta dig ter
        p din plats, s att du fr giva Farao bgaren i handen likasom
        frut, d du var hans munsknk.
040:014 Men tnk p mig, nr det gr dig vl, s att du gr
        barmhrtighet med mig och nmner om mig fr Farao och skaffar
        mig ut frn detta hus;
040:015 ty jag r med ortt bortfrd frn hebrernas land, och icke
        heller hr har jag gjort ngot varfr jag borde sttas i
        fngelse.

040:016 D nu verste bagaren sg att Josef hade givit en god uttydning,
        sade han till honom: Ocks jag hade en drm.  Jag tyckte att
        jag bar tre vetebrdskorgar p mitt huvud.
040:017 Och i den versta korgen funnos bakverk av alla slag, sdant som
        Farao plgar ta; men fglarna to drav ur korgen p mitt
        huvud.
040:018 D svarade Josef och sade: Detta r uttydningen: de tre
        korgarna betyda tre dagar;
040:019 om tre dagar skall Farao upphja ditt huvud och taga det av
        dig; han skall upphnga dig p tr, och fglarna skola ta ditt
        ktt.

040:020 P tredje dagen drefter, d det var Faraos fdelsedag, gjorde
        denne ett gstabud fr alla sina tjnare.  D upphjde han, bland
        sina tjnare, svl verste munsknkens huvud som verste
        bagarens.
040:021 Han insatte verste munsknken ter i hans mbete, s att han
        fick giva Farao bgaren i handen;
040:022 men verste bagaren lt han upphnga, ssom Josef hade sagt dem
        i sin uttydning.
040:023 Men verste munsknken tnkte icke p Josef, utan glmde honom.

041:001 Tv r drefter hnde sig att Farao hade en drm.  Han tyckte
        sig st vid Nilfloden.
041:002 Och han sg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och
        de betade i vassen.
041:003 Sedan sg han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur
        floden; och de stllde sig bredvid de frra korna p stranden av
        floden.
041:004 Och de fula och magra korna to upp de sju vackra och feta
        korna.  Drefter vaknade Farao.
041:005 Men han somnade ter in och sg d i drmmen sju ax, frodiga och
        vackra, vxa p samma str.
041:006 Sedan sg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av
        stanvinden;
041:007 och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen.
        Drefter vaknade Farao och fann att det var en drm.

041:008 D han nu om morgonen var orolig till sinnes, snde han ut och
        lt kalla till sig alla spmn och alla vise i Egypten.  Och
        Farao frtljde sina drmmar fr dem; men ingen fanns, som kunde
        uttyda dem fr Farao.
041:009 D talade verste munsknken till Farao och sade: Jag mste i
        dag pminna om mina synder.
041:010 Nr Farao en gng var frtrnad p sina tjnare, satte han mig
        jmte verste bagaren i fngelse i drabanthvitsmannens hus.
041:011 D hade vi bda, jag och han, under samma natt en drm, och vra
        drmmar hade var sin srskilda betydelse.
041:012 Och jmte oss var dr en ung hebr, som var tjnare hos
        hvitsmannen fr drabanterna.  Fr honom frtljde vi vra
        drmmar, och han uttydde dem fr oss; efter som var och en hade
        drmt gav han en uttydning.
041:013 Och ssom han uttydde fr oss, s gick det.  Jag blev ter
        insatt p min plats, och den andre blev upphngd.

041:014 D snde Farao och lt kalla Josef till sig; och man skyndade
        att fra honom ut ur fngelset.  Och han lt raka sig och bytte
        om klder och kom infr Farao.
041:015 Och Farao sade till Josef: Jag har haft en drm, och ingen
        finnes, som kan uttyda den.  Men jag har hrt sgas om dig, att
        allenast du fr hra en drm, kan du uttyda den.
041:016 Josef svarade Farao och sade: I min makt str det icke; men Gud
        skall giva Farao ett lyckosamt svar.
041:017 D sade Farao till Josef: Jag drmde att jag stod p stranden
        av Nilfloden.
041:018 Och jag sg sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de
        betade i vassen.
041:019 Sedan sg jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula
        och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett ngra s fula
        som dessa.
041:020 Och de magra och fula korna to upp de sju frsta, feta korna.
041:021 Men nr de hade svljt ned dem, kunde man icke mrka att de hade
        svljt ned dem, utan de frblevo fula ssom frut.  Drefter
        vaknade jag.
041:022 ter drmde jag och sg d sju ax, fulla och vackra, vxa p
        samma str.
041:023 Sedan sg jag sju andra ax skjuta upp, frtorkade, tunna och
        svedda av stanvinden;
041:024 och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen.  Detta omtalade
        jag fr spmnnen; men ingen fanns, som kunde frklara det fr
        mig.

041:025 D sade Josef till Farao: Faraos drmmar hava en och samma
        betydelse; vad Gud mnar gra, det har han frkunnat fr Farao.
041:026 De sju vackra korna betyda sju r, de sju vackra axen betyda ock
        sju r; drmmarna hava en och samma betydelse.
041:027 Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda
        sju r, s ock de sju tomma axen, de som voro svedda av
        stanvinden; sju hungerr skola nmligen komma.
041:028 Detta menade jag, nr jag sade till Farao: Vad Gud mnar gra,
        det har han ltit Farao veta.
041:029 Se, sju r skola komma med stor ymnighet ver hela Egyptens
        land.
041:030 Men efter dem skola sju hungerr intrffa, sdana att man skall
        frgta all den frra ymnigheten i Egyptens land, och
        hungersnden skall frtra landet.
041:031 Och man skall icke hava ngot minne av den frra ymnigheten i
        landet, fr den hungersnds skull som sedan kommer, ty den skall
        bliva mycket svr.
041:032 Men att Farao har haft drmmen tv gnger, det betyder att detta
        r av Gud fast bestmt, och att Gud skall lta det ske snart.
041:033 M nu allts Farao utse en frstndig och vis man, som han kan
        stta ver Egyptens land.
041:034 M Farao gra s; m han ock frordna tillsyningsmn ver landet
        och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de
        sju ymniga ren.
041:035 M man under dessa kommande goda r samla in allt som kan tjna
        till fda och hopfra sd under Faraos vrd i stderna, fr att
        tjna till fda, och m man sedan frvara den,
041:036 s att dessa fdomnen finnas att tillg fr landet under de sju
        hungerr som skola komma ver Egyptens land.  S skall landet
        icke behva frgs genom hungersnden.

041:037 Det talet behagade Farao och alla hans tjnare.
041:038 Och Farao sade till sina tjnare: Kunna vi finna ngon i vilken
        Guds Ande s r som i denne?
041:039 Och Farao sade till Josef: Eftersom Gud har kungjort fr dig
        allt detta, finnes ingen som r s frstndig och vis som du.
041:040 Du skall frest mitt hus, och efter dina befallningar skall
        allt mitt folk rtta sig; allenast dri att tronen frbliver min
        vill jag vara frmer n du.
041:041 Ytterligare sade Farao till Josef: Jag stter dig nu ver hela
        Egyptens land.
041:042 Och Farao tog ringen av sin hand och satte den p Josefs hand
        och lt klda honom i klder av fint linne och hngde den
        gyllene kedjan om hans hals.
041:043 Och han lt honom ka i vagnen nrmast efter sin egen, och man
        utropade framfr honom abrek.  Och han satte
        honom ver hela Egyptens land.
041:044 Och Farao sade till Josef: Jag r Farao; utan din vilja skall
        ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.
041:045 Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till
        hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prsten i On.  Och Josef
        begav sig ut och besg Egyptens land.

041:046 Josef var trettio r gammal, nr han stod infr Farao, konungen i
        Egypten.  Och Josef gick ut ifrn Farao och frdades omkring i
        hela Egyptens land.
041:047 Och landet gav under de sju ymniga ren avkastning i verfld;
041:048 och under dessa sju r som kommo i Egyptens land samlade han in
        allt som kunde tjna till fda och lade upp det i stderna.  I
        var srskild stad lade han upp de fdomnen som man hmtade
        ifrn flten dromkring.
041:049 S hopfrde Josef sd i stor myckenhet, ssom sanden i havet,
        till dess man mste upphra att hlla rkning p den, eftersom
        det var omjligt att hlla rkning p den.

041:050 Och t Josef fddes tv sner, innan ngot hungerr kom; de
        fddes t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, prsten i On.
041:051 Och Josef gav t den frstfdde namnet
        Manasse, ty, sade han, Gud har ltit mig
        frgta all min olycka och hela min faders hus.
041:052 Och t den andre gav han namnet Efraim, ty,
        sade han, Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land.

041:053 Men de sju ymniga ren som frst hade kommit i Egyptens land
        gingo till nda;
041:054 sedan begynte de sju hungerren, ssom Josef hade frutsagt.
        Och hungersnd uppstod i alla andra lnder; men i Egyptens land
        fanns brd verallt.
041:055 Och nr hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till
        Farao efter brd, sade Farao till alla egyptier: Gn till
        Josef, och gren vad han sger eder.
041:056 Nr nu allts hungersnd var ver hela landet, ppnade Josef
        alla frrdshus och slde sd t egyptierna.  Men hungersnden
        blev allt strre i Egyptens land;
041:057 och frn alla lnder kom man till Josef i Egypten fr att kpa
        sd, ty hungersnden blev allt strre i alla lnder.

042:001 Men nr Jakob frnam att sd fanns i Egypten, sade han till sina
        sner: Varfr stn I s rdlsa?
042:002 Och han sade vidare: Se, jag har hrt att i Egypten finnes sd;
        faren ditned och kpen drifrn sd t oss, fr att vi m leva
        och icke d.
042:003 D foro tio av Josefs brder ned fr att kpa sd i Egypten.
042:004 Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob snd stad med
        sina brder, ty han fruktade att ngon olycka kunde hnda honom.
042:005 S kommo d, bland de andra, ocks Israels sner fr att kpa
        sd; ty hungersnd rdde i Kanaans land.

042:006 Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som
        slde sd t allt folket i landet.  D nu Josefs brder kommo
        dit, fllo de ned till jorden p sitt ansikte infr honom.
042:007 Nr d Josef fick se sina brder, knde han igen dem; men han
        stllde sig frmmande mot dem och tilltalade dem hrt och
        frgade dem: Varifrn kommen I?  De svarade: Frn Kanaans
        land, fr att kpa sd till fda t oss.
042:008 Och fastn Josef knde igen sina brder, knde de icke igen
        honom.
042:009 Men Josef tnkte p de drmmar som han hade drmt om dem.  Och
        han sade till dem: I ren spejare, I haven kommit fr att se
        efter, var landet r utan skydd.
042:010 De svarade honom: Nej, herre, dina tjnare hava kommit fr att
        kpa sd till fda t sig.
042:011 Vi ro alla sner till en och samma man; vi ro redliga mn,
        dina tjnare ro inga spejare.
042:012 Men han sade till dem: Jo, I haven kommit fr att se efter, var
        landet r utan skydd.
042:013 De svarade: Vi, dina tjnare, ro tolv brder, sner till en
        och samma man i Kanaans land; men den yngste r nu hemma hos vr
        fader, och en r icke mer till.
042:014 Josef sade till dem: Det r ssom jag sade eder: I ren
        spejare.
042:015 Och p detta stt vill jag prva eder: s sant Farao lever,
        I skolen icke slippa hrifrn, med mindre eder yngste broder
        kommer hit.
042:016 En av eder m fara och hmta hit eder broder.  Men I andra
        skolen stanna ssom fngar, fr att jag s m prva om I haven
        talat sanning.  Ty om s icke r, d ren I spejare, s sant
        Farao lever.
042:017 Drefter lt han hlla dem allasammans i fngelse under tre
        dagar.

042:018 Men p tredje dagen sade Josef till dem: Om I viljen leva, s
        gren p detta stt, ty jag fruktar Gud:
042:019 ren I redliga mn, s m en av eder, I brder, stanna ssom
        fnge i huset dr I haven suttit fngslade; men I andra mn fara
        eder vg, och fra hem med eder den sd som I haven kpt till
        hjlp mot hungersnden hemma hos eder.
042:020 Fren sedan eder yngste broder hit till mig; om s edra ord visa
        sig vara sanna, skolen I slippa att d.  Och de mste gra s.
042:021 Men de sade till varandra: Frvisso hava vi dragit skuld ver
        oss genom det som vi gjorde mot vr broder; ty vi sgo hans
        sjls ngest, nr han bad oss om misskund, och vi ville dock
        icke lyssna till honom.  Drfr hava vi sjlva kommit i denna
        ngest.
042:022 Ruben svarade dem: Sade jag icke till eder: 'Frsynden eder
        icke p gossen'?  Men I lyssnaden icke till mig; se, drfr
        utkrves nu hans blod.
042:023 Men de visste icke att Josef frstod detta, ty han talade med
        dem genom tolk.
042:024 Och han vnde sig bort ifrn dem och grt.  Sedan vnde han sig
        ter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras
        krets och lt fngsla honom infr deras gon.

042:025 Och Josef bjd att man skulle fylla deras sckar med sd, och
        lgga vars och ens penningar tillbaka i hans sck, och giva dem
        kost fr resan.  Och man gjorde s med dem.
042:026 Och de lastade sden p sina snor och foro drifrn.
042:027 Men nr vid ett vilostlle en av dem ppnade sin sck fr att
        giva foder t sin sna, fick han se sina penningar ligga verst
        i scken.
042:028 D sade han till sina brder: Mina penningar hava blivit lagda
        hit tillbaka; se, de ro hr i min sck.  D blevo de utom sig
        av hpnad och sgo frskrckta p varandra och sade: Vad har
        Gud gjort mot oss!

042:029 Nr de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, berttade
        de fr honom allt vad som hade hnt dem och sade:
042:030 Mannen som var herre dr i landet tilltalade oss hrt och
        behandlade oss ssom om vi ville bespeja landet.
042:031 Men vi sade till honom: 'Vi ro redliga mn och inga spejare;
042:032 vi ro tolv brder, samma faders sner; en r icke mer till, och
        den yngste r nu hemma hos vr fader i Kanaans land.'
042:033 Men mannen som var herre i landet svarade oss: 'Drav skall jag
        veta att I ren redliga mn: lmnen kvar hos mig en av eder, I
        brder; tagen s vad I haven kpt till hjlp mot hungersnden
        hemma hos eder, och faren eder vg.
042:034 Sedan mn I fra eder yngste broder hit till mig, s kan jag
        veta att I icke ren spejare, utan redliga mn.  D skall jag
        giva eder broder tillbaka t eder, och I skolen fritt f draga
        omkring i landet.

042:035 Nr de sedan tmde sina sckar, fann var och en sin penningpung
        i sin sck.  Och d de och deras fader fingo se penningpungarna,
        blevo de frskrckta.
042:036 Och Jakob, deras fader, sade till dem: I gren mig barnls;
        Josef r borta, Simeon r borta, Benjamin viljen I ock taga
        ifrn mig; ver mig kommer allt detta.
042:037 D svarade Ruben sin fader och sade: Mina bda sner m du
        dda, om jag icke fr honom ter till dig.  Anfrtro honom t
        mig, jag skall fra honom tillbaka till dig.
042:038 Men han svarade: Min son fr icke fara ditned med eder.  Hans
        broder r ju dd, och han r allena kvar; om nu ngon olycka
        hnde honom p den resa I viljen fretaga, s skullen I bringa
        mina gr hr med sorg ned i ddsriket.

043:001 Men hungersnden var svr i landet.
043:002 Och nr de hade frtrt den sd som de hade hmtat frn Egypten,
        sade deras fader till dem: Faren tillbaka och kpen litet sd
        till fda t oss.
043:003 Men Juda svarade honom och sade: Mannen betygade hgtidligt och
        sade till oss: 'I fn icke komma infr mitt ansikte, med mindre
        eder broder r med eder.'
043:004 Om du nu lter vr broder flja med oss, s skola vi fara ned
        och kpa sd till fda t dig.
043:005 Men om du icke lter honom flja med oss, s vilja vi icke fara,
        ty mannen sade till oss: 'I fn icke komma infr mitt ansikte,
        med mindre eder broder r med eder.'
043:006 D sade Israel: Varfr gjorden I s illa mot mig och berttaden
        fr mannen att I haden nnu en broder?
043:007 De svarade: Mannen frgade noga om oss och vr slkt; han sade:
        'Lever eder fader nnu?  Haven I ngon broder?'  D omtalade vi
        fr honom huru det frhll sig.  Kunde vi veta att han skulle
        sga: 'Fren eder broder hitned'?
043:008 Och Juda sade till sin fader Israel: Lt ynglingen flja med
        mig, s vilja vi st upp och begiva oss stad, fr att vi m
        leva och icke d, vi sjlva och du och vra kvinnor och barn.
043:009 Jag vill ansvara fr honom; av min hand m du utkrva honom.  Om
        jag icke fr honom ter till dig och stller honom infr ditt
        ansikte, s vill jag vara en syndare infr dig i all min tid.
043:010 Sannerligen, om vi icke hade drjt s lnge, s skulle vi redan
        hava varit tillbaka fr andra gngen.
043:011 D svarade deras fader Israel dem: Mste det s vara, s gren
        nu p detta stt: tagen av landets bsta frukt i edra sckar och
        fren det till mannen ssom sknk, litet balsam och litet
        honung, dragantgummi och ladanum, pistacientter och mandlar.
043:012 Och tagen dubbla summan penningar med eder, s att I fren
        tillbaka dit med eder de penningar som I haven ftt igen verst
        i edra sckar.  Kanhnda var det ett misstag.
043:013 Tagen ock eder broder med eder, och stn upp och faren tillbaka
        till mannen.
043:014 Men Gud den Allsmktige lte eder finna barmhrtighet infr
        mannen, s att han tillstdjer eder andre broder och Benjamin
        att tervnda med eder.  Men skall jag bliva barnls, s m det
        d ske.

043:015 D togo mnnen de nmnda sknkerna och togo med sig dubbla
        summan penningar, drtill ock Benjamin, och stodo upp och foro
        ned till Egypten och trdde infr Josef.
043:016 D nu Josef sg att Benjamin var med dem, sade han till sin
        hovmstare: Fr dessa mn in i mitt hus; och lt slakta och
        tillreda en mltid, ty mnnen skola ta middag med mig.
043:017 Och mannen gjorde ssom Josef hade sagt och frde mnnen in i
        Josefs hus.
043:018 Och mnnen blevo frskrckta, nr de frdes in i Josefs hus; de
        sade: Det r p grund av penningarna vi fras hitin, de
        penningar som frra gngen kommo tillbaka i vra sckar; ty han
        vill nu strta sig p oss och verfalla oss och gra oss sjlva
        till trlar och taga ifrn oss vra snor.
043:019 Och de trdde fram till Josefs hovmstare och talade med honom
        vid ingngen till huset
043:020 och sade: Hr oss, herre.  Nr vi frra gngen voro hrnere fr
        att kpa sd till fda t oss
043:021 och sedan kommo till ett vilostlle och ppnade vra sckar, d
        fann var och en av oss sina penningar verst i sin sck,
        penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu frt tillbaka
        med oss.
043:022 Och vi hava tagit andra penningar med oss fr att kpa sd till
        fda t oss.  Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i vra
        sckar.
043:023 D svarade han: Varen vid gott mod, frukten icke; det r eder
        Gud och eder faders Gud som har ltit eder finna en skatt i edra
        sckar; edra penningar har jag ftt.  Sedan hmtade han Simeon
        ut till dem.
043:024 Och han frde mnnen in i Josefs hus och gav dem vatten till att
        tv sina ftter och gav foder t deras snor.
043:025 Och de stllde i ordning sina sknker, till dess Josef skulle
        komma hem om middagen; ty de hade ftt hra att de skulle ta
        dr.

043:026 Nr sedan Josef hade kommit hem, frde de sknkerna, som de hade
        med sig, in till honom i huset och fllo ned fr honom till
        jorden.
043:027 Och han hlsade dem och frgade: Str det vl till med eder
        fader, den gamle, som I taladen om?  Lever han nnu?
043:028 De svarade: Ja, det str vl till med vr fader, din tjnare;
        han lever nnu.  Och de bugade sig och fllo ned fr honom.
043:029 Och nr han lyfte upp sina gon och fick se sin broder Benjamin,
        sin moders son, frgade han: r detta eder yngste broder, den
        som I taladen om med mig?  Drp sade han: Gud vare dig ndig,
        min son.
043:030 Men Josef brt av sitt tal, ty hans hjrta upprrdes av krlek
        till brodern, och han skte tillflle att grta ut och gick in i
        sin kammare och grt dr.
043:031 Drefter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han ter ut
        och betvang sig och sade: Stten fram mat.
043:032 Och de satte fram srskilt fr honom och srskilt fr dem och
        srskilt fr de egyptier som to tillsammans med honom; ty
        egyptierna f icke ta tillsammans med hebrerna; sdant r
        nmligen en styggelse fr egyptierna.
043:033 Och de fingo sina platser mitt emot honom, den frstfdde frmst
        ssom den frstfdde, sedan de yngre, var och en efter sin
        lder; och mnnen sgo med frundran p varandra.
043:034 Och han lt bra till dem av rtterna p sitt bord, och Benjamin
        fick fem gnger s mycket som var och en av de andra.  Och de
        drucko sig glada med honom.

044:001 Drefter bjd han sin hovmstare och sade: Fyll mnnens sckar
        med sd, s mycket de kunna rymma, och lgg vars och ens
        penningar verst i hans sck.
044:002 Och min bgare, silverbgaren, skall du lgga verst i den
        yngstes sck, tillika med penningarna fr hans sd.  Och han
        gjorde ssom Josef hade sagt.
044:003 Om morgonen, d det blev dager, fingo mnnen fara med sina
        snor.
044:004 Men nr de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef
        till sin hovmstare: St upp och stt efter mnnen; och nr du
        hinner upp dem, s sg till dem: 'Varfr haven I lnat gott med
        ont?
044:005 Det r ju just den bgaren som min herre dricker ur, och som han
        plgar sp med.  Det r en ond grning I haven gjort.'

044:006 Nr han nu hann upp dem, sade han detta till dem.
044:007 D svarade de honom: Varfr talar min herre s?  Bort det, att
        dina tjnare skulle gra sdant!
044:008 De penningar som vi funno verst i vra sckar hava vi ju frt
        tillbaka till dig frn Kanaans land.  Huru skulle vi d kunna
        vilja stjla silver eller guld ur din herres hus?
044:009 Den bland dina tjnare, som den finnes hos, han m d; drtill
        vilja vi andra bliva min herres trlar.
044:010 Han svarade: Ja, vare det ssom I haven sagt; den som den
        finnes hos, han skall bliva min trl.  Men I andra skolen vara
        utan skuld.
044:011 Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin sck p jorden,
        och ppnade var och en sin sck.
044:012 Och han begynte att ska hos den ldste och slutade hos den
        yngste; och bgaren fanns i Benjamins sck.
044:013 D revo de snder sina klder och lastade ter var och en sin
        sna och vnde tillbaka till staden.

044:014 Och Juda och hans brder gingo in i Josefs hus, dr denne nnu
        var kvar; och de fllo ned till jorden fr honom.
044:015 D sade Josef till dem: Vad haven I gjort!  Frstoden I icke
        att en man sdan som jag kan sp?
044:016 Juda svarade: Vad skola vi sga till min herre, vad skola vi
        tala, och huru skola vi rttfrdiga oss?  Gud har funnit dina
        tjnares missgrning.  Se, vi ro min herres trlar, vi andra
        svl som den som bgaren har blivit funnen hos.
044:017 Men han sade: Bort det, att jag skulle s gra!  Den som
        bgaren har blivit funnen hos, han skall bliva min trl.  Men I
        andra mn i frid fara hem till eder fader.

044:018 D trdde Juda fram till honom och sade: Hr mig, herre; lt
        din tjnare tala ett ord infr min herre, och m din vrede icke
        upptndas mot din tjnare; ty du r ssom Farao.
044:019 Min herre frgade sina tjnare och sade: 'Haven I eder fader
        eller ngon broder nnu drhemma?'
044:020 Och vi svarade min herre: 'Vi hava en ldrig fader och en son
        till honom, en som r fdd p hans lderdom och nnu r ung; men
        en broder till denne r dd, s att han allena r kvar efter sin
        moder, och hans fader har honom kr.'
044:021 D sade du till dina tjnare: 'Fren honom hitned till mig, s
        att jag kan lta mitt ga vila p honom.'
044:022 Och vi svarade min herre: 'Ynglingen kan icke lmna sin fader,
        ty om han lmnade sin fader, s skulle denne d.'
044:023 Men du sade till dina tjnare: 'Om eder yngste broder icke
        fljer med eder hitned, s fn I icke mer komma infr mitt
        ansikte.'
044:024 Nr vi drefter hade kommit hem till din tjnare, min fader,
        berttade vi fr honom vad min herre hade sagt.
044:025 Och nr sedan vr fader sade: 'Faren tillbaka och kpen litet
        sd till fda t oss',
044:026 svarade vi: 'Vi kunna icke fara ditned; allenast p det
        villkoret vilja vi fara, att vr yngste broder fljer med oss;
        ty vi f icke komma infr mannens ansikte om vr yngste broder
        icke r med oss.
044:027 Men din tjnare, min fader, sade till oss: 'I veten sjlva att
        min hustru har ftt t mig tv sner,
044:028 och den ene gick bort ifrn mig, och jag sade: frvisso r han
        ihjlriven.  Och jag har icke sett honom sedan den tiden.
044:029 Om I nu tagen ocks denne ifrn mig och ngon olycka hnder
        honom, s skolen I bringa mina gr hr med jmmer ned i
        ddsriket.'
044:030 Om jag allts kommer hem till din tjnare, min fader, utan att
        vi hava med oss ynglingen, som vr faders hjrta r s fst vid,
044:031 d bliver det hans dd, nr han ser att ynglingen icke r med;
        och dina tjnare skulle s bringa din tjnares, vr faders, gr
        hr med sorg ned i ddsriket.
044:032 Ty jag, din tjnare, har lovat min fader att ansvara fr
        ynglingen och har sagt, att om jag icke fr denne till honom
        igen, s vill jag vara en syndare infr min fader i all min tid.
044:033 Lt nu drfr din tjnare stanna kvar hos min herre ssom trl,
        i ynglingens stlle, men lt ynglingen fara hem med sina brder.
044:034 Ty huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava
        ynglingen med mig?  Jag frmr icke se den jmmer som d skulle
        komma ver min fader.

045:001 D kunde Josef icke lngre betvinga sig infr alla dem som stodo
        omkring honom.  Han ropade: M alla g ut hrifrn.  Och ingen
        fick stanna inne hos Josef, nr han gav sig till knna fr sina
        brder.
045:002 Och han brast ut i hgljudd grt, s att egyptierna hrde det;
        ocks Faraos husfolk hrde det.
045:003 Och Josef sade till sina brder: Jag r Josef.  Lever min fader
        nnu?  Men hans brder kunde icke svara honom, s frskrckta
        blevo de fr honom.
045:004 D sade Josef till sina brder: Kommen hitfram till mig.  Och
        nr de kommo fram, sade han: Jag r Josef, eder broder, som I
        slden till Egypten.
045:005 Men varen nu icke bedrvade och grmen eder icke drver att I
        haven slt mig hit; ty fr att bevara mnniskors liv har Gud
        snt mig hit fre eder.
045:006 I tv r har nu hungersnd varit i landet, och nnu terst fem
        r under vilka man varken skall plja eller skrda.
045:007 Men Gud snde mig hit fre eder, fr att I skullen bliva kvar p
        jorden och behllas vid liv, ja, till rddning fr mnga.
045:008 S haven nu icke I snt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig
        till Faraos hgste rdgivare och till en herre ver hela hans
        hus och till en furste ver hela Egyptens land.
045:009 Skynden eder nu och faren hem till min fader, och sgen till
        honom: 'S sger din son Josef: Gud har satt mig till en herre
        ver hela Egypten; kom ned till mig, drj icke.
045:010 Du skall f bo i landet Gosen och vara mig nra, du med dina
        barn och barnbarn, dina fr och fkreatur och allt vad som
        tillhr dig.
045:011 Jag vill dr frsrja dig--ty nnu terst fem hungerr--s
        att varken du eller ditt hus eller ngon som hr dig till skall
        lida nd.
045:012 I sen ju med egna gon, ocks min broder Benjamin ser med egna
        gon, att det r jag, som med egen mun talar till eder.
045:013 Bertten nu fr min fader om all min hrlighet i Egypten och om
        allt vad I haven sett, och skynden eder att fra min fader
        hitned.
045:014 S fll han sin broder Benjamin om halsen och grt, och Benjamin
        grt vid hans hals.
045:015 Och han kysste alla sina brder och grt i deras armar.  Sedan
        samtalade hans brder med honom.

045:016 Nr nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs brder hade
        kommit, behagade detta Farao och hans tjnare vl.
045:017 Och Farao sade till Josef: Sg till dina brder: 'Detta skolen
        I gra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;
045:018 hmten s eder fader och edert folk och kommen hit till mig, s
        skall jag giva eder det bsta som finnes i Egyptens land, och I
        skolen f ta av landets fetma.'
045:019 Allts bjuder jag dig nu att sga: 'Detta skolen I gra: tagen
        eder vagnar i Egyptens land fr edra spda barn och edra
        hustrur, och hmten eder fader och kommen hit.
045:020 Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det bsta som finnes i
        hela Egyptens land skall hra eder till.'
045:021 Israels sner gjorde s, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos
        befallning, och gav dem kost fr resan.
045:022 Och han gav t dem alla var sin hgtidsdrkt, men t Benjamin
        gav han tre hundra siklar silver och fem hgtidsdrkter.
045:023 Och till sin fader snde han likaledes gvor: tio snor, lastade
        med det bsta Egypten hade, och tio sninnor, lastade med sd
        och brd och andra livsmedel t hans fader fr resan.
045:024 Drefter lt han sina brder fara, och de begvo sig stad; och
        han sade till dem: Kiven icke p vgen.

045:025 S foro de upp frn Egypten och kommo till sin fader Jakob i
        Kanaans land;
045:026 och de berttade fr honom och sade: Josef lever nnu, och han
        r en furste ver hela Egyptens land.  D greps hans hjrta av
        vanmakt, ty han kunde icke tro dem.
045:027 Men nr de omtalade fr honom allt vad Josef hade sagt till dem,
        och nr han sg vagnarna som Josef hade snt fr att hmta
        honom, d fick deras fader Jakobs ande ter liv.
045:028 Och Israel sade: Det r nog; min son Josef lever nnu.  Jag
        vill fara och se honom, frrn jag dr.

046:001 Och Israel brt upp med allt vad honom tillhrde.  Och nr han
        kom till Beer-Seba, offrade han slaktoffer t sin fader Isaks
        Gud.
046:002 Och Gud talade till Israel i en syn om natten; han sade: Jakob!
        Jakob!  Han svarade: Hr r jag.
046:003 D sade han: Jag r Gud, din faders Gud; frukta icke fr att
        draga ned till Egypten, ty dr skall jag gra dig till ett stort
        folk.
046:004 Jag skall sjlv draga ned med dig till Egypten, jag skall ock
        fra dig ter upp drifrn; och Josefs hand skall tillsluta dina
        gon.

046:005 Och Jakob brt upp frn Beer-Seba; och Israels sner satte sin
        fader Jakob och sina spda barn och sina hustrur p vagnarna som
        Farao hade snt fr att hmta honom.
046:006 Och de togo sin boskap och de godelar som de hade frvrvat i
        Kanaans land och kommo s till Egypten, Jakob och alla hans
        avkomlingar med honom.
046:007 Sina sner och sonsner, sina dttrar och sondttrar, alla sina
        avkomlingar, frde han med sig till Egypten.

046:008 Dessa ro namnen p Israels barn som kommo till Egypten:

        Jakob och hans sner.  Jakobs frstfdde var Ruben,
046:009 och Rubens sner voro Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.
046:010 Simeons sner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul,
        den kananeiska kvinnans son.
046:011 Levis sner voro Gerson, Kehat och Merari.
046:012 Judas sner voro Er, Onan, Sela, Peres och Sera--men Er och
        Onan dogo i Kanaans land--och Peres' sner voro Hesron och
        Hamul.
046:013 Isaskars sner voro Tola, Puva, Job och Simron.
046:014 Sebulons sner voro Sered, Elon och Jaleel.
046:015 Dessa voro Leas sner, de som hon fdde t Jakob i Paddan-Aram;
        tillika fdde hon t honom dottern Dina.  Sner och dttrar
        utgjorde tillsammans trettiotre personer.
046:016 Gads sner voro Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi
        och Areli.
046:017 Asers sner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster
        var Sera; men Berias sner voro Heber och Malkiel.
046:018 Dessa voro sner till Silpa, som Laban hade givit t sin dotter
        Lea, och dessa fdde hon t Jakob, sexton personer.
046:019 Rakels, Jakobs hustrus, sner voro Josef och Benjamin.
046:020 Och de sner som fddes t Josef i Egyptens land voro Manasse
        och Efraim; de fddes t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera,
        prsten i On.
046:021 Och Benjamins sner voro Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman,
        Ehi och Ros, Muppim och Huppim och Ard.
046:022 Dessa voro Rakels sner, de som fddes t Jakob, tillsammans
        fjorton personer.
046:023 Dans sner voro Husim.
046:024 Naftalis sner voro Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.
046:025 Dessa voro sner till Bilha, som Laban hade givit t sin dotter
        Rakel, och dessa fdde hon t Jakob, tillsammans sju personer.
046:026 De som kommo med Jakob till Egypten, de som hade utgtt frn
        hans lnd, utgjorde alla tillsammans sextiosex personer, frutom
        Jakobs sonhustrur.
046:027 Och Josefs sner, vilka fddes t honom i Egypten, voro tv.  De
        personer av Jakobs hus, som kommo till Egypten, utgjorde
        tillsammans sjuttio.

046:028 Och han snde Juda framfr sig till Josef, fr att denne skulle
        visa honom vgen till Gosen.  S kommo de till landet Gosen.
046:029 Och Josef lt spnna fr sin vagn och for upp till Gosen fr att
        mta sin fader Israel.  Och nr han kom fram till honom, fll
        han honom om halsen och grt lnge vid hans hals.
046:030 Och Israel sade till Josef: Nu vill jag grna d, sedan jag har
        sett ditt ansikte och sett att du nnu lever.

046:031 Drefter sade Josef till sina brder och sin faders folk: Jag
        vill fara upp och bertta fr Farao och sga till honom: 'Mina
        brder och min faders folk, som hittills hava bott i Kanaans
        land, hava kommit till mig.
046:032 Och dessa mn ro frherdar, ty de hava idkat boskapssktsel;
        och sina fr och fkreatur och allt vad de ga hava de frt med
        sig.'
046:033 Nr sedan Farao kallar eder till sig och frgar: 'Vad r edert
        yrke?',
046:034 skolen I svara: 'Vi, dina tjnare, hava idkat boskapssktsel
        frn vr ungdom nda till nu, vi svl som vra fder.'  S
        skolen I f bo i landet Gosen; ty alla frherdar ro en
        styggelse fr egyptierna.

047:001 Och Josef kom och berttade fr Farao och sade: Min fader och
        mina brder hava kommit frn Kanaans land med sina fr och
        fkreatur och allt vad de ga; och de ro nu i landet Gosen.
047:002 Och han hade bland sina brder tagit ut fem mn; dem stllde han
        fram infr Farao.
047:003 D frgade Farao hans brder: Vad r edert yrke?  De svarade
        Farao: Dina tjnare ro frherdar, ssom ock vra fder hava
        varit.
047:004 Och de sade ytterligare till Farao: Vi hava kommit fr att bo
        ngon tid hr i landet; ty dina tjnare hade intet bete fr sina
        fr, eftersom hungersnden r s svr i Kanaans land.  S lt nu
        dina tjnare bo i landet Gosen.
047:005 D sade Farao till Josef: Din fader och dina brder hava allts
        nu kommit till dig.
047:006 Egyptens land ligger ppet fr dig; i den bsta delen av landet
        m du lta din fader och dina brder bo.  M de bo i landet
        Gosen, och ifall du vet om ngra bland dem att de ro dugande
        mn, s stt dessa till uppsyningsmn ver min boskap.

047:007 Sedan hmtade Josef sin fader Jakob och frde honom fram infr
        Farao, och Jakob hlsade Farao.
047:008 Men Farao frgade Jakob: Huru hg r din lder?
047:009 Jakob svarade Farao: Min vandringstid har varat ett hundra
        trettio r.  F och onda hava mina levnadsr varit, de n icke
        upp till antalet av mina fders levnadsr under deras
        vandringstid.
047:010 Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifrn honom.
047:011 Men Josef lt sin fader och sina brder bo i Egyptens land och
        gav dem besittning dr, i den bsta delen av landet, i landet
        Rameses, ssom Farao hade bjudit.
047:012 Och Josef frsrjde sin fader och sina brder och hela sin
        faders hus, och gav var och en underhll efter antalet av hans
        barn.

047:013 Men ingenstdes i landet fanns brd, ty hungersnden var mycket
        svr, s att Egyptens land och Kanaans land frsmktade av
        hunger.
047:014 Och fr den sd som folket kpte samlade Josef till sig alla
        penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och
        Josef lt fra penningarna in i Faraos hus.
047:015 Men nr penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans
        land, kommo alla egyptier till Josef och sade: Giv oss brd;
        icke vill du vl att vi skola d i din syn?  Vi hava ju inga
        penningar mer.
047:016 Josef svarade: Fren hit eder boskap, s skall jag giva eder
        brd i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven ngra
        penningar.
047:017 D frde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem brd i
        utbyte mot deras hstar, fr, fkreatur och snor.  S underhll
        han dem det ret och gav dem brd i utbyte mot all deras boskap.
047:018 S gick detta r till nda.  Men det fljande ret kommo de ter
        till honom och sade till honom: Vi vilja icke dlja det fr
        min herre: penningarna ro slut, och den boskap vi gde har
        kommit i min herres go; intet annat finnes nu kvar att giva t
        min herre n vra kroppar och vr jord.
047:019 Icke vill du att vi skola frgs infr dina gon, vi med vr
        kerjord?  Kp oss och vr jord fr brd, s vilja vi med vr
        jord bliva Faraos trlar; giv oss allenast utsde, fr att vi m
        leva och icke d, och fr att jorden icke m lggas de.
047:020 D kpte Josef all jord i Egypten t Farao; ty egyptierna slde
        var och en sin ker, eftersom hungersnden s svrt tryckte dem.
        S blev jorden Faraos egendom.
047:021 Och folket frflyttade han till stderna, frn den ena ndan av
        Egyptens omrde till den andra.
047:022 Allenast prsternas jord kpte han icke, ty prsterna hade sitt
        bestmda underhll av Farao, och de levde av det bestmda
        underhll som Farao gav dem; drfr behvde de icke slja sin
        jord.
047:023 Och Josef sade till folket: Se, jag har nu kpt eder och eder
        jord t Farao.  Dr haven I utsde; besn nu jorden.
047:024 Och nr grdan kommer in, skolen I giva en femtedel t Farao;
        men fyra femtedelar skolen I sjlva hava till utsde p kern
        och till fda fr eder och dem som I haven i edra hus och till
        fda fr edra barn.
047:025 De svarade: Du har behllit oss vid liv; lt oss finna nd fr
        min herres gon, s vilja vi vara Faraos trlar.
047:026 S gjorde Josef det till en stadga, som nnu i dag gller fr
        Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen t Farao.
        Allenast prsternas jord blev icke Faraos egendom.

047:027 S bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo
        sina besittningar dr och voro fruktsamma och frkade sig
        storligen.
047:028 Och Jakob levde sjutton r i Egyptens land, s att hans
        levnadslder blev ett hundra fyrtiosju r.
047:029 D nu tiden nrmade sig att Israel skulle d, kallade han till
        sig sin son Josef och sade till honom: Om jag har funnit nd
        fr dina gon, s lgg din hand under min lnd och lova att visa
        mig din krlek och trofasthet drmed att du icke begraver mig i
        Egypten;
047:030 fastmer, nr jag har gtt till vila hos mina fder, skall du
        fra mig frn Egypten och begrava mig i deras grav.  Han
        svarade: Jag skall gra ssom du har sagt.
047:031 Men han sade: Giv mig din ed drp.  Och han gav honom sin ed.
        D tillbad Israel, bjd mot sngens huvudgrd.

048:001 En tid hrefter blev det sagt till Josef: Din fader r nu
        sjuk.  D tog han med sig sina bda sner, Manasse och Efraim.
048:002 Och man berttade fr Jakob och sade: Din son Josef har nu
        kommit till dig.  D tog Israel styrka till sig och satte sig
        upp i sngen.
048:003 Och Jakob sade till Josef: Gud den Allsmktige uppenbarade sig
        fr mig i Lus i Kanaans land och vlsignade mig
048:004 och sade till mig: 'Se, jag skall gra dig fruktsam och frka
        dig och lta skaror av folk komma av dig, och skall giva t din
        sd efter dig detta land till evrdlig besittning.'
048:005 Dina bda sner, som ro fdda t dig i Egyptens land, innan jag
        kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och
        Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon.
048:006 Men de barn som du har ftt efter dem skola vara dina; de skola
        bra sina brders namn i dessas arvedel.
048:007 Se, nr jag kom frn Paddan, dog Rakel ifrn mig i Kanaans land,
        under resan, d det nnu var ett stycke vg fram till Efrat; och
        jag begrov henne dr vid vgen till Efrat.  Stllet heter nu
        Bet-Lehem.

048:008 D nu Israel fick se Josefs sner, sade han: Vilka ro dessa?
048:009 Josef svarade sin fader: Det r mina sner, som Gud har givit
        mig hr.  D sade han: Fr dem hit till mig, p det att jag m
        vlsigna dem.
048:010 Och Israels gon voro skumma av lder, s att han icke kunde se.
        S frde han dem d fram till honom, och han kysste dem och tog
        dem i famn.
048:011 Och Israel sade till Josef: Jag hade icke tnkt att jag skulle
        f se ditt ansikte, men nu har Gud ltit mig se till och med
        avkomlingar av dig.
048:012 Och Josef frde dem bort ifrn hans knn och fll ned till
        jorden p sitt ansikte.
048:013 Sedan tog Josef dem bda vid handen, Efraim i sin hgra hand,
        till vnster framfr Israel, och Manasse i sin vnstra hand,
        till hger framfr Israel, och frde dem s fram till honom.
048:014 Men Israel rckte ut sin hgra hand och lade den p Efraims
        huvud, fastn han var den yngre, och sin vnstra hand p
        Manasses huvud; han lade allts sina hnder korsvis, ty Manasse
        var den frstfdde.
048:015 Och han vlsignade Josef och sade: Den Gud infr vilken mina
        fder, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min
        herde frn min fdelse nda till denna dag,
048:016 den ngel som har frlossat mig frn allt ont, han vlsigne
        dessa barn; och m de uppkallas efter mitt och mina fders,
        Abrahams och Isaks, namn, och m de frka sig och bliva talrika
        p jorden.
048:017 Men nr Josef sg att hans fader lade sin hgra hand p Efraims
        huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand
        och ville flytta den frn Efraims huvud p Manasses huvud.
048:018 Och Josef sade till sin fader: Icke s, min fader; denne r den
        frstfdde, lgg din hgra hand p hans huvud.
048:019 Men hans fader ville icke; han sade: Jag vet det, min son, jag
        vet det; ocks av honom skall ett folk komma, ocks han skall
        bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva strre n
        han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk.
048:020 S vlsignade han dem p den dagen och sade: Med ditt namn
        skall Israel vlsigna, s att man skall sga: Gud gre dig lik
        Efraim och Manasse.  S satte han Efraim framfr Manasse.

048:021 Och Israel sade till Josef: Se, jag dr; men Gud skall vara med
        eder och fra eder tillbaka till edra fders land.
048:022 Och utver vad jag giver dina brder giver jag dig en srskild
        hjdstrcka som jag med mitt svrd och min
        bge har tagit frn amorerna.

049:001 Och Jakob kallade sina sner till sig och sade: Frsamlen eder,
        p det att jag m frkunna eder vad som skall hnda eder i
        kommande dagar:

049:002   Kommen tillhopa och hren, I Jakobs sner;
          hren p eder fader Israel.

049:003   Ruben, min frstfdde r du,
          min kraft och min styrkas frstling,
          frmst i myndighet och frmst i makt.
049:004   Du sjuder ver ssom vatten,
          du skall icke bliva den frmste,
          ty du besteg din faders lger;
          d gjorde du vad skndligt var.
          Ja, min bdd besteg han!

049:005   Simeon och Levi ro brder;
          deras vapen ro vldets verktyg.
049:006   Min sjl inlte sig ej i deras rd,
          min ra tage ingen del i deras samkvm;
          ty i sin vrede drpte de mn,
          och i sitt verdd stympade de oxar.
049:007   Frbannad vare deras vrede, som r s vldsam,
          och deras grymhet, som r s hrd!
          Jag skall frstr dem i Jakob,
          jag skall frskingra dem i Israel.

049:008   Dig, Juda, dig skola dina brder prisa;
          din hand skall vara p dina fienders nacke,
          fr dig skola din faders sner buga sig.
049:009   Ett ungt lejon r Juda;
          frn rivet byte har du dragit ditupp, min son.
          Han har lagt sig ned, han vilar ssom ett lejon,
          ssom en lejoninna--vem vgar oroa honom?
049:010   Spiran skall icke vika ifrn Juda,
          icke hrskarstaven ifrn hans ftter,
          till dess han kommer till Silo
          och folken bliva honom hrsamma.
049:011   Han binder vid vintrdet sin sna,
          vid dla rankan sin sninnas fle.
          Han tvr sina klder i vin,
          sin mantel i druvors blod.
049:012   Hans gon ro dunkla av vin
          och hans tnder vita av mjlk.

049:013   Sebulon skall bo vid havets strand,
          vid stranden, dr skeppen ligga;
          sin sida skall han vnda mot Sidon.

049:014   Isaskar r en stark sna,
          som ligger i ro i sin inhgnad.
049:015   Och han sg att viloplatsen var god,
          och att landet var ljuvligt;
          d bjde han sin rygg under brdor
          och blev en arbetspliktig tjnare.

049:016   Dan skall skaffa rtt t sitt folk,
          han svl som ngon av Israels stammar.
049:017   Dan skall vara en orm p vgen,
          en huggorm p stigen,
          en som biter hsten i foten,
          s att ryttaren faller baklnges av.
049:018   HERRE, jag bidar efter din frlsning!

049:019   Gad skall trngas av skaror,
          men sjlv skall han trnga dem p hlarna.

049:020   Frn Aser kommer fetma, honom till mat;
          konungsliga lckerheter har han att giva.

049:021   Naftali r en snabb hind;
          han har skna ord att giva.

049:022   Ett ungt frukttrd r Josef,
          ett ungt frukttrd vid kllan;
          dess grenar n upp ver muren.
049:023   Bgskyttar oroa honom,
          de skjuta p honom och anstta honom;
049:024   dock frbliver hans bge fast,
          och hans hnder och armar spnstiga,
          genom dens hnder, som r den Starke i Jakob,
          genom honom som r herden, Israels klippa,
049:025   genom din faders Gud--han skall hjlpa dig.
          genom den Allsmktige--han skall vlsigna dig
          med vlsignelser frn himmelen drovan,
          vlsignelser frn djupet som utbreder sig drnere,
          vlsignelser frn brst och skte.
049:026   Din faders vlsignelser n hgt,
          hgre n mina frfders vlsignelser,
          de n upp till de eviga hjdernas hrlighet.
          De skola komma ver Josefs huvud,
          ver dens hjssa, som r en furste bland sina brder.

049:027   Benjamin r en glupande ulv;
          om morgonen frtr han rov,
          och om aftonen utskiftar han byte.

049:028 Alla dessa ro Israels stammar, tolv till antalet, och detta r
        vad deras fader talade till dem, nr han vlsignade dem; t var
        och en av dem gav han sin srskilda vlsignelse.

049:029 Och han bjd dem och sade till dem: Jag skall nu samlas till
        mitt folk; begraven mig bredvid mina fder, i grottan p hetiten
        Efrons ker,
049:030 i den grotta som ligger p kern i Makpela, gent emot Mamre, i
        Kanaans land, den ker som Abraham kpte till egen grav av
        hetiten Efron,
049:031 dr de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, dr de ock
        hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och dr jag sjlv
        har begravit Lea,
049:032 p den kern som jmte grottan dr kptes av Hets barn.
049:033 Nr Jakob hade givit sina sner denna befallning, drog han sina
        ftter upp i sngen; och han gav upp andan och blev samlad till
        sina fder.

050:001 D fll Josef ned ver sin faders ansikte och grt ver honom
        och kysste honom.
050:002 Och Josef bjd lkarna som han hade i sin tjnst att de skulle
        balsamera hans fader; och lkarna balsamerade Israel.
050:003 Drtill tgingo fyrtio dagar; s mnga dagar tg nmligen fr
        balsamering.  Och egyptierna begrto honom i sjuttio dagar.

050:004 Men nr grtodagarna efter honom voro frbi, talade Josef till
        Faraos husfolk och sade: Om jag har funnit nd fr edra gon,
        s framfren till Farao dessa mina ord:
050:005 Min fader har tagit en ed av mig och sagt: 'Nr jag r dd,
        begrav mig d i den grav som jag har ltit grva t mig i
        Kanaans land.'  S lt mig nu fara ditupp och begrava min fader;
        sedan skall jag komma tillbaka igen.
050:006 Farao svarade: Far ditupp och begrav din fader, efter den ed
        som han har tagit av dig.
050:007 D for Josef upp fr att begrava sin fader, och med honom foro
        alla Faraos tjnare, de ldste i hans hus och alla de ldste i
        Egyptens land,
050:008 drtill allt Josefs husfolk och hans brder och hans faders
        husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina fr och
        fkreatur lmnade de kvar i landet Gosen.
050:009 Och med honom foro ditupp bde vagnar och ryttare; och det var
        en mycket stor skara.
050:010 Nr de nu kommo till Goren-Haatad, p andra sidan Jordan, hllo
        de dr en mycket stor och hgtidlig ddsklagan, och han
        anstllde en sorgefest efter sin fader i sju dagar.
050:011 Och nr landets inbyggare, kananerna, sgo sorgefesten i
        Goren-Haatad, sade de: Det r en hgtidlig
        sorgefest som egyptierna hr
        hlla.  Drav fick stllet namnet Abel-Misraim; det ligger p
        andra sidan Jordan.

050:012 Och hans sner gjorde med honom ssom han hade bjudit dem:
050:013 hans sner frde honom till Kanaans land och begrovo honom i
        grottan p kern i Makpela, den ker som Abraham hade kpt till
        egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre.
050:014 Och sedan Josef hade begravit sin fader, vnde han tillbaka till
        Egypten med sina brder och alla dem som hade farit upp med
        honom fr att begrava hans fader.

050:015 Men nr Josefs brder sgo att deras fader var dd, tnkte de:
        Kanhnda skall Josef nu bliva htsk mot oss och vederglla oss
        allt det onda som vi hava gjort mot honom.
050:016 Drfr snde de bud till Josef och lto sga: Din fader bjd
        oss s fre sin dd:
050:017 'S skolen I sga till Josef: Kre, frlt dina brder vad de
        hava brutit och syndat, i det att de hava handlat s illa mot
        dig.'  Frlt allts nu din faders Guds tjnare vad de hava
        brutit.  Och Josef grt, nr de lto sga detta till honom.
050:018 Sedan kommo ock hans brder sjlva och fllo ned fr honom och
        sade: Se, vi vilja vara tjnare t dig.
050:019 Men Josef sade till dem: Frukten icke.  Hllen I d mig fr
        Gud?
050:020 I tnkten ont mot mig, men Gud har tnkt det till godo, fr att
        lta det ske, som nu har skett, och s behlla mycket folk vid
        liv.
050:021 Frukten drfr nu icke; jag skall frsrja eder och edra kvinnor
        och barn.  Och han trstade dem och talade vnligt med dem.

050:022 Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef
        blev ett hundra tio r gammal.
050:023 Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; ocks av Makir,
        Manasses son, fddes barn i Josefs skte.
050:024 Och Josef sade till sina brder: Jag dr, men Gud skall
        frvisso se till eder, och fra eder upp frn detta land till
        det land som han med ed har lovat t Abraham, Isak och Jakob.
050:025 Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: Nr nu Gud ser
        till eder, fren d mina ben hrifrn.
050:026 Och Josef dog, nr han var ett hundra tio r gammal.  Och man
        balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten.



Andra Mosebok (Exodus)


001:001 Och dessa ro namnen p Israels sner, som kommo till Egypten;
        med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:
001:002 Ruben, Simeon, Levi och Juda,
001:003 Isaskar, Sebulon och Benjamin,
001:004 Dan och Naftali, Gad och Aser.
001:005 Tillsammans utgjorde de som hade utgtt frn Jakobs lnd sjuttio
        personer; men Josef var redan frut i Egypten.
001:006 Och Josef dog och alla hans brder och hela det slktet.
001:007 Men Israels barn voro fruktsamma och vxte till och frkade sig
        och blevo vermttan talrika, s att landet blev uppfyllt av
        dem.

001:008 D uppstod en ny konung ver Egypten, en som icke visste av
        Josef.
001:009 Och denne sade till sitt folk: Se, Israels barns folk r oss
        fr stort och mktigt.
001:010 Vlan, lt oss d g klokt till vga med dem; eljest kunde de
        nnu mer frka sig; och om ett krig komme p, kunde de frena
        sig med vra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga
        bort ur landet.
001:011 Allts satte man arbetsfogdar ver dem och frtryckte dem med
        trlarbeten.  Och de mste bygga t Farao frrdsstder, Pitom
        och Raamses.
001:012 Men ju mer man frtryckte dem, dess mer frkade de sig, och
        dess mer utbredde de sig, s att man begynte gruva sig fr
        Israels barn.
001:013 Drfr plade egyptierna Israels barn ytterligare tvngsarbeten
001:014 och frbittrade deras liv med hrt arbete p murbruk och tegel
        och med alla slags arbeten p marken korteligen, med
        tvngsarbeten av alla slag, som de lto dem utfra

001:015 Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor--den
        ena hette Sifra, den andra Pua--som hjlpte barnafderskorna,
001:016 han sade: Nr I frlsen de hebreiska kvinnorna, s sen efter,
        d de fda: om det r ett gossebarn, s dden det; r det ett
        flickebarn, s m det leva.
001:017 Men hjlpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke ssom konungen i
        Egypten hade sagt till dem, utan lto barnen leva.
001:018 D kallade konungen i Egypten hjlpkvinnorna till sig och sade
        till dem: Varfr gren I s och lten barnen leva?
001:019 Hjlpkvinnorna svarade Farao: De hebreiska kvinnorna ro icke
        ssom de egyptiska.  De ro kraftigare; frrn hjlpkvinnan
        kommer till dem, hava de ftt.
001:020 Och Gud lt det g vl fr hjlpkvinnorna; och folket frkade
        sig och blev mycket talrikt.
001:021 Eftersom hjlpkvinnorna fruktade Gud, lt han deras hus
        frkovras.
001:022 D bjd Farao allt sitt folk och sade: Alla nyfdda gossebarn
        skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mn I lta leva.

002:001 Och en man av Levis hus gick stad och tog till hustru Levis
        dotter.
002:002 Och hustrun blev havande och fdde en son.  Och hon sg att det
        var ett vackert barn och dolde honom i tre mnader.
002:003 Men nr hon icke lngre kunde dlja honom, tog hon en kista av
        rr, bestrk den med jordbeck och tjra och lade barnet dri och
        satte den s i vassen vid stranden av Nilfloden.
002:004 Och hans syster stllde sig ett stycke drifrn, fr att se huru
        det skulle g med honom.

002:005 Och Faraos dotter kom ned till floden fr att bada, och hennes
        trnor gingo utmed floden.  Nr hon nu fick se kistan i vassen,
        snde hon sin tjnarinna dit och lt hmta den till sig.
002:006 Och nr hon ppnade den, fick hon se barnet och sg att det var
        en gosse, och han grt.  D mkade hon sig ver honom och sade:
        Detta r ett av de hebreiska barnen.
002:007 Men hans syster frgade Faraos dotter: Vill du att jag skall g
        och kalla hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet
        t dig?
002:008 Faraos dotter svarade henne: Ja, g.  D gick flickan och
        kallade dit barnets moder.
002:009 Och Faraos dotter sade till henne: Tag detta barn med dig, och
        amma upp det t mig, s vill jag giva dig ln drfr.  Och
        kvinnan tog barnet och ammade upp det.
002:010 Nr sedan gossen hade vuxit upp; frde hon honom till Faraos
        dotter, och denna upptog honom ssom sin son och gav honom
        namnet Mose, ty, sade hon, ur vattnet har
        jag dragit upp honom.

002:011 P den tiden hnde sig att Mose, sedan han hade blivit stor,
        gick ut till sina brder och sg p deras trlarbete.  Och han
        fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans
        brder.
002:012 d vnde han sig t alla sidor, och nr han sg att ingen annan
        mnniska fanns dr, slog han ihjl egyptiern och gmde honom i
        sanden.
002:013 Dagen drefter gick han ter ut och fick d se tv hebreiska mn
        trta med varandra.  D sade han till den som gjorde ortt:
        Skall du sl din landsman?
002:014 Han svarade: Vem har satt dig till hvding och domare ver oss?
        Vill du drpa mig, ssom du drpte egyptiern?  D blev Mose
        frskrckt och tnkte: S har d saken blivit knd.
002:015 Ocks fick Farao hra om denna sak och ville drpa Mose.  Men
        Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land;
        dr satte han sig vid en brunn.

002:016 Och prsten i Midjan hade sju dttrar.  Dessa kommo nu fr att
        hmta upp vatten och skulle fylla hoarna fr att vattna sin
        faders fr.
002:017 D kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp
        och hjlpte dem och vattnade deras fr.
002:018 Nr de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: Varfr
        kommen I s snart hem i dag?
002:019 De svarade: En egyptisk man hjlpte oss mot herdarna; drtill
        hmtade han upp vatten t oss och vattnade fren.
002:020 D sade han till sina dttrar: Var r han d?  Varfr lten I
        mannen bliva kvar dr?  Inbjuden honom att komma och ta med
        oss.
002:021 Och Mose beslt sig fr att stanna hos mannen, och denne gav t
        Mose sin dotter Sippora till hustru.
002:022 Hon fdde en son, och han gav honom namnet Gersom, ty, sade
        han, jag r en frmling i ett land som icke r mitt.

002:023 S frflt en lng tid, och drunder dog konungen i Egypten.
        Men Israels barn suckade ver sin trldom och klagade; och deras
        rop ver trldomen steg upp till Gud.
002:024 Och Gud hrde deras jmmer, och Gud tnkte p sitt frbund med
        Abraham, Isak och Jakob.
002:025 Och Gud sg till Israels barn, och Gud lt sig vrda om dem.

003:001 Och Mose vaktade fren t sin svrfader Jetro, prsten i
        Midjan.  Och han drev en gng fren bortom knen och kom s till
        Guds berg Horeb.
003:002 Dr uppenbarade sig HERRENS ngel fr honom i en eldslga som
        slog upp ur en buske.  Han sg att busken brann av elden, och att
        busken dock icke blev frtrd.
003:003 D tnkte Mose: Jag vill g ditbort och betrakta den underbara
        synen och se varfr busken icke brinner upp.
003:004 Nr d HERREN sg att han gick stad fr att se, ropade Gud till
        honom ur busken och sade: Mose!  Mose!  Han svarade: Hr r
        jag.
003:005 D sade han: Trd icke hit; drag dina skor av dina ftter, ty
        platsen dr du str r helig mark.
003:006 Och han sade ytterligare: Jag r din faders Gud, Abrahams Gud,
        Isaks Gud och Jakobs Gud.  D skylde Mose sitt ansikte, ty han
        fruktade fr att se p Gud.
003:007 Och HERREN sade: Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i
        Egypten, och jag har hrt huru de ropa ver sina plgare; jag
        vet vad de mste lida.
003:008 Drfr har jag stigit ned fr att rdda dem ur egyptiernas vld
        och fra dem frn det landet upp till ett gott och rymligt land,
        ett land som flyter av mjlk och honung, det land dr kananer,
        hetiter, amorer, perisser, hiver och jebuser bo.
003:009 Frdenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och
        jag drjmte har sett huru egyptierna frtrycka dem,
003:010 drfr m du nu g stad, jag vill snda dig till Farao; och du
        skall fra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten
003:011 Men Mose sade till Gud: Vem r jag, att jag skulle g till
        Farao, och att jag skulle fra Israels barn ut ur Egypten?
003:012 Han svarade: Jag vill vara med dig.  Och detta skall fr dig
        vara tecknet p att det r jag som har snt dig: nr du har frt
        folket ut ur Egypten, skolen I hlla gudstjnst p detta berg.
003:013 D sade Mose till Gud: Nr jag nu kommer till Israels barn och
        sger till dem: 'Edra fders Gud har snt mig till eder', och de
        frga mig; 'Vad r hans namn?', vad skall jag d svara dem?
003:014 Gud sade till Mose: Jag r den jag r.  Och han sade vidare:
        S skall du sga till Israels barn: 'Jag r' har snt mig
        till eder.
003:015 Och Gud sade ytterligare till Mose: S skall du sga till
        Israels barn: HERREN, edra fders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud
        och Jakobs Gud, har snt mig till eder.  Detta skall vara mitt
        namn evinnerligen, och s skall man nmna mig frn slkte till
        slkte.
003:016 G nu stad och frsamla de ldste i Israel, och sg till dem:
        HERREN, edra fders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har
        uppenbarat sig fr mig, och han har sagt: 'Jag har sett till
        eder och har sett det som vederfares eder Egypten;
003:017 drfr r nu mitt ord: jag vill fra eder bort ifrn betrycket i
        Egypten upp till kananernas, hetiternas, amorernas,
        perissernas, hivernas och jebusernas land, ett land som
        flyter av mjlk och honung.'
003:018 Och de skola lyssna till dina ord; och du skall tillika med de
        ldste i Israel g till konungen i Egypten, och I skolen sga
        till honom: HERREN, hebrernas Gud, har visat sig fr oss, s
        lt oss nu g tre dagsresor in i knen och offra t HERREN, vr
        Gud.'
003:019 Dock vet jag att konungen i Egypten icke skall tillstdja eder
        att g, icke ens nr han fr knna min starka hand.
003:020 Men jag skall rcka ut min hand och sl Egypten med alla slags
        under, som jag vill gra dr; sedan skall han slppa eder.
003:021 Och jag vill lta detta folk finna nd fr egyptiernas gon, s
        att I, nr I dragen bort, icke skolen draga bort med tomma
        hnder;
003:022 utan var kvinna skall av sin grannkvinna och av den frmmande
        kvinna som bor i hennes hus begra klenoder av silver och guld,
        s ock klder.  Dessa skolen I stta p edra sner och
        dttrar.  S skolen I taga byte frn egyptierna.

004:001 Mose svarade och sade: Men om de nu icke tro mig eller lyssna
        till mina ord, utan sga: 'HERREN har icke uppenbarat sig fr
        dig'?
004:002 D sade HERREN till honom: Vad r det du har i din hand?
004:003 Han svarade: En stav.  Han sade: Kasta den p marken.  Nr han
        d kastade den p marken, frvandlades den till en orm; och Mose
        flydde fr honom.
004:004 Men HERREN sade till Mose: Rck ut din hand och tag honom i
        stjrten.  D rckte han ut sin hand och grep honom; och han
        frvandlades ter till en stav i hans hand.
004:005 Och HERREN sade: S skola de tro att HERREN, deras fders
        Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig
        fr dig.
004:006 Och HERREN sade ytterligare till honom: Stick din hand i
        barmen.  Och han stack sin hand i barmen.  Nr han sedan drog ut
        den, se, d var handen vit ssom sn av spetlska.
004:007 ter sade han.  Stick din hand tillbaka i barmen.  Och han stack
        sin hand tillbaka i barmen.  Nr han sedan drog ut den igen ur
        barmen, se, d var den ter lik hans vriga kropp.
004:008 Och HERREN sade: Om de icke vilja tro dig eller akta p det
        frsta tecknet, s mste de tro det andra tecknet.
004:009 Men om de icke ens tro dessa tv tecken eller lyssna till dina
        ord, s tag av Nilflodens vatten och gjut ut det p torra
        landet, s skall vattnet, som du har tagit ur floden, frvandlas
        till blod p torra landet.

004:010 D sade Mose till HERREN: Ack I Herre, jag r ingen talfr man;
        jag har icke varit det frut, och jag r det icke heller nu,
        sedan du har talat till din tjnare, ty jag har ett trgt
        mlfre och en trg tunga.
004:011 HERREN sade till honom: Vem har givit mnniskan munnen, eller
        vem gr henne stum eller dv, seende eller blind?  r det icke
        jag, HERREN?
004:012 S g nu stad, jag skall vara med din mun och lra dig vad du
        skall tala.
004:013 Men han sade: Ack Herre, snd ditt budskap med vilken annan du
        vill.
004:014 D upptndes HERRENS vrede mot Mose, och han sade: Har du icke
        din broder Aron, leviten?  Jag vet att han r en man som kan
        tala.  Och han gr nu stad fr att mta dig, och nr han fr se
        dig, skall han gldjas i sitt hjrta.
004:015 Och du skall tala till honom och lgga orden i hans mun; och jag
        skall vara med din mun och med hans mun, och jag skall lra eder
        vad I skolen gra.
004:016 Och han skall tala fr dig till folket; allts skall han vara
        fr dig ssom mun, och du skall vara fr honom ssom en gud.
004:017 Och du skall taga i din hand denna stav, med vilken du skall
        gra dina tecken.

004:018 Drefter vnde Mose tillbaka till sin svrfader Jeter och sade
        till honom: Lt mig vnda tillbaka till mina brder i Egypten,
        fr att se om de nnu leva.  Jetro sade till Mose: G i frid.
004:019 Och HERREN sade till Mose i Midjan: Vnd tillbaka till Egypten,
        ty alla de mn ro dda, som stodo efter ditt liv.
004:020 D tog Mose sin hustru och sina sner och satte dem p sin sna
        och for tillbaka till Egyptens land; och Mose tog Guds stav i
        sin hand.

004:021 Och HERREN sade till Mose: Nr du nu vnder tillbaka till
        Egypten s se till, att du infr Farao gr alla de under som jag
        har givit dig makt att gra.  Men jag skall frstocka hans
        hjrta, s att han icke slpper folket.
004:022 Och d skall du sga till Farao: S sger HERREN: Israel r min
        frstfdde son,
004:023 och jag har sagt till dig: 'Slpp min son, s att han kan hlla
        gudstjnst t mig.'  Men du har icke velat slppa honom.  Drfr
        skall jag nu drpa din frstfdde son.

004:024 Och under resan hnde sig att HERREN p ett vilostlle kom emot
        honom och ville dda honom.
004:025 D tog Sippora en skarp sten och skar bort frhuden p sin son
        och berrde honom drmed nedtill och sade: Du r mig en
        blodsbrudgum.
004:026 S lt han honom vara.  D sade hon ter: Ja, en blodsbrudgum
        till omskrelse.

004:027 Och HERREN sade till Aron: G stad och mt Mose i knen.  D
        gick han stad och trffade honom p Guds berg; och han kysste
        honom.
004:028 Och Mose berttade fr Aron allt vad HERREN hade talat, nr han
        snde honom, och om alla de tecken som han hade bjudit honom att
        gra.
004:029 Sedan gingo Mose och Aron stad och frsamlade alla Israels
        barns ldste.
004:030 Och Aron omtalade allt vad HERREN hade talat till Mose; och han
        gjorde tecknen infr folkets gon.
004:031 D trodde folket; och nr de hrde att HERREN hade sett till
        Israels barn, och att han hade sett deras betryck, bjde de sig
        ned och tillbdo.
005:001 Drefter kommo Mose och Aron och sade till Farao: S sger
        HERREN, Israels Gud: Slpp mitt folk, s att de kunna hlla
        hgtid t mig i knen.
005:002 Men Farao svarade: Vem r HERREN, eftersom jag p hans
        befallning skulle slppa Israel?  Jag vet icke av HERREN och vill
        ej heller slppa Israel.
005:003 D sade de: Hebrernas Gud har visat sig fr oss.  S lt oss nu
        g tre dagsresor in i knen och offra t HERREN, vr Gud, fr
        att han icke m komma ver oss med pest eller med svrd.
005:004 Men konungen i Egypten svarade dem: Mose och Aron, varfr
        dragen I folket ifrn dess arbete?  Gn bort till edra
        dagsverken.
005:005 Ytterligare sade Farao: Folket r ju redan alltfr talrikt i
        landet, och likvl viljen I skaffa dem frihet ifrn deras
        dagsverken!

005:006 Drefter bjd Farao samma dag fogdarna och tillsyningsmnnen
        ver folket och sade:
005:007 I skolen icke vidare ssom frut giva folket halm till att gra
        tegel.  Lten dem sjlva g och skaffa sig halm.
005:008 Men samma antal tegel som de frut hava gjort skolen I nd
        lgga dem, utan ngot avdrag; ty de ro lata, drfr ropa de
        och sga: 'Lt oss g och offra t vr Gud.'
005:009 Man mste lgga tungt arbete p dessa mnniskor, s att de
        drigenom f ngot att gra och icke akta p lgnaktigt tal.
005:010 D gingo fogdarna och tillsyningsmnnen ver folket ut och sade
        till folket: S sger Farao: Jag vill icke lngre giva eder
        halm.
005:011 Gn sjlva och skaffen eder halm, var I kunnen finna sdan; men
        i edert arbete skall intet avdrag gras.
005:012 D spridde sig folket ver hela Egyptens land och samlade str
        fr att bruka det ssom halm.
005:013 Och fogdarna drevo p dem och sade: Fullgren edert arbete, var
        dag det fr den dagen bestmda, likasom nr man gav eder halm.
005:014 Och Israels barns tillsyningsmn, de som Faraos fogdar hade satt
        ver dem, fingo uppbra hugg och slag, och man sade till dem:
        Varfr haven I icke ssom frut fullgjort edert frelagda
        dagsverke i tegel, varken i gr eller i dag?
005:015 D kommo Israels barns tillsyningsmn och ropade till Farao och
        sade: Varfr gr du s mot dina tjnare?
005:016 Ingen halm giver man t dina tjnare, och likvl sger man till
        oss: 'Skaffen fram tegel.'  Och se, dina tjnare f nu uppbra
        hugg och slag, fastn skulden ligger hos ditt eget folk.
005:017 Men han svarade: I ren lata, ja lata ren I.  Drfr sgen I:
        'Lt oss g och offra t HERREN.'
005:018 Nej, gn i stllet till edert arbete.  Halm skall man icke giva
        eder, men det bestmda antalet tegel msten I nd lmna.

005:019 D mrkte Israels barns tillsyningsmn att det var illa stllt
        fr dem, eftersom de hade ftt det svaret att de icke skulle f
        ngot avdrag i det antal tegel, som de skulle lmna fr var dag.
005:020 Och nr de kommo ut ifrn Farao, trffade de Mose och Aron, som
        stodo dr fr att mta dem;
005:021 och de sade till dem: M HERREN hemska eder och dma eder,
        eftersom I haven gjort oss frhatliga fr Farao och hans tjnare
        och satt dem svrdet i hand till att drpa oss.
005:022 D vnde sig Mose ter till HERREN och sade: Herre, varfr har
        du gjort s illa mot detta folk?  Varfr har du snt mig?
005:023 Allt ifrn den tid d jag gick till Farao fr att tala i ditt
        namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda
        rddat ditt folk.

006:001 Men HERREN sade till Mose: Nu skall du f se vad jag skall gra
        med Farao; ty genom min starka hand skall han ndgas slppa dem,
        ja, han skall genom min starka hand ndgas driva dem ut ur sitt
        land.
006:002 Och Gud talade till Mose och sade till honom: Jag r HERREN.
006:003 Fr Abraham, Isak och Jakob uppenbarade jag mig ssom 'Gud den
        Allsmktige', men under mitt namn 'HERREN' var jag icke knd av
        dem.
006:004 Och jag upprttade ett frbund med dem och lovade att giva dem
        Kanaans land, det land dr de bodde ssom frmlingar.
006:005 Och nu har jag hrt Israels barns jmmer ver att egyptierna
        hlla dem i trldom, och jag har kommit ihg mitt frbund.
006:006 Sg drfr till Israels barn: 'Jag r HERREN, och jag skall fra
        eder ut frn trlarbetet hos egyptierna och rdda eder frn
        trldomen under dem, och jag skall frlossa eder med utrckt arm
        och genom stora straffdomar.
006:007 Och jag skall taga eder till mitt folk och vara eder Gud; och I
        skolen frnimma att jag r HERREN eder Gud, han som fr eder ut
        frn trlarbetet hos egyptierna.
006:008 Och jag skall fra eder till det land som jag med upplyft hand
        har lovat giva t Abraham, Isak och Jakob; det skall jag giva
        eder till besittning.  Jag r HERREN.'
006:009 Detta allt sade Mose till Israels barn, men de hrde icke p
        Mose, av otlighet och fr det hrda arbetets skull.

006:010 Drefter talade HERREN till Mose och sade:
006:011 G och tala med Farao, konungen i Egypten, att han slpper
        Israels barn ut ur sitt land.
006:012 Men Mose talade infr HERREN och sade: Israels barn hra ju
        icke p mig; huru skulle d Farao vilja hra mig--mig som har
        oomskurna lppar?
006:013 Men HERREN talade till Mose och Aron och gav dem befallning till
        Israels barn och till Farao, konungen i Egypten, om att Israels
        barn skulle fras ut ur Egyptens land.

006:014 Dessa voro huvudmnnen fr deras familjer.

        Rubens, Israels frstfddes, sner voro Hanok och Pallu, Hesron
        och Karmi.  Dessa voro Rubens slkter.

006:015 Simeons sner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul,
        den kananeiska kvinnans son.  Dessa voro Simeons slkter.

006:016 Och dessa voro namnen p Levis sner, efter deras ttfljd:
        Gerson, Kehat och Merari.  Och Levi blev ett hundra trettiosju r
        gammal.
006:017 Gersons sner voro Libni och Simei, efter deras slkter.
006:018 Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.  Och Kehat
        blev ett hundra trettiotre r gammal.
006:019 Meraris sner voro Maheli och Musi.  Dessa voro leviternas
        slkter, efter deras ttfljd.
006:020 Men Amram tog sin faders syster Jokebed till hustru, och hon
        fdde t honom Aron och Mose.  Och Amram blev ett hundra
        trettiosju r gammal.
006:021 Jishars sner voro Kora, Nefeg och Sikri.
006:022 Ussiels sner voro Misael, Elsafan och Sitri.
006:023 Och Aron tog till hustru Eliseba, Amminadabs dotter, Nahesons
        syster, och hon fdde t honom Nadab och Abihu, Eleasar och
        Itamar.
006:024 Koras sner voro Assir, Elkana och Abiasaf.  Dessa voro
        koraiternas slkter.
006:025 Och Eleasar, Arons son, tog en av Putiels dttrar till hustru,
        och hon fdde t honom Pinehas.  Dessa voro huvudmnnen fr
        leviternas familjer, efter deras slkter.
006:026 S frhll det sig med Aron och Mose, dem till vilka HERREN
        sade: Fren Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras
        hrskaror.
006:027 Det var dessa som talade med Farao, konungen i Egypten, om att
        de skulle fra Israels barn ut ur Egypten.  S frhll det sig
        med Mose och Aron,
006:028 Och nr HERREN talade till Mose i Egyptens land,
006:029 talade han s till Mose: Jag r HERREN.  Tala till Farao,
        konungen i Egypten, allt vad jag talar till dig.
006:030 Men Mose sade infr HERREN: Se, jag har oomskurna lppar; huru
        skulle d Farao vilja hra p mig?

007:001 Men HERREN sade till Mose: Se, jag har satt dig att vara ssom
        en gud fr Farao, och din broder Aron skall vara din profet.
007:002 Du skall tala allt vad jag bjuder dig; sedan skall din broder
        Aron tala med Farao om att han mste slppa Israels barn ut ur
        sitt land.
007:003 Men jag skall frhrda Faraos hjrta och skall gra mnga tecken
        och under i Egyptens land.
007:004 Farao skall icke hra p eder; men jag skall lgga min hand p
        Egypten och skall fra mina hrskaror, mitt folk, Israels barn,
        ut ur Egyptens land, genom stora straffdomar.
007:005 Och egyptierna skola frnimma att jag r HERREN, nr jag rcker
        ut min hand ver Egypten och fr Israels barn ut frn dem.

007:006 Och Mose och Aron gjorde s; de gjorde ssom HERREN hade bjudit
        dem.
007:007 Men Mose var ttio r gammal och Aron ttiotre r gammal, nr de
        talade med Farao.

007:008 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
007:009 Nr Farao talar till eder och sger: 'Lten oss se ngot
        under', d skall du sga till Aron: 'Tag din stav och kasta den
        infr Farao', s skall den bliva en stor orm.
007:010 D gingo Mose och Aron till Farao och gjorde ssom HERREN hade
        bjudit.  Aron kastade sin stav infr Farao och hans tjnare, och
        den blev en stor orm.
007:011 D kallade ocks Farao till sig sina vise och trollkarlar; och
        dessa, de egyptiska spmnnen, gjorde ock detsamma genom sina
        hemliga konster:
007:012 de kastade var och en sin stav, och dessa blevo stora ormar.  Men
        Arons stav uppslukade deras stavar.
007:013 Dock frblev Faraos hjrta frstockat, och han hrde icke p
        dem, ssom HERREN hade sagt.

007:014 Drefter sade HERREN till Mose: Faraos hjrta r tillslutet,
        han vill icke slppa folket.
007:015 G till Farao i morgon bittida--han gr nmligen d ut till
        vattnet--och stll dig i hans vg, p stranden av
        Nilfloden.  Och tag i din hand staven som frvandlades till en
        orm.
007:016 Och sg till honom: HERREN, hebrernas Gud, snde mig till dig
        och lt sga dig: 'Slpp mitt folk, s att de kunna hlla
        gudstjnst t mig i knen.'  Men se, du har hitintills icke velat
        hra.
007:017 Drfr sger nu HERREN s: 'Hrav skall du frnimma att jag r
        HERREN: se, med staven som jag hller i min hand vill jag sl p
        vattnet i Nilfloden, och d skall det frvandlas till blod.
007:018 Och fiskarna i floden skola d, och floden skall bliva
        stinkande, s att egyptierna skola vmjas vid att dricka vatten
        ifrn floden.'
007:019 Och HERREN sade till Mose: Sg till Aron: Tag din stav, och
        rck ut din hand ver egyptiernas vatten, ver deras strmmar,
        kanaler och sjar och alla andra vattensamlingar, s skola de
        bliva blod; ver hela Egyptens land skall vara blod, bde i
        trkrl och i stenkrl.
007:020 Och Mose och Aron gjorde ssom HERREN hade bjudit.  Han lyfte upp
        staven och slog vattnet i Nilfloden infr Faraos och hans
        tjnares gon; d frvandlades allt vatten floden till blod.
007:021 Och fiskarna i floden dogo, och floden blev stinkande, s att
        egyptierna icke kunde dricka vatten ifrn floden; och blodet var
        ver hela Egyptens land.
007:022 Men de egyptiska spmnnen gjorde detsamma genom sina hemliga
        konster.  S frblev Faraos hjrta frstockat, och han hrde icke
        p dem, ssom HERREN hade sagt.
007:023 Och Farao vnde om och gick hem och aktade icke heller p detta.
007:024 Men i hela Egypten grvde man runt omkring Nilfloden efter
        vatten till att dricka; ty vattnet i floden kunde man icke
        dricka.
007:025 Och s frgingo sju dagar efter det att HERREN hade slagit
        Nilfloden.

008:001 Drefter sade HERREN till Mose: G till Farao och sg till
        honom: S sger HERREN: Slpp mitt folk, s att de kunna hlla
        gudstjnst t mig.
008:002 Men om du icke vill slppa dem, se, d skall jag hemska hela
        ditt land med paddor.
008:003 Nilfloden skall frambringa ett vimmel av paddor, och de skola
        stiga upp och komma in i ditt hus och i din sovkammare och upp i
        din sng, och in i dina tjnares hus och bland ditt folk, och i
        dina bakugnar och baktrg.
008:004 Ja, p dig sjlv och ditt folk och alla dina tjnare skola
        paddorna stiga upp.
008:005 Och HERREN sade till Mose: Sg till Aron: Rck ut din hand med
        din stav ver strmmarna, kanalerna och sjarna, och lt s
        paddor stiga upp ver Egyptens land.
008:006 D rckte Aron ut sin hand ver Egyptens vatten, och paddor
        stego upp och vertckte Egyptens land.
008:007 Men spmnnen gjorde detsamma genom sina hemliga konster och
        lto paddor stiga upp ver Egyptens land.

008:008 D kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: Bedjen till
        HERREN, att han tager bort paddorna frn mig och mitt folk, s
        skall jag slppa folket, s att de kunna offra t HERREN.
008:009 Mose sade till Farao: Dig vare tillstatt att frelgga mig en
        tid inom vilken jag, genom att bedja fr dig och dina tjnare
        och ditt folk, skall skaffa bort paddorna frn dig och dina hus,
        s att de finnas kvar allenast i Nilfloden.
008:010 Han svarade: Till i morgon.  D sade han: M det ske ssom du
        har sagt, s att du fr frnimma att ingen r ssom HERREN, vr
        Gud.
008:011 Paddorna skola vika bort ifrn dig och dina hus och ifrn dina
        tjnare och ditt folk och skola finnas kvar allenast i
        Nilfloden.
008:012 S gingo Mose och Aron ut ifrn Farao.  Och Mose ropade till
        HERREN om hjlp mot paddorna som han hade ltit komma ver
        Farao.
008:013 Och HERREN gjorde ssom Mose hade begrt: paddorna dogo och
        frsvunno ifrn husen, grdarna och flten.
008:014 Och man kastade dem tillsammans i hgar, hr en och dr en; och
        landet uppfylldes av stank.
008:015 Men nr Farao sg att han hade ftt lttnad, tillslt han sitt
        hjrta och hrde icke p dem, ssom HERREN hade sagt.

008:016 Drefter sade HERREN till Mose: Sg till Aron: Rck ut din stav
        och sl i stoftet p jorden, s skall drav bliva mygg i hela
        Egyptens land.
008:017 Och de gjorde s: Aron rckte ut sin hand med sin stav och slog
        i stoftet p jorden; d kom mygg p mnniskor och boskap.  Av
        allt stoft p marken blev mygg i hela Egyptens land.
008:018 Och spmnnen ville gra detsamma genom sina hemliga konster och
        frskte skaffa fram mygg, men de kunde icke.  Och myggen kom p
        mnniskor och boskap.
008:019 D sade spmnnen till Farao: Detta r Guds finger.  Men Faraos
        hjrta frblev frstockat, och han hrde icke p dem, ssom
        HERREN hade sagt.

008:020 Drefter sade HERREN till Mose: Trd i morgon bittida fram
        infr Farao--han gr nmligen d ut till vattnet--och sg
        till honom: s sger HERREN: Slpp mitt folk, s att de kunna
        hlla guds tjnst t mig.
008:021 Ty om du icke slpper mitt folk, de, d skall jag snda svrmar
        av flugor ver dig och dina tjnare och ditt folk och dina hus,
        s att egyptiernas hus skola bliva uppfyllda av flugsvrmar, ja,
        sjlva marken p vilken de st.
008:022 Men p den dagen skall jag gra ett undantag fr landet Gosen,
        dr mitt folk bor, s att inga flugsvrmar skola finnas dr, p
        det att du m frnimma att jag r HERREN hr i landet.
008:023 S skall jag frlossa mitt folk och gra en tskillnad mellan
        mitt folk och ditt.  I morgon skall detta tecken ske.
008:024 Och HERREN gjorde s: stora flugsvrmar kommo in i Faraos och i
        hans tjnares hus; och verallt i Egypten blev landet frdrvat
        av flugsvrmarna.

008:025 D kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: Gn stad och
        offren t eder Gud hr i landet.
008:026 Men Mose svarade: Det gr icke an att vi gra s; ty vi offra
        t HERREN, vr Gud, sdant som fr egyptierna r en
        styggelse.  Om vi nu infr egyptiernas gon offra sdant som fr
        dem r en styggelse, skola de skert stena oss.
008:027 S lt oss nu g tre dagsresor in i knen och offra t HERREN,
        vr Gud, ssom han befaller oss.
008:028 D sade Farao: Jag vill slppa eder, s att I kunnen offra t
        HERREN, eder Gud, i knen; allenast mn I icke g alltfr lngt
        bort.  Bedjen fr mig.
008:029 Mose svarade: Ja, nr jag kommer ut frn dig, skall jag bedja
        till HERREN, s att flugsvrmarna i morgon vika bort ifrn
        Farao, ifrn hans tjnare och hans folk.  Allenast m Farao icke
        mer handla svikligt och vgra att slppa folket, s att de kunna
        offra t HERREN.
008:030 Och Mose gick ut ifrn Farao och bad till HERREN.
008:031 Och HERREN gjorde ssom Mose sade begrt: han skaffade bort
        flugsvrmarna ifrn Farao, ifrn hans tjnare och hans folk, s
        att icke en enda fluga blev kvar.
008:032 Men Farao tillslt sitt hjrta ocks denna gng och slppte icke
        folket.

009:001 Drefter sade HERREN till Mose: G till Farao och tala till
        honom: S sger HERREN, hebrernas Gud: Slpp mitt folk, s att
        de kunna hlla gudstjnst t mig.
009:002 Ty om du icke vill slppa dem, utan kvarhller dem lngre,
009:003 se, d skall HERRENS hand med en mycket svr pest komma ver din
        boskap p marken, ver hstar, snor och kameler, ver fkreatur
        och fr.
009:004 Men HERREN skall drvid gra en tskillnad mellan israeliternas
        boskap och egyptiernas, s att intet av de djur som tillhra
        Israels barn skall d.
009:005 Och HERREN bestmde en tid och sade: I morgon skall HERREN gra
        s i landet.
009:006 Och dagen drefter gjorde HERREN s, och all egyptiernas boskap
        dog.  Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur;
009:007 nr Farao snde och hrde efter, se, d hade icke s mycket som
        ett enda djur av Israels boskap dtt.  Men Faraos hjrta var
        tillslutet, och han slppte icke folket

009:008 Drefter sade HERREN till Mose och Aron: Tagen edra hnder
        fulla med sot ur smltugnen, och m sedan Mose str ut det, upp
        mot himmelen, infr Faraos gon,
009:009 s skall drav bliva ett damm ver hela Egyptens land, och drav
        skola uppst bulnader, som sl ut med blsor, p mnniskor och
        boskap i hela Egyptens land.
009:010 D togo de sot ur smltugnen och trdde infr Farao, och Mose
        strdde ut det, upp mot himmelen; och drav uppstodo bulnader,
        som slogo ut med blsor, p mnniskor och boskap.
009:011 Och spmnnen kunde icke hlla stnd mot Mose fr bulnadernas
        skull, ty bulnader uppstodo p spmnnen svl som p alla andra
        egyptier.
009:012 Men HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke hrde p
        dem, ssom HERREN hade sagt till Mose.

009:013 Drefter sade HERREN till Mose: Trd i morgon bittida fram
        infr Farao och sg till honom: S sger HERREN, hebrernas Gud:
        Slpp mitt folk, s att de kunna hlla gudstjnst t mig.
009:014 Annars skall jag nu snda alla mina hemskelser ver dig sjlv
        och ver dina tjnare och ditt folk, p det att du m frnimma
        att ingen r ssom jag p hela jorden.
009:015 Ty jag hade redan rckt ut min land fr att sl dig och ditt
        folk med pest, s att du skulle bliva utrotad frn jorden;
009:016 men jag skonade dig, just drfr att jag ville lta min kraft
        bliva uppenbarad fr dig och mitt namn bliva frkunnat p hela
        jorden.
009:017 Om du ytterligare lgger hinder i vgen fr mitt folk och icke
        slpper dem,
009:018 se, d skall jag i morgon vid denna tid lta ett mycket svrt
        hagel komma, sdant att dess like icke har varit i Egypten, allt
        ifrn den dag dess grund blev lagd nda till nu.
009:019 S snd nu bort och lt brga din boskap och allt vad du annars
        har ute p marken.  Ty alla mnniskor och all boskap som d
        finnas ute p marken och icke hava kommit under tak, de skola
        trffas av haglet och bliva ddade.
009:020 Den som nu bland Faraos tjnare fruktade HERRENS ord, han lt
        sina tjnare och sin boskap ska skydd i husen;
009:021 men den som icke aktade p HERRENS ord, han lt sina tjnare och
        sin boskap bliva kvar ute p marken.

009:022 Och HERREN sade till Mose: Rck din hand upp mot himmelen, s
        skall hagel falla ver hela Egyptens land, ver mnniskor och
        boskap och ver alla markens rter i Egyptens land.
009:023 D rckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN lt det
        dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, s lt HERREN
        hagel komma ver Egyptens land.
009:024 Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och
        haglet var s svrt, att dess like icke hade varit i hela
        Egyptens land frn den tid det blev befolkat.
009:025 Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns p
        marken, bde mnniskor och djur; och haglet slog ned alla
        markens rter och slog snder alla markens trd.
009:026 Allenast i landet Gosen, dr Israels barn voro, haglade det
        icke.

009:027 D snde Farao och lt kalla till sig Mose och Aron och sade
        till dem: Jag har syndat denna gng.  Det r HERREN som r
        rttfrdig; jag och mitt folk hava gjort ortt.
009:028 Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat lnge
        nog; s skall jag slppa eder, och I skolen icke behva bliva
        kvar lngre.
009:029 Mose svarade honom: Nr jag kommer ut ur staden, skall jag
        utrcka mina hnder till HERREN; d skall dundret upphra och
        intet hagel mer komma, p det att du m frnimma att landet r
        HERRENS.
009:030 Dock vet jag vl att du och dina tjnare nnu icke frukten fr
        HERREN Gud.
009:031 S slogos d linet och kornet ned, ty kornet hade gtt i ax och
        linet stod i knopp;
009:032 men vetet och splten slogos icke ned, ty de ro sensd.
009:033 Och Mose gick ifrn Farao ut ur staden och utrckte sina hnder
        till HERREN; och dundret och haglet upphrde, och regnet
        strmmade icke mer ned p jorden.
009:034 Men nr Farao sg att regnet och haglet och dundret hade
        upphrt, framhrdade han i sin synd och tillslt sitt hjrta,
        han sjlv svl som hans tjnare.
009:035 S frblev Faraos hjrta frstockat, och han slppte icke
        Israels barn, ssom HERREN hade sagt genom Mose.

010:001 Drefter sade HERREN till Mose: G till Farao; ty jag har
        tillslutit hans och hans tjnares hjrtan, fr att jag skulle
        gra dessa mina tecken mitt ibland dem,
010:002 och fr att du sedan skulle kunna frtlja fr din son och din
        sonson vilka stora grningar jag har utfrt bland egyptierna,
        och vilka tecken jag har gjort bland dem, s att I frnimmen att
        jag r HERREN.
010:003 D gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: S sger
        HERREN, hebrernas Gud: Huru lnge vill du vara motstrvig och
        icke dmjuka dig infr mig?  Slpp mitt folk, s att de kunna
        hlla gudstjnst t mig.
010:004 Ty om du icke vill slppa mitt folk, se, d skall jag i morgon
        lta grshoppor komma ver ditt land.
010:005 Och de skola vertcka marken s att man icke kan se marken; och
        de skola ta upp terstoden av den kvarleva som har blivit ver
        t eder efter haglet, och de skola avta alla edra trd, som
        vxa p marken.
010:006 Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, s ock alla dina
        tjnares hus och alla egyptiers hus, s att dina fder och dina
        faders fder icke hava sett ngot sdant, frn den dag de blevo
        till p jorden nda till denna dag.  Och han vnde sig om och
        gick ut ifrn Farao.

010:007 Men Faraos tjnare sade till honom: Huru lnge skall denne vara
        oss till frfng?  Slpp mnnen, s att de kunna hlla gudstjnst
        t HERREN, sin Gud.  Inser du icke nnu att Egypten bliver
        frdrvat?
010:008 D hmtade man Mose och Aron tillbaka till Farao.  Och han sade
        till dem: I mn g stad och hlla gudstjnst t HERREN, eder
        Gud.  Men vilka ro nu de som skola g?
010:009 Mose svarade: Vi vilja g bde unga och gamla; vi vilja g med
        sner och dttrar, med fr och fkreatur; ty en HERRENS hgtid
        skola vi hlla.
010:010 D sade han till dem: M HERREN: vara med eder lika visst som
        jag slpper eder med edra kvinnor och barn!  Dr ser man att I
        haven ont i sinnet!
010:011 Nej; I mn mn g stad och hlla gudstjnst t HERREN; det var
        ju detta som I begrden.  Och man drev dem ut ifrn Farao.

010:012 Och HERREN sade till Mose: Rck ut din hand ver Egyptens land,
        s att grshoppor komma ver Egyptens land och ta upp alla
        rter i landet, allt vad haglet har lmnat kvar.
010:013 D rckte Mose ut sin stav ver Egyptens land, och HERREN lt en
        stanvind blsa ver landet hela den dagen och hela natten; och
        nr det blev morgon, frde stanvinden grshopporna fram med
        sig.
010:014 Och grshopporna kommo ver hela Egyptens land och slogo i stor
        mngd ned ver hela Egyptens omrde; en sdan myckenhet av
        grshoppor hade aldrig tillfrne kommit och skall icke heller
        hdanefter komma.
010:015 De vertckte hela marken, s att marken blev mrk; och de to
        upp alla rter i landet och all frukt p trden, allt som haglet
        hade lmnat kvar; intet grnt blev kvar p trden eller p
        markens rter i hela Egyptens land.

010:016 D kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: Jag
        har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder.
010:017 Men frlt nu min synd denna enda gng; och bedjen till HERREN,
        eder Gud, att han avvnder allenast denna ddsplga ifrn mig.
010:018 D gick han ut ifrn Farao och bad till HERREN.
010:019 Och HERREN vnde om vinden och lt en mycket stark vstanvind
        komma; denna fattade i grshopporna och kastade dem i Rda
        havet, s att icke en enda grshoppa blev kvar inom Egyptens
        hela omrde.
010:020 Men HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke slppte
        Israels barn.

010:021 Drefter sade HERREN till Mose: Rck din hand upp mot himmelen,
        s skall ver Egyptens land komma ett sdant mrker, att man kan
        taga p det.
010:022 D rckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt mrker
        kom ver hela Egyptens land i tre dagar.
010:023 Ingen kunde se den andre, och ingen kunde rra sig frn sin
        plats i tre dagar.  Men alla Israels barn hade ljust dr de
        bodde.
010:024 D kallade Farao Mose till sig och sade: Gn stad och hllen
        gudstjnst t HERREN; lten allenast edra fr och fkreatur
        bliva kvar.  Ocks edra kvinnor och barn m g med eder.
010:025 Men Mose sade: Du mste ock lta oss f slaktoffer och
        brnnoffer att offra t HERREN, vr Gud.
010:026 Ocks vr boskap mste g med oss, och icke en klv fr bliva
        kvar; ty drav mste vi taga det varmed vi skola hlla
        gudstjnst t HERREN, vr Gud.  Och frrn vi komma dit, veta vi
        sjlva icke vad vi bra offra t HERREN.
010:027 Men HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke ville
        slppa dem.
010:028 Och Farao sade till honom: G bort ifrn mig, och tag dig till
        vara fr att nnu en gng komma infr mitt ansikte; ty p den
        dag du kommer infr mitt ansikte skall du d.
010:029 Mose svarade: Du har talat rtt; jag skall icke vidare komma
        infr ditt ansikte.

011:001 Drefter sade HERREN till Mose: nnu en plga skall jag lta
        komma ver Farao och ver Egypten; sedan skall han slppa eder
        hrifrn; ja, han skall till och med driva eder ut hrifrn, nr
        han slpper eder.
011:002 S tala nu till folket, och sg att var och en av dem, man svl
        som kvinna, skall av sin nsta begra klenoder av silver och
        guld.
011:003 Och HERREN lt folket finna nd fr egyptiernas gon.  Ja, mannen
        Mose hade stort anseende i Egyptens land, bde hos Faraos
        tjnare och hos folket.

011:004 Och Mose sade: S sger HERREN: Vid midnattstid skall jag g
        fram genom Egypten.
011:005 Och d skall allt frstftt i Egyptens land d, frn den
        frstfdde hos Farao, som sitter p tronen, nda till den
        frstfdde hos tjnstekvinnan, som arbetar vid handkvarnen, s
        ock allt frstftt ibland boskapen.
011:006 Och ett stort klagorop skall upphvas i hela Egyptens land,
        sdant att dess like aldrig har varit hrt och aldrig mer skall
        hras.
011:007 Men icke en hund skall glfsa mot ngon av Israels barn, varken
        mot mnniskor eller mot boskap.  S skolen I frnimma att HERREN
        gr en tskillnad mellan Egypten och Israel.
011:008 D skola alla dina tjnare hr komma ned till mig och buga sig
        fr mig och sga: 'Drag ut, du sjlv med allt folket som fljer
        dig.'  Och sedan skall jag draga ut.  Drefter gick han bort
        ifrn Farao i vredesmod.

011:009 Men HERREN sade till Mose: Farao skall neka att hra eder, p
        det att jag m lta mnga under ske i Egyptens land.
011:010 Och Mose och Aron gjorde alla dessa under infr Farao; men
        HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke slppte
        Israels barn ut ur sitt land.

012:001 Och HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade:

012:002 Denna mnad skall hos eder vara den frmsta mnaden, den skall
        hos eder vara den frsta av rets mnader.
012:003 Talen till Israels hela menighet och sgen: P tionde dagen i
        denna mnad skall var husfader taga sig ett lamm, s att vart
        hushll fr ett lamm.
012:004 Men om hushllet r fr litet till ett lamm, s skola husfadern
        och hans nrmaste granne taga ett lamm tillsammans, efter
        personernas antal.  Fr vart lamm skolen I berkna ett visst
        antal, i mn av vad var och en ter.
012:005 Ett felfritt rsgammalt lamm av hankn skolen I utvlja; av
        fren eller av getterna skolen I taga det.
012:006 Och I skolen frvara det intill fjortonde dagen i denna mnad;
        d skall man--Israels hela frsamlade menighet--slakta det
        vid aftontiden.
012:007 Och man skall taga av blodet och stryka p bda drrposterna och
        p vre drrtret i husen dr man ter det.
012:008 Och man skall ta kttet samma natt; det skall vara stekt p
        eld, och man skall ta det med osyrat brd jmte bittra rter.
012:009 I skolen icke ta ngot drav rtt eller kokt i vatten, utan det
        skall vara stekt p eld, med huvud, ftter och innanmte.
012:010 Och I skolen icke lmna ngot drav kvar till morgonen; skulle
        ngot drav bliva kvar till morgonen, skolen I brnna upp det i
        eld.
012:011 Och I skolen ta det s: I skolen vara omgjordade kring edra
        lnder, hava edra skor p ftterna och edra stavar i
        hnderna.  Och I skolen ta det med hast.  Detta r HERRENS
        Psk.
012:012 Ty jag skall p den natten g fram genom Egyptens land och sl
        allt frstftt i Egyptens land, bde mnniskor och boskap; och
        ver Egyptens alla gudar skall jag hlla dom; jag r HERREN.
012:013 Och blodet skall vara ett tecken, eder till rddning, p de hus
        i vilka I ren; ty nr jag ser blodet, skall jag g frbi
        eder.  Och ingen hemskelse skall drabba eder med frdrv, nr
        jag slr Egyptens land.

012:014 Och I skolen hava denna dag till en minnelsedag och fira den
        ssom en HERRENS hgtid.  Ssom en evrdlig stiftelse skolen I
        fira den, slkte efter slkte.
012:015 I sju dagar skolen I ta osyrat brd; redan p frsta dagen
        skolen I skaffa bort all surdeg ur edra hus.  Ty var och en som
        ter ngot syrat, frn den frsta dagen till den sjunde, han
        skall utrotas ur Israel.
012:016 P den frsta dagen skolen I hlla en helig sammankomst; I
        skolen ock p den sjunde dagen hlla en helig sammankomst.  P
        dem skall intet arbete gras; allenast det som var och en
        behver till mat, det och intet annat m av eder tillredas.
012:017 Och I skolen hlla det osyrade brdets hgtid, eftersom jag p
        denna samma dag har frt edra hrskaror ut ur Egyptens
        land.  Drfr skolen I, slkte efter slkte, hlla denna dag
        ssom en evrdlig stiftelse.
012:018 I frsta mnaden, p fjortonde dagen i mnaden, om aftonen,
        skolen I ta osyrat brd, och I skolen fortfara drmed nda till
        aftonen p tjugufrsta dagen i mnaden.
012:019 I sju dagar m ingen surdeg finnas i edra hus; ty var och en son
        ter ngot syrligt, han skall utrotas ur Israels menighet, evad
        han r frmling eller infding i landet.
012:020 Intet syrligt skolen I ta; var I n ren bosatta skolen I ta
        osyrat brd.

012:021 Och Mose kallade till sig alla de ldste i Israel och sade till
        dem: Begiven eder hem, och tagen eder ett lamm fr vart hushll
        och slakten pskalammet.
012:022 Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som r i
        sklen, och bestryken det vre drr tret och bda drrposterna
        med blodet som r i sklen; och ingen av eder m g ut genom sin
        hus drr intill morgonen.
012:023 Ty HERREN skall g fram fr att hemska Egypten; men nr ha ser
        blodet p det vre drrtret och p de tv drrposterna, skall
        HERREN g frbi drren och icke tillstdja Frdrvaren att
        komma i i edra hus och hemska eder.
012:024 Detta skolen I hlla; det skall vara en stadga fr dig och dina
        barn till evrdlig tid.
012:025 Och nr I kommen in i det land som HERREN skall giva t eder,
        ssom han har lovat, skolen I hlla denna gudstjnst.
012:026 Nr d edra barn frga eder: 'Vad betyder denna eder
        gudstjnst?',
012:027 skolen I svara: 'Det r ett pskoffer t HERREN, drfr att han
        gick frbi Israels barns hus i Egypten, nr han hemskte
        Egypten, men skonade vra hus.'  D bjde folket sig ned och
        tillbad.
012:028 Och Israels barn gingo stad och gjorde s; de gjorde ssom
        HERREN hade bjudit Mose och Aron.

012:029 Och vid midnattstiden slog HERREN allt frstftt i Egyptens
        land, frn den frstfdde hos Farao, som satt p tronen, nda
        till den frstfdde hos fngen, som satt i fngelset, s ock
        allt frstftt ibland boskapen.
012:030 D stod Farao upp om natten jmte alla sina tjnare och alla
        egyptier, och ett stort klagorop upphvdes i Egypten; ty intet
        hus fanns, dr icke ngon dd lg.
012:031 Och han kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: Stn
        upp och dragen ut frn mitt folk, I sjlva och Israels barn; och
        gn stad och hllen gudstjnst t HERREN, ssom I haven begrt.
012:032 Tagen ock edra fr och edra fkreatur, ssom I haven begrt, och
        gn stad, och vlsignen drvid mig.
012:033 Och egyptierna trngde p folket fr att med hast f dem ut ur
        landet, ty de tnkte: Eljest d vi allasammans.
012:034 Och folket tog med sig sin deg, innan den nnu hade blivit
        syrad; de togo sina baktrg och lindade in dem i mantlarna och
        buro dem p sina axlar.
012:035 Och Israels barn hade gjort ssom Mose sade: de hade av
        egyptierna begrt deras klenoder av silver och guld, s ock
        klder.
012:036 Och HERREN hade ltit folket finna nd fr egyptiernas gon, s
        att de gvo dem vad de begrde.  S togo de byte frn
        egyptierna.

012:037 Och Israels barn brto upp och drogo frn Rameses till Suckot,
        vid pass sex hundra tusen mn till fots, frutom kvinnor och
        barn.
012:038 En hop folk av allahanda slag drog ock stad med dem, drtill
        fr och fkreatur, boskap i stor myckenhet.
012:039 Och av degen som de hade frt med sig ur Egypten bakade de
        osyrade kakor, ty den hade icke blivit syrad; de hade ju drivits
        ut ur Egypten utan att f drja; ej heller hade de kunnat
        tillreda ngon reskost t sig.

012:040 Men den tid Israels barn hade bott i Egypten var fyra hundra
        trettio r.
012:041 Just p den dag d de fyra hundra trettio ren voro frlidna
        drogo alla HERRENS hrskaror ut ur Egyptens land.
012:042 En HERRENS vakenatt var detta, nr han skulle fra dem ut ur
        Egyptens land; denna samma natt r HERRENS, en hgtidsvaka fr
        alla Israels barn, slkte efter slkte.

012:043 Och HERREN sade till Mose och Aron: Detta r stadgan om
        pskalammet: Ingen utlnning skall ta drav;
012:044 men en trl som r kpt fr penningar m ta drav, sedan du ha
        omskurit honom.
012:045 En inhysesman och en legodrng m icke ta drav.
012:046 I ett och samma hus skall det tas; du skall icke fra ngot av
        kttet ut ur huset, och intet ben skolen I sndersl drp.
012:047 Israels hela menighet skall iakttaga detta.
012:048 Och om ngon frmling bor hos dig och vill hlla HERRENS
        pskhgtid, s skall allt mankn hos honom omskras, och sedan
        m han komma och hlla den; han skall d vara ssom en infding
        i landet.  Men ingen oomskuren m ta drav.
012:049 En och samma lag skall glla fr infdingen och fr frmlingen
        som bor ibland eder.

012:050 Och alla Israels barn gjorde s; de gjorde ssom HERREN hade
        bjudit Mose och Aron.
012:051 S frde d HERREN p denna samma dag Israels barn ut ur
        Egyptens land, efter deras hrskaror.

013:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
013:002 Helga t mig allt frstftt, allt hos Israels barn, som ppnar
        moderlivet, evad det r mnniskor eller boskap; mig tillhr
        det.

013:003 Och Mose sade till folket: Kommen ihg denna dag, p vilken I
        haven dragit ut ur Egypten, ur trldomshuset; ty med stark hand
        har HERREN frt eder ut drifrn.  Frdenskull m intet syrat
        tas.
013:004 P denna dag i mnaden Abib dragen I nu ut.
013:005 Och nr HERREN lter dig komma in i kananernas, hetiternas,
        amorernas, hivernas och jebusernas land, som han med ed har
        lovat dina fder att giva dig, ett land som flyter av mjlk och
        honung, d skall du hlla denna gudstjnst i denna mnad:
013:006 I sju dagar skall du ta osyrat brd, och p sjunde dagen skall
        hllas en HERRENS hgtid.
013:007 Under de sju dagarna skall man ta osyrat brd; intet syrat
        skall man se hos dig, ej heller skall man se ngon surdeg hos
        dig, i hela ditt land.
013:008 Och du skall p den dagen bertta fr din son och sga: 'Sdant
        gr jag av tacksamhet fr vad HERREN gjorde med mig, nr jag
        drog ut ur Egypten.'
013:009 Och det skall vara fr dig ssom ett tecken p din hand och
        ssom ett pminnelsemrke p din panna, fr att HERRENS lag m
        vara i din mun; ty med stark hand har HERREN frt dig ut ur
        Egypten.
013:010 Och denna stadga skall du hlla p bestmd tid, r efter r.
013:011 Och nr HERREN lter dig komma in i kananernas land, ssom han
        med ed har lovat dig och dina fder, och giver det t dig,
013:012 d skall du verlmna t HERREN allt det som ppnar
        moderlivet.  Allt som ppnar moderlivet av det som fdes bland
        din boskap skall, om det r hankn, hra HERREN till.
013:013 Men allt bland snor som ppnar moderlivet skall du lsa med ett
        fr, och om du icke vill lsa det, skall du krossa nacken p
        det.  Och allt frstftt av mnniska bland dina sner skall du
        lsa.
013:014 Och nr din son i framtiden frgar dig: 'Vad betyder detta?',
        skall du svara honom s: 'Med stark hand har HERREN frt oss ut
        ur Egypten, ur trldomshuset;
013:015 ty d Farao i sin hrdnackenhet icke ville slppa oss, drpte
        HERREN allt frstftt i Egyptens land, det frstfdda svl
        ibland mnniskor som ibland boskap.  Drfr offrar jag t HERREN
        allt som ppnar moderlivet och r hankn, och allt frstftt
        bland mina sner lser jag.'
013:016 Och det skall vara ssom ett tecken p din hand och ssom ett
        mrke p din panna; ty med stark hand har HERREN frt oss ut ur
        Egypten.

013:017 Nr Farao nu hade slppt folket, frde Gud dem icke p den vg
        som gick igenom filisternas land, fastn denna var den genaste;
        ty Gud tnkte att folket, nr det fick se krig hota, kunde ngra
        sig och vnda tillbaka till Egypten;
013:018 drfr lt Gud folket taga en omvg genom knen t Rda havet
        till.  Och Israels barn drogo vpnade upp ur Egyptens land.

013:019 Och Mose tog med sig Josefs ben; ty denne hade tagit en ed av
        Israels barn och sagt: Nr Gud ser till eder, fren d mina ben
        hrifrn med eder.

013:020 S brto de upp frn Suckot och lgrade sig i Etam, dr knen
        begynte.
013:021 Och HERREN gick framfr dem, om dagen i en molnstod, fr att
        leda dem p vgen, och om natten i en eldstod, fr att lysa dem;
        s kunde de tga bde dag och natt.
013:022 Molnstoden upphrde icke om dagen att g framfr folket, ej
        heller eldstoden om natten.

014:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
014:002 Sg till Israels barn att de skola vnda om och lgra sig
        framfr Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framfr
        Baal-Sefon skolen I lgra eder vid havet.
014:003 Men Farao skall tnka att Israels barn hava farit vilse i landet
        och blivit instngda i knen.
014:004 Och jag skall frstocka Faraos hjrta, s att han frfljer dem;
        och jag skall frhrliga mig p Farao och hela hans hr, p det
        att egyptierna m frnimma att jag r HERREN.  Och de gjorde s.

014:005 D man nu berttade fr konungen i Egypten att folket hade
        flytt, frvandlades Faraos och hans tjnares hjrtan mot folket,
        och de sade: Huru illa gjorde vi icke, nr vi slppte Israel,
        s att de nu icke mer skola tjna oss!
014:006 Och han lt spnna fr sina vagnar och tog sitt folk med sig;
014:007 han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest
        funnos i Egypten, och kmpar p dem alla.
014:008 Ty HERREN frstockade Faraos, den egyptiske konungens, hjrta,
        s att han frfljde Israels barn, nr de nu drogo ut med
        upplyft hand.
014:009 Och egyptierna, alla Faraos hstar, vagnar och ryttare och hela
        hans hr, frfljde dem och hunno upp dem, dr de voro lgrade
        vid havet, vid Pi-Hahirot, framfr Baal-Sefon.
014:010 Nr s Farao var helt nra, lyfte Israels barn upp sina gon och
        fingo se att egyptierna kommo tgande efter dem.  D blevo
        Israels barn mycket frskrckta och ropade till HERREN.
014:011 Och de sade till Mose: Funnos d inga gravar i Egypten,
        eftersom du har frt oss hit till att d i knen?  Huru illa
        gjorde du icke mot oss, nr du frde oss ut ur Egypten!
014:012 Var det icke det vi sade till dig i Egypten?  Vi sade ju: 'Lt
        oss vara, s att vi f tjna egyptierna.'  Ty det vore oss
        bttre att tjna egyptierna n att d i knen.
014:013 D svarade Mose folket: Frukten icke; stn fasta, s skolen I
        se vilken frlsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig
        ngonsin skolen I mer f se egyptierna s, som I sen dem i dag.
014:014 HERREN skall strida fr eder, och I skolen vara stilla drvid.

014:015 Och HERREN sade till Mose: Varfr ropar du till mig?  Sg till
        Israels barn att de draga vidare.
014:016 Men lyft du upp din stav, och rck ut din hand ver havet, och
        klyv det itu, s att Israels barn kunna g mitt igenom havet p
        torr mark.
014:017 Och se, jag skall frstocka egyptiernas hjrtan, s att de flja
        efter dem; och jag skall frhrliga mig p Farao och hela hans
        hr, p hans vagnar och ryttare.
014:018 Och egyptierna skola frnimma att jag r HERREN, nr jag
        frhrligar mig p Farao, p hans vagnar och ryttare.

014:019 Och Guds ngel, som hade gtt framfr Israels hr, flyttade sig
        nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade gtt framfr dem,
        flyttade sig och tog plats bakom dem.
014:020 Den kom s emellan egyptiernas hr och Israels hr; och molnet
        var dr med mrker, men tillika upplyste det natten.  S kunde
        den ena hren icke komma inp den andra under hela natten.

014:021 Och Mose rckte ut sin hand ver havet; d drev HERREN undan
        havet genom en stark stanvind som blste hela natten, och han
        gjorde s havet till torrt land; och vattnet klvs itu.
014:022 Och Israels barn gingo mitt igenom havet p torr mark, under det
        att vattnet stod ssom en mur till hger och till vnster om
        dem.
014:023 Och egyptierna, alla Faraos hstar, vagnar och ryttare,
        frfljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet.
014:024 Men nr morgonvkten var inne, blickade HERREN p egyptiernas
        hr ur eldstoden och molnskyn och snde frvirring i egyptiernas
        hr;
014:025 och han lt hjulen falla ifrn deras vagnar, s att det blev dem
        svrt att komma framt.  D sade egyptierna: Lt oss fly fr
        Israel, ty HERREN strider fr dem mot egyptierna.

014:026 Men HERREN sade till Mose: Rck ut din hand ver havet, s att
        vattnet vnder tillbaka och kommer ver egyptierna, ver deras
        vagnar och ryttare.
014:027 D rckte Mose ut sin hand ver havet, och mot morgonen vnde
        havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde
        mttes drav; och HERREN kringstrdde egyptierna mitt i havet.
014:028 Och vattnet som vnde tillbaka vertckte vagnarna och ryttarna,
        hela Faraos hr, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en
        enda av dem kom undan.
014:029 Men Israels barn gingo p torr mark mitt igenom havet, och
        vattnet stod ssom en mur till hger och till vnster om dem.
014:030 S frlste HERREN p den dagen Israel frn egyptiernas hand, och
        Israel sg egyptierna ligga dda p havsstranden.
014:031 Och nr Israel sg huru HERREN hade bevisat sin stora makt p
        egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde p HERREN och
        p hans tjnare Mose.

015:001 D sjngo Mose och Israels barn denna lovsng till HERRENS ra;
        de sade:
          Jag vill sjunga till HERRENS ra,
              ty hgt r han upphjd.
          Hst och man
              strtade han i havet.
015:002   HERREN r min starkhet och min lovsng,
          Och han blev mig till frlsning.
          Han r min Gud, jag vill ra honom,
          min faders Gud, jag vill upphja honom.
015:003   HERREN r en stridsman,
              'HERREN' r hans namn.
015:004   Faraos vagnar och hrsmakt
              kastade han i havet,
          hans utvalda kmpar
              drnktes i Rda havet.
015:005   De vertcktes av vattenmassor,
              sjnko i djupet ssom stenar.

015:006   Din hgra hand, HERRE,
              du hrlige och starke,
          din hgra hand, HERRE,
              krossar fienden.
015:007   Genom din stora hghet
              slr du ned dina motstndare;
          du slpper ls din frgrymmelse,
              den frtr dem ssom str.

015:008   Fr en fnysning av din nsa
              uppdmdes vattnen,
          bljorna reste sig och samlades hg,
          vattenmassorna stelnade i havets djup.

015:009   Fienden sade:
              'Jag vill frflja dem, hinna upp dem,
          jag vill utskifta byte,
              slcka min hmnd p dem;
          jag vill draga ut mitt svrd,
              min hand skall frgra dem.'

015:010   Du andades p dem,
              d vertckte dem havet;
          de sjnko ssom bly
              i de vldiga vattnen.

015:011   Vilken bland gudar
              liknar dig, HERRE?
          Vem r dig lik,
              du hrlige och helige,
          du fruktansvrde och hgtlovade,
              du som gr under?
015:012   Du rckte ut din hgra hand,
              d uppslukades de av jorden.
015:013   Men du ledde med din nd
              det folk du hade frlossat,
          du frde dem med din makt
              till din heliga boning.
015:014   Folken hrde det
              och mste d darra,
          av ngest grepos
              Filisteens inbyggare.
015:015   D frskrcktes
              Edoms furstar,
          Moabs hvdingar
              grepos av bvan,
          alla Kanaans inbyggare
              frsmlte av ngest.
015:016   Ja, ver dem faller
              frskrckelse och fruktan;
          fr din arms vldighet
              st de ssom frstenade,
          medan ditt folk
              tgar fram, o HERRE
          medan det tgar fram,
              det folk du har frvrvat.
015:017   Du fr dem in och planterar dem
              p din arvedels berg,
          p den plats, o HERRE,
              som du har gjort till din boning,
          i den helgedom, Herre,
              som dina hnder hava berett.

015:018   HERREN r konung
              alltid och evinnerligen!

015:019 Ty nr Faraos hstar med hans vagnar och ryttare hade kommit ned
        i havet, lt HERREN havets vatten vnda tillbaka och komma ver
        dem, sedan Israels barn p torr mark hade gtt mitt igenom
        havet.
015:020 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand,
        och alla kvinnorna fljde efter henne med pukor och dans.
015:021 Och Mirjam sjng fr dem: Sjungen till HERRENS ra, ty hgt r
        han upphjd.  Hst och man strtade han i havet.

015:022 Drefter lt Mose israeliterna bryta upp frn Rda havet, och de
        drogo ut i knen Sur; och tre dagar vandrade de i knen utan att
        finna vatten.
015:023 S kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara,
        ty det var bittert.  Drav fick stllet namnet Mara.
015:024 D knorrade folket emot Mose och sade: Vad skola vi dricka?
015:025 Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst
        slags tr, som han kastade i vattnet, och s blev vattnet stt.

        Dr frelade han folket lag och rtt, och dr satte han det p
        prov.
015:026 Han sade: Om du hr HERRENS, din Guds, rst och gr vad rtt r
        i hans gon och lyssnar till hans bud och hller alla hans
        stadgar, s skall jag icke lgga p dig ngon av de sjukdomar
        som jag lade p egyptierna, ty jag r HERREN, din lkare.
015:027 Sedan kommo de till Elim; dr funnos tolv vattenkllor och
        sjuttio palmtrd.  Och de lgrade sig dr vid vattnet.

016:001 Drefter brt Israels barns hela menighet upp frn Elim och kom
        till knen Sin, mellan Elim och Sinai, p femtonde dagen i andra
        mnaden efter sitt uttg ur Egyptens land.
016:002 Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i
        knen;
016:003 Israels barn sade till dem: Ack att vi hade ftt d fr HERRENS
        hand i Egyptens land, dr vi sutto vid kttgrytorna och hade mat
        nog att ta!  Men I haven frt oss hitut i knen fr att lta
        hela denna hop d av hunger.

016:004 D sade HERREN till Mose: Se, jag vill lta brd frn himmelen
        regna t eder.  Och folket skall g ut och samla fr var dag s
        mycket som behves.  S skall jag stta dem p prov, fr att se
        om de vilja vandra efter min lag eller icke.
016:005 Och nr de p den sjtte dagen tillreda vad de hava frt hem,
        skall det vara dubbelt mot vad de eljest fr var dag samla in.
016:006 Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: I afton skolen I
        frnimma att det r HERREN som har frt eder ut ur Egyptens
        land,
016:007 och i morgon skolen I se HERRENS hrlighet, HERREN har nmligen
        hrt huru I knorren mot honom.  Ty vad ro vi, att I knorren mot
        oss?
016:008 Och Mose sade ytterligare: Detta skall ske drigenom att HERREN
        i afton giver eder ktt att ta, och i morgon brd att mtta
        eder med d nu HERREN har hrt huru I knorren mot honom.  Ty vad
        ro vi?  Det r icke mot oss I knorren, utan mot HERREN.

016:009 Och Mose sade till Aron: Sg till Israels barns hela menighet
        Trden fram infr HERREN, ty han har hrt huru I knorren.
016:010 Nr sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, vnde de
        sig mot knen, och se, d visade sig HERRENS hrlighet i
        molnskyn.
016:011 Och HERREN talade till Mose och sade:
016:012 Jag har hrt huru Israels barn knorra.  Tala till dem och sg:
        Vid aftontiden skolen I f ktt att ta och i morgon skolen I f
        brd att mtta eder med; s skolen I frnimma att jag r HERREN,
        eder Gud.
016:013 Och om aftonen kommo vaktlar och vertckte lgret, och fljande
        morgon lg dagg fallen runt omkring lgret.
016:014 Och nr daggen som hade fallit gick bort, se, d lg ver knen
        p jorden ngot fint, ssom fjll, ngot fint, likt
        rimfrost.
016:015 Nr Israels barn sgo detta, frgade de varandra: Vad r
        det?  Ty de visste icke vad det var.  Men Mose sade till dem:
        Detta r brdet som HERREN har givit eder till fda.
016:016 Och s har HERREN bjudit: Samlen drav, var och en s mycket han
        behver till mat; en gomer p var person skolen I taga, efter
        antalet av edert husfolk, var och en t s mnga som han har i
        sitt tlt.
016:017 Och Israels barn gjorde s, och den ene samlade mer, den andre
        mindre.
016:018 Men nr de mtte upp det med gomer-mtt, hade den som hade
        samlat mycket intet till verlopps, och de som hade samlat
        litet, honom fattades intet; var och en hade s mycket samlat,
        som han behvde till mat.
016:019 Och Mose sade till dem: Ingen m behlla ngot kvar hrav till
        i morgon.
016:020 Men de lydde icke Mose, utan somliga behllo ngot drav kvar
        till fljande morgon.  D vxte maskar dri, och det blev
        illaluktande.  Och Mose blev frtrnad p dem.
016:021 S samlade de drav var morgon, var och en s mycket han behvde
        till mat.  Men nr solhettan kom smlte det bort.

016:022 P den sjtte dagen hade de samlat dubbelt s mycket av brdet,
        tv gomer fr var och en.  Och menighetens hvdingar kommo alla
        och omtalade detta fr Mose.
016:023 D sade han till dem: Detta r efter HERRENS ord; i morgon r
        sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat.  Baken nu vad I viljen
        baka, och koken vad I viljen koka, men allt som r till
        verlopps skolen I stlla i frvar hos eder till i morgon.
016:024 Och de stllde det i frvar till fljande morgon, ssom Mose
        hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom
        mask dri.
016:025 Och Mose sade: ten det i dag, ty i dag r HERRENS sabbat; i
        dag skolen I intet finna p marken.
016:026 I sex dagar skolen I samla drav, men p sjunde dagen r sabbat;
        d skall intet vara att finna.
016:027 Likvl gingo ngra av folket p den sjunde dagen ut fr att
        samla, men de funno intet.
016:028 D sade HERREN till Mose: Huru lnge viljen I vara motstrviga
        och icke hlla mina bud och lagar?
016:029 Se, HERREN har givit eder sabbaten; drfr giver han eder p den
        sjtte dagen brd fr tv dagar.  S stannen d hemma, var och
        en hos sig; ingen m g hemifrn p den sjunde dagen.
016:030 Allts hll folket sabbat p den sjunde dagen.

016:031 Och Israels barn kallade det manna.  Och det
        liknade korianderfr, det var vitt, och det smakade ssom semla
        med honung.
016:032 Och Mose sade: S har HERREN bjudit: En gomer hrav skall
        frvaras t edra efterkommande, fr att de m se det brd som
        jag gav eder att ta i knen, nr jag frde eder ut ur Egyptens
        land.
016:033 Och Mose sade till Aron: Tag ett krl och lgg dri en gomer
        manna, och stll det infr HERREN till att frvaras t edra
        efterkommande.
016:034 D gjorde man ssom HERREN hade bjudit Mose, och Aron stllde
        det framfr vittnesbrdet till att frvaras.
016:035 Och Israels barn to manna i fyrtio r, till dess de kommo till
        bebott land; de to manna, till dess de kommo till grnsen av
        Kanaans land.--
016:036 En gomer r tiondedelen av en efa.

017:001 Drefter brt Israels barns hela menighet upp frn knen Sin och
        tgade frn lgerplats till lgerplats, efter HERRENS
        befallning.  Och de lgrade sig i Refidim; dr hade folket intet
        vatten att dricka.
017:002 D begynte folket tvista med Mose och sade: Given oss vatten
        att dricka.  Mose svarade dem: Varfr tvisten I med mig?  Varfr
        fresten I HERREN?
017:003 Men eftersom folket dr trstade efter vatten, knorrade de
        ytterligare emot Mose och sade: Varfr har du frt oss upp ur
        Egypten, s att vi, vra barn och vr boskap nu mste d av
        trst?
017:004 D ropade Mose till HERREN och sade: Vad skall jag gra med
        detta folk?  Det fattas icke mycket i att de stena mig.
017:005 HERREN svarade Mose: G framfr folket, och tag med dig ngra
        av de ldste i Israel.  Och tag i din hand staven med vilken du
        slog Nilfloden, och begiv dig stad.
017:006 Se, jag vill st dr framfr dig p Horebs klippa, och du skall
        sl p klippan, och vatten skall d komma ut ur den, s att
        folket fr dricka.  Och Mose gjorde s infr de ldste i Israel.
017:007 Och han gav stllet namnet Massa och
        Meriba, drfr att Israels barn hade tvistat
        och frestat HERREN och sagt: r HERREN ibland oss eller icke?

017:008 Drefter kom Amalek och gav sig i strid med Israel i Refidim.
017:009 D sade Mose till Josua: Vlj ut manskap t oss, och drag s
        stad till strid mot Amalek.  I morgon skall jag stlla mig
        verst p hjden, med Guds stav i min hand.
017:010 Och Josua gjorde ssom Mose hade tillsagt honom, och gav sig i
        strid med Amalek.  Men Mose, Aron och Hur stego upp verst p
        hjden.
017:011 Och s lnge Mose hll upp sin hand, rdde Israel, men nr han
        lt sin hand sjunka, rdde Amalek.
017:012 Och nr Moses hnder blevo tunga, togo de en sten och lade under
        honom, och p den satte han sig; sedan stdde Aron och Hur hans
        hnder, en p vardera sidan.  S hllos hans hnder stadiga, till
        dess solen gick ned.
017:013 Och Josua slog Amalek och dess folk med svrdsegg.

017:014 Och HERREN sade till Mose: Teckna upp detta till en minnelse i
        en bok, och inprgla det hos Josua, ty jag skall s i grund
        utplna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under
        himmelen.
017:015 Och Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt baner.
017:016 Och han sade: Ja, jag lyfter min hand upp mot HERRENS tron och
        betygar att HERREN skall strida mot Amalek frn slkte till
        slkte.

018:001 Och Jetro, prsten i Midjan, Moses svrfader, fick hra allt vad
        Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, huru HERREN
        hade frt Israel ut ur Egypten.
018:002 D tog Jetro, Moses svrfader, med sig Sippora, Moses hustru,
        som denne frut hade snt hem,
018:003 s ock hennes tv sner--av dessa hade den ene ftt namnet
        Gersom, ty, sade Mose, jag r en frmling i ett land som
        icke r mitt,
018:004 och den andre namnet Elieser, ty, sade han, min faders Gud
        blev mig till hjlp och rddade mig ifrn Faraos svrd.--
018:005 D s Jetro, Moses svrfader, kom med Moses sner och hans
        hustru till honom i knen, dr han hade slagit upp sitt lger
        vid Guds berg,
018:006 lt han sga till Mose: Jag, din svrfader Jetro, kommer till
        dig med din hustru och hennes bda sner.
018:007 D gick Mose sin svrfader till mtes och bugade sig fr honom
        och kysste honom.  Och nr de hade hlsat varandra, gingo de in i
        tltet.
018:008 Och Mose frtljde fr sin svrfader allt vad HERREN hade gjort
        med Farao och egyptierna, fr Israels skull, och alla de
        vedermdor som de hade haft att utst p vgen, och huru HERREN
        hade rddat dem.
018:009 Och Jetro frjdade sig ver allt det goda som HERREN hade gjort
        mot Israel, i det han hade rddat dem ur egyptiernas hand.
018:010 Och Jetro sade: Lovad vare HERREN, som har rddat eder ur
        egyptiernas hand och ur Faraos hand, HERREN, som har rddat
        folket undan egyptiernas hand!
018:011 Nu vet jag att HERREN r strre n alla andra gudar, ty s
        bevisade han sig, nr man handlade vermodigt mot detta folk.
018:012 Och Jetro, Moses svrfader, frambar ett brnnoffer och ngra
        slaktoffer t Gud; och Aron och alla de ldste i Israel kommo
        och hllo mltid med Moses svrfader infr Gud.

018:013 Dagen drefter satte Mose sig fr att dma folket, och folket
        stod omkring Mose frn morgonen nda till aftonen.
018:014 D nu Moses svrfader sg allt vad han hade att bestlla med
        folket, sade han: Vad r det allt du har att bestyra med
        folket?  Varfr sitter du hr till doms ensam under det att allt
        folket mste st omkring dig frn morgonen nda till aftonen?
018:015 Mose svarade sin svrfader: Folket kommer till mig fr att
        frga Gud.
018:016 De komma till mig, nr de hava ngon rttssak, och jag dmer d
        mellan dem; och jag kungr d fr dem Guds stadgar och lagar.
018:017 D sade Moses svrfader till honom: Du gr icke till vga p
        det rtta sttet.
018:018 Bde du sjlv och folket omkring dig msten ju bliva uttrttade;
        ett sdant frfaringsstt r dig fr svrt, du kan icke ensam
        bestyra detta.
018:019 S lyssna nu till mina ord; jag vill giva dig ett rd, och Gud
        skall vara med dig.  Du m vara folkets mlsman infr Gud och
        framlgga deras renden infr Gud.
018:020 Och du m upplysa dem om stadgar och lagar och kungra dem den
        vg de skola vandra och vad de skola gra.
018:021 Men sk ut t dig bland allt folket dugande mn som frukta Gud,
        plitliga mn som hata ortt vinning, och stt dessa till
        frestndare fr dem, somliga ver tusen, andra ver hundra,
        andra ver femtio och andra ver tio.
018:022 Dessa m alltid dma folket.  Kommer ngot viktigare rende fre,
        m de hnskjuta det till dig, men alla ringare renden m de
        sjlva avdma.  S skall du gra din brda lttare, drigenom att
        de bra den med dig.
018:023 Om du vill s gra och Gud s bjuder dig, skall du kunna hlla
        ut; och allt folket hr skall d kunna g hem i frid.

018:024 Och Mose lyssnade till sin svrfaders ord och gjorde allt vad
        denne hade sagt.
018:025 Mose utvalde dugande mn ur hela Israel och gjorde dem till
        huvudmn fr folket, till frestndare somliga ver tusen, andra
        ver hundra, andra ver femtio och andra ver tio.
018:026 Dessa skulle alltid dma folket.  Alla svrare renden skulle de
        hnskjuta till Mose, men alla ringare renden skulle de sjlva
        avdma.
018:027 Drefter lt Mose sin svrfader fara hem, och denne begav sig
        till sitt land igen.

019:001 P den dag d den tredje mnaden ingick efter Israels barns
        uttg ur Egyptens land kommo de in i Sinais ken.
019:002 Ty de brto upp frn Refidim och kommo s till Sinais ken och
        lgrade sig i knen; Israel lgrade sig dr mitt emot berget.
019:003 Och Mose steg upp till Gud; d ropade HERREN till honom uppifrn
        berget och sade: S skall du sga till Jakobs hus, s skall du
        frkunna fr Israels barn:
019:004 'I haven sjlva sett vad jag har gjort med egyptierna, och huru
        jag har burit eder p rnvingar och frt eder till mig.
019:005 Om I nu hren min rst och hllen mitt frbund, s skolen I vara
        min egendom framfr alla andra folk, ty hela jorden r min;
019:006 Och I skolen vara mig ett rike av prster och ett heligt folk.'
        Detta r vad du skall tala till Israels barn.

019:007 Nr Mose kom tillbaka, sammankallade han de ldste i folket och
        frelade dem allt detta som HERREN hade bjudit honom.
019:008 D svarade allt folket med en mun och sade: Allt vad HERREN har
        talat vilja vi gra.  Och Mose gick tillbaka till HERREN med
        folkets svar.
019:009 Och HERREN sade till Mose: Se, jag skall komma till dig i en
        tjock molnsky, fr att folket skall hra, nr jag talar med dig,
        och s tro p dig evrdligen.  Och Mose framfrde folkets svar
        till HERREN.
019:010 D sade HERREN till Mose: G till folket, och helga dem i dag
        och i morgon, och I t dem tv sina klder.
019:011 Och m de hlla sig redo till i vermorgon; ty i vermorgon
        skall HERREN stiga ned p Sinai berg infr allt folkets gon.
019:012 Och du skall mrka ut en grns fr folket runt omkring och sga:
        'Tagen eder till vara fr att stiga upp p berget eller komma
        vid dess fot.  Var och en som kommer vid berget skall straffas
        med dden;
019:013 men ingen hand m komma vid honom, utan han skall stenas eller
        skjutas ihjl.  Evad det r djur eller mnniska, skall en sdan
        mista livet.'  Nr jubelhornet ljuder med utdragen ton, d m de
        stiga upp p berget.
019:014 Och Mose steg ned frn berget till folket och helgade folket,
        och de tvdde sina klder.
019:015 Och han sade till folket: Hllen eder redo till i vermorgon;
        ingen komme vid en kvinna.

019:016 P tredje dagen, nr det hade blivit morgon, begynte det dundra
        och blixtra, och en tung molnsky kom ver berget, och ett mycket
        starkt basunljud hrdes; och allt folket i lgret bvade.
019:017 Men Mose frde folket ut ur lgret, Gud till mtes; och de
        stllde sig nedanfr berget.
019:018 Och hela Sinai berg hljdes i rk, vid det att HERREN kom ned
        drp i eld; och en rk steg upp drifrn, lik rken frn en
        smltugn, och hela berget bvade storligen.
019:019 Och basunljudet blev allt starkare och starkare.  Mose talade,
        och Gud svarade honom med hg rst.
019:020 Och HERREN steg ned p Sinai berg, p toppen av berget, och
        HERREN kallade Mose upp till bergets topp; d steg Mose ditupp.
019:021 Och HERREN sade till Mose: Stig ned och varna folket, s att de
        icke trnga sig fram fr att se HERREN, ty d skola mnga av dem
        falla.
019:022 Jmvl prsterna, som f nalkas HERREN, skola helga sig, fr att
        HERREN icke m lta dem drabbas av frdrv.
019:023 Men Mose svarade HERREN: Folket kan icke stiga upp p Sinai
        berg, ty du har sjlv varnat oss och sagt att jag skulle mrka
        ut en grns omkring berget och helga det.
019:024 D sade HERREN till honom: G ditned, och kom sedan ter upp
        och hav Aron med dig.  Men prsterna och folket m icke trnga
        sig fram fr att stiga upp till HERREN p det att han icke m
        lta dem drabbas av frdrv.
019:025 Och Mose steg ned till folket och sade dem detta.

020:001 Och Gud talade alla dessa ord och sade:
020:002 Jag r HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur Egyptens land, ur
        trldomshuset.
020:003 Du skall inga andra gudar hava jmte mig.
020:004 Du skall icke gra dig ngot belte eller ngon bild, vare sig
        av det som r uppe i himmelen, eller av det som r nere p
        jorden, eller av det som r i vattnet under jorden.
020:005 Du skall icke tillbedja sdana, ej heller tjna dem; ty jag,
        HERREN, din Gud, r en nitlskande Gud, som hemsker fdernas
        missgrning p barn och efterkommande i tredje och fjrde led,
        nr man hatar mig,
020:006 men som gr nd med tusenden, nr man lskar mig och hller mina
        bud.
020:007 Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall
        icke lta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.
020:008 Tnk p sabbatsdagen, s att du helgar den.
020:009 Sex dagar skall du arbeta och frrtta alla dina sysslor;
020:010 men den sjunde dagen r HERRENS, din Guds, sabbat; d skall du
        ingen syssla frrtta, ej heller din son eller din dotter, ej
        heller din tjnare eller din tjnarinna eller din dragare, ej
        heller frmlingen som r hos dig inom dina portar.
020:011 Ty p sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och
        allt vad i dem r, men han vilade p sjunde dagen; drfr har
        HERREN vlsignat sabbatsdagen och helgat den.
020:012 Hedra din fader och din moder, fr att du m lnge leva i det
        land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
020:013 Du skall icke drpa.
020:014 Du skall icke beg ktenskapsbrott.
020:015 Du skall icke stjla.
020:016 Du skall icke bra falskt vittnesbrd mot din nsta.
020:017 Du skall icke hava begrelse till din nstas hus.  Du skall icke
        hava begrelse till din nstas hustru, ej heller till hans
        tjnare eller hans tjnarinna, ej heller till hans oxe eller
        hans sna, ej heller till ngot annat som tillhr din nsta.

020:018 Och allt folket frnam dundret och eldslgorna och basunljudet
        och rken frn berget; och nr folket frnam detta, bvade de
        och hllo sig p avstnd.
020:019 Och de sade till Mose: Tala du till oss, s vilja vi hra, men
        lt icke Gud tala till oss, p det att vi icke m d.
020:020 Men Mose sade till folket: Frukten icke, ty Gud har kommit fr
        att stta eder p prov, och fr att I skolen hava hans fruktan
        fr gonen, s att I icke synden.
020:021 Allts hll folket sig p avstnd, under det att Mose gick
        nrmare till tcknet i vilket Gud var.

020:022 Och HERREN sade till Mose: S skall du sga till Israels barn: I
        haven sjlva frnummit att jag har talat till eder frn
        himmelen.
020:023 I skolen icke gra eder gudar jmte mig; gudar av silver eller
        guld skolen I icke gra t eder.
020:024 Ett altare av jord skall du gra t mig och offra drp dina
        brnnoffer och tackoffer, din smboskap och dina
        fkreatur.  verallt p den plats dr jag stiftar en minnelse t
        mitt namn skall jag komma till dig och vlsigna dig.
020:025 Men om du vill gra t mig ett altare av stenar, s m du icke
        bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din
        mejsel, s oskrar du den.
020:026 Icke heller m du stiga upp till mitt altare p trappor, p det
        att icke din blygd m blottas drinvid.

021:001 Dessa ro de rtter som du skall frelgga dem:
021:002 Om du kper en hebreisk trl, skall han tjna i sex r, men p
        det sjunde skall han givas fri, utan lsen.
021:003 Har han kommit allena, s skall han givas fri allena; var han
        gift, s skall hans hustru givas fri med honom.
021:004 Har hans herre givit honom en hustru, och har denna ftt honom
        sner eller dttrar, s skola hustrun och hennes barn tillhra
        hennes herre, och allenast mannen skall givas fri.
021:005 Men om trlen sger: Jag har min herre, min hustru och mina
        barn s kra, att jag icke vill givas fri,
021:006 d skall hans herre fra honom fram fr Gud och stlla honom vid
        drren eller drrposten, och hans herre skall genomborra hans
        ra med en syl; drefter vare han hans trl evrdligen.

021:007 Om ngon sljer sin dotter till trlinna, s skall hon icke
        givas fri ssom trlarna givas fria.
021:008 Misshagar hon sin herre, sedan denne frut har ingtt
        frbindelse med henne, s lte han henne kpas fri.  Till
        frmmande folk have han icke makt att slja henne, nr han s
        har handlat trolst mot henne.
021:009 Men om han lter sin son ing frbindelse med henne, s frunne
        han henne dttrars rtt.
021:010 Tager han sig nnu en hustru, s gre han icke ngon minskning i
        den frras kost, bekldnad eller ktenskapsrtt.
021:011 Om han icke lter henne njuta sin rtt i dessa tre stycken, s
        skall hon givas fri, utan lsen och betalning.

021:012 Den som slr ngon, s att han dr, han skall straffas med
        dden.
021:013 Men om han icke traktade efter den andres liv, utan Gud lt
        denne ofrvarandes trffas av hans hand, s skall jag anvisa dig
        en ort dit han kan fly.
021:014 Men om ngon begr det ddet att han drper sin nsta med list,
        s skall du gripa honom, vore han ock invid mitt altare, och han
        mste d.
021:015 Den som slr sin fader eller sin moder, han skall straffas med
        dden.
021:016 Den som stjl en mnniska, vare sig han sedan sljer den stulne,
        eller denne finnes kvar hos honom, han skall straffas med dden.
021:017 Den som uttalar frbannelser ver sin fader eller sin moder, han
        skall straffas med dden.

021:018 Om mn tvista med varandra, och den ene slr den andre med en
        sten eller med knuten hand, s att denne vl icke dr, men
        bliver sngliggande,
021:019 dock att han sedan kommer sig och kan g ute, stdd vid sin
        stav, s skall den som slog honom vara fri ifrn straff;
        allenast erstte han honom fr den tid han har frlorat och
        besrje sjukvrd t honom.
021:020 Om ngon slr sin trl eller sin trlinna med en kpp, s att
        den slagne dr under hans hand, s skall han straffas drfr.
021:021 Men om den slagne lever en eller tv dagar, skall han icke
        straffas, ty det var hans egna penningar.
021:022 Om mn trta med varandra, och ngon av dem stter till en
        havande kvinna, s att hon fder fram sitt foster, men eljest
        ingen olycka sker, s bte han vad kvinnans man lgger honom
        och betale efter skiljedomares prvning.
021:023 Men om olycka sker, skall liv givas fr liv,
021:024 ga fr ga, tand fr tand, hand fr hand, fot fr fot,
021:025 brnnskada fr brnnskada, sr fr sr, blnad fr blnad.
021:026 Om ngon slr sin trl eller sin trlinna i gat och frdrvar
        det, s slppe han den skadade fri, till ersttning fr gat.
021:027 Sammalunda, om ngon slr ut en tand p sin trl eller sin
        trlinna, s slppe han den skadade fri, till ersttning fr
        tanden.

021:028 Om en oxe stngar ngon till dds, man eller kvinna, s skall
        oxen stenas, och kttet m icke tas; men oxens gare vara fri
        ifrn straff.
021:029 Men om oxen frut har haft vanan att stngas, och hans gare har
        blivit varnad, men denne nd icke tager vara p honom, och oxen
        s ddar ngon, man eller kvinna, d skall oxen stenas, och hans
        gare skall ock ddas.
021:030 Men skulle lsepenning bliva denne lagd, s give han till lsen
        fr sitt liv s mycket som lgges honom.
021:031 r det en gosse eller en flicka som har blivit stngad av oxen,
        s skall med denne frfaras efter samma lag.
021:032 Men om oxen stngar en trl eller en trlinna, s skall garen
        giva t den stngades herre trettio siklar silver, och oxen
        skall stenas.

021:033 Om ngon ppnar en brunn, eller om ngon grver en ny brunn och
        icke tcker ver den, och sedan en oxe eller en sna faller
        dri,
021:034 s skall brunnens gare giva ersttning i penningar t djurets
        gare, men den dda kroppen skall vara hans.
021:035 Om ngons oxe stngar en annans oxe, s att denne dr, s skola
        de slja den levande oxen och dela betalningen fr honom och
        drjmte dela den dda kroppen.
021:036 Var det dremot knt att oxen frut hade vanan att stngas, men
        tog hans gare nd icke vara p honom, s skall han erstta oxe
        med oxe, men den dda kroppen skall vara hans.

022:001 Om ngon stjl en oxe eller ett fr och slaktar eller sljer
        djuret, s skall han giva fem oxar i ersttning fr oxen, och
        fyra fr fr fret.
022:002 Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till dds, s
        vilar ingen blodskuld p drparen.
022:003 Men hade solen gtt upp, nr de skedde, d r det
        blodskuld.  Tjuven skall giva full ersttning; ger han intet, s
        skall han sljas, till gldande av vad han har stulit.
022:004 Om det stulna djuret, det m vara oxe eller sna eller fr,
        ptrffas levande i hans vld, skall han giva dubbel ersttning.

022:005 Om ngon lter avbeta en ker eller vingrd, eller slpper sin
        boskap ls, s att denna betar p en annans ker, d skall han
        erstta skadan med det bsta frn sin ker och med det bsta
        frn sin vingrd.
022:006 Om eld kommer ls och fattar i trnhckar, och drvid
        sdesskylar bliva uppbrnda eller oskuren sd eller annat p
        kern, s skall den som har vllat branden giva full ersttning.
022:007 Om ngon giver t en annan penningar eller gods att frvara, och
        detta bliver stulet ur hans hus, s skall tjuven, om han
        ertappas, giva dubbel ersttning.
022:008 Ertappas icke tjuven, d skall man fra husets gare fram fr
        Gud, p det att det m utrnas om han icke har frgripit sig p
        sin nstas tillhrighet.
022:009 Om frga uppstr angende orttrdigt tillgrepp--det m glla
        oxe eller sna eller fr eller klder eller ngot annat som har
        frlorats--och ngon pstr att en orttrdighet verkligen har
        gt rum, s skall bda parternas sak komma infr Gud.  Den som
        Gud dmer skyldig, han skall erstta den andre dubbelt.
022:010 Om ngon giver t en annan i frvar en sna eller en oxe eller
        ett fr, eller vilket annat husdjur det vara m, och detta dr
        eller bliver skadat eller bortrvat, utan att ngon ser det,
022:011 S skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, fr att
        det m utrnas om den ene icke har frgripit sig p den andres
        tillhrighet; denna ed skall garen antaga och den andre behver
        icke giva ngon ersttning.
022:012 Men om det har blivit bortstulet frn honom, d skall han
        erstta garen drfr.
022:013 Har det blivit ihjlrivet, skall han fra fram det ihjlrivna
        djuret ssom bevis; han behver d icke giva ersttning drfr.

022:014 Om ngon lnar ett djur av en annan, och detta bliver skadat
        eller dr, och dess gare drvid icke r tillstdes, s skall
        han giva full ersttning.
022:015 r dess gare tillstdes, d behver han icke giva
        ersttning.  Var djuret lejt, d r legan ersttning.

022:016 Om ngon frfr en jungfru som icke r trolovad och lgrar
        henne, s skall han giva brudgva fr henne och taga henne till
        hustru.
022:017 Vgrar hennes fader att giva henne t honom, d skall han glda
        en s stor penningsumma som man plgar giva i brudgva fr en
        jungfru.

022:018 En trollkvinna skall du icke lta leva.

022:019 Var och en som beblandar sig med ngot djur skall straffas med
        dden.

022:020 Den som offrar t andra gudar n t HERREN allena, han skall
        givas till spillo.

022:021 En frmling skall du icke frortta eller frtrycka; I haven ju
        sjlva varit frmlingar i Egyptens land.
022:022 nkor och faderlsa skolen I icke behandla illa.
022:023 Behandlar du dem illa, s skall jag frvisso hra deras rop, nr
        de ropa till mig;
022:024 och min vrede skall upptndas, och jag skall drpa eder med
        svrd; s att edra egna hustrur bliva nkor och edra barn
        faderlsa.

022:025 Lnar du penningar t ngon fattig hos dig bland mitt folk, s
        skall du icke handla mot honom ssom en ockrare; I skolen icke
        plgga honom ngon rnta.
022:026 Har du av din nsta tagit hans mantel i pant, s skall du giva
        den tillbaka t honom, innan solen gr ned;
022:027 den r ju det enda tcke han har, och med den skyler han sin
        kropp.  Vad skall han eljest hava p sig, nr han ligger och
        sover?  Om han mste ropa till mig, s skall jag hra, ty jag r
        barmhrtig.

022:028 Gud skall du icke hda, och ver en hvding i ditt folk skall du
        icke uttala frbannelser.

022:029 Av det som fyller din lada och av det som flyter ifrn din press
        skall du utan drjsml frambra din gva.  Den frstfdde bland
        dina sner skall du giva t mig.
022:030 P samma stt skall du gra med dina fkreatur och din
        smboskap.  I sju dagar skola de stanna hos sina mdrar; p
        ttonde dagen skall du giva dem t mig.

022:031 Och I skolen vara mig ett heligt: folk; ktt av ett djur som har
        blivit ihjlrivet p marken skolen I icke ta, t hundarna
        skolen I kasta det.

023:001 Du skall icke utsprida falskt rykte; t den som har en ortt sak
        skall du icke giva ditt bistnd genom att bliva ett orttfrdigt
        vittne.
023:002 Du skall icke flja med hopen i vad ont r, eller vittna s i
        ngon sak, att du bjer dig efter hopen och vrnger rtten.
023:003 Du skall icke vara partisk fr den ringe i ngon hans sak.

023:004 Om du trffar p din fiendes oxe eller sna som har kommit
        vilse, s skall du fra djuret tillbaka till honom.
023:005 Om du ser din ovns sna ligga dignad under sin brda, s skall
        du ingalunda lmna mannen ohulpen, utan hjlpa honom att lsa av
        brdan.

023:006 Du skall icke i ngon sak vrnga rtten fr den fattige som du
        har hos dig.
023:007 Du skall hlla dig fjrran ifrn ortt sak; du skall icke drpa
        den som r oskyldig och har rtt, ty jag skall icke giva rtt t
        ngon som r skyldig.
023:008 Du skall icke taga mutor, ty mutor frblinda de seende och
        frvrida de rttfrdigas sak.
023:009 En frmling skall du icke frtrycka; I veten ju huru frmlingen
        knner det, eftersom I sjlva haven varit frmlingar i Egyptens
        land.

023:010 I sex r skall du bes din jord och inbrga dess grda;
023:011 men under det sjunde ret skall du lta den vila och ligga
        orrd, fr att de fattiga bland ditt folk m ta drav; vad de
        lmna kvar, det m tas av markens djur.  S skall du ock gra
        med din vingrd och med din olivplantering.
023:012 Sex dagar skall du gra ditt arbete, men p sjunde dagen skall
        du hlla vilodag, fr att din oxe och din sna m hava ro, och
        din tjnstekvinnas son och frmlingen m njuta vila.

023:013 I alla de stycken om vilka jag har talat till eder skolen I taga
        eder till vara.  Och andra gudars namn skolen I icke nmna; de
        skola icke hras i din mun.

023:014 Tre gnger om ret skall du hlla hgtid t mig.
023:015 Det osyrade brdets hgtid skall du hlla: i sju dagar skall du
        ta osyrat brd, ssom jag har bjudit dig, p den bestmda tiden
        i mnaden Abib, eftersom du d drog ut ur Egypten; men med tomma
        hnder skall ingen trda fram infr mitt ansikte.
023:016 Du skall ock hlla skrdehgtiden, nr du skrdar frstlingen av
        ditt arbete, av det du har stt p marken.  Brgningshgtiden
        skall du ock hlla, vid rets utgng, nr du inbrgar frukten av
        ditt arbete frn marken.
023:017 Tre gnger om ret skall allt ditt mankn trda fram infr
        HERRENS, din Herres, ansikte.

023:018 Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer jmte ngot som r
        syrat.  Och det feta av mitt hgtidsoffer skall icke lmnas kvar
        ver natten till morgonen.

023:019 Det frsta av din marks frstlingsfrukter skall du fra till
        HERRENS, din Guds, hus.

        Du skall icke koka en killing i dess moders mjlk.
023:020 Se, jag skall snda en ngel framfr dig, som skall bevara dig
        p vgen och fra dig till den plats som jag har utsett.
023:021 Tag dig till vara infr honom och hr hans rst, var icke
        genstrvig mot honom, han skall icke hava frdrag med edra
        vertrdelser, ty mitt namn r i honom.
023:022 Men om du hr hans rst och gr allt vad jag sger, s skall jag
        bliva en fiende till dina fiender och en ovn till dina ovnner.
023:023 Ty min ngel skall g framfr dig och skall fra dig till
        amorernas, hetiternas, perissernas, kananernas, hivernas och
        jebusernas land, och jag skall utrota dem.
023:024 Du m icke tillbedja deras gudar eller tjna dem eller gra
        ssom man dr gr, utan du skall sl dem ned i grund och bryta
        snder deras stoder.
023:025 Men HERREN, eder Gud, skolen I tjna, s skall han fr dig
        vlsigna bde mat och dryck; sjukdom skall jag d ock avvnda
        frn dig.
023:026 I ditt land skall d icke finnas ngon kvinna som fder i otid
        eller r ofruktsam.  Dina dagars mtt skall jag gra fullt.
023:027 Frskrckelse fr mig skall jag snda framfr dig och vlla
        frvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall
        driva alla dina fiender p flykten fr dig.
023:028 Jag skall snda getingar framfr dig, och de skola frjaga
        hiverna, kananerna och hetiterna undan fr dig.
023:029 Dock skall jag icke p ett och samma r frjaga dem fr dig, p
        det att icke landet s m bliva en demark och vilddjuren frka
        sig till din skada;
023:030 utan smningom skall jag frjaga dem fr dig, till dess du har
        frkat dig, s att du kan taga landet till din arvedel.
023:031 Och jag skall lta ditt lands grnser g frn Rda havet till
        filisternas hav, och frn knen till floden; ty jag skall giva
        landets inbyggare i eder hand, och du skall frjaga dem, s att
        de fly fr dig.
023:032 Du m icke sluta frbund med dem eller deras gudar.
023:033 De skola icke f bo kvar i ditt land, p det att de icke m
        frleda dig till synd mot mig; ty du kunde ju komma att tjna
        deras gudar, och detta skulle bliva dig till en snara.

024:001 Och han sade till Mose: Stig upp till HERREN, du sjlv jmte
        Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de ldste i Israel; och I
        skolen tillbedja p avstnd.
024:002 Mose allena m trda fram till HERREN, de andra m icke trda
        fram; ej heller m folket stiga ditupp med honom.
024:003 Och Mose kom till folket och frkunnade fr det alla HERRENS ord
        och alla hans rtter.  D svarade allt folket med en mun och
        sade: Efter alla de ord HERREN har talat vilja vi gra.
024:004 Drefter upptecknade Mose alla HERRENS ord.  Och fljande morgon
        stod han bittida upp och byggde ett altare nedanfr berget.  Och
        han reste dr tolv stoder, efter Israels tolv stammar.
024:005 Och han snde israeliternas unga mn stad till att offra
        brnnoffer, s ock slaktoffer av tjurar till tackoffer t
        HERREN.
024:006 Och Mose tog hlften av blodet och slog det i sklarna, och den
        andra hlften av blodet stnkte han p altaret.
024:007 Och han tog frbundsboken och, frelste den fr folket.  Och de
        sade: Allt vad HERREN har sagt vilja vi gra och lyda.
024:008 D tog Mose blodet och stnkte drav p folket och sade: Se,
        detta r frbundets blod, det frbunds som HERREN har slutit med
        eder, i enlighet med alla dessa ord.

024:009 Och Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de ldste i
        Israel stego ditupp.
024:010 Och de fingo se Israels Gud; och under hans ftter var likasom
        ett inlagt golv av safirer, likt sjlva himmelen i klarhet.
024:011 Men han lt icke sin hand drabba Israels barns ypperste, utan
        sedan de hade skdat Gud, to de och drucko.

024:012 Och HERREN sade till Mose: Stig upp till mig p berget och bliv
        kvar dr, s skall jag giva dig stentavlorna och lagen och
        budorden som jag har skrivit, till undervisning fr dessa.
024:013 D begav sig Mose stad med sin tjnare Josua; och Mose steg upp
        p Guds berg.
024:014 Men till de ldste sade han: Vnten hr p oss, till dess att
        vi komma tillbaka till eder.  Se, Aron och Hur ro hos eder; den
        som har ngot att andraga, han m vnda sig till dem.
024:015 S steg Mose upp p berget, och molnskyn vertckte berget.
024:016 Och HERRENS hrlighet vilade p Sinai berg, och molnskyn
        vertckte det i sex dagar; men den sjunde dagen kallade han p
        Mose ur skyn.
024:017 Och HERRENS hrlighet tedde sig infr Israels barns gon ssom
        en frtrande eld, p toppen av berget.
024:018 Och Mose gick mitt in i skyn och steg upp p berget.  Sedan blev
        Mose kvar p berget i fyrtio dagar och fyrtio ntter.

025:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
025:002 Sg till Israels barn att de upptaga en grd t mig; av var och
        en som har ett drtill villigt hjrta skolen I upptaga denna
        grd t mig.
025:003 Och detta r vad I skolen upptaga av dem ssom grd: guld,
        silver och koppar
025:004 mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn och gethr,
025:005 rdfrgade vdurskinn, tahasskinn, akacietr,
025:006 olja till ljusstaken, kryddor till smrjelseoljan och till den
        vlluktande rkelsen,
025:007 ntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anvndas fr
        efoden och fr brstsklden.

025:008 Och de skola gra t mig en helgedom, fr att jag m bo mitt
        ibland dem.
025:009 Tabernaklet och alla dess tillbehr skolen I gra alldeles efter
        de mnsterbilder som jag visar dig.

025:010 De skola gra en ark av akacietr, tv och en halv aln lng, en
        och en halv aln bred och en och en halv aln hg.
025:011 Och du skall verdraga den med rent guld, innan och utan skall
        du verdraga den; och du skall p den gra en rand av guld runt
        omkring.
025:012 Och du skall till den gjuta fyra ringar av guld och stta dem
        ver de fyra ftterna, tv ringar p ena sidan och tv ringar p
        andra sidan.
025:013 Och du skall gra stnger av akacietr och verdraga dem med
        guld.
025:014 Och stngerna skall du skjuta in i ringarna, p sidorna av
        arken, s att man med dem kan bra arken.
025:015 Stngerna skola sitta kvar i ringarna p arken; de f icke
        dragas ut ur dem.
025:016 Och i arken skall du lgga vittnesbrdet, som jag skall giva
        dig.
025:017 Och du skall gra en ndastol av rent guld, tv och en halv
        aln lng och en och en halv aln bred.
025:018 Och du skall gra tv keruber av guld; i drivet arbete skall du
        gra dem och stta dem vid de bda ndarna av ndastolen.
025:019 Du skall gra en kerub till att stta vid ena ndan, och en
        kerub till att stta vid andra ndan.  I ett stycke med
        ndastolen skolen I gra keruberna vid dess bda ndar.
025:020 Och keruberna skola breda ut sina vingar och hlla dem uppt, s
        att de vertcka ndastolen med sina vingar, under det att de
        hava sina ansikten vnda mot varandra; ned mot ndastolen skola
        keruberna vnda sina ansikten.
025:021 Och du skall stta ndastolen ovanp arken, och i arken skall du
        lgga vittnesbrdet, som jag skall giva dig.
025:022 Och dr skall jag uppenbara mig fr dig; frn ndastolen, frn
        platsen mellan de tv keruberna, som st p vittnesbrdets ark,
        skall jag tala med dig om alla bud som jag genom dig vill giva
        Israels barn.

025:023 Du skall ock gra ett bord av akacietr, tv alnar lngt, en aln
        brett och en och en halv aln hgt.
025:024 Och du skall verdraga det med rent guld; och du skall gra en
        rand av guld drp runt omkring
025:025 Och runt omkring det skall du gra en list av en hands bredd,
        och runt omkring listen skall du gra en rand av guld.
025:026 Och du skall till bordet gra fyra ringar av guld och stta
        ringarna i de fyra hrnen vid de fyra ftterna.
025:027 Invid listen skola ringarna sitta, fr att stnger m skjutas in
        i dem, s att man kan bra bordet.
025:028 Och du skall gra stngerna av akacietr och verdraga dem med
        guld, och med dem skall bordet bras.
025:029 Du skall ock gra drtill fat och sklar, kannor och bgare, med
        vilka man skall utgjuta drickoffer; av rent guld skall du gra
        dem.
025:030 Och du skall bestndigt hava skdebrd liggande p bordet infr
        mitt ansikte.

025:031 Du skall ock gra en ljusstake av rent guld.  I drivet arbete
        skall ljusstaken gras, med sin fotstllning och sitt mittelrr;
        kalkarna drp, kulor och blommor skola vara i ett stycke med
        den.
025:032 Och sex armar skola utg frn ljusstakens sidor, tre armar frn
        ena sidan och tre armar frn andra sidan.
025:033 P den ena armen skola vara tre kalkar, liknande mandelblommor,
        vardera bestende av en kula och en blomma, och p den andra
        armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera
        bestende av en kula och en blomma s skall det vara p de sex
        arma som utg frn ljusstaken.
025:034 Men p sjlva ljusstaken skola vara fyra kalkar, liknande
        mandelblommor, med sina kulor och blommor.
025:035 En kula skall sttas under del frsta armparet som utgr frn
        ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra
        armparet som utgr frn ljusstaken, i ett stycke med den, och en
        kula under det tredje armparet som utgr frn ljusstaken, i ett
        stycke med den: allts under de sex armar som utg frn
        ljusstaken.
025:036 Deras kulor och armar skola vara: i ett stycke med den,
        alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld.
025:037 Och du skall till den gra sju lampor, och lamporna skall man
        stta upp s, att den kastar sitt sken ver platsen drframfr.
025:038 Och lamptnger och brickor till den skall du gra av rent guld.
025:039 Av en talent rent guld skall man gra den med alla dessa
        tillbehr.

025:040 Och se till, att du gr detta efter de mnsterbilder som hava
        blivit dig visade p berget.

026:001 Tabernaklet skall du gra av tio tygvder; av tvinnat vitt garn
        och av mrkbltt, purpurrtt och rosenrtt garn skall du gra
        dem, med keruber p, i konstvvnad.
026:002 Var vd skall vara tjugutta alnar lng och fyra alnar bred;
        alla vderna skola hava samma mtt.
026:003 Fem av vderna skola fogas tillhopa med varandra; likas skola
        de fem vriga vderna fogas tillhopa med varandra.
026:004 Och du skall stta glor av mrkbltt garn i kanten p den ena
        vden, ytterst p det hopfogade stycket; s skall du ock gra i
        kanten p den vd som sitter ytterst i det andra hopfogade
        stycket.
026:005 Femtio glor skall du stta p den ena vden, och femtio glor
        skall du stta ytterst p motsvarande vd i det andra hopfogade
        stycket, s att glorna svara emot varandra.
026:006 Och du skall gra femtio hktor av guld och foga tillhopa
        vderna med varandra medelst hktorna, s att tabernaklet utgr
        ett helt.

026:007 Du skall ock gra tygvder av gethr till ett tckelse ver
        tabernaklet; elva sdana vder skall du gra.
026:008 Var vad skall vara trettio alnar lng och fyra alnar bred; de
        elva vderna skola hava samma mtt.
026:009 Fem av vderna skall du foga tillhopa till ett srskilt stycke,
        och likaledes de sex vriga vderna till ett srskilt stycke,
        och den sjtte vden skall du lgga dubbel p framsidan av
        tltet.
026:010 Och du skall satta femtio glor i kanten p den ena vden, den
        som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio glor
        i kanten p motsvarande vd i det andra hopfogade stycket.
026:011 Och du skall gra femtio hktor av koppar och haka in hktorna i
        glorna och foga tckelset tillhopa, s att det utgr ett helt.
026:012 Men vad verskottet av tckelsets vder angr, det som rcker
        ver, s skall den halva vd som rcker ver hnga ned p
        baksidan av tabernaklet.
026:013 Och den aln p vardera sidan, som p lngden av tckelsets vder
        rcker ver, skall hnga ned p bda sidorna av tabernaklet fr
        att vertcka det.
026:014 Vidare skall du gra ett verdrag av rdfrgade vdurskinn till
        tckelset, och ytterligare ett verdrag av tahasskinn att lgga
        ovanp detta.

026:015 Brderna till tabernaklet skall du gra av akacietr, och de
        skola stllas upprtt.
026:016 Tio alnar lngt och en och en halv aln brett skall vart brde
        vara.
026:017 Vart brde skall hava tv tappar, frbundna sinsemellan med en
        list; s skall du gra p alla brderna till tabernaklet.
026:018 Och av tabernaklets brder skall du stta tjugu p sdra sidan,
        sderut.
026:019 Och du skall gra fyrtio fotstycken av silver att stta under de
        tjugu brderna, tv fotstycken under vart brde fr dess tv
        tappar.
026:020 Likaledes skall du p tabernaklets andra sida, den norra sidan,
        stta tjugu brder,
026:021 med deras fyrtio fotstycken av silver, tv fotstycken under vart
        brde.
026:022 Men p baksidan av tabernaklet, vsterut, skall du stta sex
        brder.
026:023 Och tv brder skall du stta p tabernaklets hrn, p baksidan;
026:024 och vartdera av dessa skall vara sammanfogat av tv nedtill, och
        likaledes sammanhngande upptill, till den frsta ringen.  S
        skall det vara med dem bda.  Dessa skola sttas i de bda
        hrnen.
026:025 Sledes bliver det tta brder med tillhrande fotstycken av
        silver, sexton fotstycken, nmligen tv fotstycken under vart
        brde.
026:026 Och du skall gra tvrstnger av akacietr, fem till de brder
        som ro p tabernaklets ena sida
026:027 och fem tvrstnger till de brder som ro p tabernaklets andra
        sida, och fem tvrstnger till de brder som ro p tabernaklets
        baksida, vsterut.
026:028 Och den mellersta tvrstngen, den som sitter mitt p brderna,
        skall g tvrs ver, frn den ena ndan till den andra.
026:029 Och brderna skall du verdraga med guld, och ringarna p dem, i
        vilka tvrstngerna skola skjutas in, skall du gra av guld, och
        tvrstngerna skall du verdraga med guld.
026:030 Och du skall stta upp tabernaklet, sdant det skall vara, ssom
        det har blivit dig visat p berget.

026:031 Du skall ock gra en frlt av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt
        och tvinnat vitt garn; den skall gras i konstvvnad, med keruber
        p.
026:032 Och du skall hnga upp den p fyra stolpar av akacietr, som
        skola vara verdragna med guld och hava bakar av guld och st p
        fyra fotstycken av silver.
026:033 Och du skall hnga upp frlten under hktorna, och fra dit
        vittnesbrdets ark och stlla den innanfr frlten; och s
        skall frlten fr eder vara en skiljevgg mellan det heliga och
        det allraheligaste.
026:034 Och du skall stta ndastolen p vittnesbrdets ark inne i det
        allraheligaste.
026:035 Men bordet skall du stlla utanfr frlten, och ljusstaken mitt
        emot bordet, p tabernaklets sdra sida; bordet skall du allts
        stlla p norra sidan.
026:036 Och du skall gra ett frhnge fr ingngen till tltet, i
        brokig vvnad av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat
        vitt garn.
026:037 Och du skall till frhnget gra fem stolpar av akacietr och
        verdraga dem med guld, och hakarna p dem skola vara av guld,
        och du skall till dem gjuta fem fotstycken av koppar.

027:001 Du skall ock gra ett altare av akacietr, fem alnar lngt och
        fem alnar brett--s att altaret bildar en liksidig fyrkant--
        och tre alnar hgt.
027:002 Och du skall gra hrn drtill, Som skola sitta i dess fyra
        hrn; i ett stycke drmed skola hrnen vara.  Och du skall
        verdraga det med koppar.
027:003 Och krl till att fra bort askan skall du gra drtill, s ock
        skovlar, sklar, gafflar och fyrfat.  Alla dess tillbehr skall
        du gra av koppar.
027:004 Och du skall gra ett galler drtill, ett ntverk av koppar, och
        p ntet skall du stta fyra ringar av koppar i dess fyra hrn.
027:005 Och du skall stta det under avsatsen p altaret, nedtill, s
        att ntet rcker upp till mitten av altaret.
027:006 Och du skall gra stnger till altaret, stnger av akacietr,
        och verdraga dem med koppar.
027:007 Och stngerna skola skjutas in i ringarna, s att stngerna
        sitta p altarets bda sidor, nr man br det.
027:008 Ihligt skall du gra det, av plankor.  Ssom det har blivit dig
        visat p berget, s skall det gras.

027:009 Du skall ock gra en frgrd till tabernaklet.  Fr den sdra
        sidan, sderut, skola omhngen till frgrden gras av tvinnat
        vitt garn, hundra alnar lnga--detta fr den ena sidan;
027:010 Och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken
        tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av
        silver.
027:011 Likaledes skola fr norra lngsidan omhngen gras, hundra alnar
        lnga; och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas
        fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar
        skola vara av silver.
027:012 Och frgrdens vstra kortsida skall hava omhngen som ro
        femtio alnar lnga; stolparna till dem skola vara tio och dessas
        fotstycken tio.
027:013 Och frgrdens bredd p fram sidan, sterut, skall vara femtio
        alnar
027:014 Och omhngena skola vara femton alnar lnga p ena sidan drav,
        med tre stolpar p tre fotstycken;
027:015 likaledes skola omhngena p andra sidan vara femton alnar lnga
        med tre stolpar p tre fotstycken.
027:016 Och till frgrdens port skall gras ett frhnge, tjugu alnar
        lngt i brokig vvnad av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och
        tvinnat vitt garn, med fyra stolpar p fyra fotstycken.
027:017 Alla stolparna runt omkring fr grden skola vara frsedda med
        kransar av silver och hava hakar av silver; men deras fotstycken
        skola vara av koppar.
027:018 Frgrden skall vara hundra alnar lng och femtio alnar bred
        utefter hela lngden; omhgnaden skall vara fem alnar hg, av
        tvinnat vitt garn; och fotstyckena skola vara av koppar.
027:019 Alla tabernaklets tillbehr fr allt arbete drvid, s ock alla
        dess pluggar och alla frgrdens pluggar skola vara av koppar.

027:020 Och du skall bjuda Israels barn att bra till dig ren olja, av
        sttta oliver, till ljusstaken, s att lamporna dagligen kunna
        sttas upp.
027:021 I uppenbarelsetltet, utanfr den frlt som hnger framfr
        vittnesbrdet, skola Aron och hans sner skta den, frn aftonen
        till morgonen, infr HERRENS ansikte.  Detta skall vara en
        evrdlig stadga frn slkte till slkte, en grd av Israels
        barn.

028:001 Och du skall lta din broder Aron och hans sner med honom, trd
        fram till dig ur Israels barns krets fr att de m bliva plster
        t mig Aron sjlv och hans sner: Nadab och Abihu, Eleasar och
        Itamar.
028:002 Och du skall gra t din broder Aron heliga klder, till ra och
        prydnad.
028:003 Och du skall tillsga alla edra konstfrfarna mn, som jag har
        uppfyllt med vishetens ande, att de skola gra klder t Aron,
        fr att har m helgas till att bliva prst t mig.
028:004 Och dessa ro de klder som de skola gra: brstskld, efod,
        kpa, rutig livkldnad, huvudbindel och blte.  De skola gra
        heliga klder t din broder Aron och hans sner, fr att han m
        bliva prst t mig.
028:005 Och hrtill skola de taga av guldet och av det mrkbla, det
        purpurrda, det rosenrda och det vita garnet.

028:006 Efoden skola de gra av guld och av mrkbltt purpurrtt,
        rosenrtt och tvinnat vitt garn, i konstvvnad.
028:007 Den skall vid sina bda ndar hava tv axelstycken, som skola
        fstas ihop, s att den hllen hopfst.
028:008 Och skrpet, som skall sitta p efoden och sammanhlla den,
        skall vara av samma slags vvnad och i ett stycke med den: av
        guld och av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt
        garn.
028:009 Och du skall taga tv onyxstenar och p dem inrista Israels
        sners namn,
028:010 sex av namnen p den ena stenen och de sex vrigas namn p den
        andra stenen, efter ttfljd.
028:011 Med stensnidarkonst, ssom man graverar signetringar, skall du
        inrista Israels sners namn p de tv stenarna.  Med ntverk av
        guld skall du omgiva dessa.
028:012 Och du skall satta de bda stenarna p efodens axelstycken, fr
        att stenarna m bringa Israels barn i minnelse; Aron skall bra
        deras namn infr HERRENS ansikte p sina bda axlar, fr att
        bringa dem i minnelse.
028:013 Och du skall gra fltverk av guld,
028:014 s ock tv kedjor av rent guld; i virat arbete skall du gra
        dessa, ssom man gr snodder.  Och du skall fsta de snodda
        kedjorna vid fltverken.

028:015 En domsskld skall du gra i konstvvnad; du skall gra den i
        samma slags vvnad som efoden: av guld och av mrkbltt,
        purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn skall du gra den.

028:016 Den skall vara liksidigt fyrkantig och hava form av en vska,
        ett kvarter lng och ett kvarter bred.
028:017 Och du skall bestta den med infattade stenar, ordnade p fyra
        rader: i frsta raden en karneol, en topas och en smaragd;
028:018 i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon;
028:019 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist;
028:020 i fjrde raden en krysolit, en onyx och en jaspis.  Omgivna med
        fltverk av guld skola de sitta i sin infattning.
028:021 Stenarna skola vara tolv, efter Israels sners namn, en fr vart
        namn; var sten skall bra namnet p en av de tolv stammarna,
        inristat p samma stt som man graverar signetringar.
028:022 Och du skall till brstsklden gra kedjor i virat arbete, ssom
        man gr snodder, av rent guld.
028:023 Vidare skall du till brstsklden gra tv ringar av guld och
        stta dessa bda ringar i tv av brstskldens hrn.
028:024 Och du skall fsta de bda guldsnodderna vid de bda ringarna, i
        brstskldens hrn.
028:025 Och de tv snoddernas bda andra ndar skall du fsta vid de tv
        fltverken och s fsta dem vid efodens axelstycken p dess
        framsida.
028:026 Och du skall gra tv andra ringar av guld och stta dem i
        brstskldens bda andra hrn, vid den kant drp, som r vnd
        int mot efoden.
028:027 Och ytterligare skall du gra tv ringar av guld och fsta dem
        vid efodens bda axelstycken, nedtill p dess framsida, dr den
        fstes ihop, ovanfr efodens skrp.
028:028 Och man skall knyta fast brstsklden med ett mrkbltt snre,
        Som gr frn dess ringar in i efodens ringar, s att den sitter
        ovanfr efodens skrp, p det att brstsklden icke m lossna
        frn efoden.
028:029 Aron skall s bra Israels sners namn i domssklden p sitt
        hjrta, nr han gr in helgedomen, fr att bringa dem i
        minnelse infr HERRENS ansikte bestndigt.
028:030 Och du skall lgga urim och tummim in i domssklden, s
        att de ligga p Arons hjrta, nr han ingr infr HERRENS
        ansikte; och Aron skall s bra Israels barns dom p sitt hjrta
        infr HERRENS ansikte bestndigt.

028:031 Efodkpan skall du gra helt och hllet av mrkbltt tyg;
028:032 och mitt p den skall vara en ppning fr huvudet, och denna
        ppning skall omgivas med en vvd kant, likasom ppningen p en
        pansarskjorta, fr att den icke slitas snder.
028:033 Och p dess nedre fll skall du stta granatpplen, gjorda av
        mrkbltt, purpurrtt och rosenrtt garn, runt omkring fllen,
        och bjllror av guld mellan dessa runt omkring:
028:034 en bjllra av guld och s ett granatpple, sedan en bjllra av
        guld och s ter ett granatpple, runt omkring fllen p kpan.
028:035 Och denna skall Aron hava p sig, nr han gr tjnst, s att det
        hres, nr han gr in i helgedomen infr HERRENS ansikte, och
        nr han gr ut--detta p det att han icke m d.

028:036 Du skall ock gra en plt av rent guld, och p den skall du
        rista, ssom man graverar signetringar: Helgad t HERREN.
028:037 Och du skall fsta den vid ett mrkbltt snre, och den skall
        sitta p huvudbindeln; p framsidan av huvudbindeln skall den
        sitta.
028:038 Den skall sitta p Arons panna, och Aron skall bra den
        missgrning som vidlder de heliga gvor Israels barn bra fram,
        nr de giva ngra heliga gvor; den skall sitta p hans panna
        bestndigt, fr att de m bliva vlbehagliga infr HERRENS
        ansikte.

028:039 Du skall ock vva en rutig livkldnad av vitt garn, och du skall
        gra en huvudbindel av vitt garn; och ett blte skall du gra i
        brokig vvnad.
028:040 Ocks t Arons sner skall du gra livkldnader, och du skall
        gra blten t dem; och huvor skall du gra t dem, till ra och
        prydnad.  Och detta skall du klda p din broder Aron och hans
        sner jmte honom;
028:041 och du skall smrja dem och fretaga handfyllning med dem och
        helga dem till att bliva prster t mig.
028:042 Och du skall gra t dem benklder av linne, som skyla deras
        blygd; dessa skola rcka frn lnderna ned p lren.
028:043 Och Aron och hans sner skola hava dem p sig, nr de g in i
        uppenbarelsetltet eller trda fram till altaret fr att gra
        tjnst i helgedomen--detta p det att de icke m komma att
        bra p missgrning och s trffas av dden.  Detta skall vara en
        evrdlig stadga fr honom och hans avkomlingar efter honom.

029:001 Och detta r vad du skall gra med dem fr att helga dem till
        att bliva prster t mig:
        Tag en ungtjur och tv vdurar, felfria djur,
029:002 och osyrat brd och osyrade kakor, begjutna med olja, och
        osyrade tunnkakor, smorda med olja; av fint vetemjl skall du
        baka dem.
029:003 Och du skall lgga dem i en och samma korg och bra fram dem i
        korgen ssom offergva, nr du fr fram tjuren och de tv
        vdurarna.
029:004 Drefter skall du fra Aron och hans sner fram till
        uppenbarelsetltets ingng och tv dem med vatten.
029:005 Och du skall taga klderna och stta p Aron livkldnaden och
        efodkpan och sjlva efoden och brstsklden; och du skall fsta
        ihop alltsammans p honom med efodens skrp.
029:006 Och du skall stta huvudbindeln p hans huvud och fsta det
        heliga diademet p huvudbindeln.
029:007 Och du skall taga smrjelseoljan och gjuta p hans huvud och
        smrja honom.
029:008 Och du skall fra fram hans sner och stta livkldnader p dem.

029:009 Och du skall omgjorda dem, Aron och hans sner, med blten och
        binda huvor p dem.  Och de skola hava prstadmet ssom en
        evrdlig rtt.  S skall du fretaga handfyllning med Aron och
        hans sner.
029:010 Och du skall fra tjuren fram infr uppenbarelsetltet, och Aron
        och hans sner skola lgga sina hnder p tjurens huvud.
029:011 Sedan skall du slakta tjuren infr HERRENS ansikte, vid ingngen
        till uppenbarelsetltet.
029:012 Och du skall taga av tjurens blod och stryka med ditt finger p
        altarets hrn; men allt det vriga skall du gjuta ut vid foten
        av altaret.
029:013 Och du skall taga allt det fett som omsluter inlvorna, s ock
        leverfettet och bda njurarna med det fett som sitter p dem,
        och frbrnna det p altaret.
029:014 Men kttet av tjuren och hans hud och hans orenlighet skall du
        brnna upp i eld utanfr lgret.  Det r ett syndoffer.

029:015 Och du skall taga den ena vduren, och Aron och hans sner skola
        lgga sina hnder p vdurens huvud.
029:016 Sedan skall du slakta vduren och taga hans blod och stnka p
        altaret runt omkring;
029:017 men sjlva vduren skall du dela i dess stycken, och du skall
        tv inlvorna och ftterna och lgga dem p styckena och
        huvudet.
029:018 Och du skall frbrnna hela vduren p altaret; det r ett
        brnnoffer t HERREN.  En vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t
        HERREN r det.

029:019 Drefter skall du taga den andra vduren, och Aron och hans
        sner skola lgga sina hnder p vdurens huvud.
029:020 Sedan skall du slakta vduren och taga av hans blod och bestryka
        Arons hgra rsnibb och hans sners hgra rsnibb och tummen p
        deras hgra hand och stortn p deras hgra fot; men det vriga
        blodet skall det stnka p altaret runt omkring.
029:021 Och du skall taga av blodet p altaret och av smrjelseoljan och
        stnka p Aron och hans klder, och likaledes p hans sner och
        hans sners klder; s bliver han helig, han sjlv svl som
        hans klder, och likaledes hans sner svl som hans sners
        klder.
029:022 Och du skall taga fettet av vduren, svansen och det fett som
        omsluter inlvorna, s ock leverfettet och bda njurarna med
        fettet p dem, drtill det hgra lrstycket ty detta r
        handfyllningsvduren.
029:023 Och du skall taga en rundkaka, en oljebrdskaka och en tunnkaka
        ur korgen med de osyrade brden, som str infr HERRENS ansikte.
029:024 Och du skall lgga alltsammans p Arons och hans sners hnder
        och vifta det ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte.
029:025 Sedan skall du taga det ur deras: hnder och frbrnna det p
        altaret ovanp brnnoffret, till en vlbehaglig lukt infr
        HERREN; det r ett eldsoffer t HERREN.
029:026 Och du skall taga bringan av Arons handfyllningsvdur och vifta
        den ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte, och detta skall
        vara din del.
029:027 S skall du helga viftoffersbringan och offergrdslret, det som
        viftas och det som gives ssom offergrd, de delar av
        handfyllningsvduren, som skola tillhra Aron och hans sner.
029:028 Och detta skall tillhra Aron och; hans sner ssom en evrdlig
        rtt av Israels barn, ty det r en offergrd.  Det skall vara en
        grd av Israels barn, av deras tackoffer, en grd av dem t
        HERREN.
029:029 Och Arons heliga klder skola hans sner hava efter honom, fr
        att de i dem m bliva smorda och mottaga handfyllning.
029:030 I sju dagar skall den av hans sner, som bliver prst i hans
        stlle, iklda sig dem, den som skall g in i uppenbarelsetltet
        fr att gra tjnst i helgedomen.
029:031 Och du skall taga handfyllningsvduren och koka hans ktt p en
        helig plats.
029:032 Och vdurens ktt jmte brdet: som r i korgen skola Aron och
        hans sner ta vid ingngen till uppenbarelsetltet; de skola
        ta detta,
029:033 det som har anvnts till att bringa frsoning vid deras
        handfyllning och helgande, men ingen frmmande fr ta drav, ty
        det r heligt.
029:034 Och om ngot av handfyllningskttet eller av brdet bliver ver
        till fljande morgon, s skall du i eld brnna upp detta som har
        blivit ver; det fr icke tas, ty det r heligt.

029:035 S skall du gra med Aron och hans sner, i alla stycken ssom
        jag har bjudit dig.  Sju dagar skall deras handfyllning vara.
029:036 Och var dag skall du offra en tjur ssom syndoffer till
        frsoning och rena altaret, i det du bringar frsoning fr det;
        och du skall smrja det fr att helga det.
029:037 I sju dagar skall du bringa frsoning fr altaret och helga det.
        S bliver altaret hgheligt; var och en som kommer vid altaret
        bliver helig.

029:038 Och detta r vad du skall offra p altaret: tv rsgamla lamm
        fr var dag bestndigt.
029:039 Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet
        skall du offra vid aftontiden,
029:040 och till det frsta lammet en tiondedels efa fint mjl, begjutet
        med en fjrdedels hin olja av sttta oliver, och ssom
        drickoffer en fjrdedels hin vin.
029:041 Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant
        spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det,
        till en vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t HERREN.
029:042 Detta skall vara edert dagliga brnnoffer frn slkte till
        slkte, vid ingngen till uppenbarelsetltet, infr HERRENS
        ansikte, dr jag skall uppenbara mig fr eder, fr att dr tala
        med dig.
029:043 Dr skall jag uppenbara mig fr Israels barn, och det rummet
        skall bliva helgat av min hrlighet.
029:044 Och jag skall helga uppenbarelsetltet och altaret, och Aron och
        hans sner skall jag helga till att bliva prster t mig.
029:045 Och jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud.
029:046 Och de skola frnimma att jag r HERREN, deras Gud, som frde
        dem ut ur Egyptens land, fr att jag skulle bo mitt ibland
        dem.  Jag r HERREN, deras Gud.

030:001 Och du skall gra ett altare fr att antnda rkelse drp, av
        akacietr skall du gra det.
030:002 Det skall vara en aln lngt och en aln brett--en liksidig
        fyrkant--och tv alnar hgt; dess horn skola vara i ett stycke
        drmed.
030:003 Och du skall verdraga det med rent guld, dess skiva, dess
        vggar runt omkring och dess hrn; och du skall gra en rand av
        guld drp runt omkring.
030:004 Och du skall till det gra tv ringar av guld och stta dem
        nedanfr randen, p dess bda sidor; p de bda sidostyckena
        skall du stta dem.  De skola vara dr, fr att stnger m
        skjutas in i dem, s att man med dem kan bra altaret.
030:005 Och du skall gra stngerna av akacietr och verdraga dem med
        guld.
030:006 Och du skall stlla det framfr den frlt som hnger framfr
        vittnesbrdets ark, s att det str framfr ndastolen, som r
        ovanp vittnesbrdet, dr jag skall uppenbara mig fr dig.
030:007 Och Aron skall antnda vlluktande rkelse drp; var morgon,
        nr han tillreder lamporna, skall han antnda rkelse;
030:008 och likaledes skall Aron antnda rkelse, nr han vid aftontiden
        stter upp lamporna.  Detta skall vara det dagliga rkoffret
        infr HERRENS ansikte, frn slkte till slkte.
030:009 I skolen icke lta ngon frmmande rkelse komma drp, ej
        heller brnnoffer eller spisoffer; och intet drickoffer skolen
        utgjuta drp.
030:010 Och Aron skall en gng om ret bringa frsoning fr dess horn;
        med blod av frsoningssyndoffret skall han en gng om ret
        bringa frsoning fr det, slkte efter slkte.  Det r hgheligt
        fr HERREN.

030:011 Och HERREN talade till Mose och sade:
030:012 Nr du rknar antalet av Israels barn, nmligen av dem som
        inmnstras, skall vid mnstringen var och en giva t HERREN en
        frsoningsgva fr sig, p det att ingen hemskelse m drabba
        dem vid mnstringen.
030:013 Detta r vad var och en som upptages bland de inmnstrade skall
        giva: en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt--sikeln
        rknad till tjugu gera--en halv sikel ssom offergrd t
        HERREN,
030:014 Var och en som upptages bland de inmnstrade, var och en som r
        tjugu r gammal eller drutver, skall giva detta ssom
        offergrd t HERREN.
030:015 Den rike skall icke giva mer och den fattige icke mindre n en
        halv sikel, nr I given offergrden t HERREN, till att bringa
        frsoning fr eder.
030:016 Och du skall taga frsoningspenningarna av Israels barn och
        anvnda dem till arbetet vid uppenbarelsetltet.  S skall ske,
        fr att Israels barn m vara i minnelse infr HERRENS ansikte,
        och fr att frsoning m bringas fr eder.

030:017 Och HERREN talade till Mose och sade:
030:018 Du skall ock gra ett bcken av koppar med en fotstllning av
        koppar, till tvagning, och stlla det mellan uppenbarelsetltet
        och altaret och gjuta vatten dri.
030:019 Och Aron och hans sner skola tv sina hnder och ftter med
        vatten drur.
030:020 Nr de g in i uppenbarelsetltet, skola de tv sig med vatten,
        p del att de icke m d; s ock nr de trda fram till altaret
        fr att gra tjnst genom att antnda eldsoffer t HERREN.
030:021 De skola tv sina hnder och ftter, p det att de icke m
        d.  Och detta skall vara en evrdlig stadga fr dem: fr honom
        sjlv och hans avkomlingar frn slkte till slkte.

030:022 Och HERREN talade till Mose och sade:
030:023 Tag dig ock kryddor av yppersta slag: fem hundra siklar
        myrradropp, hlften s mycket kanel av finaste slag, allts tv
        hundra femtio siklar, likaledes tv hundra femtio siklar kalmus
        av finaste slag,
030:024 drtill fem hundra siklar kassia, efter helgedomssikelns vikt,
        och en hin olivolja.
030:025 Och du skall av detta gra en helig smrjelseolja, en
        konstmssigt beredd salva; det skall vara en helig
        smrjelseolja.
030:026 Och du skall drmed smrja uppenbarelsetltet, vittnesbrdets
        ark,
030:027 bordet med alla dess tillbehr, ljusstaken med dess tillbehr,
        rkelsealtaret,
030:028 brnnoffersaltaret med alla dess tillbehr, ntligen bckenet
        med dess fotstllning.
030:029 Och du skall helga dem, s att de bliva hgheliga; var och en
        som sedan kommer vid dem bliver helig.
030:030 Och Aron och hans sner skall du smrja, och du skall helga dem
        till att bliva prster t mig.
030:031 Och till Israels barn skall du tala och sga: Detta skall vara
        min heliga smrjelseolja hos eder, frn slkte till slkte.
030:032 P ingen annan mnniskas kropp m den komma, ej heller mn I
        gra ngon annan s sammansatt som denna.  Helig r den, helig
        skall den vara fr eder.
030:033 Den som bereder en sdan salva, och den som anvnder ngot drav
        p ngon frmmande, han skall utrotas ur sin slkt.

030:034 Ytterligare sade HERREN till Mose: Tag dig vlluktande kryddor,
        stakte och sjnagel och galban, och jmte dessa vllukter rent
        rkelseharts, lika mycket av vart slag,
030:035 och gr drav rkelse, en konstmssigt beredd blandning, saltad,
        ren, helig.
030:036 Och en del av den skall du stta till pulver och lgga framfr
        vittnesbrdet i uppenbarelsetltet, dr jag vill uppenbara mig
        fr dig.  Hghelig skall den vara fr eder.
030:037 Och ingen annan rkelse mn I gra t eder s sammansatt som
        denna skall vara.  Helig skall den vara dig fr HERREN.
030:038 Den som gr sdan fr att njuta av dess lukt, han skall utrotas
        ur sin slkt.

031:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
031:002 Se, jag har kallat och nmnt Besalel, son till Uri, son till
        Hur, av Juda stam;
031:003 och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och
        frstnd och kunskap och med allt slags sljdskicklighet,
031:004 till att tnka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver
        och koppar,
031:005 till att snida stenar fr infattning och till att snida i tr,
        korteligen, till att utfra alla slags arbeten.
031:006 Och se, jag har givit honom till medhjlpare Oholiab, Ahisamaks
        son, av Dans stam, och t alla edra konstfrfarna mn har jag
        givit vishet i hjrtat.  Dessa skola kunna gra allt vad jag har
        bjudit dig:
031:007 uppenbarelsetltet, vittnesbrdets ark, ndastolen drp, alla
        uppenbarelsetltets tillbehr,
031:008 bordet med dess tillbehr, den gyllene ljusstaken med alla dess
        tillbehr, rkelsealtaret,
031:009 brnnoffersaltaret med alla dess tillbehr, bckenet med dess
        fotstllning,
031:010 de stickade klderna och prsten Arons andra heliga klder, s
        och hans sners prstklder,
031:011 ntligen smrjelseoljan och den vlluktande rkelsen till
        helgedomen.  De skola utfra sitt arbete i alla stycken ssom jag
        har bjudit dig.

031:012 Och HERREN talade till Mose och sade:
031:013 Tala du till Israels barn och sg: Mina sabbater skolen I hlla,
        ty de ro ett tecken mellan mig och eder, frn slkte till
        slkte, fr att I skolen veta att jag r HERREN, som helgar
        eder.
031:014 S hllen nu sabbaten, ty den skall vara eder helig.  Den som
        ohelgar den skall straffas med dden; ty var och en som p den
        dagen gr ngot arbete, han skall utrotas ur sin slkt.
031:015 Sex dagar skall arbete gras, men p sjunde dagen r vilosabbat,
        en HERRENS helgdag.  Var och en som gr ngot arbete p
        sabbatsdagen skall straffas med dden.
031:016 Och Israels barn skola hlla sabbaten, s att de fira den slkte
        efter slkte, ssom ett evigt frbund.
031:017 Den skall vara ett evrdligt tecken mellan mig och Israels barn;
        ty p sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men p sjunde
        dagen vilade han och tog sig ro.

031:018 Nr han nu hade talat ut med; Mose p Sinai berg, gav han honom
        vittnesbrdets tv tavlor, tavlor av sten, p vilka Gud hade
        skrivit med sitt finger.

032:001 Men nr folket sg att Mose drjde att komma ned frn berget,
        frsamlade de sig omkring Aron och sade till honom: Upp, gr
        oss en gud som kan g framfr oss; ty vi veta icke vad som har
        vederfarits denne Mose, honom som frde oss upp ur Egyptens
        land.
032:002 D sade Aron till dem: Tagen guldringarna ut ur ronen p edra
        hustrur, edra sner och edra dttrar, och bren dem till mig.
032:003 D tog allt folket av sig guldringarna som de hade i ronen, och
        de buro dem till Aron;
032:004 och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och
        gjorde drav en gjuten kalv.  Och de sade: Detta r din Gud,
        Israel, han som har frt dig upp ur Egyptens land.
032:005 Nr Aron sg detta, byggde han ett altare t honom.  Och Aron lt
        utropa och sga: I morgon bliver en HERRENS hgtid.
032:006 Dagen drefter stodo de bittida upp och offrade brnnoffer och
        buro fram tackoffer, och folket satte sig ned till att ta och
        dricka, och drp stodo de upp till att leka.

032:007 D sade HERREN till Mose: G ditned, ty ditt folk, som du har
        frt upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad frdrvligt
        r.
032:008 De hava redan vikit av ifrn den vg som jag bjd dem g; de
        hava gjort sig en gjuten kalv.  Den hava de tillbett, t den hava
        de offrat, och sagt: 'Detta r din Gud, Israel, han som har frt
        dig upp ur Egyptens land.
032:009 Och HERREN sade ytterligare till Mose: Jag ser att detta folk
        r ett hrdnackat folk.
032:010 S lt mig nu vara, p det att min vrede m brinna mot dem, och
        p det att jag m frgra dem; dig vill jag sedan gra till ett
        stort folk.
032:011 Men Mose bnfll infr HERREN, sin Gud, och sade: HERRE, varfr
        skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och
        stark hand har frt ut ur Egyptens land?
032:012 Varfr skulle egyptierna f sga: 'Till deras olycka har han
        frt dem ut, till att drpa dem bland bergen och frgra dem
        frn jorden'?  Vnd dig ifrn din vredes gld, och ngra det onda
        du nu har i sinnet mot ditt folk.
032:013 Tnk p Abraham, Isak och Israel, dina tjnare, t vilka du med
        ed vid dig sjlv har givit det lftet: 'Jag skall gra eder sd
        talrik ssom stjrnorna p himmelen, och hela det land som jag
        har talat om skall jag giva t eder sd, och de skola f det
        till evrdlig arvedel.'
032:014 D ngrade HERREN det onda som han hade hotat att gra mot sitt
        folk.

032:015 Och Mose vnde sig om och steg ned frn berget, och han hade med
        sig vittnesbrdets tv tavlor.  Och p tavlornas bda sidor var
        skrivet bde p den ena sidan och p den andra var skrivet.
032:016 Och tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift,
        inristad p tavlorna.
032:017 Nr Josua nu hrde huru folket skriade, sade han till Mose:
        Krigsrop hres i lgret.
032:018 Men han svarade: Det r varken segerrop som hres, ej heller r
        det ett ropande ssom efter nederlag; det r sng jag hr.
032:019 Nr sedan Mose kom nrmare lgret och fick se kalven och dansen,
        upptndes hans vrede, och han kastade tavlorna ifrn sig och
        slog snder dem nedanfr berget.
032:020 Sedan tog han kalven som de hade gjort, och brnde den i eld och
        krossade den till stoft; detta strdde han i vattnet och gav det
        t Israels barn att dricka.
032:021 Och Mose sade till Aron: Vad har folket gjort dig, eftersom du
        har kommit dem att beg en s stor synd?
032:022 Aron svarade: Min herres vrede m icke upptndas; du vet sjlv
        att detta folk r ont.
032:023 De sade till mig: 'Gr oss en gud som kan g framfr oss; ty vi
        veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som frde
        oss upp ur Egyptens land.'
032:024 D sade jag till dem: 'Den som har guld tage det av sig'; och de
        gvo det t mig.  Och jag kastade det i elden, och s kom kalven
        till.

032:025 D nu Mose sg att folket var lsslppt, eftersom Aron, till
        skadegldje fr deras fiender, hade slppt dem lsa,
032:026 stllde han sig i porten till lgret och ropade: Var och en som
        hr HERREN till komme hit till mig.  D frsamlade sig till
        honom alla Levi barn.
032:027 Och han sade till dem: S sger HERREN, Israels Gud: Var och en
        binde sitt svrd vid sin lnd.  Gn s igenom lgret, fram och
        tillbaka, frn den ena porten till den andra, Och drpen vem I
        finnen, vore det ocks broder eller vn eller frnde.
032:028 Och Levi barn gjorde ssom Mose hade sagt; och p den dagen
        fllo av folket vid pass tre tusen mn.
032:029 Och Mose sade: Eftersom I nu haven sttt emot edra egna sner
        och brder, mn I i dag taga handfyllning till HERRENS tjnst,
        fr att vlsignelse i dag m komma ver eder.

032:030 Dagen drefter sade Mose till folket: I haven begtt en stor
        synd.  Jag vill nu stiga upp till HERREN och se till, om jag kan
        bringa frsoning fr eder synd.
032:031 Och Mose gick tillbaka till HERREN och sade: Ack, detta folk
        har begtt en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld.
032:032 Men frlt dem nu deras synd; varom icke, s utplna mig ur
        boken som du skriver i.
032:033 Men HERREN svarade Mose: Den som har syndat mot mig, honom
        skall jag utplna ur min bok.
032:034 G nu och fr folket dit jag har sagt dig; se, min ngel skall
        g framfr dig.  Men nr min hemskelses dag kommer, skall jag p
        dem hemska deras synd.
032:035 S straffade HERREN folket, drfr att de hade gjort kalven, den
        som Aron gjorde.

033:001 Och HERREN sade till Mose: Upp, drag stad hrifrn med folket
        som du har frt upp ur Egyptens land, och begiv dig till det
        land som jag med ed har lovat t Abraham, Isak och Jakob, i det
        jag sade: 't din sd skall jag giva det.'
033:002 Jag skall snda en ngel framfr dig och frjaga kananerna,
        amorerna, hetiterna, perisserna, hiverna och jebuserna,
033:003 fr att du m komma till ett land som flyter av mjlk och
        honung.  Ty eftersom du r ett hrdnackat folk, vill jag icke
        sjlv draga upp med dig; jag kunde d frgra dig under vgen.
033:004 Nr folket hrde detta strnga tal, blevo de sorgsna, och ingen
        tog sina smycken p sig.

033:005 Och HERREN sade till Mose: Sg till Israels barn: I ren ett
        hrdnackat folk.  Om jag allenast ett gonblick droge med dig,
        skulle jag frgra dig.  Men lgg nu av dig dina smycken, s vill
        jag se till, vad jag skall gra med dig.
033:006 S togo d Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem
        allt ifrn vistelsen vid Horebs berg.

033:007 Men Mose hade fr sed att taga tltet och sl upp det ett stycke
        utanfr lgret; och han kallade det uppenbarelsetltet.  Och
        var och en som ville rdfrga HERREN mste g ut till
        uppenbarelsetltet utanfr lgret.
033:008 Och s ofta Mose gick ut till tltet, stod allt folket upp, och
        var och en stllde sig vid ingngen till sitt tlt och skdade
        efter Mose, till dess han hade kommit in i tltet.
033:009 Och s ofta Mose kom in i tltet, steg molnstoden ned och blev
        stende vid ingngen till tltet; och han talade med Mose.
033:010 Och allt folket sg molnstoden st vid ingngen till tltet; d
        fll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingngen till
        sitt tlt.
033:011 Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, ssom nr den
        ena mnniskan talar med den andra.  Sedan vnde Mose tillbaka
        till lgret; men hans tjnare Josua, Nuns son, en ung man,
        lmnade icke tltet.

033:012 Och Mose sade till HERREN: Vl sger du till mig: 'Fr detta
        folk ditupp'; men du har icke ltit mig veta vem du vill snda
        med mig Du har dock sagt: 'Jag knner dig vid namn, och du har
        funnit nd fr mina gon.'
033:013 Om jag allts har funnit nd fr dina gon, s lt mig se dina
        vgar och lra knna dig; jag vill ju finna nd fr dina
        gon.  Och se drtill, att detta folk r ditt folk.
033:014 Han sade: Skall jag d sjlv g med och fra dig till ro?
033:015 Han svarade honom: Om du icke sjlv vill g med, s lt oss
        alls icke draga upp hrifrn.
033:016 Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava
        funnit nd fr dina gon, om icke drigenom att du gr med oss,
        s att vi, jag och ditt folk, utmrkas framfr alla andra folk
        p jorden?
033:017 HERREN svarade Mose: Vad du nu har begrt skall jag ock gra;
        ty du har funnit nd fr mina gon, och jag knner dig vid
        namn.
033:018 D sade han: Lt mig allts se din hrlighet.
033:019 Han svarade: Jag skall lta all min sknhet g frbi dig dr du
        str, och jag skall utropa namnet 'HERREN' infr dig; jag skall
        vara ndig mot den jag vill vara ndig emot, och skall frbarma
        mig ver den jag vill frbarma mig ver.
033:020 Ytterligare sade han: Mitt ansikte kan du dock icke f se, ty
        ingen mnniska kan se mig och leva.
033:021 Drefter sade HERREN: Se, hr r en plats nra intill mig;
        stll dig dr p klippan.
033:022 Nr nu min hrlighet gr frbi, skall jag lta dig st dr i en
        klyfta p berget, och jag skall vertcka dig med min hand, till
        dess jag har gtt frbi.
033:023 Sedan skall jag taga bort min hand, och d skall du f se mig p
        ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.

034:001 Och HERREN sade till Mose: Hugg ut t dig tv stentavlor,
        likadana som de frra voro, s vill jag skriva p tavlorna samma
        ord som stodo p de frra tavlorna, vilka du slog snder.
034:002 Och var redo till i morgon, du skall d p morgonen stiga upp p
        Sinai berg och stlla dig p toppen av berget, mig till mtes,
034:003 men ingen m stiga upp med dig, och p hela berget fr ingen
        annan visa sig; ej heller m fr och fkreatur g i bet framemot
        detta berg.

034:004 Och han hgg ut tv stentavlor likadana som de frra voro.  Och
        bittida fljande morgon begav sig Mose upp p Sinai berg, ssom
        HERREN hade bjudit honom, och tog de tv stentavlorna med sig.
034:005 D steg HERREN ned i molnskyn.  Och han stllde sig dr nra
        intill honom och kallade HERRENS namn.
034:006 Och HERREN gick frbi honom, dr han stod, och utropade:
        HERREN! HERREN!--en Gud, barmhrtig och ndig, lngmodig och
        stor i mildhet och trofasthet,
034:007 som bevarar nd mot tusenden, som frlter missgrning och
        vertrdelse och synd, men som ingalunda lter ngon bliva
        ostraffad, utan hemsker fdernas missgrning p barn och
        barnbarn och efterkommande i tredje och fjrde led.
034:008 D bjde Mose sig med hast ned mot jorden och tillbad
034:009 och sade: Om jag har funnit nd fr dina gon, Herre, s m
        Herren g med oss.  Ty vl r det ett hrdnackat folk, men du
        vill ju frlta oss vr missgrning och synd och taga oss till
        din arvedel.

034:010 Han svarade: Vlan, jag vill sluta ett frbund.  Infr hela ditt
        folk skall jag gra under, sdana som icke hava blivit gjorda i
        ngot land eller bland ngot folk.  Och hela det folk som du
        tillhr skall se att HERRENS grningar ro underbara, de som jag
        skall gra med dig.
034:011 Hll de bud som jag i dag giver dig.  Se, jag skall frjaga fr
        dig amorerna, kananerna, hetiterna, perisserna, hiverna och
        jebuserna.
034:012 Tag dig till vara fr att sluta frbund med inbyggarna i det
        land dit du kommer, och lt dem icke bliva till en snara bland
        eder.
034:013 Fastmer skolen I bryta ned deras altaren och sl snder deras
        stoder och hugga ned deras Aseror.
034:014 Ja, du skall icke tillbedja ngon annan gud, ty HERREN heter
        Nitlskare; en nitlskande Gud r han.
034:015 Du m icke sluta ngot frbund med landets inbyggare.  Ty i
        trols avfllighet lpa de efter sina gudar och offra t sina
        gudar; och nr de d inbjuda dig, kommer du att ta av deras
        offer;
034:016 du tager ock deras dttrar till hustrur t dina sner, och nr
        d deras dttrar i avfllighet lpa efter sina gudar, skola de
        frleda dina sner till att likaledes lpa efter deras gudar.

034:017 Gjutna gudar skall du icke gra t dig.

034:018 Det osyrade brdets hgtid skall, du hlla: i sju dagar skall du
        ta osyrat brd, ssom jag har bjudit dig, p den bestmda tiden
        i mnaden Abib; ty i mnaden Abib drog du ut ur Egypten.

034:019 Allt det som ppnar moderlivet skall hra mig till, ocks allt
        hankn bland din boskap, som ppnar moderlivet, svl av
        fkreaturen som av smboskapen.
034:020 Men vad som bland snor ppnar moderlivet skall du lsa med ett
        fr, och om du icke vill lsa det, skall du krossa nacken p
        det.  Var frstfdd bland dina sner skall du lsa.  Och ingen
        skall med tomma hnder trda fram infr mitt ansikte.

034:021 Sex dagar skall du arbeta, men p sjunde dagen skall du hlla
        vilodag; bde under pljningstiden och under skrdetiden skall
        du hlla vilodag.

034:022 Och veckohgtiden skall du hlla, fr frstlingen av
        veteskrden, s ock brgningshgtiden, nr ret har gtt till
        nda.
034:023 Tre gnger om ret skall allt ditt mankn trda fram infr
        HERRENS, din herres, Israels Guds, ansikte.
034:024 Ty jag skall frdriva folk fr dig och utvidga ditt omrde; och
        ingen skall st efter ditt land, nr du drager upp, tre gnger
        om ret, fr att trda fram infr HERRENS, din Guds, ansikte.

034:025 Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer jmte ngot som r
        syrat.  Och pskhgtidens slaktoffer skall icke lmnas kvar ver
        natten till morgonen.

034:026 Det frsta av din marks frstlingsfrukter skall du fra till
        HERRENS, din Guds, hus.

        Du skall icke koka en killing i dess moders mjlk.

034:027 Och HERREN sade till Mose: Teckna upp t dig dessa ord; ty i
        enlighet med dessa ord har jag slutit ett frbund med dig och
        med Israel.
034:028 Och han blev kvar dr hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio
        ntter, utan att ta och utan att dricka.  Och han skrev p
        tavlorna frbundets ord, de tio orden.

034:029 Nr sedan Mose steg ned frn Sinai berg, och p vgen ned frn
        berget hade vittnesbrdets tv tavlor med sig, visste han icke
        att hans ansiktes hy hade blivit strlande drav att han hade
        talat med honom.
034:030 Och nr Aron och alla Israels barn sgo huru Moses ansiktes hy
        strlade, fruktade de fr att komma honom nra.
034:031 Men Mose ropade till dem; d vnde Aron och menighetens alla
        hvdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem.
034:032 Drefter kommo alla Israels barn fram till honom, och han gav
        dem alla de bud som HERREN hade frkunnat fr honom p Sinai
        berg.
034:033 Och nr Mose hade slutat sitt tal till dem, hngde han ett
        tckelse fr sitt ansikte.
034:034 Men s ofta Mose skulle trda infr HERRENS ansikte fr att tala
        med honom, lade han av tckelset, till dess han ter gick
        ut.  Och sedan han hade kommit ut, frkunnade han fr Israels
        barn det som hade blivit honom bjudet.
034:035 D sgo Israels barn var gng huru Moses ansiktes by strlade,
        och Mose hngde d ter tckelset ver sitt ansikte, till dess
        han nyo skulle g in fr att tala med honom.

035:001 Och Mose frsamlade Israels barns hela menighet och sade till
        dem: Detta r vad HERREN har bjudit eder att gra:
035:002 Sex dagar skall arbete gras, men p sjunde dagen skolen I hava
        helgdag, en HERRENS vilosabbat.  Var och en som p den dagen gr
        ngot arbete skall ddas.
035:003 I skolen icke tnda upp eld p: sabbatsdagen, var I n ren
        bosatta.

035:004 Och Mose sade till Israels barns hela menighet: Detta r vad
        HERREN har bjudit och sagt:
035:005 Lten bland eder upptaga en grd t HERREN, s att var och en
        som har ett drtill villigt hjrta br fram denna grd t
        HERREN: guld, silver och koppar,
035:006 mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn och gethr,
035:007 rdfrgade vdurskinn, tahasskinn, akacietr,
035:008 olja till ljusstaken, kryddor till smrjelseoljan och till den
        vlluktande rkelsen,
035:009 ntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anvndas fr
        efoden och fr brstsklden.
035:010 Och alla konstfrfarna mn bland eder m komma och frfrdiga
        allt vad HERREN har bjudit:
035:011 tabernaklet, dess tckelse och verdraget till detta, dess
        hktor, brder, tvrstnger, stolpar och fotstycken,
035:012 arken med dess stnger, ndastolen och den frlt som skall
        hnga framfr den,
035:013 bordet med dess stnger och alla dess tillbehr och skdebrden,
035:014 ljusstaken med dess tillbehr och dess lampor, oljan till
        ljusstaken,
035:015 rkelsealtaret med dess stnger, smrjelseoljan och den
        vlluktande rkelsen, frhnget fr ingngen till tabernaklet,
035:016 brnnoffersaltaret med tillhrande koppargaller, dess stnger
        och alla dess tillbehr, bckenet med dess fotstllning,
035:017 omhngena till frgrden, dess stolpar och fotstycken, frhnget
        fr porten till frgrden,
035:018 tabernaklets pluggar och frgrdens pluggar med deras streck,
035:019 ntligen de stickade klderna till tjnsten i helgedomen och
        prsten Arons andra heliga klder, s ock hans sners
        prstklder.

035:020 Och Israels barns hela menighet gick sin vg bort ifrn Mose.
035:021 Sedan kommo de tillbaka, var och en som av sitt hjrta manades
        drtill; och var och en som hade en drtill villig ande bar fram
        en grd t HERREN till frfrdigande av uppenbarelsetltet och
        till allt arbete drvid och till de heliga klderna.
035:022 De kommo, bde mn och kvinnor, och framburo, var och en efter
        sitt hjrtas villighet, spnnen, rringar, fingerringar och
        halssmycken, alla slags klenoder av guld, var och en som kunde
        offra t HERREN ngon gva av guld.
035:023 Och var och en som hade i sin go mrkbltt, purpurrtt,
        rosenrtt eller vitt garn eller gethr eller rdfrgade
        vdurskinn eller tahasskinn bar fram det.
035:024 Och var och en som kunde giva ssom grd ngot av silver eller
        koppar bar fram sin grd t HERREN.  Och var och en som hade i
        sin go akacietr till frfrdigande av ngot slags arbete bar
        fram det.
035:025 Och alla konstfrfarna kvinnor spunno med sina hnder mrkbltt,
        purpurrtt, rosenrtt och vitt garn och buro fram sin spnad;
035:026 och alla kvinnor som av sitt hjrta manades drtill och hade
        lrt konsten spunno gethr.
035:027 Och hvdingarna buro fram onyxstenar och infattningsstenar, till
        att anvndas fr efoden och fr brstsklden,
035:028 vidare kryddor och olja, till att anvndas fr ljusstaken och
        smrjelseoljan och den vlluktande rkelsen.
035:029 Var och en av Israels barn, man eller kvinna, vilkens hjrta var
        villigt att bra fram ngot till frfrdigande av allt det som
        HERREN genom Mose hade bjudit att man skulle gra, bar fram sin
        frivilliga gva t HERREN.
035:030 och Mose sade till Israels barn: Sen, HERREN har kallat och
        nmnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam;
035:031 och han har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet, med
        frstnd och kunskap och med allt slags sljdskicklighet,
035:032 bde till att tnka ut konstarbeten och till att arbeta i guld,
        silver och koppar,
035:033 till att smida stenar fr infattning: och till att snida i tr,
        korteligen, till att utfra alla slags konstarbeten.
035:034 t honom och t Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, har han
        ock givit frmga att undervisa andra.
035:035 Han har uppfyllt deras hjrtan med vishet till att utfra alla
        slags snideriarbeten och konstvvnader och brokiga vvnader av
        mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn, s ock andra
        vvnader, korteligen, alla slags arbeten och srskilt
        konstvvnadsarbeten.

036:001 Och Besalel och Oholiab och alla andra konstfrfarna mn, t
        vilka HERREN har givit vishet och frstnd till att veta huru de
        skola utfra allt arbete vid helgedomens frfrdigande, skola
        utfra det, i alla stycken ssom HERREN har bjudit.

036:002 Drefter kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de
        andra konstfrfarna mnnen, t vilka HERREN hade givit vishet i
        hjrtat, alla som av sitt hjrta manades att trda fram fr att
        utfra arbetet.
036:003 Och de mottogo frn Mose hela den grd som Israels barn hade
        burit fram till utfrande av arbetet vid helgedomens
        frfrdigande.  Men man fortfor att bra fram till honom
        frivilliga gvor, morgon efter morgon.
036:004 D kommo alla de konstfrfarna mn som utfrde allt arbetet till
        helgedomen, var och en frn det arbete som han utfrde,
036:005 och sade till Mose: Folket br fram mer n som behves fr att
        verkstlla det arbete som HERREN har bjudit oss att utfra.
036:006 D bjd Mose att man skulle lta utropa i lgret: Ingen, vare
        sig man eller kvinna, m vidare arbeta fr att gra ngot till
        helgedomen.  S avhlls folket ifrn att bra fram flera gvor.
036:007 Ty vad man hade skaffat samman var tillrckligt fr allt det
        arbete som skulle gras, och man hade till och med ver.

036:008 S gjorde nu alla de konstfrfarna arbetarna tabernaklet av tio
        tygvder; av tvinnat vitt garn och av mrkbltt, purpurrtt och
        rosenrtt garn gjorde man dem, med keruber p, i konstvvnad.
036:009 Var vd gjordes tjugutta alnar lng och fyra alnar bred; alla
        vderna fingo samma mtt.
036:010 Och man fogade tillhopa fem av vderna med varandra; likas
        fogade man tillhopa de fem vriga vderna med varandra.
036:011 Och man satte glor av mrkbltt garn i kanten p den ena vden,
        ytterst p det hopfogade stycket; s gjorde man ock i kanten p
        den vd som satt ytterst i det andra hopfogade stycket.
036:012 Femtio glor satte man p den ena vden, och femtio glor satte
        man ytterst p motsvarande vd i det andra hopfogade stycket, s
        att glorna svarade emot varandra.
036:013 Och man gjorde femtio hktor av guld och fogade vderna tillhopa
        med varandra medelst hktorna, s att tabernaklet utgjorde ett
        helt.

036:014 Man gjorde och tygvder av gethr till ett tckelse ver
        tabernaklet; elva sdana vder gjorde man.
036:015 Var vd gjordes trettio alnar lng och fyra alnar bred, de elva
        vderna fingo samma mtt.
036:016 Fem av vderna fogade man tillhopa till ett srskilt stycke,
036:017 och likaledes de sex vriga vderna till ett srskilt
        stycke.  Och man satte femtio glor i kanten p den vd som satt
        ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio glor satte man
        i kanten p motsvarande vd i det andra hopfogade stycket.
036:018 Och man gjorde femtio hktor av koppar fr att foga tillhopa
        tckelset, s att det kom att utgra ett helt.
036:019 Vidare gjorde man ett verdrag av rdfrgade vdurskinn till
        tckelset, och ytterligare ett verdrag av tahasskinn att lgga
        ovanp detta.

036:020 Brderna till tabernaklet gjorde man av akacietr och stllde
        dem upprtt.
036:021 Tio alnar lngt och en och en halv aln brett gjordes vart brde.
036:022 P vart brde sattes tv tappar, frbundna sinsemellan med en
        list; s gjorde man p alla brderna till tabernaklet.
036:023 Och av tabernaklets brder satte man tjugu p sdra sidan,
        sderut.
036:024 Och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att stta under de
        tjugu brderna, tv fotstycken under vart brde fr dess tv
        tappar.
036:025 Likaledes satte man p tabernaklets andra sida, den norra sidan,
        tjugu brder,
036:026 med deras fyrtio fotstycken av silver, tv fotstycken under vart
        brde.
036:027 Men p baksidan av tabernaklet, vsterut, satte man sex brder.
036:028 Och tv brder satte man p tabernaklets hrn, p baksidan;
036:029 och vartdera av dessa var sammanfogat av tv nedtill, och
        likaledes sammanhngande upptill, till den frsta ringen.  S
        gjorde man med dem bda, i de bda hrnen.
036:030 Sledes blev det tta brder med tillhrande fotstycken av
        silver, sexton fotstycken, nmligen tv fotstycken under vart
        brde.
036:031 Och man gjorde tvrstnger av akacietr, fem till de brder som
        voro p tabernaklets ena sida,
036:032 och fem tvrstnger till de brder som voro p tabernaklets
        andra sida, och fem tvrstnger till de brder som voro p
        tabernaklets baksida, vsterut.
036:033 Och man satte den mellersta tvrstngen s, att den gick tvrs
        ver, mitt p brderna, frn den ena ndan till den andra.
036:034 Och brderna verdrog man med guld, och ringarna p dem, i vilka
        tvrstngerna skulle skjutas in, gjorde man av guld, och
        tvrstngerna verdrog man med guld.

036:035 Man gjorde ock frlten av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och
        tvinnat vitt garn; man gjorde den i konstvvnad, med keruber p.
036:036 Och man gjorde till den fyra stolpar av akacietr och verdrog
        dem med guld, och hakarna till dem gjordes av guld, och man gt
        till dem fyra fotstycken av silver.
036:037 Och man gjorde ett frhnge fr ingngen till tltet, i brokig
        vvnad av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt
        garn,
036:038 och till detta fem stolpar med deras hakar; och deras knoppar
        och deras kransar verdrog man med guld, och deras fem
        fotstycken gjordes av koppar.

037:001 Och Besalel gjorde arken av akacietr, tv och en halv aln lng,
        en och en halv aln bred och en och en halv aln hg.
037:002 Och han verdrog den med rent guld innan och utan; och han
        gjorde p den en rand av guld runt omkring.
037:003 Och han gt till den fyra ringar: av guld och satte dem ver de
        fyra ftterna, tv ringar p ena sidan och tv ringar p andra
        sidan.
037:004 Och han gjorde stnger av akacietr och verdrog dem med guld.
037:005 Och stngerna skt han in i ringarna, p sidorna av arken, s
        att man kunde bra arken.
037:006 Och han gjorde en ndastol av rent guld, tv och en halv aln
        lng och en och en halv aln bred.
037:007 Och han gjorde tv keruber av guld; i drivet arbete gjorde han
        dem och satte dem vid de bda ndarna av ndastolen,
037:008 en kerub vid ena ndan och en kerub vid andra ndan.  I ett
        stycke med ndastolen gjorde han keruberna vid dess bda ndar.
037:009 Och keruberna bredde ut sina vingar och hllo dem uppt, s att
        de vertckte ndastolen med sina vingar, under det att de hade
        sina ansikten vnda mot varandra; ned mot ndastolen vnde
        keruberna sina ansikten.

037:010 Han gjorde ock bordet av akacietr, tv alnar lngt, en aln
        brett och en och en halv aln hgt.
037:011 Och han verdrog det med rent guld; och han gjorde en rand av
        guld drp runt omkring.
037:012 Och runt omkring det gjorde han en list av en hands bredd, och
        runt omkring listen gjorde han en rand av guld.
037:013 Och han gt till bordet fyra ringar av guld och satte ringarna i
        de fyra hrnen vid de fyra ftterna.
037:014 Invid listen sattes ringarna, fr att stngerna skulle skjutas
        in i dem, s att man kunde bra bordet.
037:015 Och han gjorde stngerna av akacietr och verdrog dem med guld;
        s kunde man bra bordet.
037:016 Och han gjorde krlen till bordet av rent guld, faten och
        sklarna, bgarna och kannorna med vilka man skulle utgjuta
        drickoffer.

037:017 Han gjorde ock ljusstaken av rent guld.  I drivet arbete gjorde
        han ljusstaken med dess fotstllning och dess mittelrr;
        kalkarna drp, kulor och blommor, gjordes i ett stycke med den.
037:018 Och sex armar utgingo frn ljusstakens sidor, tre armar frn ena
        sidan och tre armar frn andra sidan.
037:019 P den ena armen sattes tre kalkar, liknande mandelblommor,
        vardera bestende av en kula och en blomma, och p den andra
        armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera
        bestende av en kula och en blomma; s gjordes p de sex armar
        som utgingo frn ljusstaken
037:020 Men p sjlva ljusstaken sattes fyra kalkar, liknande
        mandelblommor, med sina kulor och blommor.
037:021 En kula sattes under det frsta armparet som utgick frn
        ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra
        armparet som utgick frn ljusstaken, i ett stycke med den, och
        en kula under det tredje armparet som utgick frn ljusstaken, i
        ett stycke med den: allts under de sex armar som utgingo frn
        den.
037:022 Deras kulor och armar gjordes i ett stycke med den, alltsammans
        ett enda stycke i drivet arbete av rent guld.
037:023 Och han gjorde till den sju lampor, s ock lamptnger och
        brickor till den av rent guld.
037:024 Av en talent rent guld gjorde han den med alla dess tillbehr.

037:025 Och han gjorde rkelsealtaret av akacietr, en aln lngt och en
        aln brett--en liksidig fyrkant--och tv alnar hgt; dess
        horn gjordes i ett stycke drmed.
037:026 Och han verdrog det med rent guld, dess skiva, dess vggar runt
        omkring och dess hrn; och han gjorde en rand av guld drp runt
        omkring.
037:027 Och han gjorde till det tv ringar av guld och satte dem
        nedanfr randen, p dess bda sidor, p de bda sidostyckena,
        fr att stnger skulle skjutas in i dem, s att mn med dem
        kunde bra altaret.
037:028 Och han gjorde stngerna av akacietr och verdrog dem med guld.

037:029 Han gjorde ock den heliga smrjelseoljan och den rena,
        vlluktande rkelsen, konstmssigt beredda.

038:001 Han gjorde ock brnnoffersaltaret av akacietr, fem alnar lngt
        och fem alnar brett--en liksidig fyrkant--och tre alnar
        hgt.
038:002 Och han gjorde hrn drtill och satte dem i dess fyra hrn; i
        ett stycke drmed gjordes hrnen.  Och han verdrog det med
        koppar.
038:003 Och han gjorde altarets alla tillbehr, askkrlen, skovlarna,
        sklarna, gafflarna och fyrfaten.  Alla dess tillbehr gjorde han
        av koppar.
038:004 Och han gjorde till altaret ett galler, ett ntverk av koppar,
        och satte det under dess avsats, nedtill, s att det rckte upp
        till mitten.
038:005 Och han gt fyra ringar och satte dem i de fyra hrnen p
        koppargallret, fr att stngerna skulle skjutas in i dem.
038:006 Och han gjorde stngerna av akacietr och verdrog dem med
        koppar.
038:007 Och han skt stngerna in i ringarna p altarets sidor, s att
        man kunde bra det med dem.  Ihligt gjorde han det, av plankor.

038:008 Han gjorde ock bckenet av koppar med dess fotstllning av
        koppar och anvnde drtill speglar, som hade tillhrt de kvinnor
        vilka hade tjnstgring vid ingngen till uppenbarelsetltet.

038:009 Han gjorde ock frgrden.  Fr den sdra sidan, sderut, gjordes
        omhngena till frgrden av tvinnat sitt garn, hundra alnar
        lnga;
038:010 till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken,
        av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
038:011 Likaledes gjordes de fr norra sidan hundra alnar lnga; till
        dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av
        koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
038:012 Och fr vstra sidan gjordes omhngen som voro femtio alnar
        lnga; till dem gjordes tio stolpar, och till dessa tio
        fotstycken, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
038:013 Och fr framsidan, sterut, gjordes de femtio alnar lnga.
038:014 Omhngena gjordes femton alnar lnga p ena sidan drav, med tre
        stolpar p tre fotstycken; likaledes gjordes omhngena p andra
        sidan femton alnar lnga--allts lika p bda sidor om porten
        till frgrden--med tre stolpar p tre fotstycken.
038:015 Alla omhngena runt omkring frgrden gjordes av tvinnat vitt
        garn;
038:016 och fotstyckena till stolparna gjordes av koppar, men stolparnas
        hakar och kransar gjordes av silver, och deras knoppar
        verdrogos med silver;
038:017 alla frgrdens stolpar frsgos med kransar av silver.
038:018 Och frhnget fr porten till frgrden gjordes i brokig vvnad
        av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn, tjugu
        alnar lngt och fem alnar hgt, efter tygets bredd, i likhet med
        frgrdens omhngen;
038:019 och till det gjordes fyra stolpar p fyra fotstycken, av koppar;
        men deras hakar gjordes av silver, och deras knoppar verdrogos
        med silver, och deras kransar gjordes av silver.
038:020 Alla pluggarna till tabernaklet och till frgrden runt omkring
        gjordes av koppar.

038:021 Fljande r vad som berknas hava tgtt till tabernaklet,
        vittnesbrdets tabernakel, vilken berkning gjordes efter Moses
        befallning genom leviternas frsorg, under ledning av Itamar,
        prsten Arons son;
038:022 och Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam,
        frfrdigade allt vad HERREN hade bjudit Mose,
038:023 och till medhjlpare hade han Oholiab, Ahisamaks son, av Dans
        stam, en man kunnig i snideri och konstvvnad och i konsten att
        vva brokigt med mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn.
038:024 Det guld som anvndes till arbetet, vid frfrdigandet av hela
        helgedomen, det guld som hade blivit givet ssom offer, utgjorde
        sammanlagt tjugunio talenter och sju hundra trettio siklar,
        efter helgedomssikelns vikt.
038:025 Och det silver som gavs av dem i menigheten, vilka inmnstrades,
        utgjorde ett hundra talenter och ett tusen sju hundra sjuttiofem
        siklar, efter helgedomssikelns vikt.
038:026 En beka, det r en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt, kom
        p var person, p var och en som upptogs bland de inmnstrade,
        var och en som var tjugu r gammal eller drutver: sex hundra
        tre tusen fem hundra femtio personer.
038:027 Och de hundra talenterna silver anvndes till gjutningen av
        fotstyckena fr helgedomen och av fotstyckena fr frlten, ett
        hundra talenter till ett hundra fotstycken, en talent till vart
        fotstycke.
038:028 Och de ett tusen sju hundra sjuttiofem siklarna anvndes till
        att gra hakar till stolparna och till att verdraga deras
        knoppar och gra kransar till dem.
038:029 Och den koppar som hade blivit given ssom offer utgjorde
        sjuttio talenter och tv tusen fyra hundra siklar.
038:030 Drav gjorde man fotstyckena till uppenbarelsetltets ingng, s
        ock kopparaltaret med tillhrande koppargaller och altarets alla
        tillbehr,
038:031 vidare fotstyckena till frgrden, runt omkring, och fotstyckena
        till frgrdens port, ntligen alla tabernaklets pluggar och
        alla frgrdens pluggar, runt omkring.

039:001 Och av det mrkbla, det purpurrda och det rosenrda garnet
        gjorde man stickade klder till tjnsten i helgedomen; och man
        gjorde de andra heliga klderna som Aron skulle hava, ssom
        HERREN hade bjudit Mose.

039:002 Efoden gjorde man av guld och av mrkbltt, purpurrtt,
        rosenrtt och tvinnat vitt garn.
039:003 Man hamrade ut guldet till tunna pltar och skar dessa i trdar,
        s att man kunde vva in det i det mrkbla, det purpurrda, det
        rosenrda och det vita garnet, med konstvvnad.
039:004 Till den gjorde man axelstycken, som skulle fstas ihop; vid
        sina bda ndar fstes den ihop.
039:005 Och skrpet, som skulle sitta p efoden och sammanhlla den,
        gjordes i ett stycke med den och av samma slags vvnad: av guld
        och av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn,
        allt ssom HERREN hade bjudit Mose.
039:006 Och onyxstenarna omgav man med fltverk av guld; p dem voro
        Israels sners namn inristade, p samma stt som man graverar
        signetringar.
039:007 Och man satte dem p efodens axelstycken, fr att stenarna
        skulle bringa Israels barn i minnelse, allt ssom HERREN hade
        bjudit Mose.

039:008 Brstsklden gjorde man i konstvvnad, i samma slags vvnad som
        efoden: av guld och av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och
        tvinnat vitt garn.
039:009 Brstsklden gjordes liksidigt fyrkantig, i form av en vska
        gjorde man den: ett kvarter lng och ett kvarter bred, i form av
        en vska.
039:010 Och man besatte den med fyra rader stenar: i frsta raden en
        karneol, en topas och en smaragd;
039:011 i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon;
039:012 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist;
039:013 i fjrde raden en krysolit, en onyx och en jaspis.  Med fltverk
        av guld blevo de omgivna i sina infattningar.
039:014 Stenarna voro tolv, efter Israels sners namn, en fr vart namn;
        var sten bar namnet p en av de tolv stammarna, inristat p
        samma stt som man graverar signetringar.
039:015 Och man gjorde till brstsklden kedjor i virat arbete, ssom
        man gr snodder, av rent guld.
039:016 Man gjorde vidare tv fltverk av guld och tv ringar av guld
        och satte dessa bda ringar i tv av brstskldens hrn.
039:017 Och man fste de bda guldsnodderna vid de bda ringarna, i
        brstskldens hrn.
039:018 Och de tv snoddernas bda andra ndar fste man vid de tv
        fltverken och fste dem s vid efodens axelstycken p dess
        framsida.
039:019 Och man gjorde tv andra ringar av guld och satte dem i
        brstskldens bda andra hrn, vid den kant drp, som var vnd
        int mot efoden.
039:020 Och ytterligare gjorde man tv ringar av guld och fste dem vid
        efodens bda axelstycken, nedtill p dess framsida, dr den
        fstes ihop, ovanfr efodens skrp.
039:021 Och man knt fast brstsklden med ett mrkbltt snre, som gick
        frn dess ringar in i efodens ringar, s att den satt ovanfr
        efodens skrp, p det att brstsklden icke skulle lossna frn
        efoden, allt ssom HERREN hade bjudit Mose.

039:022 Efodkpan gjorde man av vvt tyg, helt och hllet mrkbltt.
039:023 Och mitt p kpan gjordes en ppning, lik ppningen p en
        pansarskjorta; ppningen omgavs nmligen med en kant, fr att
        den icke skulle slitas snder.
039:024 Och p kpans nedre fll satte man granatpplen, gjorda av
        mrkbltt, purpurrtt och rosenrtt tvinnat garn.
039:025 Och man gjorde bjllror av rent guld och satte dessa bjllror
        mellan granatpplena runt omkring fllen p kpan, mellan
        granatpplena:
039:026 en bjllra och s ett granatpple, sedan en bjllra och s ter
        ett granatpple, runt omkring fllen p kpan, att bras vid
        tjnstgringen, ssom HERREN hade bjudit Mose.

039:027 Och man gjorde t Aron och hans sner livkldnaderna av vitt
        garn, i vvt arbete,
039:028 huvudbindeln av vitt garn, hgtidshuvorna av vitt garn och
        linnebenklderna av tvinnat vitt garn,
039:029 ntligen bltet av tvinnat vitt garn och av mrkbltt,
        purpurrtt och rosenrtt garn, i brokig vvnad, allt ssom
        HERREN hade bjudit Mose.
039:030 Och man gjorde plten till det heliga diademet av rent guld, och
        p den skrev man, ssom man graverar signetringar: Helgad t
        HERREN.
039:031 Och man fste vid den ett mrkbltt snre och satte den ovanp
        huvudbindeln, allt ssom HERREN hade bjudit Mose.
039:032 S blev d allt arbetet p uppenbarelsetltets tabernakel
        fullbordat.  Israels barn utfrde det; de gjorde i alla stycken
        ssom HERREN hade bjudit Mose.

039:033 Och de frde fram till Mose tabernaklet, dess tckelse och alla
        dess tillbehr, dess hktor, brder, tvrstnger, stol par och
        fotstycken,
039:034 verdraget av rdfrgade vdurskinn och verdraget av tahasskinn
        och den frlt som skulle hnga framfr arken,
039:035 vidare vittnesbrdets ark med dess stnger, s ock ndastolen,
039:036 bordet med alla dess tillbehr och skdebrden,
039:037 den gyllene ljusstaken, lamporna som skulle sttas p den och
        alla dess andra tillbehr, oljan till ljusstaken,
039:038 det gyllene altaret, smrjelseoljan och den vlluktande
        rkelsen, frhnget fr ingngen till tltet,
039:039 kopparaltaret med tillhrande koppargaller, dess stnger och
        alla dess tillbehr, bckenet med dess fotstllning.
039:040 omhngena till frgrden, dess stolpar och fotstycken, frhnget
        fr porten till frgrden, dess streck och pluggar, alla redskap
        till arbetet vid uppenbarelsetltets tabernakel
039:041 ntligen de stickade klderna till tjnsten i helgedomen och
        prsten Arons andra heliga klder, s ock hans sners
        prstklder.
039:042 Ssom HERREN hade bjudit Mose s hade Israels barn i alla
        stycken gjort allt arbete.
039:043 Och Mose besg allt arbetet och fann att de hade utfrt det, att
        de hade gjort ssom HERREN hade bjudit.  Och Mose vlsignade dem

040:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
040:002 Nr den frsta mnaden ingr, skall du p frsta dagen i
        mnaden uppstta uppenbarelsetltets tabernakel.
040:003 Och du skall dri stta vittnesbrdets ark och hnga frlten
        framfr arken.
040:004 Och du skall fra bordet ditin och lgga upp p detta vad dr
        skall vara upplagt; och du skall fra ditin ljusstaken och stta
        upp lamporna p den.
040:005 Och du skall stlla det gyllene rkelsealtaret framfr
        vittnesbrdets ark; och du skall stta upp frhnget fr
        ingngen till tabernaklet.
040:006 Och brnnoffersaltaret skall du stlla framfr ingngen till
        uppenbarelsetltets tabernakel.
040:007 Och du skall stlla bckenet mellan uppenbarelsetltet och
        altaret och gjuta vatten dri.
040:008 Och du skall stta upp frgrdshgnaden runt omkring och hnga
        upp frhnget fr porten till frgrden.
040:009 Och du skall taga smrjelseoljan och smrja tabernaklet och allt
        vad dri r och helga det jmte alla dess tillbehr, s att det
        bliver heligt.
040:010 Du skall ock smrja brnnoffersaltaret jmte alla dess tillbehr
        och helga altaret; s bliver altaret hgheligt.
040:011 Du skall ock smrja bckenet jmte dess fotstllning och helga
        det.
040:012 Drefter skall du fra Aron och hans sner fram till
        uppenbarelsetltets ingng och tv dem med vatten.
040:013 Och du skall stta p Aron del heliga klderna, och smrja honom
        och helga honom till att bliva prst t mig
040:014 Och du skall fra fram hans sner och stta livkldnader p dem.
040:015 Och du skall smrja dem, ssom du smorde deras fader, till att
        bliva prster t mig.  S skall denna deras smrjelse bliva fr
        dem en invigning till ett evrdligt prstadme, slkte efter
        slkte.

040:016 Och Mose gjorde detta; han gjorde i alla stycken ssom HERREN
        hade bjudit honom.
040:017 S blev d tabernaklet uppsatt i frsta mnaden av andra ret,
        p frsta dagen i mnaden.
040:018 D satte Mose upp tabernaklet.  Han lade ut dess fotstycken,
        stllde fast dess brder, skt in dess tvrstnger och satte upp
        dess stolpar.
040:019 Och han bredde tckelset ver tabernaklet och lade ovanp
        tckelset dess verdrag allt ssom HERREN hade bjudit Mose.
040:020 Och han tog vittnesbrdet och lade det in i arken och satte
        stngerna p arken; och han satte ndastolen ovanp arken.
040:021 Sedan frde han arken in i tabernaklet och satte upp frlten
        som skulle hnga framfr arken, och hngde s fr vittnesbrdets
        ark, allt ssom HERREN hade bjudit Mose.
040:022 Och han satte bordet i uppenbarelsetltet, vid tabernaklets
        norra sida, utanfr frlten,
040:023 och lade upp p detta de brd som skulle vara upplagda infr
        HERRENS ansikte, allt ssom HERREN hade bjudit Mose.
040:024 Och han stllde ljusstaken in i uppenbarelsetltet, mitt emot
        bordet, p tabernaklets sdra sida,
040:025 och satte upp lamporna infr HERRENS ansikte, ssom HERREN hade
        bjudit Mose.
040:026 Och han stllde det gyllene altaret in i uppenbarelsetltet,
        framfr frlten,
040:027 och antnde vlluktande rkelse drp, ssom HERREN hade bjudit
        Mose.
040:028 Och han satte upp frhnget fr ingngen till tabernaklet.
040:029 Och brnnoffersaltaret stllde han vid ingngen till
        uppenbarelsetltets tabernakel och offrade brnnoffer och
        spisoffer drp, ssom HERREN hade bjudit Mose.
040:030 Och han stllde bckenet mellan uppenbarelsetltet och altaret
        och gt vatten till tvagning dri.
040:031 Och Mose och Aron och hans sner tvdde sedermera sina hnder
        och ftter med vatten drur;
040:032 s ofta de skulle g in i uppenbarelsetltet eller trda fram
        till altaret, tvdde de sig, ssom HERREN hade bjudit Mose.
040:033 Och han satte upp frgrdshgnaden runt omkring tabernaklet och
        altaret, och hngde upp frhnget fr porten till frgrden.  S
        fullbordade Mose allt arbetet.

040:034 D vertckte molnskyn uppenbarelsetltet, och HERRENS hrlighet
        uppfyllde tabernaklet;
040:035 och Mose kunde icke g in i uppenbarelsetltet, eftersom
        molnskyn vilade drver och HERRENS hrlighet uppfyllde
        tabernaklet.

040:036 Och s ofta molnskyn hjde sig frn tabernaklet, brto Israels
        barn upp; s gjorde de under hela sin vandring.
040:037 Men s lnge molnskyn icke hjde sig, brto de icke upp, utan
        stannade nda till den dag d den ter hjde sig.
040:038 Ty HERRENS molnsky vilade om dagen ver tabernaklet, och om
        natten var eld i den; s var det infr alla Israels barns gon
        under hela deras vandring.



Tredje Mosebok (Leviticus)


001:001 Och HERREN kallade p Mose och talade till honom ur
        uppenbarelsetltet och sade:

001:002 Tala till Israels barn och sg till dem: Nr ngon bland eder
        vill bra fram ett offer t HERREN, skolen I taga edert offer av
        boskapen, antingen av fkreaturen eller av smboskapen.

001:003 Om han vill bra fram ett brnnoffer av fkreaturen, s skall
        han drtill taga ett felfritt djur av hankn och fra det fram
        till uppenbarelsetltets ingng, fr att han m bliva
        vlbehaglig infr HERRENS ansikte.
001:004 Och han skall lgga sin hand p brnnoffersdjurets huvud; s
        bliver det vlbehagligt, och frsoning bringas fr honom.
001:005 Och han skall slakta ungtjuren infr HERRENS ansikte; och Arons
        sner, prsterna, skola bra fram blodet, och de skola stnka
        blodet runt omkring p det altare som str vid ingngen till
        uppenbarelsetltet.
001:006 Och han skall draga av huden p brnnoffersdjuret och dela det i
        dess stycken.
001:007 Och prsten Arons sner skola gra upp eld p altaret och lgga
        ved p elden.
001:008 Och Arons sner, prsterna, skola lgga styckena, huvudet och
        istret ovanp veden som ligger p altarets eld.
001:009 Men inlvorna och ftterna skola tvs i vatten.  Och prsten
        skall frbrnna alltsammans p altaret: ett brnnoffer, ett
        eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.

001:010 Men om han vill bra fram ett brnnoffer av smboskapen, vare
        sig av fren eller av getterna, s skall han drtill taga ett
        felfritt djur av hankn.
001:011 Och han skall slakta det vid sidan av altaret, norrut, infr
        HERRENS ansikte, och Arons sner, prsterna, skola stnka dess
        blod p altaret runt omkring.
001:012 Och han skall dela det i dess stycken och frnskilja dess huvud
        och ister; och prsten skall lgga detta ovanp veden som ligger
        p altarets eld.
001:013 Men inlvorna och ftterna skola tvs i vatten.  Och prsten
        skall offra alltsammans och frbrnna det p altaret; det r ett
        brnnoffer, ett eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.

001:014 Men om han vill bra fram t HERREN ett brnnoffer av fglar, s
        skall han taga sitt offer av turturduvor eller av unga duvor.
001:015 Och prsten skall bra fram djuret till altaret och vrida
        huvudet av det och frbrnna det p altaret.  Och dess blod skall
        utkramas p altarets vgg.
001:016 Men dess krva med orenligheten dri skall han taga ut, och han
        skall kasta den vid sidan av altaret, sterut, p askhgen.
001:017 Och han skall flka upp det invid vingarna, dock utan att
        frnskilja dessa; och prsten skall frbrnna det p altaret,
        ovanp veden som ligger p elden.  Det r ett brnnoffer, ett
        eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.

002:001 Och nr ngon vill bra fram ett spisoffer t HERREN skall hans
        offer vara av fint mjl, och han skall gjuta olja drp och
        lgga rkelse drp.
002:002 Och han skall bra det fram till Arons sner, prsterna; och
        prsten skall taga en handfull drav, nmligen av mjlet och
        oljan, drtill all rkelsen, och skall p altaret frbrnna
        detta, som utgr sjlva altaroffret: ett eldsoffer till en
        vlbehaglig lukt fr HERREN.
002:003 Och det som r ver av spisoffret skall tillhra Aron och hans
        sner.  Bland HERRENS eldsoffer r det hgheligt.

002:004 Men nr du vill bra fram ett spisoffer av det som bakas i ugn,
        skall det vara av fint mjl, osyrade kakor, begjutna med olja,
        och osyrade tunnkakor, smorda med olja.
002:005 Och om ditt offer r ett spisoffer som tillredes p plt, s
        skall det vara av fint mjl, begjutet med olja, osyrat.
002:006 Du skall bryta snder det i stycken och gjuta olja drp.  Det r
        ett spisoffer.
002:007 Och om ditt offer r ett spisoffer som tillredes i panna, s
        skall det tillredas av fint mjl med olja.
002:008 Det spisoffer som r tillrett p ngot av dessa stt skall du
        fra fram till HERREN; det skall bras fram till prsten, och
        han skall hava det fram till altaret.
002:009 Och prsten skall av spisoffret taga den del som utgr sjlva
        altaroffret och frbrnna den p altaret: ett eldsoffer till en
        vlbehaglig lukt fr HERREN.
002:010 Och det som r ver av spisoffret skall tillhra Aron och hans
        sner.  Bland HERRENS eldsoffer r det hgheligt.

002:011 Intet spisoffer som I viljen bra fram t HERREN skall vara
        syrat, ty varken av surdeg eller av honung skolen I frbrnna
        ngot ssom eldsoffer t HERREN.
002:012 Ssom frstlingsoffer mn I bra fram sdant t HERREN, men p
        altaret m det icke komma fr att vara en vlbehaglig lukt.
002:013 Och alla dina spisoffer skall du bestr med salt; du m icke
        lta din Guds frbunds salt fattas p ditt spisoffer.  Till alla
        dina offer skall du offra salt.

002:014 Men om du vill bra fram t HERREN ett spisoffer av
        frstlingsfrukter, skall du ssom ett sdant spisoffer av dina
        frstlingsfrukter bra fram ax, rostade vid eld, sndersttta,
        av grnskuren sd.
002:015 Och du skall gjuta olja drp och lgga rkelse drp.  Det r
        ett spisoffer.
002:016 Och prsten skall frbrnna den del av de sndersttta axen och
        av oljan, som utgr sjlva altaroffret, jmte all rkelsen
        drp: ett eldsoffer t Herren.

003:001 Och om ngon vill bra fram ett tackoffer, och han vill taga
        sitt offer av fkreaturen, s skall han stlla fram infr
        HERRENS ansikte ett felfritt djur, antingen av hankn eller av
        honkn.
003:002 Och han skall lgga sin hand p sitt offerdjurs huvud och sedan
        slakta det vid ingngen till uppenbarelsetltet; och Arons sner,
        prsterna, skola stnka blodet p altaret runt omkring.
003:003 Och av tackoffret skall han ssom eldsoffer t Herren bra fram
        det fett som omsluter inlvorna, och allt det fett som sitter p
        inlvorna,
003:004 och bda njurarna med det fett som sitter p dem invid lnderna,
        s ock leverfettet, vilket han skall frnskilja invid njurarna.
003:005 Och Arons sner skola frbrnna det p altaret, ovanp
        brnnoffret, p veden som ligger p elden: ett eldsoffer till en
        vlbehaglig lukt fr Herren.

003:006 Men om ngon vill bra fram t HERREN ett tackoffer av
        smboskapen, s skall han drtill taga ett felfritt djur, av
        hankn eller av honkn.
003:007 Om det r ett fr som han vill offra, s skall han stlla fram
        det infr HERRENS ansikte.
003:008 Och han skall lgga sin hand p sitt offerdjurs huvud och sedan
        slakta det framfr uppenbarelsetltet; och Arons sner skola
        stnka dess blod p altaret runt omkring.
003:009 Och av tackoffersdjuret skall han ssom eldsoffer t HERREN
        offra dess fett, hela svansen, frnskild invid ryggraden, och
        det fett som omsluter inlvorna, och allt det fett som sitter p
        inlvorna,
003:010 och bda njurarna med det fett som sitter p dem invid lnderna,
        s ock leverfettet, vilket han skall frnskilja invid njurarna.
003:011 Och prsten skall frbrnna det p altaret: en eldsoffersspis t
        HERREN.
003:012 Likaledes, om ngon vill offra en get, s skall han stlla fram
        denna infr HERRENS ansikte.
003:013 Och han skall lgga sin hand p dess huvud och sedan slakta den
        framfr uppenbarelsetltet; och Arons sner skola stnka dess
        blod p altaret runt omkring.
003:014 Och han skall drav ssom eldsoffer t HERREN offra det fett som
        omsluter inlvorna, och allt det fett som sitter p inlvorna,
003:015 och bda njurarna med det fett som sitter p dem invid lnderna,
        s ock leverfettet, vilket han skall frnskilja invid njurarna.
003:016 Och prsten skall frbrnna detta p altaret: en eldsoffersspis,
        till en vlbehaglig lukt.  Allt fettet skall tillhra HERREN.
003:017 Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till
        slkte, var I n ren bosatta: intet fett och intet blod skolen
        I frtra.

004:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
004:002 Tala till Israels barn och sg: Om ngon ouppstligen syndar mot
        ngot HERRENS bud genom vilket ngot frbjudes, och han allts
        gr ngot som r frbjudet, s gller fljande:

004:003 Om det r den smorde prsten som har syndat och drvid dragit
        skuld ver folket, s skall han fr den synd han har begtt
        offra en felfri ungtjur t HERREN till syndoffer.
004:004 Och han skall fra tjuren fram infr HERRENS ansikte, till
        uppenbarelsetltets ingng.  Och han skall lgga sin hand p
        tjurens huvud och sedan slakta tjuren infr HERRENS ansikte.
004:005 Och den smorde prsten skall taga ngot av tjurens blod och bra
        det in i uppenbarelsetltet,
004:006 och prsten skall doppa sitt finger i blodet och stnka blodet
        sju gnger infr HERRENS ansikte, vid frlten till helgedomen.
004:007 Drefter skall prsten med blodet bestryka hornen p den
        vlluktande rkelsens altare, som str infr HERRENS ansikte i
        uppenbarelsetltet; men allt det vriga blodet av tjuren skall
        han gjuta ut vid foten av brnnoffersaltaret, som str vid
        ingngen till uppenbarelsetltet.
004:008 Och allt syndofferstjurens fett skall han taga ut ur honom--
        det fett som omsluter inlvorna, och allt det fett som sitter p
        inlvorna,
004:009 och bda njurarna med det fett som sitter p dem invid lnderna,
        s ock leverfettet, vilket han skall frnskilja invid njurarna--
004:010 p samma stt som detta tages ut ur tackofferstjuren; och
        prsten skall frbrnna det p brnnoffersaltaret.
004:011 Men tjurens hud och allt hans ktt jmte hans huvud och hans
        ftter hans inlvor och hans orenlighet,
004:012 korteligen, allt det vriga av tjuren, skall han fra bort
        utanfr lgret till en ren plats, dr man slr ut askan, och
        brnna upp det p ved i eld; p den plats dr man slr ut askan
        skall det brnnas upp.

004:013 Och om Israels hela menighet begr synd ouppstligen, och utan
        att frsamlingen mrker det, i det att de bryta mot ngot
        Herrens bud genom vilket ngot frbjudes och s draga sig
        skuld,
004:014 och den synd de hava begtt sedan bliver knd, s skall
        frsamlingen offra en ungtjur till syndoffer.  De skola fra
        honom fram infr uppenbarelsetltet;
004:015 och de ldste i menigheten skola lgga sina hnder p tjurens
        huvud infr Herrens ansikte, och sedan skall man slakta tjuren
        infr HERRENS ansikte.
004:016 Och den smorde prsten skall bra ngot av tjurens blod in i
        uppenbarelsetltet,
004:017 och prsten skall doppa sitt finger i blodet och stnka sju
        gnger infr HERRENS ansikte, vid frlten.
004:018 Drefter skall han med blodet bestryka hornen p det altare som
        str infr HERRENS ansikte i uppenbarelsetltet; men allt det
        vriga blodet skall han gjuta ut vid foten av
        brnnoffersaltaret, som str vid ingngen till
        uppenbarelsetltet.
004:019 Och allt tjurens fett skall han taga ut ur honom och frbrnna
        det p altaret.
004:020 S skall han gra med tjuren; ssom han skulle gra med den
        frra syndofferstjuren, s skall han gra med denna.  Nr s
        prsten bringar frsoning fr dem, d bliver dem frltet.
004:021 Och han skall fra ut tjuren utanfr lgret och brnna upp
        honom, ssom han skulle gra med den frra tjuren.  Detta r
        syndoffret fr frsamlingen.

004:022 Om en hvding syndar, i det att han ouppstligen bryter mot
        ngot HERRENS, sin Guds, bud genom vilket ngot frbjudes, och
        han sjlv mrker att han har dragit sig skuld,
004:023 eller av ngon fr veta vilken synd han har begtt, s skall han
        ssom sitt offer fra fram en bock, ett felfritt djur av hankn.
004:024 Och han skall lgga sin hand p bockens huvud och sedan slakta
        honom p samma plats dr man slaktar brnnoffret, infr HERRENS
        ansikte.  Det r ett syndoffer.
004:025 Och prsten skall taga ngot av syndoffrets blod p sitt finger
        och stryka p brnnoffersaltarets horn; men det vriga blodet
        skall han gjuta ut vid foten av brnnoffersaltaret.
004:026 Och allt fettet skall han frbrnna p altaret, ssom det sker
        med tackoffersdjurets fett.  Nr s prsten bringar frsoning
        fr honom, till rening frn hans synd, d bliver honom frltet.

004:027 Och om ngon av det meniga folket syndar ouppstligen, drigenom
        att han bryter mot ngot HERRENS bud genom vilket ngot
        frbjudes, och han sjlv mrker att han har dragit sig skuld,
004:028 eller av ngon fr veta vilken synd han har begtt, s skall
        han, ssom sitt offer fr den synd han har begtt, fra fram en
        felfri get, ett djur av honkn.
004:029 Och han skall lgga sin hand p syndoffersdjurets huvud och
        sedan slakta syndoffersdjuret p den plats dr brnnoffersdjuren
        slaktas.
004:030 Och prsten skall taga ngot av blodet p sitt finger och stryka
        det p brnnoffersaltarets horn; men allt det vriga blodet
        skall han gjuta ut vid foten av altaret.
004:031 Och allt fettet skall han taga ut, p samma stt som fettet
        tages ut ur tackoffersdjuret, och prsten skall frbrnna det p
        altaret, till en vlbehaglig lukt fr HERREN.  Nr s prsten
        bringar frsoning fr honom, d bliver honom frltet.

004:032 Men om ngon vill offra ett lamm till syndoffer, s skall han
        fra fram ett felfritt djur av honkn.
004:033 Och han skall lgga sin hand p syndoffersdjurets huvud och
        sedan slakta det till syndoffer p samma plats dr man slaktar
        brnnoffersdjuren.
004:034 Och prsten skall taga ngot av syndoffrets blod p sitt finger
        och stryka p brnnoffersaltarets horn; men allt det vriga
        blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret.
004:035 Och allt fettet skall han taga ut, p samma stt som fettet
        tages ut ur tackoffersfret, och prsten skall frbrnna det p
        altaret, ovanp Herrens eldsoffer.  Nr s prsten fr honom
        bringar frsoning fr den synd han har begtt, d bliver honom
        frltet.

005:001 Och om ngon syndar, i det att han, nr han hr edsfrpliktelsen
        och kan vittna om ngot, vare sig han har sett det eller eljest
        frnummit det, likvl icke yppar detta och han slunda br p
        missgrning;
005:002 eller om ngon, utan att mrka det, kommer vid ngot orent--
        vare sig den dda kroppen av ett orent vilddjur, eller den dda
        kroppen av ett orent boskapsdjur, eller den dda kroppen av ngot
        slags orent smdjur--och han s bliver oren och drager sig
        skuld;
005:003 eller om han, utan att mrka det, kommer vid en mnniskas
        orenhet, det m nu vara vad som helst varigenom hon kan vara
        oren, och han sedan fr veta det och han s drager sig skuld;
005:004 eller om ngon, utan att mrka det, svr i obetnksamhet med
        sina lppar ngot, vare sig ont eller gott--det m nu vara vad
        som helst som man kan svrja i obetnksamhet--och sedan kommer
        till insikt drom och han s drager sig skuld i ngot av dessa
        stycken:
005:005 s skall han, nr han har dragit sig skuld i ngot av dessa
        stycken, beknna det vari han har syndat
005:006 och ssom bot fr den synd han har begtt fra fram t HERREN
        ett hondjur av smboskapen, antingen en tacka eller en get, till
        syndoffer.  Och prsten skall bringa frsoning fr honom, till
        rening frn hans synd.

005:007 Men om han icke frmr bekosta ett sdant djur, s skall han
        ssom bot fr vad han har syndat bra fram t Herren tv
        turturduvor eller tv unga duvor, en till syndoffer och en till
        brnnoffer.
005:008 Dem skall han bra fram till prsten, och denne skall frst
        offra den som r avsedd till syndoffer.  Han skall vrida huvudet
        av den invid halsen, dock utan att frnskilja det.
005:009 Och han skall stnka ngot av syndoffrets blod p altarets vgg;
        men det vriga blodet skall utkramas vid foten av altaret.  Det
        r ett syndoffer.
005:010 Och den andra skall han offra till ett brnnoffer, p
        freskrivet stt.  Nr s prsten bringar frsoning fr honom,
        till rening frn den synd han har begtt, d bliver honom
        frltet.

005:011 Men om han icke kan anskaffa tv turturduvor eller tv unga
        duvor, s skall han ssom offer fr vad han har syndat bra fram
        en tiondedels efa fint mjl till syndoffer, men ingen olja skall
        han gjuta drp och ingen rkelse lgga drp, ty det r ett
        syndoffer.
005:012 Och han skall bra det fram till prsten, och prsten skall taga
        en handfull drav, det som utgr sjlva altaroffret, och
        frbrnna det p altaret, ovanp HERRENS eldsoffer.  Det r ett
        syndoffer.
005:013 Nr s prsten fr honom bringar frsoning fr den synd han har
        begtt i ngot av dessa stycken, d bliver honom frltet.  Och
        det vriga skall tillhra prsten, likasom vid spisoffret.

005:014 Och HERREN talade till Mose och sade:

005:015 Om ngon begr en orttrdighet, i det att han ouppstligen
        frsyndar sig genom att undanhlla ngot som r helgat t
        Herren, s skall han ssom bot fra fram t HERREN till
        skuldoffer av smboskapen en felfri vdur, efter det vrde du
        bestmmer i silver, till ett visst belopp siklar efter
        helgedomssikelns vikt.
005:016 Och han skall giva ersttning fr det som han har undanhllit av
        det helgade och skall lgga femtedelen av vrdet drtill; och
        detta skall han giva t prsten.  Nr s prsten bringar
        frsoning fr honom genom skuldoffersvduren, d bliver honom
        frltet.
005:017 Och om ngon, utan att veta det, syndar, i det att han bryter
        mot ngot HERRENS bud genom vilket ngot frbjudes, och han s
        drager sig skuld och br p missgrning,
005:018 s skall han ssom skuldoffer fra fram till prsten av
        smboskapen en felfri vdur, efter det vrde du bestmmer.  Nr
        s prsten fr honom bringar frsoning fr den synd han har
        begtt ouppstligen och utan att veta det, d bliver honom
        frltet.
005:019 Det r ett skuldoffer, ty han har dragit sig skuld infr
        HERREN.


006:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
006:002 Om ngon syndar och begr en orttrdighet mot HERREN, i det att
        han infr sin nsta nekar angende ngot som denne har ombetrott
        honom eller verlmnat i hans hand, eller angende ngot som han
        med vld har tagit; eller i det att han med ortt avhnder sin
        nsta ngot;
006:003 eller i det att han, nr han har hittat ngot borttappat, nekar
        drtill och svr falskt i ngon sak, vad det nu m vara, vari en
        mnniska kan frsynda sig:
006:004 s skall den som s har syndat Och drmed dragit sig skuld
        terstlla vad han med vld har tagit eller med ortt tillgnat
        sig, eller det som har varit honom ombetrott, eller det
        borttappade som han har hittat,
006:005 eller vad det m vara, varom han har svurit falskt; han skall
        erstta det till dess fulla belopp och lgga femtedelen av
        vrdet drtill.  Han skall giva det t garen samma dag han br
        fram sitt skuldoffer.
006:006 Ty sitt skuldoffer skall han fra fram infr HERREN; en felfri
        vdur av smboskapen, efter det vrde du bestmmer, skall han
        ssom sitt skuldoffer fra fram till prsten.
006:007 Nr s prsten bringar frsoning fr honom infr HERRENS
        ansikte, d bliver honom frltet, vad han n m hava gjort, som
        har dragit skuld ver honom.

006:008 Och Herren talade till Mose och sade:

006:009 Bjud Aron och hans sner och sg: Detta r lagen om brnnoffret:
        Brnnoffret skall ligga p altarets hrd hela natten intill
        morgonen, och elden p altaret skall drigenom hllas brinnande.
006:010 Och prsten skall iklda sig sin livrock av linne och iklda sig
        benklder av linne, fr att de m skyla hans ktt; drefter
        skall han taga bort askan vartill elden har frbrnt brnnoffret
        p altaret, och lgga den vid sidan av altaret.
006:011 Sedan skall han taga av sig sina klder och iklda sig andra
        klder och fra askan bort utanfr lgret till en ren plats.
006:012 Men elden p altaret skall hllas brinnande och fr icke
        slockna; prsten skall var morgon antnda ny ved drp.  Och han
        skall lgga brnnoffret drp och frbrnna fettstyckena av
        tackoffret drp.
006:013 Elden skall bestndigt hllas brinnande p altaret; den fr icke
        slockna.

006:014 Och detta r lagen om spisoffret: Arons sner skola bra fram
        det infr HERRENS ansikte, till altaret.
006:015 Och prsten skall taga en handfull drav, nmligen av det fina
        mjlet som hr till spisoffret, och av oljan, drtill all
        rkelsen som ligger p spisoffret, och detta, som utgr sjlva
        altaroffret, skall han frbrnna p altaret, till en vlbehaglig
        lukt fr HERREN.
006:016 Och det som r ver drav skola Aron och hans sner ta.  Osyrat
        skall det tas p en helig plats; i frgrden till
        uppenbarelsetltet skola de ta det.
006:017 Det skall icke bakas med surdeg.  Detta r deras del, det som jag
        har givit dem av mina eldsoffer.  Det r hgheligt likasom
        syndoffret och skuldoffret.
006:018 Allt mankn bland Arons barn m ta det.  Det skall vara deras
        evrdliga rtt av HERRENS eldsoffer, frn slkte till
        slkte.  Var och en som kommer drvid bliver helig.

006:019 Och HERREN talade till Mose och sade:
006:020 Detta r det offer som Aron och hans sner skola offra t HERREN
        p den dag d ngon av dem undfr smrjelsen: en tiondedels efa
        fint mjl ssom det dagliga spisoffret, hlften om morgonen och
        hlften om aftonen.
006:021 P plt skall det tillredas med olja, och du skall bra fram det
        hopkndat; och du skall offra det snderdelat, ssom nr man
        offrar ett spisoffer i stycken, till en vlbehaglig lukt fr
        HERREN.
006:022 Och den prst bland hans sner, som bliver smord i hans stlle,
        skall gra s.  Detta skall vara en evrdlig stadga.  Ssom ett
        heloffer skall det frbrnnas t HERREN.
006:023 En prsts spisoffer skall alltid vara ett heloffer; det fr icke
        tas.

006:024 Och HERREN talade till Mose och sade:
006:025 Tala till Aron och hans sner och sg: Detta r lagen om
        syndoffret: P samma plats dr brnnoffersdjuret slaktas skall
        ock syndoffersdjuret slaktas, infr HERRENS ansikte.  Det r
        hgheligt.
006:026 Den prst som offrar syndoffret skall ta det; p en helig plats
        skall det tas, i frgrden till uppenbarelsetltet.
006:027 Var och en som kommer vid kttet bliver helig.  Och om ngot av
        blodet stnkes p ngons klder, s skall man avtv det
        bestnkta stllet p en helig plats.
006:028 Ett lerkrl vari kokningen har skett skall sndersls; men har
        kokningen skett i ett kopparkrl, s skall detta skuras och
        skljas med vatten.
006:029 Allt mankn bland prsterna m ta det.  Det r hgheligt.
006:030 Men intet syndoffer av vars blod ngot bres in i
        uppenbarelsetltet till att bringa frsoning i helgedomen fr
        tas; det skall brnnas upp i eld.

007:001 Och detta r lagen om skuldoffret: Det r hgheligt.
007:002 P samma plats dr man slaktar brnnoffersdjuret skall man
        slakta skuldoffersdjuret.  Och man skall stnka dess blod p
        altaret runt omkring.
007:003 Och allt dess fett skall man offra, svansen och det fett som
        omsluter inlvorna,
007:004 och bda njurarna med det fett som sitter p dem invid lnderna,
        s ock leverfettet, vilket man skall frnskilja invid njurarna.
007:005 Och prsten skall frbrnna det p altaret till ett eldsoffer t
        HERREN.  Det r ett skuldoffer.
007:006 Allt mankn bland prsterna m ta det; p en helig plats skall
        det tas; det r hgheligt.
007:007 Vad som gller om syndoffret skall ock glla om skuldoffret;
        samma lag skall glla fr dem bda.  Den prst som bringar
        frsoning drmed, honom skall det tillhra.
007:008 Och nr en prst br fram brnnoffer for ngon, skall huden av
        det framburna brnnoffersdjuret tillhra den prsten.
007:009 Och ett spisoffer som r bakat i ugn, eller som r tillrett i
        panna eller p plt, skall alltid tillfalla den prst som br
        fram det.
007:010 Men ett spisoffer som r begjutet med olja, eller som frambres
        torrt, skall alltid tillfalla Arons sner gemensamt, den ene
        likavl som den andre.

007:011 Och detta r lagen om tackoffret, nr ett sdant bres fram t
        HERREN:
007:012 Om ngon vill bra fram ett sdant till lovoffer, s skall han,
        frutom det till lovoffret hrande slaktdjuret, bra fram
        osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda
        med olja, och fint mjl, hopkndat, i form av kakor, begjutna
        med olja.
007:013 Jmte kakor av syrat brd skall han bra fram detta sitt offer,
        frutom det slaktdjur som hr till det tackoffer han br fram
        ssom lov offer.
007:014 Av detta offer skall han bra fram en kaka av vart slag, ssom
        en grd t HERREN; den prst som stnker tackoffrets blod p
        altaret, honom skall den tillhra.
007:015 Och kttet av det slaktdjur, som hr till det tackoffer som
        bres fram ssom lovoffer, skall tas samma dag det har offrats;
        intet drav m lmnas kvar till fljande morgon.
007:016 Om dremot det slaktoffer som ngon vill bra fram r ett
        lftesoffer eller ett frivilligt offer, s skall offerdjuret
        likaledes tas samma dag det har offrats; dock m det som har
        blivit ver drav tas den fljande dagen.
007:017 Bliver nd ngot ver av offerkttet, skall detta p tredje
        dagen brnnas upp i eld.
007:018 Om ngon p tredje dagen ter av tackofferskttet, s bliver
        offret icke vlbehagligt; honom som har burit fram det skall det
        d icke rknas till godo, det skall anses ssom en
        vederstygglighet.  Den som ter drav kommer att bra p
        missgrning.
007:019 Ej heller m det ktt tas, som har kommit vid ngot orent, utan
        det skall brnnas upp i eld.  Fr vrigt m kttet tas av var
        och en som r ren.
007:020 Men den som ter ktt av HERRENS tackoffer, medan orenhet lder
        vid honom, han skall utrotas ur sin slkt.
007:021 Och om ngon har kommit vid ngot orent--vare sig en mnniskas
        orenhet, eller ett orent djur, eller vilken oren styggelse det
        vara m--och han likvl ter ktt av HERRENS tackoffer, s
        skall han utrotas ur sin slkt.

007:022 Och HERREN talade till Mose och sade:
007:023 Tala till Israels barn och sg: Intet fett av fkreatur, fr
        eller getter skolen I ta.
007:024 Fettet av ett sjlvdtt eller ihjlrivet djur m eljest anvndas
        till alla slags behov, men ta det skolen I icke.
007:025 Ty var och en som ter fettet av ngot djur varav man br fram
        eldsoffer t HERREN, vem det vara m som ter drav, han skall
        utrotas ur sin slkt.
007:026 Och intet blod skolen I frtra varken av fglar eller av
        boskap, var I n ren bosatta.
007:027 Var och en som frtr ngot blod, han skall utrotas ur sin
        slkt.

007:028 Och HERREN talade till Mose och sade:
007:029 Tala till Israels barn och sg: Den som vill offra ett tackoffer
        t HERREN, han skall av detta sitt tackoffer bra fram t HERREN
        den vederbrliga offergvan.
007:030 Med egna hnder skall han bra fram HERRENS eldsoffer; fettet
        jmte bringan skall han bra fram, bringan till att viftas ssom
        ett viftoffer infr HERRENS ansikte.
007:031 Och prsten skall frbrnna fettet p altaret, men bringan skall
        tillhra Aron och hans sner.
007:032 Ocks det hgra lrstycket skolen I giva t prsten, ssom en
        grd av edra tackoffer.
007:033 Den bland Arons sner, som offrar tackoffrets blod och fettet,
        han skall hava det hgra lrstycket till sin del.
007:034 Ty av Israels barns tackoffer tager jag viftoffersbringan och
        offergrdslret och giver dem t prsten Aron och t hans sner
        till en evrdlig rtt av Israels barn.

007:035 Detta r Arons och hans sners mbetslott av HERRENS eldsoffer,
        den lott som gavs dem den dag de frdes fram till att bliva
        HERRENS prster
007:036 vilken lott, efter HERRENS befallning p den dag d han smorde
        dem, skulle givas dem av Israels barn, till en evrdlig rtt,
        slkte efter slkte.

007:037 Detta r lagen om brnnoffret, spisoffret, syndoffret,
        skuldoffret, handfyllningsoffret och tackoffret,
007:038 vilken HERREN p Sinai berg gav Mose, p den dag d han bjd
        Israels barn att de skulle offra sina offer t HERREN, i Sinais
        ken.

008:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
008:002 Tag Aron och hans sner jmte honom samt deras klder och
        smrjelseoljan, s ock syndofferstjuren och de tv vdurarna och
        korgen med de osyrade brden.
008:003 Frsamla sedan hela menigheten vid ingngen till
        uppenbarelsetltet.
008:004 Och Mose gjorde ssom HERREN hade bjudit honom, och menigheten
        frsamlade sig vid ingngen till uppenbarelsetltet.
008:005 Och Mose sade till menigheten: Detta r vad HERREN har bjudit
        mig att gra.
008:006 Och Mose frde fram Aron och hans sner och tvdde dem med
        vatten.
008:007 Och han satte livkldnaden p honom och omgjordade honom med
        bltet och kldde p honom kpan och satte p honom efoden och
        omgjordade honom med efodens skrp och fste drmed ihop
        alltsammans p honom.
008:008 Och han satte p honom brstsklden och lade urim och tummim in
        i sklden.
008:009 Och han satte huvudbindeln p hans huvud och satte p
        huvudbindeln framtill den gyllene plten, det heliga diademet,
        ssom HERREN hade bjudit Mose.
008:010 Och Mose tog smrjelseoljan och smorde tabernaklet och allt vad
        dri var och helgade allt;
008:011 och han stnkte drmed sju gnger p altaret och smorde altaret
        och alla dess tillbehr och bckenet jmte dess fotstllning,
        fr att helga dem.
008:012 Och han gt smrjelseolja p Arons huvud och smorde honom fr
        att helga honom.
008:013 Och Mose frde fram Arons sner och satte livkldnader p dem
        och omgjordade dem med blten och band huvor p dem, ssom
        HERREN hade bjudit Mose.

008:014 Och han frde fram syndofferstjuren, och Aron och hans sner
        lade sina hnder p syndofferstjurens huvud.
008:015 Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strk med sitt
        finger p altarets horn runt omkring och renade altaret; men det
        vriga blodet gt han ut vid foten av altaret och helgade detta
        och bragte frsoning fr det.
008:016 Och han tog allt det fett som satt p inlvorna, s ock
        leverfettet och bda njurarna med fettet p dem; och Mose
        frbrnde det p altaret.
008:017 Men det vriga av tjuren, hans hud och ktt och orenlighet,
        brnde han upp i eld utanfr lgret ssom HERREN hade bjudit
        Mose.

008:018 Och han frde fram brnnoffersvduren, och Aron och hans sner
        lade sina hnder p vdurens huvud.
008:019 Sedan slaktades den, och Mose stnkte blodet p altaret runt
        omkring;
008:020 men sjlva vduren delade han i dess stycken.  Och Mose frbrnde
        huvudet och styckena och istret;
008:021 inlvorna och ftterna tvdde han i vatten.  Sedan frbrnde Mose
        hela vduren p altaret.  Det var ett brnnoffer till en
        vlbehaglig lukt, det var ett eldsoffer t HERREN, Ssom HERREN
        hade bjudit Mose.

008:022 Drefter frde han fram den andra vduren, handfyllningsvduren,
        och Aron och hans sner lade sina hnder p vdurens huvud.
008:023 Sedan slaktades den, och Mose tog av dess blod och bestrk Arons
        hgra rsnibb och tummen p hans hgra hand och stortn p hans
        hgra fot.
008:024 Drefter frde han fram Arons sner.  Och Mose bestrk med blodet
        deras hgra rsnibb och tummen p deras hgra hand och stortn
        p deras hgra fot; men det vriga blodet stnkte Mose p
        altaret runt omkring.
008:025 Och han tog fettet, svansen och allt det fett som satt p
        inlvorna, s ock leverfettet och bda njurarna med fettet p
        dem, drtill det hgra lrstycket.
008:026 Och ur korgen med de osyrade brden, som stod infr HERRENS
        ansikte, tog han en osyrad kaka, en oljebrdskaka och en
        tunnkaka och lade detta p fettstyckena och det hgra
        lrstycket.
008:027 Och alltsammans lade han p Arons och hans sners hnder och
        viftade det ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte.
008:028 Sedan tog Mose det ur deras hnder och frbrnde det p altaret,
        ovanp brnnoffret.  Det var ett handfyllningsoffer till en
        vlbehaglig lukt, det var ett eldsoffer t HERREN.
008:029 Och Mose tog bringan och viftade den ssom ett viftoffer infr
        HERRENS ansikte; av handfyllningsoffrets vdur fick Mose detta
        till sin del, ssom HERREN hade bjudit Mose.

008:030 Och Mose tog av smrjelseoljan och av blodet p altaret och
        stnkte p Aron--p hans klder--och likaledes p hans sner
        och hans sners klder; han helgade s Aron--hans klder--och
        likaledes hans sner och hans sners klder.
008:031 Och Mose sade till Aron och till hans sner: Koken kttet vid
        ingngen till uppenbarelsetltet, och ten det dr jmte brdet
        som r i handfyllningskorgen, ssom jag har bjudit och sagt:
        Aron och hans sner skola ta det.
008:032 Men vad som bliver ver av kttet; eller av brdet, det skolen I
        brnna upp i eld.
008:033 Och under sju dagar skolen I icke g bort ifrn
        uppenbarelsetltets ingng, icke frrn edra handfyllningsdagar
        ro ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara.
008:034 Och HERREN har bjudit, att ssom det i dag har tillgtt, s
        skall det ock sedan tillg, p det att frsoning m bringas fr
        eder.
008:035 Vid ingngen till uppenbarelsetltet skolen I stanna kvar i sju
        dygn, dag och natt, och I skolen iakttaga vad HERREN har bjudit
        eder iakttaga, p det att I icke mn d; ty s r mig bjudet.

008:036 Och Aron och hans sner gjorde allt vad HERREN hade bjudit genom
        Mose.

009:001 Och p ttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans sner
        och de ldste i Israel.
009:002 Och han sade till Aron: Tag dig en tjurkalv till syndoffer och
        en vdur till brnnoffer, bda felfria, och fr dem fram infr
        HERRENS ansikte.
009:003 Och tala till Israels barn och sg: Tagen en bock till syndoffer
        och en kalv och ett lamm, bda rsgamla och felfria, till
        brnnoffer,
009:004 s ock en tjur och en vdur till tackoffer, att offra infr
        HERRENS ansikte, drtill ett spisoffer, begjutet med olja; ty i
        dag uppenbarar sig HERREN fr eder.
009:005 Och de togo det som Mose hade givit dem befallning om och frde
        det fram infr uppenbarelsetltet; och hela menigheten trdde
        fram och stllde sig infr HERRENS ansikte.
009:006 D sade Mose: Detta r vad HERREN har bjudit eder gra; s
        skall HERRENS hrlighet visa sig fr eder.

009:007 Och Mose sade till Aron: Trd fram till altaret och offra ditt
        syndoffer och ditt brnnoffer, och bringa frsoning fr dig
        sjlv och folket; offra sedan folkets offer och bringa frsoning
        fr dem, ssom HERREN har bjudit.
009:008 D trdde Aron fram till altaret och slaktade sin
        syndofferskalv.
009:009 Och Arons sner buro fram blodet till honom, och han doppade
        sitt finger i blodet och strk p altarets horn, men det vriga
        blodet gt han ut vid foten av altaret.
009:010 Och syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett frbrnde han
        p altaret, ssom HERREN hade bjudit Mose.
009:011 Men kttet och huden brnde han upp i eld utanfr lgret.
009:012 Sedan slaktade han brnnoffersdjuret.  Och Arons sner rckte
        honom blodet, och han stnkte det p altaret runt omkring.
009:013 Och de rckte honom brnnoffersdjuret, delat i sina stycken,
        och dess huvud, och han frbrnde det p altaret.
009:014 Och han tvdde inlvorna och ftterna och frbrnde dem ovanp
        brnnoffret, p altaret.

009:015 Drefter frde han fram folkets offer.  Han tog folkets
        syndoffersbock och slaktade honom och offrade honom till
        syndoffer, p samma stt som det frra syndoffersdjuret.
009:016 Och han frde fram brnnoffersdjuren och offrade dem p
        freskrivet stt.
009:017 Och han bar fram spisoffret och tog en handfull drav och
        frbrnde detta p altaret, frutom morgonens brnnoffer.
009:018 Sedan slaktade han tjuren och vduren, som voro folkets
        tackoffer.  Och Arons sner rckte honom blodet, och han stnkte
        det p altaret runt omkring.
009:019 Och fettstyckena av tjuren, samt av vduren svansen och vad som
        omsluter inlvorna, s ock njurarna och leverfettet,
009:020 dessa fettstycken lade de p bringorna; och han frbrnde
        fettstyckena p altaret.
009:021 Men bringorna och det hgra lrstycket viftade Aron till ett
        viftoffer infr HERRENS ansikte, ssom Mose hade bjudit.

009:022 Och Aron lyfte upp sina hnder ver folket och vlsignade
        det.  Drefter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret,
        brnnoffret och tackoffret.
009:023 Och Mose och Aron gingo in i uppenbarelsetltet; sedan gingo de
        ter ut och vlsignade folket.  D visade sig HERRENS hrlighet
        fr allt folket.
009:024 Och eld gick ut frn HERREN och frtrde brnnoffret och
        fettstyckena p altaret.  Och allt folket sg detta; d jublade
        de och fllo ned p sina ansikten.

010:001 Men Arons sner Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och lade
        eld i dem och strdde rkelse drp och buro fram infr HERRENS
        ansikte frmmande eld, annan eld n den han hade givit dem
        befallning om.
010:002 D gick eld ut frn HERREN och frtrde dem, s att de fllo
        dda ned infr HERRENS ansikte.
010:003 Och Mose sade till Aron: Detta r vad HERREN har talat och
        sagt:
          P dem som st mig nra vill jag bevisa mig helig,
          och infr allt folket bevisa mig hrlig.
        Och Aron teg stilla.
010:004 Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder
        Ussiels sner, och sade till dem: Trden fram och bren edra
        frnder bort ifrn helgedomen och fren den utanfr lgret.
010:005 D trdde de fram och buro bort dem i deras livkldnader,
        utanfr lgret, ssom Mose hade sagt.
010:006 Och Mose sade till Aron och till hans sner Eleasar och Itamar:
        I skolen icke hava edert hr oordnat, ej heller riva snder
        edra klder, p det att I icke mn d och draga frtrnelse ver
        hela menigheten.  Men edra brder, hela Israels hus, m grta
        ver denna brand som HERREN har upptnt.
010:007 Och I skolen icke g bort ifrn uppenbarelsetltets ingng, p
        det att I icke mn d; ty HERRENS smrjelseolja r p eder.
        Och de gjorde ssom Mose hade sagt.

010:008 Och HERREN talade till Aron och sade:
010:009 Varken du sjlv eller dina sner m dricka vin eller starka
        drycker, nr I skolen g in i uppenbarelsetltet, p det att I
        icke mn d.  Det skall vara en evrdlig stadga fr eder frn
        slkte till slkte.
010:010 I skolen skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och
        rent;
010:011 och I skolen lra Israels barn alla de stadgar som HERREN har
        kungjort fr dem genom Mose.

010:012 Och Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans
        kvarlevande sner: Tagen det spisoffer som har blivit ver av
        HERRENS eldsoffer, och ten det osyrat vid sidan av altaret, ty
        det r hgheligt.
010:013 I skolen ta det p en helig plats; ty det r din och dina
        sners stadgade rtt av HERRENS eldsoffer; s r mig bjudet.
010:014 Och viftoffersbringan och offergrdslret skola tas av dig, och
        av dina sner och dina dttrar jmte dig, p en ren plats, ty de
        ro dig givna ssom din och dina sners stadgade rtt av Israels
        barns tackoffer.
010:015 Jmte eldsoffren--fettstyckena--skola offergrdslret och
        viftoffersbringan bras fram fr att viftas ssom ett viftoffer
        infr HERRENS ansikte; och de skola ssom en evrdlig rtt
        tillhra dig och dina sner jmte dig, ssom HERREN har bjudit.

010:016 Och Mose frgade efter syndoffersbocken, men den befanns vara
        uppbrnd.  D frtrnades han p Eleasar och Itamar, Arons
        kvarlevande sner, och sade:
010:017 Varfr haven I icke tit syndoffret p den heliga platsen?  Det
        r ju hgheligt.  Och han har givit eder det, fr att I skolen
        borttaga menighetens missgrning och bringa frsoning fr dem
        infr HERRENS ansikte.
010:018 Se, dess blod har icke blivit inburet i helgedomens inre;
        drfr skullen I p heligt omrde hava tit upp kttet, ssom
        jag hade bjudit.
010:019 Men Aron sade till Mose: Se, de hava i dag offrat sitt
        syndoffer och sitt brnnoffer infr HERRENS ansikte, och mig har
        vederfarits vad du vet.  Om jag nu i dag te syndoffersktt,
        skulle detta vara HERREN vlbehagligt?
010:020 Nr Mose hrde detta, var han till freds.

011:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade till dem:
011:002 Talen till Israels barn och sgen:

        Dessa ro de djur som I fn ta bland alla fyrfotadjur p
        jorden:
011:003 alla de fyrfotadjur som hava klvar och hava dem helkluvna, och
        som idissla, dem fn I ta.
011:004 Men dessa skolen I icke ta av de idisslande djuren och av dem
        som hava klvar: kamelen, ty han idisslar vl, men har icke
        klvar, han skall glla fr eder ssom oren; klippdassen, ty han
        idisslar vl
011:005 men har icke klvar, han skall glla for eder ssom oren; haren,
        ty han idisslar vl,
011:006 men har icke klvar, han skall glla fr eder ssom oren;
        svinet,
011:007 ty det har vl klvar och har dem helkluvna, men det idisslar
        icke, det skall glla fr eder ssom orent.
011:008 Av dessa djurs ktt skolen I icke ta, ej heller skolen I komma
        vid deras dda kroppar; de skola glla fr eder ssom orena.

011:009 Detta r vad I fn ta av allt det som lever i vattnet: allt det
        i vattnet, vare sig i sjar eller i strmmar, som har fenor och
        fjll, det fn I ta.
011:010 Men allt det i sjar och strmmar, som icke har fenor och fjll,
        bland allt det som rr sig i vattnet, bland alla levande
        varelser i vattnet, det skall vara en styggelse fr eder.
011:011 Ja, de skola vara en styggelse fr eder; av deras ktt skolen I
        icke ta, och deras dda kroppar skolen I rkna ssom en
        styggelse.
011:012 Allt det i vattnet, som icke har fenor och fjll, skall vara en
        styggelse fr eder.

011:013 Och bland fglarna skolen I rkna dessa ssom en styggelse, de
        skola icke tas, de ro en styggelse: rnen, lammgamen,
        havsrnen,
011:014 gladan, falken med dess arter,
011:015 alla slags korpar efter deras arter,
011:016 strutsen, tahemasfgeln, fiskmsen, hken med dess arter,
011:017 ugglan, dykfgeln, uven,
011:018 tinsemetfgeln, pelikanen,
011:019 asgamen, hgern, regnpiparen med dess arter, hrfgeln och
        fldermusen.

011:020 Alla de flygande smdjur som g p fyra ftter skola vara en
        styggelse fr eder.
011:021 Av alla flygande smdjur, som g p fyra ftter fn I allenast
        ta dem som ovanfr sina ftter hava tv ben att hoppa med p
        jorden.
011:022 Dessa fn I ta bland grshopporna: arbe med dess arter, soleam
        med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter.
011:023 Men alla andra flygande smdjur som hava fyra ftter skola vara
        en styggelse fr eder.

011:024 Genom fljande djur dragen I eder orenhet; var och en som
        kommer vid deras dda kroppar skall vara oren nda till aftonen,
011:025 och var och en som har burit bort ngon sdan dd kropp skall
        tv sina klder och vara oren nda till aftonen:
011:026 alla de fyrfotadjur som hava klvar, men icke helkluvna, och som
        icke idissla, de skola glla fr eder ssom orena.  Var och en
        som kommer vid dem bliver oren.
011:027 Och alla slags fyrfotade djur som g p tassar skola glla fr
        eder ssom orena.  Var och en som kommer vid deras dda kroppar
        skall vara oren nda till aftonen.
011:028 Och den som har burit bort en sdan dd kropp, han skall tv
        sina klder och vara oren nda till aftonen; de skola glla fr
        eder ssom orena.

011:029 Och bland de smdjur som rra sig p jorden skola dessa glla
        fr eder ssom orena: vesslan, jordrttan, dlan med dess arter,
011:030 anakan, koadjuret, letaan, hometdjuret och kameleonten.
011:031 Dessa ro de som skola glla fr eder ssom orena bland alla
        smdjur.  Var och en som kommer vid dem, sedan de ro dda,
        skall vara oren nda till aftonen.
011:032 Och allt varp ngot sdant djur faller, sedan det r dtt,
        bliver orent, vare sig det r ngot slags trkrl, eller det r
        klder, eller ngot av skinn, eller en sck, eller vilken annan
        sak det vara m, som anvndes till ngot behov.  Man skall lgga
        det i vatten, och det skall vara orent nda till aftonen; s
        bliver det rent.
011:033 Och om ngot sdant faller i ngot slags lerkrl, s bliver allt
        som r i detta orent, och krlet skolen I sl snder.
011:034 Allt slags mat dri, allt som man ter tillrett med vatten, det
        bliver orent; och allt slags dryck i ngot slags krl, allt som
        man dricker, det bliver orent drav.
011:035 Och allt varp ngon sdan dd kropp faller bliver orent.  r det
        en ugn eller en hrd, skall den frstras, ty den bliver
        oren.  Och den skall glla fr eder ssom oren.
011:036 Men en klla eller en brunn, en plats dit vatten samlar sig,
        skall frbliva ren; men kommer ngon vid sjlva den dda
        kroppen, bliver han oren.
011:037 Och om en sdan dd kropp faller p ngot slags utsdeskorn,
        ngot man sr, d frbliver detta rent.
011:038 Men om vatten har kommit p sden och ngon sdan dd kropp
        sedan faller drp, s skall den glla fr eder ssom oren.

011:039 Och om ngot fyrfotadjur som fr tas av eder dr, s skall den
        som kommer vid dess dda kropp vara oren nda till aftonen.
011:040 Och den som ter ktt av en sdan dd kropp, han skall tv sina
        klder och vara oren nda till aftonen.  Och den som har burit
        bort ngon sdan dd kropp, han skall tv sina klder och vara
        oren nda till aftonen.

011:041 Och alla slags smdjur som rra sig p jorden ro en styggelse;
        de skola icke tas.
011:042 Varken av det som gr p buken eller av det som gr p fyra
        eller flera ftter, bland alla de smdjur som rra sig p
        jorden, skolen I ta ngot, ty de ro en styggelse.
011:043 Gren eder icke sjlva till en styggelse genom ngot sdant
        djur, och dragen eder icke orenhet genom sdana, s att I
        bliven orenade genom dem.
011:044 Ty jag r HERREN, eder Gud; och I skolen hlla eder heliga och
        vara heliga, ty jag r helig.  Och I skolen icke draga eder
        orenhet genom ngot av de smdjur som rra sig p jorden.
011:045 Ty jag r HERREN, som har frt eder upp ur Egyptens land, fr
        att jag skall vara eder Gud.  S skolen I nu vara heliga, ty jag
        r helig.

011:046 Detta r lagen om fyrfotadjuren, och om fglarna, och om alla
        slags levande varelser som rra sig i vattnet, och om alla slags
        smdjur p jorden,
011:047 fr att man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de
        djur som f tas och de djur som icke f tas.

012:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
012:002 Tala till Israels barn och sg: Nr en kvinna fder barn och det
        r ett gossebarn som hon har ftt, s skall hon vara oren i sju
        dagar; lika mnga dagar som vid sin mnadsrening skall hon vara
        oren.
012:003 Och p ttonde dagen skall barnets frhud omskras.
012:004 Och sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sitt
        reningsflde.  Hon skall icke komma vid ngot heligt och fr icke
        heller komma till helgedomen, frrn hennes reningsdagar ro
        ute.
012:005 Men om det r ett flickebarn som hon har ftt, s skall hon vara
        oren i tv veckor, p samma stt som vid sin mnadsrening; och
        sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar, under sitt
        reningsflde.
012:006 Och nr hennes reningsdagar ro ute, vare sig efter son eller
        efter dotter, skall hon fra fram ett rsgammalt lamm ssom
        brnnoffer, och en ung duva eller en turturduva ssom
        syndoffer, till uppenbarelsetltets ingng, till prsten.
012:007 Och han skall offra detta infr HERRENS ansikte och bringa
        frsoning fr henne, s bliver hon ren frn sitt
        blodflde.  Detta r lagen om en barnafderska, nr hon har ftt
        ett gossebarn, och nr hon har ftt ett flickebarn.
012:008 Och om hon icke frmr bekosta ett fr, s skall hon taga tv
        turturduvor eller tv unga duvor, en till brnnoffer och en till
        syndoffer.  Och prsten skall bringa frsoning fr henne, s
        bliver hon ren.

013:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

013:002 Nr ngon p sin kropps hud fr en upphjning eller ett utslag
        eller en ljus flck, och drav uppstr ett spetlskeartat ont p
        hans kropps hud, s skall han fras till prsten Aron eller till
        en av hans sner, prsterna.
013:003 Om d prsten, nr han beser det angripna stllet p hans kropps
        hud, finner att hret p det angripna stllet har vitnat, och
        att det angripna stllet visar sig djupare n den vriga huden
        p kroppen, s r han angripen av spetlska; och sedan prsten
        har besett honom skall han frklara honom oren.
013:004 Och om det r en vit flck som synes p hans kropps hud, men den
        icke visar sig djupare n den vriga huden, och hret drp icke
        har vitnat, s skall prsten hlla den angripne innestngd i sju
        dagar.
013:005 Om d prsten, nr han p sjunde dagen beser honom, finner att
        det angripna stllet visar sig ofrndrat, och att det onda icke
        har utbrett sig p huden, s skall prsten fr andra gngen
        hlla honom innestngd i sju dagar.
013:006 Om d prsten, nr han p sjunde dagen beser honom fr andra
        gngen, finner att det angripna stllet har bleknat, och att det
        onda icke har utbrett sig p huden, s skall prsten frklara
        honom ren, ty d r det ett vanligt utslag, och sedan han har
        tvtt sina klder, r han ren.
013:007 Men om utslaget utbreder sig p huden, sedan han har ltit bese
        sig av prsten fr att frklaras ren, och han nu fr andra
        gngen lter bese sig av prsten
013:008 och prsten d, nr han beser honom, finner att utslaget har
        utbrett sig p huden, s skall prsten frklara honom oren, ty
        d r det spetlska.

013:009 Nr ngon bliver angripen av spetlska, skall han fras till
        prsten.
013:010 Om d prsten, nr han beser honom, finner en vit upphjning p
        huden, och ser att hret dr har vitnat, och att svallktt
        bildar sig i upphjningen,
013:011 s r det gammal spetlska p hans kropps hud, och prsten skall
        frklara honom oren; han skall d icke stnga honom inne, ty han
        r oren.
013:012 Men om spetlskan s har brutit ut p huden, att p den angripne
        hela huden, frn huvud till ftter, verallt dr prsten ser, r
        betckt av spetlska
013:013 och prsten allts, nr han beser honom, finner att spetlska
        betcker hela hans kropp, s skall han frklara den angripne
        ren.  Hela hans kropp har blivit vit; han r ren.
013:014 Men s snart svallktt visar sig p honom, r han oren.
013:015 Nr prsten ser svallkttet, skall han frklara honom oren;
        svallkttet r orent, det r spetlska.
013:016 Men om svallkttet frndrar sig och stllet bliver vitt, s
        skall han komma till prsten.
013:017 Om d prsten, nr han beser honom, finner att det angripna
        stllet har blivit vitt, s skall prsten frklara den angripne
        ren, han r d ren.

013:018 Nr ngon p sin kropps hud har haft en bulnad som har blivit
        lkt,
013:019 men sedan, p det stlle dr bulnaden var, en vit upphjning
        eller en rdvit flck visar sig, s skall han lta bese sig av
        prsten.
013:020 Om d prsten, nr han beser honom, finner att stllet visar sig
        lgre n den vriga huden, och att hret drp har vitnat, s
        skall prsten frklara honom oren; ty d r han angripen av
        spetlska, som har brutit ut dr bulnaden var.
013:021 Men om prsten, nr han beser stllet, finner att vitt hr
        saknas dr, och att stllet icke r lgre n den vriga huden,
        och att det r blekt, s skall prsten hlla honom innestngd i
        sju dagar.
013:022 Om d det onda utbreder sig p huden, s skall prsten frklara
        honom oren, ty d r han angripen.
013:023 Men om den ljusa flcken bliver ofrndrad dr den r och icke
        utbreder sig, d r det ett mrke efter bulnaden, och prsten
        skall frklara honom ren.

013:024 Men om ngon p sin kropps hud fr ett brnnsr, och om av
        rrbildningen i brnnsret sedan bliver en rdvit eller vit
        flck
013:025 och prsten, nr han beser stllet, finner att hret p flcken
        har vitnat, och att den visar sig djupare n den vriga huden,
        s r mannen angripen av spetlska, som har brutit ut dr
        brnnsret var; och prsten skall frklara honom oren, ty d r
        han angripen av spetlska.
013:026 Men om prsten, nr han beser stllet, finner att vitt hr
        saknas p den ljusa flcken, och att stllet icke r lgre n
        den vriga huden, och att det r blekt, s skall prsten hlla
        honom innestngd i sju dagar.
013:027 Om d prsten, nr han p sjunde dagen beser honom, finner att
        det onda har utbrett sig p huden, s skall prsten frklara
        honom oren ty d r han angripen av spetlska.
013:028 Men om den ljusa flcken bliver ofrndrad dr den r och icke
        utbreder sig p huden och frbliver blek, d r det en
        upphjning efter brnnsret, och prsten skall frklara honom
        ren, ty det r ett mrke efter brnnsret.

013:029 Nr p en man eller en kvinna ngot stlle p huvudet eller p
        hakan bliver angripet,
013:030 och prsten, d han beser det angripna stllet, finner att det
        visar sig djupare n den vriga huden och att gulaktigt tunt hr
        finnes dr, s skall prsten frklara den angripne oren, ty d
        r det spetlskeskorv, huvud- eller hakspetlska.
013:031 Men om prsten, nr han beser det angripna stllet med skorven,
        finner, att om det n icke visar sig djupare n den vriga
        huden, svart hr likvl saknas dr, s skall prsten hlla den
        av skorven angripne innestngd i sju dagar.
013:032 Om d prsten, nr han p sjunde dagen beser det angripna
        stllet, finner att skorven icke har utbrett sig, och att dr
        icke finnes ngot gulaktigt hr, och att skorven icke visar sig
        djupare n den vriga huden,
013:033 s skall den sjuke raka sig, utan att dock raka det skorviga
        stllet, och prsten skall fr andra gngen hlla den skorvsjuke
        innestngd i sju dagar.
013:034 Om d prsten, nr han p sjunde dagen beser den skorvsjuke,
        finner att skorven icke har utbrett sig p huden, och att den
        icke visar sig djupare n den vriga huden, s skall prsten
        frklara honom ren, och sedan han har tvtt sina klder, r han
        ren.
013:035 Men om skorven utbreder sig p huden, sedan han har blivit
        frklarad ren,
013:036 och prsten, nr han beser honom, finner att skorven har utbrett
        sig p huden, s behver prsten icke efterforska om dr finnes
        ngot gulaktigt hr, ty han r oren.
013:037 Men om skorven visar sig ofrndrad, och svart hr har vuxit upp
        p stllet, d r skorven lkt, och han r ren, och prsten
        skall frklara honom ren.

013:038 Nr ngon, man eller kvinna, p sin kropps hud fr flckar, vita
        flckar,
013:039 och prsten, nr han beser den angripne, finner att flckarna p
        hans kropps hud ro blekvita, d r det ett ofarligt utslag som
        har kommit fram p huden; han r ren.

013:040 Nr p en mans huvud hret utan vidare faller av, r det vanlig
        bakskallighet; han r ren.
013:041 Och om hret utan vidare faller av p frmre delen av huvudet,
        s r det vanlig framskallighet; han r ren.
013:042 Men nr p det skalliga stllet, baktill eller framtill, en
        rdvit flck uppstr, d r det spetlska som har brutit ut p
        det skalliga stllet baktill eller framtill.
013:043 Om allts prsten, nr han beser honom, finner att den upphjda
        flcken p det skalliga stllet, baktill eller framtill, r
        rdvit, och att den visar sig lik spetlska p den vriga
        kroppens hud,
013:044 s r mannen spetlsk, han r oren; prsten skall strax frklara
        honom oren, ty han r angripen p sitt huvud.

013:045 Den som r angripen av spetlska skall g med snderrivna
        klder, han skall hava sitt hr oordnat och skyla sitt skgg,
        och han skall ropa: Oren!  Oren!
013:046 S lnge han r angripen av spetlska, skall han vara oren; oren
        r han.  Han skall bo avskild; utanfr lgret skall han hava sin
        bostad.

013:047 Nr en kldnad bliver angripen av spetlska, vare sig kldnaden
        r av ylle eller av linne,
013:048 eller nr s sker med ngot vvt eller virkat tyg, vare sig av
        linne eller av ylle, eller med skinn eller med ngot, vad det
        vara m, som r frfrdigat av skinn,
013:049 och det angripna stllet visar sig grnaktigt eller rdaktigt,
        p kldnaden eller skinnet, eller p det vvda eller virkade
        tyget, eller p skinnsaken, vad det vara m, d r stllet
        angripet av spetlska och skall visas fr prsten.
013:050 Och nr prsten har besett det angripna stllet, skall han hava
        den angripna saken inlst i sju dagar.
013:051 Om han d, nr han p sjunde dagen beser det angripna stllet,
        finner att skadan har utbrett sig p kldnaden, eller p det
        vvda eller virkade tyget, eller p skinnet, vadhelst det vara
        m, som r frfrdigat av skinnet, s r stllet angripet av
        elakartad spetlska; sdant r orent.
013:052 Och man skall brnna upp kldnaden, eller det vvda eller
        virkade tyget, vare sig det r av ylle eller av linne, eller
        skinnsaken som r angripen, vad det vara m; ty det r en
        elakartad spetlska; allt sdant skall brnnas upp i eld.
013:053 Men om prsten, nr han beser stllet, finner att flcken icke
        har utbrett sig p kldnaden, eller p det vvda eller virkade
        tyget, eller p skinnsaken, vad det vara m,
013:054 s skall prsten bjuda att man tvr den sak p vilken det
        angripna stllet finnes, och han skall fr andra gngen hava den
        inlst i sju dagar.
013:055 Om d prsten, nr han efter tvagningen beser det angripna
        stllet, finner att det angripna stllet icke har frndrat sitt
        utseende, s r en sdan sak oren, om ock flcken icke vidare
        har utbrett sig; du skall brnna upp den i eld; det r en
        frtflck, vare sig den sitter p avigsidan eller p rtsidan.
013:056 Men om prsten, nr han beser det angripna stllet, finner att
        det efter tvagningen har bleknat, s skall han riva bort det
        frn kldnaden eller skinnet, eller frn det vvda eller virkade
        tyget.
013:057 Om likvl sedan en flck ter visar sig p kldnaden, eller p
        det vvda eller virkade tyget, eller p skinnsaken, vad det vara
        m, s r det spetlska som har brutit ut; den sak p vilken det
        angripna stllet finnes skall du brnna upp i eld.
013:058 Men om genom tvagningen flcken har gtt bort p kldnaden,
        eller p det vvda eller virkade tyget, eller p skinnsaken, vad
        det vara m, s skall det fr andra gngen tvs, och s bliver
        det rent.

013:059 Detta r lagen om det som bliver angripet av spetlska, antingen
        det r en kldnad av ylle eller linne, eller det r vvt eller
        virkat tyg, eller ngon skinnsak, vad det vara m--den lag
        efter vilken det skall frklaras rent eller orent.

014:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
014:002 Detta vare lagen om huru man skall frfara, nr den som har haft
        spetlska skall renas:

        Han skall fras till prsten;
014:003 och prsten skall g ut utanfr lgret.  Om d prsten, nr han
        beser den spetlske, finner att han r botad frn den spetlska
        varav han var angripen,
014:004 s skall prsten bjuda att man fr dens rkning, som skall
        renas, tager tv levande rena fglar, cedertr, rosenrtt garn
        och isop.
014:005 Och prsten skall bjuda att man slaktar den ena fgeln ver ett
        lerkrl med friskt vatten i.
014:006 Sedan skall han taga den levande fgeln, s ock cedertret, det
        rosenrda garnet och isopen, och detta alltsammans, jmvl den
        levande fgeln, skall han doppa i den fgelns blod, som har
        blivit slaktad ver det friska vattnet.
014:007 Och han skall stnka sju gnger p den som skall renas frn
        spetlskan; och sedan han s har renat honom, skall han slappa
        den levande fgeln fri ute p marken.
014:008 Och den som skall renas skall tv sina klder och raka av allt
        sitt hr och bada sig i vatten, s bliver han ren och fr sedan
        g in i lgret.  Dock skall han stanna utanfr sitt tlt i sju
        dagar.
014:009 Och p sjunde dagen skall han raka av allt sitt hr, bde
        huvudhret och skgget och gonbrynen: allt sitt hr skall han
        raka av.  Och han skall tv sina klder och bada sin kropp i
        vatten, s bliver han ren.
014:010 Och p ttonde dagen skall han taga tv felfria lamm av hankn
        och ett rsgammalt felfritt lamm av honkn, s ock tre
        tiondedels efa fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, och
        drtill en log olja.
014:011 Och prsten som frrttar reningen skall stlla den som skall
        renas och allt det andra fram infr HERRENS ansikte, vid
        ingngen till uppenbarelsetltet.
014:012 Och prsten skall taga det ena lammet och offra det till ett
        skuldoffer, jmte tillhrande log olja, och vifta detta ssom
        ett viftoffer infr HERRENS ansikte.
014:013 Och man skall slakta lammet p samma plats dr man slaktar synd-
        och brnnoffersdjuren, p en helig plats; ty skuldoffret tillhr
        prsten, likasom syndoffret; det r hgheligt.
014:014 Och prsten skall taga ngot av skuldoffrets blod, och drmed
        skall prsten bestryka hgra rsnibben p den som skall renas,
        s ock tummen p hans hgra hand och stortn p hans hgra fot.
014:015 Sedan skall prsten taga av tillhrande log olja och gjuta i sin
        vnstra hand,
014:016 och prsten skall doppa sitt hgra pekfinger i oljan som han har
        i sin vnstra hand och stnka ngot av oljan med sitt finger sju
        gnger infr HERRENS ansikte.
014:017 Och med det som bliver ver av oljan i hans hand skall prsten
        bestryka hgra rsnibben p den som skall renas, s ock tummen
        p hans hgra hand och stortn p hans hgra fot, ovanp
        skuldoffersblodet.
014:018 Och det som sedan r ver av oljan i prstens hand skall han
        gjuta p dens huvud, som skall renas; s skall prsten bringa
        frsoning fr honom infr HERRENS ansikte.
014:019 Drefter skall prsten offra syndoffret och bringa frsoning fr
        den som skall renas, s att han bliver fri ifrn sin orenhet;
        sedan skall han slakta brnnoffersdjuret.
014:020 Och prsten skall offra brnnoffret p altaret och tillika
        spisoffret.  Nr s prsten bringar frsoning fr honom, d bliver
        han ren.

014:021 Men om han r fattig och icke kan anskaffa s mycket, s skall
        han taga allenast ett lamm till skuldoffer, och vifta det fr
        att bringa frsoning fr sig, och allenast en tiondedels efa
        fint mjl, begjutet med olja, till spisoffer, och drtill en log
        olja,
014:022 s ock tv turturduvor eller tv unga duvor, efter som han kan
        anskaffa; den ena skall vara till syndoffer, den andra till
        brnnoffer.
014:023 Och han skall, fr att frklaras ren, bra allt detta till
        prsten p ttonde dagen, till uppenbarelsetltets ingng, infr
        HERRENS ansikte.
014:024 Och prsten skall taga skuldofferslammet och tillhrande log
        olja, och detta skall prsten vifta ssom ett viftoffer infr
        HERRENS ansikte.
014:025 Och man skall slakta skuldofferslammet, och prsten skall taga
        av skuldoffrets blod och bestryka hgra rsnibben p den som
        skall renas, s ock tummen p hans hgra hand och stortn p
        hans hgra fot.
014:026 Sedan skall prsten gjuta ngot av oljan i sin vnstra hand,
014:027 och prsten skall stnka med sitt hgra pekfinger ngot av oljan
        som han har i sin vnstra hand sju gnger infr HERRENS ansikte.
014:028 Och prsten skall med oljan som han har i sin hand bestryka
        hgra rsnibben p den som skall renas, s ock tummen p hans
        hgra hand och stortn p hans hgra fot, ovanp
        skuldoffersblodet.
014:029 Och det som r ver av oljan i prstens hand skall han gjuta p
        dens huvud, som skall renas, till att bringa frsoning fr honom
        infr HERRENS ansikte.
014:030 Drefter skall han offra den ena av turturduvorna eller av de
        unga duvorna, vad han nu har kunnat anskaffa;
014:031 efter som han har kunnat anskaffa: skall han offra den ena till
        syndoffer och den andra till brnnoffer, tillika med
        spisoffret.  S skall prsten bringa frsoning infr HERRENS
        ansikte fr den som skall renas.

014:032 Detta r lagen om den som har varit angripen av spetlska, men
        icke kan anskaffa vad som rtteligen hr till hans rening.

014:033 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

014:034 Nr I kommen in i Kanaans land, som jag vill giva eder till
        besittning, och jag lter ngot hus i det land I fn till
        besittning bliva angripet av spetlska,
014:035 s skall husets gare g och anmla det fr prsten och sga:
        Det synes som om mitt hus vore angripet av spetlska.
014:036 D skall prsten bjuda att man, innan prsten gr in fr att
        bese det angripna stllet, utrymmer huset, fr att icke allt som
        r i huset skall bliva orent.  Och drefter skall prsten g in
        fr att bese huset.
014:037 Om han d, nr han beser det angripna stllet, finner att det
        angripna stllet p husets vgg bildar grnaktiga eller
        rdaktiga frdjupningar, som visa sig lgre n den vriga
        vggen,
014:038 s skall prsten g ut ur huset, till drren p huset, och
        stnga huset fr sju dagar.
014:039 Om d prsten, nr han p sjunde dagen kommer igen och beser
        det, finner att flcken har utbrett sig p husets vgg,
014:040 s skall prsten bjuda att man bryter ut de stenar som ro
        angripna, och kastar dem utanfr staden p ngon oren plats.
014:041 Men huset skall man skrapa verallt innantill och kasta det
        avskrapade murbruket utanfr staden p ngon oren plats.
014:042 Och man skall taga andra stenar och stta in dem i de frras
        stlle och taga annat murbruk och rappa huset drmed.
014:043 Om likvl en flck ter kommer fram p huset, sedan man har
        brutit ut stenarna, och sedan man har skrapat huset, och sedan
        det har blivit rappat,
014:044 s skall prsten g in och bese det, och om han d finner att
        flcken har utbrett sig p huset, s r detta en elakartad
        spetlska p huset, det r orent.
014:045 Och man skall riva ned huset, med dess stenar och trvirke och
        allt murbruk p huset, och fra bort alltsammans utanfr staden
        till ngon oren plats.
014:046 Och om ngon har gtt in i huset under den tid det skulle vara
        stngt, s skall han vara oren nda till aftonen.
014:047 Och om ngon har legat i huset, skall han tv sina klder, och
        om ngon har tit i huset, skall ocks han tv sina klder.
014:048 Men om prsten, nr han gr in och beser huset, finner att
        flcken icke har utbrett sig p huset, sedan det har blivit
        rappat, s skall han frklara huset rent, ty d r det onda
        hvt.

014:049 Och han skall till husets rening taga tv fglar, cedertr,
        rosenrtt garn och isop.
014:050 Och han skall slakta den ena fgeln ver ett lerkrl med friskt
        vatten i.
014:051 Sedan skall han taga cedertret, isopen, det rosenrda garnet
        och den levande fgeln, och doppa alltsammans i den slaktade
        fgelns blod och det friska vattnet, och stnka p huset sju
        gnger.
014:052 S skall han rena huset med fgelns blod och det friska vattnet
        och med den levande fgeln, cedertret, isopen och det rosenrda
        garnet.
014:053 Och han skall slppa den levande fgeln fri ute p marken
        utanfr staden.  Nr han s bringar frsoning fr huset, d
        bliver det rent.

014:054 Detta r lagen om allt slags spetlskesjukdom och
        spetlskeskorv,
014:055 om spetlska p klder och p hus,
014:056 om upphjningar p huden, utslag och ljusa flckar,
014:057 till undervisning om nr ngot r orent eller rent.  Detta r
        lagen om spetlska.

015:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
015:002 Talen till Israels barn och sgen till dem:

015:003 Om ngon fr flytning ur sitt ktt, s r sdan flytning
        oren.  Och angende hans orenhet, medan flytningen varar, gller
        fljande: Evad hans ktt avsndrar flytningen, eller det
        tillsluter sig fr flytningen, s r han oren.
015:004 Allt varp den sjuke ligger bliver orent, och allt varp han
        sitter bliver orent.
015:005 Och den som kommer vid det varp han har legat skall tv sina
        klder och bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen.
015:006 Och den som stter sig p ngot varp den sjuke har suttit skall
        tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till
        aftonen.
015:007 Och den som kommer vid den sjukes kropp skall tv sina klder
        och bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen.
015:008 Och om den sjuke spottar p ngon som r ren, skall denne tv
        sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till
        aftonen.
015:009 Och allt varp den sjuke sitter nr han frdas ngonstdes,
        bliver orent.
015:010 Och var och en som kommer vid ngot, vad det vara m, som har
        legat under honom skall vara oren nda till aftonen; och den som
        br bort ngot sdant skall tv sina klder och bada sig i
        vatten och vara oren nda till aftonen.
015:011 Och var och en som den sjuke kommer vid, utan att hava skljt
        sina hnder i vatten, skall tv sina klder och bada sig i
        vatten och vara oren nda till aftonen.
015:012 Och ett lerkrl som den sjuke kommer vid skall sndersls; men
        r det ett trkrl, skall det skljas med vatten.

015:013 Nr den som har flytning bliver ren frn sin flytning, skall
        han, fr att frklaras ren, rkna sju dagar och drefter tv
        sina klder, och sedan skall han bada sin kropp i rinnande
        vatten, s bliver han ren.
015:014 Och p ttonde dagen skall han taga sig tv turturduvor eller
        tv unga duvor och komma infr HERRENS ansikte, till
        uppenbarelsetltets ingng, och giva dem t prsten.
015:015 Och prsten skall offra dem, den ena till syndoffer och den
        andra till brnnoffer; s skall prsten bringa frsoning fr
        honom infr HERRENS ansikte, till rening frn hans flytning.

015:016 Och om en man har haft sdesutgjutning, s skall han bada hela
        sin kropp i vatten och vara oren nda till aftonen.
015:017 Och allt slags kldnad och allt av skinn, varp sdan
        sdesutgjutning har skett, skall tvs i vatten och vara orent
        nda till aftonen.
015:018 Och nr en man har legat hos en kvinna och sdesutgjutning har
        skett, s skola de bda bada sig i vatten och vara orena nda
        till aftonen.

015:019 Och nr en kvinna har sin flytning, i det att blod avgr ur
        hennes ktt, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som
        kommer vid henne skall vara oren nda till aftonen.
015:020 Och allt varp hon ligger under sin mnadsrening bliver orent,
        och allt varp hon sitter bliver orent.
015:021 Och var och en som kommer vid det varp hon har legat skall tv
        sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till
        aftonen.
015:022 Och var och en som kommer vid ngot varp hon har suttit skall
        tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda till
        aftonen.
015:023 Och om ngon sak lgges p det varp hon har legat eller suttit,
        och ngon d kommer vid denna sak, s skall han vara oren nda
        till aftonen.
015:024 Och om en man ligger hos henne, och ngot av hennes mnadsflde
        kommer p honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt varp
        han ligger bliver orent.

015:025 Och om en kvinna har blodflde under en lngre tid, utan att det
        r hennes mnadsrening, eller om hon har flde utver tiden fr
        sin mnadsrening, s skall om henne, s lnge hennes orena flde
        varar, glla detsamma som under hennes mnadsreningstid; hon r
        oren.
015:026 Om allt varp hon ligger, s lnge hennes flde varar, skall
        glla detsamma som om det varp hon ligger under sin
        mnadsrening; och allt varp hon sitter bliver orent, likasom
        under hennes mnadsrening.
015:027 Och var och en som kommer vid ngot av detta bliver oren; han
        skall tv sina klder och bada sig i vatten och vara oren nda
        till aftonen.

015:028 Men om hon bliver ren frn sitt flde, skall hon rkna sju dagar
        och sedan vara ren.
015:029 Och p ttonde dagen skall hon taga sig tv turturduvor eller
        tv unga duvor och bra dem till prsten, till
        uppenbarelsetltets ingng.
015:030 Och prsten skall offra den ena till syndoffer och den andra
        till brnnoffer; s skall prsten bringa frsoning fr henne
        infr HERRENS ansikte, till rening frn hennes orena flde.
015:031 S skolen I bevara Israels barn frn orenhet, p det att de icke
        m d i sin orenhet, om de orena mitt tabernakel, som str mitt
        ibland dem.

015:032 Detta r lagen om den som har flytning och om den som har
        sdesutgjutning, s att han drigenom bliver oren,
015:033 och om den kvinna som har sin mnadsrening, och om den som har
        ngon flytning, evad det r man eller kvinna, s ock om en man
        som ligger hos en oren kvinna.

016:001 Och HERREN talade till Mose, sedan Arons tv sner voro dda, de
        bda som trffats av dden, nr de trdde fram infr HERRENS
        ansikte.
016:002 Och HERREN sade till Mose:

        Sg till din broder Aron att han icke p vilken tid som helst
        fr g in i helgedomen innanfr frlten, framfr ndastolen som
        r ovanp arken, p det att han icke m d; ty i molnskyn vill
        jag uppenbara mig ver ndastolen.
016:003 S skall frfaras, nr Aron skall g in i helgedomen: Han skall
        taga en ungtjur till syndoffer och en vdur till brnnoffer;
016:004 han skall iklda sig en helig livkldnad av linne och hava
        benklder av linne ver sitt ktt, och han skall omgjorda sig
        med ett blte av linne och vira en huvudbindel av linne om sitt
        huvud; detta r de heliga klderna, och innan han iklder sig
        dem, skall han bada sin kropp i vatten.
016:005 Och av Israels barns menighet skall han mottaga tv bockar till
        syndoffer och en vdur till brnnoffer.
016:006 Och Aron skall fra fram sin egen syndofferstjur och bringa
        frsoning fr sig och sitt hus.
016:007 Sedan skall han taga de tv bockarna och stlla dem infr
        HERRENS ansikte, vid ingngen till uppenbarelsetltet.
016:008 Och Aron skall draga lott om de tv bockarna: en lott fr HERREN
        och en lott fr Asasel.
016:009 Och den bock som lotten bestmmer t HERREN skall Aron fra fram
        och offra till syndoffer.
016:010 Men den bock som lotten bestmmer t Asasel skall stllas
        levande infr HERRENS ansikte, fr att frsoning m bringas fr
        honom, p det att han m slppas fri ut till Asasel i knen.

016:011 Aron skall allts fra fram sin syndofferstjur och bringa
        frsoning fr sig och sitt hus, han skall slakta sin
        syndofferstjur.
016:012 Sedan skall han taga ett fyrfat fullt med gld frn altaret som
        str infr HERRENS ansikte, och fylla sina hnder med sttt
        vlluktande rkelse; och han skall bra in detta innanfr
        frlten.
016:013 Och rkelsen skall han lgga p elden infr HERRENS ansikte, s
        att ett moln av rkelse skyler ndastolen, ovanp
        vittnesbrdet, p det att han icke m d.
016:014 Och han skall taga av tjurens blod och stnka med sitt finger
        framtill p ndastolen; och framfr ndastolen skall han stnka
        blodet sju gnger med sitt finger.
016:015 Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bra in hans
        blod innanfr frlten; och han skall gra med hans blod ssom
        han gjorde med tjurens blod: han skall tnka drmed p
        ndastolen och framfr ndastolen.
016:016 S skall han bringa frsoning fr helgedomen och rena den frn
        Israels barns orenheter och vertrdelser, vad de n m hava
        syndat.  Och p samma stt skall han gra ned
        uppenbarelsetltet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras
        orenheter.
016:017 Och ingen mnniska fr vara i uppenbarelsetltet, frn den stund
        p han gr in fr att bringa frsoning i helgedomen, nda till
        dess han har gtt ut.  S skall han bringa frsoning fr sig och
        sitt hus och fr Israels hela frsamling.
016:018 Sedan skall han g ut till altaret som str infr HERRENS
        ansikte och bringa frsoning fr det; han skall taga av tjurens
        blod och av bockens blod och stryka p altarets horn runt
        omkring,
016:019 och han skall stnka blodet drp med sitt finger sju gnger,
        och rena och helga det frn Israels barns orenheter.
016:020 Nr han s har fullbordat frsoningen fr helgedomen,
        uppenbarelsetltet och altaret, skall han fra fram den levande
        bocken.
016:021 Och Aron skall lgga bda sina hnder p den levande bockens
        huvud, och beknna ver honom Israels barns alla missgrningar
        och alla deras vertrdelser, vad de n m hava syndat; han
        skall lgga dem p bockens huvud och genom en man som hlles
        redo drtill slppa honom ut i knen.
016:022 S skall bocken bra alla deras missgrningar p sig ut i
        vildmarken; man skall slppa bocken ute i knen.

016:023 Drefter skall Aron g in i uppenbarelsetltet och taga av sig
        linneklderna, som han hade ikltt sig nr han gick in i
        helgedomen; och han skall lmna dem dr.
016:024 Och han skall bada sin kropp i vatten p en helig plats och
        iklda sig sina vanliga klder; sedan skall han g ut och offra
        sitt eget brnnoffer och folkets brnnoffer och bringa frsoning
        fr sig och fr folket.
016:025 Och fettet av syndoffersdjuret skall han frbrnna p altaret.
016:026 Men den som slppte bocken ut till Asasel skall tv sina klder
        och bada sin kropp i vatten; drefter fr han g in i lgret.
016:027 Och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev
        inburet fr att bringa frsoning i helgedomen, skola fras bort
        utanfr lgret, och man skall brnna upp dem i eld med deras hud
        och ktt och orenlighet.
016:028 Och den som brnner upp detta skall tv sina klder och bada sin
        kropp i vatten; drefter fr han g in i lgret.

016:029 Och detta skall vara fr eder en evrdlig stadga: I sjunde
        mnaden, p tionde dagen i mnaden, skolen I spka eder och icke
        gra ngot arbete, varken infdingen eller frmlingen som bor
        ibland eder.
016:030 Ty p den dagen skall frsoning bringas fr eder, till att rena
        eder; frn alla edra synder skolen I renas infr HERRENS
        ansikte.
016:031 En vilosabbat skall den vara fr eder, och I skolen d spka
        eder.  Detta skall vara en evrdlig stadga.
016:032 Och den prst, som har blivit smord och mottagit handfyllning
        till att vara prst i sin faders stlle skall bringa denna
        frsoning; han skall iklda sig linneklderna, de heliga
        klderna,
016:033 och han skall bringa frsoning fr det allraheligaste och
        frsoning fr uppenbarelsetltet och altaret, och han skall
        bringa frsoning fr prsterna och allt folket i frsamlingen.

016:034 Detta skall vara fr eder en evrdlig stadga, att frsoning
        skall bringas fr Israels barn, till rening frn alla deras
        synder, en gng om ret.

        Och han gjorde ssom HERREN hade bjudit Mose.

017:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
017:002 Tala till Aron och hans sner och alla Israels barn och sg till
        dem Detta r vad HERREN har bjudit och sagt:

017:003 Om ngon av Israels hus, i lgret eller utanfr lgret, slaktar
        ett fkreatur eller ett lamm eller en get,
017:004 utan att fra fram djuret till uppenbarelsetltets ingng fr
        att frambra det ssom en offergva t HERREN framfr HERRENS
        tabernakel, s skall detta tillrknas den mannen ssom
        blodskuld, ty blod har han utgjutit, och den mannen skall
        utrotas ur sitt folk.
017:005 Drfr skola Israels barn fra sina slaktdjur, som de plga
        slakta ute p marken, fram till HERREN, till uppenbarelsetltets
        ingng, till prsten, och dr slakta dem ssom tackoffer t
        HERREN.
017:006 Och prsten skall stnka blodet p HERRENS altare, vid ingngen
        till uppenbarelsetltet, och frbrnna fettet till en
        vlbehaglig lukt fr HERREN.
017:007 Och de skola icke mer offra sina slaktoffer t de onda andar som
        de i trols avfllighet lpa efter.  Detta skall vara en evrdlig
        stadga fr dem frn slkte till slkte.

017:008 Och du skall sga till dem:

        Om ngon av Israels hus, eller av frmlingarna som bo ibland
        dem, offrar ett brnnoffer eller ett slaktoffer
017:009 och icke fr det fram till uppenbarelsetltets ingng fr att
        offra det t HERREN, s skall den mannen utrotas ur sin slkt.

017:010 Och om ngon av Israels hus, eller av frmlingarna som bo ibland
        dem, frtr ngot blod, s skall jag vnda mitt ansikte mot
        honom som frtr blodet och utrota honom ur hans folk.
017:011 Ty allt ktts sjl r i blodet, och jag har givit eder det till
        altaret, till att bringa frsoning fr edra sjlar; ty blodet r
        det som bringar frsoning, genom sjlen som r dri.
017:012 Drfr sger jag till Israels barn: Ingen av eder skall frtra
        blod; och frmlingen som bor ibland eder skall icke heller
        frtra blod.

017:013 Och om ngon av Israels barn, eller av frmlingarna som bo
        ibland dem, fller ett villebrd av fyrfotadjur eller en fgel,
        sdant som fr tas, s skall han lta blodet rinna ut och
        vertcka det med jord.
017:014 Ty s r det med allt ktts sjl, att blodet r det som
        innehller sjlen; drfr sger jag till Israels barn: I skolen
        icke frtra ngot ktts blod.  Ty blodet r allt ktts sjl; var
        och en som frtr det skall utrotas.
017:015 Och var och en som ter ett sjlvdtt eller ihjlrivet djur,
        evad han r infding eller frmling, skall tv sina klder och
        bada sig i vatten och vara oren nda till aftonen; d bliver han
        ren.
017:016 Men om han icke tvr sina klder och icke badar sin kropp kommer
        han att bra p missgrning.

018:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
018:002 Tala till Israels barn och sg till dem:

        Jag r HERREN, eder Gud.
018:003 I skolen icke gra ssom man gr i Egyptens land, dr I haven
        bott.  Ej heller skolen I gra ssom man gr i Kanaans land, dit
        jag vill fra eder; I skolen icke vandra efter deras stadgar.
018:004 Efter mina rtter skolen I gra och mina stadgar skolen I hlla,
        och skolen vandra efter dem.  Jag r HERREN, eder Gud.
018:005 Ja, I skolen hlla mina stadgar och rtter, ty den mnniska som
        gr efter dem skall leva genom dem.  Jag r HERREN.

018:006 Ingen bland eder skall komma vid ngon kvinna som r hans nra
        blodsfrvant och blotta hennes blygd.  Jag r HERREN.
018:007 Du skall icke blotta din faders blygd genom att blotta din
        moders blygd; hon r din moder, du skall icke blotta hennes
        blygd.
018:008 Du skall icke blotta ngon annan kvinnas blygd, som r din
        faders hustru, ty det r din faders blygd.
018:009 Du skall icke blotta din systers blygd, evad hon r din faders
        dotter eller din moders dotter, evad hon r fdd hemma eller
        fdd ute.
018:010 Du skall icke blotta din sondotters eller din dotterdotters
        blygd, ty det r din egen blygd.
018:011 Du skall icke blotta din faders hustrus dotters blygd, ty hon r
        av din faders slkt, hon r din syster.
018:012 Du skall icke blotta din faders systers blygd; hon r din faders
        nra blodsfrvant.
018:013 Du skall icke blotta din moders systers blygd, ty hon r din
        moders nra blodsfrvant.
018:014 Du skall icke blotta din faders broders blygd: vid hans hustru
        skall du icke komma; hon r din faders syster.
018:015 Du skall icke blotta din svrdotters blygd; hon r din sons
        hustru, hennes blygd skall du icke blotta.
018:016 Du skall icke blotta din broders hustrus blygd, ty det r din
        broders blygd.
018:017 Du skall icke blotta en kvinnas blygd och tillika hennes
        dotters; du skall icke heller taga till hustru hennes sondotter
        eller dotterdotter och blotta dennas blygd, de ro ju nra
        blodsfrvanter; sdant vore en skndlighet.
018:018 Och du skall icke till hustru taga en kvinna jmte hennes
        syster, s att du uppvcker fiendskap mellan dem, i det att du
        blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den frra
        lever.

018:019 Du skall icke komma vid en kvinna och blotta hennes blygd, nr
        hon r oren under sin mnadsrening.
018:020 Med din nstas hustru skall du icke beblanda dig, s att du
        genom henne bliver oren.
018:021 Du skall icke giva ngon av dina avkomlingar till offer t
        Molok; du skall icke ohelga din Guds namn.  Jag r HERREN.
018:022 Du skall icke ligga hos en man ssom man ligger hos en kvinna;
        det r en styggelse.
018:023 Du skall icke beblanda dr med ngot djur, s att du genom detta
        bliver oren.  Och ingen kvinna skall hava att skaffa med ngot
        djur, s att hon beblandar sig drmed; det r en
        vederstygglighet.

018:024 I skolen icke orena eder med ngot av allt detta, ty med allt
        sdant hava de hedningar orenat sig, som jag frdriver fr eder.
018:025 Drigenom har landet blivit orenat, och jag har p det hemskt
        dess missgrning, s att landet har utspytt sina inbyggare.
018:026 S hllen d I mina stadgar och rtter, och ingen av eder, evad
        han r infding eller en frmling som bor ibland eder, m gra
        ngon av alla dessa styggelser.
018:027 Ty alla dessa styggelser hava landets inbyggare, som hava varit
        dr fre eder, bedrivit, s att landet har blivit orenat.
018:028 Gren intet sdant, p det att landet icke m utspy eder, om I
        s orenen det, likasom det utspyr det folk som har bott dr fre
        eder.
018:029 Ty var och en som gr ngon av alla dessa styggelser skall
        utrotas ur sitt folk, ja, var och en som gr sdant.
018:030 Iakttagen drfr vad jag har bjudit eder iakttaga, s att I icke
        gren efter ngon av de styggeliga stadgar som man har fljt
        fre eder, och s orenen eder genom dem.  Jag r HERREN, eder
        Gud.

019:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
019:002 Tala till Israels barns hela menighet och sg till dem:

        I skolen vara heliga, ty jag, HERREN, eder Gud, r helig.
019:003 Var och en av eder frukte sin moder och sin fader.  Mina sabbater
        skolen I hlla.  Jag r HERREN, eder Gud.
019:004 I skolen icke vnda eder till avgudar och icke gra eder gjutna
        gudar.  Jag r HERREN, eder Gud.

019:005 Nr I viljen offra tackoffer t HERREN, skolen I offra det p
        sdant stt att I bliven vlbehagliga.
019:006 Samma dag I offren det skall det tas, eller ock den fljande
        dagen; men det som bliver ver till tredje dagen skall brnnas
        upp i eld.
019:007 Om det tes p tredje dagen, s r det en vederstygglighet; det
        bliver d icke vlbehagligt.
019:008 Den som ter drav kommer att bra p missgrning, ty han har
        ohelgat det som var helgat t HERREN, och han skall utrotas ur
        sin slkt.

019:009 Nr I inbrgen skrden av edert land, skall du icke skrda
        intill yttersta kanten av din ker, icke heller skall du gra
        ngon axplockning efter din skrd.
019:010 Och i din vingrd skall du icke gra ngon efterskrd, och de
        avfallna druvorna i din vingrd skall du icke plocka upp; du
        skall lmna detta kvar t den fattige och t frmlingen.  Jag r
        HERREN, eder Gud.

019:011 I skolen icke stjla eller ljuga eller beg ngot svek mot
        varandra.
019:012 I skolen icke svrja falskt vid mitt namn; d ohelgar du din
        Guds namn.  Jag r HERREN.
019:013 Du skall icke med ortt avhnda din nsta ngot, eller taga
        ngot ifrn honom med vld.  Du skall icke frhlla dagakarlen
        hans ln ver natten till morgonen.
019:014 Du skall icke uttala frbannelser ver en dv, och fr en blind
        skall du icke lgga ngot varp han kan falla; du skall frukta
        din Gud.  Jag r HERREN.

019:015 I skolen icke gra ortt i domen; du skall icke hava anseende
        till den ringes person, ej heller vara partisk fr den mktige;
        du skall dma din nsta rtt.
019:016 Du skall icke g med frtal bland dina frnder; du skall icke
        st efter din nstas blod.  Jag r HERREN.
019:017 Du skall icke hava hat till din broder i ditt hjrta, men vl m
        du tillrttavisa din nsta, s att du icke fr hans skull kommer
        att bra p synd.
019:018 Du skall icke hmnas och icke hysa agg mot ngon av ditt folk,
        utan du skall lska din nsta ssom dig sjlv.  Jag r HERREN.

019:019 Mina stadgar skolen I hlla: Du skall icke lta tv slags djur
        av din boskap para sig med varandra; din ker skall du icke bes
        med tv slags sd; en kldnad av tv olika slags garn fr icke
        komma p dig.

019:020 Om en man har legat hos en kvinna och beblandat sig med henne,
        och hon r trlinna i en annan mans vld, och hon icke har
        blivit frikpt eller frigiven, s skola de straffas, men icke
        ddas, eftersom hon icke var fri.
019:021 Och han skall fra fram sitt skuldoffer infr HERREN, till
        uppenbarelsetltets ingng, en skuldoffersvdur.
019:022 Nr s prsten medelst skuldoffersvduren bringar frsoning fr
        honom infr HERRENS ansikte fr den synd han har begtt, d
        bliver den synd han har begtt honom frlten.

019:023 Nr I kommen in i landet och planteren trd av olika slag med
        tbar frukt, skolen I anse deras frukt ssom deras frhud.  I tre
        r skolen I hlla dem fr oomskurna och icke ta av dem;
019:024 men under det fjrde ret skall all deras frukt vara helgad till
        HERRENS lov,
019:025 och frst under det femte skolen I ta deras frukt.  S skolen I
        gra, fr att de m giva s mycket strre avkastning t
        eder.  Jag r HERREN, eder Gud.

019:026 I skolen icke ta ngot med blod i.  I skolen icke befatta eder
        med spdom eller teckentyderi.
019:027 I skolen icke rundklippa kanten av edert huvudhr, ej heller
        skall du avstympa kanten av ditt skgg.
019:028 I skolen icke gra ngot mrke p eder kropp fr ngon dd, ej
        heller brnna in skrifttecken p eder.  Jag r HERREN.
019:029 Du skall icke ohelga din dotter med att lta henne bliva en
        skka, p det att icke landet m frfalla i skkovsende och
        bliva uppfyllt av skndlighet.
019:030 Mina sabbater skolen I hlla, och fr min helgedom skolen I hava
        fruktan.  Jag r HERREN.
019:031 I skolen icke vnda eder till andar som tala genom besvrjare
        eller spmn.  Sken icke sdana, s att I bliven orena genom
        dem.  Jag r HERREN, eder Gud.

019:032 Fr ett grtt huvud skall du st upp, och den gamle skall du
        ra; du skall frukta din Gud.  Jag r HERREN.

019:033 Nr en frmling bor hos eder i edert land, skolen I icke
        frtrycka honom.
019:034 Frmlingen som bor hos eder skall rknas ssom en infding bland
        eder, du skall lska honom ssom dig sjlv; I haven ju sjlva
        varit frmlingar i Egyptens land.  Jag r HERREN, eder Gud.
019:035 I skolen icke gra ortt i domen, icke i frga om mtt, vikt
        eller ml.
019:036 Riktig vg, riktiga vikter, riktig efa, riktigt hin-mtt skolen
        I hava.  Jag r HERREN, eder Gud, som har frt eder ut ur
        Egyptens land.
019:037 S skolen I nu hlla alla mina stadgar och alla mina rtter och
        gra efter dem.  Jag r HERREN.

020:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
020:002 Du skall ock sga till Israels barn:

        Om ngon av Israels barn, eller av frmlingarna som bo i Israel,
        giver ngon av sina avkomlingar t Molok, s skall han straffas
        med dden; folket i landet skall stena honom.
020:003 Och jag skall vnda mitt ansikte mot den mannen och utrota honom
        ur hans folk, drfr att han har givit en av sina avkomlingar t
        Molok, och drmed orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga
        namn.
020:004 Om folket i landet ser genom fingrarna med den mannen, nr han
        giver en av sina avkomlingar t Molok, s att de icke dda
        honom,
020:005 d skall jag sjlv vnda mitt ansikte mot den mannen och mot
        hans slkt; och honom och alla dem som hava fljt honom och i
        trols avfllighet lupit efter Molok skall jag utrota ur deras
        folk.
020:006 Och om ngon vnder sig till andar som tala genom besvrjare
        eller spmn, fr att i trols avfllighet lpa efter dem, s
        skall jag vnda mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans
        folk.

020:007 S skolen I nu hlla eder heliga, och vara heliga; ty jag r
        HERREN, eder Gud.
020:008 Och I skolen hlla mina stadgar och gra efter dem.  Jag r
        HERREN, som helgar eder.

020:009 Om ngon uttalar frbannelser ver sin fader eller sin moder,
        skall han straffas med dden; ver sin fader och sin moder har
        han uttalat frbannelser, blodskuld lder vid honom.

020:010 Om ngon begr ktenskapsbrott med en annan mans hustru, om han
        begr ktenskapsbrott med sin nstas hustru, s skola de
        straffas med dden, bde mannen och kvinnan som hava begtt
        ktenskapsbrottet.
020:011 Om ngon ligger hos en kvinna som r hans faders hustru, s
        blottar han sin faders blygd; de skola bda straffas med dden,
        blodskuld lder vid dem.
020:012 Om ngon ligger hos sin svrdotter, s skola de bda straffas
        med dden; de hava bedrivit en vederstygglighet, blodskuld lder
        vid dem.
020:013 Om en man ligger hos en annan man ssom man ligger hos en
        kvinna, s gra de bda en styggelse; de skola straffas med
        dden, blodskuld lder vid dem.
020:014 Om ngon till hustru tager en kvinna och tillika hennes moder,
        s r det en skndlighet; man skall brnna upp bde honom och
        dem i eld, fr att icke ngon skndlighet m finnas bland eder.
020:015 Om en man beblandar sig med ngot djur, s skall han straffas
        med dden, och djuret skolen I drpa.
020:016 Och om en kvinna kommer vid ngot djur och beblandar sig drmed,
        s skall du drpa bde kvinnan och djuret; de skola straffas med
        dden, blodskuld lder vid dem.
020:017 Om ngon tager till hustru sin syster, sin faders dotter eller
        sin moders dotter, och ser hennes blygd och hon ser hans blygd,
        s r det en skamlig grning, och de skola utrotas infr sitt
        folks gon; han har blottat sin systers blygd, han br p
        missgrning.
020:018 Om ngon ligger hos en kvinna som har sin mnadsrening och
        blottar hennes blygd, i det att han avtcker hennes brunn och
        hon blottar sitt blods brunn, s skola de bda utrotas ur sitt
        folk.
020:019 Du skall icke blotta din moders systers eller din faders systers
        blygd.  Ty den s gr avtcker sin nra blodsfrvants blygd; de
        komma att bra p missgrning.
020:020 Om ngon ligger hos sin farbroders hustru, s blottar han sin
        farbroders blygd; de komma att bra p synd, barnlsa skola de
        d.
020:021 Om ngon tager sin broders hustru, s r det en oren grning;
        han blottar d sin broders blygd, barnlsa skola de bliva.

020:022 S skolen I nu hlla alla mina stadgar och alla mina rtter och
        stadgar och gra efter dem, fr att landet icke m utspy eder,
        det land dit jag vill fra eder, s att I fn bo dr.
020:023 Och I skolen icke vandra efter det folks stadgar, som jag vill
        frdriva fr eder; ty just drfr att de hava bedrivit allt
        sdant, har jag blivit led vid dem.
020:024 Och drfr har jag sagt till eder I skolen besitta deras land,
        ty jag skall giva eder det till besittning, ett land som flyter
        av mjlk och honung.  Jag r HERREN, eder Gud, som har avskilt
        eder frn andra folk.

020:025 Gren allts skillnad mellan rena fyrfotadjur och orena, och
        mellan rena fglar och orena, s att I icke gren eder sjlva
        till styggelse fr de fyrfotadjurs eller fglars skull eller fr
        de krldjurs, skull p marken, som jag har avskilt, fr att I
        skolen hlla dem fr orena.
020:026 I skolen vara mig heliga, ty jag, HERREN, r helig, och jag har
        avskilt eder frn andra folk, fr att I skolen hra mig till.

020:027 Nr ngon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvrjelse
        eller spdom, skall denne straffas med dden; man skall stena
        honom, blodskuld lder vid honom.

021:001 Och HERREN sade till Mose: Sg till prsterna, Arons sner, sg
        till dem s:

        En prst fr icke draga sig orenhet genom ngon dd bland sina
        frnder,
021:002 utom genom sina nrmaste blodsfrvanter: sin moder, sin fader,
        sin dotter, sin broder; son, sin dotter, sin broder;
021:003 s ock genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom
        nrmare och icke tillhrde ngon man, i sdant fall m han
        draga sig orenhet genom henne.
021:004 Eftersom han r en herre bland sina frnder, fr han icke draga
        sig orenhet och gra sig ohelig.
021:005 Prsterna skola icke raka ngon del av sitt huvud skallig eller
        avraka kanten av sitt skgg eller rista ngot mrke p sin
        kropp.
021:006 De skola vara helgade t sin Guds och m icke ohelga sin Guds
        namn, ty de bra fram HERRENS eldsoffer sin Guds spis; drfr
        skola de heliga.
021:007 Ingen av dem skall taga till hustru en skka eller en vanrad
        kvinna, ej heller skall ngon taga till hustru en kvinna som har
        blivit frskjuten av sin man, ty prsten r helgad t sin Gud.
021:008 Drfr skall du akta honom helig, ty han br fram din Guds spis;
        han skall vara dig helig, ty jag, HERREN, som helgar eder, r
        helig.
021:009 Om en prsts dotter ohelgar sig genom skkolevnad, s ohelgar
        hon sin fader; hon skall brnnas upp i eld.

021:010 Den som r versteprst bland sina brder, den p vilkens huvud
        smrjelseoljan har blivit utgjuten, och som har mottagit
        handfyllning till att iklda sig prstklderna, han skall icke
        hava sitt hr oordnat, ej heller riva snder sina klder;
021:011 och han skall icke g in till ngon dd; icke ens genom sin
        fader eller genom sin moder fr han draga sig orenhet.
021:012 Och ur helgedomen skall han icke g ut, p det att han icke m
        ohelga sin Guds helgedom, ty hans Guds smrjelseolja, varmed han
        har blivit invigd, r p honom.  Jag r HERREN.
021:013 Till hustru skall han taga en kvinna som r jungfru.
021:014 En nka eller en frskjuten hustru eller en vanrad kvinna, en
        skka--en sdan fr han icke taga, utan en jungfru bland sina
        frnder skall han taga till hustru,
021:015 fr att han icke m ohelga sin livsfrukt bland sina frnder; ty
        jag r HERREN, som helgar honom.

021:016 Och HERREN talade till Mose och sade:
021:017 Tala till Aron och sg: Av dina avkomlingar i kommande slkten
        skall ingen som har ngot lyte trda fram fr att frambra sin
        Guds spis.
021:018 Ingen skall trda fram, som har ngot lyte, varken en blind
        eller en halt, eller en som har lyte i ansiktet, eller som har
        ngon lem fr stor,
021:019 ingen som har brutit arm eller ben,
021:020 ingen som r puckelryggig eller frkrympt, eller som har fel p
        gat, eller som har skabb eller annat utslag, eller som r
        snpt.
021:021 Av prsten Arons avkomlingar skall ingen som har ngot lyte g
        fram fr att frambra HERRENS eldsoffer; han har ett lyte, han
        skall icke g fram fr att frambra sin Guds spis.
021:022 Sin Guds spis m han ta, bde det som r hgheligt och det som
        r heligt,
021:023 men eftersom han har ett lyte, skall han icke g in till
        frlten, ej heller skall han g fram till altaret, p det att
        han icke m ohelga mina heliga ting; ty jag r HERREN, som
        helgar dem.

021:024 Och Mose talade detta till Aron och hans sner och alla Israels
        barn.

022:001 Och HERREN talade till Mose och sade:

022:002 Tala till Aron och hans sner och sg att de skola hlla sig
        ifrn de heliga gvor som Israels barn bra fram t mig, p det
        att de icke m ohelga mitt heliga namn.  Jag r HERREN.
022:003 Sg till dem: Om i kommande slkten ngon av edra avkomlingar,
        medan orenhet lder vid honom, kommer vid de heliga gvor som
        Israels barn bra fram t HERREN, s skall han utrotas ur min
        syn Jag r HERREN.
022:004 Om ngon av Arons avkomlingar r spetlsk eller har flytning,
        skall han icke ta av de heliga gvorna, frrn han har blivit
        ren; ej heller den som kommer vid ngon som har blivit oren
        genom en dd, eller den som har haft sdesutgjutning;
022:005 ej heller den som kommer vid ngot slags smdjur genom vilket
        man bliver oren, eller vid en mnniska genom vilken man bliver
        oren, p vad stt denna n m hava blivit oren.
022:006 Den som kommer vid ngot sdant, han skall vara oren nda till
        aftonen, och skall icke ta av de heliga gvorna, frrn han har
        badat sin kropp i vatten.
022:007 Men nr solen har gtt ned, r han ren, och sedan m han ta av
        de heliga gvorna, ty det r hans spis.
022:008 Ett sjlvdtt eller ihjlrivet djur skall han icke ta, s att
        han drigenom bliver oren.  Jag r HERREN.
022:009 De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, p det att de
        icke fr det heligas skull m komma att bra p synd och trffas
        av dden drfr att de ohelga det.  Jag r HERREN, som helgar
        dem.

022:010 Ingen frmmande fr ta av det heliga; en inhysesman hos prsten
        eller en hans legodrng skall icke ta av det heliga.
022:011 Men nr en prst har kpt en trl fr sina penningar, m denne
        ta drav, s ock den trl som r fdd i hans hus; dessa m ta
        av hans spis.
022:012 Nr en prsts dotter har blivit en frmmande mans hustru, skall
        hon icke ta av det heliga som gives till offergrd.
022:013 Men om en prsts dotter har blivit nka eller blivit frskjuten,
        och hon r utan livsfrukt, och hon s kommer ter till sin
        faders hus och r dr ssom i sin ungdom, d m hon ta av sin
        faders spis; men ingen frmmande fr ta drav.
022:014 Och om ngon ouppstligen ter av det heliga, skall han lgga
        femtedelen drtill och giva prsten ersttning fr det heliga.
022:015 Prsterna skola icke ohelga de heliga gvorna, det som Israels
        barn gra ssom grd t HERREN,
022:016 och drigenom draga ver dem missgrning och skuld, nr de ta
        av deras heliga gvor; ty jag r HERREN, som helgar dem.

022:017 Och HERREN talade till Mose och sade:
022:018 Tala till Aron och hans sner och alla Israels barn och sg till
        dem: Om ngon av Israels hus eller av frmlingarna i Israel vill
        offra ngot offer, vare sig det r ett lftesoffer eller ett
        frivilligt offer som de vilja offra t HERREN ssom brnnoffer,
        s skolen I gra det p sdant stt att I bliven vlbehagliga;
022:019 offret skall vara ett felfritt handjur, av fkreaturen eller av
        fren eller av getterna;
022:020 I skolen icke drtill taga ett djur som har ngot lyte, ty genom
        ett sdant bliven I icke vlbehagliga.
022:021 Och nr ngon vill offra ett tackoffer t HERREN av fkreaturen
        eller av smboskapen, vare sig det gller att fullgra ett
        lfte, eller det gller ett frivilligt offer, d skall det vara
        felfritt far att bliva vlbehagligt; intet lyte fr finnas
        drp.
022:022 Det som r blint eller brutet eller stympat eller srigt, eller
        det som har skabb eller annat utslag sdant skolen I icke offra
        t HERREN; eldsoffer av sdant skolen I icke lgga p altaret t
        HERREN.
022:023 Ett djur av fkreaturen eller av smboskapen, som har ngon lem
        fr stor eller fr liten, m du vl offra ssom frivilligt
        offer, men ssom lftesoffer bliver det icke vlbehagligt.
022:024 Och I skolen icke offra t HERREN ngot som har blivit snpt
        genom klmning eller krossning eller avslitning eller
        utskrning; sdant skolen I icke gra i edert land.
022:025 Icke heller av en utlnnings hand skolen I mottaga och offra
        sdana djur till eder Guds spis, ty de ro skadade, de hava ett
        lyte; genom sdana bliven I icke vlbehagliga.

022:026 Och HERREN talade till Mose och sade:

022:027 Nr en kalv eller ett fr eller en get har blivit fdd, skall
        djuret dia sin moder i sju dagar.  Men allt ifrn den ttonde
        dagen r det vlbehagligt ssom eldsoffersgva t HERREN.
022:028 I skolen icke slakta ngot djur, vare sig av fkreaturen eller
        av smboskapen, p samma dag som dess avfda.

022:029 Nr I viljen offra ett lovoffer t HERREN, skolen I offra det p
        sdant stt att I bliven vlbehagliga.
022:030 Det skall tas samma dag; I skolen icke lmna ngot drav kvar
        till fljande morgon.  Jag r HERREN.

022:031 I skolen hlla mina bud och gra efter dem.  Jag r HERREN.

022:032 I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgad
        bland Israels barn.  Jag r HERREN, som helgar eder,
022:033 han som har frt eder ut ur Egyptens land, fr att jag skall
        vara eder Gud.  Jag r HERREN.

023:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
023:002 Tala till Israels barn och sg till dem:

        Dessa ro HERRENS hgtider, vilka I skolen utlysa ssom heliga
        sammankomster; mina hgtider ro dessa:
023:003 Sex dagar skall arbete gras, men p sjunde dagen r vilosabbat,
        en dag fr helig sammankomst; intet arbete skolen I d gra.  Det
        r HERRENS sabbat, var I n ren bosatta.

023:004 Dessa ro HERRENS hgtider, de heliga sammankomster som I skolen
        utlysa p bestmda tider:
023:005 I frsta mnaden, p fjortonde dagen i mnaden, vid aftontiden,
        r HERRENS psk.
023:006 Och p femtonde dagen i samma mnad r HERRENS osyrade brds
        hgtid; d skolen I ta osyrat brd, i sju dagar.
023:007 P den frsta dagen skolen I hlla en helig sammankomst; ingen
        arbetssyssla skolen I d gra.
023:008 Och I skolen offra eldsoffer t HERREN i sju dagar.  P den
        sjunde dagen skall ter hllas en helig sammankomst; ingen
        arbetssyssla skolen I d gra.

023:009 Och HERREN talade till Mose och sade:
023:010 Tala till Israels barn och sg till dem:

        Nr I kommen in i det land som jag vill giva eder, och I
        inbrgen dess skrd, d skolen I bra till prsten den krve som
        r frstlingen av eder skrd.
023:011 Och den krven skall han vifta infr HERRENS ansikte, fr att I
        mn bliva vlbehagliga; dagen efter sabbaten skall prsten vifta
        den.
023:012 Och p den dag d I lten vifta krven skolen I offra ett
        felfritt rsgammalt lamm till brnnoffer t HERREN,
023:013 och ssom spisoffer drtill tv tiondedels efa fint mjl,
        begjutet med olja, ett eldsoffer t HERREN till en vlbehaglig
        lukt, och ssom drickoffer drtill en fjrdedels hin vin.
023:014 Och intet av det nya, varken brd eller rostade ax eller korn av
        grnskuren sd, skolen I ta frrn p denna samma dag, icke
        frrn I haven burit fram offergvan t eder Gud.  Detta skall
        vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte, var I
        n ren bosatta.

023:015 Sedan skolen I rkna sju fulla veckor frn dagen efter sabbaten,
        frn den dag d I buren fram viftofferskrven;
023:016 femtio dagar skolen I rkna intill dagen efter den sjunde
        sabbaten; d skolen I bra fram ett offer av den nya grdan t
        HERREN.
023:017 Frn de orter dr I bon skolen I bra fram viftoffersbrd, tv
        kakor av tv tiondedels efa fint mjl, bakade med surdeg: en
        frstlingsgva t HERREN.
023:018 Och jmte brdet skolen I fra fram sju felfria rsgamla lamm,
        en ungtjur och tv vdurar, till att offras ssom brnnoffer t
        HERREN, med tillhrande spisoffer och drickoffer: ett eldsoffer
        till en vlbehaglig lukt fr HERREN.
023:019 Drtill skolen I offra en bock till syndoffer och tv rsgamla
        lamm till tackoffer.
023:020 Och prsten skall vifta dem ssom ett viftoffer infr HERRENS
        ansikte, jmte frstlingsbrden som bras fram tillika med de
        bda lammen de skola vara helgade t HERREN och tillhra
        prsten.
023:021 Och till denna samma dag skolen I utlysa en helig sammankomst
        att hllas av eder; ingen arbetssyssla skolen I d gra.  Detta
        skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte,
        var I n ren bosatta.

023:022 Och nr I inbrgen skrden av edert land, skall du icke skrda
        intill yttersta kanten av din ker, icke heller skall du gra
        ngon axplockning efter din skrd, du skall lmna detta kvar t
        den fattige och t frmlingen.  Jag r HERREN, eder Gud.

023:023 Och HERREN talade till Mose och sade:
023:024 Tala till Israels barn och sg: I sjunde mnaden, p frsta
        dagen i mnaden, skolen I hlla sabbatsvila, en hgtid med
        basunklang, till att bringa eder i minnelse infr HERREN, en
        helig sammankomst.
023:025 Ingen arbetssyssla skolen I d gra, och I skolen offra
        eldsoffer t HERREN.

023:026 Och HERREN talade till Mose och sade:
023:027 Men p tionde dagen i samma sjunde mnad r frsoningsdagen; d
        skolen I hlla en helig sammankomst, och I skolen d spka eder;
        och I skolen offra eldsoffer t HERREN.
023:028 Och I skolen intet arbete gra p denna samma dag, ty det r en
        frsoningsdag, d frsoning bringas fr eder infr HERRENS, eder
        Guds, ansikte.
023:029 Och var och en som icke spker sig p denna samma dag skall
        utrotas ur sin slkt.
023:030 Och var och en som gr ngot arbete p denna samma dag, honom
        skall jag frgra ur hans folk.
023:031 Intet arbete skolen I d gra Detta skall vara en evrdlig
        stadga fr eder frn slkte till slkte, var I n ren bosatta.
023:032 En vilosabbat skall den vara fr eder, och I skolen d spka
        eder.  P nionde dagen i mnaden, om aftonen, skolen I hlla
        denna eder sabbatsvila, frn afton till afton.

023:033 Och HERREN talade till Mose och sade:
023:034 Tala till Israels barn och sg:

        P femtonde dagen i samma sjunde mnad r HERRENS
        lvhyddohgtid, i sju dagar.
023:035 P den frsta dagen skall man hlla en helig sammankomst; ingen
        arbetssyssla skolen I d gra.
023:036 I sju dagar skolen I offra eldsoffer t HERREN.  P den ttonde
        dagen skolen I hlla en helig sammankomst och skolen offra
        eldsoffer t HERREN.  D r hgtidsfrsamling; ingen arbetssyssla
        skolen I d gra.

023:037 Dessa ro HERRENS hgtider, vilka I skolen utlysa ssom heliga
        sammankomster, och p vilka I skolen offra eldsoffer t HERREN,
        brnnoffer och spisoffer, slaktoffer och drickoffer, var dag de
        fr den dagen bestmda offren--
023:038 detta frutom HERRENS sabbater, och frutom edra vriga gvor,
        och frutom alla edra lftesoffer, och frutom alla frivilliga
        offer som I given t HERREN.

023:039 Men p femtonde dagen i sjunde mnaden, nr I inbrgen
        avkastningen av landet, skolen I fira HERRENS hgtid, i sju
        dagar.  P den frsta dagen r sabbatsvila, p den ttonde dagen
        r ock sabbatsvila.
023:040 Och I skolen p den frsta dagen taga frukt av edra sknaste
        trd, kvistar av palmer och grenar av lummiga trd och av
        piltrd, och skolen s vara glada i sju dagar infr HERRENS,
        eder Guds, ansikte.

023:041 I skolen fira denna hgtid ssom en HERRENS hgtid sju dagar om
        ret.  Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn slkte
        till slkte; i sjunde mnaden skolen I fira den.
023:042 D skolen I bo i lvhyddor i sju dagar; alla de som ro
        infdingar i Israel skola bo i lvhyddor,
023:043 fr att edra efterkommande m veta huru jag lt Israels barn bo
        i lvhyddor, nr jag frde dem ut ur Egyptens land Jag r
        HERREN, eder Gud.

023:044 Och Mose talade till Israels barn om dessa HERRENS hgtider.

024:001 Och HERREN talade till Mose och sade:

024:002 Bjud Israels barn att bra till dig ren olja, av sttta oliver,
        till ljusstaken, s att lamporna dagligen kunna sttas upp.
024:003 Utanfr den frlt som hnger framfr vittnesbrdet, i
        uppenbarelsetltet, skall Aron bestndigt skta den, frn
        aftonen till morgonen, infr HERRENS ansikte.  Detta skall vara
        en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte.
024:004 Lamporna p den gyllene ljusstaken skall han bestndigt skta
        infr HERRENS ansikte.

024:005 Och du skall taga fint mjl och drav baka tolv kakor; var kaka
        skall innehlla tv tiondedels efa.
024:006 Och du skall lgga upp dem i tv rader, sex i var rad, p det
        gyllene bordet infr HERRENS ansikte.
024:007 Och p vardera raden skall du lgga ren rkelse, fr att denna
        m utgra sjlva altaroffret av brden, ett eldsoffer t
        HERREN.
024:008 Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man bestndigt lgga upp dem
        infr HERRENS ansikte: en grd av Israels barn, till ett evigt
        frbund.
024:009 De skola tillhra Aron och hans sner och skola tas av dem p
        en helig plats, ty de ro hgheliga och ro hans evrdliga rtt
        av HERRENS eldsoffer.

024:010 Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till
        fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den
        israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i trta
        med varandra i lgret.
024:011 Och den israelitiska kvinnans son smdade Namnet och hdade.
        D frde de honom fram till Mose.  Och hans moder hette Selomit,
        dotter till Dibri, av Dans stam.
024:012 Och de satte honom i frvar, fr att de skulle f hans dom
        bestmd efter HERRENS befallning.
024:013 Och HERREN talade till Mose och sade:
024:014 Fr ut hdaren utanfr lgret; sedan m alla som hrde det lgga
        sina hnder p hans huvud, och m s hela menigheten stena
        honom.
024:015 Och till Israels barn skall du tala och sga: Om ngon hdar sin
        Gud, kommer han att bra p synd.
024:016 Och den som smdar HERRENS namn skall straffas med dden; hela
        menigheten skall stena honom.  Evad det r en frmling eller en
        infding som smdar Namnet, skall han ddas.

024:017 Om ngon slr ihjl ngon mnniska, skall han straffas med
        dden;
024:018 och den som slr ihjl ett boskapsdjur skall erstta det: liv
        fr liv.
024:019 Och om ngon vllar att hans nsta fr ett lyte, s skall man
        gra mot honom ssom han sjlv har gjort:
024:020 bruten lem fr bruten lem, ga fr ga, tand fr tand; samma
        lyte han har vllat att en annan fick skall han sjlv f.
024:021 Den som slr ihjl ett boskapsdjur skall erstta det, och den
        som slr ihjl en mnniska skall ddas.
024:022 En och samma lag skall glla fr eder, den skall glla lika vl
        fr frmlingen som fr infdingen; ty jag r HERREN, eder Gud.

024:023 Och Mose talade detta till Israels barn; och de frde ut hdaren
        utanfr lgret och stenade honom.  Allts gjorde Israels barn
        ssom HERREN hade bjudit Mose.

025:001 Och HERREN talade till Mose p Sinai berg och sade:
025:002 Tala till Israels barn och sg till dem:

        Nr I kommen in i det land som jag vill giva eder, skall landet
        hlla sabbat t HERREN.
025:003 I sex r skall du bes din ker, och i sex r skra din vingrd
        och inbrga avkastningen av landet,
025:004 men under det sjunde ret skall landet hava vilosabbat, en
        HERRENS sabbat; d skall du icke bes din ker och icke skra
        din vingrd.
025:005 Vad som vxer upp av spillsden efter din skrd skall du icke
        skrda, och de druvor som vxa p dina oskurna vintrd skall du
        icke avbrga.  Det skall vara ett sabbatsvilans r fr landet.
025:006 Och vad landets sabbat nd giver skolen I hava till fda: du
        sjlv, din tjnare och din tjnarinna, din daglnare och din
        inhysesman, de som bo hos dig.
025:007 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skola ock hava sin
        fda av all dess avkastning.

025:008 Och du skall rkna sju rsveckor, det r sju gnger sju r, s
        att tiden fr de sju rsveckorna bliver fyrtionio r.
025:009 D skall du i sjunde mnaden, p tionde dagen i mnaden, lta
        blsa i larmbasun; p frsoningsdagen skolen I blsa i basun
        ver hela edert land.
025:010 Och I skolen helga det femtionde ret och utropa frihet i landet
        fr alla dess inbyggare.  Det skall vara ett jubelr fr eder;
        var och en av eder skall d terf sin arvsbesittning, var och
        en av eder skall terf sin slktegendom.
025:011 Ett jubelr skall detta femtionde r vara fr eder; d skolen I
        icke s ngot, och vad som d vxer upp av spillsden skolen I
        icke skrda, och I skolen d icke avbrga edra oskurna vintrd.
025:012 Ty det r ett jubelr; heligt skall det vara fr eder.  Frn
        sjlva marken skolen I hmta eder fda, av dess avkastning.

025:013 Under ett sdant jubelr skall var och en av eder terf sin
        arvsbesittning.
025:014 Om I allts sljer ngot t eder nsta eller kpen ngot av eder
        nsta, skolen I icke gra varandra ortt:
025:015 efter antalet r frn jubelret skall du betala din nsta, efter
        antalet rsgrdor skall han f betalning av dig.
025:016 Alltefter som ren ro flera skall du betala hgre pris, och
        alltefter som ren ro frre skall du betala lgre pris; ty ett
        visst antal grdor r det han sljer till dig.
025:017 I skolen icke gra varandra ortt du skall frukta din Gud; ty
        jag r HERREN, eder Gud.
025:018 Och I skolen gra efter mina stadgar, och mina rtter skolen I
        hlla och skolen gra efter dem; d skolen I bo trygga i landet.
025:019 Och landet skall giva sin frukt, s att I haven nog att ta, och
        I skolen bo trygga dri.
025:020 Och om I frgen: Vad skola vi ta under det sjunde ret, om vi
        icke f s och icke f inbrga vr grda?,
025:021 s mn I veta att jag skall bjuda min vlsignelse komma ver
        eder under det sjtte ret, s att det giver grda fr de tre
        ren.
025:022 Och nnu nr I under det ttonde ret sn, skolen I hava av den
        gamla grdan att ta; nda till dess att grdan p det nionde
        ret har kommit in, skolen I hava gammalt att ta.

025:023 Nr I sljen jord, skolen I icke slja den fr evrdlig tid, ty
        landet r mitt; I ren ju frmlingar och gster hos mig.
025:024 I hela det land I fn till besittning skolen I medgiva rtt att
        terbrda jordegendom.
025:025 Om din broder rkar i armod och sljer ngot av sin
        arvsbesittning, s m hans nrmaste brdeman komma till honom
        och terbrda det brodern har slt.
025:026 Och om ngon icke har ngon brdeman, men han sjlv kommer i
        tillflle att anskaffa vad som behves fr att terbrda,
025:027 s skall han rkna efter, huru mnga r som hava frflutit ifrn
        frsljningen, och betala lsen fr de terstende ren t den
        man till vilken han slde, och han skall s terf sin
        besittning.
025:028 Men om han icke frmr anskaffa vad som behves till att betala
        honom, s skall det han har slt frbliva i kparens hand intill
        jubelret.  Men p jubelret skall det frntrdas, och han skall
        d terf sin besittning.

025:029 Om ngon sljer ett boningshus i en stad som r omgiven med
        murar, s skall han hava rtt att terbrda det innan ett r har
        frflutit, sedan han slde det; hans rtt att terbrda det r
        d inskrnkt till viss tid.
025:030 Men om det icke har blivit terbrdat, frrn hela ret r ute,
        s skall huset, om det ligger i en stad som r omgiven med
        murar, frbliva kparens och hans efterkommandes egendom fr
        evrdlig tid; det skall d icke frntrdas p jubelret.
025:031 Men hus i sdana byar som icke hava murar omkring sig skola
        rknas till landets kermark; de skola kunna terbrdas, och p
        jubelret skola de frntrdas.
025:032 Dock skola leviterna inom de stder som ro deras arvsbesittning
        hava evrdlig rtt att terbrda husen i stderna
025:033 Ocks om ngon annan av leviterna inlser det slda huset i den
        stad dr han har sin besittning, skall det dock frntrdas p
        jubelret; ty husen i levitstderna ro leviternas
        arvsbesittning bland Israels barn.
025:034 Och ett flt som r utmark omkring ngon av deras stder fr
        icke sljas, ty det r deras evrdliga besittning.

025:035 Om din broder rkar i armod och kommer p obestnd hos dig, s
        skall du taga dig an honom; ssom en frmling eller en
        inhysesman skall han f leva hos dig.
025:036 Du skall icke ockra p honom eller taga rnta, ty du skall
        frukta din Gud, och du skall lta din broder leva hos dig.
025:037 Du skall icke lmna honom dina penningar p ocker eller lmna
        honom av dina livsmedel mot rnta.
025:038 Jag r HERREN, eder Gud, som har frt eder ut ur Egyptens land,
        fr att giva eder Kanaans land och vara eder Gud.

025:039 Om din broder rkar i armod hos dig och sljer sig t dig, skall
        du icke lta honom gra trlarbete;
025:040 ssom en daglnare och en inhysesman skall han vara hos dig;
        intill jubelret skall han tjna hos dig.
025:041 D skall du giva honom fri, honom sjlv och hans barn med honom;
        och han skall terf sin slktegendom, sin fdernebesittning
        skall han terf.
025:042 Ty de ro mina tjnare, som jag har frt ut ur Egyptens land; de
        skola icke sljas ssom man sljer trlar.
025:043 Du skall icke med hrdhet bruka din makt ver dem; du skall
        frukta din Gud.
025:044 Men om du vill skaffa dig en verklig trl eller trlinna, s
        skall du kpa en sdan trl eller trlinna frn hedningarna som
        bo runt omkring eder.
025:045 I mn ock kpa sdana ibland barnen till inhysesmnnen som bo
        hos eder och bland personer av deras slkt, som I haven hos
        eder, och som ro fdda i edert land; sdana skola frbliva eder
        egendom.
025:046 Och dem mn I hava att lmna ssom arv t edra barn efter eder,
        till egendom och besittning; dem kunnen I hava till trlar
        evrdligen.  Men ibland edra brder, Israels barn, skall ingen
        med hrdhet bruka sin makt ver den andre.

025:047 Om en frmling eller en inhysesman hos dig kommer till vlstnd,
        och en din broder rkar i armod hos honom och sljer sig t
        frmlingen som bor inhyses hos dig, eller eljest t ngon som
        tillhr en frmlingsslkt,
025:048 s skall han sedan, efter det att han har slt sig, kunna lsas
        ut; ngon av hans brder m lsa honom;
025:049 eller ock m hans farbroder eller hans farbroders son lsa
        honom, eller m ngon annan nra blodsfrvant av hans slkt lsa
        honom; eller om han kommer i tillflle drtill, m han sjlv
        lsa sig.
025:050 Drvid skall han, jmte den som har kpt honom, rkna efter,
        huru lng tid som har frflutit ifrn det r d han slde sig t
        honom till jubelret; och det pris fr vilket han sldes skall
        uppskattas efter rens antal; hans arbetstid hos honom skall
        berknas till samma vrde som en daglnares.
025:051 Om nnu mnga r ro kvar, skall han ssom lsen fr sig betala
        en motsvarande del av det penningbelopp som han kptes fr.
025:052 Om dremot allenast f r terst till jubelret, s skall han
        rkna efter detta, sig till godo, och betala lsen fr sig efter
        antalet av sina r.
025:053 Ssom en daglnare som r lejd fr r skall man behandla honom
        ingen m infr dina gon med hrdhet bruka sin makt ver honom.
025:054 Men om han icke bliver lst p ngot av de nmnda stten, s
        skall han p jubelret givas fri, han sjlv och hans barn med
        honom.
025:055 Ty Israels barn ro mina tjnare; de ro mina tjnare, som jag
        har frt ut ur Egyptens land.  Jag r HERREN, eder Gud.

026:001 I skolen icke gra eder ngra av gudar, ej heller uppresa t
        eder ngot belte eller ngon stod, eller uppstta i edert land
        stenar med inhuggna bilder, fr att tillbedja vid dem; ty jag r
        HERREN, eder Gud.
026:002 Mina sabbater skolen I hlla, och fr min helgedom skolen I hava
        fruktan.  Jag r HERREN.

026:003 Om I vandren efter mina stadgar och hllen mina bud och gren
        efter dem,
026:004 s skall jag giva eder regn i rtt tid, s att jorden giver sin
        grda och trden p marken bra sin frukt.
026:005 Och trsktiden skall hos eder rcka intill vinbrgningen, och
        vinbrgningen skall rcka intill sningstiden, och I skolen hava
        brd nog att ta och skolen bo trygga i edert land.
026:006 Och jag skall skaffa frid i landet, och I skolen f ro, och
        ingen skall frskrcka eder.  Jag skall gra slut p vilddjuren i
        landet, och intet svrd skall g fram genom edert land.
026:007 I skolen jaga edra fiender framfr eder, och de skola falla fr
        edra svrd.
026:008 Fem av eder skola jaga hundra framfr sig, och hundra av eder
        skola jaga tiotusen, och edra fiender skola falla fr edra
        svrd.
026:009 Och jag skall vnda mig till eder och gra eder fruktsamma och
        fr ka eder, och jag skall upprtthlla mitt frbund med eder.
026:010 Och gammal grda, som lnge har legat inne, skolen I hava att
        ta; I skolen ndgas skaffa den gamla undan fr den nya.
026:011 Och jag skall uppresa min boning mitt ibland eder, och min sjl
        skall icke frsm eder.
026:012 Jag skall vandra mitt ibland eder och vara eder Gud, och I
        skolen vara mitt folk.
026:013 Jag r HERREN, eder Gud, som frde eder ut ur Egyptens land, fr
        att I icke skullen vara trlar dr; och jag har brutit snder
        edert ok och ltit eder g med upprtt huvud.

026:014 Men om I icke hren mig och icke gren efter alla dessa bud,
026:015 om I frkasten mina stadgar, och om edra sjlar frsm mina
        rtter, s att I icke gren efter alla mina bud, utan bryten
        mitt frbund,
026:016 d skall ock jag handla p samma stt mot eder: jag skall
        hemska eder med frskrckliga olyckor, med trande sjukdom och
        feber, s att edra gon frsmkta och eder sjl frtvinar; och I
        skolen frgves s eder sd, ty edra fiender skola ta den.
026:017 Jag skall vnda mitt ansikte mot eder, och I skolen bliva slagna
        av edra fiender; och de som hata eder skola rda ver eder, och
        I skolen fly, om ock ingen frfljer eder.

026:018 Om I, detta oaktat, icke hren mig, s skall jag tukta eder
        sjufalt vrre fr edra synders skull.
026:019 Jag skall krossa eder stolta makt.  Jag skall lta eder himmel
        bliva ssom jrn och eder jord ssom koppar.
026:020 Och eder mda skall vara frspilld, ty eder jord skall icke giva
        sin grda, och trden i landet skola icke bra sin frukt.

026:021 Om I nd vandren mig emot och icke viljen hra mig, s skall
        jag sl eder sjufalt vrre, ssom edra synder frtjna.
026:022 Jag skall snda ver eder vilddjur, som skola dda edra barn och
        frdrva eder boskap och minska edert eget antal, s att edra
        vgar bliva de.

026:023 Om I, detta oaktat, icke lten varna eder av mig, utan vandren
        mig emot,
026:024 s skall ocks jag vandra eder emot och sl eder sjufalt fr
        edra synders skull.
026:025 Jag skall lta eder drabbas av ett hmndesvrd, som skall hmnas
        mitt frbund, och I skolen ndgas frsamla eder i stderna; men
        dr skall jag snda pest bland eder, och I skolen bliva givna i
        fiendehand.
026:026 Jag skall s frdrva edert livsuppehlle, att edert brd skall
        kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor, och edert brd skall
        lmnas ut efter vikt, och nr I ten, skolen I icke bliva mtta.

026:027 Om I, detta oaktat, icke hren mig, utan vandren mig emot,
026:028 s skall ocks jag i vrede vandra eder emot och tukta eder
        sjufalt fr edra synders skull.
026:029 I skolen ndgas ta edra sners ktt och ta edra dttrars ktt.
026:030 Jag skall delgga edra offerhjder och utrota edra solstoder;
        jag skall kasta edra dda kroppar p edra elndiga avgudars dda
        kroppar, ty min sjl skall frsm eder.
026:031 Och jag skall gra edra stder till ruiner och frda edra
        helgedomar, och jag skall icke mer med vlbehag knna lukten av
        edra offer.
026:032 Jag skall sjlv delgga landet, s att edra fiender, som bo
        dri, skola hpna drver.
026:033 Men eder skall jag frstr bland hedningarna, och jag skall
        frflja eder med draget svrd; s skall edert land bliva en
        demark, och edra stder skola bliva ruiner.

026:034 D skall landet f gottgrelse fr sina sabbater, d, under hela
        den tid det ligger de och I ren i edra fienders land.  Ja, d
        skall landet hlla sabbat och giva gottgrelse fr sina
        sabbater.
026:035 Hela den tid det ligger de skall det hlla sabbat och f den
        vila det icke fick p edra sabbater, d I bodden dri.
026:036 Och t dem som bliva kvar av eder skall jag giva frsagda
        hjrtan i deras fienders lnder, s att de jagas p flykten av
        ett prasslande lv som rres av vinden, och fly, ssom flydde de
        fr svrd, och falla, om ock ingen frfljer dem.
026:037 Och de skola stupa p varandra, likasom fr svrd, om ock ingen
        frfljer dem.  Ja, I skolen icke kunna hlla stnd mot edra
        fiender.
026:038 I skolen frgs bland hedningarna, och edra fienders land skall
        frtra eder.
026:039 Och de som bliva kvar av eder skola frsmkta i edra fienders
        land, genom sin egen missgrning, och frsmkta tillika genom
        sina fders missgrning, likasom dessa hava gjort.

026:040 Och de skola ndgas beknna den missgrning de sjlva hava
        begtt, och den deras fder hava begtt, genom att handla
        trolst mot mig, och huru de hava vandrat mig emot
026:041--varfr ocks jag mste vandra dem emot och fra dem bort i
        deras fienders land--ja, d skola deras oomskurna hjrtan
        ndgas dmjuka sig, d skola de f umglla sin missgrning.
026:042 Och d skall jag tnka p mitt frbund med Jakob, d skall jag
        ock tnka p mitt frbund med Isak och p mitt frbund med
        Abraham, och p landet skall jag tnka.
026:043 Ty landet mste bliva vergivet av dem och s f gottgrelse fr
        sina sabbater genom att bliva de nr folket r borta, och
        sjlva skola de f umglla sin missgrning, drfr, ja, drfr
        att de frkastade mina rtter, och drfr att deras sjlar
        frsmdde mina stadgar.
026:044 Men detta oaktat skall jag, medan de ro i sina fienders land,
        icke s frkasta eller frsm dem, att jag frgr dem och bryter
        mitt frbund med dem; ty jag r HERREN, deras Gud.
026:045 Nej, till fromma fr dem skall jag tnka p frbundet med
        frfderna, som jag frde ut ur Egyptens land, infr
        hedningarnas gon, p det att jag skulle vara deras Gud.  Jag r
        HERREN.

026:046 Dessa ro de stadgar och rtter och lagar som HERREN faststllde
        mellan sig och Israels barn, p Sinai berg genom Mose.

027:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
027:002 Tala till Israels barn och sg till dem:

        Om ngon skall fullgra ett lfte, ett sdant varvid du har att
        bestmma vrdet p personer som lovas t HERREN, s gller
        fljande:
027:003 Om vrdet skall bestmmas fr en man som r mellan tjugu och
        sextio r gammal, s skall du bestmma detta till femtio siklar
        silver, efter helgedomssikelns vikt.
027:004 Om frgan gller en kvinna, s skall du bestmma vrdet till
        trettio siklar.
027:005 Om frgan gller ngon som r mellan fem r och tjugu r gammal,
        s skall det vrde du bestmmer vara fr mankn tjugu siklar och
        fr kvinnkn tio siklar.
027:006 Om frgan gller ngon som r mellan en mnad och fem r gammal,
        s skall det vrde du bestmmer vara fr mankn fem siklar
        silver och fr kvinnkn tre siklar silver.
027:007 Om frgan gller ngon som r sextio r gammal eller drutver,
        s skall det vrde du bestmmer vara, om det r en man, femton
        siklar, men fr en kvinna skall det vara tio siklar.
027:008 r ngon i sdant armod att han icke kan betala det vrde du
        bestmmer, s skall han stllas fram infr prsten, och prsten
        skall d bestmma ett vrde fr honom; efter vad den som har
        gjort lftet kan anskaffa skall prsten bestmma vrdet fr
        honom.

027:009 Om frgan gller boskap, av de lag man fr bra fram ssom offer
        t HERREN, s skall allt sdant, nr man har givit det t
        HERREN, vara heligt;
027:010 man skall icke utvxla eller utbyta det, vare sig ett bttre mot
        ett smre eller ett smre mot ett bttre.  Om ngon likvl
        utbyter ett djur mot ett annat, s skall bde det frra och det
        som har blivit lmnat i utbyte vara heligt.
027:011 Men om frgan gller ngot slags orent djur, ett sdant som man
        icke fr bra fram ssom offer t HERREN, s skall djuret
        stllas fram infr prsten;
027:012 och prsten skall bestmma dess vrde, alltefter som det r
        bttre eller smre.  Ssom du--prsten--bestmmer det, s
        skall det vara.
027:013 Och om garen vill lsa djuret, s skall han till det vrde du
        har bestmt lgga femtedelen av vrdet.

027:014 Om ngon helgar sitt hus, fr att det skall vara helgat t
        HERREN, s skall prsten bestmma dess vrde, alltefter som det
        r bttre eller smre.  Ssom prsten bestmmer dess vrde, s
        skall det frbliva.
027:015 Och om den som har helgat sitt hus vill lsa det, s skall han
        till det vrde i penningar du har bestmt lgga femtedelen
        drav; d bliver det hans.

027:016 Om ngon helgar t HERREN ett stycke ker av sin arvsbesittning
        s skall du bestmma dess vrde efter utsdet drp: mot var
        homer utsdeskorn skola svara femtio siklar silver.
027:017 Om han helgar sin ker nda frn jubelret, s skall det
        frbliva vid det vrde du bestmmer.
027:018 Men om han helgar sin ker efter jubelret, d skall prsten t
        honom berkna penningvrdet efter antalet av de r som terst
        till nsta jubelr; och ett motsvarande avdrag skall gras p
        det vrde du frut har bestmt.
027:019 Och om den som har helgat kern vill lsa den, s skall han till
        det vrde i penningar du har bestmt lgga femtedelen drav; d
        frbliver den hans.
027:020 Om han icke lser kern, men sljer den t ngon annan, s fr
        kern sedan icke lsas,
027:021 utan nr kern frntrdes p jubelret, skall den vara helgad t
        HERREN, likasom en tillspillogiven ker; hans arvsbesittning
        tillfaller d prsten.

027:022 Om ngon helgar t HERREN en ker som han har kpt, en som icke
        hr till hans arvsbesittning,
027:023 s skall prsten t honom rkna ut beloppet av det bestmda
        vrdet intill jubelret; och han skall samma dag erlgga detta
        vrde, som du har bestmt; det skall vara helgat t HERREN.
027:024 Men p jubelret skall kern terg till den av vilken den har
        blivit kpt, och vilkens arvejord den r.
027:025 Och nr du bestmmer ngot vrde, skall det alltid bestmmas i
        helgedomssiklar, sikeln rknad till tjugu gera.

027:026 Men det som r frstftt ibland boskap, och som tillhr HERREN
        redan ssom frstftt, det skall ingen helga; vare sig det r
        ett djur av fkreaturen eller ett djur av smboskapen, tillhr
        det redan HERREN
027:027 Men om frgan gller ngot orent djur, s skall man lsa det
        efter det vrde du bestmmer och lgga femtedelen av vrdet
        drtill.  Om det icke lses, s skall det sljas efter det vrde
        du bestmmer.

027:028 Och om frgan gller ngot tillspillogivet, vad ngon har givit
        till spillo t HERREN av sin egendom, det m vara en mnniska
        eller ett boskapsdjur eller den ker som r hans arvsbesittning,
        s fr sdant varken sljas eller lsas; allt tillspillogivet r
        hgheligt och tillhr HERREN.
027:029 En mnniska som har blivit tillspillogiven fr aldrig lsas; en
        sdan mste ddas.

027:030 Och all tionde av jorden, vare sig av sden p jorden eller av
        trdens frukt, tillhr HERREN; den r helgad t HERREN.
027:031 Om ngon vill lsa ngot av sin tionde, s skall han lgga
        femtedelen av vrdet drtill.
027:032 Och vad betrffar tionde av fkreatur eller av smboskap, allt
        som gr under herdestaven, s skall av allt detta vart tionde
        djur vara helgat t HERREN;
027:033 man skall icke efterforska om det r bttre eller smre, och man
        fr icke utbyta det.  Om ngon likvl utbyter djuret, s skall
        bde detta och det som har blivit lmnat i utbyte vara heligt;
        det fr icke lsas.
027:034 Dessa ro de bud som HERREN p Sinai berg gav Israels barn genom
        Mose.



Fjrde Mosebok (Numeri)


001:001 Och HERREN talade till Mose i Sinais ken, i uppenbarelsetltet,
        p frsta dagen i andra mnaden av det andra ret efter deras
        uttg ur Egyptens land; han sade:
001:002 Rknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, efter
        deras slkter och efter deras familjer, vart namn rknat
        srskilt, allt mankn, var person fr sig;
001:003 alla stridbara mn i Israel, de mn som ro tjugu r gamla eller
        drutver, dem skolen I inmnstra efter deras hravdelningar, du
        och Aron.
001:004 I skolen drvid taga till eder en man av var stam, den som r
        huvudman fr sin stams familjer.
001:005 Och dessa ro namnen p de mn som skola bitrda eder: av Ruben:
        Elisur, Sedeurs son;
001:006 av Simeon: Selumiel, Surisaddais son;
001:007 av Juda: Naheson, Amminadabs son;
001:008 av Isaskar: Netanel, Suars son;
001:009 av Sebulon: Eliab, Helons son;
001:010 av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse:
        Gamliel, Pedasurs son;
001:011 av Benjamin: Abidan, Gideonis son;
001:012 av Dan: Ahieser, Ammisaddais son;
001:013 av Aser: Pagiel, Okrans son;
001:014 av Gad: Eljasaf, Deguels son;
001:015 av Naftali: Ahira, Enans son.
001:016 Dessa voro ombud fr menigheten, hvdingar fr sina
        fdernestammar, huvudmn fr Israels tter.

001:017 Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna mn;
001:018 och sedan de hade frsamlat hela menigheten p frsta dagen i
        andra mnaden, blev folket infrt i frteckningen efter sina
        slkter och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de
        som voro tjugu r gamla eller drutver, var person fr sig,
001:019 allt ssom HERREN hade bjudit Mose; och han mnstrade dem i
        Sinais ken.

001:020 Och avkomlingarna av Rubens, Israels frstfddes, sner,
        upptecknade efter sina slkter och efter sina familjer, vart
        namn rknat srskilt, var person fr sig, alla av mankn som
        voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:021 s mnga av Rubens stam som inmnstrades, utgjorde fyrtiosex
        tusen fem hundra.

001:022 Avkomlingarna av Simeons sner, upptecknade efter sina slkter
        och efter sina familjer, s mnga som inmnstrades, vart namn
        rknat srskilt, var person fr sig, alla av mankn som voro
        tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:023 s mnga av Simeons stam som inmnstrades, utgjorde femtionio
        tusen tre hundra.

001:024 Avkomlingarna av Gads sner, upptecknade efter sina slkter och
        efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
        tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:025 s mnga av Gads stam som inmnstrades, utgjorde fyrtiofem tusen
        sex hundra femtio.

001:026 Avkomlingarna av Judas sner, upptecknade efter sina slkter och
        efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
        tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:027 s mnga av Juda stam som inmnstrades, utgjorde sjuttiofyra
        tusen sex hundra.

001:028 Avkomlingarna av Isaskars sner, upptecknade efter sina slkter
        och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
        tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:029 s mnga av Isaskars stam son inmnstrades, utgjorde femtiofyra
        tusen fyra hundra.

001:030 Avkomlingarna av Sebulons sner upptecknade efter sina slkter
        och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
        tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:031 s mnga av Sebulons stam som inmnstrades, utgjorde femtiosju
        tusen fyra hundra.

001:032 Avkomlingarna av Josefs sner:

        Avkomlingarna av Efraims sner, upptecknade efter sina slkter
        och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
        tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:033 s mnga av Efraims stam som inmnstrades; utgjorde fyrtio tusen
        fem hundra.

001:034 Avkomlingarna av Manasses sner, upptecknade efter sina slkter
        och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
        tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:035 s mnga av Manasse stam som inmnstrades, utgjorde trettiotv
        tusen tv hundra.

001:036 Avkomlingarna av Benjamins sner, upptecknade efter sina slkter
        och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
        tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:037 s mnga av Benjamins stam som inmnstrades, utgjorde trettiofem
        tusen fyra hundra.

001:038 Avkomlingarna av Dans sner, upptecknade efter sina slkter och
        efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
        tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:039 s mnga av Dans stam som inmnstrades, utgjorde sextiotv tusen
        sju hundra.

001:040 Avkomlingarna av Asers sner, upptecknade efter sina slkter och
        efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
        tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:041 s mnga av Asers stam som inmnstrades, utgjorde fyrtioett
        tusen fem hundra.

001:042 Avkomlingarna av Naftalis sner, upptecknade efter sina slkter
        och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
        tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
001:043 s mnga av Naftali stam som inmnstrades, utgjorde femtiotre
        tusen fyra hundra.

001:044 Dessa voro de inmnstrade, de som blevo inmnstrade av Mose och
        Aron och Israels hvdingar, tolv mn, som fretrdde var och en
        sin stamfamilj.
001:045 Och alla de av Israels barn som inmnstrades, efter deras
        familjer, de som voro tjugu r gamla eller drutver, alla
        stridbara mn i Israel,
001:046 alla dessa inmnstrade utgjorde sex hundra tre tusen fem hundra
        femtio.
001:047 Men leviterna i sin fdernestam blevo icke inmnstrade med de
        vriga.

001:048 Ty HERREN talade till Mose och sade:
001:049 Levi stam allenast skall du icke inmnstra, och du skall icke
        rkna antalet av dem med de vriga israeliterna;
001:050 utan du skall frordna leviterna att frest vittnesbrdets
        tabernakel med alla dess redskap och alla dess tillbehr.  De
        skola bra tabernaklet och alla dess redskap och gra tjnst
        drvid; och runt omkring tabernaklet skola de hava sitt lger.
001:051 Nr tabernaklet skall bryta upp, skola leviterna nedtaga det,
        och nr tabernaklet skall sls upp, skola leviterna uppstta
        det; men om ngon frmmande kommer drvid, skall han ddas.
001:052 De vriga israeliterna skola lgra sig var och en i sitt lger,
        och var och en under sitt baner, efter sina hravdelningar;
001:053 men leviterna skola lgra sig runt omkring vittnesbrdets
        tabernakel, fr att icke frtrnelse m komma ver Israels barns
        menighet; och leviterna skola iakttaga vad som r att iakttaga
        vid vittnesbrdets tabernakel.

001:054 Och Israels barn gjorde s; de gjorde i alla stycken ssom
        HERREN hade bjudit Mose.

002:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
002:002 Israels barn skola lgra sig var och en under sitt baner, vid de
        flttecken som hra till deras srskilda familjer; runt omkring
        uppenbarelsetltet skola de lgra sig s, att de hava det
        framfr sig.

002:003 P framsidan, sterut, skall Juda lgra sig under sitt baner,
        efter sina hravdelningar: Juda barns hvding Naheson,
        Amminadabs son
002:004 med de inmnstrade som utgra hans hr, sjuttiofyra tusen sex
        hundra man.
002:005 Bredvid honom skall Isaskars stam lgra sig: Isaskars barns
        hvding Netanel, Suars son,
002:006 med de inmnstrade som utgra hans hr, femtiofyra tusen fyra
        hundra man.
002:007 Drnst Sebulons stam: Sebulons barns hvding Eliab, Helons son,
002:008 med de inmnstrade som utgra hans hr, femtiosju tusen fyra
        hundra man.
002:009 De inmnstrade som tillhra Juda lger utgra allts tillsammans
        ett hundra ttiosex tusen fyra hundra man, delade i sina
        hravdelningar.  De skola vid uppbrott tga frmst.

002:010 Ruben skall lgra sig under sitt baner sderut, efter sina
        hravdelningar: Rubens barns hvding Elisur, Sedeurs son,
002:011 med de inmnstrade som utgra hans hr, fyrtiosex tusen fem
        hundra man.
002:012 Bredvid honom skall Simeons stam lgra sig: Simeons barns
        hvding Selumiel, Surisaddais son,
002:013 med de inmnstrade som utgra hans hr, femtionio tusen tre
        hundra man.
002:014 Drnst Gads stam: Gads barns hvding Eljasaf, Reguels son
002:015 med de inmnstrade som utgra hans hr, fyrtiofem tusen sex
        hundra femtio man.
002:016 De inmnstrade som tillhra Rubens lger utgra allts
        tillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man,
        delade i sina hravdelningar.  Och de skola vid uppbrott tga i
        andra rummet.

002:017 Sedan skall uppenbarelsetltet med leviternas lger hava sin
        plats i tget, mitt emellan de vriga lgren.  I den ordning de
        lgra sig skola de ock tga, var och en p sin plats, under sina
        baner.

002:018 Efraim skall lgra sig under sitt baner vsterut, efter sina
        hravdelningar: Efraims barns hvding Elisama, Ammihuds son,
002:019 med de inmnstrade som utgra hans hr, fyrtio tusen fem hundra
        man.
002:020 Bredvid honom skall Manasse stam lgra sig: Manasse barns
        hvding Gamliel, Pedasurs son,
002:021 med de inmnstrade som utgra hans hr, trettiotv tusen tv
        hundra man.
002:022 Drnst Benjamins stam: Benjamins barns hvding Abidan, Gideonis
        son,
002:023 med de inmnstrade som utgra hans hr, trettiofem tusen fyra
        hundra man.
002:024 De inmnstrade som tillhra Efraims lger utgra allts
        tillsammans ett hundra tta tusen ett hundra man, delade i sina
        hravdelningar.  Och de skola vid uppbrott tga i tredje rummet.

002:025 Dan skall lgra sig under sitt baner norrut, efter sina
        hravdelningar: Dans barns hvding Ahieser, Ammisaddais son,
002:026 med de inmnstrade som utgra hans hr, sextiotv tusen sju
        hundra man.
002:027 Bredvid honom skall Asers stam lgra sig: Asers barns hvding
        Pagiel, Okrans son,
002:028 med de inmnstrade som utgra hans har, fyrtioett tusen fem
        hundra man.
002:029 Drnst Naftali stam: Naftali barns hvding Ahira, Enans son,
002:030 med de inmnstrade som utgra hans hr, femtiotre tusen fyra
        hundra man.
002:031 De inmnstrade som tillhra Dans lger utgra allts tillsammans
        ett hundra femtiosju tusen sex hundra man.  De skola vid uppbrott
        tga sist, under sina baner.

002:032 Dessa voro, efter sina familjer, de av Israels barn som
        inmnstrades.  De som inmnstrades i lgren, efter sina
        hravdelningar, utgjorde tillsammans sex hundra tre tusen fem
        hundra femtio man.
002:033 Men leviterna blevo icke inmnstrade med de vriga israeliterna,
        ty s hade HERREN: bjudit Mose.

002:034 Och Israels barn gjorde s; alldeles s, som HERREN hade bjudit
        Mose, lgrade de sig under sina baner, och s tgade de ock, var
        och en i sin slkt, efter sin familj.

003:001 Detta r berttelsen om Arons och Moses slkt, vid den tid d
        HERREN talade med Mose p Sinai berg.
003:002 Dessa ro namnen p Arons sner: Nadab, den frstfdde, och
        Abihu, Eleasar och Itamar.
003:003 Dessa voro namnen p Arons sner, de smorda prsterna, som hade
        mottagit handfyllning till att vara prster.
003:004 Men Nadab och Abihu fllo dda ned infr HERRENS ansikte, nr de
        framburo frmmande eld infr HERRENS ansikte i Sinais ken; och
        de hade inga sner.  Sedan voro Eleasar och Itamar prster under
        sin fader Aron.

003:005 Och HERREN talade till Mose och sade:
003:006 Levi stam skall du lta f tilltrde hit; du skall lta dem st
        infr prsten Aron fr att betjna honom.
003:007 De skola iakttaga vad han har att iakttaga, och vad hela
        menigheten har att iakttaga, infr uppenbarelsetltet, i det att
        de frrtta tjnsten vid tabernaklet.
003:008 Och de skola hava vrden om alla uppenbarelsetltets tillbehr,
        och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de
        frrtta tjnsten vid tabernaklet.
003:009 Allts skall du giva leviterna t Aron och hans sner; de skola
        vara honom givna ssom gva av Israels barn.
003:010 Men Aron och hans sner skall du anbefalla att iakttaga vad som
        hr till deras prstmbete.  Om ngon frmmande kommer drvid,
        skall han ddas.
003:011 Och HERREN talade till Mose och sade:
003:012 Se, jag har sjlv bland Israels barn uttagit leviterna i stllet
        fr allt frstftt bland Israels barn, allt som ppnar
        moderlivet, s att leviterna skola tillhra mig.
003:013 Ty mig tillhr allt frstftt; p den dag d jag slog allt
        frstftt i Egyptens land helgade jag t mig allt frstftt i
        Israel, svl mnniskor som boskap.  Mig skola de tillhra.  Jag
        r HERREN.

003:014 Och HERREN talade till Mose i Sinais ken och sade:
003:015 Mnstra Levi barn, efter deras familjer och efter deras slkter;
        alla av mankn som ro en mnad gamla eller drutver skall du
        inmnstra.
003:016 och Mose inmnstrade dem efter HERRENS befallning, ssom honom
        hade blivit bjudet.
003:017 Och dessa voro Levis sner, efter deras namn: Gerson, Kehat och
        Merari.
003:018 Och dessa voro namnen p Gersons sner, efter deras slkter:
        Libni och Simei.
003:019 Och Kehats sner efter sina slkter voro Amram och Jishar,
        Hebron och Ussiel.
003:020 Och Meraris sner efter sina slkter voro Maheli och Musi.  Dessa
        voro leviternas slkter, efter deras familjer.

003:021 Frn Gerson hrstammade libniternas slkt och simeiternas slkt;
        dessa voro gersoniternas slkter.
003:022 De av dem som inmnstrades, i det att man rknade alla dem av
        mankn som voro en mnad gamla eller drutver dessa inmnstrade
        utgjorde sju tusen fem hundra.
003:023 Gersoniternas slkter hade sitt lger bakom tabernaklet,
        vsterut.
003:024 Och hvding fr gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son.
003:025 Och Gersons barn skulle vid uppenbarelsetltet hava vrden om
        sjlva tabernaklet och dess tckelse, om dess verdrag och om
        frhnget fr ingngen till uppenbarelsetltet,
003:026 vidare om frgrdens omhngen och om frhnget fr ingngen till
        frgrden, som omgav tabernaklet och altaret, s ock om dess
        streck--vad arbete nu kunde frekomma drvid.

003:027 Frn Kehat hrstammade amramiternas slkt, jishariternas slkt
        hebroniternas slkt och ussieliternas slkt; dessa voro
        kehatiternas slkter.
003:028 Nr man rknade alla dem av mankn som voro en mnad gamla eller
        drutver, utgjorde de tta tusen sex hundra; dessa voro de som
        skulle hava vrden om de heliga fremlen.
003:029 Kehats barns slkter hade sitt lger vid sidan av tabernaklet,
        sderut.
003:030 Och hvding fr de kehatitiska slkternas stamfamilj; var
        Elisafan, Ussiels son.
003:031 De skulle hava vrden om arken, bordet, ljusstaken, altarna och
        de tillbehr till de heliga fremlen, som begagnades vid
        gudstjnsten, s ock om frhnget och om allt arbete drvid.
003:032 Men verhvding ver alla leviterna var Eleasar, prsten Arons
        son; han var frman fr dem som skulle hava vrden om de heliga
        fremlen.

003:033 Frn Merari hrstammade maheliternas slkt och musiternas slkt;
        dessa voro merariternas slkter.
003:034 Och de av dem som inmnstrades, i det att man rknade alla dem
        av mankn som voro en mnad gamla eller drutver, utgjorde sex
        tusen tv hundra.
003:035 Och hvding fr de meraritiska slkternas stamfamilj var Suriel,
        Abihails son.  De hade sitt lger vid sidan av tabernaklet,
        norrut.
003:036 Och Meraris barn fingo till liggande att hava vrden om
        brderna till tabernaklet, om dess tvrstnger, stolpar och
        fotstycken och om alla dess tillbehr och om allt arbete drvid,
003:037 s ock om stolparna till frgrden runt omkring med deras
        fotstycken, deras pluggar och streck.

003:038 Men mitt fr tabernaklet, p framsidan, mitt fr
        uppenbarelsetltet, sterut, hade Mose och Aron och hans sner
        sitt lger; dessa skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid
        helgedomen, vad Israels barn hade att iakttaga; men om ngon
        frmmande kom drvid, skulle han ddas.

003:039 De inmnstrade av leviterna som Mose och Aron inmnstrade efter
        deras slkter, enligt HERRENS befallning, alla av mankn som
        voro en mnad gamla eller drutver, utgjorde tillsammans
        tjugutv tusen.

003:040 Och HERREN sade till Mose: Mnstra allt frstftt av mankn
        bland Israels barn, alla som ro en mnad gamla eller drutver,
        och rkna antalet av deras namn.
003:041 Och tag ut t mig--ty jag r HERREN--leviterna i stllet fr
        allt frstftt bland Israels barn, s ock leviternas boskap i
        stllet fr allt frstftt bland Israels barns boskap.

003:042 Och Mose mnstrade allt frstftt bland Israels barn, ssom
        HERREN hade bjudit honom.
003:043 Och de frstfdde av mankn, vart namn rknat srskilt, de som
        voro en mnad gamla eller drutver, utgjorde, s mnga som
        inmnstrades, tillsammans tjugutv tusen tv hundra sjuttiotre.

003:044 Och HERREN talade till Mose och sade:
003:045 Du skall uttaga leviterna i stllet fr allt frstftt bland
        Israels barn, s ock leviternas boskap i stllet fr dessas
        boskap; s att leviterna skola tillhra mig.  Jag r HERREN.
003:046 Men till lsen fr de tv hundra sjuttiotre personer med vilka
        antalet av Israels barns frstfdde verstiger leviternas antal,
003:047 skall du taga fem siklar fr var person; du skall taga upp dessa
        efter helgedomssikelns vikt, sikeln rknad till tjugu gera.
003:048 Och du skall giva penningarna t Aron och hans sner ssom lsen
        fr de vertaliga bland folket.

003:049 Och Mose tog lsesumman av dem som voro vertaliga, nr man
        rknade dem som voro lsta genom leviterna.
003:050 Av Israels barns frstfdde tog han penningarna, ett tusen tre
        hundra sextiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt.
003:051 Och Mose gav lsesumman t Aron och hans sner, efter HERRENS
        befallning, ssom HERREN hade bjudit Mose.

004:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
004:002 Rknen bland Levi barn antalet av Kehats barn, efter deras
        slkter och efter deras familjer,
004:003 dem som ro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
        r, alla tjnstbara mn som kunna frrtta sysslor vid
        uppenbarelsetltet.
004:004 Och detta skall vara Kehats barns tjnstgring vid
        uppenbarelsetltet: de skola hava hand om de hgheliga
        fremlen.
004:005 Nr lgret skall bryta upp, skola Aron och hans sner g in och
        taga ned den frlt som hnger framfr arken och med den
        vertcka vittnesbrdets ark;
004:006 drver skola de lgga ett verdrag av tahasskinn och ver detta
        ytterligare breda ett klde, helt och hllet mrkbltt; sedan
        skola de stta in stngerna.
004:007 Och ver skdebrdsbordet skola de breda ett mrkbltt klde och
        stlla drp faten, sklarna och bgarna, vensom kannorna till
        drickoffren; det bestndiga brdet skall ock lggas drp.
004:008 Hrver skola de breda ett rosenrtt klde och betcka detta med
        ett verdrag av tahasskinn; sedan skola de stta in stngerna.
004:009 Och de skola taga ett mrkbltt klde och drmed vertcka
        ljusstaken och dess lampor, lamptnger och brickor, s ock alla
        tillhrande oljekrl som begagnas under tjnstgringen drvid;
004:010 och de skola lgga den med alla dess tillbehr i ett verdrag av
        tahasskinn och sedan lgga alltsammans p en br.
004:011 ver det gyllene altaret skola de likaledes breda ett mrkbltt
        klde och betcka detta med ett verdrag av tahasskinn, sedan
        skola de stta in stngerna.
004:012 Och de skola taga alla gudstjnstredskap, som begagnas vid
        tjnstgringen i helgedomen, och lgga dem i ett mrkbltt klde
        och betcka dem med ett verdrag av tahasskinn, och sedan lgga
        dem p en br.
004:013 Och de skola taga bort askan frn altaret och breda ver det ett
        purpurrtt klde
004:014 och lgga drp alla tillbehr som begagnas under tjnstgringen
        drvid, fyrfaten, gafflarna, skovlarna och sklarna, korteligen,
        altarets alla tillbehr; och drver skola de breda ett verdrag
        av tahasskinn och s stta in stngerna.

004:015 Sedan nu Aron och hans sner, nr lgret skall bryta upp, s
        hava vertckt de heliga fremlen och alla tillbehr till dessa
        heliga freml, skola drefter Kehats barn komma fr att bra;
        men de m icke rra vid de heliga fremlen, ty d skola de
        d.  Detta r vad Kehats barn hava att bra av det som hr till
        uppenbarelsetltet.

004:016 Och Eleasars, prsten Arons sons liggande skall vara att hava
        vrden om oljan till ljusstaken, om den vlluktande rkelsen, om
        det dagliga spisoffret och om smrjelseoljan; hans liggande
        skall vara att hava vrden om hela tabernaklet och om allt vad
        dri r, de heliga fremlen och deras tillbehr.

004:017 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
004:018 Lten icke kehatiternas slktgren utrotas ur leviternas stam.
004:019 Utan gren p fljande stt med dem, fr att de m leva och icke
        d, nr de nalkas de hgheliga fremlen: Aron och hans sner
        skola g in och anvisa var och en av dem vad han har att gra
        eller bra
004:020 men sjlva m de icke g in och se de heliga fremlen, icke ens
        ett gonblick, ty d skola de d.

004:021 Och HERREN talade till Mose och sade:
004:022 Rkna ock antalet av Gersons barn, efter deras familjer och
        efter deras slkter.
004:023 Dem som ro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
        r, skall du inmnstra, alla tjnstbara mn som kunna frrtta
        arbete vid uppenbarelsetltet.
004:024 Detta skall vara gersoniternas slkters tjnstgring, vad de
        hava att gra och vad de hava att bra:
004:025 de skola bra de tygvder av vilka tabernaklet bildas,
        uppenbarelsetltets tckelse, dess verdrag och det verdrag av
        tahasskinn som ligger ovanp detta, frhnget fr ingngen till
        uppenbarelsetltet,
004:026 vidare omhngena till frgrden, frhnget fr porten till
        frgrden, som omgiver tabernaklet och altaret, s ock
        tillhrande streck och alla redskap till arbetet drvid; och
        allt som hrvid r att gra skola de frrtta.
004:027 P det stt Aron och hans sner bestmma skall Gersons barns
        hela tjnstgring frsigg, i frga om allt vad de hava att bra
        och gra; och I skolen verlmna i deras vrd allt vad de hava
        att bra.
004:028 Detta r den tjnstgring som Gersons barns slkter skola hava
        vid uppenbarelsetltet; och vad de hava att iakttaga skola de
        utfra under ledning av Itamar, prsten Arons son

004:029 Meraris barn skall du inmnstra, efter deras slkter och efter
        deras familjer.
004:030 Dem som ro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
        r, skall du inmnstra, alla tjnstbara mn som kunna frrtta
        arbete vid uppenbarelsetltet.
004:031 Och detta r vad som skall ligga dem att bra, allt vad som hr
        till deras tjnstgring vid uppenbarelsetltet: brderna till
        tabernaklet, dess tvrstnger, stolpar och fotstycken,
004:032 s ock stolparna till frgrden runt omkring med deras
        fotstycken, pluggar och streck, korteligen, alla deras tillbehr
        och allt som hr till arbetet drvid; och I skolen lmna dem
        uppgift p de srskilda freml som det ligger dem att bra.
004:033 Detta skall vara de meraritiska slkternas tjnstgring, allt
        vad som hr till deras tjnstgring vid uppenbarelsetltet; och
        det skall utfras under ledning av Itamar, prsten Arons son.

004:034 Och Mose och Aron och menighetens hvdingar inmnstrade Kehats
        barn, efter deras slkter och efter deras familjer,
004:035 dem som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
        r alla tjnstbara mn som kunde gra arbete vid
        uppenbarelsetltet.
004:036 Och de av dem som inmnstrades, efter deras slkter, utgjorde
        tv tusen sju hundra femtio.
004:037 S mnga voro de av kehatiternas slkter som inmnstrades,
        summan av dem som skulle gra tjnst vid uppenbarelsetltet, de
        som Mose och Aron inmnstrade, efter HERRENS befallning genom
        Mose.

004:038 Och de av Gersons barn som inmnstrades, efter deras slkter och
        efter deras familjer,
004:039 de som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
        r, alla tjnstbara mn som kunde gra arbete vid
        uppenbarelsetltet,
004:040 dessa som inmnstrades efter sina slkter och efter sina
        familjer utgjorde tv tusen sex hundra trettio.
004:041 S mnga voro de av Gersons barns slkter som inmnstrades,
        summan av dem som skulle gra tjnst vid uppenbarelsetltet, de
        som Mose och Aron inmnstrade, efter HERRENS befallning.

004:042 Och de av Meraris barns slkter som inmnstrades, efter deras
        slkter och efter deras familjer,
004:043 de som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
        r, alla tjnstbara mn som kunde gra arbete vid
        uppenbarelsetltet,
004:044 dessa som inmnstrades efter sina slkter utgjorde tre tusen tv
        hundra.
004:045 S mnga voro de av Meraris barns slkter som inmnstrades, de
        som Mose och Aron inmnstrade efter HERRENS befallning genom
        Mose.

004:046 De av leviterna som Mose och Aron och Israels hvdingar
        inmnstrade, efter deras slkter och efter deras familjer,
004:047 de som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
        r, alla som kunde frrtta ngot tjnstgringsarbete eller
        ngot brarearbete vid uppenbarelsetltet,
004:048 dessa som inmnstrades utgjorde tillsammans tta tusen fem
        hundra ttio.
004:049 Efter HERRENS befallning blevo de inmnstrade genom Mose, var
        och en till det som han hade att gra eller bra, och var och en
        fick det liggande som HERREN hade bjudit Mose.

005:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:002 Bjud Israels barn att de skaffa bort ur lgret var och en som r
        spetlsk eller har flytning och var och en som har blivit oren
        genom ngon dd.
005:003 En sdan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till
        ngot stlle utanfr lgret skolen I skicka honom, fr att han
        icke m orena deras lger; jag har ju min boning mitt ibland
        dem.

005:004 Och Israels barn gjorde s; de skickade dem till ett stlle
        utanfr lgret; ssom HERREN hade tillsagt Mose, s gjorde
        Israels barn.

005:005 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:006 Tala till Israels barn: Om ngon, vare sig man eller kvinna,
        begr ngon synd--vad det nu m vara, vari en mnniska kan
        frsynda sig--i det han gr sig skyldig till en orttrdighet
        mot HERREN, och denna person allts drager sig skuld,
005:007 s skall han beknna den synd han har begtt, och erstta det
        han har frbrutit sig p till dess fulla belopp och lgga
        femtedelen av vrdet drtill; och detta skall han giva t den
        som han har frbrutit sig emot.
005:008 Men om denne icke har efterlmnat ngon brdeman, t vilken
        ersttning kan givas fr det han har frbrutit sig p, d skall
        ersttningen fr detta givas t HERREN och tillhra prsten,
        utom frsoningsvduren, med vilken frsoning bringas fr den
        skyldige.
005:009 Och alla heliga gvor som Israels barn giva ssom en grd,
        vilken de bra fram till prsten, skola tillhra denne;
005:010 honom skola allas heliga gvor tillhra; vad ngon giver t
        prsten skall tillhra denne.

005:011 Och HERREN talade till Mose och sade:
005:012 Tala till Israels barn och sg till dem: Om en hustru har svikit
        sin man och varit honom otrogen,
005:013 i det att ngon annan har legat hos henne och beblandat sig med
        henne, utan att hennes man har ftt veta drav, och utan att hon
        har blivit rjd, fastn hon verkligen har ltit sknda sig; om
        allts intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit
        gripen p bar grning,
005:014 men misstankens ande likvl kommer ver honom, s att han fr
        misstanke mot sin hustru, och det verkligen r s, att hon har
        ltit sknda sig; eller om misstankens ande kommer ver honom,
        s att han fr misstanke mot sin hustru, och detta fastn hon
        icke har ltit sknda sig:
005:015 s skall mannen fra sin hustru till prsten och ssom offer fr
        henne bra fram en tiondedels efa kornmjl, men ingen olja skall
        han gjuta drp och ingen rkelse lgga drp, ty det r ett
        misstankeoffer, ett minnelseoffer, som bringar en missgrning i
        minnelse.
005:016 Och prsten skall fra henne fram och stlla henne infr HERRENS
        ansikte.
005:017 Och prsten skall taga heligt vatten i ett lerkrl, och sedan
        skall prsten taga ngot av stoftet p tabernaklets golv och
        lgga i vattnet.
005:018 Och prsten skall stlla kvinnan fram infr HERRENS ansikte och
        lsa upp kvinnans hr och lgga p hennes hnder
        minnelseoffret, det r misstankeoffret; men prsten sjlv skall
        hlla i sin hand det frbannelsebringande olycksvattnet.
005:019 Drefter skall prsten besvrja kvinnan och sga till henne: Om
        ingen har lgrat dig och du icke har svikit din man genom att
        lta sknda dig, s m detta frbannelsebringande olycksvatten
        icke skada dig.
005:020 Men om du har svikit din man och ltit sknda dig, i det att
        ngon annan n din man har beblandat sig med dig
005:021 (prsten besvrjer nu kvinnan med frbannelsens ed, i det han
        sger till kvinnan:) D m HERREN gra dig till ett exempel som
        man nmner, nr man frbannar och svr bland ditt folk; HERREN
        m d lta din lnd frvissna och din buk svlla upp;
005:022 ja, nr du har ftt detta frbannelsebringande vatten in i ditt
        liv, d m det komma din buk att svlla upp och din lnd att
        frvissna.  Och kvinnan skall sga: Amen, amen.
005:023 Sedan skall prsten skriva upp dessa frbannelser p ett blad
        och drefter avtv dem i olycksvattnet
005:024 och giva kvinnan det frbannelsebringande olycksvattnet att
        dricka, fr att detta frbannelsebringande vatten m bliva henne
        till olycka, nr hon har ftt det i sig.
005:025 Och prsten skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och
        vifta detta offer infr HERRENS ansikte och bra det fram till
        altaret.
005:026 Och prsten skall av offret taga en handfull, det som utgr
        sjlva altaroffret, och frbrnna det p altaret; drefter skall
        han giva kvinnan vattnet att dricka.
005:027 Och nr han s har givit henne vattnet att dricka, d skall
        detta ske: om hon har ltit sknda sig och varit sin man
        otrogen, s skall det frbannelsebringande vattnet, nr hon har
        ftt det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk
        svller upp och hennes lnd frvissnar; och kvinnan skall bliva
        ett exempel som man nmner, nr man frbannar bland hennes folk.
005:028 Men om kvinnan icke har ltit sknda sig, utan r ren, d skall
        hon frbliva oskadd och kunna undf livsfrukt.

005:029 Detta r misstankelagen, om huru frfaras skall, nr en kvinna
        har svikit sin man och ltit sknda sig,
005:030 eller nr eljest misstankens ande kommer ver en man, s att han
        misstnker sin hustru; han skall d stlla hustrun fram infr
        HERRENS ansikte, och prsten skall med henne gra allt vad denna
        lag stadgar.
005:031 S skall mannen vara fri ifrn missgrning, men hustrun kommer
        att bra p missgrning.

006:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
006:002 Tala till Israels barn och sg till dem:

        Om ngon, vare sig man eller kvinna, har att fullgra ett
        nasirlfte, ett lfte att vara HERRENS nasir,
006:003 s skall han avhlla sig frn vin och starka drycker; han skall
        icke dricka ngon syrad dryck av vin eller ngon annan syrad
        stark dryck; intet slags druvsaft skall han dricka, ej heller
        skall han ta druvor, vare sig friska eller torra.
006:004 S lnge hans nasirtid varar, skall han icke ta ngot som
        kommer av vintrdet, icke ens dess kartar eller spda skott.
006:005 S lnge hans nasirlfte varar, skall ingen rakkniv komma p
        hans huvud; till dess att den tid r ute, under vilken han skall
        vara HERRENS nasir, skall han vara helig och lte hret vxa
        lngt p sitt huvud.
006:006 S lnge han r HERRENS nasir, skall han icke nalkas ngon dd.
006:007 Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sin
        syster fr han draga sig orenhet, om de d ty han br p sitt
        huvud tecknet till att han r sin Guds nasir;
006:008 s lnge hans nasirtid varar, r han helgad t HERREN.
006:009 Men om ngon ofrtnkt och pltsligt dr i hans nrhet, och
        drmed orenar hans huvud, p vilket han br nasirtecknet, s
        skall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall raka
        det p sjunde dagen.
006:010 Och p ttonde dagen skall han bra fram till prsten tv
        turturduvor eller tv unga duvor, till uppenbarelsetltets
        ingng.
006:011 Och prsten skall offra en till syndoffer och en till brnnoffer
        och bringa frsoning fr honom, till rening frn den synd han
        har dragit ver sig genom den dde; sedan skall han samma dag
        ter helga sitt huvud;
006:012 han skall inviga sig till nasir t HERREN fr lika lng tid som
        han frut hade lovat.  Och han skall fra fram ett rsgammalt
        lamm till skuldoffer.  Den frra lftestiden skall vara ogill,
        drfr att hans nasirat blev orenat.

006:013 Och detta r lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid r ute
        skall han fras fram till uppenbarelsetltets ingng;
006:014 och han skall ssom sitt offer t HERREN frambra ett rsgammalt
        felfritt lamm av hankn till brnnoffer och ett rsgammalt
        felfritt lamm av honkn till syndoffer och en felfri vdur till
        tackoffer,
006:015 drjmte en korg med osyrat brd, kakor av fint mjl, begjutna
        med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, s ock
        tillhrande spis offer och drickoffer.
006:016 Och prsten skall bra fram detta infr HERRENS ansikte och
        offra hans syndoffer och hans brnnoffer.
006:017 Och vduren skall han offra till tackoffer t HERREN, jmte
        korgen med de osyrade brden; prsten skall ock offra
        tillhrande spisoffer och drickoffer.
006:018 Och nasiren skall vid ingngen till uppenbarelsetltet raka sitt
        huvud, p vilket han br nasirtecknet, och taga sitt huvudhr,
        sitt nasirtecken, och lgga det p elden som brinner under
        tackoffret.
006:019 Och prsten skall taga den kokta vdursbogen, och drjmte ur
        korgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och lgga detta p
        nasirens hnder, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet.
006:020 Och prsten skall vifta detta ssom ett viftoffer infr HERRENS
        ansikte; det skall vara helgat t prsten, jmte
        viftoffersbringan och offergrdslret.  Sedan fr nasiren ter
        dricka vin.

006:021 Detta r lagen om den som har avlagt ett nasirlfte, och om vad
        han p grund av nasirlftet skall offra t HERREN, frutom vad
        han eljest kan anskaffa; efter innehllet i det lfte han har
        avlagt skall han gra, enligt lagen om hans nasirat.

006:022 Och HERREN talade till Mose och sade:
006:023 Tala till Aron och hans sner och sg: Nr I vlsignen Israels
        barn, skolen I sga s till dem:
006:024 HERREN vlsigne dig och bevare dig.
006:025 HERREN lte sitt ansikte lysa ver dig och vare dig ndig.
006:026 HERREN vnde sitt ansikte till dig och give dig frid.

006:027 S skola de lgga mitt namn p Israels barn, och jag skall d
        vlsigna dem.

007:001 D nu Mose hade satt upp tabernaklet och smort och helgat det,
        med alla dess tillbehr, och hade satt upp altaret med alla dess
        tillbehr, och smort och helgat detta,
007:002 framburos offergvor av Israels hvdingar, huvudmnnen fr
        stamfamiljerna, det r stamhvdingarna, som stodo i spetsen fr
        de inmnstrade.
007:003 De frde fram ssom sin offergva infr HERRENS ansikte sex
        vertckta vagnar och tolv oxar: tv hvdingar tillhopa en vagn
        och var hvding en oxe; dessa frde de fram infr tabernaklet.
007:004 Och HERREN sade till Mose:
007:005 Tag emot detta av dem fr att bruka det till
        uppenbarelsetltets tjnst; och lmna det t leviterna,
        alltefter beskaffenheten av vars och ens tjnst.
007:006 Och Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem t leviterna.
007:007 Tv vagnar och fyra oxar gav han t Gersons barn, efter
        beskaffenheten av deras tjnst;
007:008 fyra vagnar och tta oxar gav han t Meraris barn, efter
        beskaffenheten av den tjnst de frrttade under ledning av
        Itamar, prsten Arons son;
007:009 men t Kehats barn gav han icke ngot, ty dem lg att hava hand
        om de heliga fremlen, och dessa skulle bras p axlarna.

007:010 Och hvdingarna frde fram sknker till altarets invigning, nr
        det smordes; hvdingarna frde fram dessa sina offergvor infr
        altaret.
007:011 Och HERREN sade till Mose: Lt hvdingarna, en i snder, var
        och en p sin dag, fra fram sina offergvor till altarets
        invigning.

007:012 Och den som p frsta dagen frde fram sin offergva var
        Naheson, Amminadabs son, av Juda stam
007:013 Hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
        vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
        helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
        olja, till spisoffer,
007:014 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:015 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
        brnnoffer
007:016 och en bock till syndoffer,
007:017 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
        rsgamla lamm.  Detta var Nahesons, Amminadabs sons, offergva.

007:018 P andra dagen frde Netanel, Suars son, hvdingen fr Isaskar,
        fram sin gva;
007:019 han framfrde ssom sin offergva ett silverfat, ett hundra
        trettio siklar i vikt, och en silverskl om sjuttio siklar,
        efter helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet
        med olja, till spisoffer,
007:020 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:021 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
        brnnoffer
007:022 och en bock till syndoffer,
007:023 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
        rsgamla lamm.  Detta var Netanels, Suars sons, offergva.

007:024 P tredje dagen kom hvdingen fr Sebulons barn, Eliab, Helons
        son;
007:025 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
        vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
        helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
        olja, till spisoffer
007:026 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:027 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
        brnnoffer
007:028 och en bock till syndoffer,
007:029 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
        rsgamla lamm.  Detta var Eliabs, Helons sons, offergva.

007:030 P fjrde dagen kom hvdingen fr Rubens barn, Elisur, Sedeurs
        son;
007:031 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
        vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
        helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
        olja, till spisoffer,
007:032 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:033 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
        brnnoffer
007:034 och en bock till syndoffer,
007:035 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
        rsgamla lamm.  Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offergva.

007:036 P femte dagen kom hvdingen fr Simeons barn, Selumiel,
        Surisaddais son;
007:037 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
        vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
        helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
        olja, till spisoffer,
007:038 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:039 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
        brnnoffer
007:040 och en bock till syndoffer,
007:041 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
        rsgamla lamm.  Detta var Selumiels, Surisaddais sons, offergva.

007:042 P sjtte dagen kom hvdingen fr Gads barn, Eljasaf, Deguels
        son;
007:043 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
        vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
        helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
        olja, till spisoffer,
007:044 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:045 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
        brnnoffer
007:046 och en bock till syndoffer,
007:047 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
        rsgamla lamm.  Detta var Eljasafs, Deguels sons, offergva.

007:048 P sjunde dagen kom hvdingen fr Efraims barn, Elisama,
        Ammihuds son;
007:049 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
        vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
        helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
        olja, till spisoffer,
007:050 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:051 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
        brnnoffer
007:052 och en bock till syndoffer,
007:053 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
        rsgamla lamm.  Detta var Elisamas, Ammihuds sons, offergva.

007:054 P ttonde dagen kom hvdingen fr Manasse barn, Gamliel,
        Pedasurs son;
007:055 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
        vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
        helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
        olja, till spisoffer,
007:056 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:057 vidare en ungtjur en vdur och ett rsgammalt lamm till
        brnnoffer
007:058 och en bock till syndoffer,
007:059 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
        rsgamla lamm.  Detta var Gamliels Pedasurs sons, offergva.

007:060 P nionde dagen kom hvdingen fr Benjamins barn, Abidan,
        Gideonis son;
007:061 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
        vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
        helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
        olja, till spisoffer,
007:062 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:063 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
        brnnoffer
007:064 och en bock till syndoffer,
007:065 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
        rsgamla lamm.  Detta var Abidans, Gideonis sons, offergva.

007:066 P tionde dagen kom hvdingen fr Dans barn, Ahieser,
        Ammisaddais son;
007:067 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
        vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
        helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
        olja, till spisoffer,
007:068 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:069 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
        brnnoffer
007:070 och en bock till syndoffer,
007:071 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
        rsgamla lamm.  Detta var Ahiesers, Ammisaddais sons, offergva.

007:072 P elfte dagen kom hvdingen fr Asers barn, Pagiel, Okrans son;
007:073 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
        vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
        helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
        olja, till spisoffer,
007:074 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:075 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
        brnnoffer
007:076 och en bock till syndoffer,
007:077 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
        rsgamla lamm.  Detta var Pagiels, Okrans sons, offergva.

007:078 P tolfte dagen kom hvdingen fr Naftali barn, Ahira, Enans
        son;
007:079 hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
        vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
        helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
        olja, till spisoffer,
007:080 vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
007:081 vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
        brnnoffer
007:082 och en bock till syndoffer,
007:083 samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
        rsgamla lamm.  Detta var Ahiras, Enans sons, offergva.

007:084 Detta var vad Israels hvdingar sknkte till altarets invigning,
        nr det smordes: tolv silverfat, tolv silversklar och tolv
        guldsklar.
007:085 Vart fat kom p ett hundra trettio silversiklar och var skl p
        sjuttio siklar, s att silvret i dessa krl sammanlagt utgjorde
        tv tusen fyra hundra siklar, efter helgedomssikelns vikt.
007:086 Av de tolv guldsklarna, som voro fulla med rkelse, vgde var
        och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, s att guldet i
        sklarna sammanlagt utgjorde ett hundra tjugu siklar.
007:087 Brnnoffers-fkreaturen utgjorde tillsammans tolv tjurar,
        vartill kommo tolv vdurar, tolv rsgamla lamm, med tillhrande
        spisoffer, och tolv bockar till syndoffer.
007:088 Och tackoffers-fkreaturen utgjorde tillsammans tjugufyra
        tjurar, vartill kommo sextio vdurar, sextio bockar och sextio
        rsgamla lamm.  Detta var vad som sknktes till altarets
        invigning, sedan det hade blivit smort.

007:089 Och nr Mose gick in i uppenbarelsetltet fr att tala med
        honom, hrde han rsten tala till sig frn ndastolen ovanp
        vittnesbrdets ark, frn platsen mellan de tv keruberna; dr
        talade rsten till honom.

008:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
008:002 Tala till Aron och sg till honom: Nr du stter upp lamporna,
        skall detta ske s, att de sju lamporna kasta sitt sken ver
        platsen framfr ljusstaken.
008:003 Och Aron gjorde s; han satte upp lamporna s, att de kastade
        sitt sken ver platsen framfr ljusstaken, ssom HERREN hade
        bjudit Mose.
008:004 Och ljusstaken var gjord p fljande stt: den var av guld i
        drivet arbete; ocks dess fotstllning och blommorna drp voro
        i drivet arbete.  Efter det mnster som HERREN hade visat Mose
        hade denne ltit gra ljusstaken.

008:005 Och HERREN talade till Mose och sade:
008:006 Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem.
008:007 Och p fljande stt skall du gra med dem fr att rena dem: Du
        skall stnka reningsvatten p dem; och de skola lta raka hela
        sin kropp och tv sina klder och skola s rena sig.
008:008 Sedan skola de taga en ungtjur, med tillhrande spisoffer av
        fint mjl, begjutet med olja; drjmte skall du taga en annan
        ungtjur till syndoffer.
008:009 Och du skall fra leviterna fram infr uppenbarelsetltet, och
        du skall frsamla Israels barns hela menighet
008:010 Och nr du har frt leviterna fram infr HERRENS ansikte, skola
        Israels barn lgga sina hnder p dem.
008:011 Och Aron skall vifta leviterna infr HERRENS ansikte ssom ett
        viftoffer frn Israels barn, och de skola sedan hava till
        liggande att frrtta HERRENS tjnst.
008:012 Och leviterna skola lgga sina hnder p tjurarnas huvuden, och
        den ena skall du offra till syndoffer och den andra till
        brnnoffer t HERREN, fr att bringa frsoning fr leviterna.
008:013 S skall du stlla leviterna infr Aron och hans sner och
        vifta dem ssom ett viftoffer t HERREN.
008:014 P detta stt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, s
        att leviterna skola tillhra mig.
008:015 Drefter skola leviterna g in och gra tjnst vid
        uppenbarelsetltet, sedan du har renat dem och viftat dem ssom
        ett viftoffer;
008:016 ty bland Israels barn ro de givna t mig ssom gva; i stllet
        fr allt som ppnar moderlivet, allt frstftt bland Israels
        barn, har jag uttagit dem t mig.
008:017 Ty mig tillhr allt frstftt bland, Israels barn, bde
        mnniskor och boskap; p den dag d jag slog allt frstftt i
        Egyptens land helgade jag det t mig.
008:018 Och jag har tagit leviterna i stllet fr allt frstftt bland
        Israels barn.
008:019 Och jag har bland Israels barn givit leviterna ssom gva t
        Aron och hans sner, till att frrtta Israels barns tjnst vid
        uppenbarelsetltet och bringa frsoning fr Israels barn, p det
        att ingen hemskelse m drabba Israels barn, drigenom att
        Israels barn nalkas helgedomen.

008:020 Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde s med
        leviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla stycken
        ssom HERREN hade bjudit Mose angende dem.
008:021 Och leviterna renade sig och tvdde sina klder, och Aron
        viftade dem ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte, och Aron
        bragte frsoning fr dem och renade dem.
008:022 Drefter gingo leviterna in och frrttade sin tjnst vid
        uppenbarelsetltet under Aron och hans sner.  Ssom HERREN hade
        bjudit Mose angende leviterna, s gjorde de med dem.

008:023 och HERREN talade till Mose och sade:
008:024 Detta r vad som skall glla angende leviterna: Den som r
        tjugufem r gammal eller drutver skall infinna sig och gra
        tjnst med arbete vid uppenbarelsetltet.
008:025 Men nr leviten bliver femtio r gammal, skall han vara fri
        ifrn att tjna med arbete; han skall d icke lngre arbeta.
008:026 Han m betjna sina brder vid uppenbarelsetltet med att
        iakttaga vad som dr r att iakttaga; men ngot bestmt arbete
        skall han icke frrtta.  S skall du frfara med leviterna i vad
        som angr deras ligganden.

009:001 Och HERREN talade till Mose Sinais ken, i frsta mnaden av det
        andra ret efter deras uttg ur Egyptens land; han sade:
009:002 Israels barn skola ock hlla psk hgtid p den bestmda tiden.
009:003 P fjortonde dagen i denna mnad, vid aftontiden, skolen I hlla
        den, p bestmd tid.  Enligt alla stadgar och freskrifter drom
        skolen I hlla den.

009:004 S sade d Mose till Israels barn att de skulle hlla
        pskhgtid.
009:005 Och de hllo pskhgtid i frst mnaden, p fjortonde dagen i
        mnaden, vid aftontiden, i Sinais ken Israels barn gjorde i
        alla stycken ssom HERREN hade bjudit Mose

009:006 Men dr voro ngra mn som hade blivit orena genom en dd
        mnniska, s att de icke kunde hlla pskhgtid p den dagen;
        dessa trdde p den dagen fram infr Mose och Aron.
009:007 Och mnnen sade till honom: Vi hava blivit orena genom en dd
        mnniska; skall det drfr frmenas oss att bland Israels barn
        bra fram HERRENS offergva p bestmd?
009:008 Mose svarade dem: Stannen s vill jag hra vad HERREN bjuder
        angende eder.

009:009 Och HERREN talade till Mose och sade:
009:010 Tala till Israels barn och sg: Om ngon bland eder eller edra
        efterkommande har blivit oren genom en dd, eller r ute p resa
        lngt borta, och han nd vill hlla HERRENS pskhgtid
009:011 s skall han hlla den i andra mnaden, p fjortonde dagen, vid
        aftontiden.  Med osyrat brd och bittra rter skall han ta
        pskalammet.
009:012 Intet drav skall lmnas kvar till morgonen, och intet ben skall
        sndersls drp.  I alla stycken skall pskhgtiden hllas ssom
        stadgat r drom.
009:013 Men om ngon som r ren, och som icke r ute p resa nd
        underlter att hlla pskhgtid, s skall han utrotas ur sin
        slkt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offergva p
        bestmd tid; den mannen br p synd.
009:014 Och om ngon frmling bor hos eder och vill hlla HERRENS
        pskhgtid, s skall han hlla den enligt den stadga och
        freskrift som gller fr pskhgtiden.  En och samma stadga
        skall glla fr eder, lika vl fr frmlingen som fr infdingen
        i landet.

009:015 Och p den dag d tabernaklet sattes upp vertckte molnskyn
        tabernaklet, vittnesbrdets tlt, och om aftonen, och sedan nda
        till morgonen, var det ssom sge man en eld ver tabernaklet.
009:016 S var det bestndigt: molnskyn vertckte det, och om natten
        var det ssom sge man en eld.
009:017 Och s ofta molnskyn hjde sig frn tltet, brto Israels barn
        strax upp, och p det stlle dr molnskyn stannade, dr slogo
        Israels barn lger.
009:018 Efter HERRENS befallning brto Israels barn upp, och efter
        HERRENS befallning slogo de lger.  S lnge molnskyn vilade ver
        tabernaklet, lgo de i lger.
009:019 Och om molnskyn en lngre tid frblev ver tabernaklet, s
        iakttogo Israels barn vad HERREN bjd dem iakttaga och brto
        icke upp.
009:020 Stundom kunde det hnda att molnskyn allenast ngra f dagar
        stannade ver tabernaklet; d lgo de efter HERRENS befallning i
        lger och brto sedan upp efter HERRENS befallning.
009:021 Stundom kunde det ock hnda att molnskyn stannade allenast frn
        aftonen till morgonen; nr d molnskyn om morgonen hjde sig,
        brto de upp; eller om s var, att molnskyn stannade en dag och
        en natt och sedan hjde sig, s brto de upp d.
009:022 Eller om den stannade tv dagar, eller en mnad, eller vilken
        tid som helst, s att molnskyn lnge frblev vilande ver
        tabernaklet, s lgo Israels barn stilla i lger och brto icke
        upp; men nr den sedan hjde sig, brto de upp.
009:023 Efter HERRENS befallning slogo de lger, och efter HERRENS
        befallning brto de upp.  Vad HERREN bjd dem iakttaga, det
        iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose.

010:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
010:002 Gr dig tv trumpeter av silver; i drivet arbete skall du gra
        dem.  Dessa skall du bruka, nr menigheten skall sammankallas,
        och nr lgren skola bryta upp.

010:003 Nr man stter i dem bda, skall hela menigheten frsamla sig
        till dig, vid ingngen till uppenbarelsetltet.
010:004 Men nr man stter allenast i den ena, skola hvdingarna,
        huvudmnnen fr Israels tter, frsamla sig till dig.
010:005 Och nr I blsen en larmsignal, skola de lger bryta upp, som
        ligga sterut.
010:006 Men nr I blsen larmsignal fr andra gngen, skola de lger
        bryta upp, som ligga sderut.  Nr lgren skola bryta upp, skall
        man blsa larmsignal,
010:007 men nr frsamlingen skall sammankallas, skolen I icke blsa
        larmsignal, utan stta i trumpeterna.
010:008 Och Arons sner, prsterna, ro de som skola blsa i
        trumpeterna.  Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn
        slkte till slkte.
010:009 Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot ngon eder ovn
        som angriper eder, s skolen I blsa larmsignal med trumpeterna;
        hrigenom skolen I d bringas i minnelse infr HERRENS, eder
        Guds, ansikte, och I skolen s bliva frlsta ifrn edra fiender.
010:010 Och nr I haven en gldjedag och haven edra hgtider och
        nymnader, skolen I stta i trumpeterna, d I offren edra
        brnnoffer och tackoffer; s skola de bringa eder i minnelse
        infr eder Guds ansikte.  Jag r HERREN, eder Gud.
010:011 I andra ret, i andra mnaden, p tjugonde dagen i mnaden hjde
        sig molnskyn frn vittnesbrdets tabernakel.
010:012 D brto Israels barn upp frn Sinais ken och tgade frn
        lgerplats till lgerplats; och molnskyn stannade i knen Paran.
010:013 Och nr de nu frsta gngen brto upp, efter HERRENS befallning
        genom Mose,
010:014 var Juda barns lger under sitt baner det frsta som brt upp,
        hravdelning efter hravdelning; och anfrare fr denna hr var
        Naheson, Amminadabs son.
010:015 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Isaskars barns stam
        var Netanel, Suars son.
010:016 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Sebulons barns stam
        var Eliab, Helons son.
010:017 Drefter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, brto Gersons
        barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet.
010:018 Drefter brt Rubens lger upp under sitt baner, hravdelning
        efter hravdelning; och anfrare fr denna hr var Elisur,
        Sedeurs son.
010:019 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Simeons barns stam var
        Selumiel, Surisaddais son.
010:020 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Gads barns stam var
        Eljasaf, Deguels son.
010:021 Drefter brto kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de
        andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram.
010:022 Drefter brt Efraims barns lger upp under sitt baner,
        hravdelning efter hravdelning; och anfrare fr denna hr var
        Elisama, Ammihuds son.
010:023 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Manasse barns stam var
        Gamliel, Pedasurs son.
010:024 Och anfrare for den hr som utgjordes av Benjamins barns stam
        var Abidan, Gideonis son.
010:025 Drefter brt Dans barns lger upp under sitt baner, ssom
        eftertrupp i hela lgertget, hravdelning efter hravdelning;
        och anfrare fr denna hr var Ahieser, Ammisaddais son.
010:026 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Asers barns stam var
        Pagiel, Okrans son.
010:027 Och anfrare fr den hr som utgjordes av Naftali barns stam var
        Ahira, Enans son.
010:028 I denna ordning brto Israels barn upp, hravdelning efter
        hravdelning.  Och de brto nu upp.

010:029 Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel,
        Moses svrfader: Vi bryta nu upp och tga till det land om
        vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.'  Flj du med
        oss, s vilja vi gra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad
        gott r.
010:030 Men han svarade honom: Jag vill icke flja med, utan jag vill
        g hem till mitt land och till min slkt.
010:031 D sade han: Ack nej, vergiv oss icke.  Du vet ju bst var vi
        kunna lgra oss i knen; bliv du drfr nu vrt ga.
010:032 Om du fljer med oss, skola vi lta ocks dig f gott av det
        goda som HERREN gr mot oss.

010:033 S brto de upp och tgade frn HERRENS berg tre dagsresor.  Och
        HERRENS frbundsark gick framfr dem tre dagsresor, fr att utse
        viloplats t dem.
010:034 Och HERRENS molnsky svvade ver dem om dagen, nr de brto upp
        frn sitt lgerstlle.
010:035 Och s ofta arken brt upp, sade Mose:
          St upp, HERRE;
              m dina fiender varda frskingrade,
          och m de som hata dig fly fr ditt ansikte.
010:036 Och nr den sattes ned, sade han:
          Kom tillbaka, HERRE,
          till Israels tters mngtusenden.

011:001 Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN.  Ty nr HERREN
        hrde det, upptndes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinna
        ibland dem och frtrde de som voro ytterst i lgret.
011:002 D ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och s
        stannade elden av.
011:003 Och detta stlle fick namnet Tabeera, drfr att HERRENS eld
        hade brunnit ibland dem.

011:004 Och den blandade folkhop som tfljde dem greps av lystnad;
        Israels barn sjlva begynte d ock ter att grta och sade: Ack
        om vi hade ktt att ta!
011:005 Vi komma ihg fisken som vi t i Egypten fr intet, s ock
        gurkorna, melonerna, purjolken, rdlken och vitlken.
011:006 Men nu frsmkta vra sjlar, ty hr finnes alls intet; vi f
        intet annat se n manna.

011:007 Men mannat liknade korianderfr och hade samma utseende som
        bdelliumharts.
011:008 Folket gick omkring och samlade sdant, och malde det drefter
        p handkvarn eller sttte snder det i mortel, och kokte det
        sedan i gryta och bakade kakor drav; och det smakade ssom fint
        bakverk med olja.
011:009 Nr daggen om natten fll ver lgret, fll ock mannat dr.

011:010 Och Mose hrde huru folket i sina srskilda slkter grt, var
        och en vid ingngen till sitt tlt; och HERRENS vrede upptndes
        storligen, och Mose sjlv blev misslynt.
011:011 Och Mose sade till HERREN: Varfr har du gjort s illa mot din
        tjnare, och varfr har jag s litet funnit nd fr dina gon,
        att du har lagt p mig brdan av hela detta folk?
011:012 r d jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du
        sger till mig att jag skall bra det i min famn, ssom
        spenabarnet bres av sin vrdare, in i det land som du med ed
        har lovat t deras fder?
011:013 Varifrn skall jag f ktt att giva t hela detta folk?  De grta
        ju och vnda sig mot mig och sga: 'Giv oss ktt, s att vi f
        ta.'
011:014 Jag frmr icke ensam bra hela detta folk, ty det bliver mig
        fr tungt.
011:015 Vill du s handla mot mig, s drp mig hellre med ens, om jag
        har funnit nd fr dina gon, och lt mig slippa detta elnde.

011:016 D sade HERREN till Mose: Samla ihop t mig sjuttio mn av de
        ldste i Israel, dem som du vet hra till de ldste i folket och
        till dess tillsyningsmn; och fr dessa fram till
        uppenbarelsetltet och lt dem stlla sig dr hos dig.
011:017 Dr vill jag d stiga ned och tala med dig, och jag vill taga av
        den ande som r ver dig och lta komma ver dem; sedan skola de
        bist dig med att bra p brdan av folket, s att du slipper
        bra den ensam.
011:018 Och till folket skall du sga: Helgen eder till i morgon, s
        skolen I f ktt att ta, eftersom I haven grtit infr HERREN
        och sagt: 'Ack om vi hade ktt att ta!  I Egypten var oss gott
        att vara!'  S skall nu HERREN giva eder ktt att ta.
011:019 Icke allenast en dag eller tv dagar skolen I f ta det, icke
        allenast fem dagar eller tio dagar eller tjugu dagar,
011:020 utan en hel mnads tid, till dess att det gr ut genom nsan p
        eder och bliver eder vmjeligt; detta drfr att I haven
        frkastat HERREN, som r mitt ibland eder, och haven grtit
        infr hans ansikte och sagt: 'Varfr drogo vi d ut ur
        Egypten?'
011:021 Mose sade: Av sex hundra tusen man till fots utgres det folk
        som jag har omkring mig, och dock sger du: 'Ktt vill jag giva
        dem, s att de hava att ta en mnads tid!'
011:022 Finnas d fr och fkreatur att slakta t dem i sdan mngd att
        det rcker till fr dem?  Eller skall man samla ihop alla havets
        fiskar t dem, s att det rcker till fr dem?
011:023 HERREN svarade Mose: r d HERRENS arm fr kort?  Du skall nu f
        se om det som jag har sagt skall vederfaras dig eller icke.

011:024 Och Mose gick ut och frkunnade fr folket vad HERREN hade sagt.
        Sedan samlade han ihop sjuttio mn av de ldste i folket och lt
        dem stlla sig runt omkring tltet.
011:025 D steg HERREN ned i molnskyn och talade till honom, och tog av
        den ande som var ver honom och lt komma ver de sjuttio
        ldste.  D nu anden fll p dem, begynte de profetera, vilket
        de sedan icke mer gjorde.
011:026 Och tv mn hade stannat kvar i lgret; den ene hette Eldad och
        den andre Medad.  Ocks p dem fll anden, ty de voro bland de
        uppskrivna, men hade likvl icke gtt ut till tltet; och de
        profeterade i lgret.
011:027 D skyndade en ung man bort och berttade detta fr Mose och
        sade: Eldad och Medad profetera i lgret.
011:028 Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjnare allt ifrn sin
        ungdom, tog d till orda och sade: Mose, min herre, frbjud dem
        det.
011:029 Men Mose sade till honom: Skall du s nitlska fr mig?  Ack att
        fastmer allt HERRENS folk bleve profeter, drigenom att HERREN
        lte sin Ande komma ver dem!
011:030 Sedan gick Mose tillbaka till lgret med de ldste i Israel.

011:031 Och en stormvind for ut ifrn HERREN, och den frde med sig
        vaktlar frn havet och drev dem ver lgret, en dagsresa vitt p
        vardera sidan, runt omkring lgret, och vid pass tv alnar hgt
        ver marken.
011:032 D stod folket upp och gick hela den dagen och sedan hela natten
        och hela den fljande dagen och samlade ihop vaktlar; det minsta
        ngon samlade var tio homer.  Och de bredde ut dem runt omkring
        lgret.
011:033 Men under det att de nnu hade kttet mellan tnderna, innan det
        var frtrt, upptndes HERRENS vrede mot folket, och HERREN
        anstllde ett mycket stort nederlag bland folket.
011:034 Och detta stlle fick namnet Kibrot-Hattaava, ty dr begrov man
        dem av folket, som hade gripits av lystnad.

011:035 Frn Kibrot-Hattaava brt folket upp och tgade till Haserot;
        och i Haserot stannade de.

012:001 Och Mirjam jmte Aron talade illa om Mose fr den etiopiska
        kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade nmligen
        tagit en etiopisk kvinna till hustru.
012:002 Och de sade: r d Mose den ende som HERREN talar med?  Talar
        han icke ocks med oss?  Och HERREN hrde detta.
012:003 Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer n ngon annan
        mnniska p jorden.
012:004 Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: Gn ut, I
        tre, till uppenbarelsetltet.  Och de gingo ditut, alla tre.
012:005 D steg HERREN ned i en molnstod och blev stende vid ingngen
        till tltet; och han kallade p Aron och Mirjam, och de gingo
        bda ditut.
012:006 Och han sade: Hren nu mina ord.  Eljest om ngon r en profet
        bland eder, giver jag, HERREN, mig till knna fr honom i syner
        och talar med honom i drmmar.
012:007 Men s gr jag icke med min tjnare Mose; i hela mitt hus r han
        betrodd.
012:008 Muntligen talar jag med honom, ppet och icke i frtckta ord,
        och han fr skda HERRENS gestalt.  Varfr haven I d icke haft
        frsyn fr att tala illa om min tjnare Mose?
012:009 Och HERRENS vrede upptndes mot dem, och han vergav dem.
012:010 Nr s molnskyn drog sig tillbaka frn tltet, se, d var Mirjam
        vit ssom sn av spetlska; nr Aron vnde sig till Mirjam, fick
        han se att hon var spetlsk.
012:011 D sade Aron till Mose: Ack, min herre, lgg icke p oss brdan
        av en synd som vi i vr drskap hava begtt.
012:012 Lt henne icke bliva lik ett ddftt foster, vars kropp r till
        hlften frstrd, nr det kommer ut ur sin moders liv.
012:013 D ropade Mose till HERREN och sade: O Gud, gr henne ter
        frisk.
012:014 HERREN svarade Mose: Om hennes fader hade spottat henne i
        ansiktet, skulle hon ju hava ftt sitta med skam i sju dagar.  M
        hon allts nu hllas innestngd i sju dagar utanfr lgret;
        sedan fr hon komma tillbaka dit igen.
012:015 S hlls d Mirjam innestngd i sju dagar utanfr lgret, och
        folket brt icke upp, frrn Mirjam hade kommit tillbaka.

013:001 Drefter brt folket upp frn Haserot och lgrade sig i knen
        Paran.
013:002 Och HERREN talade till Mose och sade:
013:003 Snd stad ngra mn fr att bespeja Kanaans land, som jag vill
        giva t Israels barn.  En man ur var fdernestam skolen I snda,
        men allenast sdana som ro hvdingar bland dem.
013:004 Och Mose snde frn knen Paran stad sdana mn, efter HERRENS
        befallning; allasammans hrde de till huvudmnnen bland Israels
        barn.
013:005 Och dessa voro namnen p dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs
        son;
013:006 av Simeons stam: Safat, Horis son;
013:007 av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son;
013:008 av Isaskars stam: Jigeal, Josefs son;
013:009 av Efraims stam: Hosea, Nuns son;
013:010 av Benjamins stam: Palti, Rafus son;
013:011 av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son;
013:012 av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son;
013:013 av Dans stam: Ammiel, Gemallis son;
013:014 av Asers stam: Setur, Mikaels son;
013:015 av Naftali stam: Nahebi, Vofsis son;
013:016 av Gads stam; Geuel, Makis son.
013:017 Dessa voro namnen p de mn som Mose snde stad fr att bespeja
        landet.  Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.
013:018 Och Mose snde dessa stad fr att bespeja Kanaans land.

        Och han sade till dem: Dragen nu upp till Sydlandet, och dragen
        vidare upp till Bergsbygden.
013:019 Och sen efter, hurudant landet r, och om folket som bor dri r
        starkt eller svagt, om det r litet eller stort,
013:020 och hurudant landet r, vari de bo, om det r gott eller dligt,
        och hurudana de platser ro, dr de bo, om de bo i lger eller i
        befsta stder,
013:021 och hurudant sjlva landet r, om det r fett eller magert, om
        trd finnas dr eller icke.  Varen vid gott mod, och tagen med
        eder hit av landets frukt.  Det var nmligen vid den tid d de
        frsta druvorna voro mogna

013:022 S drogo de stad och bespejade landet frn knen Sin nda till
        Rehob, dr vgen gr till Hamat.
013:023 De drogo upp till Sydlandet och kommo till Hebron; dr bodde
        Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar.  Men Hebron byggdes
        sju r fre Soan i Egypten.
013:024 Och de kommo till Druvdalen; dr skuro de av en kvist med en
        ensam druvklase p, och denna bars sedan p en stng av tv
        man.  Drtill togo de granatpplen och fikon.
013:025 Detta stlle blev kallat Druvdalen fr den druvklases skull som
        Israels barn dr skuro av.
013:026 Och efter fyrtio dagar vnde de tillbaka, sedan de hade bespejat
        landet.
013:027 De gingo stad och kommo till Mose och Aron och Israels barns
        hela menighet i knen Paran, i Kades, och avgvo sin berttelse
        infr dem och hela menigheten och visade dem landets frukt.
013:028 De frtljde fr honom och sade: Vi kommo till det land dit du
        snde oss.  Och det flyter i sanning av mjlk och honung, och hr
        r dess frukt.
013:029 Men folket som bor i landet r starkt, och stderna ro
        vlbefsta och mycket stora; ja, vi sgo dr ocks avkomlingar
        av Anak.
013:030 Amalekiterna bo i Sydlandet, hetiterna, jebuserna och amorerna
        bo i Bergsbygden, och kananerna bo vid havet och utmed Jordan.

013:031 Men Kaleb skte stilla folket, s att de icke skulle knota emot
        Mose; han sade: Lt oss nd draga ditupp och intaga det, ty
        frvisso skola vi bliva det vermktiga.
013:032 Men de mn som hade varit druppe med honom sade: Vi kunna icke
        draga upp mot detta folk, ty de ro oss fr starka.
013:033 Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hade
        bespejat; de sade: Det land som vi hava genomvandrat och
        bespejat r ett land som frtr sina inbyggare, och alla
        mnniskor, som vi dr sgo, voro resligt folk.
013:034 Vi sgo dr ock jttarna, Anaks barn, av jttestammen; vi tyckte
        d att vi sjlva voro ssom grshoppor, och sammalunda tyckte de
        om oss.

014:001 D begynte hela menigheten ropa och skria, och folket grt den
        natten.
014:002 Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela
        menigheten sade till dem: O att vi hade ftt d i Egyptens
        land, eller att vi hade ftt d hr i knen!
014:003 Varfr vill d HERREN fra oss in i detta andra land, dr vi
        mste falla fr svrd, och dr vra hustrur och barn skola bliva
        fiendens byte?  Det vore frvisso bttre fr oss att vnda
        tillbaka till Egypten.
014:004 Och de sade till varandra: Lt oss vlja en anfrare och vnda
        tillbaka till Egypten.
014:005 D fllo Mose och Aron ned p sina ansikten infr Israels barns
        hela frsamlade menighet.
014:006 Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland
        dem som hade bespejat landet, revo snder sina klder
014:007 och sade till Israels barns hela menighet: Det land som vi hava
        genomvandrat och bespejat r ett vermttan gott land.
014:008 Om HERREN har behag till oss, s skall han fra oss in i det
        landet och giva det t oss--ett land som flyter av mjlk och
        honung.
014:009 Allenast mn I icke stta eder upp mot HERREN; och fr folket i
        landet mn I icke frukta, ty de skola bliva ssom en munsbit fr
        oss.  Deras beskrm har vikit ifrn dem, men med oss r HERREN;
        frukten icke fr dem.

014:010 Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem.  D visade
        sig HERRENS hrlighet i uppenbarelsetltet fr alla Israels
        barn.
014:011 Och HERREN sade till Mose: Huru lnge skall detta folk frakta
        mig, och huru lnge skola de framhrda i att icke vilja tro p
        mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?
014:012 Jag skall sl dem med pest och frgra dem, men dig vill jag
        gra till ett folk, strre och mktigare n detta.
014:013 Mose sade till HERREN: Egyptierna hava ju frnummit att du med
        din kraft har frt detta folk ut ifrn dem hitupp,
014:014 och de hava omtalat det fr inbyggarna hr i landet, s att de
        hava ftt hra att du r HERREN mitt ibland detta folk, att du,
        HERRE, visar dig fr dem ansikte mot ansikte, att din molnsky
        str ver dem, och att du gr framfr dem i en molnstod om dagen
        och i en eldstod om natten.
014:015 Om du nu ddade detta folk, alla tillsammans, d skulle
        hedningarna, som finge hra detta berttas om dig, sga s:
014:016 'Drfr att HERREN icke frmdde fra detta folk in i det land
        som han med ed hade lovat t dem, drfr har han slaktat dem i
        knen.'
014:017 Nej, m nu Herrens kraft bevisa sig stor, ssom du har talat och
        sagt:
014:018 'HERREN r lngmodig och stor i mildhet, han frlter
        missgrning och vertrdelse, fastn han icke lter ngon bliva
        ostraffad, utan hemsker fdernas missgrning p barn och
        efterkommande i tredje och fjrde led.'
014:019 S tillgiv nu detta folk dess missgrning, enligt din stora nd,
        ssom du har ltit din frltelse flja detta folk allt ifrn
        Egypten och nda hit.
014:020 D sade HERREN: Jag vill tillgiva dem efter din bn.
014:021 Men s sant jag lever, och s sant hela jorden skall bliva full
        av HERRENS hrlighet:
014:022 av alla de mn som hava sett min hrlighet och de tecken jag har
        gjort i Egypten och i knen, och som dock nu tio gnger hava
        frestat mig och icke velat hra min rst,
014:023 av dem skall ingen f se det land som jag med ed har lovat t
        deras fder; ingen av dem som hava fraktat mig skall f se det.
014:024 Men eftersom i min tjnare Kaleb r en annan ande, s att han i
        allt har efterfljt mig, drfr vill jag lta honom komma in i
        det land dr han nu har varit, och hans avkomlingar skola
        besitta det.
014:025 Men d nu amalekiterna och kananerna bo i dalbygden, s vnden
        eder i morgon t annat hll bryten upp och tagen vgen mot
        knen, t Rda havet till.

014:026 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
014:027 Huru lnge skall denna onda menighet fortfara att knorra mot
        mig?  Ty jag har hrt huru Israels barn knorra mot mig.
014:028 Sg nu till dem: 'S sant jag lever, sger HERREN, jag skall
        gra med eder ssom I sjlva haven sagt infr mig.
014:029 Hr i knen skola edra dda kroppar bliva liggande; s skall det
        g eder alla, s mnga I ren som haren blivit inmnstrade, alla
        som ro tjugu r gamla eller drutver, eftersom I haven knorrat
        mot mig.
014:030 Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med
        upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen frutom
        Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
014:031 Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens
        byte?  dem skall jag lta komma ditin, och de skola lra knna
        det land som I haven fraktat.
014:032 I sjlva dremot--edra dda kroppar skola bliva liggande hr i
        knen.
014:033 Och edra barn skola draga omkring ssom herdar i knen i fyrtio
        r, och skola bra p brdan av eder trolsa avfllighet, till
        dess att edra dda kroppar hava frgtts i knen.
014:034 Ssom I under fyrtio dagar haven bespejat landet, s skolen I
        under fyrtio r--ett r fr var dag--komma att bra p edra
        missgrningar; I skolen d frnimma vad det r att jag tager min
        hand ifrn eder.'
014:035 Jag, HERREN, talar; jag skall frvisso gra s med hela denna
        onda menighet, som har rotat sig samman mot mig; hr i knen
        skola de frgs, hr skola de d.

014:036 Och de mn som Mose hade snt stad fr att bespeja landet, och
        som vid sin terkomst hade frlett hela menigheten att knorra
        mot honom, drigenom att de talade illa om landet,
014:037 dessa mn som hade talat illa om landet trffades nu av dden
        genom en hemskelse, infr HERRENS ansikte.
014:038 Av de mn som hade gtt stad fr att bespeja landet blevo dock
        Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv.

014:039 Och Mose talade detta till alla Israels barn.  D blev folket
        mycket sorgset.
014:040 Och de stodo upp bittida fljande morgon fr att draga stad upp
        mot den vre bergsbygden; och de sade: Se, hr ro vi; vi vilja
        nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava
        syndat.
014:041 Men Mose sade: Varfr viljen I s vertrda HERRENS befallning?
        Det kan ju icke lyckas vl.
014:042 HERREN r icke med bland eder; dragen drfr icke ditupp, p det
        att I icke mn bliva slagna av edra fiender.
014:043 Ty amalekiterna och kananerna skola dr mta eder, och I skolen
        falla fr svrd; I haven ju vnt eder bort ifrn HERREN, och
        HERREN skall drfr icke vara med eder.
014:044 Likvl drogo de i sitt vermod upp mot den vre bergsbygden; men
        HERRENS frbundsark och Mose lmnade icke lgret.
014:045 D kommo amalekiterna och kananerna, som bodde dr i
        bergsbygden, ned och slogo dem och frskingrade dem och drevo
        dem nda till Horma.

015:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
015:002 Tala till Israels barn och sg till dem: Om I, nr I kommen in i
        det land som jag vill giva eder, och dr I skolen bo,
015:003 viljen offra ett eldsoffer t HERREN, ett brnnoffer eller ett
        slaktoffer--vare sig det gller att fullgra ett lfte, eller
        det gller ett frivilligt offer, eller det gller edra
        hgtidsoffer--fr att bereda HERREN en vlbehaglig lukt, genom
        fkreatur eller smboskap,
015:004 s skall den som vill offra t HERREN ett sdant offer bra fram
        ssom spisoffer en tiondedels efa fint mjl, begjutet med en
        fjrdedels hin olja;
015:005 och ssom drickoffer skall du offra en fjrdedels hin vin till
        vart lamm, vare sig det r ett brnnoffer som offras, eller det
        r ett slaktoffer.
015:006 Men till en vdur skall du ssom spisoffer offra tv tiondedels
        efa fint mjl, begjutet med en tredjedels hin olja,
015:007 och ssom drickoffer skall du bra fram en tredjedels hin vin,
        till er vlbehaglig lukt fr HERREN.
015:008 Och nr du offrar en ungtjur till brnnoffer eller till
        slaktoffer, vare sig det gller att fullgra ett lfte eller det
        gller tackoffer t HERREN.
015:009 S skall, jmte ungtjuren, ssom spisoffer frambras tre
        tiondedels efa fint mjl, begjutet med en halv in olja,
015:010 och ssom drickoffer skall du bra fram en halv hin vin: ett
        eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.

015:011 Vad hr r sagt skall offras till var tjur, var vdur, vart djur
        av smboskapen, vare sig fr eller get.
015:012 Efter antalet av de djur I offren skolen I offra till vart och
        ett vad hr r sagt, efter deras antal.
015:013 Var infding skall offra detta, ssom hr r sagt, nr han vill
        offra ett eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.
015:014 Och nr en frmling som vistas hos eder, eller som i kommande
        slkten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till en
        vlbehaglig lukt fr HERREN, s skall han offra p samma stt
        som I offren.
015:015 Inom frsamlingen skall en och samma stadga glla fr eder och
        fr frmlingen som bor ibland eder.  Detta skall vara en
        evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte: I sjlva och
        frmlingen skolen frfara p samma stt infr HERRENS ansikte.
015:016 Samma lag och samma rtt skall glla fr eder och fr frmlingen
        som bor hos eder.

015:017 Och HERREN talade till Mose och sade:
015:018 Tala till Israels barn och sg till dem: Nr I kommen in i det
        land dit jag vill fra eder,
015:019 skolen I, d I ten av landets brd, giva t HERREN en offergrd
        drav.
015:020 Ssom frstling av edert mjl skolen I giva en kaka till
        offergrd; I skolen giva den, likasom I given en offergrd frn
        eder loge.
015:021 Av frstlingen av edert mjl skolen I giva t HERREN en
        offergrd, slkte efter slkte.

015:022 Och om I begn synd ouppstligen, i det att I underlten att
        gra efter ngot av dessa bud som HERREN har kungjort fr Mose,
015:023 efter ngot av det som HERRENS har bjudit eder genom Mose, frn
        den dag d HERREN gav sina bud och allt framgent, slkte efter
        slkte,
015:024 s skall, om synden har blivit begngen ouppstligen, utan att
        menigheten visste det, hela menigheten offra en ungtjur ssom
        brnnoffer, till en vlbehaglig lukt fr HERREN, med det
        spisoffer och det drickoffer som p freskrivet stt skall
        offras drtill, och tillika en bock ssom syndoffer.
015:025 Och prsten skall bringa frsoning fr Israels barns hela
        menighet, och s bliver dem frltet; ty det var en ouppstlig
        synd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer t
        HERREN, och sitt syndoffer infr HERRENS ansikte fr sin
        ouppstliga synd.
015:026 Ja, s bliver dem frltet, Israels barns hela menighet och
        frmlingen som bor ibland dem; ty hela folket var delaktigt i
        den ouppstliga synden.

015:027 Och om ngon enskild syndar ouppstligen, skall han ssom
        syndoffer fra fram en rsgammal get.
015:028 Och prsten skall bringa frsoning fr denne som har frsyndat
        sig genom ouppstlig synd, infr HERRENS ansikte; p det att
        honom m bliva frltet, nr frsoning bringas fr honom.
015:029 Fr infdingen bland Israels barn och fr frmlingen som bor
        ibland dem, fr eder alla skall glla en och samma lag, nr
        ngon begr synd ouppstligen.
015:030 Men den som begr ngot med upplyft hand, evad han r infding
        eller frmling, han hnar HERREN, och han skall utrotas ur sitt
        folk.
015:031 Ty HERRENS ord har han fraktat, och mot hans bud har han
        brutit; utan frskoning skall han utrotas; missgrning vilar p
        honom.

015:032 Medan nu Israels barn voro i knen, ertappades en man med att
        samla ihop ved p sabbatsdagen.
015:033 Och de som ertappade honom med att samla ihop ved frde honom
        fram infr Mose och Aron och hela menigheten.
015:034 Och d det icke var bestmt vad som borde gras med honom, satte
        de honom i frvar.
015:035 Och HERREN sade till Mose: Mannen skall straffas med dden;
        hela menigheten skall stena honom utanfr lgret.
015:036 D frde hela menigheten ut honom utanfr lgret och stenade
        honom till dds, ssom HERREN hade bjudit Mose.

015:037 Och HERREN talade till Mose och sade:
015:038 Tala till Israels barn och sg till dem att de och deras
        efterkommande skola gra sig tofsar i hrnen p sina klder och
        stta ett mrkbltt snre p var hrntofs.
015:039 Och detta skolen I hava till tofsprydnad, fr att I, nr I sen
        drp, mn tnka p alla HERRENS bud och gra efter dem, och
        icke svva omkring efter edra hjrtans och gons lustar, som I
        nu lpen efter i trols avfllighet.
015:040 Ty jag vill att I skolen tnka p och gra efter alla mina bud
        och vara helgade t eder Gud.
015:041 Jag r HERREN, eder Gud, som har frt eder ut ur Egyptens land,
        fr att jag skall vara eder Gud Jag r HERREN, eder Gud.

016:001 Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt
        Datan och Abiram, Eliabs sner, och On, Pelets son, av Rubens
        sner, dessa togo till sig folk
016:002 och gjorde uppror emot Mose; och dem fljde tv hundra femtio
        mn av Israels barn, hvdingar i menigheten, ombud i
        folkfrsamlingen, ansedda mn.
016:003 Och de frsamlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: Nu
        m det vara nog.  Hela menigheten r ju helig, alla ro det, och
        HERREN r mitt ibland dem; varfr upphven I eder d ver
        HERRENS frsamling?
016:004 Nr Mose hrde detta, fll han ned p sitt ansikte.
016:005 Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: I morgon
        skall HERREN gra kunnigt vem som hr honom till, och vem som r
        den helige t vilken han giver tilltrde till sig.  Och den han
        utvljer, honom skall han giva tilltrde till sig.
016:006 Gren nu p detta stt: tagen edra fyrfat, du Kora och hela din
        hop,
016:007 och lggen eld i dem och strn rkelse p dem infr HERRENS
        ansikte i morgon; den man som HERREN d utvljer, han r den
        helige.  Ja, nu m det vara nog, I Levi sner.

016:008 Ytterligare sade Mose till Kora: Hren nu, I Levi sner.
016:009 r det eder icke nog att Israels Gud har avskilt eder frn
        Israels menighet och givit eder tilltrde till sig, s att I fn
        frrtta tjnsten i HERRENS tabernakel och st infr menigheten
        och betjna den?
016:010 t dig, och t alla dina brder, Levi sner, jmte dig, har han
        givit tilltrde till sig; och nu stn I ocks efter prstadmet!
016:011 Drfr, tagen eder till vara, du och hela din hop, I som haven
        rotat eder samman mot HERREN--ty vad r Aron, att I knorren
        mot honom?

016:012 Och Mose snde och lt kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs
        sner.  Men de sade: vi komma icke.
016:013 r det icke nog att du har frt oss hitupp ur ett land som flt
        av mjlk och honung, fr att lta oss d I knen?  Vill du nu ock
        upphva dig till herre ver oss?
016:014 Ingalunda har du frt oss in i ett land som flyter av mjlk och
        honung, eller givit oss krar och vingrdar till arvedel.  Eller
        tror du att du kan sticka ut gonen p dessa mnniskor?  Nej, vi
        komma icke.
016:015 D blev Mose mycket vred och sade till HERREN: Se icke till
        deras offergva.  Icke s mycket som en enda sna har jag tagit
        av dem, och ingen av dem har jag gjort ngot ont.

016:016 Och Mose sade till Kora: Du och hela din hop mn instlla eder
        infr HERRENS ansikte i morgon, du sjlv och de, s ock Aron.
016:017 Och var och en av eder m taga sitt fyrfat och lgga rkelse
        drp, och sedan bra sitt fyrfat fram infr HERRENS ansikte,
        tv hundra femtio fyrfat; du sjlv och Aron mn ock taga var
        sitt fyrfat.
016:018 Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld drp och
        strdde rkelse drp, och stllde sig vid ingngen till
        uppenbarelsetltet; och Mose och Aron likas.
016:019 Och Kora frsamlade mot dem hela menigheten vid ingngen till
        uppenbarelsetltet.  D visade sig HERRENS hrlighet fr hela
        menigheten.
016:020 och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
016:021 Skiljen eder frn denna menighet, s skall jag i ett gonblick
        frgra dem.
016:022 D fllo de ned p sina ansikten och sade: O Gud, du Gud som
        rder ver allt ktts anda, skall du frtrnas p hela
        menigheten, drfr att en enda man syndar?
016:023 D talade HERREN till Mose och sade:
016:024 Tala till menigheten och sg: Dragen eder bort ifrn platsen
        runt omkring Koras, Datans och Abirams lgerstlle.

016:025 Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de ldste
        i Israel fljde honom.
016:026 Och han talade till menigheten och sade: Viken bort ifrn dessa
        ogudaktiga mnniskors tlt, och kommen icke vid ngot som
        tillhr dem, p det att I icke mn frgs genom alla deras
        synder.
016:027 D drogo de sig bort ifrn platsen runt omkring Koras, Datans
        och Abirams lgerstlle; men Datan och Abiram hade gtt ut och
        stllt sig vid ingngen till sina tlt med sina hustrur och
        barn, bde stora och sm.
016:028 Och Mose sade: Drav skolen I frnimma att det r HERREN som
        har snt mig fr att gra alla dessa grningar, och att jag icke
        har handlat efter eget tycke:
016:029 om dessa d p samma stt som andra mnniskor d, eller drabbas
        av hemskelse p samma stt som andra mnniskor, s har HERREN
        icke snt mig;
016:030 men om HERREN hr lter ngot alldeles nytt ske, i det att
        marken ppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, s
        att de levande fara ned i ddsriket, d skolen I drav veta att
        dessa mnniskor hava fraktat HERREN.
016:031 Och just som han hade slutat att tala allt detta, rmnade marken
        under dem,
016:032 och jorden ppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och
        allt Koras folk och alla deras godelar;
016:033 och de foro levande ned i ddsriket, de med allt vad de hade,
        och jorden vertckte dem, och s utrotades de ur frsamlingen.
016:034 Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras
        rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden.
016:035 Men eld gick ut frn HERREN och frtrde de tv hundra femtio
        mnnen som hade burit fram rkelse.

016:036 Och HERREN talade till Mose och sade:
016:037 Sg till Eleasar, prsten Arons son, att han skall taga
        fyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem lngt bort,
016:038 ty de hava blivit heliga.  Och dessa fyrfat--de mns som genom
        sin synd frverkade sina liv--dem skall man hamra ut till
        pltar fr att drmed verdraga altaret; ty de hava varit
        framburna infr HERRENS ansikte och hava drigenom blivit
        heliga.  Och de skola s vara ett tecken fr Israels barn.
016:039 D tog prsten Eleasar kopparfyrfaten som de uppbrnda mnnen
        hade burit fram, och man hamrade ut dem fr att drmed verdraga
        altaret,
016:040 till en pminnelse fr Israels barn att ingen frmmande, ingen
        som icke vore av Arons sd, mtte trda fram fr att antnda
        rkelse infr HERRENS ansikte, p det att det icke skulle g
        honom ssom det gick Kora och hans hop: allt i enlighet med vad
        HERREN hade sagt honom genom Mose.

016:041 Men dagen drefter knorrade Israels barns hela menighet emot
        Mose och Aron och sade: Det r I som haven ddat HERRENS folk.
016:042 D nu menigheten frsamlade sig emot Mose och Aron, vnde dessa
        sig mot uppenbarelsetltet och fingo d se molnskyn vertcka
        det; och HERRENS hrlighet visade sig.
016:043 D gingo Mose och Aron fram infr uppenbarelsetltet.
016:044 Och HERREN talade till Mose och sade:
016:045 Gn bort ifrn denna menighet, s skall jag i ett gonblick
        frgra dem.  D fllo de ned p sina ansikten.
016:046 Och Mose sade till Aron: Tag ditt fyrfat och lgg eld frn
        altaret drp och str rkelse drp, och br det s med hast
        bort till menigheten och bringa frsoning fr dem; ty
        frtrnelse har gtt ut frn HERRENS ansikte, och hemskelsen
        har begynt.
016:047 D tog Aron det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mitt
        in i frsamlingen, och se, hemskelsen hade redan begynt ibland
        folket, men han lade rkelsen p och bragte frsoning fr
        folket.
016:048 Nr han s stod mellan de dda och de levande, upphrde
        hemskelsen.
016:049 Men de som hade omkommit genom hemskelsen utgjorde fjorton
        tusen sju hundra, frutom dem som hade omkommit fr Koras skull.
016:050 Sedan vnde Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetltets
        ingng; och hemskelsen hade upphrt.

017:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
017:002 Tala till Israels barn, och tag av dem, av alla som bland dem
        ro hvdingar fr stamfamiljer, en stav fr var stamfamilj,
        tillsammans tolv stavar.  Vars och ens namn skall du skriva p
        hans stav.
017:003 Och Arons namn skall du skriva p Levi stav; ty huvudmannen fr
        denna stams familjer skall hava sin srskilda stav.
017:004 Sedan skall du lgga in dem i uppenbarelsetltet framfr
        vittnesbrdet, dr jag uppenbarar mig fr eder.
017:005 D skall ske att den man som jag utvljer, hans stav skall
        grnska.  Och s skall jag gra slut p Israels barns knorrande,
        s att jag slipper hra huru de knorra mot eder.
017:006 Och Mose talade till Israels barn, och hvdingarna fr deras
        stamfamiljer gvo honom alla var och en sin stav, tillsammans
        tolv stavar; och Arons stav var med bland deras stavar.
017:007 Och Mose lade stavarna infr HERRENS ansikte i vittnesbrdets
        tlt.

017:008 Nr nu Mose dagen drefter gick in i vittnesbrdets tlt, se, d
        grnskade Arons stav, som var dr fr Levi hus, den hade knoppar
        och utslagna blommor och mogna mandlar.
017:009 Och Mose bar alla stavarna ut frn HERRENS ansikte till alla
        Israels barn; och de sgo p dem och togo var och en sin stav.
017:010 Och HERREN sade till Mose: Lgg Arons stav tillbaka framfr
        vittnesbrdet, fr att den dr m frvaras ssom ett tecken fr
        de genstrviga; s skall du gra en nde p deras knorrande, s
        att jag slipper hra det, p det att de icke m d.
017:011 Och Mose gjorde s; ssom HERREN hade bjudit honom, s gjorde
        han.

017:012 Och Israels barn ropade till Mose: Se, vi omkomma, vi frgs,
        vi frgs allasammans!
017:013 Var och en som kommer drvid, som kommer vid HERRENS tabernakel,
        han dr.  Skola vi d verkligen alla omkomma?

018:001 Och HERREN sade till Aron: Du och dina sner, och din faders hus
        jmte dig, skolen bra den missgrning som vidlder helgedomen;
        och du och dina sner jmte dig skolen bra den missgrning som
        vidlder edert prstmbete.
018:002 Men ocks dina frnder, Levi stam, din faders stam, skall du
        lta f tilltrde dit jmte dig, och de skola hlla sig till dig
        och betjna dig, under det att du och dina sner jmte dig gren
        tjnst infr vittnesbrdets tlt.
018:003 Och de skola iakttaga vad du har att iakttaga, och vad som
        eljest r att iakttaga vid hela tltet; men de m icke komma vid
        de heliga redskapen eller altaret, p det att icke bde de och I
        mn d.
018:004 De skola hlla sig till dig och iakttaga vad som r att iakttaga
        vid uppenbarelsetltet, under all tjnstgring vid tltet; men
        ingen frmmande fr komma eder nra.
018:005 Och I skolen iakttaga vad som r att iakttaga vid helgedomen och
        vid altaret, p det att icke frtrnelse ter m komma ver
        Israels barn.
018:006 Se, jag har uttagit edra brder, leviterna, bland Israels barn;
        en gva ro de t eder, givna t HERREN, till att frrtta
        tjnsten vid uppenbarelsetltet.
018:007 Men du och dina sner jmte dig skolen iakttaga vad som hr till
        edert prstmbete, i allt vad som angr altaret och det som r
        innanfr frlten, och skolen s gra tjnst.  Jag giver eder
        edert prstmbete ssom en gvotjnst; men om ngon frmmande
        kommer drvid, skall han ddas.

018:008 Och HERREN talade till Aron: Se, jag giver t dig vad som skall
        frvaras av det som gives mig ssom grd.  Av Israels barns alla
        heliga gvor giver jag detta till mbetslott t dig och dina
        sner, ssom en evrdlig rtt.
018:009 Detta skall tillhra dig av det!  hgheliga som icke lmnas t
        elden: alla deras offergvor, s ofta de frambra spisoffer
        eller syndoffer, eller frambra skuldoffer till ersttning t
        mig, detta skall ssom hgheligt tillhra dig och dina sner.
018:010 P en hghelig plats skall du ta detta; allt mankn m ta det,
        det skall vara dig heligt.
018:011 Och detta r rad som skall tillhra dig ssom en grd av Israels
        barns gvor, s ofta de frambra viftoffer; t dig och t dina
        sner och dttrar jmte dig giver jag det till en evrdlig rtt;
        var och en i ditt hus som r ren m ta det:
018:012 allt det bsta av olja och allt det bsta av vin och av sd,
        frstlingen drav, som de giva t HERREN, detta giver jag t
        dig.
018:013 Frstlingsfrukterna av allt som vxer i deras land, vilka de
        bra fram t HERREN, skola tillhra dig; var och en i ditt hus
        som r ren m ta drav.
018:014 Allt tillspillogivet i Israel skall tillhra dig.
018:015 Allt det som ppnar moderlivet, vad ktt det vara m, evad det
        r mnniskor eller boskap som de fra fram till HERREN, det
        skall tillhra dig; dock s, att du tager lsen fr det som r
        frstftt bland mnniskor, och likaledes tager lsen fr det som
        r frstftt bland orena djur.
018:016 Och vad angr dem som skola lsas, skall du taga lsen fr dem,
        nr de ro en mnad gamla, och detta efter det vrde du har
        bestmt: fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, denna
        rknad till tjugu gera.
018:017 Men fr det som r frstftt bland fkreatur eller fr eller
        getter m du icke taga lsen; det r heligt.  Deras blod skall
        du stnka p altaret, och deras fett skall du frbrnna ssom
        ett eldsoffer, till en vlbehaglig lukt fr HERREN.
018:018 Men deras ktt skall tillhra dig; det skall tillhra dig
        likasom viftoffersbringan och det hgra lrstycket.
018:019 Alla heliga gvor som Israels barn giva t HERREN ssom grd,
        dem giver jag t dig och t dina sner och dttrar jmte dig,
        ssom en evrdlig rtt.  Ett evrdligt saltfrbund infr
        HERRENS ansikte skall detta vara fr dig och fr dina
        avkomlingar jmte dig.
018:020 och HERREN sade till Aron: I deras land skall du icke hava ngon
        arvedel, och du skall icke hava ngon lott bland dem; jag skall
        vara din lott och arvedel bland Israels barn.

018:021 Och se, t Levi barn giver jag all tionde i Israel till arvedel,
        ssom ln fr den tjnst de frrtta, tjnsten vid
        uppenbarelsetltet.
018:022 Men de vriga israeliterna m hdanefter icke komma vid
        uppenbarelsetltet, ty de skola drigenom komma att bra p synd
        och s trffas av dden;
018:023 utan leviterna skola frrtta tjnsten vid uppenbarelsetltet,
        och de skola bra de missgrningar som begs.  Detta skall vara
        en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte; bland
        Israels barn skola de icke hava ngon arvedel.
018:024 Ty den tionde som Israels barn giva t HERREN ssom grd, den
        giver jag t leviterna till arvedel.  Drfr r det som jag
        sger om dem att de icke skola hava ngon arvedel bland Israels
        barn.

018:025 Och HERREN talade till Mose och sade:
018:026 Till leviterna skall du s tala och sga: Nr I av Israels barn
        mottagen den tionde som jag har bestmt att I skolen f av dem
        ssom eder arvedel, d skolen I drav giva en grd t HERREN, en
        tionde av tionden.
018:027 Och denna eder grd skall s anses, som nr andra giva sd frn
        logen och vin och olja frn pressen.
018:028 P detta stt skolen ock I av all tionde som I mottagen av
        Israels barn giva en grd t HERREN; och denna HERRENS grd av
        tionden skolen I giva t prsten Aron.
018:029 Av alla gvor som I fn skolen giva t HERREN hela den grd som
        tillkommer honom; av allt det bsta av gvorna skolen I giva
        den, sdant bland dessa som passar till heliga gvor.
018:030 Och du skall sga till dem: Nr I nu given ssom grd det bsta
        av dem, skall denna leviternas gva s anses, som nr andra giva
        vad loge och press avkasta.
018:031 I med edert husfolk mn ta det p vilken plats som helst; ty
        det r eder ln fr eder tjnstgring vid uppenbarelsetltet.
018:032 Nr I s given det bsta av dem ssom grd, skolen I icke fr
        deras skull komma att bra p synd; och d skolen I icke ohelga
        Israels barns heliga gvor och s trffas av dden.

019:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

019:002 Detta r den lagstadga som HERREN har pbjudit: Sg till Israels
        barn att de skaffa fram till dig en rd, felfri ko, en som icke
        har ngot lyte, och som icke har burit ngot ok.
019:003 Denna skolen I lmna t prsten Eleasar; och man skall fra ut
        henne utanfr lgret och slakta henne i hans syn.
019:004 Och prsten Eleasar skall taga ngot av hennes blod p sitt
        finger, och stnka med hennes blod sju gnger mot framsidan av
        uppenbarelsetltet.
019:005 Sedan skall man brnna upp kon infr hans gon; hennes hud och
        ktt och blod jmte hennes orenlighet skall man brnna upp.
019:006 Och prsten skall taga cedertr, isop och rosenrtt garn och
        kasta det i elden vari kon brnnes upp.
019:007 Och prsten skall tv sina klder och bada sin kropp i vatten;
        drefter fr han g in i lgret.  Dock skall prsten vara oren
        nda till aftonen.
019:008 Ocks den som brnde upp henne skall tv sina klder i vatten
        och bada sin kropp i vatten, och vara oren nda till aftonen.
019:009 Och en man som r ren skall samla ihop askan efter kon och lgga
        den utanfr lgret p en ren plats.  Den skall frvaras t
        Israels barns menighet, till stnkelsevatten.  Det r ett
        syndoffer.
019:010 Och mannen som samlade ihop askan efter kon skall tv sina
        klder och vara oren nda till aftonen.  Detta skall vara en
        evrdlig stadga fr Israels barn och fr frmlingen som bor
        ibland dem.
019:011 Den som kommer vid ngon dd, vid en mnniskas lik, han skall
        vara oren i sju dagar.
019:012 Han skall rena sig hrmed p tredje dagen och p sjunde dagen,
        s bliver han ren.  Men om han icke renar sig p tredje dagen och
        p sjunde dagen, s bliver han icke ren.
019:013 Var och en som kommer vid ngon dd, vid liket av en mnniska
        som har dtt, och sedan icke renar sig, han orenar HERRENS
        tabernakel, och han skall utrotas ur Israel.  Drfr att
        stnkelsevatten icke har blivit stnkt p honom, skall han vara
        oren; orenhet lder alltjmt vid honom.

019:014 Detta r lagen: Nr en mnniska dr i ett tlt, skall var och en
        som kommer in i tltet och var och en som redan r i tltet vara
        oren i sju dagar.
019:015 Och alla ppna krl, alla som icke hava sttt verbundna, skola
        vara orena.
019:016 Och var och en som ute p marken kommer vid ngon som har fallit
        fr svrd eller p annat stt trffats av dden, eller vid
        mnniskoben eller vid en grav, han skall vara oren i sju dagar.
019:017 Och fr att rena den som s har blivit oren skall man taga av
        askan efter det uppbrnda syndoffret och gjuta friskt vatten
        drp i ett krl.
019:018 Och en man som r ren skall taga isop och doppa i vattnet och
        stnka p tltet och p allt bohaget, och p de personer som
        hava varit drinne, och p honom som har kommit vid benen eller
        vid den fallne eller vid den som har dtt p annat stt, eller
        vid graven.
019:019 Och mannen som r ren skall p tredje dagen och p sjunde dagen
        bestnka den som har blivit oren.  Nr s p sjunde dagen hans
        rening r avslutad, skall han tv sina klder och bada sig i
        vatten, s bliver han ren om aftonen.
019:020 Men om ngon har blivit oren och sedan icke renar sig, skall han
        utrotas ur frsamlingen; ty han har orenat HERRENS helgedom;
        stnkelsevatten har icke blivit stnkt p honom, han r oren.
019:021 Och detta skall vara fr dem en evrdlig stadga.  Mannen som
        stnkte stnkelsevattnet skall tv sina klder; och om ngon
        annan kommer vid stnkelsevattnet, skall han vara oren nda till
        aftonen.
019:022 Och allt som den orene kommer vid skall vara orent, och den som
        kommer vid honom skall vara oren nda till aftonen.

020:001 Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i knen Sin i den
        frsta mnaden, och folket stannade i Kades; dr dog Mirjam och
        blev dr ocks begraven.

020:002 Och menigheten hade intet vatten; d frsamlade de sig emot Mose
        och Aron.
020:003 Och folket begynte tvista med Mose och sade: O att ocks vi
        hade ftt frgs, nr vra broder frgingos infr HERRENS
        ansikte!
020:004 Varfr haven I frt HERRENS frsamling in i denna ken, s att
        vi och vr boskap mste d hr?
020:005 Och varfr haven I frt oss upp ur Egypten och ltit oss komma
        till denna svra plats, dr varken sd eller fikontrd eller
        vintrd eller granattrd vxa, och dr intet vatten finnes att
        dricka?
020:006 Men Mose och Aron gingo bort ifrn frsamlingen till
        uppenbarelsetltets ingng och fllo ned p sina ansikten.  D
        visade sig HERRENS hrlighet fr dem.
020:007 Och HERREN talade till Mose och sade:
020:008 Tag staven, och frsamla menigheten, du med din broder Aron,
        och talen till klippan infr deras gon, s skall den giva
        vatten ifrn sig; s skaffar du fram vatten t dem ur klippan
        och giver menigheten och dess boskap att dricka.
020:009 D tog Mose stav en frn dess plats infr HERRENS ansikte, ssom
        han hade bjudit honom.
020:010 Och Mose och Aron sammankallade frsamlingen framfr klippan;
        dr sade han till dem: Hren nu, I genstrvige; kunna vi vl ur
        denna klippa skaffa fram vatten t eder?
020:011 Och Mose lyfte upp sin hand och slog p klippan med sin stav tv
        gnger; d kom mycket vatten ut, s att menigheten och dess
        boskap fick dricka.
020:012 Men HERREN sade till Mose och Aron: Eftersom I icke trodden p
        mig och icke hllen mig helig infr Israels barns gon, drfr
        skolen I icke f fra denna frsamling in i det land som jag har
        givit dem.
020:013 Detta var Meribas vatten, dr Israels barn tvistade med HERREN,
        och dr han bevisade sig helig p dem.

020:014 Och Mose skickade sndebud frn Kades till konungen i Edom och
        lt sga: S sger din broder Israel: Du knner alla de
        vedermdor som vi hava haft att utst,
020:015 huru vra fder drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i
        Egypten i lng tid, och huru vi och vra fder blevo illa
        behandlade av egyptierna.
020:016 Men vi ropade till HERREN, och han hrde vr rst och snde en
        ngel som frde oss ut ur Egypten; och se, vi ro nu i Kades,
        staden som ligger vid grnsen till ditt omrde.
020:017 Lt oss tga genom ditt land.  Vi skola icke taga vgen ver
        krar och vingrdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora
        vgen skola vi g, utan att vika av vare sig till hger eller
        till vnster, till dess vi hava kommit igenom ditt omrde.
020:018 Men Edom svarade honom: Du fr icke tga genom mitt land.  Om du
        det gr, skall jag draga ut emot dig med svrd.
020:019 Men Israels barn sade till honom: P den allmnna farvgen
        skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt
        vatten, skall jag betala det.  Jag begr ju ingenting: allenast
        att f tga vgen fram hrigenom.
020:020 Han svarade: Nej, du fr icke tga hrigenom.  Och Edom drog ut
        mot honom med mycket folk och ned stor makt.
020:021 D allts Edom icke tillstadde Israel att tga genom sitt
        omrde, vek Israel av och gick undan fr honom.

020:022 Och de brto upp frn Kades.  Och Israels barn, hela menigheten,
        kommo till berget Hor.
020:023 Och HERREN talade till Aron p berget Hor, vid grnsen till
        Edoms land, och sade:
020:024 Aron skall samlas till sina fder: han skall icke komma in i
        det land som jag har givit t Israels barn; ty I voren
        genstrviga mot min befallning vid Meribas vatten.
020:025 Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och fr dem upp p
        berget Hor,
020:026 och tag av Aron hans klder och stt dem p hans son Eleasar.  S
        skall Aron samlas till sina fder och I d dr.
020:027 Och Mose gjorde ssom HERREN hade bjudit; och de stego upp p
        berget Hor infr hela menighetens gon.
020:028 Och Mose tog av Aron hans klder och satte dem p hans son
        Eleasar.  Och Aron dog dr uppe p bergets topp; men Mose och
        Eleasar stego ned frn berget.
020:029 Och nr hela menigheten frnam att Aron hade givit upp andan,
        begrto de honom i trettio dagar, hela Israels hus.

021:001 D nu konungen i Arad, kananen, som bodde i Sydlandet, hrde
        att Israel var i antgande p Atarimvgen, gav han sig i strid
        med Israel och tog ngra av dem till fnga.
021:002 D gjorde Israel ett lfte t HERREN och sade: Om du giver
        detta folk i min hand, s skall jag giva deras stder till
        spillo.
021:003 Och HERREN hrde Israels rst och gav kananerna i deras hand,
        och de gvo dem och deras stder till spillo; s fick stllet
        namnet Horma.

021:004 Och de brto upp frn berget Hor och togo vgen t Rda havet
        till, fr att g omkring Edoms land.  Men under vgen blev
        folket otligt.
021:005 Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: Varfr haven
        I frt oss upp ur Egypten, s att vi mste d i knen?  Hr
        finnes ju varken brd eller vatten, och vr sjl vmjes vid den
        usla fda vi f.
021:006 D snde HERREN giftiga ormar bland folket, och dessa stungo
        folket; och mycket folk i Israel blev ddat.
021:007 D kom folket till Mose och sade: Vi hava syndat drmed att vi
        talade mot HERREN och mot dig.  Bed till HERREN att han tager
        bort dessa ormar ifrn oss.  Och Mose bad fr folket.
021:008 D sade HERREN till Mose: Gr dig en orm och stt upp den p en
        stng; sedan m var och en som har blivit ormstungen se p den,
        s skall han bliva vid liv.
021:009 D gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den p en stng;
        nr sedan ngon hade blivit stungen av en orm, sg han upp p
        kopparormen och blev s vid liv.

021:010 Och Israels barn brto upp och lgrade sig i Obot;
021:011 och frn Obot brto de upp och lgrade sig vid Ije-Haabarim i
        knen som ligger framfr Moab, sterut.
021:012 Drifrn brto de upp och lgrade sig i Sereds dal.
021:013 Drifrn brto de upp och lgrade sig p andra sidan Arnon, dr
        denna bck frn amorernas omrde, dr den har runnit upp,
        flyter fram i knen; ty Arnon r Moabs grns och flyter fram
        mellan Moabs land och amorernas.
021:014 Drfr heter det i Boken om HERRENS krig:
          Vaheb i Sufa
          och dalarna dr Arnon gr fram,
021:015   och dalarnas sluttning,
          som snker sig mot Ars bygd
          och stder sig mot Moabs grns.

021:016 Drifrn drogo de till Beeri om brunnen dr var det som HERREN
        sade till Mose: Frsamla folket, s vill jag giva dem vatten.
021:017 D sjng Israel denna sng:

          Flda, du brunn!  Ja, sjungen om den,
021:018   om brunnen som furstar grvde,
          som folkets ypperste borrade,
          med spiran, med sina stavar.

021:019 Frn knen drogo de till Mattana, frn Mattana till Nahaliel,
        frn: Nahaliel till Bamot,
021:020 frn Bamot till den dal som ligger: p Moabs mark uppe p Pisga,
        dr man kan se ut ver demarken.

021:021 Och Israel skickade sndebud till Sihon, amorernas konung, och
        lt sga:
021:022 Lt mig taga genom ditt land.  Vi skola icke vika av ifrn
        vgen in i krar eller vingrdar, och icke dricka vatten ur
        brunnarna.  Stora vgen skola vi g, till dess vi hava kommit
        igenom ditt omrde.
021:023 Men Sihon tillstadde icke Israel att tga genom sitt omrde,
        utan frsamlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i knen,
        till dess han kom till Jahas; dr gav han sig i strid med
        Israel.
021:024 Men Israel slog honom med svrdsegg och intog hans land frn
        Arnon nda till Jabbok, nda till Ammons barns land, ty Ammons
        barns grns var befst.
021:025 Och Israel intog alla stderna dr; och Israel bosatte sig i
        amorernas alla stder, i Hesbon och alla underlydande orter.
021:026 Hesbon var nmligen Sihons, amorernas konungs, stad, ty denne
        hade frt krig med den frre konungen i Moab och tagit ifrn
        honom hela hans land nda till Arnon.
021:027 Drfr sga skalderna:

          Kommen till Hesbon!
          Byggas och befstas
              skall Sihons stad.
021:028   Ty eld gick ut frn Hesbon,
          en lga frn Sihons stad;
          den frtrde Ar i Moab,
          dem som bodde p Arnons hjder.
021:029   Ve dig, Moab!
          Frlorat r du, Kemos' folk!
          Han lt sina sner bliva slagna p flykten
          och sina dttrar fras bort i fngenskap,
          bort till amorernas konung, Sihon.
021:030   Vi skto ned dem--frlorat var Hesbon,
          landet nda till Dibon;
          vi hrjade nda till Nofa,
          Nofa, som nr till Medeba.

021:031 S bosatte sig d Israel i amorernas land.
021:032 Och Mose snde ut och lt bespeja Jaeser, och de intogo dess
        underlydande orter; och han frdrev amorerna som bodde dr.
021:033 Sedan vnde de sig t annat hl.  och drogo upp t Basan
        till.  Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till
        strid mot dem, till Edrei.
021:034 Men HERREN sade till Mose: Frukta icke fr honom, ty i din hand
        har jag givit honom och allt hans folk och hans land.  Och du
        skall gra med honom p samma stt som du gjorde med Sihon,
        amorernas konung, som bodde i Hesbon.
021:035 Och de slogo honom jmte hans sner och allt hans folk, och lto
        ingen av dem slippa undan.  S intogo de hans land.

022:001 Och Israels barn brto upp och lgrade sig p Moabs hedar, p
        andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.

022:002 Och Balak, Sippors son, sg allt vad Israel hade gjort mot
        amorerna.
022:003 Och Moab bvade storligen fr folket, drfr att det var s
        talrikt; Moab gruvade sig fr Israels barn.
022:004 Och Moab sade till de ldste i Midjan: Nu kommer denna hop att
        ta upp allt som finnes hr runt omkring oss, likasom oxen ter
        upp vad grnt som finnes p marken.  Och Balak, Sippors son,
        var p den tiden konung i Moab.
022:005 Och han skickade sndebud till Bileam, Beors son, i Petor vid
        floden, i hans stamfrnders land, fr att kalla honom till sig;
        han lt sga: Se, hr r ett folk som har dragit ut ur Egypten;
        se, det vertcker marken, och det har lgrat sig mitt emot mig.
022:006 S kom nu och frbanna t mig detta folk, ty det r mig fr
        mktigt; kanhnda skall jag d kunna sl det och frjaga det ur
        landet.  Ty jag vet att den du vlsignar, han r vlsignad, och
        den du frbannar, han bliver frbannad.
022:007 S gingo nu de ldste i Moab och de ldste i Midjan stad och
        hade med sig spdomsln; och de kommo till Bileam och framfrde
        till honom Balaks ord.
022:008 Och han sade till dem: Stannen hr ver natten, s vill jag
        sedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig.  D
        stannade Moabs furstar kvar hos Bileam.
022:009 Och Gud kom till Bileam; han sade: Vad r det fr mn som du
        har hos dig?
022:010 Bileam svarade Gud: Balak, Sippors son, konungen i Moab, har
        snt till mig detta bud:
022:011 'Se, hr r det folk som har dragit ut ur Egypten, och det
        vertcker marken.  S kom nu och frbanna det t mig; kanhnda
        skall jag d kunna giva mig i strid med det och frjaga det.'
022:012 D sade Gud till Bileam: Du skall icke g med dem; du skall
        icke frbanna detta folk, ty det r vlsignat.
022:013 Om morgonen, nr Bileam hade sttt upp, sade han allts till
        Balaks furstar: Gn hem till edert land, ty HERREN vill icke
        tillstdja mig att flja med eder.
022:014 D stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade:
        Bileam vgrade att flja med oss.

022:015 Men Balak snde nnu en gng stad furstar, flera och
        frnmligare n de frra.
022:016 Och de kommo till Bileam och sade till honom: S sger Balak
        Sippors son: 'Lt dig icke avhllas frn att komma till mig;
022:017 ty jag vill bevisa dig vermttan stor ra, och allt vad du
        begr av mig skall jag gra.  Kom nu och frbanna t mig detta
        folk.'
022:018 D svarade Bileam och sade till Balaks tjnare: Om Balak n
        gve mig s mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde
        jag dock icke vertrda HERRENS min Guds befallning, s att jag
        gjorde ngot dremot, vare sig litet eller stort.
022:019 Men stannen nu ocks I kvar har ver natten, fr att jag m
        frnimma vad HERREN ytterligare kan vilja tala till mig.
022:020 Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: Om dessa
        mn hava kommit fr att kalla dig, s st upp och flj med dem.
        Men allenast vad jag sger dig skall du gra.
022:021 Om morgonen, nr Bileam hade sttt upp, sadlade han allts sin
        sninna och fljde med Moabs furstar.

022:022 Men d han nu fljde med, upptndes Guds vrede, och HERRENS
        ngel stllde sig p vgen fr att hindra honom, dr han red p
        sin sninna, tfljd av tv sina tjnare.
022:023 Nr d sninnan sg HERRENS ngel st p vgen med ett draget
        svrd i sin hand, vek hon av ifrn vgen och gick in p kern;
        men Bileam slog sninnan fr att driva henne tillbaka in p
        vgen.
022:024 Drefter stllde sig HERRENS ngel i en smal gata mellan
        vingrdarna, dr murar funnos p bda sidor.
022:025 Nr nu sninnan sg HERRENS ngel, trngde hon sig mot muren och
        klmde s Bileams ben mot muren; och han slog henne nnu en
        gng.
022:026 D gick HERRENS ngel lngre fram och stllde sig p ett trngt
        stlle, dr ingen utvg fanns att vika undan, vare sig till
        hger eller till vnster.
022:027 Nr sninnan nu sg HERRENS ngel, lade hon sig ned under
        Bileam.  D upptndes Bileams vrede och han slog sninnan med sin
        stav.
022:028 Men HERREN ppnade sninnans mun, och hon sade till Bileam: Vad
        har jag gjort dig, eftersom du nu tre gnger har slagit mig?
022:029 Bileam svarade sninnan: Du har ju handlat skamligt mot mig; om
        jag hade haft ett svrd i min hand, skulle jag nu hava drpt
        dig.
022:030 Men sninnan sade till Bileam: r icke jag din egen sninna,
        som du har ridit p i all din tid intill denna dag?  Och har jag
        ngonsin frut plgat gra s mot dig?  Han svarade: Nej.
022:031 Och HERREN ppnade Bileams gon, s att han sg HERRENS ngel
        st p vgen med ett draget svrd i sin hand.  D bugade han sig
        och fll ned p sitt ansikte.
022:032 Och HERRENS ngel sade till honom: Varfr har du nu tre gnger
        slagit din sninna?  Se, jag har gtt ut fr att hindra dig, ty
        denna vg leder till frdrv och r mig emot.
022:033 Och sninnan sg mig, och hon har nu tre gnger vikit undan for
        mig.  Om hon icke hade vikit undan fr mig, s skulle jag nu hava
        drpt dig, men ltit henne leva.
022:034 D sade Bileam till HERRENS ngel: Jag har syndat, ty jag
        visste icke att du stod mig emot p vgen.  Om nu min resa
        misshagar dig, s vill jag vnda tillbaka.
022:035 Men HERRENS ngel svarade Bileam: Flj med dessa mn; men intet
        annat n vad jag sger dig skall du tala.  S fljde d Bileam
        med Balaks furstar.

022:036 Nr Balak hrde att Bileam kom, gick han honom till mtes till
        Ir i Moab, vid grnsen dr Arnon flyter, vid yttersta grnsen.
022:037 Och Balak sade till Bileam: Snde jag icke entrget bud till
        dig fr att kalla dig hit?  Varfr ville du d icke begiva dig
        till mig?  Skulle jag icke kunna bevisa dig tillrcklig ra?
022:038 Bileam svarade Balak: Du ser nu att jag har kommit till
        dig.  Men det str ingalunda i min egen makt att tala ngot.  Vad
        Gud lgger i min mun, det mste jag tala.
022:039 Sedan fljde Bileam med Balak, och de kommo till Kirjat-Husot.
022:040 Och Balak slaktade fkreatur och smboskap och snde till Bileam
        och de furstar som voro med honom.
022:041 Och fljande morgon tog Balak Bileam med sig och frde honom upp
        p Bamot-Baal; och han kunde frn denna plats se en del av
        folket.

023:001 Och Bileam sade till Balak: Bygg hr t mig sju altaren, och
        skaffa hit t mig sju tjurar och sju vdurar.
023:002 Balak gjorde ssom Bileam sade; och Balak och Bileam offrade en
        tjur och en vdur p vart altare
023:003 Drefter sade Bileam till Balak Stanna kvar vid ditt
        brnnoffer; jag vill g bort och se om till ventyrs HERREN
        visar sig fr mig; och vad helst han uppenbarar fr mig, det
        skall jag frkunna fr dig.  Och han gick upp p en kal hjd.
023:004 Och Gud visade sig fr Bileam; d sade denne till honom: De sju
        altarna har jag uppfrt, och p vart altare har jag offrat en
        tjur och en vdur.
023:005 Och HERREN lade i Bileams mun vad han skulle tala; han sade: G
        tillbaka till Balak och tala s och s.
023:006 Nr han nu kom tillbaka till honom, fann han honom stende vid
        sitt brnnoffer tillsammans med alla Moabs furstar.
023:007 D hr han upp sin rst och kvad:

          Frn Aram hmtade mig Balak,
          frn sterns berg Moabs konung:
          'Kom och frbanna t mig Jakob,
          kom och tala ofrd ver Israel.
023:008   Huru kan jag frbanna den gud ej frbannar,
          och tala ofrd ver den som HERREN ej talar ofrd ver?
023:009   Frn klippornas topp ser jag ju honom,
          och frn hjderna skdar jag honom:
          se, det r ett folk som bor fr sig sjlvt
          och icke anser sig likt andra folkslag.
023:010   Vem kan rkna Jakob, talls ssom stoftet,
          eller tlja ens fjrdedelen av Israel?
          M jag f d de rttfrdigas dd,
          och blive mitt slut ssom deras!

023:011 D sade Balak till Bileam: Vad har du gjort mot mig!  Till att
        frbanna mina fiender hmtade jag dig, och nu har du i stllet
        vlsignat dem.
023:012 Men han svarade och sade: Skulle jag d icke akta p vad HERREN
        lgger i min mun, och tala det?

023:013 Och Balak sade till honom: Flj nu med mig till ett annat
        stlle, varifrn du ser dem; du ser hr allenast en del av dem,
        du ser dem icke allasammans.  Frn det stllet m du frbanna dem
        t mig.
023:014 Och han tog honom med sig till Vktarplanen p toppen av Pisga.
        Dr byggde han sju altaren och offrade en tjur och en vdur p
        vart altare.
023:015 Drefter sade han till Balak: Stanna kvar har vid ditt
        brnnoffer; jag sjlv vill drborta se till, om ngot visar
        sig.
023:016 Och HERREN visade sig fr Bileam och lade i hans mun vad han
        skulle tala; han sade: G tillbaka till Balak och tala s och
        s.
023:017 Nr han nu kom till honom, fann han honom stende vid sitt
        brnnoffer, och Moabs furstar stodo dr med honom.  Och Balak
        frgade honom: Vad har HERREN talat?
023:018 D hov han upp sin rst och kvad:

          St upp, Balak, och hr;
          lyssna till mig, du Sippors son.
023:019   Gud r icke en mnniska, s att han kan ljuga,
          icke en mnniskoson, s att han kan ngra ngot.
          Skulle han sga ngot och icke gra det,
          tala ngot och icke fullborda det?
023:020   Se, att vlsigna har jag ftt i uppdrag;
          han har vlsignat, och jag kan icke rygga det.
023:021   Ofrd r icke att skda i Jakob
          och olycka icke att se i Israel.
          HERREN, hans Gud, r med honom,
          och jubel ssom mot en konung hres dr.
023:022   Det r Gud som har frt dem ut ur Egypten;
          deras styrka r ssom vildoxars.
023:023   Ty trolldom btar intet mot Jakob,
          ej heller spdom mot Israel.
          Nej, nu mste sgas om Jakob
          och om Israel: 'Vad gr icke Gud!'
023:024   Se, det r ett folk som str upp likt en lejoninna,
          ett folk som reser sig likasom ett lejon.
          Det lgger sig ej ned, frrn det har tit rov
          och druckit blod av slagna man.

023:025 D sade Balak till Bileam: Om du nu icke vill frbanna dem, s
        m du tminstone icke vlsigna dem.
023:026 Men Bileam svarade och sade till Balak: Sade jag icke till dig:
        'Allt vad HERREN sger, det mste jag gra'?

023:027 Och Balak sade till Bileam: Kom, jag vill taga dig med mig till
        ett annat stlle.  Kanhnda skall det behaga Gud att du drifrn
        frbannar dem t mig.
023:028 Och Balak tog Bileam med sig upp p toppen av Peor, dr man kan
        se ut ver demarken.
023:029 Och Bileam sade till Balak: Bygg hr t mig sju altaren, och
        skaffa hit t mig sju tjurar och sju vdurar.
023:030 Och Balak gjorde ssom Bileam sade; och han offrade en tjur och
        en vdur p vart altare.

024:001 D nu Bileam sg att det var: HERRENS vilja att han skulle
        vlsigna Israel, gick han icke, ssom de frra gngerna, bort
        och sg efter tecken, utan vnde sitt ansikte mot knen.
024:002 Och nr Bileam lyfte upp sina gon och sg Israel lgrad efter
        sina stammar, kom Guds Ande ver honom.
024:003 Och han hov upp sin rst och kvad:
          S sger Bileam, Beors son,
          s sger mannen med det slutna gat,
024:004   s sger han som hr Guds tal,
          han som skdar syner frn den Allsmktige,
          i det han sjunker ned och fr sina gon ppnade:
024:005   Huru skna ro icke dina tlt, du Jakob,
          dina boningar, du Israel!
024:006   De likna dalar som utbreda sig vida,
          de ro ssom lustgrdar invid en strm,
          ssom aloetrd, planterade av HERREN,
          ssom cedrar invid vatten.
024:007   Vatten fldar ur hans mbar,
          hans sdd bliver rikligen vattnad.
          Strre n Agag skall hans konung vara,
          ja, upphjd bliver hans konungamakt.
024:008   Det r Gud som har frt honom ut ur Egypten.
          Hans styrka r ssom en vildoxes.
          Han skall uppsluka de folk som st honom emot,
          deras ben skall han snderkrossa,
          och med sina pilar skall han genomborra dem.
024:009 Han har lagt sig ned, han vilar ssom ett lejon, ssom en
        lejoninna--vem vgar oroa honom?  Vlsignad vare den som
        vlsignar dig, och frbannad vare den som frbannar dig!

024:010 D upptndes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop
        hnderna.  Och Balak sade till Bileam: Till att frbanna mina
        fiender kallade jag dig hit, och se, du har i stllet nu tre
        gnger vlsignat dem.
024:011 Giv dig nu av hem igen.  Jag tnkte att jag skulle f bevisa dig
        stor ra; men se, HERREN har frmenat dig att bliva rad.
024:012 Bileam svarade Balak: Sade jag icke redan till sndebuden som
        du skickade till mig:
024:013 'Om Balak n gve mig s mycket silver och guld som hans hus
        rymmer, kunde jag dock icke vertrda HERRENS befallning, s att
        jag efter eget tycke gjorde ngot, vad det vara m.'  Vad HERREN
        sger, det mste jag tala.
024:014 Se, jag gr nu hem till mitt folk; men jag vill varsko dig om
        vad detta folk skall gra mot ditt folk i kommande dagar.
024:015 Och han hov upp sin rst och kvad:
          S sger Bileam, Beors son,
          s sger mannen med det slutna gat,
024:016   s sger han som hr Guds tal
          och har kunskap frn den Hgste,
          han som skdar syner frn den Allsmktige,
          i det han sjunker ned och fr sina gon ppnade:
024:017   Jag ser honom, men icke denna tid,
          jag skdar honom, men icke nra.
          En stjrna trder fram ur Jakob,
          och en spira hjer sig ur Israel.
          Den krossar Moabs tinningar
          och slr ned alla sner till Set.
024:018   Edom skall han f till besittning
          till besittning Seir--sina fienders lnder.
          Ty Israel skall gra mktiga ting;
024:019   ur Jakob skall en hrskare komma;
          han skall frgra i stderna dem som rdda sig dit.

024:020 Och han fick se Amalek; d hov han upp sin rst och kvad:
          En frstling bland folken r Amalek,
           men p sistone hemfaller han t undergng.

024:021 Och han fick se kainerna; d hov han upp sin rst och kvad:
          Fast r din boning,
          och lagt p klippan r ditt nste.
024:022   Likvl skall Kain bliva utrotad;
          ja, Assur skall omsider fra dig i fngenskap.

024:023 Och han lov ter upp sin rst och kvad:

          O ve!  Vem skall bliva vid liv,
          nr Gud lter detta ske?
024:024   Skepp skola komma frn kitternas kust,
          de skola tukta Assur, tukta Eber;
          ocks han skall hemfalla t undergng.

024:025 Och Bileam stod upp och vnde tillbaka hem; ocks Balak for sin
        vg.

025:001 Och medan Israel uppehll sig i Sittim, begynte folket bedriva
        otukt med Moabs dttrar.
025:002 Dessa inbjdo folket till sina gudars offermltider,
025:003 Och folket t och tillbad deras gudar.  Och Israel slt sig till
        Baal-Peor.  D upptndes HERRENS vrede mot Israel.
025:004 Och HERREN sade till Mose: Hmta folkets alla huvudman, och lt
        upphnga sdana i solen fr HERREN, p det att HERRENS vredes
        gld m vndas ifrn Israel.
025:005 D sade Mose till Israels domare: Var och en av eder drpe
        bland sina mn dem som hava slutit sig till Baal-Peor.

025:006 Nu kom en man av Israels barn och frde in bland sina brder en
        midjanitisk kvinna, infr Moses och Israels barns hela menighets
        gon, under det att dessa stodo grtande vid ingngen till
        uppenbarelsetltet.
025:007 Nr Pinehas, son till Eleasar, son till prsten Aron, sg
        detta, stod han upp i menigheten och tog ett spjut i sin hand
025:008 och fljde efter den israelitiske mannen in i tltets sovrum och
        genomborrade dem bda, svl den israelitiske mannen som ock
        kvinnan, i det att han stack henne genom underlivet.  S upphrde
        hemskelsen bland Israels barn.
025:009 Men de som hade omkommit genom hemskelsen utgjorde tjugufyra
        tusen.

025:010 Och HERREN talade till Mose och sade:
025:011 Pinehas, han som r son till prsten Arons son Eleasar, har
        avvnt min vrede frn Israels barn, i det att han har nitlskat
        bland dem ssom jag nitlskar; drfr har jag icke i min
        nitlskan frgjort Israels barn.
025:012 Sg frdenskull: Se, jag gr med honom ett fridsfrbund;
025:013 och fr honom, och fr hans avkomlingar efter honom, skall detta
        vara ett frbund genom vilket han fr ett evrdligt prstadme,
        till ln fr att han nitlskade fr sin Gud och bragte frsoning
        fr Israels barn.
025:014 Och den ddade israelitiske mannen, han som ddades jmte den
        midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var hvding
        fr en familj bland simeoniterna.
025:015 Och den ddade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till
        Sur; denne var stamhvding, hvding fr en stamfamilj i Midjan.

025:016 Och HERREN talade till Mose och sade:
025:017 Angripen midjaniterna och sln dem.
025:018 Ty de hava angripit eder genom de onda rd som de lade mot eder
        i saken med Peor och i saken med Kosbi, den midjanitiska
        hvdingdottern, deras syster, vilken ddades p den dag d
        hemskelsen drabbade eder fr Peors skull.

026:001 Efter denna hemskelse talade HERREN till Mose och till Eleasar,
        prsten Arons son, och sade:
026:002 Rknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, dem som
        ro tjugu r gamla eller drutver, efter deras familjer, alla
        stridbara mn i Israel.
026:003 Och Mose och prsten Eleasar talade till dem p Moabs hedar, vid
        Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
026:004 De som ro tjugu r gamla eller drutver skola rknas.  S
        hade ju HERREN bjudit Mose och Israels barn, dem som hade dragit
        ut ur Egyptens land.

026:005 Ruben var Israels frstfdde.  Rubens barn voro: Av Hanok
        hanokiternas slkt, av Pallu palluiternas slkt,
026:006 av Hesron hesroniternas slkt, av Karmi karmiternas slkt.
026:007 Dessa voro rubeniternas slkter.  Och de av dem som inmnstrades
        utgjorde fyrtiotre tusen sju hundra trettio.
026:008 Men Pallus sner voro Eliab.
026:009 Och Eliabs sner voro Nemuel, Datan och Abiram; det var den
        Datan och den Abiram, bda ombud fr menigheten, som satte sig
        upp emot Mose och Aron, tillika med Koras hop, nr dessa satte
        sig upp emot HERREN,
026:010 varvid jorden ppnade sin mun och uppslukade dem jmte Kora, vid
        det tillflle d dennes hop omkom, i det att elden frtrde de
        tv hundra femtio mnnen, s att de blevo till en varnagel.
026:011 Men Koras sner omkommo icke.

026:012 Simeons barn, efter deras slkter, voro: Av Nemuel nemueliternas
        slkt, av Jamin jaminiternas slkt, av Jakin jakiniternas slkt,
026:013 av Sera seraiternas slkt, av Saul sauliternas slkt.
026:014 Dessa voro simeoniternas slkter, tjugutv tusen tv hundra.

026:015 Gads barn, efter deras slkter, voro: Av Sefon sefoniternas
        slkt, av Haggi haggiternas slkt, av Suni suniternas slkt,
026:016 av Osni osniternas slkt, av Eri eriternas slkt,
026:017 av Arod aroditernas slkt, av Areli areliternas slkt.
026:018 Dessa voro Gads barns slkter, s mnga av dem som inmnstrades,
        fyrtio tusen fem hundra.

026:019 Judas sner voro Er och Onan; men Er och Onan dogo i Kanaans
        land.
026:020 Och Juda barn, efter deras slkter, voro: Av Sela selaniternas
        slkt, av Peres peresiternas slkt, av Sera seraiternas slkt.
026:021 Men Peres' barn voro: Av Hesron hesroniternas slkt, av Hamul
        hamuliternas slkt.
026:022 Dessa voro Juda slkter, s mnga av dem som inmnstrades,
        sjuttiosex tusen fem hundra.

026:023 Isaskars barn, efter deras slkter, voro: Av Tola tolaiternas
        slkt, av Puva puniternas slkt,
026:024 av Jasub jasubiternas slkt, av Simron simroniternas slkt.
026:025 Dessa voro Isaskars slkter, s mnga av dem som inmnstrades,
        sextiofyra tusen tre hundra.

026:026 Sebulons barn, efter deras slkter, voro: Av Sered serediternas
        slkt, av Elon eloniternas slkt, av Jaleel jaleeliternas slkt.
026:027 Dessa voro sebuloniternas slkter, s mnga av dem som
        inmnstrades, sextio tusen fem hundra.

026:028 Josefs barn, efter deras slkter voro Manasse och Efraim.

026:029 Manasse barn voro: Av Makir makiriternas slkt; men Makir fdde
        Gilead; av Gilead kom gileaditernas slkt.
026:030 Dessa voro Gileads barn: Av Ieser ieseriternas slkt, av Helek
        helekiternas slkt,
026:031 av Asriel asrieliternas slkt, av Sikem sikemiternas slkt,
026:032 av Semida semidaiternas slkt och av Hefer heferiternas slkt.
026:033 Men Selofhad, Hefers son, hade inga sner, utan allenast
        dttrar; och Selofhads dttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka
        och Tirsa.
026:034 Dessa voro Manasse slkter, och de av dem som inmnstrades
        utgjorde femtiotv tusen sju hundra.

026:035 Dessa voro Efraims barn, efter deras slkter: Av Sutela
        sutelaiternas slkt, av Beker bekeriternas slkt, av Tahan
        tahaniternas slkt.
026:036 Men dessa voro Sutelas barn: Av Eran eraniternas slkt
026:037 Dessa voro Efraims barns slkter, s mnga av dem som
        inmnstrades trettiotv tusen fem hundra.

        Dessa voro Josefs barn, efter deras slkter.

026:038 Benjamins barn, efter deras slkter, voro: Av Bela belaiternas
        slkt, av Asbel asbeliternas slkt, av Ahiram ahiramiternas
        slkt,
026:039 av Sefufam sufamiternas slkt, av Hufam hufamiternas slkt.
026:040 Men Belas sner voro Ard och Naaman; arditernas slkt; av Naaman
        naamiternas slkt.
026:041 Dessa voro Benjamins barn, efter deras slkter, och de av dem
        som inmnstrades utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra.

026:042 Dessa voro Dans barn, efter deras slkter: Av Suham suhamiternas
        slkt.  Dessa voro Dans slkter, efter deras slkter.
026:043 Suhamiternas slkter, s mnga av dem som inmnstrades, utgjorde
        tillsammans sextiofyra tusen fyra hundra.

026:044 Asers barn, efter deras slkter, voro: Av Jimna Jimnaslkten, av
        Jisvi jisviternas slkt, av Beria beriaiternas slkt.
026:045 Av Berias barn: Av Heber heberiternas slkt, av Malkiel
        malkieliternas slkt.
026:046 Och Asers dotter hette Sera.
026:047 Dessa voro Asers barns slkter, s mnga av dem som
        inmnstrades, femtiotre tusen fyra hundra.

026:048 Naftali barn, efter deras slkter, voro: Av Jaseel jaseeliternas
        slkt, av Guni guniternas slkt,
026:049 av Jeser jeseriternas slkt, av Sillem sillemiternas slkt.
026:050 Dessa voro Naftali slkter, efter deras slkter; och de av dem
        som inmnstrades utgjorde fyrtiofem tusen fyra hundra.

026:051 Dessa voro de av Israels barn som inmnstrades, sex hundra ett
        tusen sju hundra trettio.

026:052 Och HERREN talade till Mose och sade:
026:053 t dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter personernas
        antal.
026:054 t en strre stam skall du giva en strre arvedel, och t en
        mindre stam en mindre arvedel; t var stam skall arvedel givas
        efter antalet av dess inmnstrade.
026:055 Men genom lottkastning skall landet utskiftas.  Efter namnen p
        sina fdernestammar skola de f sina arvedelar.
026:056 Efter lottens utslag skall var stam strre eller mindre, f sin
        arvedel sig tillskiftad.

026:057 Och dessa voro de av Levi stam som inmnstrades, efter deras
        slkter: Av Gerson gersoniternas slkt av Kehat kehatiternas
        slkt, av Merari merariternas slkt.
026:058 Dessa voro leviternas slkter: libniternas slkt, hebroniternas
        slkt maheliternas slkt, musiternas slkt koraiternas
        slkt.  Men Kehat fdde Amram.
026:059 Och Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som fddes t
        Levi i Egypten; och hon fdde t Amram Aron och Mose och deras
        syster Mirjam.
026:060 Och t Aron fddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
026:061 Men Nadab och Abihu trffades av dden, nr de buro fram
        frmmande eld infr HERRENS ansikte.
026:062 Och de av dem som inmnstrades utgjorde tjugutre tusen, alla av
        mankn som voro en mnad gamla eller drutver.  De hade nmligen
        icke blivit inmnstrade bland Israels barn, eftersom icke ngon
        arvedel var given t dem bland Israels barn.

026:063 Dessa voro de som inmnstrades av Mose och prsten Eleasar, nr
        dessa mnstrade Israels barn p Moabs hedar, vid Jordan mitt
        emot Jeriko.
026:064 Bland dessa var ingen av dem som frut hade blivit inmnstrade
        av Mose och prsten Aron, nr dessa mnstrade Israels barn i
        Sinais ken,
026:065 ty om dem hade HERREN sagt: De skola dden d i knen.  Drfr
        var ingen kvar av dem, frutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua,
        Nuns son.

027:001 Och Selofhads dttrar trdde fram Selofhads, som var son till
        Hefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, av
        Manasses, Josefs sons, slkter.  Och hans dttrar hette Mahela,
        Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
027:002 Dessa kommo nu infr Mose och prsten Eleasar och
        stamhvdingarna och hela menigheten, vid ingngen till
        uppenbarelsetltet, och sade:
027:003 Vr fader har dtt i knen, men han var icke med i den hop som
        rotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egen
        synd, och han hade inga sner.
027:004 Icke skall nu vr faders namn utplnas ur hans slkt fr det att
        han icke hade ngon son?  Giv t oss en besittning ibland vr
        faders brder.
027:005 och Mose bar fram deras sak infr HERREN.
027:006 D talade HERREN till Mose och sade:
027:007 Selofhads dttrar hava talat rtt.  Du skall giva ocks dem en
        arvsbesittning bland deras faders brder genom att lta deras
        faders arvedel verg till dem.
027:008 Och till Israels barn skall du tala och sga: Nr ngon dr utan
        att efterlmna ngon son, skolen I lta hans arvedel verg till
        hans dotter.
027:009 Men om han icke har ngon dotter, s skolen I giva hans arvedel
        t hans brder.
027:010 Har han icke heller ngra brder, s skolen I giva hans arvedel
        t hans faders brder.
027:011 Men om hans fader icke har ngra broder, s skolen I giva hans
        arvedel t nrmaste blodsfrvant inom hans slkt, och denne
        skall d taga den i besittning.

        Detta skall vara en rttsstadga fr Israels barn, ssom HERREN
        har bjudit Mose.

027:012 Och HERREN sade till Mose: Stig upp hr p Abarimberget, s
        skall du f se det land som jag har givit t Israels barn.
027:013 Men nr du har sett det, skall ocks du samlas till dina fder,
        likasom din broder Aron har blivit samlad till sina fder;
027:014 detta drfr att I, i knen Sin, nr menigheten tvistade med
        mig, voren genstrviga mot min befallning och icke villen hlla
        mig helig genom att skaffa fram vatten infr deras gon.  Detta
        gllde Meribas vatten vid Kades, i knen Sin.

027:015 Och Mose talade till HERREN och sade:
027:016 M HERREN, den Gud som rder ver allt ktts anda, stta en man
        ver menigheten,
027:017 som kan g i spetsen fr dem, nr de draga ut eller vnda ter,
        och som kan vara deras ledare och anfrare, s att icke HERRENS
        menighet kommer att likna fr som icke hava ngon herde.
027:018 HERREN svarade Mose: Tag till dig Josua, Nuns son, ty han r en
        man i vilken ande r, och lgg din hand p honom.
027:019 Och fr honom fram infr prsten Eleasar och hela menigheten,
        och instt honom i hans mbete infr deras gon,
027:020 och lgg ngot av din vrdighet p honom, fr att Israels barns
        hela menighet m lyda honom.
027:021 Och hos prsten Eleasar skall han sedan hava att instlla sig,
        fr att denne genom urims dom m hmta svar t honom infr
        HERRENS ansikte.  Efter hans ord skola de draga ut och vnda
        ter, han sjlv och alla Israels barn med honom, hela
        menigheten.

027:022 och Mose gjorde ssom HERREN hade bjudit honom; han tog Josua
        och frde honom fram infr prsten Eleasar och hela menigheten.
027:023 Och denne lade sina hnder p honom och insatte honom i hans
        mbete, ssom HERREN hade befallt genom Mose.

028:001 Och HERREN talade till Mose och sade:

028:002 Bjud Israels barn och sg till dem: Mina offer, det som r min
        spis av mina eldsoffer, en vlbehaglig lukt fr mig, dem skolen
        I akta p, s att I offren dem t mig p bestmd tid.
028:003 Och sg till dem: Detta r vad I skolen offra t HERREN ssom
        eldsoffer: tv rsgamla felfria lamm till brnnoffer fr var dag
        bestndigt.
028:004 Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet
        skall du offra vid aftontiden,
028:005 och ssom spisoffer en tiondedels efa fint mjl, begjutet med en
        fjrdedels hin olja av sttta oliver.
028:006 Detta r det dagliga brnnoffret, som offrades p Sinai berg,
        till en vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t HERREN.
028:007 Och ssom drickoffer drtill skall du offra en fjrdedels hin,
        till det frsta lammet; i helgedomen skall drickoffer av stark
        dryck utgjutas t HERREN.
028:008 Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant
        spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det: ett
        eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.

028:009 Men p sabbatsdagen skall du offra tv rsgamla felfria lamm, s
        ock tv tiondedels efa fint mjl, begjutet med olja, ssom
        spisoffer, samt tillhrande drickoffer.
028:010 Detta r sabbatsbrnnoffret, som skall offras var sabbat, jmte
        det dagliga brnnoffret med tillhrande drickoffer.

028:011 Och p edra nymnadsdagar skolen I offra till brnnoffer t
        HERREN tv ungtjurar och en vdur och sju rsgamla felfria lamm,
028:012 s ock tre tiondedels efa fint mjl, begjutet med olja, ssom
        spisoffer till var tjur, tv tiondedels efa fint mjl, begjutet
        med olja, ssom spisoffer till vduren,
028:013 och en tiondedels efa fint mjl begjutet med olja, ssom
        spisoffer till vart lamm: ett brnnoffer till en vlbehaglig
        lukt, ett eldsoffer t HERREN.
028:014 Och de tillhrande drickoffren skola utgras av en halv hin vin
        till var tjur och en tredjedels hin till vduren och en
        fjrdedels hin till vart lamm.  Detta r nymnadsbrnnoffret, som
        skall offras i var och en av rets mnader.
028:015 Tillika skolen I offra en bock till syndoffer t HERREN; den
        skall offras jmte det dagliga brnnoffret med tillhrande
        drickoffer.

028:016 Och i frsta mnaden, p fjortonde dagen i mnaden, r HERRENS
        psk.
028:017 Och p femtonde dagen i samma mnad r hgtid; d skall man ta
        osyrat brd, i sju dagar.
028:018 P den frsta dagen skall man hlla en helig sammankomst; ingen
        arbetssyssla skolen I d gra.
028:019 Och ssom eldsoffer, ssom brnnoffer t HERREN, skolen I offra
        tv ungtjurar och en vdur och sju rsgamla lamm; felfria skola
        de vara.
028:020 Och ssom spisoffer drtill skolen I offra fint mjl, begjutet
        med olja; tre tiondedels efa skolen I offra till var ungtjur och
        tv tiondedels efa till vduren;
028:021 en tiondedels efa skall du offra till vart och ett av de sju
        lammen;
028:022 tillika skolen I offra en syndoffersbock till att bringa
        frsoning fr eder.
028:023 Frutom morgonens brnnoffer, som utgr det dagliga brnnoffret,
        skolen I offra detta.
028:024 Likadana offer skolen I offra var dag i sju dagar: en
        eldsoffersspis, till en vlbehaglig lukt fr HERREN.  Jmte det
        dagliga brnnoffret skall detta offras, med tillhrande
        drickoffer.
028:025 Och p den sjunde dagen skolen I hlla en helig sammankomst;
        ingen arbetssyssla skolen I d gra.

028:026 Och p frstlingsdagen, d I bren fram ett offer av den nya
        grdan t HERREN, vid eder veckohgtid, skolen I hlla en
        helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra.
028:027 Ssom brnnoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN skolen I d
        offra tv ungtjurar, en vdur, sju rsgamla lamm,
028:028 och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre
        tiondedels efa till var tjur, tv tiondedels efa till vduren,
028:029 en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
028:030 tillika skolen I offra en bock till att bringa frsoning fr
        eder.
028:031 Frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer skolen
        I offra detta--felfria skola djuren vara--och drjmte
        tillhrande drickoffer.

029:001 Och i sjunde mnaden, p frsta dagen i mnaden, skolen I hlla
        en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra.  En
        basunklangens dag skall den vara fr eder.
029:002 Ssom brnnoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN skolen I d
        offra en ungtjur, en vdur, sju rsgamla felfria lamm,
029:003 och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre
        tiondedels efa till tjuren, tv tiondedels efa till vduren
029:004 och en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
029:005 tillika skolen I offra en bock ssom syndoffer, till att bringa
        frsoning fr eder--
029:006 detta frutom nymnadsbrnnoffret med tillhrande spisoffer, och
        frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer, och
        frutom de drickoffer som p freskrivet stt skola offras till
        bda: allt till en vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t HERREN.

029:007 P tionde dagen i samma sjunde mnad skolen I ock hlla en helig
        sammankomst, och I skolen d spka eder; intet arbete skolen I
        d gra.
029:008 Och ssom brnnoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN skolen
        I d offra en ungtjur, en vdur, sju rsgamla lamm--felfria
        skola de vara--
029:009 och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre
        tiondedels efa till tjuren, tv tiondedels efa till vduren,
029:010 en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
029:011 tillika skolen I offra en bock ssom syndoffer--detta frutom
        frsoningssyndoffret och det dagliga brnnoffret med tillhrande
        spisoffer, och frutom de drickoffer som hra till bda.

029:012 P femtonde dagen i sjunde mnaden skolen I ock hlla en helig
        sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra.  D skolen I
        fira en HERRENS hgtid, i sju dagar.
029:013 Och ssom brnnoffer, ssom eldsoffer, skolen I d offra till en
        vlbehaglig lukt fr HERREN tretton ungtjurar, tv vdurar,
        fjorton rsgamla lamm--felfria skola de vara--
029:014 och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre
        tiondedels efa till var och en av de tretton tjurarna, tv
        tiondedels efa till var och en av de tv vdurarna,
029:015 en tiondedels efa till vart och ett av de fjorton lammen;
029:016 tillika skolen I offra en bock ssom syndoffer--detta frutom
        det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och
        drickoffer.
029:017 Och p den andra dagen: tolv ungtjurar, tv vdurar, fjorton
        rsgamla felfria lamm,
029:018 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
        till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
        freskrivet stt,
029:019 tillika ocks en bock ssom syndoffer--detta frutom det
        dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och det drickoffer
        som hr till dem.
029:020 Och p den tredje dagen: elva tjurar, tv vdurar, fjorton
        rsgamla felfria lamm,
029:021 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
        till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
        freskrivet stt,
029:022 tillika ocks en syndoffersbock--detta frutom det dagliga
        brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.
029:023 Och p den fjrde dagen; tio tjurar, tv vdurar, fjorton
        rsgamla felfria lamm,
029:024 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
        till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
        freskrivet satt,
029:025 tillika ocks en bock ssom syndoffer--detta frutom det
        dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.
029:026 Och p den femte dagen: nio tjurar, tv vdurar, fjorton
        rsgamla felfria lamm,
029:027 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
        till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
        freskrivet stt,
029:028 tillika ocks en syndoffersbock--detta frutom det dagliga
        brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.
029:029 Och p den sjtte dagen: tta tjurar, tv vdurar, fjorton
        rsgamla felfria lamm,
029:030 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
        till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
        freskrivet stt,
029:031 tillika ocks en syndoffersbock--detta frutom det dagliga
        brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.
029:032 Och p den sjunde dagen: sju tjurar, tv vdurar, fjorton
        rsgamla felfria lamm,
029:033 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
        till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
        freskrivet stt,
029:034 tillika ocks en syndoffersbock--detta frutom det dagliga
        brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.
029:035 P den ttonde dagen skolen I hlla en hgtidsfrsamling; ingen
        arbetssyssla skolen I d gra.
029:036 Och ssom brnnoffer, ssom eldsoffer, skolen I d offra till en
        vlbehaglig lukt fr HERREN en tjur, en vdur, sju rsgamla
        felfria lamm,
029:037 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
        till tjuren, vduren och lammen, efter deras antal, p
        freskrivet stt,
029:038 tillika ocks en syndoffersbock--detta frutom det dagliga
        brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.

029:039 Dessa offer skolen I offra t HERREN vid edra hgtider, frutom
        edra lftesoffer och frivilliga offer, dessa m nu vara
        brnnoffer eller spisoffer eller drickoffer eller tackoffer.


030:001 Och Mose sade detta till Israels barn, alldeles ssom HERREN
        hade bjudit honom.

030:002 Och Mose talade till Israels barns stamhvdingar och sade: Detta
        r vad HERREN har bjudit:
030:003 om ngon gr ett lfte t HERREN, eller svr en ed genom vilken
        han frbinder sig till terhllsamhet i ngot stycke, s skall
        han icke sedan bryta sitt ord; han skall i alla stycken gra vad
        hans mun har talat.

030:004 Och om en kvinna, medan hon vistas i sin faders hus och nnu r
        ung, gr ett lfte t HERREN och frbinder sig till
        terhllsamhet i ngot stycke,
030:005 och hennes fader hr hennes lfte och huru hon frbinder sig
        till terhllsamhet, och hennes fader icke sger ngot till
        henne drom, s skola alla hennes lften hava gllande kraft,
        och alla hennes frbindelser till terhllsamhet skola hava
        gllande kraft.
030:006 Men om hennes fader samma dag han hr det sger nej drtill, d
        skola hennes lften och hennes frbindelser till terhllsamhet
        alla vara utan gllande kraft; och HERREN skall frlta henne,
        eftersom hennes fader sade nej till henne.
030:007 Och om hon bliver gift, och lften d vila p henne, eller ngot
        obetnksamt ord frn hennes lppar, varmed hon har bundit sig,
030:008 och hennes man fr hra drom, men icke sger ngot till henne
        drom samma dag han hr det, s skola hennes lften hava
        gllande kraft, och hennes frbindelser till terhllsamhet
        skola hava gllande kraft.
030:009 Men om hennes man samma dag han fr hra det sger nej drtill,
        d upphver han drmed hennes givna lfte och det obetnksamma
        ord frn hennes lppar, varmed hon har bundit sig; och HERREN
        skall frlta henne det.
030:010 Men en nkas eller en frskjuten hustrus lfte skall hava
        gllande kraft fr henne, vartill hon n m hava frbundit sig.

030:011 Och om en kvinna i sin mans hus gr ett lfte, eller med ed
        frbinder sig till terhllsamhet i ngot stycke,
030:012 och hennes man hr det, men icke sger ngot till henne drom--
        icke sger nej till henne--s skola alla hennes lften hava
        gllande kraft, och alla hennes frbindelser till terhllsamhet
        skola hava gllande kraft.
030:013 Men om hennes man upphver dem samma dag han hr dem, d skall
        allt som hennes lppar hava talat vara utan gllande kraft, det
        m nu vara lften eller ngon frbindelse till terhllsamhet;
        hennes man har upphvt dem, drfr skall HERREN frlta henne.
030:014 t alla hennes lften och t alla hennes edliga frbindelser
        till att spka sig kan hennes man giva gllande kraft, och
        hennes man kan ock upphva dem.
030:015 Men om hennes man icke fre pfljande dags ingng sger
        ngonting till henne drom, s giver han gllande kraft t alla
        hennes lften och t alla de frbindelser till terhllsamhet,
        som vila p henne; han giver dem gllande kraft drigenom att
        han icke sger ngot till henne drom samma dag han hr dem.
030:016 Men om han upphver dem frst ngon tid efter det han har hrt
        dem, d kommer han att bra p hennes missgrning.

030:017 Dessa ro de stadgar som HERREN av Mose angende frhllandet
        mellan en man och hans hustru, och angende frhllandet mellan
        en fader och hans dotter, medan denna nnu r ung och vistas i
        sin faders hus.

031:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
031:002 Krv ut hmnd fr Israels barn midjaniterna; sedan skall du
        samlas till dina fder.
031:003 D talade Mose till folket och sade: Lten en del av edra mn
        vpna sig till strid; dessa skola tga mot Midjan och utfra
        HERRENS hmnd p Midjan.
031:004 Tusen man ur var och en srskild av Israels alla stammar skolen
        I snda ut i striden.
031:005 S avlmnades d ur Israels tter tusen man av var stam: tolv
        tusen man, vpnade till strid.
031:006 Och Mose snde dessa, tusen man av var stam, ut i striden; han
        snde med dem Pinehas, prsten Eleasars son, ut i striden, och
        denne tog med sig de heliga redskapen och larmtrumpeterna.
031:007 Och de gingo till strids emot Midjan, ssom HERREN hade bjudit
        Mose, och drpte allt mankn.
031:008 Och jmte andra som d blevo slagna av dem drptes ock de
        midjanitiska konungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem
        midjanitiska konungar; Bileam, Beors son, drpte de ock med
        svrd.
031:009 Och Israels barn frde Midjans kvinnor och barn bort ssom
        fngar; och alla deras dragare och all deras boskap och allt
        deras vriga gods togo de ssom byte.
031:010 Och alla deras stder, i de trakter dr de bodde, och alla deras
        tltlger brnde de upp i eld.
031:011 Och de togo med sig allt bytet, och allt vad de hade rvat, bde
        mnniskor och boskap.
031:012 Och de frde fngarna och det rvade och bytet fram till Mose
        och prsten Eleasar och Israels barns menighet i lgret p Moabs
        hedar, som ligga vid Jordan mitt emot Jeriko.

031:013 Och Mose och prsten Eleasar och alla menighetens hvdingar
        gingo dem till mtes utanfr lgret.
031:014 Men Mose frtrnades p krigsbeflet, ver- och
        underhvitsmnnen, nr de kommo tillbaka frn sitt krigstg.
031:015 Mose sade till dem: Haven I d ltit alla kvinnorna leva?
031:016 Det var ju de som, p Bileams inrdan, frledde Israels barn
        till att beg otrohet mot HERREN i saken med Peor, och som
        drigenom vllade att en hemskelse kom ver HERRENS menighet.
031:017 S drpen nu alla gossebarn, och drpen alla kvinnor som hava
        haft med mn, med mankn, att skaffa.
031:018 Men alla flickebarn som icke hava haft med mankn att skaffa,
        dem mn I lta leva fr eder rkning.
031:019 Sjlva skolen I nu lgra eder utanfr lgret, i sju dagar.  Var
        och en av eder som har drpt ngon mnniska, och var och en som
        har kommit vid ngon slagen skall rena sig p tredje dagen och
        p sjunde dagen--svl I sjlva som edra fngar.
031:020 Alla klder och allt som r frfrdigat av skinn och allt som r
        gjort av gethr och alla redskap av tr skolen I ock rena t
        eder.

031:021 Och prsten Eleasar sade till stridsmnnen som hade deltagit i
        kriget: Detta r den lagstadga som HERREN har givit Mose:
031:022 Guld och silver, koppar, jrn, tenn och bly,
031:023 allt sdant som tl eld, skolen I lta g genom eld, s bliver
        det rent; dock br det tillika renas med stnkelsevatten.  Men
        allt som icke tl eld skolen I lta g genom vatten.
031:024 Och I skolen tv edra klder p sjunde dagen, s bliven I rena;
        drefter fn I g in i lgret.

031:025 Och HERREN talade till Mose och sade:
031:026 ver det tagna rovet, bde mnniskor och boskap, skall du gra
        en berkning, du tillsammans med prsten Eleasar och huvudmnnen
        fr menighetens familjer;
031:027 sedan skall du dela rovet i tv delar, mellan de krigare som
        hava varit med i striden och hela den vriga menigheten.
031:028 Och du skall lta det krigsfolk som har varit med i striden giva
        var femhundrade av mnniskor, fkreatur, snor och fr ssom
        skatt t HERREN.
031:029 S mycket skall tagas av den hlft som tillfaller dem, och du
        skall giva detta t prsten Eleasar ssom en grd t HERREN.
031:030 Men ur den hlft som tillfaller de vriga israeliterna skall du
        uttaga var femtionde av mnniskor, sammalunda av fkreatur,
        snor och fr, korteligen, av all boskap, och detta skall du
        giva t leviterna, som det ligger att iakttaga vad som r att
        iakttaga vid HERRENS tabernakel.

031:031 Och Mose och prsten Eleasar gjorde ssom HERREN hade bjudit
        Mose.
031:032 Och rovet, nmligen terstoden av det byte som krigsfolket hade
        tagit utgjorde: av fr sex hundra sjuttiofem tusen,
031:033 av fkreatur sjuttiotv tusen,
031:034 av snor sextioett tusen,
031:035 och av mnniskor, sdana kvinnor som icke hade haft med mankn
        att skaffa, tillsammans trettiotv tusen personer.
031:036 Och hlften drav, eller den del om tillfll dem som hade varit
        med striden, utgjorde: av fr ett antal av tre hundra trettiosju
        tusen fem hundra,
031:037 varav skatten t HERREN utgjorde sex hundra sjuttiofem fr;
031:038 av fkreatur trettiosex tusen, varav skatten t HERREN
        sjuttiotv;
031:039 av snor trettio tusen fem hundra, varav skatten t HERREN
        sextioen;
031:040 av mnniskor sexton tusen, varav skatten t HERREN trettiotv
        personer.
031:041 Och skatten, den fr HERREN bestmda grden, gav Mose t prsten
        Eleasar, ssom HERREN hade bjudit Mose.
031:042 Och den hlft, som tillfll de vriga israeliterna, och som Mose
        hade avskilt frn krigsfolkets,
031:043 denna hlft, den som tillfll menigheten, utgjorde: av fr tre
        hundra trettiosju tusen fem hundra,
031:044 av fkreatur trettiosex tusen,
031:045 av snor trettio tusen fem hundra
031:046 och av mnniskor sexton tusen.
031:047 Och ur denna hlft, som tillfll de vriga israeliterna, uttog
        Mose var femtionde, bde av mnniskor och av boskap, och gav
        detta t leviterna, som det lg att iakttaga vad som var att
        iakttaga vid HERRENS tabernakel, allt ssom HERREN hade bjudit
        Mose.

031:048 Och beflhavarna ver hrens avdelningar, ver- och
        underhvitsmnnen, trdde fram till Mose.
031:049 Och de sade till Mose: Dina tjnare hava rknat antalet av de
        krigsmn som vi hava haft under vrt befl, och icke en enda
        fattas bland oss.
031:050 Drfr hava vi nu ssom en offergva t HERREN burit fram var
        och en del som han har kommit ver av gyllene klenoder, armband
        av olika slag, ringar, rhngen och halssmycken, detta fr att
        bringa frsoning fr oss infr HERRENS ansikte.
031:051 Och Mose och prsten Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags
        klenoder.
031:052 Och guldet som gavs ssom grd t HERREN av ver- och
        underhvitsmnnen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra
        femtio siklar.
031:053 Manskapet hade tagit byte var och en fr sig.
031:054 Och Mose och prsten Eleasar togo emot guldet av ver- och
        underhvitsmnnen och buro in det i uppenbarelsetltet, fr att
        det skulle bringa Israels barn i minnelse infr HERRENS
        ansikte.

032:001 Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika
        boskapshjordar; och nr de sgo Jaesers land och Gileads land,
        funno de att detta var en trakt fr boskap.
032:002 D kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och
        prsten Eleasar och menighetens hvdingar:
032:003 Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och
        Beon,
032:004 det land som HERREN har ltit Israels menighet intaga, r ett
        land fr boskap, och dina tjnare hava boskap.
032:005 Och de sade ytterligare: Om vi hava funnit nd infr dina gon
        s m detta land givas t dina tjnare till besittning.  Lt oss
        slippa att g ver Jordan.
032:006 Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: Skolen d I
        stanna hr, under det att edra brder draga ut i krig?
032:007 Varfr viljen I avvnda Israels barns hjrtan frn att g ver
        floden, in i det land som HERREN har givit t dem?
032:008 S gjorde ock edra fder, nr jag snde dem frn Kades-Barnea
        fr att bese landet:
032:009 sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet,
        avvnde de Israels barns hjrtan frn att g in i det land som
        HERREN hade givit t dem.
032:010 Och p den dagen upptndes HERRENS vrede, och han svor och sade:
032:011 'Av de mn som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som r
        tjugu r gammal eller drutver f se det land som jag med ed
        har lovat t Abraham, Isak och Jakob--eftersom de icke i allt
        hava efterfljt mig
032:012 ingen frutom Kaleb, Jefunnes son, kenasen, och Josua, Nuns
        son; ty de hava i allt efterfljt HERREN.'
032:013 S upptndes HERRENS vrede mot Israel, och han lt dem driva
        omkring i knen i fyrtio r, till dess att hela det slkte hade
        dtt bort som hade gjort vad ont var i HERRENS gon.
032:014 Och se, nu haven I trtt i edra fders fotspr, I, syndiga mns
        avfda, och ken s nnu mer HERRENS vredes gld mot Israel.
032:015 D I nu vnden eder bort ifrn honom, skall han lta Israel nnu
        lngre bliva kvar i knen, och I dragen s frdrv ver allt
        detta folk.

032:016 D trdde de fram till honom och sade: Lt oss hr bygga grdar
        t var boskap och stder t vra kvinnor och barn.
032:017 Sjlva vilja vi sedan skyndsamt vpna oss och g stad i spetsen
        fr Israels barn, till dess vi hava frt dem dit de skola.  Under
        tiden kunna vra kvinnor och barn bo i de befsta stderna och
        s vara skyddade mot landets inbyggare.
032:018 Vi skola icke vnda tillbaka hem, frrn Israels barn hava ftt
        var och en sin arvedel.
032:019 Ty vi vilja icke taga vr arvedel jmte dem, p andra sidan
        Jordan och lngre bort, utan vr arvedel har tillfallit oss hr
        p andra sidan Jordan, p stra sidan.
032:020 Mose svarade dem: Om I gren ssom I nu haven sagt, om I vpnen
        eder infr HERREN till kriget,
032:021 s att alla edra vpnade mn g ver Jordan infr HERREN och
        stanna dr, till dess han har frdrivit sina fiender fr sig,
032:022 om I allts vnden tillbaka frst d landet har blivit HERREN
        underdnigt, s skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel,
        och detta land skall d bliva eder besittning infr HERREN.
032:023 Men om I icke s gren, se, d synden I mot HERREN, och I skolen
        d komma att frnimma eder synd, ty den skall drabba eder.
032:024 Byggen eder nu stder t edra kvinnor och barn, och grdar t
        eder boskap, och gren vad eder mun har talat.
032:025 Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: Dina
        tjnare skola gra ssom min herre bjuder.
032:026 Vra barn vra hustrur, vr boskap och alla vra dragare skola
        bliva kvar hr i Gileads stder.
032:027 Men dina tjnare, vi s mnga som ro vpnade till strid, skola
        draga ditver och kmpa infr HERREN, ssom min herre har sagt.

032:028 Och Mose gav befallning om dem t prsten Eleasar och t Josua,
        Nuns son, och t huvudmnnen fr familjerna inom Israels barns
        stammar.
032:029 Mose sade till dem: Om Gads barn och Rubens barn g ver Jordan
        med eder, s mnga som ro vpnade till att kmpa infr HERREN,
        och landet s bliver eder underdnigt, d skolen I t dem giva
        landet Gilead till besittning.
032:030 Men om de icke draga vpnade ditver med eder, s skola de f
        sin besittning ibland eder i Kanaans land.
032:031 Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: Vad HERREN har
        sagt till dina tjnare, det vilja vi gra.
032:032 Vi vilja draga vpnade ver till Kanaans land infr HERREN, och
        s f vr arvsbesittning har p andra sidan Jordan.

032:033 S gav d Mose t dem, t Gads barn, Rubens barn och ena hlften
        av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amorernas konungs, rike
        och Ogs rike, konungens i Basan: sjlva landet med dess stder
        och dessas omrden, landets stder runt omkring.
032:034 Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,
032:035 Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,
032:036 Bet-Nimra och Bet-Haran, befsta stder och boskapsgrdar.
032:037 Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim,
032:038 Nebo och Baal-Meon--vilkas namn hava ndrats--och Sibma.
        Och de gvo namn t stderna som de byggde upp.
032:039 Och Makirs, Manasses sons, barn gingo stad till Gilead och
        intogo det och frdrevo amorerna som bodde dr.
032:040 Och Mose gav Gilead t Makir, Manasses son, och han bosatte sig
        dr.
032:041 Och Jair, Manasses son, gick stad och intog deras byar och
        kallade dem Jairs byar.
032:042 Och Noba gick stad och intog Kenat, med underlydande orter, och
        kallade det Noba, efter sitt eget namn.

033:001 Dessa voro Israels barns lgerplatser, nr de drogo ut ur
        Egyptens land, efter sina hrskaror, anfrda av Mose och Aron.
033:002 Och Mose upptecknade p HERRENS befallning deras uppbrottsorter,
        alltefter som de ndrade lgerplats.  Och dessa voro nu deras
        lgerplatser, alltefter som uppbrottsorterna fljde p varandra:

033:003 De brto upp frn Rameses i frsta mnaden, p femtonde dagen i
        frsta mnaden.  Dagen efter pskhgtiden drogo Israels barn ut
        med upplyft hand infr alla egyptiers gon,
033:004 under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit
        bland dem, alla de frstfdda, d nr HERREN hll dom ver deras
        gudar.
033:005 S brto nu Israels barn upp frn Rameses och lgrade sig i
        Suckot.
033:006 Och de brto upp frn Suckot och lgrade sig i Etam, dr knen
        begynte.
033:007 Och de brto upp frn Etam och vnde om till Pi-Hahirot, som
        ligger mitt emot Baal-Sefon, och lgrade sig framfr Migdol.
033:008 Och de brto upp frn Hahirot och gingo mitt igenom havet in i
        knen och tgade s tre dagsresor i Etams ken och lgrade sig i
        Mara.
033:009 Och de brto upp frn Mara och kommo till Elim; och i Elim
        funnos tolv vattenkllor och sjuttio palmtrd, och de lgrade sig
        dr.
033:010 Och de brto upp frn Elim och lgrade sig vid Rda havet.
033:011 Och de brto upp frn Rda havet och lgrade sig i knen Sin.
033:012 Och de brto upp frn knen Sin och lgrade sig i Dofka.
033:013 Och de brto upp frn Dofka och lgrade sig i Alus.
033:014 Och de brto upp frn Alus och lgrade sig i Refidim, och dr
        fanns intet vatten t folket att dricka.
033:015 Och de brto upp frn Refidim och lgrade sig i Sinais ken.
033:016 Och de brto upp frn Sinais ken och lgrade sig i
        Kibrot-Hattaava.
033:017 Och de brto upp frn Kibrot-Hattaava och lgrade sig i Haserot.
033:018 Och de brto upp frn Haserot och lgrade sig i Ritma.
033:019 Och de brto upp frn Ritma och lgrade sig i Rimmon-Peres.
033:020 Och de brto upp frn Rimmon-Peres och lgrade sig i Libna.
033:021 Och de brto upp frn Libna och lgrade sig i Rissa.
033:022 Och de brto upp frn Rissa och lgrade sig i Kehelata.
033:023 Och de brto upp frn Kehelata och lgrade sig vid berget Sefer.
033:024 Och de brto upp frn berget Sefer och lgrade sig i Harada.
033:025 Och de brto upp frn Harada och lgrade sig i Makhelot.
033:026 Och de brto upp frn Makhelot och lgrade sig i Tahat.
033:027 Och de brto upp frn Tahat och lgrade sig i Tera.
033:028 Och de brto upp frn Tera och lgrade sig i Mitka.
033:029 Och de brto upp frn Mitka och lgrade sig i Hasmona.
033:030 Och de brto upp frn Hasmona och lgrade sig i Moserot.
033:031 Och de brto upp frn Moserot och lgrade sig i Bene-Jaakan.
033:032 Och de brto upp frn Bene-Jaakan och lgrade sig i
        Hor-Haggidgad.
033:033 Och de brto upp frn Hor-Haggidgad och lgrade sig i Jotbata.
033:034 Och de brto upp frn Jotbata och lgrade sig i Abrona.
033:035 och de brto upp frn Abrona och lgrade sig i Esjon-Geber.
033:036 Och de brto upp frn Esjon-Geber och lgrade sig i knen Sin,
        det r Kades.
033:037 Och de brto upp frn Kades och lgrade sig vid berget Hor, p
        grnsen till Edoms land.

033:038 Och prsten Aron steg upp p berget Hor, efter HERRENS
        befallning, och dog dr i det fyrtionde ret efter Israels barns
        uttg ur Egyptens land, i femte mnaden, p frsta dagen i
        mnaden.
033:039 Och Aron var ett hundra tjugutre r gammal, nr han dog p
        berget Hor.

033:040 Och konungen i Arad, kananen, som bodde i Sydlandet i Kanaans
        land, fick nu hra att Israels barn voro i antgande.
033:041 Och de brto upp frn berget Hor och lgrade sig i Salmona.
033:042 Och de brto upp frn Salmona och lgrade sig i Punon.
033:043 Och de brto upp frn Punon och lgrade sig i Obot.
033:044 Och de brto upp frn Obot och lgrade sig i Ije-Haabarim vid
        Moabs grns.
033:045 Och de brto upp frn Ijim och lgrade sig i Dibon-Gad.
033:046 Och de brto upp frn Dibon-Gad och lgrade sig i
        Almon-Diblataima.
033:047 Och de brto upp frn Almon-Diblataima och lgrade sig vid
        Abarimbergen, framfr Nebo.
033:048 Och de brto upp frn Abarimbergen och lgrade sig p Moabs
        hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
033:049 Och deras lger vid Jordan strckte sig frn Bet-Hajesimot nda
        till Abel-Hassitim p Moabs hedar.

033:050 Och HERREN talade till Mose p Moabs hedar, vid Jordan mitt emot
        Jeriko, och sade:
033:051 Tala till Israels barn och sg till dem: Nr I haven gtt ver
        Jordan, in i Kanaans land,
033:052 skolen I frdriva landets alla inbyggare fr eder, och I skolen
        frstra alla deras stenar med inhuggna bilder, och alla deras
        gjutna belten skolen I frstra, och alla deras offerhjder
        skolen I delgga.
033:053 Och I skolen intaga landet och bostta eder dr, ty t eder har
        jag givit landet till besittning.
033:054 Och I skolen utskifta landet ssom arvedel t eder genom
        lottkastning efter edra slkter; t en strre stam skolen I giva
        en strre arvedel, och t en mindre stam en mindre arvedel; var
        och en skall f sin del dr lotten bestmmer att han skall hava
        den; efter edra fdernestammar skolen I utskifta landet ssom
        arvedel t eder.
033:055 Men om I icke frdriven landets inbyggare fr eder, s skola de
        som I lten vara kvar av dem bliva trnen i edra gon och taggar
        i edra sidor, och skola trnga eder i landet dr I bon.
033:056 Och d skall jag gra med eder s, som jag hade tnkt gra med
        dem.

034:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
034:002 Bjud Israels barn och sg till dem:
        Nr I kommen till Kanaans land, d r detta det land som skall
        tillfalla eder ssom arvedel: Kanaans land, s lngt dess
        grnser n.
034:003 Edert land skall p sdra sidan strcka sig frn knen Sin utmed
        Edom; och eder sdra grns skall i ster begynna vid ndan av
        Salthavet.
034:004 Sedan skall eder grns bja sig sder om Skorpionhjden och g
        fram till Sin och g ut sder om Kades-Barnea.  Och den skall g
        vidare ut till Hasar-Addar och fram till Asmon.
034:005 Och frn Asmon skall grnsen bja sig mot Egyptens bck och g
        ut vid havet.
034:006 Och eder grns i vster skall vara Stora havet; det skall utgra
        grnsen.  Detta skall vara eder grns i vster.
034:007 Och detta skall vara eder grns i norr: Frn Stora havet skolen
        I draga eder grnslinje fram vid berget Hor.
034:008 Frn berget Hor skolen I draga eder grnslinje dit dr vgen gr
        till Hamat, och grnsen skall g ut vid Sedad.
034:009 Sedan skall grnsen g till Sifron och drifrn ut vid
        Hasar-Enan.  Detta skall vara eder grns i norr.
034:010 och ssom eder grns i ster skolen I draga upp en linje frn
        Hasar-Enan fram till Sefam.
034:011 Och frn Sefam skall grnsen g ned till Haribla, ster om Ain,
        och grnsen skall g vidare ned och intill bergsluttningen vid
        Kinneretsjn, sterut.
034:012 Sedan skall grnsen g ned till Jordan och ut vid Salthavet.

        Detta skall vara edert land, med dess grnser runt omkring.

034:013 Och Mose bjd Israels barn och sade: Detta r det land som I
        genom lottkastning skolen utskifta ssom arvedel t eder, det
        land om vilket HERREN har bjudit att det skall givas t de nio
        stammarna och den ena halva stammen.
034:014 Ty rubeniternas barns stam, efter dess familjer, och gaditernas
        barns stam, efter dess familjer, och den andra hlften av
        Manasse stam, dessa hava redan ftt sin arvedel.
034:015 Dessa tv stammar och denna halva stam hava ftt sin arvedel p
        andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, sterut mot solens uppgng.
034:016 Och HERREN talade till Mose och sade:
034:017 Dessa ro namnen p de mn som skola t eder utskifta landet i
        arvslotter: frst och frmst prsten Eleasar och Josua, Nuns
        son;
034:018 vidare skolen I taga en hvding ur var stam till att utskifta
        landet,
034:019 och dessa ro de mnnens namn: av Juda stam Kaleb, Jefunnes son;
034:020 av Simeons barns stam Samuel Ammihuds son;
034:021 av Benjamins stam Elidad, Kislons son;
034:022 av Dans barns stam en hvding, Bucki, Joglis son;
034:023 av Josefs barn: av Manasse barns stam en hvding, Hanniel, Efods
        son,
034:024 och av Efraims barn stam en hvding, Kemuel, Siftans son;
034:025 av Sebulons barns stam en hvding, Elisafan, Parnaks son;
034:026 av Isaskars barns stam en hvding, Paltiel, Assans son;
034:027 av Asers barns stam en hvding, Ahihud, Selomis son;
034:028 av Naftali barns stam en hvding, Pedael, Ammihuds son.
034:029 Dessa ro de som HERREN bjd att utskifta arvslotterna t
        Israels barn i Kanaans land.

035:001 Och HERREN talade till Mose p Moabs hedar, vid Jordan mitt emot
        Jeriko, och sade:
035:002 Bjud Israels barn att de av de arvslotter de f till besittning
        skola t leviterna giva stder att bo i; utmarker runt omkring
        dessa stder skolen I ock giva t leviterna.
035:003 Stderna skola de sjlva hava att bo i, men de tillhrande
        utmarkerna skola vara fr deras dragare och deras boskap och
        alla deras vriga djur.
035:004 Och stdernas utmarker, som I skolen giva t leviterna, skola
        strcka sig tusen alnar frn stadsmuren utt p alla sidor.
035:005 Och utanfr staden skolen I mta upp p stra sidan tv tusen
        alnar, p vstra sidan tv tusen alnar, p sdra sidan tv tusen
        alnar och p norra sidan tv tusen alnar, med staden i
        mitten.  Detta skola de f ssom utmarker till sina stder.
035:006 Och de stder som I given t leviterna skola frst och frmst
        vara de sex fristderna, vilka I skolen giva till det ndamlet
        att en drpare m kunna fly till dem; vidare skolen I jmte
        dessa stder giva dem fyrtiotv andra,
035:007 s att de stder som I given t leviterna tillsammans utgra
        fyrtiotta stder, med tillhrande utmarker.
035:008 Och av dessa stder, som I skolen giva av Israels barns
        besittningsomrde, skolen I taga flera ur den stam som r
        strre, och frre ur den som r mindre.  Var stam skall t
        leviterna giva ett antal av sina stder, som svarar mot den
        arvedel han sjlv har ftt.

035:009 Och HERREN talade till Mose och sade:
035:010 Tala till Israels barn och sg till dem:

        Nr I haven gtt ver Jordan, in i Kanaans land,
035:011 skolen I utse t eder vissa stder, som I skolen hava till
        fristder, till vilka en drpare som ouppstligen har ddat
        ngon m kunna fly.
035:012 Och dessa stder skolen I hava ssom tillflyktsorter undan
        blodshmnaren, s att drparen slipper d, frrn han har sttt
        till rtta infr menigheten.
035:013 Och de stder som I skolen giva till fristder skola vara sex.
035:014 Tre av stderna skolen I giva p andra sidan Jordan, och de tre
        vriga stderna skolen I giva i sjlva Kanaans land;
035:015 dessa skola vara fristder.  Israels barn, svl som frmlingen
        och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex stder
        ssom tillflyktsorter, till vilka var och er som ouppstligen
        har ddat ngon m kunna fly.

035:016 Men om ngon slr en annan till dds med ett freml av jrn, s
        r han en sannskyldig drpare; en sdan skall straffas med
        dden.
035:017 Likaledes, om ngon i sin hand har en sten med vilken ett
        drpslag kan givas, och han drmed slr en annan till dds, s
        r han en sannskyldig drpare; en sdan skall straffas med
        dden.
035:018 Eller om ngon i sin hand har ett freml av tr varmed ett
        drpslag kan givas, och han drmed slr en annan till dds, s
        r han en sannskyldig drpare; en sdan skall straffas med
        dden.
035:019 Blodshmnaren m dda den drparen; varhelst han trffar p
        honom m han dda honom.
035:020 Likaledes om ngon av hat stter till en annan, eller med bertt
        mod kastar ngot p honom; s att han dr,
035:021 eller av fiendskap slr honom till dds med handen, d skall den
        som gav slaget straffas med dden, ty han r en sannskyldig
        drpare; blodshmnaren m dda den drparen, varhelst han
        trffar p honom

035:022 Men om ngon av vda, utan fiendskap, stter till en annan,
        eller utan bertt mod kastar p honom ngot freml, vad det
        vara m;
035:023 eller om han, utan att se honom, med ngon sten varmed drpslag
        kan givas trffar honom, s att han dr, och detta utan att han
        var hans fiende eller hade fr avsikt att skada honom,
035:024 d skall menigheten dma mellan den som gav slaget och
        blodshmnaren, enligt hr givna freskrifter.
035:025 Och menigheten skall rdda drparen ur blodshmnarens hand, och
        menigheten skall lta honom vnda tillbaka till fristaden dit
        han hade flytt, och dr skall han stanna kvar, till dess den med
        helig olja smorde versteprsten dr.
035:026 Men om drparen gr utom omrdet fr den fristad dit han har
        flytt,
035:027 och blodshmnaren d, nr han trffar p honom utom hans
        fristads omrde, drper drparen, s vilar ingen blodskuld p
        honom.
035:028 Ty i sin fristad skall en drpare stanna kvar, till dess
        versteprsten dr; men efter versteprstens dd m han vnda
        tillbaka till den ort dr han har sin besittning.
035:029 Och detta skall vara en rttsstadga fr eder frn slkte till
        slkte, var I n ren bosatta.

035:030 Om ngon slr ihjl en annan, skall man, efter vittnens utsago,
        drpa drparen; men en enda persons vittnesml r icke nog fr
        att man skall kunna dma ngon till dden.
035:031 I skolen icke taga lsen fr en drpares liv, om han r skyldig
        till dden, utan han skall straffas med dden.
035:032 Ej heller skolen I taga lsen fr att den som har flytt till en
        fristad skall fre prstens dd f vnda tillbaka och bo i
        landet.
035:033 I skolen icke ohelga det land dr I ren; genom blod ohelgas
        landet, och frsoning kan icke bringas fr landet fr det blod
        som har blivit utgjutet dri, annat n genom dens blod, som har
        utgjutit det.
035:034 I skolen icke orena landet dr I bon, det i vars mitt jag har
        min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels
        barn.

036:001 Och huvudmnnen fr familjerna i Gileads barns slkt--Gileads,
        som var son till Makir, Manasses son, av Josefs barns slkter--
        trdde fram och talade infr Mose och de hvdingar som voro
        huvudmn fr Israels barns familjer.
036:002 De sade: HERREN har bjudit min herre att genom lottkastning
        gra landet ssom arvedel t Israels barn och HERREN har vidare
        bjudit min herre att giva Selofhads, vr broders, arvedel t
        hans dttrar.
036:003 Men om nu dessa bliva gifta med ngon ur Israels barns andra
        stammar, s tages deras arvedel bort ifrn vra fders arvedel,
        under det att den stam de komma att tillhra fr sin arvedel
        kad; p detta stt bliver en del av vr arvslott oss frntagen.
036:004 Nr sedan jubelret intrder fr Israels barn, bliver deras
        arvedel lagd till den stams arvedel, som de komma att tillhra,
        men frn vr fdernestams arvedel tages deras arvedel bort.

036:005 D bjd Mose Israels barn, efter HERRENS befallning, och sade:
        Josefs barns stam har talat rtt.
036:006 Detta r vad HERREN bjuder angende Selofhads dttrar; han
        sger: De m gifta sig med vem de finna fr gott, allenast de
        gifta sig inom en slkt som hr till deras egen fdernestam.
036:007 Ty en arvedel som tillhr ngon, av Israels barn m icke g ver
        frn en stam till en annan, utan Israels barn skola behlla kvar
        var och en sin fdernestams arvedel.
036:008 Och nr en kvinna som inom ngon av Israels barns stammar har
        kommit i besittning av en arvedel gifter sig, skall det vara med
        en man av ngon slkt som hr till hennes egen fdernestam, s
        att Israels barn frbliva i besittning var och en av sina fders
        arvedel.
036:009 Ty ingen arvedel m g ver frn en stam till en annan, utan
        Israels barns stammar skola behlla kvar var och en sin
        arvedel.

036:010 Selofhads dttrar gjorde ssom HERREN hade bjudit Mose.
036:011 Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofhads dttrar, gifte
        sig med sina farbrders sner.
036:012 De blevo allts gifta inom Manasses, Josefs sons, barns slkter,
        och deras arvedel stannade s kvar inom deras fderneslkts
        stam.

036:013 Dessa ro de bud och rtter som HERREN genom Mose gav Israels
        barn, p Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.



Femte Mosebok (Deuteronomium)


001:001 Dessa ro de ord som Mose talade till hela Israel p andra sidan
        Jordan, i knen, p Hedmarken mitt emot Suf, mellan Paran och
        Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab
001:002 --elva dagsresor frn Horeb, t Seirs bergsbygd till, fram till
        Kades-Barnea.
001:003 I det fyrtionde ret, i elfte mnaden, p frsta dagen i
        mnaden, talade Mose till Israels barn, alldeles ssom Herren
        hade bjudit honom tala till dem.
001:004 Detta skedde sedan han hade slagit Sihon, amorernas konung, som
        bodde i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot,
        vid Edrei.
001:005 P andra sidan Jordan.  i Moabs land, begynte Mose denna
        lagutlggning och sade:
001:006 HERREN, vr Gud, talade till oss p Horeb och sade: Lnge nog
        haven I uppehllit eder vid detta berg.
001:007 Vnden eder nu t annat hll och bryten upp, och begiven eder
        till amorernas bergsbygd och till alla deras grannfolk p
        Hedmarken, i Bergsbygden, i Lglandet, i Sydlandet och i
        Kustlandet vid havet--in i kananernas land och upp p Libanon,
        nda till den stora floden, floden Frat.
001:008 Se, jag har givit landet i edert vld.  Gn nu och intagen detta
        land, som HERREN med ed har lovat edra fder, Abraham, Isak och
        Jakob, att giva t dem och t deras sd efter dem.
001:009 Och jag talade till eder p den tiden och sade: Jag frmr icke
        ensam bra eder.
001:010 HERREN, eder Gud, har frkat eder, och se, I ren nu talrika
        ssom stjrnorna p himmelen.
001:011 M Herren, edra fders Gud, n vidare frka eder tusenfalt och
        vlsigna eder, ssom han har lovat eder.
001:012 Men huru skall jag ensam kunna bra tyngden och brdan av eder
        och edert tvistande?
001:013 Utsen t eder visa, frstndiga och vlknda mn inom edra
        srskilda stammar, s skall jag stta dem till huvudmn ver
        eder.
001:014 I svaraden mig och saden: Ditt frslag r gott.
001:015 D tog jag huvudmnnen i edra stammar, visa och vlknda mn,
        och satte dem till huvudmn ver eder, till frestndare,
        somliga ver tusen, andra ver hundra, andra ver femtio och
        somliga ver tio, och till tillsyningsmn i edra srskilda
        stammar.
001:016 Och jag bjd d ocks edra domare och sade: Hren efter, vad
        edra brder hava sig emellan; och om ngon har en sak med sin
        broder eller med en frmling som bor hos honom, s dmen
        rttvist mellan dem.
001:017 I skolen icke hava anseende till personen, nr I dmen, utan
        hra den ringe likavl som den hge; I skolen icke frukta fr
        ngon mnniska, ty domen hr Gud till.  Men om ngot rende
        bliver eder fr svrt, skolen I hnskjuta det till mig, s att
        jag fr hra det.
001:018 S bjd jag eder p den tiden allt vad I skullen gra.
001:019 Och vi brto upp frn Horeb, och genom hela den stora och
        fruktansvrda ken som I haven sett vandrande vi stad till
        amorernas bergsbygd, ssom HERREN, vr Gud, hade bjudit oss;
        och vi kommo s till Kades-Barnea.
001:020 Och jag sade till eder: I haven nu kommit till amorernas
        bergsbygd, som HERREN vr Gud, vill giva oss.
001:021 Se, HERREN, din Gud, har givit landet i ditt vld.  Drag ditupp
        och intag det, ssom HERREN, dina fders Gud, har tillsagt dig.
        Frukta icke och var icke frfrad.
001:022 D trdden I fram till mig allasammans och saden: Lt oss snda
        stad ngra mn framfr oss, fr att de m utforska landet t
        oss och sedan avgiva sin berttelse infr oss, angende vgen p
        vilken vi skola draga ditupp, och angende de stder som vi
        skola komma till.
001:023 Detta frslag behagade mig, och jag tog tolv mn bland eder, en
        fr var stam.
001:024 Dessa begvo sig stad och drogo upp till Bergsbygden och kommo
        till Druvdalen och bespejade landet.
001:025 Och de togo med sig av landets frukt ned till oss och avgvo sin
        berttelse infr oss och sade: Det land som Herren, vr Gud,
        vill giva oss r gott.
001:026 Men I villen icke draga ditupp, utan voren genstrviga mot
        HERRENS, eder Guds, befallning.
001:027 Och I knorraden i edra tlt och saden: Herren hatar oss, drfr
        har han frt oss ut ur Egyptens land fr att giva oss i
        amorernas hand och s frgra oss.
001:028 Varthn skola vi d draga?  Vra brder hava frfrat vra
        hjrtan, ty de sga: 'Dr r ett folk, strre och resligare n
        vi, dr ro stder, stora och befsta upp mot himmelen; ja, vi
        sgo dr ocks anakiter.'
001:029 D svarade jag eder: I skolen icke frskrckas och icke frukta
        fr dem.
001:030 HERREN, eder Gud, som gr framfr eder, skall sjlv strida fr
        eder, alldeles ssom han handlade mot eder i Egypten infr edra
        gon,
001:031 och alldeles ssom i knen som du har sett, dr HERREN, din Gud,
        bar dig, ssom en man br sin son, hela den vg I haven vandrat,
        nda till dess att I nu haven kommit hit.
001:032 Men detta oaktat trodden I icke p HERREN, eder Gud,
001:033 som gick framfr eder p vgen, fr att utse lgerplatser t
        eder: om natten i eld, fr att lysa eder p den vg I skullen
        g, och om dagen i molnskyn.
001:034 D nu HERREN hrde edra ord, blev han frtrnad och svor och
        sade:
001:035 Sannerligen, ingen av dessa mn, i detta onda slkte, skall f
        se det goda land som jag med ed har lovat giva t edra fder,
001:036 ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall f se det, och t
        honom och t hans barn skall jag giva det land han har betrtt,
        drfr att han i allt har efterfljt Herren.
001:037 Ocks p mig vredgades HERREN, fr eder skull, och sade: Icke
        heller du skall komma ditin.
001:038 Josua, Nuns son, han som r din tjnare, han skall komma ditin.
        Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet t
        Israel ssom arv.
001:039 Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens
        byte, och skola komma ditin, t dem skall jag giva landet, och
        de skola taga det i besittning.
001:040 Men I sjlva mn vnda eder t annat hll; bryten nu upp och
        tagen vgen mot knen, t Rda havet till.
001:041 D svaraden I och saden till mig: Vi hava syndat mot HERREN.
        Vi vilja nu draga upp och strida, alldeles ssom HERREN, vr
        Gud, har bjudit oss.  Och I omgjordaden eder, var och en tog
        sina vapen, och med ltt mod drogen I upp mot bergsbygden.
001:042 Men HERREN sade till mig: Sg till dem: I skolen icke draga
        ditupp och giva eder i strid, ty jag r icke med bland eder;
        gren icke s, p det att I icke mn bliva slagna av edra
        fiender.
001:043 Och jag talade till eder, men I hrden icke drp, utan voren
        genstrviga mot HERRENS befallning och drogen i edert vermod
        upp mot bergsbygden.
001:044 Och amorerna som bodde dr i bergsbygden drogo mot eder och
        jagade eder, ssom bin gra, och slogo och frskingrade eder i
        Seir och drevo eder nda till Horma.
001:045 D vnden I tillbaka och grten infr HERRENS ansikte.  Men
        HERREN hrde icke eder rst och lyssnade icke till eder.
001:046 Och I stannaden lnge i Kades, s lnge det nu var.

002:001 Sedan vnde vi oss t annat hll, vi brto upp och togo vgen
        mot knen, t Rda havet till, ssom Herren hade tillsagt mig,
        och vi hllo en lng tid p med att tga omkring Seirs
        bergsbygd.
002:002 Och HERREN talade till mig och sade:
002:003 Lnge nog haven I hllit p med att tga omkring denna
        bergsbygd; vnden eder nu mot norr.
002:004 Och bjud folket och sg: I kommen nu att draga fram genom det
        omrde som tillhr edra brder, Esaus barn, vilka bo i Seir; men
        fastn de skola frukta fr eder, mn I taga eder vl till vara.
002:005 I skolen icke inlta eder i strid med dem, ty av deras land
        skall jag icke giva eder ens s mycket som en fotsbredd,
        eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning t
        Esau.
002:006 Mat att ta skolen I kpa av dem fr penningar; vatten att
        dricka skolen I ock kpa av dem fr penningar.
002:007 HERREN, din Gud, har ju vlsignat dig i alla dina hnders verk;
        han har ltit sig vrda om din vandring i denna stora ken; nu i
        fyrtio r har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har
        fattats dig.
002:008 S drog vi d stad bort ifrn vra brder, Esaus barn, som
        bodde i Seir, och lmnade Hedmarksvgen och Elat och
        Esjon-Geber.  Vi vnde oss nu t annat hll och drogo fram p
        vgen till Moabs ken.
002:009 Och Herren sade till mig: Du skall icke angripa Moab eller
        inlta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva
        dig ngot till besittning, eftersom jag redan har givit Ar t
        Lots barn till besittning.
002:010 (Emerna bodde dr fordom, ett stort och talrikt och resligt
        folk, sdant som anakiterna.
002:011 Och likasom anakiterna rknas ocks de fr rafaer; men
        moabiterna kalla dem emer.
002:012 I Seir bodde dremot fordom horerna, men Esaus barn frdrevo
        dem fr sig och frgjorde dem och bosatte sig p det land som
        Herren hade givit dem till besittning.)
002:013 Stn nu upp och gn ver bcken Sered.  S gingo vi d ver
        bcken Sered.
002:014 Och den tid som tgick fr vr vandring frn Kades-Barnea, till
        dess vi gingo ver bcken Sered.  var trettiotta r, och under
        denna tid frgicks hela den slktet, alla stridbara mn i
        lgret, ssom Herren hade svurit att det skulle g dem.
002:015 Ja, Herrens hand drabbade dem, och han snde frdelse i lgret
        bland dem och ryckte dem bort drur, s att de frgingos.

002:016 D nu alla stridbara mn i folket hade dtt ut,
002:017 talade HERREN till mig och sade:
002:018 Du drager nu ver Moabs grns, genom Ar,
002:019 och skall s komma i nrheten av Ammons barn; men du m icke
        angripa dessa, ej heller inlta dig i strid med dem, ty av
        Ammons barns land skall jag icke giva dig ngot till besittning,
        eftersom jag redan har givit det t Lots barn till
        besittning.
002:020 (Ssom ett rafaernas land rknas ocks detta; rafaer bodde
        fordom dr; men ammoniterna kalla dem samsummiter.
002:021 De voro ett stort och talrikt och resligt folk, sdant som
        anakiterna.  Men Herren frgjorde dessa fr dem; de frdrevo dem
        och bosatte sig i deras land.
002:022 P samma stt hade han gjort fr Esaus barn, som bo i Seir, i
        det han fr dem frgjorde horerna; de frdrevo dem och bosatte
        sig i deras land, dr de bo nnu i dag.
002:023 Likas blevo averna, som bodde i byar nda fram till Gasa,
        frgjorda av kaftorerna, som drogo ut frn Kaftor och sedan
        bosatte sig i deras land.)
002:024 Stn nu upp, bryten upp och gn ver bcken Arnon.  Se, jag har
        givit Sihon, konungen i Hesbon, amoren, och hans land i ditt
        vld.  S begynn nu att intaga det, och bekriga honom.
002:025 Redan i dag vill jag begynna att lta frskrckelse och fruktan
        fr dig komma ver alla folk under himmelen, s att de skola
        darra och bva fr dig, nr de hra berttas om dig.
002:026 Och jag skickade sndebud frn Kedemots ken till Sihon,
        konungen i Hesbon, med fridsam hlsning och lt sga:
002:027 Lt mig tga genom ditt land.  Raka vgen skall g, utan att
        vika av vare sig till hger eller till vnster.
002:028 Mat att ta m du lta mig kpa fr penningar; jag begr
        allenast att f tga vgen fram hrigenom
002:029--detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare,
        och av moabiterna, Ars inbyggare--s att jag kan g ver
        Jordan in i det land som HERREN, vr Gud, vill giva oss.
002:030 Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke lta oss tga genom
        sitt land, ty HERREN, din Gud, frhrdade hans sinne och
        frstockade hans hjrta, fr att han skulle giva honom i din
        hand, ssom ock nu har skett.
002:031 Och Herren sade till mig: Se, jag begynner nu att giva Sihon
        och hans land i ditt vld.  Begynn allts du nu att intaga det,
        s att du fr hans land till besittning.
002:032 Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till
        Jahas.
002:033 Men HERREN, vr Gud, gav honom i vrt vld, och vi slogo honom
        jmte hans sner och allt hans folk.
002:034 Och vi intogo d alla hans stder och gvo hela den manliga
        stadsbefolkningen till spillo, s ock kvinnor och barn; vi lto
        ingen slippa undan.
002:035 Allenast boskapen togo vi ssom byte, jmte rovet frn de stder
        vi intogo.
002:036 Frn Aroer, vid bcken Arnons strand, och frn staden i dalen
        nda till Gilead fanns ingen stad vars murar voro fr hga fr
        oss; allasammans gav HERREN, vr Gud, i vrt vld.
002:037 Men Ammons barns land lt du vara, hela landstrckan utefter
        bcken Jabbok, och stderna i bergsbygden, och allt vrigt varom
        HERREN, vr Gud, hade s bjudit.

003:001 Sedan vnde vi oss t annat hll och drogo upp t Basan till.
        Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut i strid mot
        oss, till Edrei.
003:002 Men HERREN sade till mig: Frukta icke fr honom, ty i din hand
        har jag givit honom och allt hans folk och honom p samma stt
        som du gjorde med Sihon, amorernas konung, som bodde i Hesbon.
003:003 S gav HERREN, vr GUD, i vr hand ocks Og, konungen i Basan,
        och allt hans folk, och vi slogo honom och lto ingen av dem
        slippa undan.
003:004 Och vi intogo d alla hans stder, ingen stad fanns, som vi icke
        togo ifrn dem: sextio stder, hela landstrckan Argob, Ogs rike
        i Basan.
003:005 Alla dessa stder voro befsta med hga murar, med portar och
        bommar.  Drtill kom en stor mngd smstder.
003:006 Och vi gvo dem till spillo, likasom vi hade gjort med Sihon,
        konungen i Hesbon; hela den manliga stadsbefolkningen gvo vi
        till spillo, s ock kvinnor och barn.
003:007 Men all boskapen och rovet frn stderna togo vi ssom byte.
003:008 Frn amorernas tv konungar, som hrskade p andra sidan
        Jordan, togo vi allts d deras land, frn bcken Arnon nda
        till berget Hermon
003:009 --vilket av sidonierna kallas fr Sirjon, men av amorerna
        kallas fr Senir--
003:010 alla stderna p sltten och hela Gilead och hela Basan, nda
        till Salka och Edrei, stderna i Ogs rike, i Basan.
003:011 Ty Og, konungen i Basan, var den ende som fanns kvar av de sista
        rafaerna; hans gravkista, gjord av basalt, finnes, ssom knt
        r, i Rabba i Ammons barns land; den r nio alnar lng och fyra
        alnar bred, alnen berknad efter lngden av en mans underarm.
003:012 Nr vi d hade intagit detta land, gav jag den del drav, som
        strcker sig frn Aroer vid bcken Arnon, samt hlften av
        Gileads bergsbygd med dess stder t rubeniterna och gaditerna.
003:013 terstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag t ena
        hlften av Manasse stam, hela landstrckan Argob, hela Basan;
        detta kallas rafaernas land.
003:014 Jair, Manasses son, fick hela landstrckan Argob, nda till
        gesurernas och maakaternas omrde, och efter sitt eget namn
        kallade han landet--nmligen Basan--fr Jairs byar, ssom
        det heter nnu i dag.
003:015 Och t Makir gav jag Gilead.
003:016 Och t rubeniterna och gaditerna gav jag landet frn Gilead nda
        till Arnons dal, till dalens mitt--den utgjorde grnsen--och
        till bcken Jabbok, som r Ammons barns grns,
003:017 vidare Hedmarken med Jordan, som utgr grnsen, frn Kinneret
        nda till Pisgas sluttningar, p stra sidan.
003:018 Och jag bjd eder p den tiden och sade: HERREN, eder Gud, har
        givit eder detta land till besittning.  Men nu skolen alla I som
        ren stridbara mn draga vpnade stad i spetsen fr edra
        brder, Israels barn.
003:019 Allenast edra hustrur och barn och eder boskap--jag vet ju att
        I haven mycken boskap--m stanna kvar i de stder som jag har
        givit eder,
003:020 till dess att HERREN har ltit edra brder komma till ro, svl
        som eder, nr ocks de hava tagit i besittning det land som
        HERREN, eder Gud, vill giva dem p andra sidan Jordan; sedan mn
        I vnda tillbaka till de besittningar jag har givit eder, var
        och en till sin besittning.
003:021 Och jag bjd Josua p den tiden och sade: Du har med egna gon
        sett allt vad HERREN, eder Gud, har gjort med dessa tv
        konungar.  P samma stt skall HERREN gra med alla riken dr du
        drager fram.
003:022 Frukten icke fr dem, ty HERREN, eder Gud, skall sjlv strida
        fr eder.
003:023 Och p den tiden bad jag till HERREN och sade:
003:024 Herre, HERRE, du har begynt att lta sin tjnare se din storhet
        och din starka hand; ty vilken r den gud i himmelen eller p
        jorden, som kan gra sdana verk och sdana vldiga grningar
        som du?
003:025 S lt mig nu f g ditver och se det goda landet p andra
        sidan Jordan, det goda berglandet dr och Libanon.
003:026 Men HERREN hade blivit frgrymmad p mig fr eder skull och
        ville icke hra mig, utan sade till mig: Lt det vara nog; tala
        icke vidare till mig om denna sak.
003:027 Stig nu upp p toppen av Pisga, och lyft upp dina gon mot
        vster och norr och sder och ster, och se med dina gon; ty
        ver denna Jordan skall du icke komma.
003:028 Och instt Josua i hans mbete, och styrk honom att vara
        frimodig och ofrfrad; ty det r han som skall g ditver i
        spetsen fr detta folk, och det r han som skall utskifta t dem
        ssom arv det land du ser.
003:029 Och s stannade vi i dalen mitt emot Bet-Peor.

004:001 Och nu, Israel, hr de stadgar och rtter som jag vill lra
        eder, fr att I mn gra efter dem, p det att I mn leva och
        komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra
        fders Gud, vill giva eder.
004:002 I skolen icke lgga ngot till det som jag bjuder eder, och I
        skolen icke taga ngot drifrn; I skolen hlla HERRENS, eder
        Guds, bud, som jag giver eder.
004:003 I haven med egna gon sett vad HERREN har gjort i frga om
        Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man
        som fljde efter Baal-Peor.
004:004 Men I som hllen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla nnu
        i dag.
004:005 Se, jag har lrt eder stadgar och rtter ssom HERREN, min Gud,
        har bjudit mig, p det att I mn gra efter dem i det land dit I
        nu kommen, fr att taga det i besittning.
004:006 I skolen hlla dem och gra efter dem, ty det skall tillrknas
        eder ssom vishet och frstnd av andra folk.  Nr de f hra
        alla dessa stadgar, skola sga: I sanning, ett vist och
        frstndigt folk r detta stora folk.
004:007 Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar ro det s nra
        som HERREN, vr Gud, r oss, s ofta vi kalla honom?
004:008 Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och rtter
        s rttfrdiga som hela denna lag, vilken jag i dag frelgger
        eder?
004:009 Allenast tag dig till vara och akta dig vl, s att du icke
        frgter vad dina gon sgo, och icke lter vika ifrn ditt
        hjrta i all dina livsdagar, utan kungr det fr dina barn och
        dina barnbarn:
004:010 vad som skedde den dag d du stod infr HERREN, din Gud, vid
        Horeb, d HERREN sade till mig: Frsamla folket till mig, fr
        att jag m lta dem hra mina ord; m de s lra sig att
        frukta mig, s lnge de leva p jorden, och de lra sina barn
        detsamma.
004:011 Och I trdden fram och blevo stende nedanfr berget; och berget
        brann i eld nda upp till himmelen, och dr var mrker, moln
        och tcken.
004:012 Och HERREN talade till eder ur elden orden hrden I, men I sgen
        ingen gestalt, I hrden allenast en rst.
004:013 Och han frkunnade eder sitt frbund, som han bjd eder att
        hlla nmligen de tio orden; och han skrev dem p tv
        stentavlor.
004:014 Och mig bjd HERREN d att jag skulle lra eder stadgar och
        rtter, fr att I skullen gra efter dem i det land dit I nu
        dragen, till att taga det i besittning.
004:015 Och eftersom I icke sgen ngon gestalt den dag d HERREN talade
        till eder p Horeb ur elden, drfr mn I nu noga hava akt p
        eder sjlva.
004:016 s att I icke tagen eder till, vad frdrvligt r, genom att
        gra eder ngon belte, ngot slags avgudabild, ngot bild av
        man eller av kvinna.
004:017 eller ngon bild av ngot fyrfotadjur eller av ngon bevingad
        fgel som flyger under himmelen,
004:018 eller av ngot krldjur p marken eller av ngon fisk i vattnet
        under jorden.
004:019 Och nr du lyfter dina gon upp till himmelen och ser solen,
        mnen och stjrnorna, himmelens hela hrskara, d m du icke
        heller lta frfra dig att tillbedja dem och tjna dem; ty
        HERREN, din Gud, har givit dem t alla folk under hela himmelen
        till deras del.
004:020 Men eder har HERREN tagit, och han har frt eder ut ur
        smltugnen, ur Egypten, fr att I skullen bliva hans arvfolk,
        ssom nu har skett.
004:021 Och HERREN vredgades p mig fr eder skull, och svor att jag
        icke skulle f g ver Jordan och komma in i de goda land som
        HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
004:022 Ty jag skall d i detta land och icke g ver Jordan, men I
        skolen g ver den och taga detta goda land i besittning.
004:023 Tagen eder d till vara fr att frgta det frbund som HERREN,
        eder Gud, har slutit med eder, drigenom att I, alldeles emot
        HERRENS, eder Guds, bud, gren eder ngot belte, ngot slags
        bild.
004:024 Ty, HERREN, din Gud, r en frtrande eld, en nitlskande Gud.
004:025 Om nu s sker, nr du har ftt barn och barnbarn och I haven
        blivit gamla i landet, att I tagen eder till, vad frdrvligt
        r, genom att gra eder ngot belte, ngot slags bild, s att I
        gren vad som r ont i HERRENS, din Guds, gon och drmed
        frtrnen honom,
004:026 d tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I
        med hast skolen frgs och utrotas ur det land dit I nu gn ver
        Jordan, fr att taga det i besittning; I skolen d icke lngre
        leva dr, utan skolen frvisso frgras.
004:027 Och HERREN skall frstr eder bland folken, och allenast en
        ringa hop av eder skall bliva kvar bland de folk till vilka
        HERREN skall fra eder.
004:028 Och dr skolen I tjna gudar, gjorda av mnniskohnder, gudar av
        tr och sten, som varken se eller hra eller ta eller lukta.
004:029 Men nr I dr sken HERREN, din Gud, d skall du finna honom, om
        du frgar efter honom av allt ditt hjrta och av all din sjl.
004:030 Nr du r i nd och allt detta vederfares dig, i kommande dagar,
        d skall du vnda ter till HERREN, din Gud, och hra hans rst.
004:031 Ty HERREN, din Gud, r en barmhrtig Gud.  Han skall icke frgta
        eller frdrva dig; han skall icke frgta det frbund han har
        ingtt med dina fder och med ed bekrftat.
004:032 Ty frga framfarna tider, dem som hava varit fre dig, frn den
        dag d Gud skapade mnniskor p jorden, frga ifrn himmelens
        ena nda till den andra om ngonsin ngot s stort som detta har
        skett, eller om man har hrt talas om ngot som r detta likt,
004:033 om ngot folk har hrt Guds rst tala ur elden, ssom du har
        hrt, och dock har blivit vid liv,
004:034 eller om ngon gud har frskt att komma och hmta ett folk t
        sig ut frn ett annat folk, genom hemskelser, tecken och under,
        genom krig, genom stark hand och utrckt arm, och genom stora,
        fruktansvrda grningar, vilket allt HERREN, eder Guds, har gjort
        med eder i Egypten, infr dina gon.
004:035 Du har sjlv ftt se det, fr att du skulle veta att HERREN r
        Gud, och ingen annan n han.
004:036 Frn himmelen har han ltit dig hra sin rst fr att undervisa
        dig, och p jorden har han ltit dig se sin stora eld, och du
        har hrt hans ord ur elden.
004:037 Eftersom han nu lskade dina fder och utvalde deras avkomlingar
        efter dem, och sjlv med sin stora kraft frde dig ut ur
        Egypten,
004:038 och frdrev fr dig folk som voro strre och mktigare n du,
        och lt dig komma in i deras land och gav det t dig till
        arvedel, ssom nu har skett,
004:039 drfr skall du i dag veta och lgga p hjrtat att HERREN r
        Gud, uppe i himmelen och nere p jorden, han och ingen annan;
004:040 och du skall hlla hans stadgar och bud, som jag i dag giver
        dig, p det att det m g dig vl och dina barn efter dig, och
        p det att du m lnge leva i det land som HERREN, din Gud, vill
        giva dig fr all tid.
004:041 Vid denna tid avskilde Mose tre stder p andra sidan Jordan, p
        stra sidan,
004:042 till vilka en drpare skulle kunna fly, om han hade drpt ngon
        utan vett och vilja, och utan att frut hava burit hat till
        honom; om han flydde till ngon av dessa stder, skulle han f
        bliva vid liv.
004:043 De voro: Beser i knen p slttlandet fr Rubens stam, Ramot i
        Gilead fr Gads stam och Golan i Basan fr Manasse stam.
004:044 Och detta r den lag som Mose frelade Israels barn,
004:045 dessa ro de vittnesbrd och stadgar och rtter som Mose
        fredrog fr Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten,
004:046 p andra sidan Jordan i dalen, mitt emot Bet-Peor, i Sihons
        land, amorernas konungs, som bodde i Hesbon, och som Mose och
        Israels barn slogo, nr de hade dragit ut ur Egypten.
004:047 Ty de intogo hans land och Ogs land, konungens i Basan,
        amorernas tv konungars lnder, p andra sidan Jordan, p
        stra sidan,
004:048 frn Aroer vid bcken Arnons strand nda till berget Sion, det
        r Hermon,
004:049 och hela Hedmarken p andra sidan Jordan p stra sidan, nda
        till Hedmarkshavet, nedanfr Pisgas sluttningar.

005:001 Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem:

        Hr, Israel, de stadgar och rtter som jag i dag framstller fr
        eder, och lren eder dem och hllen dem och gren efter dem.
005:002 HERREN, vr Gud, slt ett frbund med oss p Horeb.
005:003 Icke med vra fder slt HERREN detta frbund, utan med oss
        sjlva som st hr i dag, oss alla som nu leva.
005:004 Ansikte mot ansikte talade HERREN till eder p berget ur elden.
005:005 Jag stod d mellan HERREN och eder, fr att frkunna eder vad
        HERREN talade, ty I fruktaden fr elden och stegen icke upp p
        berget.  Han sade:

005:006 Jag r HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur Egyptens land, ur
        trldomshuset.
005:007 Du skall inga andra gudar hava jmte mig.
005:008 Du skall icke gra dig ngot belte, som r en bild vare sig av
        det som r uppe i himmelen, eller av det som r i vattnet under
        jorden.
005:009 Du skall icke tillbedja sdana, ej heller tjna dem; ty jag,
        HERREN, sin Gud, r en nitlskande Gud, som hemsker fdernas
        missgrning p barn och efterkommande i tredje och fjrde led,
        nr man hatar mig,
005:010 men som gr nd med tusenden, nr man lskar mig och hller mina
        bud.
005:011 Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall
        icke lta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.
005:012 Hll sabbatsdagen, s att du helgar den, ssom HERREN, din Gud,
        har bjudit dig.
005:013 Sex dagar skall du arbeta och frrtta alla dina sysslor;
005:014 men den sjunde dagen r HERRENS, din Guds, sabbat; d skall du
        ingen syssla frrtta, ej heller din son eller sin dotter, eller
        din tjnare eller din tjnarinna, eller din oxe eller din sna
        eller ngon av dina dragare, ej heller frmlingen som r hos dig
        inom dina portar; p det att din tjnare och din tjnarinna m
        hava ro svl som du.
005:015 Du skall komma ihg att du sjlv har varit trl i Egyptens land,
        och att HERREN, din Gud, har frt dig ut drifrn med stark hand
        och utrckt arm; drfr har HERREN, din Gud bjudit dig att hlla
        sabbatsdagen.
005:016 Hedra din fader och din moder, ssom HERREN, din Gud har bjudit
        dig, p det att du m lnge leva och det m g dig vl i det
        land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
005:017 Du skall icke drpa.
005:018 Du skall icke heller beg ktenskapsbrott.
005:019 Du skall icke heller stjla.
005:020 Du skall icke heller bra falsk vittnesbrd mot din nsta.
005:021 Du skall icke heller hava begrelse till din nstas hustru.  Du
        skall icke heller hava lust till din nstas hus, ej heller till
        hans ker eller hans tjnare eller hans tjnarinna, ej heller
        till hans oxe eller hans sna, ej heller till ngot som tillhr
        din nsta.
005:022 Dessa ord talade HERREN till hela eder frsamling p berget, ur
        elden, molnskyn och tcknet, med hg rst, och han talade s
        intet mer.  Och han skrev dem p tv stentavlor, som han gav t
        mig.
005:023 Nr I hrden rsten ur mrkret, medan berget brann i eld,
        trdden I fram till mig, alla I som voren huvudmn fr edra
        stammar, s ock edra ldste.
005:024 Och I saden: Se, HERREN, vr Gud, har ltit oss se sin
        hrlighet och sin storhet, och vi hava hrt hans rst ur elden.
        I dag hava vi sett att Gud kan tala med en mnniska och dock
        lta henne bliva vid liv.
005:025 Varfr skola vi d likvl d?  Denna stora eld kommer ju att
        frtra oss.  Om vi n vidare f hra HERRENS, vr Guds, rst, s
        mste vi d.
005:026 Ty vem finnes vl bland allt ktt som kan, ssom vi hava gjort,
        hra den levande Gudens rst tala ur elden och dock bliva vid
        liv?
005:027 Trd du fram och hr allt vad HERREN, vr Gud, sger, och tala
        du till oss allt vad HERREN, vr Gud, talar till dig, s vilja
        vi hra det och gra drefter.
005:028 Och HERREN hrde edra ord, nr I s taladen till mig; och HERREN
        sade till mig: Jag har hrt de ord som detta folk har talat till
        dig.  De hava rtt i allt vad de hava talat.
005:029 Ack att de hade sdana hjrtan, att de fruktade mig och hlle
        alla mina bud alltid!  Det skulle ju d g dem och deras barn vl
        evinnerligen.
005:030 G nu och sg till dem: 'Vnden tillbaka till edra tlt.'
005:031 Men du sjlv m stanna kvar hr hos mig, s skall frkunna fr
        dig alla de bud och stadgar och rtter som du skall lra dem,
        fr att de m gra efter dem i det land som jag vill giva dem
        till besittning.
005:032 S hllen nu och gren vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder.  I
        skolen icke vika av vare sig till hger eller till vnster.
005:033 P de vgar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder g skolen I
        alltid vandra, fr att I mn bliva vid liv och det m g eder
        vl, och fr att I mn lnge leva i det land som I skolen taga i
        besittning.

006:001 Och dessa ro de bud, stadgar och rtter som HERREN, eder Gud,
        har bjudit mig att lra eder, fr att I skolen gra efter dem i
        det land dit I nu dragen, till att taga de i besittning--
006:002 detta p det att du m frukta HERREN, din Gud, s att du hller
        alla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din som och
        din sonson, i all dina livsdagar, och p det att du m lnge
        leva.
006:003 S skall du nu hra, Israel, och hlla dem och gra efter dem,
        fr att det m g dig vl, och fr att I mn frka eder mycket,
        ssom HERREN, dina fders Gud, har lovat dig--ett land som
        flyter av mjlk och honung.

006:004 Hr, Israel!  HERREN, vr gud, HERREN r en.
006:005 Och du skall lska HERREN, din Gud, av allt ditt hjrta och av
        all din sjl och av all din kraft.
006:006 Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lgga p ditt hjrta.
006:007 Och du skall inskrpa dem hos dina barn och tala om dem, nr
        du sitter i ditt hus och nr du gr p vgen, nr du lgger dig
        och nr du str upp.
006:008 Och du skall binda dem ssom ett tecken p din hand, och de
        skola vara ssom ett mrke p din panna.
006:009 Och du skall skriva dem p drrposterna i ditt hus och p dina
        portar.

006:010 Nr nu HERREN, din Gud, lter dig komma in i det land som han
        med ed har lovat dina fder, Abraham, Isak och Jakob, att giva
        dig--stora och vackra stder, som du icke har byggt,
006:011 och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och
        uthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, vingrdar och
        olivplanteringar, som du icke har planterat--och nr du d
        ter och bliver mtt,
006:012 s tag dig till vara fr att frgta HERREN, som har frt dig ut
        ur Egyptens land, ur trldomshuset.
006:013 HERREN, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjna, och
        vid hans namn skall du svrja.
006:014 I skolen icke flja efter andra gudar, ngon av de folks gudar,
        som bo runt omkring eder,
006:015 ty en nitlskande Gud r HERREN, din Gud, mitt ibland dig, och
        du m taga dig till vara, s att icke HERRENS, din Guds, vrede
        upptndes mot dig, och han utrotar dig frn jorden.
006:016 I skolen icke fresta HERREN, eder Gud, ssom I frestaden honom i
        Massa.
006:017 I skolen troget hlla HERRENS, eder Guds, bud och de vittnesbrd
        och stadgar som han hat givit dig.
006:018 Och du skall gra vad rtt och gott r i HERRENS gon, fr att
        det m g dig vl, och fr att du m komma in i det goda land
        som HERREN med ed har lovat t dina fder, och taga det i
        besittning,
006:019 drigenom att han driver undan fr dig all dina fiender, ssom
        HERREN har lovat.
006:020 Nr din son i framtiden frgar dig: Vad betyda de vittnesbrd
        och stadgar och rtter som HERREN, vr Gud, har givit eder?
006:021 d skall du svara din son: Vi voro Faraos trlar i Egypten, men
        med stark hand frde HERREN oss ut ur Egypten.
006:022 Och HERREN gjorde stora och gruvliga tecken och under i Egypten
        p Farao och hela hans hus infr vra gon.
006:023 Men oss frde han ut drifrn, fr att lta oss komma in och
        giva oss det land som han med ed har lovat t vra fder.
006:024 Och HERREN bjd oss att gra efter all dessa stadgar och att
        frukta HERREN, vr Gud, fr att det alltid skulle g oss vl, i
        det att han behlle oss vid liv, ssom ock hittills har skett.
006:025 Och det skall lnda oss till rttfrdighet, nr vi hlla och
        gra efter alla dessa bud, infr HERREN, vr Guds, ansikte,
        ssom han har bjudit oss.

007:001 Nr HERREN, din Gud lter dig komma in i det land di du nu gr,
        fr att taga i besittning, och nr han fr dig frjagar stora
        folk--hetiterna, girgaserna, amorerna, kananerna,
        perisserna, hiverna och jebuserna, sju folk, strre och
        mktigare n du--
007:002 nr HERREN, din Gud, giver dessa i ditt vld och du slr dem, d
        skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta frbund med
        dem eller visa dem nd.
007:003 Du skall icke befrynda dig med dem; dina dttrar skall du icke
        giva t deras sner, och deras dttrar skall du icke taga till
        hustrur t dina sner.
007:004 Ty de skola d frleda dina sner att vika av ifrn mig och
        tjna andra gudar, och HERRENS vrede skall d upptndas mot eder
        och han skall med hast frgra dig.
007:005 Utan s skolen I gra med dem I skolen bryta ned deras altaren
        och sl snder deras stoder och hugga ned deras Aseror och
        brnna upp deras belten i eld.
007:006 Ty du r ett folk som r helgat t HERREN, din Gud; dig har
        HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framfr
        alla andra folk p jorden.
007:007 Icke drfr att I voren strre n alla andra folk var det som
        HERREN fste sig vid eder och utvalde eder, ty I ren ju mindre
        n alla andra folk;
007:008 utan drfr att HERREN lskade eder och ville hlla den ed som
        han hade svurit fder, drfr frde HERREN eder ut med stark
        hand och frlossade dig ur trldomshuset, ur Faraos, den
        egyptiske konungens, hand.
007:009 S skall du nu veta att HERREN, din Gud, r den rtte Guden, den
        trofaste Guden, som hller frbund och bevarar nd intill
        tusende led, nr man lskar honom och hller hans bud,
007:010 men som utan frskoning vedergller och frgr dem som hata
        honom.  Han drjer icke, nr det gller dem som hata honom; utan
        frskoning vedergller han dem.
007:011 S hll nu de bud och stadgar och rtter som jag i dag giver
        dig, och gr efter dem.
007:012 Om I nu hren dessa rtter och hllen dem och gren efter dem,
        s skall HERREN, din Gud, till ln drfr lta sitt frbund och
        sin nd best, vad han med ed lovade dina fder.
007:013 Han skall d lska dig och vlsigna sitt livs frukt och din
        marks frukt, din sd, ditt vin och din olja, dina fkreaturs
        avfda och din smboskaps avel, i det land som han med ed har
        lovat dina fder att giva dig.
007:014 Vlsignad skall du bliva framfr alla andra folk; bland dina mn
        och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din
        boskap.
007:015 Och HERREN skall avvnda frn dig all krankhet; ingen av
        Egyptens alla svra sjukdomar, som du vl knner, skall han
        lgga p dig; han skall i stllet lta dem komma ver alla dem
        som hata dig.
007:016 Och alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du
        utrota; du skall icke visa dem ngon skonsamhet.  Du skall icke
        heller tjna deras gudar, ty detta kunde bliva en snara fr dig.
007:017 Om du ock sger vid dig sjlv: Dessa folk ro strre n jag;
        huru skall jag kunna frdriva dem?,
007:018 s m du dock icke frukta fr dem; du skall tnka p vad HERREN,
        din Gud gjorde med Farao och med all egyptierna,
007:019 p de stora hemskelser som du med egna gon sg, och p de
        tecken och under och p den starka hand och utrckta arm varmed
        HERREN, din Gud, frde dig ut.  P samma stt skall HERREN, din
        Gud, nu gra med alla de folk som du fruktar fr.
007:020 Drtill skall HERREN, din Gud, snda getingar ver dem, till
        dess att de som ro kvar och hlla sig gmda fr dig hava blivit
        utrotade.
007:021 Du m icke frskrckas fr dem, ty HERREN, din Gud, r mitt
        ibland dig, en stor och fruktansvrd Gud.
007:022 Och HERREN, din Gud, skall frjaga dessa hedningar fr dig, men
        blott smningom.  Du skall icke med hast f frgra dem, p det
        att vilddjuren icke m frka sig till din skada.
007:023 HERREN, din Gud, skall giva dem i ditt vld och snda stor
        frvirring bland dem, till dess att de frgras.
007:024 Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall
        utrota till och med deras namn, s att de icke mer finnas under
        himmelen.  Ingen skall kunna st dig emot, till dess du har
        frgjort dem.
007:025 Deras gudabelten skola I brnna upp i eld.  Du skall icke hava
        begrelse till det silver och det guld som finnes p dem, och
        icke taga ngot av detta fr din rkning, p det att du icke m
        snrjas drav; ty en styggelse r det fr HERREN, din Gud.
007:026 Och du skall icke lta ngon styggelse komma in i ditt hus, p det
        att du icke ocks sjlv m bliva given till spillo.  Du skall
        rkna det ssom en skndlighet och en styggelse, ty det r givet
        till spillo.

008:001 Alla de bud som jag i dag giver dig skolen I hllen, och efter
        dem skolen I gra, fr att I mn komma in i och taga i
        besittning det land som HERREN med ed har lovat t edra
        fder.
008:002 Och du skall komma ihg allt vad som har skett p den vg HERREN,
        din Gud, nu i fyrtio t har ltit dig vandra i knen, fr att
        tukta dig och prva dig, s att han kunde frnimma vad som var i
        ditt hjrta: om du ville hlla hans bud eller icke.
008:003 Ja, han tuktade dig och lt dig hungra, och han gav dig manna
        att ta, en mat som du frut icke visste av, och som icke heller
        dina fder visste av; p det att han skulle lra dig frst att
        mnniskan lever icke allenast av brd, utan att hon lever av
        allt det som utgr av HERRENS mun.
008:004 Dina klder blevo icke utslitna p dig, och din fot svullnade
        icke under dessa fyrtio r.
008:005 S skall du d frst i ditt hjrta att HERREN, din Gud, fostrar
        dig, ssom en man fostrar sin son;
008:006 och du skall hlla HERRENS, din Guds, bud, s att du vandrar p
        hans vgar och fruktar honom.
008:007 Ty HERREN, din Gud, lter dig nu komma in i ett gott land, ett
        land dr vattenbckar, kllor och djupa vatten flda fram i
        dalar och p berg,
008:008 ett land med vete och korn, med vintrd, fikontrd och
        granattrd, ett land med dla olivtrd och med honung,
008:009 ett land dr du icke skall ta ditt brd i torftighet, dr intet
        skall fattas dig, ett land vars stenar innehlla jrn, och ur
        vars berg du skall bryta koppar.
008:010 Dr skall du ta och bliva mtt, och du skall s lova HERREN,
        din Gud, fr det goda land som han har givit dig.
008:011 Tag dig d till vara fr att frgta HERREN, din Gud, s att du
        icke hller hans bud och rtter och stadgar, som jag i dag giver
        dig.
008:012 Ja, nr du ter och bliver mtt, och bygger vackra hus och bor i
        dem,
008:013 nr dina fkreatur och din smboskap frkas, och ditt silver
        och guld frkas, och allt annat du har frkas,
008:014 d m ditt hjrta icke bliva hgmodigt, s att du frgter
        HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur Egyptens land, ur
        trldomshuset.
008:015 och som har lett dig genom den stora och fruktansvrda knen,
        bland giftiga ormar och skorpioner, ver frtorkad mark, dr
        intet vatten t dig komma ut ur den hrda klippan,
008:016 och som gav dig manna att ta i knen, en mat som dina fder
        icke visste av--detta p det att han skulle tukta dig och
        prva dig, fr att sedan kunna gra dig gott.
008:017 Du m icke sga vid dig sjlv: Min egen kraft och min hands
        styrka har frskaffat mig denna rikedom,
008:018 utan du m komma ihg att det r HERREN, din Gud, som giver dig
        kraft att frvrva rikedom, drfr att han vill upprtta det
        frbund som han med ed har ingtt med dina fder--ssom och
        hittills har skett.
008:019 Men om du frgter HERREN, din Gud, och fljer efter andra gudar
        och tjnar dem och tillbeder dem, s betygar jag i dag infr eder
        att I frvisso skolen frgs.
008:020 P samma stt som hedningarna som HERREN frgr fr eder skolen
        ocks I d frgs, drfr att I icke hrden HERRENS, eder Guds
        rst.

009:001 Hr, Israel!  Du gr nu ver Jordan, fr att komma ditin och
        underlgga dig folk, strre och mktigare n du, stder, stora
        och befsta upp mot himmelen,
009:002 anakiternas stora och resliga folkstam, som du sjlv knner, och
        om vilken du har hrt att man sger: Vem kan st emot Anaks
        barn!
009:003 S skall du nu veta att HERREN, din Gud, r den som gr framfr
        dig, ssom en frtrande eld; han skall frgra dem, och han
        skall frgra dem, och han skall dmjuka dem fr dig, och du
        skall frdriva dem och utrota dem med hast, ssom HERREN har
        lovat dig.
009:004 D nu HERREN, din Gud, driver dem undan fr dig, m du icke sga
        vid dig sjlv: Fr min rttfrdighets skull har HERREN ltit
        mig komma in i detta land och taga det i besittning.  Ty dessa
        hedningars ogudaktighet r det som gr att HERREN frdriver dem
        fr dig.
009:005 Icke din rttfrdighet och din rttsinnighet r det som gr att
        du fr komma in i deras land och taga det i besittning, utan
        dessa hedningars ogudaktighet r det som gr att HERREN, din
        Gud, frdriver dem fr dig.  S vill ock HERREN uppfylla vad han
        med ed har lovat dina fder, Abraham, Isak och Jakob.
009:006 Drfr m du nu veta att det icke r din rttfrdighet som gr
        att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till
        besittning; ty du r ett hrdnackat folk.
009:007 Kom ihg, frgt icke, huru du i knen frtrnade HERREN, din
        Gud.  Allt ifrn den dag d du drog ut ur Egyptens land, nda
        till dess I nu haven kommit hit, haven I varit genstrviga mot
        HERREN.
009:008 Vid Horeb frtrnaden I HERREN, och HERREN vredgades p eder, s
        att han ville frgra eder.
009:009 Nr jag hade stigit upp p berget fr att taga emot
        stentavlorna, det frbunds tavlor, som HERREN hade slutit med
        eder, stannade jag p berget i fyrtio dagar och fyrtio ntter,
        utan att ta och utan att dricka.
009:010 Och HERREN gav mig de tv stentavlorna, p vilka Gud hade
        skrivit med sitt finger; vad dr stod var alldeles lika med de
        ord HERREN hade talat med eder p berget ur elden, den dag d I
        voren frsamlade dr.
009:011 Och nr de fyrtio dagarna och de fyrtio ntterna voro frlidna,
        gav HERREN mig de tv stentavlorna, frbundets tavlor.
009:012 Och HERREN sade till mig: St upp och g med hast ned
        hrifrn, ty ditt folk, som du har frt ut ur Egypten, har tagit
        sig till, vad frdrvligt r.  De hava redan vikit av ifrn den
        vg som jag bjd dem g; de hava gjort sig ett gjutet belte.
009:013 Och HERREN talade till mig och sade: jag har sett att detta
        folk r ett hrdnackat folk.
009:014 Lmna mig i fred, ty jag vill frgra dem och utplna deras
        namn, s att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag
        sedan gra till ett folk som r mktigare och strre n detta.
009:015 D vnde jag mig om och steg ned frn berget, som brann i eld;
        och jag hade i mina bda hnder frbundets tv tavlor.
009:016 Och jag fick d se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I
        haden gjort eder en gjuten kalv; s haden I redan vikit av ifrn
        den vg som HERREN hade bjudit eder g.
009:017 D fattade jag i de bda tavlorna och kastade dem ifrn mig med
        bda hnderna och slog snder dem infr edra gon.
009:018 Och jag fll ned infr HERRENS ansikte och lg s, likasom frra
        gngen i fyrtio dagar och fyrtio ntter, utan att ta och utan
        att dricka, fr all den synds skulle som I haden begtt genom
        att gra vad ont var i HERRENS gon, till att frtrna honom.
009:019 Ty jag fruktade fr den vrede och frbittring mot eder, av
        vilken HERREN hade blivit s uppfylld att han ville frgra
        eder.  Och HERREN hrde mig ven denna gng.
009:020 Ocks p Aron blev HERREN mycket vred, s att han ville frgra
        honom, och jag bad d jmvl fr Aron.
009:021 Sedan tog jag kalven, syndabeltet som I haden gjort, och brnde
        den i eld och krossade snder den vl, till dess att den blev
        fint stoft, och det stoftet kastade jag i bcken som flt ned
        frn berget.
009:022 I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava frtrnaden I ock
        HERREN.
009:023 Och nr HERREN ville snda eder stad frn Kades-Barnea och
        sade: Dragen upp och intagen det land som jag har givit
        eder, d voren I genstrviga mot HERREN, eder Guds, befallning
        och trodden honom icke och hrden icke hans rst.
009:024 Ja, genstrviga haven I varit mot HERREN allt ifrn den dag d
        jag lrde knna eder.
009:025 S fll jag d ned infr HERRENS ansikte och lg s i de fyrtio
        dagarna och de fyrtio ntterna; ty HERREN hade sagt att han
        ville frgra eder.
009:026 Och jag bad till HERREN och sade: Herre, HERRE, frdrva icke
        ditt folk och din arvedel, som du har frlossat med din stora
        makt, och som du med stark hand har frt ut ur Egypten.
009:027 Tnk p dina tjnare Abraham, Isak och Jakob, se icke p detta
        folks hrdhet, ogudaktighet och synd;
009:028 p det att man icke m sga i det land varur du har frt oss ut:
        'Drfr att HERREN, icke frmdde fra dem in i det land som han
        hade lovat t dem, och drfr att han hatade dem, frde han dem
        ut och lt dem d i knen.'
009:029 De ro ju ditt folk och din arvedel, som du har frt ut med din
        stora kraft och din utrckta arm.

010:001 P den tiden sade HERREN till mig: Hugg ut t dig tv
        stentavlor, likadana som de frra voro, och stig upp till mig p
        berget; gr dig och en ark av tr.
010:002 Och sedan jag har skrivit p tavlorna samma ord som stodo p de
        frra tavlorna, vilka du slog snder, skall du lgga dem i
        arken.
010:003 S gjorde jag d en ark av akacietr och hgg ut tv stentavlor,
        likadana som de frra voro.  Och jag steg upp p berget och hade
        med mig de tv tavlorna.
010:004 Och han skrev p tavlorna detsamma som var skrivet frra gngen,
        de tio ord som HERREN hade talat till eder p berget ur elden,
        den dag d I voren frsamlade dr.  Och HERREN gav dem t mig.
010:005 Sedan vnda jag mig om och steg ned frn berget och lade
        tavlorna i arken som jag hade gjort, och dr fingo de ligga,
        ssom HERREN hade bjudit mig.
010:006 Och Israels barn brto upp frn Beerot-Bene-Jaakan och tgade
        till Mosera.  Dr dog Aron och blev dr ocks begraven; och hans
        som Eleasar blev prst i hans stlle.
010:007 Drifrn brto de upp och tgade till Gudgoda, och frn Gudgoda,
        och frn Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik p
        vattenbckar.
010:008 P den tiden avskilde HERREN Levi stam till att bra HERRENS
        frbundsark, till att st infr HERRENS ansikte och gra tjnst
        infr honom, och till att vlsigna i hans namn, ssom den har
        att gra nnu i dag.
010:009 Drfr fick Levi ingen lott eller arvedel jmte sina brder.
        HERREN r hans arvedel, ssom HERREN, din Gud, har sagt honom.
010:010 Och jag stannade p berget lika lnge som frra gngen, fyrtio
        dagar och fyrtio ntter; och HERREN hrde mig ocks denna gng:
        HERREN ville icke frdrva mig.
010:011 Och HERREN sade till mig: St upp och g stad framfr folket,
        och lt dem bryta upp, fr att de m komma in i och taga i
        besittning det land som jag med ed har lovat deras fder att
        giva dem.
010:012 Och nu Israel, var r det som HERREN, din Gud, fordrar av dig
        annat n att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar
        p hans vgar och lskar honom, och att du tjnar HERREN, din
        Gud, av allt ditt hjrta och av all din sjl,
010:013 s att du hller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giver
        dig, p det att det m g dig vl?
010:014 Se, HERREN, din Gud, tillhr himlarna och himlarnas himmel,
        jorden och allt vad drp r;
010:015 men allenast vid dina fder fste sig HERREN och lskade dem;
        och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde eder
        bland alla folk, ssom I nu sjlva sen.
010:016 Omskren drfr edert hjrtas frhud, och varen icke lnge
        hrdnackade.
010:017 Ty HERREN, eder Gud, r gudarnas Gud och herrarnas Herre, den
        store, den vldige och fruktansvrde Guden, som icke har
        anseende till personen och icke tager mutor;
010:018 som skaffar den faderlse och nkan rtt, och som lskar
        frmlingen och giver honom mat och klder.
010:019 Drfr skolen ocks I lska frmlingen; I haven ju sjlva varit
        frmlingar i Egyptens land.
010:020 HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjna, och till
        honom skall du hlla dig, och vid hans namn skall du svrja.
010:021 Han r ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora
        och underbara grningar som du med egna gon har sett.
010:022 Sjuttio personer voro dina fder, som drogo ned till Egypten,
        men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik ssom himmelens
        stjrnor.

011:001 S skall du nu lska HERREN, din Gud, och hlla vad han bjuder
        dig hlla, hans stadgar och rtter och bud, alltid.
011:002 Och besinnen i dag--jag talar nu icke om edra barn, som icke
        hava frnummit och sett det--huru HERREN, eder Gud, har
        fostrat eder, besinnen hans storhet, hans starka hand och hans
        utrckta arm,
011:003 de tecken och grningar som han gjorde i Egypten, med Farao,
        konungen i Egypten, och med hela hans land,
011:004 och vad han gjorde med egyptiernas hr, med deras hstar och
        vagnar, huru han lt Rda havets vatten strmma ver dem, nr de
        frfljde eder, och huru HERREN d frgjorde dem, s att de nu
        icke mer ro till;
011:005 och vad han gjorde med eder i knen, nda till dess I kommen
        hit,
011:006 och vad han gjorde med Datan och Abiram, Eliabs, Rubens sons,
        sner, huru jorden ppnade sin mun och uppslukade dem med deras
        hus och deras tlt och allt levande som fljde dem, och detta
        mitt i hela Israel.
011:007 Ty I haven ju med egna gon sett alla de stora grningar som
        HERREN har gjort.
011:008 S hllen d alla de bud som jag i dag giver dig, p det att I
        med frimodighet mn kunna g in i och intaga det land dit I nu
        dragen, fr att taga det i besittning,
011:009 och p det att I mn lnge leva i det land som HERREN med ed har
        lovat edra fder att giva t dem och deras efterkommande, ett
        land som flyter av mjlk och honung.
011:010 Ty det land dit du nu kommer, fr att taga det i besittning, r
        icke ssom Egyptens land, varifrn I haven dragit ut, dr du
        mste trampa upp vatten till den sd du sdde, ssom man gr i
        en kkstrdgrd;
011:011 nej, det land dit I nu dragen, fr att taga det i besittning, r
        ett land med berg och dalar, som fr vatten att dricka genom
        himmelens regn,
011:012 ett land som HERREN, din Gud, lter sig vrda om, och p vilket
        HERRENS, din Guds, gon bestndigt vila, frn rets begynnelse
        till rets slut.
011:013 Om i nu hren de bud som jag i dag giver eder, s att I lsken
        HERREN, eder Gud, och tjnen honom av allt edert hjrta och av
        all eder sjl,
011:014 s skall jag giva t edert land regn i rtt tid, hstregn och
        vrregn, och du skall f inbrga din sd och ditt vin och din
        olja.
011:015 Och jag skall giva din boskap grs p din mark; och du skall ta
        och bliva mtt.
011:016 Men tagen eder till vara, lten icke edra hjrtan bliva
        frfrda, s att I viken av och tjnen andra gudar och
        tillbedjen dem;
011:017 ty d skall HERRENS vrede upptndas mot eder, och han skall
        tillsluta himmelen, s att regn icke faller och marken icke
        giver sin grda; och I skolen med hast bliva utrotade ur det
        goda land som HERREN vill giva eder.
011:018 S skolen I nu lgga dessa mina ord p edert hjrta och edert
        sinne, och I skolen binda dem ssom ett tecken p eder hand, och
        de skola vara ssom ett mrke p eder panna;
011:019 och I skolen lra edra barn dem, i det att du talar om dem, nr
        du sitter i ditt hus och nr du str upp.
011:020 och du skall skriva dem p drrposterna i ditt hus och p dina
        portar;
011:021 p det att I och edra barn mn lnge f bo i det land som HERREN
        med ed har lovat edra fder att giva dem, lika lnge som
        himmelen vlver sig ver jorden.
011:022 Ty om I hllen alla dessa bud som jag giver eder och gren efter
        dem, s att I lsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren p
        hans vgar och hllen eder till honom,
011:023 d skall HERREN frdriva alla dessa folk fr eder, och I skolen
        underlgga eder folk som ro strre och mktigare n I.
011:024 Var ort eder fot betrder skall bliva eder.  Frn knen till
        Libanon, ifrn floden--floden Frat--nda till Vstra havet
        skall edert omrde strcka sig.
011:025 Ingen skall kunna st eder emot.  Fruktan och frskrckelse fr
        eder skall HERREN, eder Gud, lta komma ver hela det land I
        betrden, ssom han har lovat eder.
011:026 Se, jag frelgger eder i dag vlsignelse och frbannelse:
011:027 vlsignelse, om I hren HERRENS eder Guds, bud, som jag i dag
        giver eder,
011:028 och frbannelse, om I icke hren HERRENS, eder Guds, bud, utan
        viken av ifrn den vg jag i dag bjuder eder g och fljen efter
        andra gudar, som I icke knnen.
011:029 Och nr HERREN, din Gud, har ltit dig komma in i det land dit
        du nu gr, fr att taga det i besittning, skall du lta berget
        Gerissim bliva platsen fr vlsignelsen och berget Ebal platsen
        fr frbannelsen.
011:030 (Dessa berg ligga, ssom knt r, p andra sidan Jordan, bortom
        Vstra vgen, i hedmarkskananernas land, mitt emot Gilgal,
        bredvid Mores terebintlund.)
011:031 Ty I gn nu ver Jordan, fr att komma in i och taga i
        besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder; I
        skolen taga det i besittning och bo dr.
011:032 Hllen d alla de stadgar och rtter som jag i dag frelgger
        eder, och gren efter dem.

012:001 Dessa ro de stadgar och rtter som I skolen hlla och iakttaga
        i det land som HERREN, dina fders Gud, har givit dig till
        besittning; s lnge I leven p jorden skolen I hlla dem.
012:002 I skolen i grund frda alla platser dr de folk som I
        frdriven hava hllit sin gudstjnst, vare sig detta har skett
        p hga berg och hjder eller ngonstdes under grna trd.
012:003 I skolen bryta ned deras altaren och sl snder deras stoder och
        brnna upp deras Aseror i eld och hugga ned deras gudabelten,
        och I skolen utrota deras namn frn sdana platser.
012:004 Nr I tillbedjen HERREN, eder Gud, skolen I icke gra ssom de,
012:005 utan den plats som HERREN, eder Gud, utvljer inom ngon av edra
        stammar till att dr fsta sitt namn, denna boning skolen I ska
        och dit skall du g.
012:006 Och dit skolen I fra edra brnnoffer och slaktoffer, eder
        tionde, vad edra hnder bra fram ssom offergrd, edra
        lftesoffer och frivilliga offer och det frstfdda av edra
        fkreatur och eder smboskap.
012:007 Och dr skolen I ta infr HERRENS, eder Guds, ansikte, och
        gldja eder med edert husfolk ver allt vad I haven frvrvat,
        allt varmed HERREN, din Gud, vara rttast;
012:008 I skolen d icke gra ssom vi nu gra hr, var och en vad honom
        tyckes vara rttast.
012:009 I haven ju nnu icke kommit till ro och till den arvedel som
        HERREN, din Gud, vill giva dig.
012:010 Men nr I haven gtt ver Jordan och bon i det land som HERREN,
        eder Gud, vill giva eder till arvedel, och nr han har ltit
        eder f ro fr alla edra fiender runt omkring, d att I bon i
        trygghet,
012:011 d skolen I till den plats som HERREN, eder Gud, utvljer till
        boning t sitt namn fra allt vad jag nu bjuder eder: edra
        brnnoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra hnder bra
        fram ssom offergrd, s ock alla de utvalda lftesoffer som I
        loven HERREN.
012:012 Och s skolen I gldja eder infr HERREN, eder Guds, ansikte,
        med edra sner och dttrar, edra tjnare och tjnarinnor, och
        med leviten som bor inom edra portar, ty han har ju ingen lott
        eller arvedel med eder.
012:013 Tag dig till vara fr att offra dina brnnoffer p ngon annan
        plats som kan falla din in;
012:014 nej, p den plats HERREN utvljer inom en av dina stammar, dr
        skall du offra dina brnnoffer, och dr skall du gra allt vad
        jag eljest bjuder dig.
012:015 Dock fr du, s mycket dig lyster, slakta och ta ktt inom
        vilken som helst av dina stder, i mn av den vlsignelse som
        HERREN, din Gud, giver dig.  Bde den som r oren och den som r
        ren m ta drav, ssom vore det gasell- eller hjortktt.
012:016 Men blodet skolen I icke frtra I skolen gjuta ut det p jorden
        ssom vatten.
012:017 Du fr allts icke hemma inom dina portar ta tionde av din sd,
        ditt vin och din olja, ej heller det frstfdda av dina
        fkreatur och din smboskap, ej heller ngot av de lftesoffer
        som du lovar, eller av dina frivilliga offer, eller av det din
        hand br fram ssom offergrd;
012:018 utan infr HERREN, din Guds, ansikte, p den plats som HERREN,
        din Gud, utvljer skall du ta sdant, med din son och din
        dotter, din tjnare och din tjnarinna, och med leviten som bor
        inom dina portar; och s skall du gldja dig infr HERRENS, din
        Guds, ansikte ver allt vad du har frvrvat.
012:019 Tag dig till vara fr att glmma bort leviten, s lnge du lever
        i ditt land.
012:020 Om du allts, nr HERREN, din Gud, har utvidgat ditt omrde,
        ssom han har lovat dig, tnker s: Jag vill ta ktt--ifall
        det nu lyster fr dig att ta ktt--s m du d ta ktt, s
        mycket dig lyster.
012:021 Om den plats som HERREN, din Gud, utvljer till att dr fsta
        sitt namn ligger fr avlgset fr dig, s m du, i enlighet med
        vad jag har bjudit dig, slakta av de fkreatur och av den
        smboskap som HERREN har givit dig, och ta drav hemma inom
        dina portar, s mycket av din lyster.
012:022 Men du skall ta p samma stt som man ter gasell- eller
        hjortktt; bde den som r oren och den som r ren m ta drav.
012:023 Allenast skall du vara stndaktig i att icke frtra blodet; ty
        blodet r sjlen, och sjlen skall du icke frtra med kttet.
012:024 Du skall icke frtra det; du skall gjuta ut det p jorden ssom
        vatten.
012:025 Du skall icke frtra det, p det att det m g dig vl och dina
        barn efter dig, nr du gra vad rtt r i HERRENS gon.
012:026 Men de heliga gvor som du vill bra fram, och dina lftesoffer,
        dem skall du fra med dig till den plats som HERREN utvljer.
012:027 Och av dina brnnoffer skall du offra bde kttet och blodet p
        HERRENS, din Guds, altare.  Av dina slaktoffer dremot skall vl
        blodet gjutas ut p HERRENS, din Guds, altare, men kttet m du
        ta.
012:028 Alla dessa bud som jag giver dig skall du hlla och hra, fr
        att det m g dig vl och dina barn efter dig, till evig tid,
        nr du gr var gott och rtt r i HERRENS, din Guds, gon.
012:029 Nr HERREN, din Gud, har utrotat de folk till vilka du nu
        kommer, fr att frdriva dem fr dig, nr du allts har
        frdrivit dessa och bosatt dig i deras land,
012:030 tag dig d till vara fr att bliva snrjd, s att du efterfljer
        dem, sedan de hava blivit frgjorda fr dig; frga icke efter
        deras gudar, s att du sger: P vad stt hllo dessa folk sin
        gudstjnst?  S vill ocks jag gra.
012:031 Nej, p det sttet skall icke du gra, nr du tillbeder HERREN,
        din Gud, ty allt som r en styggelse fr HERREN, och som han
        hatar, det hava de gjort till sina gudars ra; ja, de g s
        lngt att de brnna upp sina sner och dttrar i eld t sina
        gudar.

012:032 Allt vad jag bjuder eder, det skolen I hlla och gra.  Du skall
        icke lgga ngot drtill och icke taga ngot drifrn.

013:001 Om en profet eller en som har drmmar uppstr bland dig, och han
        utlovar t dig ngot tecken eller under,
013:002 och sedan det tecken eller under, verkligen intrffar, varom han
        talade med dig, i det att han sade: Lt oss efterflja och
        tjna andra gudar, som I icke knnen,
013:003 s skall du nd icke hra p den profetens ord eller p den
        drmmaren, ty HERREN, eder Gud, stter eder drmed allenast p
        prov, fr att frnimma om I lsken HERREN, eder Gud, av allt
        edert hjrta och av all eder sjl.
013:004 HERREN, eder Gud, skolen I efterflja, honom skolen I frukta,
        hans bud skolen I hlla, hans rst skolen I hra, honom skolen I
        tjna, och till honom skolen I hlla eder.
013:005 Men den profeten eller drmmaren skall ddas, ty han predikade
        avfall frn HERREN, eder Gud, som har frt eder ut ur Egyptens
        land och frlossat dig ur trldomshuset; och han ville frfra
        dig till att vergiva den vg som HERREN, din Gud, har bjudit
        dig att vandra.  Du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r.
013:006 Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter,
        eller hustrun i din famn, eller din vn som r fr dig ssom
        ditt eget liv, om ngon av dessa i hemlighet vill frleda dig, i
        det han sger: Lt oss g stad och tjna andra gudar, som
        varken du eller dina fder hava knt
013:007 --gudar hos de folk som bo runt omkring eder, nra dig eller
        fjrran ifrn dig, frn jordens ena nda till den andra--
013:008 s skall du icke gra honom till viljes eller hra p honom.  Du
        skall icke visa honom ngon skonsamhet eller hava misskund och
        undseende med honom,
013:009 utan du skall drpa honom: frst skall din egen hand lyftas mot
        honom fr att dda honom, och sedan hela folkets hand.
013:010 Och du skall stena honom till dds, drfr att han skte frfra
        dig till att vergiva HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur
        Egyptens land, ur trldomshuset.
013:011 Och hela Israel skall hra detta och frukta, och man skall sedan
        icke mer gra ngot sdant ont bland dig.
013:012 Om du fr hra att man i ngon av de stder, som HERREN vill
        giva dig till att bo i, berttar
013:013 att mn hava uppsttt bland dig, onda mn som frfra invnarna
        i sin stad, i det att de sga: Lt oss g stad och tjna andra
        gudar, som I icke knnen,
013:014 s skall du noga underska och rannsaka och efterforska; om det
        d befinnes vara sant och visst att en sdan styggelse har
        blivit frvad bland dig,
013:015 s skall du sl den stadens invnare med svrdsegg; du skall
        giva den och allt vad dri r till spillo; ocks boskapen dr
        skall du sl med svrdsegg.
013:016 Och allt byte du fr dr skall du samla ihop mitt p torget, och
        drefter skall du brnna upp staden i eld, med allt byte du fr
        dr, ssom ett heloffer t HERREN, din Gud; den skall bliva en
        grushg fr evrdlig tid, aldrig mer skall den byggas upp.
013:017 Lt intet av det tillspillogivna lda vi din hand, p det att
        HERREN m vnda sig ifrn sin vredes gld och lta barmhrtighet
        vederfaras dig och frbarma sig ver dig och frka dig, ssom
        han med ed har lovat dina fder att gra,
013:018 om du nmligen hr HERRENS, din Guds, rst, s att du hller
        alla hans bud, som jag i dag giver dig, och gr vad rtt r i
        HERRENS, din Guds, gon.

014:001 I ren Herrens, eder Guds, barn.  I skolen icke rista ngra
        mrken p eder eller gra eder skalliga ovanfr pannan fr ngon
        dd;
014:002 ty du r ett folk som r helgat t Herren, din Gud, och dig
        har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framfr alla
        andra folk p jorden.
014:003 Du skall icke ta ngot som r en styggelse.
014:004 Dessa ro de fyrfotadjur som I fn ta: fkreatur, fr och
        getter, hjort,
014:005 gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och
        semer,
014:006 alla de fyrfotadjur som hava klvar och hava dem helkluvna
        i tv hlfter, och som idissla; sdana fyrfotadjur fn I
        ta.
014:007 Men dessa skolen I icke ta av de idisslande djuren och av
        dem som hava genomkluvna klvar: kamelen, haren och klippdassen,
        ty de idissla vl, men de hava icke klvar, de skola glla fr
        eder som orena;
014:008 svinet, ty det har vl klvar, men det idisslar icke, det skall
        glla fr eder ssom orent.  Av dessa djurs ktt skolen I icke
        ta, ej heller skolen I komma vid deras dda kroppar.
014:009 Detta r vad I fn ta av allt det som lever i vattnet: allt det
        som har fenor och fjll fn I ta.
014:010 Men intet som icke har fenor och fjll skolen I ta; det skall
        glla fr eder s som orent.
014:011 Alla rena fglar fn I ta.
014:012 Men dessa fglar skolen I icke ta: rnen, lammgamen, havsrnen,
014:013 raafgeln, falken, gladan med dess arter,
014:014 alla slags korpar efter deras arter,
014:015 strutsen tahemasfgeln, fiskmsen, hken med dess arter,
014:016 ugglan, uven tinsemetfgeln,
014:017 pelikanen, asgamen, dykfgeln,
014:018 hgern, regnpiparen med dess arter, hrfgeln och fldermusen.
014:019 Alla flygande smdjur skola ock glla fr eder ssom orena, de
        skola icke tas.
014:020 Men alla rena flygande djur fn I ta.
014:021 I skolen icke ta ngot sjlvdtt; t frmlingen som bo inom
        dina portar m du giva sdant, och han m ta det; eller ock m
        du slja det t en utlnning.  Ty du r ett folk som r helgat
        HERREN, din Gud.

        Du skall icke koka en killing i dess moders mjlk.

014:022 Tionde skall du giva av all sdesgrda som fr vart r vxer p
        din ker,
014:023 och du skall ta den infr Herrens, din Guds, ansikte, p den
        plats som han utvljer till boning t sitt namn: tionden av din
        sd, ditt vin och din olja, s ock din frstfdda av dina
        fkreatur och din smboskap; ty du skall lra att frukta Herren,
        din Gud, alltid.
014:024 Men om vgen r dig fr lng, s att du icke frmr fra det
        dit, eftersom den plats som Herren, din Gud, utvljer till att
        dr fsta sitt namn ligger fr avlgset fr dig--d nu Herren,
        din Gud, vlsigna dig--
014:025 s m du slja det och knyta in penningarna och taga dem med dig
        och g till den plats som Herren, din Gud, utvljer.
014:026 Och du m kpa fr penningarna vadhelst dig lyster fkreatur
        eller smboskap, eller vin eller andra starka drycker eller vad
        du eljest kan stunda; och s skall du hlla mltid dr infr
        HERRENS, din Guds, ansikte och gldja dig med ditt husfolk.
014:027 Och leviten som bor inom dina portar skall du d icke glmma
        bort, ty han har ingen lott eller arvedel jmte dig.
014:028 Vid slutet av vart tredje r skall du avskilja all tionde av vad
        du har ftt i avkastning under det ret och lgga upp det inom
        dina stder.
014:029 Och sedan skall leviten f komma, han som ingen lott eller
        arvedel har jmte dig, s ock frmlingen och den faderlse och
        nkan som bo inom dina portar; och d skola ta och bliva
        mtta.  S skall du gra, fr att Herren din Gud, m vlsigna dig
        i alla dina hnders verk, i allt vad du gr.

015:001 Vart sjunde r skall du lta vara ett frir.
015:002 Och s skall frhlla sig med det friret: Var lngivare som har
        lnat ngot t sin nsta skall d eftersknka sin fordran.  Han
        fr d icke krva sin nsta och broder, ty ett HERRENS frir
        har d blivit utlyst.
015:003 En utlnning m du krva, men om du har ngot att fordra av din
        broder, skall du eftersknka det.
015:004 Dock borde rtteligen ingen fattig finnas hos dig, ty Herren
        skall rikligen vlsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill
        giva dig till besittning, ssom din arvedel,
015:005 allenast du hr HERRENS, din Guds, rst, s att du hller alla
        dessa bud som jag i dag giver dig och gr efter dem.
015:006 Ty Herren, din Gud, skall vlsigna dig, ssom han har lovat dig;
        och du skall giva ln t mnga folk, men sjlv skall du icke
        behva lna av ngon, och du skall rda ver mnga folk, men de
        skola icke rda ver dig.
015:007 Om ngon fattig finnes hos dig, en av dina brder inom ngon av
        dina stder, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, s
        skall du icke frstocka ditt hjrta och tillsluta din hand fr
        denne din fattige broder,
015:008 utan du skall grna ppna din hand fr honom och grna lna
        honom vad han behver i sin brist.
015:009 Tag dig till vara, s att icke den onda tanken uppstr i ditt
        hjrta: Det sjunde ret, friret, r nra, och att du s ser
        med ont ga p din fattige broder och icke giver honom ngot;
        han kan d ropa ver dig till Herren, och s kommer synd att
        vila p dig.
015:010 Grna skall du giva t honom, och ditt hjrta skall icke vara
        motvilligt, nr du giver t honom, ty fr en sdan gvas skull
        skall Herren, din Gud, vlsigna dig i alla dina verk, i allt vad
        du fretager dig.
015:011 Fattiga skola ju aldrig saknas i landet, drfr bjuder jag dig
        och sger: Du skall grna ppna din hand fr din broder, fr de
        arma och fattiga som du har i ditt land.
015:012 Om ngon av ditt folk, en hebreisk man eller en hebreisk kvinna,
        har slt sig till dig och tjnat dig i sex r, s skall du p
        det sjunde ret slppa honom fri ur din tjnst;
015:013 och nr du slpper honom fri ur din tjnst, skall du icke lta
        honom g med tomma hnder.
015:014 Du skall fastmer frse honom med gvor frn din hjord, frn din
        loge och frn din vinpress; av det varmed Herren, din Gud, har
        vlsignat dig skall du giva honom.
015:015 Du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i Egyptens
        land, och att Herren, din Gud, har frlossat dig; drfr bjuder
        jag dig detta i dag.
015:016 Men om s skulle hnda, att han sger till dig att han icke vill
        lmna dig, drfr att han lskar dig och ditt hus, eftersom han
        har haft det gott hos dig,
015:017 s skall du taga en syl och sticka den genom hans ra in i
        drren; drefter skall han vara din trl evrdligen.  Med din
        tjnarinna skall du gra p samma stt.
015:018 Du skall icke tycka det vara hrt att du mste slppa din
        tjnare fri ur din tjnst; i sex r har han ju berett dig
        dubbelt s stor frmn som ngon avlnad legodrng.  S skall
        Herren, din Gud, vlsigna dig i allt vad du gr.
015:019 Allt frstftt av hankn, som fdes bland dina fkreatur och din
        smboskap, skall du helga t Herren, din Gud; du skall icke vid
        ditt arbete begagna det som r frstftt bland dina fkreatur,
        icke heller skall du klippa ullen p det som r frstftt bland
        din smboskap.
015:020 Infr Herrens, din Guds, ansikte skall du med ditt husfolk fr
        vart r ta det p den plats som Herren utvljer.
015:021 Men om djuret har ngot lyte, om det r halt eller blint eller
        har ngot annat ont lyte, s skall du icke offra det t Herren,
        din Gud.
015:022 Inom dina stder m du d ta det; bde den som r oren och den
        som r ren m ta drav, ssom vore det gasell- eller hjortktt.
015:023 Men blodet skall du icke frtra; du skall gjuta ut det p
        jorden ssom vatten.

016:001 Tag i akt mnaden Abib och hll Herrens, din Guds, pskhgtid;
        ty i mnaden Abib frde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om
        natten.
016:002 Du skall d slakta pskoffer t Herren.  din Gud, av smboskap
        och fkreatur, p den plats som Herren utvljer till boning t
        sitt namn.
016:003 Du skall icke ta ngot syrat drtill; i sju dagar skall du ta
        osyrat brd drtill, betryckets brd.  Ty med hast mste du draga
        ut ur Egyptens land.  I alla dina livsdagar m du drfr komma
        ihg den dag d du drog ut ur Egyptens land.
016:004 I sju dagar m man icke se ngon surdeg hos dig, i hela ditt
        land; och av det som du slaktar om aftonen p den frsta dagen
        skall intet ktt lmnas kvar ver natten till morgonen.
016:005 Du fr icke slakta pskoffret inom vilken som helst av de stder
        som Herren, din Gud, vill giva dig,
016:006 utan du skall g till den plats som Herren, din Gud, utvljer
        till boning t sitt namn, och dr skall du slakta pskoffret om
        aftonen, nr solen gr ned den tid p dagen, d den drog ut ur
        Egypten.
016:007 Och du skall koka det och ta det p den plats som Herren, din
        Gud, utvljer; sedan m du om morgonen vnda tillbaka och g hem
        till dina hyddor.
016:008 I sex dagar skall du ta osyrat brd, och p sjunde dagen r
        Herrens, din Guds, hgtidsfrsamling; d skall du icke gra
        ngot arbete.
016:009 Sju veckor skall du rkna t dig; frn den dag d man begynner
        skra sden skall du rkna sju veckor.
016:010 Drefter skall du hlla Herrens, din Guds, veckohgtid och bra
        fram din hands frivilliga gva, som du m giva efter rd och
        lgenhet, alltefter mttet av den vlsignelse som Herren, din
        Gud, har givit dig.
016:011 Och infr Herrens, din Guds, ansikte skall du gldja dig p den
        plats som Herren, din Gud, utvljer till boning t sitt namn, du
        sjlv med din son och din dotter, din tjnare och tjnarinna,
        och med leviten som bor inom dina portar, och frmlingen, den
        faderlse och nkan som du har hos dig.
016:012 Och du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i
        Egypten, och s hlla dessa stadgar och gra efter dem.
016:013 Lvhyddohgtiden skall du hlla, i sju dagar, nr du inbrgar
        avkastningen av din loge och av din vinpress.
016:014 Och du skall gldja dig vid denna din hgtid, med din son och
        din dotter, din tjnare och din tjnarinna, med leviten, med
        frmlingen, den faderlse och nkan som bo inom dina portar.
016:015 I sju dagar skall du hlla Herrens, din Guds, hgtid, p den
        plats som Herren utvljer; ty Herren, din Gud, skall vlsigna
        dig i all den avkastning du fr och i dina hnders alla verk,
        och du skall vara uppfylld av gldje.
016:016 Tre gnger om ret skall allt ditt mankn trda fram infr
        Herrens, din Guds, ansikte, p den plats som han utvljer: vid
        det osyrade brdets hgtid, vid veckohgtiden och vid
        lvhyddohgtiden.  Men med tomma hnder skall ingen trda fram
        infr Herrens ansikte,
016:017 utan var och en skall: giva vad hans hand frmr, alltefter
        mttet av den vlsignelse som Herren, din Gud, har givit dig.
016:018 Domare och tillsyningsmn skall du tillstta t dig inom alla de
        stder som Herren, din Gud, vill giva dig, fr dina srskilda
        stammar; de skola dma folket med rttvis dom.
016:019 Du skall icke vrnga rtten och icke hava anseende till
        personen; och du skall icke taga mutor, ty mutor frblinda de
        visas gon och frvrida de rttfrdigas sak.
016:020 Rttfrdighet, rttfrdighet skall du eftertrakta, fr att du m
        leva och taga i besittning det land som Herren, din Gud, vill
        giva dig.
016:021 Du skall icke plantera t dig Aseror av ngot slags trd, vid
        sidan av Herrens, din Guds, altare, det som du skall gra t
        dig;
016:022 icke heller skall du resa t dig ngon stod, ty sdant hatar
        Herren, din Gud.

017:001 Du skall icke offra t Herren, din Gud, ngot djur av
        fkreaturen eller av smboskapen, som har ngot lyte eller ngot
        annat fel, ty sdant r en styggelse fr Herren, din Gud.
017:002 Om bland dig, inom ngon av de stder som Herren, din Gud, vill
        giva dig, ngon man eller kvinna befinnes gra vad ont r i
        Herrens, din Guds, gon, i det att han vertrder hans frbund,
017:003 och gr stad och tjnar andra gudar och tillbeder dem, eller
        ock solen eller mnen eller himmelens hela hrskara, mot mitt
        bud,
017:004 och detta bliver berttat fr dig, s att du fr hra drom, d
        skall du noga underska saken; om det d befinnes vara sant och
        visst att en sdan styggelse har blivit frvad i Israel,
017:005 s skall du fra den man eller den kvinna som har gjort denna
        onda grning ut till din stadsport--det m nu vara en man eller
        en kvinna--och stena den skyldige till dds.
017:006 Efter tv eller tre vittnens utsago skall han ddas; ingen skall
        dmas till dden efter allenast ett vittnes utsago.
017:007 Frst skall vittnenas hand lyftas mot honom fr att dda honom,
        och sedan hela folkets hand: du skall skaffa bort ifrn dig vad
        ont r.
017:008 Om det i ngot fall bliver dig fr svrt att sjlv dma i en
        blodssak eller i en rttsfrga eller i ett misshandlingsml
        eller verhuvud i ngon sak varom man tvistar i dina portar, s
        skall du-st upp och begiva dig till den plats som HERREN, din
        Gud, utvljer,
017:009 och g till de levitiska prsterna, och till den som p den
        tiden r domare; dem skall du frga, och de skola frkunna fr
        dig vad som r rtt.
017:010 Och i enlighet med vad de frkunna fr dig dr, p den plats som
        Herren utvljer, skall du gra; du skall i alla stycken hlla
        och gra vad de lra dig.
017:011 Efter den lag som de lra dig, och efter den dom som de avkunna
        fr dig skall du gra.  Frn det som de frkunna fr dig skall du
        icke vika av, vare sig till hger eller till vnster.
017:012 Men om ngon gr sig skyldig till den frmtenheten att icke
        vilja lyssna till prsten, som str och gr tjnst dr infr
        Herren, din Gud, eller till domaren, s skall den mannen d: du
        skall skaffa bort ifrn Israel vad ont r.
017:013 Och allt folket skall hra det och frukta, och de skola icke mer
        gra sig skyldiga till sdan frmtenhet.

017:014 Nr du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill giva dig,
        och du tager det i besittning och bor dr om du d sger: Jag
        vill stta en konung ver mig, ssom alla folk omkring mig
        hava,
017:015 s skall du till konung ver dig stta den som Herren, din Gud,
        utvljer.  En av dina brder skall du stta till konung ver dig;
        du fr icke stta till konung ver dig en utlndsk man, som icke
        r din broder.
017:016 Men han m icke skaffa sig hstar i mngd, och icke snda sitt
        folk tillbaka till Egypten fr att skaffa de mnga hstarna, ty
        Herren har ju sagt till eder: I skolen icke mer tervnda denna
        vg.
017:017 Icke heller skall han skaffa sig hustrur i mngd, p det att
        hans hjrta icke m bliva avflligt; och icke heller skall han
        skaffa sig alltfr mycket silver och guld.
017:018 Och nr han har blivit uppsatt p sin konungatron, skall han
        hmta denna lag frn de levitiska prsterna och taga en avskrift
        drav t sig i en bok.
017:019 Och den skall han hava hos sig och lsa i den i alla sina
        livsdagar, fr att han m lra att frukta Herren, sin Gud, s
        att han hller alla denna lags ord och dessa stadgar och gr
        efter dem.
017:020 S skall han gra, fr att hans hjrta icke m frhva sig ver
        hans brder, och fr att han icke m vika av ifrn buden, vare
        sig till hger eller till vnster; p det att han och hans sner
        m lnge regera; sitt rike, bland Israels folk.

018:001 De levitiska prsterna, hela Levi stam, skola ingen lott eller
        arvedel hava med det vriga Israel; av HERRENS eldsoffer och
        hans arvedel skola de hava sitt underhll.
018:002 De skola icke hava ngon arvedel bland sina brder; Herren r
        deras arvedel, ssom han har sagt dem.
018:003 Och detta skall vara vad prsterna hava rtt att f av folket,
        av dem som offra ett slaktoffer, vare sig av fkreaturen eller
        av smboskapen: man skall giva prsten bogen, kkstyckena och
        vommen.
018:004 Frstlingen av din sd, ditt vin och din olja, och frstlingen
        av dina frs ull skall du giva honom.
018:005 Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar,
        fr att han och hans sner alltid skola st och gra tjnst i
        Herrens namn.
018:006 Och om leviten vill komma frn ngon av dina stder, inom vilken
        han vistas ngonstdes i Israel, s m det st honom fritt att
        komma, ssom honom lyster, till den plats som Herren utvljer,
018:007 och han m d gra tjnst i HERRENS, sin Guds, namn, likasom
        alla hans brder, leviterna, som st dr infr HERRENS ansikte.
018:008 De skola alla hava lika mycket till sitt underhll, oberknat
        vad ngon kan ga genom frsljning av sitt fdernearv.
018:009 Nr du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig,
        skall du icke lra dig att gra efter hedningarnas styggelser.
018:010 Hos dig m icke finnas ngon som lter sin son eller dotter g
        genom eld, eller som befattar sig med trolldom eller
        teckentydning eller svartkonst eller hxeri,
018:011 ingen som frehar besvrjelsekonster, ingen som frgar andar,
        eller som r en spman, eller som sker rd hos de dda.
018:012 Ty en styggelse fr Herren r var och en som gr sdant, och fr
        sdana styggelsers skull frdriver HERREN, din Gud, dem fr dig.
018:013 Du skall vara ostrafflig infr HERREN, din Gud.
018:014 Hedningarna som du nu frdriver lyssna vl till sdana som va
        teckentydning och trolldom, men dig har HERREN, din Gud, icke
        tillstatt sdant.
018:015 En profet bland ditt folk, av dina brder, en som r mig lik,
        skall HERREN, din Gud, lta uppst t dig; honom skolen I lyssna
        till.
018:016 Det skall bliva alldeles ssom du begrde av HERREN, din Gud,
        vid Horeb, den dag d I voren dr frsamlade och du sade: Lt
        mig icke vidare hra HERRENS, min Guds, rst, och lt mig slippa
        att lngre se denna stora eld, p det att jag icke m d.
018:017 Och HERREN sade till mig: De hava rtt i vad de hava talat.
018:018 En profet skall jag lta uppst t dem bland deras brder, en
        som r dig lik, och jag skall lgga mina ord i hans mun, och han
        skall tala till dem allt vad jag bjuder honom.
018:019 Och om ngon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt
        namn, s skall jag sjlv utkrva det av honom.
018:020 Men den profet som r s frmten, att han i mitt namn talar vad
        jag icke har bjudit honom tala, eller som talar i andra gudars
        namn, den profeten skall d.
018:021 Och om du sger vid dig sjlv: 'Huru skola vi knna igen det som
        icke r talat av HERREN?',
018:022 s m du veta: nr profeten talar i HERRENS namn, och det som
        han har talat icke sker och icke intrffar, d r detta ngot
        som HERREN icke har talat; i frmtenhet har d profeten talat
        det; du skall icke frukta fr honom.

019:001 Nr HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, din
        Gud, vill giva dig, och nr du har frdrivit dem och bosatt dig
        i deras stder och i deras hus,
019:002 d skall du avskilja t dig tre stder i ditt land, det som
        HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
019:003 Du skall frstta vgarna till dem i gott skick t dig; och du
        skall dela i tre delar det landomrde som HERREN, din Gud, giver
        dig till arvedel.  S skall du gra, fr att var och en som har
        drpt ngon m kunna fly dit.
019:004 Och under fljande villkor m en drpare fly till ngon av dem
        och s bliva vid liv; om ngon ddar sin nsta utan vett och
        vilja, och utan att frut hava burit hat till honom
019:005--ssom nr ngon gr med sin nsta ut i skogen fr att hugga
        ved, och hans hand hugger till med yxan fr att flla trdet,
        och jrnet d far av skaftet och trffar den andre, s att denne
        dr--d m en sdan fly till ngon av dessa stder och s
        bliva vid liv.
019:006 Detta vare stadgat, fr att blodshmnaren, om han i sitt hjrtas
        vrede frfljer drparen, icke m hinna upp honom, ifall vgen
        r fr lng, och sl ihjl honom, fastn han icke hade frtjnat
        dden, eftersom han icke frut hade burit hat till den andre.
019:007 Drfr r det som jag bjuder dig och sger: Tre stder skall du
        avskilja t dig.
019:008 Och nr HERREN, din Gud, utvidgar ditt omrde, ssom han med ed
        har lovat dina fder, och giver dig allt det land som han har
        sagt att han skulle giva t dina fder--
019:009 om du d hller och gr efter alla dessa bud som jag i dag giver
        dig, s att du lskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar p
        hans vgar, d skall du lgga nnu tre stder till dessa tre,
019:010 fr att oskyldigt blod icke m utgjutas i ditt land, det som
        HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och blodskuld s
        komma att vila p dig.
019:011 Men om ngon br hat till sin nsta och lgger sig i frst fr
        honom och verfaller honom och slr honom till dds, och sedan
        flyr till ngon av dessa stder,
019:012 d skola de ldste i hans stad snda bort och hmta honom
        drifrn och lmna honom i blodshmnarens hand, och han skall
        d.
019:013 Du skall icke visa honom ngon skonsamhet, utan du skall skaffa
        bort ifrn Israel skulden fr den oskyldiges blod, fr att det
        m g dig vl.
019:014 Du skall icke flytta din nstas rmrke, ngot rmrke som
        frfderna hava satt upp i den arvedel du fr i det land som
        HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
019:015 Det r icke nog att allenast ett vittne trder upp mot ngon
        angende ngon missgrning eller synd, vad det nu m vara fr en
        synd som ngon kan hava begtt.  Efter tv eller efter tre
        vittnens utsago skall var sak avgras.
019:016 Om ett orttfrdigt vittne trder upp mot ngon fr att vittna
        mot honom angende ngon frbrytelse,
019:017 s skola bda parterna trda fram infr HERRENS ansikte, infr
        de mn som p den tiden ro prster och domare.
019:018 Och domarna skola noga underska saken; om d vittnet befinnes
        vara ett falskt vittne, som har burit falskt vittnesbrd mot sin
        broder,
019:019 s skolen I lta detsamma vederfaras honom som han hade
        tilltnkt sin broder: du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r.
019:020 Och det vriga folket skall hra det och frukta, och man skall
        icke vidare gra ngot sdant ont bland eder.
019:021 Du skall icke visa honom ngon skonsamhet: liv fr liv, ga for
        ga, tand fr tand, hand fr hand, fot fr fot.

020:001 Om du drager ut i krig mot dina fiender, och du d fr se hstar
        och vagnar och ett folk som r strre n du, s skall du dock
        icke frukta fr dem, ty HERREN, din Gud, r med dig, han som har
        frt dig upp ur Egyptens land.
020:002 Nr I d stn frdiga att g i striden, skall prsten trda fram
        och tala till folket;
020:003 han skall sga till dem: Hr, Israel!  I stn nu frdiga att g
        i strid mot edra fiender.  Edra hjrtan vare icke frsagda;
        frukten icke och ngslens icke, och varen icke frskrckta fr
        dem,
020:004 ty HERREN, eder Gud, gr sjlv med eder; till att strida fr
        eder mot edra fiender och giva eder seger.
020:005 Och tillsyningsmnnen skola tala till folket och sga: Om ngon
        finnes hr, som har byggt sig ett nytt hus, men nnu icke invigt
        det, s m han vnda tillbaka hem, fr att icke, om han faller
        i striden, en annan m komma att inviga det.
020:006 Och om ngon finnes hr, som har planterat en vingrd, men nnu
        icke ftt skrda ngon frukt drav, s m han vnda tillbaka
        hem, fr att icke, om han faller i striden, en annan m komma
        att hmta frsta skrden av den.
020:007 Och om ngon finnes hr, som har trolovat sig med en kvinna, men
        nnu icke tagit henne till sig, s m han vnda tillbaka hem,
        fr att icke om han faller i striden, en annan man m taga henne
        till sig.
020:008 Vidare skola tillsyningsmnnen tala till folket och sga: Om
        ngon finnes hr, som fruktar och har ett frsagt hjrta, s m
        han vnda tillbaka hem, fr att icke ocks hans brders hjrtan
        m bliva uppfyllda av rddhga, ssom hans eget hjrta r.
020:009 Och nr tillsyningsmnnen s hava talat till folket, skola
        hvitsmn tillsttas var hrens avdelningar, till att g i
        spetsen fr folket.
020:010 Nr du kommer till ngon stad fr att belgra den, skall du
        frst tillbjuda den fred.
020:011 Om den d giver dig ett fridsamt svar och ppnar sina portar fr
        dig, s skall allt folket som finnes dr bliva arbetspliktigt t
        dig och vara dina tjnare.
020:012 Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill fra krig mot
        dig, s m du belgra den.
020:013 Och om HERREN, din Gud, d giver den i din hand, skall du sl
        allt mankn dr med svrdsegg.
020:014 Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes
        i staden, allt rov du fr dr, skall du hava ssom ditt byte;
        och du m d njuta av det rov som HERREN.  din Gud, lter dig
        taga frn dina fiender.
020:015 S skall du gra med alla de stder som ro mer avlgsna frn
        dig, och som icke hra till dessa folks stder.
020:016 Men i de stder som tillhra dessa folk, och som HERREN, din
        Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke lta ngot som
        anda har bliva vid liv,
020:017 utan du skall giva dem alla till spillo: hetiterna och
        amorerna, kananerna och perisserna, hiverna och jebuserna,
        ssom HERREN din Gud, har bjudit dig.
020:018 S skall du gra, fr att de icke m lra eder att bedriva alla
        de styggelser som de sjlva hava bedrivit till sina gudars ra,
        och s komma eder att synda mot HERREN, eder Gud.
020:019 Om du mste lnge belgra en stad fr att ervra och intaga den,
        s skall du icke frstra trden dromkring genom att hja din
        yxa mot dem; du m ta av deras frukt, men du skall icke hugga
        ned dem; trden p marken ro ju icke mnniskor som skola
        belgras av dig.
020:020 Men de trd om vilka du vet att de icke bra tbar frukt, dem m
        du frstra och hugga ned fr att av dem bygga blverk mot den
        fientliga staden, till dess att den faller

021:001 Om i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning
        en ihjlslagen mnniska ptrffas liggande p marken, och man
        icke vet vem som har ddat honom,
021:002 s skola dina ldste och dina domare g ut och mta upp
        avstndet frn platsen dr den ihjlslagne ptrffas till de
        stder som ligga dr runt omkring.
021:003 Och de ldste i den stad som ligger nrmast denna plats skola
        taga en kviga som icke har blivit begagnad till arbete, och som
        icke ssom dragare har gtt under ok.
021:004 Och de ldste i staden skola fra kvigan ned till en dalgng som
        icke har varit pljd eller besdd; och dr i dalen skola de
        krossa nacken p kvigan.
021:005 Och prsterna, Levi sner, skola trda fram, ty dem har HERREN,
        din Gud, utvalt till att gra tjnst infr honom och till att
        vlsigna i HERRENS namn, och ssom de bestmma skola alla
        tvister och alla misshandlingsml behandlas.
021:006 Och alla de ldste i den staden, de som bo nrmast platsen dr
        den ihjlslagne ptrffades, skola tv sina hnder ver kvigan
        p vilken man hade krossat nacken i dalen;
021:007 och de skola betyga och sga: Vra hnder hava icke utgjutit
        detta blod, och vra gon hava icke sett ddet.
021:008 Frlt ditt folk Israel, som du har frlossat, HERRE, och lt
        icke oskyldigt blod komma ver ngon i ditt folk Israel.  S
        bliver denna blodskuld dem frlten.
021:009 Du skall skaffa bort ifrn dig skulden fr det oskyldiga blodet,
        ty du skall gra vad rtt r i HERRENS gon.
021:010 Om HERREN, din Gud, nr du drager ut i krig mot dina fiender,
        giver dem i din hand, s att du tager fngar,
021:011 och du d bland fngarna fr se ngon skn kvinna som du fster
        dig vid, och som du vill taga till hustru t dig,
021:012 s skall du fra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt
        huvud och ansa sina naglar.
021:013 Och hon skall lgga av de klder hon bar ssom fnge och skall
        bo i ditt hus och f begrta sin fader och sin moder en mnads
        tid; drefter m du g in till henne och kta henne, s att hon
        bliver din hustru.
021:014 Och om du sedan icke mer finner behag i henne, s m du lta
        henne g vart hon vill; du fr icke slja henne fr
        penningar.  Du fr icke heller behandla henne ssom trlinna, d
        du nu har krnkt henne.
021:015 Om en man har tv hustrur, en som han lskar och en som han
        frsmr, och bda hava ftt honom sner, svl den han lskar
        som den han frsmr, och hans frstfdde son till den frsmdda,
021:016 s fr mannen icke, nr han t sina sner utskiftar sin egendom
        ssom arv, giva frstfdslortten t sonen till den lskar, till
        frfng fr sonen till den han frsmr, d nu denne r den
        frstfdde,
021:017 utan han skall ssom sin frstfdde erknna sonen till den
        frsmdda och giva honom dubbel lott av allt vad han ger.  Ty
        denne r frstlingen av hans kraft; honom tillhr
        frstfdslortten.
021:018 Om ngon har en vanartig och uppstudsig son, som icke lyssnar
        till sin faders och sin moders ord, och som, fastn de tukta
        honom, nd icke hr p dem,
021:019 s skola hans fader och hans moder taga honom och fra honom ut
        till de ldste i staden, till stadens port.
021:020 Och de skola sga till de ldste i staden: Denne vr son r
        vanartig och uppstudsig och vill icke lyssna till vra ord, utan
        r en frossare och drinkare.
021:021 D skall allt folket i staden stena honom till dds: du skall
        skaffa bort ifrn dig vad ont r.  Och hela Israel skall hra det
        och frukta.
021:022 Om p ngon vilar en sdan synd som frtjnar dden, och han s
        bliver ddad och du hnger upp honom p tr,
021:023 s skall den dda kroppen icke lmnas kvar p tret ver natten,
        utan du skall begrava den p samma dag, ty en Guds frbannelse
        r den som har blivit upphngd; och du skall icke orena det land
        som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.

022:001 Om du ser din broders oxe eller fr g vilse, skall du icke
        undandraga dig att taga vara p djuret; du skall fra det
        tillbaka till din broder.
022:002 Och om din broder icke bor i din nrhet, eller om du icke vet
        vem det r, s skall du taga djuret in i ditt hus, och det skall
        vara hos dig, till dess din broder frgar efter det; d skall du
        lmna det tillbaka t honom.
022:003 P samma stt skall du gra med hans sna, p samma stt med
        hans klder, och p samma stt skall du gra med allt annat som
        din broder kan hava frlorat, och som du hittar; du fr icke
        draga dig undan.
022:004 Om du ser din broders sna eller oxe falla p vgen, skall du
        icke undandraga dig att bist djuret; du skall hjlpa honom att
        resa upp det.
022:005 En kvinna skall icke bra vad till en man hr, ej heller skall
        en man stta p sig kvinnoklder; ty var och en som s gr r en
        styggelse fr HERREN, din Gud.
022:006 Om du p din vg trffar p ett fgelbo, i ngot trd eller p
        marken, med ungar eller gg i, och modern ligger p ungarna
        eller p ggen, s skall du icke taga bde modern och ungarna.
022:007 Du skall lta modern flyga och taga allenast ungarna; s skall
        du gra, fr att det m g dig vl och du m lnge leva.
022:008 Nr du bygger ett nytt hus, skall du frse taket med brstvrn,
        fr att du icke m draga blodskuld ver ditt hus, om ngon
        faller ned drifrn.
022:009 Du skall icke, fr att f tv slags skrd i din vingrd, s sd
        dri, p det att icke alltsammans, bde vad du har stt och vad
        sjlva vingrden avkastar, m hemfalla till helgedomen.
022:010 Du skall icke plja med oxe och sna tillsammans.
022:011 Du skall icke klda dig i tyg av olika garn, av ull och lin
        tillsammans.
022:012 Du skall gra dig tofsar i de fyra hrnen p verkldnaden som
        du hljer dig i.
022:013 Om en man har tagit sig en hustru och gtt in till henne, men
        sedan fr motvilja mot henne,
022:014 och d pbrdar henne skamliga ting och sprider ut ont rykte om
        henne och sger: Denna kvinna tog jag till hustru; men nr jag
        lg hos henne, fann jag icke tecknen till att hon var jungfru,
022:015 s skola flickans fader och moder taga tecknen till att flickan
        var jungfru och bra dem ut till de ldste i staden, dr de
        sitta i porten.
022:016 Och flickans fader skall sga till de ldste: Jag gav min
        dotter till hustru t denne man, men han har ftt motvilja mot
        henne.
022:017 Och nu pbrdar han henne skamliga ting och sger: 'Jag har icke
        funnit tecknen till att din dotter var jungfru'; men hr ro
        tecknen till att min dotter var jungfru.  Och de skola breda ut
        kldet infr de ldste i staden.
022:018 D skola de ldste i staden taga mannen och tukta honom.
022:019 Och de skola lgga honom att bta hundra siklar silver, vilka
        han skall giva t flickans fader, drfr att han har spritt ut
        ont rykte om en jungfru i Israel.  Och hon skall vara hans
        hustru, och han fr icke skilja sig frn henne, s lnge han
        lever.
022:020 Men om det var sanning, om tecknen till att flickan var jungfru
        icke funnos,
022:021 d skall man fra ut flickan utanfr drren till hennes faders
        hus, och mnnen i staden skola stena henne till dds drfr att
        hon har gjort vad som var en galenskap i Israel, d hon bedrev
        otukt i sin faders hus: du skall skaffa bort ifrn dig vad ont
        r.
022:022 Om en man ertappas med att ligga hos en kvinna som r en annan
        mans kta hustru, s skola bda d, bde mannen som lg hos
        kvinnan, och jmvl kvinnan: du skall skaffa bort ifrn Israel
        vad ont r.
022:023 Om en jungfru r trolovad med en man, och en annan man trffar
        henne i staden och lgrar henne,
022:024 s skolen I fra dem bda ut till stadens port och stena dem
        till dds, flickan, drfr att hon icke ropade p hjlp i
        staden, och mannen, drfr att han krnkte en annans trolovade:
        du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r.
022:025 Men om det var ute p marken som mannen trffade den trolovade
        flickan, och han dr tog henne med vld och lgrade henne, s
        skall mannen som lgrade henne ensam d.
022:026 Men flickan skall du icke gra ngot, flickan har icke begtt
        ngon synd som frtjnar dden; utan det r med denna sak, ssom
        nr en man verfaller en annan och drper honom.
022:027 Ty d det var ute p marken som han trffade den trolovade
        flickan, kan hon hava ropat, utan att ngon fanns dr, som kunde
        frlsa henne.

022:028 Om dremot en man trffar en jungfru som icke r trolovad, och
        han tager fatt henne och lgrar henne, och de ertappas,
022:029 s skall mannen som lgrade flickan giva t flickans fader
        femtio siklar silver och taga henne sjlv till sin hustru,
        drfr att han har krnkt henne; han fr icke skilja sig frn
        henne, s lnge han lever.

022:030 Ingen skall taga sin faders hustru och lyfta p sin faders
        tcke.

023:001 Ingen som r snpt, vare sig genom krossning eller genom
        stympning, skall komma in i HERRENS frsamling.
023:002 Ingen som r fdd i ktenskapsbrott eller blodskam skall komma
        in i HERRENS frsamling; icke ens den som i tionde led r
        avkomling av en sdan skall komma in i HERRENS frsamling.
023:003 Ingen ammonit eller moabit skall komma in i HERRENS frsamling;
        icke ens den som i tionde led r avkomling av en sdan skall
        ngonsin komma in i HERRENS frsamling--
023:004 detta drfr att de icke kommo eder till mtes med mat och dryck
        p vgen, nr I drogen ut ur Egypten, och drfr att han mot dig
        lejde, Bileam, Beors son, frn Petor i Aram-Naharaim, fr att
        denne skulle frbanna dig.
023:005 Men HERREN, din Gud, ville icke hra p Bileam, utan HERREN, din
        Gud, frvandlade frbannelsen till vlsignelse fr dig, ty
        HERREN, din Gud, lskade dig.
023:006 Du skall aldrig, i all din tid, frga efter deras vlfrd och
        lycka.
023:007 Edomen skall dremot icke fr dig vara en styggelse, ty han r
        din broder.  Egyptiern skall icke heller fr dig vara en
        styggelse, ty i hans land har du bott ssom frmling.
023:008 Barn som fdas av dessa i tredje led m komma in i HERRENS
        frsamling.
023:009 Nr du drager ut mot dina fiender och slr lger, skall du taga,
        dig till vara fr allt vad orent r.
023:010 Om bland dig finnes ngon som icke r ren, drigenom att ngot
        har hnt honom under natten, s skall han g ut till ngot
        stlle utanfr lgret; han fr icke komma in i lgret.
023:011 Och mot aftonen skall han bada sig i vatten, och nr solen gr
        ned, fr han g in i lgret.--
023:012 Du skall hava en srskild plats utanfr lgret, dit du kan g
        avsides.
023:013 Och du skall jmte annat som du br hava en pinne, och nr du
        vill stta dig drute, skall du med den grva en grop och sedan
        ter tcka ver din uttmning.
023:014 Ty HERREN, din Gud, vandrar fram i ditt lger fr att hjlpa dig
        och giva dina fiender i ditt vld; drfr skall ditt lger vara
        heligt, s att han icke hos dig ser ngot som vcker hans leda
        och frdenskull vnder sig bort ifrn dig.
023:015 En trl som har flytt till dig frn sin herre skall du icke
        utlmna till hans herre.
023:016 Han skall f stanna hos dig, mitt ibland dig, p det stlle som
        han utvljer inom ngon av dina stder, var han finner fr gott;
        och du skall icke frtrycka honom.
023:017 Ingen tempeltrna skall finnas bland Israels dttrar, och ingen
        tempelbolare bland Israels sner.
023:018 Du skall icke bra skkoln och hundpenningar in i HERRENS, din
        Guds, hus, till gldande av ngot lfte; ty det ena som det
        andra r en styggelse fr HERREN, din Gud.
023:019 Du skall icke taga rnta av din broder, varken p penningar
        eller p livsmedel eller p ngot annat varp rnta kan tagas.
023:020 Av utlnningen m du taga rnta, men icke av din broder, p det
        att HERREN, din Gud, i allt vad du fretager dig, m vlsigna
        dig i det land dit du nu kommer, fr att taga det i besittning.
023:021 Om du har gjort ett lfte t HERREN, din Gud, skall du icke
        drja att infria det, ty HERREN, din Gud, skall frvisso utkrva
        det av dig, och synd kommer att vila p dig.
023:022 Men om du underlter att gra ngot lfte, s kommer icke
        drigenom synd att vila p dig.
023:023 Vad dina lppar hava talat skall du hlla och gra, i enlighet
        med det frivilliga lfte du har givit HERREN, din Gud, och
        uttalat med din mun.
023:024 Nr du kommer in i din nstas vingrd, fr du dr ta druvor,
        s mycket dig lyster, till dess du bliver mtt, men du fr icke
        lgga ngot i ditt krl.
023:025 Nr du kommer in p din nstas sdesflt, fr du plocka ax med
        din hand, men med skra fr du icke komma vid din nstas sd.

024:001 Om en man har tagit sig en hustru och ktat henne, men hon sedan
        icke lngre finner nd fr hans gon, drfr att han hos henne
        har funnit ngot som vcker hans leda, och om han frdenskull
        har skrivit skiljebrev t henne och givit henne det i handen och
        skickat bort henne frn sitt hus,
024:002 och kvinnan sedan, nr hon har lmnat hans hus, gr stad och
        bliver en annans hustru,
024:003 och nu ocks denne andre man fr motvilja mot henne och skriver
        skiljebrev t henne och giver henne det i handen och skickar
        henne bort ifrn sitt hus, eller om denne andre man som har
        tagit henne till sin hustru dr,
024:004 d fr icke hennes frste man, som skickade bort henne, ter
        taga henne till sin hustru, sedan hon har ltit orena sig, ty
        detta vore en styggelse infr HERREN; du skall icke draga synd
        ver det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
024:005 Om en man nyligen har tagit sig hustru, behver han icke g i
        krigstjnst, ej heller m ngon annan tjnstgring lggas
        honom.  Han skall vara fri ett r fr att stanna hemma och gldja
        den hustru han har tagit.
024:006 Man skall icke taga handkvarnen eller ens kvarnens versten i
        pant, ty den s gr tager livet i pant.
024:007 Om en man befinnes hava stulit ngon av sina brder, Israels
        barn, och han behandlar denne ssom trl eller sljer honom, s
        skall tjuven d: du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r.
024:008 Tag dig till vara, s att du, nr ngon bliver angripen av
        spetlska, noga hller och gr allt som de levitiska prsterna
        lra eder.  Vad jag har bjudit dem skolen I hlla och gra.
024:009 Kom ihg vad HERREN, din Gud, gjorde med Mirjam p vgen, nr I
        drogen ut ur Egypten.
024:010 Om du giver ngot ln t din nsta, s skall du icke g in i
        hans hus och taga pant av honom.
024:011 Du skall stanna utanfr, och mannen som du har lnat t skall
        bra ut panten till dig.
024:012 Och om det r en fattig man, s skall du icke hava hans pant
        till tcke, nr du ligger och sover.
024:013 Du skall giva honom panten tillbaka, nr solen gr ned, s att
        han kan hava sin mantel p sig nr han ligger och sover, och s
        vlsigna dig; och detta skall lnda dig till rttfrdighet infr
        HERREN, din Gud.
024:014 Du skall icke gra en arm och fattig daglnare ortt, evad han
        r en dina brder, eller han r en av frmlingarna som ro hos
        dig i ditt land, inom dina portar.
024:015 Samma dag han har gjort sitt arbete skall du giva honom hans ln
        och icke lta solen g ned drver, eftersom han r arm och
        lngtar efter sin ln; han kan eljest ropa ver dig till HERREN,
        och s kommer synd att vila p dig.
024:016 Frldrarna skola icke ddas fr sina barns skull och barnen
        skola icke ddas fr sina frldrars skull; var och en skall
        lida dden genom sin egen synd.
024:017 Du skall icke vrnga rtten fr frmlingen eller den faderlse,
        och en nkas klder skall du icke taga i pant;
024:018 du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i Egypten,
        och att HERREN, din Gud, har frlossat dig drifrn; drfr
        bjuder jag dig att iakttaga detta.
024:019 Om du, nr du inbrgar skrden p din ker, glmmer en krve
        kvar p kern, skall du icke g tillbaka fr att hmta den, ty
        den skall tillhra frmlingen, den faderlse och nkan.  Detta
        skall du iakttaga, fr att HERREN, din Gud, m vlsigna dig i
        alla dina hnders verk.
024:020 Nr du har slagit ned dina oliver, skall du icke sedan genomska
        grenarna; vad dr finnes kvar skall tillhra frmlingen den
        faderlse och nkan.
024:021 Nr du har avbrgat din vingrd, skall du sedan icke gra ngon
        efterskrd; vad dr finnes kvar skall tillhra frmlingen, den
        faderlse och nkan.
024:022 Du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i Egyptens
        land; drfr bjuder jag dig att iakttaga detta.

025:001 Om en tvist uppstr mellan mn, och de komma infr rtta, fr
        att man dr skall dma mellan dem, s skall man fria den
        oskyldige och flla den skyldige.
025:002 Om d den skyldige dmes till hudflngning, skall domaren
        befalla honom att lgga sig ned, och skall i sin syn lta giva
        honom det antal slag, som svarar emot hans brottslighet.
025:003 Fyrtio slag fr han giva honom, men icke mer, s att din
        broder icke bliver vanrad i dina gon, drigenom att man giver
        honom oskligt mnga slag, flera n som sades.
025:004 Du skall icke binda munnen till p oxen som trskar.
025:005 Nr brder bo tillsammans, och en av dem dr barnls, d skall
        den ddes hustru icke gifta sig med ngon frmmande man utom
        slkten; hennes svger skall g in till henne och taga henne
        till hustru, och s kta henne i sin broders stlle.
025:006 Och den frste son hon fder skall upptaga den dde broderns
        namn, fr att dennes namn icke m utplnas ur Israel.
025:007 Men om mannen icke vill taga sin svgerska till kta, s skall
        svgerskan g upp i porten, till de ldste, och sga: Min svger
        vgrar att upprtthlla sin broders namn i Israel; han vill icke
        kta mig i sin broders stlle.
025:008 D skola de ldste i staden dr han bor kalla honom till sig och
        tala med honom.  Om han d str fast och sger: Jag vill icke
        taga henne till kta,
025:009 s skall hans svgerska trda fram till honom infr de ldstes
        gon och draga skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och
        betyga och sga: S gr man med den man som icke vill uppbygga
        sin broders hus.
025:010 Och hans hus skall sedan i Israel heta den barfotades hus.
025:011 Om tv mn trta med varandra, och den enes hustru kommer fr
        att hjlpa sin man mot den andre, nr denne slr honom, och hon
        drvid rcker ut sin hand och fattar i hans blygd,
025:012 s skall du hugga av henne handen, utan att visa henne ngon
        skonsamhet.
025:013 Du skall icke hava tv slags vikt i din pung, ett strre slag
        och ett mindre,
025:014 ej heller skall du i ditt hus hava tv slags efa-mtt, ett
        strre och ett mindre.
025:015 Full och riktig vikt skall du hava, fullmligt och riktigt
        efa-mtt skall du ock hava, fr att du m lnge leva i det land
        som HERREN, din Gud, vill giva dig.
025:016 Ty en styggelse fr HERREN, din Gud, r var och en som s gr,
        var och en som gr ortt.
025:017 Kom ihg vad Amalek gjorde mot dig p vgen, nr I drogen ut ur
        Egypten,
025:018 huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig p vgen och slog
        din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du
        var trtt och utmattad.
025:019 Drfr, nr HERREN, din Gud, har ltit dig f ro fr alla dina
        fiender runt omkring, i det land som HERREN, din Gud, vill giva
        dig till besittning ssom din arvedel, skall du s utplna
        minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under
        himmelen.  Frgt icke detta.

026:001 Nr du du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva
        dig till arvedel, och du tager det i besittning och bor dr,
026:002 d skall du taga frstling av all markens frukt, av vad du fr i
        avkastning av landet som HERREN, din Gud, vill giva dig, och
        lgga detta i en korg och g drmed till den plats som HERREN,
        din Gud, utvljer till boning t sitt namn.
026:003 Och du skall g till den som p den tiden r prst och sga till
        honom: Jag frklarar i dag fr HERREN, din Gud, att jag har
        kommit in i det land som HERREN med ed har lovat vra fder att
        giva oss.
026:004 Och prsten skall taga korgen ur din hand och stta den ned
        infr HERRENS, din Guds, altare.
026:005 Och du skall betyga och sga infr HERRENS, din Guds, ansikte:
        Min fader var en hemls aram, som drog ned till Egypten och
        bodde dr ssom frmling med en ringa hop, och dr blev av honom
        ett stort, mktigt och talrikt folk.
026:006 Men sedan behandlade egyptierna oss illa och frtryckte oss och
        lade hrt arbete p oss.
026:007 D ropade vi till HERREN, vra fders Gud, och HERREN hrde vr
        rst och sg vrt lidande och vr vedermda och vrt betryck.
026:008 Och HERREN frde oss ut ur Egypten med stark hand och utrckt
        arm, med stora och fruktansvrda grningar, med tecken och
        under.
026:009 Och han lt oss komma hit och gav oss detta land, ett land som
        flyter av mjlk och honung.
026:010 Och hr br jag nu fram frstlingen av frukten p den mark som
        du, HERRE, har givit mig.  Och du skall stta korgen ned infr
        HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja infr HERRENS, din
        Guds, ansikte.
026:011 Och ver allt det goda som HERREN, din Gud har givit t dig och
        ditt hus skall du gldja dig, och jmte dig leviten och
        frmlingen som bor hos dig.
026:012 Nr du under det tredje ret, tionderet, har lagt av all tionde
        av vad du d har ftt i avkastning och givit den t leviten,
        frmlingen, den faderlse och nkan, och de hava tit drav inom
        dina portar och blivit mtta,
026:013 d skall du s sga infr HERRENS, din Guds, ansikte: Jag har
        nu frt bort ur mitt hus det heliga, och jag har givit det t
        leviten och frmlingen, t den faderlse och nkan, alldeles
        ssom du har bjudit mig; jag har icke vertrtt eller frgtit
        ngot av dina bud.
026:014 Jag t intet drav, nr jag hade sorg, och jag frde icke bort
        ngot drav, nr jag var oren, ej heller anvnde jag ngot drav
        fr ngon dd.  Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, rst; jag
        har i alla stycken gjort ssom du har bjudit mig.
026:015 Skda nu ned frn din heliga boning, himmelen, och vlsigna ditt
        folk Israel och det land som du har givit oss, ssom du med ed
        lovade vra fder, ett land som flyter av mjlk och honung.
026:016 I dag bjuder dig HERREN, din Gud, att gra efter dessa stadgar
        och rtter; du skall hlla dem och gra efter dem av allt ditt
        hjrta och av all din sjl.
026:017 Du har i dag hrt HERREN frklara att han vill vara din Gud, och
        att du skall vandra p hans vgar och hlla hans stadgar och bud
        och rtter och lyssna till hans rst.
026:018 Och HERREN har i dag hrt dig frklara att du vill vara hans
        egendomsfolk, ssom han har sagt till dig, och att du vill hlla
        alla hans bud;
026:019 p det att han ver alla folk som han har gjort m upphja dig
        till lov, bermmelse och ra, och p det att du m vara ett folk
        som r helgat t HERREN, din Gud, ssom han har sagt.

027:001 Och Mose och de ldste i Israel bjdo folket och sade: Hllen
        alla de bud som jag i dag giver eder.
027:002 Och nr I kommen ver Jordan, in i det land som HERREN, din Gud,
        vill giva dig, d skall du resa t dig stora stenar och bestryka
        dem med kalk.
027:003 P dessa skall du, nr du har gtt ver floden, skriva alla
        denna lags ord, fr att du m komma in i det land som HERREN,
        din Gud, vill giva dig, ett land som flyter av mjlk och honung,
        ssom HERREN, dina fders Gud, har lovat dig.
027:004 Och nr I haven gtt ver Jordan, skolen I p berget Ebal resa
        dessa stenar om vilka jag i dag giver eder befallning; och du
        skall bestryka dem med kalk.
027:005 Och du skall dr t HERREN, din Gud, bygga ett altare, ett
        altare av stenar, vid vilka du icke skall komma med ngot jrn.
027:006 Av ohuggna stenar skall du bygga HERRENS, din Guds, altare; och
        du skall p det offra brnnoffer t HERREN, din Gud.
027:007 Du skall dr ock offra tackoffer och skall ta och gldja dig
        infr HERRENS, din Guds.  ansikte.
027:008 Och du skall p stenarna skriva alla denna lags ord, klart och
        tydligt.
027:009 Och Mose och de levitiska prsterna talade till hela Israel och
        sade: Var stilla och hr, Israel!  I dag har du blivit HERRENS,
        din Guds, folk.
027:010 S skall du d hra HERRENS, din Gud rst och gra efter hans
        bud och stadgar, som jag i dag giver dig.
027:011 Och Mose bjd folket p den dagen och sade:
027:012 Dessa stammar skola st och vlsigna folket p berget Gerissim,
        nr I haven gtt ver Jordan: Simeon, Levi, Juda.  Isaskar,
        Josef och Benjamin.
027:013 Och dessa skola st och uttala frbannelsen p berget Ebal:
        Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali.
027:014 Och leviterna skola taga till orda och skola med hg rst infr
        var man i Israel sga s:
027:015 Frbannad vare den man som gr ett belte, skuret eller gjutet,
        en styggelse fr HERREN, ett verk av en konstarbetares hnder,
        och som sedan i hemlighet stter upp det.  Och allt folket skall
        svara och sga: Amen.
027:016 Frbannad vare den som visar frakt fr sin fader eller sin
        moder.  Och allt folket skall sga: Amen.
027:017 Frbannad vare den som flyttar sin nstas rmrke.  Och allt
        folket skall sga: Amen.
027:018 Frbannad vare den som leder en blind vilse p vgen.  Och allt
        folket skall sga: Amen.
027:019 Frbannad vare den som vrnger rtten fr frmlingen, den
        faderlse och nkan.  Och allt folket skall sga: Amen.
027:020 Frbannad vare den som ligger hos sin faders hustru, ty han
        lyfter p sin faders tcke.  Och allt folket skall sga: Amen.
027:021 Frbannad vare den som beblandar sig med ngot djur Och allt
        folket skall sga: Amen.
027:022 Frbannad vare den som ligger hos sin syster, sin faders dotter
        eller sin moders dotter.  Och allt folket skall sga: Amen.
027:023 Frbannad vare den som ligger hos sin svrmoder.  Och allt folket
        skall sga: Amen.
027:024 Frbannad vare den som lnnligen mrdar sin nsta.  Och allt
        folket skall sga: Amen.
027:025 Frbannad vare den som tager mutor fr att sl ihjl en oskyldig
        och utgjuta hans blod.  Och allt folket skall sga: Amen.
027:026 Frbannad vare den som icke hller denna lags ord och icke gr
        efter dem.  Och allt folket skall sga: Amen.

028:001 Om du hr HERRENS, din Guds, rst, s att du hller alla hans
        bud, som jag i dag giver dig, och gr efter dem, s skall
        HERREN, din Gud, upphja dig ver alla folk p jorden.
028:002 Och alla dessa vlsignelser skola d komma ver dig och trffa
        dig nr du hr HERRENS, din Guds, rst:
028:003 Vlsignad skall du vara i staden, och vlsignad skall du vara p
        marken.
028:004 Vlsignad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt och
        din boskaps frukt, dina fkreaturs avfda och din smboskaps
        avel.
028:005 Vlsignad skall din korg vara, och vlsignat ditt baktrg.
028:006 Vlsignad skall du vara vid din ingng, och vlsignad skall du
        vara vid din utgng.
028:007 Nr dina fiender resa sig upp mot dig, skall HERREN lta dem
        bliva slagna av dig; p en vg skola de draga ut mot dig, men p
        sju vgar skola de fly fr dig.
028:008 HERREN skall bjuda vlsignelsen vara med dig i dina visthus och
        i allt vad du fretager dig; han skall vlsigna dig i det land
        som HERREN, din Gud, vill giva dig.
028:009 HERREN skall upphja dig till ett folk som r helgat t honom,
        ssom han med ed har lovat dig, om du hller HERRENS, din Guds,
        bud och vandrar p hans vgar.
028:010 Och alla folk p jorden skola se att du r uppkallad efter
        HERRENS namn; och de skola frukta dig.
028:011 Och HERREN skall giva dig verfld och lycka i ditt livs frukt
        och i din boskaps frukt och i din marks frukt, i det land som
        HERREN med ed har lovat dina fder att giva dig.
028:012 HERREN skall ppna fr dig sitt rika frrdshus, himmelen, till
        att giva t ditt land regn i rtt tid, och till att vlsigna
        alla dina hnders verk; och du skall giva ln t mnga folk, men
        sjlv skall du icke behva lna av ngon.
028:013 Och HERREN skall gra dig till huvud och icke till svans, du
        skall alltid ligga ver och aldrig ligga under, om du hr
        HERRENS, din Guds, bud, som jag i dag giver dig, fr att du
        skall hlla och gra efter dem,
028:014 och om du icke viker av, vare sig till hger eller till vnster,
        frn ngot av alla de bud som jag i dag giver eder, s att du
        fljer efter andra gudar och tjnar dem.
028:015 Men om du icke hr HERRENS, din Guds, rst och icke hller alla
        hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig, och gr efter
        dem, s skola alla dessa frbannelser komma ver dig och trffa
        dig:
028:016 Frbannad skall du vara i staden, och frbannad skall du vara p
        marken.
028:017 Frbannad skall din korg vara, och frbannat ditt baktrg.
028:018 Frbannad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt, dina
        fkreaturs avfda och din smboskaps avel.
028:019 Frbannad skall du vara vid din ingng, och frbannad skall du
        vara vid din utgng.
028:020 HERREN skall snda ver dig frbannelse, frvirring och npst,
        vad det n m vara som du fretager dig, till dess du frgres
        och med hast frgs, fr ditt onda vsendes skull, d du nu har
        vergivit mig.
028:021 HERREN skall lta dig bliva ansatt av pest, till dess han har
        utrotat dig ur det land dit du nu kommer, fr att taga det i
        besittning.
028:022 HERREN skall sl dig med trande sjukdom, feber och hetta, med
        brand och med svrd, med sot och rost; och av sdant skall du
        frfljas, till dess du frgs.
028:023 Och himmelen ver ditt huvud skall vara ssom koppar, och jorden
        under dig skall vara ssom jrn.
028:024 Damm och stoft skall vara det regn HERREN giver t ditt land;
        frn himmelen skall det komma ned ver dig, till dess du
        frgres.
028:025 HERREN skall lta dig bliva slagen av dina fiender; p en vg
        skall du draga ut mot dem, men p sju vgar skall du fly fr
        dem; och du skall bliva en varnagel fr alla riken p jorden.
028:026 Och dina ddas kroppar skola bliva mat t alla himmelens fglar
        och t markens djur, och ingen skall skrmma bort dem.
028:027 HERREN skall sl dig med Egyptens bulnader och med blder, med
        skabb och skorv, s att du icke skall kunna botas.
028:028 HERREN skall sl dig med vanvett och blindhet och
        sinnesfrvirring.
028:029 Du skall famla mitt p ljusa dagen, ssom en blind famlar i
        mrkret, och du skall icke lyckas finna vgen; frtryck allenast
        och plundring skall du utst i all din tid, och ingen skall
        frlsa dig.
028:030 Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall sova
        hos henne; du skall bygga ett hus, men icke f bo dri; du skall
        plantera en vingrd, men icke f skrda dess frukt.
028:031 Din oxe skall slaktas infr dina gon, men du skall icke f ta
        av den; din sna skall i din syn rvas ifrn dig och icke givas
        tillbaka t dig; dina fr skola komma i dina fienders vld, och
        ingen skall hjlpa dig.
028:032 Dina sner och dttrar skola komma i frmmande folks vld, och
        dina gon skola se det och frsmkta av lngtan efter dem
        bestndigt, men du skall icke frm gra ngot drvid.
028:033 Frukten av din mark och av allt ditt arbete skall frtras av
        ett folk som du icke knner; frtryck allenast och vervld
        skall du lida i all din tid.
028:034 Och du skall bliva vanvettig av de ting du skall se fr dina
        gon.
028:035 HERREN skall sl dig med svra bulnader p knn och ben, ja,
        ifrn fotbladet nda till hjssan, s att du icke skall kunna
        botas.
028:036 HERREN skall fra dig och den konung som du stter ver dig bort
        till ett folk som varken du eller dina fder hava knt, och dr
        skall du f tjna andra gudar, gudar av tr och sten.
028:037 Och du skall bliva ett freml fr hpnad, ett ordsprk och en
        visa bland alla de folk till vilka HERREN skall fra dig.
028:038 Mycken sd skall du fra ut p kern, men litet skall du
        inbrga, ty grshoppor skola frtra den.
028:039 Vingrdar skall du plantera och skall arbeta i dem, men intet
        vin skall du f att dricka och intet att lgga i frvar, ty
        maskar skola ta upp allt.
028:040 Olivplanteringar skall du hava verallt inom ditt land, men med
        oljan skall du icke f smrja din kropp, ty oliverna skola falla
        av.
028:041 Sner och dttrar skall du fda, men du skall icke f behlla
        dem, ty de skola draga bort i fngenskap.
028:042 Alla dina trd och din marks frukt skall ohyra taga i
        besittning.
028:043 Frmlingen som bor hos dig skall hja sig ver dig, allt mer och
        mer, men du skall stiga ned, allt djupare och djupare.
028:044 Han skall giva ln t dig, och du skall icke giva ln t
        honom.  Han skall bliva huvudet, och du skall bliva svansen.
028:045 Alla dessa frbannelser skola komma ver dig och frflja dig
        och trffa dig, till dess du frgres, drfr att du icke hrde
        HERRENS, din Guds, rst och icke hll de bud och stadgar som han
        har givit dig.
028:046 De skola komma ver dig ssom tecken och under, och ver dina
        efterkommande till evig tid.
028:047 Eftersom du icke tjnade HERREN, din Gud, med gldje och
        hjrtans lust, medan du hade verfld p allt,
028:048 skall du f tjna fiender som HERREN skall snda mot dig, under
        hunger och trst och nakenhet och brist p allt; och han skall
        lgga ett jrnok p din hals, till dess han har frgjort dig.
028:049 HERREN skall skicka ver dig ett folk fjrran ifrn, ifrn
        jordens nda, likt rnen i sin flykt, ett folk vars sprk du
        icke frstr,
028:050 ett folk med grym uppsyn, utan frsyn fr de gamla och utan
        misskund med de unga.
028:051 Det skall ta upp frukten av din boskap och frukten av din mark,
        till dess du frgres, ty det skall icke lmna kvar t dig vare
        sig sd eller vin eller olja, icke dina fkreaturs avfda eller
        dina frs avel, till dess det har gjort slut p dig.
028:052 Och det skall trnga dig i alla dina portar, till dess dina hga
        och fasta murar, som du frtrstade p, falla i hela ditt
        land.  Ja, det skall trnga dig i alla dina portar ver hela ditt
        land, det land som HERREN, din Gud, har givit dig.
028:053 Och d skall du ndgas ta din egen livsfrukt, kttet av dina
        sner och dttrar, dem som HERREN, din Gud, har givit dig.  I
        sdan nd och sdant trngml skall din fiende frstta dig.
028:054 En man hos dig, som levde i veklighet och stor yppighet, skall
        d s missunnsamt se p sin broder och p hustrun i sin famn och
        p de barn han nnu har kvar,
028:055 att han icke skall vilja t ngon av dem dela med sig av sina
        barns ktt, ty han ter det sjlv, eftersom han icke har ngot
        annat kvar.  I sdan nd och sdant trngml skall din fiende
        frstta dig i alla dina portar.
028:056 En kvinna hos dig, som levde i veklighet och yppighet, i sdan
        yppighet och veklighet, att hon icke ens frskte stta sin fot
        p jorden, hon skall d s missunnsamt se p mannen i sin famn
        och p sin son och sin dotter,
028:057 att hon missunnar dem efterbrden som kommer fram ur hennes liv,
        och barnen som hon fder; ty d hon nu lider brist p allt
        annat, skall hon sjlv i hemlighet ta detta.  I sdan nd och
        sdant trngml skall din fiende frstta dig i dina portar.
028:058 Om du icke hller alla denna lags ord, som ro skrivna i denna
        bok, och gr efter dem, s att du fruktar detta hrliga och
        fruktansvrda namn HERREN, din Gud,
028:059 s skall HERREN snda underliga plgor ver dig och dina
        efterkommande, stora och lngvariga plgor, svra och lngvariga
        krankheter.
028:060 Han skall lta komma ver dig alla Egyptens sjukdomar, som du
        fruktar fr, och de skola anstta dig.
028:061 Och allahanda andra krankheter och plgor, om vilka icke r
        skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock lta g ver dig, till
        dess du frgres.
028:062 Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stllet
        fr att I frut haven varit talrika ssom stjrnorna p
        himmelen; s skall det g dig, drfr att du icke hrde HERRENS.
        din Guds, rst.
028:063 Och det skall ske, att likasom HERREN frut frjdade sig ver
        eder nr han fick gra eder gott och frka eder, s skall
        HERREN nu frjda sig ver eder, nr han utrotar och frgr
        eder.  Och I skolen ryckas bort ur det land dit du nu kommer, fr
        att taga det i besittning.
028:064 Och HERREN skall frstr dig bland alla folk, ifrn jordens ena
        nda till den andra, och dr skall du tjna andra gudar, som
        varken du eller dina fder hava knt, gudar av tr och sten.
028:065 Och bland de folken skall du icke f ngon ro eller ngon vila
        fr din fot; HERREN skall dr giva dig ett bvande hjrta och
        frtvinande gon och en frsmktande sjl.
028:066 Och ditt liv skall synas dig likasom hnga p ett hr; du skall
        knna fruktan bde natt och dag och icke vara sker fr ditt
        liv.
028:067 Om morgonen skall du sga: Ack att det vore afton!, och om
        aftonen skall du sga: Ack att det vore morgon!  Sdan fruktan
        skall du knna i ditt hjrta, och sdana ting skall du se fr
        dina gon.
028:068 Och HERREN skall fra dig tillbaka till Egypten p skepp, p den
        vg om vilken jag sade dig: Du skall icke se den mer.  Och dr
        skolen I ndgas bjuda ut eder till salu t edra fiender, till
        trlar och trlinnor; men ingen skall finnas, som vill kpa.

029:001 Dessa ro frbundets ord, det frbunds som HERREN bjd Mose att
        sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat frbund n det
        som han hade slutit med dem p Horeb.
029:002 Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven
        sett allt vad HERREN har gjort infr edra gon i Egyptens land,
        med Farao och alla hans tjnare och hela hans land,
029:003 de stora hemskelser som du med egna gon sg, de stora tecknen
        och undren.
029:004 Men HERREN har nnu intill denna dag icke givit eder hjrtan att
        frst med, gon att se med och ron att hra med.
029:005 Och jag lt eder vandra i knen i fyrtio r; edra klder blevo
        icke utslitna p eder, och din sko blev icke utsliten p din
        fot.
029:006 Brd fingen I icke att ta, icke vin eller starka drycker att
        dricka, p det att I skullen veta att jag r HERREN, eder Gud.
029:007 Och nr I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i
        Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi
        slogo dem.
029:008 Och vi intogo deras land och gvo det till arvedel t
        rubeniterna, gaditerna och ena hlften av Manasse stam.
029:009 S hllen nu detta frbunds ord och gren efter dem, fr att I
        mn hava framgng i allt vad I gren.
029:010 I stn i dag allasammans infr HERREN, eder Gud: edra huvudmn,
        edra stammar, edra ldste och edra tillsyningsmn, var man i
        Israel,
029:011 s ock edra barn och hustrur, och frmlingen som r hos dig i
        ditt lger, din vedhuggare svl som din vattenbrare,
029:012 fr att du m intrda i HERRENS, din Guds, frbund, det
        edsfrbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig.
029:013 Ty han vill i dag upphja dig, s att du skall vara hans folk
        och han din Gud, ssom han har sagt dig, och ssom han med ed
        har lovat dina fder, Abraham, Isak och Jakob.
029:014 Och det r icke med eder allenast som jag i dag sluter detta
        frbund, detta edsfrbund,
029:015 utan jag gr det bde med dem som i dag st hr med oss infr
        HERREN, vr Gud, och med dem som icke ro hr med oss i dag.
029:016 I veten ju sjlva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi
        drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven lmnat
029:017 Och I sgen deras styggelser och elndiga avgudar, de gudar av
        tr och sten, silver och guld, som funnos hos dem.
029:018 S m d bland eder icke finnas ngon man eller kvinna, ngon
        slkt eller stam vars hjrta i dag vnder sig bort ifrn HERREN,
        vr Gud, fr att g stad och tjna dessa folks gudar; bland
        eder m icke finnas ngon rot varifrn gift och malrt vxer
        upp,
029:019 s att ngon som hr detta edsfrbunds ord vlsignar sig i sitt
        hjrta och tnker att det skall g honom vl, dr han vandrar i
        sitt hjrtas hrdhet.  Ty d skall hela landet, bde vtt och
        torrt, frgs.
029:020 HERREN skall icke vilja frlta honom; nej, Herrens vrede och
        nitlskan skall d vara ssom en rykande eld mot de mnnen, och
        all den frbannelse som r uppskriven i denna bok skall komma
        att vila p honom, och Herren skall s utplna hans namn, att
        det icke mer skall finnas under himmelen.
029:021 Och HERREN skall avskilja honom frn alla Israels stammar till
        att drabbas av olycka, efter alla de frbannelser som ro fsta
        vid det frbund som r uppskrivet i denna lagbok.
029:022 Och ett kommande slkte, edra barn som uppst efter eder, och
        frmlingen, som kommer ifrn fjrran land, de skola sga, nr de
        se de plgor och sjukdomar som HERREN har skickat ver detta
        land,
029:023 nr de se huru all jord dr r frbrnd och frvandlad till
        svavel och salt, s att den icke kan bess eller framalstra
        vxter, och s att inga rter dr kunna komma upp--ssom det
        blev, nr Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omstrtades, d
        HERREN i sin vrede och harm omstrtade dem--
029:024 ja, alla folk skola d sga: Varfr har Herren gjort s mot
        detta land?  Varfr brinner hans vrede s starkt?
029:025 Och man skall svara: Drfr att de vergvo HERRENS, sina
        fders Guds, frbund, det som han slt med dem, nr han frde
        dem ut ur Egyptens land,
029:026 och drfr att de gingo stad och tjnade andra gudar och
        tillbdo dem, gudar som de icke knde, och som han icke hade
        givit dem till deras del,
029:027 drfr upptndes HERRENS vrede mot detta land, s att han lt
        komma ver det all den frbannelse som r uppskriven i denna
        bok.
029:028 Ja, drfr ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och
        harm och stor frtrnelse, och kastade dem bort till ett annat
        land, ssom nu har skett.
029:029 Vad som nnu r frdolt hr HERREN, vr Gud, till; men vad som
        r uppenbarat, det gller fr oss och vra barn till evig tid,
        fr att vi skola gra efter alla denna lags ord.

030:001 Om du nu, nr allt detta kommer ver dig--vlsignelsen och
        frbannelsen som jag har frelagt dig--om du lgger detta p
        hjrtat bland alla de folk till vilka HERREN, din Gud, d har
        drivit dig bort,
030:002 och du s vnder ter till HERREN, din Gud, och hr hans rst,
        du med dina barn, av allt ditt hjrta och av all din sjl, i
        alla stycken ssom jag i dag bjuder dig,
030:003 d skall HERREN, din Gud, ter upprtta dig och frbarma sig
        ver dig; HERREN, din Gud, skall d ter frsamla dig frn alla
        folk bland vilka han har frstrtt dig.
030:004 Om ock dina frdrivna vore vid himmelens nda, skulle HERREN,
        din Gud, frsamla dig drifrn och hmta dig drifrn.
030:005 Och HERREN, din Gud, skall lta dig komma in i det land som dina
        fder hava haft till besittning; och du skall taga det i
        besittning, och han skall gra dig gott och skall frka dig mer
        n han har gjort med dina fder.
030:006 Och HERREN, din Gud.  skall omskra ditt hjrta och dina
        efterkommandes hjrtan, s att du skall lska HERREN, din Gud,
        av allt ditt hjrta och av all din sjl, fr att du m leva.
030:007 Och HERREN, din Gud, skall lgga alla dessa frbannelser p dina
        fiender och p dem som hata och frflja dig.
030:008 Och du skall ter hra HERRENS rst och gra efter alla hans
        bud, som jag i dag giver dig.
030:009 Och HERREN, din Gud, skall giva dig verfld och lycka i alla
        dina hnders verk, i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och
        i din marks frukt.  Ty ssom HERREN frjdade sig ver dina fder,
        skall han d ter frjda sig ver dig och gra dig gott,
030:010 nr du hr HERRENS, din Guds, rst, s att du hller hans bud
        och stadgar, det som r skrivet i denna lagbok, och nr du
        vnder ter till HERREN, din Gud, av allt ditt hjrta och av all
        din sjl.
030:011 Ty det bud som jag i dag giver dig r dig icke fr svrt och r
        icke lngt borta.
030:012 Det r icke i himmelen, s att du skulle behva sga: Vem vill
        fr oss fara upp till himmelen och hmta det t oss och lta oss
        hra det, s att vi kunna gra drefter?
030:013 Det r icke heller p andra sidan havet, s att du skulle behva
        sga: Vem vill fr oss fara ver till andra sidan havet och
        hmta det t oss och lta oss hra det, s att vi kunna gra
        drefter?
030:014 Nej, ordet r dig mycket nra, i din mun och i ditt hjrta, s
        att du kan gra drefter.
030:015 Se, jag frelgger dig i dag livet och vad gott r, dden och
        vad ont r,
030:016 d jag nu i dag bjuder dig att lska HERREN, din Gud, att vandra
        p hans vgar och hlla hans bud och stadgar och rtter, fr att
        du m leva och frka dig, och fr att HERREN, din Gud, m
        vlsigna dig i det land dit du nu kommer, fr att taga det i
        besittning.
030:017 Men om ditt hjrta vnder sig bort och du icke vill hra, om du
        lter frfra dig, s att du tillbeder andra gudar och tjnar
        dem,
030:018 s frkunnar jag eder i dag att I frvisso skolen frgs.  I
        skolen d icke lnge leva i det land dit du nu drager ver
        Jordan, fr att komma och taga det i besittning.
030:019 Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag
        har frelagt dig liv och dd, vlsignelse och frbannelse, S m
        du d vlja livet, fr att du och dina efterkommande mn leva,
030:020 i det att du lskar HERREN, din Gud, och hr hans rst och
        hller dig till honom; ty detta betyder fr dig liv och lng
        levnad, s att du fr bo i det land som HERREN med ed har lovat
        dina fder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dem.

031:001 Och Mose gick stad och talade fljande till hela Israel;
031:002 han sade till dem: Jag r nu ett hundra tjugu r gammal; jag
        kan icke mer vara ledare och anfrare, och HERREN har sagt till
        mig: 'Du skall icke komma ver denna Jordan.'
031:003 Men HERREN, din Gud, gr framfr dig; han skall frgra dessa
        folk fr dig, och du skall frdriva dem, och Josua skall anfra
        dig, ssom HERREN har sagt.
031:004 Och HERREN skall gra med dem ssom han gjorde med Sihon och Og,
        amorernas konungar, vilka han lt frgs, och ssom han gjorde
        med deras land.
031:005 HERREN skall giva dem i edert vld, och I skolen gra med dem
        alldeles ssom jag har bjudit eder.
031:006 Varen frimodiga och ofrfrade, frukten icke och varen icke
        frskrckta fr dem; ty HERREN, din Gud, gr sjlv med dig; han
        skall icke lmna dig eller vergiva dig.
031:007 Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom infr hela
        Israel: Var frimodig och ofrfrad; ty du skall med detta folk
        g in i det land som HERREN med ed har lovat deras fder att
        giva dem; och du skall utskifta det t dem ssom arv.
031:008 Och HERREN r den som gr framfr dig, han skall vara med dig,
        han skall icke lmna dig eller vergiva dig; du m icke frukta
        och icke vara frfrad.
031:009 Och Mose skrev upp denna lag och gav den t prsterna, Levi
        sner, som buro HERRENS frbundsark, och t alla de ldste i
        Israel.
031:010 Och Mose bjd dem och sade: Vid slutet av vart sjunde r, nr
        friret r inne, vid lvhyddohgtiden,
031:011 d hela Israel kommer fr att trda fram infr HERRENS, din
        Guds, ansikte, p den plats som han utvljer, d skall du lsa
        upp denna lag infr hela Israel, s att de hra den.
031:012 Frsamla d folket, mn, kvinnor och barn, och frmlingarna som
        ro hos dig inom dina portar, p det att de m hra och lra,
        och p det att de m frukta HERREN, eder Gud, och hlla och gra
        efter alla denna lags ord;
031:013 och p det att deras barn, som d nnu icke knna den, m hra
        den och lra den, s att de frukta HERREN, eder Gud.  Detta
        skolen I gra, s lnge I leven i det land dit I nu dragen ver
        Jordan, fr att taga det i besittning.
031:014 Och HERREN sade till Mose: Se, tiden nrmar sig att du skall
        d.  Kalla till dig Josua, och instllen eder drefter i
        uppenbarelsetltet, s vill jag instta honom i hans mbete.
        Och Mose gick stad med Josua, och de instllde sig i
        uppenbarelsetltet.
031:015 D visade sig HERREN i tltet i en molnstod, och molnstoden blev
        stende vid ingngen till tltet.
031:016 Och HERREN sade till Mose: Se, nr du vilar hos dina fder,
        skall detta folk st upp och i trols avfllighet lpa efter
        frmmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de
        skola vergiva mig och bryta det frbund som jag har slutit med
        dem.
031:017 Och min vrede skall d upptndas mot dem, och jag skall vergiva
        dem och frdlja mitt ansikte fr dem, och de skola frgras,
        och mycken olycka och nd skall trffa dem; och d skola de
        sga: 'Frvisso r det drfr att vr Gud icke r ibland oss som
        dessa olyckor hava trffat oss.'
031:018 Men jag skall p den tiden alldeles frdlja mitt ansikte, fr
        allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava vnt
        sig till andra gudar.

031:019 S tecknen nu upp t eder fljande sng.  Och du skall lra
        Israels barn den och lgga den i deras mun.  Och s skall denna
        sng vara mig ett vittne mot Israels barn.
031:020 Ty jag skall lta dem komma in i det land som jag med ed har
        lovat t deras fder, ett land som flyter av mjlk och honung,
        och de skola ta och bliva mtta och feta; men de skola d vnda
        sig till andra gudar och tjna dem och frakta mig och bryta
        mitt frbund.
031:021 Och nr d mycken olycka och nd trffar dem, skall denna sng
        avlgga sitt vittnesbrd infr dem; ty den skall icke frgtas
        och frsvinna ur deras avkomlingars mun.  Jag vet ju med vilka
        tankar de umgs redan nu, innan jag har ltit dem komma in i det
        land som jag med ed lovade dem.

031:022 S tecknade d Mose upp sngen p den dagen och lt Israels barn
        lra den.

031:023 Och han insatte Josua, Nuns son, i hans mbete och sade: Var
        frimodig och ofrfrad; ty du skall fra Israels barn in i det
        land som jag med ed har lovat t dem, och jag skall vara med
        dig.

031:024 D nu Mose hade fullstndigt tecknat upp denna lags ord i en
        bok,
031:025 bjd han leviterna som buro HERRENS frbundsark och sade:
031:026 Tagen denna lagbok och lggen den vid sidan av HERRENS, eder
        Guds, frbundsark, s att den ligger dr till ett vittne mot
        dig.
031:027 Ty jag knner din genstrvighet och hrdnackenhet.  Se, nnu
        medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit genstrviga
        mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej d bliva det efter min
        dd!
031:028 Frsamlen nu till mig alla de ldste i edra stammar, s ock edra
        tillsyningsmn, fr att jag m infr dem tala dessa ord och taga
        himmel och jord till vittnen mot dem.
031:029 Ty jag vet att I efter min dd skolen taga eder till, vad
        frdrvligt r, och vika av ifrn den vg som jag har bjudit
        eder g; drfr skall olycka trffa eder i kommande dagar, nr I
        gren vad ont r i HERRENS gon, s att I frtrnen honom genom
        edra hnders verk.

031:030 Och Mose fredrog infr Israels hela frsamling fljande sng
        frn brjan till slutet.

032:001   Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala;
          och jorden hre min muns ord.
032:002   Ssom regnet drype min lra,
          ssom daggen flde mitt tal,
          ssom rikligt regn p grnska
          och ssom en regnskur p grsets brodd.
032:003   Ty HERRENS namn vill jag frkunna;
          ja, given ra t vr Gud.

032:004   Vr klippa--ostraffliga ro hans grningar,
          ty alla hans vgar ro rtta.
          En trofast Gud och utan svek,
          rttfrdig och rttvis r han.
032:005   De ter handlade illa mot honom;
          de voro icke hans barn, utan en skam fr Israel,
          det vrnga och avoga slktet!
032:006   r det s du lnar HERREN,
          du draktiga och ovisa folk?
          r han d icke din fader, som skapade dig?
          Han danade ju dig och beredde dig.

032:007   Tnk p de dagar som fordom voro;
          akta p frgngna slktens r.
          Frga din fader, han skall frkunna dig det,
          dina ldste, de skola sga dig det.
032:008   Nr den Hgste gav arvslotter t folken,
          nr han frdelade mnniskors barn,
          d utstakade han grnserna fr folken
          efter antalet av Israels barn.
032:009   Ty HERRENS folk r hans del,
          Jakob r hans arvedels lott.
032:010   Han fann honom i knens land,
          i dsligheten, dr kendjuren tjto.
          D tog han honom i sitt beskrm och sin vrd,
          han bevarade honom ssom sin gonsten.
032:011   Likasom en rn lockar sin avkomma ut till flykt
          och svvar upp ovanfr sina ungar,
          s bredde han ut sina vingar och tog honom
          och bar honom p sina fjdrar.
032:012   HERREN allena ledsagade honom,
          och ingen frmmande gud jmte honom.
032:013   Han frde honom fram ver landets hjder
          och lt honom ta av markens grda;
          han lt honom suga honung ur hlleberget
          och olja ur den hrda klippan.
032:014   Grddmjlk av kor, st mjlk av fr,
          fett av lamm fick du ock,
          vdurar frn Basan och bockar,
          drtill fetaste mrg av vete;
          och av druvors blod drack du vin.

032:015   D blev Jesurun fet och istadig;
          du blev fet och tjock och stinn.
          Han vergav Gud, sin skapare,
          och fraktade sin frlsnings klippa.
032:016   Ja, de retade honom genom sina frmmande gudar,
          med styggelser frtrnade de honom.
032:017   De offrade t onda andar, skengudar,
          t gudar som de frut icke knde,
          nya, som nyss hade kommit till,
          och som edra fder ej fruktade fr.
032:018   Din klippa, som hade ftt dig, vergav du,
          du glmde Gud, som hade givit dig livet.

032:019   Nr HERREN sg detta, frkastade han dem,
          ty han frtrnades p sina sner och dttrar.
032:020   Han sade: Jag vill frdlja mitt ansikte fr dem,
          jag vill se vilket slut de f;
          ty ett frvnt slkte ro de,
          barn i vilka ingen trohet r.
032:021   De hava retat mig med gudar som icke ro gudar,
          frtrnat mig med de ffngligheter de dyrka;
          drfr skall jag reta dem med ett folk som icke r ett folk,
          med ett draktigt hednafolk skall jag frtrna dem.
032:022   Ty eld lgar fram ur min nsa,
          och den brinner nda till ddsrikets djup;
          den frtr jorden med dess grda
          och frbrnner bergens grundvalar.
032:023   Jag skall hopa olyckor ver dem,
          alla mina pilar skall jag avskjuta p dem.
032:024   De skola utsugas av hunger och frtras av febergld,
          av farsoter som bittert pina;
          jag skall snda ver dem vilddjurs tnder
          och stoftkrlande ormars gift.
032:025   Ute skall svrdet frgra deras barn,
          och inomhus skall frskrckelsen gra det:
          ynglingar svl som jungfrur,
          spenabarn tillsammans med grhrsmn.
032:026   Jag skulle sga: 'Jag vill blsa bort dem,
          gra slut p deras minnelse bland mnniskor',
032:027   om jag icke fruktade att deras fiender d
          skulle vlla mig grmelse,
          att deras ovnner skulle misstyda det,
          att de skulle sga: 'Vr hand var s stark,
          det var icke HERREN som gjorde allt detta.'

032:028   Ty ett rdlst folk ro de,
          och frstnd finnes icke i dem.
032:029   Vore de visa, s skulle de begripa detta,
          de skulle frsta vilket slut de mste f.
032:030   Huru kunde en jaga tusen framfr sig
          och tv driva tiotusen p flykten,
          om icke deras klippa hade slt dem,
          och om icke HERREN hade prisgivit dem?
032:031   Ty de andras klippa r icke ssom vr klippa;
          vra fiender kunna sjlva dma drom.
032:032   Ty av Sodoms vintrd r deras ett skott,
          det stammar frn Gomorras flt;
          deras druvor ro giftiga druvor,
          deras klasar hava bitter smak.
032:033   Deras vin r drakars etter,
          huggormars gruvligaste gift.

032:034   Ja, sdant ligger frvarat hos mig,
          frseglat i mina frrdshus.
032:035   Min r hmnden och vedergllningen,
          sparad till den tid d deras fot skall vackla.
          Ty nra r deras ofrds dag,
          och vad dem vntar kommer med hast.
032:036   Ty HERREN skall skaffa rtt t sitt folk,
          och ver sina tjnare skall han frbarma sig,
          nr han ser att deras kraft r borta,
          och att det r ute med alla och envar.
032:037   D skall han frga: Var ro nu deras gudar,
          klippan till vilken de togo sin tillflykt?
032:038   Var ro de som to deras slaktoffers fett
          och drucko deras drickoffers vin?
          M de st upp och hjlpa eder,
          m de vara edert beskrm.
032:039   Sen nu att jag allena r det,
          och att ingen Gud finnes jmte mig.
          Jag ddar, och jag gr levande,
          jag har slagit, men jag helar ock.
          Ingen finnes, som kan rdda ur min hand.

032:040   Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen,
          jag sger: S sant jag lever evinnerligen:
032:041   nr jag har vsst mitt ljungande svrd
          och min hand tager till att skipa rtt,
          d skall jag utkrva hmnd av mina ovnner
          och vedergllning av dem som hata mig.
032:042   Jag skall lta mina pilar bliva druckna av blod,
          och mitt svrd skall mtta sig av ktt,
          av de slagnas och fngnas blod,
          av fiendehvdingars huvuden.

032:043   Jublen, I hedningar, ver hans folk,
          ty han hmnas sina tjnares blod,
          han utkrver hmnd av sina ovnner
          och bringar frsoning fr sitt land, fr sitt folk.

032:044 Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och fredrog hela denna sng
        infr folket.
032:045 Och nr Mose hade fredragit alltsammans till slut fr hela
        Israel,
032:046 sade han till dem: Akten p alla de ord som jag i dag gr till
        vittnen mot eder, s att I given edra barn befallning om dem,
        att de skola hlla alla denna lags ord och gra efter dem.
032:047 Ty det r icke ett tomt ord, som ej angr eder, utan det gller
        edert liv; och genom detta ord skolen I lnge leva i det land
        dit I nu dragen ver Jordan, fr att taga det i besittning.
032:048 Och HERREN talade till Mose p denna samma dag och sade:
032:049 Stig upp hr p Abarimberget, p berget Nebo i Moabs land, gent
        emot Jeriko, s skall du f se Kanaans land, som jag vill giva
        t Israels barn till besittning.
032:050 Och du skall d dr p berget, dit du stiger upp, och du skall
        samlas till dina fder, likasom din broder Aron dog p berget
        Hor och blev samlad till sina fder;
032:051 detta drfr att I handladen trolst mot mig bland Israels barn
        vid Meribas vatten vid Kades, i knen Sin, i det att I icke
        hllen mig helig bland Israels barn.
032:052 Mitt framfr dig skall du se landet; men du skall icke komma
        dit, in i det land som jag vill giva t Israels barn.

033:001 Och detta r den vlsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn
        fre sin dd;
033:002 han sade:
          HERREN kom frn Sinai,
          och frn Seir gick hans sken upp fr dem;
          man kom fram i glans frn berget Paran,
          ut ur hopen av mngtusen heliga;
          p hans hgra sida brann i eld en lag fr dem.
033:003   Ja, han vrdar sig om folken;
          folkets heliga ro alla under din hand.
          De ligga vid din fot,
          de hmta upp av dina ord.

033:004   Mose gav t oss en lag,
          en arvedel for Jakobs menighet.
033:005   Och Jesurun fick en konung,
          nr folkets hvdingar frsamlades,
          Israels stammar allasammans.

033:006   M Ruben leva och icke d;
          dock blive hans mn en ringa hop.

033:007 Och detta sade han om Juda:
          Hr, o HERRE, Judas rst,
          och lt honom komma till sitt folk.
          Med sina hnder utfrde han dess sak;
          bliv du honom en hjlp mot hans ovnner.

033:008 Och om Levi sade han:
          Dina tummim och dina urim,
          de tillhra din frommes skara,
          dem du frestade i Massa,
          dem du tvistade med vid Meribas vatten,
033:009   dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke',
          och som icke ville knnas vid sina brder,
          ej heller veta av sina barn.
          Ty de aktade p ditt tal,
          och ditt frbund hllo de.
033:010   De lra Jakob dina rtter och Israel din lag,
          de bra fram rkverk fr din nsa
          och heloffer p ditt altare.
033:011   Vlsigna, HERRE, hans kraft,
          och lt hans hnders verk behaga dig.
          Krossa lnderna p hans motstndare,
          p hans fiender, s att de icke kunna resa sig.

033:012 Om Benjamin sade han:
          HERRENS vn r han,
          han skall bo i trygghet hos honom,
          hos honom som verskygger honom alltid,
          och som har sin boning mellan hans hjder.

033:013 Och om Josef sade han:
          Vlsignat av HERREN vare hans land
          med himmelens dlaste gvor, med dagg,
          med gvor frn djupet som utbreder sig drnere,
033:014   med solens dlaste alster
          och mnvarvens dlaste frukter,
033:015   med de urldriga bergens yppersta skatter
          och de eviga hjdernas dlaste frukt,
033:016   med jordens dlaste frukt och allt vad hon br,
          och med nd frn honom som bodde i busken.
          Detta komme ver Josefs huvud,
          ver hans hjssa, furstens bland brder.
033:017   Hrlig r den frstfdde bland hans tjurar,
          ssom en vildoxes ro hans horn;
          med dem stngar han ned alla folk,
          ja ock dem som bo vid jordens ndar.
          Sdana ro Efraims tiotusenden.
          sdana Manasses tusenden.

033:018 Och om Sebulon sade han:
          Gld dig, Sebulon, nr du drager ut,
          och du, Isaskar, i dina tlt.
033:019   Folk inbjuda de till sitt berg;
          dr offra de rtta offer.
          Ty havens rikedom f de suga,
          och de skatter som sanden dljer.

033:020 Och om Gad sade han:
          Lovad vare han som gav s rymligt land t Gad!
          Lik en lejoninna har han lgrat sig,
          han krossar bde arm och hjssa.
033:021   Han utsg t sig frstlingslandet,
          ty dr var hans hrskarlott frvarad.
          Dock drog han med bland folkets hvdingar;
          HERRENS rtt utfrde han
          och hans domar, tillsammans med det vriga Israel.

033:022 Och om Dan sade han:
          Dan r ett ungt lejon,
          som rusar ned frn Basan.

033:023 Och om Naftali sade han:
          Naftali har ftt riklig nd
          och vlsignelse till fyllest av HERREN.
          Vstern och sdern tage du i besittning.

033:024 Och om Aser sade han:
          Vlsignad bland sner vare Aser!
          Han blive lskad av sina brder,
          och han doppe sin fot i olja.
033:025   Av jrn och koppar vare dina riglar;
          och s lnge du lever, m din kraft best.

033:026   Ingen r lik Gud, o Jesurun;
          till din hjlp far han fram p himmelen
          och i sin hghet p skyarna.
033:027   En tillflykt r han, urtidens Gud,
          och hrnere rda hans eviga armar.
          Han frjagade fienderna fr dig,
          han sade: Frgr dem.
033:028   S fick Israel bo i trygghet,
          Jakobs klla vara i ro,
          i ett land med sd och vin,
          under en himmel som dryper av dagg.
033:029   Sll r du, Israel; ja, vem r dig lik?
          Du r ett folk som fr seger genom HERREN,
          genom honom som r din skyddande skld,
          honom som r ditt rorika svrd.
          Ja, dina fiender skola visa dig underdnighet,
          och du skall g fram ver deras hjder.

034:001 Och Mose gick frn Moabs hedar upp p berget Nebo, p toppen av
        Pisga, gent emot Jeriko.  Och HERREN lt honom se hela landet:
        Gilead nda till Dan,
034:002 och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Juda
        land, nda till Vstra havet,
034:003 och Sydlandet och Jordansltten, det r lgsltten vid Jeriko--
        Palmstaden--nda till Soar.
034:004 Och HERREN sade till honom: Detta r det land som jag med ed
        har lovat t Abraham.  Isak och Jakob, i det jag sade: 't din
        sd skall jag giva det.'  Jag har nu ltit dig se det med dina
        gon, men ditin skall du icke komma.
034:005 Och HERRENS tjnare Mose dog dr i Moabs land, ssom HERREN hade
        sagt.
034:006 Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor;
        men nnu intill denna dag har ingen ftt veta var hans grav r.
034:007 Och Mose var ett hundra tjugu r gammal, nr han dog, men hans
        gon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke frsvunnit.
034:008 Och Israels barn begrto Mose p Moabs hedar i trettio dagar;
        drmed voro grtodagarna ute, vid sorgefesten efter Mose.
034:009 Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hade
        lagt sina hnder p honom; och Israels barn lydde honom och
        gjorde ssom HERREN hade bjudit Mose.
034:010 Men i Israel uppstod icke mer ngon profet sdan som Mose, med
        vilken HERREN hade umgtts ansikte mot ansikte--
034:011 ingen, om man tnker p alla de tecken och under som HERREN hade
        snt honom att gra i Egyptens land, med Farao och alla hans
        tjnare och med hela hans land,
034:012 och om man tnker p all den vldiga kraft som Mose visade, och
        p alla de stora och fruktansvrda grningar som han gjorde
        infr hela Israel.



Josua


001:001 Efter HERRENS tjnare Moses dd sade HERREN till Josua, Nuns
        son, Moses tjnare:
001:002 Min tjnare Mose r dd; s st nu upp och g ver denna
        Jordan, du med allt detta folk, in i det land som jag vill giva
        dem, giva t Israels barn.
001:003 Var ort som eder fot betrder har jag givit eder, ssom jag
        lovade Mose.
001:004 Frn knen till Libanon druppe och nda till den stora floden,
        floden Frat, ver hetiternas land och nda till Stora havet
        vsterut skall edert omrde strcka sig.
001:005 Ingen skall kunna st dig emot i alla dina livsdagar; ssom jag
        har varit med Mose, s skall jag ock vara med dig; jag skall
        icke lmna dig eller vergiva dig.
001:006 Var frimodig och ofrfrad; ty du skall utskifta t detta folk
        ssom arv det land som jag med ed har lovat deras fder att giva
        dem.
001:007 Allenast m du vara helt frimodig och ofrfrad till att i alla
        stycken hlla den lag som min tjnare Mose har givit dig och
        gra efter den; vik icke av drifrn vare sig till hger eller
        till vnster; p det att du m hava framgng i allt vad du
        fretager dig.
001:008 Lt icke denna lagbok vara skild frn din mun; tnk p den bde
        dag och natt, s att du i alla stycken hller det som r skrivet
        i den och gr drefter; ty d skola dina vgar vara lyckosamma,
        och d skall du hava framgng.
001:009 Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och ofrfrad; s var
        nu icke frskrckt eller frsagd.  Ty HERREN, din Gud, r med dig
        i allt vad du fretager dig.
001:010 D bjd Josua folkets tillsyningsmn och sade:
001:011 Gn igenom lgret och bjuden folket och sgen: 'Reden till
        reskost t eder; ty om tre dagar skolen I g ver denna Jordan,
        fr att komma in i och taga i besittning det land som HERREN,
        eder Gud, vill giva eder till besittning.'
001:012 Men till rubeniterna och gaditerna och ena hlften av Manasse
        stam sade Josua:
001:013 Tnken p det som HERRENS tjnare Mose bjd eder, nr han sade:
        'HERREN, eder Gud, vill lta eder komma till ro och giva eder
        detta land.'
001:014 Edra hustrur, edra barn och eder boskap m nu stanna kvar i det
        land som Mose har givit eder hr p andra sidan Jordan; men I
        sjlva, s mnga av eder som ro tappra stridsmn, skolen draga
        vpnade stad i spetsen fr edra brder och hjlpa dem,
001:015 till dess att HERREN har ltit edra brder komma till ro svl
        som eder, nr ocks de hava tagit i besittning det land som
        HERREN, eder Gud, vill giva dem.  Sedan mn I vnda tillbaka till
        det land som skall vara eder besittning; det mn I d taga i
        besittning, det land som HERRENS tjnare Mose har givit eder hr
        p andra sidan Jordan, p stra sidan.
001:016 D svarade de Josua och sade: Allt vad du har bjudit oss vilja
        vi gra, och varthelst du snder oss, dit vilja vi g.
001:017 Ssom vi i allt hava lytt Mose, s vilja vi ock lyda dig;
        allenast m HERREN, din Gud, vara med dig, ssom han var med
        Mose.
001:018 Var och en som r genstrvig mot dina befallningar och icke
        lyssnar till dina ord, vadhelst du bjuder honom, han skall bliva
        ddad.  Allenast m du vara frimodig och ofrfrad.

002:001 Josua, Nuns son, snde hemligen ut tv spejare frn Sittim och
        sade: Gn och besen landet och Jeriko.  De gingo stad och
        kommo in i ett hus dr en skka bodde, vid namn Rahab, och dr
        lade de sig till vila.
002:002 Men fr konungen i Jeriko blev inberttat: I natt hava ngra
        mn kommit hit frn Israels barn fr att utforska landet.
002:003 D snde konungen i Jeriko till Rahab och lt sga: Lmna ut de
        mn som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava
        kommit hit fr att utforska hela landet.
002:004 Men kvinnan tog de bda mnnen och dolde dem; sedan svarade hon:
        Ja, mnnen kommo till mig, men jag visste icke varifrn de
        voro;
002:005 och nr porten skulle stngas, sedan det hade blivit mrkt,
        gingo mnnen ut, och jag vet icke vart de togo vgen; skynden
        eder att stta efter dem, s fn I nog fatt i dem.
002:006 Men hon hade frt dem upp p taket och gmt dem under
        linstjlkar, som hon hade dr, utbredda p taket.
002:007 S satte nu mnnen efter dem t Jordan till, bort emot
        vadstllena; och man stngde stadsporten s snart frfljarna
        hade begivit sig stad.
002:008 Men innan de frmmande mnnen hade lagt sig, steg hon upp till
        dem p taket
002:009 och sade till dem: Jag vet att HERREN har givit eder detta
        land, och att frskrckelse fr eder har fallit ver oss, ja,
        att alla landets inbyggare ro i ngest fr eder.
002:010 Ty vi hava hrt huru HERREN lt vattnet i Rda havet torka ut
        framfr eder, nr I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort
        med amorernas konungar, de tv p andra sidan Jordan, Sihon och
        Og, huru I gven dem till spillo.
002:011 D vi hrde detta, blevo vra hjrtan frfrade, och numera har
        ingen mod att st eder emot; ty HERREN, eder Gud, r Gud, uppe i
        himmelen och nere p jorden.
002:012 S loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort
        barmhrtighet med min faders hus och giva mig ett skert tecken
        drp,
002:013 och lta min fader och min moder, mina brder och mina systrar
        leva, s ock alla som tillhra dem, och rdda oss frn dden.
002:014 Mnnen sade till henne: Med vrt eget liv svara vi fr edert,
        sframt I icke frrden vrt frehavande; nr HERREN giver oss
        landet, skola vi bevisa dig barmhrtighet och trofasthet.
002:015 D slppte hon ned dem genom fnstret med ett tg; ty hennes hus
        lg invid stadsmuren, s att hon bodde invid sjlva muren.
002:016 Och hon sade till dem: Gn upp i bergsbygden, s att edra
        frfljare icke trffa p eder; och hllen eder gmda dr i tre
        dagar, till dess edra frfljare hava kommit tillbaka, s kunnen
        I sedan fortstta eder frd.
002:017 Och mnnen sade till henne: Vi vilja likvl vara fria ifrn den
        ed som du nu har tagit av oss,
002:018 om du, nr vi komma in i landet, underlter att binda detta rda
        snre i det fnster genom vilket du har slppt ned oss, och
        likaledes om du icke har din fader och din moder och dina
        brder, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig.
002:019 Dock, om ngon gr stad, utom drrarna till ditt hus, s komme
        hans blod ver hans huvud, och vi ro utan skuld; om dremot
        ngons hand kommer vid en av dem som ro inne i ditt hus, s m
        dennes blod komma ver vrt huvud.
002:020 Och om du frrder vrt frehavande, s ro vi likaledes fria
        ifrn den ed som du har tagit av oss.
002:021 Hon svarade: Vare det ssom I haven sagt.  Och s lt hon dem
        g, och de drogo stad.  Men hon band det rda snret i fnstret.
002:022 S drogo de nu stad och kommo upp i bergsbygden och stannade
        dr i tre dagar, till dess att deras frfljare hade vnt
        tillbaka; ty dessa hade skt efter dem verallt p vgarna, men
        hade icke funnit dem.
002:023 Sedan vnde de bda mnnen tillbaka och kommo ned frn
        bergsbygden och gingo ver floden och kommo s till Josua, Nuns
        son; och de frtljde fr honom allt vad som hade vederfarits
        dem.
002:024 Och de sade till Josua: HERREN har givit hela landet i vr
        hand; alla landets inbyggare ro i ngest fr oss.

003:001 Bittida fljande morgon brt Josua med alla Israels barn upp
        frn Sittim och kom till Jordan; dr stannade de om natten,
        innan de gingo ver.
003:002 Men efter tre dagar gingo tillsyningsmnnen genom lgret
003:003 och bjdo folket och sade: S snart I fn se HERRENS, eder
        Guds, frbundsark, och att de levitiska prsterna bra den,
        skolen ock I bryta upp frn eder plats och flja efter den
003:004--lten dock mellan den och eder vara ett avstnd av vid pass
        tv tusen alnar; nrmare mn I icke komma den--p det att I
        mn kunna veta vilken vg I skolen g, ty I haven icke frut
        dragit den vgen fram.
003:005 Och Josua sade till folket: Helgen eder, ty i morgon skall
        HERREN gra under bland eder.
003:006 Drefter sade Josua till prsterna: Tagen frbundsarken och
        dragen stad framfr folket.  D togo de frbundsarken och gingo
        framfr folket.
003:007 Och HERREN sade till Josua: I dag skall jag begynna att gra
        dig stor i hela Israels gon, p det att de m frnimma, att
        ssom jag har varit med Mose, s vill jag ock vara med dig.
003:008 Bjud du nu prsterna som bra frbundsarken och sg: 'S snart I
        kommen till den yttersta randen av Jordans vatten, skolen I
        stanna dr, vid Jordan.'
003:009 D sade Josua till Israels barn: Trden fram hit och hren
        HERRENS, eder Guds, ord.
003:010 Och Josua sade: Hrav skolen I frnimma att en levande Gud r
        mitt ibland eder, och att han frvisso vill frdriva fr eder
        kananerna, hetiterna, hiverna, perisserna, girgaserna,
        amorerna och jebuserna:
003:011 frbundsarken, hela jordens Herres frbundsark, drager nu
        framfr eder ver Jordan.
003:012 Vljen allts ut tolv mn ur Israels stammar, en man fr var
        stam.
003:013 S snart d prsterna som bra HERRENS, hela jordens Herres, ark
        st stilla med sina ftter i Jordans vatten, det vatten som
        kommer uppifrn, bliva avskuret i sitt lopp, och det skall st
        ssom en samlad hg.
003:014 Folket brt d upp frn sina tlt fr att g ver Jordan, och
        prsterna som buro frbundsarken gingo framfr folket.
003:015 Nr nu de som buro arken kommo till Jordan, s att prsterna,
        som buro arken, med sina ftter vidrrde yttersta randen av
        vattnet i Jordan, vilken under hela skrdetiden r full ver
        alla sina brddar,
003:016 d stannade det vatten som kom uppifrn, och blev stende ssom
        en samlad hg lngt borta, uppe vid Adam, staden som ligger
        bredvid Saretan; och det vatten som flt ned mot Hedmarkshavet,
        Salthavet, blev slunda helt och hllet avskuret.  Och folket
        gick ver mitt emot Jeriko.
003:017 Men prsterna som buro HERRENS frbundsark stodo orrliga p
        torr mark mitt i Jordan; och hela Israel gick ver p torr mark,
        till dess att allt folket helt och hllet hade kommit ver
        Jordan.

004:001 D nu allt folket helt och hllet hade kommit ver Jordan, sade
        HERREN till Josua:
004:002 Vljen ut bland folket tolv mn, en man ur var stam,
004:003 och bjuden dem och sgen: 'Tagen hr ur Jordan, frn den plats
        dr prsterna stodo med sina ftter, tolv stenar, och lyften upp
        dem och fren dem ver med eder, och lggen ned dem p det
        stlle, dr I skolen lgra eder i natt.'
004:004 D kallade Josua till sig de tolv mn som han hade utsett bland
        Israels barn, en man ur var stam.
004:005 Och Josua sade till dem: Dragen stad framfr HERRENS, eder
        Guds, ark, och gn ut mitt i Jordan; och var och en av eder m
        dr lyfta upp en sten p axeln, efter antalet av Israels barns
        stammar.
004:006 Detta skall nmligen bliva ett minnesmrke bland eder.  Nr d
        edra barn i framtiden frga: 'Vad betyda dessa stenar?',
004:007 skolen I svara dem s: 'De betyda att Jordans vatten hr blev
        avskuret i sitt lopp, framfr HERRENS frbundsark; ja, nr den
        gick ver Jordan, blev Jordans vatten avskuret i sitt lopp.
        Drfr skola dessa stenar vara ett minnelsemrke fr Israels
        barn till evrdlig tid.'
004:008 D gjorde Israels barn ssom Josua bjd dem; de togo upp tolv
        stenar ur Jordan, ssom HERREN hade tillsagt Josua, efter
        antalet av Israels barns stammar; och de frde dem ver med sig
        till lgerstllet och lade ned dem dr.
004:009 Tillika reste Josua tolv stenar mitt i Jordan, p samma plats
        dr prsterna som buro frbundsarken hade sttt med sina ftter;
        och de finnas kvar dr nnu i dag.
004:010 Och prsterna som buro arken blevo stende mitt i Jordan, till
        dess att allt det var fullgjort, som HERREN hade bjudit Josua
        att tillsga folket, alldeles i enlighet med vad Mose frut hade
        bjudit Josua; och folket gick ver med hast.
004:011 Men nr allt folket helt och hllet hade kommit ver, gick ock
        HERRENS ark ver, jmte prsterna, och tog plats framfr folket.
004:012 Och Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse stam
        drogo vpnade stad i spetsen fr Israels barn, ssom Mose hade
        tillsagt dem.
004:013 Det var vid pass fyrtio tusen mn som s drogo stad, vpnade
        till strid, fr att kmpa infr HERREN p Jerikos hedmarker.
004:014 P den dagen gjorde HERREN Josua stor i hela Israels gon, och
        de fruktade honom, ssom de fruktat Mose, s lnge denne levde.
004:015 Och HERREN sade till Josua:
004:016 Bjud prsterna som bra vittnesbrdets ark att stiga upp ur
        Jordan.
004:017 Och Josua bjd prsterna och sade: Stigen upp ur Jordan.
004:018 Nr d prsterna som buro HERRENS frbundsark stego upp ur
        Jordan, hade deras ftter knappt hunnit upp p torra landet,
        frrn Jordans vatten vnde tillbaka till sin plats och ndde,
        ssom frut, upp ver alla sina brddar.
004:019 Det var p tionde dagen i frsta mnaden som folket steg upp ur
        Jordan; och de lgrade sig i Gilgal, p grnsen av stra
        Jerikoomrdet.
004:020 Och de tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan reste Josua i
        Gilgal.
004:021 Och han sade till Israels barn: Nr nu edra barn i framtiden
        frga sina fder: 'Vad betyda dessa stenar?',
004:022 d skolen I gra det kunnigt fr edra barn och sga: 'Israel
        gick p torr mark ver denna Jordan,
004:023 i det att HERREN, eder Gud, lt vattnet i Jordan torka ut
        framfr eder, till dess I haden gtt ver den, likasom HERREN,
        eder Gud, gjorde med Rda havet, som han lt torka ut framfr
        oss, till dess vi hade gtt ver det;
004:024 p det att alla folk p jorden m frnimma huru stark HERRENS
        hand r, s att I frukten HERREN, eder Gud, alltid.'

005:001 D nu alla amorernas konungar p andra sidan Jordan, p vstra
        sidan, och alla kananernas konungar vid havet hrde huru HERREN
        hade ltit vattnet i Jordan torka ut framfr Israels barn, medan
        vi gingo ver den, blevo deras hjrtan frfrade, och de hade
        icke lngre mod att st emot Israels barn.
005:002 Vid den tiden sade HERREN till Josua: Gr dig stenknivar och
        omskr ter Israels barn, fr andra gngen.
005:003 D gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid
        Frhudshjden.
005:004 Och orsaken varfr Josua omskar dem var denna: allt det folk av
        mankn, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara mn, hade
        dtt i knen under vgen, efter uttget ur Egypten.
005:005 Ty vl hade bland folket alla de som voro med under uttget
        blivit omskurna, men de bland folket, som voro fdda i knen
        under vgen, efter uttget ur Egypten, de voro alla oomskurna.
005:006 Ty Israels barn vandrade i knen i fyrtio r, under vilken tid
        alla stridbara mn i folket, som hade dragit ut ur Egypten,
        frgingos, eftersom de icke hrde HERRENS rst, varfr ock
        HERREN svor att han icke skulle lta dem se det land som han med
        ed hade lovat deras fder att giva oss, ett land som flyter av
        mjlk och honung.
005:007 Men deras barn, som han hade ltit uppst i deras stlle, dem
        omskar nu Josua, ty de hade frhud, eftersom de icke hade blivit
        omskurna under vgen.
005:008 Och nr allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar dr
        de voro i lgret, till dess de hade blivit lkta.
005:009 Och HERREN sade till Josua: I dag har jag avvltrat frn
        eder Egyptens smlek.  Och detta stlle fick namnet Gilgal,
        ssom det heter nnu i dag.
005:010 Medan nu Israels barn voro lgrade i Gilgal, hllo de pskhgtid
        den fjortonde dagen i mnaden, om aftonen, p Jerikos hedmarker.
005:011 Och dagen efter pskhgtiden to de osyrat brd och rostade ax
        av landets sd, just p den dagen.
005:012 Och mannat upphrde dagen drefter, d de nu to av landets sd,
        och Israels barn fingo icke manna mer, utan de to det ret av
        landet Kanaans avkastning.
005:013 Och medan Josua var vid Jeriko, hnde sig att han, i det han
        lyfte upp sina gon, fick se en man st dr framfr sig med ett
        draget svrd i sin hand.  D gick Josua fram till honom och
        frgade honom: Tillhr du oss eller vra ovnner?
005:014 Han svarade: Nej, jag r hvitsman ver HERRENS hr, och jag
        har just nu kommit hit.  D fll Josua ned till jorden p sitt
        ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: Vad har min
        herre att sga till sin tjnare?
005:015 Hvitsmannen ver HERRENS hr sade d till Josua: Drag dina
        skor av dina ftter, ty platsen dr du str r helig.  Och Josua
        gjorde s.

006:001 Och Jeriko hade sina portar stngda, det hll sig tillstngt fr
        Israels barn; ingen gick ut eller in.
006:002 Men HERREN sade till Josua: Se, jag har givit Jeriko med dess
        konung, med dess tappra stridsmn, i din hand.
006:003 Tgen nu omkring staden, s mnga stridbara mn I ren, runt
        omkring staden en gng; s skall du gra i sex dagar.
006:004 Och sju prster skola bra de sju jubelbasunerna framfr arken;
        men p sjunde dagen skolen I tga omkring staden sju gnger; och
        prsterna skola stta i basunerna.
006:005 Och nr det blses i jubelhornet med utdragen ton, och I hren
        basunljudet, skall allt folket upphva ett stort hrskri; d
        skola stadsmurarna falla p stllet, och folket skall draga in
        ver dem, var och en rtt fram.
006:006 D kallade Josua, Nuns son, till sig prsterna och sade till
        dem: Tagen frbundsarken, och sju prster skola bra sju
        jubelbasuner framfr HERRENS ark.
006:007 Och till folket blev sagt: Dragen ut och tgen omkring staden;
        och den vpnade skaran skall draga framfr HERRENS ark.
006:008 D nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju prster
        som buro jubelbasunerna framfr HERREN stad och sttte i
        basunerna; och HERRENS frbundsark fljde efter dem.
006:009 Och den vpnade skaran gick framfr prsterna som sttte i
        basunerna, och den vriga hopen slutade tget och fljde efter
        arken, under det att man alltjmt sttte i basunerna.
006:010 Men Josua hade bjudit folket och sagt: I skolen icke upphva
        ngot hrskri eller lta hra eder rst eller ens lta ngot ord
        utg av eder mun, frrn den dag d jag sger till eder: 'Hven
        upp ett hrskri'; d skolen I upphva ett hrskri.
006:011 Och nr han s hade ltit bra HERRENS ark omkring staden, runt
        omkring den en gng, gingo de in i lgret och stannade i lgret
        ver natten.
006:012 Och fljande morgon stod Josua bittida upp, och prsterna togo
        HERRENS ark.
006:013 Och de sju prster som buro de sju jubelbasunerna framfr
        HERRENS ark gingo alltjmt och sttte i basunerna; och den
        vpnade skaran gick framfr dem, och den vriga hopen slutade
        tget och fljde efter HERRENS ark, under det att man alltjmt
        sttte i basunerna.
006:014 De tgade ocks nu p andra dagen en gng omkring staden och
        tervnde sedan till lgret; s gjorde de i sex dagar.
006:015 Men p sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens
        uppgng och tgade d sju gnger omkring staden p samma stt;
        endast denna dag tgade de sju gnger omkring staden.
006:016 Och nr prsterna sjunde gngen sttte i basunerna, sade Josua
        till folket: Hven upp ett hrskri, ty HERREN har givit eder
        staden.
006:017 Men staden med allt vad dri r skall givas till spillo t
        HERREN; allenast skkan Rahab skall f leva, jmte alla som ro
        inne i hennes hus, drfr att hon gmde de utskickade som vi
        hade snt stad.
006:018 Men tagen eder vl till vara fr det tillspillogivna, s att I
        icke, sedan I haven givit det till spillo, nd tagen ngot av
        det tillspillogivna och drigenom kommen Israels lger att
        hemfalla t tillspillogivning, och s dragen olycka ver det.
006:019 Allt silver och guld och allt som r av koppar eller jrn skall
        vara helgat t HERREN och ing till HERRENS skatt.
006:020 D hov folket upp ett hrskri, och man sttte i basunerna.  Ja,
        nr folket hrde basunljudet, hov det upp ett stort hrskri; d
        fllo murarna p stllet, och folket drog ver dem in i staden,
        var och en rtt fram; s intogo de staden.
006:021 Och de gvo till spillo allt vad som fanns i staden, bde mn
        och kvinnor, bde unga och gamla, s ock oxar, fr och snor,
        och slogo dem med svrdsegg.
006:022 Men till de bda mn som hade bespejat landet sade Josua: Gn
        in i skkans hus och fren kvinnan, jmte alla som tillhra
        henne, ut drifrn, ssom I med ed haven lovat henne.
006:023 D gingo de unga mn som hade varit dr ssom spejare ditin och
        frde ut Rahab, jmte hennes fader och moder och hennes brder
        och alla som tillhrde henne; hela hennes slkt frde de ut.  Och
        de slppte dem utanfr Israels lger.
006:024 Men staden med allt vad som fanns dri brnde de upp i eld;
        allenast silvret och guldet och det som var av koppar eller jrn
        lade de till skatten i HERRENS hus.
006:025 Men skkan Rahab och hennes faders hus och alla som tillhrde
        henne lt Josua leva, och hon fick bo bland Israels folk, intill
        denna dag; detta drfr att hon gmde de utskickade som Josua
        hade snt stad fr att bespeja Jeriko.
006:026 P den tiden lt Josua folket svrja denna ed: Frbannad vare
        infr HERREN den man som tager sig fre att ter bygga upp denna
        stad, Jeriko.  Nr han lgger dess grund, m detta kosta honom
        hans ldste son, och nr han stter upp dess portar, m detta
        kosta honom hans yngste son.
006:027 Och HERREN var med Josua, s att ryktet om honom gick ut ver
        hela landet.

007:001 Men Israels barn frgrepo sig trolst p det tillspillogivna; ty
        Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda
        stam, tog ngot av det tillspillogivna.  D upptndes HERRENS
        vrede mot Israels barn.
007:002 Och Josua snde frn Jeriko ngra mn stad till Ai, som ligger
        vid Bet-Aven, ster om Betel, och sade till dem: Dragen ditupp
        och bespejen landet.  S drogo d mnnen upp och bespejade Ai.
007:003 Och nr de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: Allt
        folket behver icke draga ditupp; om vid pass tv eller tre
        tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai.  Du behver icke
        lta allt folket gra sig mdan att tga dit, ty dess invnare
        ro f.
007:004 Allts fingo vid pass tre tusen man av folket draga ditupp; men
        dessa mste fly fr ajiterna.
007:005 Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem,
        frfljde de de vriga utanfr stadsporten nda till Sebarim och
        slogo dem p sluttningen dr.  D blev folkets hjrta frfrat,
        det blev ssom vatten.
007:006 Och Josua med de ldste i Israel rev snder sina klder, och
        fll ned p sitt ansikte till jorden framfr HERRENS ark och lg
        dr nda till aftonen, och de strdde stoft p sina huvuden.
007:007 Och Josua sade: Ack, Herre, HERRE, varfr har du d frt detta
        folk ver Jordan, om du vill giva i amorernas hand och s
        frgra oss?  O att vi hade beslutit oss fr att stanna p andra
        sidan Jordan!
007:008 Ack Herre, vad skall jag nu sga, sedan Israel har tagit till
        flykten fr sina fiender?
007:009 Nr kananerna och landets alla vriga inbyggare f hra detta,
        skola de omringa oss och utrota till och med vrt namn frn
        jorden.  Vad vill du d gra fr ditt stora namns ra?
007:010 Men HERREN svarade Josua: St upp.  Varfr ligger du s p ditt
        ansikte?
007:011 Israel har syndat, de hava vertrtt det frbund som jag
        stadgade fr dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava
        stulit, de hava ljugit, de hava gmt det bland sitt eget gods.
007:012 Drfr kunna Israels barn icke st emot sina fiender, utan de
        mste taga till flykten fr sina fiender, ty de ro nu sjlva
        hemfallna t tillspillogivning.  Jag vill icke mer vara med eder,
        om I icke alldeles skaffen bort ifrn eder det tillspillogivna.
007:013 St nu upp och helga folket och sg: Helgen eder till i morgon.
        Ty s sger HERREN, Israels Gud: Ngot tillspillogivet finnes
        hos dig, Israel; du skall icke kunna st emot dina fiender,
        frrn I skiljen det tillspillogivna frn eder.
007:014 I morgon skolen I trda fram, den ena stammen efter den andra; i
        den stam som HERREN d lter trffas av lotten skall den ena
        slkten efter den andra trda fram; och i den slkt som HERREN
        lter trffas av lotten skall den ena familjen efter den andra
        trda fram; och i den familj som HERREN lter trffas av lotten
        skall den ena mannen efter den andra trda fram.
007:015 Och den som d trffas av lotten ssom skyldig till frgripelse
        p det tillspillogivna, han skall brnnas upp i eld med allt vad
        han har, drfr att han vertrdde HERRENS frbund och gjorde
        vad som var en galenskap i Israel.
007:016 S lt nu Josua bittida fljande morgon Israel trda fram, den
        ena stammen efter den andra; d trffades Juda stam av lotten.
007:017 Nr han d lt Juda slkter trda fram, trffade lotten
        seraiternas slkt; och nr han lt seraiternas slkt trda fram,
        den ena mannen efter den andra, trffades Sabdi av lotten.
007:018 Nr han d lt hans familj trda fram, den ena mannen efter den
        andra, trffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son
        till Sera av Juda stam.
007:019 D sade Josua till Akan: Min son, giv ra t HERREN, Israels
        Gud, och beknn, honom till pris: sg mig vad du gjort och dlj
        intet fr mig.
007:020 Akan svarade Josua och sade: Det r sant, jag har syndat mot
        HERREN, Israels Gud, ty s har jag gjort:
007:021 jag sg ibland bytet en dyrbar mantel frn Sinear och tv hundra
        siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till
        detta fick begrelse och tog det; se, det r gmt i jorden, i
        mitten av mitt tlt, och silvret underst.
007:022 D snde Josua ngra mn dit fr att se efter, och de skyndade
        till tltet; och de funno det gmt dr i hans tlt, och silvret
        underst.
007:023 Och de togo det ur tltet och buro det till Josua och Israels
        barns menighet och lade det ned infr HERREN.
007:024 D tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och
        silvret och manteln och guldplattan, och hans sner och dttrar,
        hans oxar, snor och fr, och hans tlt, och allt vrigt som han
        hade, och frde alltsammans upp till Akors dal.
007:025 Och Josua sade: Varfr drog du olycka ver oss?  Nu skall ock
        HERREN i dag lta olycka komma ver dig.  Och Israels
        menighet stenade honom; de brnde upp dem i eld och kastade
        stenar p dem.
007:026 Och de uppkastade ver honom ett stort stenrse, som finnes kvar
        nnu i dag; och s vnde sig HERREN ifrn sin vredes gld.  Drav
        fick det stllet namnet Akors dal, ssom det heter nnu i dag.

008:001 Och HERREN sade till Josua: Frukta icke och var icke frfrad;
        tag med dig allt krigsfolket och st upp och drag stad mot Ai.
        Se, i din hand har jag givit konungen i Ai med hans folk, hans
        stad och hans land.
008:002 Och du skall gra med Ai och dess konung p samma stt som du
        gjorde med Jeriko och dess konung; dock mn I behlla rovet
        drifrn och boskapen, ssom edert byte.  Lgg nu ett bakhll mot
        staden, p andra sidan drom.
008:003 D brt Josua upp med allt krigsfolket fr att draga stad mot
        Ai.  Och Josua utvalde trettio tusen man, de tappraste
        stridsmnnen, och snde dem ut om natten.
008:004 Och han bjd dem och sade: Given akt: I skolen lgga eder i
        bakhll mot staden, p andra sidan drom, men lggen eder icke
        alltfr lngt ifrn staden; och hllen eder alla redo.
008:005 Sjlv skall jag, med allt det folk som r kvar hos mig, rycka
        fram mot staden.  Nr de d draga ut mot oss ssom frra gngen,
        vilja vi fly fr dem.
008:006 D skola de draga efter oss, till dess vi hava lockat dem lngt
        bort ifrn staden; ty de skola tnka: 'De flyr fr oss, nu ssom
        frra gngen.'
008:007 Men under det att vi fly fr dem, skolen I bryta fram ifrn
        bakhllet och intaga staden, ty HERREN, eder Gud, har givit den
        i eder hand.
008:008 Och s snart I haven ftt staden i edert vld, skolen I tnda
        eld p den; efter HERRENS ord skolen I s gra.  Given akt p vad
        jag nu har bjudit eder.
008:009 S snde Josua dem stad, och de gingo och lade sig i bakhll
        mellan Betel och Ai, vster om Ai.  Men Josua stannade ver
        natten bland folket.
008:010 Och bittida fljande morgon mnstrade Josua folket och drog s,
        med de ldste i Israel i spetsen fr folket, upp till Ai.
008:011 Och allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med ditupp
        och ryckte allt nrmare, till dess de kommo mitt emot staden;
        dr lgrade de sig norr om Ai, med dalen mellan sig och Ai.
008:012 Men han tog vid pass fem tusen man och lade dem i bakhll mellan
        Betel och Ai, vster om staden.
008:013 Och sedan folket hade blivit uppstllt, svl hela lgret, norr
        om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen.
008:014 Nr konungen i Ai sg detta, skyndade sig mnnen i staden, han
        sjlv med allt sitt folk, och drogo bittida om morgonen ut till
        strid mot Israel, bort till den utsedda platsen, framfr
        hedmarken; han sjlv visste nmligen icke att ett bakhll var
        lagt mot honom p andra sidan om staden.
008:015 Och Josua och hela Israel lto sl sig av dem och flydde t
        knen till.
008:016 D uppbdades allt folket i staden till att frflja dem; och
        under det att de frfljde Josua, blevo de lockade lngt bort
        ifrn staden.
008:017 Icke en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, utan alla drogo
        ut efter Israel och lmnade staden ppen, i det att de frfljde
        Israel.

008:018 Och HERREN sade till Josua: Rck ut lansen, som du har i din
        hand, mot Ai, ty jag skall giva det i din hand.  D rckte Josua
        ut lansen, som han hade i sin hand, mot staden.
008:019 Och de som lgo i bakhll brto med hast upp frn sin plats och
        skyndade stad, s snart han rckte ut sin hand, och kommo in i
        staden och intogo den; och de tnde strax eld p staden.
008:020 Nr d mnnen frn Ai vnde sig om, fingo de se rken frn
        staden stiga upp mot himmelen; och de hade ingen utvg att fly,
        vare sig hit eller dit, d nu det folk som flydde t knen vnde
        sig mot sina frfljare.
008:021 Ty nr Josua och hela Israel sgo att de som lgo i bakhll hade
        intagit staden, och att rken steg upp frn staden, vnde de om
        och angrepo ajiterna.
008:022 De andra drogo nu ocks ut frn staden emot dem, s att de kommo
        mitt emellan israeliterna och fingo dem p bda sidor om sig,
        och dessa nedgjorde dem d och lto ingen av dem slippa undan
        och rdda sig.
008:023 Men konungen i Ai blev levande tagen till fnga och frd till
        Josua.
008:024 Och nr Israel hade drpt alla Ais invnare ute p fltet, i
        knen, dit de hade frfljt dem, och dessa allasammans s hade
        fallit fr svrdsegg och blivit nedgjorda, d vnde hela Israel
        tillbaka till Ai och slog med svrdsegg ocks dem som voro dr.
008:025 Och de som fllo p den dagen, mn och kvinnor, utgjorde
        tillsammans tolv tusen personer, allt folket i Ai.
008:026 Ty Josua drog icke tillbaka sin hand, med vilken han hade rckt
        ut lansen, frrn alla Ais invnare hade blivit givna till
        spillo.
008:027 Allenast boskapen och rovet frn denna stad togo israeliterna
        ssom sitt byte, efter den befallning som HERREN hade givit
        Josua.
008:028 Och Josua brnde upp Ai och gjorde det till en grushg fr
        evrdlig tid, till en demark, ssom det r nnu i dag.
008:029 Och konungen i Ai lt han hnga upp p en ple, dr han fick
        hnga nda till aftonen.  Men nr solen gick ned, tog man p
        Josuas befallning hans dda kropp ned frn plen och kastade den
        vid ingngen till stadsporten; och man uppkastade ver den ett
        stort stenrse, som finnes kvar nnu i dag.
008:030 D byggde Josua t HERREN, Israels Gud, ett altare p berget
        Ebal,
008:031 ssom HERRENS tjnare Mose hade bjudit Israels barn, och ssom
        det var freskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna
        stenar, vid vilka man icke hade kommit med ngot jrn; och p
        det offrade de brnnoffer t HERREN och slaktade tackoffer.
008:032 Och han lt dr p stenarna stta en avskrift av Moses lag, den
        lag som Mose hade skrivit och frelagt Israels barn.
008:033 Och Israels menighet, med dess ldste och tillsyningsmn och
        domare, stod p bda sidor om arken, s att de hade framfr sig
        de levitiska prsterna som buro HERRENS frbundsark, menigheten,
        frmlingar svl som infdingar, den ena hlften vnd mot berget
        Gerissim och den andra hlften mot berget Ebal, i enlighet med
        vad HERRENS tjnare Mose hade bjudit, nmligen att man frst
        skulle vlsigna Israels folk.
008:034 Drefter lste han upp alla lagens ord, vlsignelsen och
        frbannelsen, alldeles ssom det var skrivet i lagboken.
008:035 Icke ett ord av allt det som Mose hade bjudit underlt Josua att
        upplsa infr Israels hela frsamling, med kvinnor och barn, och
        infr de frmlingar som fljde med dem.
009:001 D nu alla de konungar som bodde p andra sidan Jordan, i
        Bergsbygden, i Lglandet och i hela kustlandet vid Stora havet
        upp emot Libanon, hrde vad som hade skett--hetiterna,
        amorerna, kananerna, perisserna, hiverna och jebuserna--
009:002 slto de sig endrktigt tillhopa fr att strida mot Josua och
        Israel.

009:003 Men nr invnarna i Gibeon hrde vad Josua hade gjort med Jeriko
        och Ai,
009:004 togo ocks de sin tillflykt till list: de gingo stad och
        fregvo sig vara sndebud; de lade utslitna packsckar p sina
        snor, s ock utslitna, snderspruckna och hopflickade vinlglar
        av skinn,
009:005 och togo utslitna, lappade skor p sina ftter och kldde sig i
        utslitna klder, varjmte allt det brd de togo med sig till
        reskost var torrt och sndersmulat.
009:006 S gingo de till Josua i lgret vid Gilgal och sade till honom
        och Israels mn: Vi hava kommit hit frn ett avlgset land;
        sluten nu frbund med oss.
009:007 Men Israels mn svarade hiverna: Kanhnda bon I hr mitt
        ibland oss; huru skulle vi d kunna sluta frbund med eder?
009:008 D sade de till Josua: Vi vilja bliva dig underdniga.  Josua
        frgade dem: Vilka ren I d, och varifrn kommen I?
009:009 De svarade honom: Dina tjnare hava kommit frn ett mycket
        avlgset land fr HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi hava
        hrt ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten
009:010 och allt vad han har gjort med amorernas konungar, de tv p
        andra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i
        Basan, som bodde i Astarot.
009:011 Drfr sade vra ldste och alla vrt lands inbyggare till oss:
        'Tagen reskost med eder och gn dem till mtes och sgen till
        dem: Vi vilja bliva eder underdniga, sluten nu frbund med
        oss.'
009:012 Detta vrt brd var nybakat, nr vi togo det med oss till
        reskost hemifrn, den dag vi gvo oss i vg fr att g till
        eder; men se, nu r det torrt och sndersmulat.
009:013 Dessa vinlglar, som voro nya, nr vi fyllde dem, se, de ro nu
        snderspruckna.  Och dessa klder och skor som vi hava p oss
        hava blivit utslitna under vr mycket lnga resa.
009:014 D togo mnnen av deras reskost, men rdfrgade icke HERRENS
        mun.
009:015 Och Josua tillfrskrade dem fred och slt ett frbund med dem,
        att de skulle f leva; och menighetens hvdingar gvo dem sin
        ed.

009:016 Men nr tre dagar voro frlidna, sedan de hade slutit frbund
        med dem, fingo de hra att de voro frn grannskapet, ja, att de
        bodde mitt ibland dem.
009:017 D brto Israels barn upp och kommo p tredje dagen till deras
        stder; och deras stder voro: Gibeon, Kefira, Beerot och
        Kirjat-Jearim.
009:018 Likvl angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetens
        hvdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud.  Men
        hela menigheten knorrade mot hvdingarna.
009:019 D sade alla hvdingarna till menigheten: Vi hava givit dem vr
        ed vid HERREN, Israels Gud; drfr kunna vi nu icke komma vid
        dem.
009:020 Detta r vad vi vilja gra med dem, i det att vi lta dem leva,
        p det att icke frtrnelse m komma ver oss, fr edens skull
        som vi hava svurit dem.
009:021 Och hvdingarna sade till dem att de skulle f leva; men de
        mste bliva vedhuggare och vattenbrare t hela menigheten,
        ssom hvdingarna hade sagt till dem.
009:022 Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade:
        Varfr haven I bedragit oss och sagt: 'Vi bo mycket lngt borta
        frn eder', fastn I bon mitt ibland oss?
009:023 S varen I drfr nu frbannade; I skolen aldrig upphra att
        vara trlar, vedhuggare och vattenbrare vid min Guds hus.
009:024 De svarade Josua och sade: Det hade blivit berttat fr dina
        tjnare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tjnare Mose att
        han ville giva eder hela detta land och frgra alla landets
        inbyggare fr eder; drfr fruktade vi storligen fr vra liv,
        nr I kommen, och s gjorde vi detta.
009:025 Och se, nu ro vi i din hand.  Vad dig synes gott och rtt att
        gra med oss, det m du gra.
009:026 Och han gjorde s med dem; han friade dem frn Israels barns
        hand, s att de icke drpte dem;
009:027 men tillika bestmde Josua p den dagen att de skulle bliva
        vedhuggare och vattenbrare och vid HERRENS altare--ssom de
        ro nnu i dag--p den plats som han skulle utvlja.

010:001 D nu Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, hrde att Josua hade
        intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med
        Ai och dess konung p samma stt som han hade gjort med Jeriko
        och dess konung, och att invnarna i Gibeon hade ingtt fred med
        Israel och fingo bo mitt ibland dem,
010:002 fruktade han och hans folk storligen, ty Gibeon var en stor
        stad, ssom en av konungastderna, ja, det var strre n Ai, och
        dess mn voro alla tappra.
010:003 Och Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, snde till Hoham,
        konungen i Hebron, till Piram, konungen i Jarmut, till Jafia,
        konungen i Lakis, och till Debir, konungen i Eglon, och lt
        sga:
010:004 Kommen hitupp till mig och hjlpen mig, s att vi kunna sl
        gibeoniterna, ty de hava ingtt fred med Josua och Israels
        barn.
010:005 S frsamlade sig d de fem amoreiska konungarna, konungen i
        Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i
        Lakis, konungen i Eglon, och drogo ditupp med alla sina hrar;
        och de belgrade Gibeon och angrepo det.
010:006 Men gibeoniterna snde till Josua i lgret vid Gilgal och lto
        sga: Drag icke din hand frn dina tjnare, utan kom hitupp
        till oss med hast och undstt oss och hjlp oss, ty konungarna
        ver amorerna, som bo i bergsbygden, hava frsamlat sig mot
        oss.
010:007 D drog Josua ditupp frn Gilgal med allt sitt krigsfolk och
        alla sina tappraste stridsmn.
010:008 Och HERREN sade till Josua: Frukta icke fr dem, ty jag har
        givit dem i dina hnder; ingen av dem skall kunna st dig emot.
010:009 Och Josua kom pltsligt ver dem, ty han tgade hela natten,
        sedan han hade brutit upp frn Gilgal.
010:010 Och HERREN snde en sdan frvirring bland dem, nr de fingo se
        israeliterna, att dessa tillfogade dem ett stort nederlag vid
        Gibeon; drefter frfljde de dem p vgen upp till Bet-Horon
        och nedgjorde dem, och drevo dem nda till Aseka och Mackeda.
010:011 Och nr de s, under sin flykt fr Israel, hade kommit till den
        sluttning som gr ned frn Bet-Horon, lt HERREN stora stenar
        falla ver dem frn himmelen, hela vgen nda till Aseka, s att
        de blevo ddade; de som ddades genom hagelstenarna voro till
        och med flera n de som Israels barn drpte med svrd.

010:012 Och Josua talade till HERREN p den dag d HERREN gav amorerna
        i Israels barns vld; han sade infr Israel:
          Du sol, st stilla i Gibeon,
          du mne, i Ajalons dal!

010:013 D stod solen stilla, och mnen blev stende, till dess folket
        hade tagit hmnd p sina fiender.

        Detta finnes ju upptecknat i Den redliges bok.  Solen blev
        stende mitt p himmelen nstan en hel dag och hastade icke att
        g ned.
010:014 Aldrig har ngon dag, varken frr eller senare, varit lik denna,
        i det att HERREN d lydde en mans ord; ty HERREN stridde fr
        Israel.

010:015 Och Josua med hela Israel vnde tillbaka till lgret vid Gilgal.

010:016 Men de fem konungarna flydde och gmde sig i grottan vid
        Mackeda.
010:017 D blev det inberttat fr Josua: Man har funnit de fem
        konungarna gmda i grottan till Mackeda.
010:018 Josua sade: Vltren stora stenar framfr ingngen till grottan,
        och stten dit folk fr att bevaka den.
010:019 Men I andra, stannen icke, utan frfljen edra fiender, och
        nedgren dem som bliva efter; lten dem icke komma in i sina
        stder, ty HERREN, eder Gud har givit dem i eder hand.

010:020 D nu Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort
        nederlag och nedgjort dem--varvid dock ngra av dem lyckades
        rdda sig och komma in i de befsta stderna--
010:021 vnde allt folket vlbehllet tillbaka till Josua i lgret vid
        Mackeda, ty ingen vgade mer ens rra sin tunga mot ngon av
        Israels barn.
010:022 D sade Josua: ppnen grottan och fren de fem konungarna till
        mig, ut ur grottan.
010:023 De gjorde s och frde de fem konungarna ut till honom ur
        grottan: konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i
        Jarmut, konungen i Lakis, och konungen i Eglon.
010:024 Nr dessa konungar hade blivit frda ut till Josua, kallade
        Josua till sig alla Israels mn och sade till anfrarna fr
        krigsfolket som hade dragit med honom: Trden fram och stt
        edra ftter p dessa konungars halsar.  Och de trdde fram och
        satte sina ftter p deras halsar.
010:025 Sedan sade Josua till dem: Frukten icke och varen icke
        frsagda, utan varen frimodiga och ofrfrade, ty s skall
        HERREN gra med alla sina fiender som I kommen i strid med.
010:026 Drefter lt Josua sl dem till dds och hnga upp dem p fem
        plar; och de fingo p plarna nda till aftonen.
010:027 Men vid solnedgngen togos de p Josuas befallning ned frn
        plarna och kastades in i grottan dr de hade varit gmda; och
        framfr ingngen till grottan lade man stora stenar, som ligga
        kvar dr nnu i denna dag.
010:028 Och Josua intog Mackeda p den dagen och slog dess invnare och
        dess konung med svrdsegg; han gav det till spillo med alla dem
        som voro drinne och lt ingen slippa undan.  Och han gjorde med
        konungen i Mackeda p samma stt som han hade gjort med konungen
        i Jeriko.
010:029 Drefter drog Josua med hela Israel frn Mackeda till Libna och
        belgrade Libna.
010:030 Och HERREN gav ocks det och dess konung i Israels hand; och de
        slogo dess invnare med svrdsegg, alla dem som voro drinne,
        och lto ingen drinne slippa undan.  Och han gjorde med dess
        konung p samma stt som han hade gjort med konungen i Jeriko.
010:031 Sedan drog Josua med hela Israel frn Libna till Lakis och
        belgrade och angrep det.
010:032 Och HERREN gav Lakis i Israels hand, s att de intogo det p
        andra dagen; och de slogo dess invnare med svrdsegg, alla dem
        som voro drinne--alldeles ssom de hade gjort med Libna.
010:033 D drog Horam, konungen i Geser, upp fr att hjlpa Lakis; men
        Josua slog honom och hans folk och lt ingen av dem slippa
        undan.
010:034 Och frn Lakis drog Josua med hela Israel till Eglon, och de
        belgrade och angrepo det.
010:035 Och de intogo det samma dag och slogo dess invnare med
        svrdsegg, och han gav p den dagen till spillo alla dem som
        voro drinne--alldeles ssom han hade gjort med Lakis.
010:036 Sedan drog Josua med hela Israel frn Eglon upp till Hebron och
        belgrade det.
010:037 Och de intogo det och slogo dess invnare och dess konung med
        svrdsegg, s ock alla dess lydstder och alla dem som voro
        drinne, och han lt ingen slippa undan--alldeles ssom han
        hade gjort med Eglon.  Han gav det till spillo med alla dem som
        voro drinne.
010:038 Drefter vnde Josua med hela Israel tillbaka till Debir och
        belgrade det.
010:039 Och han underkuvade det med dess konung och alla dess lydstder,
        och de slogo deras invnare med svrdsegg; de gvo till spillo
        alla dem som voro drinne, och han lt ingen slippa undan.  Han
        gjorde med Debir och dess konung p samma stt som han hade
        gjort med Hebron, och ssom han hade gjort med Libna och dess
        konung.
010:040 S intog Josua hela landet, Bergsbygden, Sydlandet, Lglandet
        och Bergssluttningarna, och slog alla konungar dr och lt ingen
        slippa undan; han gav till spillo allt vad andra hade, ssom
        HERREN, Israels Gud, hade bjudit.
010:041 Josua intog allt som fanns mellan Kades-Barnea och Gasa, s ock
        hela landet Gosen nda till Gibeon.
010:042 Alla dessa konungar och deras land underkuvade Josua p en gng,
        ty HERREN, Israels Gud, stridde fr Israel.
010:043 Drefter vnde Josua med hela Israel tillbaka till lgret vid
        Gilgal.

011:001 D nu Jabin, konungen i Hasor, hrde detta, snde han bud till
        Jobab, konungen i Madon, och till konungen i Simron och konungen
        i Aksaf
011:002 och till de konungar som bodde norrut, i Bergsbygden och p
        Hedmarken, sder om Kinarot, och i Lglandet, s ock i
        Nafot-Dor, vsterut,
011:003 vidare till kananerna sterut och vsterut och till amorerna,
        hetiterna, perisserna och jebuserna i Bergsbygden, s och till
        hiverna nedanfr Hermon, i Mispalandet.
011:004 Dessa drogo nu ut med alla sina hrar, en folkskara s talrik
        som sanden p havets strand, jmte hstar och vagnar i stor
        myckenhet.
011:005 Alla dessa konungar rotade sig samman; och de kommo och lgrade
        sig tillhopa vid Meroms vatten, fr att strida mot Israel.
011:006 Men HERREN sade till Josua: Frukta icke fr dem, ty i morgon
        vid denna tid vill jag sjlv giva dem allasammans slagna i
        Israels vld.  P deras hstar skall du avskra fotsenorna, och
        deras vagnar skall du brnna upp i eld.

011:007 Och Josua kom med allt sitt krigsfolk pltsligt ver dem vid
        Meroms vatten och anfll dem.
011:008 Och HERREN gav dem i Israels hand, och de slogo dem och
        frfljde dem nda till Stora Sidon, till Misrefot-Maim och till
        Mispedalen, sterut; de slogo dem och lto ingen slippa undan.
011:009 Och Josua gjorde med dem ssom HERREN hade befallt honom: p
        deras hstar lt han avskra fotsenorna, och deras vagnar lt
        han brnna upp i eld.
011:010 Drefter, vid samma tid, vnde Josua tillbaka och intog Hasor
        och slog dess konung med svrd; ty Hasor var fordom huvudstaden
        fr alla dessa riken.
011:011 Alla de som voro drinne blevo slagna med svrdsegg och givna
        till spillo, s att intet som anda hade lmnades kvar; och
        sjlva Hasor brnde han upp i eld.
011:012 Likaledes underkuvade Josua alla de andra konungastderna med
        alla deras konungar, och han slog deras invnare med svrdsegg
        och gav dem till spillo, ssom HERRENS tjnare Mose hade bjudit.
011:013 Dock brnde Israel icke upp ngon av de stder som lgo p
        hjder, utom Hasor allena, ty det uppbrndes av Josua.
011:014 Och allt rovet frn dessa stder, s ock boskapen, togo Israels
        barn ssom sitt byte; men alla mnniskor i dem slogo de med
        svrdsegg, till dess att de hade frgjort dem; de lto intet som
        anda hade bliva kvar.
011:015 Ssom HERREN hade bjudit sin tjnare Mose, s hade Mose bjudit
        Josua, och s gjorde Josua; han underlt icke ngot av allt det
        som HERREN hade bjudit Mose.
011:016 S intog Josua hela detta land: Bergsbygden, hela Sydlandet och
        hela landet Gosen, Lglandet och Hedmarken, s ock Israels
        bergsbygd och dess lgland,
011:017 landet frn Halakberget, som hjer sig mot Seir, nda till
        Baal-Gad i Libanonsdalen nedanfr berget Hermon; och alla
        konungar dr tog han till fnga och slog dem till dds.
011:018 I lng tid frde Josua krig mot alla dessa konungar.
011:019 Om man undantager de hiver som bodde i Gibeon, fanns ingen stad
        som ingick fred med Israels barn, utan dessa intogo dem alla med
        strid.
011:020 Ty frn HERREN kom det att de frstockade sina hjrtan och
        mtte Israel med krig, fr att de skulle givas till spillo, och
        fr att nd icke skulle vederfaras dem; i stllet skulle de
        frgras, ssom HERREN hade bjudit Mose.
011:021 Under denna tid drog Josua stad och utrotade anakiterna i
        Bergsbygden, i Hebron, Debir och Anab, i hela Juda bergsbygd och
        i hela Israels bergsbygd; Josua gav dem med deras stder till
        spillo.
011:022 I Israels barns land lmnades inga anakiter kvar; allenast i
        Gasa, Gat och Asdod blevo ngra kvar.
011:023 S intog Josua hela landet, alldeles ssom HERREN hade lovat
        Mose; och Josua gav det till arvedel t Israel, efter deras
        avdelningar och stammar.  Och landet hade nu ro frn krig.

012:001 Dessa voro de konungar i landet, som Israels barn slogo, och
        vilkas land de togo i besittning p andra sidan Jordan, p stra
        sidan, landet frn bcken Arnon nda till berget Hermon, s ock
        hela Hedmarken p stra sidan:
012:002 Sihon, amorernas konung, som bodde i Hesbon och rdde ver
        landet Aroer vid bcken Arnons strand och frn dalens mitt, samt
        ver ena hlften av Gilead nda till bcken Jabbok, som r
        Ammons barns grns,
012:003 vensom ver Hedmarken nda upp till Kinarotsjn, p stra
        sidan, och nda ned till Hedmarkshavet, Salthavet, p stra
        sidan, t Bet-Hajesimot till, och lngre sderut till trakten
        nedanfr Pisgas sluttningar.
012:004 Vidare intogo de Ogs omrde, konungens i Basan, vilken var en av
        de sista rafaerna och bodde i Astarot och Edrei.
012:005 Han rdde ver Hermons bergsbygd och ver Salka och hela Basan
        nda till gesurernas och maakaternas omrde, s ock ver andra
        hlften av Gilead, till Sihons omrde, konungens i Hesbon.
012:006 HERRENS tjnare Mose och Israels barn hade slagit dessa; och
        HERRENS tjnare Mose hade givit landet till besittning t
        rubeniterna, gaditerna och ena hlften av Manasse stam.
012:007 Och fljande voro de konungar i landet, som Josua och Israels
        barn slogo p andra sidan Jordan, p vstra sidan, frn Baal-Gad
        i Libanonsdalen nda till Halakberget, som hjer sig mot Seir.
        (Josua gav sedan landet till besittning t Israels stammar,
        efter deras avdelningar,
012:008 svl Bergsbygden, Lglandet, Hedmarken och Bergssluttningarna
        som ock knen och Sydlandet, hetiternas, amorernas,
        kananernas, perissernas, hivernas och jebusernas land.)
012:009 De voro: konungen i Jeriko en, konungen i Ai, som ligger bredvid
        Betel, en,
012:010 konungen i Jerusalem en, konungen i Hebron en,
012:011 konungen i Jarmut en, konungen i Lakis en,
012:012 konungen i Eglon en, konungen i Geser en,
012:013 konungen i Debir en, konungen i Geder en,
012:014 konungen i Horma en, konungen i Arad en,
012:015 konungen i Libna en, konungen i Adullam en,
012:016 konungen i Mackeda en, konungen i Betel en,
012:017 konungen i Tappua en, konungen i Hefer en,
012:018 konungen i Afek en, konungen i Lassaron en,
012:019 konungen i Madon en, konungen i Hasor en,
012:020 konungen i Simron-Meron en, konungen i Aksaf en,
012:021 konungen i Taanak en, konungen i Megiddo en,
012:022 konungen i Kedes en, konungen i Jokneam vid Karmel en,
012:023 konungen ver Dor i Nafat-Dor en, konungen ver Goim vid Gilgal
        en,
012:024 konungen i Tirsa en--tillsammans trettioen konungar.

013:001 D nu Josua var gammal och kommen till hg lder, sade HERREN
        till honom: Du r gammal och kommen till hg lder, men nnu
        terstr av landet en mycket stor del som skall intagas.
013:002 Detta r nmligen vad som terstr av landet: alla filisternas
        kretsar och hela gesurernas land.
013:003 Ty allt som finnes mellan Sihor, ster om Egypten, och Ekrons
        omrde norrut rknas till Kananernas land, nmligen vad
        filisternas fem hvdingar innehava--den i Gasa, den i Asdod,
        den i Askelon, den i Gat och den i Ekron--s ock avernas
        omrde,
013:004 hela kananernas land sderut, vidare Meara, som tillhr
        sidonierna, nda till Afek, nda till amorernas omrde.
013:005 och gebalernas land samt hela Libanonstrakten sterut, frn
        Baal-Gad, nedanfr berget Hermon, nda dit dr vgen gr till
        Hamat--
013:006 alla inbyggarna i bergsbygden, frn Libanon nda till
        Misrefot-Maim, alla sidonier: dessa skall jag sjlv frdriva fr
        Israels barn.  Men frdela du genom lottkastning landet t Israel
        till arvedel, ssom jag har bjudit dig.
013:007 Ja, redan nu m du utskifta detta land till arvedel t de nio
        stammarna och t ena hlften av Manasse stam.
013:008 Jmte Manasse hade ock rubeniterna och gaditerna ftt sin
        arvedel, den som Mose gav dem p andra sidan Jordan, p stra
        sidan, just ssom HERRENS tjnare Mose gav den t dem:
013:009 landet frn Aroer, vid bcken Arnons strand, och frn staden i
        dalens mitt, s ock hela Medebasltten nda till Dibon,
013:010 jmte alla vriga stder som hade tillhrt Sihon, amorernas
        konung, vilken regerade i Hesbon, nda till Ammons barns omrde,
013:011 vidare Gilead och gesurernas och maakaternas omrde och hela
        Hermons bergsbygd och hela Basan nda till Salka,
013:012 hela Ogs rike i Basan, hans som regerade i Astarot och Edrei,
        och som levde kvar ssom en av de sista rafaerna, sedan Mose
        hade slagit och frdrivit dem.
013:013 Dock frdrevo Israels barn icke gesurerna och maakaterna;
        drfr bodde ock gesurer och maakater kvar bland Israels folk,
        ssom de gra nnu i dag.
013:014 (Men t Levi stam gav han icke ngon arvedel.  HERRENS, Israels
        Guds, eldsoffer ro hans arvedel, ssom han har sagt honom.)
013:015 Mose gav allts land t Rubens barns stam, efter deras slkter.
013:016 De fingo omrdet frn Aroer, vid bcken Arnons strand, och frn
        staden i dalens mitt, s ock hela sltten vid Medeba,
013:017 Hesbon med alla dess lydstder p sltten, Dibon, Bamot-Baal,
        Bet-Baal-Meon,
013:018 Jahas, Kedemot, Mefaat,
013:019 Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar p Dalberget,
013:020 Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot,
013:021 alla stderna p sltten, hela Sihons rike, amorernas konungs,
        hans som regerade i Hesbon, och som hade blivit slagen av Mose
        jmte de midjanitiska hvdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba,
        Sihons lydfurstar, som bodde dr i landet.
013:022 Bileam, Beors son, spmannen, drptes ock av Israels barn med
        svrd, jmte andra som d blevo slagna av dem.
013:023 Och grnsen fr Rubens barn var Jordan; den utgjorde grnsen.
        Detta r Rubens barns arvedel, efter deras slkter, stderna med
        sina byar.
013:024 Likaledes gav Mose land t Gads stam, t Gads barn, efter deras
        slkter.
013:025 De fingo till sitt omrde Jaeser och alla stder i Gilead och
        hlften av Ammons barns land, nda till det Aroer som ligger
        gent emot Rabba,
013:026 vidare landet frn Hesbon nda till Ramat-Hammispe och Betonim,
        och frn Mahanaim nda till Lidebirs omrde,
013:027 samt i dalen: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det vriga
        av Sihons rike, konungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde
        grnsen, upp till ndan av Kinneretsjn, landet p andra sidan
        Jordan, p stra sidan.
013:028 Detta r Gads barns arvedel, efter deras slkter, stderna med
        sina byar.
013:029 Och Mose gav ocks land t ena hlften av Manasse stam, s
        att denna hlft av Manasse barns stam fick land, efter sina
        slkter.
013:030 Deras omrde utgjordes av landet frn Mahanaim, av hela Basan,
        hela Ogs rike, konungens i Basan, med alla Jairs byar i Basan,
        sextio stder,
013:031 allts ock av halva Gilead jmte Astarot och Edrei, Ogs
        huvudstder i Basan; detta gavs t Makirs, Manasses sons, barn,
        nmligen t ena hlften av Makirs barn, efter deras slkter.
013:032 Dessa voro de arvslotter som Mose utskiftade p Moabs hedar, p
        andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p stra sidan.
013:033 Men t Levi stam gav Mose icke ngon arvedel.  HERREN, Israels
        Gud, r deras arvedel, ssom han har sagt dem.

014:001 Och dessa ro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans
        land, de som prsten Eleasar och Josua, Nuns son, och
        huvudmnnen fr familjerna inom Israels barns stammar utskiftade
        t dem,
014:002 nmligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, ssom
        HERREN hade bjudit genom Mose angende de nio stammarna och den
        ena halva stammen.
014:003 Ty de tv vriga stammarna och den andra halva stammen hade av
        Mose ftt sin arvedel p andra sidan Jordan, men leviterna hade
        han icke givit ngon arvedel bland dem.
014:004 Ty Josefs barn utgjorde tv stammar, Manasse och Efraim; och t
        leviterna gav man icke ngon srskild del av landet, utan
        allenast ngra stder att bo i, med tillhrande utmarker fr
        deras boskap och deras vriga egendom.
014:005 Ssom HERREN hade bjudit Mose, s gjorde Israels barn, nr de
        utskiftade landet
014:006 Men Juda barn trdde fram infr Josua i Gilgal, och kenasen
        Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: Du vet sjlv vad HERREN
        sade till gudsmannen Mose angende mig och dig i Kades-Barnea.
014:007 Jag var fyrtio r gammal, nr HERRENS tjnare Mose snde mig
        stad frn Kades-Barnea fr att bespeja landet, och jag avgav
        sedan min berttelse drom infr honom efter bsta frstnd.
014:008 Mina brder, som hade varit druppe med mig, gjorde folkets
        hjrtan frsagda, men jag efterfljde i allt HERREN, min Gud.
014:009 D betygade Mose p den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det
        land som din fot har betrtt skall vara din och dina barns
        arvedel fr evrdlig tid, drfr att du i allt har efterfljt
        HERREN, min Gud.'
014:010 Och se, nu har HERREN ltit mig leva, ssom han lovade, i
        ytterligare fyrtiofem r, sedan HERREN talade s till Mose--de
        r Israel vandrade i knen; se, jag r nu ttiofem r gammal.
014:011 nnu i dag r jag lika stark som jag var den dag d Mose snde
        mig stad, ja, sdan min kraft d var, sdan r den nnu, vare
        sig det gller att strida eller att vara ledare och anfrare.
014:012 S giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade p den
        dagen.  Du hrde ju sjlv d att anakiterna bo dr, och att dr
        finnas stora befsta stder; mhnda r HERREN med mig, s att
        jag kan frdriva dem, ssom HERREN har lovat.
014:013 D vlsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron
        till arvedel.
014:014 Allts fick d kenasen Kaleb, Jefunnes son, Hebron till
        arvedel, ssom det r nnu i dag, drfr att han i allt hade
        efterfljt HERREN, Israels Gud.
014:015 Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den strste mannen
        bland anakiterna.  Och landet hade nu ro frn krig.

015:001 Juda barns stam fick, efter sina slkter, sin lott sderut
        intill Edoms grns, intill knen Sin, lngst ned i sder.
015:002 Och deras sdra grns begynte vid ndan av Salthavet, vid dess
        sydligaste vik,
015:003 gick vidare sder om Skorpionhjden och fram till Sin, drog sig
        s upp sder om Kades-Barnea, gick drefter framom Hesron och
        drog sig upp till Addar samt bjde sig sedan mot Karka.
015:004 Vidare gick den fram till Asmon och drifrn ut till Egyptens
        bck; sedan gick grnsen ut vid havet.  Detta, sade han, skall
        vara eder grns i sder.
015:005 Grnsen i ster var Salthavet nda till Jordans utlopp.  Och
        grnsen p norra sidan begynte vid den vik av detta hav, dr
        Jordan har sitt utlopp.
015:006 Drifrn drog sig grnsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr
        om Bet-Haaraba; vidare drog sig grnsen upp till Bohans, Rubens
        sons, sten.
015:007 Drefter drog sig grnsen upp till Debir frn Akors dal i
        nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot
        Adummimshjden, sder om bcken; sedan gick grnsen fram till
        Semeskllans vatten och s ut till Rogelskllan.
015:008 Vidare drog sig grnsen uppt Hinnoms sons dal, sder om Jebus'
        hjd, det r Jerusalem; drefter drog sig grnsen upp till
        toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, vsterut,
        i norra ndan av Refaimsdalen.
015:009 Och frn toppen av detta berg drog sig grnsen fram till
        Neftoavattnets klla och vidare till stderna i Efrons
        bergsbygd; sedan drog sig grnsen till Baala, det r
        Kirjat-Jearim.
015:010 Och frn Baala bjde sig grnsen t vster mot Seirs bergsbygd
        och gick fram till Jearims bergshjd, det r Kesalon, norr om
        denna, och gick s ned till Bet-Semes och framom Timna.
015:011 Vidare gick grnsen till Ekrons hjd, norrut; drefter drog sig
        grnsen till Sickeron, gick s framom berget Baala och drifrn
        ut till Jabneel; sedan gick grnsen ut vid havet.
015:012 Och grnsen i vster fljde Stora havet; det utgjorde grnsen.
        Dessa voro Juda barns grnser runt omkring, efter deras slkter.
015:013 Men t Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till
        Josua, en srskild del bland Juda barn, nmligen Arbas, Anaks
        faders, stad, det r Hebron.
015:014 Och Kaleb frdrev drifrn Anaks tre sner, Sesai, Ahiman och
        Talmai, Anaks avkomlingar.
015:015 Drifrn drog han upp mot Debirs invnare.  Men Debir hette
        fordom Kirjat-Sefer.
015:016 Och Kaleb sade: t den som angriper Kirjat-Sefer och intager
        det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.
015:017 Nr d Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han
        honom sin dotter Aksa till hustru.
015:018 Och nr hon kom till honom, intalade hon honom att begra ett
        stycke kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned frn
        snan.  D sade Kaleb till henne: Vad nskar du?
015:019 Hon sade: Giv mig en avskedssknk; eftersom du har gift bort
        mig till det torra Sydlandet, m du giva mig vattenkllor.  D
        gav han henne Illiotkllorna och Tatiotkllorna.
015:020 Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras slkter.
015:021 Och de stder som lgo ytterst i Juda barns stam, mot Edoms
        grns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur,
015:022 Kina, Dimona, Adada,
015:023 Kedes, Hasor och Jitnan,
015:024 Sif, Telem, Bealot,
015:025 Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det r Hasor,
015:026 Amam, Sema, Molada,
015:027 Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,
015:028 Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja,
015:029 Baala, Ijim, Esem,
015:030 Eltolad, Kesil, Horma,
015:031 Siklag, Madmanna, Sansanna,
015:032 Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon--tillsammans tjugunio stder
        med sina byar.
015:033 I Lglandet: Estaol, Sorga, Asna,
015:034 Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,
015:035 Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,
015:036 Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim--fjorton stder med
        sina byar;
015:037 Senan, Hadasa, Migdal-Gad,
015:038 Dilean, Mispe, Jokteel,
015:039 Lakis, Boskat, Eglon,
015:040 Kabbon, Lamas, Kitlis,
015:041 Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda--sexton stder med sina
        byar;
015:042 Libna, Eter, Asan,
015:043 Jifta, Asna, Nesib,
015:044 Kegila, Aksib och Maresa--nio stder med sina byar;
015:045 Ekron med underlydande stder och byar;
015:046 frn Ekron till havet allt vad som ligger p sidan om Asdod samt
        dithrande byar;
015:047 vidare Asdod med underlydande stder och byar, Gasa med
        underlydande stder och byar nda till Egyptens bck och fram
        till Stora havet, som utgjorde grnsen.
015:048 Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko,
015:049 Danna, Kirjat-Sanna, det r Debir,
015:050 Anab, Estemo, Anim,
015:051 Gosen, Holon och Gilo--elva stder med sina byar;
015:052 Arab, Ruma, Esean,
015:053 Janum, Bet-Tappua, Afeka,
015:054 Humta, Kirjat-Arba, det r Hebron, och Sior--nio stder med
        sina byar;
015:055 Maon, Karmel, Sif, Juta,
015:056 Jisreel, Jokdeam och Sanoa,
015:057 Kain, Gibea och Timna--tio stder med sina byar;
015:058 Halhul, Bet-Sur, Gedor,
015:059 Maarat, Bet-Anot och Eltekon--sex stder med sina byar;
015:060 Kirjat-Baal, det r Kirjat-Jearim, och Rabba--tv stder med
        sina byar;
015:061 I knen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka,
015:062 Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi--sex stder med sina byar.
015:063 Men jebuserna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke
        frdriva; drfr bodde ock jebuserna kvar bland Juda barn i
        Jerusalem, ssom de gra nnu i dag.

016:001 Och lotten fll ut fr Josefs barn slunda: Landet frn Jordan
        vid Jeriko till Jerikos vatten sterut, knen, som frn Jeriko
        hjer sig uppt Bergsbygden mot Betel.
016:002 Och grnsen gick vidare frn Betel till Lus och s fram till
        arkiternas omrde, mot Atarot.
016:003 Drefter gick den vsterut ned till jafletiternas omrde, nda
        till Nedre Bet-Horons omrde och till Geser; sedan gick den ut
        vid havet.
016:004 Detta fingo nu Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel.
016:005 Efraims barn fingo, efter sina slkter, sina grnser slunda:
        Grnsen fr deras arvedel i ster gick frn Atrot-Addar nda
        till vre Bet-Horon.
016:006 Sedan gick grnsen ut vid havet.  I norr var Mikmetat grns.
        Drifrn bjde sig grnsen sterut till Taanat-Silo.  Drefter
        gick den fram dr i ster till Janoa.
016:007 Frn Janoa gick den ned till Atarot och Naara, trffade s
        Jeriko och gick ut vid Jordan.
016:008 Frn Tappua gick grnsen vsterut till Kanabcken och gick sedan
        ut vid havet.  Detta var Efraims barns stams arvedel, efter deras
        slkter.
016:009 Dit hrde ock de stder som avsndrades t Efraims barn inom
        Manasse barns arvedel, alla dessa stder med sina byar.
016:010 Men de frdrevo icke kananerna som bodde i Geser; drfr bodde
        ock kananerna kvar bland Efraims barn, ssom de gra nnu i
        dag, men de blevo arbetspliktiga tjnare under dem.

017:001 Och Manasse stam fick sin lott slunda, ty han var Josefs
        frstfdde: Makir, Manasses frstfdde, Gileads fader, fick
        Gilead och Basan, ty han var en stridsman.
017:002 Manasses vriga barn fingo ock land, efter sina slkter:
        Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers
        barn, och Semidas barn.  Dessa voro Manasses, Josefs sons,
        manliga avkomlingar, efter deras slkter.
017:003 Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir,
        son till Manasse, hade inga sner, utan allenast dttrar; och
        hans dttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
017:004 Dessa trdde fram infr prsten Eleasar och Josua, Nuns son, och
        stamhvdingarna och sade: HERREN bjd Mose att giva oss en
        arvedel bland vra brder.  D gav man dem, efter HERRENS
        befallning, en arvedel bland deras faders brder.
017:005 Allts blevo de lotter som tillfllo Manasse tio--frutom
        Gileads land och Basan p andra sidan Jordan--
017:006 eftersom Manasses dttrar fingo en arvedel bland hans sner.  Men
        Gileads land hade Manasses vriga barn ftt.
017:007 Och Manasse fick sin grns bestmd slunda: Den gick frn Aser
        till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; drefter gick grnsen
        t hger, till En-Tappuas inbyggare.
017:008 (Tappuas land tillfll nmligen Manasse, men sjlva Tappua,
        inemot Manasse grns, tillfll Efraims barn.)
017:009 Och grnsen gick vidare ned till Kanabcken, sder om bcken;
        men stderna dr tillfllo Efraim, fastn de lgo bland Manasse
        stder.  Manasse grns gick vidare norr om bcken och gick sedan
        ut vid havet.
017:010 Det som lg sder om den tillfll Efraim, men det som lg norr
        om den tillfll Manasse, och deras grns var havet; och i norr
        ndde de till Aser och i ster till Isaskar.
017:011 Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande
        orter, Jibleam med underlydande orter, invnarna i Dor och
        underlydande orter, invnarna i En-Dor och underlydande orter,
        invnarna i Taanak och underlydande orter, invnarna i Megiddo
        och underlydande orter, de tre hjdernas land.
017:012 Men Manasse barn kunde icke intaga dessa stder, utan kananerna
        frmdde hlla sig kvar dr i landet.
017:013 Nr sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kananerna
        arbetspliktiga under sig; de frdrevo dem icke heller d.
017:014 Och Josefs barn talade till Josua och sade: Varfr har du givit
        oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fastn vi ro
        ett talrikt folk, d ju HERREN hitintills har vlsignat oss?
017:015 D svarade Josua dem: Om du r ett fr talrikt folk, s drag
        upp till skogsbygden och rj dig dr mark i perissernas och
        rafaernas land, eftersom Efraims bergsbygd r dig fr trng.
017:016 Men Josefs barn sade: I bergsbygden finnes icke rum nog fr
        oss; och de kananer som bo i dalbygden hava allasammans
        stridsvagnar av jrn, bde de som bo i Bet-Sean och underlydande
        orter och de som bo i Jisreels dal.
017:017 Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: Du r ett
        talrikt folk och har stor kraft, drfr skall du icke hava
        allenast en lott;
017:018 utan du skall f en bergsbygd, som ju ock r en skogsbygd, men
        som du skall rja upp, s att till och med utkanterna drav
        skola tillhra dig.  Ty du mste frdriva kananerna, eftersom de
        hava stridsvagnar av jrn och ro s starka.

018:001 Och Israels barns hela menighet frsamlade sig i Silo och
        uppsatte dr uppenbarelsetltet, d nu landet var dem
        underdnigt.
018:002 Men nnu terstodo av Israels barn sju stammar som icke hade
        ftt sin arvedel sig tillskiftad.
018:003 Drfr sade Josua till Israels barn: Huru lnge viljen I
        frsumma att g stad och taga i besittning det land som HERREN,
        edra fders Gud, har givit eder?
018:004 Utsen t eder tre mn fr var stam, s skall jag snda dem
        stad, fr att de m st upp och draga omkring i landet och
        stta upp en beskrivning drver, efter som vars och ens arvedel
        skall bliva, och s komma tillbaka till mig.
018:005 De skola nmligen uppdela det t sig i sju delar, varvid Juda
        skall frbliva vid sitt omrde i sder och Josefs hus frbliva
        vid sitt omrde i norr.
018:006 Och sedan skolen I stta upp beskrivningen ver landet, efter
        dessa sju delar, och bra den hit till mig, s vill jag kasta
        lott fr eder hr infr HERREN, vr Gud.
018:007 Ty leviterna f ingen srskild del bland eder, utan HERRENS
        prstadme r deras arvedel; och Gad och Ruben och ena hlften
        av Manasse stam hava redan ftt sin arvedel p andra sidan
        Jordan, p stra sidan, den arvedel som HERRENS tjnare Mose gav
        dem.
018:008 Och mnnen stodo upp och gingo stad; och nr de gingo stad
        bjd Josua dem att de skulle stta upp en beskrivning ver
        landet, i det han sade: Gn stad och dragen omkring i landet
        och stten upp en beskrivning drver, och vnden sedan tillbaka
        till mig, s vill jag kasta lott fr eder hr infr HERREN i
        Silo.
018:009 S gingo d mnnen stad och drogo genom landet och satte upp en
        beskrivning ver det, efter dess sju delar, med dess stder, och
        kommo s tillbaka till Josua i lgret vid Silo.
018:010 Sedan kastade Josua lott fr dem i Silo infr HERREN, och Josua
        utskiftade dr landet t Israels barn, efter deras avdelningar.
018:011 D nu lotten drogs fr Benjamins barns stam, efter deras
        slkter, fll den ut s, att det omrde som lotten gav dem lg
        mellan Juda barns och Josefs barns omrden.
018:012 Deras grns p norra sidan begynte vid Jordan, och grnsen drog
        sig s upp mot Jerikos hjd i norr och uppt bergsbygden
        vsterut och gick s ut i knen vid Bet-Aven.
018:013 Drifrn gick grnsen fram till Lus, till hjden sder om Lus,
        det r Betel; sedan gick grnsen ned till Atrot-Addar ver
        berget sder om Nedre Bet-Horon.
018:014 Och grnsen drog sig vidare framt och bjde sig p vstra sidan
        sderut frn berget som ligger gent emot Bet-Horon, sder drom,
        och gick s ut till Kirjat-Baal, det r staden Kirjat-Jearim
        inom Juda barns omrde.  Detta var vstra sidan.
018:015 Och sdra sidan begynte vid ndan av Kirjat-Jearims omrde, och
        grnsen gick s t vster fram till Neftoavattnets klla.
018:016 Sedan gick grnsen ned till ndan av det berg som ligger gent
        emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimsdalen, och drefter ned i
        Hinnomsdalen, p sdra sidan om Jebus' hjd, och gick s ned
        till Rogelskllan.
018:017 Drefter drog den sig norrut och gick fram till Semeskllan och
        vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimshjden, och
        gick s ned till Bohans, Rubens sons, sten.
018:018 Vidare gick den fram till den hjd som ligger framfr Hedmarken,
        norrut, och s ned till Hedmarken.
018:019 Sedan gick grnsen fram till Bet-Hoglas hjd, norrut, och s
        gick grnsen ut till Salthavets norra vik, vid Jordans sdra
        nda.  Detta var sdra grnsen.
018:020 Men p stra sidan var Jordan grnsen.  Detta var Benjamins barns
        arvedel med dess grnser runt omkring, efter deras slkter.
018:021 Och de stder som tillfllo Benjamins barns stam, efter deras
        slkter, voro: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis,
018:022 Bet-Haaraba, Semaraim, Betel,
018:023 Avim, Para, Ofra,
018:024 Kefar-Haammoni, Ofni och Geba--tolv stder med sina byar;
018:025 Gibeon, Rama, Beerot,
018:026 Mispe, Kefira, Mosa,
018:027 Rekem, Jirpeel, Tarala,
018:028 Sela, Elef, Jebus, det r Jerusalem, Gibeat och Kirjat--
        fjorton stder med sina byar.  Detta var nu Benjamins barns
        arvedel, efter deras slkter.

019:001 Och den andra lotten fll ut fr Simeon, fr Simeons barns stam,
        efter deras slkter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns
        arvedel.
019:002 De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada,
019:003 Hasar-Sual, Bala, Esem,
019:004 Eltolad, Betul, Horma,
019:005 Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa,
019:006 Bet-Lebaot och Saruhen--tretton stder med deras byar;
019:007 Ain, Rimmon, Eter och Asan--fyra stder med deras byar;
019:008 drtill alla de byar som lgo runt omkring dessa stder, nda
        till Baalat-Beer, det sydliga Rama.  Detta var Simeons barns
        arvedel, efter deras slkter.
019:009 Ur Juda barns skifte fingo Simeons barn sin arvedel, ty Juda
        barns lott var fr stor fr dem; drfr fingo Simeons barn sin
        arvedel inom deras arvedel.
019:010 Den tredje lotten drogs ut fr Sebulons barn, efter deras
        slkter; och grnsen fr deras arvedel gick nda till Sarid.
019:011 Drifrn drog sig deras grns vsterut uppt till Mareala och
        trffade Dabbeset och trffade vidare dalen som ligger gent emot
        Jokneam.
019:012 P andra sidan frn Sarid, sterut mot solens uppgng, vnde den
        sig t Kislot-Tabors omrde och gick vidare till Dobrat och upp
        till Jafia.
019:013 Drifrn gick den fram sterut mot solens uppgng till Gat-Hefer
        och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som strcker sig till
        Nea.
019:014 Hrfrbi bjde sig grnsen i norr till Hannaton och gick s ut
        vid Jifta-Els dal.
019:015 Och den omfattade Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem
        --tolv stder med deras byar.
019:016 Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras slkter, de nmnda
        stderna med sina byar.
019:017 Fr Isaskar fll den fjrde lotten ut, fr Isaskars barn, efter
        deras slkter.
019:018 Och deras grns omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem,
019:019 Hafaraim, Sion, Anaharat,
019:020 Rabbit, Kisjon, Ebes,
019:021 Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes;
019:022 och grnsen trffade Tabor, Sahasuma och Bet-Semes; och deras
        grns gick ut vid Jordan--sexton stder med deras byar.
019:023 Detta var Isaskars barns stams arvedel, efter deras slkter,
        stderna med sina byar.
019:024 Den femte lotten fll ut fr Asers barns stam, efter deras
        slkter.
019:025 Och deras grns omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf,
019:026 Alammelek, Amead och Miseal; och vid havet trffade den Karmel
        och Sihor-Libnat.
019:027 Drefter vnde den sig t ster till Bet-Dagon och trffade
        Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel
        och gick s ut till Kabul i norr.
019:028 Och den omfattade Ebron, Rehob, Hammon och Kana, nda upp till
        Stora Sidon.
019:029 Och grnsen vnde sig till Rama och gick fram till den befsta
        staden Tyrus; sedan vnde sig grnsen till Hosa och gick s ut
        vid havet dr landstrckan vid Aksib begynner.
019:030 Och den omfattade Umma, Afek och Rehob--tjugutv stder med
        deras byar.
019:031 Detta var Asers barns stams arvedel, efter deras slkter, de
        nmnda stderna med sina byar.
019:032 Fr Naftali barn fll den sjtte lotten ut, fr Naftali barn,
        efter deras slkter.
019:033 Och deras grns gick frn Helef, frn terebinten i Saanannim
        till Adami-Hannekeb och Jabneel, nda till Lackum, och gick s
        ut vid Jordan.
019:034 Och grnsen vnde sig vsterut till Asnot-Tabor och gick vidare
        drifrn till Huckok; den trffade Sebulon i sder, och Aser
        trffade den i vster och Juda med Jordan i ster.
019:035 Och den omfattade de befsta stderna Siddim, Ser och Hammat,
        Rackat och Kinneret,
019:036 Adama, Rama, Hasor,
019:037 Kedes, Edrei, En-Hasor,
019:038 Jireon och Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes--nitton
        stder med deras byar.
019:039 Detta var Naftali barns stams arvedel efter deras slkter,
        stderna med sina byar.
019:040 Fr Dans barns stam, efter deras slkter, fll den sjunde lotten
        ut.
019:041 Och grnsen fr deras arvedel omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes,
019:042 Saalabbin, Ajalon, Jitla,
019:043 Elon, Timna, Ekron,
019:044 Elteke, Gibbeton, Baalat,
019:045 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon,
019:046 Me-Hajarkon och Harackon, tillika med omrdet framfr Jafo.
019:047 (Men nr sedan Dans barns omrde gick frlorat fr dem, drogo
        Dans barn upp och belgrade Lesem och intogo det och slogo dess
        invnare med svrdsegg; och sedan de s hade tagit det i
        besittning, bosatte de sig dr och kallade Lesem fr Dan, efter
        Dans, sin faders, namn.)
019:048 Detta var Dans barns stams arvedel, efter deras slkter, de
        nmnda stderna med sina byar.
019:049 Nr Israels barn s hade utskiftat landet efter dess grnser,
        gvo de t Josua, Nuns son, en srskild arvedel ibland sig.
019:050 Efter HERRENS befallning gvo de honom nmligen den stad som han
        begrde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd; och han bebyggde
        staden och bosatte sig dr.
019:051 Dessa voro de arvslotter som prsten Eleasar och Josua, Nuns
        son, och huvudmnnen fr familjerna inom Israels barns stammar
        utskiftade genom lottkastning i Silo infr HERRENS ansikte, vid
        ingngen till uppenbarelsetltet.  S avslutade de nu
        frdelningen av landet.

020:001 Och HERREN talade till Josua och sade:
020:002 Tala till Israels barn och sg: Utsen t eder de fristder om
        vilka jag har talat till eder genom Mose,
020:003 de stder till vilka en drpare som ouppstligen, utan vett och
        vilja, har ddat ngon m kunna fly; och I skolen hava dem ssom
        tillflyktsorter undan blodshmnaren.
020:004 Och nr ngon flyr till en av dessa stder, skall han stanna vid
        ingngen till stadsporten och omtala sin sak fr de ldste i den
        staden; drefter m de taga honom in i staden till sig och giva
        honom en plats dr han fr bo ibland dem.
020:005 Och om blodshmnaren frfljer honom, skola de icke verlmna
        drparen i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har ddat
        sin nsta, och utan att frut hava burit hat till honom.
020:006 Och han skall stanna kvar dr i staden, till dess han har sttt
        till rtta infr menigheten, och till dess den dvarande
        versteprsten har dtt; sedan m drparen vnda tillbaka och
        komma till sin stad frn vilken han har flytt.
020:007 S helgade de d drtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd,
        Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det r Hebron, i Juda
        bergsbygd.
020:008 Och p andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p stra sidan,
        utsgo de drtill inom Rubens stam Beser i knen p sltten,
        inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan i
        Basan.
020:009 Dessa voro de stder som fr alla Israels barn, och fr de
        frmlingar som bodde ibland dem, bestmdes att vara orter till
        vilka var och en som ouppstligen hade ddat ngon finge fly, s
        att han skulle slippa d fr blodshmnarens hand, innan han hade
        sttt till rtta infr menigheten.

021:001 Och huvudmnnen fr leviternas familjer trdde fram infr
        prsten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmnnen fr
        familjerna inom Israels barns stammar
021:002 och talade till dem i Silo i Kanaans land, och sade: HERREN
        bjd genom Mose att man skulle giva oss stder att bo i, med
        tillhrande utmarker fr vr boskap.
021:003 S gvo d Israels barn, efter HERRES befallning, av sina
        arvslotter t leviterna fljande stder med tillhrande
        utmarker.
021:004 Fr kehatiternas slkter fll lotten ut s, att bland dessa
        leviter prsten Arons sner genom lotten fingo ur Juda stam, ur
        simeoniternas stam och ur Benjamins stam tretton stder.
021:005 Och Kehats vriga barn fingo genom lotten ur Efraims stams
        slkter, ur Dans stam och ur ena hlften av Manasse stam tio
        stder.
021:006 Gersons barn ter fingo genom lotten ur Isaskars stams slkter,
        ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra hlften av Manasse
        stam, i Basan, tretton stder.
021:007 Meraris barn fingo, efter sina slkter, ur Rubens stam, ur Gads
        stam och ur Sebulons stam tolv stder.
021:008 Israels barn gvo nu t leviterna dessa stder med tillhrande
        utmarker, genom lottkastning, ssom HERREN hade bjudit genom
        Mose.
021:009 Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man fljande
        hr namngivna stder:
021:010 Bland kehatiternas slkter bland Levi barn fingo Arons sner
        fljande, ty dem trffade lotten frst:
021:011 Man gav dem Arbas, Anoks faders, stad, det r Hebron, i Juda
        bergsbygd, med dess utmarker runt omkring.
021:012 Men kerjorden och byarna som hrde till staden gav man till
        besittning t Kaleb, Jefunnes son.
021:013 t prsten Arons sner gav man allts drparfristaden Hebron med
        dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker,
021:014 Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker,
021:015 Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
021:016 Ain med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med
        dess utmarker--nio stder ur dessa tv stammar;
021:017 och ur Benjamins stam Gibeon med dess utmarker, Geba med dess
        utmarker,
021:018 Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker--fyra
        stder.
021:019 De stder som Arons sner, prsterna, fingo utgjorde allts
        tillsammans tretton stder, med tillhrande utmarker.
021:020 Och Kehats barns slkter av leviterna, nmligen de vriga Kehats
        barn, fingo ur Efraims stam fljande stder, som lotten bestmde
        t dem:
021:021 Man gav dem drparfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims
        bergsbygd, Geser med dess utmarker,
021:022 Kibsaim med dess utmarker och Bet-Horon med dess utmarker--
        fyra stder;
021:023 och ur Dans stam Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess
        utmarker,
021:024 Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker--
        fyra stder;
021:025 och ur ena hlften av Manasse stam Taanak med dess utmarker och
        Gat-Rimmon med dess utmarker--tv stder.
021:026 De stder som de vriga Kehats barns slkter fingo utgjorde
        allts tillsammans tio, med tillhrande utmarker.
021:027 Bland leviternas slkter fingo vidare Gersons barn ur ena
        hlften av Manasse stam drparfristaden Golan i Basan med dess
        utmarker och Beestera med dess utmarker--tv stder;
021:028 och ur Isaskars stam Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess
        utmarker,
021:029 Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker--fyra
        stder;
021:030 och ur Asers stam Miseal med dess utmarker, Abdon med dess
        utmarker,
021:031 Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker--fyra
        stder;
021:032 och ur Naftali stam drparfristaden Kedes i Galileen med dess
        utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess
        utmarker--tre stder.
021:033 Gersoniternas stder, efter deras slkter, utgjorde allts
        tillsammans tretton stder, med tillhrande utmarker.
021:034 Och de vriga leviterna, Meraris barns slkter, fingo ur
        Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess
        utmarker,
021:035 Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker--fyra
        stder.
021:036
021:037
021:038 och ur Gads stam drparfristaden Ramot i Gilead med dess
        utmarker, Mahanaim med dess utmarker,
021:039 Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker--
        tillsammans fyra stder.
021:040 De stder som dessa de vriga leviternas slkter, Meraris barn,
        fingo p sin lott, efter sina slkter, utgjorde allts
        tillsammans tolv stder.
021:041 Tillsammans utgjorde levitstderna inom Israels barns
        besittningsomrde fyrtiotta stder med tillhrande utmarker.
021:042 Var och en av dessa stder skulle best av sjlva staden och
        tillhrande utmarker runt omkring.  S var det med alla dessa
        stder.
021:043 S gav d HERREN t Israel hela det land som han med ed hade
        lovat giva t deras fder; och de togo det i besittning och
        bosatte sig dr.
021:044 Och HERREN lt dem hava ro p alla sidor, alldeles ssom han med
        ed hade lovat deras fder; och ingen av deras fiender kunde st
        dem emot, utan HERREN gav alla deras fiender i deras hand.
021:045 Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels
        hus; det gick allt i fullbordan.

022:001 D kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena
        hlften av Manasse stam
022:002 och sade till dem: I haven hllit allt vad HERRENS tjnare Mose
        har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag
        har befallt eder.
022:003 I haven under denna lnga tid, nda till denna dag, icke
        vergivit edra brder, och I haven hllit vad HERRENS, eder
        Guds, bud har befallt eder hlla.
022:004 Och nu har HERREN, eder Gud, ltit edra brder komma till ro,
        ssom han lovade dem; s vnden nu om och gn hem till edra
        hyddor i det land I haven ftt till besittning, det som HERRENS
        tjnare Mose har givit eder p andra sidan Jordan.
022:005 Allenast mn I noga hlla och gra efter de bud och den lag som
        HERRENS tjnare Mose har givit eder, s att I lsken HERREN,
        eder Gud, och alltid vandren p hans vgar och iakttagen hans
        bud och hllen eder till honom och tjnen honom av allt edert
        hjrta och av all eder sjl.
022:006 Och Josua vlsignade dem och lt dem g, och s gingo de hem
        till sina hyddor.
022:007 Ty t ena hlften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan,
        och t andra hlften hade Josua givit land jmte deras brder p
        andra sidan Jordan, p vstra sidan.  D nu Josua lt dem g hem
        till sina hyddor, vlsignade han dem
022:008 och sade till dem: Vnden tillbaka till edra hyddor med de
        stora skatter I haven ftt, med boskap i stor myckenhet, med
        silver, guld, koppar och jrn och klder i stor myckenhet;
        skiften s med edra brder bytet frn edra fiender.
022:009 S vnde d Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse
        stam tillbaka, och gingo bort ifrn de vriga israeliterna, bort
        ifrn Silo i Kanaans land, fr att begiva sig till Gileads land,
        det land de hade ftt till besittning, och dr de skulle hava
        sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose.
022:010 Nr s Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse stam
        kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de
        dr ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare.
022:011 Och de vriga israeliterna fingo hra sgas: Se, Rubens barn
        och Gads barn och ena hlften av Manasse stam hava byggt ett
        altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, p
        andra sidan om de vriga israeliternas omrde.
022:012 Nr Israels barn hrde detta, frsamlade sig deras hela menighet
        i Silo fr att draga upp till strid mot dem.
022:013 Drefter snde Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads
        barn och ena hlften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas,
        prsten Eleasars son,
022:014 och med honom tio hvdingar, en hvding fr var stamfamilj inom
        Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman fr sin
        familj inom Israels tter.
022:015 Och nr dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena
        hlften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och
        sade:
022:016 S sger hela HERRENS menighet: Vad r detta fr en otrohet som
        I haven begtt mot Israels Gud, d I haven vnt eder bort ifrn
        HERREN, drigenom att I haven byggt eder ett altare och slunda
        nu satt eder upp mot HERREN?
022:017 r det icke nog att vi hava begtt missgrningen med Peor, frn
        vilken vi nnu i dag icke hava blivit renade, och fr vilken en
        hemskelse drabbade HERRENS menighet?
022:018 Viljen I nu ytterligare vnda eder bort ifrn HERREN?  Om I i dag
        stten eder upp mot HERREN, s skall frvisso i morgon hans
        frtrnelse drabba Israels hela menighet.
022:019 Men om det land I haven ftt till besittning tyckes eder vara
        orent, s dragen ver till det land HERREN har tagit till
        besittning, dr HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra
        besittningar dr bland oss.  Stten eder icke upp mot HERREN och
        stten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare,
        ett annat n HERRENS, vr Guds, altare.
022:020 Nr Akan, Seras son, hade trolst frgripit sig p det
        tillspillogivna, kom icke d frtrnelse ver Israels hela
        menighet, s att han sjlv icke blev den ende som frgicks genom
        den missgrningen?
022:021 D svarade Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse
        stam och talade till huvudmnnen fr Israels tter:
022:022 Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel
        m ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet
        och otrohet mot HERREN--du m d i dag undandraga oss din
        hjlp!--
022:023 om vi hava byggt altaret t oss, drfr att vi vilja vnda oss
        bort ifrn HERREN, och om vi vilja offra drp brnnoffer eller
        spisoffer eller frambra tackoffer drp, d m HERREN sjlv
        utkrva vad vi hava frskyllt.
022:024 Nej, vi hava sannerligen gjort s av fruktan fr vad som kunde
        hnda, i det att vi tnkte att edra barn i framtiden skulle
        kunna sga till vra barn: 'Vad haven I att gra med HERREN,
        Israels Gud?
022:025 HERREN har ju satt Jordan till grns mellan oss och eder, I
        Rubens barn och Gads barn; allts haven I ingen del i HERREN.'
        Och s skulle edra barn kunna hindra vra barn frn att frukta
        HERREN.
022:026 Drfr sade vi: M vi gripa oss an och bygga detta altare, men
        icke till brnnoffer eller till slaktoffer,
022:027 utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan
        bdas efterkommande efter oss, att vi vilja frrtta HERRENS
        tjnst infr hans ansikte med vra brnnoffer och slaktoffer och
        tackoffer, s att edra barn i framtiden icke kunna sga till
        vra barn: 'I haven ingen del i HERREN.'
022:028 Och vi tnkte: Om det i framtiden hnder att de s sga till oss
        och vra efterkommande, d kunna vi svara: 'Sen p den bild av
        HERRENS altare, som vra fder hava gjort, men icke till
        brnnoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne
        mellan oss och eder.'
022:029 Bort det, att vi skulle stta oss upp mot HERREN och nu vnda
        oss bort ifrn HERREN genom att bygga ett altare till brnnoffer
        eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat n HERRENS, vr
        Guds, altare, som str framfr hans tabernakel.
022:030 D nu prsten Pinehas och menighetens hvdingar, nmligen
        huvudmnnen fr Israels tter, som voro med honom, hrde vad
        Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det
        dem.
022:031 Och Pinehas, prsten Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads
        barn och Manasse barn: Nu hava vi frnummit att HERREN r mitt
        ibland oss, drav nmligen, att I icke haven velat beg en sdan
        otrohet mot HERREN.  Drmed haven I ock rddat Israels barn undan
        HERRENS hand.
022:032 Drefter vnde Pinehas, prsten Eleasars son, jmte hvdingarna
        tillbaka frn Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i
        Kanaans land till de vriga israeliterna och avgvo sin
        berttelse hrom infr dem.
022:033 Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de
        tnkte icke mer p att draga upp till strid mot dem, fr att
        frdrva det land dr Rubens barn och Gads barn bodde.
022:034 Och Rubens barn och Gads barn gvo namn t altaret; de sade:
        Ett vittne r det mellan oss, att HERREN r Gud.

023:001 En lng tid hrefter, nr HERREN hade ltit Israel f ro fr
        alla dess fiender runt omkring, och d Josua var gammal och
        kommen till hg lder,
023:002 kallade han till sig hela Israel, dess ldste, dess huvudmn,
        dess domare och tillsyningsmn och sade till dem: Jag r nu
        gammal och kommen till hg lder.
023:003 Och I haven sjlva sett allt vad HERREN, eder Gud, gjorde med
        alla dessa folk, nr I drogen hrin, ty HERREN eder Gud, stridde
        sjlv fr eder.
023:004 Se, dessa folk som nnu ro kvar har jag genom lottkastning
        frdelat t eder till arvedel, efter edra stammar, allt ifrn
        Jordan intill Stora havet vsterut, fr att icke nmna alla de
        folk jag har utrotat.
023:005 Och HERREN, eder Gud, skall sjlv driva dem undan fr eder och
        frjaga dem fr eder, s att I skolen taga deras land i
        besittning, ssom HERREN, eder Gud, har lovat eder.
023:006 Men varen I nu stndaktiga i att hlla och gra allt vad som r
        freskrivet i Moses lagbok, s att I icke viken av drifrn vare
        sig till hger eller till vnster,
023:007 och icke trden i gemenskap med dessa folk som nnu ro kvar hr
        jmte eder, ej heller nmnen deras gudars namn eller svrjen vid
        dem eller tjnen och tillbedjen dem.
023:008 Nej, till HERREN, eder Gud, skolen I hlla eder, ssom I haven
        gjort nda till denna dag,
023:009 varfr ock HERREN har frdrivit fr eder stora och mktiga folk,
        s att ingen har kunnat st eder emot nda till denna dag.
023:010 En enda man bland eder jagade tusen framfr sig, ty HERREN, eder
        Gud, stridde sjlv fr eder, ssom han hade lovat eder.
023:011 S haven nu noga akt p eder sjlva, s att I lsken HERREN,
        eder Gud.
023:012 Ty om I vnden eder bort ifrn honom, och hllen eder till
        terstoden av dessa folk som nnu ro kvar hr jmte eder, och
        befrynden eder med dem, s att I trden i gemenskap med dem och
        de med eder,
023:013 d mn I frvisso veta att HERREN, eder Gud, icke mer skall
        frdriva dessa folk undan fr eder, utan de skola bliva eder
        till en snara och ett giller och bliva ett gissel fr edra sidor
        och taggar i edra gon, till dess I bliven utrotade ur detta
        goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder.
023:014 Se, jag gr nu all vrldens vg.  S besinnen d av allt edert
        hjrta och av all eder sjl att intet har uteblivit av allt det
        goda som HERREN, eder Gud, har lovat angende eder; det har allt
        gtt i fullbordan fr eder, intet drav har uteblivit.
023:015 Men likasom allt det goda som HERREN, eder Gud, lovade eder har
        kommit ver eder, s skall ock HERREN lta allt det onda komma
        ver eder, till dess han har frgjort eder ur detta goda land,
        som HERREN, eder Gud, har givit eder.
023:016 Om I nmligen vertrden HERRENS, eder Guds, frbund, det som
        han har stadgat fr eder, och gn stad och tjnen andra gudar
        och tillbedjen dem, s skall HERRENS vrede upptndas mot eder,
        och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som han
        har givit eder.

024:001 Och Josua frsamlade alla Israels stammar till Sikem; och han
        kallade till sig de ldste i Israel, dess huvudmn, dess domare
        och dess tillsyningsmn, och de trdde fram infr Gud.
024:002 Och Josua sade till allt folket: S sger HERREN, Israels Gud:
        P andra sidan floden bodde edra fder i forna tider; s gjorde
        ock Tera, Abrahams och Nahors fader.  Och de tjnade dr andra
        gudar.
024:003 Men jag hmtade eder fader Abraham frn andra sidan floden och
        lt honom vandra omkring i hela Kanaans land.  Och jag gjorde
        hans sd talrik; jag gav honom Isak,
024:004 och t Isak gav jag Jakob och Esau.  Och jag gav Seirs bergsbygd
        till besittning t Esau; men Jakob och hans sner drogo ned till
        Egypten.
024:005 Sedan snde jag Mose och Aron och hemskte Egypten med de
        grningar jag dr gjorde, och drefter frde jag eder ut.
024:006 Och nr jag frde edra fder ut ur Egypten och I haden kommit
        till havet, frfljde egyptierna edra fder med vagnar och
        ryttare ned i Rda havet.
024:007 D ropade de till HERREN, och han satte ett tjockt mrker mellan
        eder och egyptierna och lt havet komma ver dem, s att det
        vertckte dem; ja, I sgen med egna gon vad jag gjorde med
        egyptierna.  Sedan bodden I i knen en lng tid.
024:008 Drefter frde jag eder in i amorernas land, vilka bodde p
        andra sidan Jordan, och de inlto sig i strid med eder; men jag
        gav dem i eder hand, s att I intogen deras land, och jag
        frgjorde dem fr eder.
024:009 D uppreste sig Balak, Sippors son, konungen i Moab, och gav sig
        i strid med Israel.  Och han snde och lt kalla till sig Bileam,
        Beors son, fr att denne skulle frbanna eder.
024:010 Men jag ville icke hra p Bileam, utan han mste vlsigna eder,
        och jag rddade eder ur hans hand.
024:011 Och nr I haden gtt ver Jordan och kommit till Jeriko, gvo
        sig Jerikos borgare i strid med eder, s och amorerna,
        perisserna, kananerna, hetiterna och girgaserna, hiverna och
        jebuserna; men jag gav dem i eder hand.
024:012 Och jag snde getingar framfr eder, och genom dessa frjagades
        amorernas tv konungar fr eder, icke genom ditt svrd eller
        din bge.
024:013 Och jag gav eder ett land varp du icke hade nedlagt ngot
        arbete, s ock stder som I icke haden byggt, och i dem fingen I
        bo; och av vingrdar och olivplanteringar som I icke haden
        planterat fingen I ta.
024:014 S frukten nu HERREN och tjnen honom ostraffligt och troget;
        skaffen bort de gudar som edra fder tjnade p andra sidan
        floden och i Egypten, och tjnen HERREN.
024:015 Men om det misshagar eder att tjna HERREN, s utvljen t eder
        i dag vem I viljen tjna, antingen de gudar som edra fder
        tjnade, nr de bodde p andra sidan floden, eller de gudar som
        dyrkas av amorerna, i vilkas land I sjlva bon.  Men jag och
        mitt hus, vi vilja tjna HERREN.
024:016 D svarade folket och sade: Bort det, att vi skulle vergiva
        HERREN och tjna andra gudar!
024:017 Nej, HERREN r vr Gud, han r den som har frt oss och vra
        fder upp ur Egyptens land, ur trldomshuset, och som infr vra
        gon har gjort dessa stora under, och bevarat oss p hela den
        vg vi hava vandrat och bland alla de folk genom vilkas land vi
        hava dragit fram.
024:018 HERREN har frjagat fr oss alla dessa folk, s ock amorerna som
        bodde i landet.  Drfr vilja vi ock tjna HERREN; ty an r vr
        Gud.
024:019 Josua sade till folket: I kunnen icke tjna HERREN, ty han r
        en helig Gud; han r en nitlskande Gud, han skall icke hava
        frdrag med edra vertrdelser och synder.
024:020 Om I vergiven HERREN och tjnen frmmande gudar, s skall han
        vnda sig bort och lta det g eder illa och frgra eder, i
        stllet fr att han hittills har ltit det g eder vl.
024:021 Men folket sade till Josua: Icke s, utan vi vilja tjna
        HERREN.
024:022 D sade Josua till folket: I ren nu sjlva vittnen mot eder,
        att I haven utvalt HERREN t eder, fr att tjna honom.  De
        svarade: Ja.
024:023 Han sade: S skaffen nu bort de frmmande gudar som I haven
        bland eder, och bjen edra hjrtan till HERREN, Israels Gud.
024:024 Folket svarade Josua: HERREN, vr Gud, vilja vi tjna, och hans
        rst vilja vi hra.
024:025 S slt d Josua p den dagen ett frbund med folket och
        frelade dem lag och rtt i Sikem.
024:026 Och Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok.  Och han tog en
        stor sten och reste den dr, under eken som stod vid HERRENS
        helgedom.
024:027 Och Josua sade till allt folket: Se, denna sten skall vara
        vittne mot oss, ty den har hrt alla de ord som HERREN har talat
        med oss; den skall vara vittne mot eder, s att I icke frneken
        eder Gud.
024:028 Sedan lt Josua folket g, var och en till sin arvedel.
024:029 En tid hrefter dog HERRENS tjnare Josua, Nuns son, ett hundra
        tio r gammal.
024:030 Och man begrov honom p hans arvedels omrde, i Timnat-Sera i
        Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.
024:031 Och Israel tjnade HERREN, s lnge Josua levde, och s lnge de
        ldste levde, de som voro kvar efter Josua, och som visste av
        alla de grningar HERREN hade gjort fr Israel.
024:032 Och Josefs ben, som Israels barn hade frt upp ur Egypten,
        begrovo de i Sikem, p det jordstycke som Jakob hade kpt av
        Hamors, Sikems faders, barn fr hundra kesitor; Josefs barn
        fingo detta till arvedel.
024:033 Och Eleasar, Arons son, dog, och man begrov honom i hans son
        Pinehas' stad, Gibea, som hade blivit denne given i Efraims
        bergsbygd.



Domarboken


001:001 Efter Josuas dd frgade Israels barn HERREN och sade: Vem
        bland oss skall frst draga upp mot kananerna och strida mot
        dem?
001:002 HERREN sade: Juda skall gra det; se, jag har givit landet i
        hans hand.
001:003 D sade Juda till sin broder Simeon: Drag upp med mig in i min
        arvslott, och lt oss strida mot kananerna, s skall jag sedan
        tga med dig in i din arvslott.  S tgade d Simeon med honom.
001:004 Nr nu Juda drog ditupp, gav HERREN kananerna och perisserna i
        deras hand, s att de slogo dem vid Besek, tio tusen man.
001:005 Ty vid Besek trffade de p Adoni-Besek och stridde mot honom och
        slogo s kananerna och perisserna.
001:006 Och Adoni-Besek flydde, men de frfljde honom och grepo honom
        och hggo av honom hans tummar och stortr.
001:007 D sade Adoni-Besek: Sjuttio konungar med avhuggna tummar och
        stortr hmtade upp smulorna under mitt bord; efter mina
        grningar har Gud nu vedergllt mig.  Sedan frde de honom till
        Jerusalem, och dr dog han.

001:008 Men Juda barn belgrade Jerusalem och intogo det och slogo dess
        invnare med svrdsegg; drefter satte de eld p staden.
001:009 Sedan drogo Juda barn ned fr att strida mot de kananer som
        bodde i Bergsbygden, i Sydlandet och i Lglandet.
001:010 Och Juda tgade stad mot de kananer som bodde i Hebron--
        vilket fordom hette Kirjat-Arba--och de slogo Sesai, Ahiman
        och Talmai.
001:011 Drifrn tgade de stad mot Debirs invnare.  Men Debir hette
        fordom Kirjat-Sefer.
001:012 Och Kaleb sade: t den som angriper Kirjat-Sefer och intager
        det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.
001:013 Nr d Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder, intog det,
        gav han honom sin dotter Aksa till hustru.
001:014 Och nr hon kom till honom, intalade hon honom att begra ett
        stycke kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned frn
        snan.  D sade Kaleb till henne: Vad nskar du?
001:015 Hon sade till honom: Lt mig f en avskedssknk; eftersom du
        har gift bort mig till det torra Sydlandet, m du giva mig
        vattenkllor.  D gav Kaleb henne Illitkllorna och
        Tatitkllorna.

001:016 Och kainens, Moses svrfaders, barn hade dragit upp frn
        Palmstaden med Juda barn till Juda ken, sder om Arad; de gingo
        stad och bosatte sig bland folket dr.

001:017 Men Juda tgade stad med sin broder Simeon, och de slogo de
        kananer som bodde i Sefat; och de gvo staden till spillo; s
        fick den namnet Horma.
001:018 Drefter intog Juda Gasa med dess omrde, Askelon med dess
        omrde och Ekron med dess omrde.
001:019 Och HERREN var med Juda, s att de intogo bergsbygden; men de
        kunde icke frdriva dem som bodde i dalbygden, drfr att dessa
        hade stridsvagnar av jrn.
001:020 Och de gvo Hebron t Kaleb, ssom Mose hade freskrivit; och
        han frdrev drifrn Anaks tre sner.
001:021 Men jebuserna, som bodde i Jerusalem, blevo icke frdrivna av
        Benjamins barn; drfr bodde ock jebuserna kvar bland Benjamins
        barn i Jerusalem, ssom de gra nnu dag.

001:022 S drogo ock mnnen av Josefs hus upp till Betel, och HERREN var
        med dem.
001:023 Och mnnen av Josefs hus lto bespeja Betel, samma stad som
        fordom hette Lus.
001:024 D fingo deras kunskapare se en man g ut ur staden, och de sade
        till honom: Visa oss var vi kunna komma in i staden, s vilja
        vi sedan gra barmhrtighet med dig.
001:025 Nr han sedan hade visat dem var de kunde komma in i staden,
        slog de stadens invnare med svrdsegg; men den mannen och hela
        hans slkt lto de g.
001:026 Och mannen begav sig till hetiternas land; dr byggde han en
        stad och gav den namnet Lus, ssom den heter nnu i dag.

001:027 Men Manasse intog icke Bet-Sean med underlydande orter, ej
        heller Taanak med underlydande orter; och ej heller frdrevo de
        invnarna i Dor och underlydande orter, ej heller invnarna i
        Jibleam och underlydande orter, ej heller invnarna i Megiddo
        och underlydande orter, utan kananerna frmdde hlla sig kvar
        dr i landet.
001:028 Nr sedan israeliterna blevo de starkare, lto de kananerna
        bliva arbetspliktiga under sig; de frdrevo dem icke heller d.

001:029 Icke heller frdrev Efraim de kananer som bodde i Geser, utan
        kananerna bodde kvar bland dem dr i Geser.

001:030 Sebulon frdrev icke invnarna i Kitron och invnarna i Nahalol,
        utan kananerna bodde kvar bland dem, men blevo arbetspliktiga
        under dem.

001:031 Aser frdrev icke invnarna i Acko eller invnarna i Sidon, ej
        heller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob.
001:032 Allts bodde aseriterna bland kananerna, landets gamla
        inbyggare; ty de frdrevo dem icke.

001:033 Naftali frdrev icke invnarna i Bet-Semes, ej heller invnarna
        i Bet-Anat, utan bodde ibland kananerna, landets gamla
        inbyggare; men invnarna i Bet-Semes och Bet-Anat blevo
        arbetspliktiga t dem.

001:034 Men amorerna trngde undan Dans barn till bergsbygden, ty de
        tillstadde dem icke att komma ned till dalbygden.
001:035 Och amorerna frmdde hlla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och
        Saalbim; men Josefs barns hand blev tung ver dem, s att de
        blevo arbetspliktiga under dessa.
001:036 Och amorernas omrde strckte sig frn Skorpionhjden, frn
        Sela vidare uppt.

002:001 Och HERRENS ngel kom frn Gilgal upp till Bokim.  Och han sade:
        Jag frde eder upp ur Egypten och lt eder komma in i det land
        som jag med ed hade lovat t edra fder; och jag sade: 'Jag
        skall icke bryta mitt frbund med eder till evig tid.
002:002 I ter skolen icke sluta frbund med detta lands inbyggare; I
        skolen bryta ned deras altaren.'  Men I haven icke velat hra min
        rst.  Vad haven I gjort!--
002:003 Drfr sger jag nu ock: 'Jag vill icke frjaga dem fr eder,
        utan de skola trnga eder i sidorna, och deras gudar skola bliva
        eder till en snara.'
002:004 Nr HERRENS ngel hade talat dessa ord till alla Israels barn,
        brast folket ut i grt.
002:005 Och de gvo den platsen namnet Bokim; och de offrade dr t
        HERREN.

002:006 Sedan Josua hade ltit folket g, drogo Israels barn stad var
        och en till sin arvedel, fr att taga landet i besittning.
002:007 Och folket tjnade HERREN, s lnge Josua levde, och s lnge de
        ldste levde, de som voro kvar efter Josua, dessa som hade sett
        alla de stora grningar HERREN hade gjort fr Israel.
002:008 Men HERRENS tjnare Josua, Nuns son, dog, nr han var ett hundra
        tio r gammal.
002:009 Och man begrov honom p hans arvedels omrde i Timna-Heres i
        Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.
002:010 Nr sedan ocks hela det slktet hade blivit samlat till sina
        fder, kom ett annat slkte upp efter dem, ett som icke visste
        av HERREN eller de grningar som han hade gjort fr Israel.
002:011 D gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS gon och tjnade
        Baalerna.
002:012 De vergvo HERREN, sina fders Gud, som hade frt dem ut ur
        Egyptens land, och fljde efter andra gudar, de folks gudar, som
        bodde omkring dem, och dessa tillbdo de; drmed frtrnade de
        HERREN.
002:013 Ty nr de vergvo HERREN och tjnade Baal och Astarterna,
002:014 upptndes HERRENS vrede mot i Israel, och han gav dem i
        plundrares hand, och dessa utplundrade dem; han slde dem i
        deras fienders hand dr runt omkring, s att de icke mer kunde
        st emot sina fiender.
002:015 Varthelst de drogo ut var HERRENS hand emot dem, s att de kommo
        i olycka, ssom HERREN hade hotat, och ssom HERREN hade svurit
        att det skulle g dem, och de kommo i stor nd.
002:016 D lt HERREN domare uppst, som frlste dem ur deras
        plundrares hand.
002:017 Men de hrde icke heller p sina domare, utan lupo i trols
        avfllighet efter andra gudar och tillbdo dem; de veko med hast
        av ifrn den vg som deras fder hade vandrat, i lydnad fr
        HERRENS bud, och gjorde icke ssom de.

002:018 Nr HERREN allts lt ngon domare uppst bland dem, var han med
        domaren och frlste dem ur deras fienders hand, s lnge domaren
        levde; ty d de jmrade sig ver sina frtryckare och plgare,
        frbarmade sig HERREN.
002:019 Men nr domaren dog, vnde de tillbaka och togo sig till vad
        frdrvligt var, nnu mer n deras fder, s att de fljde efter
        andra gudar och tjnade och tillbdo dem; de avstodo icke frn
        sina grningar och sin hrdnackenhet.
002:020 Drfr upptndes HERRENS vrede mot Israel, s att han sade:
        Eftersom detta folk har vertrtt det frbund som jag stadgade
        fr deras fder, och icke har velat hra min rst,
002:021 drfr skall icke heller jag hdanefter frdriva fr dem en enda
        man av de folk som Josua lmnade efter sig, nr han dog;
002:022 ty jag skall med dem stta Israel p prov, om de vilja hlla
        HERRENS vg och vandra drp, ssom deras fder hava hllit den,
        eller om de icke vilja det.
002:023 Allts lt HERREN dessa folk bliva kvar och frdrev dem icke med
        hast; han gav dem icke i Josuas hand.

003:001 Dessa voro de folk som HERREN lt bliva kvar, fr att genom dem
        stta Israel p prov, alla de israeliter nmligen, som icke
        hade varit med om alla krigen i Kanaan
003:002 --allenast p det att dessa Israels barns efterkommande skulle
        f vara med om sdana, fr att han s skulle lra dem att fra
        krig, dock allenast dem som frut icke hade varit med om sdana--:
003:003 filisternas fem hvdingar och alla kananer och sidonier, samt
        de hiver som bodde i Libanons bergsbygd, frn berget
        Baal-Hermon nda dit dr vgen gr till Hamat.
003:004 Med dessa ville HERREN stta Israel p prov, fr att frnimma om
        de ville hrsamma de bud som han hade givit deras fder.
003:005 D nu Israels barn bodde: ibland kananerna, hetiterna,
        amorerna, perisserna, hiverna och jebuserna,
003:006 togo de deras dttrar till hustrur t sig och gvo sina dttrar
        t deras sner och tjnade deras gudar.

003:007 S gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS gon och glmde
        HERREN, sin Gud, och tjnade Baalerna och Aserorna.
003:008 D upptndes HERRENS vrede mot Israel, och han slde dem i
        Kusan-Risataims hand, konungens i Aram-Naharaim; och Israels
        barn mste tjna Kusan-Risataim i tta r.
003:009 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lt d bland
        Israels barn en frlsare uppst, som frlste dem, nmligen
        Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder.
003:010 HERRENS Ande kom ver honom, och han blev domare i Israel, och
        nr han drog ut till strid, gav HERREN Kusan-Risataim, konungen
        i Aram, i hans hand, s att hans hand blev Kusan-Risataim
        vermktig.
003:011 Och landet hade nu ro i fyrtio r; s dog Otniel, Kenas' son.

003:012 Men Israels barn gjorde ter vad ont var i HERRENS gon, d gav
        HERREN Eglon, konungen i Moab, makt ver Israel, eftersom de
        gjorde vad ont var i HERRENS gon.
003:013 Denne frenade med sig Ammons barn och Amalek; sedan tgade han
        stad och slog Israel, varefter de intogo Palmstaden.
003:014 Och Israels barn mste nu tjna: Eglon, konungen i Moab, i
        aderton r.

003:015 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN lt d bland dem
        en frlsare uppst, benjaminiten Ehud, Geras son, en vnsterhnt
        man.  Nr Israels barn genom honom skulle snda sina sknker till
        Eglon, konungen i Moab,
003:016 gjorde sig Ehud ett tveeggat svrd, en fot lngt; och han band
        detta under sina klder vid sin hgra lnd.
003:017 S verlmnade han sknkerna till Eglon, konungen i Moab.  Men
        Eglon var en mycket fet man.
003:018 Nr han nu hade verlmnat sknkerna, lt han folket som hade
        burit dem g sin vg.
003:019 Men sjlv vnde han tillbaka frn Beltesplatsen vid Gilgal och
        lt sga: Jag har ett hemligt rende till dig, o konung.  Nr
        denne d sade: Lmnen oss i ro, gingo alla de som stodo
        omkring honom ut drifrn.
003:020 Men sedan Ehud hade kommit in till honom, dr han satt i
        sommarsalen, som han hade fr sig allena, sade Ehud: Jag har
        ett ord frn Gud att sga dig.  D stod han upp frn sin stol.
003:021 Men Ehud rckte ut sin vnstra hand och tog svrdet frn sin
        hgra lnd och sttte det i hans buk,
003:022 s att ock fstet fljde med in efter klingan, och klingan
        omslts av fettet, ty han drog icke ut svrdet ur hans
        buk.  Drefter gick Ehud ut i frsalen;
003:023 och nr han hade kommit ditut, i frhallen, stngde han igen
        drrarna till salen efter sig och riglade dem.
003:024 Sedan, d han hade gtt sin vg, kommo Eglons tjnare, och nr
        de fingo se att drrarna till salen voro riglade, tnkte de:
        Frvisso har han ngot avsides bestyr i sin sommarkammare.
003:025 Men sedan de hade vntat lnge och vl, och han nd icke
        ppnade drrarna till salen, togo de nyckeln och ppnade sjlva,
        och se, d lg deras herre dd dr p golvet.
003:026 Men Ehud hade flytt undan, medan de drjde; han hade redan
        hunnit frbi Beltesplatsen och flydde sedan undan till Seira.
003:027 Och s snart han hade kommit hem, lt han stta i basun Efraims
        bergsbygd; d drogo Israels barn ned frn bergsbygden med honom
        i spetsen fr sig.
003:028 Och han sade till dem: Fljen efter mig, ty HERREN har givit
        edra fiender, moabiterna, i eder hand.  D drogo de efter honom
        lngre ned och besatte vadstllena ver Jordan fr moabiterna
        och lto ingen komma ver.
003:029 Dr slogo de d moabiterna, vid pass tio tusen man, allasammans
        ansenligt och tappert folk; icke en enda kom undan.
003:030 S blev Moab d kuvat under Israels hand.  Och landet hade nu ro
        i ttio r.
003:031 Efter honom kom Samgar, Anats son; han slog filisterna, sex
        hundra man, med en oxpik.  Ocks han frlste Israel.

004:001 Men Israels barn gjorde ter vad ont var i HERRENS gon, nr
        Ehud var dd.
004:002 D slde HERREN dem i Jabins hand, den kananeiske konungens, som
        regerade i Hasor.  Hans hrhvitsman var Sisera, och denne bodde
        i Haroset-Haggoim.
004:003 Och Israels barn ropade till HERREN; ty han hade nio hundra
        stridsvagnar av jrn, och han frtryckte Israels barn vldsamt i
        tjugu r.

004:004 Men Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var p den tiden
        domarinna i Israel.
004:005 Hon plgade sitta under Deborapalmen, mellan Rama och Betel i
        Efraims bergsbygd, och Israels barn drogo ditupp till henne, for
        att hon skulle skipa rtt.
004:006 Hon snde nu och lt kalla till sig Barak, Abinoams son, frn
        Kedes i Naftali, och sade till honom: Se, HERREN, Israels Gud,
        bjuder: Drag stad upp p berget Tabor och tag med dig tio tusen
        man av Naftali barn och Sebulons barn.
004:007 Ty jag vill draga Sisera, Jabins hrhvitsman, med hans vagnar
        och skaror, till dig vid bcken Kison och giva honom i din
        hand.
004:008 Barak sade till henne: Om du gr med mig, s gr jag, men om du
        icke gr med mig, s gr icke heller jag.
004:009 D svarade hon: Ja, jag skall g med dig; dock skall ran d
        icke bliva din p den vg du nu gr, utan HERREN skall slja
        Sisera i en kvinnas hand.  S stod Debora upp och gick med Barak
        till Kedes.

004:010 D bdade Barak upp Sebulon och Naftali till Kedes, och tio
        tusen man fljde honom ditupp; Debora gick ock ditupp med honom.
004:011 Men kainen Heber hade skilt sig frn de vriga kainerna,
        Hobabs, Moses svrfaders, barn; och han hade sina tltplatser
        nda till terebinten i Saannim vid Kedes.
004:012 Och man berttade fr Sisera att Barak, Abinoams son, hade
        dragit upp p berget Tabor.
004:013 D bdade Sisera upp alla sina stridsvagnar, nio hundra vagnar
        av jrn, drtill ock allt folk han hade, att draga frn
        Haroset-Haggoim till bcken Kison.
004:014 Men Debora sade till Barak: St upp, ty detta r den dag p
        vilken HERREN har givit Sisera i din hand; se, HERREN har dragit
        ut framfr dig.  S drog d Barak ned frn berget Tabor, och tio
        tusen man fljde honom.
004:015 Och HERREN snde frvirring ver Sisera och alla hans vagnar och
        hela hans hr, s att de veko tillbaka fr Baraks svrd; och
        Sisera steg ned frn sin vagn och flydde till fots.
004:016 Och Barak jagade efter vagnarna och hren nda till
        Haroset-Haggoim.  Och hela Siseras hr fll fr svrdsegg; icke
        en enda kom undan.

004:017 Men Sisera hade under flykten styrt sina steg till Jaels,
        kainen Hebers hustrus, tlt; ty vnskap rdde mellan Jabin,
        konungen i Hasor, och kainen Hebers hus.
004:018 D gick Jael ut emot Sisera och sade till honom: Kom in, min
        herre, kom in till mig, frukta intet.  S gick han d in till
        henne i tltet, och hon hljde ver honom med ett tcke.
004:019 Och han sade till henne: Giv mig litet vatten att dricka, ty
        jag r trstig.  D ppnade hon mjlk- krlet och gav honom att
        dricka och hljde sedan ter ver honom.
004:020 Och han sade till henne: Stll dig vid ingngen till tltet;
        och kommer ngon och frgar dig om ngon r hr, s svara nej.
004:021 Men Jael, Hebers hustru, grep en tltplugg och tog en hammare i
        sin hand, gick drefter sakta in till honom och slog pluggen
        genom tinningen p honom, s att den gick ned i marken.  S
        ddades han, dr han lg frsnkt i tung smn, medtagen av
        trtthet.
004:022 I samma stund kom Barak jagande efter Sisera; d gick Jael ut
        emot honom och sade till honom: Kom hit, s skall jag visa dig
        den man som du sker.  Nr han d gick in till henne, fick han
        se Sisera ligga dd dr, med tltpluggen genom tinningen.

004:023 S lt Gud p den dagen Jabin, konungen i Kanaan, bliva kuvad av
        Israels barn.
004:024 Och Israels barns hand vilade allt tyngre p Jabin, konungen i
        Kanaan; och till slut frgjorde de Jabin, konungen i Kanaan.

005:001 De sjngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sng:

005:002   Att hrfrare frde an i Israel,
            att folket villigt fljde dem--
            loven HERREN drfr!
005:003   Hren, I konungar;
            lyssnen, I furstar.
          Till HERRENS ra
            vill jag, vill jag sjunga,
          lovsga HERREN,
            Israels Gud.

005:004   HERRE, nr du drog ut frn Seir,
          nr du gick fram ifrn Edoms mark,
          d bvade jorden,
            d strmmade det frn himmelen,
          d strmmade vatten
            ned ifrn molnen;
005:005   bergen sklvde
            infr HERRENS ansikte,
          ja, Sinai infr HERRENS,
            Israels Guds, ansikte.

005:006   I Samgars dagar,
            Anats sons,
          i Jaels dagar
            lgo vgarna de;
          vandrarna mste frdas
             svra omvgar.
005:007   Inga styresmn funnos,
            inga funnos mer i Israel,
          frrn du stod upp, Debora,
          stod upp ssom en moder i Israel.
005:008   Man valde sig nya gudar;
            d ndde striden fram till portarna.
          Men ingen skld, intet spjut var att se
          hos de fyrtio tusen i Israel.

005:009   Mitt hjrta tillhr Israels hvdingar
          och dem bland folket, som villigt fljde;
005:010   ja, loven HERREN.
          I som riden p vita sninnor,
            I som sitten hemma p mattor,
          och I som vandren p vgen, talen hrom.
005:011   Nr man under rop
            skiftar byte mellan vattenhoarna,
          d lovprisar man dr
            HERRENS rttfrdiga grningar,
          att han i rttfrdighet regerar i Israel.
          D drog HERRENS folk
            ned till portarna.
005:012   Upp, upp, Debora!
          Upp, upp, sjung din sng!
          St upp, Barak;
            tag dig fngar,
            du Abinoams son.

005:013   D satte folkets kvarleva
            de tappre till anfrare,
          HERREN satte mig
            till anfrare ver hjltarna.
005:014   Frn Efraim kommo mn
            som hade rotfst sig i Amalek;
          Benjamin fljde dig
            och blandade sig med dina skaror.
          Ned ifrn Makir
            drogo hvdingar stad,
          och frn Sebulon mn
           som buro anfrarstav.
005:015   Furstarna i Isaskar
            slto sig till Debora;
          och likasom Isaskar,
           s gjorde ock Barak;
          ned i dalen skyndade man i dennes spr.

            Bland Rubens tter
            hllos stora rdslag.
005:016   Men varfr satt du kvar
            ibland dina fllor
          och lyssnade till fljtspel vid hjordarna?
          Ja, av Rubens tter
          frdes stora verlggningar.
005:017   Gilead stannade
            p andra sidan Jordan.
          Och Dan varfr--drjer han
            nnu vid skeppen?
          Aser satt kvar
            vid havets strand,
            vid sina vikar stannade han.
005:018   Men Sebulon var ett folk
            som prisgav sitt liv t dden,
          Naftali likas,
            p stridsfltets hjder.

005:019   Konungar drogo fram och stridde
          ja, d stridde Kanaans konungar
          vid Taanak, invid Megiddos vatten;
          men byte av silver vunno de icke.
005:020   Frn himmelen frdes strid,
          stjrnorna stridde
          frn sina banor mot Sisera.

005:021   Bcken Kison ryckte dem bort,
            urtidsbcken,
            bcken Kison.
          G fram, min sjl, med makt!
005:022   D stampade hstarnas hovar,
          nr deras tappra ryttare jagade framt, framt.
005:023   Frbannen Meros,
            sger HERRENS ngel,
          ja, frbannen dess inbyggare,
          drfr att de ej kommo
            HERREN till hjlp,
          HERREN till hjlp bland hjltarna.

005:024   Vlsignad vare Jael framfr andra kvinnor,
          Hebers hustru, kainens,
          vlsignad framfr alla kvinnor som bo i tlt!
005:025   Vatten begrde han;
              d gav hon honom mjlk,
          grddmjlk bar hon fram
              i hgtidssklen.
005:026   Sin hand rckte hon ut efter tltpluggen,
          sin hgra hand efter arbetshammaren
          med den slog hon Sisera
              och krossade hans huvud,
          sprckte hans tinning
              och genomborrade den.
005:027   Vid hennes ftter sjnk han ihop,
              fll omkull och blev liggande;
          ja, vid hennes ftter
              sjnk han ihop och fll omkull;
          dr han sjnk ihop,
              dr fll han ddsslagen.

005:028   Ut genom fnstret
              skdade hon och ropade,
          Siseras moder,
              ut genom gallret:
          Varfr drjer vl
              hans vagn att komma?
          Varfr ro de s senfrdiga,
              hans vagnshstars ftter?
005:029   D svara de klokaste
              av hennes hovtrnor,
          och sjlv giver hon sig
              detsamma svaret:
005:030   Frvisso vunno de byte,
              som de nu utskifta:
          en flicka, ja, tv
              t envar av mnnen,
          byte av praktvvnader fr Siseras rkning,
          byte av praktvvnader, brokiga tyger;
          en prktig duk, ja, tv brokiga dukar
          fr de fngnas halsar.

005:031   S m alla dina fiender
              frgs, o HERRE.
          Men de som lska honom m likna solen,
              nr den gr upp i hjltekraft.

        Och landet hade nu ro i fyrtio r.

006:001 Men nr Israels barn gjorde vad ont var i HERRENS gon, gav
        HERREN dem i Midjans hand, i sju r.
006:002 Och Midjans hand blev Israel s vermktig, att Israels barn
        till skydd mot Midjan gjorde sig de hlor som nu ro att se i
        bergen, s ock grottorna och bergfstena.
006:003 S ofta israeliterna hade stt, drogo midjaniterna, amalekiterna
        och sterlnningarna upp emot dem
006:004 och lgrade sig dr och verfllo dem och frdrvade landets
        grda nda fram emot Gasa; de lmnade inga livsmedel kvar i
        Israel, inga fr, oxar eller snor.
006:005 Ty de drogo ditupp med sin boskap och sina tlt och kommo s
        talrika som grshoppor; de sjlva och deras kameler voro
        orkneliga.  Och de fllo in i landet fr att frdrva det.
006:006 S kom Israel i stort elnde genom Midjan; d ropade Israels
        barn till HERREN.
006:007 Och nr Israels barn ropade till HERREN fr Midjans skull,
006:008 snde HERREN en profet till Israels barn.  Denne sade till dem:
        S sger HERREN, Israels Gud: Jag sjlv har frt eder upp ur
        Egypten och hmtat eder ut ur trldomshuset.
006:009 Jag har rddat eder frn egyptiernas hand och frn alla edra
        frtryckares hand; jag har frjagat dem fr eder och givit eder
        deras land.
006:010 Och jag sade till eder: Jag r HERREN, eder Gud; I skolen icke
        frukta de gudar som dyrkas av amorerna, i vilkas land I bon.
        Men I villen icke hra min rst.

006:011 Och HERRENS ngel kom och satte sig under terebinten vid Ofra,
        som tillhrde abiesriten Joas; dennes son Gideon hll d p att
        klappa ut vete i vinpressen, fr att brga det undan Midjan.
006:012 Fr honom uppenbarade sig nu HERRENS ngel och sade till honom:
        HERREN r med dig, du tappre stridsman.
006:013 Gideon svarade honom: Ack min herre, om HERREN r med oss,
        varfr har d allt detta kommit ver oss?  Och var ro alla hans
        under, om vilka vra fder hava frtljt fr oss och sagt: 'Se,
        HERREN har frt oss upp ur Egypten'?  Nu har ju HERREN
        frskjutit oss och givit oss i Midjans vld.
006:014 D vnde sig HERREN till honom och sade: G stad i denna din
        kraft och frls Israel ur Midjans vld; se, jag har snt dig.
006:015 Han svarade honom: Ack Herre, varmed kan jag frlsa Israel?  Min
        tt r ju den oansenligaste i Manasse, och jag sjlv den
        ringaste i min faders hus.
006:016 HERREN sade till honom: Jag vill vara med dig, s att du skall
        sl Midjan, ssom voro det en enda man.
006:017 Men han svarade honom: Om jag har funnit nd fr dina gon, s
        lt mig f ett tecken att det r du som talar med mig.
006:018 G icke bort hrifrn, frrn jag har kommit tillbaka till dig
        och hmtat ut min offergva och lagt fram den fr dig.  Han
        sade: Jag vill stanna, till dess du kommer igen.

006:019 D gick Gideon in och tillredde en killing, s ock osyrat brd
        av en efa mjl; drefter lade han kttet i en korg och hllde
        spadet i en kruka; sedan bar han ut det till honom under
        terebinten och satte fram det.
006:020 Men Guds ngel sade till honom: Tag kttet och det osyrade
        brdet, och lgg det p berghllen dr, och gjut spadet
        drver.  Och han gjorde s.
006:021 Och HERRENS ngel rckte ut staven som han hade i sin hand och
        rrde med dess nda vid kttet och det osyrade brdet; d kom
        eld ut ur klippan och frtrde kttet och det osyrade brdet;
        och drvid frsvann HERRENS ngel ur hans syn.
006:022 D sg Gideon att det var HERRENS ngel.  Och Gideon sade: Ve
        mig, Herre, HERRE, eftersom jag nu har sett HERRENS ngel
        ansikte mot ansikte!
006:023 Men HERREN sade till honom: Frid vare med dig, frukta icke; du
        skall icke d.
006:024 D byggde Gideon dr ett altare t HERREN och kallade det HERREN
        r frid; det finnes kvar nnu i dag i det abiesritiska Ofra.

006:025 Den natten sade HERREN till honom: Tag den tjur som tillhr din
        fader och den andra sjuriga tjuren.  Riv sedan ned det
        Baalsaltare som tillhr din fader, och hugg snder Aseran som
        str drinvid.
006:026 Bygg drefter upp ett altare t HERREN, din Gud, verst p denna
        fasta plats, och uppfr det p vligt stt; tag s den andra
        tjuren och offra den till brnnoffer p styckena av Aseran som
        du har huggit snder.
006:027 D tog Gideon tio av sina tjnare med sig och gjorde ssom
        HERREN sade sagt till honom.  Men eftersom han fruktade att gra
        det om dagen, av rdsla fr sin faders hus och fr mnnen i
        staden, gjorde han det om natten.
006:028 Bittida fljande morgon fingo mannen i staden se att Baals
        altare lg nedbrutet, att Aseran drinvid var snderhuggen, och
        att den andra tjuren hade blivit offrad ssom brnnoffer p det
        nyuppbyggda altaret.
006:029 D sade de till varandra: Vem har gjort detta?  Och nr de
        frgade och gjorde efterforskningar, fingo de veta att Gideon,
        Joas' son, hade gjort det.
006:030 D sade mnnen i staden till Joas: Fr din son hitut, han mste
        d; ty han har brutit ned Baals altare, och han har ock huggit
        snder Aseran som stod drinvid.
006:031 Men Joas svarade alla som stodo omkring honom: Viljen I utfra
        Baals sak, viljen I komma honom till hjlp?  Den som vill utfra
        hans sak, han skall bliva ddad innan nsta morgon.  r han Gud,
        s utfre han sjlv sin sak, eftersom denne har brutit ned hans
        altare.
006:032 Hrav kallade man honom d Jerubbaal, i det man sade: Baal
        utfre sin sak mot honom, eftersom han har brutit ned hans
        altare.

006:033 Och midjaniterna, amalekiterna och sterlnningarna hade alla
        tillhopa frsamlat sig och gtt ver floden och lgrat sig i
        Jisreels dal.
006:034 Men Gideon hade blivit bekldd med HERRENS Andes kraft; han
        sttte i basun, och abiesriterna frsamlade sig och fljde efter
        honom.
006:035 Och han snde omkring budbrare i hela Manasse, s att ock de
        vriga frsamlade sig och fljde efter honom; likaledes snde
        han budbrare till Aser, Sebulon och Naftali, och dessa drogo d
        ocks upp, de andra till mtes.

006:036 Och Gideon sade till Gud: Om du verkligen vill genom min hand
        frlsa Israel, ssom du har lovat,
006:037 s se nu hr: jag lgger denna avklippta ull p trskplatsen;
        ifall dagg kommer allenast p ullen, under det att marken eljest
        verallt frbliver torr, d vet jag att du genom min hand skall
        frlsa Israel, ssom du har lovat.
006:038 Och det skedde s, ty nr han bittida dagen drefter kramade ur
        ullen, kunde han av den pressa ut s mycket dagg, att en hel
        skl blev full med vatten.
006:039 Men Gideon sade till Gud: M din vrede icke upptndas mot mig,
        drfr att jag talar nnu en enda gng.  Lt mig f frska
        blott en gng till med ullen: gr nu s, att allenast ullen
        frbliver torr, under det att dagg kommer eljest verallt p
        marken.
006:040 Och Gud gjorde s den natten; allenast ullen var torr, men
        eljest hade dagg kommit verallt p marken.

007:001 Bittida fljande morgon drog Jerubbaal, det r Gideon, stad med
        allt folket som fljde honom, och de lgrade sig vid
        Harodskllan; han hade d midjaniternas lger norr om sig, frn
        Morehjden ned i dalen.
007:002 Men HERREN sade till Gideon: Folket som har fljt dig r fr
        talrikt fr att jag skulle vilja giva Midjan i deras hand; ty
        Israel kunde d bermma sig mot mig och sga: 'Min egen hand har
        frlst mig.'
007:003 Lt drfr nu utropa fr folket och sga: Om ngon fruktar och
        r rdd, s m han vnda tillbaka hem och skynda bort ifrn
        Gileads berg.  D vnde tjugutv tusen man av folket tillbaka,
        s att allenast tio tusen man stannade kvar.
007:004 Men HERREN sade till Gideon: Folket r nnu fr talrikt; fr
        dem ned till vattnet, s skall jag dr gra ett urval av dem t
        dig.  Den om vilken jag d sger till dig: 'Denne skall g med
        dig', han fr g med dig, men var och en om vilken jag sger
        till dig: 'Denne skall icke g med dig', han fr icke g med.
007:005 S frde han d folket ned till vattnet.  Och HERREN sade till
        Gideon: Alla som lppja av vattnet, ssom hunden gr, dem skall
        du stlla fr sig, och likas alla som falla ned p kn fr att
        dricka.
007:006 D befanns antalet av dem som hade lppjat av vattnet, genom att
        med handen fra det till munnen, vara tre hundra man; allt det
        vriga folket hade fallit ned p kn fr att dricka vatten.
007:007 Och HERREN sade till Gideon: Med de tre hundra mn som hava
        lppjat av vattnet skall jag frlsa eder och giva Midjan i din
        hand; allt det andra folket m begiva sig hem, var och en till
        sitt.
007:008 D tog hans folk till sig sitt munfrrd och sina basuner,
        drefter lt han alla de andra israeliterna g hem, var och en
        till sin hydda; han behll allenast de tre hundra mnnen.  Och
        midjaniternas lger hade han nedanfr sig i dalen.

007:009 Och HERREN sade den natten till honom: St upp och drag ned i
        lgret, ty jag har givit det i din hand.
007:010 Men om du fruktar fr att draga ditned, s m du g frut med
        din tjnare Pura ned till lgret
007:011 och hra efter, vad man dr talar; sedan skall du f mod till
        att draga ditned och bryta in i lgret.  S gick han d med sin
        tjnare Pura ned till frposterna i lgret.
007:012 Och midjaniterna, amalekiterna och alla sterlnningarna lgo
        dr i dalen, talrika ssom grshoppor; och deras kameler voro
        orkneliga, talrika ssom sanden p havets strand.
007:013 D nu Gideon kom dit, hll en man just p att frtlja en drm
        fr en annan.  Han sade: Jag har nyss haft en drm.  Jag tyckte
        att en kornbrdskaka kom rullande in i midjaniternas lger.  Den
        kom nda fram till tltet och slog emot det, s att det fll, och
        vnde upp och ned p det, och tltet blev s liggande.
007:014 D svarade den andre och sade: Detta betyder intet annat n
        israeliten Gideons, Joas' sons, svrd; Gud har givit Midjan och
        hela lgret i hans hand.
007:015 Nr Gideon hrde denna drm frtljas och hrde dess uttydning,
        fll han ned och tillbad.  Drefter vnde han tillbaka till
        Israels lger och sade: Stn upp, ty HERREN har givit
        midjaniternas lger i eder hand.

007:016 Och han delade sina tre hundra mn i tre hopar och gav
        allasammans basuner i hnderna, s ock tomma krukor, med facklor
        inne i krukorna.
007:017 Och han sade till dem: Sen p mig och gren ssom jag; s snart
        jag har kommit till utkanten av lgret, skolen I gra ssom jag
        gr.
007:018 Nr nmligen jag och alla som jag har med mig stta i basunerna,
        skolen ock I stta i basunerna runt omkring hela lgret och
        ropa: 'Fr HERREN och fr Gideon!'

007:019 S kommo nu Gideon och de hundra mn, som han hade med sig, till
        utkanten av lgret, nr den mellersta nattvkten ingick; och man
        hade just stllt ut vakterna.  D sttte de i basunerna och
        krossade krukorna som de hade i sina hnder.
007:020 De tre hoparna sttte i basunerna och slogo snder krukorna; de
        fattade med vnstra handen i facklorna och med hgra handen i
        basunerna och sttte i dem; och de ropade: HERRENS och Gideons
        svrd!
007:021 Men de stodo stilla, var och en p sin plats, runt omkring
        lgret.  D begynte alla i lgret att lpa hit och dit och skria
        och fly.
007:022 Och nr de sttte i de tre hundra basunerna, vnde HERREN den
        enes svrd mot den andre i hela lgret; och de som voro i lgret
        flydde nda till Bet-Hasitta, t Serera till, nda till stranden
        vid Abel-Mehola, frbi Tabbat.
007:023 Och ter frsamlade sig israeliterna, frn Naftali och Aser och
        frn hela Manasse, och frfljde midjaniterna.

007:024 Och Gideon hade snt omkring budbrare i hela Efraims bergsbygd
        och ltit sga: Dragen ned mot Midjan och bestten i deras vg
        vattendragen nda till Bet-Bara, vensom Jordan.  S frsamlade
        sig alla Efraims mn och besatte vattendragen nda till
        Bet-Bara, vensom Jordan.
007:025 Och de togo tv midjanitiska hvdingar, Oreb och Seeb, till
        fnga, och drpte Oreb vid Orebsklippan, och Seeb drpte de vid
        Seebspressen, och frfljde s midjaniterna.  Men Orebs och
        Seebs huvuden frde de ver till Gideon p andra sidan Jordan.

008:001 Men Efraims mn sade till honom: Huru har du kunnat handla s
        mot oss?  Varfr bdade du icke upp oss, nr du drog ut till
        strid mot Midjan?  Och de foro hftigt ut mot honom.
008:002 Han svarade dem: Vad har jag d utrttat i jmfrelse med
        eder?  r icke Efraims efterskrd bttre n Abiesers
        vinbrgning?
008:003 I eder hand var det som Gud gav de midjanitiska hvdingarna Oreb
        och Seeb.  Vad har jag kunnat utrtta i jmfrelse med eder?  D
        han s talade, stillades deras vrede mot honom.

008:004 Nr sedan Gideon kom till Jordan, gick han ver jmte de tre
        hundra mn som han hade med sig; och de voro trtta av
        frfljandet.
008:005 Han sade drfr till mnnen i Suckot: Given ngra kakor brd t
        folket som fljer mig, ty de ro trtta; se, jag r nu i frd
        med att frflja Seba och Salmunna, de midjanitiska konungarna.
008:006 Men de verste i Suckot svarade: Har du d redan Seba och
        Salmunna i ditt vld, eftersom du fordrar att vi skola giva brd
        t din hr?
008:007 Gideon sade Nvl; nr HERREN, giver Seba och Salmunna i min
        hand, skall jag sndertrska edert ktt med kentrnen och
        tistlar.
008:008 S drog han vidare drifrn upp till Penuel och talade p samma
        stt till dem som voro dr; och mnnen i Penuel gvo honom samma
        svar som mnnen i Suckot hade givit.
008:009 D sade han ock till mnnen i Penuel: Nr jag kommer
        vlbehllen tillbaka, skall jag riva ned detta torn.

008:010 Men Seba och Salmunna befunno sig i Karkor och hade sin hr hos
        sig, vid pass femton tusen man, allt som var kvar av
        sterlnningarnas hela hr; ty de stupade utgjorde ett hundra
        tjugu tusen svrdbevpnade mn.
008:011 Och Gideon drog upp p karavanvgen, ster om Noba och Jogbeha,
        och verfll hren, dr den lg sorgls i sitt lger.
008:012 Och Seba och Salmunna flydde, men han satte efter dem; och han
        tog de tv midjanitiska konungarna Seba och Salmunna till fnga
        och skingrade hela hren.

008:013 Nr drefter Gideon, Joas' son, vnde tillbaka frn striden, ned
        frn Hereshjden,
008:014 fick han fatt p en ung man, en av invnarna i Suckot, och
        utfrgade denne, och han mste skriva upp t honom de verste i
        Suckot och de ldste dr, sjuttiosju mn.
008:015 Nr han sedan kom till mnnen i Suckot, sade han: Se hr ro nu
        Seba och Salmunna, om vilka I hnfullt saden till mig: 'Har du
        redan Seba och Salmunna i ditt vld, eftersom du fordrar att vi
        skola giva brd t dina trtta mn?'
008:016 Drefter lt han gripa de ldste i staden och tog kentrnen och
        tistlar och lt mnnen i Suckot f knna dem.
008:017 Och tornet i Penuel rev han ned och drpte mnnen i staden.
008:018 Och till Seba och Salmunna sade han: Hurudana voro de mn som I
        drpten p Tabor?  De svarade: De voro lika dig; var och en sg
        ut ssom en konungason.
008:019 Han sade: D var det mina brder, min moders sner.  S sant
        HERREN lever: om I haden ltit dem leva, skulle jag icke hava
        drpt eder.
008:020 Sedan sade han till Jeter, sin frstfdde: St upp och drp
        dem.  Men gossen drog icke ut sitt svrd, ty han var frsagd,
        eftersom han nnu var allenast en gosse.
008:021 D sade Seba och Salmunna: St upp, du sjlv, och stt ned oss;
        ty sdan mannen r, sdan r ock hans styrka.  S stod d Gideon
        upp och drpte Seba och Salmunna.  Och han tog fr sin rkning de
        prydnader som sutto p deras kamelers halsar.

008:022 Och israeliterna sade till Gideon: Rd du ver oss, och ssom
        du s ock sedan din son och din sonson; ty du har frlst oss ur
        Midjans hand.
008:023 Men Gideon svarade dem: Jag vill icke rda ver eder, och min
        son skall icke heller rda ver eder, utan HERREN skall rda
        ver eder.
008:024 Och Gideon sade ytterligare till dem: Ett vill jag dock begra
        av eder: var och en av eder m giva mig den nsring han har ftt
        ssom byte.  Ty midjaniterna buro nsringar av guld, eftersom de
        voro ismaeliter.
008:025 De svarade: Ja, vi vilja giva dig dem.  Och de bredde ut ett
        klde, och var och en kastade p detta den nsring han hade ftt
        ssom byte.
008:026 Och guldringarna, som han hade begrt, befunnos vga ett tusen
        sju hundra siklar i guld--detta frutom de halsprydnader, de
        rhngen och de purpurrda klder som de midjanitiska konungarna
        hade burit, och frutom de kedjor som hade suttit p deras
        kamelers halsar.
008:027 Och Gideon lt drav gra en efod och satte upp den i sin stad,
        Ofra; och hela Israel lopp dr i trols avfllighet efter
        den.  Och den blev fr Gideon och hans hus till en snara.

008:028 S blev nu Midjan kuvat under Israels barn och upplyfte icke mer
        sitt huvud.  Och landet hade ro i fyrtio r, s lnge Gideon
        levde.

008:029 Men Jerubbaal, Joas' son, gick hem och stannade sedan i sitt
        hus.
008:030 Och Gideon hade sjuttio sner, som hade utgtt frn hans lnd,
        ty han gde mnga hustrur.
008:031 En bihustru som han hade i Sikem fdde honom ock en son; denne
        gav han namnet Abimelek.
008:032 Och Gideon, Joas' son, dog i en god lder och blev begraven i
        sin fader Joas' grav i det abiesritiska Ofra

008:033 Men nr Gideon var dd, begynte Israels barn ter i trols
        avfllighet lpa efter Baalerna; och de gjorde Baal-Berit till
        gud t sig.
008:034 Israels barn tnkte icke p HERREN, sin Gud, som hade rddat
        dem frn alla deras fienders hand runt omkring.
008:035 Ej heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus ngon krlek, till
        gengld fr allt det goda som han hade gjort mot Israel.

009:001 Men Abimelek, Jerubbaals son, gick bort till sin moders brder i
        Sikem och talade till dem och till alla som voro beslktade med
        hans morfaders hus, och sade:
009:002 Talen s till alla Sikems borgare: Vilket r bst fr eder: att
        sjuttio mn, alla Jerubbaals sner, rda ver eder, eller att en
        enda man rder ver eder?  Kommen drjmte ihg att jag r edert
        ktt och ben.
009:003 D talade hans moders brder till hans frmn allt detta infr
        alla Sikems borgare.  Och dessa blevo vunna fr Abimelek, ty de
        tnkte: Han r ju vr broder.
009:004 Och de gvo honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel;
        fr dessa lejde Abimelek lst folk och ventyrare, vilkas
        anfrare han blev.
009:005 Drefter begav han sig till sin faders hus i Ofra och drpte dr
        sina brder, Jerubbaals sner, sjuttio mn, och detta p en och
        samma sten; dock blev Jotam, Jerubbaals yngste son, vid liv, ty
        han hade gmt sig.
009:006 Sedan frsamlade sig alla Sikems borgare och alla som bodde i
        Millo och gingo stad och gjorde Abimelek till konung vid
        Vrd-terebinten invid Sikem.
009:007 Nr man berttade detta far Jotam, gick han stad och stllde
        sig p toppen av berget Gerissim och hov upp sin rst och ropade
        och sade till dem: Hren mig, I Sikems borgare, fr att Gud ock
        m hra eder.
009:008 Trden gingo en gng stad fr att smrja en konung ver
        sig.  Och de sade till olivtrdet: 'Bliv du konung ver oss'
009:009 Men olivtrdet svarade dem: 'Skulle jag avst frn min fetma,
        som bde gudar och mnniskor ra mig fr, och g bort fr att
        svaja ver de andra trden?'
009:010 D sade trden till fikontrdet: 'Kom du och bliv konung ver
        oss.'
009:011 Men fikontrdet svarade dem: 'Skulle jag avst frn min stma
        och min goda frukt och g bort fr att svaja ver de andra
        trden?'
009:012 D sade trden till vintrdet: 'Kom du och bliv konung ver
        oss.'
009:013 Men vintrdet svarade dem: 'Skulle jag avst frn min vinmust,
        som gr bde gudar och mnniskor glada, och g bort fr att
        svaja ver de andra trden?'
009:014 D sade alla trden till trnbusken: 'Kom du och bliv konung
        ver oss.'
009:015 Trnbusken svarade trden: 'Om det r eder uppriktiga mening att
        smrja mig till konung ver eder, s kommen och tagen eder
        tillflykt under min skugga; varom icke, s skall eld g ut ur
        trnbusken och frtra cedrarna p Libanon.'
009:016 S hren nu: om I haven frfarit riktigt och redligt dri att I
        haven gjort Abimelek till konung, och om I haven frfarit vl
        mot Jerubbaal och hans hus, och haven vedergllt honom efter
        hans grningar--
009:017 ty I veten att min fader stridde fr eder och vgade sitt liv
        fr att rdda eder frn Midjans hand,
009:018 under det att I dremot i dag haven rest eder upp mot min faders
        hus och drpt hans sner, sjuttio mn, p en och samma sten, och
        gjort Abimelek, hans tjnstekvinnas son, till konung ver Sikems
        borgare, eftersom han r eder broder--
009:019 om I allts denna dag haven frfarit riktigt och redligt mot
        Jerubbaal och hans hus, d mn I gldja eder ver Abimelek, och
        han m ock gldja sig ver eder;
009:020 varom icke, s m eld g ut frn Abimelek och frtra Sikems
        borgare och dem som bo i Millo, och frn Sikems borgare och frn
        dem som bo i Millo m eld g ut och frtra Abimelek.
009:021 Och Jotam skyndade sig undan och flydde bort till Beer, och dr
        bosatte han sig fr att vara i skerhet fr sin broder Abimelek.

009:022 Nr Abimelek hade hrskat ver Israel i tre r,
009:023 snde Gud en tvedrktsande mellan Abimelek och Sikems borgare,
        s att Sikems borgare avfllo frn Abimelek.
009:024 Detta skedde, fr att vldet mot Jerubbaals sjuttio sner skulle
        bliva hmnat, och fr att deras blod skulle komma ver deras
        broder Abimelek som drpte dem, s ock ver Sikems borgare, som
        lmnade honom understd, s att han kunde drpa sina brder.
009:025 Fr att skada honom lade Sikems borgare nu folk i frst p
        bergshjderna, och dessa plundrade alla som drogo vgen fram
        drfrbi.  Detta blev berttat fr Abimelek.

009:026 Men Gaal, Ebeds son, kom nu dit med sina brder, och de drogo in
        i Sikem.  Och Sikems borgare fattade frtroende fr honom.
009:027 S hnde sig en gng att de gingo ut p fltet och avbrgade
        sina vingrdar och pressade druvorna och hllo en gldjefest,
        och de gingo drvid in i sin guds hus och to och drucko, och
        uttalade frbannelser ver Abimelek.
009:028 Och Gaal, Ebeds son, sade: Vad r Abimelek, och vad r Sikem,
        eftersom vi skola tjna honom?  Han r ju Jerubbaals son, och
        Sebul r hans tillsyningsman.  Nej, tjnen mn som hrstamma frn
        Hamor, Sikems fader.  Varfr skulle vi tjna denne?
009:029 Ack om jag hade detta folk under min vrd!  D skulle jag driva
        bort Abimelek.  Och i frga om Abimelek sade han: Frka din
        hr och drag ut.

009:030 Men nr Sebul, hvitsmannen i staden, fick hra vad Gaal, Ebeds
        son, hade sagt, upptndes hans vrede.
009:031 Och han snde listeligen bud till Abimelek och lt sga: Se,
        Gaal, Ebeds son, och hans brder hava kommit till Sikem, och de
        hlla just nu p att uppvigla staden mot dig.
009:032 Bryt drfr nu upp om natten, du med ditt folk, och lgg dig i
        bakhll p fltet.
009:033 Sedan m du i morgon bittida, nr solen gr upp, strta fram mot
        staden.  Nr han d med sitt folk drager ut mot dig, m du gra
        med honom vad tillfllet giver vid handen.
009:034 D brt Abimelek med allt sitt folk upp om natten, och de lade
        sig i bakhll mot Sikem, i fyra hopar.

009:035 Och Gaal, Ebeds son, kom ut och stllde sig vid ingngen till
        stadsporten; och i detsamma brt Abimelek med sitt folk fram
        ifrn bakhllet.
009:036 Nr d Gaal sg folket, sade han till Sebul: Se, dr kommer
        folk ned frn bergshjderna.  Men Sebul svarade honom: Det r
        skuggan av bergen, som fr dina gon ser ut ssom mnniskor.
009:037 Gaal tog ter till orda och sade: Jo, dr kommer folk ned frn
        Mittelhjden, och en annan hop kommer p vgen frn
        Teckentydarterebinten.
009:038 D sade Sebul till honom: Var r nu din stortalighet, du som
        sade: 'Vad r Abimelek, eftersom vi skola tjna honom?'  Se, hr
        kommer det folk som du s fraktade.  Drag nu ut och strid mot
        dem.
009:039 S drog d Gaal ut i spetsen fr Sikems borgare och gav sig i
        strid med Abimelek.
009:040 Men Abimelek jagade honom p flykten, och han flydde undan fr
        honom; och mnga fllo slagna nda fram till stadsporten.
009:041 Och Abimelek stannade i Aruma; men Sebul drev bort Gaal och hans
        brder och lt dem icke lngre stanna i Sikem.

009:042 Dagen drefter gick folket ut p fltet; och man berttade detta
        fr Abimelek.
009:043 D tog han sitt folk och delade dem i tre hopar och lade sig i
        bakhll p fltet.  Och nr han fick se att folket gick ut ur
        staden, brt han upp och anfll dem och nedgjorde dem.
009:044 Abimelek och de hopar han hade med sig strtade nmligen fram
        och stllde sig vid ingngen till stadsporten; men de bda andra
        hoparna strtade fram mot alla som voro p fltet och nedgjorde
        dem.
009:045 Nr s Abimelek hade ansatt staden hela den dagen, intog han den
        och drpte det folk som fanns drinne Sedan rev han ned staden
        och bestrdde platsen med salt.

009:046 Nr besttningen i Sikems torn hrde detta, begvo de sig alla
        till det fasta valvet i El-Berits tempelbyggnad.
009:047 Och nr det blev berttat for Abimelek att hela besttningen i
        Sikems torn hade frsamlat sig dr,
009:048 gick han med allt sitt folk upp till berget Salmon; och Abimelek
        tog en yxa i sin hand och hgg av en trdgren och lyfte upp den
        och lade den p axeln; och han sade till sitt folk: Gren med
        hast detsamma som I haven sett mig gra.
009:049 D hgg ocks allt folket av var sin gren och fljde efter
        Abimelek, och de lade grenarna intill det fasta valvet och tnde
        upp eld till att frbrnna valvet jmte dem som voro dr.  S
        omkommo ock alla de mnniskor som bodde i Sikems torn, vid pass
        tusen mn och kvinnor.

009:050 Och Abimelek drog stad till Tebes och belgrade Tebes och intog
        det.
009:051 Men mitt i staden var ett starkt torn, och dit flydde alla mn
        och kvinnor, alla borgare i staden, och stngde igen om sig;
        sedan stego de upp p tornets tak.
009:052 Och Abimelek kom till tornet och angrep det; och han gick fram
        till porten p tornet fr att brnna upp den i eld.
009:053 Men en kvinna kastade en kvarnsten ned p Abimeleks huvud och
        brckte s hans huvudskl.
009:054 D ropade han med hast p sin vapendragare och sade till honom:
        Drag ut ditt svrd och dda mig, fr att man icke m sga om
        mig: En kvinna drpte honom.  D genomborrade hans tjnare
        honom, s att han dog.
009:055 Nr nu israeliterna sgo att Abimelek var dd, gingo de hem, var
        och en till sitt.
009:056 Allts lt Gud det onda som Abimelek hade gjort mot sin fader,
        d han drpte sina sjuttio brder, komma tillbaka ver honom.
009:057 Och allt det onda som Sikems mn hade gjort lt Gud ock komma
        tillbaka ver deras huvuden.  S gick Jotams, Jerubbaals sons,
        frbannelse i fullbordan p dem.

010:001 Efter Abimelek uppstod till Israels frlsning Tola, son till
        Pua, son till Dodo, en man frn Isaskar; och han bodde i Samir,
        i Efraims bergsbygd.
010:002 Han var domare i Israel i tjugutre r; sedan dog han och blev
        begraven i Samir.

010:003 Efter honom uppstod gileaditen Jair.  Han var domare i Israel i
        tjugutv r.
010:004 Han hade trettio sner, som plgade rida p trettio snor; och
        de hade trettio stder.  Dessa kallar man nnu i dag Jairs byar,
        och de ligga i Gileads land.
010:005 Och Jair dog och blev begraven i Kamon.

010:006 Men Israels barn gjorde ter vad ont var i HERRENS gon och
        tjnade Baalerna och Astarterna, s ock Arams, Sidons, Moabs,
        Ammons barns och filisternas gudar och vergvo HERREN och
        tjnade honom icke.
010:007 D upptndes HERRENS vrede mot Israel, och han slde dem i
        filisternas och Ammons barns hand.
010:008 Och dessa plgade Israels barn och frforo vldsamt mot dem det
        ret; i aderton r gjorde de s mot alla de israeliter som bodde
        p andra sidan Jordan, i amorernas land, i Gilead.
010:009 Drtill gingo Ammons barn ver Jordan och gvo sig i strid ocks
        med Juda, Benjamin och Efraims hus, s att Israel kom i stor
        nd.
010:010 D ropade Israels barn till HERREN och sade: Vi hava syndat mot
        dig, ty vi hava vergivit vr Gud och tjnat Baalerna.
010:011 Men HERREN sade till Israels barn: Har jag icke frlst eder
        frn egyptierna, amorerna, Ammons barn och filisterna?
010:012 Likaledes bleven I frtryckta av sidonierna, amalekiterna och
        maoniterna; och nr I ropaden till mig, frlste jag eder frn
        deras hand.
010:013 Men I haven nu vergivit mig och tjnat andra gudar; drfr vill
        jag icke mer frlsa eder.
010:014 Gn bort och ropen till de gudar som I haven utvalt; m de
        frlsa eder, om I nu ren i nd.
010:015 D sade Israels barn till HERREN: Vi hava syndat; gr du med
        oss alldeles ssom dig tckes.  Allenast rdda oss nu denna
        gng.
010:016 Drefter skaffade de bort ifrn sig de frmmande gudarna och
        tjnade HERREN.  D kunde han icke lngre lida att se Israels
        vedermda.

010:017 Och Ammons barn blevo uppbdade och lgrade sig i Gilead; men
        Israels barn frsamlade sig och lgrade sig i Mispa.
010:018 D sade folket, nmligen de verste i Gilead, till varandra:
        Vem vill begynna striden mot Ammons barn?  Den som det vill
        skall bliva hvding ver alla Gileads inbyggare.

011:001 Gileaditen Jefta var en tapper stridsman, men han var son till
        en skka; och Jeftas fader var Gilead.
011:002 Nu fdde ock Gileads hustru honom sner; och nr dessa hans
        hustrus sner hade vxt upp, drevo de ut Jefta och sade till
        honom: Du skall icke taga arv i vr faders hus, ty du r son
        till en kvinna som icke r hans hustru.
011:003 D flydde Jefta bort ifrn sina brder och bosatte sig i landet
        Tob; dr sllade sig lst folk till Jefta och gjorde strvtg
        med honom.

011:004 Ngon tid drefter gvo Ammons barn sig i strid med Israel.
011:005 Men nr Ammons barn gvo sig i strid med Israel, gingo de ldste
        i Gilead stad fr att hmta Jefta frn landet Tob.
011:006 Och de sade till Jefta: Kom och bliv vr anfrare, s vilja vi
        strida mot Ammons barn.
011:007 Men Jefta svarade de ldste i Gilead: I haven ju hatat mig och
        drivit mig ut ur min faders hus.  Huru kunnen I d nu, nr I
        ren i nd, komma till mig?
011:008 De ldste i Gilead sade till Jefta: Just drfr hava vi nu
        kommit tillbaka till dig, och du mste g med oss och strida mot
        Ammons barn; ty du skall bliva hvding ver oss, alla Gileads
        inbyggare.
011:009 Jefta svarade de ldste i Gilead: Om I nu fren mig tillbaka
        fr att strida mot Ammons barn och HERREN giver dem i mitt vld,
        s vill jag ock sedan vara eder hvding.
011:010 D sade de ldste i Gilead till Jefta: HERREN hre vrt avtal.
        Frvisso skola vi lta det bliva s om du har sagt.
011:011 S gick d Jefta med de ldste i Gilead, och folket satte honom
        till hvding och anfrare ver sig.  Och Jefta uttalade infr
        HERREN i Mispa allt vad han hade sagt.

011:012 Och Jefta skickade sndebud till Ammons barns konung och lt
        sga: Vad har du med mig att gra, eftersom du har kommit emot
        mig och angripit mitt land?
011:013 D svarade Ammons barns konung Jeftas sndebud: Nr Israel drog
        upp frn Egypten, togo de ju mitt land frn Arnon nda till
        Jabbok och till Jordan; s giv mig nu detta tillbaka i godo.
011:014 ter skickade Jefta sndebud till Ammons barns konung
011:015 och lt sga till honom: S sger Jefta: Israel har icke tagit
        ngot land vare sig frn Moab eller frn Ammons barn.
011:016 Ty nr de drogo upp frn Egypten och Israel hade tgat genom
        knen nda till Rda havet och sedan kommit till Kades,
011:017 skickade Israel sndebud till konungen i Edom och lt sga: 'Lt
        mig tga genom ditt land.'  Men konungen i Edom hrde icke drp.
        De skickade ock till konungen i Moab, men denne ville icke
        heller D stannade Israel i Kades.
011:018 Drefter tgade de genom knen och gingo omkring Edoms land och
        Moabs land och kommo ster om Moabs land och lgrade sig p
        andra sidan Arnon; de kommo icke in p Moabs omrde, ty Arnon r
        Moabs grns.
011:019 Sedan skickade Israel sndebud till Sihon, amorernas konung,
        konungen i Hesbon; och Israel lt sga till honom: 'Lt oss
        genom ditt land tga dit vi skola.'
011:020 Men Sihon litade icke p Israel och lt dem icke tga genom sitt
        land, utan frsamlade allt sitt folk, och de lgrade sig i
        Jahas; dr in- lt han sig i strid med Israel.
011:021 Men HERREN, Israels Gud, gav Sihon och allt hans folk i Israels
        hand, s att de slogo dem; och Israel intog hela amorernas
        land, ty dessa bodde d i detta land.
011:022 De intogo hela amorernas omrde, frn Arnon nda till Jabbok,
        och frn knen nda till Jordan.
011:023 Och nu, d HERREN, Israels Gud, har frdrivit amorerna fr sitt
        folk Israel, skulle du taga deras land i besittning!
011:024 r det icke s: vad din gud Kemos giver dig till besittning, det
        tager du i besittning?  S taga ock vi, nrhelst HERREN, vr Gud,
        frdriver ett folk fr oss, deras land i besittning.
011:025 Menar du att du r s mycket frmer n Balak, Sippors sons
        konungen i Moab?  Han dristade ju icke att inlta sig i tvist med
        Israel eller giva sig i strid med dem.
011:026 Nr Israel nu i tre hundra r har bott i Hesbon och underlydande
        orter, i Aror och underlydande orter och i alla stder p bda
        sidor om Arnon, varfr haven I d under hela den tiden icke
        tagit detta ifrn oss?
011:027 Jag har icke frsyndat mig mot dig, men du gr illa mot mig, d
        du nu verfaller mig.  HERREN, domaren, m i dag dma mellan
        Israels barn och Ammons barn.
011:028 Men Ammons barns konung hrde icke p vad Jefta lt sga honom
        genom sndebuden.

011:029 D kom HERRENS Ande ver Jefta; och han tgade genom Gilead och
        Manasse och tgade s genom Mispe i Gilead, och frn Mispe i
        Gilead tgade han fram mot Ammons barn.
011:030 Och Jefta gjorde ett lfte t HERREN och sade: Om du giver
        Ammons barn i min hand,
011:031 s lovar jag att vadhelst som ur drrarna till mitt hus gr ut
        emot mig, nr jag vlbehllen kommer tillbaka frn Ammons barn,
        det skall hra HERREN till, och det skall jag offra till
        brnnoffer.
011:032 S drog nu Jefta stad mot Ammons barn fr att strida mot dem;
        och HERREN gav dem i hans hand.
011:033 Och han tillfogade dem ett mycket stort nederlag och intog
        landet frn Aroer nda till fram emot Minnit, tjugu stder, och
        nda till Abel-Keramim.  Allts blevo Ammons barn kuvade under
        Israels barn.
011:034 Nr sedan Jefta kom hem till sitt hus i Mispa, d gick hans
        dotter ut emot honom med pukor och dans.  Och hon var hans enda
        barn, han hade utom henne varken son eller dotter.
011:035 I detsamma han nu fick se henne, rev han snder sina klder och
        ropade: Ve mig, min dotter, du kommer mig att sjunka till
        jorden, du drager olycka ver mig!  Ty jag har ppnat min mun
        infr HERREN till ett lfte och kan icke taga mitt ord
        tillbaka.
011:036 Hon svarade honom: Min fader, har du ppnat din mun infr
        HERREN, s gr med mig enligt din muns tal, eftersom HERREN nu
        har skaffat dig hmnd p dina fiender, Ammons barn.
011:037 Och hon sade ytterligare till sin fader: Uppfyll dock denna min
        begran: unna mig tv mnader, s att jag fr g stad ned p
        bergen och begrta min jungfrudom med mina vninnor.
011:038 Han svarade: Du fr g stad.  Och han tillstadde henne att
        vara borta i tv mnader.  D gick hon stad med sina vninnor
        och begrt sin jungfrudom p bergen.
011:039 Men efter tv mnader vnde hon tillbaka till sin fader, och han
        frfor d med henne efter det lfte han hade gjort.  Och hon hade
        icke knt ngon man.
011:040 Sedan blev det en sedvnja i Israel att Israels dttrar r efter
        r gingo stad fr att lovprisa gileaditen Jeftas dotter, under
        fyra dagar vart r.

012:001 Men Efraims mn frsamlade sig och drogo till Safon; och de sade
        till Jefta: Varfr drog du stad till strid mot Ammons barn
        utan att kalla p oss till att tga med dig?  Nu vilja vi brnna
        upp ditt hus jmte dig sjlv i eld.
012:002 Jefta svarade dem: Jag och mitt folk lgo i svr fejd med
        Ammons barn; d manade jag eder att komma, men I villen icke
        frlsa mig ur deras hand.
012:003 Och nr jag sg att I icke villen frlsa mig, tog jag min
        sjl i min hand och drog stad mot Ammons barn, och HERREN
        gav dem i min hand.  Varfr haven I d nu dragit upp emot mig
        till att strida emot mig?

012:004 Och Jefta frsamlade alla Gileads mn och gav sig i strid med
        Efraim.  Och Gileads mn slogo efraimiterna; dessa hade nmligen
        sagt: Flyktingar ifrn Efraim ren I; Gilead r ett mellanting,
        varken Efraim eller Manasse.
012:005 Och gileaditerna besatte vadstllena ver Jordan fr
        efraimiterna.  D nu ngon av de efraimitiska flyktingarna sade:
        Lt mig komma ver, frgade Gileads mn honom: r du en
        efraimit?  Om han d svarade nej,
012:006 s sade de till honom: Sg 'schibbolet'.  Sade han d
        sibbolet, drfr att han icke nog lade sig vinn om att uttala
        ordet rtt, s grepo de honom och hggo ned honom dr vid
        vadstllena ver Jordan.  P detta stt fllo vid det tillfllet
        fyrtiotv tusen efraimiter.

012:007 Och Jefta var domare i Israel i sex r.  Sedan dog gileaditen
        Jefta och blev begraven i en av Gileads stder.

012:008 Efter honom var Ibsan frn Bet-Lehem domare i Israel.
012:009 Han hade trettio sner, och trettio dttrar gifte han bort; han
        fick ock trettio dttrar genom att skaffa hustrur t sina sner
        utifrn.  Och han var domare i Israel i sju r.
012:010 Sedan dog Ibsan och blev begraven i Bet-Lehem.

012:011 Efter honom var sebuloniten Elon domare i Israel; i tio r var
        han domare i Israel.
012:012 Sedan dog sebuloniten Elon och blev begraven i Ajalon, i
        Sebulons land.

012:013 Efter honom var pirgatoniten Abdon, Hillels son, domare i Israel.
012:014 Han hade fyrtio sner och trettio sonsner, vilka plgade rida
        p sjuttio snor.  Och han var domare i Israel i tta r.
012:015 Sedan dog pirgatoniten Abdon, Hillels son, och blev begraven i
        Pirgaton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd.

013:001 Men Israels barn gjorde ter vad ont var i HERRENS gon; d gav
        HERREN dem i filisternas hand, i fyrtio r.

013:002 I Sorga levde nu en man av daniternas slkt, vid namn Manoa;
        hans hustru var ofruktsam och hade icke ftt ngra barn.
013:003 Men HERRENS ngel uppenbarade sig fr hustrun och sade till
        henne: Se, du r ofruktsam och har icke ftt ngra barn, men du
        skall bliva havande och fda en son.
013:004 Tag dig nu till vara, s att du icke dricker vin eller starka
        drycker ej heller ter ngot orent.
013:005 Ty se, du skall bliva havande och fda en son, p vilkens huvud
        ingen rakkniv skall komma, ty gossen skall vara en Guds nasir
        allt ifrn moderlivet; och han skall gra begynnelse till att
        frlsa Israel ur filisternas hand.
013:006 D gick hustrun in och omtalade detta fr sin man och sade: En
        gudsman kom till mig; han sg ut ssom en Guds ngel, mycket
        fruktansvrd.  Jag frgade honom icke varifrn han var, och sitt
        namn lt han mig icke veta.
013:007 Och han sade till mig: 'Se, du skall bliva havande och fda en
        son; drick nu icke vin eller starka drycker och t icke ngot
        orent, ty gossen skall vara en Guds nasir, frn moderlivet nda
        till sin dd.'

013:008 Och Manoa bad till HERREN och sade: Ack Herre, lt gudsmannen
        som du snde hit ter komma till oss, fr att han m lra oss
        huru vi skola gra med gossen som skall fdas.
013:009 Och Gud hrde Manoas rst; Guds ngel kom ter till hans hustru,
        nr hon en gng satt ute p marken och hennes man Manoa icke var
        hos henne.
013:010 D skyndade hustrun strax stad och berttade det fr sin man;
        hon sade till honom: Mannen som kom till mig hromdagen har
        uppenbarat sig fr mig.
013:011 Manoa stod upp och fljde sin hustru; och nr han kom till
        mannen, frgade han honom: r du den man som frut talade med
        min hustru?  Han svarade: Ja.
013:012 D sade Manoa: Nr det som du har sagt gr i fullbordan, vad r
        d att iakttaga med gossen?  Hur skall man gra med honom?
013:013 HERRENS ngel svarade Manoa Din hustru skall taga sig till
        vara fr allt varom jag har talat med henne.
013:014 Hon skall icke ta ngot som ha vuxit p vintrd, och vin eller
        starka drycker fr hon icke dricka, ej heller fr hon ta ngot
        orent.  Allt vad jag har bjudit henne skall hon hlla.
013:015 Och Manoa sade till HERRENS ngel: Lt oss f hlla dig kvar,
        s vilja vi tillreda en killing och stta fram fr dig.
013:016 Men HERRENS ngel svarade Manoa: Om du ock hller mig kvar,
        skall jag dock icke ta av din mat; men om du vill tillreda ett
        brnnoffer, s offra detta t HERREN.  Ty Manoa frstod icke att
        det var HERRENS ngel.
013:017 Och Manoa sade till HERRENS ngel: Vad r ditt namn?  Sg oss
        det, fr att vi m kunna ra dig, nr det som du har sagt gr i
        fullbordan.
013:018 HERRENS ngel sade till honom: Varfr frgar du efter mitt
        namn?  Det r alltfr underbart.
013:019 Och Manoa tog killingen med tillhrande spisoffer och lade upp
        den p klippan t HERREN.  D lt han ngot underbart ske i
        Manoas och hans hustrus syn.
013:020 Nr lgan steg upp frn altaret mot himmelen, for nmligen
        HERRENS ngel upp, i lgan frn altaret.  D Manoa och hans
        hustru sgo detta, fllo de ned till jorden p sitt ansikte
013:021 Sedan visade sig HERRENS ngel icke mer fr Manoa och hans
        hustru.  D frstod Manoa att det hade varit HERRENS ngel.
013:022 Och Manoa sade till sin hustru: Nu mste vi d, eftersom vi
        hava sett Gud.
013:023 Men hans hustru svarade honom: Om HERREN hade velat dda oss,
        s hade han icke tagit emot ngot brnnoffer och spisoffer av
        vr hand, och icke ltit oss se allt detta, ej heller hade han
        nu ltit oss hra sdant.
013:024 Drefter fdde hans hustru en son och gav honom namnet Simson;
        och gossen vxte upp, och HERREN vlsignade honom.
013:025 Och HERRENS Ande begynte att verka p honom, medan han var i
        Dans lger, mellan Sorga och Estaol.

014:001 Nr Simson en gng gick ned till Timna, fick han dr i Timna se
        en kvinna, en av filisternas dttrar.
014:002 Och nr han kom upp drifrn, omtalade han det fr sin fader och
        moder och sade: Jag har i Timna sett en kvinna, en av
        filisternas dttrar; henne mn I nu skaffa mig till hustru.
014:003 Hans fader och moder sade till honom: Finnes d ingen kvinna
        bland dina brders dttrar och i hela mitt folk, eftersom du
        vill g bort fr att skaffa dig en hustru frn de oomskurna
        filisterna?  Simson sade till sin fader: Skaffa mig denna, ty
        hon behagar mig.
014:004 Men hans fader och moder visste icke att detta kom frn HERREN,
        som skte sak med filisterna.  P den tiden rdde nmligen
        filisterna ver Israel.
014:005 Och Simson gick med sin fader och moder ned till Timna; men just
        som de hade hunnit fram till vingrdarna vid Timna, kom ett ungt
        lejon rytande emot honom.
014:006 D fll HERRENS Ande ver honom, och han slet snder lejonet,
        ssom hade han slitit snder en killing, fastn han icke hade
        ngonting i sin hand; men han talade icke om fr sin fader och
        moder vad han hade gjort.
014:007 Nr han s kom ditned, talade han med kvinnan; och hon behagade
        Simson.
014:008 En tid drefter vnde han tillbaka fr att hmta henne och vek
        d av vgen fr att se p det dda lejonet; d fick han i
        lejonets kropp se en bisvrm med honung.
014:009 Och han skrapade ut honungen i sina hnder och t drav, medan
        han gick, han kom s till sin fader och moder och gav dem, och
        de to.  Men han talade icke om fr dem att det var ur lejonets
        kropp han hade skrapat honungen.

014:010 Nr nu hans fader kom ned till kvinnan, gjorde Simson dr ett
        gstabud, ty s plgade de unga mnnen gra.
014:011 Och nr de fingo se honom, skaffade de trettio brllopssvenner,
        som skulle vara hos honom.
014:012 Till dem sade Simson: Jag vill frelgga eder en gta; om I
        under de sju gstabudsdagarna sgen mig lsningen p den och
        gissen rtt, s skall jag giva eder trettio fina linneskjortor
        och trettio hgtidsdrkter.
014:013 Men om I icke kunnen sga mig lsningen, s skolen I giva mig
        trettio fina linneskjortor och trettio hgtidsdrkter.  De sade
        till honom: Frelgg oss din gta, lt oss hra den.
014:014 D sade han till dem:
          Frn stortaren utgick tbart,
          frn den grymme kom stma.

        Men under tre dagar kunde de icke lsa gtan.
014:015 P sjunde dagen sade de d till Simsons hustru: Locka din man
        till att sga oss lsningen p gtan; eljest skola vi brnna upp
        dig och din faders hus i eld.  Icke haven I vl bjudit oss hit
        fr att utarma oss?
014:016 D lg Simsons hustru ver honom med grt och sade: Du hatar
        mig allenast och lskar mig alls icke; du har frelagt mina
        landsmn en gta, men mig har du icke sagt lsningen p den.
        Han svarade henne: Icke ens t min fader eller min moder har
        jag sagt lsningen; skulle jag d sga den t dig?
014:017 Men hon lg ver honom med grt under de sju dagar de hllo
        gstabudet.  Och p sjunde dagen sade han henne lsningen,
        eftersom hon s hrt ansatte honom; sedan sade hon lsningen p
        gtan t sina landsmn.
014:018 Innan solen gick ned p sjunde dagen, gvo honom allts mnnen i
        staden det svaret:
          Vad r stare n honung,
          och vad r grymmare n ett lejon?

        Men han sade till dem: Haden I icke pljt med min kviga, s
        haden I icke gissat min gta.

014:019 Och HERRENS Ande kom ver honom, och han gick ned till Askelon
        och slog dr ihjl trettio mn och tog deras klder och gav
        hgtidsdrkterna t dem som hade sagt lsningen p gtan.  Och
        hans vrede upptndes, och han vnde tillbaka upp till sin faders
        hus.
014:020 D blev Simsons hustru given t den av hans brllopssvenner, som
        han hade haft till sin srskilda fljesven.

015:001 En tid drefter, medan veteskrden pgick, ville Simson beska
        sin hustru, och frde med sig en killing.  Och han sade: Lt
        mig g in till min hustru i kammaren.  Men hennes fader ville
        icke tillstdja honom att g in;
015:002 hennes fader sade: Jag hll fr skert att du hade fattat hat
        till henne, och drfr gav jag henne t din brllopssven.  Men
        hon har ju en yngre syster, som r fagrare n hon; tag denna i
        stllet fr den andra.
015:003 Men Simson svarade dem: Denna gng r jag utan skuld gent emot
        filisterna, om jag gr dem ngot ont.
015:004 Och Simson gick bort och fngade tre hundra rvar; sedan tog han
        facklor, band s ihop tv och tv rvar med svansarna och satte
        in en fackla mitt emellan de tv svansarna.
015:005 Drefter tnde han eld p facklorna och slppte djuren in p
        filisternas sdesflt och antnde s bde sdesskylar och
        oskuren sd, vingrdar och olivplanteringar.
015:006 D nu filisterna frgade efter vem som hade gjort detta, fingo
        de det svaret: Det har Simson, timnitens mg, drfr att denne
        tog hans hustru och gav henne t hans brllopssven.  D drogo
        filisterna stad och brnde upp bde henne och hennes fader i
        eld.
015:007 Men Simson sade till dem: Om I beten eder s, skall jag
        sannerligen icke vila, frrn jag har tagit hmnd p eder.
015:008 Och han for vldsamt fram med dem, s att de varken kunde g
        eller st.  Sedan gick han ned drifrn och bodde i bergsklyftan
        vid Etam.

015:009 D drogo filisterna upp och lgrade sig i Juda; och de spridde
        sig i Lehi.
015:010 Och Juda mn sade: Varfr haven I dragit hitupp mot oss?  De
        svarade: Vi hava dragit hitupp fr att binda Simson och fr att
        gra mot honom ssom han har gjort mot oss.
015:011 D drogo tre tusen mn frn Juda ned till bergsklyftan vid Etam
        och sade till Simson: Du vet ju att filisterna rda ver oss;
        huru har du d kunnat gra s mot oss?  Han svarade dem: Ssom
        de hava gjort mot mig, s har jag gjort mot dem.
015:012 De sade till honom: Vi hava kommit hitned fr att binda dig och
        sedan lmna dig i filisternas hand.  Simson sade till dem: S
        given mig nu eder ed p att I icke sjlva viljen stta ned mig.
015:013 De svarade honom: Nej, vi vilja allenast binda dig och sedan
        lmna dig i deras hand, men vi skola icke dda dig.  S bundo de
        honom med tv nya tg och frde honom upp, bort ifrn klippan.
015:014 Nr han nu kom till Lehi, skriade filisterna och sprungo emot
        honom.  D kom HERRENS Ande ver honom, och tgen omkring hans
        armar blevo ssom lintrdar, nr de antndas av eld, och banden
        likasom smlte bort ifrn hans hnder.
015:015 Och han fick fatt i en snekke som nnu var frisk; och han
        rckte ut sin hand och tog den, och med den slog han ihjl tusen
        mn.
015:016 Sedan sade Simson:
          Med snekken slog jag
              en skara, ja, tv;
          med snekken slog jag
              tusen man.

015:017 Nr han hade sagt detta, kastade han kken ifrn sig.  Och man
        kallade den platsen Ramat-Lehi.
015:018 Men d han drefter blev mycket trstig, ropade han till HERREN
        och sade: Du sjlv har genom din tjnare givit denna stora
        seger; och nu mste jag d av trst, och s falla i de
        oomskurnas hand!
015:019 D lt Gud frdjupningen i Lehi ppna sig, och drur gick ut
        vatten, s att han kunde dricka; och hans ande kom tillbaka, och
        han fick liv igen.  Drav kallades kllan Den ropandes
        klla i Lehi, ssom den heter nnu i dag.

015:020 Och han var domare i Israel under filisternas tid, i tjugu r.

016:001 Och Simson gick till Gasa; dr fick han se en skka och gick in
        till henne.
016:002 Nr d gasiterna fingo hra att Simson hade kommit dit,
        omringade de platsen och lgo i frst fr honom hela natten vid
        stadsporten.  Men hela natten hllo de sig stilla; de tnkte:
        Vi vilja vnta till i morgon, nr det bliver dager; d skola vi
        drpa honom.
016:003 Och Simson lg dr intill midnatt; men vid midnattstiden stod
        han upp och grep tag i stadsportens drrar och i de bda
        drrposterna och ryckte loss dem jmte bommen, och lade
        alltsammans p sina axlar och bar upp det till toppen p det
        berg som ligger gent emot Hebron.
016:004 Drefter fattade han krlek till en kvinna som hette Delila, vid
        bcken Sorek.
016:005 D kommo filisternas hvdingar upp till henne och sade till
        henne: Locka honom till att uppenbara fr dig varav det beror
        att han r s stark, och huru vi skola bliva honom vermktiga,
        s att vi kunna binda honom och kuva honom; vi vilja d giva dig
        ett tusen ett hundra siklar silver var.
016:006 D sade Delila till Simson: Sg mig varav det beror att du r
        s stark, och huru man skulle kunna binda och kuva dig.
016:007 Simson svarade henne: Om man bunde mig med sju friska
        senstrngar, som icke hade hunnit torka, s bleve jag svag och
        vore ssom en vanlig mnniska.
016:008 D buro filisternas hvdingar till henne sju friska
        senstrngar, som icke hade hunnit torka; och hon band honom med
        dem.
016:009 Men hon hade lagt folk i frst i den inre kammaren.  Sedan
        ropade hon till honom: Filisterna ro ver dig, Simson!  D
        slet han snder senstrngarna s ltt som en blngarnssnodd
        slites snder, nr den kommer intill elden.  Allts hade man
        ingenting ftt veta om hans styrka.
016:010 D sade Delila till Simson: Du har ju bedragit mig och ljugit
        fr mig.  Men sg mig nu huru man skulle kunna binda dig.
016:011 Han svarade henne: Om man bunde mig med nya tg, som nnu icke
        hade blivit begagnade till ngot, s bleve jag svag och vore
        ssom en vanlig mnniska.
016:012 D tog Delila nya tg och band honom med dem och ropade s till
        honom: Filisterna ro ver dig, Simson!; och folk lg i
        frst i den inre kammaren.  Men han slet tgen av sina armar,
        ssom hade det varit trdar.
016:013 D sade Delila till Simson: Hittills har du bedragit mig och
        ljugit fr mig; sg mig nu huru man skulle kunna binda dig.  Han
        svarade henne: Jo, om du vvde in de sju fltorna p mitt huvud
        i rnningen till din vv.
016:014 Hon slog allts fast dem med pluggen och ropade sedan till
        honom: Filisterna ro ver dig, Simson!  Nr han d vaknade
        upp ur smnen, ryckte han loss vvpluggen jmte rnningen till
        vven.
016:015 D sade hon till honom: Huru kan du sga att du har mig kr, du
        som icke r uppriktig mot mig?  Tre gnger har du nu bedragit
        mig och icke velat sga mig varp det beror att du r s stark.
016:016 D hon nu dag efter dag hrt ansatte honom med denna sin begran
        och plgade honom drmed, blev han s otlig att han kunde d,
016:017 och yppade s fr henne hela sin hemlighet och sade till henne:
        Ingen rakkniv har kommit p mitt huvud, ty jag r en Guds nasir
        allt ifrn min moders liv.  Drfr, om man rakar hret av mig,
        viker min styrka ifrn mig, s att jag bliver svag och r ssom
        alla andra mnniskor.

016:018 D nu Delila insg att han hade yppat fr henne hela sin
        hemlighet, snde hon bud och kallade till sig filisternas
        hvdingar; hon lt sga: Kommen hitupp nnu en gng, ty han har
        nu yppat fr mig hela sin hemlighet.  D kommo filisternas
        hvdingar ditupp till henne och frde med sig penningarna.
016:019 Nu lagade hon s, att han somnade in p hennes knn; och sedan
        hon hade kallat till sig en man som p hennes befallning skar av
        de sju fltorna p hans huvud, begynte hon att f makt ver
        honom, och hans styrka vek ifrn honom.
016:020 Drefter ropade hon: Filisterna ro ver dig, Simson!  Nr han
        d vaknade upp ur smnen, tnkte han: Jag gr mig vl fri, nu
        ssom de frra gngerna, och skakar mig ls; ty han visste icke
        att HERREN hade vikit ifrn honom.
016:021 Men filisterna grepo honom och stucko ut gonen p
        honom.  Drefter frde de honom ned till Gasa och bundo honom med
        kopparfjttrar, och han mste mala i fngelset.
016:022 Men hans huvudhr begynte ter vxa ut, sedan det hade blivit
        avrakat.

016:023 Och filisternas hvdingar frsamlade sig fr att anstlla en
        stor offerfest t sin gud Dagon och gra sig glada, ty de sade:
        Vr gud har givit vr fiende Simson i vr hand.
016:024 Och nr folket sg honom, lovade de likaledes sin gud och sade:
        Vr gud har givit vr fiende i vr hand honom som frdde vrt
        land och slog s mnga av oss ihjl.
016:025 D nu deras hjrtan hade blivit glada, sade de: Lt hmta
        Simson, fr att han m frlusta oss.  Och Simson blev hmtad ur
        fngelset och mste vara dem till frlustelse.  Och de hade
        stllt honom mellan pelarna.
016:026 Men Simson sade till den gosse som hll honom vid handen: Slpp
        mig och lt mig komma intill pelarna som huset vilar p, s att
        jag fr luta mig mot dem.
016:027 Och huset var fullt med mn och kvinnor, och filisternas alla
        hvdingar voro dr; och p taket voro vid pass tre tusen mn och
        kvinnor, som sgo p, huru Simson frlustade dem.
016:028 Men Simson ropade till HERREN och sade: Herre, HERRE, tnk p
        mig och styrk mig allenast denna gng, o Gud, s att jag fr
        taga hmnd p filisterna fr ett av mina bda gon.
016:029 Drefter fattade Simson i de bda mittelpelare som huset vilade
        p, och tog fast tag mot dem; han fattade i den ena med hgra
        handen och i den andra med vnstra.
016:030 Och Simson sade: M jag nu sjlv d med filisterna.  Sedan
        bjde han sig framt med sdan kraft, att huset fll omkull ver
        hvdingarna och allt folket som fanns dr.  Och de som han s
        ddade vid sin dd voro flera n de som han hade ddat, medan
        han levde.

016:031 Och hans brder och hela hans familj kommo ditned och togo honom
        upp med sig och begrovo honom mellan Sorga och Estaol, i hans
        fader Manoas grav.  Han hade d i tjugu r varit domare i Israel.

017:001 I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika.
017:002 Denne sade till sin moder: De ett tusen ett hundra silversiklar
        som blevo dig frntagna, och fr vilkas skull du uttalade en
        frbannelse, som jag sjlv hrde, se, de penningarna finnas hos
        mig.  Det var jag som tog dem.  D sade hans moder: Vlsignad
        vare du, min son, av HERREN!
017:003 S gav han de ett tusen ett hundra silversiklarna tillbaka t
        sin moder.  Men hans moder sade: Hrmed helgar jag dessa
        penningar t HERREN och lmnar dem t min son, fr att han m
        lta gra en skuren och en gjuten gudabild.  Hr lmnar jag dem
        nu tillbaka t dig.
017:004 Men han gav penningarna tillbaka t sin moder.  D tog hans moder
        tv hundra siklar silver och gav dem t en guldsmed, och denne
        gjorde drav en skuren och en gjuten gudabild, vilka sedan
        stlldes in i Mikas hus.
017:005 Mannen Mika hade s ett gudahus; han lt ock gra en efod och
        husgudar och insatte genom handfyllning en av sina sner till
        prst t sig.
017:006 P den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad
        honom behagade.

017:007 I Bet-Lehem i Juda levde d en ung man av Juda slkt; han var
        levit och bodde dr ssom frmling.
017:008 Denne man vandrade bort ifrn sin stad, Bet-Lehem i Juda, fr
        att se om han funne ngon annan ort dr han kunde bo; och under
        sin frd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus.
017:009 D frgade Mika honom: Varifrn kommer du?  Han svarade honom:
        Jag r en levit frn Bet-Lehem i Juda, och jag r nu stadd p
        vandring, fr att se om jag finner ngon annan ort dr jag kan
        bo.
017:010 Mika sade till honom: Stanna kvar hos mig, och bliv fader
        och prst t mig, s skall jag rligen giva dig tio siklar
        silver och vad klder du behver, och drtill din fda.  D
        fljde leviten med honom.
017:011 Och leviten gick in p att stanna hos mannen, och denne
        behandlade den unge mannen ssom sin son.
017:012 Och Mika insatte leviten genom handfyllning, s att den unge
        mannen blev prst t honom; och han var sedan kvar i Mikas hus.
017:013 Och Mika sade: Nu vet jag att HERREN skall gra mig gott,
        eftersom jag har ftt leviten till prst.

018:001 P den tiden fanns ingen konung i Israel.  Och p den tiden skte
        sig daniternas stam en arvedel till att bo i, ty nda dittills
        hade icke ngot omrde tillfallit den ssom arvedel bland
        Israels vriga stammar.
018:002 S snde d Dans barn ur sin slkt fem mn, uttagna bland dem,
        tappra mn, frn Sorga och Estaol, till att bespeja landet och
        underska det; och de sade till dem: Gn stad och undersken
        landet.  S kommo de till Efraims bergsbygd, fram till Mikas
        hus; dr stannade de ver natten.
018:003 Nr de nu voro vid Mikas hus och knde igen den unge levitens
        stt att tala, gingo de fram till honom och frgade honom: Vem
        har frt dig hit?  Och vad gr du p detta stlle, och huru har
        du det hr?
018:004 Han omtalade d fr dem: S och s gjorde Mika med mig; han gav
        mig ln, och jag blev prst t honom.
018:005 D sade de till honom: Frga d Gud, s att vi f veta om den
        resa som vi ro stadda p skall bliva lyckosam.
018:006 Prsten svarade dem: Gn i frid.  Den resa som I ren stadda p
        str under HERRENS beskydd.
018:007 D gingo de fem mnnen vidare och kommo till Lais; och de sgo
        huru folket drinne bodde i trygghet, p sidoniernas stt,
        stilla och trygga, och att ingen gjorde ngon skada i landet
        genom att tillvlla sig makten; och de bodde lngt ifrn
        sidonierna och hade intet att skaffa med andra mnniskor.

018:008 Nr de sedan kommo ter till sina brder i Sorga och Estaol,
        frgade deras brder dem: Vad haven I att sga?
018:009 De svarade: Upp, lt oss draga stad mot dem!  Ty vi hava besett
        landet och funnit det mycket gott.  Skolen d I sitta stilla?
        Nej, varen ej sena till att tga stad, s att I kommen dit och
        intagen landet.
018:010 Nr I kommen dit, kommen I till ett folk som knner sig tryggt,
        och landet har utrymme nog.  Ja, Gud har givit det i eder hand--
        en ort dr ingen brist r p ngot som jorden kan bra.

018:011 S brto sex hundra man av daniternas slkt, omgjordade med
        vapen, upp drifrn, nmligen frn Sorga och Estaol.
018:012 De drogo upp och lgrade sig vid Kirjat-Jearim i Juda.  Drfr
        kallar man nnu i dag det stllet fr Dans lger; det ligger
        bakom Kirjat-Jearim.
018:013 Drifrn drogo de vidare till Efraims bergsbygd och kommo s
        fram till Mikas hus.
018:014 De fem mn som hade varit stad fr att bespeja Lais' land togo
        d till orda och sade till sina brder: I mn veta att hr i
        husen finnas en efod och husgudar och en skuren och en gjuten
        Gudabild.  S betnken nu vad I bren gra.
018:015 D drogo de ditfram och kommo till den unge levitens hus, till
        Mikas hus, och hlsade honom.
018:016 Men de sex hundra mnnen av Dans barn stllde sig vid ingngen
        till porten, omgjordade med sina vapen som de voro.
018:017 Och de fem mn som hade varit stad fr att bespeja landet gingo
        upp och kommo ditin och togo den skurna gudabilden och efoden,
        s ock husgudarna och den gjutna gudabilden, under det att
        prsten stod vid ingngen till porten jmte de sex hundra
        vapenomgjordade mnnen.
018:018 Nr nu de fem mnnen hade gtt in i Mikas hus och tagit den
        skurna gudabilden med efoden och husgudarna och den gjutna
        gudabilden, sade prsten till dem: Vad r det I gren!
018:019 De svarade honom: Tig, lgg handen p din mun, och g med oss
        och bliv fader och prst t oss.  Vilket r bst fr dig: att
        vara prst fr en enskild mans hus eller att vara prst fr en
        hel stam och slkt i Israel?
018:020 D blev prstens hjrta glatt, och han tog emot efoden och
        husgudarna och den skurna gudabilden och slt sig till folket.

018:021 Sedan vnde de sig t annat hll och gingo vidare, och lto
        drvid kvinnor och barn och boskapen och det dyrbaraste godset
        fras frmst i tget.
018:022 Men nr Dans barn hade kommit ett lngt stycke vg frn Mikas
        hus, upphunnos de av de mn som voro bosatta i nrheten av Mikas
        hus, och som under tiden hade samlat sig.
018:023 Vid dessas tillrop vnde sig nu Dans barn om och frgade Mika:
        Vad fattas dig, eftersom du kommer med en sdan hop?
018:024 Han svarade: I haven tagit de gudar som jag har gjort t mig,
        drtill ock prsten, och s gn I eder vg.  Vad har jag nu mer
        kvar?  Och nd frgen I mig: 'Vad fattas dig?'!
018:025 Men Dans barn sade till honom: Lt oss icke hra ett ord mer
        frn dig.  Eljest kan det hnda att ngra mn i frbittring hugga
        ned eder, och d bliver du orsak till att I frloren livet, bde
        du sjlv och ditt husfolk.
018:026 Drefter fortsatte Dans barn sin vg; och nr Mika sg att de
        voro starkare n han, vnde han om och drog tillbaka hem igen.
018:027 Sedan de s hade tagit bde vad Mika hade ltit frfrdiga och
        drtill hans prst, fllo de ver folket i Lais, som levde
        stilla och i trygghet, och slogo dem med svrdsegg; men staden
        brnde de upp i eld.
018:028 Och ingen kunde komma den till hjlp, ty den lg lngt ifrn
        Sidon, och folket dri hade intet att skaffa med andra
        mnniskor; den lg i Bet-Rehobs dal.  Sedan byggde de ter upp
        staden och bosatte sig dr.
018:029 Och de gvo staden namnet Dan efter sin fader Dan, som var son
        till Israel; frut hade staden hetat Lais.
018:030 Och Dans barn stllde dr upp t sig den skurna gudabilden; och
        Jonatan, son till Gersom, Manasses son, och hans sner voro
        prster t daniternas stam, nda till dess att landets folk
        frdes bort i fngenskap.
018:031 De stllde upp t sig den skurna gudabild som Mika hade gjort,
        och de hade denna kvar under hela den tid Guds hus var i
        Silo.

019:001 P den tiden, d nnu ingen konung fanns i Israel, bodde en
        levitisk man lngst uppe i Efraims bergsbygd.  Denne tog till
        bihustru t sig en kvinna frn Bet-Lehem i Juda.
019:002 Men hans bihustru blev honom otrogen och gick ifrn honom till
        sin faders hus i Bet-Lehem i Juda; dr uppehll hon sig en tid
        av fyra mnader.
019:003 D stod hennes man upp och begav sig stad efter henne, fr att
        tala vnligt med henne och s fra henne tillbaka; och han hade
        med sig sin tjnare och ett par snor.  Hon frde honom d in i
        sin faders hus, och nr kvinnans fader fick se honom, gick han
        glad emot honom.
019:004 Och hans svrfader, kvinnans fader, hll honom kvar, s att han
        stannade hos honom i tre dagar; de to och drucko och voro dr
        ntterna ver.
019:005 Nr de nu p fjrde dagen stodo upp bittida om morgonen och han
        gjorde sig redo att resa, sade kvinnans fader till sin mg:
        Vederkvick dig med ett stycke brd; sedan mn I resa.
019:006 D satte de sig ned och to bda tillsammans och
        drucko.  Drefter sade kvinnans fader till mannen: Beslut dig
        fr att stanna hr ver natten, och lt ditt hjrta vara glatt.
019:007 Och nr mannen nd gjorde sig redo att resa, bad hans svrfader
        honom s entrget, att han nnu en gng stannade kvar dr ver
        natten.
019:008 P femte dagen stod han ter upp bittida om morgonen fr att
        resa; d sade kvinnans fader: Vederkvick dig frst, och drjen
        s till eftermiddagen.  Drefter to de bda tillsammans.
019:009 Nr sedan mannen gjorde sig redo att resa med sin bihustru och
        sin tjnare, sade hans svrfader, kvinnans fader, till honom:
        Se, det lider mot aftonen; stannen kvar ver natten, dagen
        nalkas ju sitt slut; ja, stanna kvar hr ver natten, och lt
        ditt hjrta vara glatt.  Sedan kunnen I i morgon bittida fretaga
        eder frd, s att du fr komma hem till din hydda.
019:010 Men mannen ville icke stanna ver natten, utan gjorde sig redo
        och reste sin vg, och kom s fram till platsen mitt emot Jebus,
        det r Jerusalem.  Och han hade med sig ett par sadlade snor;
        och hans bihustru fljde honom.

019:011 D de nu voro vid Jebus och dagen var lngt framliden, sade
        tjnaren till sin herre: Kom, lt oss taga in i denna
        jebusstad och stanna dr ver natten.
019:012 Men hans herre svarade honom: Vi skola icke taga in i en
        frmmande stad, dr inga israeliter bo; lt oss draga vidare,
        fram till Gibea.
019:013 Och han sade ytterligare till sin tjnare: Kom, lt oss frska
        hinna fram till en av orterna hr och stanna ver natten i Gibea
        eller Rama.
019:014 S drogo de vidare; och nr de voro invid Gibea i Benjamin, gick
        solen ned.
019:015 D togo de in dr och kommo fr att stanna ver natten i
        Gibea.  Och nr mannen kom ditin, satte han sig p den ppna
        platsen i staden, men ingen ville taga emot dem i sitt hus ver
        natten.
019:016 Men d, om aftonen, kom en gammal man frn sitt arbete p
        fltet, och denne man var frn Efraims bergsbygd och bodde ssom
        frmling i Gibea; ty folket dr p orten voro benjaminiter.
019:017 Nr denne nu lyfte upp sina gon, fick han se den vgfarande
        mannen p den ppna platsen i staden.  D sade den gamle mannen:
        Vart skall du resa, och varifrn kommer du?
019:018 Han svarade honom: Vi ro p genomresa frn Bet-Lehem i Juda
        till den del av Efraims bergsbygd, som ligger lngst uppe;
        drifrn r jag, och jag har gjort en resa till Bet-Lehem i
        Juda.  Nu r jag p vg till HERRENS hus, men ingen vill hr taga
        emot mig i sitt hus.
019:019 Jag har bde halm och foder t vra snor, s ock brd och vin
        t mig sjlv och t din tjnarinna och t mannen som tfljer
        oss, dina tjnare, s att intet fattas oss.
019:020 D sade den gamle mannen: Frid vare med dig!  Men lt mig f
        srja fr allt som kan fattas dig.  Hrute p den ppna platsen
        m du icke stanna ver natten.
019:021 Drefter frde han honom till sitt hus och fodrade snorna.  Och
        sedan de hade tvtt sina ftter, to de och drucko.

019:022 Under det att de s gjorde sina hjrtan glada, omringades
        pltsligt huset av mnnen i staden, onda mn, som bultade p
        drren; och de sade till den gamle mannen, som rdde om huset:
        Fr hitut den man som har kommit till ditt hus, s att vi f
        knna honom.
019:023 D gick mannen som rdde om huset ut till dem och sade till dem:
        Nej, mina brder, gren icke s illa.  Eftersom nu denne man har
        kommit in i mitt hus, mn I icke gra en sdan galenskap.
019:024 Se, jag har en dotter som r jungfru, och han har sjlv en
        bihustru.  Dem vill jag fra hitut, s kunnen I krnka dem och
        gra med dem vad I finnen fr gott.  Men med denne man mn I icke
        gra ngon sdan galenskap.
019:025 Men mnnen ville icke hra p honom; d tog mannen sin bihustru
        och frde henne ut till dem.  Och de knde henne och hanterade
        henne skndligt hela natten nda till morgonen; frst nr
        morgonrodnaden gick upp, lto de henne g.
019:026 D kom kvinnan mot morgonen och fll ned vid ingngen till
        mannens hus, dr hennes herre var, och lg s, till dess det
        blev dager.
019:027 Nr nu hennes herre stod upp om morgonen och ppnade drren till
        huset och gick ut fr att fortstta sin frd, fick han se sin
        bihustru ligga vid ingngen till huset med hnderna p trskeln.
019:028 Han sade till henne: St upp och lt oss g.  Men hon gav intet
        svar.  D tog han och lade henne p snan; sedan gjorde mannen
        sig redo och reste hem till sitt.
019:029 Men nr han hade kommit hem, fattade han en kniv och tog sin bi-
        hustru och styckade henne, efter benen i hennes kropp, i tolv
        stycken och snde styckena omkring ver hela Israels land.
019:030 Och var och en som sg detta sade: Ngot sdant har icke hnt
        eller blivit sett allt ifrn den dag d Israels barn drogo upp
        ur Egyptens land nda till denna dag.  vervgen detta, rdsln
        och sgen edert ord.

020:001 D drogo alla Israels barn ut, och menigheten frsamlade sig
        ssom en man, frn Dan nda till Beer-Seba, s ock frn Gileads
        land, infr HERREN i Mispa.
020:002 Och de frnmsta i hela folket alla Israels stammar, trdde fram
        i Guds folks frsamling: fyra hundra tusen svrdbevpnade mn
        till fots.
020:003 Men Benjamins barn fingo hra att de vriga israeliterna hade
        dragit upp till Mispa.

        Och Israels barn sade: Omtalen huru denna ogrning har
        tillgtt.
020:004 D tog den levitiske mannen, den mrdade kvinnans man, till orda
        och sade: Jag och min bihustru kommo till Gibea i Benjamin fr
        att stanna dr ver natten.
020:005 D blev jag verfallen av Gibeas borgare; de omringade huset om
        natten fr att vldfra sig p mig.  Mig tnkte de drpa, och
        min bihustru krnkte de, s att hon dog.
020:006 D tog jag min bihustru och styckade henne och snde styckena
        omkring ver Israels arvedels hela omrde, eftersom de hade
        gjort en sdan skndlighet och galenskap i Israel.
020:007 Se, nu ren I allasammans hr, I Israels barn.  Lggen nu fram
        frslag och rd hr p stllet.
020:008 D stod allt folket upp ssom en man och sade: Ingen av oss m
        g hem till sin hydda, ingen m begiva sig hem till sitt hus.
020:009 Detta r vad vi nu vilja gra med Gibea: vi skola lta lotten g
        ver det.
020:010 P vart hundratal i alla Israels stammar m vi taga ut tio mn,
        och p vart tusental hundra, och p vart tiotusental tusen, fr
        att dessa m skaffa munfrrd t folket, s att folket, nr det
        kommer till Geba i Benjamin, kan gra med staden ssom
        tillbrligt r fr all den galenskap som den har gjort i
        Israel.
020:011 S frsamlade sig vid staden alla mn i Israel, endrktigt ssom
        en man.

020:012 Och Israels stammar snde stad mn till alla Benjamins stammar
        och lto sga; Vad r det fr en ogrning som har blivit
        begngen ibland eder!
020:013 Lmnen nu ut de onda mn som bo i Gibea, s att vi f dda dem
        och skaffa bort ifrn Israel vad ont r.  Men benjaminiterna
        ville icke lyssna till sina brders, de vriga israeliternas,
        ord.
020:014 I stllet frsamlade sig Benjamins barn frn sina stder till
        Gibea, fr att draga ut till strid mot de vriga israeliterna.
020:015 P den dagen mnstrades Benjamins barn, de utgjorde frn dessa
        stder tjugusex tusen svrdbevpnade mn; vid denna mnstring
        medrknades icke de som bodde i Gibea, vilka utgjorde sju hundra
        utvalda mn.
020:016 Bland allt detta folk funnos sju hundra utvalda mn som voro
        vnsterhnta; alla dessa kunde med slungstenen trffa p hret,
        utan att fela.
020:017 Och nr Israels mn--Benjamin frnrknad--mnstrades,
        utgjorde de fyra hundra tusen svrdbevpnade mn; alla dessa
        voro krigsmn.
020:018 Dessa brto nu upp och drogo stad till Betel och frgade Gud.
        Israels barn sade: Vem bland oss skall frst draga ut i striden
        mot Benjamins barn?  HERREN svarade: Juda frst.

020:019 D brto Israels barn upp fljande morgon och lgrade sig
        framfr Gibea.
020:020 Drefter drogo Israels mn ut till strid mot Benjamin; Israels
        mn stllde upp sig till strid mot dem vid Gibea.
020:021 Men Benjamins barn drogo ut ur Gibea och nedgjorde p den dagen
        tjugutv tusen man av Israel.
020:022 Folket, Israels mn, tog dock ter mod till sig och stllde upp
        sig nnu en gng till strid p samma plats dr de hade stllt
        upp sig frsta dagen.
020:023 Israels barn gingo nmligen upp och grto infr HERRENS ansikte
        nda till aftonen; och de frgade HERREN: Skall jag nnu en
        gng inlta mig i strid med min broder Benjamins barn?  Och
        HERREN svarade: Dragen ut mot honom.

020:024 Nr s Israels barn dagen drefter ryckte fram mot Benjamins
        barn,
020:025 drog ock Benjamin p andra dagen ut frn Gibea mot Israels barn
        och nedgjorde av dem ytterligare aderton tusen man, allasammans
        svrdbevpnade mn.
020:026 D drogo alla Israels barn upp, allt folket, och kommo till
        Betel och grto och stannade dr infr HERRENS ansikte och
        fastade p den dagen nda till aftonen; och de offrade
        brnnoffer och tackoffer infr HERRENS ansikte.
020:027 Och Israels barn frgade HERREN (ty Guds frbundsark stod p den
        tiden dr,
020:028 och Pinehas, son till Eleasar, Arons son, gjorde tjnst infr
        den p den tiden); de sade: Skall jag nnu en gng draga ut
        till strid mot min broder Benjamins barn, eller skall jag avst
        drifrn?  HERREN svarade: Dragen upp; ty i morgon skall jag
        giva honom i din hand.

020:029 D lade Israel manskap i bakhll mot Gibea, runt omkring det.
020:030 Och drefter drogo Israels barn upp mot Benjamins barn, p
        tredje dagen, och stllde upp sig i slagordning mot Gibea
        likasom de frra gngerna.
020:031 Och Benjamins barn drogo ut mot folket och blevo lockade lngt
        bort ifrn staden; och likasom det hade skett de frra gngerna,
        fingo de i brjan sl ihjl ngra av folket p vgarna (bde p
        den som gr upp till Betel och p den som gr till Gibea ver
        fltet), kanhnda ett trettiotal av Israels mn.
020:032 D tnkte Benjamins barn: De ro slagna av oss, nu likasom
        frut.  Men Israels barn hade trffat det avtalet: Vi vilja fly
        och s locka dem lngt bort ifrn staden, ut p vgarna.
020:033 Och alla Israels mn hade brutit upp frn platsen dr de voro,
        och hade stllt upp sig i slagordning vid Baal-Tamar, under det
        att de israeliter som lgo i bakhll brto fram ifrn sin plats
        vid Maare-Geba.
020:034 S kommo d tio tusen man, utvalda ur hela Israel, fram gent
        emot Gibea, och striden blev hrd, utan att ngon visste att
        olyckan var dem s nra.
020:035 Och HERREN lt Benjamin bliva slagen av Israel, och Israels barn
        nedgjorde av Benjamin p den dagen tjugufem tusen ett hundra
        man, allasammans svrdbevpnade mn.

020:036 Nu sgo Benjamins barn att de voro slagna.  Israels mn gvo
        nmligen plats t Benjamin, ty de frlitade sig p bakhllet som
        de hade lagt mot Gibea.
020:037 D skyndade sig de som lgo i bakhll att falla in i Gibea; de
        som lgo i bakhll drogo stad och slogo alla invnarna i staden
        med svrdsegg.
020:038 Men de vriga israeliterna hade trffat det avtalet med dem som
        lgo i bakhll, att dessa skulle lta en tjock rk ssom tecken
        stiga upp frn staden.
020:039 Israels mn vnde allts ryggen i striden.  Men sedan Benjamin i
        brjan hade ftt sl ihjl ngra av Israels man, kanhnda ett
        trettiotal, och drvid hade tnkt: Frvisso ro de slagna av
        oss, nu likasom i den frra striden,
020:040 d kommo de att vnda sig om, vid det att rkpelaren, det
        avtalade tecknet, begynte stiga upp frn staden.  Och de fingo nu
        se hela staden frvandlad i lgor som slogo upp mot himmelen.
020:041 Nr d Israels mn ter vnde om, blevo Benjamins mn
        frskrckta, ty nu sgo de att olyckan var dem nra.
020:042 Och de vnde om fr Israels mn, bort t knen till, men
        fienderna hunno upp dem; och de som bodde i stderna dr
        nedgjorde dem som hade kommit mitt emellan.
020:043 De omringade benjaminiterna, de satte efter dem och trampade ned
        dem p deras viloplats, nda fram emot Gibea, sterut.
020:044 S fllo av Benjamin aderton tusen man, allasammans tappert
        folk.
020:045 D vnde de vriga sig mot knen och flydde dit, till Rimmons
        klippa; men de andra gjorde en efterskrd bland dem p vgarna,
        fem tusen man, och satte s efter dem nda till Gideom och slogo
        av dem tv tusen man.
020:046 Allts utgjorde de som p den dagen fllo av Benjamin
        tillsammans tjugufem tusen svrdbevpnade mn; alla dessa voro
        tappert folk.
020:047 Men av dem som vnde sig mot knen och flydde dit, till Rimmons
        klippa, hunno sex hundra man ditfram; dessa stannade p Rimmons
        klippa i fyra mnader.
020:048 Emellertid vnde Israels mn tillbaka till Benjamins barn och
        slogo dem med svrdsegg, bde dem av stadens befolkning, som
        nnu voro oskadda, och jmvl boskapen, korteligen, allt vad de
        trffade p; drtill satte de eld p alla stder som de trffade
        p.

021:001 Men Israels mn hade svurit i Mispa och sagt: Ingen av oss
        skall giva sin dotter till hustru t ngon benjaminit.
021:002 Och nu kom folket till Betel och stannade dr nda till aftonen
        infr Guds ansikte; och de brusto ut i bitter grt
021:003 och sade: Varfr, o HERRE, Israels Gud, har sdant ftt ske i
        Israel, att i dag en hel stam fattas i Israel?
021:004 Dagen drefter stod folket bittida upp och byggde dr ett altare
        och offrade brnnoffer och tackoffer.
021:005 och Israels barn sade: Finnes ngon bland Israels alla stammar,
        som icke kom upp till HERREN med den vriga frsamlingen?  Ty
        man hade svurit en dyr ed, att den som icke komme upp till
        HERREN i Mispa skulle straffas med dden.
021:006 Och Israels barn mkade sig ver sin broder Benjamin och sade:
        Nu har en hel stam blivit borthuggen frn Israel.
021:007 Vad skola vi gra fr dem som ro kvar, s att de kunna f
        hustrur?  Ty sjlva hava vi ju svurit vid HERREN att icke t dem
        giva hustrur av vra dttrar.
021:008 Och d frgade ter: Finnes bland Israels stammar ngon som
        icke kom upp till HERREN i Mispa?  Och se, frn Jabes i Gilead
        hade ingen kommit till lgret, till frsamlingen dr.
021:009 Ty nr folket mnstrades, befanns det att ingen av invnarna i
        Jabes i Gilead var dr.

021:010 D snde menigheten dit tolv tusen av de tappraste mnnen och
        bjd dessa och sade: Gn stad och sln invnarna i Jabes i
        Gilead med svrdsegg, ocks kvinnor och barn.
021:011 Ja, detta r vad I skolen gra: allt mankn och alla de kvinnor
        som hava haft med mankn att skaffa skolen I giva till spillo.
021:012 Men bland invnarna i Jabes i Gilead funno de fyra hundra unga
        kvinnor som voro jungfrur och icke hade haft med mn, med
        mankn, att skaffa.  Dessa frde de d till lgret i Silo i
        Kanaans land.
021:013 Sedan snde hela menigheten stad och underhandlade med de
        benjaminiter som befunno sig p Rimmons klippa, och tillbjd dem
        fred.
021:014 S vnde nu Benjamin tillbaka; och man gav dem till hustrur de
        kvinnor frn Jabes i Gilead, som man hade ltit leva.  Men dessa
        rckte ingalunda till fr dem.

021:015 Och folket mkade sig ver Benjamin, eftersom HERREN hade gjort
        en rmna bland Israels stammar.
021:016 Och de ldste i menigheten sade: Vad skola vi gra med dem som
        ro kvar, s att de kunna f hustrur?  Ty alla kvinnor ro ju
        utrotade ur Benjamin.
021:017 Och de sade ytterligare: De undkomna av Benjamin mste f en
        besittning, s att icke en stam bliver utplnad ur Israel.
021:018 Men sjlva kunna vi icke t dem giva hustrur av vra dttrar, ty
        Israels barn hava svurit och sagt: Frbannad vare den som giver
        en hustru t Benjamin.
021:019 Och de sade vidare: En HERREN hgtid plgar ju hllas r efter
        r i Silo, som ligger norr om Betel, ster om den vg som gr
        frn Betel upp till Sikem, och sder om Lebona.
021:020 Och de bjdo Benjamins barn och sade: Gn stad och lggen eder
        i frst i vingrdarna.
021:021 Nr I d fn se Silos dttrar komma ut fr att uppfra sina
        dansar, skolen I komma fram ur vingrdarna, och var och en av
        eder skall bland Silos dttrar rycka till sig en som kan bliva
        hans hustru; drefter skolen I begiva eder hem till Benjamins
        land.
021:022 Om sedan deras fder eller deras brder komma och beklaga sig
        fr oss, vilja vi sga till dem: 'Frunnen oss dem; ty ingen av
        oss har tagit sig ngon hustru i kriget.  I haven ju d icke
        sjlva givit dem t dessa; ty i sdant fall haden I dragit eder
        skuld.'
021:023 Och Benjamins barn gjorde s och skaffade sig hustrur, lika
        mnga som de sjlva voro, bland de dansande kvinnor som de
        rvade.  Sedan begvo de sig tillbaka till sin arvedel och byggde
        ter upp stderna och bosatte sig i dem.
021:024 Ocks de vriga israeliterna begvo sig bort drifrn, var och
        en till sin stam och sin slkt, och drogo ut drifrn, var och
        en till sin arvedel.

021:025 P den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad
        honom behagade.



Rut


001:001 P den tid d domarna regerade uppstod hungersnd i landet.  D
        drog en man frn Bet-Lehem i Juda stad med sin hustru och sina
        bda sner fr att bostta sig i Moabs land under ngon tid.
001:002 Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi, och hans bda sner
        Mahelon och Kiljon; och de voro efratiter, frn Bet-Lehem i Juda.
        S kommo de nu till Moabs land och vistades dr.
001:003 Och Elimelek, Noomis man, dog; men hon levde kvar med sina bda
        sner.
001:004 Dessa skaffade sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa och
        den andra Rut.
001:005 Och sedan de hade bott dr vid pass tio r, dogo ocks de bda,
        Mahelon och Kiljon; men kvinnan levde kvar efter sina bda sner
        och sin man.
001:006 D stod hon upp med sina sonhustrur fr att vnda tillbaka frn
        Moabs land; ty hon hade hrt i Moabs land att HERREN hade sett
        till sitt folk och givit det brd.

001:007 S begav hon sig, jmte sina bda sonhustrur, frn det stlle
        dr hon hade vistats.  Men nr de nu gingo sin vg fram, fr att
        komma tillbaka till Juda land,
001:008 sade Noomi till sina bda sonhustrur: Vnden om och g hem
        igen, var och en till sin moder.
001:009 HERREN bevise godhet mot eder, ssom I haven gjort mot de bda
        dda och mot mig.  HERREN give eder att I mn finna ro, var i sin
        mans hus.  Drefter kysste hon dem.  Men de brusto ut i grt
001:010 och sade till henne: Nej, vi vilja flja med dig tillbaka till
        ditt folk.
001:011 Men Noomi svarade: Vnden om, mina dttrar.  Varfr skullen I g
        med mig?  Kan vl jag nnu en gng f sner i mitt liv, vilka
        kunna bliva mn t eder?
001:012 Vnden om, mina dttrar, och gn hem, ty jag r nu fr gammal
        att verlmna mig t en man.  Och om jag n kunde tnka: 'Jag har
        nnu hopp', ja, om jag ock redan i natt verlmnade mig t en
        man och s verkligen fdde sner,
001:013 icke skullen I drfr vnta, till dess att de hade blivit
        fullvuxna, icke skullen I drfr stnga eder inne och frbliva
        utan mn?  Bort det, mina dttrar!  Jag knner redan bedrvelse
        nog fr eder skull, eftersom HERRENS hand s har drabbat mig.
001:014 D brusto de ter ut i grt.  Och Orpa kysste sin svrmoder till
        avsked, men Rut hll sig alltjmt intill henne.
001:015 D sade hon: Se, din svgerska har vnt tillbaka till sitt folk
        och till sin gud; vnd ock du tillbaka och flj din svgerska.
001:016 Men Rut svarade: Sk icke intala mig att vergiva dig och vnda
        tillbaka ifrn dig.  Ty dit du gr vill ock jag g, och dr du
        stannar vill ock jag stanna.  Ditt folk r mitt folk, och din Gud
        r min Gud.
001:017 Dr du dr vill ock jag d, och dr vill jag bliva begraven.
        HERREN straffe mig nu och framgent, om ngot annat n dden
        kommer att skilja mig frn dig.
001:018 D hon nu sg att denna stod fast i sitt beslut att g med
        henne, upphrde hon att tala drom med henne.

001:019 S gingo de bda med varandra, till dess att de kommo till
        Bet-Lehem.  Och nr de kommo till Bet-Lehem, kom hela staden i
        rrelse fr deras skull, och kvinnorna sade: Detta r ju
        Noomi!
001:020 Men hon sade till dem: Kallen mig icke Noomi, utan kallen mig
        Mara, ty den Allsmktige har ltit mycken bedrvelse komma ver
        mig.
001:021 Rik drog jag hrifrn, och tomhnt har HERREN ltit mig komma
        tillbaka.  Varfr kallen I mig d Noomi, nr HERREN har vittnat
        emot mig, nr den Allsmktige har ltit det g mig s illa?

001:022 S kom d Noomi tillbaka med sin sonhustru, moabitiskan Rut, i
        det hon vnde tillbaka frn Moabs land.  Och de kommo till
        Bet-Lehem, nr kornskrden begynte.

002:001 Men Noomi hade en frnde p sin mans sida, en rik man av
        Elimeleks slkt, vid namn Boas.
002:002 Och moabitiskan Rut sade till Noomi: Lt mig g ut p kern och
        plocka ax efter ngon infr vilkens gon jag finner nd.  Hon
        svarade henne: Ja, g, min dotter.
002:003 D gick hon stad och kom till en ker och plockade dr ax efter
        skrdemnnen; och det hnde sig s fr henne att kerstycket
        tillhrde Boas, som var av Elimeleks slkt.
002:004 Och Boas kom just d dit frn Bet-Lehem; och han sade till
        skrdemnnen: HERREN vare med eder.  De svarade honom: HERREN
        vlsigne dig.
002:005 Och Boas frgade den bland tjnarna, som hade uppsikt ver
        skrdemnnen: Vem tillhr den unga kvinnan dr?
002:006 Tjnaren som hade uppsikt ver skrdemnnen svarade och sade:
        Det r en moabitisk kvinna, den kvinna som med Noomi har kommit
        hit frn Moabs land.
002:007 Hon bad att hon skulle f plocka och hopsamla ax bland krvarna,
        efter skrdemnnen; och s kom hon, och hon har hllit p allt
        sedan i morse nda till denna stund, utom att hon nyss har vilat
        ngot litet drinne.
002:008 D sade Boas till Rut: Hr, min dotter: du skall icke g bort
        och plocka ax p ngon annan ker, ej heller g hrifrn, utan
        du skall hlla dig till mina tjnarinnor hr.
002:009 Se efter, var skrdemnnen arbeta p kern, och g efter dem;
        jag har frbjudit mina tjnare att gra dig ngot fr nr.  Och
        om du bliver trstig, s g till krlen och drick av det som
        mina tjnare hmta.
002:010 D fll hon ned p sitt ansikte och bugade sig mot jorden och
        sade till honom: Varfr har jag funnit sdan nd fr dina gon,
        att du tager dig an mig, fastn jag r en frmling?
002:011 Boas svarade och sade till henne: Fr mig har blivit berttat
        allt vad du har gjort mot din svrmoder efter din mans dd, huru
        du har vergivit din fader och din moder och ditt fdernesland,
        och vandrat stad till ett folk som du frut icke knde.
002:012 HERREN vederglle dig fr vad du har gjort; ja, m full ln
        tillfalla dig frn HERREN, Israels Gud, till vilken du har
        kommit, fr att finna tillflykt under hans vingar.
002:013 Hon sade: S m jag d finna nd fr dina gon, min herre; ty
        du har trstat mig och talat vnligt med din tjnarinna, fastn
        jag icke r ssom ngon av dina tjnarinnor.

002:014 Och nr mltidsstunden var inne, sade Boas till henne: Kom
        hitfram och t av brdet och doppa ditt brdstycke i vinet.  D
        satte hon sig vid sidan av skrdemnnen; och han lade fr henne
        rostade ax, och hon t och blev mtt och fick drtill ver.
002:015 Och nr hon drefter stod upp fr att plocka ax, bjd Boas sina
        tjnare och sade: Lten henne ock f plocka ax mellan krvarna,
        och frfrdelen henne icke.
002:016 Ja, I mn till och med draga ut strn ur knipporna t henne och
        lta dem ligga, s att hon fr plocka upp dem, och ingen m
        banna henne drfr.
002:017 S plockade hon ax p kern nda till aftonen; och nr hon
        klappade ut det som hon hade plockat, var det vid pass en efa
        korn.

002:018 Och hon tog sin brda och gick in i staden, och hennes svrmoder
        fick se vad hon hade plockat.  Drefter tog hon fram och gav
        henne vad hon hade ftt ver, sedan hon hade tit sig mtt.
002:019 D sade hennes svrmoder till henne: Var har du i dag plockat
        ax, och var har du arbetat?  Vlsignad vare han som har tagit sig
        an dig!  D berttade hon fr sin svrmoder hos vem hon hade
        arbetat; hon sade: Den man som jag i dag har arbetat hos heter
        Boas.
002:020 D sade Noomi till sin sonhustru: Vlsignad vare han av HERREN,
        drfr att han icke har undandragit sig att bevisa godhet bde
        mot de levande och mot de dda!  Och Noomi sade ytterligare till
        henne: Den mannen r vr nra frnde, en av vra brdemn.
002:021 Moabitiskan Rut sade: Han sade ock till mig: 'Hll dig till
        mina tjnare, nda till dess att de hava inbrgat hela min
        skrd.'
002:022 D sade Noomi till sin sonhustru Rut: Ja, det r bst, min
        dotter, att du gr med hans tjnarinnor, s att man icke
        behandlar dig illa, ssom det kunde ske p en annan ker.
002:023 S hll hon sig d till Boas' tjnarinnor och plockade ax dr,
        till dess bde korn- och veteskrden voro avslutade.  Men hon
        bodde hos sin svrmoder.

003:001 Och hennes svrmoder Noomi sade till henne: Min dotter, jag
        vill ska skaffa dig ro, fr att det m g dig vl.
003:002 S hr d: Boas, med vilkens tjnarinnor du har varit
        tillsammans, r ju vr frnde.  Och just i natt kastar han korn
        p sin trskplats.
003:003 S tv dig nu och smrj dig och kld dig, och g ned till
        trskplatsen.  Men laga s, att mannen icke fr se dig, frrn
        han har tit och druckit.
003:004 Nr han d lgger sig, s se efter, var han lgger sig, och g
        dit och lyft upp tcket vid hans ftter och lgg dig dr; han
        skall d sjlv sga dig vad du br gra.
003:005 Hon svarade: Allt vad du sger vill jag gra.

003:006 Och hon gick ned till trskplatsen och gjorde alldeles ssom
        hennes svrmoder hade bjudit henne.
003:007 Ty nr Boas hade tit och druckit, s att hans hjrta blev
        glatt, och sedan han hade gtt stad och lagt sig invid
        sdeshgen, kom hon ofrmrkt och lyfte upp tcket vid hans
        ftter och lade sig dr.
003:008 Vid midnattstiden blev mannen uppskrmd och bjde sig framt och
        fick d se en kvinna ligga vid hans ftter.
003:009 Och han sade: Vem r du?  Hon svarade: Jag r Rut, din
        tjnarinna.  Bred ut din mantelflik ver din tjnarinna, ty du r
        min brdeman.
003:010 D sade han: Vlsignad vare du av HERREN, min dotter!  Du har nu
        givit ett strre bevis p din krlek n frut, drigenom att du
        icke har lupit efter unga mn, vare sig fattiga eller rika.
003:011 S frukta nu icke, min dotter; allt vad du sger vill jag gra
        dig.  Ty allt folket i min stad vet att du r en rttskaffens
        kvinna.
003:012 Nu r det visserligen sant att jag r din brdeman; men en annan
        brdeman finnes, som r nrmare n jag.
003:013 Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill taga dig efter
        brdesrtt, gott, m han d gra det, s sant HERREN lever.  Ligg
        nu kvar nda till morgonen.

003:014 S lg hon vid hans ftter nda till morgonen, men hon fick st
        upp, innan nnu ngon kunde knna igen den andre; ty han tnkte:
        Det fr icke bliva knt att kvinnan har kommit hit till
        trskplatsen.
003:015 Och han sade: Rck hit manteln som du har p dig, och hll fram
        den.  Och hon hll fram den.  D mtte han upp sex mtt korn och
        gav henne att bra; drefter gick hon in i staden.

003:016 Och nr hon kom till sin svrmoder, sade denna: Huru har det
        gtt fr dig, min dotter?  D berttade hon fr henne allt vad
        mannen hade gjort mot henne;
003:017 och hon sade: Dessa sex mtt korn gav han mig, i det han sade:
        'Du skall icke komma tomhnt hem till din svrmoder.'
003:018 D svarade hon: Bida, min dotter, till dess du fr se huru
        saken avlper; ty mannen skall icke giva sig till ro, med mindre
        han i dag fr saken till sitt slut.

004:001 Och Boas hade gtt upp till stadsporten och satt sig dr.  D
        hnde sig att den brdeman som Boas hade talat om gick dr fram;
        d nmnde han honom vid namn och sade: Kom hit och stt dig
        hr.  Och han kom och satte sig.
004:002 Drefter tog Boas till sig tio mn av de ldste i staden och
        sade: Stten eder hr.  Och de satte sig.
004:003 Sedan sade han till brdemannen: Det kerstycke som tillhrde
        vr broder Elimelek har Noomi slt, hon som kom tillbaka frn
        Moabs land.
004:004 Drefter tnkte jag att jag skulle underrtta dig drom och
        sga: Kp det infr dem som hr sitta och infr mitt folks
        ldste.  Om du vill taga det efter brdesrtt, s sg mig det, s
        att jag fr veta det, ty ingen annan ger brdesrtt n du
        och, nst dig, jag sjlv.  Han sade: Jag vill taga det efter
        brdesrtt.
004:005 D sade Boas: Nr du kper kern av Noomis hand, d kper du
        den ock av moabitiskan Rut, den ddes hustru, med skyldighet att
        uppvcka den ddes namn och fsta det vid hans arvedel.
004:006 Brdemannen svarade: D kan jag icke begagna mig av min
        brdesrtt, ty jag skulle drmed frdrva min egen arvedel.
        Brda du t dig vad jag skulle hava brdat, ty jag kan icke gra
        det.

004:007 Men nr ngon brdade ngot eller avtalade ett byte, var det
        fordom sed i Israel att han, till stadfstelse av ett sdant
        avtal, drog av sig sin sko och gav den t den andre; och detta
        gllde ssom ett vittnesbrd i Israel.
004:008 S sade nu brdemannen till Boas: Kp du det; och han drog
        drvid av sig sin sko.
004:009 D sade Boas till de ldste och till allt folket: I ren i dag
        vittnen till att jag nu har kpt av Noomis hand allt vad som har
        tillhrt Kiljon och Mahelon.
004:010 Drjmte har jag ock kpt moabitiskan Rut, Mahelons hustru, till
        hustru t mig, fr att uppvcka den ddes namn och fsta det vid
        hans arvedel, p det att den ddes namn icke m bliva utrotat
        bland hans brder eller ur porten till hans stad.  I ren i dag
        vittnen hrtill.
004:011 Och allt folket i stadsporten, s ock de ldste, svarade: Ja,
        och HERREN lte den kvinna som nu gr in i ditt hus bliva lik
        Rakel och Lea, de bda som hava byggt upp Israels hus.  Och m du
        frkovra dig storligen i Efrata och gra dig ett namn i
        Bet-Lehem.
004:012 Och blive ditt hus ssom Peres' hus, hans som Tamar fdde t
        Juda, genom de avkomlingar som HERREN skall giva dig med denna
        unga kvinna.

004:013 S tog d Boas Rut till sig, och hon blev hans hustru, och han
        gick in till henne; och HERREN gav henne livsfrukt, och hon
        fdde en son.
004:014 D sade kvinnorna till Noomi: Lovad vare HERREN, som i dag har
        s gjort, att det icke fattas dig en brdeman som skall f ett
        namn i Israel!
004:015 Han skall bliva dig en trstare och en frsrjare p din
        lderdom; ty din sonhustru, som har dig kr, har ftt honom, hon
        som r mer fr dig n sju sner.
004:016 Och Noomi tog barnet och lade det i sin famn och blev dess
        skterska.
004:017 Och grannkvinnorna sade: Noomi har ftt en son; och de gvo
        honom namn, de kallade honom Obed.  Han blev fader till Isai,
        Davids fader.

004:018 Och detta r Peres' slktregister: Peres fdde Hesron;
004:019 Hesron fdde Ram; Ram fdde Amminadab;
004:020 Amminadab fdde Naheson; Naheson fdde Salma;
004:021 Salmon fdde Boas; Boas fdde Obed;
004:022 Obed fdde Isai, och Isai fdde David.




Frsta Samuelsboken


001:001 I Ramataim-Sofim, i Efraims bergsbygd, levde en man som hette
        Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son
        till Suf, en efraimit.
001:002 Han hade tv hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna.
        Och Peninna hade barn, men Hanna var barnls.
001:003 Den mannen begav sig r efter r upp frn sin stad fr att
        tillbedja och offra t HERREN Sebaot i Silo, dr Elis bda
        sner, Hofni och Pinehas, d voro HERRENS prster.
001:004 En dag offrade nu Elkana.  Och han plgade giva sin hustru
        Peninna och alla hennes sner och dttrar var sin andel av
        offret;
001:005 men t Hanna gav han d en dubbelt s stor andel, ty han hade
        Hanna kr, fastn HERREN hade gjort henne ofruktsam.
001:006 Men hennes medtvlerska plgade, fr att vcka hennes vrede,
        mycket retas med henne, drfr att HERREN hade gjort henne
        ofruktsam.
001:007 Fr vart r, s ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus,
        gjorde han p samma stt, och den andra retades d med henne p
        samma stt.  Och nu grt hon och t intet.
001:008 D sade hennes man Elkana till henne: Hanna, varfr grter du?
        Varfr ter du icke?  Varfr r du s sorgsen?  r jag icke mer
        fr dig n tio sner?

001:009 En gng nr de hade tit och druckit i Silo hnde sig, medan
        prsten Eli satt p sin stol vid drren till HERRENS tempel, att
        Hanna stod upp
001:010 och i sin djupa bedrvelse begynte bedja till HERREN under
        bitter grt.
001:011 Och hon gjorde ett lfte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se
        till din tjnarinnas lidande och tnka p mig och icke frgta
        din tjnarinna, utan giva din tjnarinna en manlig avkomling, s
        vill jag giva denne t HERREN fr hela hans liv, och ingen
        rakkniv skall komma p hans huvud.
001:012 Nr hon nu lnge s bad infr HERREN och Eli drvid gav akt p
        hennes mun
001:013--Hanna talade nmligen i sitt hjrta; allenast hennes
        lppar rrde sig, men hennes rst hrdes icke--d trodde Eli
        att hon var drucken.
001:014 Drfr sade Eli till henne: Huru lnge skall du bete dig ssom
        en drucken?  Laga s, att ruset gr av dig.
001:015 Men Hanna svarade och sade: Nej, min herre, jag r en hrt
        prvad kvinna; vin och starka drycker har jag icke druckit, men
        jag utgt nu min sjl fr HERREN.
001:016 Anse icke din tjnarinna fr en ond kvinna, ty det r mitt
        myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala
        nda till denna stund.
001:017 D svarade Eli och sade: G i frid.  Israels Gud skall giva dig
        vad du har utbett dig av honom.
001:018 Hon sade: Lt din tjnarinna finna nd fr dina gon.  S gick
        kvinnan sin vg och fick sig mat, och hon sg sedan icke mer s
        sorgsen ut.

001:019 Bittida fljande morgon, sedan de hade tillbett infr HERREN,
        vnde de tillbaka och kommo hem igen till Rama.  Och Elkana knde
        sin hustru Hanna, och HERREN tnkte p henne,
001:020 Och Hanna blev havande och fdde en son, nr tiden hade gtt om;
        denne gav hon namnet Samuel, ty, sade hon, av HERREN har jag
        utbett mig honom.
001:021 Nr sedan mannen Elkana med hela sitt hus begav sig upp fr att
        offra t HERREN sitt rliga slaktoffer och sitt lftesoffer,
001:022 gick Hanna icke med ditupp, utan sade till sin man: Jag vill
        vnta, till dess att gossen har blivit avvand, d skall jag fra
        honom med mig, fr att han m stllas fram infr HERRENS ansikte
        och sedan stanna dr fr alltid.
001:023 Hennes man Elkana sade till henne: Gr vad du finner fr gott;
        stanna, till dess du har avvant honom; m HERREN allenast
        uppfylla sitt ord.  S stannade d hustrun hemma och gav sin son
        di, till dess hon skulle avvnja honom.

001:024 Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sig
        ditupp, jmte tre tjurar, en efa mjl och en vinlgel; s frde
        hon honom in i HERRENS hus i Silo.  Men gossen var nnu helt ung.
001:025 Och de slaktade tjuren och frde s gossen fram till Eli.
001:026 Och hon sade: Hr mig, min herre; s sant du lever, min herre,
        jag r den kvinna som stod hr bredvid dig och bad till HERREN.
001:027 Om denne gosse bad jag; nu har HERREN givit mig vad jag utbad
        mig av honom.
001:028 Drfr vill ock jag nu giva honom tillbaka t HERREN; s lnge
        han lever, skall han vara given t HERREN.  Och de tillbdo dr
        HERREN.

002:001 Och Hanna bad och sade:

          Mitt hjrta frjdar sig i HERREN;
          mitt horn r upphjt genom HERREN.
          Min mun r vitt upplten mot mina fiender;
          ty jag glder mig ver din frlsning.
002:002   Ingen r helig ssom HERREN
          ty ingen finnes frutom dig;
          ingen klippa r ssom vr Gud.

002:003   Fren icke bestndigt s mycket hgmodigt tal;
          vad frckt r gnge icke ut ur eder mun.
          Ty HERREN r en Gud som vet allt,
          och hos honom vgas grningarna.
002:004   Hjltarnas bgar ro snderbrutna,
          men de stapplande omgjorda sig med kraft.
002:005   De som voro mtta mste taga lega fr brd,
          men de som ledo hunger hungra icke mer.
          Ja, den ofruktsamma fder sju barn,
          men den moder som fick mnga
          barn vissnar bort.

002:006   HERREN ddar och gr levande,
          han fr ned i ddsriket och upp
          drifrn.
002:007   HERREN gr fattig, han gr ock rik;
          han dmjukar, men han upphjer ock.
002:008   Han upprttar den ringe ur stoftet,
          ur dyn lyfter han den fattige upp,
          ty han vill lta dem sitta bredvid furstar,
          och en hrlig tron giver han dem till arvedel.
          Ty jordens grundfsten ro HERRENS,
          och jordkretsen har han stllt p dem.

002:009   Sina frommas ftter bevarar han,
          men de ogudaktiga frgras i mrkret,
          ty ingen frmr ngot genom egen kraft.
002:010   De som strida mot HERREN bliva krossade,
          ovan dem dundrar han i himmelen;
          ja, HERREN dmer jordens ndar.
          Men han giver makt t sin konung,
          han upphjer sin smordes horn.

002:011 Och Elkana gick hem igen till Rama; gossen dremot gjorde tjnst
        infr HERREN under prsten Eli.
002:012 Men Elis sner voro onda mn, de ville icke veta av HERREN.
002:013 P fljande stt plgade nmligen prsterna g till vga med
        folket: s ofta ngon offrade ett slaktoffer, kom prstens
        tjnare, medan kttet koktes, och hade en treuddig gaffel i sin
        hand;
002:014 den stack han ned i kitteln eller pannan eller krukan eller
        grytan, och allt vad han s fick upp med gaffeln, det tog
        prsten.  S gjorde de mot alla israeliter som kommo dit till
        Silo.
002:015 Ja, till och med innan man hade frbrnt det feta, kom prstens
        tjnare och sade till den som offrade: Giv hit ktt, s att jag
        kan steka det t prsten, ty han vill icke hava kokt ktt av
        dig, utan rtt.
002:016 Om d mannen svarade honom: Frst skall man nu frbrnna det
        feta; tag sedan vad dig lyster, s sade han: Nej, nu strax
        skall du lmna det, eljest tager jag det med vld.
002:017 Och de unga mnnens synd var s mycket strre infr HERREN som
        folket drigenom lrde sig att frakta HERRENS offer.

002:018 Men Samuel gjorde tjnst infr HERRENS ansikte, och var redan
        ssom gosse ikldd linne-efod.
002:019 Drtill plgade hans moder vart r gra t honom en liten kpa,
        som hon hade med sig till honom, nr hon jmte sin man begav sig
        upp fr att offra det rliga slaktoffret.
002:020 D plgade Eli vlsigna Elkana jmte hans hustru och sga:
        HERREN sknke dig ytterligare avkomma med denna kvinna, i
        stllet fr den som hon utbad sig genom sin bn till HERREN.
        Och s gingo de hem igen.
002:021 Och HERREN sg till Hanna, och hon blev havande och fdde tre
        sner och tv dttrar.  Men gossen Samuel vxte upp i HERRENS
        hus.

002:022 D nu Eli, som var mycket gammal, fick hra allt vad hans sner
        gjorde mot hela Israel, och att de lgo hos de kvinnor som hade
        tjnstgring vid ingngen till uppenbarelsetltet,
002:023 sade han till dem: Varfr gren I sdant, allt detta onda som
        jag hr allt folket hr tala om eder?
002:024 Icke s, mina sner!  Det rykte jag hr vara gngse bland HERRENS
        folk r icke gott.
002:025 Om en mnniska frsyndar sig mot en annan, s kan Gud medla fr
        henne; men om en mnniska frsyndar sig mot HERREN, vem kan d
        gra sig till medlare fr henne?  Men de lyssnade icke till sin
        faders ord, ty HERREN ville dda dem.
002:026 Gossen Samuel dremot vxte till i lder och vlbehag bde fr
        HERREN och fr mnniskor.

002:027 Och en gudsman kom till Eli och sade till honom: S sger
        HERREN: Har jag icke uppenbarat mig fr din faders hus, nr de
        nnu voro i Egypten och tjnade Faraos hus?
002:028 Och har jag icke utvalt honom bland alla Israels stammar till
        prst t mig, till att offra p mitt altare och antnda rkelse
        och bra efod infr mitt ansikte?  Och gav jag icke t din faders
        hus Israels barns alla eldsoffer?
002:029 Varfr frtrampen I d de slaktoffer och spisoffer som jag har
        pbjudit i min boning?  Och huru kan du ra dina sner mer n
        mig, s att I gden eder med det bsta av var offergva som mitt
        folk Israel br fram?
002:030 Drfr sger HERREN, Israels Gud: Vl har jag sagt att ditt och
        din faders hus skulle f gra tjnst infr mig evrdligen.  Men
        nu sger HERREN: Bort det!  Ty dem som ra mig vill jag ock ra,
        men de som frakta mig skola komma p skam.
002:031 Se, dagar skola komma, d jag skall avhugga din arm och din
        faders hus' arm, s att ingen skall bliva gammal i ditt hus.
002:032 Och du skall f se min boning lida nd, trots allt det goda som
        vederfares Israel.  Och ingen skall ngonsin bliva gammal i ditt
        eget hus.
002:033 Dock vill jag icke frn mitt altare utrota var man av din slkt,
        s att jag kommer dina gon att frtvina och din sjl att
        frsmkta; men alla som vxa upp i ditt hus skola d, nr de
        hava hunnit till manlig lder.
002:034 Och tecknet hrtill skall fr dig vara det som skall verg dina
        bda sner Hofni och Pinehas: p en och samma dag skola de bda
        d.
002:035 Men jag skall lta en prst uppst t mig, som bliver
        bestndande, en som gr efter vad i mitt hjrta och min sjl r;
        t honom skall jag bygga ett hus som bliver bestndande, och han
        skall gra tjnst infr min smorde bestndigt.
002:036 Och var och en som bliver kvar av ditt hus skall komma och falla
        ned fr honom, fr att f en silverpenning eller en kaka brd;
        han skall sga: 'Anstll mig vid ngon prstsyssla, s att jag
        fr en bit brd att ta.'

003:001 S gjorde nu den unge Samuel tjnst infr HERREN under Eli.  Och
        HERRENS ord var sllsynt p den tiden, profetsyner voro icke
        vanliga.
003:002 D nu en gng Eli, vilkens gon hade begynt att bliva skumma, s
        att han icke kunde se, lg och sov p sin plats,
003:003 innan nnu Guds lampa hade slocknat, och medan ocks Samuel lg
        och sov, d hnde sig i HERRENS tempel, dr Guds ark stod,
003:004 att HERREN ropade p Samuel.  Denne svarade: Hr r jag.
003:005 Drefter skyndade han till Eli och sade: Hr r jag; du ropade
        ju p mig.  Men han svarade: Jag har icke ropat; g tillbaka
        och lgg dig.  Och han gick och lade sig.
003:006 Men HERREN ropade nnu en gng p Samuel; och Samuel stod upp
        och gick till Eli och sade: Hr r jag; du ropade ju p mig.
        Men han svarade: Jag har icke ropat, min son; g tillbaka och
        lgg dig.
003:007 Samuel hade nmligen nnu icke lrt att knna igen HERREN, och
        nnu hade icke ngot HERRENS ord blivit uppenbarat fr honom.
003:008 Men HERREN ropade ter p Samuel, fr tredje gngen; och han
        stod upp och gick till Eli och sade: Hr r jag; du ropade ju
        p mig.  D frstod Eli att det var HERREN som ropade p
        ynglingen.
003:009 Drfr sade Eli till Samuel: G och lgg dig; och om han vidare
        ropar p dig, s sg: 'Tala, HERRE; din tjnare hr.  Och Samuel
        gick och lade sig p sin plats.

003:010 D kom HERREN och stllde sig dr och ropade ssom de frra
        gngerna: Samuel!  Samuel!  Samuel svarade: Tala, din tjnare
        hr.
003:011 D sade HERREN till Samuel: Se, jag skall i Israel gra ngot
        som kommer att genljuda i bda ronen p var och en som fr hra
        det.
003:012 P den dagen skall jag lta komma ver Eli allt vad jag har
        uttalat ver hans hus, det frsta till det sista.
003:013 Ty jag har frkunnat fr honom att jag skall vara domare ver
        hans hus till evig tid, drfr att han har syndat, i det han
        visste huru hans sner drogo frbannelse ver sig och dock icke
        hll dem tillbaka.
003:014 Drfr har jag ock med ed betygat om Elis hus: Sannerligen, Elis
        hus' missgrning skall icke ngonsin kunna frsonas, vare sig
        med slaktoffer eller med ngon annat offergva.

003:015 Och Samuel lg kvar nda tills morgonen, d han ppnade
        drrarna till HERRENS hus.  Och Samuel fruktade fr att omtala
        synen for Eli.
003:016 Men Eli ropade p Samuel och sade: Samuel, min son!  Denne
        svarade: Hr r jag.
003:017 Han sade: Vad var det han talade till dig?  Dlj det icke fr
        mig.  Gud straffe dig nu och framgent, om du dljer for mig
        ngot enda ord av det han talade till dig.
003:018 D omtalade Samuel fr honom alltsammans och dolde intet fr
        honom.  Och han sade: Han r HERREN; han gre vad honom
        tckes.

003:019 Men Samuel vxte upp, och HERREN var med honom och lt intet av
        allt vad han hade talat falla till jorden.
003:020 Och hela Israel, frn Dan nda till Beer-Seba, frstod att
        Samuel var betrodd att vara HERRENS profet.
003:021 Och HERREN fortfor att lta se sig i Silo; ty HERREN uppenbarade
        sig fr Samuel i Silo genom HERRENS ord.
003:022 Och Samuels ord kom till hela Israel.

004:001 Och Israel drog ut till strid mot filisterna och lgrade sig
        vid Eben-Haeser, under det filisterna hade lgrat sig vid
        Afek.
004:002 Filisterna stllde d upp sig i slagordning mot Israel, och
        striden utbredde sig, och israeliterna blevo slagna av
        filisterna; dessa nedgjorde p slagfltet vid pass fyra tusen
        man.
004:003 Nr folket kom tillbaka till lgret sade de ldste i Israel:
        Varfr har HERREN i dag ltit oss bliva slagna av filisterna?
        Lt oss hmta hit till oss frn Silo HERRENS frbundsark, fr
        att den m komma och vara ibland oss och frlsa oss frn vra
        fienders hand.
004:004 S snde d folket till Silo, och de buro drifrn HERREN
        Sebaots frbundsark, hans som tronar p keruberna; och Elis bda
        sner, Hofni och Pinehas, fljde drvid med Guds frbundsark.

004:005 D nu HERRENS frbundsark kom in i lgret, hov hela Israel upp
        ett stort jubelrop, s att det dnade i marken.
004:006 Nr d filisterna hrde jubelropet, sade de: Vad betyder detta
        stora jubelrop i hebrernas lger?  Och de fingo veta att
        HERRENS ark hade kommit in i lgret.
004:007 D blevo filisterna frskrckta, ty de tnkte: Gud har kommit
        in i lgret.  Och de sade: Ve oss!  Ngot sdant har frut icke
        hnt.
004:008 Ve oss!  Vem kan rdda oss frn denne vldige Guds hand?  Det var
        denne Gud som slog egyptierna med alla slags plgor i knen.
004:009 Men fatten dock mod och varen mn, I filister, s att I icke
        bliven trlar t hebrerna, ssom de hava varit trlar t
        eder.  Ja, varen mn och striden.
004:010 S stridde nu filisterna, och israeliterna blevo slagna och
        flydde var och en till sin hydda, och nederlaget blev mycket
        stort: av Israel fllo trettio tusen man fotfolk.
004:011 Drtill blev Guds ark tagen, och Elis bda sner, Hofni och
        Pinehas, blevo ddade.
004:012 Och en benjaminit sprang frn slagfltet och kom till Silo samma
        dag, med snderrivna klder och med jord p sitt huvud.
004:013 Och nr han kom dit, satt Eli p sin stol vid sidan av vgen och
        sg utt, ty hans hjrta bvade av oro fr Guds ark.  D nu
        mannen kom in i staden med budskapet, hjde hela staden upp
        klagorop.
004:014 Och nr Eli hrde klagoropet, sade han: Vad betyder detta
        larm?  D kom mannen skyndsamt dit och berttade det fr Eli.
004:015 Men Eli var nittiotta r gammal och hans gon voro starrblinda,
        s att han icke kunde se.
004:016 Och mannen sade till Eli: Jag r den som har kommit frn
        slagfltet; jag har i dag flytt ifrn slagfltet.  D sade han:
        Huru har det gtt, min son?
004:017 Budbraren svarade och sade: Israel har flytt fr filisterna,
        mycket folk har ocks stupat; dina bda sner, Hofni och
        Pinehas, ro ock dda, och drtill har Guds ark blivit tagen.
004:018 Nr han nmnde om Guds ark, fll Eli baklnges av stolen vid
        sidan av porten och brt nacken av sig och dog; ty mannen var
        gammal och tung.  Han hade d varit domare i Israel i fyrtio r.
004:019 Och nr hans sonhustru, Pinehas' hustru, som var havande och
        nra att fda, fick hra ryktet om att Guds ark var tagen, och
        att hennes svrfader och hennes man voro dda, sjnk hon ned och
        fdde sitt barn, ty fdslovndorna kommo ver henne.
004:020 Och nr hon d hll p att d, sade kvinnorna som stodo omkring
        henne: Frukta icke; du har ftt en son.  Men hon svarade intet
        och aktade icke drp.
004:021 Och hon kallade gossen I-Kabod, och sade: Hrligheten r
        borta frn Israel.  Drmed syftade hon p att Guds ark var
        tagen, s ock p sin svrfader och sin man.
004:022 Hon sade: Hrligheten r borta frn Israel, eftersom Guds ark
        var tagen.

005:001 Nr filisterna hade tagit Guds ark, frde de den frn
        Eben-Haeser till Asdod.
005:002 Dr togo filisterna Guds ark och frde in den i Dagons tempel
        och stllde den bredvid Dagon.
005:003 Men nr asdoditerna bittida dagen drefter kommo dit, fingo de
        se Dagon ligga framstupa p jorden framfr HERRENS ark.  D togo
        de Dagon och satte honom upp igen p hans plats.
005:004 Men nr de dagen drefter ter kommo dit bittida om morgonen,
        fingo de nyo se Dagon ligga framstupa p jorden framfr HERRENS
        ark; och Dagons huvud och hans bda hnder lgo avslagna p
        trskeln, allenast fiskdelen satt kvar p honom.
005:005 I Asdod trampar drfr nnu i dag ingen p Dagons trskel,
        varken ngon av Dagons prster, ej heller ngon annan som gr in
        i Dagons tempel.
005:006 Och HERRENS hand var tung ver asdoditerna; han anstllde
        frdelse bland dem, i det han slog dem med blder, svl i
        Asdod som inom tillhrande omrden.
005:007 D nu invnarna i Asdod sgo att s skedde, sade de: Israels
        Guds ark fr icke stanna hos oss, ty hans hand vilar hrt p oss
        och p vr gud Dagon.
005:008 Och de snde bud och lto frsamla till sig alla filisternas
        hvdingar och sade: Vad skola vi gra med Israels Guds ark?  De
        svarade: Israels Guds ark m flyttas till Gat.  D flyttade de
        Israels Guds ark dit.
005:009 Men sedan de hade flyttat den dit, kom genom HERRENS hand en
        mycket stor frvirring i staden; han slog invnarna i staden,
        bde sm och stora, s att blder slogo upp p dem.
005:010 D snde de Guds ark till Ekron.  Men nr Guds ark kom till
        Ekron, ropade ekroniterna: De hava flyttat Israels Guds ark
        till oss fr att dda oss och vrt folk.
005:011 Och de snde bud och lto fr samla alla filisternas hvdingar
        och sade: Snden bort Israels Guds ark, s att den fr komma
        tillbaka till sin plats igen och icke ddar oss och vrt folk.
        Ty en ddlig frvirring hade uppsttt i hela staden; Guds hand
        lg mycket tung p den.
005:012 De av invnarna som icke dogo blevo slagna med blder; och ropet
        frn staden steg upp mot himmelen.

006:001 Sedan nu HERRENS ark hade varit i filisternas land i sju
        mnader,
006:002 tillkallade filisterna sina prster och spmn och sade: Vad
        skola vi gra med HERRENS ark?  Lten oss veta p vilket stt vi
        skola snda den till dess plats igen.
006:003 De svarade: Om I viljen snda bort Israels Guds ark, skolen I
        icke snda bort den utan sknker; I msten giva t honom ett
        skuldoffer.  D skolen I bliva botade, och det skall d ocks
        bliva eder kunnigt varfr hans hand icke drager sig tillbaka
        frn eder.
006:004 D frgade de: Vad fr ett skuldoffer skola vi giva t honom?
        De svarade: Fem blder av guld och fem jordrttor av guld, lika
        mnga som filisternas hvdingar; ty en och samma hemskelse har
        trffat alla, ocks edra hvdingar.
006:005 I skolen gra avbildningar av edra blder och avbildningar av
        jordrttorna som frdrva edert land; given s ra t Israels
        Gud.  Kanhnda tager han d bort sin tunga hand frn eder, s ock
        frn eder gud och frn edert land.
006:006 Varfr tillsluten I edra hjrtan, ssom egyptierna och Farao
        tillslto sina hjrtan?  Mste icke dessa, sedan han hade utfrt
        stora grningar bland dem, slppa israeliterna, s att de fingo
        g?
006:007 S gren eder nu en ny vagn, och tagen tv kor som giva di, och
        som icke hava burit ngot ok, och spnnen korna fr vagnen, men
        skiljen deras kalvar ifrn dem och lten dem stanna hemma.
006:008 Tagen s HERRENS ark och stten den p vagnen, och lggen de
        gyllene klenoder I given honom ssom skuldoffer ned i ett skrin
        vid sidan av den, och lten den s g stad.
006:009 Sedan skolen I se efter: om den tager vgen till sitt land, upp
        mot Bet-Semes, s var det han som gjorde oss allt detta stora
        onda; men om s icke sker, d veta vi att det icke var hans hand
        som hemskte oss.  Detta har d trffat oss allenast av en
        hndelse.

006:010 Mnnen gjorde s; de togo tv kor som gvo di och spnde dem fr
        vagnen; men deras kalvar behllo de hemma.
006:011 Och de satte HERRENS ark p vagnen, drtill ock skrinet med
        jordrttorna av guld och med avbildningarna av svulsterna.
006:012 Och korna gingo raka vgen fram t Bet-Semes till; de hllo
        alltjmt samma strt och gingo dr rmande, utan att vika av
        vare sig till hger eller till vnster.  Och filisternas
        hvdingar gingo efter dem nda till Bet-Semes' omrde.
006:013 Men betsemesiterna hllo p med veteskrd i dalen.  Nr de nu
        lyfte upp sina gon, fingo de se arken; och de blevo glada, d
        de sgo den.
006:014 Men nr vagnen kom till betsemesiten Josuas ker, stannade den
        dr; och dr lg en stor sten.  D hggo de snder trvirket p
        vagnen och offrade korna till brnnoffer t HERREN.
006:015 Leviterna hade nmligen lyft ned HERRENS ark jmte skrinet som
        stod drbredvid, det vari de gyllene klenoderna funnos, och hade
        satt detta p den stora stenen.  Sedan offrade invnarna i
        Bet-Semes p den dagen brnnoffer och slaktoffer t HERREN.
006:016 Och nr filisternas fem hvdingar hade sett detta, vnde de
        samma dag tillbaka till Ekron.

006:017 De svulster av guld som filisterna gvo ssom skuldoffer t
        HERREN utgjorde: fr Asdod en, fr Gasa en, fr Askelon en, fr
        Gat en, fr Ekron en.
006:018 Men jordrttorna av guld voro lika mnga som filisternas alla
        stder under de fem hvdingarna, varvid medrknas bde befsta
        stder och landsbygdens byar, intill den stora Sorgestenen, p
        vilken de satte ned HERRENS ark, och som finnes kvar nnu i dag,
        p betsemesiten Josuas ker.
006:019 Av invnarna i Bet-Semes blevo ock mnga slagna, drfr att de
        hade sett p HERRENS ark; han slog sjuttio man bland folket,
        femtio tusen man.  Och folket srjde drver att HERREN hade
        slagit s mnga bland folket.
006:020 Och invnarna i Bet-Semes sade: Vem kan best infr HERREN,
        denne helige Gud?  Och till vem skall han draga bort ifrn oss?
006:021 Och de skickade sndebud till dem som bodde i Kirjat-Jearim och
        lto sga: Filisterna hava snt tillbaka HERRENS ark; kommen
        hitned och hmten den upp till eder.

007:001 D kommo Kirjat-Jearims mn och hmtade HERRENS ark ditupp och
        frde den in i Abinadabs hus p hjden.  Och hans son Eleasar
        helgade de till att hava vrden om HERRENS ark.
007:002 Och frn den dag d arken fick sin plats i Kirjat-Jearim frflt
        en lng tid: tjugu r frgingo; och hela Israels hus suckade nu
        efter HERREN.
007:003 Men Samuel sade till hela Israels hus: Om I av allt edert
        hjrta viljen vnda om till HERREN, s skaffen bort ifrn eder
        de frmmande gudarna och Astarterna, och rikten edra hjrtan
        till HERREN och tjnen honom allena, s skall han rdda eder
        ifrn filisternas hand.
007:004 D skaffade Israels barn bort Baalerna och Astarterna och
        tjnade HERREN allena.

007:005 Och Samuel sade: Frsamlen hela Israel i Mispa, s vill jag dr
        bedja till HERREN fr eder.
007:006 D frsamlade de sig i Mispa och ste upp vatten och gto ut det
        infr HERREN och fastade den dagen; och de sade dr: Vi hava
        syndat mot HERREN.  Och Samuel dmde Israels barn i Mispa.

007:007 Men nr filisterna hrde att Israels barn hade frsamlat sig i
        Mispa, drogo filisternas hvdingar ditupp mot Israel.  D
        Israels barn hrde detta, blevo de frskrckta fr filisterna.
007:008 Och Israels barn sade till Samuel: Hr icke upp att ropa fr
        oss till HERREN, vr Gud, att han m frlsa oss ifrn
        filisternas hand.
007:009 D tog Samuel ett dilamm och offrade det ssom ett heloffer,
        till brnnoffer t HERREN; och Samuel ropade till HERREN fr
        Israel, och HERREN bnhrde honom.
007:010 Under det att Samuel offrade brnnoffret, ryckte nmligen
        filisterna fram till strid mot Israel; men HERREN lt ett
        starkt tordn dundra ver filisterna p den dagen och
        frvirrade dem, s att de blevo slagna av Israel.
007:011 Och Israels mn drogo ut frn Mispa och frfljde filisterna
        och nedgjorde dem, under det att de frfljde dem nda till
        trakten nedanfr Bet-Kar.
007:012 D tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Sen och gav
        den namnet Eben-Haeser, i det han sade: Allt hrintill har
        HERREN hjlpt oss.

007:013 S blevo filisterna kuvade och kommo icke mer in i Israels land
        Och HERRENS hand var emot filisterna, s lnge Samuel levde.
007:014 Och de stder som filisterna hade tagit frn Israel kommo
        tillbaka till Israel, allasammans, frn Ekron nda till Gat; och
        det tillhrande omrdet tog Israel ocks igen ifrn
        filisterna.  Och mellan Israel och amorerna blev fred.
007:015 Och Samuel var domare i Israel, s lnge han levde.
007:016 Vart r frdades han omkring till Betel, Gilgal och Mispa; och
        han dmde Israel p alla dessa platser.
007:017 Sedan plgade han vnda tillbaka till Rama, ty dr var hans hem,
        och dr dmde han eljest Israel dr byggde han ock ett altare t
        HERREN.

008:001 Men nr Samuel blev gammal, satte han sina sner till domare
        ver Israel
008:002 Hans frstfdde son hette Joel, och hans andre son Abia; de hade
        sitt domarste i Beer-Seba.
008:003 Men hans sner vandrade icke p hans vg, utan veko av drifrn
        och skte ortt vinning; de togo mutor och vrngde rtten.

008:004 D frsamlade sig alla de ldste i Israel och kommo till Samuel
        i Rama.
008:005 Och de sade till honom: Du r ju nu gammal, och dina sner
        vandra icke p dina vgar.  S stt nu en konung ver oss till
        att dma oss, ssom alla andra folk hava.
008:006 Men det misshagade Samuel, detta att de sade d: Giv oss en
        konung, for att han m dma oss.  Och Samuel bad till HERREN.
008:007 D sade HERREN till Samuel: Lyssna till folkets ord, och gr
        allt vad de begra av dig; ty det r icke dig de hava frkastat,
        nej, mig hava de frkastat, i det de icke vilja att jag skall
        vara konung ver dem.
008:008 Ssom de alltid hava gjort, frn den dag d jag frde dem upp ur
        Egypten nda till denna dag, i det att de hava vergivit mig och
        tjnat andra gudar, s gra de nu ock mot dig.
008:009 S lyssna nu till deras ord.  Dock m du hgtidligt varna dem och
        frkunna fr dem den konungs rtt, som kommer att regera ver
        dem.

008:010 Och Samuel sade till folket, som hade begrt en konung av honom,
        allt vad HERREN hade talat.
008:011 Han sade: Detta bliver den konungs rtt, som kommer att regera
        ver eder: Edra sner skall han taga och skall stta dem p sina
        vagnar och hstar, till sin tjnst, eller ock skola de ndgas
        lpa framfr hans vagnar.
008:012 Andra av dem skall han taga och stta till sina ver- och
        underhvitsmn, och andra skola ndgas plja hans kerjord och
        inbrga hans skrd och frfrdiga hans krigsredskap och hans
        vagnsredskap.
008:013 Edra dttrar skall han taga till salvoberederskor, kokerskor och
        bagerskor.
008:014 Edra bsta krar, vingrdar och olivplanteringar skall han taga
        och skall giva dem t sina tjnare;
008:015 och han skall taga tionde av edra sdesflt och edra vingrdar
        och giva t sina hovmn och tjnare.
008:016 Drtill skall han taga edra tjnare och edra tjnarinnor och
        edra bsta ynglingar, s ock edra snor, och bruka dem fr sitt
        behov.
008:017 Av eder smboskap skall han taga tionde, och I skolen vara hans
        trlar.
008:018 Nr I d ropen om hjlp fr den konungs skull som I sjlva haven
        utvalt t eder, d skall HERREN icke svara eder.

008:019 Men folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: Nej,
        en konung mste vi hava ver oss.
008:020 Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung som
        dmer oss, och som drager ut i spetsen fr oss till att fra
        vra krig.
008:021 D nu Samuel hrde allt detta som folket sade, framfrde han det
        till HERREN.
008:022 Men HERREN sade till Samuel: Lyssna till deras ord, och stt en
        konung ver dem.  D sade Samuel till Israels mn: Gn hem, var
        och en till sin stad.

009:001 I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till
        Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit;
        och han var en rik man.
009:002 Han hade en son som hette Saul, en sttlig och fager man; bland
        Israels barn fanns ingen man som var fagrare n han; han var
        huvudet hgre n allt folket.
009:003 Nu hade Kis', Sauls faders, sninnor kommit bort fr honom;
        drfr sade Kis till sin son Saul: Tag med dig en av tjnarna
        och st upp och g stad och sk efter sninnorna.
009:004 D gick han genom Efraims bergsbygd och drefter genom
        Salisalandet; men de funno dem icke.  S gingo de genom
        Saalimslandet, men dr voro de icke; sedan gick han genom
        Benjamins land, men de funno dem icke heller dr.
009:005 Nr de s hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjnaren
        som han hade med sig: Kom, lt oss g hem igen; min fader kunde
        eljest, stllet fr att tnka p sninnorna, bliva orolig fr
        vr skull.
009:006 Men han svarade honom: Se, i denna stad finnes en gudsman; han
        r en ansedd man; allt vad han sger, det sker.  Lt oss nu g
        dit; mhnda kan han sga oss ngot om den frd vi hava
        fretagit oss.
009:007 D sade Saul till sin tjnare: Men om vi g dit, vad skola vi
        d taga med oss t mannen?  Brdet r ju slut i vra rnslar, och
        vi hava icke heller ngon annan gva att taga med oss t
        gudsmannen.  Eller vad hava vi vl?
009:008 Tjnaren svarade Saul nnu en gng och sade: Se, hr har jag i
        min go en fjrdedels sikel silver; den vill jag giva t
        gudsmannen, fr att han m sga oss vilken vg vi bra g.
009:009 (Fordom sade man s i Israel, nr man gick fr att frga Gud:
        Kom, lt oss g till siaren.  Ty den som man nu kallar profet
        kallade man fordom siare.)
009:010 Saul sade till sin tjnare: Ditt frslag r gott; kom, lt oss
        g.  S gingo de till staden dr gudsmannen fanns.

009:011 Nr de nu gingo uppfr hjden dr staden lg, trffade de ngra
        flickor som hade gtt ut fr att hmta vatten; dem frgade de:
        r siaren hr?
009:012 De svarade dem och sade: Ja, helt nra.  Skynda dig nu, ty han
        har i dag kommit till staden; folket firar nmligen i dag en
        offerfest p offerhjden.
009:013 Om I nu gn in i staden, trffen I honom, innan han gr upp p
        hjden till mltiden, ty folket ter icke, frrn han
        kommer.  Han skall vlsigna offret; frst sedan begynna de
        inbjudna att ta.  Gn drfr nu ditupp, ty just nu kunnen I
        trffa honom.
009:014 S gingo de upp till staden.  Och just nr de kommo in i staden,
        mtte de Samuel, som var stadd p vg upp till offerhjden.

009:015 Men dagen innan Saul kom hade HERREN uppenbarat fr Samuel och
        sagt:
009:016 I morgon vid denna tid skall jag snda till dig en man frn
        Benjamins land, och honom skall du smrja till furste ver mitt
        folk Israel; han skall frlsa mitt folk ifrn filisternas
        hand.  Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har
        kommit till mig.
009:017 Nr nu Samuel fick se Saul, gav HERREN honom den uppenbarelsen:
        Se dr r den man om vilken jag sade till dig: Denne skall
        styra mitt folk.

009:018 Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: Sg mig var
        siaren bor.
009:019 Samuel svarade Saul och sade: Jag r siaren.  G fre mig upp p
        offerhjden, ty I skolen ta dr med mig i dag.  Men i morgon
        vill jag lta dig g; och om allt vad du har p hjrtat vill jag
        giva dig besked.
009:020 Och vad angr sninnorna, som nu i tre dagar hava varit borta
        fr dig, skall du icke bekymra dig fr dem, ty de ro
        terfunna.  Vem tillhr fr vrigt allt vad hrligt r i Israel,
        om icke dig och hela din faders hus?
009:021 Saul svarade och sade: Jag r ju en benjaminit, frn en av de
        minsta stammarna i Israel, och min slkt r ju den ringaste
        bland alla slkter i Benjamins stammar.  Varfr talar du d till
        mig p det sttet?
009:022 Men Samuel tog Saul och hans tjnare och frde dem upp i salen
        och gav dem plats verst bland de inbjudna, vilka voro vid pass
        trettio mn.
009:023 Och Samuel sade till kocken: Giv hit det stycke som jag gav
        dig, och som jag sade att du skulle frvara hos dig.
009:024 D tog kocken fram lrstycket med vad drtill hrde, och satte
        det fram fr Saul; och Samuel sade: Se, hr sttes nu fram fr
        dig det som har blivit sparat; t drav.  Ty just fr denna stund
        blev det undanlagt t dig, d nr jag sade att jag hade inbjudit
        folket.  S t Saul den dagen med Samuel.

009:025 Drefter gingo de ned frn offerhjden och in i staden.  Sedan
        samtalade han med Saul uppe p taket.
009:026 Men bittida fljande dag, nr morgonrodnaden gick upp, ropade
        Samuel uppt taket till Saul och sade: St upp, s vill jag
        ledsaga dig till vgs.  D stod Saul upp, och de gingo bda
        stad, han och Samuel.
009:027 Nr de s voro p vg ned mot ndan av staden, sade Samuel till
        Saul: Sg till tjnaren att han skall g fre oss--och han
        fick g--men du sjlv m nu stanna hr, s vill jag lta dig
        hra vad Gud har talat.

010:001 Och Samuel tog sin oljeflaska och gt olja p hans huvud och
        kysste honom och sade: Se, HERREN har smort dig till furste
        ver sin arvedel.
010:002 Nr du nu gr ifrn mig, skall du invid Rakels grav, vid
        Benjamins grns, vid Selsa, trffa tv mn; dessa skola sga
        till dig: 'sninnorna som du gick stad att ska ro terfunna;
        din fader tnker drfr icke mer p sninnorna, men han r
        orolig fr eder skull och sger: Vad skall jag gra fr att
        finna min son?'
010:003 Och nr du har gtt drifrn ett stycke fram och kommit till
        Tabors terebint skall du dr mta tre mn som ro p vg upp
        till Gud i Betel.  En br tre killingar, en br tre brdkakor,
        och en br en vinlgel.
010:004 Dessa skola hlsa dig och giva dig tv brd, och du skall taga
        emot vad de giva.
010:005 Sedan kommer du till Guds Gibea, dr filisternas fogdar
        ro.  Och nr du kommer dit in i staden, skall du trffa p en
        skara profeter, som komma ned frn offerhjden dr, med
        psaltare, puka, fljt och harpa fre sig, under det att de
        sjlva ro i profetisk hnryckning.
010:006 Och HERRENS Ande skall komma ver dig, s att ocks du fattas av
        hnryckning likasom de; och du skall d bliva frvandlad till en
        annan mnniska.
010:007 Nr du nu ser att dessa tecken intrffa, d m du gra vad
        tillfllet giver vid handen, ty Gud r med dig.
010:008 Sedan m du g ned fre mig till Gilgal, s skall jag komma
        ditned till dig, fr att offra brnnoffer och tackoffer; sju
        dagar skall du vnta till dess jag kommer till dig och frkunnar
        fr dig vad du skall gra.

010:009 I det han nu vnde sig om fr att g ifrn Samuel, frvandlade
        Gud hans sinne och gav honom ett annat hjrta; och alla dessa
        tecken intrffade samma dag.
010:010 Nr de kommo till Gibea, mtte honom dr en skara profeter; d
        kom Guds Ande ver honom, s att han, mitt ibland dem, sjlv
        fattades av profetisk hnryckning.
010:011 D nu alla som frut knde honom fingo se honom vara i
        hnryckning likasom profeterna, sade folket sinsemellan: Vad
        har skett med Kis' son?  r ock Saul bland profeterna?
010:012 Men en av mnnen drifrn svarade och sade: Vem r d dessas
        fader?--Hrav uppkom ordsprket: r ock Saul bland profeterna?

010:013 Men nr hans profetiska hnryckning hade upphrt, gick han upp
        p offerhjden.
010:014 D frgade Sauls farbroder honom och hans tjnare: Var haven I
        varit?  Han svarade: Borta fr att ska sninnorna.  Men nr vi
        sgo att de ingenstdes voro att finna, gingo vi till Samuel.
010:015 D sade Sauls farbroder: Tala om for mig vad Samuel sade till
        eder.
010:016 Saul svarade sin farbroder: Han omtalade fr oss att sninnorna
        voro terfunna.  Men vad Samuel hade sagt om konungadmet
        omtalade han icke fr honom.

010:017 Drefter kallade Samuel folket tillsammans till HERREN, i Mispa.
010:018 Och han sade till Israels barn: S sger HERREN, Israels Gud:
        Jag har frt Israel upp ur Egypten, och jag rddade eder icke
        allenast undan Egypten, utan ock undan alla andra konungadmen
        som frtryckte eder.
010:019 Men nu haven I frkastat eder Gud, som sjlv frlste eder ur
        alla edra olyckor och trngml, och haven sagt till honom: 'Stt
        en konung ver oss.'  S trden nu fram infr HERREN efter edra
        stammar och edra tter.
010:020 Drp lt Samuel alla Israels stammar g fram; d trffades
        Benjamin stam av lotten.
010:021 Nr han sedan lt Benjamins stam g fram efter dess slkter,
        trffades Matris slkt av lotten; drp trffades Saul, Kis' son,
        av lotten, men nr de d skte efter honom, stod han icke att
        finna.
010:022 D frgade de HERREN nnu en gng: Har ngon mer kommit hit?
        HERREN svarade: Han har gmt sig bland trossen.
010:023 D skyndade de dit och hmtad honom drifrn, och nr han nu
        trdde fram bland folket, var han huvudet hgre n allt folket.
010:024 Och Samuel sade till allt folket: Hr sen I nu den som HERREN
        har utvalt; ingen r honom lik bland allt folket.  D jublade
        allt folket och ropade: Leve konungen!

010:025 Och Samuel kungjorde fr folket konungadmets rtt och tecknade
        upp den i en bok och lade ned den infr HERREN.  Sedan lt Samuel
        allt folket g hem, var och en till sitt.
010:026 Ocks Saul gick hem till Gibea; och honom fljde en hrskara av
        mn vilkas hjrtan Gud hade rrt.
010:027 Men ngra onda mn sade: Vad hjlp skulle denne kunna giva
        oss?  Och de fraktade honom och buro icke fram sknker till
        honom.  Men han ltsade som om han icke mrkte det.

011:001 Och ammoniten Nahas drog upp och belgrade Jabes i Gilead.  D
        sade alla mn i Jabes till Nahas: Slut frdrag med oss, s
        vilja vi bliva dig underdniga.
011:002 Men ammoniten Nahas svarade dem: P det villkoret vill jag
        sluta frdrag med eder, att jag fr sticka ut hgra gat p eder
        alla och drmed tillfoga hela Israel smlek.
011:003 De ldste i Jabes sade till honom: Giv oss sju dagars uppskov,
        s att vi kunna skicka sndebud ver hela Israels land; om d
        ingen vill hjlpa oss, s skola vi giva oss t dig.

011:004 S kommo nu sndebuden till Sauls Gibea och omtalade detta fr
        folket.  D brast allt folket ut i grt.
011:005 Men just d kom Saul gende bakom sina oxar frn kern.  Och Saul
        frgade: Vad fattas folket, eftersom de grta?  Och de
        frtljde fr honom vad mannen frn Jabes hade sagt.
011:006 D kom Guds Ande ver Saul, nr han hrde detta, och hans vrede
        upptndes hgeligen.
011:007 Och han tog ett par oxar och styckade dem och snde styckena
        omkring ver hela Israels land med sndebuden och lt sga: Den
        som icke drager ut efter Saul och Samuel, med hans oxar skall s
        gras.  D fll en frskrckelse ifrn HERREN ver folket, s
        att de drogo ut ssom en man.
011:008 Och han mnstrade dem i Besek, och Israels barn utgjorde d tre
        hundra tusen, och Juda mn trettio tusen.

011:009 Och de sade till sndebuden som hade kommit: S skolen I sga
        till mnnen i Jabes i Gilead: I morgon skolen I f hjlp, nr
        solen brnner som hetast.  Och sndebuden kommo och frkunnade
        detta fr mnnen i Jabes; och dessa blevo glada drver.
011:010 Nu lto mnnen i Jabes sga: I morgon vilja vi giva oss t
        eder, och I mn d gra med oss vadhelst I finnen fr gott.
011:011 Dagen drefter frdelade Saul folket i tre hopar; och de trngde
        in i lgret vid morgonvkten och nedgjorde ammoniterna, och
        upphrde frst nr det var som hetast p dagen.  Och de som kommo
        undan blevo s kringspridda, att icke tv av dem kommo undan
        tillsammans.
011:012 D sade folket till Samuel: Vilka voro de som sade: 'Skulle
        Saul bliva konung ver oss!'  Given hit dessa mn, s att vi f
        dda dem.
011:013 Men Saul sade: P denna dag skall ingen ddas, ty i dag har
        HERREN givit seger t Israel.

011:014 Och Samuel sade till folket: Kom, lt oss g till Gilgal och
        dr frnya konungadmet.
011:015 D gick allt folket till Gilgal och gjorde Saul till konung dr,
        infr HERRENS ansikte, i Gilgal; och de offrade dr tackoffer
        infr HERRENS ansikte.  Och Saul och alla Israels mn voro dr
        uppfyllda av gldje.

012:001 Och Samuel sade till hela Israel: Se, jag har lyssnat till edra
        ord och gjort allt vad I haven begrt av mig; jag har satt en
        konung ver eder.
012:002 Nu r det eder konung som skall vara eder ledare, nu d jag r
        gammal och gr; I haven ju redan mina sner ibland
        eder.  Hittills r det jag som har varit eder ledare, frn min
        ungdom nda till denna dag.
012:003 Se har str jag, vittnen nu mot mig infr HERREN och infr hans
        smorde.  Har jag tagit ngons oxe, eller har jag tagit ngons
        sna?  Har jag frtryckt ngon eller vat vld mot ngon?  Har
        jag tagit mutor av ngon, fr att jag skulle se genom fingrarna
        med honom?  Jag vill d giva eder ersttning drfr.
012:004 De svarade: Du har icke frtryckt oss, du har icke vat vld
        mot oss; och frn ingen mnniska har du tagit ngot.
012:005 D sade han till dem: HERREN vare vittne mot eder, och hans
        smorde vare ock vittne denna dag, att I icke haven funnit ngot
        i min hand.  De svarade: Ja, vare det s.

012:006 Samuel sade till folket: Ja, HERREN vare vittne, han som lt
        Mose och Aron uppst och frde edra fder upp ur Egyptens land.
012:007 S trden nu fram, fr att jag m g till rtta med eder infr
        HERREN angende allt gott som HERREN i sin rttfrdighet har
        gjort mot eder och mot edra fder.
012:008 Nr Jakob hade kommit fram till Egypten, ropade edra fder till
        HERREN, och HERREN snde Mose och Aron, som frde edra fder ut
        ur Egypten och lto dem bostta sig hr i landet.
012:009 Men nr de glmde HERREN, sin Gud, slde han dem i Siseras hand,
        hrhvitsmannens i Hasor, och i filisternas hand och i Moabs
        konungs hand, och dessa stridde mot dem.
012:010 Men de ropade till HERREN och sade: 'Vi hava syndat, ty vi hava
        vergivit HERREN och tjnat Baalerna och Astarterna; men rdda
        oss nu frn vra fienders hand, s vilja vi tjna dig.'
012:011 D snde HERREN Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och
        rddade eder frn edra fienders hand runt omkring, s att I
        fingen bo i trygghet.
012:012 Men nr I sgen att Nahas, Ammons barns konung, kom emot eder,
        saden I till mig: 'Nej, en konung mste regera ver oss', fastn
        det r HERREN, eder Gud, som r eder konung.
012:013 Och se, hr r nu den konung I haven utvalt, den som I haven
        begrt; se, HERREN har satt en konung ver eder.
012:014 Allenast mn I nu frukta HERREN och tjna honom och hra hans
        rst och icke vara genstrviga mot HERRENS befallning.  Ja, bde
        I och den konung som regerar ver eder mn flja HERREN, eder
        Gud.
012:015 Men om I icke hren HERRENS rst, utan ren genstrviga mot
        HERRENS befallning, d skall HERRENS hand drabba eder likasom
        edra fder.
012:016 Trden nu ock fram och sen det stora under som HERREN skall gra
        infr edra gon.
012:017 Nu r ju tiden fr veteskrden; men jag vill ropa till HERREN
        att han m lta det dundra och regna.  S skolen I mrka och se
        huru mycket ont I haven gjort i HERRENS gon genom eder begran
        att f en konung.

012:018 Och Samuel ropade till HERREN, och HERREN lt det dundra och
        regna p den dagen.  D betogs allt folket av stor fruktan fr
        HERREN och fr Samuel.
012:019 Och allt folket sade till Samuel: Bed fr dina tjnare till
        HERREN, din Gud, att vi icke m d, eftersom vi till alla vra
        andra synder ock hava lagt det onda att vi hava begrt att f en
        konung.
012:020 Samuel sade till folket: Frukten icke.  Vl haven I gjort allt
        detta onda; men viken nu blott icke av ifrn HERREN, utan tjnen
        HERREN av allt edert hjrta.
012:021 Viken icke av; ty d fljen I tomma avgudar, som varken kunna
        hjlpa eller rdda, eftersom de ro allenast tomhet.
012:022 Ty HERREN skall icke frskjuta sitt folk, fr sitt stora namns
        skull, eftersom HERREN har behagat att gra eder till sitt
        folk.
012:023 Vare det ock fjrran ifrn mig att jag skulle s synda mot
        HERREN, att jag upphrde att bedja fr eder!  Jag vill fastmer
        lra eder den goda och rtta vgen.
012:024 Allenast frukten HERREN och tjnen honom troget av allt edert
        hjrta.  Ty sen vilka stora ting han har gjort med eder!
012:025 Men om I gren vad ont r, s skolen bde I och eder konung
        frgs.

013:001 Saul hade varit konung ett r, och nr han nu regerade ver
        Israel p andra ret,
013:002 utvalde han t sig tre tusen mn ur Israel.  Av dessa hade Saul
        sjlv hos sig tv tusen i Mikmas och i Betels bergsbygd, och ett
        tusen hade Jonatan hos sig i Gibea i Benjamin.  Men det vriga
        folket hade han ltit g hem, var och en till sin hydda.
013:003 Och Jonatan drpte filisternas fogde i Geba; och filisterna
        fingo hra det.  Men Saul lt stta i basun ver hela landet och
        sga: Detta m hebrerna hra.
013:004 S fick hela Israel hra omtalas att Saul hade drpt
        filisternas fogde, och att Israel drigenom hade blivit
        frhatligt fr filisterna.  Och folket bdades upp att flja
        Saul till Gilgal.
013:005 Under tiden hade filisterna frsamlat sig fr att strida mot
        Israel: trettio tusen vagnar och sex tusen ryttare, och fotfolk
        s talrikt som sanden p havets strand; och de drogo upp och
        lgrade sig vid Mikmas, ster om Bet-Aven.
013:006 D nu israeliterna sgo sig vara i nd, i det att folket svrt
        ansattes, gmde sig folket i grottor, i skogssnr och bland
        klippor, i fasta valv och i gropar.
013:007 Och somliga av hebrerna gingo ver Jordan in i Gads och Gileads
        land.  Men Saul var nnu kvar i Gilgal; och allt folket fljde
        honom med bvan.
013:008 Nr han nu hade vntat sju dagar, intill den tid Samuel hade
        bestmt men Samuel likvl icke kom till Gilgal, begynte folket
        skingra sig och g ifrn honom.
013:009 D sade Saul: Fren fram till mig brnnoffers- och
        tackoffersdjuren.  Drp frambar han brnnoffret.
013:010 Men just nr han hade slutat att frambra brnnoffret, kom
        Samuel.  D gick Saul honom till mtes fr att hlsa honom.
013:011 Men Samuel sade: Vad har du gjort!  Saul svarade: Nr jag sg
        att folket skingrade sig och gick ifrn mig, under det att du
        icke kom inom den bestmda tiden, fastn filisterna voro
        frsamlade vid Mikmas,
013:012 d tnkte jag: Nu komma filisterna hitned mot mig i Gilgal, och
        jag har nnu icke bnfallit infr HERREN.  D tog jag mod till
        mig och offrade brnnoffret.
013:013 Samuel sade till Saul: Du har handlat draktigt.  Du har icke
        hllit det bud HERREN, din Gud, har givit dig; eljest skulle
        HERREN hava befst ditt konungadme ver Israel fr evig tid.
013:014 Men nu skall ditt konungadme icke bliva bestndande.  HERREN har
        skt sig en man efter sitt hjrta, och honom har HERREN
        frordnat till furste ver sitt folk, eftersom du icke har
        hllit vad HERREN bjd dig.

013:015 Drefter stod Samuel upp och gick frn Gilgal till Gibea i
        Benjamin.  Men Saul mnstrade det folk som fanns hos honom: vid
        pass sex hundra man.
013:016 Och Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det
        folk som fanns hos dem, under det att filisterna hade lgrat
        sig vid Mikmas.
013:017 Och en hrskara, delad i tre hopar, drog ut ur filisternas lger
        fr att hrja: en hop tog vgen till Ofra i Sualslandet,
013:018 en hop tog vgen till Bet-Horon, och en hop tog vgen till det
        omrde som vetter t Seboimsdalen, t knen till.

013:019 Ingen smed fanns d i hela Israels land, ty filisterna fruktade
        att hebrerna skulle lta gra sig svrd eller spjut.
013:020 Och s mste en israelit alltid begiva sig ned till filisterna,
        om han ville lta vssa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa
        eller sin skra,
013:021 nr det hade blivit ngot fel med eggen p skrorna eller
        plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller nr
        oxpikarnas uddar behvde rtas.
013:022 Hrav kom sig, att nr striden skulle st, ingen enda av Sauls
        och Jonatans folk hade ett svrd eller ett spjut; allenast Saul
        sjlv och hans son Jonatan hade sdana.

013:023 Men filisterna lto en utpost rycka fram till passet vid
        Mikmas.

014:001 S hnde sig nu en dag att Jonatan, Sauls son, sade till sin
        vapendragare: Kom, lt oss g ver till filisternas utpost dr
        p andra sidan.  Men han omtalade det icke fr sin fader.
014:002 Saul vistades d vid Gibeas grns, under granattrdet i Migron,
        och folket som han hade hos sig utgjorde vid pass sex hundra
        man;
014:003 och Ahia, son till Ahitub, som var broder till I-Kabod, son till
        Pinehas, son till Eli, HERRENS prst i Silo, har d efoden.  Och
        folket visste icke om, att Jonatan hade gtt bort.
014:004 Men i passet, dr Jonatan skte g ver fr att komma till
        filisternas utpost, lg p vardera sidan en brant klippa; den
        ena hette Boses och den andra Sene.
014:005 Den ena klippan reste sig i norr, mitt emot Mikmas, den andra i
        sder, mitt emot Geba.
014:006 Och Jonatan sade till sin vapendragare: Kom, lt oss g ver
        till dessa oomskurnas utpost, kanhnda skall HERREN gra ngot
        fr oss.  Ty intet hindrar HERREN att giva seger genom f
        likasvl som genom mnga.
014:007 Hans vapendragare svarade honom: Gr allt vad du har i sinnet.
        G du stad; jag fljer dig vart du vill.
014:008 D sade Jonatan: Vlan, vi skola g ver till mnnen dr och
        laga s, att de f se oss.
014:009 Om de d sga till oss s: 'Stn stilla, till dess vi komma fram
        till eder', d skola vi stanna dr vi ro och icke stiga upp
        till dem.
014:010 Om de dremot sga s: 'Kommen hitupp till oss', d skola vi
        stiga ditupp, ty d har HERREN givit dem i vr hand; detta skall
        fr oss vara tecknet hrtill.
014:011 Nr nu de tv hade blivit synliga fr filisternas utpost, sade
        filisterna: Se, hebrerna krypa ut ur hlen dr de hava gmt
        sig.
014:012 Drp ropade utpostens manskap till Jonatan och hans
        vapendragare och sade: Kommen hitupp till oss, s skola vi vl
        lra eder!  D sade Jonatan till sin vapendragare: Flj mig
        ditupp, ty HERREN har givit dem i Israels hand.
014:013 Och Jonatan klttrade p hnder och ftter uppfr, och hans
        vapendragare fljde honom.  Och de fllo fr Jonatan; och hans
        vapendragare gick efter honom och gav dem ddsstten.
014:014 I det frsta anfallet nedgjorde s Jonatan och hans
        vapendragare vid pass tjugu mn, p en strcka av vid pass ett
        halvt plogland.
014:015 D uppstod frskrckelse i lgret p fltet och bland allt
        folket; utposterna och de som hade gtt ut fr att hrja grepos
        ock av frskrckelse.  Och marken darrade, s att en
        frskrckelse ifrn Gud uppstod.

014:016 Och Sauls vktare i Gibea i Benjamin fingo se att hopen var i
        upplsning, och att man sprang hit och dit.
014:017 D sade Saul till folket som han hade hos sig: Hllen mnstring
        och sen efter, vem som har gtt ifrn oss.  Nr de d hllo
        mnstring, funno de att Jonatan och hans vapendragare icke voro
        dr.
014:018 D sade Saul till Ahia: Fr hit Guds ark.  Ty Guds ark fanns p
        den tiden bland Israels barn.
014:019 Medan Saul nnu talade med prsten, tilltog larmet i
        filisternas lger allt mer och mer.  D sade Saul till prsten:
        Lt det vara.
014:020 Och Saul och allt det folk som han hade hos sig frsamlade sig
        och drogo till stridsplatsen; dr fingo de se att den ene hade
        lyft sitt svrd mot den andre, s att en mycket stor frvirring
        hade uppsttt.
014:021 Och de hebrer som sedan gammalt lydde under filisterna, och
        som hade dragit hitupp med dem och voro hr och dr i lgret,
        dessa slto sig nu ock till de israeliter som anfrdes av Saul
        och Jonatan.
014:022 Och nr de israeliter som hade gmt sig i Efraims bergsbygd
        hrde att filisterna flydde, satte alla dessa ocks efter dem
        och deltogo i striden.
014:023 S gav HERREN Israel seger p den dagen, och striden fortsattes
        nda bortom Bet-Aven.

014:024 Nr nu Israels mn p den dagen voro hrt anstrngda, band Saul
        folket med fljande ed: Frbannad vare den man som frtr ngon
        fda fre aftonen, och innan jag har tagit hmnd p mina
        fiender.  S smakade d ingen av folket ngon fda.
014:025 Och nr de allasammans kommo in i skogsbygden, lg honung p
        marken.
014:026 Men nr folket hade kommit in i skogsbygden och ftt se den
        utflutna honungen, vgade dock ingen fra handen upp till
        munnen, ty folket fruktade fr eden.
014:027 Jonatan dremot hade icke hrt, nr hans fader band folket med
        eden; drfr rckte han ut staven som han hade i sin hand och
        doppade dess nda i honungskakan, och frde s handen till
        munnen; d kunde hans gon ter se klart.
014:028 Men en man bland folket tog till orda och sade: Din fader har
        bundit folket med en dyr ed och sagt: 'Frbannad vare den man
        som dag frtr ngon fda.'  Och folket var uttrttat.
014:029 Jonatan svarade: Min fader har drmed dragit olycka ver
        landet.  Sen huru klara mina gon hava blivit, drfr att jag
        smakade ngot litet av honungen hr.
014:030 Huru mycket mer, om folket i dag hade ftt ta sig mtta av
        bytet som de hade tagit frn sina fiender--huru mycket strre
        skulle icke d filisternas nederlag hava blivit!
014:031 Emellertid slogo de filisterna p den dagen och frfljde dem
        frn Mikmas till Ajalon.  Och folket var mycket uttrttat.
014:032 Drfr kastade sig folket ver bytet och tog fr, oxar och
        kalvar och slaktade dem p marken; och folket t sedan kttet
        med blodet i.
014:033 Nr man berttade detta fr Saul och sade: Se, folket syndar
        mot HERREN genom att ta ktt med blodet i, utropade han: I
        haven handlat brottsligt.  Vltren nu fram till mig en stor
        sten.
014:034 Och Saul sade vidare: Gn ut bland folket och sgen till dem
        'Var och en fre fram till mig sin oxe och sitt fr, och slakten
        dem hr och ten; synden icke mot HERREN genom att ta kttet
        med blodet i.'  D frde allt folket, var och en med egen hand,
        om natten fram sina oxar och slaktade dem dr.
014:035 Och Saul byggde ett altare t HERREN; detta var det frsta
        altare som han byggde t HERREN.

014:036 Och Saul sade: Lt oss i natt draga ned och frflja
        filisterna och anstlla plundring bland dem, nda till dess det
        bliver dager i morgon, och lt oss laga s, att ingen av dem
        bliver kvar.  De svarade: Gr allt vad dig tckes.  Men prsten
        sade: Lt oss trda fram hit till Gud.
014:037 D frgade Saul Gud: Skall jag draga ned och frflja
        filisterna?  Vill du d giva dem i Israels hand?  Men han gav
        honom intet svar den dagen.
014:038 D sade Saul: Kommen hitfram, alla I folkets frnmsta mn, fr
        att I mn f veta och se vari den synd bestr, som i dag har
        blivit begngen.
014:039 Ty s sant HERREN lever, han som har givit Israel seger: om den
        ock vore begngen av min son Jonatan, skall han dden d.  Men
        ingen bland allt folket svarade honom.
014:040 D sade han till hela Israel: Stllen I eder p ena sidan, s
        vill jag med min son Jonatan stlla mig p andra sidan.  Folket
        svarade Saul: Gr vad dig tckes.
014:041 Och Saul sade till HERREN, Israels Gud: Lt sanningen komma i
        dagen.  D trffades Jonatan och Saul av lotten, och folket gick
        fritt.
014:042 Saul sade: Kasten lott mellan mig och min son Jonatan.  D
        trffades Jonatan av lotten.
014:043 Saul sade till Jonatan: Omtala fr mig vad du har gjort.  D
        omtalade Jonatan det fr honom och sade: Med ndan av staven
        som jag hade i min hand tog jag litet honung och smakade drp
        --och s skall jag nu d!
014:044 Saul svarade: Ja, Gud straffe mig nu och framgent: du mste
        dden d, Jonatan.
014:045 Men folket sade till Saul: Skulle Jonatan d, han som har
        frskaffat Israel denna stora seger?  Bort det!  S sant HERREN
        lever, icke ett hr frn hans huvud skall falla till jorden; ty
        med Guds hjlp har han i dag utfrt detta.  Och folket kpte
        Jonatan fri ifrn dden.
014:046 Och Saul drog hem, utan att vidare frflja filisterna;
        filisterna begvo sig ock hem till sitt.

014:047 Nr Saul nu hade tagit konungadmet ver Israel i besittning,
        frde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, mot
        Ammons barn, mot Edom, mot konungarna i Soba och mot
        filisterna; och vart han vnde sig tuktade han dem.
014:048 Han gjorde mktiga ting och slog Amalek och rddade s Israel
        frn dess plundrares hand.
014:049 Sauls sner voro Jonatan, Jisvi och Malki-Sua; och av hans bda
        dttrar hette den ldre Merab och den yngre Mikal.
014:050 Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas' dotter.  Hans hrhvitsman
        hette Abiner, son till Ner, som var Sauls farbroder.
014:051 Ty Kis, Sauls fader, och Ner, Abners fader, voro sner till
        Abiel.

014:052 Men kriget mot filisterna pgick hftigt, s lnge Saul
        levde.  Och varhelst Saul sg ngon rask och krigsduglig man tog
        han honom i sin tjnst.

015:001 Men Samuel sade till Saul: Det var mig HERREN snde att smrja
        dig till konung ver sitt folk Israel.  S hr nu HERRENS ord.
015:002 S sger HERREN Sebaot: Jag vill hemska Amalek fr det som han
        gjorde mot Israel, att han lade sig i vgen fr honom, nr han
        drog upp ur Egypten.
015:003 S drag nu stad och sl amalekiterna och giv dem till spillo,
        med allt vad de hava, och skona dem icke, utan dda bde mn och
        kvinnor, bde barn och spenabarn, bde fkreatur och fr, bde
        kameler och snor.
015:004 D bdade Saul upp folket och mnstrade dem i Telaim: tv hundra
        tusen man fotfolk, och dessutom tio tusen man frn Juda.

015:005 Nr Saul sedan kom till Amaleks stad, lade han ett bakhll i
        dalen.
015:006 Men till kainerna lt Saul sga: Skiljen eder frn
        amalekiterna och dragen ned, fr att jag icke m utrota eder
        tillsammans med dem.  I bevisaden ju barmhrtighet mot alla
        Israels barn, nr de drogo ut ur Egypten.  D skilde sig
        kainerna frn amalekiterna.
015:007 Och Saul slog amalekiterna och frfljde dem frn Havila fram
        emot Sur, som ligger ster om Egypten.
015:008 Och han tog Agag, Amaleks konung, levande till fnga, och allt
        folket gav han till spillo, och han slog dem med
        svrdsegg.
015:009 Men Saul och folket skonade Agag, s ock det bsta och det nst
        bsta av fr och fkreatur jmte lammen, korteligen, allt som
        var av vrde; sdant ville de icke giva till spillo.  All boskap
        dremot, som var dlig och mager, gvo de till spillo.

015:010 D kom HERRENS ord till Samuel; han sade:
015:011 Jag ngrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har vnt
        sig bort ifrn mig och icke fullgjort mina befallningar.  Detta
        gick Samuel hrt till sinnes, och han ropade till HERREN hela
        den natten.
015:012 Och bittida om morgonen stod Samuel upp och gick fr att mta
        Saul.  D blev det berttat fr Samuel att Saul hade kommit till
        Karmel och dr rest t sig en minnesstod, och att han sedan hade
        vnt om och dragit drifrn ned till Gilgal.
015:013 Nr nu Samuel kom till Saul, sade Saul till honom: Vlsignad
        vare du av HERREN.  Jag har nu fullgjort HERRENS befallning.
015:014 Men Samuel sade: Vad r det d fr ett lte av fr som ljuder i
        mina ron, och vad r det fr ett lte av fkreatur som jag
        hr?
015:015 Saul svarade: Frn amalekiterna hava de frt dem med sig, ty
        folket skonade det bsta av fren och fkreaturen fr att offra
        det t HERREN, din Gud; men det vriga hava vi givit till
        spillo.
015:016 D sade Samuel till Saul: Hll nu upp, s vill jag frkunna fr
        dig vad HERREN i natt har talat till mig.  Han sade till honom:
        Tala.
015:017 Samuel sade: Se, fastn du var ringa i dina egna gon, har du
        blivit ett huvud fr Israels stammar, ty HERREN smorde dig till
        konung ver Israel.
015:018 Och HERREN snde dig stad och sade: 'G och giv till spillo
        amalekiterna, de syndarna, och strid mot dem, till dess att du
        har frgjort dem.'
015:019 Varfr har du d icke hrt HERRENS rst, utan kastat dig ver
        bytet och gjort vad ont r i HERRENS gon?
015:020 Saul svarade Samuel: Jag har ju hrt HERRENS rst och gtt den
        vg p vilken HERREN har snt mig.  Jag har frt hit Agag,
        Amaleks konung, och givit Amalek till spillo.
015:021 Men folket tog av bytet fr och fkreatur, det bsta av det
        tillspillogivna, fr att offra det t HERREN din Gud, i Gilgal.
015:022 D sade Samuel: Menar du att HERREN har samma behag till
        brnnoffer och slaktoffer som drtill att man hr HERRENS rst?
          Nej, lydnad r bttre n offer,
          och hrsamhet bttre n det feta av vdurar.
015:023   Ty genstrvighet r trolldomssynd,
          och motspnstighet r avguderi och husgudsdyrkan.

        Eftersom du har frkastat HERRENS ord, har han ock frkastat
        dig, och du skall icke lngre vara konung.
015:024 Saul sade till Samuel: Jag har syndat drmed att jag har
        vertrtt HERRENS befallning och handlat emot dina ord; ty jag
        fruktade fr folket och lyssnade till deras ord.
015:025 Men frlt mig nu min synd, och vnd tillbaka med mig, s att
        jag fr tillbedja HERREN.
015:026 Samuel sade till Saul: Jag vnder icke tillbaka med dig; ty d
        du har frkastat HERRENS ord, har HERREN ock frkastat dig, s
        att du icke lngre fr vara konung ver Israel.
015:027 Nr nu Samuel vnde sig om fr att g, fattade han i hrnet p
        hans mantel, och den rycktes snder.
015:028 Och Samuel sade till honom: HERREN har i dag ryckt Israels
        konungarike frn dig och givit det t en annan, som r bttre n
        du.
015:029 Och den Hrlige i Israel ljuger icke och ngrar sig icke; ty han
        r icke en mnniska, s att han skulle kunna ngra sig.
015:030 Han svarade: Jag har syndat; men bevisa mig dock nu den ran
        infr de ldste i mitt folk och infr Israel, att du vnder
        tillbaka med mig, s att jag fr tillbedja HERREN, din Gud.
015:031 D vnde Samuel tillbaka och fljde med Saul; och Saul tillbad
        HERREN.

015:032 Och Samuel sade: Fren fram till mig Agag, Amaleks konung.  D
        gick Agag med glatt mod fram till honom.  Och Agag sade: Vlan,
        snart r ddens bitterhet verstnden.
015:033 Men Samuel sade: Ssom ditt svrd har gjort kvinnor barnlsa s
        skall ock din moder bliva barnls framfr andra kvinnor.  Drp
        hgg Samuel Agag i stycken infr HERREN, i Gilgal.
015:034 Sedan begav sig Samuel till Rama; men Saul drog upp till sitt
        hem i Sauls Gibea.
015:035 Och Samuel ville icke mer se Saul s lnge han levde, ty Samuel
        srjde ver Saul, eftersom HERREN ngrade att han hade gjort
        Saul till konung ver Israel.

016:001 Och HERREN sade till Samuel: Huru lnge tnker du srja ver
        Saul?  Jag har ju frkastat honom, ty jag vill icke lngre att
        han skall vara konung ver Israel.  Fyll ditt horn med olja och
        g stad jag vill snda dig till betlehemiten Isai, ty en av
        hans sner har jag utsett t mig till konung.
016:002 Men Samuel sade: Huru skall jag kunna g dit?  Om Saul fr hra
        det, s drper han mig.  HERREN svarade: Tag en kviga med dig
        och sg: 'Jag har kommit fr att offra t HERREN.'
016:003 Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall d sjlv
        lta dig veta vad du br gra, och du skall smrja t mig den
        jag sger dig.
016:004 Samuel gjorde vad HERREN hade sagt, och kom s till Bet-Lehem
        Men nr de ldste i staden fingo se honom, blevo de frskrckta
        och frgade: Allt str vl rtt till?
016:005 Han svarade: Ja.  Jag har kommit fr att offra t HERREN.  Helgen
        eder och kommen med mig till offret.  Och han helgade Isai och
        hans sner och inbjd dem till offret.

016:006 Nr de nu kommo dit och han fick se Eliab, tnkte han: Frvisso
        str HERRENS smorde hr infr honom.
016:007 Men HERREN sade till Samuel Skda icke p hans utseende och p
        hans hgvxta gestalt, ty jag har frkastat honom.  Ty det r
        icke ssom en mnniska ser; en mnniska ser p det som r fr
        gonen men HERREN ser till hjrtat.
016:008 D kallade Isai p Abinadab och lt honom g fram fr
        Samuel.  Men han sade: Icke heller denne har HERREN utvalt.
016:009 D lt Isai Samma g fram.  Men han sade: Icke heller denne har
        HERREN utvalt.
016:010 P detta stt lt Isai sju av sina sner g fram fr Samuel; men
        Samuel sade till Isai: HERREN har icke utvalt ngon av dessa.
016:011 Och Samuel frgade Isai: r detta alla ynglingarna?  Han
        svarade: nnu terstr den yngste, men han gr nu i vall med
        fren.  D sade Samuel till Isai: Snd stad och hmta hit
        honom, ty vi skola icke stta oss till bords, frrn han kommer
        hit.
016:012 D snde han stad och lt hmta honom, och han var ljusltt och
        hade skna gon och ett fagert utseende.  Och HERREN sade: St
        upp och smrj honom, ty denne r det.
016:013 D tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans
        brder; och HERRENS Ande kom ver David, frn den dagen och allt
        framgent.  Sedan stod Samuel upp och gick till Rama.

016:014 Men sedan HERRENS Ande hade vikit ifrn Saul, kvaldes han av en
        ond ande frn HERREN.
016:015 D sade Sauls tjnare till honom: Eftersom en ond ande frn Gud
        kvljer dig,
016:016 m du, vr herre, tillsga dina tjnare, som st infr dig, att
        de ska upp en man som r kunnig i harpospel, p det att han m
        spela p harpan, nr den onde anden frn Gud kommer ver dig; s
        skall det bliva bttre med dig.
016:017 D sade Saul till sina tjnare: Sen eder fr min rkning om
        efter en man som r skicklig i strngaspel, och fren honom till
        mig.
016:018 En av mnnen svarade d och sade: Betlehemiten Isai har en son
        som jag har funnit vara kunnig i strngaspel, en kck stridsman
        och en frstndig man, drtill en fager man; och HERREN r med
        honom.
016:019 S snde d Saul bud till Isai och lt sga: Snd till mig din
        son David, som vaktar fren.
016:020 D tog Isai en sna, som han lastade med brd, vidare en
        vinlgel och en killing, och snde detta med sin son David till
        Saul.
016:021 S kom David till Saul och trdde i hans tjnst och blev honom
        mycket kr, s att han fick bliva hans vapendragare.
016:022 Och Saul snde till Isai och lt sga: Lt David stanna kvar i
        min tjnst, ty han har funnit nd fr mina gon.
016:023 Nr nu anden frn Gud kom ver Saul, tog David harpan och
        spelade; d knde Saul lindring, och det blev bttre med honom,
        och den onde anden vek ifrn honom.

017:001 Men filisterna frsamlade sina hrar till strid; de frsamlade
        sig vid det Soko som hr till Juda.  Och de lgrade sig mellan
        Soko och Aseka, vid Efes-Dammim.
017:002 Saul och Israels mn hade ock frsamlat sig och lgrat sig i
        Terebintdalen; och de stllde upp sig till strid mot
        filisterna.
017:003 Filisterna stodo vid berget p ena sidan, och israeliterna
        stodo vid berget p andra sidan, s att de hade dalen emellan
        sig.
017:004 D framtrdde ur filisternas skaror en envigeskmpe vid namn
        Goljat, frn Gat; han var sex alnar och ett kvarter lng.
017:005 Han hade en kopparhjlm p sitt huvud och var kldd i ett
        fjllpansar, och hans pansar hade en vikt av fem tusen siklar
        koppar.
017:006 Och han hade benskenor av koppar och bar en lans av koppar p
        sin rygg.
017:007 Skaftet p hans spjut liknade en vvbom, och spetsen p spjutet
        hll sex hundra siklar jrn.  Och hans skldbrare gick framfr
        honom.
017:008 Han trdde nu fram och ropade till Israels hr och sade till
        dem: Varfr dragen I ut och stllen upp eder till strid?  Jag
        str hr p filisternas vgnar, och I ren Sauls tjnare;
        vljen nu ut t eder en man som m komma hitned till mig.
017:009 Om han frmr strida mot mig och slr ned mig, s skola vi vara
        eder underdniga; men om jag bliver hans verman och slr ned
        honom, s skolen I vara oss underdniga och tjna oss.
017:010 Och filisten sade ytterligare: Jag har i dag smdat Israels
        hr.  Skaffen nu hit ngon, s att vi f strida med varandra!
017:011 D Saul och hela Israel hrde dessa filistens ord, blevo de
        gripna av frfran och stor fruktan.

017:012 Men David var son till den omtalade efratiten frn Bet-Lehem i
        Juda, som hette Isai och hade tta sner; denne var p Sauls tid
        en gammal man vid framskriden lder.
017:013 Nu hade Isais tre ldsta sner dragit stad och fljt med Saul
        ut i kriget.  Av dessa hans tre sner, som hade dragit ut i
        kriget, hette den frstfdde Eliab, hans andre son Abinadab och
        den tredje Samma.
017:014 David var den yngste.  De tre ldsta hade nu fljt med Saul.
017:015 Men David lmnade understundom Saul och gick hem fr att vakta
        sin faders fr i Bet-Lehem.
017:016 Och filisten kom fram bde bittida och sent; i fyrtio dagar kom
        han och stllde sig dr.
017:017 Nu sade Isai en gng till sin son David: Tag fr dina brders
        rkning en efa av dessa rostade ax jmte dessa tio brd, och
        skaffa detta skyndsamt till dina brder i lgret.
017:018 Och dessa tio ostar skall du fra till deras verhvitsman.  Du
        skall se efter, om det str vl till med dina brder, och begra
        av dem en mottagningspant.
017:019 Saul och de och alla Israels mn ro nmligen i Terebintdalen
        och strida mot filisterna.

017:020 Bittida fljande morgon verlmnade David fren t en vaktare,
        tog med sig vad han skulle och begav sig stad, ssom Isai hade
        bjudit honom.  Nr han kom fram till vagnborgen, hov hren, som
        d skulle draga ut i slagordning, upp sitt hrskri.
017:021 Och Israel och filisterna stllde upp sig i slagordning mot
        varandra.
017:022 D lmnade David ifrn sig sakerna t trossvaktaren och skyndade
        bort till hren; och nr han kom dit, hlsade han sina brder.
017:023 Under det att han talade med dem, trdde nu envigeskmpen, han
        som hette Goljat, filisten ifrn Gat, fram ur filisternas hr
        och talade ssom frut; och David hrde det.
017:024 Och alla Israels mn flydde fr mannen, nr de fingo se honom
        och fruktade storligen.
017:025 Och Israels mn sade: Sen I mannen dr, som nu trder upp?  Han
        trder upp fr att smda Israel.  Men den man som slr ned honom
        vill konungen begva med stor rikedom, och t honom vill han
        giva sin dotter, och hans faders hus vill han gra skattefritt i
        Israel.
017:026 Och David sade till de man som stodo bredvid honom: Vad fr den
        man som slr ned denne filist och drmed tager bort sdan
        smlek frn Israel?  Ty vem r denne oomskurne filist, som vgar
        smda den levande Gudens hr?
017:027 Folket upprepade d fr honom det som nyss hade blivit sagt; de
        sade: Detta fr den man som slr ned honom.
017:028 Men Eliab, hans ldste broder, hrde huru han talade med mnnen;
        d upptndes Eliabs vrede mot David, och han sade: Varfr har
        du kommit hitned, och t vem har du verlmnat den lilla
        frhjorden dr i knen?  Jag knner ditt vermod och ditt hjrtas
        ondska; fr att se p striden r det som du har kommit hitned.
017:029 David svarade: Vad har jag d gjort?  Det var ju allenast en
        frga.
017:030 Sedan vnde han sig ifrn honom till en annan och upprepade sin
        frga, och folket gav honom samma svar som frut.
017:031 Men vad David hade talat blev bekant; och man berttade det fr
        Saul, och denne lt hmta honom.

017:032 Och David sade till Saul: M ingen lta sitt mod falla.  Din
        tjnare vill g stad och strida mot denne filist.
017:033 Saul sade till David: Icke kan du g stad mot denne filist
        och strida mot honom; du r du ju allenast en yngling, och han
        r en stridsman allt ifrn ungdomen.
017:034 Men David svarade Saul: Din tjnare har gtt i vall med sin
        faders fr; om d ett lejon eller en bjrn kom och tog bort ett
        fr av hjorden,
017:035 s fljde jag efter vilddjuret och slog ned det och ryckte rovet
        ur munnen p det; och om det d reste sig upp mot mig, s
        fattade jag det i skgget och slog ned det och ddade det.
017:036 Har nu din tjnare slagit ned bde lejon och bjrn, s skall det
        g denne oomskurne filist ssom det gick vart och ett av dessa
        djur, ty han har smdat den levande Gudens hr.
017:037 Och David sade ytterligare: HERREN, som rddade mig undan lejon
        och bjrn, han skall ock rdda mig undan denne filist.  D sade
        Saul till David: G d stad; HERREN skall vara med dig.
017:038 Och Saul kldde p David sina egna klder och satte en
        kopparhjlm p hans huvud och kldde p honom ett pansar.
017:039 Och David omgjordade sig med hans svrd utanp klderna och
        prvade p att g drmed, ty han hade aldrig frskt ngot
        sdant.  Och David sade till Saul: Jag kan icke g s kldd, ty
        jag har aldrig frskt sdant.  Drp lade David det av sig.
017:040 Och han tog sin stav i handen och valde ut t sig fem slta
        stenar ur bcken och lade dem i sin herdevska och i barmen, och
        tog sin slunga i handen; drefter gick han fram mot filisten.
017:041 Och filisten gick framt och kom David allt nrmare, och hans
        skld brare gick framfr honom.
017:042 D nu filisten sg upp och fick se David, fraktade han honom;
        ty denne var nnu en yngling, ljusltt och skn.
017:043 Och filisten sade till David: Menar du att jag r en hund,
        eftersom du kommer emot mig med kppar?  Och filisten
        frbannade David, i det han svor vid sina gudar.
017:044 Sedan sade filisten till David: Kom hit till mig, s skall jag
        giva ditt ktt t himmelens fglar och t markens djur.
017:045 David svarade filisten: Du kommer mot mig med svrd och spjut
        och lans, men jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn, hans som
        r Israels hrs Gud, den hrs som du har smdat.
017:046 HERREN skall denna dag verlmna dig i min hand, s att jag
        skall sl ned dig och taga ditt huvud av dig, och jag skall
        denna dag giva de filisteiska krigarnas dda kroppar t
        himmelens fglar och t jordens vilda djur; s skola alla lnder
        frnimma att Israel har en Gud.
017:047 Och hela denna hop skall frnimma att det icke r genom svrd
        och spjut som HERREN giver seger; ty striden r HERRENS, och han
        skall giva eder i vr hand.

017:048 Nr d filisten gjorde sig redo och gick framt och nrmade sig
        David, sprang David med hast fram mot hren, filisten till
        mtes.
017:049 Och David stack sin hand i vskan och tog drur en sten och
        slungade och trffade filisten i pannan; och stenen trngde in
        i pannan, s att han fll omkull med ansiktet mot jorden.
017:050 S vervann David filisten med slunga och sten och slog
        filisten till dds,
017:051 utan att David drvid hade ngot svrd i sin hand.  Sedan sprang
        David fram och stllde sig invid filisten och fattade i hans
        svrd; och nr han hade dragit det ut ur skidan, gav han honom
        ddsstten och hgg av hans huvud drmed.  Nr filisterna nu
        sgo att deras kmpe var dd, flydde de.
017:052 Men Israels och Juda mn stodo upp och hjde ett hrskri och
        frfljde filisterna nda dit dr vgen gr till Gai, och nda
        intill Ekrons portar; och filister fllo och lgo slagna p
        vgen till Saaraim, och sedan nda till Gat och nda till Ekron.
017:053 Sedan Israels barn slunda hftigt hade frfljt filisterna,
        vnde de tillbaka och plundrade deras lger.
017:054 Och David tog filistens huvud och frde det till Jerusalem, men
        hans vapen lade han i sitt tlt.

017:055 Nr Saul sg David g ut mot filisten, frgade han
        hrhvitsmannen Abner: Vems son r denne yngling, Abner?  Abner
        svarade: S sant du lever, konung, jag vet det icke.
017:056 D sade konungen: Hr d efter, vems son den unge mannen r.
017:057 Nr sedan David vnde tillbaka, efter att hava slagit ihjl
        filisten, tog Abner honom med sig och frde honom infr Saul,
        medan han nnu hade filistens huvud i sin hand.
017:058 D sade Saul till honom: Vems son r du, yngling David
        svarade: Din tjnare Isais, betlehemitens, son.

018:001 Sedan, efter det att David hade talat ut med Saul, fste sig
        Jonatans hjrta s vid Davids hjrta, att Jonatan hade honom
        lika kr som sitt eget liv.
018:002 Och Saul tog honom till sig p den dagen och lt honom icke mer
        vnda tillbaka till sin faders hus.
018:003 Och Jonatan slt ett frbund med David, d han nu hade honom
        lika kr som sitt eget liv.
018:004 Och Jonatan tog av sig manteln som han hade p sig och gav den
        t David, s ock sina vriga klder, nda till sitt svrd, sin
        bge och sitt blte
018:005 Och nr David drog ut, hade han framgng verallt dit Saul snde
        honom; Saul satte honom drfr ver krigsfolket.  Och allt folket
        fann behag i honom, ocks de som voro Sauls tjnare.

018:006 Och nr de kommo hem, d David vnde tillbaka, efter att hava
        slagit ned filisten, gingo kvinnorna ut frn alla Israels
        stder, under sng och dans, fr att mta konung Saul med jubel,
        med pukor och trianglar.
018:007 Och kvinnorna sjngo med frjd slunda:
          Saul har slagit sina tusen,
          men David sina tio tusen.

018:008 D blev Saul mycket vred, ty det talet misshagade honom, och han
        sade: t David hava de givit tio tusen, och t mig hava de
        givit tusen; nu fattas honom allenast konungadmet.
018:009 Och Saul sg med ont ga p David frn den dagen och allt
        framgent.

018:010 Dagen drefter kom en ond ande frn Gud ver Saul, s att han
        rasade i sitt hus; men David spelade p harpan, ssom han
        dagligen plgade.  Och Saul hade sitt spjut i handen.
018:011 Och Saul svngde spjutet och tnkte: Jag skall spetsa David
        fast vid vggen.  Men David bjde sig undan fr honom, tv
        gnger.

018:012 Och Saul fruktade fr David, eftersom HERREN var med honom,
        sedan han hade vikit ifrn Saul.
018:013 Drfr avlgsnade Saul honom ifrn sig, i det att han gjorde
        honom till verhvitsman i sin hr; han blev s folkets ledare
        och anfrare.
018:014 Och David hade framgng p alla sina vgar, och HERREN var med
        honom.
018:015 D nu Saul sg att han hade s stor framgng, fruktade han honom
        n mer.
018:016 Men hela Israel och Juda hade David kr, eftersom han var deras
        ledare och anfrare.

018:017 Och Saul sade till David: Se, min ldsta dotter, Merab, vill
        jag giva dig till hustru; skicka dig allenast ssom en tapper
        man i min tjnst, och fr HERRENS krig.  Ty Saul tnkte: Min
        hand m icke drabba honom, filisternas hand m drabba honom.
018:018 Men David svarade Saul: Vem r jag, vilka hava mina
        levnadsfrhllanden varit, och vad r min faders slkt i Israel,
        eftersom jag skulle bliva konungens mg?
018:019 Nr tiden kom att Sauls dotter Merab skulle hava givits t
        David, blev hon emellertid given till hustru t meholatiten
        Adriel.--
018:020 Men Sauls dotter Mikal hade David kr.  Och nr man omtalade
        detta fr Saul, behagade det honom.
018:021 Saul tnkte nmligen: Jag skall giva henne t honom, fr att
        hon m bliva honom en snara, s att filisternas hand drabbar
        honom.  Och Saul sade till David: Fr andra gngen kan du nu
        bliva min mg.
018:022 Och Saul bjd sina tjnare att de hemligen skulle tala s med
        David: Se, konungen har behag till dig, och alla hans tjnare
        hava dig kr; du br nu bliva konungens mg.
018:023 Och Sauls tjnare talade dessa ord i Davids ron.  Men David
        sade: Tyckes det eder vara en s ringa sak att bliva konungens
        mg?  Jag r ju en fattig och ringa man.
018:024 Detta omtalade Sauls tjnare fr honom och sade: S har David
        sagt.
018:025 D tillsade Saul dem att de skulle sga s till David: Konungen
        begr ingen annan brudgva n frhudarna av ett hundra
        filister, fr att hmnd s m tagas p konungens fiender.  Saul
        hoppades nmligen att han skulle f David flld genom
        filisternas hand.
018:026 Nr s hans tjnare omtalade fr David vad han hade sagt, ville
        David grna p det villkoret bliva konungens mg; och innan
        tiden nnu var frlupen,
018:027 stod David upp och drog stad med sina mn och slog av
        filisterna tv hundra man.  Och David tog deras frhudar med
        sig, och fulla antalet blev verlmnat t konungen, fr att han
        skulle bliva konungens mg.  Och Saul gav honom s sin dotter
        Mikal till hustru.
018:028 Men Saul sg och frstod att HERREN var med David; Och Sauls
        dotter Mikal hade honom kr.
018:029 D fruktade Saul nnu mer fr David, och s blev Saul Davids
        fiende fr hela livet.

018:030 Men filisternas furstar drogo i flt; och s ofta de drogo ut,
        hade David strre framgng n ngon annan av Sauls tjnare, s
        att hans namn blev mycket bermt.

019:001 Och Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjnare om
        att dda David; men Sauls son Jonatan var David mycket
        tillgiven.
019:002 Drfr omtalade Jonatan detta fr David och sade: Min fader
        Saul sker att dda dig.  Tag dig allts till vara i morgon och
        hll dig gmd p ngon plats dr du kan vara dold.
019:003 Men sjlv vill jag g ut och stlla mig bredvid min fader p
        marken, dr du r, och jag vill tala om dig med min fader; om
        jag d mrker ngot, skall jag sedan omtala det fr dig.
019:004 Och Jonatan talade till Davids bsta med sin fader Saul och sade
        till honom: Konungen m icke frsynda sig p sin tjnare David
        ty han har icke frsyndat sig mot dig, utan vad han har gjort
        har varit till stort gagn fr dig.
019:005 Han tog ju sin sjl i sin hand och slog ned filisten, och
        HERREN gav s hela Israel en stor seger; du har sjlv sett det
        och glatt dig drt.  Varfr skulle du d frsynda dig p
        oskyldigt blod genom att dda David utan sak?
019:006 Och Saul lyssnade till Jonatans ord; och Saul svor: S sant
        HERREN lever, han skall icke ddas.
019:007 Sedan kallade Jonatan David till sig; och Jonatan omtalade fr
        honom allt som hade blivit sagt.  Drefter frde Jonatan David
        till Saul, och han var i hans tjnst ssom frut.

019:008 Nr s kriget ter begynte, drog David ut och stridde mot
        filisterna och tillfogade dem ett stort nederlag, s att de
        flydde fr honom.

019:009 Men en ond ande frn HERREN kom ver Saul, dr han satt i sitt
        hus med spjutet i handen, under det att David spelade p harpan.
019:010 D skte Saul att med spjutet spetsa David fast vid vggen; men
        denne vek undan fr Saul, s att han allenast sttte spjutet in
        i vggen.  Och David flydde och kom undan samma natt.
019:011 Emellertid snde Saul till Davids hus ngra mn med uppdrag att
        vakta p honom och att sedan om morgonen dda honom.  Men Mikal,
        Davids hustru, omtalade detta fr honom och sade: Om du icke i
        natt rddar ditt liv, s r du i morgon ddens man.
019:012 Drefter slppte Mikal ned David genom fnstret; och han begav
        sig p flykten och kom s undan.
019:013 Sedan tog Mikal husguden och lade honom i sngen och satte
        myggntet av gethr ver huvudgrden och hljde tcket ver
        honom.
019:014 Nr sedan Saul snde sina mn med uppdrag att hmta David, sade
        hon: Han r sjuk.
019:015 D snde Saul dit mnnen med uppdrag att skaffa sig tilltrde
        till David sjlv och sade: Bren honom i sngen hitupp till
        mig, s att jag fr dda honom.
019:016 Men nr mnnen kommo in, fingo de se att det var husguden som
        lg i sngen, med myggntet ver huvudgrden.
019:017 D sade Saul till Mikal: Varfr har du s bedragit mig och
        slppt min fiende, s att han har kommit undan?  Mikal svarade
        Saul: Han sade till mig: 'Slpp mig; eljest ddar jag dig.'

019:018 Nr David nu hade flytt och kommit undan, begav han sig till
        Samuel i Rama och omtalade fr denne allt vad Saul hade gjort
        honom.  Och han och Samuel gingo till Najot och stannade dr.
019:019 Och det blev berttat fr Saul att David var i Najot vid Rama.
019:020 D snde Saul dit ngra mn med uppdrag att hmta David.  Men nr
        Sauls utskickade fingo se skaran av profeterna i profetisk
        hnryckning, och fingo se Samuel st dr ssom deras anfrare,
        kom Guds Ande ver dem, s att ocks de fattades av hnryckning.
019:021 Nr man omtalade detta fr Saul, snde han dit andra mn; men
        ocks de fattades av hnryckning.  Och nr han d ytterligare,
        fr tredje gngen, snde dit mn med samma uppdrag, fattades
        ocks dessa av hnryckning.
019:022 D begav han sig sjlv till Rama; och nr han kom till den stora
        brunnen i Seku, frgade han: Var ro Samuel och David?  Man
        svarade: De ro i Najot vid Rama.
019:023 D begav han sig dit, till Najot vid Rama.  Men Guds Ande kom
        ocks ver honom, s att han hela vgen gick i profetisk
        hnryckning, nda till dess att han kom fram till Najot vid
        Rama.
019:024 D kastade ocks han av sig sina klder, i det att ocks han
        blev fattad av hnryckning infr Samuel; och han fll ned och
        lg dr naken hela den dagen och hela natten.  Drfr plgar man
        sga: r ock Saul bland profeterna?

020:001 Men David flydde frn Najot vid Rama och kom till Jonatan och
        sade: Vad har jag gjort?  Vilken missgrning, vilken synd har
        jag begtt mot din fader, eftersom han str efter mitt liv?
020:002 Han svarade honom: Bort det!  Du skall icke d.  Min fader gr
        ju intet, varken ngot viktigt eller ngot oviktigt, utan att
        uppenbara det fr mig.  Varfr skulle d min fader dlja detta
        fr mig?  Nej, s skall icke ske.
020:003 Men David betygade ytterligare med ed och sade: Din fader vet
        vl att jag har funnit nd fr dina gon; drfr tnker han:
        'Jonatan skall icke f veta detta, p det att han icke m bliva
        bedrvad.'  Men s sant HERREN lever, och s sant du sjlv lever:
        det r icke mer n ett steg mellan mig och dden.
020:004 D sade Jonatan till David: Vadhelst du nskar skall jag gra
        fr dig.
020:005 David sade till Jonatan: I morgon r ju nymnad, och jag skulle
        d rtteligen sitta till bords med konungen; men lt mig nu g
        och gmma mig ute p marken till i vermorgon afton.
020:006 Om d din fader saknar mig, s sg: 'David utbad sig tillstnd
        av mig att f gra ett hastigt besk i sin stad, Bet-Lehem, dr
        hela slkten nu firar sin rliga offerfest.'
020:007 Om han d sger: 'Gott!', s kan din tjnare vara trygg.  Men om
        han bliver vred, s mrker du drav att han har beslutit min
        ofrd.
020:008 Visa s din nd mot din tjnare, eftersom du har ltit din
        tjnare ing ett HERRENS frbund med dig.  Men om det finnes
        ngon missgrning hos mig, s dda mig du, ty varfr skulle du
        fra mig till din fader?
020:009 D sade Jonatan: Bort det!  Om jag mrker att min fader har
        beslutit att lta ofrd komma ver dig, skall jag frvisso
        omtala det fr dig.
020:010 Men David sade till Jonatan: Vem skall omtala fr mig detta,
        eller sga mig om din fader giver dig ett hrt svar?
020:011 Jonatan sade till David: Kom, lt oss g ut p marken.  Och de
        gingo bda ut p marken.

020:012 Och Jonatan sade till David: Vid HERREN Israels Gud: om jag
        finner att det lter gott fr David, nr jag i morgon eller i
        vermorgon vid denna tid utforskar min fader, s skall jag
        frvisso snda bud till dig och uppenbara det fr dig.
020:013 HERREN straffe Jonatan nu och framgent, om jag, sframt min
        fader stundar din ofrd, icke uppenbarar det fr dig och lter
        dig komma undan, s att du fr g dina frde i trygghet.  Och
        HERREN vare d med dig, ssom han har varit med min fader.
020:014 Och nog skall du vl, om jag d nnu r i livet, ja, nog skall
        du vl bevisa barmhrtighet mot mig, ssom HERREN r barmhrtig,
        s att jag slipper att d?
020:015 Icke skall du vl ngonsin taga bort din barmhrtighet frn mitt
        hus, icke ens d nr HERREN har tagit bort alla Davids fiender
        ifrn jorden?
020:016 Jonatan slt d ett frbund med Davids hus; och HERREN utkrvde
        sedan av Davids fiender vad de hade frskyllt.
020:017 Och Jonatan besvor David ytterligare vid sin krlek till honom,
        ty han hade honom lika kr som han hade sitt eget liv;
020:018 Jonatan sade till honom: I morgon r nymnad, och du skall d
        saknas, ty din plats kommer ju att st tom.
020:019 Men g i vermorgon skyndsamt ned till den plats dr du gmde
        dig den dag d ogrningen skulle hava skett, och uppehll dig
        bredvid Eselstenen.
020:020 Jag vill d sjlv i dess nrhet avskjuta mina tre pilar, ssom
        skte jag till mls.
020:021 Sedan skall jag skicka min tjnare att g och ska upp
        pilarna.  Om jag d sger till tjnaren: Se, pilarna ligga bakom
        dig, nrmare hitt', s tag du upp dem och kom fram, ty d kan
        du vara trygg och ingenting r p frde, s sant HERREN lever.
020:022 Men om jag sger s till den unge mannen: 'Se, pilarna ligga
        framfr dig, lngre bort', s g dina frde, ty d snder HERREN
        dig bort.
020:023 Och i frga om det som jag och du nu hava talat, r HERREN
        vittne mellan mig och dig till evig tid.
020:024 Och David gmde sig ute p marken.  Och nr nymnaden var inne,
        satte konungen sig till bords fr att ta.
020:025 Konungen satte sig p sin vanliga sittplats, platsen vid vggen;
        och Jonatan stod upp, och Abner satte sig vid Sauls sida.  Men
        Davids plats stod tom.
020:026 Saul sade dock intet den dagen, ty han tnkte: Ngot har hnt
        honom; han r nog icke ren, skerligen r han icke ren.
020:027 Men nr Davids plats stod tom ocks dagen efter nymnadsdagen,
        dagen drefter, sade Saul till sin son Jonatan: Varfr har
        Isais son varken i gr eller i dag kommit till mltiden?
020:028 Jonatan svarade Saul: David utbad sig tillstnd av mig att f
        g till Bet-Lehem;
020:029 han sade: 'Lt mig g, ty vi fira en slktofferfest i staden,
        och min broder har sjlv bjudit mig att komma; om jag har funnit
        nd fr dina gon, s lt mig nu slippa hrifrn fr att beska
        mina brder.'  Drfr har han icke kommit till konungens bord.
020:030 D upptndes Sauls vrede mot Jonatan, och han sade till honom:
        Du son till en otuktig kvinna!  Visste jag d icke att du hade
        funnit behag i Isais son, till skam fr dig sjlv och till skam
        fr din moders blygd!
020:031 Ty s lnge Isais son lever p jorden, r varken du eller din
        konungamakt sker.  Snd drfr nu stad och lt hmta honom hit
        till mig, ty han r ddens barn.
020:032 Jonatan svarade sin fader Saul och sade till honom: Varfr
        skall han ddas?  Vad har han gjort?
020:033 D svngde Saul spjutet mot honom fr att genomborra honom; och
        nu mrkte Jonatan att hans fader hade beslutit att dda David.
020:034 Och Jonatan stod upp frn bordet i vredesmod och t intet p den
        andra nymnadsdagen, ty han var bedrvad fr Davids skull,
        drfr att hans fader hade gjort sdan ortt mot denne.

020:035 Fljande morgon gick Jonatan ut p marken, vid den tid han hade
        utsatt fr David; och han hade en liten gosse med sig.
020:036 Och han sade till gossen: Spring och sk reda p pilarna som
        jag skjuter av.  Medan nu gossen sprang, skt han pilen ver
        honom.
020:037 Och nr gossen kom till det stlle dit Jonatan hade avskjutit
        pilen, ropade Jonatan efter gossen och sade: Pilen ligger ju
        framfr dig, lngre bort.
020:038 Och Jonatan ropade ytterligare efter gossen: Fort, skynda dig,
        stanna icke!  Och gossen som Jonatan hade med sig tog upp pilen
        och kom till sin herre.
020:039 Men gossen visste icke varom frga var; allenast Jonatan och
        David visste det.
020:040 Och Jonatan lmnade sina vapen t gossen som han hade med sig
        och sade till honom: G och br dem in i staden.
020:041 Men sedan gossen hade gtt, reste David sig upp p sdra sidan;
        och han fll ned till jorden p sitt ansikte och bugade sig tre
        gnger; och de kysste varandra och grto med varandra, och David
        grt verljutt.
020:042 Och Jonatan sade till David: G i frid.  Blive det ssom vi bda
        svuro vid HERRENS namn, nr vi sade: 'HERREN vare vittne mellan
        mig och dig, mellan mina efterkommande och dina, till evig
        tid.'
020:043 Sedan stod han upp och gick sina frde, men Jonatan gick in i
        staden igen.

021:001 Och David kom till prsten Ahimelek i Nob.  Men Ahimelek blev
        frskrckt, nr han fick se David, och frgade honom: Varfr
        kommer du ensam och har ingen med dig?
021:002 David svarade prsten Ahimelek: Konungen har givit mig ett
        uppdrag, men han sade till mig: 'Ingen fr veta ngot om det
        uppdrag vari jag snder dig, och som jag har givit dig.'  Och
        mina mn har jag visat till det och det stllet.
021:003 Giv mig nu vad du har till hands, fem brd eller vad som kan
        finnas.
021:004 Prsten svarade David och sade Vanligt brd har jag icke till
        hands; allenast heligt brd finnes--om eljest dina mn hava
        avhllit sig frn kvinnor.
021:005 David svarade prsten och sade till honom: Ja, sannerligen,
        kvinnor hava p sista tiden varit skilda frn oss; nr jag drog
        stad, voro ock mina mns tillhrigheter heliga.  Drfr, om
        ocks vrt frehavande r av helt vanligt slag, r det dock i
        dag heligt, vad vra tillhrigheter angr.
021:006 D gav prsten honom av det heliga; ty dr fanns icke ngot
        annat brd n skdebrden, som hade legat infr HERRENS ansikte,
        men som man hade burit undan, fr att lgga fram nybakat brd
        samma dag det gamla togs bort.
021:007 Men dr befann sig den dagen en av Sauls tjnare, som var satt i
        frvar infr HERREN, en edom vid namn Doeg, den frnmste av
        Sauls herdar.
021:008 Och David frgade Ahimelek ytterligare: Har du icke hr till
        hands ngot spjut eller ngot svrd?  Ty varken mitt svrd eller
        mina andra vapen tog jag med mig, eftersom konungens uppdrag
        krvde s stor skyndsamhet.
021:009 Prsten svarade: Jo, det svrd som har tillhrt filisten
        Goljat, honom som du slog ned i Terebintdalen; det finnes,
        inhljt i ett klde, dr bakom efoden.  Vill du taga det med dig,
        s tag det; ty ngot annat n det har jag icke.  David sade:
        Dess like finnes icke; giv mig det.

021:010 Och David stod upp och flydde samma dag fr Saul och kom till
        Akis, konungen i Gat.
021:011 Men Akis' tjnare sade till honom: Detta r ju David, landets
        konung!  Det r ju till dennes ra man sjunger s under dansen:
          'Saul har slagit sina tusen,
          men David sina tio tusen.'

021:012 David lade mrke till dessa ord, och han begynte storligen
        frukta fr Akis, konungen i Gat.
021:013 Drfr stllde han sig vansinnig infr deras gon och betedde
        sig ssom en ursinnig, nr de ville fasthlla honom, och ritade
        p drrarna i porten och lt spotten rinna ned i sitt skgg.
021:014 D sade Akis till sina tjnare: I sen ju huru vanvettigt mannen
        beter sig.  Varfr fren I honom till mig?
021:015 Har jag d sdan brist p vanvettiga mnniskor, att I behvden
        fra denne hit, fr att han skulle bete sig vanvettigt infr
        mig?  Skulle en sdan f komma in i mitt hus?

022:001 D begav sig David drifrn och flydde undan till Adullams
        grotta.  Och nr hans brder och hela hans faders hus fingo hra
        detta, kommo de ditned till honom.
022:002 Och till honom frsamlade sig alla slags mn som voro i ngot
        trngml, alla som ansattes av fordringsgare och alla
        missnjda, och han blev deras hvding; vid pass fyra hundra man
        slto sig s till honom.
022:003 Drifrn begav sig David till Mispe i Moab.  Och han sade till
        konungen i Moab: Lt min fader och min moder f komma hitver
        och vara hos eder till dess jag fr veta vad Gud vill gra med
        mig.
022:004 Och han frde dem fram infr konungen i Moab; och de fingo
        stanna hos denne, s lnge David var p borgen.
022:005 Men profeten Gad sade till David: Du skall icke stanna hr p
        borgen; drag bort hrifrn och begiv dig in i Juda land.  D
        drog David bort drifrn och kom till Heretskogen.

022:006 Och Saul fick hra att man hade ftt spaning p David och de mn
        som voro med honom.  D nu Saul en dag satt i Gibea under
        tamarisken p hjden, med sitt spjut i handen, under det att
        alla hans tjnare stodo omkring honom,
022:007 sade han till sina tjnare, dr de stodo omkring honom: Hren,
        I benjaminiter.  Skall d ocks Isais son t eder alla giva
        krar och vingrdar och gra eder alla till ver- och
        underhvitsmn?
022:008 Ty I haven ju alla sammansvurit eder mot mig, och ingen har
        uppenbarat fr mig att min son har slutit frbund med Isais
        son.  Ingen av eder bekymrar sig s mycket om mig, att han har
        uppenbarat det fr mig.  Min son har ju uppeggat min tjnare till
        att stmpla mot mig, ssom nu sker.
022:009 Edomen Doeg, som ock stod dr bland Sauls tjnare, svarade d
        och sade: Jag har sett Isais son komma till Ahimelek, Ahitubs
        son, i Nob.
022:010 Denne frgade d HERREN fr honom och gav honom reskost; han gav
        honom ock filisten Goljats svrd.

022:011 D snde konungen och lt kalla till sig prsten Ahimelek,
        Ahitubs son, och hela hans faders hus, prsterna i Nob.  Och de
        kommo alla till konungen.
022:012 D sade Saul: Hr mig, du Ahitubs son.  Han svarade: Jag hr
        dig, min herre.
022:013 Saul sade till honom: Varfr haven I sammansvurit eder mot mig,
        du och Isais son, i det att du har givit honom brd och svrd
        och frgat Gud fr honom, s att han skulle kunna stta sig upp
        mot mig och stmpla mot mig, ssom nu sker?
022:014 Ahimelek svarade konungen och sade: Vem bland alla dina tjnare
        r vl s betrodd som David, han som drtill r konungens mg
        och hvding fr din livvakt och hgt rad i ditt hus?
022:015 r det d nu fr frsta gngen som jag har frgat Gud fr honom?
        Bort det!  Icke m konungen lgga mig, sin tjnare, och hela min
        faders hus ngot till last, ty din tjnare visste alls intet om
        allt detta.
022:016 Men konungen sade: Du mste dden d, Ahimelek, du sjlv och
        hela din faders hus.
022:017 Och konungen sade till drabanterna som stodo dr omkring honom:
        Trden fram och dden HERRENS prster; ty ocks de hlla med
        David; och fastn de visste att han flydde, uppenbarade de det
        icke fr mig.  Men konungens tjnare ville icke utrcka sina
        hnder till att stta ned HERRENS prster.
022:018 D sade konungen till Doeg: Trd du fram och stt ned
        prsterna.  Edomen Doeg trdde d fram och sttte ned prsterna
        och ddade p den dagen ttiofem mn som buro linne-efod.
022:019 Och invnarna i prststaden Nob blevo slagna med svrdsegg, bde
        mn och kvinnor, bde barn och spenabarn; ocks fkreatur, snor
        och fr blevo slagna med svrdsegg.
022:020 Allenast en son till Ahimelek, Ahitubs son, vid namn Ebjatar,
        kom undan, och denne flydde bort till David.
022:021 Och Ebjatar omtalade fr David att Saul hade drpt HERRENS
        prster.
022:022 D sade David till Ebjatar: Jag frstod redan d att edomen
        Doeg, eftersom han var dr, skulle omtala allt fr Saul.  Det r
        jag som r orsaken till att hela din faders hus har frgtts.
022:023 Bliv kvar hos mig, frukta intet; ty den som str efter mitt liv,
        han str ock efter ditt liv.  Hos mig r du i gott frvar.

023:001 Och man berttade fr David: Filisterna hlla nu p att
        belgra Kegila, och de plundra logarna.
023:002 D frgade David HERREN: Skall jag draga stad och sl dessa
        filister?  HERREN svarade David: Drag stad och sl
        filisterna och frls Kegila.
023:003 Men Davids mn sade till honom: Vi leva ju i fruktan redan hr
        i Juda.  Och nu skulla vi drtill draga stad till Kegila, mot
        filisternas hr!
023:004 D frgade David HERREN nnu en gng, och HERREN svarade honom
        och sade: St upp och drag ned till Kegila; ty jag vill giva
        filisterna i din hand.
023:005 D drog David med sina mn till Kegila och stridde mot
        filisterna och frde bort deras boskap och tillfogade dem ett
        stort nederlag.  S frlste David invnarna i Kegila.

023:006 Nr Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Kegila, frde
        han efoden med sig ditned.

023:007 Och det blev berttat fr Saul att David hade dragit in i
        Kegila.  D sade Saul: Gud har frkastat honom och givit honom i
        min hand, ty han har sjlv stngt in sig genom att g in i en
        stad med portar och bommar.
023:008 Drefter bdade Saul upp allt folket till strid, fr att draga
        ned till Kegila och dr innesluta David och hans man.
023:009 Men nr David fick veta att Saul stmplade ont mot honom, sade
        han till prsten Ebjatar: Br hit efoden.
023:010 Och David sade: HERRE, Israels Gud, din tjnare har hrt att
        Saul har i sinnet att komma mot Kegila och frdrva staden fr
        min skull.
023:011 Skola Kegilas borgare d utlmna mig t honom?  Skall Saul komma
        hitned, ssom din tjnare har hrt?  HERRE, Israels Gud,
        frkunna det fr din tjnare.  HERREN svarade: Han skall komma
        hitned.
023:012 David frgade ytterligare: Skola Kegilas borgare d utlmna mig
        och mina man t Saul?  HERREN svarade: De skola utlmna eder.
023:013 D brt David upp med sitt folk, som utgjorde vid pass sex
        hundra man, och de drogo ut frn Kegila och vandrade vart de
        kunde.  Nr det d blev berttat fr Saul att David hade flytt
        undan frn Kegila avstod han frn att draga ut.

023:014 S uppehll sig nu David i knen p bergfstena; han uppehll
        sig bland bergen i knen Sif.  Och Saul skte alltjmt efter
        honom, men Gud gav honom icke i hans hand.
023:015 Och medan David var i Hores i knen Sif, frnam han att Saul
        hade dragit ut fr att ska dda honom.
023:016 Men Jonatan, Sauls son, stod upp och gick till David i Hores och
        styrkte hans mod i Gud.
023:017 Han sade till honom: Frukta icke; ty min fader Sauls hand skall
        icke trffa dig, utan du skall bliva konung ver Israel, och jag
        skall d hava andra platsen, nst efter dig.  Detta vet ock min
        fader Saul.
023:018 Sedan slto de bda ett frbund infr HERREN.  Och David stannade
        kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen.

023:019 Men ngra sifiter drogo upp till Saul i Gibea och sade: David
        hller sig nu gmd hos oss p bergfstena i Hores, p
        Hakilahjden, som ligger sder om demarken.
023:020 S drag nu ditned, o konung, s snart det lyster dig att gra
        det.  Vr sak bliver det d att utlmna honom t konungen.
023:021 D sade Saul: Varen vlsignade av HERREN, drfr att I haven
        velat spara mig bekymmer.
023:022 Men gn nu och skaffen eder ytterligare visshet, och tagen reda
        p och sen efter, p vilket stlle han nu vistas, och vem som
        har sett honom dr; ty man har sagt mig att han r mycket
        listig.
023:023 Och sen efter och tagen reda p alla gmstllen dr han kan
        gmma sig; och kommen s igen till mig, nr I haven ftt
        visshet, s vill jag sedan g med eder.  Ty finnes han i landet,
        skall jag veta att ska upp honom, om jag n mste ska bland
        alla Juda tter.
023:024 D stodo de upp och gingo till Sif fre Saul.  Men David och hans
        mn voro i knen Maon, p hedmarken, sder om demarken.

023:025 Nr nu Saul drog stad med sina mn fr att ska efter David, om
        talade man det fr denne, och han drog d ned till klippan och
        stannade s i knen Maon.  Nr Saul hrde detta, satte han efter
        David in i knen Maon.
023:026 Och Saul gick p ena sidan om berget, och David med sina mn p
        andra sidan.  Men just som David var stadd p flykt fr att komma
        undan Saul, under det att Saul och hans mn skte kringrnna
        David och hans mn fr att taga dem till fnga
023:027 kom en budbrare till Saul och sade: Skynda dig och kom, ty
        filisterna hava fallit in i landet.
023:028 D upphrde Saul att frflja David och drog mot
        filisterna.  Drav fick det stllet namnet Sela-Hammalekot.

024:001 Men David drog upp drifrn och uppehll sig sedan p En-Gedis
        bergfsten.
024:002 Och nr Saul kom tillbaka frn tget mot filisterna, omtalade
        man fr honom att David var i En-Gedis ken.
024:003 D tog Saul tre tusen mn, utvalda ur hela Israel, och drog
        stad fr att ska efter David och hans mn p
        Stenbocksklipporna.
024:004 Och nr han kom till boskapsgrdarna vid vgen, fanns dr en
        grotta; d gick han ditin fr ngot avsides bestyr.  Men David
        och hans mn sutto lngst inne i grottan.
024:005 D sade Davids mn till honom: Se, detta r den dag om vilken
        HERREN har sagt till dig: Jag vill nu giva din fiende i din
        hand, s att du fr gra med honom vad du finner fr gott.  D
        stod David upp och skar ofrmrkt av en flik p Sauls mantel.
024:006 Men drefter slog Davids samvete honom, drfr att han hade
        skurit av fliken p Sauls mantel.
024:007 Och han sade till sina mn: HERREN lte det vara fjrran ifrn
        mig att jag skulle gra detta mot min herre, mot HERRENS smorde,
        att jag skulle utrcka min hand mot honom; han r ju HERRENS
        Smorde.
024:008 Och David hll sina mn tillbaka med strnga ord och tillstadde
        dem icke att verfalla Saul.  Men nr Saul hade sttt upp och
        gtt ut ur grottan och fortsatt sin frd,
024:009 d stod ock David upp och gick ut ur grottan och ropade efter
        Saul: Min herre konung!  Nr d Saul sg sig tillbaka, bjde
        David sig ned, med ansiktet mot jorden, och bugade sig.
024:010 Och David sade till Saul: Varfr hr du p sdana mnniskors
        ord, som sga att David sker din ofrd?
024:011 Du har ju i dag med egna gon sett hurusom jag skonade dig, nr
        HERREN i dag hade givit dig i min hand i grottan Och man
        uppmanade mig att drpa dig; jag tnkte: 'Jag vill icke utrcka
        min hand mot min herre; han r ju HERRENS Smorde.
024:012 Se sjlv, min fader, ja, se hr fliken av din mantel i min
        hand.  Ty drav att jag skar av fliken p din mantel, men icke
        drpte dig, m du mrka och se att jag icke har velat gra ngot
        ont eller beg ngon frbrytelse, och att jag icke har frsyndat
        mig mot dig, fastn du traktar efter att taga mitt liv.
024:013 HERREN skall dma mellan mig och dig, och HERREN skall hmnas
        mig p dig, men min hand skall icke rra dig.
024:014 Det r ssom det gamla ordsprket sger: 'Frn de ogudaktiga
        kommer vad ogudaktigt r'; drfr skall hand icke rra dig.
024:015 Efter vem har Israels konung dragit ut?  Efter vem r det du
        jagar?  Efter en dd hund, efter en enda liten loppa!
024:016 S vare d HERREN domare och dme mellan mig och dig; m han se
        hrtill och utfra min sak, ja, m han dma mig fri ifrn din
        hand.

024:017 Nr David hade talat dessa ord till Saul, sade Saul: Det r ju
        din rst, min son David.  Och Saul brast ut i grt.
024:018 Och han sade till David: Du r rttfrdigare n jag, ty du har
        bevisat mig gott, under det jag har bevisat dig ont.
024:019 Du har i dag ltit mig se din godhet mot mig, drigenom att du
        icke har drpt mig, fastn HERREN hade verlmnat mig i din
        hand.
024:020 Ty nr ngon trffar p sin fiende, plgar han d lta honom g
        sin vg i ro?  HERREN vederglle dig med sitt goda fr vad du
        denna dag har gjort mig.
024:021 Och nu vet jag vl att du skall bliva konung, och att Israels
        konungadme skall frbliva i din hand.
024:022 Men lova mig nu med ed vid HERREN att du icke utrotar mina
        avkomlingar efter mig och icke utplnar mitt namn ur min faders
        hus.
024:023 D svor David Saul denna ed.  Drefter drog Saul hem; men David
        och hans mn drogo upp till borgen.

025:001 Och Samuel dog, och hela Israel frsamlade sig och hll
        ddsklagan efter honom; och de begrovo honom dr han bodde i
        Rama.

        Och David stod upp och drog ned till knen Paran.
025:002 I Maon fanns d en man som hade sin boskapssktsel i Karmel, och
        den mannen var mycket rik; han gde tre tusen fr och ett tusen
        getter.  Och han hll just d p att klippa sina fr i
        Karmel.
025:003 Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail.  Hustrun hade
        ett gott frstnd och ett sknt utseende; men mannen var hrd
        och ondskefull; och han var en avkomling av Kaleb.
025:004 Nr nu David i knen fick hra att Nabal klippte sina fr,
025:005 snde han dit tio unga mn; och David sade till mnnen: Gn upp
        till Karmel och begiven eder till Nabal och hlsen honom frn
        mig.
025:006 Och I skolen sga till mina brder dr: Frid vare med dig sjlv
        frid vare med ditt hus, och frid vare med allt vad du har.
025:007 Jag har nu hrt att du hller p med frklippning.  Nu r det s
        att dina herdar hava vistats i vrt grannskap, utan att vi hava
        gjort dem ngot frfng, och utan att ngot har kommit bort fr
        dem under hela den tid de hava varit i Karmel.
025:008 Frga dina tjnare drom, s skola de sjlva sga dig det.  Lt
        nu vra mn finna nd fr dina gon.  Vi hava ju kommit hit p
        en glad dag.  Giv drfr t dina tjnare och t din son David vad
        du kan hava till hands.
025:009 Nr nu Davids mn kommo dit, talade de p Davids vgnar till
        Nabal alldeles ssom det var dem befallt, och sedan vntade de
        stilla.
025:010 Men Nabal svarade Davids tjnare och sade: Vem r David, vem r
        Isais son?  I denna tid r det mnga tjnare som rymma frn sina
        herrar.
025:011 Skulle jag taga min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag
        har slaktat t mina frklippare, och giva detta t mn om vilka
        jag icke ens vet varifrn de ro?
025:012 D vnde Davids mn om och gingo sin vg; och nr de hade kommit
        tillbaka, berttade de for honom allt, ssom det hade tillgtt.
025:013 D sade David till sina mn: Var och en omgjorde sig med sitt
        svrd.  Och var och en omgjordade sig med sitt svrd; jmvl
        David sjlv omgjordade sig med sitt svrd.  Och vid pass fyra
        hundra man fljde med David ditupp, men tv hundra stannade vid
        trossen.
025:014 Men en av tjnarna berttade fr Abigail, Nabals hustru, och
        sade: David har skickat sndebud hit frn knen och ltit hlsa
        vr herre, men han visade av dem.
025:015 Dessa mn hava likvl varit oss mycket nyttiga; vi hava aldrig
        lidit ngot frfng, och aldrig har ngot kommit bort fr oss
        under hela den tid vi drogo omkring i deras nrhet, medan vi
        voro drute p marken.
025:016 De voro en mur fr oss bde dag och natt under hela den tid vi
        vistades i deras grannskap, medan vi vaktade hjorden.
025:017 S betnk nu och se till, vad du br gra, ty ngot ont r nog
        beslutet mot vr herre och ver hela hans hus; och han r ju en
        ond man, s att ingen vgar sga ngot t honom.

025:018 D gick Abigail strax och tog tv hundra brd, tv vinlglar,
        fem tillredda fr, fem sea-mtt rostade ax, ett hundra
        russinkakor och tv hundra fikonkakor, och lastade detta p
        snor.
025:019 Och hon sade till sina tjnare: Gn framfr mig, jag vill komma
        efter eder.  Men fr sin man Nabal sade hon intet hrom.
025:020 Nr hon nu red p sin sna och kom ned i en hlvg i berget,
        fick hon se David och hans mn komma ned frn motsatta sidan, s
        att hon mste mta dem.
025:021 Men David hade sagt: Frgves har jag skyddat allt vad den
        mannen hade i knen, s att intet av allt vad han gde har
        kommit bort; men har har vedergllt mig med ont fr gott.
025:022 S sant Gud m straffa Davids fiender nu och framgent, jag skall
        av allt som tillhr honom icke lta ngon av mankn leva kvar
        till i morgon.
025:023 D nu Abigail fick se David, steg hon strax ned frn snan och
        fll ned infr David p sitt ansikte och bugade sig mot jorden.
025:024 Hon fll till hans ftter och sade: P mig vilar denna
        missgrning, herre.  Men lt din tjnarinna f tala infr dig,
        och hr p din tjnarinnas ord.
025:025 Icke m min herre fsta ngot avseende vid Nabal, den onde
        mannen, ty vad hans namn betyder, det r han; Nabal heter han,
        och drskap bor i honom.  Men jag, din tjnarinna, har icke
        sett de mn som du, min herre, snde.
025:026 Och nu, min herre, s sant HERREN lever, och s sant du sjlv
        lever, du som av HERREN har avhllits frn att draga dig
        blodskuld och skaffa dig rtt med egen hand: m det nu g dina
        fiender och dem som ska bereda min herre ofrd ssom det m g
        Nabal.
025:027 Och lt nu dessa hlsningssknker, som din trlinna har medfrt
        till min herre, givas t de mn som flja min herre.
025:028 Frlt din tjnarinna vad hon har brutit.  Ty HERREN skall
        frvisso t min herre uppbygga ett hus som bliver bestndande,
        eftersom min herre fr HERRENS krig; och du skall icke bliva
        skyldig till ngot ont, s lnge du lever.
025:029 Och om ngon str upp fr att frflja dig och ska dda dig, s
        m min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN,
        din Gud; men dina fienders liv m han lgga i sin slunga och
        slunga det bort.
025:030 Nr nu HERREN gr med min herre allt det goda varom han har
        talat till dig, och frordnar dig till furste ver Israel,
025:031 skall allts detta icke bliva dig en sttesten eller vara till
        hjrtengest fr min herre, att du har utgjutit blod utan sak,
        och att min herre sjlv har skaffat sig rtt.  Men nr HERREN gr
        min herre gott, s tnk p din tjnarinna.
025:032 D sade David till Abigal: Vlsignad vare HERREN, Israels Gud
        som i dag har snt dig mig till mtes!
025:033 Och vlsignat vare ditt frstnd, och vlsignad vare du sjlv,
        som i dag har hindrat mig frn att draga mig blodskuld och
        skaffa mig rtt med egen hand!
025:034 Men s sant HERREN, Israels Gud, lever, han som har avhllit mig
        frn att gra dig ngot ont: om du icke strax hade kommit mig
        till mtes, s skulle i morgon, nr det hade blivit dager, ingen
        av mankn hava funnits kvar av Nabals hus.
025:035 Drefter tog David emot av henne vad hon hade medfrt t honom;
        och han sade till henne: Far i frid hem igen.  Se, jag har
        lyssnat till dina ord och gjort dig till viljes.

025:036 Nr sedan Abigail kom hem till Nabal, hll denne just i sitt hus
        ett gstabud, som var ssom en konungs gstabud; och Nabals
        hjrta var glatt i honom, och han var mycket drucken.  Drfr
        omtalade hon alls intet fr honom frrn om morgonen, nr det
        blev dager.
025:037 Men om morgonen, nr ruset hade gtt av Nabal, omtalade hans
        hustru fr honom vad som hade hnt.  D blev hans hjrta ssom
        dtt i hans brst, och han blev ssom en sten.
025:038 Och vid pass tio dagar drefter slog HERREN Nabal, s att han
        dog.

025:039 Nr David hrde att Nabal var dd, sade han: Lovad vare HERREN,
        som p Nabal har hmnats den smlek han tillfogade mig, och som
        har bevarat sin tjnare frn att gra vad ont var, under det att
        HERREN lt Nabals ondska komma tillbaka ver hans eget huvud!
        Och David snde stad och lt sga Abigail att han nskade f
        henne till sin hustru.
025:040 Nr s Davids tjnare kommo till Abigail i Karmel, talade de
        till henne och sade: David har snt oss till dig fr att f dig
        till hustru t sig.
025:041 D stod hon upp och fll ned till jorden p sitt ansikte och
        sade: M din tjnarinna bliva en trlinna, som tvr min herres
        tjnares ftter.
025:042 Drefter stod Abigail upp med hast och satte sig p sin sna,
        likaledes de fem trnor som utgjorde hennes flje.  Och hon
        fljde med dem som David hade snt till henne och blev hans
        hustru.
025:043 David hade ock tagit till hustru Ahinoam frn Jisreel, s att
        dessa bda blevo hans hustrur.
025:044 Men Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, t Palti,
        Lais' son, frn Gallim.

026:001 Och sifiterna kommo till Saul i Gibea och sade: David hller
        sig nu gmd p Hakilahjden, gent emot demarken.
026:002 D brt Saul upp och drog ned till knen Sif med tre tusen mn
        utvalda ur Israel, fr att ska efter David i knen Sif.
026:003 Och Saul lgrade sig p Hakilahjden, som ligger gent emot
        demarken, vid vgen.  Men David uppehll sig d i knen.  Och nr
        David frnam att Saul hade kommit efter honom in i knen,
026:004 snde han ut spejare och fick s full visshet om att Saul hade
        kommit.
026:005 D brt David upp och begav sig till det stlle dr Saul hade
        lgrat sig; och David sg platsen dr Saul lg med sin
        hrhvitsman Abner, Ners son.  Saul lg nmligen i vagnborgen,
        och folket var lgrat runt
026:006 Och David tog till orda och sade till hetiten Ahimelek och till
        Abisai, Serujas son, Joabs broder: Vem vill g med mig ned till
        Saul i lgret?  D svarade Abisai: Jag vill g med dig ditned.
026:007 S kommo d David och Abisai om natten till folket dr, och sgo
        Saul ligga och sova i vagnborgen, med spjutet nedsttt i jorden
        invid huvudgrden; och Abner och folket lgo runt omkring honom.
026:008 D sade Abisai till David: Gud har i dag verlmnat din fiende
        i din hand; s lt mig nu f spetsa honom fast i jorden med
        spjutet; det skall ske genom en enda stt, jag skall icke behva
        giva honom mer n den.
026:009 Men David svarade Abisai: Du fr icke frgra honom; ty vem har
        utrckt sin hand mot HERRENS smorde och frblivit ostraffad?
026:010 Och David sade ytterligare: S sant HERREN lever, HERREN m
        sjlv sl honom, eller ock m hans ddsdag komma i vanlig
        ordning, eller m han draga ut i strid och s f sin bane;
026:011 men HERREN lte det vara fjrran ifrn mig att jag skulle
        utrcka min hand mot HERRENS smorde.  Tag nu likvl spjutet som
        str vid hans huvudgrd och vattenkruset; och lt oss sedan g
        vr vg.
026:012 Och David tog spjutet och vattenkruset frn Sauls huvudgrd, och
        sedan gingo de sin vg.  Men ingen sg eller mrkte det eller ens
        vaknade, utan allasammans sovo; ty HERREN hade ltit en tung
        smn falla ver dem.

026:013 Sedan, nr David hade kommit ver p andra sidan, stllde han
        sig p toppen av berget, lngt ifrn s att avstndet var stort
        mellan dem.
026:014 Och David ropade till folket och till Abner, Ners son, och sade:
        Vill du icke svara, Abner?  Abner svarade och sade: Vem r du
        som s ropar till konungen?
026:015 David sade till Abner: Du r ju en man som icke har sin like i
        Israel.  Varfr har du d icke vakat ver din herre, konungen?  En
        av folket har ju kommit in fr att frgra konungen, din herre.
026:016 Vad du har gjort r icke vl gjort.  S sant HERREN lever, I
        haden frtjnat att d, drfr att I icke haven vakat ver eder
        herre, HERRENS smorde.  Se nu efter: var ro konungens spjut och
        vattenkruset som stodo vid hans huvudgrd?
026:017 D knde Saul igen Davids rst och sade: Det r ju din rst,
        min son David.  David svarade: Ja, min herre konung.
026:018 Och han sade ytterligare: Varfr jagar min herre s efter sin
        tjnare?  Vad har jag d gjort, och vad fr ont r i min hand?
026:019 M nu min herre konungen hra sin tjnares ord: Om det r HERREN
        som har uppeggat dig emot mig, s lt honom f knna lukten av
        en offergva; men om det r mnniskor, s vare de frbannade
        infr HERREN, drfr att de nu hava drivit mig bort, s att jag
        icke fr uppehlla mig i HERRENS arvedel.  De sga ju: 'G bort
        och tjna andra gudar.'
026:020 Och m nu icke mitt blod falla p jorden fjrran ifrn HERRENS
        ansikte, d Israels konung har dragit ut fr att ska efter en
        enda liten loppa, ssom man jagar rapphns p bergen.
026:021 D sade Saul: Jag har syndat.  Kom tillbaka, min son David; ty
        jag vill icke mer gra dig ngot ont, eftersom mitt liv i dag
        har varit dyrt aktat i dina gon.  Se, jag har handlat i mycket
        stor drskap och frvillelse.
026:022 David svarade och sade: Se hr r spjutet, o konung; lt nu en
        av dina mn komma hitver och hmta det.
026:023 Och HERREN skall vederglla var och en fr hans rttfrdighet
        och trofasthet.  HERREN gav dig ju i dag i min hand, men jag ville
        icke utrcka min hand mot HERRENS smorde.
026:024 Och likasom ditt liv i dag har varit hgt aktat i mina gon, s
        m ock mitt liv vara hgt aktat i HERRENS gon, s att han
        rddar mig ur all nd.
026:025 Saul sade till David: Vlsignad vare du, min son David!  Vad du
        fretager dig, det skall du ock frm utfra.  Drefter gick
        David sin vg, och Saul vnde tillbaka hem igen.

027:001 Men David sade till sig sjlv: En dag skall jag nu i alla fall
        omkomma genom Sauls hand.  Ingen annan rddning finnes fr mig n
        att fly undan till filisternas land; d mste Saul avst ifrn
        att vidare ska efter mig ver hela Israels omrde, och s
        undkommer jag hans hand.
027:002 Och David brt upp och drog med sina sex hundra man ver till
        Akis, Maoks son, konungen i Gat.
027:003 Och David stannade hos Akis i Gat med sina mn, var och en med
        sitt husfolk, David med sina bda hustrur, Ahinoam frn Jisreel
        och Abigail, karmeliten Nabals hustru.
027:004 Och nr det blev berttat fr Saul att David hade flytt till
        Gat, skte han icke vidare efter honom.
027:005 Men David sade till Akis: Om jag har funnit nd fr dina gon,
        s lt mig f min bostad i ngon av landsortsstderna, s att
        jag fr vistas dr.  Varfr skulle din tjnare bo i huvudstaden
        hos dig?
027:006 D gav Akis honom samma dag Siklag.  Drfr hr Siklag nnu i dag
        under Juda konungar.
027:007 Den tid David bodde i filisternas land var sammanrknat ett r
        och fyra mnader.

027:008 Men David drog upp med sina mn, och de fretogo plundringstg i
        gesurernas, girsiternas och amalekiternas land.  Ty dessa
        stammar bodde sedan gammalt dr i landet, fram emot Sur och nda
        intill Egyptens land.
027:009 Och s ofta David hrjade i landet, lt han varken mn eller
        kvinnor bliva vid liv; men fr och fkreatur och snor och
        kameler och klder tog han med sig och vnde s tillbaka och kom
        till Akis.
027:010 Nr d Akis sade: Haven I vl i dag fretagit ngot
        plundringstg?, svarade David: Ja, i den del av Sydlandet, som
        tillhr Juda, eller: I den del av Sydlandet, som tillhr
        jerameeliterna, eller: I den del av Sydlandet, som tillhr
        kainerna.
027:011 Men att David lt varken mn eller kvinnor bliva vid liv och
        komma till Gat, det skedde drfr att han tnkte: De kunde
        eljest frrda oss och sga: 'S och s har David gjort, s har
        han betett sig under hela den tid han har bott i filisternas
        land.'
027:012 Drfr trodde Akis David och tnkte: Han har nu gjort sig
        frhatlig fr sitt folk Israel och kommer att bliva min tjnare
        fr alltid.

028:001 Vid den tiden frsamlade filisterna sina krigshrar fr att
        strida mot Israel.  Och Akis sade till David: Du m veta att du
        med dina mn nu mste draga ut med mig i hrnad.
028:002 David svarade Akis: Vlan, d skall du ock f mrka vad din
        tjnare kan utrtta.  Akis sade till David Vlan, jag stter
        dig allts till vktare ver mitt huvud fr bestndigt.

028:003 Samuel var nu dd, och hela Israel hade hllit ddsklagan efter
        honom; och de hade begravit honom i hans stad, i Rama.  Och Saul
        hade utdrivit andebesvrjare och spmn ur landet.

028:004 S frsamlade sig nu filisterna och kommo och lgrade sig vid
        Sunem.  D frsamlade ock Saul hela Israel, och de lgrade sig
        vid Gilboa.
028:005 Men nr Saul sg filisternas lger, fruktade han och
        frskrcktes hgeligen i sitt hjrta.
028:006 Och Saul frgade HERREN, men HERREN svarade honom icke, varken
        genom drmmar eller genom urim eller genom profeter.
028:007 D sade Saul till sina tjnare: Sken upp t mig ngon
        andebesvrjerska, s vill jag g till henne och frga henne.
        Hans tjnare svarade honom: I En-Dor finnes en
        andebesvrjerska.

028:008 D gjorde Saul sig oigenknnlig och tog p sig andra klder och
        gick stad med tv mn; och de kommo till kvinnan om natten.  Och
        han sade: Sp t mig genom anden, och mana upp t mig den jag
        sger dig.
028:009 Men kvinnan svarade honom: Du vet ju sjlv vad Saul har gjort,
        huru han har utrotat andebesvrjare och spmn ur landet.  Varfr
        lgger du d ut en snara fr mitt liv och vill dda mig?
028:010 D svor Saul henne en ed vid HERREN och sade: S sant HERREN
        lever, i denna sak skall intet tillrknas dig ssom
        missgrning.
028:011 Kvinnan frgade: Vem skall jag d mana upp t dig?  Han
        svarade: Mana upp Samuel t mig.
028:012 Men nr kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett hgt rop.  Och
        kvinnan sade till Saul: Varfr har du bedragit mig?  Du r ju
        Saul.
028:013 Konungen sade till henne: Frukta icke.  Vad r det d du ser?
        Kvinnan svarade Saul: Jag ser ett gudavsen komma upp ur
        jorden.
028:014 Han frgade henne: Huru ser han ut?  Hon svarade: Det r en
        gammal man som kommer upp, hljd i en kpa.  D frstod Saul att
        det var Samuel, och bjde sig ned med ansiktet mot jorden och
        bugade sig.
028:015 Och Samuel sade till Saul: Varfr har du strt min ro och manat
        mig upp?  Saul svarade: Jag r i stor nd: filisterna hava
        begynt krig mot mig, och Gud har vikit ifrn mig och svarar mig
        icke mer, varken genom profeter eller genom drmmar.  Drfr har
        jag kallat dig upp, p det att du m lta mig veta vad jag skall
        gra.
028:016 Men Samuel svarade: Varfr frgar du mig, d nu HERREN har
        vikit ifrn dig och blivit din fiende?
028:017 HERREN har efter sitt behag gjort vad han hade sagt genom mig:
        HERREN har ryckt riket ur din hand och givit det t en annan, t
        David.
028:018 Eftersom du icke hrde HERRENS rst och icke lt Amalek knna
        hans vredes gld, drfr har HERREN nu gjort dig detta.
028:019 HERREN skall giva bde dig och Israel i filisternas hand, och i
        morgon skall du med dina sner vara hos mig; ja, ocks Israels
        lger skall HERREN giva i filisternas hand.
028:020 D fll Saul strax raklng till jorden; s frfrad blev han
        ver Samuels ord.  Ocks voro hans krafter uttmda, ty p ett
        helt dygn hade han ingenting tit.
028:021 Men kvinnan gick fram till Saul, och nr hon sg huru hgeligen
        frskrckt han var, sade hon till honom: Se, din tjnarinna
        lyssnade till din begran; Jag tog min sjl i min hand och
        hrsammade den nskan du uttalade till mig.
028:022 S lyssna nu ocks du till dina tjnarinnas ord och lt mig
        stta fram litet mat fr dig, och t, s att du hmtar krafter,
        innan du gr dina frde.
028:023 Men han vgrade och sade: Jag vill icke ta.  D bdo honom
        hans tjnare jmte kvinnan s entrget, att han lyssnade till
        deras ord; han stod upp frn jorden och satte sig p vilobdden.
028:024 Och kvinnan hade en gdd kalv i huset; den slaktade hon nu i
        hast.  Drp tog hon mjl och kndade det och bakade drav
        osyrat brd.
028:025 Sedan satte hon fram det fr Saul: och hans tjnare, och de
        to.  Drefter stodo de upp och gingo samma natt sina frde.

029:001 Filisterna frsamlade nu alla sina hrar i Afek, medan
        israeliterna voro lgrade vid kllan i Jisreel.
029:002 D nu filisternas hvdingar tgade fram med avdelningar p
        hundra och tusen, och David och hans mn drvid tgade sist
        fram, tillika med Akis,
029:003 sade filisternas furstar: Vad hava dessa hebrer hr att
        gra?  Men Akis svarade filisternas furstar: Denne David r ju
        Sauls, Israels konungs, tjnare, som nu har varit hos mig ver
        r och dag, och jag har icke funnit ngot ont hos honom, frn
        den dag han gick ver till mig nda till denna dag.
029:004 D blevo filisternas furstar frtrnade p honom; och
        filisternas furstar sade till honom: Lt mannen vnda om och
        g tillbaka till den ort du har anvisat honom; han fr icke
        draga med med oss till strid, fr att han icke under striden m
        bliva vr motstndare.  Ty varigenom skulle han vl bttre kunna
        gra sig behaglig fr sin herre n genom dessa mns huvuden?
029:005 Han r ju den David till vilkens ra man sjunger s under
        dansen:
          'Saul har slagit sina tusen,
          men David sina tio tusen.'

029:006 D kallade Akis David till sig och sade till honom: S sant
        HERREN lever, du r en redlig man, och att du gr ut och in hr
        hos mig i lgret r mig vlbehagligt, ty jag har icke funnit
        ngot ont hos dig, frn den dag du kom till mig nda till denna
        dag; men fr hvdingarna r du icke vlbehaglig.
029:007 S vnd nu tillbaka och g i frid, fr att du icke m gra ngot
        som misshagar filisternas hvdingar.
029:008 David sade till Akis: Vad har jag d gjort, och vad har du
        funnit hos din tjnare, frn den dag jag kom i din tjnst nda
        till denna dag, eftersom jag icke fr g stad och strida mot
        min herre konungens fiender?
029:009 Akis svarade och sade till David: Jag vet bst att du r mig
        vlbehaglig ssom en Guds ngel; men filisternas furstar sga:
        'Han fr icke draga upp med oss i striden.'
029:010 S st nu upp bittida i morgon, jmte din herres tjnare som
        hava kommit hit med dig; och nr I i morgon haven sttt bittida
        upp, mn I draga edra frde, s snart det har blivit dager.
029:011 D stod David bittida upp med sina mn fr att om morgonen draga
        tillbaka till filisternas land.  Men filisterna drogo upp till
        Jisreel.

030:001 Nr David med sina mn p tredje dagen kom till Siklag, hade
        amalekiterna infallit i Sydlandet och i Siklag; och de hade
        intagit Siklag och brnt upp det i eld.
030:002 Och kvinnorna som voro drinne, bde sm och stora, hade de frt
        bort ssom fngar, utan att dda ngon; de hade allenast frt
        bort dem och gtt sin vg.
030:003 Nr nu David med sina mn kom till staden och fick se att den
        var uppbrnd i eld, och att deras hustrur jmte deras sner och
        dttrar voro bortfrda ssom fngar,
030:004 brast han ut i grt, s ock hans folk; och de grto, till dess
        att de icke frmdde grta mer.
030:005 Davids bda hustrur, Ahinoam frn Jisreel och Abigail,
        karmeliten Nabals hustru, voro ocks fngna.
030:006 Och David kom i stor nd, ty folket tnkte stena honom; s
        frbittrat var allt folket, var och en fr sina sners och
        dttrars skull.  Men David hmtade styrka hos HERREN, sin Gud.
030:007 Och David sade till prsten Ebjatar, Ahimeleks son: Br hit
        till mig efoden.  D bar Ebjatar fram efoden till David.
030:008 David frgade nu HERREN: Skall jag stta efter denna
        rvarskara?  Kan jag d hinna upp den?  Han svarade honom: Stt
        efter dem; ty du skall frvisso hinna upp dem och skaffa
        rddning.

030:009 D begav sig David stad med sina sex hundra man, och de kommo
        till bcken Besor; dr stannade de som ndgades bliva efter.
030:010 Men David fortsatte frfljelsen med fyra hundra man; ty de som
        sade blivit fr trtta, och som drfr stannade, utan att g
        ver bcken Besor, utgjorde tv hundra man.

030:011 Sedan trffade de p fltet en egyptisk man; honom togo de med
        sig till David.  Och nr de hade givit honom brd att ta och
        vatten att dricka
030:012 och nr de ytterligare hade givit honom ett stycke fikonkaka och
        tv russinkakor att ta, kom livskraften tillbaka i honom
        igen.  P tre dygn hade han nmligen varken tit eller druckit.
030:013 Och David frgade honom: Vem tillhr du, och varifrn r du?
        Han svarade: Jag r en egyptisk yngling, tjnare t en
        amalekitisk man; men min herre vergav mig fr tre dagar sedan,
        drfr att jag blev sjuk.
030:014 Vi hade nmligen infallit i den del av Sydlandet, som tillhr
        kereterna, och i det omrde som tillhr Juda, och i den del av
        Sydlandet, som tillhr Kaleb, och vi hade brnt upp Siklag i
        eld.
030:015 David sade till honom: Vill du fra mig ned till den
        rvarskaran?  Han svarade: Lova mig med ed vid Gud att du icke
        ddar mig eller utlmnar mig t min herre, s vill jag fra dig
        ned till den rvarskaran.
030:016 S frde han honom ditned, och de lgo d kringspridda verallt
        p marken och to och drucko och frlustade sig med allt det
        stora byte som de hade tagit ur filisternas land och ur Juda
        land.
030:017 Och nda frn skymningen intill nsta dags afton hll David p
        med att nedgra dem; och ingen enda av dem kom undan, utom fyra
        hundra tjnare som satte sig upp p kamelerna och flydde.
030:018 Och David rddade allt vad amalekiterna hade tagit; sina bda
        hustrur rddade David ocks.
030:019 Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingens
        dotter, ej heller ngot av bytet eller ngot av det som de hade
        tagit med sig; David frde alltsammans tillbaka.
030:020 David tog ock alla fr och fkreatur, och man drev dessa framfr
        den vriga boskapen och ropade: Detta r Davids byte.

030:021 Och nr David kom tillbaka till de tv hundra man som hade varit
        fr trtta att flja honom, och som drfr hade ftt stanna kvar
        vid bcken Besor, gingo dessa stad fr att mta David och det
        folk som han hade med sig; d gick David fram till folket och
        hlsade dem.
030:022 Men allahanda onda och illasinnade mn, bland dem som hade fljt
        med David, togo till orda och sade: Eftersom dessa icke fljde
        med oss, skola vi icke giva dem ngot av bytet som vi hava
        rddat; var och en av dem m allenast taga sin hustru och sina
        barn med sig och g hem.
030:023 Men David svarade: S skolen I icke gra, mina brder, med det
        som HERREN har givit oss, d han bevarade oss och gav i vr hand
        denna rvarskara, som kom ver oss.
030:024 Och vem skulle fr vrigt hrutinnan vilja lyssna till eder?
        Nej, sdan deras lott r, som draga med i striden, sdan skall
        deras lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela jmnt med
        varandra.
030:025 Och drvid blev det, frn den dagen och allt framgent; ty han
        gjorde detta till lag och rtt i Israel, ssom det r nnu i
        dag.
030:026 Nr sedan David kom till Siklag, snde han en del av bytet till
        de ldste i Juda, sina vnner, i det han lt sga: Detta r en
        sknk till eder av bytet frn HERRENS fiender.
030:027 Han snde till de ldste i Betel, de ldste i Ramot i Sydlandet
        och de ldste i Jattir;
030:028 till de ldste i Aroer, de ldste i Sifamot och de ldste i
        Estemoa;
030:029 till de ldste i Rakal, de ldste i jerameeliternas stder och
        de ldste i kainernas stder;
030:030 till de ldste i Horma, de ldste i Bor-Asan och de ldste i
        Atak;
030:031 till de ldste i Hebron och till alla de orter dr David hade
        vandrat omkring med sina mn.

031:001 Och filisterna stridde mot Israel; och Israels mn flydde fr
        filisterna och fllo slagna p berget Gilboa.
031:002 Och filisterna ansatte ivrigt Saul och hans sner.  Och
        filisterna ddade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls sner.
031:003 Nr d Saul sjlv blev hftigt anfallen och bgskyttarna kommo
        ver honom, greps han av stor frskrckelse fr skyttarna.
031:004 Och Saul sade till sin vapendragare: Drag ut ditt svrd och
        genomborra mig drmed, s att icke dessa oomskurna komma och
        genomborra mig och hantera mig skndligt.  Men hans vapendragare
        ville det icke, ty han fruktade storligen.  D tog Saul sjlv
        svrdet och strtade sig drp.
031:005 Men nr vapendragaren sg att Saul var dd, strtade han sig ock
        p sitt svrd och fljde honom i dden.

031:006 S dogo d med varandra p den dagen Saul och hans tre sner och
        hans vapendragare, och drjmte alla hans mn.
031:007 Och nr israeliterna p andra sidan dalen och p andra sidan
        Jordan frnummo att Israels mn hade flytt, och att Saul och
        hans sner voro dda, vergvo de stderna och flydde; sedan
        kommo filisterna och bosatte sig i dem.

031:008 Dagen drefter kommo filisterna fr att plundra de slagna och
        funno d Saul och hans tre sner, dr de lgo fallna p berget
        Gilboa.
031:009 D hggo de av hans huvud och drogo av honom hans vapen och
        snde dem omkring i filisternas land och lto frkunna det
        glada budskapet i sitt avgudahus och bland folket.
031:010 Och de lade hans vapen i Astartetemplet, men hans kropp hngde
        de upp p Bet-Sans mur.

031:011 Men nr invnarna i Jabes i Gilead hrde vad filisterna hade
        gjort med Saul,
031:012 stodo de upp, alla stridbara mn, och gingo hela natten och togo
        Sauls och hans sners kroppar ned frn Bet-Sans mur, och begvo
        sig drefter till Jabes och frbrnde dem dr.
031:013 Sedan togo de deras ben och begrovo dem under tamarisken i Jabes
        och fastade s i sju dagar.



Andra Samuelsboken


001:001 Efter Sauls dd, nr David hade kommit tillbaka frn segern ver
        Amalek, och nr David sedan i tv dagar hade uppehllit sig i
        Siklag,
001:002 d hnde sig p tredje dagen att en man kom frn Sauls lger,
        med snderrivna klder och med jord p sitt huvud.  Och nr han
        kom in till David, fll han ned till jorden och bugade
        sig.
001:003 David frgade honom: Varifrn kommer du?  Han svarade honom:
        Jag kommer ssom flykting ifrn Israels lger.
001:004 D sade David till honom: Huru har det gtt?  Sg mig det.  Han
        svarade: Folket har flytt ur striden, mnga av folket hava
        ocks fallit och dtt; Saul och hans son Jonatan ro ock dda.
001:005 David frgade den unge mannen som berttade detta fr honom:
        Huru vet du att Saul och hans son Jonatan ro dda?
001:006 Den unge mannen som hade framfrt underrttelsen till honom
        svarade: Jag kom av en hndelse upp p berget Gilboa, och dr
        fick jag se Saul stdja sig mot sitt spjut, under det att vagnar
        och ryttare ansatte honom.
001:007 Nr han d vnde sig om och fick se mig, ropade han p mig, och
        jag svarade: 'Hr r jag.'
001:008 D frgade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag
        var en amalekit.
001:009 Sedan sade han till mig: 'Trd fram hit till mig och giv mig
        ddsstten, ty jag r gripen av ddens vanmakt, om ock livet
        nnu alltjmt r kvar i mig.'
001:010 D trdde jag fram till honom och ddade honom, ty jag visste ju
        att han icke skulle kunna verleva sitt fall.  Och jag tog
        diademet som satt p hans huvud, och ett armband som satt p
        hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.
001:011 D fattade David i sina klder och rev snder dem; s gjorde ock
        alla de mn som voro dr med honom.
001:012 Och de hllo ddsklagan och grto och fastade nda till aftonen
        fr Sauls och hans son Jonatans skull, och fr HERRENS folks och
        fr Israels hus' skull, drfr att de hade fallit fr svrd.
001:013 Och David frgade den unge mannen som hade framfrt
        underrttelsen till honom: Varifrn r du?  Han svarade: Jag
        r son till en amalekit som lever hr ssom frmling.
001:014 David sade till honom: Knde du d ingen fruktan fr att
        utrcka din hand till att frgra HERRENS smorde?
001:015 Och David kallade p en av sina mn och sade: Kom hit och stt
        ned honom.  Och han slog honom till dds.
001:016 Och David sade till honom: Ditt blod komme ver ditt huvud, ty
        din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har
        ddat HERRENS smorde.'

001:017 Och David sjng fljande klagosng ver Saul och hans son
        Jonatan,
001:018 och han befallde att man skulle lra Juda barn Bgsngen; den
        r upptecknad i Den redliges bok:

001:019   Din hrlighet, Israel,
              ligger slagen p dina hjder.
          Huru hava icke hjltarna fallit!

001:020   Frkunnen det icke i Gat,
          bebden det ej p Askelons gator,
          fr att filisternas dttrar icke m gldja sig,
          de oomskurnas dttrar ej frjda sig.

001:021   I Gilboa berg,
              p eder m ej falla
              dagg eller regn,
          ej ses offergrdsskrdar.
          Ty hjltarnas skld
              blev dr till smlek,
          Sauls skld,
              ej sedan smord med olja.

001:022   Frn slagnas blod,
              frn hjltars hull
          vek Jonatans bge
              icke tillbaka,
          vnde Sauls svrd
              ej omttat ter.

001:023   Saul och Jonatan,
              s kra och ljuvliga
              fr varandra i livet,
          de blevo ej heller
              skilda i dden,
          de tv, som voro snabbare n rnar,
              starka mer n lejon.

001:024   Israels dttrar,
              grten ver Saul,
          ver honom som kldde eder
              i scharlakan och praktskrud
          och prydde edra klder
              med gyllene smycken.

001:025   Huru hava icke hjltarna
              fallit i striden!
          Jonatan ligger slagen
              p dina hjder.

001:026   Jag srjer ver dig,
              du min broder Jonatan;
              mycket ljuvlig var du mig.
          Dyrbar var mig din krlek,
              mer n kvinnokrlek.

001:027   Huru hava icke hjltarna fallit,
          de bda stridssvrden frgtts!

002:001 Drefter frgade David HERREN: Skall jag draga upp till ngon
        av Juda stder?  HERREN svarade honom: Drag upp.  D frgade
        David: Vart skall jag draga upp?, Han svarade: Till Hebron.
002:002 S drog d David ditupp jmte sina bda hustrur, Ahinoam frn
        Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru.
002:003 David lt ock sina mn draga ditupp, var och en med sitt
        husfolk; och de bosatte sig i Hebrons stder.
002:004 Dit kommo nu Juda mn och smorde David till konung ver Juda
        hus.

        Nr man berttade fr David att det var mnnen i Jabes i Gilead
        som hade begravit Saul,
002:005 skickade David sndebud till mnnen i Jabes i Gilead och lt
        sga till dem: Varen vlsignade av HERREN, drfr att I haven
        bevisat eder herre Saul den barmhrtighetstjnsten att begrava
        honom!
002:006 S m nu ock HERREN bevisa barmhrtighet och trofasthet mot
        eder.  Sjlv vill jag ocks gra eder gott, drfr att I haven
        gjort detta.
002:007 Varen allts nu vid gott mod och ofrskrckta, fastn eder herre
        Saul r dd; det r nu jag som av Juda hus har blivit smord till
        konung ver dem.

002:008 Men Abner, Ners son, Sauls hrhvitsman, tog Sauls son Is-Boset
        och frde honom ver till Mahanaim
002:009 och gjorde honom till konung i Gilead och asurernas land och
        Jisreel, s ock ver Efraim, Benjamin och hela det vriga
        Israel.
002:010 Sauls son Is-Boset var fyrtio r gammal, nr han blev konung
        ver Israel, och han regerade i tv r.  Allenast Juda hus hll
        sig till David.
002:011 Den tid David var konung i Hebron ver Juda hus utgjorde
        sammanrknat sju r och sex mnader.

002:012 Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifrn
        Mahanaim till Gibeon.
002:013 Joab, Serujas son, och Davids folk drogo ocks ut; och de mtte
        varandra vid Gibeons damm.  Dr stannade de p var sin sida om
        dammen.
002:014 Och Abner sade till Joab: M vi lta ngra unga mn st upp och
        utfra en krigslek i vr syn.  Joab svarade: M s ske.
002:015 D stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv fr Benjamin
        och fr Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk.
002:016 Och de fattade varandra i huvudet och sttte svrdet i sidan p
        varandra och fllo s allasammans drfr blev detta stlle
        kallat Helkat-Hassurim vid Gibeon.

002:017 Sedan begynte en mycket hrd strid p den dagen; men Abner och
        Israels mn blevo slagna av Davids folk.
002:018 Nu funnos dr tre sner till Seruja: Joab, Abisai och Asael.  Och
        Asael var snabbfotad ssom en gasell p fltet.
002:019 Och Asael frfljde Abner, utan att vika undan vare sig till
        hger eller till vnster frn Abner.
002:020 D vnde Abner sig om och sade: r det du, Asael?  Han svarade:
        Ja.
002:021 D sade Abner till honom: Vnd dig t annat hll, t hger
        eller t vnster.  Angrip ngon av de yngre och frsk att taga
        hans rustning.  Men Asael ville icke lta honom vara.
002:022 D sade Abner nnu en gng till Asael: Lt mig vara.  Du vill
        vl icke att jag skall sl dig till jorden?  Huru skulle jag
        sedan kunna se din broder Joab i ansiktet?
002:023 Nr han nd icke ville lta honom vara, gav Abner honom med
        bakndan av sitt spjut en stt i underlivet, s att spjutet gick
        ut baktill; och han fll ned dr och dog p stllet.  Och var och
        en som kom till platsen dr Asael hade fallit ned och dtt
        stannade dr.

002:024 Och Joab och Abisai frfljde Abner.  Men nr solen hade gtt ned
        och de hade kommit till Ammahjden, som ligger gent emot Gia, t
        Gibeons ken till,
002:025 d samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, s att de
        utgjorde en sluten skara, och intogo en stllning p toppen av
        en och samma hjd.
002:026 Och Abner ropade till Joab och sade: Skall d svrdet f
        oavltligen frossa?  Frstr du icke att detta mste leda till
        ett bittert slut?  Huru lnge tnker du drja, innan du befaller
        ditt folk att upphra med att frflja sina brder?
002:027 Joab svarade: S sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, d
        hade folket frst i morgon ftt draga sig tillbaka och upphra
        att frflja sina brder.
002:028 Drefter lt Joab stta i basunen; d stannade allt folket och
        frfljde icke mer Israel.  Och sedan stridde de icke vidare.

002:029 Men Abner och hans mn tgade genom Hedmarken hela den natten;
        drefter gingo de ver Jordan och tgade vidare hela frmiddagen
        och kommo s till Mahanaim.
002:030 Joab ter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upphrt
        att frflja Abner; d fattades av Davids folk nitton man utom
        Asael.
002:031 Davids folk hade dremot slagit till dds tre hundra sextio man
        av Benjamin och av Abners folk.
002:032 Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i
        Bet-Lehem.  Drefter tgade Joab och hans mn hela natten och
        kommo i dagningen till Hebron.

003:001 Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev lngvarigt.  Drunder
        blev David allt starkare och starkare, men Sauls hus allt
        svagare och svagare.

003:002 I Hebron fddes sner t David.  hans frstfdde var Amnon, som
        han fick med Ahinoam frn Jisreel.
003:003 Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigal, karmeliten
        Nabals hustru, och den tredje var Absalom, son till Maaka, som
        var dotter till Talmai, konungen i Gesur.
003:004 Den fjrde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja,
        Abitals son.
003:005 Den sjtte var Jitream, som David fick med sin hustru
        Egla.  Dessa fddes t David i Hebron.

003:006 S lnge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod
        Abner kraftigt Sauls hus.
003:007 Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; och
        Is-Boset sade till Abner: Varfr har du gtt in till min faders
        bihustru?
003:008 Fr dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: r jag d
        ett hundhuvud frn Juda land?  Just d jag bevisar barmhrtighet
        mot din fader Sauls hus, mot hans brder och hans vnner, och
        icke har ltit dig falla i Davids hand, just d tillvitar du mig
        att hava begtt en missgrning med denna kvinna.
003:009 Gud straffe Abner nu och framgent, om jag icke hdanefter
        handlar s mot David som HERREN med ed har lovat honom:
003:010 jag vill gra s, att konungadmet tages ifrn Sauls hus, och
        att i stllet Davids tron bliver upprest ver bde Israel och
        Juda, frn Dan nda till Beer-Seba.
003:011 D tordes han icke sga ett ord mer t Abner, av fruktan fr
        honom.

003:012 Men Abner skickade strax sndebud till David och lt sga: Vem
        tillhr landet?, och lt vidare sga: Slut frbund med mig,
        s skall jag bist dig och gra s, att hela Israel gr ver
        till dig.
003:013 Han svarade: Gott!  Jag vill sluta frbund med dig.  Men en sak
        fordrar jag av dig, nmligen att du icke trder fram infr mitt
        ansikte utan att hit medfra Mikal, Sauls dotter, nr du kommer
        fr att trda fram infr mitt ansikte.
003:014 Drefter skickade David sndebud till Is-Boset, Sauls son, och
        lt sga: Giv mig ter min hustru Mikal, som jag frvrvade mig
        fr ett hundra filisters frhudar.
003:015 D snde Is-Boset stad och lt taga henne ifrn hennes man,
        Paltiel, Lais' son.
003:016 Men hennes man gick med henne och fljde henne under bestndig
        grt nda till Bahurim.  Hr sade Abner till honom: Vnd om och
        g dina frde.  D vnde han om.

003:017 Och Abner hade underhandlat med de ldste i Israel och sagt:
        Sedan lng tid tillbaka haven I skt att f David till konung
        ver eder.
003:018 Fullborden nu edert uppst, ty s har HERREN sagt om David:
        Genom min tjnare Davids hand skall jag frlsa mitt folk Israel
        ifrn filisternas hand och ifrn alla dess fienders hand.
003:019 Likaledes talade Abner hrom med benjaminiterna.  Drefter gick
        Abner ock stad for att tala med David i Hebron om allt vad
        Israel och hela Benjamins hus hade funnit lmpligt att svara.
003:020 Nr d Abner, tfljd av tjugu man, kom till David i Hebron,
        gjorde David ett gstabud fr Abner och hans mn.
003:021 Och Abner sade till David: Jag vill st upp och g stad och
        frsamla hela Israel till min herre konungen, fr att de m
        sluta frbund med dig, s att du bliver konung p vad villkor
        dig lyster.  Sedan lt David Abner g, och han drog bort i frid.

003:022 Just d kommo Davids folk och Joab hem frn ett strvtg och
        frde med sig ett stort byte; men Abner var nu icke lngre kvar
        hos David i Hebron, ty denne hade ltit honom g, och han hade
        dragit bort i frid.
003:023 Men nr Joab och hela hans hr kom hem, berttade man fr honom
        och sade: Abner, Ners son, kom till konungen, och denne lt
        honom g, och han drog bort i frid.
003:024 D gick Joab in till konungen och sade: Vad har du gjort!  D nu
        Abner hade kommit till dig, varfr lt du d honom g, s att
        han fritt kunde draga sina frde?
003:025 Du knner vl Abner, Ners son?  Han kom hit fr att bedraga dig.
        Han ville utforska ditt grande och ltande, och utforska allt
        vad du frehar.
003:026 Sedan, nr Joab hade gtt ut frn David, snde han bud efter
        Abner, och sndebuden frde denne tillbaka frn Bor-Hassira.  Men
        David visste intet drom.
003:027 Nr Abner s hade kommit tillbaka till Hebron, frde Joab honom
        avsides till mitten av porten, under frevndning att tala
        enskilt med honom; dr srade han honom till dds med en stt i
        underlivet--detta for att hmnas sin broder Asaels blod.
003:028 Nr David sedan fick hra detta, sade han: Jag och mitt
        konungadme ro oskyldiga infr HERREN evinnerligen till Abners,
        Ners sons blod.
003:029 M det komma ver Joabs huvud och ver hela hans faders hus; och
        m i Joabs hus aldrig fattas mn som hava flytning, eller som
        ro spetlska, eller som stdja sig p krycka, eller som falla
        fr svrd, eller som lida brist p brd.
003:030 S hade nu Joab och hans broder Abisai drpt Abner, drfr att
        denne hade ddat deras broder Asael vid Gibeon, under striden.

003:031 Och David sade till Joab och allt folket som var med honom:
        Riven snder edra klder och hljen eder i sorgdrkt och hllen
        ddsklagan efter Abner.  Och konung David gick sjlv bakom
        bren.
003:032 S begrovo; de Abner i Hebron; och konungen brast ut i grt vid
        Abners grav, och allt folket grt.
003:033 Och konungen sjng fljande klagosng ver Abner:
          Mste d Abner d en gudls dres dd?
003:034   Dina hnder voro ju ej bundna,
          dina ftter ej slagna i fjttrar.
          Du fll ssom man faller fr ogrningsmn.

        D begrt allt folket honom nnu mer.

003:035 Och allt folket kom fr att frm David att ta ngot under
        dagens lopp; men David betygade med ed och sade: Gud straffe
        mig nu och framgent, om jag smakar brd eller ngot annat,
        frrn solen har gtt ned.
003:036 Nr folket hrde detta, behagade det dem alla vl, likasom allt
        annat som konungen gjorde behagade allt folket vl.
003:037 Och allt folket och hela Israel insg d att konungen ingen del
        hade haft i att Abner, Ners son, hade blivit ddad.
003:038 Och konungen sade till sina tjnare: I veten nogsamt att en
        furste och en stor man i dag har fallit i Israel.
003:039 Men jag r nnu svag, fastn jag r smord till konung, och dessa
        mn, Serujas sner, ro starkare n jag.  HERREN vederglle den
        som ont gr, efter hans ondska.

004:001 D nu Sauls son hrde att Abner var dd i Hebron, sjnk allt
        hans mod, och hela Israel var frskrckt.
004:002 Men Sauls son hade till hvitsmn fr sina strvskaror tv mn,
        av vilka den ene hette Baana och den andre Rekab, sner till
        Rimmon frn Beerot, av Benjamins barn.  Ty ocks Beerot rknas
        till Benjamin;
004:003 men beerotiterna flydde till Gittaim och bodde dr sedan ssom
        frmlingar, vilket de gra nnu i dag.
004:004 (Ocks Jonatan, Sauls son, hade lmnat efter sig en son, som nu
        var ofrdig i ftterna.  Han var nmligen fem r gammal, nr
        budskapet om Saul och Jonatan kom frn Jisreel, och d tog hans
        skterska honom och flydde; men under hennes brda flykt fll
        han omkull och blev drefter halt; och han hette Mefiboset.)
004:005 Nu gingo beerotiten Rimmons sner Rekab och Baana stad och
        kommo till Is-Bosets hus, d det var som hetast p dagen, medan
        han lg i sin middagssmn.
004:006 Nr de s, under frevndning att hmta vete, hade kommit in i
        det inre av huset, srade de honom med en stt i underlivet;
        drefter flydde Rekab och hans broder Baana undan.
004:007 De kommo allts in i huset, nr han lg p sin vilobdd i
        sovkammaren, och srade honom till dds och hggo huvudet av
        honom; drp togo de hans huvud och frdades genom Hedmarken
        hela natten.
004:008 Och de frde s Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade
        till konungen: Se hr r Is-Bosets, Sauls sons, din fiendes,
        huvud, hans som stod efter ditt liv.  HERREN har i dag givit min
        herre konungen hmnd p Saul och hans efterkommande.

004:009 D svarade David Rekab och hans broder Baana, beerotiten Rimmons
        sner, och sade till dem: S sant HERREN lever, han som har
        frlossat mig frn all nd:
004:010 den som frkunnade fr mig och sade: 'Nu r Saul dd', och som
        menade sig vara en gldjebudbrare, honom lt jag gripa och
        drpa i Siklag, honom som jag eljest skulle hava givit
        budbrarln;
004:011 huru mycket mer skall jag icke d nu, nr ogudaktiga mn hava
        drpt en oskyldig man i hans eget hus, p hans sng, utkrva
        hans blod av eder hand och utrota eder frn jorden!
004:012 P Davids befallning drpte hans mn dem sedan och hggo av
        deras hnder och ftter och hngde upp dem vid dammen i Hebron.
        Men Is-Bosets huvud togo de, och de begrovo det i Abners grav i
        Hebron.

005:001 Sedan; kommo alla Israels stammar till David i Hebron och sade
        s: Vi ro ju ditt ktt och ben.
005:002 Redan fr lnge sedan, d Saul nnu var konung ver oss, var det
        du som var ledare och anfrare fr Israel.  Och till dig har
        HERREN sagt: Du skall vara en herde fr mitt folk Israel, ja, du
        skall vara en furste ver Israel.
005:003 Nr s alla de ldste i Israel kommo till konungen i Hebron,
        slt konung David ett frbund med dem dr i Hebron, infr
        HERREN; och sedan smorde de David till konung ver Israel.
005:004 David var trettio r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade i fyrtio r.
005:005 I Hebron regerade han ver Juda i sju r och sex mnader, och i
        Jerusalem regerade han i trettiotre r ver hela Israel och
        Juda.

005:006 Och konungen drog med sina mn till Jerusalem, mot jebuserna,
        som bodde dr i landet.  De sade d till David: Hitin kommer du
        icke; blinda och halta skola driva dig bort, de mena att David
        icke skall komma hitin.
005:007 Men David intog likvl Sions borg, det r Davids stad.
005:008 Och David sade p den dagen: Vemhelst som slr ihjl en jebus
        och trnger fram till vattenledningen, han slr ihjl just dessa
        halta och blinda, som David hatar.  Drfr plgar man sga:
        Ingen blind och halt m komma in i huset.
005:009 Sedan tog David sin boning p borgen och kallade den Davids
        stad.  Dr uppfrde David byggnader runt omkring, frn Millo och
        vidare int.
005:010 Och David blev allt mktigare och mktigare, och HERREN,
        hrskarornas Gud, var med honom.

005:011 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sndebud till David med
        cedertr, drjmte ock timmermn och stenhuggare; och de byggde
        ett hus t David.
005:012 Och David mrkte att HERREN hade befst honom ssom konung ver
        Israel, och att han hade upphjt hans konungadme, fr sitt folk
        Israels skull.

005:013 Och David tog sig nnu flera bihustrur och hustrur frn
        Jerusalem, sedan han hade kommit frn Hebron; och t David
        fddes nnu flera sner och dttrar.
005:014 Dessa ro namnen p de sner som fddes t honom i Jerusalem:
        Sammua, Sobab, Natan, Salomo,
005:015 Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia,
005:016 Elisama, Eljada och Elifelet.

005:017 Men nr filisterna hrde att David hade blivit smord till
        konung ver Israel, drogo de allasammans upp fr att fnga
        David.  Nr David hrde detta, drog han ned till borgen.
005:018 Och sedan filisterna hade kommit fram, spridde de sig i
        Refaimsdalen.
005:019 D frgade David HERREN: Skall jag draga upp mot filisterna?
        Vill du d giva dem i min hand?  HERREN svarade David: Drag
        upp; ty jag skall giva filisterna i din hand.
005:020 Och David kom till Baal-Perasim, och dr slog David dem.  D sade
        han: HERREN har brutit ned mina fiender infr mig, likasom
        en vattenflod bryter ned.  Drav fick det stllet namnet
        Baal-Perasim.
005:021 De lmnade dr efter sig sina avgudabilder, och David och hans
        mn togo dessa med sig.

005:022 Men filisterna drogo upp nnu en gng och spridde sig i
        Refaimsdalen.
005:023 Nr David d frgade HERREN, svarade han: Du skall icke draga
        ditupp; du m kringg dem bakifrn, s att du kommer ver dem
        frn det hll dr bakatrden st.
005:024 S snart du sedan hr ljudet av steg i bakatrdens toppar,
        skynda d raskt fram, ty d har HERREN dragit ut framfr dig
        till att sl filisternas hr.
005:025 David gjorde ssom HERREN hade bjudit honom; och han slog
        filisterna och frfljde dem frn Geba nda fram emot Geser.

006:001 ter frsamlade David allt utvalt manskap i Israel, trettio
        tusen man.
006:002 Och David brt upp och drog stad med allt sitt folk ifrn
        Baale-Juda, fr att drifrn fra upp Guds ark, som hade ftt
        sitt namn efter HERREN Sebaot, honom som tronar p keruberna.
006:003 Och de satte Guds ark p en ny vagn och frde den bort ifrn
        Abinadabs hus p hjden; och Ussa och Ajo, Abinadabs sner,
        krde den nya vagnen.
006:004 S frde de Guds ark bort ifrn Abinadabs hus p hjden, och
        fljde sjlva med, och Ajo gick drvid framfr arken.
006:005 Och David och hela Israels hus frjdade sig infr HERREN, med
        allahanda instrumenter av cypresstr, med harpor, psaltare,
        pukor, skallror och cymbaler.
006:006 Men nr de kommo till Nakonslogen, rckte Ussa ut sin hand mot
        Guds ark och fattade i den, ty oxarna snavade.
006:007 D upptndes HERRENS vrede mot Ussa, och Gud slog honom dr fr
        hans frseelse, s att han fll ned dd dr vid Guds
        ark.
006:008 Men det gick David hrt till sinne att HERREN s hade brutit ned
        Ussa; och han kallade det stlle Peres-Ussa, ssom det heter
        nnu i dag.
006:009 Och David betogs av sdan fruktan fr HERREN p den dagen, att
        han sade: Huru skulle jag tras lta HERRENS ark komma till
        mig?
006:010 Drfr ville David icke lta flytta in HERRENS ark till sig i
        David stad, utan lt stta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
006:011 Sedan blev HERRES ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre
        mnader; men HERREN vlsignade Obed-Edom och hela hans hus.

006:012 Nr det nu blev berttat fr konung David att HERREN hade
        vlsignat Obed-Edoms hus och allt vad han hade, fr Guds arks
        skull, d gick David stad och hmtade Guds ark ur Obed-Edoms
        hus upp till Davids stad under jubel.
006:013 Och nr de som buro HERRENS ark hade gtt sex steg framt,
        offrade han en tjur och en gdkalv.
006:014 Sjlv dansade David med all makt infr HERREN, och drvid var
        David ikldd en linne-efod.
006:015 S hmtade David och hela Israel HERRENS ark ditupp under jubel
        och basuners ljud.
006:016 Nr d HERRENS ark kom in i Davids stad, blickade Mikal, Sauls
        dotter, ut genom fnstret, och nr hon sg konung David hoppa
        och dansa infr HERREN fick hon frakt fr honom i sitt hjrta.
006:017 Sedan de hade frt HERRENS ark ditin, stllde de den p dess
        plats i tltet som David hade slagit upp t den; och drefter
        offrade David brnnoffer infr HERREN, s ock tackoffer.
006:018 Nr David hade offrat brnnoffret och tackoffret vlsignade han
        folket i HERREN Sebaots namn.
006:019 Och t allt folket, t var och en i hela hopen av israeliter,
        bde man och kvinna, gav han en kaka brd, ett stycke ktt och
        en druvkaka.  Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.

006:020 Men nr David kom tillbaka fr att hlsa sitt husfolk, gick
        Mikal, Sauls dotter, ut emot honom och sade: Huru hrlig har
        icke Israels konung visat sig i dag, d han i dag har blottat sig
        fr sina tjnares tjnstekvinnors gon, ssom lst folk plgar
        gra!
006:021 D sade David till Mikal: Infr HERREN, som har utvalt mig
        framfr din fader och hela hans hus, och som har frordnat mig
        till furste ver HERRENS folk, ver Israel--infr HERREN
        frjdade jag mig.
006:022 Dock knde jag mig rtteligen fr ringa till detta, ja, jag var
        i mina gon allt fr lg drtill.  Skulle jag d ska ra hos
        tjnstekvinnorna, om vilka du talade?
006:023 Och Mikal, Sauls dotter, fick inga barn, s lnge hon levde.

007:001 D nu konungen satt i sitt hus, sedan HERREN hade ltit honom f
        ro runt omkring fr alla hans fiender,
007:002 sade han till profeten Natan: Se, jag bor i ett hus av
        cedertr, under det att Guds ark bor i ett tlt.
007:003 Natan sade till konungen: Vlan, gr allt vad du har i sinnet;
        ty HERREN r med dig.
007:004 Men om natten kom HERRENS ord till Natan; han sade:
007:005 G och sg till min tjnare David: S sger HERREN: Skulle du
        bygga mig ett hus att bo i?
007:006 Jag har ju icke bott i ngot hus, allt ifrn den dag d jag
        frde Israels barn upp ur Egypten nda till denna dag, utan jag
        har flyttat omkring i ett tlt, i ett tabernakel.
007:007 Har jag d ngonsin, varhelst jag flyttade omkring med alla
        Israels barn, talat och sagt s till ngon enda av Israels
        stammar, som jag har frordnat till herde fr mitt folk Israel:
        'Varfr haven I icke byggt mig ett hus av cedertr?'
007:008 Och nu skall du sga s till min tjnare David: S sger HERREN
        Sebaot: Frn betesmarken, dr du fljde fren, har jag hmtat
        dig, fr att du skulle bliva en furste ver mitt folk Israel.
007:009 Och jag har varit med dig p alla dina vgar och utrotat alla
        dina fiender fr dig.  Och jag vill gra dig ett namn, s stort
        som de strstes namn p jorden.
007:010 Jag skall bereda en plats t mitt folk Israel och plantera det,
        s att det fr bo kvar dr, utan att vidare bliva
        oroat.  Orttfrdiga mnniskor skola icke mer frtrycka det,
        ssom fordom skedde,
007:011 och ssom det har varit allt ifrn den tid d jag frordnade
        domare ver mitt folk Israel; och jag skall lta dig f ro fr
        alla dina fiender.  S frkunnar nu HERREN fr dig att HERREN
        skall uppbygga ett hus t dig.
007:012 Nr din tid r ute och du vilar hos dina fder, skall jag efter
        dig upphja den son som skall utg ur ditt liv; och jag skall
        befsta hans konungadme.
007:013 Han skall bygga ett hus t mitt namn, och jag skall befsta hans
        konungatron fr evig tid.
007:014 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, s att
        jag visserligen, om han gr ngot illa, skall straffa honom med
        ris, ssom mnniskor plga tuktas, och med plgor, sdana som
        hemska mnniskors barn;
007:015 men min nd skall icke vika ifrn honom, ssom jag lt den vika
        ifrn Saul, vilken jag lt vika undan fr dig.
007:016 Ditt hus och ditt konungadme skola bliva bestndande infr dig
        till evig tid; ja, din tron skall vara befst fr evig tid.
007:017 Alldeles i verensstmmelse med dessa ord och med denna syn
        talade nu Natan till David.
007:018 D gick konung David in och satte sig ned infr HERRENS ansikte
        och sade: Vem r jag, Herre, HERRE, och vad r mitt hus,
        eftersom du har ltit mig komma hrtill?
007:019 Och detta har nd synts dig vara fr litet, Herre, HERRE; du
        har ock talat angende din tjnares hus om det som ligger lngt
        fram i tiden.  Och hrom har du talat p mnniskostt, Herre,
        HERRE!
007:020 Vad skall nu David vidare tala till dig?  Du knner ju din
        tjnare, Herre, HERRE.
007:021 Fr ditt ords skull och efter ditt hjrta har du gjort allt
        detta stora och frkunnat det fr din tjnare.
007:022 Drfr r du ock stor HERRE Gud, ty ingen r dig lik, och ingen
        Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hrt med vra ron.
007:023 Och var finnes p jorden ngot enda folk likt ditt folk Israel,
        ngot folk som en Gud sjlv har gtt stad att frlossa t sig
        till ett folk, fr att s gra sig ett namn--ja, fr att gra
        dessa stora ting med eder och dessa fruktansvrda grningar med
        ditt land, infr ditt folk, det som du frlossade t dig frn
        Egypten, frn hedningarna och deras gudar.
007:024 Och du har berett t dig ditt folk Israel, dig till ett folk fr
        evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud.
007:025 S uppfyll nu, HERRE Gud, fr evig tid vad du har talat om din
        tjnare och om hans hus; gr ssom du har talat.
007:026 D skall ditt namn bliva stort till evig tid, s att man skall
        sga: 'HERREN Sebaot r Gud ver Israel.'  Och s skall din
        tjnare Davids hus best infr dig.
007:027 Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat fr din tjnare
        och sagt: 'Jag vill bygga dig ett hus.'  Drfr har din tjnare
        ftt frimodighet att bedja till dig denna bn.
007:028 Och nu, Herre, HERRE, du r Gud, och dina ord ro sanning; och
        du du har lovat din tjnare detta goda,
007:029 s vrdes nu vlsigna din tjnares hus, s att det frbliver
        evinnerligen infr dig.  Ja, du, Herre, HERRE, har lovat det,
        och genom din vlsignelse skall din tjnares hus bliva vlsignat
        evinnerligen.

008:001 En tid hrefter slog David filisterna och kuvade dem.  Drvid
        bemktigade sig David huvudstaden och tog den ur filisternas
        hand.
008:002 Han slog ock moabiterna och mtte dem med snre, i det att han
        lt dem lgga sig ned p jorden: med tv snrlngder mtte han
        ut den del av dem, som skulle ddas, och med en full snrlngd
        den del som han lt leva.  S blevo moabiterna David underdniga
        och frde till honom sknker.
008:003 Likaledes slog David Hadadeser, Rehobs son, konungen i Soba, nr
        denne hade dragit stad fr att utstrcka sitt vlde till
        floden.
008:004 Och David tog till fnga av han folk ett tusen sju hundra
        ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David lt avskra
        fotsenorna p alla vagnshstarna, utom p ett hundra hstar, som
        han skonade.
008:005 Nr sedan aramerna frn Damaskus kommo fr att hjlpa
        Hadadeser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutv tusen man
        av dem.
008:006 Och David insatte fogdar bland aramerna i Damaskus, och
        aramerna blevo David underdniga och frde till honom
        sknker.  S gav HERREN seger t David, varhelst han drog fram.
008:007 Och David tog de gyllene skldar som Hadadesers tjnare hade
        burit och frde dem till Jerusalem.
008:008 Och frn Hadadesers stder Beta och Berotai tog konung David
        koppar i stor myckenhet.

008:009 D nu Toi, konungen i Hamat, hrde att David hade slagit
        Hadadesers hela hr,
008:010 snde han sin son Joram till konung David fr att hlsa honom
        och lycknska honom, drfr att han hade givit sig i strid med
        Hadadeser och slagit honom; ty Hadadeser hade varit Tois
        fiende.  Och han hade med sig krl av silver, av guld och av
        koppar.
008:011 Ocks dessa helgade konung David t HERREN, likasom han hade
        gjort med det silver och guld han hade tagit frn alla de folk
        som han hade underlagt sig:
008:012 frn aramerna, moabiterna, Ammons barn, filisterna och
        amalekiterna, s ock med det byte han hade tagit frn Hadadeser,
        Rehobs son, konungen i Soba.

008:013 Och nr David kom tillbaka frn sin seger ver aramerna, gjorde
        han sig ytterligare ett namn i Saltdalen, dr han slog aderton
        tusen man.
008:014 Och han insatte fogdar i Edom, i hela Edom insatte han fogdar;
        och alla edomer blevo David underdniga.  S gav HERREN seger t
        David, varhelst han drog fram.

008:015 David regerade nu ver hela Israel; och David skipade lag och
        rtt t allt sitt folk.
008:016 Joab, Serujas son, hade beflet ver krigshren, och Josafat
        Ahiluds son, var kansler.
008:017 Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, voro prster,
        och Seraja var sekreterare.
008:018 Benaja, Jojadas son, hade beflet ver kereterna och
        peleterna; dessutom voro Davids sner prster.

009:001 Och David sade: Finnes nnu ngon kvar av Sauls hus, mot vilken
        jag kan bevisa barmhrtighet fr Jonatans skull?
009:002 Nu hade Sauls hus haft en tjnare vid namn Siba; honom hmtade
        man till David.  D sade konungen till honom: r du Siba?  Han
        svarade: Ja, din tjnare.
009:003 Konungen frgade: Finnes ingen kvar av Sauls hus, mot vilken
        jag kan bevisa barmhrtighet, ssom Gud r barmhrtig?  Siba
        svarade konungen: nnu finnes kvar en son till Jonatan, en som
        r ofrdig i ftterna.
009:004 Konungen frgade honom Var r han?  Siba svarade konungen: Han
        r nu i Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.
009:005 D snde konung David och lt hmta honom frn Makirs, Ammiels
        sons, hus i Lo-Debar.
009:006 Nr s Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom in till David,
        fll han ned p sitt ansikte och bugade sig.  D sade David:
        Mefiboset!  Han svarade: Ja, din tjnare hr.
009:007 David sade till honom: Frukta icke, ty jag vill bevisa
        barmhrtighet mot dig fr din fader Jonatans skull, och jag vill
        giva dig allt din faders Sauls jordagods tillbaka, och du skall
        ta vid mitt bord bestndigt.
009:008 D bugade han sig och sade: Vad r jag, din tjnare, eftersom
        du vnder dig till en sdan dd hund som jag r?

009:009 Drefter tillkallade konungen Siba, Sauls tjnare, och sade till
        honom; Allt som Saul och hela hans hus har gt giver jag t
        din herres son.
009:010 Och du med dina sner och dina tjnare skall bruka jorden t
        honom och inbrga skrden, fr att din herres son m hava brd
        att ta, dock skall Mefiboset, din herres son, bestndigt ta
        vid mitt bord.  Siba hade nmligen femton sner och tjugu
        tjnare.
009:011 D sade Siba till konungen: Din tjnare skall i alla stycken
        gra ssom min herre konungen bjuder sin tjnare.  Ja, svarade
        han, Mefiboset skall ta vid mitt bord, ssom vore han en av
        konungens sner.
009:012 Mefiboset hade en liten son, som hette Mika.  Och alla som bodde
        i Sibas hus blevo Mefibosets tjnare.
009:013 Sjlv bodde Mefiboset i Jerusalem, eftersom han bestndigt
        skulle ta vid konungens bord.  Och han var halt p bda
        ftterna.

010:001 En tid hrefter dog Ammons barns konung, och hans son Hanun blev
        konung efter honom.
010:002 D sade David: Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vnskap,
        likasom hans fader bevisade mig vnskap.  Och David snde ngra
        av sina tjnare fr att trsta honom i hans sorg efter
        fadern.  Nr s Davids tjnare kommo till Ammons barns land,
010:003 sade Ammons barns furstar till sin herre Hanun: Menar du att
        David drmed att han snder trstare till dig vill visa dig att
        han rar din fader?  Nej, fr att underska staden, fr att
        bespeja och sedan frdrva den har David snt sina tjnare till
        dig.
010:004 D tog Hanun Davids tjnare och lt raka av dem halva skgget
        och skra av deras klder mitt p, nda uppe vid stet, och lt
        dem s g.
010:005 Nr man berttade detta fr David, snde han bud emot dem; ty
        mnnen voro ju mycket vanrade.  Och konungen lt sga: Stannen
        i Jeriko, till dess edert skgg hinner vxa ut, och kommen s
        tillbaka.

010:006 D nu Ammons barn insgo att de hade gjort sig frhatliga fr
        David, snde de bort och lejde frn Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba
        tjugu tusen man fotfolk, av konungen i Maaka ett tusen man och
        av Tobs mn tolv tusen.
010:007 Nr David hrde detta, snde han stad Joab med hela hren, de
        tappraste krigarna.
010:008 Och Ammons barn drogo ut och stllde upp sig till strid framfr
        stadsporten; men de frn Aram-Soba och Rehob, vensom Tobs mn
        och maakaterna, stllde upp sig fr sig sjlva p fltet.
010:009 D Joab nu sg att han hade fiender bde framfr sig och bakom
        sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och
        stllde sedan upp sig mot aramerna.
010:010 Men det vriga folket verlmnade han t sin broder Absai,
        vilken med dem stllde upp sig mot Ammons barn.
010:011 Och han sade: Om aramerna bliva mig vermktiga, s skall du
        komma mig till hjlp; och om Ammons barn bliva dig vermktiga,
        s vill jag tga till din hjlp.
010:012 Var nu vid gott mod; ja, lt oss visa mod i striden fr vrt
        folk och fr vr Guds stder.  Sedan m HERREN gra vad honom
        tckes.
010:013 Drefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot aramerna
        och de flydde fr honom.
010:014 Men nr Ammons barn sgo att aramerna flydde, flydde ocks de
        fr Abisai och begvo sig in i staden.  D drog Joab bort ifrn
        Ammons barn och begav sig tillbaka till Jerusalem.
010:015 D allts aramerna sgo att de hade blivit slagna av Israel,
        frsamlade de sig allasammans.
010:016 Och Hadadeser snde bud att de aramer som bodde p andra sidan
        floden skulle rycka ut; dessa kommo d till Helam, anfrda av
        Sobak, Hadadesers hrhvitsman.
010:017 Nr detta blev berttat fr David, frsamlade han hela Israel
        och gick ver Jordan och kom till Helam; och aramerna stllde
        upp sig i slagordning mot David och gvo sig i strid med honom.
010:018 Men aramerna flydde fr Israel, och David drpte av aramerna
        manskapet p sju hundra vagnar, s ock fyrtio tusen ryttare;
        deras hrhvitsman Sobak slog han ock dr till dds.
010:019 D allts Hadadesers alla lydkonungar sgo att de hade blivit
        slagna av israeliterna, ingingo de fred med dem och blevo dem
        underdniga.  Efter detta fruktade aramerna fr att vidare
        hjlpa Ammons barn.

011:001 Fljande r, vid den tid d konungarna plgade draga i flt,
        snde David stad Joab och med honom sina tjnare och hela
        Israel; och de hrjade Ammons barns land och belgrade Rabba,
        medan David stannade kvar i Jerusalem.
011:002 D hnde sig en afton, nr David hade sttt upp frn sitt lger
        och gick omkring p konungshusets tak, att han frn taket fick
        se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att skda.
011:003 David snde d stad och frfrgade sig om kvinnan, och man
        sade: Det r Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru.
011:004 D snde David ngra mn med uppdrag att hmta henne, och hon
        kom till honom, och han lg hos henne, nr hon hade helgat sig
        frn sin orenhet.  Sedan tervnde hon hem.

011:005 Men kvinnan blev havande; hon snde d stad och lt underrtta
        David drom och sga: Jag r havande.
011:006 D snde David till Joab detta bud: Snd till mig hetiten
        Uria.  S snde d Joab Uria till David.
011:007 Och nr Uria kom till David, frgade denne om det stod vl till
        med Joab och med folket, och huru kriget gick.
011:008 Drefter sade David till Uria: G nu ned till ditt hus och tv
        dina ftter.  Nr d Uria gick ut ur konungens hus, sndes en
        gva frn konungen efter honom.
011:009 Men Uria lade sig till vila vid ingngen till konungshuset,
        jmte hans herres alla andra tjnare, och gick icke ned till
        sitt eget hus.
011:010 Detta berttade man fr David och sade: Uria har icke gtt ned
        till sitt hus.  D sade David till Uria: Du kommer ju frn
        resan; varfr har du d icke gtt ned till ditt hus?
011:011 Uria svarade David: Arken och Israel och Juda bo nu i
        lgerhyddor, och min herre Joab och min herres tjnare ro
        lgrade ute p marken: skulle jag d g in i mitt hus fr att
        ta och dricka och ligga hos min hustru?  S sant du lever, s
        sant din sjl lever: jag vill icke gra s.
011:012 D sade David till Uria: Stanna hr ocks i dag, s vill jag i
        morgon snda dig stad.  S stannade d Uria i Jerusalem den
        dagen och den fljande.
011:013 Och David inbjd honom till sig och lt honom ta och dricka med
        sig och gjorde honom drucken.  Men om aftonen gick han ut och
        lade sig p sitt lger tillsammans med sin herres tjnare, och
        gick icke ned till sitt hus.
011:014 Fljande morgon skrev David ett brev till Joab och snde det med
        Uria.
011:015 I brevet skrev han s: Stllen Uria lngst fram, dr striden r
        som hftigast, och dragen eder sedan tillbaka frn honom, s att
        han bliver slagen till dds.
011:016 Under belgringen av staden skickade d Joab Uria till den plats
        dr han visste att de tappraste mnnen funnos.
011:017 Och mnnen i staden gjorde ett utfall och gvo sig i strid med
        Joab, och flera av folket, av Davids tjnare, fllo; ocks
        hetiten Uria ddades.
011:018 D snde Joab och lt bertta fr David allt vad som hade hnt
        under striden.
011:019 Och han bjd budbraren och sade: Nr du har omtalat fr
        konungen allt vad som har hnt under striden,
011:020 d upptndes kanske konungens vrede, och han sger till dig:
        'Varfr gingen I under striden s nra intill staden?  Vissten I
        icke att de skulle skjuta uppifrn muren?
011:021 Vem var det som slog ihjl Abimelek, Jerubbesets son?  Var det icke
        en kvinna som kastade en kvarnsten ned p honom frn muren, s
        att han ddades, dr i Tebes?  Varfr gingen I d s nra intill
        muren?'  Men d skall du sga: 'Din tjnare Uria, hetiten, r ock
        dd.'

011:022 Budbraren gick stad och kom och berttade fr David allt vad
        Joab hade snt honom att sga;
011:023 budbraren sade till David: Mnnen blevo oss vermktiga och
        drogo ut mot oss p fltet, men vi slogo dem tillbaka nda till
        stadsporten.
011:024 D skto skyttarna uppifrn muren p dina tjnare, s att flera
        av konungens tjnare ddades; din tjnare Uria, hetiten, r ock
        dd.
011:025 D sade David till budbraren: S skall du sga till Joab: 'Lt
        icke detta frtryta dig, ty svrdet frtr n den ene, n den
        andre; fortsatt med kraft stadens belgring och frstr den.'
        Och intala honom s mod.

011:026 D nu Urias hustru hrde att hennes man Uria var dd, hll hon
        ddsklagan efter sin man.
011:027 Och nr sorgetiden var frbi, snde David och lt hmta henne
        hem till sig, och hon blev hans hustru; drefter fdde hon honom
        en son.  Men vad David hade gjort misshagade HERREN.

012:001 Och HERREN snde Natan till David.  Nr han kom in till honom,
        sade han till honom: Tv mn bodde i samma stad; den ene var
        rik och den andre fattig.
012:002 Den rike hade fr och fkreatur i stor myckenhet.
012:003 Men den fattige hade icke mer n ett enda litet lamm, som han
        hade kpt; han uppfdde det, och det vxte upp hos honom och
        hans sner, tillsammans med dem: det t av hans brdstycke och
        drack ur hans bgare och lg i hans famn och var fr honom ssom
        en dotter.
012:004 S kom en vgfarande till den rike mannen; d nndes han icke
        taga av sina fr och fkreatur fr att tillreda t den resande
        som hade kommit till honom, utan han tog den fattige mannens
        lamm och tillredde det t mannen som hade kommit till honom.
012:005 D upptndes Davids vrede storligen mot den mannen, och han sade
        till Natan: S sant HERREN lever: ddens barn r den man som
        har gjort detta.
012:006 Och lammet skall han erstta fyradubbelt, drfr att han gjorde
        sdant, och eftersom han var s obarmhrtig.
012:007 Men Natan sade till David: Du r den mannen.  S sger HERREN,
        Israels Gud: Jag har smort dig till konung ver Israel, och jag
        har rddat dig ur Sauls hand.
012:008 Jag har givit dig din herres hus och lagt din herres hustrur i
        din famn; ja jag har givit dig Israels hus och Juda.  Och om
        detta skulle vara fr litet, s vore jag villig att ytterligare
        giva dig bde ett och annat.
012:009 Varfr har du d fraktat HERRENS ord och gjort vad ont r i
        hans gon?  Hetiten Uria har du ltit sl ihjl med svrd, och
        hans hustru har du tagit till hustru t dig sjlv; ja, honom har
        du drpt med Ammons barns svrd.
012:010 S skall nu icke heller svrdet vika ifrn ditt hus till evig
        tid, drfr att du har fraktat mig och tagit hetiten Urias
        hustru till hustru t dig.
012:011 S sger HERREN: Se, jag skall lta olyckor komma ver dig frn
        ditt eget hus, och jag skall taga dina hustrur infr dina gon
        och giva dem t en annan, och han skall ligga hos dina hustrur
        mitt p ljusa dagen.
012:012 Ty vl har du gjort sdant i hemlighet, men jag vill lta detta
        ske infr hela Israel, och det p ljusa dagen.

012:013 D sade David till Natan: Jag har syndat mot HERREN.  Natan
        sade till David: S har ock HERREN tillgivit dig din synd; du
        skall icke d.
012:014 Men eftersom du genom denna grning har kommit HERRENS fiender
        att frakta honom, skall ock den son som har blivit fdd t dig
        dden d.
012:015 Sedan gick Natan hem igen.  Och HERREN slog barnet som Urias
        hustru hade ftt t David, han slog det, s att det blev
        ddssjukt.
012:016 D skte David Gud fr gossens skull; och David hll fasta, och
        nr han kom hem, lg han p bara marken ver natten.
012:017 D stodo de ldste i hans hus upp och gingo till honom, fr att
        frm honom att stiga upp frn marken; men han ville icke, och
        han t icke heller ngot med dem.

012:018 Men p sjunde dagen dog barnet.  D fruktade Davids tjnare att
        om tala fr honom att barnet hade dtt, ty de tnkte: Nr vi
        talade till honom, medan barnet nnu levde, ville han ju icke
        lyssna till vra ord.  Huru skulle vi d kunna sga till honom
        att barnet har dtt?  Han kunde gra ngot ont.
012:019 Men nr David sg att hans tjnare viskade med varandra, frstod
        han att barnet hade dtt.  D frgade David sina tjnare: Har
        barnet dtt?  De svarade: Ja.
012:020 D stod David upp frn marken och tvdde sig och smorde sig och
        bytte om klder och gick in i HERRENS hus och tillbad.  Och nr
        han kom hem igen, begrde han att man skulle stta fram mat t
        honom, och han t.
012:021 D sade hans tjnare till honom: Varfr gr du p detta stt?
        Medan barnet levde, fastade du och grt fr dess skull; men s
        snart barnet har dtt, str du upp och ter!
012:022 Han svarade: s lnge barnet nnu levde, fastade och grt jag,
        ty jag tnkte: 'Vem vet, kanhnda bliver HERREN mig ndig och
        lter barnet f leva.'
012:023 Men nu, nr det har dtt, varfr skulle jag d fasta?  Kan jag
        vl skaffa honom tillbaka igen?  Jag gr bort till honom, men han
        kommer icke tillbaka till mig.

012:024 Och David trstade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne
        och lg hos henne.  Och hon fdde en son, t vilken han gav
        namnet Salomo.  Och HERREN lskade honom
012:025 och snde ett budskap med profeten Natan, och denne gav honom
        namnet Jedidja, fr HERRENS skull.

012:026 Och Joab angrep Rabba i Ammons barns land och intog
        konungastaden.
012:027 Sedan snde Joab bud till David och lt sga honom: Jag har
        angripit Rabba och har redan intagit Vattenstaden.
012:028 S frsamla du nu det vriga folket och belgra staden och intag
        den, s att det icke bliver jag som intager staden och fr bra
        namnet drfr.
012:029 D frsamlade David allt folket och tgade till Rabba och angrep
        det och intog det.
012:030 Och han tog deras konungs krona frn hans huvud; den vgde en
        talent guld och var prydd med en dyrbar sten.  Den sattes nu p
        Davids huvud.  Och han frde ut byte frn staden i stor
        myckenhet.
012:031 Och folket drinne frde han ut och lade dem under sgar och
        trskvagnar av jrn och bilor av jrn och verlmnade dem t
        Molok.  S gjorde han mot Ammons barns alla stder.  Sedan vnde
        David med allt folket tillbaka till Jerusalem.

013:001 Drefter tilldrog sig fljande Davids son Absalom hade en skn
        syster som hette Tamar, och Davids son Amnon fattade krlek till
        henne.
013:002 Ja, Amnon kom fr sin syster Tamars skull i en sdan vnda att
        han blev sjuk; ty hon var jungfru, och det syntes Amnon icke
        vara mjligt att gra henne ngot.
013:003 Men Amnon hade en vn, som hette Jonadab, en son till Davids
        broder Simea; och Jonadab var en mycket klok man.
013:004 Denne sade nu till honom: Varfr ser du var morgon s avtrd
        ut, du konungens son?  Vill du icke sga mig det?  Amnon
        svarade honom: Jag har fattat krlek till min broder Absaloms
        syster Tamar.
013:005 Jonadab sade till honom: Lgg dig p din sng och gr dig sjuk.
        Nr d din fader kommer fr att beska dig, s sg till honom:
        'Lt min syster Tamar komma och giva mig ngot att ta, men lt
        henne tillreda maten infr mina gon; s att jag ser det och kan
        f den ur hennes hand att ta.'
013:006 D lade Amnon sig och gjorde sig sjuk.  Nr nu konungen kom fr
        att beska honom, sade Amnon till konungen: Lt min syster
        Tamar komma hit och tillaga tv kakor infr mina gon, s att
        jag kan f dem ur hennes hand att ta.

013:007 D snde David bud in i huset till Tamar och lt sga: G till
        din broder Amnons hus och red till t honom ngot att ta.
013:008 Tamar gick d stad till sin broder Amnons hus, dr denne lg
        till sngs.  Och hon tog deg och kndade den och gjorde drav
        kakor infr hans gon och grddade kakorna.
013:009 Drefter tog hon pannan och lade upp dem drur infr hans gon;
        men han ville icke ta.  Och Amnon sade: Lt alla g ut
        hrifrn.  D gingo alla ut drifrn.
013:010 Sedan sade Amnon till Tamar: Br maten hitin i kammaren, s att
        jag fr den ur din hand att ta.  D tog Tamar kakorna som hon
        hade tillrett och bar dem in i kammaren till sin broder Amnon.
013:011 Men nr hon kom fram med dem till honom, fr att han skulle ta,
        fattade han i henne och sade till henne: Kom hit och ligg hos
        mig, min syster.
013:012 Hon sade till honom: Ack nej, min broder, krnk mig icke; ty
        sdant fr icke ske i Israel.  Gr icke en sdan galenskap.
013:013 Vart skulle jag d taga vgen med min skam?  Och du sjlv skulle
        ju sedan i Israel hllas fr en dre.  Tala nu med konungen; han
        vgrar nog icke att giva mig t dig.
013:014 Men han ville icke lyssna till hennes ord och blev henne
        vermktig och krnkte henne och lg hos henne.
013:015 Men drefter fick Amnon en mycket stor motvilja mot henne; ja,
        den motvilja han fick mot henne var strre n den krlek han
        hade haft till henne.  Och Amnon sade till henne: St upp och g
        din vg.
013:016 D sade hon till honom: Gr dig icke skyldig till ett s svrt
        brott som att driva bort mig; det vore vrre n det andra som du
        har gjort med mig.
013:017 Men han ville icke hra p henne, utan ropade p den unge man
        som han hade till tjnare och sade: Driven denna kvinna ut
        hrifrn, och rigla du drren efter henne.
013:018 Och hon hade en fotsid livkldnad p sig; ty i sdana kpor voro
        konungens dttrar kldda, s lnge de voro jungfrur.  Nr
        tjnaren nu hade frt ut Tamar och riglat drren efter henne,
013:019 tog hon aska och strdde p sitt huvud, och den fotsida
        livkldnaden som hon hade p sig rev hon snder; och hon lade
        handen p sitt huvud och gick dr ropande och klagande.
013:020 D sade hennes broder Absalom till henne: Har din broder Aminon
        varit hos dig?  Tig nu stilla, min syster; han r ju din broder.
        Lgg denna sak icke s p sinnet.  S stannade d Tamar i sin
        broder Absaloms hus i svr sorg.
013:021 Men nr konung David fick hra allt detta, blev han mycket vred.
013:022 Och Absalom talade intet med Amnon, varken gott eller ont, ty
        Absalom hatade Amnon, drfr att denne hade krnkt hans syster
        Tamar.

013:023 Tv r drefter hade Absalom frklippning i Baal-Hasor, som
        ligger vid Efraim.  Och Absalom inbjd d alla konungens sner.
013:024 Absalom kom till konungen och sade: Din tjnare skall nu hava
        frklippning; jag beder att konungen ville jmte sina tjnare g
        med din tjnare.
013:025 Men konungen svarade Absalom Nej, min son, vi m icke
        allasammans g med, ty vi vilja icke vara dig till besvr.  Och
        fastn han bad honom entrget, ville han icke g, utan gav honom
        sin avskedshlsning.
013:026 D sade Absalom: Om du icke vill, s lt dock min broder Amnon
        g med oss.  Konungen frgade honom: Varfr skall just han g
        med dig?
013:027 Men Absalom bad honom s entrget, att han lt Amnon och alla de
        vriga konungasnerna g med honom.

013:028 Och Absalom bjd sina tjnare och sade: Sen efter, nr Amnons
        hjrta bliver glatt av vinet; och nr jag d sger till eder:
        'Huggen ned Amnon', s dden honom utan fruktan.  Det r ju jag
        som bjuder eder det, varen frimodiga och skicken eder ssom
        kcka mn.
013:029 Och Absaloms tjnare gjorde med Amnon ssom Absalom hade bjudit.
        D stodo alla konungens sner upp och satte sig var och en p
        sin mulsna och flydde.
013:030 Medan de nnu voro p vg, kom till David ett rykte om att
        Absalom hade huggit ned alla konungens sner, s att icke en
        enda av dem fanns kvar.
013:031 D stod konungen upp och rev snder sina klder och lade sig p
        marken, under det att alla hans tjnare stodo dr med
        snderrivna klder.
013:032 Men Jonadab, som var son till Davids broder Simea, tog till orda
        och sade: Min herre m icke tnka att de hava ddat alla de
        unga mnnen, konungens sner, det r Amnon allena som r dd.
        Ty Absaloms uppsyn har bdat olycka nda ifrn den dag d denne
        krnkte hans syster Tamar.
013:033 S m nu min herre konungen icke akta p detta som har blivit
        sagt, att alla konungens sner ro dda; nej, Amnon allena r
        dd.

013:034 Emellertid flydde Absalom.--Nr nu mannen som stod p vakt
        lyfte upp sina gon, fick han se mycket folk komma frn vgen
        bakom honom, vid sidan av berget.
013:035 D sade Jonadab till konungen: Se, dr komma konungens sner.
        Ssom din tjnare sade, s har det gtt till.
013:036 Just nr han hade sagt detta, kommo konungens sner; och de
        brusto ut i grt.  Ocks konungen och alla hans tjnare grto
        hftigt och bitterligen.
013:037 Men Absalom hade flytt och begivit sig till Talmai, Ammihurs
        son, konungen i Gesur.  Och David srjde hela tiden sin son.
013:038 Sedan Absalom hade flytt och begivit sig till Gesur, stannade
        han dr i tre r.
013:039 Och konung David avstod ifrn att draga ut mot Absalom, ty han
        trstade sig ver att Amnon var dd.

014:001 Men Joab, Serujas son, mrkte att konungens hjrta var vnt mot
        Absalom.
014:002 D snde Joab till Tekoa och lt drifrn hmta en klok kvinna
        och sade till henne: Ltsa att du har sorg, och kld dig i
        sorgklder och smrj dig icke med olja, utan skicka dig ssom en
        kvinna som i lng tid har haft sorg efter en dd.
014:003 G s in till konungen och tala till honom ssom jag sger dig.
        Joab lade nu orden i hennes mun.
014:004 Och kvinnan frn Tekoa talade med konungen; hon fll ned till
        jorden p sitt ansikte och bugade sig och sade: Hjlp, o
        konung!
014:005 Konungen sade till henne: Vad fattas dig?  Hon svarade: Ack,
        jag r nka; min man r dd.
014:006 Och din tjnarinna hade tv sner; dessa bda kommo i trta med
        varandra ute p marken, dr ingen fanns, som kunde trda emellan
        och hindra dem; den ene slog d ned den andre och ddade honom.
014:007 Och nu har hela slkten rest sig upp mot din tjnarinna, och de
        sga: 'Giv hit honom som slog ned sin broder, s att vi f dda
        honom, drfr att han har tagit sin broders liv och drpt honom;
        p det sttet frgra vi ock arvingen.'  P det att efter min
        man varken namn eller efterkommande m finnas p jorden, vilja
        de utslcka den gnista av mig, som nnu r kvar.
014:008 D sade konungen till kvinnan: G hem igen; jag vill giva
        befallning om dig.
014:009 Kvinnan frn Tekoa sade till konungen: P mig, o min herre
        konung, och p min faders hus vile missgrningen, men konungen
        och hans tron vare utan skuld.
014:010 Konungen sade: Om ngon sger ngot t dig, s fr honom till
        mig; han skall sedan icke mer antasta dig.
014:011 Hon sade: Ja, m konungen tnka p HERREN, sin Gud, s att
        blodshmnaren icke fr gra olyckan strre, och s att de icke
        frgra min son.  D sade han: S sant HERREN lever, icke ett
        hr av din son skall falla p jorden.
014:012 Men kvinnan sade: Lt din tjnarinna tala nnu ett ord till min
        herre konungen.  Han sade: Tala.
014:013 D sade kvinnan: Varfr r du d s sinnad mot Guds folk?  Nr
        konungen talar s, d ligger ju dri att han sjlv br p skuld,
        eftersom konungen icke lter sin frskjutne son komma tillbaka.
014:014 Vi mste ju alla d och ro d ssom vatten som spilles p
        jorden, vilket icke kan samlas upp igen.  Men Gud tager icke
        livet bort, utan han tnker ut vad gras kan, fr att den
        frskjutne icke m frbliva frskjuten och skild frn honom.
014:015 Och att jag nu har kommit fr att tala detta till min herre
        konungen, det har skett drfr att folket frskrckte mig.  D
        tnkte din tjnarinna: Jag vill dock tala med konungen; kanhnda
        skall konungen uppfylla sin trlinnas nskan.
014:016 Ja, konungen skall lyssna till sin trlinna och rdda mig frn
        den mans hand, som vill frgra bde mig och min son frn Guds
        arvedel.
014:017 Och din tjnarinna tnkte: Min herre konungens ord skall giva
        mig ro.  Ty min herre konungen r lik Guds ngel dri att han hr
        allt, bde gott och ont.  Och nu vare HERREN, din Gud, med dig.

014:018 D svarade konungen och sade till kvinnan: Dlj icke fr mig
        ngot av det varom jag nu vill frga dig.  Kvinnan sade: Min
        herre konungen tale.
014:019 D sade konungen: Har icke Joab sin hand med i allt detta?
        Kvinnan svarade och sade: S sant du lever, min herre konung:
        om min Herre konungen talar ngot, s kan ingen komma undan det,
        vare sig t hger eller t vnster.  Ja, det r din tjnare Joab
        som har bjudit mig detta, och han har lagt i din tjnarinnas mun
        allt vad jag har sagt.
014:020 Fr att giva saken ett annat utseende har din tjnare Joab
        handlat p detta stt; men min herre liknar i vishet Guds ngel
        och vet allt som sker p jorden.

014:021 S sade d konungen till Joab: Vlan, jag vill gra ssom du
        nskar.  G nu och fr tillbaka den unge mannen Absalom.
014:022 D fll Joab ned till jorden p sitt ansikte och bugade sig och
        vlsignade konungen; och Joab sade: I dag mrker din tjnare
        att jag har funnit nd fr dina gon, min herre konung, eftersom
        konungen uppfyller sin tjnares nskan.
014:023 Och Joab stod upp och begav sig till Gesur och frde Absalom
        till Jerusalem.
014:024 Men konungen sade: Han fr begiva sig till sitt hus, men han
        fr icke komma infr mitt ansikte.  D begav sig Absalom till
        sitt hus, och kom icke infr konungens ansikte.

014:025 Men i hela Israel fanns ingen s skn man som Absalom, ingen som
        man s mycket prisade: frn hans fotblad upp till hans hjssa
        fanns icke ngot fel p honom
014:026 Och nr han lt klippa hret p sitt huvud--vid slutet av vart
        r lt han klippa det, ty det blev honom d s tungt att han
        mste lta klippa det--s befanns det, att nr man vgde hret
        frn hans huvud, d vgde det tv hundra siklar, efter
        konungsvikt.
014:027 Och t Absalom fddes tre sner och en dotter, som fick namnet
        Tamar; hon var en skn kvinna.

014:028 Nr Absalom hade bott tv hela r i Jerusalem utan att f komma
        infr konungens ansikte,
014:029 snde han bud efter Joab, i avsikt att skicka denne till
        konungen; men han ville icke komma till honom.  Och han snde
        bud nnu en gng, men han ville nd icke komma.
014:030 D sade han till sina tjnare: I sen att Joab dr har ett
        kerstycke vid sidan av mitt, och p det har han korn; gn nu
        dit och tnden eld drp.  S tnde d Absaloms tjnare eld p
        kerstycket.
014:031 D stod Joab upp och gick hem till Absalom och sade till honom:
        Varfr hava dina tjnare tnt eld p mitt kerstycke?
014:032 Absalom svarade Joab: Jag snde ju till dig och lt sga: Kom
        hit, s att jag kan skicka dig till konungen och lta sga:
        'Varfr fick jag komma hem frn Gesur?  Det hade varit bttre
        fr mig, om jag nnu vore kvar dr.'  Nu vill jag komma infr
        konungens ansikte; och finnes ngon missgrning hos mig, s m
        han dda mig.
014:033 D gick Joab till konungen och sade honom detta.  Denne kallade
        d till sig Absalom, och han kom till konungen; och han fll ned
        fr honom p sitt ansikte och bugade sig till jorden infr
        konungen.  Och konungen kysste Absalom.

015:001 En tid hrefter skaffade Absalom sig vagn och hstar, drtill
        ock femtio man som lpte framfr honom.
015:002 Och Absalom plgade bittida om morgonen stlla sig vid sidan av
        vgen som ledde till porten, och s ofta ngon d var p vg
        till konungen med en rttssak som han ville hava avdmd, kallade
        Absalom honom till sig och frgade: Frn vilken stad r du?
        Nr han d svarade: Din tjnare r frn den och den av Israels
        stammar,
015:003 sade Absalom till honom: Din sak r visserligen god och rtt,
        men du har ingen som hr p dig hos konungen.
015:004 Och Absalom tillade: Ack om jag bleve satt till domare i
        landet!  Om d var och en som hade ngon rtts- och domssak komme
        till mig, s skulle jag skaffa honom rttvisa.
015:005 Och nr ngon gick fram fr att buga sig fr honom, rckte han
        ut sin hand och fattade i honom och kysste honom.
015:006 P detta stt gjorde Absalom med alla israeliter som kommo fr
        att f ngon sak avdmd hos konungen.  S frledde Absalom
        Israels mn.

015:007 Fyrtio r voro nu frlidna, d Absalom en gng sade till
        konungen: Lt mig begiva mig till Hebron fr att dr infria det
        lfte som jag har gjort t HERREN.
015:008 Ty din tjnare gjorde ett lfte, nr jag bodde i Gesur i Aram;
        jag sade: 'Om HERREN lter mig komma tillbaka till Jerusalem, s
        vill jag hlla en gudstjnst t HERREN.'
015:009 Konungen sade till honom: G i frid.  D stod han upp och begav
        sig till Hebron.
015:010 Men Absalom snde ut hemliga budbrare till alla Israels stammar
        och lt sga: Nr I hren basunen ljuda, s sgen: 'Nu har
        Absalom blivit konung i Hebron.'
015:011 Och med Absalom hade fljt tv hundra mn frn Jerusalem, som
        voro inbjudna och fljde med i all oskuld, utan att veta om
        ngonting.
015:012 Medan Absalom offrade slaktoffren, snde han ocks och lt hmta
        giloniten Ahitofel, Davids rdgivare, frn hans stad Gilo.  Och
        sammansvrjningen vxte i styrka, och i allt strre myckenhet
        gick folket ver till Absalom.

015:013 Men en budbrare kom till David och sade: Israels mn hava vnt
        sina hjrtan till Absalom.
015:014 D sade David till alla sina tjnare, dem som han hade hos sig i
        Jerusalem: Upp, lt oss fly, ty ingen annan rddning finnes fr
        oss undan Absalom.  Skynden eder stad, s att han icke med hast
        kommer ver oss och fr olycka ver oss och slr stadens
        invnare med svrdsegg.
015:015 Konungens tjnare svarade konungen: Till allt vad min herre
        konungen behagar ro dina tjnare redo.
015:016 D drog konungen ut, och allt hans husfolk fljde honom; dock
        lmnade konungen kvar tio av sina bihustrur fr att vakta huset.
015:017 S drog d konungen ut, och allt folket fljde honom; men de
        stannade vid Bet-Hammerhak.
015:018 Och alla hans tjnare tgade frbi p sidan om honom, s ock
        alla kereterna och peleterna; och alla gatiterna, sex hundra
        man, som hade fljt med honom frn Gat, tgade likaledes frbi
        framfr konungen.
015:019 D sade konungen till gatiten Ittai: Varfr gr ocks du med
        oss?  Vnd om och stanna hos den som nu r konung; du r ju en
        frmling och drtill landsflyktig frn ditt hem.
015:020 I gr kom du; skulle jag d i dag lta dig irra omkring med oss
        p var frd, nu d jag sjlv gr jag vet icke vart?  Vnd
        tillbaka och fr dina brder tillbaka med dig; m nd och
        trofasthet bevisas eder.
015:021 Men Ittai svarade konungen och sade: S sant HERREN lever, och
        s sant min herre konungen lever: p den plats dr min herre
        konungen r, dr vill ock din tjnare vara, det m glla liv
        eller dd.
015:022 D sade David till Ittai: Kom d och drag med.  Och gatiten
        Ittai drog med jmte alla sina mn och alla kvinnor och barn som
        han hade med sig.
015:023 Och hela landet grt hgljutt, nr allt folket drog fram.  Och
        d nu konungen gick ver bcken Kidron, gick ock allt folket
        ver och tog vgen t knen.
015:024 Bland de andra sg man ock Sadok jmte alla leviterna, och de
        buro med sig Guds frbundsark; men de satte ned Guds ark--
        varvid ocks Ebjatar kom ditupp--till dess att allt folket
        hade hunnit draga fram ur staden.
015:025 D sade konungen till Sadok: Fr Guds ark tillbaka in i
        staden.  Om jag finner nd fr HERRENS gon, lter han mig komma
        tillbaka, s att jag ter fr se honom och hans boning.
015:026 Men om han sger s: 'Jag har icke behag till dig'--se, d r
        jag redo; han gre d med mig ssom honom tckes.
015:027 Och konungen sade till prsten Sadok: Du r ju siare; vnd
        tillbaka till staden i frid.  Och din son Ahimaas och Ebjatars
        son Jonatan, bda edra sner, m flja med eder.
015:028 Se, jag vill drja vid frjstllena i knen, till dess att ett
        budskap kommer frn eder med underrttelser till mig.
015:029 D frde Sadok och Ebjatar Guds ark tillbaka till Jerusalem och
        stannade dr.

015:030 Men David gick grtande uppfr Oljeberget med verhljt huvud
        ock bara ftter; och allt folket som fljde med honom hade ock
        hljt ver sina huvuden och gingo ditupp under grt.
015:031 Och nr man berttade fr David att Ahitofel var med bland dem
        som hade sammansvurit sig med Absalom, sade David: HERRE, gr
        Ahitofels rd till drskap.
015:032 Nr sedan David hade kommit upp p bergstoppen, dr man plgade
        tillbedja Gud, d kom arkiten Husai emot honom, med snderriven
        livkldnad och med jord p sitt huvud.
015:033 David sade till honom: Om du gr med mig, s bliver du mig till
        besvr.
015:034 Men om du vnder tillbaka till staden och sger till Absalom:
        'Din tjnare vill jag vara, o konung; jag har frut varit din
        faders tjnare, men nu vill jag vara din tjnare', s kan du
        gagna mig med att gra Ahitofels rd om intet.
015:035 Dr har du ju ock prsterna Sadok och Ebjatar; allt vad du fr
        hra frn konungens hus m du meddela prsterna Sadok och
        Ebjatar.
015:036 De hava ju ock dr sina bda sner hos sig: Sadok har Ahimaas,
        och Ebjatar Jonatan; genom dem kunnen I snda mig bud om allt
        vad I fn hra.
015:037 S gick d Husai, Davids vn, in i staden.  Och jmvl Absalom
        drog in i Jerusalem.

016:001 Nr David hade gtt framt ett litet stycke frn bergstoppen, d
        mtte honom Siba, Mefibosets tjnare, med ett par lastade snor,
        som buro tv hundra brd, ett hundra russinkakor, ett hundra
        fruktkakor och en vinlgel.
016:002 D sade konungen till Siba: Vad vill du med detta?  Siba
        svarade: snorna skola vara fr konungens husfolk till att rida
        p, brdet och fruktkakorna skola tjnarna hava att ta, och
        vinet skola de trstande hava att dricka i knen.
016:003 Konungen sade: Men var r din herres son?  Siba svarade
        konungen: Han r kvar i Jerusalem; ty han tnkte: 'Nu skall
        Israels hus giva mig tillbaka min faders rike.'
016:004 D sade konungen till Siba: Se, allt vad Mefiboset ger skall
        vara ditt.  Siba svarade: Jag faller ned fr dig; lt mig finna
        nd fr dina gon, min herre konung.

016:005 Nr sedan konung David hade kommit till Bahurim, d trdde
        drifrn ut en man som var beslktad med Sauls hus och hette
        Simei, Geras son; han trdde fram och for ut i frbannelser.
016:006 Och han kastade stenar p David och p alla konung Davids
        tjnare, fastn allt folket och alla hjltarna omgvo denne,
        bde till hger och till vnster.
016:007 Och Simeis ord, nr han frbannade honom, voro dessa: Bort,
        bort, du blodsman, du ogrningsman!
016:008 HERREN lter nu allt Sauls hus' blod komma tillbaka ver dig, du
        som har blivit konung i hans stlle; HERREN giver nu
        konungadmet t din son Absalom.  Se, nu har du kommit i den
        olycka du frtjnade, ty en blodsman r du.
016:009 D sade Abisai, Serujas son, till konungen: Varfr skall den
        dda hunden dr f frbanna min herre konungen?  Lt mig g dit
        och hugga huvudet av honom.
016:010 Men konungen svarade: Vad haven I med mig att gra, I Serujas
        sner?  Om han frbannar, och om det r HERREN som har bjudit
        honom att frbanna David, vem trs d frga: 'Varfr gr du s?'
016:011 Och David sade ytterligare till Abisai och till alla sina
        tjnare: Min son, han som har utgtt frn mitt eget liv, str
        mig ju efter livet; med huru mycket mer skl d denne
        benjaminit!  Lten honom vara, m han frbanna; ty HERREN har
        befallt honom det.
016:012 Kanhnda skall HERREN se till den ortt mig sker, s att HERREN
        ter giver mig lycka, till gengld fr den frbannelse som i dag
        uttalas ver mig.
016:013 Och David gick med sina mn vgen fram, under det att Simei gick
        lngs utmed berget, jmsides med honom, och for ut i
        frbannelser och kastade stenar och grus, dr han gick jmsides
        med honom.
016:014 Nr s konungen, med allt folket som fljde honom, hade kommit
        till Ajefim, rastade han dr.

016:015 Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels mn, kommit till
        Jerusalem; han hade d ocks Ahitofel med sig.
016:016 Nr nu arkiten Husai, Davids vn, kom till Absalom, ropade Husai
        till Absalom: Leve konungen!  Leve konungen!
016:017 Absalom sade till Husai: r det s du visar din krlek mot din
        vn?  Varfr har du icke fljt med din vn?
016:018 Husai svarade Absalom: Nej, den som HERREN och detta folk och
        alla Israels mn hava utvalt, honom vill jag tillhra, och hos
        honom vill jag stanna.
016:019 Och dessutom, vilken br jag tjna?  Br jag icke tjna infr
        hans son?  Jo, ssom jag har tjnat infr din fader, s vill jag
        ock gra det infr dig.
016:020 Och Absalom sade till Ahitofel: Given nu ett rd om vad vi
        skola gra.
016:021 Ahitofel sade till Absalom: G in till din faders bihustrur,
        som han har lmnat kvar fr att vakta huset.  D fr hela Israel
        hra att du har gjort dig frhatlig fr din fader, och s
        styrkes modet hos alla dem som hlla med dig.
016:022 Drefter slog man upp ett tlt t Absalom ovanp taket, och s
        gick Absalom in till sin faders bihustrur infr hela Israels
        gon.
016:023 Den tiden gllde nmligen ett rd som Ahitofel gav lika mycket
        som om man hade frgat Gud till rds; s mycket gllde vart rd
        av Ahitofel bde fr David och fr Absalom.

017:001 Och Ahitofel sade till Absalom: Lt mig utvlja tolv tusen mn,
        s vill jag bryta upp och frflja David i natt.
017:002 D kan jag komma ver honom och frskrcka honom, medan han r
        utmattad och modls, och allt hans folk skall d taga till
        flykten; sedan kan jag dda konungen, nr han str dr
        vergiven.
017:003 Drefter skall jag fra allt folket tillbaka till dig.  Ty om det
        s gr den man du sker, s r detta som om alla vnde tillbaka;
        allt folket fr d frid.
017:004 Detta behagade Absalom och alla de ldste i Israel.
017:005 Likvl sade Absalom: Kalla ock arkiten Husai hit, s att vi
        ocks f hra vad han har att sga.
017:006 Nr d Husai kom in till Absalom, sade Absalom till honom: S
        och s har Ahitofel talat.  Skola vi gra ssom han har sagt?
        Varom icke, s tala du.
017:007 Husai svarade Absalom: Det rd som Ahitofel denna gng har givit
        r icke gott.
017:008 Och Husai sade ytterligare: Du knner din fader och hans mn,
        och vet att de ro hjltar och bistra ssom en bjrninna frn
        vilken man har tagit ungarna ute p marken.  Och din fader r ju
        en krigsman som icke vilar med sitt folk under natten.
017:009 Nu har han skerligen gmt sig i ngon hla eller p ngot annat
        stlle.  Om nu redan i brjan ngra av folket hr flle, s
        skulle var och en som finge hra talas drom sga att det folk
        som fljer Absalom har lidit ett nederlag;
017:010 och d skulle till och med den tappraste, den som hade mod ssom
        ett lejon, bliva hgeligen frfrad; ty hela Israel vet att din
        fader r en hjlte, och att de som flja honom ro tappra mn.
017:011 Drfr r nu mitt rd: Lt hela Israel frn Dan nda till
        Beer-Seba frsamla sig till dig, s talrikt som sanden vid
        havet; och sjlv m du draga med i striden.
017:012 Nr vi s drabba ihop med honom, varhelst han m ptrffas,
        skola vi sl ned p honom, ssom daggen faller ver marken; och
        d skall intet bliva kvar av honom och alla de mn som ro med
        honom
017:013 Ja, om han ocks droge sig tillbaka in i ngon stad, s skulle
        hela Israel kasta linor omkring den staden, och vi skulle draga
        den ned i dalen, till dess att icke minsta sten vore att finna
        drav.
017:014 D sade Absalom och alla Israels mn: Arkiten Husais rd r
        bttre n Ahitofels rd.  HERREN hade nmligen skickat det s,
        att Ahitofels goda rd gjordes om intet, fr att HERREN skulle
        lta olycka komma ver Absalom.

017:015 Och Husai sade till prsterna Sadok och Ebjatar: Det och det
        rdet har Ahitofel givit Absalom och de ldste i Israel, men jag
        har givit det och det rdet.
017:016 S snden nu med hast bud och lten sga David: 'Stanna icke
        ver natten vid frjstllena i knen, utan g hellre ver, fr
        att icke konungen och allt hans folk m drabbas av frdrv.'
017:017 Nu hade Jonatan och Ahimaas sitt tillhll vid Rogelskllan, och
        en tjnstekvinna gick dit med budskap; sedan plgade de sjlva
        g med budskapet till konung David.  Ty de tordes icke g in i
        staden och visa sig dr.
017:018 Men en gosse fick se dem och berttade det fr Absalom.  D gingo
        bda med hast sin vg och kommo in i en mans hus i Bahurim, som
        p sin grd hade en brunn; i den stego de ned.
017:019 Och hans hustru tog ett skynke och bredde ut det ver
        brunnshlet och strdde gryn drp, s att man icke kunde mrka
        ngot.
017:020 D nu Absaloms tjnare kommo in i huset till hustrun och frgade
        var Ahimaas och Jonatan voro, svarade hon dem: De gingo ver
        bcken dr.  D skte de, men utan att finna, och vnde s
        tillbaka till Jerusalem.
017:021 Men sedan de hade gtt sin vg, stego de andra upp ur brunnen
        och gingo med sitt budskap till konung David; de sade till
        David: Bryten upp och gn med hast ver vattnet, ty det och det
        rdet har Ahitofel givit, till eder ofrd.
017:022 D brt David upp med allt det folk han hade hos sig, och de
        gingo ver Jordan; och om morgonen, nr det blev dager, saknades
        ingen enda, utan alla hade kommit ver Jordan.

017:023 Men nr Ahitofel sg att man icke fljde hans rd, sadlade han
        sin sna och stod upp och for hem till sin stad, och sedan han
        hade bestllt om sitt hus, hngde han sig.  Och nr han var dd,
        blev han begraven i sin faders grav.

017:024 S hade nu David kommit till Mahanaim, nr Absalom med alla
        Israels mn gick ver Jordan.
017:025 Men Absalom hade satt Amasa i Joabs stlle ver hren.  Och Amasa
        var son till en man vid namn Jitra, en israelit, som hade gtt
        in till Abigal, Nahas' dotter och Serujas, Joabs moders, syster.
017:026 Och Israel och Absalom lgrade sig i Gileads land.
017:027 Men nr David kom till Mahanaim, hade Sobi, Nahas' son, frn
        Rabba i Ammons barns land, och Makir, Ammiels son, frn
        Lo-Debar, och Barsillai, en gileadit frn Rogelim,
017:028 ltit fra dit sngar, sklar, lerkrl, s ock vete, korn, mjl
        och rostade ax, vensom bnor, linsrter och annat rostat,
017:029 drjmte honung, grddmjlk, fr och ntostar till mat t David
        och hans folk; ty de tnkte: Folket r hungrigt, trtt och
        trstigt i knen.

018:001 Och David mnstrade sitt folk och satte ver- och underhvitsmn
        ver dem.
018:002 Drefter lt David folket tga stad: en tredjedel under Joabs
        befl, en tredjedel under Abisais, Serujas sons, Joabs broders,
        befl, och en tredjedel under gatiten Ittais befl.  Och konungen
        sade till folket: Jag vill ock sjlv draga ut med eder.
018:003 Men folket svarade: Du fr icke draga ut; ty om vi mste fly,
        aktar ingen p oss, och om hlften av oss bliver ddad, aktar
        man icke heller p oss, men du r nu s god som tio tusen av
        oss.  Drfr r det nu bttre att du str redo att komma oss till
        hjlp frn staden.
018:004 D sade konungen till dem: Vad I ansen vara bst vill jag
        gra.  Och konungen stllde sig vid sidan av porten, under det
        att allt folket drog ut i avdelningar p hundra och tusen.
018:005 Men konungen bjd Joab, Abisai och Ittai och sade: Faren nu
        varligt med den unge mannen Absalom.  Och allt folket hrde huru
        konungen s bjd alla hvitsmnnen angende Absalom.
018:006 S drog d folket ut p fltet mot Israel, och striden stod i
        Efraims skog.
018:007 Dr blev Israels folk slaget av Davids tjnare, och mnga
        stupade dr p den dagen: tjugu tusen man.
018:008 Och striden utbredde sig ver hela den trakten; och skogen
        frgjorde mer folk, n svrdet frgjorde p den dagen.

018:009 Och Absalom kom i Davids tjnares vg.  Absalom red d p sin
        mulsna; och nr mulsnan kom under en stor terebint med tta
        grenar, fastnade hans huvud i terebinten, s att han blev
        hngande mellan himmel och jord, ty mulsnan som han satt p
        sprang sin vg.
018:010 Och en man fick se det och berttade fr Joab och sade: Jag sg
        dr borta Absalom hnga i en terebint.
018:011 D sade Joab till mannen som berttade detta fr honom: Om du
        sg det, varfr slog du honom d icke strax till jorden?  Jag
        skulle d grna hava givit dig tio siklar silver och ett blte.
018:012 Men mannen svarade Joab: Om jag ock finge vga upp tusen siklar
        silver i mina hnder, skulle jag dock icke vilja utrcka min
        hand mot konungens son, ty konungen bjd ju dig och Abisai och
        Ittai, s att vi hrde det: 'Tagen vara, I alla, p den unge
        mannen Absalom.'
018:013 Dessutom, om jag lmskt hade frgripit mig p hans liv, s hade
        du skerligen lmnat mig i sticket, eftersom intet kan frbliva
        dolt fr konungen.
018:014 Joab sade: Jag vill icke p detta stt frhala tiden med dig.
        Drefter tog han tre spjut i sin hand och sttte dem i Absaloms
        brst, medan denne nnu var vid liv, dr han hngde under
        terebinten.
018:015 Sedan kommo tio unga mn, Joabs vapendragare, ditfram, och av
        dem blev Absalom till fullo ddad.

018:016 Och Joab lt stta i basunen, och folket upphrde att frflja
        Israel, ty Joab ville skona folket.
018:017 Och de togo Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen
        och staplade upp ett mycket stort stenrse ver honom.  Men
        hela Israel flydde, var och en till sin hydda.
018:018 Och Absalom hade, medan han nnu levde, ltit resa t sig en
        stod som str i Konungsdalen; ty han tnkte: Jag har ingen son
        som kan bevara mitt namns minnelse.  Den stoden hade han
        uppkallat efter sitt namn, och den heter nnu i dag Absaloms
        minnesvrd.

018:019 Och Ahimaas, Sadoks son, sade: Lt mig skynda stad och
        frkunna fr konungen gldjebudskapet att HERREN har dmt honom
        fri ifrn hans fienders hand.
018:020 Men Joab svarade honom: I dag bliver du ingen gldjebudbrare;
        en annan dag m du frkunna gldjebudskap, men denna dag
        frkunnar du icke ngot gldjebudskap, eftersom nu konungens son
        r dd.
018:021 Drefter sade Joab till en etiopier: G och bertta fr
        konungen vad du har sett.  D fll etiopiern ned fr Joab och
        skyndade drp stad.
018:022 Men Ahimaas, Sadoks son; sade nnu en gng till Joab: Lt ocks
        mig, vad n m ske, f skynda stad, efter etiopiern.  Joab
        sade: Varfr vill du skynda stad, min son, d detta ju icke
        kan vara ett gldjebudskap som skaffar dig ngon ln?
018:023 Han svarade: Vad n m ske vill jag skynda stad.  D sade han
        till honom: S skynda d.  Och Ahimaas skyndade stad och tog
        vgen ver Jordansltten och hann om etiopiern.

018:024 Under tiden satt David inne i porten.  Och vktaren gick upp p
        porttaket invid muren; nr han dr lyfte upp sina gon, fick han
        se en man komma ensam springande.
018:025 Vktaren ropade och frkunnade det fr konungen.  D sade
        konungen: r han ensam, s har han ett gldjebudskap att
        kungra.  Och han kom allt nrmare.
018:026 Drefter fick vktaren se en annan man komma springande; d
        ropade vktaren till portvaktaren och sade: Nu ser jag ter en
        man komma ensam springande.  Konungen sade: Denne r ock en
        gldjebudbrare.
018:027 Och vktaren sade: Efter sitt stt att springa tyckes mig den
        frste vara Ahimaas, Sadoks son.  D sade konungen: Det r en
        god man; han kommer skerligen med ett gott gldjebudskap.

018:028 Och Ahimaas ropade och sade till konungen: Allt vl!  Drefter
        fll han ned till Jorden p sitt ansikte infr konungen och
        sade: Lovad vare HERREN, din Gud, som har prisgivit de
        mnniskor som hade upplyft sin hand mot min herre konungen!
018:029 D frgade konungen: Str det vl till med den unge mannen
        Absalom?  Ahimaas svarade: Jag sg en stor hop folk, nr Joab
        avsnde konungens andre tjnare och mig, din tjnare; men jag
        vet icke vad det var.
018:030 Konungen sade: G t sidan och stll dig dr.  D gick han t
        sidan och blev stende dr
018:031 Just d kom etiopiern.  Och etiopiern sade: Mottag, min herre
        konung, det gldjebudskapet att HERREN i dag har dmt dig fri
        ifrn alla de mns hand, som hava rest sig upp mot dig.
018:032 Konungen frgade etiopiern: Str det vl till med den unge
        mannen Absalom?  Etiopiern svarade: M det s g med min herre
        konungens fiender och med alla som resa sig upp mot dig fr att
        gra dig ont, ssom det har gtt med den unge mannen.
018:033 D blev konungen hftigt upprrd och gick upp i salen ver
        porten och grt.  Och under det att han gick, ropade han s: Min
        son Absalom, min son, min son Absalom!  Ack, att jag hade ftt d
        i ditt stlle!  Absalom, min son, min son!

019:001 Och det blev berttat fr Joab att konungen grt och srjde
        Absalom.
019:002 Och segern blev p den dagen frbytt till sorg fr allt folket,
        eftersom folket p den dagen fick hra sgas att konungen var
        bedrvad fr sin sons skull.
019:003 Och folket smg sig p den dagen in i staden, ssom mnniskor
        plga gra, vilka hava vanrat sig, drigenom att de hava flytt
        under striden.
019:004 Men konungen hade skylt sitt ansikte; och konungen klagade med
        hg rst: Min son Absalom!  Absalom, min son, min son!
019:005 D gick Joab in i huset till konungen och sade: Du kommer i dag
        alla dina tjnares ansikten att rodna av skam, fastn de i dag
        hava rddat bde ditt eget liv och dina sners och dttrars liv
        och dina hustrurs liv och dina bihustrurs liv.
019:006 Ty du lskar ju dem som hata dig, och hatar dem som lska dig.
        I dag har du nmligen gjort kunnigt att dina hvitsmn och
        tjnare ro intet for dig, ty i dag mrker jag, att om Absalom
        vore vid liv, men alla vi andra i dag hade omkommit, s skulle
        detta hava varit dig mer till behag.
019:007 Men st nu upp, och g ut och tala vnligt med dina tjnare; ty
        jag svr vid HERREN, att om du icke gr det, s skall icke en
        enda man stanna kvar hos dig ver denna natt, och detta skall
        fr dig bliva en strre olycka n alla de olyckor som hava
        vergtt dig frn din ungdom nda till nu.
019:008 D stod konungen upp och satte sig i porten.  Och man gjorde
        kunnigt fr allt folket och sade: Konungen sitter nu i porten.
        D kom allt folket infr konungen.  Men Israel hade flytt, var
        och en till sin hydda.

019:009 Och allt folket i alla Israels stammar begynte drefter frebr
        varandra och sga: Konungen har rddat oss frn vara fienders
        hand och hjlpt oss ifrn filisternas hand, och nu har han mst
        fly ur landet fr Absalom.
019:010 Men Absalom, som vi hade smort till konung ver oss, har blivit
        ddad i striden.  Varfr sgen I d icke ett ord om att fra
        konungen tillbaka?

019:011 Under tiden hade konung David snt bud till prsterna Sadok och
        Ebjatar och ltit sga: Talen s till de ldste i Juda: 'Varfr
        skolen I vara de sista att hmta konungen tillbaka hem?  Ty vad
        hela Israel talar har redan kommit fr konungen, dr han bor.
019:012 I ren ju mina brder, I ren ju mitt ktt och ben.  Varfr
        skolen I d vara de sista att hmta konungen tillbaka?'
019:013 Och till Amasa skolen I sga: 'r du icke mitt ktt och ben?  Gud
        straffe mig nu och framgent, om du icke fr all din tid skall
        bliva hrhvitsman hos mig i Joabs stlle.'
019:014 Hrigenom vann han alla Juda mns hjrtan utan undantag, s att
        de snde detta budskap till konungen: Vnd tillbaka, du sjlv
        med alla dina tjnare.
019:015 D vnde konungen tillbaka och kom till Jordan; men Juda hade
        kommit till Gilgal fr att mta konungen och fra konungen ver
        Jordan.

019:016 Ocks Simei, Geras son, benjaminiten, som var frn Bahurim,
        skyndade sig och drog ned med Juda mn for att mta konung
        David.
019:017 Och med honom fljde tusen man frn Benjamin, vensom Siba,
        vilken hade varit tjnare i Sauls hus, jmte hans femton sner
        och tjugu tjnare.  Dessa hade nu hastat ned till Jordan fre
        konungen.
019:018 Och frjan gick ver fr att verfra konungens familj, och fr
        att anvndas efter hans gottfinnande.  Men Simei, Geras son,
        fll ned infr konungen, nr han skulle fara ver Jordan,
019:019 och sade till konungen: M min herre icke tillrkna mig min
        missgrning, och icke tnka p huru illa din tjnare gjorde p
        den dag d min herre konungen drog ut frn Jerusalem; m
        konungen icke akta drp.
019:020 Ty din tjnare inser att jag d frsyndade mig; drfr har jag
        nu i dag frst av hela Josefs hus kommit hitned fr att mta min
        herre konungen.
019:021 D tog Abisai, Serujas son, till orda och sade: Skulle icke
        Simei ddas fr detta?  Han har ju frbannat HERRENS smorde.
019:022 Men David svarade: Vad haven I med mig att gra, I Serujas
        sner, eftersom I i dag ren mig till hinders?  Skulle vl i dag
        ngon ddas i Israel?  Vet jag d icke att jag i dag har blivit
        konung ver Israel?
019:023 Drefter sade konungen till Simei: Du skall icke d.  Och
        konungen gav honom sin ed drp.

019:024 Mefiboset, Sauls son, hade ock kommit ned fr att mta konungen.
        Han hade varken ansat sina ftter eller sitt skgg, ej heller
        hade han ltit tv sina klder allt ifrn den dag d konungen
        drog bort, nda till den dag d han kom igen i frid.
019:025 Nr han nu kom till Jerusalem fr att mta konungen, sade
        konungen till honom: Varfr fljde du icke med mig, Mefiboset?
019:026 Han svarade: Min herre konung, min tjnare bedrog mig.  Ty din
        tjnare sade: 'Jag vill sadla min sna och stta mig p den och
        s begiva mig till konungen'; din tjnare r ju halt.
019:027 Men han har frtalat din tjnare hos min herre konungen.  Min
        herre konungen r ju dock ssom Guds ngel; s gr nu vad dig
        tckes.
019:028 Ty hela min faders hus frtjnade intet annat n dden av min
        herre konungen, och likvl lt du din tjnare sitta bland dem
        som f ta vid ditt bord.  Vad har jag d rtt att ytterligare
        begra, och varom kan jag vl ytterligare ropa till konungen?
019:029 Konungen sade till honom: Varfr ordar du ytterligare hrom?
        Jag sger att du och Siba skolen dela jordagodset.
019:030 D sade Mefiboset till konungen: Han m grna taga alltsammans,
        sedan nu min herre konungen har kommit hem igen i frid.

019:031 Gileaditen Barsillai hade ock farit ned frn Rogelim och drog
        sedan med konungen till Jordan, fr att f ledsaga honom ver
        Jordan.
019:032 Barsillai var d mycket gammal: ttio r.  Han hade srjt fr
        konungens behov, medan denne uppehll sig i Mahanaim, ty han var
        en mycket rik man.
019:033 Konungen sade nu till Barsillai: Du skall draga med mig, s
        skall jag srja fr dina behov hemma hos mig i Jerusalem.
019:034 Men Barsillai svarade konungen: Huru mnga r kan jag vl nnu
        hava att leva, eftersom jag skulle flja med konungen upp till
        Jerusalem?
019:035 Jag r nu ttio r gammal; kan jag d knna skillnad mellan
        bttre och smre, eller har vl din tjnare ngon smak fr vad
        jag ter eller fr vad jag dricker?  Eller kan jag nnu njuta av
        att hra sngare och sngerskor sjunga?  Varfr skulle din
        tjnare d ytterligare bliva min herre konungen till besvr?
019:036 Allenast fr en stund vill din tjnare fara med konungen ver
        Jordan.  Varfr skulle vl konungen giva mig en sdan
        vedergllning?
019:037 Lt din tjnare vnda tillbaka, s att jag fr d i min stad,
        dr jag har min faders och min moders grav.  Men se hr r din
        tjnare Kimham, lt honom f draga med min herre konungen; och
        gr fr honom vad dig tckes.
019:038 D sade konungen: S m d Kimham draga med mig, och jag skall
        gra fr honom vad du vill.  Och allt vad du begr av mig skall
        jag gra dig.
019:039 Drefter gick allt folket ver Jordan, och konungen sjlv gick
        ocks ver.  Och konungen kysste Barsillai och tog avsked av
        honom.  Sedan vnde denne tillbaka hem igen.

019:040 S drog nu konungen till Gilgal, och Kimham fljde med honom, s
        ock allt Juda folk.  Och de, jmte hlften av Israels folk,
        frde konungen ditver.
019:041 Men d kommo alla de vriga israeliterna till konungen och sade
        till honom: Varfr hava vra brder, Juda mn, ftt hemligen
        bemktiga sig dig och fra konungen och hans familj, tillika med
        alla Davids mn, ver Jordan?
019:042 Alla Juda mn svarade Israels mn: Konungen str ju oss
        nrmast; varfr vredgens I d hrver?  Hava vi levat p
        konungen eller skaffat oss ngon vinning genom honom?
019:043 D svarade Israels mn Juda mn och sade: Tio gnger strre del
        n I hava vi i den som r konung, allts ock i David.  Varfr
        haven I d ringaktat oss?  Och voro icke vi de som frst talade
        om att hmta vr konung tillbaka?  Men Juda mn lto nnu
        hrdare ord falla n Israels mn.

020:001 Nu hnde sig att dr fanns en illasinnad man vid namn Seba,
        Bikris son, en benjaminit.  Denne sttte i basun och sade:

          Vi hava ingen del i David
          och ingen arvslott i Isais son.
          Israel drage hem, var och en till sin hydda.

020:002 D vergvo alla Israels mn David och fljde Seba, Bikris son;
        men Juda mn hllo sig till sin konung och fljde honom frn
        Jordan nda till Jerusalem.
020:003 S kom David hem igen till Jerusalem.  Och konungen tog d de tio
        bihustrur som han hade lmnat kvar fr att vakta huset, och satte
        in dem i ett srskilt hus till att dr frvaras; och han gav dem
        underhll, men gick icke in till dem.  Dr frblevo de nu
        instngda till sin ddsdag och levde redan under hans livstid
        ssom nkor.

020:004 Och konungen sade till Amasa: Bda upp t mig Juda mn inom tre
        dagar, och instll dig sedan sjlv hr.
020:005 Amasa begav sig d stad fr att uppbda Juda; men nr han
        drjde utver den tid som hade blivit honom frelagd,
020:006 sade David till Abisai: Nu kommer Seba, Bikris son, att bliva
        farligare fr oss n Absalom.  Tag du din herres tjnare och stt
        efter honom, s att han icke bemktigar sig ngra befsta stder
        och tillfogar oss fr stor skada.
020:007 Allts drogo Joabs mn tillika med kereterna och peleterna
        och alla hjltarna ut efter honom; de drogo ut frn Jerusalem
        fr att stta efter Seba, Bikris son.
020:008 Men nr de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon, kom
        Amasa emot dem.  Joab var d kldd i livrocken som plgade utgra
        hans drkt, och ovanp den hade han ett blte, med ett svrd i
        skidan, bundet ver sina lnder; men nr han gick fram, fll det
        ut.
020:009 Och Joab sade till Amasa: Str det vl till med dig, min
        broder?  Drvid fattade Joab Amasa i skgget med hgra handen
        ssom fr att kyssa honom.
020:010 Och d Amasa icke tog sig till vara fr det svrd som Joab hade
        i sin andra hand, gav denne honom drmed en stt i underlivet,
        s att hans inlvor runno ut p jorden.  S dog han, utan att
        den andre behvde giva honom ngon ytterligare stt.  Drefter
        fortsatte Joab och hans broder Abisai att frflja Seba, Bikris
        son.
020:011 Men en av Joabs tjnare stod kvar drbredvid och ropade: Var
        och en som r Joabs vn och hller med David, han flje efter
        Joab.
020:012 Nu lg Amasa slad i sitt blod mitt p vgen; och mannen sg
        allt folket stannade.  D frde han Amasa undan frn vgen in p
        kern och kastade ett klde ver honom, eftersom han sg huru
        alla de som kommo drfrbi stannade.
020:013 S snart han var bortskaffad frn vgen, drogo alla frbi och
        fljde Joab fr att stta efter Seba, Bikris son.

020:014 Denne drog emellertid genom alla Israels stammar till Abel och
        Bet-Maaka och genom hela Habberim; och folk samlade sig och
        fljde honom nda ditin.
020:015 Men de kommo och belgrade honom dr i Abel vid Bet-Hammaaka och
        kastade upp mot staden en vall, som reste sig inemot yttermuren.
        Och allt Joabs folk arbetade p att frstra muren och
        kullstta den.
020:016 D ropade en klok kvinna frn staden: Hren!  Hren!  Sgen till
        Joab att han kommer hit, s att jag fr tala med honom.
020:017 Nr han d kom fram till kvinnan, frgade hon: r du Joab?  Han
        svarade: Ja.  Hon sade till honom: Hr din tjnarinnas ord.
        Han svarade: Jag hr.
020:018 D sade hon: Fordom plgade man sga s: 'I Abel skall man
        frga till rds'; sedan kunde man utfra sina planer.
020:019 Vi ro de fridsammaste och trognaste i Israel, och du sker att
        frgra en stad som r en moder i Israel.  Varfr vill du
        frstra HERRENS arvedel?
020:020 Joab svarade och sade: Bort det, bort det, att jag skulle vilja
        frstra och frdrva!
020:021 Det r icke s, utan en man frn Efraims bergsbygd vid namn
        Seba, Bikris son, har rest sig upp mot konung David; utlmnen
        allenast honom, s vill jag draga bort ifrn staden.  Kvinnan
        svarade Joab: Hans huvud skall strax bliva utkastat till dig
        ver muren.
020:022 Sedan vnde sig kvinnan med sitt kloka rd till allt folket, och
        de hggo huvudet av Seba, Bikris son, och kastade ut det till
        Joab.  D sttte denne i basunen, och krigsfolket skingrade sig
        och drog bort ifrn staden, var och en till sin hydda.  Och Joab
        vnde tillbaka till konungen i Jerusalem.

020:023 Joab hade nu beflet ver hela krigshren i Israel, och Benaja,
        Jojadas son, hade beflet ver kereterna och peleterna.
020:024 Adoram hade uppsikten ver de allmnna arbetena, och Josafat,
        Ahiluds son, var kansler.
020:025 Seja var sekreterare, och Sadok och Ebjatar voro prster.
020:026 Dessutom var ock jairiten Ira prst hos David.

021:001 Men under Davids tid uppstod en hungersnd, som varade oavbrutet
        i tre r; d skte David HERRENS ansikte.  HERREN svarade: Fr
        Sauls och hans blodbeflckade hus' skull sker detta, drfr att
        han ddade gibeoniterna.
021:002 D kallade konungen till sig gibeoniterna och talade med dem.
        Men gibeoniterna voro icke israeliter, utan en kvarleva av
        amorerna och fastn Israels barn hade givit dem sin ed, hade
        Saul, i sin nitlskan fr Israels barn och fr Juda, frskt att
        nedgra dem.
021:003 David sade nu till gibeoniterna: Vad skall jag gra fr eder,
        och varmed skall jag bringa frsoning, s att I vlsignen
        HERRENS arvedel?
021:004 Gibeoniterna svarade honom: Vi fordra icke silver och guld av
        Saul och hans hus, ej heller hava vi rtt att dda ngon man i
        Israel.  Han frgade: Vad begren I d att jag skall gra fr
        eder?
021:005 De svarade konungen: Den man som ville frgra oss, och som
        stmplade mot oss, fr att vi skulle bliva utrotade och icke mer
        hava bestnd ngonstdes inom Israels land,
021:006 av hans sner m sju utlmnas till oss, s att vi f upphnga
        dem fr HERREN i Sauls, HERRENS utvaldes, Gibea.  Konungen sade:
        Jag skall utlmna dem.
021:007 Men konungen skonade Mefiboset, Sauls son Jonatans son, fr den
        ed vid HERREN, som de, David och Jonatan, Sauls son, hade svurit
        varandra.
021:008 Dremot tog konungen de tv sner, Armoni och Mefiboset, som
        Rispa, Ajas dotter, hade ftt t Saul, och de fem sner som
        Mikal, Sauls dotter, hade ftt t meholatiten Adriel, Barsillais
        son
021:009 och verlmnade dem t gibeoniterna, och dessa upphngde dem p
        berget infr HERREN, s att de omkommo, alla sju p en gng.  Och
        det var under de frsta skrdedagarna, nr kornskrden begynte,
        som de blevo ddade.
021:010 D tog Rispa, Ajas dotter, sin sorgdrkt och hade den till sitt
        lger ovanp klippan frn det att skrden begynte, nda till
        dess att vattnet strmmade ned ver dem frn himmelen; och hon
        tillstadde icke himmelens fglar att sl ned p dem om dagen, ej
        heller markens vilda djur att gra det om natten.

021:011 Nr det blev berttat fr David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls
        bihustru, hade gjort
021:012 begav sig David stad och hmtade Sauls och hans son Jonatans
        ben frn borgarna i Jabes i Gilead.  Dessa hade nmligen i
        hemlighet tagit deras kroppar bort ifrn den ppna platsen i
        Bet-San, dr filisterna hade hngt upp dem, nr filisterna
        slogo Saul p Gilboa.
021:013 Och d han hade frt Sauls och hans son Jonatans ben upp
        drifrn, samlade man ock ihop de upphngdas ben.
021:014 Sedan begrov man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins
        land, i Sela, i hans fader Kis' grav; man gjorde allt vad
        konungen hade bjudit.  Och drefter hrde Gud landets bn.

021:015 ter uppstod krig mellan filisterna och Israel.  Och David drog
        ned med sina tjnare, och de stridde mot filisterna.  Men David
        blev trtt;
021:016 och Jisbo-Benob, en av rafaernas avkomlingar, vilkens lans
        vgde tre hundra siklar koppar, och som var ikldd en ny
        rustning, tnkte d dda David.
021:017 Men Abisai, Serujas son, kom honom till hjlp och slog filisten
        till dds.  D besvuro Davids mn honom att han icke mer skulle
        draga ut med dem i striden, s att han icke utslckte Israels
        lampa.
021:018 Drefter stod ter en strid med filisterna vid Gob; husatiten
        Sibbekai slog d ned Saf, en av rafaernas avkomlingar.

021:019 ter stod en strid med filisterna vid Gob; Elhanan,
        Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog d ned gatiten Goljat, som
        hade ett spjut vars skaft liknade en vvbom.
021:020 ter stod en strid vid Gat.  Dr var en reslig man som hade sex
        fingrar p var hand och sex tr p var fot, eller tillsammans
        tjugufyra; han var ock en avkomling av rafaerna.
021:021 Denne smdade Israel; d blev han nedgjord av Jonatan, son till
        Simeai, Davids broder.

021:022 Dessa fyra voro avkomlingar av rafaerna i Gat; och de fllo fr
        Davids och hans tjnares hand.

022:001 Och David talade till HERREN denna sngs ord, nr HERREN hade
        rddat honom frn alla hans fienders hand och frn Sauls hand.
022:002 Han sade:

          HERRE, du mitt bergfste, min borg och min rddare,
022:003   Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,
          min skld och min frlsnings horn,
            mitt vrn och min tillflykt,
          min frlsare, du som frlsar mig frn vldet!
022:004   HERREN, den hgtlovade, kallar jag,
          och frn mina fiender bliver jag frlst.

022:005   Ty ddens brnningar omvrvde mig,
          frdrvets strmmar frskrckte mig,
022:006   ddsrikets band omslto mig,
          ddens snaror fllo ver mig.
022:007   Men jag kallade HERREN i min nd,
          ja, jag gick med min kallan till min Gud.
          Och han hrde frn sin himmelska boning min rst,
          och mitt rop kom till hans ron.

022:008   D skalv jorden och bvade,
          himmelens grundvalar darrade;
          de skakades, ty hans vrede var upptnd.
022:009   Rk steg upp frn hans nsa
          och frtrande eld frn hans mun,
          eldsgld ljungade frn honom.
022:010   Och han snkte himmelen och for ned
          och tcken var under hans ftter.

022:011   Han for p keruben och flg,
          han sgs komma p vindens vingar
022:012   Och han gjorde mrker till en hydda som omslt honom:
          vattenhopar, tjocka moln.
022:013   Ur glansen framfr honom ljungade eldsgld.

022:014   HERREN dundrade frn himmelen
          den Hgste lt hra sin rst.
022:015   Han skt pilar och frskingrade dem,
          ljungeld och frvirrade dem.
022:016   Havets bddar kommo i dagen,
          jordens grundvalar blottades,
          fr HERRENS npst,
          fr hans vredes stormvind.

022:017   Han rckte ut sin hand frn hjden och fattade mig,
          han drog mig upp ur de stora vattnen.
022:018   Han rddade mig frn min starke fiende,
          frn mina ovnner, ty de voro mig vermktiga.
022:019   De verfllo mig p min olyckas dag,
          men HERREN blev mitt std.
022:020   Han frde mig ut p rymlig plats
          han rddade mig, ty han hade behag till mig.

022:021   HERREN lnar mig efter min rttfrdighet;
          efter mina hnders renhet vedergller han mig.
022:022   Ty jag hll mig p HERRENS vgar
          och avfll icke frn min Gud i ogudaktighet;
022:023   nej, alla hans rtter hade jag fr gonen,
          och frn hans stadgar vek jag icke av.
022:024   S var jag ostrafflig fr honom
          och tog mig till vara fr missgrning.

022:025   Drfr vedergllde mig HERREN efter min rttfrdighet,
          efter min renhet infr hans gon.
022:026   Mot den fromme bevisar du dig from,
          mot en ostrafflig hjlte bevisar du dig ostrafflig.
022:027   Mot den rene bevisar du dig ren,
          men mot den vrnge bevisar du dig avog.
022:028   och du frlsar ett betryckt folk,
          men dina gon ro emot de stolta, till att dmjuka dem.

022:029   Ja, du, HERRE, r min lampa;
          ty HERREN gr mitt mrker ljust.
022:030   Ja, med dig kan jag nedsl hrskaror,
          med min Gud stormar jag murar.
022:031   Guds vg r ostrafflig,
          HERRENS tal r luttrat.
          En skld r han fr alla
            som taga sin tillflykt till honom.

022:032   Ty vem r Gud frutom HERREN,
          och vem r en klippa frutom vr Gud?
022:033   Gud, du som var mitt starka vrn
          och ledde den ostrafflige p hans vg,
022:034   du som gjorde hans ftter ssom hindens
          och stllde mig p mina hjder,
022:035   du som lrde mina hnder att strida
          och mina armar att spnna kopparbgen!

022:036   Du gav mig din frlsnings skld
          och din bnhrelse gjorde mig stor,
022:037   du skaffade rum fr mina steg, dr jag gick,
          och mina ftter vacklade icke.
022:038   Jag frfljde mina fiender och frgjorde dem;
          jag vnde icke tillbaka, frrn jag hade gjort nde p dem.
022:039   Ja, jag gjorde nde p dem och slog dem,
            s att de icke mer reste sig;
          de fllo under mina ftter.

022:040   Du omgjordade mig med kraft till striden,
          du bjde mina motstndare under mig.
022:041   Mina fiender drev du p flykten fr mig,
          dem som hatade mig frgjorde jag.
022:042   De sgo sig omkring, men det fanns ingen som frlste;
          efter HERREN, men han svarade dem icke.
022:043   Och jag sttte dem snder till stoft p jorden,
          jag krossade och frtrampade dem
            ssom orenlighet p gatan.

022:044   Du rddade mig ur mitt folks strider,
          du bevarade mig till ett huvud ver hedningar;
          folkslag som jag ej knde blevo mina tjnare.
022:045   Frmlingar visade mig underdnighet;
          vid blotta ryktet hrsammade de mig.
022:046   Ja, frmlingarnas mod vissnade bort;
          de omgjordade sig och vergvo sina borgar.

022:047   HERREN lever!  Lovad vare min klippa,
          upphjd vare Gud, min frlsnings klippa!
022:048   Gud, som har givit mig hmnd
          och lagt folken under mig;
022:049   du som har frt mig ut frn mina fiender
          och upphjt mig ver mina motstndare,
          rddat mig frn vldets man!
022:050   Frdenskull vill jag tacka dig,
          HERRE, bland hedningarna,
          och lovsjunga ditt namn.
022:051   Ty du giver din konung stor seger
          och gr nd mot din smorde,
          mot David och hans sd till evig tid.

023:001 Dessa voro Davids sista ord:

          S sger David, Isais son,
          s sger den man som blev hgt upphjd,
          Jakobs Guds smorde,
          Israels ljuvlige sngare:
023:002   HERRENS Ande har talat genom mig,
          och hans ord r p min tunga;
023:003   Israels Gud har s sagt,
          Israels klippa har s talat till mig:
          Den som rder ver mnniskorna rtt,
          den som rder i Guds fruktan,
023:004   han r lik morgonens ljus,
            nr solen gr upp,
            en morgon utan moln,
          d jorden grnskar
            genom solsken efter regn.

023:005   Ja, r det icke s
            med mitt hus infr Gud?
          Han har ju upprttat med mig
            ett evigt frbund,
          i allo stadgat och betryggat.
          Ja, visst skall han lta
            all frlsning och gldje
            vxa upp t mig.

023:006   Men de onda ro allasammans
            lika bortkastade trnen,
          som man ej vill taga i med handen.
023:007   Och mste man rra vid dem,
          s rustar man sig
            med jrn och med spjutskaft,
          och brnner sedan upp dem
            i eld p stllet.

023:008 Dessa ro namnen p Davids hjltar: Joseb-Bassebet, en
        takemonit, den frnmste bland kmparna, han som svngde sitt
        spjut ver tta hundra som hade blivit slagna p en gng.
023:009 Och nst honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en
        ahoait.  Han var en av de tre hjltar som voro med David, nr de
        blevo smdade av filisterna, som dr hade frsamlat sig till
        strid; Israels mn drogo sig d tillbaka.
023:010 Men han hll stnd och hgg in p filisterna, till dess att
        hans hand blev s trtt att den var ssom faststelnad vid
        svrdet; och HERREN beredde s en stor seger p den dagen.  Sedan
        hade folket allenast att vnda om och flja med honom fr att
        plundra.
023:011 Och efter honom kom Samma, son till Age, en hararit.  En gng
        hade filisterna frsamlat sig, s att de utgjorde en hel
        skara.  Och dr var ett kerstycke, fullt med linsrter.  Och
        folket flydde fr filisterna.
023:012 D stllde han sig mitt p kerstycket och frsvarade det och
        slog filisterna; och HERREN beredde s en stor seger.

023:013 En gng drogo tre av de trettio frnmsta mnnen ned och kommo
        vid skrdetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara
        filister var lgrad i Refaimsdalen.
023:014 Men David var d p borgen, under det att en filisteisk utpost
        fanns i Bet-Lehem.
023:015 Och David greps av lystnad och sade: Ack att ngon ville giva
        mig vatten att dricka frn brunnen vid Bet-Lehems stadsport!
023:016 D brto de tre hjltarna sig igenom filisternas lger och
        hmtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det
        och buro det till David.  Men han ville icke dricka det, utan gt
        ut det ssom ett drickoffer t HERREN.
023:017 Han sade nmligen: Bort det, HERRE, att jag skulle gra detta!
        Skulle jag dricka de mns blod, som gingo stad med fara fr
        sina liv?  Och han ville icke dricka det.  Sdana ting hade de
        tre hjltarna gjort.

023:018 Abisai, broder till Joab, Serujas son, var den frnmste av tre
        andra; han svngde en gng sitt spjut ver tre hundra som hade
        blivit slagna.  Och han hade ett stort namn bland de tre.
023:019 Han var visserligen mer ansedd n ngon annan i detta tretal,
        och han var de andras hvitsman, men upp till de tre frsta kom
        han dock icke.
023:020 Och Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper,
        segerrik man frn Kabseel; han slog ned de tv Arielerna i Moab,
        och det var han som en snvdersdag steg ned och slog ihjl
        lejonet i brunnen.
023:021 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var s ansenlig att
        skda.  Fastn egyptiern hade ett spjut i handen, gick han ned
        mot honom, vpnad allenast med sin stav.  Och han ryckte spjutet
        ur egyptierns hand och drpte honom med hans eget spjut.
023:022 Sdana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort.  Och han hade ett
        stort namn bland de tre hjltarna.
023:023 Han var mer ansedd n ngon av de trettio, men upp till de tre
        frsta kom han icke.  Och David insatte honom i sin livvakt.

023:024 Till de trettio hrde: Asael, Joabs broder; Elhanan, Dodos son,
        frn Bet-Lehem;
023:025 haroditen Samma; haroditen Elika;
023:026 peletiten Heles; tekoaiten Ira, Ickes' son;
023:027 anatotiten Abieser; husatiten Mebunnai;
023:028 ahoaiten Salmon; netofatiten Maherai;
023:029 netofatiten Heleb, Baanas son; Ittai, Ribais son, frn Gibea i
        Benjamins barns stam;
023:030 Benaja, en pirgatonit; Hiddai frn Gaas' dalar;
023:031 arabatiten Abi-Albon; barhumiten Asmavet;
023:032 saalboniten Eljaba; Bene-Jasen; Jonatan;
023:033 harariten Samma; arariten Ahiam, Sarars son;
023:034 Elifelet, son till Ahasbai, maakatitens son; giloniten Eliam,
        Ahitofels son;
023:035 Hesro frn Karmel; arabiten Paarai;
023:036 Jigeal, Natans son, frn Soba; gaditen Bani;
023:037 ammoniten Selek; beerotiten Naharai, vapendragare t Joab,
        Serujas son;
023:038 jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
023:039 hetiten Uria.

        Tillsammans utgjorde de trettiosju.

024:001 Men HERRENS vrede upptndes ter mot Israel, s att han
        uppeggade David mot dem och sade: G stad och rkna Israel och
        Juda.
024:002 D sade konungen till Joab, hvitsmannen fr hans hr: Far
        igenom alla Israels stammar, frn Dan nda till Beer-Seba, och
        anstllen en folkrkning, s att jag fr veta huru stor
        folkmngden r.
024:003 Joab svarade konungen: M HERREN, din Gud, frka detta folk
        hundrafalt, huru talrikt det n r, och m min herre konungen f
        se detta med egna gon.  Men varfr har min herre konungen ftt
        lust till sdant?
024:004 Likvl blev konungens befallning gllande, trots Joab och hrens
        andra hvitsmn; allts drog Joab jmte hrens andra hvitsmn
        ut i konungens tjnst fr att anstlla folkrkning i Israel.

024:005 Och de gingo ver Jordan och lgrade sig vid Aroer, p hgra
        sidan om staden i Gads dal, och t Jaeser till.
024:006 Drifrn kommo de till Gilead och Tatim-Hodsis land; sedan kommo
        de till Dan-Jaan och s runt omkring till Sidon.
024:007 Drefter kommo de till Tyrus' befstningar och till hivernas
        och kananernas alla stder; slutligen drogo de till Beer-Seba i
        Juda sydland.
024:008 Och sedan de s hade farit igenom hela landet, kommo de efter
        nio mnader och tjugu dagar hem till Jerusalem.
024:009 Och Joab uppgav fr konungen vilken slutsumma folkrkningen
        utvisade: i Israel funnos tta hundra tusen stridbara,
        svrdbevpnade mn, och Juda mn voro fem hundra tusen.

024:010 Men Davids samvete slog honom, sedan han hade ltit rkna
        folket, och David sade till HERREN: Jag har syndat storligen i
        vad jag har gjort; men tillgiv nu, HERRE, din tjnares
        missgrning, ty jag har handlat mycket draktigt.
024:011 D nu David stod upp om morgonen, hade HERRENS ord kommit till
        profeten Gad, Davids siare; han hade sagt:
024:012 G och tala till David: S sger HERREN: Tre ting frelgger
        jag dig; vlj bland dem ut t dig ett som du vill att jag skall
        gra dig.
024:013 D gick Gad in till David och frkunnade detta fr honom.  Han
        sade till honom: Vill du att hungersnd under sju r skall
        komma i ditt land?  Eller att du i tre mnader skall ndgas fly
        fr dina ovnner, medan de frflja dig?  Eller att pest i tre
        dagar skall hemska ditt land?  Betnk nu och eftersinna vilket
        svar jag skall giva honom som har snt mig.
024:014 David svarade Gad: Jag r i stor vnda.  Men lt oss d falla i
        HERRENS hand, ty hans barmhrtighet r stor; i mnniskohand vill
        jag icke falla.

024:015 S lt d HERREN pest komma i Israel, frn morgonen intill den
        bestmda tiden; drunder dogo av folket, ifrn Dan nda till
        Beer-Seba, sjuttio tusen mn.
024:016 Men nr ngeln rckte ut sin hand ver Jerusalem fr att
        frdrva det, ngrade HERREN det onda, och han sade till ngeln,
        folkets frdrvare: Det r nog; drag nu din hand tillbaka.  Och
        HERRENS ngel var d vid jebusen Araunas trskplats.
024:017 Men nr David fick se ngeln som slog folket, sade han till
        HERREN s: Det r ju jag som har syndat, det r jag som har
        gjort illa; men dessa, min hjord, vad hava de gjort?  M din
        hand vnda sig mot mig och min faders hus.
024:018 Och Gad kom till David samma dag och sade till honom: G stad
        och res ett altare t HERREN p jebusen Araunas trskplats.
024:019 Och David gick stad efter Gads ord, ssom HERREN hade bjudit.
024:020 Nr Arauna nu blickade ut och fick se att konungen och hans
        tjnare kommo till honom, gick han ut och fll ned till jorden
        p sitt ansikte fr konungen.
024:021 Och Arauna sade: Varfr kommer min herre konungen till sin
        tjnare?  David svarade: Fr att kpa trskplatsen av dig och
        dr bygga ett altare t HERREN; och m s hemskelsen upphra
        bland folket.
024:022 D sade Arauna till David: Min herre konungen tage till sitt
        offer vad honom tckes.  Se hr ro fkreaturen till brnnoffer,
        och hr ro trskvagnarna, jmte fkreaturens ok, till ved.
024:023 Alltsammans, o konung, giver Arauna t konungen.  Och Arauna
        sade ytterligare till konungen: M HERREN, din Gud, vara dig
        ndig.
024:024 Men konungen svarade Arauna: Nej, jag vill kpa det av dig fr
        ett bestmt pris; ty jag vill icke offra t HERREN, min Gud,
        brnnoffer som jag har ftt fr intet.  Och David kpte
        trskplatsen och fkreaturen fr femtio siklar silver.
024:025 Och David byggde dr ett altare t HERREN och offrade brnnoffer
        och tackoffer.  Och HERREN lyssnade till landets bn, och
        hemskelsen upphrde bland Israel.



Frsta Konungaboken


001:001 Konung David var nu gammal och kommen till hg lder; och ehuru
        man hljde tcken ver honom, kunde han dock icke hlla sig
        varm.
001:002 D sade hans tjnare till honom: M man fr min herre konungens
        rkning ska upp en ung kvinna, en jungfru, som kan bliva
        konungens tjnarinna och skta honom.  Om hon fr ligga i din
        famn, s bliver min herre konungen varm
001:003 S skte de d ver hela Israels land efter en skn flicka; och
        de funno Abisag frn Sunem och frde henne till konungen.
001:004 Hon var en mycket skn flicka, och hon sktte nu konungen och
        betjnade honom, men konungen hade intet umgnge med henne.
001:005 Men Adonia, Haggits son, hov sig upp och sade: Det r jag som
        skall bliva konung.  Och han skaffade sig vagnar och ryttare,
        drtill ock femtio man som lpte framfr honom.
001:006 Hans fader hade aldrig velat bedrva honom med att sga: Varfr
        gr du s?  Han var ock mycket fager; och hans moder hade ftt
        honom nst efter Absalom.
001:007 Och han begynte underhandla med Joab, Serujas son, och med
        prstens Ebjatar, och dessa slto sig till Adonia och
        understdde honom.
001:008 Men prsten Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan,
        Simei, Rei och Davids hjltar hllo icke med Adonia.

001:009 Och Adonia slaktade fr och fkreatur och gdkalvar vid
        Soheletstenen, som ligger vid Rogelskllan; och han inbjd dit
        alla sina brder, konungens sner, och alla de Juda mn som voro
        i konungens tjnst.
001:010 Men profeten Natan, Benaja, hjltarna och sin broder Salomo
        inbjd han icke.

001:011 D sade Natan s till Bat-Seba, Salomos moder: Du har vl hrt
        att Adonia, Haggits son, har blivit konung, utan att vr herre
        David vet drom?
001:012 Men jag vill nu giva dig ett rd, fr att du m kunna rdda ditt
        liv och din son Salomos liv.
001:013 G in till konung David och sg till honom: 'Har du icke, min
        herre konung, sjlv med ed lovat din tjnarinna och sagt: Din
        son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p min
        tron?  Varfr har d Adonia blivit konung?'
001:014 Och medan du nnu r dr och talar med konungen, skall jag efter
        dig komma in och bekrfta dina ord.

001:015 S gick d Bat-Seba in till konungen, i kammaren.  Konungen var
        nu mycket gammal; och Abisag frn Sunem betjnade konungen.
001:016 Och Bat-Seba bugade sig och fll ned fr konungen.  D frgade
        konungen: Vad nskar du?
001:017 Hon sade till honom: Min herre, du har ju sjlv lovat din
        tjnarinna med en ed vid HERREN, din Gud: 'Din son Salomo skall
        bliva konung efter mig; han skall sitta p min tron.'
001:018 Men se, nu har Adonia blivit konung, fastn du, min herre
        konung, nnu icke har ftt veta det.
001:019 Och han har slaktat tjurar och gdkalvar och fr i myckenhet,
        och han har inbjudit alla konungens sner och prsten Ebjatar
        och hrhvitsmannen Joab; men din tjnare Salomo har han icke
        inbjudit.
001:020 P dig, min herre konung, ro nu hela Israels gon riktade, i
        frvntan att du skall kungra fr dem vem som skall sitta p
        min herre konungens tron efter honom.
001:021 Eljest torde hnda, att nr min herre konungen har gtt till
        vila hos sina fder, d bliva jag och min son Salomo hllna
        ssom brottslingar.

001:022 Medan hon nnu hll p att tala med konungen, kom profeten
        Natan.
001:023 Och man anmlde det fr konungen och sade: Profeten Natan r
        hr.  Nr han s kom infr konungen, fll han ned till jorden p
        sitt ansikte fr konungen.
001:024 Och Natan sade: Min herre konung, r det vl du som har sagt
        att Adonia skall bliva konung efter dig, och att han skall sitta
        p din tron?
001:025 Ty han har i dag gtt ned och slaktat tjurar och gdkalvar och
        fr i myckenhet, och har inbjudit alla konungens sner och
        hrhvitsmnnen och prsten Ebjatar, och de hlla nu p med att
        ta och dricka hos honom; och de ropa: 'Leve konung Adonia!'
001:026 Men mig, din tjnare, och prsten Sadok och Benaja, Jojadas son,
        och din tjnare Salomo har han icke inbjudit.
001:027 Kan vl detta hava utgtt frn min herre konungen, utan att du
        har ltit dina tjnare vet vem som skall sitta p min herre
        konungens tron efter honom?

001:028 D svarade konung David och sade: Kallen hit till mig
        Bat-Seba.  Nr hon nu kom infr konungen och stod infr
        konungen,
001:029 betygade konungen med ed och sade: S sant HERREN lever, han
        som har frlossat mig frn all nd:
001:030 ssom jag lovade dig med ed vid HERREN, Israels Gud, d jag
        sade: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall
        sitta p min tron i mitt stlle', s vill jag denna dag gra.
001:031 D bugade sig Bat-Seba, med ansiktet mot jorden, och fll ned
        fr konungen och sade: M min herre, konung David, leva
        evinnerligen!
001:032 Och konung David sade: Kallen till mig prsten Sadok och
        profeten Natan och Benaja, Jojadas son.  Nr dessa kommo infr
        konungen,
001:033 sade konungen till dem: Tagen eder herres tjnare med eder och
        stten min son Salomo p min egen mulsna och fren honom med
        till Gihon.
001:034 Dr m prsten Sadok och profeten Natan smrja honom till konung
        ver Israel; sedan skolen I stta i basun och ropa: 'Leve konung
        Salomo!'
001:035 Drefter skolen I flja honom hitupp, och nr han kommer hit,
        skall han stta sig p min tron, och s skall han vara konung i
        mitt stlle.  Ty det r honom jag har frordnat att vara furste
        ver Israel och Juda.
001:036 D svarade Benaja, Jojadas son, konungen och sade: Amen.  S
        bjude ock HERREN, min herre konungens Gud.
001:037 Ssom HERREN har varit med min herre konungen, s vare han ock
        med Salomo.  Ja, m han gra hans tron nnu mktigare n min
        herres, konung Davids, tron.
001:038 S gingo nu prsten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas
        son, ditned, jmte kereterna och peleterna, och satte Salomo
        p konung Davids mulsna och frde honom till Gihon.
001:039 Och prsten Sadok tog oljehornet ur tltet och smorde
        Salomo.  Drefter sttte de i basun, och allt folket ropade:
        Leve konung Salomo!
001:040 Sedan fljde allt folket honom upp, under det att de blste p
        fljter och visade sin gldje med ett s stort jubel, att jorden
        kunde rmna av deras rop.
001:041 Men Adonia och alla de inbjudna som han hade hos sig hrde
        detta, just d de hade slutat att ta.  Nr Joab nu hrde
        basunljudet, sade han: Varfr hres detta larm frn staden?
001:042 Medan han nnu talade, kom Jonatan, prsten Ebjatars son; och
        Adonia sade: Kom hit, ty du r en rttskaffens man och har nog
        ett gott gldjebudskap att frkunna.
001:043 Jonatan svarade och sade till Adonia: Nej, vr herre, konung
        David, har gjort Salomo till konung.
001:044 Och konungen har med honom snt stad prsten Sadok och profeten
        Natan och Benaja, Jojadas son, jmte kereterna och peleterna,
        och de hava satt honom p konungens mulsna.
001:045 Drefter hava prsten Sadok och profeten Natan i Gihon smort
        honom till konung, och sedan hava de dragit upp drifrn under
        jubel, och hela staden har kommit i rrelse.  Hrav kommer det
        buller som I haven hrt.
001:046 Salomo sitter nu ock p konungatronen.
001:047 Vidare hava konungens tjnare kommit och lycknskat vr herre
        konung David, och sagt: 'Din Gud lte Salomos namn bliva nnu
        strre n ditt namn, och hans tron nnu mktigare n din tron.'
        Och konungen har tillbett, nedbjd p sin sng;
001:048 ja, konungen har sagt s: 'Lovas vare HERREN, Israels Gud, som i
        dag har satt en eftertrdare p min tron, s att jag med egna
        gon har ftt se det!
001:049 D blevo alla de inbjudna som voro hos Adonia frskrckta och
        stodo upp och gingo bort, var och en sin vg.
001:050 Men Adonia fruktade s fr Salomo, att han stod upp och gick
        bort och fattade i hornen p altaret.
001:051 Och det blev berttat fr Salomo: Se, Adonia fruktar fr konung
        Salomo; drfr har han fattat i hornen p altaret och sagt:
        'Konung Salomo mste lova mig i dag med ed att han icke skall
        dda sin tjnare med svrd.'
001:052 D sade Salomo: Om han vill vara en rttskaffens man, s skall
        icke ett hr av hans huvud falla till jorden; men om ngot ont
        bliver funnet hos honom, s skall han d.
001:053 Drefter snde konung Salomo stad och lt hmta honom frn
        altaret; och han kom och fll ned fr konung Salomo.  D sade
        Salomo till honom: G hem till ditt.

002:001 D nu tiden tillstundade att David skulle d, bjd han sin son
        Salomo och sade:
002:002 Jag gr nu all vrldens vg; s var d frimodig och visa dig
        ssom en man.
002:003 Och hll vad HERREN, din Gud, bjuder dig hlla, s att du vandrar
        p hans vgar och hller hans stadgar, hans bud och rtter och
        vittnesbrd, ssom det r skrivet i Moses lag, p det att du m
        hava framgng i allt vad du gr, och verallt dit du vnder dig;
002:004 s att HERREN fr uppfylla det ord som han talade om mig, d han
        sade: 'Om dina barn hava akt p sin vg, s att de vandra infr
        mig i trohet och av allt sitt hjrta och av all sin sjl, d'--
        sade han--'skall p Israels tron aldrig saknas en avkomling av
        dig.'
002:005 Vidare: du vet vl vad Joab, Serujas son, har gjort mot mig,
        huru han gjorde mot de tv hrhvitsmnnen i Israel, Abner, Ners
        son, och Amasa, Jeters son, huru han drpte dem, s att han i
        fredstid utgt blod, likasom hade det varit krig, och, likasom
        hade det varit krig, lt blod komma p bltet som han hade
        omkring sina lnder, och p skorna som han hade p sina ftter.
002:006 S gr nu efter din vishet, och lt icke hans gr hr f med
        frid fara ned i ddsriket.
002:007 Men mot gileaditen Barsillais sner skall du bevisa godhet, s
        att de f vara med bland dem som ta vid ditt bord; ty p sdant
        stt bemtte de mig, nr jag flydde fr din broder Absalom.
002:008 Vidare har du hos dig Simei, Geras son, benjaminiten frn
        Bahurim, som for ut mot mig i gruvliga frbannelser p den dag
        d jag gick till Mahanaim, men som sedan kom ned till Jordan mig
        till mtes, varvid jag med en ed vid HERREN lovade honom och
        sade: 'Jag skall icke dda dig med svrd.'
002:009 Men nu m du icke lta honom bliva ostraffad, ty du r en vis
        man och vet vl vad du br gra med honom, s att du lter hans
        gr hr med blod fara ned i ddsriket.
002:010 och David gick till vila hos sina fder och blev begraven i
        Davids stad.
002:011 Den tid David regerade ver Israel var fyrtio r; i Hebron
        regerade han i sju r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre
        r.
002:012 Och Salomo satte sig p sin fader Davids tron, och han
        konungamakt blev starkt befst.

002:013 Men Adonia, Haggits son, kom till Bat-Seba, Salomos moder.  Hon
        frgade d: Har du gott att meddela?  Han svarade: Ja.
002:014 Drefter sade han: Jag har ngot att tala med dig om.  Hon
        svarade: Tala.
002:015 D sade han: Du vet sjlv att konungadmet tillhrde mig, och
        att hela Israel fste sina blickar p mig, i frvntan att jag
        skulle bliva konung.  Men s gick konungadmet ifrn mig och blev
        min broders; genom HERRENS skickelse blev det hans.
002:016 Nu har jag en enda bn till dig.  Visa icke bort mig.  Hon
        svarade honom: Tala.
002:017 D sade han: Sg till konung Salomo--dig visar han ju icke
        bort--att han giver mig Abisag frn Sunem till hustru.
002:018 Bat-Seba svarade: Gott!  Jag skall sjlv tala med konungen om
        dig.

002:019 S gick d Bat-Seba in till konung Salomo fr att tala med honom
        om Adonia.  D stod konungen upp och gick emot henne och bugade
        sig fr henne och satte sig drefter p sin stol; man stllde
        ock fram en stol t konungens moder, och hon satte sig p hans
        hgra sida.
002:020 Drefter sade hon: Jag har en enda liten bn till dig.  Visa
        icke bort mig.  Konungen svarade henne: Framstll din bn, min
        moder; jag vill ingalunda visa bort dig.
002:021 D sade hon: Lt giva Abisag frn Sunem t din broder Adonia
        till hustru.
002:022 Men konung Salomo svarade och sade till sin moder: Varfr begr
        du endast Abisag frn Sunem t Adonia?  Du kunde lika grna
        begra konungadmet t honom--han r ju min ldste broder--
        ja, t honom och t prsten Ebjatar och t Joab, Serujas son.
002:023 Och konung Salomo betygade med ed vid HERREN och sade: Gud
        straffe mig nu och framgent, om icke Adonia med sitt liv skall
        f umglla att han har talat detta.
002:024 Och nu, s sant HERREN lever, han som har utsett mig och uppsatt
        mig p min fader Davids tron, och som, enligt sitt lfte, har
        uppbyggt t mig ett hus: i dag skall Adonia ddas.
002:025 Drefter snde konung Salomo stad och lt utfra detta genom
        Benaja, Jojadas son; denne sttte ned honom, s att han dog.
002:026 Och till prsten Ebjatar sade konungen: G bort till ditt
        jordagods i Anatot, ty du har frtjnat dden; men i dag vill
        jag icke dda dig, eftersom du har burit Herrens, HERRENS ark
        framfr min fader David, och eftersom du med min fader har lidit
        allt vad han har ftt lida.
002:027 S drev Salomo bort Ebjatar och lt honom icke lngre vara
        HERRENS prst, fr att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han
        hade talat i Silo ver Elis hus.
002:028 D nu ryktet hrom kom till Joab--som ju hade slutit sig till
        Adonia, om han ock icke hade slutit sig till Absalom--flydde
        han till HERRENS tlt och fattade i hornen p altaret.
002:029 Men nr det blev berttat fr konung Salomo att Joab hade flytt
        till HERRENS tlt, och att han stod invid altaret, snde Salomo
        stad Benaja, Jojadas son, och sade: G och stt ned honom.
002:030 Nr Benaja s kom till HERRENS tlt, sade han till honom: S
        sger konungen: G bort hrifrn.  Men han svarade: Nej; hr
        vill jag d.  Nr Benaja framfrde detta till konungen och sade:
        S och s har Joab sagt, s har han svarat mig,
002:031 sade konungen till honom: Gr ssom han har sagt, stt ned
        honom och begrav honom, s att du befriar mig och min faders hus
        frn skulden fr det blod som Joab utan sak har utgjutit.
002:032 Och m HERREN lta hans blod komma tillbaka ver hans eget
        huvud, drfr att han sttte ned tv mn som voro rttfrdigare
        och bttre n han sjlv, och drpte dem med svrd, utan att min
        fader David visste det, nmligen Abner, Ners son,
        hrhvitsmannen i Israel, och Amasa, Jeters son, hrhvitsmannen
        i Juda.
002:033 Ja, deras blod skall komma tillbaka ver Joabs och hans
        efterkommandes huvud fr evigt.  Men t David och hans
        efterkommande, hans hus och hans tron skall HERREN giva frid
        till evig tid.
002:034 S gick d Benaja, Jojadas son, ditupp och sttte ned honom och
        ddade honom; och han blev begraven dr han bodde i knen.
002:035 Och konungen satte Benaja, Jojadas son, i hans stlle ver
        hren; och prsten Sadok hade konungen satt i Ebjatars stlle.

002:036 Drefter snde konungen och lt kalla till sig Simei och sade
        till honom: Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo dr, och
        drifrn fr du icke g ut, varken hit eller dit.
002:037 Ty det m du veta, att p den dag du gr ut och gr ver bcken
        Kidron skall du dden d.  Ditt blod kommer d ver ditt eget
        huvud.
002:038 Simei sade till konungen: Vad du har talat r gott; ssom min
        herre konungen har sagt, s skall din tjnare gra.  Och Simei
        bodde i Jerusalem en lng tid.
002:039 Men tre r drefter hnde sig att tv tjnare flydde ifrn Simei
        till Akis, Maakas son, konungen i Gat.  Och man berttade fr
        Simei och sade: Dina tjnare ro i Gat.
002:040 D stod Simei upp och sadlade sin sna och begav sig till Akis i
        Gat fr att ska efter sina tjnare.  Simei begav sig allts
        stad och hmtade sina tjnare frn Gat.
002:041 Men nr det blev berttat fr Salomo att Simei hade begivit sig
        frn Jerusalem till Gat och kommit tillbaka,
002:042 snde konungen och lt kalla till sig Simei och sade till honom:
        Har jag icke bundit dig med ed vid HERREN och varnat dig och
        sagt till dig: 'Det m du veta, att p den dag du gr ut och
        begiver dig hit eller dit skall du dden d'?  Och du svarade
        mig: 'Vad du har sagt r gott, och jag har hrt det.'
002:043 Varfr har du d icke aktat p din ed vid HERREN och p det bud
        som jag har givit dig?
002:044 Och konungen sade ytterligare till Simei: Du knner sjlv allt
        det onda som ditt hjrta vet med sig att du har gjort min fader
        David.  HERREN skall nu lta din ondska komma tillbaka ver ditt
        eget huvud.
002:045 Men konung Salomo skall bliva vlsignad, och Davids tron skall
        bliva befst infr HERREN till evig tid.
002:046 P konungens befallning gick drefter Benaja, Jojadas son, fram
        och sttte ned honom, s att han dog.  Och konungadmet blev
        befst i Salomos hand.

003:001 Och Salomo befryndade sig med Farao, konungen i Egypten; han tog
        Faraos dotter till hustru och frde henne in i Davids stad, och
        dr fick hon bo, till dess han hade byggt sitt hus frdigt, s
        ock HERRENS hus och muren runt omkring Jerusalem.
003:002 Emellertid offrade folket p hjderna, eftersom nnu vid denna
        tid intet hus hade blivit byggt t HERRENS namn.
003:003 Och Salomo lskade HERREN och vandrade efter sin fader Davids
        stadgar, utom att han frambar offer p hjderna och tnde
        offereld dr.

003:004 Och konungen begav sig till Gibeon fr att offra dr, ty detta
        var den frnmsta offerhjden; tusen brnnoffer offrade Salomo
        p altaret dr.
003:005 I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN fr Salomo i en drm om
        natten; Gud sade: Bed mig om vad du vill att jag skall giva
        dig.
003:006 Salomo svarade: Du har gjort stor nd med din tjnare, min
        fader David, eftersom han vandrade infr dig i trohet,
        rttfrdighet och rttsinnighet mot dig.  Och du bevarade t
        honom denna stora nd och gav honom en son till eftertrdare p
        hans tron, ssom ju nu har skett.
003:007 Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tjnare till konung
        efter min fader David; men jag r en helt ung man, som icke rtt
        frstr att vara ledare och anfrare.
003:008 Och din tjnare r hr bland ditt folk, det som du har utvalt,
        ett folk som r s talrikt att det icke kan rknas eller tljas
        fr sin myckenhets skull.
003:009 S giv nu din tjnare ett hrsamt hjrta, s att han kan vara
        domare fr ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem
        frmr vl eljest att vara domare fr detta ditt stora folk?
003:010 Detta, att Salomo bad om sdant, tcktes Herren.
003:011 Och Gud sade till honom: Eftersom du har bett om sdant och
        icke bett om ett lngt liv, ej heller bett om rikedom eller bett
        om dina fienders liv, utan har bett om att f frstnd till att
        akta p vad rtt r,
003:012 se, drfr vill jag gra ssom du nskar; se, jag giver dig ett
        s vist och frstndigt hjrta, att din like icke har funnits
        fre dig, och att din like ej heller skall uppst efter dig.
003:013 Drtill giver jag dig ock vad du icke har bett om, nmligen
        bde rikedom och ra, s att i all din tid ingen konung skall
        vara din like.
003:014 Och om du vandrar p mina vgar, s att du hller mina stadgar
        och bud, ssom din fader David gjorde, d skall jag lta dig
        lnge leva.
003:015 Drefter vaknade Salomo och fann att det var en drm.  Och nr
        han kom till Jerusalem, trdde han fram infr Herrens
        frbundsark och offrade brnnoffer och frambar tackoffer; och
        drefter gjorde han ett gstabud fr alla sina tjnare.

003:016 Vid den tiden kommo tv skkor till konungen och trdde fram
        infr honom.
003:017 Och den ena kvinnan sade: Hr mig, herre.  Jag och denna kvinna
        bo i samma hus.  Och jag fdde barn dr i huset hos henne.
003:018 Sedan, p tredje dagen efter det jag hade ftt mitt barn, fdde
        ock denna kvinna ett barn.  Och vi voro tillsammans, utan att
        ngon frmmande var hos oss i huset; allenast vi bda voro i
        huset.
003:019 Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihjl
        honom.
003:020 D stod hon upp om natten och tog min son frn min sida, under
        det att din tjnarinna sov, och lade honom i sin famn, men sin
        dde son lade hon i min famn.
003:021 Nr jag d om morgonen reste mig upp fr att giva min son di,
        fick jag se att han var dd.  Men nr jag sg nogare p honom om
        morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade
        ftt.
003:022 D sade den andra kvinnan: Det r icke s.  Min son r den som
        lever, och din son r den som r dd.  Men den frsta svarade:
        Det r icke s.  Din son r den som r dd, och min son r den
        som lever.  S tvistade de infr konungen.
003:023 D sade konungen: Den ena sger: 'Denne, den som lever, r min
        son, och din son r den som r dd.'  Och den andra sger: 'Det
        r icke s.  Din son r den som r dd, och min son r den som
        lever.'
003:024 Drefter sade konungen: Tagen hit ett svrd.  Och nr man hade
        burit svrdet fram till konungen,
003:025 sade konungen: Huggen det levande barnet i tv delar, och given
        den ena hlften t den ena och den andra hlften t den andra.
003:026 Men d sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till
        konungen--ty hennes hjrta upprrdes av krlek till sonen--
        hon sade: Hr mig, herre; given henne det levande barnet; dden
        det icke.  Men den andra sade: M det vara varken mitt eller
        ditt; huggen det itu.
003:027 D tog konungen till orda och sade: Given henne det levande
        barnet; dden det icke.  Hon r dess moder.
003:028 Nr nu hela Israel fick hra talas om den dom som konungen hade
        fllt, hpnade de ver konungen, ty de sgo att Guds vishet var
        i honom till att skipa rtt.

004:001 Konung Salomo var nu konung ver hela Israel.
004:002 Och dessa voro hans frnmsta mn: Asarja, Sadoks son, var
        prst;
004:003 Elihoref och Ahia, Sisas sner, voro sekreterare; Josafat,
        Ahiluds son, var kansler;
004:004 Benaja, Jojadas son, var verbeflhavare; Sadok och Ebjatar voro
        prster;
004:005 Asarja, Natans son, var verfogde; Sabud, Natans son, en prst,
        var konungens vn;
004:006 Ahisar var verhovmstare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten
        ver de allmnna arbetena.

004:007 Och Salomo hade satt ver hela Israel tolv fogdar, som skulle
        srja fr vad konungen och hans hus behvde; var och en hade
        rligen sin mnad, d han skulle srja fr dessa behov.
004:008 Och fljande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd;
004:009 Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan;
004:010 Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet;
004:011 Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor--denne fick Salomos dotter Tafat
        till hustru--;
004:012 Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av
        Bet-Sean, som ligger p sidan om Saretan, nedanfr Jisreel, frn
        Bet-Sean nda till Abel-Mehola och bortom Jokmeam;
004:013 Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar,
        som ligga i Gilead; han hade ock landstrckan Argob, som ligger
        i Basan, sextio stora stder med murar och kopparbommar;
004:014 Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim;
004:015 Ahimaas i Naftali; ocks han hade tagit en dotter av Salomo,
        Basemat, till hustru;
004:016 Baana, Husais son, i Aser och Alot;
004:017 Josafat, Paruas son, i Isaskar;
004:018 Simei, Elas son, i Benjamin;
004:019 Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillhrt
        Sihon, amorernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast
        en enda fogde fanns i det landet.
004:020 Juda och Israel voro d talrika, s talrika som sanden vid
        havet; och man t och drack och var glad.

004:021 S var nu Salomo herre ver alla riken ifrn floden till
        filisternas land och nda ned till Egyptens grns; de frde
        sknker till Salomo och voro honom underdniga, s lnge han
        levde.
004:022 Och vad Salomo fr var dag behvde av livsmedel var: trettio
        korer fint mjl och sextio korer vanligt mjl,
004:023 tio gdda oxar, tjugu valloxar och hundra far, frutom hjortar,
        gaseller, dovhjortar och gdda fglar.
004:024 Ty han rdde ver hela landet p andra sidan floden, ifrn Tifsa
        nda till Gasa, ver alla konungar p andra sidan floden; och
        han hade fred p alla sidor, runt omkring,
004:025 S att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt
        vintrd och sitt fikontrd, ifrn Dan nda till Beer-Seba, s
        lnge Salomo levde.
004:026 Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnshstar och tolv tusen
        ridhstar.
004:027 Och de nmnda fogdarna srjde var sin mnad fr konung Salomos
        behov, och fr allas som hade tilltrde till konung Salomos
        bord; de lto intet fattas.
004:028 Och kornet och halmen fr hstarna och travarna frde de, var
        och en i sin ordning, till det stlle dr han uppehll sig.

004:029 Och Gud gav Salomo vishet och frstnd i mycket rikt mtt och s
        mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden p havets strand,
004:030 s att Salomos vishet var strre n alla sterlnningars vishet
        och all Egyptens vishet.
004:031 Han var visare n alla andra mnniskor, visare n esraiten Etan
        och Heman och Kalkol och Darda, Mahols sner; och ryktet om
        honom gick ut bland alla folk runt omkring.
004:032 Han diktade tre tusen ordsprk, och hans snger voro ett
        tusen fem.
004:033 Han talade om trden, frn cedern p Libanon nda till isopen,
        som vxer fram ur vggen.  Han talade ock om fyrfotadjuren, om
        fglarna, om krldjuren och om fiskarna.
004:034 Och frn alla folk kom man fr att hra Salomos visdom, frn
        alla konungar p jorden, som hade hrt talas om hans visdom.

005:001 Och Hiram, konungen i Tyrus, snde sina tjnare till Salomo,
        sedan han hade ftt hra att denne hade blivit smord till konung
        efter sin fader; ty Hiram hade alltid varit Davids vn.
005:002 Och Salomo snde till Hiram och lt sga:
005:003 Du vet sjlv att min fader David icke kunde bygga ngot hus t
        HERRENS, sin Guds, namn, fr de krigs skull med vilka fienderna
        runt omkring ansatte honom, till dess att HERREN lade dem under
        hans ftter
005:004 Men nu har HERREN, min Gud, ltit mig f ro p alla sidor; ingen
        motstndare finnes, och ingen olycka r p frde.
005:005 Drfr tnker jag nu p att bygga ett hus t HERRENS, min Guds,
        namn, ssom HERREN talade till min fader David, i det han sade:
        'Din son, den som jag skall stta p din tron efter dig, han
        skall bygga huset t mitt namn.'
005:006 S bjud nu att man hugger t mig cedrar p Libanon.  Hrvid skola
        mina tjnare vara dina tjnare behjlpliga; och jag vill giva
        dig betalning fr dina tjnares arbete, alldeles ssom du sjlv
        begr.  Ty du vet sjlv att bland oss icke finnes ngon som r s
        skicklig att hugga virke som sidonierna.

005:007 D nu Hiram hrde Salomos ord, blev han mycket glad; och han
        sade: Lovad vare HERREN i dag, han som har givit David en s
        vis son till att regera ver detta talrika folk!
005:008 Och Hiram snde till Salomo och lt sga: Jag har hrt det
        budskap du har snt till mig.  Jag vill gra allt vad du begr i
        frga om cedertr och cypresstr.
005:009 Mina tjnare skola fra virket frn Libanon ned till havet, och
        jag skall lta lgga det i flottar p havet och fra det till
        det stlle som du anvisar mig, och lossa det dr; men du m
        sjlv avhmta det.  Du ter skall gra vad jag begr, nmligen
        frse mitt hus med livsmedel.
005:010 S gav d Hirom t Salomo cedertr och cypresstr, s mycket han
        begrde.
005:011 Men Salomo gav t Hiram tjugu tusen korer vete, till fda fr
        hans hus, och tjugu korer olja av sttta oliver.  Detta gav
        Salomo t Hiram fr vart r.
005:012 Och HERREN hade givit Salomo vishet, ssom han hade lovat
        honom.  Och vnskap rdde mellan Hiram och Salomo; och de slto
        frbund med varandra.

005:013 Och konung Salomo bdade upp arbetsfolk ur hela Israel, och
        arbetsfolket utgjorde trettio tusen man.
005:014 Dessa snde han till Libanon, tio tusen i vr mnad, skiftevis,
        s att de voro en mnad p Libanon och tv mnader hemma; och
        Adoniram hade uppsikten ver de allmnna arbetena.
005:015 Och Salomo hade sjuttio tusen mn som buro brdor, och ttio
        tusen som hggo sten i bergen,
005:016 frutom de verfogdar som av Salomo voro anstllda ver
        arbetet, tre tusen tre hundra, vilka hade beflet ver folket
        som utfrde arbetet.
005:017 Och p konungens befallning brto de stora och dyrbara stenar,
        fr att husets grund skulle kunna lggas med huggen sten,
005:018 Och Salomos byggningsmn och Hiroms byggningsmn och mnnen
        frn Gebal hggo och tillredde bde det trvirke och de stenar
        som behvdes till att bygga huset.

006:001 I det fyra hundra ttionde ret efter Israels barns uttg ur
        Egyptens land, i det fjrde ret av Salomos regering ver
        Israel, i mnaden Siv, det r den andra mnaden, begynte han
        bygga huset t HERREN.
006:002 Huset som konung Salomo byggde t HERREN var sextio alnar lngt,
        tjugu alnar brett och trettio alnar hgt.
006:003 Frhuset framfr tempelsalen var tjugu alnar lngt, framfr
        husets kortsida, och tio alnar brett, dr det lg framfr huset.
006:004 Och han gjorde fnster p huset, slutna fnster, med bjlkramar.
006:005 Och runt omkring huset, utmed dess vgg, uppfrde han en
        ytterbyggnad, som gick runt omkring husets vggar, bde utmed
        tempelsalen och utmed koret; och han gjorde dri sidokamrar runt
        omkring.
006:006 Den nedersta vningen i ytterbyggnaden var fem alnar bred, den
        mellersta sex alnar bred och den tredje sju alnar bred; ty han
        hade gjort avsatser p huset runt omkring utvndigt, fr att
        icke behva gra fsthl i husets vggar.
006:007 Och nr huset uppfrdes, byggdes det av sten som hade blivit
        frdighuggen vid stenbrottet; allts hrdes varken hammare eller
        yxa eller andra jrnverktyg vid huset, nr det byggdes.
006:008 Drren till mellersta sidokammaren hade sin plats p husets
        sdra sida, och genom en trappgng kom man upp till den
        mellersta vningen, och frn den mellersta vningen upp till den
        tredje.
006:009 S byggde han huset och fullbordade det.  Och han panelade huset
        med inlggningar och med cederplankor i rader.
006:010 Och i ytterbyggnaden utmed hela huset byggde han vningarna fem
        alnar hga; och den var fst vid huset med cederbjlkar.

006:011 Och HERRENS ord kom till Salomo; han sade:
006:012 Med detta hus som du nu bygger skall s ske: om du vandrar
        efter mina stadgar och gr efter mina rtter och hller alla
        mina bud och vandrar efter dem, s skall jag p dig uppfylla
        mitt ord, det som jag talade till din fader David:
006:013 jag skall bo mitt ibland Israels barn och skall icke vergiva
        mitt folk Israel.

006:014 S byggde nu Salomo huset och fullbordade det.
006:015 Han tckte husets vggar invndigt med brder av cedertr.  Frn
        husets golv nda upp till takbjlkarna verkldde han det med
        tr invndigt; husets golv verkldde han med brder av
        cypresstr.
006:016 Och han tckte de tjugu alnarna i det innersta av huset med
        brder av cedertr, frn golvet nda upp till bjlkarna; s
        inrttade han rummet drinne t sig till ett kor: det
        allraheligaste.
006:017 Och fyrtio alnar mtte den del av huset, som utgjorde
        tempelsalen drframfr.
006:018 Och innantill hade huset en belggning av cedertr med
        utsirningar i form av gurkfrukter och blomsterband; alltsammans
        var dr av cedertr, ingen sten syntes.
006:019 Och ett kor inredde han i det inre av huset fr att dr stlla
        HERRENS frbundsark.
006:020 Och framfr koret, som var tjugu alnar lngt, tjugu alnar brett
        och tjugu alnar hgt, och som han verdrog med fint guld, satte
        han ett altare, verkltt med cedertr.
006:021 Och Salomo verdrog det inre av huset med fint guld.  Och med
        kedjor av guld stngde han fr koret; och jmvl detta verdrog
        han med guld.
006:022 Allts verdrog han hela huset med guld, till dess att hela
        huset var helt och hllet verdraget med guld.  Han verdrog ock
        med guld hela det altare som hrde till koret.
006:023 Och till koret gjorde han tv keruber av olivtr.  Den ena av dem
        var tio alnar hg;
006:024 och den kerubens ena vinge var fem alnar, och kerubens andra
        vinge var ock fem alnar, s att det var tio alnar frn den ena
        vingspetsen till den andra.
006:025 Den andra keruben var ock tio alnar.  Bda keruberna hade samma
        mtt och samma form:
006:026 den ena keruben var tio alnar hg och likas den andra keruben.
006:027 Och han stllde keruberna i de innersta av huset, och keruberna
        bredde ut sina vingar, s att den enas ena vinge rrde vid den
        ena vggen och den andra kerubens ena vinge rrde vid den andra
        vggen; och mitt i huset rrde deras bda andra vingar vid
        varandra.
006:028 Och han verdrog keruberna med guld.

006:029 Och alla husets vggar runt omkring utsirade han med snidverk i
        form av keruber, palmer och blomsterband; s bde i det inre
        rummet och i det yttre.
006:030 Och husets golv verdrog han med guld; s bde i det inre rummet
        och i det yttre.
006:031 Fr ingngen till koret gjorde han drrar av
        olivtr.  Drrinfattningen hade formen av en femkant.
006:032 Och de bda drrarna av olivtr prydde han med utsirningar i
        form av keruber, palmer och blomsterband, och verdrog dem med
        guld; han lade ut guldet ver keruberna och palmerna.
006:033 Likas gjorde han fr ingngen till tempelsalen drrposter av
        olivtr, i fyrkant,
006:034 och tv drrar av cypresstr, var drr bestende av tv
        drrhalvor som kunde vridas.
006:035 Och han utsirade dem med keruber, palmer och blomsterband, och
        verdrog dem med guld, som lades jmnt ver snidverken.

006:036 Vidare byggde han den inre frgrdsmuren av tre varv huggna
        stenar och ett varv huggna bjlkar av cedertr.

006:037 I det fjrde ret blev grunden lagd till HERRENS hus, i mnaden
        Siv.
006:038 Och i det elfte ret, mnaden Bul, det r den ttonde mnaden,
        var huset frdigt till alla sina delar alldeles ssom det skulle
        vara.  Han byggde allts drp i sju r.

007:001 Men p sitt eget hus byggde Salomo i tretton r, innan han fick
        hela sitt hus frdigt.
007:002 Han byggde Libanonskogshuset, hundra alnar lngt, femtio alnar
        brett och trettio alnar hgt, med fyra rader pelare av cedertr
        och med huggna bjlkar av cedertr ovanp pelarna.
007:003 Det hade ock ett tak av cedertr ver sidokamrarna, vilka vilade
        p pelarna, som tillsammans voro fyrtiofem, femton i var rad.
007:004 Och det hade bjlklag i tre rader; och fnsterppningarna sutto
        mitt emot varandra i tre omgngar.
007:005 Alla drrppningar och drrposter voro fyrkantiga, av bjlkar;
        och fnsterppningarna sutto alldeles mitt emot varandra i tre
        omgngar.
007:006 Vidare gjorde han pelarfrhuset, femtio alnar lngt och trettio
        alnar brett, och framfr detta ocks ett frhus med pelare, och
        med ett trapphus framfr dessa.
007:007 Och han gjorde tronfrhuset, dr han skulle skipa rtt,
        domsfrhuset; det var belagt med cedertr frn golv till tak.
007:008 Och hans eget hus, dr han sjlv skulle bo, p den andra grden,
        innanfr frhuset, var byggt p samma stt.  Salomo byggde ock
        ett hus, likadant som detta frhus, t Faraos dotter, som han
        hade tagit till hustru.

007:009 Allt detta var av dyrbara stenar, avmtta ssom byggnadsblock
        och sgade med sg invndigt och utvndigt, alltsammans, nda
        ifrn grunden upp till taklisterna; och likas allt drutanfr,
        nda till den stora frgrdsmuren.
007:010 Och grunden var lagd med dyrbara och stora stenar, stenar av tio
        alnars lngd och av tta alnars lngd.
007:011 Drovanp lgo dyrbara stenar, avmtta ssom byggnadsblock,
        vensom cederbjlkar.
007:012 Och den stora frgrdsmuren dr runt omkring var uppfrd av tre
        varv huggna stenar och ett varv huggna bjlkar av cedertr.  S
        var det ock med den inre frgrdsmuren till HERRENS hus, s
        jmvl med husets frhus.
007:013 Och konung Salomo snde och lt hmta Hiram frn Tyrus.
007:014 Denne var son till en nka av Naftali stam, och hans fader var
        en tyrisk man, en kopparsmed; han hade konstskicklighet och
        frstnd och kunskap i fullt mtt till att utfra alla slags
        arbeten av koppar.  Han kom nu till konung Salomo och utfrde
        alla hans arbeten.

007:015 Han frfrdigade de bda pelarna av koppar.  Aderton alnar hg
        var den ena pelaren, och en tolv alnar lng trd mtte omfnget
        av den andra pelaren.
007:016 Han gjorde ock tv pelarhuvuden, gjutna av koppar, till att
        stta ovanp pelarna; vart pelarhuvud var fem alnar hgt.
007:017 Ntlika utsirningar, som bildade ett ntverk, hngprydnader i
        form av kedjor funnos p pelarhuvudena som sutto ovanp pelarna,
        sju p vart pelarhuvud.
007:018 Och han gjorde pelarna s, att tv rader gingo runt omkring ver
        det ena av de ntverk som tjnade till att betcka
        pelarhuvudena, vilka hjde sig ver granatpplena; och likadant
        gjorde han p det andra pelarhuvudet.
007:019 Och pelarhuvudena som sutto ovanp pelarna inne i frhuset voro
        utformade till liljor, och mtte fyra alnar.
007:020 P bda pelarna funnos pelarhuvuden, ocks ovantill invid den
        bukformiga delen inemot ntverket.  Och granatpplena voro tv
        hundra, i rader runt omkring, ver det andra pelarhuvudet.
007:021 Pelarna stllde han upp vid frhuset till tempelsalen.  t den
        pelare han stllde upp p hgra sidan gav han namnet Jakin, och
        t den han stllde upp p vnstra sidan gav han namnet Boas.
007:022 verst voro pelarna utformade till liljor.  S blev d arbetet
        med pelarna fullbordat.

007:023 Han gjorde ock havet, i gjutet arbete.  Det var tio alnar frn
        den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar
        hgt; och ett trettio alnar lngt snre mtte dess omfng.
007:024 Och under kanten voro gurklika sirater, som omgvo det runt
        omkring--tio alnar brett som det var--s att de gingo runt
        omkring havet.  De gurklika siraterna sutto i tv rader, och de
        voro gjutna i ett stycke med det vriga.
007:025 Det stod p tolv oxar, tre vnda mot norr, tre vnda mot vster,
        tre vnda mot sder och tre vnda mot ster; havet stod ovanp
        dessa, och deras bakdelar voro alla vnda int.
007:026 Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord ssom
        kanten p en bgare, i form av en utslagen lilja.  Det rymde tv
        tusen bat.

007:027 Vidare gjorde han de tio bckenstllen, av koppar.  Vart stll
        var fyra alnar lngt, fyra alnar brett och tre alnar hgt.
007:028 Och p fljande stt voro dessa stll gjorda.  De voro frsedda
        med sidolister, vilka sidolister hade sin plats mellan
        hrnlisterna.
007:029 P dessa sidolister mellan hrnlisterna funnos avbildade lejon,
        tjurar och keruber, och likas p hrnlisterna upptill.  Under
        lejonen och tjurarna sutto nedhngande blomsterslingor.
007:030 Vart stll hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar; och
        dess fyra ftter voro frsedda med brarmar.  Dessa brarmar voro
        gjutna till att sitta under bckenet, och mitt fr var och en
        sutto blomsterslingor.
007:031 Sin ppning hade det inom kransstycket, som hjde sig en aln
        uppt.  ppningen i detta var rund; det var s gjort, att det
        kunde tjna ssom underlag, och det mtte en och en halv
        aln.  Ocks p dess ppning funnos utsirningar.  Men sidolisterna
        drtill voro fyrkantiga, icke runda.
007:032 De fyra hjulen sutto under sidolisterna, och hjulens hllare
        voro fsta vid bckenstllet.  Vart hjul mtte en och en halv
        aln.
007:033 Hjulen voro gjorda ssom vagnshjul; och deras hllare, deras
        ringar, deras ekrar och deras navar voro allasammans gjutna.
007:034 Fyra brarmar funnos p vart stll, i de fyra hrnen; brarmarna
        voro gjorda i ett stycke med sitt stll.
007:035 verst p vart stll var en helt och hllet rund uppsats, en
        halv aln hg; och ovantill p vart stll sutto dess hllare, s
        ock dess sidolister gjorda i ett stycke drmed.
007:036 Och p hllarnas ytor och p sidolisterna inristade han keruber,
        lejon och palmer, alltefter som utrymme fanns p var och en, s
        ock blomsterslingor runt omkring.
007:037 P detta stt gjorde han de tio bckenstllen; de voro alla
        gjutna p samma stt och hade samma mtt och samma form

007:038 Han gjorde ock tio bcken, av koppar.  Fyrtio bat rymde vart
        bcken, och vart bcken mtte fyra alnar; till vart och ett av
        de tio bckenstllen gjordes ett bcken.
007:039 Och han stllde fem av bckenstllen p hgra sidan om huset och
        fem p vnstra sidan om huset.  Och havet stllde han p hgra
        sidan om huset, t sydost.
007:040 Hirom gjorde dessa bcken, s ock skovlarna och sklarna.

        S frde Hiram allt det arbete till slut, som han fick utfra t
        konung Salomo fr HERRENS hus:
007:041 nmligen tv pelare, och de tv klotformiga pelarhuvuden som
        sutto ovanp pelarna, och de tv ntverk som skulle betcka de
        bda klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp pelarna,
007:042 drjmte de fyra hundra granatpplena till de bda ntverken,
        tv rader granatpplen till vart ntverk, fr att de bda
        klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe p pelarna s skulle
        bliva betckta,
007:043 Vidare de tio bckenstllen och de tio bckenen p
        bckenstllen,
007:044 s ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna under
        havet,
007:045 vidare askkrlen, skovlarna och sklarna, korteligen, alla redan
        nmnda freml som Hiram gjorde t konung Salomo fr HERRENS
        hus.  Allt var av polerad koppar.
007:046 P Jordansltten lt konungen gjuta det i lerformar, mellan
        Suckot och Saretan.
007:047 Och fr den vermttan stora myckenhetens skull lmnade Salomo
        alla fremlen ovgda, s att kopparens vikt icke blev utrnt.

007:048 Salomo gjorde ock alla vriga freml som skulle finnas i
        HERRENS hus: det gyllene altaret, det gyllene bordet som
        skdebrden skulle ligga p,
007:049 s ock ljusstakarna, fem p hgra sidan och fem p vnstra
        framfr koret, av fint guld, med blomverket, lamporna och
        lamptngerna av guld,
007:050 vidare faten, knivarna, de bda slagen av sklar och fyrfaten,
        av fint guld, ntligen de gyllene gngjrnen till de drrar som
        ledde till det innersta av huset, det allraheligaste, och till
        de drrar i huset, som ledde till tempelsalen.
007:051 Sedan allt det arbete som konung Salomo lt utfra p HERRENS
        hus var frdigt, frde Salomo ditin vad hans fader David hade
        helgat t HERREN: silvret, guldet och krlen; detta lade han in
        i skattkamrarna i HERRENS hus.

008:001 Drefter frsamlade Salomo de ldste i Israel, alla huvudmnnen
        fr stammarna, Israels barns familjehvdingar, till konung
        Salomo i Jerusalem, fr att hmta HERRENS frbundsark upp frn
        Davids stad, det r Sion.
008:002 S frsamlade sig d till konung Salomo alla Israels mn under
        hgtiden i mnaden Etanim, det r den sjunde mnaden.
008:003 Nr d alla de ldste i Israel hade kommit tillstdes, lyfte
        prsterna upp arken.
008:004 Och de hmtade HERRENS ark och uppenbarelsetltet ditupp, jmte
        alla heliga freml som funnos i tltet; prsterna och leviterna
        hmtade det ditupp.
008:005 Och konung Salomo stod framfr arken jmte Israels hela
        menighet, som hade frsamlats till honom; och de offrade drvid
        smboskap och fkreatur i sdan myckenhet, att de icke kunde
        tljas eller rknas.
008:006 Och prsterna buro in HERRENS frbundsark till dess plats i
        husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas
        vingar.
008:007 Ty keruberna bredde ut sina vingar fram ver den plats dr arken
        stod, s att arken och dess stnger ovantill betcktes av
        keruberna.
008:008 Och stngerna voro s lnga, att deras ndar vl kunde ses frn
        helgedomen framfr koret, men dremot icke voro synliga lngre
        ute.  Och de hava blivit kvar dr nda till denna dag.
008:009 I arken fanns intet annat n de tv stentavlor som Mose hade
        lagt ned dri vid Horeb, nr HERREN slt frbund med Israels
        barn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land.

008:010 Men nr prsterna gingo ut ur helgedomen, uppfyllde molnskyn
        HERRENS hus,
008:011 s att prsterna fr molnskyns skull icke kunde st dr och gra
        tjnst; ty HERRENS hrlighet uppfyllde HERRENS hus.
008:012 D sade Salomo: HERREN har sagt att han vill bo i tcknet.
008:013 Jag har nu byggt ett hus till boning t dig, berett en plats dr
        du m frbliva till evig tid.
008:014 Sedan vnde konungen sig om och vlsignade Israels hela
        frsamling, under det att Israels hela frsamling frblev
        stende.
008:015 Han sade: Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sin hand har
        fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han
        sade:
008:016 'Frn den dag d jag frde mitt folk Israel ut ur Egypten har
        jag icke i ngon av Israels stammar utvalt en stad, till att i
        den bygga ett hus dr mitt namn skulle vara; men David har jag
        utvalt till att rda ver mitt folk Israel.'
008:017 Och min fader David hade vl i sinnet att bygga ett hus t
        HERRENS, Israels Guds, namn;
008:018 men HERREN sade till min fader David: 'D du nu har i sinnet att
        bygga ett hus t mitt namn, s gr du visserligen vl dri att
        du har detta i sinnet;
008:019 dock skall icke du f bygga detta hus, utan din son, den som har
        utgtt frn din lnd, han skall bygga huset t mitt namn.'
008:020 Och HERREN har uppfyllt det lfte han gav; ty jag har kommit upp
        min fader Davids stlle och sitter nu p Israels tron, ssom
        HERREN lovade, och jag har byggt huset t HERRENS, Israels Guds,
        namn.
008:021 Och dr har jag tillrett ett rum fr arken, i vilken frvaras
        det frbund som HERREN slt med vra fder, nr han frde dem ut
        ur Egyptens land.

008:022 Drefter trdde Salomo fram fr HERRENS altare infr Israels
        hela frsamling, och utrckte sina hnder mot himmelen
008:023 och sade: HERRE, Israels Gud, ingen gud r dig lik, uppe i
        himmelen eller nere p jorden, du som hller frbund och bevarar
        nd mot dina tjnare, nr de vandra infr dig av allt sitt
        hjrta,
008:024 du som har hllit vad du lovade din tjnare David, min fader; ty
        vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand,
        ssom nu har skett.
008:025 S hll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjnare
        David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid
        komma, d p Israels tron icke infr mig sitter en avkomling av
        dig, om allenast dina barn hava akt p sin vg, s att de vandra
        infr mig, ssom du har vandrat infr mig.'
008:026 S lt nu, o Israels Gud, de ord som du har talat till din
        tjnare David, min fader, bliva sanna.
008:027 Men kan d Gud verkligen bo p jorden?  Himlarna och himlarnas
        himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre d detta hus som
        jag har byggt!

008:028 Men vnd dig nd till din tjnares bn och kallan, HERRE, min
        Gud, s att du hr p det rop och den bn som din tjnare nu
        uppsnder till dig,
008:029 och lter dina gon natt och dag vara ppna och vnda mot detta
        hus--den plats varom du har sagt: 'Mitt namn skall vara dr'
        --s att du ock hr den bn som din tjnare beder, vnd mot
        denna plats.
008:030 Ja, hr p den kallan som din tjnare och ditt folk Israel
        uppsnda, vnda mot denna plats.  M du hra den och lta den
        komma upp till himmelen, dr du bor; och nr du hr, s m du
        frlta.

008:031 Om ngon frsyndar sig mot sin nsta och man lgger honom en ed
        och lter honom svrja, och han s kommer och svr infr ditt
        altare i detta hus,
008:032 m du d hra det i himmelen och utfra ditt verk och skaffa
        dina tjnare rtt, i det att du dmer den skyldige skyldig och
        lter hans grningar komma ver hans huvud, men skaffar rtt t
        den som har rtt och lter honom f efter hans rttfrdighet.

008:033 Om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, drfr att de
        hava syndat mot dig, men de omvnda sig till dig och prisa ditt
        namn och bedja och kalla dig i detta hus,
008:034 m du d hra det i himmelen och frlta ditt folk Israels synd
        och lta dem komma tillbaka till det land som du har givit t
        deras fder.

008:035 Om himmelen bliver tillsluten, s att regn icke faller, drfr
        att de hava syndat mot dig, men de d bedja, vnda mot denna
        plats, och prisa ditt namn och omvnda sig frn sin synd, nr du
        bnhr dem,
008:036 m du d hra det i himmelen och frlta dina tjnares och ditt
        folk Israels synd, i det att du lr dem den goda vg som de
        skola vandra; och m du lta det regna ver ditt land, det som
        du har givit t ditt folk till arvedel.

008:037 Om hungersnd uppstr i landet, om pest uppstr, om sot eller
        rost, om grshoppor eller grsmaskar komma, om fienden trnger
        folket i det land dr deras stder st, eller om ngon annan
        plga eller sjukdom kommer, vilken det vara m,
008:038 och om d ngon bn och kallan hjes frn ngon mnniska,
        vilken det vara m, eller frn hela ditt folk Israel, nr de var
        fr sig knna plgan drav i sitt hjrta och s utrcka sina
        hnder mot detta hus,
008:039 m du d hra det i himmelen, dr du bor, och frlta och utfra
        ditt verk, i det att du giver var och en efter alla hans
        grningar, eftersom du knner hans hjrta--ty du allena knner
        alla mnniskors hjrtan--
008:040 p det att de alltid m frukta dig, s lnge de leva i det land
        som du har givit t vra fder.

008:041 Ocks om en frmling, en som icke r av ditt folk Israel, kommer
        ifrn fjrran land fr ditt namns skull
008:042--ty man skall ock dr hra talas om ditt stora namn och din
        starka hand och din utrckta arm--om ngon sdan kommer och
        beder, vnd mot detta hus,
008:043 m du d i himmelen, dr du bor, hra det och gra allt varom
        frmlingen ropar till dig, p det att alla jordens folk m knna
        ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gr, och
        frnimma att detta hus som jag har byggt r uppkallat efter ditt
        namn.
008:044 Om ditt folk drager ut i strid mot sin fiende, p den vg du
        snder dem, och de d bedja till HERREN, vnda i riktning mot den
        stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt t
        ditt namn,
008:045 m du d i himmelen hra deras bn och kallan och skaffa dem
        rtt.

008:046 Om de synda mot dig--eftersom ingen mnniska finnes, som icke
        syndar--och du bliver vred p dem och giver dem i fiendens
        vld, s att man tager dem till fnga och fr dem bort till
        fiendens land, fjrran eller nra,
008:047 men de d besinna sig i det land dr de ro i fngenskap, och
        omvnda sig och kalla dig i landet dr man hller dem fngna
        och sga: 'Vi hava syndat och gjort illa, vi hava varit
        ogudaktiga',
008:048 om de s omvnda sig till dig av allt sitt hjrta och av all sin
        sjl, i sina fienders land--deras som hava frt dem i
        fngenskap--och bedja till dig, vnda i riktning mot sitt
        land, det som du har givit t deras fder, och mot den stad som
        du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt t ditt namn,
008:049 m du d i himmelen, dr du bor, hra deras bn och kallan och
        skaffa dem rtt
008:050 och frlta ditt folk vad de hava syndat mot dig, och alla de
        vertrdelser som de hava begtt mot dig, och lta dem finna
        barmhrtighet infr dem som hlla dem fngna, s att dessa
        frbarma sig ver dem.
008:051 Ty de ro ju ditt folk och din arvedel, som du har frt ut ur
        Egypten, den smltugnen.
008:052 Ja, lt dina gon vara ppna och vnda till din tjnares och
        ditt folk Israels kallan, s att du hr p dem, s ofta de ropa
        till dig.
008:053 Ty du har sjlv avskilt dem t dig till arvedel bland alla folk
        p Jorden, ssom du talade genom din tjnare Mose, nr du frde
        vra fder ut ur Egypten, o Herre, HERRE.

008:054 Nr Salomo hade slutat att med dessa ord bedja och kalla
        HERREN, stod han upp frn HERRENS altare, dr han hade legat p
        sina knn med hnderna utrckta mot himmelen,
008:055 och trdde fram och vlsignade Israels hela frsamling med hg
        rst och sade:
008:056 Lovad vare HERREN, som har givit sitt folk Israel ro, alldeles
        ssom han har sagt!  Alls intet har uteblivit av allt det goda
        som han lovade genom sin tjnare Mose.
008:057 S vare d HERREN, vr Gud, med oss, ssom han har varit med
        vra fder.  Han m icke vergiva oss och frskjuta oss,
008:058 utan bja vra hjrtan till sig, s att vi alltid vandra p hans
        vgar och hlla hans bud och stadgar och rtter, dem som han har
        givit vra fder.
008:059 Och m dessa mina ord, med vilka jag har bnfallit infr HERRENS
        ansikte, vara nra HERREN, vr Gud, dag och natt, s att han
        skaffar rtt t sin tjnare och rtt t sitt folk Israel, efter
        var dags behov;
008:060 p det att alla folk p jorden m frnimma att HERREN r Gud,
        och ingen annan.
008:061 Och m edra hjrtan vara hngivna t HERREN, vr Gud, s att I
        alltjmt vandren efter hans stadgar och hllen hans bud, ssom I
        nu gren.

008:062 Och konungen jmte hela Israel offrade slaktoffer infr HERRENS
        ansikte.
008:063 Till det tackoffer som Salomo offrade t HERREN tog han tjugutv
        tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av smboskapen.  S
        invigdes HERRENS hus av konungen och alla Israels barn.
008:064 P samma dag helgade konungen den mellersta delen av frgrden
        framfr HERRENS hus, ty dr offrade han brnnoffret, spisoffret
        och fettstyckena av tackoffret, eftersom kopparaltaret, som stod
        infr HERRENS ansikte, var fr litet fr att brnnoffret,
        spisoffret och fettstyckena av tackoffret skulle kunna rymmas
        dr.

008:065 Vid detta tillflle firade Salomo hgtiden, och med honom hela
        Israel--en stor frsamling ifrn hela landet, allt ifrn det
        stlle dr vgen gr till Hamat nda till Egyptens bck--infr
        HERRENS, vr Guds, ansikte i sju dagar och ter sju dagar,
        tillsammans fjorton dagar.
008:066 P ttonde dagen lt han folket g, och de togo avsked av
        konungen.  Sedan gingo de till sina hyddor, fulla av gldje och
        frjd ver allt det goda som HERREN hade gjort mot sin tjnare
        David och sitt folk Israel.

009:001 D nu Salomo hade byggt HERRENS hus frdigt, s ock
        konungshuset, vensom allt annat som han hade knt stundan och
        lust att utfra,
009:002 uppenbarade sig HERREN fr andra gngen fr Salomo, likasom han
        frut hade uppenbarat sig fr honom i Gibeon.
009:003 Och HERREN sade till honom Jag har hrt den bn och kallan som
        du har uppsnt till mig; detta hus som du har byggt har jag
        helgat, till att dr fsta mitt namn fr evig tid.  Och mina gon
        och mitt hjrta skola vara dr alltid.
009:004 Om du nu vandrar infr mig, ssom din fader David vandrade, med
        ostraffligt hjrta och i redlighet, s att du gr allt vad jag
        har bjudit dig och hller mina stadgar och rtter
009:005 d skall jag upprtthlla din konungatron ver Israel
        evinnerligen, ssom jag lovade angende din fader David, nr jag
        sade: 'Aldrig skall p Israels tron saknas en avkomling av dig.'
009:006 Men om I och edra barn vnden om och vergiven mig, och icke
        hllen de bud och stadgar som jag har frelagt eder, utan gn
        bort och tjnen andra gudar och tillbedjen dem,
009:007 d skall jag utrota Israel ur det land som jag har givit dem;
        och det hus som jag har helgat t mitt namn skall jag frkasta
        ifrn mitt ansikte; och Israel skall bliva ett ordsprk och en
        visa bland alla folk.
009:008 Och huru upphjt detta hus nu n m vara, skall d var och en
        som gr drfrbi bliva hpen och vissla.  Och nr man frgar:
        'Varfr har HERREN gjort s mot detta land och detta hus?',
009:009 d skall man svara: 'Drfr att de vergvo HERREN, sin Gud, som
        hade frt deras fder ut ur Egyptens land, och hllo sig till
        andra gudar och tillbdo dem och tjnade dem, drfr har HERREN
        ltit allt detta onda komma ver dem.'

009:010 Nr de tjugu r voro frlidna, under vilka Salomo byggde p de
        tv husen, HERRENS hus och konungshuset,
009:011 gav konung Salomo tjugu stder i Galileen t Hiram, konungen i
        Tyrus, som hade frsett honom med cedertr, cypresstr och guld,
        s mycket han begrde.
009:012 Men nr Hiram frn Tyrus begav sig ut fr att bese de stder som
        Salomo hade givit honom, behagade de honom icke,
009:013 utan han sade: Vad r detta fr stder som du har givit mig,
        min broder?  Och han kallade dem Kabuls land, ssom de heta nnu
        i dag.
009:014 Men Hiram snde till konungen ett hundra tjugu talenter guld.

009:015 Och p fljande stt frhll det sig med det arbetsfolk som
        konung Salomo bdade upp fr att bygga HERRENS hus och hans eget
        hus och Millo, vensom Jerusalems murar, s ock Hasor, Megiddo
        och Geser.
009:016 (Farao, konungen i Egypten, hade nmligen dragit upp och intagit
        Geser och brnt upp det i eld och drpt de kananer som bodde i
        staden, varefter han hade givit den till hemgift t sin dotter,
        Salomos hustru.
009:017 Men Salomo byggde upp Geser, vensom Nedre Bet-Horon,
009:018 s ock Baalat och Tamar i knen dr i landet,
009:019 vidare alla Salomos frrdsstder, vagnsstderna och
        hststderna, och vad annat Salomo knde stundan att bygga i
        Jerusalem, p Libanon och eljest i hela det land som lydde under
        hans vlde.)
009:020 Allt det folk som fanns kvar av amorerna, hetiterna,
        perisserna hiverna och jebuserna, korteligen, alla de som
        icke voro av Israels barn--
009:021 deras avkomlingar, s mnga som funnos kvar i landet efter dem,
        i det Israels barn icke hade frmtt giva dem till spillo, dessa
        plade Salomo att vara arbetspliktiga tjnare, ssom de ro nnu
        i dag.
009:022 Men av Israels barn gjorde Salomo ingen till trl, utan de blevo
        krigare och blevo hans tjnare och hvitsman och kmpar, eller
        uppsyningsmn ver hans vagnar och ridhstar.
009:023 verfogdarna ver Salomos arbeten voro fem hundra femtio; dessa
        hade beflet ver folket som utfrde arbetet.

009:024 Men s snart Faraos dotter hade flyttat upp frn Davids stad
        till det hus som han hade byggt t henne, byggde han ock
        Millo.
009:025 Och Salomo offrade tre gnger om ret brnnoffer och tackoffer
        p det altare som han hade byggt t HERREN, och tnde drjmte
        rkelsen infr HERRENS ansikte.  S hade han d gjort huset
        frdigt.
009:026 Konung Salomo byggde ock en flotta i Esjon-Geber, som ligger vid
        Elot, p stranden av Rda havet, i Edoms land.
009:027 P denna flotta snde Hiram av sitt folk sjkunnigt
        skeppsmanskap, som tfljde Salomos folk.
009:028 De foro till Ofir och hmtade drifrn guld, fyra hundra tjugu
        talenter, som de frde till konung Salomo.

010:001 Nr drottningen av Saba fick hra ryktet om Salomo och vad han
        hade gjort fr HERRENS namn, kom hon fr att stta honom p prov
        med svra frgor.
010:002 Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort flje, med kameler,
        som buro vlluktande kryddor och guld i stor myckenhet, s ock
        dla stenar.  Och nr hon kom infr Salomo, frelade hon honom
        allt vad hon hade i tankarna.
010:003 Men Salomo gav henne svar p alla hennes frgor; intet var
        frborgat fr konungen, utan han kunde giva henne svar p allt.
010:004 Nr nu drottningen av Saba sg all Salomos vishet, och sg huset
        som han hade byggt,
010:005 och sg rtterna p hans bord, och sg huru hans tjnare sutto
        dr, och huru de som betjnade honom utfrde sina ligganden,
        och huru de voro kldda, och vidare sg hans munsknkar, och nr
        hon sg brnnoffren som han offrade i HERRENS hus, d blev hon
        utom sig av frundran.
010:006 Och hon sade till konungen: Sant var det tal som jag hrde i
        mitt land om dig och om din vishet.
010:007 Jag ville icke tro vad man sade, frrn jag sjlv kom och med
        egna gon fick se det; men nu finner jag att det icke ens till
        hlften har blivit omtalat fr mig.  Du har lngt mer vishet och
        rikedom, n jag genom ryktet hade hrt.
010:008 Slla ro dina mn, slla ro dessa dina tjnare, som bestndigt
        f st infr dig och hra din visdom.
010:009 Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit sdant behag i dig,
        att han har satt dig p Israels tron!  Ja, drfr att HERREN
        lskar Israel evinnerligen, drfr har han satt dig till konung,
        fr att du skall skipa lag och rtt.

010:010 Och hon gav t konungen ett hundra tjugu talenter guld, s ock
        vlluktande kryddor i stor myckenhet, drtill dla stenar; en s
        stor myckenhet av vlluktande kryddor, som drottningen av Saba
        gav t konung Salomo, har aldrig mer blivit infrd.
010:011 Nr Hirams flotta hmtade guld frn Ofir, hemfrde ocks den
        frn Ofir almugtr i stor myckenhet, vensom dla stenar.
010:012 Av almugtret lt konungen gra tillbehr till HERRENS hus och
        till konungshuset, s ock harpor och psaltare fr sngarna.  S
        mycket almugtr har sedan intill denna dag icke infrts eller
        blivit sett i landet.
010:013 Konung Salomo ter gav t drottningen av Saba allt vad hon
        stundade och begrde, och sknkte henne i sin konungsliga
        frikostighet ocks annat drutver.  Sedan vnde hon om och for
        till sitt land igen med sina tjnare.

010:014 Det guld som rligen inkom till Salomo vgde sex hundra
        sextiosex talenter,
010:015 frutom det som inkom genom kringresande handelsmn och genom
        krmares kpenskap, s ock frn Erebs alla konungar och frn
        stthllarna i landet.
010:016 Och konung Salomo lt gra tv hundra stora skldar av uthamrat
        guld och anvnde till var sdan skld sex hundra siklar guld;
010:017 likaledes tre hundra mindre skldar av uthamrat guld och anvnde
        till var sdan skld tre minor guld; och konungen satte upp dem
        i Libanonskogshuset.
010:018 Vidare lt konungen gra en stor tron av elfenben och verdrog
        den med fint guld.
010:019 Tronen hade sex trappsteg, och tronens ryggstycke var ovantill
        avrundat; p bda sidor om sitsen voro armstd, och tv lejon
        stodo utmed armstden;
010:020 och tolv lejon stodo dr p de sex trappstegen, p bda
        sidor.  Ngot sdant har aldrig blivit frfrdigat i ngot annat
        rike.
010:021 Och alla konung Salomos dryckeskrl voro av guld, och alla krl
        i Libanonskogshuset voro av fint guld; av silver fanns intet,
        det aktades icke fr ngot i Salomos tid.
010:022 Ty konungen hade en egen Tarsisflotta p havet jmte Hirams
        flotta; en gng vart tredje r kom Tarsisflottan hem och frde
        med sig guld och silver, elfenben, apor och pfglar.
010:023 Och konung Salomo blev strre n ngon annan konung p jorden,
        bde i rikedom och i vishet.
010:024 Frn alla lnder kom man fr att beska Salomo och hra den
        vishet som Gud hade nedlagt i hans hjrta.
010:025 Och var och en frde med sig sknker: freml av silver och av
        guld, klder, vapen, vlluktande kryddor, hstar och
        mulsnor.  S skedde r efter r.
010:026 Salomo samlade ock vagnar och ridhstar, s att han hade ett
        tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhstar; dem frlade
        han dels i vagnsstderna, dels i Jerusalem, hos konungen sjlv.
010:027 Och konungen styrde s, att silver blev lika vanligt i Jerusalem
        som stenar, och cedertr lika vanligt som mullbrsfikontr i
        Lglandet.
010:028 Och hstarna som Salomo lt anskaffa infrdes frn Egypten; ett
        antal kungliga uppkpare hmtade ett visst antal av dem till
        bestmt pris.
010:029 Var vagn som hmtades upp frn Egypten och infrdes kostade sex
        hundra siklar silver, och var hst ett hundra femtio.  Sammalunda
        infrdes ock genom deras frsorg sdana till hetiternas alla
        konungar och till konungarna i Aram.

011:001 Men konung Salomo hade utom Faraos dotter mnga andra utlndska
        kvinnor som han lskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor,
        sidoniskor och hetitiskor,
011:002 kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn:
        I skolen icke inlta eder med dem, och de f icke inlta sig
        med eder; de skola frvisso eljest frleda edra hjrtan att
        avfalla till deras gudar.  Till dessa hll sig Salomo och
        lskade dem.
011:003 Han hade sju hundra furstliga gemler och tre hundra bihustrur.
        Dessa kvinnor frledde hans hjrta till avfall.
011:004 Ja, nr Salomo blev gammal, frledde kvinnorna hans hjrta att
        avfalla till andra gudar, s att hans hjrta icke frblev
        hngivet t HERREN, hans Gud, ssom hans fader Davids hjrta
        hade varit.
011:005 S kom Salomo att flja efter Astarte, sidoniernas gudinna, och
        Milkom, ammoniternas styggelse.
011:006 Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS gon och fljde icke i
        allt efter HERREN, ssom hans fader David hade gjort.
011:007 Salomo byggde nmligen d en offerhjd t Kemos, moabiternas
        styggelse, p berget ster om Jerusalem, och likas en t Molok,
        Ammons barns styggelse.
011:008 P samma stt gjorde han fr alla sina utlndska kvinnor, s att
        de fingo tnda offereld och frambra offer t sina gudar.

011:009 Och HERREN blev vred p Salomo, drfr att hans hjrta hade
        avfallit frn HERREN, Israels Gud, som dock tv gnger hade
        uppenbarat sig fr honom,
011:010 och som hade givit honom ett srskilt bud angende denna sak,
        att han icke skulle flja efter andra gudar, ett HERRENS bud som
        han icke hade hllit.
011:011 Drfr sade HERREN till Salomo: Eftersom det r s med dig, och
        eftersom du icke har hllit det frbund och de stadgar som jag
        har givit dig, skall jag rycka riket ifrn dig och giva det t
        din tjnare.
011:012 Men fr din fader Davids skull vill jag icke gra detta i din
        tid; frst ur din sons hand skall jag rycka det.
011:013 Dock skall jag icke rycka hela riket ifrn honom, utan en stam
        skall jag giva t din son, fr min tjnare Davids skull och fr
        Jerusalems skull, som jag har utvalt.

011:014 Och HERREN lt en motstndare till Salomo uppst i edomen
        Hadad.  Denne var av konungaslkten i Edom.
011:015 Ty nr David var i strid med Edom, och hrhvitsmannen Joab drog
        upp fr att begrava de slagna och drvid frgjorde allt mankn i
        Edom
011:016--ty Joab och hela Israel stannade dr i sex mnader, till dess
        att han hade utrotat allt mankn i Edom--
011:017 d flydde Adad jmte ngra edomeiska mn som hade varit i hans
        faders tjnst, och de togo vgen till Egypten; Hadad var d en
        ung gosse.
011:018 De begav sig stad frn Midjan och kommo till Paran; och de togo
        folk med sig frn Paran och kommo s till Egypten, till Farao,
        konungen i Egypten.  Denne gav honom ett hus och anslog ett
        underhll t honom och gav honom land.
011:019 Och Hadad fann mycken nd fr Faraos gon, s att denne gav
        honom till hustru en syster till sin geml, en syster till
        drottning Tapenes.
011:020 Denna syster till Tapenes fdde t honom sonen Genubat, och
        Tapenes lt avvnja honom i Faraos hus; sedan vistades Genubat i
        Faraos hus bland Faraos sner.
011:021 D nu Hadad i Egypten hrde att David hade gtt till vila hos
        sina fder, och att hrhvitsmannen Joab var dd, sade han till
        Farao: Lt mig fara hem till mitt land.
011:022 Men Farao sade till honom: Vad fattas dig hr hos mig, eftersom
        du vill fara till ditt land?  Han svarade: Hindra mig icke,
        utan lt mig g.

011:023 Och Gud lt nnu en motstndare till honom uppst i Reson,
        Eljadas son, som hade flytt ifrn sin herre, Hadadeser, konungen
        i Soba.
011:024 Nr David sedan anstllde blodbadet ibland dem, samlade denne
        folk omkring sig och blev hvitsman fr en strvskara; dessa
        drogo drefter till Damaskus och slogo sig ned dr och gjorde
        sig till herrar i Damaskus.
011:025 Denne var nu under Salomos hela livstid Israels motstndare och
        gjorde det skada, han svl som Hadad.  Han avskydde Israel; och
        han blev konung ver Aram.
011:026 Och en av Salomos tjnare hette Jerobeam; han var son till
        Nebat, en efraimit, frn Sereda, och hans moder hette Seruga och
        var nka.  Denne reste sig upp mot konungen.
011:027 Orsaken varfr han reste sig upp mot konungen var
        fljande.  Salomo byggde d p Millo; han ville befsta det
        blottade stllet p sin fader Davids stad.
011:028 Nu var Jerobeam en dugande man; och d Salomo sg att den unge
        mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom ver allt det
        arbete som lg Josefs hus.
011:029 Vid den tiden hnde sig en gng att Jerobeam hade begivit sig ut
        ur Jerusalem; d kom profeten Ahia frn Silo emot honom p
        vgen, dr han gick kldd i en ny mantel; och de bda voro
        ensamma p fltet.
011:030 Och Ahia fattade i den nya manteln som han hade p sig och
        ryckte snder den i tolv stycken.
011:031 Drefter sade han till Jerobeam: Tag hr tio stycken fr
        dig.  Ty s sger HERREN, Israels Gud: Se, jag vill rycka riket
        ur Salomos hand och giva tio av stammarna t dig;
011:032 den ena stammen skall han f behlla fr min tjnare Davids
        skull och fr Jerusalems skull, den stads som jag har utvalt ur
        alla Israels stammar.
011:033 S skall ske, drfr att de hava vergivit mig och tillbett
        Astarte, sidoniernas gudinna, och Kemos, Moabs gud, och Milkom,
        Ammons barns gud, och icke vandrat p mina vgar och icke gjort
        vad rtt r i mina gon, efter mina stadgar och rtter, ssom
        hans fader David gjorde.
011:034 Dock skall jag icke taga ifrn honom sjlv det samlade riket,
        utan jag vill lta honom frbliva furste, s lnge han lever,
        fr min tjnare Davids skull, som jag utvalde, drfr att han
        hll mina bud och stadgar.
011:035 Men frn hans son skall jag taga konungadmet och giva det t
        dig, nmligen de tio stammarna.
011:036 En stam skall jag giva t hans son, s att min tjnare David
        alltid har en lampa infr mitt ansikte i Jerusalem, den stad som
        jag har utvalt t mig, till att dr fsta mitt namn.
011:037 Dig vill jag allts taga och vill lta dig regera ver allt vad
        dig lyster; du skall bliva konung ver Israel.
011:038 Om du nu hrsammar allt vad jag bjuder dig och vandrar p mina
        vgar och gr vad rtt r i mina gon, s att du hller mina
        stadgar och bud, ssom min tjnare David gjorde, s skall jag
        vara med dig och bygga t dig ett hus som bliver bestndande,
        ssom jag byggde ett hus t David, och jag skall giva Israel t
        dig.--
011:039 Ja, fr den sakens skull skall jag dmjuka Davids sd, dock icke
        fr alltid.

011:040 Och Salomo skte tillflle att dda Jerobeam; men Jerobeam stod
        upp och flydde till Egypten, till Sisak, konungen i Egypten.  Och
        han stannade i Egypten till Salomos dd.

011:041 Vad nu mer r att sga om Salomo, om allt vad han gjorde och om
        hans vishet, det finnes upptecknat i Salomos krnika.
011:042 Den tid Salomo regerade i Jerusalem ver hela Israel var fyrtio
        r.
011:043 Och Salomo gick till vila hos sina fder och blev begraven i sin
        fader Davids stad.  Och hans son Rehabeam blev konung efter
        honom.

012:001 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till
        Sikem fr att gra honom till konung.
012:002 Nr Jerobeam, Nebats son, hrde detta--han var d nnu kvar i
        Egypten, dit han hade flytt fr konung Salomo; Jerobeam bodde
        allts i Egypten,
012:003 men de snde ditbort och lto kalla honom ter--d kom han
        tillstdes jmte Israels hela frsamling och talade till
        Rehabeam och sade:
012:004 Din fader gjorde vrt ok fr svrt; men ltta nu du det svra
        arbete och det tunga ok som din fader lade p oss, s vilja vi
        tjna dig.
012:005 Han svarade dem: Gn bort och vnten nnu tre dagar, och kommen
        s tillbaka till mig.  Och folket gick.

012:006 D rdfrde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i
        tjnst hos hans fader Salomo, medan denne nnu levde; han sade:
        Vilket svar rden I mig att giva detta folk?
012:007 De svarade honom och sade: Om du i dag underkastar dig detta
        folk och bliver dem till tjnst, om du lyssnar till deras bn
        och talar goda ord till dem, s skola de fr alltid bliva dina
        tjnare.
012:008 Men han aktade icke p det rd som de gamle hade givit honom,
        utan rdfrde sig med de unga mn som hade vuxit upp med honom,
        och som nu voro i hans tjnst.
012:009 Han sade till dem: Vilket svar rden I oss att giva detta folk
        som har talat till mig och sagt: 'Ltta det ok som din fader har
        lagt p oss'?
012:010 De unga mnnen som hade vuxit upp med honom svarade honom d och
        sade: S br du sga till detta folk som har talat till dig och
        sagt: 'Din fader gjorde vrt ok tungt, men ltta du det fr oss'
        --s br du tala till dem: 'Mitt minsta finger r tjockare n
        min faders lnd.
012:011 S veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt
        ok, s skall jag gra edert ok nnu tyngre; har min fader tuktat
        eder med ris, s skall jag tukta eder med skorpiongissel.'
012:012 S kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam p tredje
        dagen, ssom konungen hade befallt, i det han sade: Kommen
        tillbaka till mig p tredje dagen.
012:013 D gav konungen folket ett hrt svar; ty han aktade icke p det
        rd som de gamle hade givit honom.
012:014 Han talade till dem efter de unga mnnens rd och sade: Har min
        fader gjort edert ok tungt, s skall jag gra edert ok nnu
        tyngre; har min fader tuktat eder med ris, s skall jag tukta
        eder med skorpiongissel.
012:015 Allts hrde konungen icke p folket; ty det var s skickat av
        HERREN, fr att hans ord skulle uppfyllas, det som HERREN hade
        talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia frn Silo.
012:016 D nu hela Israel frnam att konungen icke ville hra p dem,
        gav folket konungen detta svar:

        Vad del hava vi i David?  Ingen arvslott hava vi i Isais son.
        Drag hem till dina hyddor, Israel.  Se nu sjlv om ditt hus, du
        David.

        Drefter drog Israel hem till sina hyddor.
012:017 Allenast ver de israeliter som bodde i Juda stder frblev
        Rehabeam konung.
012:018 Och nr konung Rehabeam snde stad Adoram, som hade uppsikten
        ver de allmnna arbetena, stenade hela Israel denne till dds;
        och konung Rehabeam sjlv mste med hast stiga upp i sin vagn
        och fly till Jerusalem.
012:019 S avfll Israel frn Davids hus och har varit skilt drifrn
        nda till denna dag.
012:020 Men nr hela Israel hrde att Jerobeam hade kommit tillbaka,
        snde de och lto kalla honom till folkfrsamlingen och gjorde
        honom till konung ver hela Israel; ingen hll sig till Davids
        hus, utom Juda stam allena.
012:021 Och nr Rehabeam kom till Jerusalem, frsamlade han hela Juda
        hus och Benjamins stam, ett hundra ttio tusen utvalda krigare,
        fr att de skulle strida mot Israels hus och tervinna
        konungadmet t Rehabeam, Salomos son.
012:022 Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja;
012:023 han sade: Sg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till
        hela Juda hus och Benjamin och till det vriga folket:
012:024 S sger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra
        brder, Israels barn.  Vnden tillbaka hem, var och en till sitt,
        ty vad som har skett har kommit frn mig.  Och de lyssnade till
        HERRENS ord och vnde om och gingo sin vg, ssom HERREN hade
        befallt.
012:025 Men Jerobeam befste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig
        dr.  Drifrn drog han stad och befste Penuel.
012:026 Och Jerobeam sade vid sig sjlv: Ssom nu r, kan riket komma
        tillbaka till Davids hus.
012:027 Ty om folket hr fr draga upp och anstlla slaktoffer i HERRENS
        hus i Jerusalem, s kan folkets hjrta vnda tillbaka till deras
        herre Rehabeam, Juda konung; ja, d kunna de drpa mig och vnda
        tillbaka till Rehabeam, Juda konung.
012:028 Sedan nu konungen hade verlagt hrom, lt han gra tv kalvar
        av guld.  Drefter sade han till folket: Nu m det vara nog med
        edra frder upp till Jerusalem.  Se, hr r din Gud, Israel, han
        som har frt dig upp ur Egyptens land.
012:029 Och han stllde upp den ena i Betel, och den andra satte han upp
        i Dan.
012:030 Detta blev en orsak till synd; folket gick nda till Dan fr att
        trda fram infr den ena av dem.
012:031 Han byggde ocks upp offerhjdshus och gjorde till prster
        allahanda mn ur folket, sdana som icke voro av Levi barn.
012:032 Och Jerobeam anordnade en hgtid i ttonde mnaden, p femtonde
        dagen i mnaden, lik hgtiden Juda, och steg d upp till
        altaret; s gjorde han i Betel fr att offra t de kalvar som
        han hade ltit gra.  Och de mn som han hade gjort till
        offerhjdsprster lt han gra tjnst i Betel.

013:033 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han allts upp
        p femtonde dagen i ttonde mnaden, den mnad som han av eget
        pfund hade valt.  Han anordnade nmligen d en hgtid fr
        Israels barn och steg upp till altaret fr att dr tnda
        offereld.

013:001 Men d kom p HERRENS befallning en gudsman frn Juda till
        Betel, just nr Jerobeam stod vid altaret fr att dr tnda
        offereld.
013:002 Och mannen ropade mot altaret p HERRENS befallning och sade:
        Altare!  Altare!  S sger HERREN: Se, t Davids hus skall fdas
        en son vid namn Josia, han skall p dig slakta
        offerhjdsprsterna som antnda offereld p dig, och mnniskoben
        skall man d brnna upp p dig.
013:003 P samma gng angav han ett tecken, i det han sade: Detta r
        tecknet p att det r HERREN som har talat: se, altaret skall
        rmna, och askan drp skall spillas ut.
013:004 Nr konung Jerobeam hrde dessa ord, som gudsmannen ropade mot
        altaret i Betel, rckte han ut sin hand frn altaret och sade:
        Gripen honom.  Men handen som han hade rckt ut mot honom
        frvissnade, och han kunde icke draga den tillbaka till sig
        igen.
013:005 Och altaret rmnade, och askan p altaret spilldes ut; det var
        det tecken som gudsmannen p HERRENS befallning hade angivit.
013:006 D tog konungen till orda och sade till gudsmannen: Bnfall
        infr HERREN, din Gud, och bed fr mig att jag m kunna draga
        min hand tillbaka till mig igen.  Och gudsmannen bnfll infr
        HERREN; och konungen kunde d draga sin hand tillbaka till sig
        igen, och den var likadan som frut.
013:007 D talade konungen till gudsmannen: Kom hem med mig och
        vederkvick dig; sedan vill jag giva dig en gva.
013:008 Men gudsmannen svarade konungen: Om du n vill giva mig hlften
        av vad som finnes i ditt hus, s kommer jag dock icke med dig;
        hr p orten vill jag varken ta eller dricka.
013:009 Ty s har HERREN genom sitt ord bjudit mig och sagt: Du skall
        varken ta eller dricka, och ej heller vnda tillbaka samma vg
        du har gtt hit.
013:010 Drefter gick han sina frde en annan vg och vnde icke
        tillbaka samma vg han hade kommit till Betel.

013:011 Men i Betel bodde en gammal profet.  Dennes son kom och frtljde
        fr honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel, huru
        han hade talat till konungen.  Nr de hade frtljt detta fr
        sin fader,
013:012 frgade deras fader dem vilken vg han hade gtt.  Och hans sner
        visste vilken vg gudsmannen som kom frn Juda hade gtt.
013:013 D sade han till sina sner: Sadlen snan t mig.  Nr de d
        hade sadlat snan t honom, satte han sig p den
013:014 och begav dig stad efter gudsmannen och fann honom sittande
        under terebinten; och han frgade honom: r du den gudsman som
        har kommit frn Juda?  Han svarade: Ja.
013:015 D sade han till honom: Kom med mig hem och t med mig.
013:016 Men han svarade: Jag kan icke vnda om med dig och flja dig,
        och jag vill icke ta eller dricka med dig hr p orten;
013:017 ty s har blivit mig sagt genom HERRENS ord: Du skall varken ta
        eller dricka dr; du skall icke heller g tillbaka samma vg du
        har gtt dit.
013:018 Han sade till honom: Jag r ock en profet ssom du, och en
        ngel har talat till mig p HERRENS befallning och sagt: 'Fr
        honom tillbaka med dig hem och giv honom att ta och dricka.'
        Men hri ljg han fr honom.
013:019 D vnde han tillbaka med honom och t i hans hus och drack.
013:020 Men under det att de sutto till bords, kom HERRENS ord till
        profeten som hade frt honom tillbaka.
013:021 Och han ropade till gudsmannen som hade kommit frn Juda och
        sade: S sger HERREN: Drfr att du har varit genstrvig mot
        HERRENS ord och icke hllit det bud som HERREN, din Gud, har
        givit dig,
013:022 utan vnt tillbaka och tit och druckit p den ort dr han hade
        frbjudit, dig att ta och dricka, drfr skall din dda kropp
        icke komma i dina fders grav.
013:023 Sedan han nu hade tit och druckit, sadlade han snan t honom,
        t profeten som han hade frt tillbaka.
013:024 Och denne begav sig stad; men ett lejon kom emot honom p vgen
        och ddade honom.  Sedan lg hans dda kropp utstrckt dr p
        vgen, under det att snan stod bredvid den; och lejonet stod
        ocks bredvid den dda kroppen.
013:025 D nu folk som gick drfrbi fick se den dda kroppen ligga
        utstrckt p vgen och lejonet st bredvid den dda kroppen,
        gingo de in i staden dr den gamle profeten bodde och omtalade
        det dr.
013:026 Nr profeten, som hade frt honom tillbaka frn hans vg, hrde
        det, sade han: Det r gudsmannen, han som var genstrvig mot
        HERRENS ord; drfr har HERREN givit honom i lejonets vld, och
        det har krossat och ddat honom, i enlighet med det ord som
        HERREN hade talat till honom.
013:027 Drefter tillsade han sina sner att de skulle sadla snan t
        honom; och de sadlade den.
013:028 S begav han sig stad och fann den dda kroppen liggande
        utstrckt p vgen och snan och lejonet stende bredvid den
        dda kroppen; lejonet hade icke tit av den dda kroppen och ej
        heller krossat snan.
013:029 D tog profeten upp gudsmannens dda kropp och lade den p snan
        och frde den tillbaka; och den gamle profeten begav sig in i
        sin stad fr att hlla ddsklagan och begrava honom.
013:030 Och han lade hans dda kropp i sin egen grav; och de hllo
        ddsklagan efter honom och ropade: Ack ve, min broder!
013:031 D han nu hade begravit honom, sade han till sina sner: Nr
        jag dr, s begraven mig i den grav dr gudsmannen ligger
        begraven; lggen mina ben vid sidan av hans ben.
013:032 Ty frvisso skall det ord g i fullbordan, som han p HERRENS
        befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhjdshus
        i Samariens stder.

013:033 Dock vnde Jerobeam efter detta icke om frn sin onda vg, utan
        gjorde ter allahanda man ur folket till offerhjdsprster; vem
        som hade lust drtill fick av honom mottaga handfyllning till
        att vara offerhjdsprst.
013:034 P detta stt blev han fr Jerobeams hus en orsak till synd, och
        en orsak till att det blev utplnat och utrotat frn jorden.

014:001 Vid den tiden blev Abia, Jerobeams son, sjuk.
014:002 D sade Jerobeam till sin hustru: St upp och frkld dig, s
        att ingen kan mrka att du r Jerobeams hustru, och g till
        Silo, ty dr bor profeten Ahia, han som frkunnade om mig att
        jag skulle bliva konung ver detta folk.
014:003 Och tag med dig tio brd, drtill smtt bakverk och en kruka
        honung, och g in till honom; han skall d frkunna fr dig huru
        det skall g med gossen.
014:004 Jerobeams hustru gjorde s; hon stod upp och gick till Silo och
        kom till Ahias hus.  Och Ahia kunde icke se, ty hans gon voro
        starrblinda av lderdom.
014:005 Men HERREN hade sagt till Ahia: Just nu kommer Jerobeams hustru
        fr att frfrga sig hos dig om sin son, ty han r sjuk; s och
        s skall du tala till henne.  Men nr hon kommer, skall hon
        stlla sig frmmande.
014:006 D nu Ahia hrde ljudet av hennes steg, nr hon kom i drren,
        sade han: Kom in, du Jerobeams hustru.  Varfr stller du dig
        frmmande?  Jag har ju ftt uppdrag att giva dig ett hrt
        budskap.
014:007 G och sg Jerobeam: S sger HERREN, Israels Gud: Se, jag har
        upphjt dig ur folket och satt dig till furste ver mitt folk
        Israel
014:008 och har ryckt riket frn Davids hus och givit det t dig.  Men du
        har icke varit sdan som min tjnare David, som hll mina bud
        och fljde efter mig av allt sitt hjrta, s att han gjorde
        allenast vad rtt var i mina gon;
014:009 utan du har gjort mer ont n alla som hava varit fre dig och
        har gtt bort och gjort dig andra gudar, nmligen gjutna
        belten, fr att frtrna mig, och har kastat mig bakom din
        rygg.
014:010 Drfr skall jag lta olycka komma ver Jerobeams hus och utrota
        allt mankn av Jerobeams hus, bde sm och stora i Israel; och
        jag skall bortsopa Jerobeams hus, ssom man sopar bort
        orenlighet, till dess det bliver en nde drp.
014:011 Den av Jerobeams hus, som dr i staden, skola hundarna ta upp,
        och den som dr ute p marken, skola himmelens fglar ta upp.
        Ty s har HERREN talat.
014:012 S st du nu upp och g hem igen.  Nr din fot trder in i
        staden, skall barnet d.
014:013 Och hela Israel skall hlla ddsklagan efter honom, och man
        skall begrava honom; ty av Jerobeams hus skall allenast han
        komma i en grav, drfr att i Jerobeams hus dock hos honom blev
        funnet ngot som var gott infr HERREN, Israels Gud.
014:014 Men HERREN skall lta en konung ver Israel uppst t sig, en
        konung som skall utrota Jerobeams hus.  Detta r den dagen; och
        vad skall icke nu ske!
014:015 HERREN skall sl Israel, s att det bliver likt vassen, som
        vaggar hit och dit i vattnet.  Och han skall rycka upp Israel ur
        detta goda land, som han har givit t deras fder, och skall
        frstr dem p andra sidan floden, drfr att de hava gjort sig
        Aseror och drmed frtrnat HERREN.
014:016 Och han skall prisgiva Israel fr de synders skull som Jerobeam
        har begtt, och genom vilka han har kommit Israel att synda.
014:017 D stod Jerobeams hustru upp och gick sin vg och kom till
        Tirsa; och just som hon betrdde husets trskel, gav gossen upp
        andan.
014:018 Och man begrov honom, och hela Israel hll ddsklagan efter
        honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom sin
        tjnare, profeten Ahia.

014:019 Vad nu mer r att sga om Jerobeam, om hans krig och om hans
        regering, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
014:020 Den tid Jerobeam regerade var tjugutv r.  S gick han till vila
        hos sina fder; och hans son Nadab blev konung efter honom.
014:021 Men Rehabeam, Salomos son, var konung i Juda.  Fyrtioett r
        gammal var Rehabeam, nr han blev konung, och han regerade
        sjutton r i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla
        Israels stammar, till att dr fsta sitt namn.  Hans moder hette
        Naama, ammonitiskan.
014:022 Och Juda gjorde vad ont var i HERRENS gon; med de synder som
        de begingo retade de honom lngt mer, n deras fder hade gjort.
014:023 Ty ocks de byggde sig offerhjder och reste stoder och Aseror
        p alla hga kullar och under alla grna trd;
014:024 ja, ocks tempelbolare funnos i landet.  De gjorde efter alla
        styggelser hos de folk som HERREN hade frdrivit fr Israels
        barn.

014:025 Men i konung Rehabeams femte regeringsr drog Sosak, konungen i
        Egypten, upp mot Jerusalem.
014:026 Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i
        konungshuset; alltsammans tog han.  Han tog ock alla de gyllene
        skldar som Salomo hade ltit gra.
014:027 I deras stlle lt konung Rehabeam gra skldar av koppar, och
        dessa lmnade han i frvar t hvitsmnnen fr drabanterna som
        hllo vakt vid ingngen till konungshuset.
014:028 Och s ofta konungen gick till HERRENS hus, buro drabanterna
        dem; sedan frde de dem tillbaka till drabantsalen.
014:029 Vad nu mer r att sga om Rehabeam och om allt vad han gjorde,
        det finnes upptecknat i Juda konungars krnika.
014:030 Men Rehabeam och Jerobeam lgo i krig med varandra, s lnge de
        levde.
014:031 Och Rehabeam gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
        sina fder i Davids stad.  Hans moder hette Naama,
        ammonitiskan.  Och hans son Abiam blev konung efter honom.

015:001 I konung Jerobeams, Nebats sons, adertonde regeringsr blev
        Abiam konung ver Juda.
015:002 Han regerade tre r i Jerusalem.  Hans moder hette Maaka,
        Abisaloms dotter.
015:003 Och han vandrade i alla de synder som hans fader hade begtt
        fre honom, och hans hjrta var icke hngivet t HERREN, hans
        Gud, ssom hans fader Davids hjrta hade varit.
015:004 Allenast fr Davids skull lt HERREN, hans Gud, honom f en
        lampa i Jerusalem, i det att han uppsatte hans son efter honom
        och lt Jerusalem hava bestnd--
015:005 detta drfr att David gjorde vad rtt var i HERRENS gon och
        icke vek ifrn ngot som han bjd honom, s lnge han levde,
        utom i saken med hetiten Uria.

015:006 Men Rehabeam och Jerobeam lgo i krig med varandra, s lnge den
        frre levde.

015:007 Vad nu mer r att sga om Abiam och om allt vad han gjorde, det
        finnes upptecknat i Juda konungars krnika.  Men Abiam och
        Jerobeam lgo i krig med varandra.
015:008 Och Abiam gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
        Davids stad.  Och hans son Asa blev konung efter honom.
015:009 I Jerobeams, Israels konungs, tjugonde regeringsr blev Asa
        konung ver Juda.
015:010 Han regerade fyrtioett r i Jerusalem.  Hans moder hette Maaka,
        Abisaloms dotter.
015:011 Och Asa gjorde vad rtt var i HERRENS gon, ssom hans fader
        David hade gjort
015:012 Han drev ut tempelbolarna ur landet och skaffade bort alla de
        elndiga avgudabelten som hans fader hade ltit gra.
015:013 Ja, sin moder Maaka avsatte han frn hennes drottningsvrdighet,
        drfr att hon hade satt upp en styggelse t Aseran; Asa hgg nu
        ned styggelsen och brnde upp den i Kidrons dal.
015:014 Men offerhjderna blevo icke avskaffade; dock var Asas hjrta
        hngivet t HERREN, s lnge han levde.
015:015 Och han frde in i HERRENS hus bde vad hans fader och vad han
        sjlv hade helgat t HERREN: silver, guld och krl.
015:016 Men Asa och Baesa, Israels konung, lgo i krig med varandra, s
        lnge de levde.
015:017 Baesa, Israels konung, drog upp mot Juda och begynte befsta
        Rama, fr att hindra att ngon komme vare sig till eller ifrn
        Asa, Juda konung.
015:018 D tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkamrarna i
        HERRENS hus, vensom skatterna i konungshuset, och lmnade detta
        t sina tjnare; drefter snde konung Asa dem till Ben-Hadad,
        son till Tabrimmon, son till Hesjon, konungen i Aram, som bodde
        i Damaskus, och lt sga:
015:019 Ett frbund bestr ju mellan mig och dig, ssom det var mellan
        min fader och din fader.  Se, hr snder jag dig sknker av
        silver och guld, s bryt d nu ditt frbund med Baesa, Israels
        konung, fr att han m lmna mig i fred.
015:020 Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och snde sina
        krigshvitsmn mot Israels stder och frhrjade Ijon, Dan,
        Abel-Bet-Maaka och hela Kinarot jmte hela Naftali land.
015:021 Nr Baesa hrde detta, avstod han frn att befsta Rama och hll
        sig sedan stilla i Tirsa.
015:022 Men konung Asa bdade upp hela Juda, ingen fritagen; och de
        frde bort stenar och trvirke som Baesa anvnde till att
        befsta Rama.  Drmed befste nu konung Asa Geba i Benjamin, s
        ock Mispa.
015:023 Allt vad mer r att sga om Asa, om alla hans bedrifter, om allt
        vad han gjorde och om de stder han byggde, det finnes
        upptecknat i Juda konungars krnika.  Men p sin lderdom fick
        han en sjukdom i sina ftter.
015:024 Och Asa gick till vila hos sina fder och blev begraven hos sina
        fder i sin fader Davids stad.  Och hans son Josafat blev konung
        efter honom.

015:025 Men Nadab, Jerobeams son, blev konung ver Israel i Asas, Juda
        konungs, andra regeringsr, och han regerade ver Israel i tv
        r.
015:026 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p sin faders
        vg och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att
        synda.
015:027 Men Baesa, Ahias son, av Isaskar hus, anstiftade en
        sammansvrjning mot honom, och Baesa drpte honom vid Gibbeton,
        som tillhrde filisterna; Nadab med hela Israel hll nmligen
        p med att belgra Gibbeton.
015:028 I Asas, Juda konungs, tredje regeringsr var det som Baesa
        ddade honom, och han blev s sjlv konung i hans stlle.
015:029 Och nr han hade blivit konung frgjorde han hela Jerobeams hus;
        han lt intet som anda hade bliva kvar av Jerobeams hus, utan
        utrotade det, i enighet med det ord som HERREN hade talat genom
        sin tjnare Ahia frn Silo--
015:030 detta fr de synders skull som Jerobeam hade begtt, och genom
        vilka han kom Israel att synda, s att han drmed frtrnade
        HERREN, Israels Gud.

015:031 Vad nu mer r att sga om Nadab och om allt vad han gjorde det
        finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
015:032 Men Asa och Baesa, Israels konung, lgo i krig med varandra,
        lnge de levde.
015:033 I Asas, Juda konungs, tredje regeringsr blev Baesa, Ahias son,
        konung ver hela Israel i Tirsa och regerade i tjugufyra r.
015:034 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p Jerobeams
        vg och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att
        synda.

016:001 Och HERRENS ord kom till Jehu, Hananis son, mot Baesa; han sade:
016:002 Se, jag har lyft dig upp ur stoftet och satt dig till furste
        ver mitt folk Israel.  Men du har vandrat p Jerobeams vg och
        kommit mitt folk Israel att synda, s att de hava frtrnat mig
        genom sina synder.
016:003 Drfr vill jag bortsopa Baesa och hans hus; ja, jag vill gra
        med ditt hus ssom jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus.
016:004 Den av Baesas hus, som dr i staden, skola hundarna ta upp, och
        den av hans hus, som dr ute p marken, skola himmelens fglar
        ta upp.

016:005 Vad nu mer r att sga om Baesa, om vad han gjorde och om hans
        bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
016:006 Och Baesa gick till vila hos sina fder och blev begraven i
        Tirsa.  Och hans son Ela blev konung efter honom.
016:007 Men genom profeten Jehu, Hananis son, hade HERRENS ord kommit
        till Baesa och hans hus, icke allenast fr allt det onda som han
        hade gjort i HERRENS gon, d han frtrnade honom genom sina
        hnders verk, s att det mste g honom ssom det gick Jerobeams
        hus, utan ock drfr att han hade frgjort detta.

016:008 I Asas, Juda konungs, tjugusjtte regeringsr blev Ela, Baesas
        son, konung ver Israel i Tirsa och regerade i tv r.
016:009 Men hans tjnare Simri, som var hvitsman fr den ena hlften av
        stridsvagnarna, anstiftade en sammansvrjning mot honom.  Och en
        gng, d han i Tirsa hade druckit sig drucken i Arsas hus,
        verhovmstarens i Tirsa,
016:010 kom Simri dit och slog honom till dds--det var i Asas, Juda
        konungs, tjugusjunde regeringsr--och han sjlv blev s konung
        i hans stlle.
016:011 Och nr han hade blivit konung och intagit sin tron, frgjorde
        han hela Baesas hus, utan att lta ngon av mankn bliva kvar,
        varken hans blodsfrvanter eller hans vnner.
016:012 S utrotade Simri hela Baesas hus, i enlighet med det ord som
        HERREN hade talat till Baesa genom profeten Jehu--
016:013 detta fr alla de synders skull som Baesa och hans son Ela hade
        begtt, och genom vilka de hade kommit Israel att synda, s att
        de frtrnade HERREN, Israels Gud, med de ffngliga avgudar som
        de dyrkade.

016:014 Vad nu mer r att sga om Ela och om allt vad han gjorde, det
        finnes upptecknat i Israels konungars krnika.

016:015 I Asas, Juda konungs, tjugusjunde regeringsr blev Simri konung
        och regerade i sju dagar, i Tirsa.  Folket hll d p att belgra
        Gibbeton, som tillhrde filisterna.
016:016 Medan nu folket hll p med belgringen, fingo de hra sgas
        Simri har anstiftat en sammansvrjning; han har ock drpt
        konungen.  D gjorde hela Israel samma dag Omri, den
        israelitiske hrhvitsmannen, till konung, i lgret.
016:017 Drefter drog Omri med hela Israel upp frn Gibbeton, och de
        angrepo Tirsa.
016:018 Men nr Simri sg att staden var intagen, gick han in i
        konungshusets palatsbyggnad och brnde upp konungshuset jmte
        sig sjlv i eld och omkom s--
016:019 detta fr de synders skull som han hade begtt, i det att han
        gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p Jerobeams vg
        och i den synd som denne hade gjort, och genom vilken han hade
        kommit Israel att synda.

016:020 Vad nu mer r att sga om Simri och om den sammansvrjning som
        han anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars
        krnika.

016:021 Nu delade sig Israels folk i tv hlfter; den ena hlften av
        folket hll sig till Tibni, Ginats son, och ville gra honom
        till konung, och den andra hlften hll sig till Omri.
016:022 Men den del av folket som hll sig till Omri, fick verhanden
        ver den del som hll sig till Tibni, Ginats son.  Och nr Tibni
        var dd, blev Omri konung.

016:023 I Asas, Juda konungs, trettiofrsta regeringsr blev Omri konung
        ver Israel och regerade i tolv r; i Tirsa regerade han i sex
        r.
016:024 Han kpte berget Samaria av Semer fr tv talenter silver; och
        han bebyggde berget och kallade staden som han byggde dr
        Samaria, efter Semer, den man som hade varit bergets gare.
016:025 Men Omri gjorde vad ont var i HERRENS gon; han gjorde mer ont
        n ngon av dem som hade varit fre honom.
016:026 Han vandrade i allt p Jerobeams, Nebats sons, vg och i de
        synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, s att de
        frtrnade HERREN, Israels Gud, med de ffngliga avgudar de
        dyrkade.

016:027 Vad nu mer r att sga om Omri, om vad han gjorde och om de
        bedrifter han utfrde, det finnes upptecknat i Israels konungars
        krnika.
016:028 Och Omri gick till vila hos sina fder och blev begraven i
        Samaria.  Och hans son Ahab blev konung efter honom.
016:029 Ahab, Omris son, blev konung ver Israel i Asas, Juda konungs,
        trettiottonde regeringsr; sedan regerade Ahab, Omris son, i
        tjugutv r ver Israel i Samaria.
016:030 Men Ahab, Omris son, gjorde vad ont var i HERRENS gon, mer n
        ngon av dem som hade varit fre honom.
016:031 Det var honom icke nog att vandra i Jerobeams, Nebats sons,
        synder; han tog ock till hustru Isebel, dotter till Etbaal,
        sidoniernas konung, och gick s stad och tjnade Baal och
        tillbad honom.
016:032 Och han reste ett altare t Baal i Baalstemplet som han hade
        byggt i Samaria.
016:033 Drtill lt Ahab gra Aseran.  S gjorde Ahab mer till att
        frtrna HERREN, Israels Gud, n ngon av de Israels konungar
        som hade varit fre honom.
016:034 Under hans tid byggde beteliten Hiel ter upp Jeriko.  Men nr
        han lade dess grund, kostade det honom hans ldste son Abiram,
        och nr han satte upp dess portar, kostade det honom hans yngste
        son Segib--i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom
        Josua, Nuns son.

017:001 Och tisbiten Elia, en man som frut hade uppehllit sig i
        Gilead, sade till Ahab: S sant HERREN, Israels Gud, lever, han
        vilkens tjnare jag r, under dessa r skall varken dagg eller
        regn falla, med mindre jag sger det.

017:002 Och HERRENS ord kom till honom; han sade:
017:003 G bort hrifrn och begiv dig sterut, och gm dig vid bcken
        Kerit, som sterifrn rinner ut i Jordan.
017:004 Din dryck skall du f ur bcken, och korparna har jag bjudit att
        dr frse dig med fda.
017:005 D gick han bort och gjorde ssom HERREN hade befallt; han gick
        bort och uppehll sig vid bcken Kerit, som sterifrn rinner ut
        i Jordan.
017:006 Och korparna frde till honom brd och ktt om morgonen, och
        brd och ktt om aftonen, och sin dryck fick han ur bcken.

017:007 Men efter ngon tid torkade bcken ut, drfr att det icke
        regnade i landet.
017:008 D kom HERRENS ord till honom; han sade:
017:009 St upp och g till Sarefat, som hr till Sidon, och uppehll
        dig dr.  Se, jag har dr bjudit en nka att frse dig med
        fda.
017:010 Han stod upp och gick till Sarefat.  Och nr han kom till
        stadsporten, fick han dr se en nka som samlade ved.  D ropade
        han till henne och sade: Hmta litet vatten t mig i krlet, s
        att jag fr dricka.
017:011 Nr hon nu gick fr att hmta det, ropade han efter henne och
        sade: Tag ock med dig ett stycke brd t mig.
017:012 Men hon svarade: S sant HERREN, din Gud, lever, jag ger icke
        en kaka brd, utan allenast en hand full mjl i krukan och litet
        olja i kruset.  Och se, hr har jag samlat ihop ett par
        vedpinnar, och jag gr nu hem och tillreder det t mig och min
        son, fr att vi m ta det och sedan d.
017:013 D sade Elia till henne: Frukta icke; g och gr ssom du har
        sagt.  Men red frst till en liten kaka drav t mig, och br ut
        den till mig; red sedan till t dig och din son.
017:014 Ty s sger HERREN, Israels Gud: Mjlet i krukan skall icke taga
        slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag d
        HERREN lter det regna p jorden.
017:015 D gick hon stad och gjorde ssom Elia hade sagt.  Och hon hade
        sedan att ta, hon sjlv och han och hennes husfolk, en lng
        tid.
017:016 Mjlet i krukan tog icke slut, och oljan i kruset trt icke, i
        enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.

017:017 Men hrefter hnde sig, att kvinnans, hans vrdinnas, son blev
        sjuk; hans sjukdom blev mycket svr, s att han till slut icke
        mer andades.
017:018 D sade hon till Elia: Vad har du med mig att gra, du gudsman?
        Du har kommit till mig, fr att min missgrning skulle bliva
        ihgkommen, s att min son mste d.
017:019 Men han sade till henne: Giv mig din son.  Och han tog honom ur
        hennes famn och bar honom upp i salen dr han bodde och lade
        honom p sin sng.
017:020 Och han ropade till HERREN och sade: HERRE, min Gud, har du vl
        kunnat gra s illa mot denna nka, vilkens gst jag r, att du
        har ddat hennes son?
017:021 Drefter strckte han sig ut ver gossen tre gnger och ropade
        till HERREN och sade: HERRE, min Gud, lt denna gosses sjl
        komma tillbaka in i honom.
017:022 Och HERREN hrde Elias rst, och gossens sjl kom tillbaka in i
        honom, och han fick liv igen.
017:023 Och Elia tog gossen och bar honom frn salen ned i huset och gav
        honom t hans moder.  Och Elia sade: Se, din son lever.
017:024 D sade kvinnan till Elia: Nu vet jag att du r en gudsman, och
        att HERRENS ord i din mun r sanning.

018:001 En lng tid hrefter, p tredje ret, kom HERRENS ord till Elia;
        han sade: G stad och trd fram fr Ahab, s skall jag sedan
        lta det regna p jorden.
018:002 D gick Elia stad fr att trda fram fr Ahab.  Men hungersnden
        var d stor i Samaria.
018:003 Och Ahab kallade till sig Obadja, sin verhovmstare; men Obadja
        dyrkade HERREN med stor iver.
018:004 Och nr Isebel utrotade HERRENS profeter, hade Obadja tagit ett
        hundra profeter och gmt dem, femtio man t gngen, i en grotta
        och frsett dem med mat och dryck.
018:005 Ahab sade nu till Obadja: Far igenom landet till alla
        vattenkllor och alla bckar.  Kanhnda skola vi finna grs, s
        att vi kunna behlla hstar och mulsnor vid liv och slippa att
        slakta ned ngon boskap.
018:006 Och de frdelade mellan sig landet som de skulle draga i genom.
        Ahab for en vg fr sig, och Obadja for en annan vg fr sig.
018:007 Nr nu Obadja frdades sin vg fram, fick han se Elia komma emot
        sig.  Och han knde igen denne och fll ned p Sitt ansikte och
        sade: r du hr, min herre Elia?
018:008 Han svarade honom: Ja.  G och sg till din herre: 'Elia r
        hr.'
018:009 D sade han: Varmed har jag frsyndat mig, eftersom du vill
        giva din tjnare i Ahabs hand och lta honom dda mig?
018:010 S sant HERREN, din Gud, lever, det finnes icke ngot folk eller
        ngot rike dit min herre icke har snt fr att ska efter dig;
        och om man har svarat: 'Han r icke hr', s har han av det
        riket eller det folket tagit en ed, att man icke har funnit dig.
018:011 Och nu sger du: 'G och sg till din herre: Elia r hr!'
018:012 Om nu, nr jag gr ifrn dig, HERRENS Ande skulle rycka bort
        dig, jag vet icke vart, och jag likvl komme med ditt budskap
        till Ahab, s skulle han drpa mig, nr han icke funne dig.  Och
        dock har ju jag, din tjnare, fruktat HERREN allt ifrn min
        ungdom.
018:013 Har det icke blivit berttat fr min herre vad jag gjorde, nr
        Isebel drpte HERRENS profeter, huru jag gmde ett hundra av
        HERRENS profeter, femtio man och ter femtio, i en grotta och
        frsg dem med mat och dryck?
018:014 Och nu sger du: 'G och sg till din herre: Elia r hr!'--
        fr att han skall drpa mig.
018:015 Men Elia svarade: S sant HERREN Sebaot lever, han vilkens
        tjnare jag r, redan i dag skall jag trda fram fr honom.

018:016 D gick Obadja Ahab till mtes och frkunnade detta fr honom;
        och Ahab begav sig stad fr att mta Elia.
018:017 Och nr Ahab fick se Elia, sade Ahab till honom: r du hr, du
        som drager olycka ver Israel?
018:018 Han svarade: Det r icke jag, som drager olycka ver Israel,
        utan du och din faders hus, drmed att I vergiven HERRENS bud,
        och drmed att du fljer efter Baalerna.
018:019 Men snd nu bort och frsamla hela Israel till mig p berget
        Karmel, jmte Baals fyra hundra femtio profeter och Aserans fyra
        hundra profeter, som ta vid Isebels bord.
018:020 D snde Ahab omkring bland Israels barn och lt frsamla
        profeterna p berget Karmel.

018:021 Och Elia trdde fram fr allt folket och sade: Huru lnge
        viljen I halta p bda sidor?  r det HERREN som r Gud, s
        fljen efter honom; men om Baal r det, s fljen efter honom.
        Och folket svarade honom icke ett ord.
018:022 D sade Elia till folket: Jag allena r kvar ssom HERRENS
        Profet, och Baals profeter ro fyra hundra femtio man.
018:023 M man nu giva oss tv tjurar, och m de vlja ut t sig den ena
        tjuren och stycka den och lgga den p veden, utan att tnda eld
        drp, s vill jag reda till den andra tjuren och lgga den p
        veden, utan att tnda eld drp.
018:024 Drefter mn I kalla eder guds namn, men sjlv vill jag kalla
        HERRENS namn.  Den gud som d svarar med eld, han vare Gud.
        Allt folket svarade och sade.  Ditt frslag r gott.
018:025 D sade Elia till Baals profeter: Vljen ut t eder den ena
        tjuren och reden till den, I frst, ty I ren flertalet; kallen
        drefter eder guds namn, men eld fn I icke tnda.
018:026 D togo de den tjur som han gav dem och redde till den; sedan
        kallade de Baals namn frn morgonen nda till middagen och
        ropade: Baal, svara oss.  Men icke ett ljud hrdes, och ingen
        svarade.  Och alltjmt haltade de stad kring altaret som man
        hade gjort.
018:027 Nr det s blev middag, gckades Elia med dem och sade: Ropen
        nnu hgre, ty visserligen r han en gud, men han har vl ngot
        att begrunda, eller ock har han gtt avsides, eller r han p
        resa; kanhnda sover han, men d skall han vl vakna.
018:028 D ropade de nnu hgre och ristade sig, ssom deras sed var,
        med svrd och spjut, s att blodet kom ut p dem.
018:029 Nr det sedan hade blivit eftermiddag, fattades de av profetiskt
        raseri, och hllo s p nda till den tid d spisoffret
        frambres.  Men icke ett ljud hrdes, ingen svarade, och ingen
        tycktes heller akta p dem.

018:030 Och Elia sade till allt folket: Trden hitfram till mig.  S
        trdde nu allt folket fram till honom.  D satte han ter i
        stnd HERRENS altare, som hade blivit nedrivet.
018:031 Elia tog tolv stenar, lika mnga som Jakobs sners stammar--
        den mans, till vilken detta HERRENS ord hade kommit: Israel
        skall vara ditt namn.
018:032 Och han byggde av stenarna ett altare i HERRENS namn och gjorde
        omkring altaret en grav, stor nog fr ett utsde av tv
        sea-mtt.
018:033 Drefter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den p
        veden.
018:034 Sedan sade han: Fyllen fyra krukor med vatten, och gjuten ut
        vattnet ver brnnoffret och veden.  Han sade ytterligare:
        Gren s nnu en gng.  Och de gjorde s fr andra
        gngen.  Drefter sade han: Gren s fr tredje gngen.  Och de
        gjorde s fr tredje gngen.
018:035 Och vattnet flt runt omkring altaret; och han lt fylla ocks
        graven med vatten.
018:036 D nu tiden var inne att frambra spisoffret, trdde profeten
        Elia fram och sade: HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, lt
        det i dag bliva kunnigt att du r Gud i Israel, och att jag r
        din tjnare, och att det r p din befallning jag har gjort allt
        detta.
018:037 Svara mig, HERRE, svara mig, s att detta folk frnimmer att det
        r du, HERRE, som r Gud, i det att du vnder om deras hjrtan.
018:038 D fll HERRENS ed ned och frtrde brnnoffret, veden,
        stenarna och jorden, och uppslickade vattnet som var i graven.
018:039 Nr allt folket sg detta, fllo de ned p sina ansikten och
        sade: HERREN r det som r Gud!  HERREN r det som r Gud!
018:040 Men Elia sade till dem: Gripen Baals profeter; lten ingen av
        dem komma undan.  Och de grepo dem.  Och Elia lt fra dem ned
        till bcken Kison och slakta dem dr.
018:041 Och Elia sade till Ahab: Begiv dig ditupp, t och drick, ty
        jag hr bruset av regn.
018:042 D begav sig Ahab ditupp fr att ta och dricka.  Men Elia steg
        upp p Karmels topp, hukade sig ned mot jorden och snkte sitt
        ansikte mellan sina knn.
018:043 Och han sade till sin tjnare G upp och skda ut t havet.
        Denne gick d upp och skdade ut, men sade: Jag ser ingenting.
        S tillsade han honom sju gnger att g tillbaka.
018:044 Nr han d kom dit sjunde gngen sade han: Nu ser jag ett litet
        moln, icke strre n en mans hand, stiga upp ur havet.  D sade
        han: G upp och sg till Ahab: Spnn fr och far ned, s att
        regnet icke hller dig kvar.
018:045 Och i ett gonblick frmrkades himmelen av moln och storm, och
        ett starkt regn fll.  Och Ahab steg upp i sin vagn och for till
        Jisreel.
018:046 Men HERRENS hand hade kommit ver Elia, s att han omgjorde sina
        lnder och sprang framfr Ahab nda inemot Jisreel.

019:001 Men nr Ahab berttade fr Isebel allt vad Elia hade gjort, och
        huru han hade drpt alla profeterna med svrd,
019:002 Snde Isebel en budbrare till Elia och lt sga: Gudarna
        straffe mig nu och framgent om jag icke i morgon vid denna tid
        lter det g med ditt liv ssom det gick med alla dessas liv.
019:003 Nr han frnam detta, stod han upp och begav sig i vg fr att
        rdda sitt liv, och han kom s till Beer-Seba, som hr till Juda;
        dr lmnade han kvar sin tjnare.
019:004 Men sjlv gick han ut i knen en dagsresa.  Dr satte han sig
        under en ginstbuske; och han nskade sig dden och sade: Det r
        nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag r icke frmer n mina
        fder.
019:005 Drefter lade han sig att sova under en ginstbuske.  Men se, d
        rrde en ngel vid honom och sade till honom: St upp och t.
019:006 Nr han d sg upp, fick han vid sin huvudgrd se ett brd,
        sdant som bakas p gldande stenar, och ett krus med
        vatten.  Och han t och drack och lade sig ter ned.
019:007 Men HERRENS ngel rrde ter vid honom, fr andra gngen, och
        sade: St upp och t, ty eljest bliver vgen dig fr lng.
019:008 D stod han upp och t och drack, och gick s, styrkt av den
        maten, i fyrtio dagar och fyrtio ntter, nda till Guds berg
        Horeb.
019:009 Dr gick han in i en grotta, och i den stannade han ver natten.

        D kom HERRENS ord till honom; han sade till honom: Vad vill du
        hr, Elia?
019:010 Han svarade: Jag har nitlskat fr HERREN, hrskarornas Gud.  Ty
        Israels barn hava vergivit ditt frbund, rivit ned dina altaren
        och drpt dina profeter med svrd; jag allena r kvar, och de
        st efter att taga mitt liv.
019:011 Han sade: G ut och stll dig p berget infr HERREN.  D gick
        HERREN fram dr, och en stor och stark storm, som ryckte loss
        berg och brt snder klippor, gick fre HERREN; men icke var
        HERREN i stormen.  Efter stormen kom en jordbvning; men icke var
        HERREN i jordbvningen.
019:012 Efter jordbvningen kom en eld; men icke var HERREN i elden.
        Efter elden kom ljudet av en sakta susning.
019:013 S snart Elia hrde detta, skylde han sitt ansikte med manteln
        och gick ut och stllde sig vid ingngen till grottan.  D kom en
        rst till honom och sade: Vad vill du hr, Elia?
019:014 Han svarade: Jag har nitlskat fr HERREN, hrskarornas Gud.
        Ty Israels barn hava vergivit ditt frbund, rivit ned dina
        altaren och drpt dina profeter med svrd; jag allena r kvar,
        och de st efter att taga mitt liv.
019:015 HERREN sade till honom: G nu tillbaka igen, och tag vgen till
        Damaskus' ken, och g in och smrj Hasael till konung ver
        Aram.
019:016 Och Jehu, Nimsis son, skall du smrja till konung ver
        Israel.  Och till profet i ditt stlle skall du smrja Elisa,
        Safats son, frn Abel-Mehola.
019:017 Och s skall ske: den som kommer undan Hasaels svrd, honom
        skall Jehu dda, och den som kommer undan Jehus svrd, honom
        skall Elisa dda.
019:018 Men jag skall lta sju tusen mn bliva kvar i Israel, alla de
        knn som icke hava bjt sig fr Baal, och var mun som icke har
        givit honom hyllningskyss.

019:019 Nr han sedan gick drifrn, trffade han p Elisa, Safats son,
        som hll p att plja; tolv par oxar gingo framfr honom, och
        sjlv krde han det tolfte paret.  Och Elia gick fram till honom
        och kastade sin mantel ver honom.
019:020 D slppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: Lt mig
        frst f kyssa min fader och min moder, s vill jag sedan flja
        dig.  Han sade till honom: Vlan, du m g tillbaka igen; du
        vet ju vad jag har gjort med dig.
019:021 D lmnade han honom och gick tillbaka och tog sina bda oxar
        och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras ktt;
        detta gav han t folket, och de to.  Drefter stod han upp och
        fljde Elia och blev hans tjnare.

020:001 Och Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin hr; han hade
        med sig trettiotv konungar jmte hstar och vagnar.  Han drog
        upp och belgrade Samaria och ansatte det.
020:002 Och han skickade sndebud in i staden till Ahab, Israels
        konung,
020:003 och lt sga honom: S sger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt
        guld tillhr mig, och det bsta du har av kvinnor och barn
        tillhr mig ock.
020:004 Israels konung svarade och sade: Ssom du har sagt, min herre
        konung: jag sjlv och allt vad jag har tillhr dig.
020:005 Men sndebuden kommo tillbaka och sade: S sger Ben-Hadad: Jag
        har ju snt till dig och ltit sga: 'Ditt silver och ditt guld,
        dina kvinnor och dina barn skall du giva mig.'
020:006 Och nu skall jag sannerligen i morgon vid denna tid snda mina
        tjnare till dig, fr att de m genomska ditt hus och dina
        tjnares hus; och allt som r dina gons lust skola de taga med
        sig och fra bort.

020:007 D kallade Israels konung till sig alla de ldste i landet och
        sade: Mrken och sen huru denne str efter vrt frdrv.  Ty nr
        han snde till mig och begrde mina kvinnor och mina barn, mitt
        silver och mitt guld, vgrade jag ju icke att giva honom det.
020:008 Alla de ldste och allt folket sade till honom: Hr icke p
        honom och gr honom icke till viljes.
020:009 S svarade han d Ben-Hadads sndebud: Sgen till min herre
        konungen: Allt, varom du frra gngen snde bud till din tjnare,
        det vill jag foga mig i; men detta kan jag icke foga mig i.  Och
        sndebuden vnde tillbaka med detta svar.
020:010 D snde Ben-Hadad till honom och lt sga: Gudarna straffe mig
        nu och framgent, om Samarias grus skall rcka till att fylla
        hnderna p allt det folk som fljer mig.
020:011 Men Israels konung svarade och sade: Sgen s: Icke m den som
        omgjordar sig med svrdet bermma sig likt den som spnner det
        av sig.
020:012 S snart Ben-Hadad hrde detta svar, dr han satt och drack med
        konungarna i lgerhyddorna, sade han till sina tjnare: Gren
        eder redo.  Och de gjorde sig redo till att angripa staden.

020:013 D trdde en profet fram till Ahab, Israels konung, och sade:
        S sger HERREN: Ser du hela denna stor hop?  Se, jag vill i dag
        giva den i din hand, p det att du m frnimma att jag r
        HERREN.
020:014 D frgade Ahab: Genom vem?  Han svarade: S sger HERREN:
        Genom landshvdingarnas mn.  Han frgade ytterligare: Vem
        skall begynna striden?  Han svarade: Du sjlv.
020:015 S mnstrade han d landshvdingarnas mn, och de voro tv
        hundra trettiotv, drefter mnstrade han allt folket, alla
        Israels barn, sju tusen man.
020:016 Och vid middagstiden gjorde de ett utfall, just nr Ben-Hadad
        hll p att dricka sig drucken i lgerhyddorna, tillsammans med
        de trettiotv konungar som sade kommit honom till hjlp.
020:017 Landshvdingarnas mn drogo frst ut.  Och de kunskapare som
        Ben-Hadad snde ut underrttade honom om att folk kom ut frn
        Samaria.
020:018 D sade han: Om de hava dragit ut i fredlig avsikt, s gripen
        dem levande; och om de hava dragit ut till strid, s gripen dem
        ock levande.
020:019 Men nr dessa--landshvdingarnas mn och hren som fljde dem
        --hade kommit ut ur staden,
020:020 hggo de ned var och en sin man, och aramerna flydde, och
        Israel frfljde dem.  Och Ben-Hadad, konungen i Aram, kom undan
        p en hst, jmte ngra ryttare.
020:021 Och Israels konung drog ut och slog bde ryttarhren och
        vagnshren och tillfogade aramerna ett stort nederlag.
020:022 Men profeten trdde fram till Israels konung och sade till
        honom: Grip dig nu an; och betnk och se till, vad du br gra,
        ty nsta r kommer konungen i Aram att ter draga upp mot dig.

020:023 Men den arameiske konungens tjnare sade till honom: Deras gud
        r en bergsgud; drfr hava de blivit oss vermktiga.  Lt oss
        nu strida mot dem p sltten, s skola vi frvisso bliva dem
        vermktiga.
020:024 Och vidare mste du gra s: avstt var och en av konungarna
        frn hans plats, och instt stthllare i deras stlle.
020:025 Skaffa dig sedan sjlv en hr, lika stor som den du har
        frlorat, med lika mnga hstar och lika mnga vagnar, och lt
        oss sedan strida mot dem p sltten, s skola vi frvisso bliva
        dem vermktiga.  Och han lyssnade till deras ord och gjorde s.

020:026 Fljande r mnstrade Ben-Hadad aramerna och drog s upp till
        Afek fr att strida mot Israel.
020:027 Israels barn hade ock blivit mnstrade och frsedda med
        livsmedel och tgade drefter emot dem.  Och Israels barn lgrade
        sig gent emot dem, lika tv sm gethjordar, under det att
        aramerna uppfyllde landet.
020:028 D trdde gudsmannen fram och sade till Israels konung: S
        sger HERREN: Drfr att aramerna hava sagt: 'HERREN r en
        bergsgud och icke en dalgud', drfr giver jag hela denna stora
        hop i din hand, p det att I mn frnimma att jag r HERREN.
020:029 Och de voro lgrade mitt emot varandra i sju dagar.  P sjunde
        dagen kom det till strid, och Israels barn slogo d av aramerna
        hundra tusen man fotfolk, detta p en enda dag.
020:030 De terstende flydde in i staden Afek; men stadsmuren fll ned
        ver tjugusju tusen man, dem som terstodo.  Ben-Hadad flydde
        ocks och kom in i staden och sprang frn kammare till
        kammare.
020:031 D sade hans tjnare till honom: Vi hava hrt att konungarna av
        Israels hus ro ndiga konungar.  Lt oss drfr stta scktyg
        om vra lnder och rep om vra huvuden och giva oss t Israels
        konung; kanhnda lter han dig d f leva.
020:032 Och de bundo scktyg omkring sina lnder och rep omkring sina
        huvuden och kommo s till Israels konung och sade: Din tjnare
        Ben-Hadad beder: 'Lt mig f leva.'  Han svarade: r han nnu
        vid liv, han min broder?
020:033 Mnnen, som i detta hans ord sgo ett gott varsel, skyndade att
        taga fasta drp och sade: Ja, din broder r Ben-Hadad.  Han
        sade: Gn och hmten honom hit.  D gav sig Ben-Hadad t honom,
        och han lt honom stiga upp i sin vagn.
020:034 Och Ben-Hadad sade till honom: De stder som min fader tog frn
        din fader vill jag giva tillbaka, och du skall fr din rkning
        f inrtta handelskvarter i Damaskus, ssom min fader fick gra
        i Samaria.  Vlan, sade Ahab, p sdana villkor vill jag giva
        dig fri.  Och han slt ett frdrag med honom och gav honom fri.
020:035 Och en av profetlrjungarna sade p HERRENS befallning till en
        annan: Sl till mig.  Men mannen vgrade att sl honom.
020:036 D sade han till honom: Eftersom du icke har lyssnat till
        HERRENS rst, drfr skall ett lejon sl ned dig, nr du gr
        ifrn mig.  Och nr han gick sin vg ifrn honom, kom ett lejon
        emot honom och slog ned honom.
020:037 Sedan trffade han en annan man och sade: Sl till mig.  Och
        mannen slog honom s hrt, att sr uppstod drav.
020:038 Drefter gick profeten och stllde sig i konungens vg, sedan
        han hade gjort sig oigenknnlig genom att stta en bindel ver
        gonen.
020:039 Nr nu konungen kom drfram, ropade han till konungen och sade:
        Din tjnare hade givit sig ut i striden, d i detsamma en man
        kom drifrn och frde till mig en annan man och sade: 'Vakta
        denne man; om han kommer bort, skall det g dig ssom det skulle
        hava gtt honom, eller ock mste du betala en talent silver.'
020:040 Nu hnde sig, under det din tjnare hade att syssla n hr n
        dr, att mannen kom undan.  Israels konung sade till honom: Din
        dom r given; du har ju sjlv avkunnat den.
020:041 D tog han skyndsamt bort bindeln frn sina gon, och Israels
        konung knde igen honom och sg att han var en av profeterna.
020:042 Och han sade till konungen: S sger HERREN: Drfr att du har
        slppt ur din hand den man som av mig var given till spillo,
        skall det g dig ssom det skulle hava gtt honom, och ditt folk
        ssom det har gtt hans folk.
020:043 Och Israels konung begav sig hem, missmodig och vred, och kom
        till Samaria.

021:001 Drefter hnde sig fljande.  Jisreeliten Nabot hade en vingrd i
        Jisreel bredvid Ahabs palats, konungens i Samaria.
021:002 Och Ahab talade till Nabot och sade: Lt mig f din vingrd fr
        att drav gra mig en kkstrdgrd, eftersom den ligger s nra
        intill mitt hus; jag vill giva dig en bttre vingrd i stllet,
        eller om dig s behagar, vill jag giva dig penningar ssom
        betalning fr den.
021:003 Men Nabot svarade Ahab: HERREN lte det vara fjrran ifrn mig
        att jag skulle lta dig f mina fders arvedel.
021:004 D gick Ahab hem till sitt, missmodig och vred fr det svars
        skull som jisreeliten Nabot hade givit honom, nr denne sade:
        Jag vill icke lta dig f mina fders arvedel.  Och han lade
        sig p sin sng och vnde bort sitt ansikte och t intet.
021:005 D kom hans hustru Isebel in till honom och frgade honom:
        Varfr r du s missmodig, och varfr ter du intet?
021:006 Han svarade henne: Drfr att nr jag talade till jisreeliten
        Nabot och sade till honom: 'Lt mig f din vingrd fr
        penningar, eller om du s nskar, vill jag giva dig en annan
        vingrd i stllet', d svarade han: 'Jag vill icke lta dig f
        min vingrd.'
021:007 D sade hans hustru Isebel honom: r det du som nu regerar ver
        Israel?  St upp och t och var vid gott mod; jag skall skaffa
        dig jisreeliten Nabot vingrd.
021:008 Drefter skrev hon ett brev i Ahabs namn och satte sigill under
        det med hans signetring, och snde s brevet till de ldste och
        frnmsta i Nabots stad, de som bodde dr jmte honom.
021:009 Och hon skrev i brevet s: Lysen ut en fasta, och lten Nabot
        sitta lngst fram bland folket.
021:010 Och lten s tv onda mn stta sig mitt emot honom, och lten
        dem vittna emot honom och sga: 'Du har talat frgripligt mot
        Gud och konungen.'  Fren s ut honom och stenen honom till
        dds.
021:011 Och de ldsta och frnmsta mnnen i staden, de som bodde dr i
        hans stad, handlade i enlighet med det bud som Isebel hade snt
        dem, och ssom det var skrivet i brevet som hon hade snt till
        dem.
021:012 De lyste ut en fasta och lto Nabot sitta lngst fram bland
        folket.
021:013 Och de tv onda mnnen kommo och satte sig mitt emot honom; och
        de onda mnnen vittnade mot Nabot infr folket och sade: Nabot
        har talat frgripligt mot Gud och konungen.  D frde man honom
        utanfr staden och stenade honom till dds.
021:014 Drefter snde de bud till Isebel och lto sga: Nabot har
        blivit stenad till dds.
021:015 S snart Isebel hrde att Nabot var stenad till dds, sade hon
        till Ahab: St upp och tag jisreeliten Nabots vingrd i
        besittning, den som han vgrade att lta dig f fr penningar;
        ty Nabot r icke lngre vid liv, utan han r dd.
021:016 S snart Ahab hrde att Nabot var dd, stod han upp och begav
        sig stad ned till jisreeliten Nabots vingrd fr att taga den i
        besittning.
021:017 Men HERRENS ord kom till tisbiten Elia; han sade:
021:018 St upp, g stad och mt Ahab, Israels konung, som bor i
        Samaria.  Du trffar honom i Nabots vingrd, dit han har gtt
        ned fr att taga den i besittning.
021:019 Och du skall tala till honom och sga: 'S sger HERREN: Har du
        till redan hunnit att bde drpa och tilltrda arvet?'  Drefter
        skall du tala till honom och sga: 'S sger HERREN: P samma
        stlle dr hundarna hava slickat Nabots blod skola hundarna
        slicka ocks ditt blod.'
021:020 Ahab sade till Elia: Har du ntligen funnit mig, du min
        fiende?  Han svarade: Ja, jag har funnit dig.  Eftersom du har
        slt dig till att gra vad ont r i HERRENS gon,
021:021 drfr skall jag ock lta vad ont r komma ver dig och skall
        bortsopa dig, och av Ahabs hus skall jag utrota allt mankn,
        bde sm och stora i Israel.
021:022 Och jag skall gra med ditt hus ssom jag gjorde med Jerobeams,
        Nebats sons, hus, och ssom jag gjorde med Baesas, Ahias sons,
        hus, drfr att du har frtrnat mig och kommit Israel att
        synda.
021:023 Ocks om Isebel har HERREN talat och sagt: Hundarna skola ta
        upp Isebel invid Jisreels murar.
021:024 Ja, den av Ahabs hus, som dr i staden, skola hundarna ta upp,
        och den som dr ute p marken skola himmelens fglar ta upp.

021:025 (Ocks har ingen varit ssom Ahab, han som slde sig till att
        gra vad ont var i HERRENS gon, nr hans hustru Isebel
        uppeggade honom drtill.
021:026 Mycken styggelse frvade han, i det han fljde efter de
        elndiga avgudarna, alldeles ssom amorerna hade gjort, vilka
        HERREN frdrev fr Israels barn.)

021:027 Men nr Ahab hrde de orden, rev han snder sina klder och
        svepte scktyg om sin kropp och
        fastade; och han lg hljd i scktyg och gick tyst omkring.
021:028 D kom HERRENS ord till tisbiten Elia; han sade:
021:029 Har du sett huru Ahab dmjukar sig infr mig?  Drfr att han s
        dmjukar sig infr mig, skall jag icke lta olyckan komma i hans
        tid; frst i hans sons tid skall jag lta olyckan komma ver
        hans hus.

022:001 Och de sutto i ro i tre r, under vilka intet krig var mellan
        Aram och Israel.
022:002 Men i det tredje ret for Josafat, Juda konung, ned till Israels
        konung.
022:003 Och Israels konung sade till sina tjnare: I veten ju att Ramot
        i Gilead tillhr oss.  Och likvl sitta vi stilla och taga det
        icke ifrn konungen i Aram.
022:004 Och han frgade Josafat: Vill du draga med mig fr att belgra
        Ramot i Gilead?  Josafat svarade Israels konung: Jag ssom du,
        mitt folk ssom ditt folk, mina hstar ssom dina hstar!
022:005 Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: Frga dock
        frst HERREN hrom.
022:006 D frsamlade Israels konung profeterna, vid pass fyra hundra
        mn, och frgade dem: Skall jag draga stad mot Ramot i Gilead
        fr att belgra det, eller skall jag avst drifrn?  De
        svarade: Drag ditupp; Herren skall giva det i konungens hand.
022:007 Men Josafat sade: Finnes hr ingen annan HERRENS profet, s att
        vi kunna frga genom honom?
022:008 Israels konung svarade Josafat: Hr finnes nnu en man, Mika,
        Jimlas son, genom vilken vi kunna frga HERREN; men han r mig
        frhatlig, ty han profeterar aldrig lycka t mig, utan allenast
        olycka.  Josafat sade: Konungen sge icke s.
022:009 D kallade Israels konung till sig en hovman och sade: Skaffa
        skyndsamt hit Mika, Jimlas son.
022:010 Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p
        sin tron, ikldda sina skrudar, p en trskplats vid Samarias
        port, under det att alla profeterna profeterade infr dem.
022:011 D gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av jrn och sade: S
        sger HERREN: Med dessa skall du stnga aramerna, s att de
        frgras.
022:012 Och alla profeterna profeterade p samma stt och sade: Drag
        upp mot Ramot i Gilead, s skall du bliva lyckosam; HERREN skall
        giva det i konungens hand.

022:013 Och budet som hade gtt fr att tillkalla Mika talade till honom
        och sade: Det r s, att profeterna med en mun lova konungen
        lycka; lt nu dina ord stmma verens med vad de hava talat, och
        lova ocks du lycka.
022:014 Men Mika svarade: S sant HERREN lever, jag skall allenast tala
        det som HERREN sger till mig.
022:015 Nr han sedan kom till konungen, frgade konungen honom: Mika,
        skola vi draga stad till Ramot i Gilead fr att belgra det,
        eller skola vi avst drifrn?  Han svarade honom: Drag ditupp,
        s skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens
        hand.
022:016 Men konungen sade till honom: Huru mnga gnger skall jag
        besvrja dig att icke tala till mig annat n sanning i HERRENS
        namn?
022:017 D sade han: Jag sg hela Israel frskingrat p bergen, likt
        fr som icke hava ngon herde.  Och HERREN sade: 'Dessa hava icke
        ngon herre; m de vnda tillbaka hem i frid, var och en till
        sitt.'
022:018 D sade Israels konung till Josafat: Sade jag dig icke att
        denne aldrig profeterar lycka t mig, utan allenast olycka?

022:019 Men han sade: Hr allts HERRENS ord.  Jag sg HERREN sitta p
        sin tron och himmelens hela hrskara st dr hos honom, p hans
        hgra sida och p hans vnstra.
022:020 Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab att draga upp mot Ramot i
        Gilead, fr att han m falla dr?'  D sade den ene s och den
        andre s.
022:021 Slutligen kom anden fram och stllde sig infr HERREN och sade:
        'Jag vill locka honom drtill.'  HERREN frgade honom: 'P vad
        stt?'
022:022 Han svarade: 'Jag vill g ut och bliva en lgnens ande i alla
        hans profeters mun.'  D sade han: 'Du m frska att locka
        honom drtill, och du skall ocks lyckas; g ut och gr s.'
022:023 Och se, nu har HERREN lagt en lgnens ande i alla dessa dina
        profeters mun, medan HERREN nd har beslutit att olycka skall
        komma ver dig.

022:024 D trdde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p
        kinden och sade: P vilken vg har d HERRENS Ande gtt bort
        ifrn mig fr att tala med dig?
022:025 Mika svarade: Du skall f se det p den dag d du ndgas
        springa frn kammare till kammare fr att gmma dig.
022:026 Men Israels konung sade: Tag Mika och fr honom tillbaka till
        Amon, hvitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.
022:027 Och sg: S sger konungen: Stten denne i fngelse och bespisen
        honom med fngkost, till dess jag kommer vlbehllen hem.
022:028 Mika svarade: Om du kommer vlbehllen tillbaka, s har HERREN
        icke talat genom mig.  Och han sade ytterligare: Hren detta, I
        folk, allasammans.
022:029 S drog nu Israels konung jmte Josafat, Juda konung, upp till
        Ramot i Gilead.
022:030 Och Israels konung sade till Josafat: Jag vill frklda mig,
        nr jag drager ut i striden, men du m vara kldd i dina egna
        klder.  S frkldde sig Israels konung, nr han drog ut i
        striden.
022:031 Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina trettiotv
        vagnshvitsmn: I skolen icke giva eder i strid med ngon, vare
        sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.
022:032 Nr d hvitsmnnen ver vagnarna fingo se Josafat, tnkte de:
        Frvisso r detta Israels konung, och vnde sig drfr till
        anfall mot honom.  D gav Josafat upp ett rop.
022:033 S snart nu hvitsmnnen ver vagnarna mrkte att det icke var
        Israels konung, vnde de om och lto honom vara.
022:034 Men en man som spnde sin bge och skt p mf trffade Israels
        konung i en fog p rustningen.  D sade denne till sin krsven:
        Svng om vagnen och fr mig ut ur hren, ty jag r srad.
022:035 Och striden blev p den dagen allt hftigare, och konungen stod
        upprtt i sin vagn, vnd mot aramerna; men om aftonen gav han
        upp andan.  Och blodet frn sret hade runnit ned i vagnen.
022:036 Och vid solnedgngen gick ett rop genom hren: Var och en till
        sin stad igen!  Var och en till sitt land igen!

022:037 S ddades d konungen och blev frd till Samaria; och man
        begrov konungen dr i Samaria.
022:038 Och nr man skljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna
        hans blod, och skkorna badade sig dri--ssom HERREN hade
        sagt.

022:039 Vad nu mer r att sga om Ahab och om allt vad han gjorde, om
        elfenbenshuset som han byggde, och om alla de stder som han
        byggde, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
022:040 Och Ahab gick till vila hos sina fder.  Och hans son Ahasja blev
        konung efter honom.

022:041 Men Josafat, Asas sons blev konung ver Juda i Ahabs, Israels
        konungs, fjrde regeringsr.
022:042 Trettiofem r gammal var Josafat, nr han blev konung, och han
        regerade tjugufem r i Jerusalem.  Hans moder hette Asuba,
        Silhis dotter.
022:043 Och han vandrade i allt p sin fader Asas vg, utan att vika av
        ifrn den; han gjorde nmligen vad rtt var i HERRENS gon.
022:044 Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
        att frambra offer och tnda offereld p hjderna.
022:045 Och Josafat hll fred med Israels konung.

022:046 Vad nu mer r att sga om Josafat och om de bedrifter han
        utfrde och om hans krig, det finnes upptecknat i Juda konungars
        krnika.
022:047 Han utrotade ock ur landet de tempelbolare som nnu funnos dr,
        vilka hade lmnats kvar i hans fader Asas tid.
022:048 I Edom fanns d ingen konung, utan en stthllare regerade dr.
022:049 Och Josafat hade ltit bygga Tarsis-skepp, som skulle g till
        Ofir fr att hmta guld; men de kommo aldrig stad, ty de ledo
        skeppsbrott vid Esjon-Geber.
022:050 D sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: Lt mitt folk fara med
        ditt folk p skeppen.  Men Josafat ville icke.

022:051 Och Josafat gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
        sina fder i sin fader Davids stad.  Och hans son Joram blev
        konung efter honom.

022:052 Ahasja, Ahabs son, blev konung ver Israel i Samaria i
        Josafats, Juda konungs, sjuttonde regeringsr, och han regerade
        ver Israel i tv r.
022:053 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p sin faders
        och sin moders vg och p Jerobeams, Nebats sons, vg, hans som
        hade kommit Israel att synda.
022:054 Och han tjnade Baal och tillbad honom och frtrnade HERREN,
        Israels Gud, alldeles ssom hans fader hade gjort.



Andra Konungaboken


001:001 Efter Ahabs dd avfll Moab frn Israel.

001:002 Och Ahasja strtade ned genom gallret i sin vre sal i Samaria
        och skadade sig, s att han blev sjuk.  D skickade han stad
        sndebud och sade till dem: Gn och frgen Baal-Sebub, guden i
        Ekron, om jag skall tillfriskna frn denna sjukdom.
001:003 Men HERRENS ngel hade talat s till tisbiten Elia: St upp och
        g emot konungens i Samaria sndebud och tala s till dem: 'r
        det drfr att ingen Gud finnes i Israel som I gn stad och
        frgen Baal-Sebub, guden i Ekron?
001:004 Drfr att I gren detta, sger HERREN s: Du skall icke komma
        upp ur den sng i vilken du har lagt dig, ty du skall dden
        d.'  Och Elia gick.

001:005 Nr sedan sndebuden kommo tillbaka till konungen, frgade han
        dem: Varfr kommen I tillbaka?
001:006 De svarade honom: En man kom emot oss och sade till oss: 'Gn
        tillbaka till konungen, som har snt eder, och talen s till
        honom: S sger HERREN: r det drfr att ingen Gud finnes i
        Israel som du snder bud fr att frga Baal-Sebub, guden i
        Ekron?  Drfr att du s gr skall du icke komma upp ur den sng
        i vilken du har lagt dig, ty du skall dden d.'
001:007 D frgade han dem: Huru sg den mannen ut, som kom emot eder
        och talade till eder p detta stt?
001:008 De svarade honom: Mannen bar en hrmantel och var omgjordad med
        en ldergrdel om sina lnder.  D sade han: Det var tisbiten
        Elia.
001:009 Och han snde till honom en underhvitsman med femtio man.  Och
        nr denne kom upp till honom, dr han satt p toppen av berget,
        sade han till honom: Du gudsman, konungen befaller dig att
        komma ned.
001:010 Men Elia svarade och sade till underhvitsmannen: Om jag r en
        gudsman, s komme eld ned frn himmelen och frtre dig och dina
        femtio.  D kom eld ned frn himmelen och frtrde honom och
        hans femtio.
001:011 Och han snde ter till honom en annan underhvitsman med
        femtio man.  Denne tog till orda och sade till honom: Du
        gudsman, s sger konungen: Kom strax ned.
001:012 Men Elia svarade och sade till dem: Om jag r en gudsman, s
        komme eld ned frn himmelen och frtre dig och dina femtio.  D
        kom Guds eld ned frn himmelen och frtrde honom och hans
        femtio.
001:013 ter snde han stad en tredje underhvitsman med femtio man
        Och denne tredje underhvitsman drog ditupp, och nr han kom
        fram, fll han ned p sina knn fr Elia och bad honom och sade
        till honom: Du gudsman, lt mitt liv och dessa dina femtio
        tjnares liv vara ngot aktat i dina gon.
001:014 Se, eld har kommit ned frn himmelen och frtrt de frsta tv
        underhvitsmnnen med deras femtio man; men lt nu mitt liv vara
        ngot aktat i dina gon.
001:015 Och HERRENS ngel sade till Elia: G ned med honom, frukta icke
        fr honom.  D stod han upp och gick med honom ned till konungen
001:016 Och han sade till denne: S sger HERREN: Eftersom du skickade
        sndebud fr att frga Baal-Sebub, guden i Ekron--likasom om i
        Israel icke funnes ngon Gud, som du kunde frga hrom--
        frdenskull skall du icke f komma upp ur den sng i vilken du
        har lagt dig, ty du skall dden d.
001:017 Och han dog, i enlighet med det HERRENS ord som Elia hade talat;
        och Joram blev konung efter honom, i Jorams, Josafats sons, Juda
        konungs, andra regeringsr.  Han hade nmligen ingen son.

001:018 Vad nu mer r att sga om Ahasja, om vad han gjorde, det finnes
        upptecknat i Israels konungars krnika.

002:001 Vid den tid d HERREN ville upptaga Elia till himmelen i en
        stormvind gingo Elia och Elisa frn Gilgal.
002:002 Och Elia sade till Elisa: Stanna hr, ty HERREN har snt mig
        till Betel.  Men Elisa svarade: S sant HERREN lever, och s
        sant du sjlv lever, jag lmnar dig icke.  Och de gingo ned till
        Betel.
002:003 D kommo profetlrjungarna i Betel ut till Elisa och sade till
        honom: Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrn dig,
        upp ver ditt huvud?  Han svarade: Ja, jag vet det; tigen
        stilla.
002:004 Och Elia sade till honom: Elisa, stanna hr, ty HERREN har snt
        mig till Jeriko.  Men han svarade: S sant HERREN lever, och s
        sant du sjlv lever, jag lmnar dig icke.  Och de kommo till
        Jeriko.
002:005 D gingo profetlrjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade
        till honom: Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrn
        dig, upp ver ditt huvud?  Han svarade: Ja, jag vet det; tigen
        stilla.
002:006 Och Elia sade till honom: Stanna hr, ty HERREN har snt mig
        till Jordan.  Men han svarade: S sant HERREN lever, och s
        sant du sjlv lever, jag lmnar dig icke.  Och de gingo bda
        stad.
002:007 Men femtio mn av profetlrjungarna gingo ock stad och stllde
        sig p ngot avstnd, lngre bort, under det att de bda stodo
        vid Jordan.
002:008 Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog p vattnet; d
        delade sig detta t tv sidor.  Och de gingo s bda p torr mark
        drigenom.

002:009 Nr de hade kommit ver, sade Elia till Elisa: Bed mig om vad
        jag skall gra fr dig, innan jag bliver tagen ifrn dig.  Elisa
        sade M en dubbel arvslott av din ande falla mig till.
002:010 Han svarade: Du har bett om ngot svrt.  Men om du ser mig, nr
        jag bliver tagen ifrn dig, d kommer det dock att s ske dig;
        varom icke, s sker det ej.
002:011 Under det att de nu gingo och talade, syntes pltsligt en vagn
        eld, med hstar av eld, och skilde de bda frn varandra; och
        Elia for i stormvinden upp till himmelen.
002:012 Och Elisa sg det och ropade: Min fader, min fader!  Du som fr
        Israel r bde vagnar och ryttare!  Sedan sg han honom icke
        mer.  Och han fattade i sina klder och rev snder dem i tv
        stycken.
002:013 Drefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och
        vnde s om och stllde sig vid Jordans strand.
002:014 Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog p
        vattnet och sade: Var r HERREN, Elias Gud?  D nu ocks Elisa
        slog p vattnet, delade det sig t tv sidor, och han gick ver.

002:015 Nr profetlrjungarna, som voro vid Jeriko p ngot avstnd,
        sgo detta, sade de: Elias ande vilar p Elisa.  Och de kommo
        honom till mtes och bugade sig ned till jorden fr honom.
002:016 Och de sade till honom: Se, bland dina tjnare finnas femtio
        raska mn; lt dessa g och ska efter din herre.  Kanhnda har
        HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom p ngot berg eller
        i ngon dal.  Men han svarade: Snden ingen stad.
002:017 Men nr de lnge och vl entrget hade bett honom drom, sade
        han: S snden d stad.  D snde de stad femtio mn; och
        dessa skte efter honom i tre dagar, men funno honom icke.
002:018 Nr de sedan kommo tillbaka till honom, medan han nnu vistades
        i Jeriko, sade han till dem: Sade jag icke till eder att I icke
        skullen g?

002:019 Och mnnen i staden sade till Elisa: Stadens lge r ju gott,
        ssom min herre ser, men vattnet r dligt, och drav komma
        missfall i landet.
002:020 Han sade: Hmten hit t mig en ny skl och lggen salt dri.
        Och de hmtade en t honom.
002:021 Drefter gick han ut till vattenkllan och kastade salt dri och
        sade: S sger HERREN: Jag har nu gjort detta vatten sunt; dd
        och missfall skola icke mer komma drav.
002:022 Och vattnet blev sunt, och har frblivit s nda till denna dag,
        i enlighet med det ord Elisa talade.
002:023 Drifrn begav han sig upp till Betel.  Och under det han var p
        vg ditupp, kom en skara gossar ut ur staden; och de begynte
        driva gck med honom och ropade till honom: Upp med dig, du
        flintskalle!  Upp med dig, du flintskalle!
002:024 Nr han d vnde sig om och fick se dem, uttalade han en
        frbannelse ver dem i HERRENS namn.  D kommo tv bjrninnor ut
        ur skogen och sleto snder fyrtiotv av barnen.
002:025 Drifrn gick han till berget Karmel och vnde sedan drifrn
        tillbaka till Samaria.

003:001 Joram, Ahabs son, blev konung ver Israel i Samaria i Josafats,
        Juda konungs, adertonde regeringsr, och han regerade i tolv r.
003:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; dock icke ssom hans
        fader och moder, ty han skaffade bort den Baalsstod som hans
        fader hade ltit gra.
003:003 Dock hll han fast vid de Jerobeams, Nebats sons, synder genom
        vilka denne hade kommit Israel att synda; frn dessa avstod han
        icke.

003:004 Mesa, konungen i Moab, som gde mycken boskap, hade i skatt till
        konungen i Israel erlagt hundra tusen lamm och ull av hundra
        tusen vdurar.
003:005 Men nr Ahab var dd, avfll konungen i Moab frn konungen i
        Israel.
003:006 D drog konung Joram ut frn Samaria och mnstrade hela Israel.
003:007 Drefter snde han stad bud till Josafat, konungen i Juda, och
        lt sga honom: Konungen i Moab har avfallit frn mig.  Vill du
        draga med mig fr att strida mot Moab?  Han svarade: Ja, jag
        vill draga ditupp--jag ssom du, mitt folk ssom ditt folk,
        mina hstar ssom dina hstar!
003:008 Och han frgade: Vilken vg skola vi draga ditupp?  Han svarade
        Vgen genom Edoms ken.

003:009 S drogo d konungen i Israel konungen i Juda och konungen i
        Edom stad; men nr de hade frdats sju dagsresor, fanns intet
        vatten fr hren och fr djuren som de hade med sig.
003:010 D sade Israels konung: Ack att HERREN skulle kalla tillhopa
        dessa tre konungar fr att giva dem i Moabs hand!
003:011 Men Josafat sade: Finnes hr ingen HERRENS profet, s att vi
        kunna frga HERREN genom honom?  D svarade en av Israels
        konungs tjnare och sade: Elisa, Safats son, finnes hr, han
        som plgade gjuta vatten p Elias hnder.
003:012 Josafat sade: Hos honom r HERRENS ord.  Israels konung och
        Josafat och Edoms konung gingo d ned till honom.
003:013 Men Elisa sade till Israels konung: Vad har du med mig att
        gra?  G du till din faders profeter och till din moders
        profeter.  Israels konung svarade honom: Bort det, att HERREN
        skulle hava kallat tillhopa dessa tre konungar fr att giva dem
        i Moabs hand!
003:014 D sade Elisa: S sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tjnare
        jag r: om jag icke hade undseende fr Josafat, Juda konung, s
        skulle jag icke akta p dig eller se till dig.
003:015 Men hmten nu hit t mig en harpospelare.  S ofta harpospelaren
        spelade, kom nmligen HERRENS hand ver honom.
003:016 Och han sade: S sger HERREN: Grven i denna dal grop vid
        grop.
003:017 Ty s sger HERREN: I skolen icke mrka ngon vind, ej heller se
        ngot regn, men likvl skall denna dal bliva full med vatten, s
        att bde I sjlva skolen hava att dricka och eder boskap och
        edra vriga djur.
003:018 Dock anser HERREN icke ens detta vara nog, utan han vill ock
        giva Moab i eder hand.
003:019 Och I skolen intaga alla befsta stder och alla andra ansenliga
        stder, I skolen flla alla nyttiga trd och kasta igen alla
        vattenkllor, och alla brdiga kerstycken skolen I frdrva med
        stenar.
003:020 Och se, om morgonen, vid den tid d spisoffret frambres,
        strmmade vatten till frn Edomssidan, s att landet fylldes med
        vatten.
003:021 Moabiterna hade nu allasammans hrt att konungarna hade dragit
        upp fr att strida mot dem, och alla de som voro vid vapenfr
        lder eller drutver blevo uppbdade och stodo nu vid grnsen.
003:022 Men bittida om morgonen, nr solen gick upp och lyste p
        vattnet, sgo moabiterna vattnet framfr sig rtt ssom blod.
003:023 D sade de: Det r blod!  Konungarna hava helt visst rkat i
        strid och drvid drpt varandra.  Nu till plundring, Moab!
003:024 Men nr de kommo till Israels lger, brto israeliterna fram och
        slogo moabiterna, s att de flydde fr dem.  Och de drogo in i
        landet och slogo ytterligare moabiterna.
003:025 Och stderna frstrde de, och p alla brdiga kerstycken
        kastade de var och en sin sten, till dess de hade verhljt dem,
        och alla vattenkllor tppte de till, och alla nyttiga trd
        fllde de, s att de till slut lmnade kvar allenast stenarna av
        Kir-Hareset.  Men nr slungkastarna omringade staden och beskto
        den
003:026 och Moabs konung sg att han icke kunde hlla stnd i striden,
        tog han med sig sju hundra svrdbevpnade mn fr att sl sig
        igenom till Edoms konung; men de kunde det icke.
003:027 D tog han sin frstfdde son, den som skulle bliva konung efter
        honom, och offrade denne p muren till ett brnnoffer.  D
        drabbades Israel av svr hemskelse, s att de mste bryta upp
        och lmna honom i fred och vnda tillbaka till sitt land igen.

004:001 Och en kvinna som var hustru till en av profetlrjungarna ropade
        till Elisa och sade: Min man, din tjnare, har dtt, och du vet
        att din tjnare fruktade HERREN; nu kommer hans fordringsgare
        och vill taga mina bda sner till trlar.
004:002 Elisa sade till henne: Vad kan jag gra fr dig?  Sg mig, vad
        har du i huset?  Hon svarade: Din tjnarinna har intet annat i
        huset n en flaska smrjelseolja.
004:003 D sade han: G och lna dig krl utifrn av alla dina grannar,
        tomma krl, men icke fr f.
004:004 G s in, och stng igen drren om dig och dina sner, och gjut
        i alla dessa krl; och nr ett krl r fullt, s flytta undan
        det.
004:005 D gick hon ifrn honom.  Och sedan hon hade stngt igen drren
        om sig och sina sner, buro de fram krlen till henne, och hon
        gt i.
004:006 Och nr krlen voro fulla, sade hon till sin son: Br fram t
        mig nnu ett krl.  Men han svarade henne: Hr finnes intet
        krl mer.  D stannade oljan av.
004:007 Och hon kom och berttade detta fr gudsmannen.  D sade han: G
        och slj oljan, och betala din skuld.  Sedan m du med dina
        sner leva av det som bliver ver.

004:008 En dag kom Elisa ver till Sunem.  Dr bodde en rik kvinna, som
        ndgade honom att ta hos sig; och s ofta han sedan kom
        ditver, tog han in dr och t.
004:009 D sade hon en gng till sin man: Se, jag har frnummit att han
        som bestndigt kommer hitver r en helig gudsman.
004:010 S lt oss nu mura upp ett litet rum p taket och dr stta in
        t honom en sng, ett bord, en stol och en ljusstake, s att han
        kan f taga in dr, nr han kommer till oss.
004:011 S kom han dit en dag och fick d taga in i rummet och ligga
        dr.
004:012 Och han sade till sin tjnare Gehasi: Kalla hit sunemitiskan.
        D kallade han dit henne, och hon infann sig dr hos tjnaren.
004:013 Ytterligare tillsade han honom: Sg till henne: 'Se, du har
        haft allt detta besvr fr oss.  Vad kan nu jag gra fr dig?  Har
        du ngot att andraga hos konungen eller hos hrhvitsmannen?'
        Men hon svarade: Nej; jag bor ju hr mitt ibland mitt folk.
004:014 Sedan frgade han: Vad kan jag d gra fr henne?  Gehasi
        svarade: Jo, hon har ingen son, och hennes man r gammal.
004:015 S sade han d: Kalla henne hitin.  D kallade han dit henne,
        och hon stannade i drren.
004:016 Och han sade: Nsta r vid just denna tid skall du hava en son
        i famnen.  Hon svarade: Nej, min herre, du gudsman, inbilla
        icke din tjnarinna ngot sdant.
004:017 Men kvinnan blev havande och fdde en son fljande r, just vid
        den tid som Elisa hade sagt henne.

004:018 Och nr gossen blev strre, hnde sig en dag att han gick ut
        till sin fader hos skrdemnnen.
004:019 D begynte han klaga fr sin fader: Mitt huvud!  Mitt huvud!
        Denne sade till sin tjnare: Tag honom och br honom till hans
        moder.
004:020 Han tog honom d och frde honom till hans moder.  Och han satt i
        hennes kn till middagstiden; d gav han upp andan.
004:021 Men hon gick upp och lade honom p gudsmannens sng och stngde
        igen om honom och gick ut.
004:022 Drefter kallade hon p sin man och sade: Snd till mig en av
        tjnarna med en sninna, s vill jag skynda till gudsmannen;
        sedan kommer jag strax tillbaka.
004:023 Han sade: Varfr vill du i dag fara till honom?  Det r ju
        varken nymnad eller sabbat.  Hon svarade: Oroa dig icke!
004:024 Sedan lt hon sadla sninnan och sade till sin tjnare: Driv p
        framt, och gr icke ngot uppehll i min frd, frrn jag sger
        dig till.
004:025 S begav hon sig stad och kom till gudsmannen p berget Karmel.
        D nu gudsmannen fick se henne p ngot avstnd, sade han till
        sin tjnare Gehasi: Se, dr r sunemitiskan.
004:026 Skynda nu emot henne och frga henne: 'Allt str vl rtt till
        med dig och med din man och med gossen?'  Hon svarade: Ja.
004:027 Men nr hon kom upp till gudsmannen p berget, fattade hon om
        hans ftter.  D gick Gehasi fram och ville driva henne undan;
        men gudsmannen sade: Lt henne vara, ty hennes sjl r
        bedrvad; men HERREN hade frdolt detta fr mig och icke ltit
        mig f veta det.
004:028 Och hon sade: Hade jag vl bett min herre om en son?  Sade jag
        icke fastmer att du icke skulle inbilla mig ngot?
004:029 D sade han till Gehasi: Omgjorda dina lnder och tag min stav
        i din hand och g stad; om du mter ngon, s hlsa icke p
        honom, och om ngon hlsar p dig, s besvara icke hans
        hlsning.  Och lgg sedan min stav p gossens ansikte.
004:030 Men gossens moder sade: S sant HERREN lever, och s sant du
        sjlv lever, jag slpper dig icke.  D stod han upp och fljde
        med henne.
004:031 Men Gehasi hade redan gtt fre dem och lagt staven p gossens
        ansikte; dock hrdes icke ett ljud, och intet spr av
        frnimmelse kunde mrkas.  D vnde han om och gick honom till
        mtes och berttade det fr honom och sade: Gossen har icke
        vaknat upp.
004:032 Och nr Elisa kom in i huset, fick han se att gossen lg dd p
        hans sng.
004:033 D gick han in och stngde igen drren om dem bda och bad till
        HERREN.
004:034 Och han steg upp i sngen och lade sig ver gossen, s att han
        hade sin mun p hans mun, sina gon p hans gon och sina hnder
        p hans hnder.  Nr han s lutade sig ned ver gossen, blev
        kroppen varm.
004:035 Drefter gick han ter fram och tillbaka i rummet och steg s
        ter upp i sngen och lutade sig ned ver honom.  D ns gossen,
        nda till sju gnger.  Och drp slog gossen upp gonen.
004:036 Sedan ropade han p Gehasi och sade: Kalla hit sunemitiskan.
        D kallade han in henne, och nr hon kom in till honom, sade
        han: Tag din son.
004:037 D kom hon fram och fll ned fr hans ftter och bugade sig mot
        jorden.  Drefter tog hon sin son och gick ut.

004:038 Och Elisa kom ter till Gilgal, medan hungersnden var i landet.
        Nr d profetlrjungarna sutto dr infr honom, sade han till
        sin tjnare Stt p den stora grytan och koka ngot till soppa
        t profetlrjungarna.
004:039 Och en av dem gick ut p marken fr att plocka ngot grnt; d
        fick han se en vild slingervxt, och av den plockade han ngot
        som liknade gurkor, sin mantel full.  Nr han sedan kom in, skar
        han snder dem och lade dem i soppgrytan; ty de knde icke till
        dem.
004:040 Och de ste upp t mnnen, fr att de skulle ta.  Men s snart
        de hade begynt ta av soppan, gvo de upp ett rop och sade:
        Dden r i grytan, du gudsman!  Och de kunde icke ta.
004:041 D sade han: Skaffen hit mjl.  Detta kastade han i
        grytan.  Drefter sade han: s upp t folket och lt dem ta.
        Och intet skadligt fanns nu mer i grytan.

004:042 Och en man kom frn Baal-Salisa och frde med sig t gudsmannen
        frstlingsbrd; tjugu kornbrd, och ax av grnskuren sd i sin
        pse.  D sade han: Giv det t folket att ta.
004:043 Men hans tjnare sade: Huru skall jag kunna stta fram detta
        fr hundra mn?  Han sade: Giv det t folket att ta; ty s
        sger HERREN: De skola ta och f ver.
004:044 D satte han fram det fr dem.  Och de to och fingo ver, ssom
        HERREN hade sagt.

005:001 Naaman, den arameiske konungens hrhvitsman, hade stort
        anseende hos sin herre och var hgt aktad, ty genom honom hade
        HERREN givit seger t Aram; och han var en tapper stridsman, men
        spetlsk.
005:002 Nu hade aramerna, en gng d de drogo ut p strvtg, frt med
        sig ssom fnge ur Israels land en ung flicka, som kom i tjnst
        hos Naamans hustru.
005:003 Denna sade till sin fru: Ack att min herre vore hos profeten i
        Samaria, s skulle denne nog befria honom frn hans spetlska!
005:004 D gick hon stad och berttade detta fr sin herre och sade:
        S och s har flickan ifrn Israels land sagt.
005:005 Konungen i Aram svarade: Far dit, s skall jag snda brev till
        konungen i Israel.  S for han d och tog med sig tio talenter
        silver och sex tusen siklar guld, s ock tio hgtidsdrkter.
005:006 Och han verlmnade brevet till Israels konung, och dri stod
        det: Nu, nr detta brev kommer dig till handa, m du veta att
        jag har snt till dig min tjnare Naaman, fr att du m befria
        honom frn hans spetlska.
005:007 Nr Israels konung hade lst brevet, rev han snder sina klder
        och sade: r jag d Gud, s att jag skulle kunna dda och gra
        levande, eftersom denne snder bud till mig att jag skall befria
        en man frn hans spetlska?  Mrken nu och sen huru han sker sak
        med mig.

005:008 Men nr gudsmannen Elisa hrde att Israels konung hade rivit
        snder sina klder, snde han till konungen och lt sga:
        Varfr har du rivit snder dina klder?  Lt honom komma till
        mig, s skall han frnimma att en profet finnes i Israel.
005:009 S kom d Naaman med sina hstar och vagnar och stannade vid
        drren till Elisas hus.
005:010 D snde Elisa ett bud ut till honom och lt sga: G bort och
        bada dig sju gnger i Jordan, s skall ditt ktt ter bliva sig
        likt, och du skall bliva ren.
005:011 Men Naaman blev vred och for sin vg, i det han sade: Jag
        tnkte att han skulle g ut till mig och trda fram och kalla
        HERRENS, sin Guds, namn och fra sin hand fram och ter ver
        stllet och s taga bort spetlskan.
005:012 ro icke Damaskus' floder, Abana och Parpar, bttre n alla
        vatten Israel?  D kunde jag ju lika grna bada mig i dem fr att
        bliva ren.  S vnde han om och for sin vg i vrede.
005:013 Men hans tjnare gingo fram och talade till honom och sade: Min
        fader, om profeten hade frelagt dig ngot svrt, skulle du d
        icke hava gjort det?  Huru mycket mer nu, d han allenast har
        sagt till dig: 'Bada dig, s bliver du ren'!
005:014 D for han ned och doppade sig i Jordan sju gnger, ssom
        gudsmannen hade sagt; och hans ktt blev d ter sig likt,
        friskt ssom en ung gosses ktt, och han blev ren.

005:015 Drefter vnde han tillbaka till gudsmannen med hela sin skara
        och gick in och trdde fram fr honom och sade: Se, nu vet jag
        att ingen Gud finnes p hela jorden utom i Israel.  S tag nu
        emot en tacksamhetssknk av din tjnare.
005:016 Men han svarade: S sant HERREN lever, han vilkens tjnare jag
        r, jag vill icke taga emot den.  Och fastn han entrget bad
        honom att taga emot den, ville han icke.
005:017 D sade Naaman: Om du icke vill detta, s lt d din tjnare f
        s mycket jord som ett par mulsnor kunna bra.  Ty din tjnare
        vill icke mer offra brnnoffer och slaktoffer t andra gudar,
        utan allenast t HERREN.
005:018 Detta m dock HERREN frlta din tjnare: nr min herre gr in i
        Rimmons tempel fr att dr bja kn, och han d stder sig vid
        min hand, och jag ocks bjer kn dr i Rimmons tempel, m d
        HERREN frlta din tjnare, nr jag s bjer kn i Rimmons
        tempel.
005:019 Han sade till honom: Far i frid.

        Men nr hn hade lmnat honom och farit ett stycke vg framt,
005:020 tnkte Gehasi, gudsmannen Elisas tjnare: Se, min herre har
        slppt denne Naaman frn Aram, utan att taga emot av honom vad
        han hade frt med sig.  S sant HERREN lever, jag vill skynda
        efter honom och ska f ngot av honom.
005:021 S gav sig d Gehasi stad efter Naaman.  Men nr Naaman sg
        ngon skynda efter sig, steg han med hast ned frn vagnen och
        gick emot honom och sade: Allt str vl rtt till?
005:022 Han svarade: Ja; men min herre har snt mig och lter sga:
        'Just nu hava tv unga mn, profetlrjungar, kommit till mig
        frn Efraims bergsbygd; giv dem en talent silver och tv
        hgtidsdrkter.'
005:023 Naaman svarade: Vrdes taga tv talenter.  Och han bad honom
        entrget och knt s in tv talenter silver i tv pungar och tog
        fram tv hgtidsdrkter, och lmnade detta t tv av sina
        tjnare, och dessa buro det framfr honom.
005:024 Men nr han kom till kullen, tog han det ur deras hand och lade
        det i frvar i huset; sedan lt han mnnen g sin vg.
005:025 Drefter gick han in och trdde fram fr sin herre.  D frgade
        Elisa honom: Varifrn kommer du, Gehasi?  Han svarade: Din
        tjnare har ingenstdes varit.
005:026 D sade han till honom: Menar du att jag icke i min ande var
        med, nr en man vnde om frn sin vagn och gick emot dig?  r det
        nu tid att du skaffar dig silver och skaffar dig klder, s ock
        olivplanteringar, vingrdar, fr och fkreatur, tjnare och
        tjnarinnor,
005:027 nu d Naamans spetlska kommer att lda vid dig och vid dina
        efterkommande fr evigt?  S gick denne ut ifrn honom, vit
        ssom sn av spetlska.

006:001 Profetlrjungarna sade till Elisa: Se, rummet dr vi sitta
        infr dig r fr trngt fr oss.
006:002 Lt oss drfr g till Jordan och drifrn hmta var sin
        timmerstock, s att vi dr kunna bygga oss ett annat hus att
        sitta i.  Han svarade: Gn stad.
006:003 Men en av dem sade: Vrdes sjlv g med dina tjnaren.  Han
        varade: Ja, jag skall g med.
006:004 S gick han med dem.  Och nr de kommo till Jordan, begynte de
        hugga ned trd.
006:005 Men under det att en av dem hll p att flla en stock, fll
        yxjrnet i vattnet.  D gav han upp ett rop och sade: Ack, min
        herre, yxan var ju lnad.
006:006 Gudsmannen frgade: Var fll den i?  Och han visade honom
        stllet.  D hgg han av ett stycke tr och kastade det i dr
        och fick s jrnet att flyta upp.
006:007 Sedan sade han: Tag nu upp det.  D rckte mannen ut sin hand
        och tog det.

006:008 Och konungen i Aram lg i krig med Israel.  Men nr han rdfrde
        sig med sina tjnare och sade: P det och det stllet vill jag
        lgra mig,
006:009 d snde gudsmannen bud till Israels konung och lt sga: Tag
        dig till vara fr att tga fram vid det stllet, ty aramerna
        ligga dr.
006:010 D snde Israels konung till det stlle som gudsmannen hade
        angivit fr honom och varnat honom fr; och han tog sig till
        vara dr.  Detta skedde icke allenast en gng eller tv gnger.
006:011 Hrver blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade till
        sig sina tjnare och sade till dem: Kunnen I icke sga mig vem
        av de vra det r som hller med Israels konung?
006:012 D svarade en av hans tjnare: Icke s, min herre konung; men
        Elisa, profeten i Israel, kungr fr Israels konung vart ord som
        du talar i din sovkammare.
006:013 Han sade: Gn och sen till, var han finnes, s att jag kan
        snda stad och gripa honom.  Och man berttade fr honom att
        han var i Dotan.

006:014 D snde han dit hstar och vagnar och en stor hr; och de kommo
        dit om natten och omringade staden.
006:015 Nr nu gudsmannens tjnare bittida om morgonen stod upp och gick
        ut, fick han se att en hr hade lgrat sig runt omkring staden
        med hstar och vagnar.  D sade tjnaren till honom: Ack, min
        herre, huru skola vi nu gra?
006:016 Han svarade: Frukta icke; ty de som ro med oss ro flera n de
        som ro med dem.
006:017 Och Elisa bad och sade: HERRE, ppna hans gon, s att han
        ser.  D ppnade HERREN tjnarens gon, och han fick se att
        berget var fullt med hstar och vagnar av eld, runt omkring
        Elisa.

006:018 Nr de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade:
        Sl detta folk med blindhet.  D slog han dem med blindhet,
        ssom Elisa bad.
006:019 Och Elisa sade till dem: Detta r icke den rtta vgen eller
        den rtta staden.  Fljen mig, s skall jag fra eder till den
        man som I sken.  Drefter frde han dem till Samaria.
006:020 Men nr de kommo till Samaria, sade Elisa: HERRE, ppna dessas
        gon, s att de se.  D ppnade HERREN deras gon, och de fingo
        se att de voro mitt i Samaria.
006:021 Nr d Israels konung sg dem, sade han till Elisa: Skall jag
        hugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem?
006:022 Han svarade: Du skall icke hugga ned dem.  Du plgar ju icke ens
        hugga ned dem som du har tagit till fnga med svrd och
        bge.  Stt fram fr dem mat och dryck och lt dem ta och
        dricka, och lt dem sedan g till sin herre igen
006:023 D tillredde han t dem en stor mltid, och nr de hade tit och
        druckit, lt han dem g; och de gingo till sin herre igen.  Sedan
        kommo icke vidare ngra arameiska strvskaror in i Israels land.

006:024 Drefter hnde sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela
        sin hr och drog upp och belgrade Samaria.
006:025 Och medan de belgrade Samaria, uppstod dr en s stor
        hungersnd, att man betalade ttio siklar silver fr ett
        snehuvud och fem siklar silver fr en fjrdedels kab duvotrck.
006:026 Och en gng d Israels konung gick omkring p muren ropade en
        kvinna till honom och sade: Hjlp, min herre konung!
006:027 Han svarade: Hjlper icke HERREN dig, varifrn skall d jag
        kunna skaffa hjlp t dig?  Frn logen eller frn vinpressen?
006:028 Och konungen frgade henne: Vad fattas dig?  Hon svarade:
        Kvinnan dr sade till mig: 'Giv hit din son, s att vi f ta
        honom i dag, s skola vi ta min son i morgon.'
006:029 S kokade vi min son och to upp honom.  Nsta dag sade jag till
        henne: 'Giv nu hit din son, s att vi f ta honom.'  Men d
        gmde hon undan sin son.
006:030 Nr konungen hrde kvinnans ord, rev han snder sina klder, dr
        han gick p muren.  D fick folket se att han hade scktyg
        inunder, nrmast kroppen.
006:031 Och han sade: Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas,
        Safats sons, huvud i dag fr sitta kvar p honom.

006:032 S snde han d dit en man fre sig, under det att Elisa satt i
        sitt hus och de ldste sutto dr hos honom.  Men innan den
        utskickade hann fram till honom, sade han till de ldste: Sen I
        huru denne mrdarson snder hit en man fr att taga mitt huvud?
        Men sen nu till, att I stngen igen drren, nr den utskickade
        kommer; och sprren s vgen fr honom med den.  Jag hr nu ock
        ljudet av hans herres steg efter honom.
006:033 Medan han nnu talade med dem, kom den utskickade ned till
        honom.  Och denne sade: Se, detta r en olycka som kommer frn
        HERREN; huru skall jag d lngre kunna hoppas p HERREN?

007:001 Men Elisa svarade: Hren HERRENS ord.  S sger HERREN: I morgon
        vid denna tid skall man f ett sea-mtt fint mjl fr en sikel,
        s ock tv sea-mtt korn fr en sikel, i Samarias port.
007:002 Den kmpe vid vilkens hand konungen stdde sig svarade d
        gudsmannen och sade: Om HERREN ocks gjorde fnster p
        himmelen, huru skulle vl detta kunna ske?  Han sade: Du skall
        f se det med egna gon, men du skall icke f ta drav.

007:003 Utanfr stadsporten uppehllo sig d fyra spetlska mn.  Dessa
        sade till varandra: Varfr skola vi stanna kvar hr, till dess
        vi d?
007:004 Om vi besluta oss fr att g in i staden nu d hungersnd r i
        staden, s skola vi d dr, och om vi stanna hr, skola vi ock
        d.  Vlan d, lt oss g ver till aramernas lger; lta de oss
        leva, s f vi leva, och dda de oss, s m vi d.
007:005 S stodo de d upp i skymningen fr att g in i aramernas
        lger.  Men nr de kommo till utkanten av aramernas lger, se,
        d fanns ingen mnniska dr.
007:006 Ty Herren hade ltit ett dn av vagnar och hstar hras i
        aramernas lger, ett dn ssom av en stor hr, s att de hade
        sagt till varandra: Frvisso har Israels konung lejt hjlp mot
        oss av hetiternas och egyptiernas konungar, fr att dessa skola
        komma ver oss.
007:007 Drfr hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade
        vergivit sina tlt, sina hstar och snor, lgret sdant det
        stod; de hade flytt fr att rdda sina liv.
007:008 Nr de spetlska nu kommo till utkanten av lgret, gingo de in i
        ett tlt och to och drucko, och togo drur silver och guld och
        klder, och gingo s bort och gmde det.  Sedan vnde de
        tillbaka och gingo in i ett annat tlt och togo vad dr fanns,
        och gingo s bort och gmde det.
007:009 Men drefter sade de till varandra: Vi bete oss icke rtt.  I
        dag kunna vi frambra ett gldjebudskap.  Men om vi nu tiga och
        vnta till i morgon, nr det bliver dager, s skall det
        tillrknas oss ssom missgrning.  Vlan d, lt oss g och
        bertta detta i konungens hus.
007:010 S gingo de stad och ropade an vakten vid stadsporten och
        berttade fr dem och sade: Vi kommo till aramernas lger, men
        dr fanns ingen mnniska, och icke ett ljud av ngon mnniska
        hrdes; dr stodo allenast hstarna och snorna bundna och
        tlten ssom de plga st.
007:011 Detta ropades sedan ut av dem som hllo vakt vid porten, och man
        frkunnade det ocks inne i konungens hus.
007:012 Konungen stod d upp om natten och sade till sina tjnare: Jag
        vill sga eder vad aramerna hava fr hnder mot oss.  De veta
        att vi lida hungersnd, drfr hava de gtt ut ur lgret och
        gmt sig ute p marken, i det de tnka att de skola gripa oss
        levande, nr vi nu g ut ur staden, och att de s skola komma in
        i staden.
007:013 Men en av hans tjnare svarade och sade: Lt oss taga fem av de
        terstende hstarna, dem som nnu finnas kvar hrinne--det
        skall ju eljest g dem ssom det gr hela hopen av israeliter
        som nnu ro kvar hrinne, eller ssom det har gtt hela hopen
        av israeliter som redan hava omkommit--och lt oss snda stad
        och se efter.
007:014 S tog man d tv vagnar med hstar fr, och konungen snde dem
        stad efter aramernas hr och sade: Faren stad och sen
        efter.
007:015 Dessa foro nu efter dem nda till Jordan; och se, hela vgen var
        full med klder och andra saker som aramerna hade kastat ifrn
        sig, nr de hastade bort.  Och de utskickade kommo tillbaka och
        berttade detta fr konungen.
007:016 D drog folket ut och plundrade Aramernas lger; och nu fick
        man ett sea-mtt fint mjl fr en sikel och likas tv sea-mtt
        korn fr en sikel, ssom HERREN hade sagt.

007:017 Och den kmpe vid vilkens hand konungen plgade stdja sig hade
        av honom blivit satt till att hlla ordning vid stadsporten; men
        folket trampade honom till dds i porten, detta i enlighet med
        gudsmannens ord, vad denne hade sagt, nr konungen kom ned till
        honom.
007:018 Ty nr gudsmannen sade till konungen: I morgon vid denna tid
        skall man i Samarias port f tv sea-mtt korn fr en sikel och
        likas ett sea-mtt fint mjl fr en sikel,
007:019 d svarade kmpen gudsmannen och sade: Om HERREN ocks gjorde
        fnster p himmelen, huru skulle vl ngot sdant kunna ske?  D
        sade han: Du skall f se det med egna gon, men du skall icke
        f ta drav.
007:020 S gick det honom ock, ty folket trampade honom till dds i
        porten.

008:001 Och Elisa talade till den kvinna vilkens son han hade gjort
        levande, han sade: St upp och drag bort med ditt husfolk och
        vistas var du kan, ty HERREN har bjudit hungersnden komma, och
        den har redan kommit in i landet och skall rcka i sju r.
008:002 D stod kvinnan upp och gjorde ssom gudsmannen sade; hon drog
        bort med sitt husfolk och vistades i filisternas land i sju r.
008:003 Men nr de sju ren voro frlidna, kom kvinnan tillbaka ifrn
        filisternas land; och hon gick stad fr att anropa konungen om
        att terf sitt hus och sin ker.
008:004 Och konungen hll d p att tala med Gehasi, gudsmannens
        tjnare, och sade: Frtlj fr mig alla de stora ting som Elisa
        har gjort.
008:005 Och just som han frtljde fr konungen huru han hade gjort en
        dd levande, d kom den kvinna vilkens son han hade gjort
        levande och anropade konungen om att terf sitt hus och sin
        ker.  D sade Gehasi: Min herre konung, detta r kvinnan, och
        detta r hennes son, den som Elisa har gjort levande.
008:006 D frgade konungen kvinnan, och hon frtljde allt fr
        honom.  Sedan lt konungen henne f en hovman med sig och sade:
        Skaffa tillbaka allt vad som tillhr henne, och drtill all
        avkastning av kern, frn den dag d hon lmnade landet nda
        till nu.
008:007 Och Elisa kom till Damaskus, under det att Ben-Hadad, konungen i
        Aram, lg sjuk.  Nr man nu berttade fr denne att gudsmannen
        hade kommit dit,
008:008 sade konungen till Hasael: Tag sknker med dig och g
        gudsmannen till mtes, och frga HERREN genom honom om jag skall
        tillfriskna frn denna sjukdom.
008:009 S gick d Hasael honom till mtes och tog med sig sknker, allt
        det bsta som fanns i Damaskus, s mycket som fyrtio kameler
        kunde bra.  Och han kom och trdde fram fr honom och sade: Din
        son Ben-Hadad, konungen i Aram, har snt mig till dig och lter
        frga: 'Skall jag tillfriskna frn denna sjukdom?'
008:010 Elisa svarade honom: G och sg till honom: 'Du skall
        tillfriskna.'  Men HERREN har uppenbarat fr mig att han likvl
        skall d.
008:011 Och gudsmannen stirrade framfr sig och betraktade honom lnge
        och vl; drefter begynte han grta.
008:012 D sade Hasael: Varfr grter min herre?  Han svarade: Drfr
        att jag vet huru mycket ont du skall gra Israels barn: du skall
        stta eld p deras fsten, deras unga mn skall du drpa med
        svrd, deras spda barn skall du krossa, och deras havande
        kvinnor skall du upprista.
008:013 Hasael sade: Vad r vl din tjnare, den hunden, eftersom han
        skulle kunna gra s stora ting?  Elisa svarade: HERREN har
        uppenbarat fr mig att du skall bliva konung ver Aram.
008:014 Och han gick ifrn Elisa och kom till sin herre.  D frgade
        denne honom: Vad sade Elisa till dig?  Han svarade: Han sade
        till mig att du skall tillfriskna.
008:015 Men dagen drefter tog han tcket och doppade det i vatten och
        bredde ut det ver hans ansikte; detta blev hans dd.  Och Hasael
        blev konung efter honom.

008:016 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, femte regeringsr, medan
        Josafat var konung i Juda, blev Joram, Josafats son, konung i
        Juda.
008:017 Han var trettiotv r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade tta r i Jerusalem.
008:018 Men han vandrade p Israels konungars vg, ssom Ahabs hus hade
        gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad
        ont var i HERRENS gon.
008:019 Dock ville HERREN icke frdrva Juda, fr sin tjnare Davids
        skull, enligt sitt lfte till honom, att han skulle lta honom
        och hans sner hava en lampa fr alltid.

008:020 I hans tid avfll Edom frn Juda vlde och satte en egen konung
        ver sig.
008:021 D drog Joram ver till Sair med alla sina stridsvagnar.  Och om
        natten gjorde han ett anfall p edomerna, som hade omringat
        honom, och slog dem och hvitsmannen ver deras vagnar, men
        folket flydde till sina hyddor.
008:022 S avfll Edom frn Juda vlde, och det har varit skilt drifrn
        nda till denna dag.  Vid just samma tid avfll ock Libna.

008:023 Vad nu mer r att sga om Joram och om allt vad han gjorde, det
        finnes upptecknat i Juda konungars krnika.
008:024 Och Joram gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
        sina fder i Davids stad.  Och hans son Ahasja blev konung efter
        honom.

008:025 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, tolfte regeringsr blev
        Ahasja, Jorams son, konung i Juda.
008:026 Tjugutv r gammal var Ahasja, nr han blev konung, och han
        regerade ett r i Jerusalem.  Hans moder hette Atalja, dotter
        till Omri, Israels konung.
008:027 Han vandrade p Ahabs hus' vg och gjorde vad ont var i HERRENS
        gon likasom Ahabs hus; han var ju nra beslktad med Ahabs hus.
008:028 Och han drog stad med Joram, Ahabs son, och stridde mot Hasael,
        konungen i Aram, vid Ramot Gilead.  Men Joram blev srad av
        aramerna.
008:029 D vnde konung Joram tillbaka, fr att i Jisreel lta hela sig
        frn de sr som aramerna hade tillfogat honom vid Rama, i
        striden mot Hasael, konungen i Aram.  Och Ahasja, Jorams son,
        Juda konung, for ned fr att beska Joram, Ahabs son, i Jisreel,
        eftersom denne lg sjuk.

009:001 Profeten Elisa kallade till sig en av profetlrjungarna och sade
        till honom: Omgjorda dina lnder och tag denna oljeflaska med
        dig, och g till Ramot i Gilead.
009:002 Och nr du har kommit dit, s sk upp Jehu, son till Josafat,
        son till Nimsi, och g in och bed honom st upp, dr han sitter
        bland sina brder, och fr honom in i den innersta kammaren.
009:003 Tag s oljeflaskan och gjut olja p hans huvud och sg: 'S
        sger HERREN: Jag har smort dig till konung ver Israel.'  ppna
        sedan drren och fly, utan att drja.
009:004 S gick d den unge mannen, profetens tjnare, stad till Ramot
        i Gilead.
009:005 Och nr han kom dit, fick han se hrens hvitsmn sitta dr.  D
        sade han: Jag har ett rende till dig, hvitsman.  Jehu
        frgade: Till vem av oss alla hr?  Han svarade: Till dig
        sjlv, hvitsman.
009:006 D stod han upp och gick in i huset; och han gt oljan p hans
        huvud och sade till honom: S sger HERREN Israels Gud: Jag har
        smort dig till konung ver HERRENS folk, ver Israel.
009:007 Och du skall frgra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill p
        Isebel hmnas mina tjnare profeterna blod, ja, alla HERRENS
        tjnares blod.
009:008 Och Ahabs hela hus skall frgs jag skall utrota allt mankn av
        Ahab hus, bde sm och stora i Israel.
009:009 Och jag skall gra med Ahab hus ssom jag gjorde med Jerobeams,
        Nebats sons, hus, och ssom jag gjorde med Baesas, Ahias sons,
        hus.
009:010 Och hundarna skola ta upp Isebel p Jisreels kerflt, och
        ingen skall begrava henne.  Drefter ppnade han drren och
        flydde.

009:011 Nr sedan Jehu ter kom ut till sin herres tjnare, frgade man
        honom: Allt str vl rtt till?  Varfr kom denne vanvetting
        till dig?  Han svarade dem: I knnen ju den mannen och hans
        tal.
009:012 Men de sade: Du vill bedraga oss; sg oss sanningen.  D sade
        han: S och s talade han till mig och sade: 'S sger HERREN:
        Jag har smort dig till konung ver Israel.'
009:013 Strax tog d var och en av dem sin mantel och lade den under
        honom p sjlva trappan; och de sttte i basun och ropade: Jehu
        har blivit konung.

009:014 Och Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade nu en
        sammansvrjning mot Joram.  (Joram hade d med hela Israel legat
        vid Ramot i Gilead fr att frsvara det mot Hasael, konungen i
        Aram;
009:015 men sjlv hade konung Joram vnt tillbaka, fr att i Jisreel
        lta hela sig frn de sr som aramerna hade tillfogat honom
        under hans strid mot Hasael, konungen i Aram.) Och Jehu sade:
        Om I s viljen, s lten ingen slippa ut ur staden, som kan g
        stad och bertta detta i Jisreel.
009:016 Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram lg
        sjuk dr; och Ahasja, Juda konung, hade farit ditned fr att
        beska Joram.
009:017 Nr nu vktaren som stod p tornet i Jisreel fick se Jehus
        skara, d han kom, sade han: Jag ser en skara.  D bjd Joram
        att man skulle taga en ryttare och snda honom dem till mtes
        och lta honom frga om allt stode rtt till.
009:018 Ryttaren red honom d till mtes och sade: Konungen lter frga
        'Allt str vl rtt till?'  D svarade Jehu: Vad kommer den
        saken dig vid?  Vnd, och flj efter mig.  Och vktaren berttade
        och sade: Den utskickade har hunnit fram till dem, men han
        kommer icke tillbaka.
009:019 D snde han en annan ryttare.  Nr denne hade hunnit fram till
        dem, sade han: Konungen lter frga: 'Allt str vl rtt
        till?'  Jehu svarade: Vad kommer den saken dig vid?  Vnd, och
        flj efter mig.
009:020 Vktaren berttade ter och sade: Han har hunnit fram till dem
        men han kommer icke tillbaka.  P deras stt att fara fram ser
        det ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram ssom en
        vanvetting.

009:021 D sade Joram: Spnn fr.  Och man spnde fr hans vagn.  Och
        Joram, Israels konung, for nu ut med Ahasja, Juda konung, var
        och en i sin vagn; de foro ut fr att mta Jehu.  Och de trffade
        tillsammans med honom p jisreeliten Nabots kerstycke.
009:022 Nr Joram nu fick se Jehu, sade han: Allt str vl rtt till,
        Jehu?  Denne svarade: Huru skulle det kunna st rtt till, s
        lnge som du tl din moder Isebels avgudiska vsen och hennes
        mnga trolldomskonster?
009:023 D svngde Joram om vagnen och flydde, i det han ropade till
        Ahasja: Frrderi, Ahasja!
009:024 Men Jehu hade fattat bgen i sin hand och skt Joram i ryggen,
        att pilen gick ut genom hjrtat, och han sjnk ned i sin vagn.
009:025 Drefter sade han till sin livkmpe Bidkar: Tag honom och kasta
        ut honom p jisreeliten Nabots kerstycke; kom ihg huru HERREN,
        nr jag och du bredvid varandra redo bakom hans fader Ahab, om
        denne uttalade den utsagan:
009:026 'Sannerligen, s visst som jag i gr sg Nabots och hans sners
        blod, sger HERREN, skall jag just p detta kerstycke
        vederglla dig, sger HERREN.'  Tag drfr honom nu och kasta ut
        honom hr p kerstycket, i enlighet med HERRENS ord.

009:027 Nr Ahasja, Juda konung, sg detta, flydde han t Trdgrdshuset
        till.  Men Jehu jagade efter honom och ropade: Skjuten ned ocks
        honom i vagnen.  S skedde ock p Gurhjden vid Jibleam; men han
        flydde vidare till Megiddo och dog dr.
009:028 Sedan frde hans tjnare honom i vagnen till Jerusalem; och man
        begrov honom i hans grav hos hans fder, i Davids stad.
009:029 Ahasja hade blivit konung ver Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte
        regeringsr.

009:030 S kom nu Jehu till Jisreel.  Nr Isebel fick hra detta,
        sminkade hon sig kring gonen och smyckade sitt huvud och sg ut
        genom fnstret.
009:031 Och nr Jehu kom in genom porten, ropade hon: Allt str vl
        rtt till, du, Simri, som har drpt din herre?
009:032 Han lyfte sitt ansikte upp mot fnstret och sade: Vem hller
        med mig?  Vem?  D sgo tv eller tre hovmn ut, ned p honom.
009:033 Han sade: Strten ned henne.  Och de strtade ned henne, s att
        hennes blod stnkte p vggen och p hstarna; och han krde
        ver henne.
009:034 Drefter gick han in och t och drack.  Sedan sade han: Tagen
        vara p henne, den frbannade, och begraven henne, ty hon r
        dock en konungadotter.
009:035 Men nr de d gingo stad fr att begrava henne, funno de av
        henne intet annat n huvudsklen, ftterna och hnderna.
009:036 och de vnde tillbaka och berttade detta fr honom.  D sade
        han: Detta r vad HERREN talade genom sin tjnare tisbiten
        Elia, i det han sade: 'P Jisreels kerflt skola hundarna ta
        upp Isebels ktt;
009:037 och Isebels dda kropp skall ligga ssom gdsel p marken p
        Jisreels kerflt, s att ingen skall kunna sga: Detta r
        Isebel.'

010:001 Men Ahab hade sjuttio sner i Samaria.  Och Jehu skrev brev och
        snde till Samaria, till de verste i Jisreel, de ldste, och
        till de fostrare som Ahab hade utsett;
010:002 han skrev: Nu, nr detta brev kommer eder till handa, I som
        haven eder herres sner hos eder, och som haven vagnarna och
        hstarna hos eder, och drtill en befst stad och vapen,
010:003 mn I utse den som r bst och lmpligast av eder herres sner
        och stta honom p hans faders tron och strida fr eder herres
        hus.
010:004 Men de blevo vermttan frskrckta och sade: De tv konungarna
        hava ju icke kunnat hlla stnd mot honom; huru skulle d vi
        kunna hlla stnd!
010:005 Och verhovmstaren och hvdingen ver staden och de ldste och
        konungasnernas fostrare snde till Jehu och lto sga: Vi ro
        dina tjnare; allt vad du sger oss villa vi gra.  Vi vilja icke
        gra ngon till konung; gr vad dig tckes.

010:006 D skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: Om I
        hllen med mig och viljen lyssna till mina ord, s tagen
        huvudena av eder herres sner och kommen i morgon vid denna tid
        till mig i Jisreel.  De sjuttio konungasnerna bodde nmligen
        hos de store i staden, vilka fostrade dem.
010:007 D nu brevet kom dem till handa, togo de konungasnerna och
        slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och
        snde dem till honom i Jisreel.
010:008 Nr d ett bud kom och berttade fr honom att de hade frt dit
        konungasnernas huvuden, sade han: Lggen dem till i morgon i
        tv hgar vid ingngen till porten.
010:009 Och om morgonen gick han ut och stllde sig dr och sade till
        allt folket: I ren utan skuld.  Det r jag som har anstiftat
        sammansvrjningen mot min herre och drpt honom; men vem har
        slagit ihjl alla dessa?
010:010 Mrken nu huru intet av HERRENS ord faller till jorden, intet
        som HERREN har talat mot Ahabs hus.  Ja, HERREN har gjort vad han
        har sagt genom sin tjnare Elia.
010:011 Sedan, drpte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, s
        ock alla hans store och hans frtrogne och hans prster; han lt
        ingen slippa undan.

010:012 Drefter stod han upp och begav sig stad till Samaria; men
        under vgen, nr Jehu kom till Bet-Eked-Haroim,
010:013 trffade han p Ahasjas, Juda konungs, brder.  Han frgade dem:
        Vilka ren I?  De svarade: Vi ro Ahasjas brder, och vi ro
        p vg ned fr att hlsa p konungasnerna och konungamoderns
        sner.
010:014 Han sade: Gripen dem levande.  D grepo de dem levande och
        slaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotv;
        han lt ingen av dem bliva kvar.
010:015 Nr han sedan begav sig drifrn, trffade han Jonadab, Rekabs
        son, som kom honom till mtes; och han hlsade p honom och sade
        till honom: r du lika redligt sinnad mot mig som jag r mot
        dig?  Jonadab svarade: Ja.  r det s, sade han, s rck mig
        din hand.  D rckte han honom sin hand; och han lt honom stiga
        upp till sig i vagnen.
010:016 Och han sade: Far med mig och se huru jag nitlskar fr
        HERREN.  S krde man stad med honom i hans vagn.
010:017 Och nr han kom till Samaria, drpte han alla som voro kvar av
        Ahabs hus i Samaria och frgjorde det s, i enlighet med det ord
        som HERREN hade talat till Elia.

010:018 Och Jehu frsamlade allt folket och sade till dem: Ahab har
        tjnat Baal litet; Jehu skall tjna honom mycket.
010:019 S kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjnare
        och alla hans prster--ingen fr saknas--ty jag har ett
        stort offer t Baal i sinnet; var och en som saknas skall mista
        livet.  Men Jehu gjorde s med led list, i avsikt att utrota
        Baals tjnare.
010:020 Drefter sade Jehu: Plysen en helig hgtidsfrsamling t
        Baal.  D lyste man ut en sdan.
010:021 Och Jehu snde bud ver hela Israel, och alla Baals tjnare
        kommo; Ingen underlt att komma.  Och de gingo in i Baals tempel,
        och Baals tempel blev fullt, ifrn den ena ndan till den andra.
010:022 Sedan sade han till frestndaren fr kldkammaren: Tag fram
        klder t alla Baals tjnare.  Och han tog fram klderna t dem.
010:023 Drefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs
        son.  Och han sade till Baals tjnare: Sen nu noga efter, att
        hr bland eder icke finnes ngon HERRENS tjnare, utan allenast
        sdana som tjna Baal.

010:024 De gingo allts in fr att offra slaktoffer och brnnoffer.  Men
        Jehu hade drutanfr stllt ttio man och sagt: Om ngon
        slipper undan av de mn som jag nu verlmnar i edra hnder, s
        skall liv givas fr liv.
010:025 Och nr man hade offrat brnnoffret, sade Jehu till drabanterna
        och kmparna: Gn in och sln ned dem; lten ingen komma ut.
        Och de slogo dem med svrdsegg, och drabanterna och kmparna
        kastade undan deras kroppar.  Drefter gingo de in i det inre av
        Baals tempel
010:026 och kastade ut stoderna ur Baals tempel och brnde upp dem.
010:027 Och sjlva Baalsstoden brto de ned; de brto ock ned Baals
        tempel och gjorde drav avtrden, som finnas kvar nnu i dag.

010:028 S utrotade Jehu Baal ur Israel.
010:029 Men frn de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
        hade kommit Israel att synda, frn dem avstod icke Jehu, icke
        frn guldkalvarna i Betel och Dan.
010:030 Och HERREN sade till Jehu: Drfr att du har vl utfrt vad
        rtt var i mina gon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade
        i sinnet, drfr skola dina sner till fjrde led sitta p
        Israels tron.
010:031 Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, Israels
        Guds, lag av allt sitt hjrta; han avstod icke frn de Jerobeams
        synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.

010:032 Vid denna tid begynte HERREN skra bort stycken frn Israel, ty
        Hasael slog israeliterna utefter hela deras grns
010:033 och intog stra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas,
        rubeniternas och manassiternas land, omrdet frn Aroer vid
        bcken Arnon, bde Gilead och Basan.

010:034 Vad nu mer r att sga om Jehu, om allt vad han gjorde och om
        alla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars
        krnika.
010:035 Och Jehu gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
        Samaria.  Och hans son Joahas blev konung efter honom.
010:036 Den tid Jehu regerade ver Israel Samaria var tjugutta r.

011:001 Nr Atalja, Ahasjas moder, frnam att hennes son var dd, stod
        hon upp och frgjorde hela konungaslkten.
011:002 Men just nr konungabarnen skulle ddas, tog Joseba, konung
        Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade
        honom jmte hans amma hemligen undan, in i sovkammaren; dr hll
        man honom dold fr Atalja, s att han icke blev ddad.
011:003 Sedan var han hos henne i HERRENS hus, dr han frblev gmd i
        sex r, medan Atalja regerade i landet.

011:004 Men i det sjunde ret snde Jojada stad och lt hmta karernas
        och drabanternas underhvitsmn och frde dem in till sig i
        HERRENS hus; och sedan han hade gjort en verenskommelse med dem
        och tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungens
        son.
011:005 Drefter bjd han dem och sade: Detta r vad I skolen gra: en
        tredjedel av eder, I som haven att intrda i vakthllningen p
        sabbaten, skall hlla vakt i konungshuset
011:006 och en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom
        drabanterna; s skolen hlla vakt vid huset var i sin ordning.
011:007 Men de bda andra avdelningarna av eder, nmligen alla som hava
        att avg frn vakthllningen p sabbaten, de skola hlla vakt i
        HERRENS hus hos konungen.
011:008 I skolen stlla eder runt omkring; konungen, var och en med sina
        vapen i handen; och om ngon vill trnga sig inom leden, skall
        han ddas.  Och I skolen flja konungen, vare sig han gr ut
        eller in.

011:009 Underhvitsmnnen gjorde allt vad prsten Jojada hade bjudit
        dem; var och en av dem tog sina mn, bde de som skulle intrda
        i vakthllningen p sabbaten och de som skulle avg drifrn p
        sabbaten, och de kommo s till prsten Jojada.
011:010 Och prsten gav t underhvitsmnnen det spjut och de skldar
        som hade tillhrt konung David, och som funnos i HERRENS hus.
011:011 Och drabanterna stllde upp sig, var och en med sina vapen i
        handen, frn husets sdra sida till husets norra sida, mot
        altaret och mot huset, runt omkring konungen.
011:012 Drefter frde han ut konungasonen och satte p honom kronan och
        gav honom vittnesbrdet; och de gjorde honom till konung och
        smorde honom.  Och de klappade i hnderna och ropade: Leve
        konungen!

011:013 Nr Atalja nu hrde drabanternas och folkets rop, gick hon in i
        HERRENS hus till folket.
011:014 Dr fick hon d se konungen st vid pelaren, ssom vligt var,
        och hvitsmnnen och trumpetblsarna bredvid konungen, och fick
        hra huru hela folkmngden jublade och sttte i trumpeterna.  D
        rev Atalja snder sina klder och utropade: Sammansvrjning!
        Sammansvrjning!
011:015 Men prsten Jojada gav underhvitsmnnen som anfrde skaran
        denna befallning: Fren henne ut mellan leden, och om ngon
        fljer henne, s m han ddas med svrd.  Prsten ville nmligen
        frhindra att hon ddades i HERRENS hus.
011:016 Allts grepo de henne, och nr hon hade kommit till den plats
        dr hstarna plgade fras in i konungshuset, ddades hon dr.
011:017 Och Jojada slt det frbundet mellan HERREN, konungen och
        folket, att de skulle vara ett HERRENS folk; han slt ock ett
        frbund mellan konungen och folket.
011:018 Och hela folkmngden begav sig till Baals tempel och rev ned det
        och frstrde i grund dess altaren och dess bilder; och Mattan,
        Baals prst, drpte de framfr altarna.  Drefter stllde
        prsten ut vakter vid HERRENS hus.
011:019 Och han tog med sig underhvitsmnnen jmte karerna och
        drabanterna och hela folkmngden, och de frde konungen ned frn
        HERRENS hus och gingo in i konungshuset genom Drabantporten; och
        han satte sig p konungatronen.
011:020 Och hela folkmngden gladde sig, och staden frblev lugn.  Men
        Atalja hade de ddat med svrd i konungshuset.

012:021 Joas var sju r gammal, nr han blev konung.

012:001 I Jehus sjunde regeringsr blev Joas konung, och han regerade
        fyrtio r i Jerusalem.  Hans moder hette Sibja, frn Beer-Seba.
012:002 Och Joas gjorde vad rtt var HERRENS gon, s lnge han levde,
        prsten Jojada hade varit hans lrare.
012:003 Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
        att frambra offer och tnda offereld p hjderna.

012:004 Och Joas sade till prsterna: Alla penningar vilka ssom heliga
        gvor inflyta till HERRENS hus, gngbara penningar, sdana som
        utgra lsen fr personer, efter det vrde som fr var och en
        bestmmes, och alla penningar som ngon av sitt hjrta manas att
        bra till HERRENS hus,
012:005 dem skola prsterna taga emot, var och en av sina bekanta, och
        de skola drmed stta i stnd vad som r frfallet p HERRENS
        hus, verallt dr ngot frfallet finnes.
012:006 Men i konung Joas' tjugutredje regeringsr hade prsterna nnu
        icke satt i stnd vad som var frfallet p huset.
012:007 D kallade konung Joas till sig prsten Jojada och de vriga
        prsterna och sade till dem: Varfr stten I icke i stnd vad
        som r frfallet p huset?  Nu fn I icke lngre taga emot
        penningar av edra bekanta, utan I skolen lmna dem ifrn eder
        till det som r frfallet p huset.
012:008 Och prsterna samtyckte till att icke taga emot penningar av
        folket, och ej heller befatta sig med att stta i stnd vad som
        var frfallet p huset.
012:009 D tog prsten Jojada en kista och borrade ett hl p locket och
        stllde den bredvid altaret, p hgra sidan, nr man gr in i
        HERRENS hus.  Och prsterna som hllo vakt vid trskeln lade dit
        alla penningar som inflto till HERRENS hus.
012:010 Men s snart de d mrkte att mycket penningar fanns i kistan,
        gick konungens sekreterare ditupp jmte versteprsten, och de
        knto in och rknade sedan de penningar som funnos i HERRENS
        hus.
012:011 Drefter verlmnades de uppvgda penningarna t de mn som
        frrttade arbete ssom tillsyningsmn vid HERRENS hus, och
        dessa betalade ut dem t de timmermn och byggningsmn som
        arbetade p HERRENS hus,
012:012 och t murarna och stenhuggarna, s ock till inkp av trvirke
        och huggen sten fr att stta i stnd vad som var frfallet p
        HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter fr att stta huset i
        stnd.
012:013 Men man gjorde inga silverfat fr HERRENS hus, ej heller
        knivar, sklar, trumpeter eller andra freml av guld eller av
        silver, fr de penningar som inflto till HERRENS hus,
012:014 utan man gav dem t arbetarna, och dessa satte drfr HERRENS
        hus i stnd.
012:015 Och man hll icke ngon rkenskap med de mn t vilka
        penningarna verlmnades, fr att de skulle giva dem t
        arbetarna, utan de fingo handla p heder och tro.
012:016 Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till
        HERRENS hus utan tillfllo prsterna.

012:017 P den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och belgrade Gat
        och intog det, drefter stllde Hasael sitt tg upp mot
        Jerusalem.
012:018 D tog Joas, Juda konung, allt vad hans fder Josafat, Joram och
        Ahasja, Juda konungar, hade helgat t HERREN, och vad han sjlv
        hade helgat t HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i
        HERRENS hus och i konungshuset, och snde det till Hasael,
        konungen i Aram, och d lmnade denne Jerusalem i fred.

012:019 Vad nu mer r att sga om Joas och om allt vad han gjorde, det
        finnes upptecknat i Juda konungars krnika.
012:020 Och hans tjnare uppreste sig och sammansvuro sig och drpte
        Joas i Millobyggnaden, som strcker sig ned mot Silla.
012:021 Det var hans tjnare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers
        son, som slogo honom till dds.  Och man begrov honom hos hans
        fder i Davids stad.  Och hans son Amasja blev konung efter honom

013:001 I Joas', Ahasjas sons, Juda konungs, tjugutredje regeringsr
        blev Joahas, Jehus son, konung ver Israel i Samaria och
        regerade i sjutton r.
013:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och fljde efter de
        Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit
        Israel att synda; frn dem avstod han icke.
013:003 D upptndes HERRENS vrede mot Israel, och han gav dem i
        Hasaels, den arameiske konungens, hand och i Ben-Hadads, Hasaels
        sons, hand hela denna tid.
013:004 (Men Joahas bnfll infr HERREN, och HERREN hrde honom,
        eftersom han sg Israels betryck, d nu konungen i Aram
        frtryckte dem.
013:005 Och HERREN gav t Israel en frlsare, s att de blevo rddade ur
        aramernas hand; sedan bodde Israels barn i sina hyddor ssom
        frut.
013:006 Dock avstodo de icke frn de Jerobeams hus' synder genom vilka
        denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem.  Aseran
        fick ocks st kvar i Samaria.)
013:007 Ty han hade icke ltit Joahas behlla mer folk n femtio
        ryttare, tio vagnar och tio tusen man fotfolk; s illa frgjorde
        dem konungen i Aram; han slog dem, s att de blevo ssom stoft,
        nr man trskar.

013:008 Vad nu mer r att sga om Joahas, om allt vad han gjorde och om
        hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars
        krnika.
013:009 Och Joahas gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
        Samaria.  Och hans son Joas blev konung efter honom.
013:010 I Joas', Juda konungs, trettiosjunde regeringsr blev Joas,
        Joahas' son, konung ver Israel i Samaria och regerade i sexton
        r.
013:011 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn
        ngon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
        hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem.

013:012 Vad nu mer r att sga om Joas, om allt vad han gjorde och om
        hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes
        upptecknat i Israels konungars krnika.
013:013 Och Joas gick till vila hos sina fder, och Jerobeam besteg hans
        tron.  Och Joas blev begraven i Samaria, hos Israels konungar.

013:014 Men nr Elisa lg sjuk i den sjukdom varav han dog, kom Joas,
        Israels konung, ned till honom.  Och han satt hos honom grtande
        och sade: Min fader, min fader!  Du som fr Israel r bde
        vagnar och ryttare!
013:015 D sade Elisa till honom: Hmta en bge och pilar.  Och han
        hmtade t honom en bge och pilar.
013:016 D sade han till Israels konung: Fatta i bgen med din hand.
        Och nr han hade gjort detta, lade Elisa sina hnder p
        konungens hnder.
013:017 Drefter sade han: ppna fnstret mot ster.  Och nr han hade
        ppnat det, sade Elisa: Skjut.  Och han skt.  D sade han: En
        HERRENS segerpil, en segerpil mot Aram!  Du skall sl aramerna
        vid Afek, s att de frgras.
013:018 Drefter sade han: Tag pilarna.  Och nr han hade tagit dem,
        sade han till Israels konung: Sl p jorden.  D slog han tre
        gnger och sedan hll han upp.
013:019 D blev gudsmannen vred p honom och sade: Du skulle slagit fem
        eller sex gnger, ty d skulle du hava slagit aramerna s, att
        de hade blivit frgjorda; men nu kommer du att sl aramerna
        allenast tre gnger.

013:020 S dog d Elisa, och man begrov honom.  Men moabitiska
        strvskaror plgade falla in i landet, vid rets ingng.
013:021 S hnde sig, att just nr ngra hllo p att begrava en man,
        fingo de se en strvskara; d kastade de mannen i Elisas
        grav.  Nr d mannen kom i berring med Elisas ben, fick han liv
        igen och reste sig upp p sina ftter.

013:022 Och Hasael, konungen i Aram, hade frtryckt Israel, s lnge
        Joahas levde.
013:023 Men HERREN blev dem ndig och frbarmade sig ver dem och vnde
        sig till dem, fr det frbunds skull som han hade slutit med
        Abraham, Isak och Jakob; ty han ville icke frdrva dem, och han
        hade nnu icke kastat dem bort ifrn sitt ansikte.
013:024 Och Hasael, konungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev
        konung efter honom.
013:025 D tog Joas, Joahas' son, tillbaka frn Ben-Hadad, Hasaels son,
        de stder som denne i krig hade tagit ifrn hans fader
        Joahas.  Tre gnger slog Joas honom och tertog s Israels
        stder.

014:001 I Joas', Joahas' sons, Israels konungs, andra regeringsr blev
        Amasja, Joas' son, konung i Juda.
014:002 Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade tjugunio r i Jerusalem.  Hans moder hette Joaddin, frn
        Jerusalem.
014:003 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, dock icke ssom hans
        fader David; men han gjorde i allt ssom hans fader Joas hade
        gjort.
014:004 Offerhjderna blevo likvl icke avskaffade, utan folket fortfor
        att frambra offer och tnda offereld p hjderna.
014:005 Och sedan konungadmet hade blivit befst i hans hand, lt han
        drpa dem av sina tjnare, som hade drpt hans fader, konungen.
014:006 Men mrdarnas barn ddade han icke, i enlighet med vad
        freskrivet var i Moses lagbok, dr HERREN hade bjudit och sagt:
        Frldrarna skola icke ddas fr sina barns skull, och barnen
        skola icke ddas fr sina frldrars skull, utan var och en
        skall d genom sin egen synd.
014:007 Han slog edomerna i Saltdalen, tio tusen man, och intog Sela
        med strid och gav det namnet Jokteel, ssom det heter nnu i
        dag.
014:008 Drefter skickade Amasja sndebud till Joas, son till Joahas,
        son till Jehu, Israels konung, och lt sga: Kom, lt oss
        drabba samman med varandra.
014:009 Men Joas, Israels konung, snde d till Amasja, Juda konung, och
        lt svara: Trnbusken p Libanon snde en gng bud till cedern
        p Libanon och lt sga: 'Giv din dotter t min son till
        hustru.'  Men sedan gingo markens djur p Libanon fram ver
        trnbusken och trampade ned den.
014:010 Du har slagit Edom, och drver frhver du dig i ditt hjrta.
        Men lt dig nja med den ran, och stanna hemma.  Varfr utmanar
        du olyckan, dig sjlv och Juda med dig till fall?
014:011 Men Amasja ville icke hra hrp, och Joas, Israels konung, drog
        d upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja,
        Juda konung, vid det Bet-Semes som hr till Juda.
014:012 Och Juda mn blevo slagna av Israels mn och flydde, var och en
        till sin hydda.
014:013 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Ahasja, blev
        tagen till fnga i Bet-Semes av Joas, Israels konung.  Och nr de
        kommo till Jerusalem, brt han ned ett stycke av Jerusalems mur
        vid Efraimsporten, och drifrn nda till Hrnporten, fyra
        hundra alnar.
014:014 Och han tog allt guld och silver och alla krl som funnos i
        HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, drtill ock
        gisslan, och vnde s tillbaka till Samaria.

014:015 Vad nu mer r att sga om Joas, om vad han gjorde och om hans
        bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes
        upptecknat i Israels konungars krnika.
014:016 Och Joas gick till vila hos sina fder och blev begraven i
        Samaria, hos Israels konungar.  Och hans son Jerobeam blev konung
        efter honom.
014:017 Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton r efter
        Joas', Joahas' sons, Israels konungs, dd.
014:018 Vad nu mer r att sga om Amasja, det finnes upptecknat i Juda
        konungars krnika.
014:019 Och en sammansvrjning anstiftades mot honom i Jerusalem, s att
        han mste fly till Lakis.  D sndes mn efter honom till Lakis,
        och dessa ddade honom dr.
014:020 Sedan frde man honom drifrn p hstar; och han blev begraven
        i Jerusalem hos sina fder i Davids stad.

014:021 Och allt folket i Juda tog Asarja som d var sexton r gammal,
        och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas stlle.
014:022 Det var han som befste Elat; ock han lade det ter under Juda,
        sedan konungen hade gtt till vila hos sina fder.

014:023 I Amasjas, Joas' sons, Juda konungs, femtonde regeringsr blev
        Jerobeam, Joas' son, konung ver Israel i Samaria och regerade i
        fyrtioett r.
014:024 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn
        ngon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
        hade kommit Israel att synda.
014:025 Han tervann Israels omrde, frn det stlle dr vgen gr till
        Hamat nda till Hedmarkshavet, i enlighet med det ord som
        HERREN, Israels Gud, hade talat genom sin tjnare profeten Jona,
        Amittais son, frn Gat-Hahefer.
014:026 Ty HERREN sg att Israels betryck var mycket svrt, och att det
        var ute med alla och envar, och att Israel icke hade ngon
        hjlpare.
014:027 Och HERREN hade nnu icke beslutit att utplna Israels namn
        under himmelen; drfr frlste han dem genom Jerobeam, Joas'
        son.

014:028 Vad nu mer r att sga om Jerobeam, om allt vad han gjorde och
        om hans bedrifter och hans krig, s ock om huru han t Israel
        tervann den del av Damaskus och Hamat, som en gng hade
        tillhrt Juda, det finnes upptecknat i Israels konungars
        krnika.
014:029 Och Jerobeam gick till vila hos sina fder, Israels
        konungar.  Och hans son Sakarja blev konung efter honom.

015:001 I Jerobeams, Israels konungs, tjugusjunde regeringsr blev
        Asarja, Amasjas son, konung i Juda.
015:002 Han var sexton r gammal, nr han blev konung, och han regerade
        femtiotv r i Jerusalem.  Hans moder hette Jekolja, frn
        Jerusalem.
015:003 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans
        fader Amasja hade gjort.
015:004 Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
        att frambra offer och tnda offereld p hjderna.
015:005 Men HERREN hemskte konungen, s att han blev spetlsk fr hela
        sitt liv; och han bodde sedan i ett srskilt hus.  Jotam,
        konungens son, frestod d hans hus och dmde folket i landet.

015:006 Vad nu mer r att sga om Asarja och om allt vad han gjorde, det
        finnes upptecknat i Juda konungars krnika.
015:007 Och Asarja gick till vila hos sina fder, och man begrov honom
        hos hans fder i Davids stad.  Och hans son Jotam blev konung
        efter honom.

015:008 I Asarjas, Juda konungs, trettiottonde regeringsr blev
        Sakarja, Jerobeams son, konung ver Israel i Samaria och
        regerade i sex mnader.
015:009 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, ssom hans fder hade
        gjort; han avstod icke frn de Jerobeams, Nebats sons, synder
        genom vilka denne hade kommit Israel att synda.
015:010 Och Sallum, Jabes' son, anstiftade en sammansvrjning mot honom
        och slog honom till dds i folkets syn, och blev s konung i
        hans stlle

015:011 Vad nu mer r att sga om Sakarja, det finnes upptecknat i
        Israels konungars krnika.
015:012 S, uppfylldes det ord som HERREN, hade talat till Jehu, nr han
        sade: Dina sner till fjrde led skola sitta p Israels tron.
        Det skedde s.

015:013 Sallum, Jabes' son, blev konung i Ussias, Juda konungs,
        trettionionde regeringsr, och han regerade en mnads tid i
        Samaria.
015:014 Men d drog Menahem, Gadis son, upp frn Tirsa och kom till
        Samaria och slog Sallum, Jabes' son, till dds i Samaria, och
        blev s konung i hans stlle
015:015 Vad nu mer r att sga om Sallum och om den sammansvrjning han
        anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
015:016 Vid den tiden frhrjade Menahem Tifsa med allt vad drinne var,
        s ock hela dess omrde, frn Tirsa; ty staden hade icke ppnat
        portarna, drfr hrjade han den, och alla dess havande kvinnor
        lt han upprista.

015:017 I Asarjas, Juda konungs, trettionionde regeringsr blev Menahem,
        Gadis son, konung ver Israel och regerade i tio r, i Samaria.
015:018 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke, s lnge
        han levde, frn de Jerobeams Nebats sons, synder genom vilka
        denne hade kommit Israel att synda.
015:019 Och Pul, konungen i Assyrien, fll in i landet; d gav Menahem
        t Pul tusen talenter silver, fr att han skulle understdja
        honom och befsta konungadmet i hans hand.
015:020 Och de penningar som Menahem skulle giva t konungen i Assyrien
        tog han ut genom att lgga skatt p alla rika mn i Israel, en
        skatt av femtio siklar silver p var och en.  S vnde d
        konungen i Assyrien tillbaka och stannade icke dr i landet.

015:021 Vad nu mer r att sga om Menahem och om allt vad han gjorde,
        det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
015:022 Och Menahem gick till vila hos sina fder.  Och hans son Pekaja
        blev konung efter honom.

015:023 I Asarjas, Juda konungs, femtionde regeringsr blev Pekaja,
        Menahems son, konung ver Israel i Samaria och regerade i tv
        r.
015:024 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn de
        Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit
        Israel att synda.
015:025 Och Peka, Remaljas son, hans livkmpe, anstiftade en
        sammansvrjning mot honom och drpte honom i Samaria, i
        konungshusets palatsbyggnad, han tillika med Argob och Arje;
        drvid hade han med sig femtio gileaditer.  S ddade han honom
        och blev konung i hans stlle.

015:026 Vad nu mer r att sga om Pekaja och om allt vad han gjorde, det
        finnes upptecknat i Israels konungars krnika.

015:027 I Asarjas, Juda konungs, femtioandra regeringsr blev Peka,
        Remaljas son, konung ver Israel i Samaria och regerade i tjugu
        r.
015:028 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn de
        Jerobeams; Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit
        Israel att synda.
015:029 I Pekas, Israels konungs, tid kom Tiglat-Pileser, konungen i
        Assyrien, och intog Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedes, Hasor,
        Gilead och Galileen, hela Naftali land, och frde folket bort
        till Assyrien.
015:030 Och Hosea, Elas son, anstiftade en sammansvrjning mot Peka,
        Remaljas son, och slog honom till dds och blev s konung i hans
        stlle, i Jotams, Ussias sons, tjugonde regeringsr.

015:031 Vad nu mer r att sga om Peka och om allt vad han gjorde, det
        finnes upptecknat i Israels konungars krnika.

015:032 I Pekas, Remaljas sons, Israels konungs, andra regeringsr blev
        Jotam, Ussias son, konung i Juda.
015:033 Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade sexton r i Jerusalem.  Hans moder hette Jerusa, Sadoks
        dotter.
015:034 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon; han gjorde alldeles
        ssom hans fader Ussia hade gjort.
015:035 Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
        att frambra offer och tnda offereld p hjderna.  Han byggde
        vre porten till HERRENS hus.

015:036 Vad nu mer r att sga om Jotam, om vad han gjorde, det finnes
        upptecknat i Juda konungars krnika.
015:037 Vid den tiden begynte HERREN att lta Juda hemskas av Resin,
        konungen i Aram, och av Peka, Remaljas son.
015:038 Och Jotam gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
        sina fder i sin fader Davids stad.  Och hans son Ahas blev
        konung efter honom.

016:001 I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regeringsr blev Ahas, Jotams
        son, konung i Juda.
016:002 Tjugu r gammal var Ahas, nr han blev konung, och han regerade
        sexton r i Jerusalem.  Han gjorde icke vad rtt var i HERRENS,
        sin Guds, gon, ssom hans fader David,
016:003 utan vandrade p Israels konungars vg; ja, han lt ock sin son
        g genom eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN
        hade frdrivit fr Israels barn.
016:004 Och han frambar offer och tnde offereld p hjderna och
        kullarna och under alla grna trd.

016:005 P den tiden drogo Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas
        son, Israels konung, upp fr att ervra Jerusalem; och de
        inneslto Ahas, men kunde icke ervra staden.
016:006 Vid samma tid tervann Resin, konungen i Aram, Elat t Aram och
        jagade Juda mn bort ifrn Elot.  Drefter kommo aramerna till
        Elat och bosatte sig dr, och dr bo de nnu i dag.
016:007 Men Ahas skickade sndebud till Tiglat-Pileser, konungen i
        Assyrien, och lt sga: Jag r din tjnare och din son.  Drag
        hitupp och frls mig frn Arams konung och frn Israels konung,
        ty de hava verfallit mig.
016:008 Och Ahas tog det silver och guld som fanns i HERRENS hus och i
        konungshusets skattkamrar, och snde det ssom sknk till
        konungen i Assyrien.
016:009 Och konungen i Assyrien lyssnade till honom: konungen i Assyrien
        drog upp mot Damaskus och intog det och frde bort folket till
        Kir och ddade Resin.
016:010 Sedan for konung Ahas till Damaskus fr att dr mta
        Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien.  Och nr konung Ahas fick se
        altaret i Damaskus, snde han till prsten Uria en avteckning av
        altaret och en mnsterbild till ett sdant, alldeles ssom det
        var gjort.
016:011 Sedan byggde prsten Uria altaret; alldeles efter den freskrift
        som konung Ahas hade snt till honom frn Damaskus gjorde
        prsten Uria det frdigt, till dess konung Ahas kom tillbaka
        frn Damaskus.
016:012 Nr s konungen efter sin hemkomst frn Damaskus fick se
        altaret, trdde han fram till altaret och steg upp till det.
016:013 Drefter frbrnde han sitt brnnoffer och sitt spisoffer och
        utgt sitt drickoffer; och blodet av det tackoffer som han
        offrade stnkte han p altaret.
016:014 Men kopparaltaret, som stod infr HERRENS ansikte, flyttade han
        undan frn husets framsida, frn platsen mellan det nya altaret
        och HERRENS hus, och stllde det p norra sidan om detta altare.
016:015 Och konung Ahas bjd prsten Uria och sade: P det stora
        altaret skall du frbrnna morgonens brnnoffer och aftonens
        spisoffer, vensom konungens brnnoffer jmte hans spisoffer,
        s ock brnnoffer, spisoffer och drickoffer fr allt folket i
        landet; och allt blodet, svl av brnnoffer som av slaktoffer,
        skall du stnka drp.  Men vad Jag skall gra med kopparaltaret,
        det vill jag nrmare betnka.
016:016 Och prsten Uria gjorde alldeles ssom konung Ahas bjd honom.
016:017 Konung Ahas lsbrt ock sidolisterna p bckenstllen och tog
        bort bckenet frn dem; och havet lyfte han ned frn
        kopparoxarna som stodo drunder och stllde det p ett stengolv.
016:018 Och den tckta sabbatsgngen som man hade byggt vid huset, s
        ock konungens yttre ingngsvg, frlade han inom HERRENS hus,
        fr den assyriske konungens skull.
016:019 Vad nu mer r att sga om Ahas, om vad han gjorde, det finnes
        upptecknat i Juda konungars krnika.
016:020 Och Ahab gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
        sina fder i Davids stad.  Och hans son Hiskia blev konung efter
        honom.

017:001 I Ahas', Juda konungs, tolfte regeringsr blev Hosea, Elas son,
        konung i Samaria ver Israel och regerade i nio r.
017:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS; gon, dock icke ssom de
        israelitiska konungar som hade varit fre honom
017:003 Mot honom drog den assyriske konungen Salmaneser upp; och Hosea
        mste bliva honom underdnig och giva honom sknker.
017:004 Men sedan mrkte konungen i Assyrien att Hosea frehade
        stmplingar, i det att han skickade sndebud till So, konungen i
        Egypten och icke, ssom frut, vart r snde sknker till
        konungen i Assyrien D lt konungen i Assyrien sprra in honom
        och hlla honom bunden i fngelse.
017:005 Ty konungen i Assyrien drog upp och angrep hela landet, och drog
        upp mot Samaria och belgrade det i tre r.
017:006 I Hoseas nionde regeringsr intog konungen i Assyrien Samaria
        och frde Israel bort till Assyrien och lt dem bo i Hala och
        vid Habor--en strm i Gosan--och i Mediens stder.

017:007 Israels barn hade ju syndat mot HERREN, sin Gud, honom som hade
        frt dem upp ur Egyptens land, undan Faraos, den egyptiske
        konungens, hand, och de hade fruktat andra gudar.
017:008 De hade ock vandrat efter de folks stadgar, som HERREN hade
        frdrivit fr Israels barn, och efter de stadgar som Israels
        konungar hade uppgjort.
017:009 Ja, Israels barn hade bedrivit otillbrliga ting mot HERREN, sin
        Gud; de hade byggt sig offerhjder p alla sina boningsorter,
        vid vktartornen svl som i de befsta stderna.
017:010 De hade rest stoder och Aseror t sig p alla hga kullar och
        under alla grna trd.
017:011 Dr hade de p alla offerhjder tnt offereld, likasom de folk
        som HERREN hade drivit bort fr dem, och hade gjort onda ting,
        s att de frtrnade HERREN.
017:012 De hade tjnat de elndiga avgudarna, fastn HERREN hade sagt
        till dem: I skolen icke gra s.
017:013 Och HERREN hade varnat bde Israel och Juda genom alla sina
        profeter och siare och sagt: Vnden om frn edra onda vgar och
        hllen mina bud och stadgar--efter hela den lag som jag gav
        edra fder--s ock vad jag har ltit sga eder genom mina
        tjnare profeterna.
017:014 Men de ville icke hra, utan voro hrdnackade ssom deras fder,
        vilka icke trodde p HERREN, sin Gud.
017:015 De frkastade hans stadgar och det frbund som han hade slutit
        med deras fder, och de frordningar som han hade givit dem, och
        fljde efter ffngliga avgudar och bedrevo ffnglighet,
        likasom de folk som voro omkring dem, fastn HERREN hade
        frbjudit dem att gra ssom dessa.
017:016 De vergvo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna
        belten, tv kalvar; de gjorde sig ock Aseror och tillbdo
        himmelens hela hrskara och tjnade Baal.
017:017 Och de lto sina sner och dttrar g genom eld och befattade
        sig med spdom och vade trolldom de slde sig till att gra vad
        ont var i HERRENS gon och frtrnade honom drmed.

017:018 Drfr blev ock HERREN mycket vred p Israel och frskt dem
        frn sitt ansikte, s att icke ngot annat blev kvar n Juda
        stam allena.
017:019 Dock hll icke heller Juda HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade
        efter de stadgar som Israel hade uppgjort.
017:020 S frkastade d HERREN all Israels sd och tuktade dem och gav
        dem i plundrares hand, till dess att han kastade dem bort ifrn
        sitt ansikte.
017:021 Ty nr han hade ryckt Israel frn Davids hus och de hade gjort
        Jerobeam, Nebats son, till konung, frfrde Jerobeam Israel till
        att avfalla frn HERREN och kom dem att beg en stor synd.
017:022 Och Israels barn vandrade i alla de synder son Jerobeam hade
        gjort; de avstodo icke frn dem.
017:023 Men till slut frskt HERREN Israel frn sitt ansikte, ssom har
        hade hotat genom alla sina tjnare profeterna.  S blev Israel;
        bortfrt frn sitt land till Assyrien, dr de ro nnu i dag.

017:024 Och konungen i Assyrien lt folk komma frn Babel, Kuta, Ava,
        Hamat och Sefarvaim och bostta sig i Samariens stder, i
        Israels barns stlle.  S togo d dessa Samarien i besittning och
        bosatte sig i dess stder.
017:025 Men d de under den frsta tiden av sin vistelse dr icke
        fruktade HERREN, snde HERREN bland dem lejon, som anstllde
        frdelse bland dem.
017:026 Och man omtalade detta fr konungen i Assyrien och sade: De
        folk som du har frt bort och ltit bostta sig i Samariens
        stder veta icke huru landets Gud skall dyrkas drfr har han
        snt lejon ibland dem, och dessa dda dem nu, eftersom de icke
        veta huru landets Gud skall dyrkas.
017:027 D bjd konungen i Assyrien och sade: Lten en av de prster
        som I haven frt bort drifrn fara dit; m de fara dit och
        bostta sig dr.  Och m han lra dem huru landets Gud skall
        dyrkas.
017:028 S kom d en av de prster som: de hade frt bort ifrn Samarien
        och bosatte sig i Betel; och han lrde dem huru de skulle frukta
        HERREN.

017:029 Vl gjorde sig vart folk sin egen gud och stllde upp denne i de
        offerhjdshus som samariterna hade uppbyggt, vart folk fr sig,
        i de stder dr det bodde.
017:030 Folket ifrn Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket ifrn Kut
        gjorde sig en Nergal, och folket ifrn Hamat gjorde sig en
        Asima;
017:031 aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna
        brnde upp sina barn i eld t Adrammelek och Anammelek,
        Sefarvaims gudar.
017:032 Men de fruktade ocks HERREN.  Och de gjorde mn ur sin egen
        krets till offerhjdsprster t sig, och dessa offrade t dem i
        offerhjdshusen.
017:033 S fruktade de visserligen HERREN, men de tjnade drjmte sina
        egna gudar, p samma stt som de folk ifrn vilka man hade frt
        bort dem.
017:034 nnu i dag gra de likasom frut: de frukta icke HERREN och gra
        icke efter de stadgar och den rtt som de hava ftt, icke efter
        den lag och de bud som HERREN har givit Jakobs barn, den mans t
        vilken han gav namnet Israel.
017:035 Ty HERREN slt ett frbund med dem och bjd dem och sade: I
        skolen icke frukta andra gudar, ej heller tillbedja dem eller
        tjna dem eller offra t dem.
017:036 Nej, HERREN allena, som frde eder upp ur Egyptens land med stor
        makt och utrckt arm, honom skolen I frukta, honom skolen I
        tillbedja och t honom skolen I offra.
017:037 Och de stadgar och rtter, den lag och de bud som han har
        freskrivit eder, dem skolen I hlla och gra i all tid; men I
        skolen icke frukta andra gudar.
017:038 Det frbund som jag har slutit med eder skolen I icke frgta; I
        skolen icke frukta andra gudar.
017:039 Allenast HERREN, eder Gud, skolen I frukta, s skall han rdda
        eder ur alla edra fienders hand.
017:040 Men de ville icke hra hrp, utan gjorde likasom frut.
017:041 S fruktade d dessa folk HERREN, men tjnade drjmte sina
        belten.  Ocks deras barn och deras barnbarn gra nnu i dag
        ssom deras fder gjorde.

018:001 I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regeringsr blev
        Hiskia, Ahas' son, konung i Juda.
018:002 Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade tjugunio r i Jerusalem.  Hans moder hette Abi, Sakarjas
        dotter.
018:003 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans
        fader David hade gjort.
018:004 Han avskaffade offerhjderna, slog snder stoderna och hgg ned
        Aseran.  Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty
        nda till denna tid hade Israels barn tnt offereld t
        denne.  Man kallade honom Nehustan.
018:005 P HERREN, Israels Gud, frtrstade han, s att ingen var honom
        lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem
        som hade varit fre honom.
018:006 Han hll sig till HERREN och vek icke av ifrn honom, utan hll
        hans bud, dem som HERREN hade givit Mose.
018:007 Och HERREN var med honom, s att han hade framgng i allt vad
        han fretog sig.  Han avfll frn konungen i Assyrien och
        upphrde att vara honom underdnig.
018:008 Han slog ock filisterna och intog deras land nda till Gasa med
        dess omrde, svl vktartorn som befsta stder.

018:009 I konung Hiskias fjrde regeringsr, som var Hoseas, Elas sons,
        Israels konungs, sjunde regeringsr, drog Salmaneser, konungen i
        Assyrien, upp mot Samaria och belgrade det.
018:010 Och de intogo det efter tre r, i Hiskias sjtte regeringsr;
        under detta r, som var Hoseas, Israels konungs, nionde
        regeringsr, blev Samaria intaget.
018:011 Och konungen i Assyrien frde Israel bort till Assyrien och
        frflyttade dem till Hala och till Habor, en strm i Gosan, och
        till Mediens stder--
018:012 detta drfr att de icke hrde HERRENS, sin Guds, rst, utan
        vertrdde hans frbund, allt vad HERRENS tjnare Mose hade
        bjudit; de ville varken hra eller gra det.

018:013 Och i konung Hiskias fjortonde regeringsr drog Sanherib,
        konungen i Assyrien, upp och angrep alla befsta stder i Juda
        och intog dem.
018:014 D snde Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och
        lt sga: Jag har frsyndat mig; vnd om och lmna mig i fred.
        Vad du lgger p mig vill jag bra.  D lade konungen i
        Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter
        silver och trettio talenter guld.
018:015 Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och
        i konungshusets skattkamrar.
018:016 Vid detta tillflle lsbrt ock Hiskia frn drrarna till
        HERRENS tempel och frn drrposterna den belggning som Hiskia,
        Juda konung, hade verdragit dem med, och gav detta t konungen
        i Assyrien.

018:017 Men konungen i Assyrien snde frn Lakis stad Tartan, Rab-Saris
        och Rab-Sake med en stor hr mot konung Hiskia i
        Jerusalem.  Dessa drogo d upp och kommo till Jerusalem; och nr
        de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid vre
        dammens vattenledning, p vgen till Valkarfltet.
018:018 Och de begrde att f tala med konungen.  D gingo
        verhovmstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och
        kansleren Joa, Asafs son, ut till dem.
018:019 Och Rab-Sake sade till dem: Sgen till Hiskia: S sger den
        store konungen, konungen i Assyrien: Vad r det fr en
        frtrstan som du nu har hngivit dig t?
018:020 Du menar vl att allenast munvder behvs fr att veta rd och
        hava makt att fra krig.  P vem frtrstar du d, eftersom du
        har satt dig upp mot mig?
018:021 Du frtrstar val nu p den brckta rrstaven Egypten, men se,
        nr ngon stder sig p den, gr den in i hans hand och
        genomborrar den.  Ty sdan r Farao, konungen i Egypten, fr
        alla som frtrsta p honom.
018:022 Eller sgen I kanhnda till mig: 'Vi frtrsta p HERREN, vr
        Gud'?  Var det d icke hans offerhjder och altaren Hiskia
        avskaffade, nr han sade till Juda och Jerusalem: 'Infr detta
        altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'?
018:023 Men ing nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill
        giva dig tv tusen hstar, om du kan skaffa dig ryttare till
        dem.
018:024 Huru skulle du d kunna sl tillbaka en enda stthllare, en av
        min herres ringaste tjnare?  Och du stter din frtrstan till
        Egypten, i hopp om att s f vagnar och ryttare!
018:025 Menar du d att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta
        stlle fr att frdrva det?  Nej, det r HERREN som har sagt
        till mig: Drag upp mot detta land och frdrva det.

018:026 D sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake:
        Tala till dina tjnare p arameiska, ty vi frst det sprket,
        och tala icke med oss p judiska infr folket som str p
        muren.
018:027 Men Rab-Sake svarade dem: r det d till din herre och till dig
        som min herre har snt mig att tala dessa ord?  r det icke
        fastmer till de mn som sitta p muren, och som jmte eder skola
        ndgas ta sin egen trck och dricka sitt eget vatten?
018:028 Drefter trdde Rab-Sake nrmare och ropade med hg rst p
        judiska och talade och sade: Hren den store konungens, den
        assyriske konungens, ord.
018:029 S sger konungen: Lten icke Hiskia bedraga eder, ty han frmr
        icke rdda eder ur min hand
018:030 Och lten icke Hiskia frleda eder att frtrsta p HERREN,
        drmed att han sger: 'HERREN skall frvisso rdda oss, och
        denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens
        hand.'
018:031 Hren icke p Hiskia.  Ty s sger konungen i Assyrien: Gren upp
        i godo med mig och given eder t mig, s skolen I f ta var och
        en av sitt vintrd och av sitt fikontrd och dricka var och en
        ur sin brunn,
018:032 till dess jag kommer och hmtar eder till ett land som r likt
        edert eget land, ett land med sd och vin, ett land med brd och
        vingrdar, ett land med dla olivtrd och honung; s skolen I f
        leva och icke d.  Men hren icke p Hiskia; ty han vill frleda
        eder, nr han sger: 'HERREN skall rdda oss.'
018:033 Har vl ngon av de andra folkens gudar ngonsin rddat sitt
        land ur den assyriske konungens hand?
018:034 Var ro Hamats och Arpads gudar?  Var ro Sefarvaims, Henas och
        Ivas gudar?  Eller hava de rddat Samaria ur min hand?
018:035 Vilken bland andra lnders alla gudar har vl rddat sitt land
        ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall rdda Jerusalem
        ur min hand?
018:036 Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade
        s bjudit och sagt: Svaren honom icke.
018:037 Och verhovmstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna
        och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med snderrivna
        klder och berttade fr honom vad Rab-Sake hade sagt.

019:001 D nu konung Hiskia hrde detta, rev han snder sina klder och
        hljde sig i sorgdrkt och gick in i HERRENS hus.
019:002 Och verhovmstaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de ldste
        bland prsterna snde han, hljda i sorgdrkt, till profeten
        Jesaja, Amos' son.
019:003 Och de sade till denne: S sger Hiskia: En ndens, tuktans och
        smlekens dag r denna dag, ty fostren hava vl kommit fram till
        fdseln, men kraft att fda finnes icke.
019:004 Kanhnda skall HERREN, din Gud, hra alla Rab-Sakes ord, med
        vilka hans herre, konungen i Assyrien, har snt honom till att
        smda den levande Guden, s att han straffar honom fr dessa
        ord, som han, HERREN, din Gud, har hrt.  S bed nu en bn fr
        den kvarleva som nnu finnes.
019:005 Nr nu konung Hiskias tjnare kommo till Jesaja,
019:006 sade Jesaja till dem: S skolen I sga till eder herre: S
        sger HERREN: Frukta icke fr de ord som du har hrt, dem med
        vilka den assyriske konungens tjnare hava hdat mig.
019:007 Se, jag skall lta en sdan ande komma in i honom, att han, p
        grund av ett rykte som han skall f hra, vnder tillbaka till
        sitt land; och jag skall lta honom falla fr svrd i hans eget
        land.
019:008 Och Rab-Sake vnde tillbaka och fann den assyriske konungen
        upptagen med att belgra Libna; ty han hade hrt att han hade
        brutit upp frn Lakis.

019:009 Men nr Sanherib fick hra sga om Tirhaka, konungen i Etiopien,
        att denne hade dragit ut fr att strida mot honom, skickade han
        ter sndebud till Hiskia och sade:
019:010 S skolen I sga till Hiskia, Juda konung: Lt icke din Gud,
        som du frtrstar p, bedraga dig, i det att du tnker:
        'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens
        hand.'
019:011 Du har nu hrt vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla
        andra lnder, huru de hava givit dem till spillo.  Och du skulle
        nu bliva rddad!
019:012 Hava vl de folk som mina fder frdrvade, Gosan, Haran, Resef
        och Edens barn i Telassar, blivit rddade av sina gudar?
019:013 Var r Hamats konung och Arpads konung och konungen ver
        Sefarvaims stad, ver Hena och Iva?

019:014 Nr Hiskia hade mottagit brevet av sndebuden och lst det, gick
        han upp i HERRENS hus, och dr bredde Hiskia ut det infr
        HERRENS ansikte.
019:015 Och Hiskia bad infr HERRENS ansikte och sade: HERRE, Israels
        Gud, du som tronar p keruberna, du allena r Gud, den som rder
        ver alla riken p jorden; du har gjort himmel och jord.
019:016 HERRE, bj ditt ra hrtill och hr; HERRE, ppna dina gon och
        se.  Ja, hr Sanheribs ord, det budskap varmed han har smdat den
        levande Guden.
019:017 Det r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava frtt folken
        och deras land.
019:018 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga
        gudar, utan verk av mnniskohnder, tr och sten; drfr kunde
        de frgra dem.
019:019 Men frls oss nu, HERRE, vr Gud, ur hans hand, s att alla
        riken p jorden frnimma att du, HERRE, allena r Gud.

019:020 D snde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och lt sga: S
        sger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig angende
        Sanherib, konungen i Assyrien, det har jag hrt.
019:021 S r nu detta det ord som HERREN har talat om honom:

          Hon fraktar dig och bespottar dig,
              jungfrun dottern Sion;
          hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.
019:022   vem har du smdat och hdat,
              och mot vem har du upphvt din rst?
          Alltfr hgt har du upplyft dina gon--
              Ja, mot Israels Helige.
019:023   Genom dina sndebud smdade du Herren,
              nr du sade: 'Med mina mnga vagnar
          drog jag upp p bergens hjder,
              lngst upp p Libanon;
          jag hgg ned dess hga cedrar
              och vldiga cypresser;
          jag trngde fram till dess innersta gmslen,
              dess frodigaste skog;
019:024   jag grvde brunnar och drack ut
              frmmande vatten,
          och med min fot uttorkade jag
              alla Egyptens strmmar.'
019:025   Har du icke hrt att jag fr lnge sedan
              beredde detta?
          Av lder bestmde jag ju s;
              och nu har jag frt det fram:
          du fick makt att delgga befsta stder
              till grusade stenhopar.
019:026   Deras invnare blevo maktlsa,
              de frfrades och stodo med skam.
          Det gick dem ssom grset p marken
              och grna rter,
          ssom det som vxer p taken,
              och sd som frbrnnes,
          frrn stret har vuxit upp.
019:027   Om du sitter eller gr ut
          eller gr in, s vet jag det,
          och huru du rasar mot mig.
019:028   Men d du nu s rasar mot mig,
              och d ditt vermod har ntt till mina ron,
          skall jag stta min krok i din nsa
              och mitt betsel i din mun
          och fra dig tillbaka samma vg
          som du har kommit p.

019:029 Och detta skall fr dig vara tecknet: man skall detta r ta vad
        som vxer upp av spillsd, och nsta r sjlvvuxen sd; men det
        tredje ret skolen I f s och skrda och plantera vingrdar och
        ta deras frukt.
019:030 Och den rddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall ter
        skjuta rot nedtill och bra frukt upptill.
019:031 Ty frn Jerusalem skall utg en kvarleva, en rddad skara frn
        Sions berg.  HERRENS nitlskan skall gra detta.
019:032 Drfr sger HERREN s om konungen i Assyrien:

          Han skall icke komma in i denna stad
          och icke skjuta ngon pil ditin;
          han skall icke mot den fra fram ngon skld
          eller kasta upp ngon vall mot den.
019:033   Samma vg han kom skall han vnda tillbaka,
          och in i denna stad skall han icke komma, sger HERREN.
019:034   Ty jag skall beskrma och frlsa denna stad
          fr min och min tjnare Davids skull.

019:035 Och samma natt gick HERRENS ngel ut och slog i assyriernas
        lger ett hundra ttiofem tusen man; och nr man bittida
        fljande morgon kom ut, fick man se dda kroppar ligga dr
        verallt
019:036 D brt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tgade tillbaka;
        och han stannade sedan i Nineve.
019:037 Men nr han en gng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han
        drpt med svrd av Adrammelek och Sareser; drefter flydde dessa
        undan till Ararats land.  Och hans son Esarhaddon blev konung
        efter honom.

020:001 Vid den tiden blev Hiskia ddssjuk; och profeten Jesaja, Amos'
        son, kom till honom och sade till honom: S sger HERREN:
        Bestll om ditt hus; ty du mste d och skall icke tillfriskna.
020:002 D vnde han sitt ansikte mot vggen och bad till HERREN och
        sade:
020:003 Ack HERRE, tnk dock p huru jag har vandrat infr dig i trohet
        och med hngivet hjrta och gjort vad gott r i dina gon.  Och
        Hiskia grt bitterligen.
020:004 Men innan Jesaja hade hunnit ut ur den inre staden, kom HERRENS
        ord till honom; han sade:
020:005 Vnd om och sg till Hiskia, fursten ver mitt folk: S sger
        HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hrt din bn, jag har sett
        dina trar.  Se, jag vill gra dig frisk; i vermorgon skall du
        f g upp i HERRENS hus.
020:006 Och jag skall frka din livstid med femton r; jag skall ock
        rdda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand.  Ja,
        jag skall beskrma denna stad, fr min skull och fr min tjnare
        Davids skull.
020:007 Och Jesaja sade: Hmten hit en fikonkaka.  D hmtade man en
        sdan och lade den p bulnaden.  Och han tillfrisknade.

020:008 Och Hiskia sade till Jesaja: Vad fr ett tecken gives mig
        drp att HERREN skall gra mig frisk, s att jag i vermorgon
        fr g upp i HERRENS hus?
020:009 Jesaja svarade: Detta skall fr dig vara tecknet frn HERREN
        drp att HERREN skall gra vad han har lovat: skuggan har gtt
        tio steg framt; skall den nu g tio steg tillbaka?
020:010 Hiskia sade: Det r ltt fr skuggan att strcka sig tio steg
        framt.  Nej, lt skuggan g tio steg tillbaka.
020:011 D ropade profeten Jesaja till HERREN, och han lt skuggan p
        Ahas' solvisare g tillbaka de tio steg som den redan hade lagt
        till rygga.

020:012 Vid samma tid snde Berodak-Baladan, Baladans son, konungen i
        Babel, brev och sknker till Hiskia, ty han hade sport att
        Hiskia hade varit sjuk.
020:013 Och nr Hiskia hade hrt p dem, visade han dem hela sitt
        frrdshus, sitt silver och guld, sina vlluktande kryddor och
        sina dyrbara oljor, och hela sitt tyghus och allt vad som fanns
        i hans skattkamrar.  Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i
        hans go, som han icke visade dem.

020:014 Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom:
        Vad hava dessa mn sagt, och varifrn hava de kommit till dig?
        Hiskia svarade: De hava kommit ifrn fjrran land, ifrn
        Babel.
020:015 Han sade vidare: Vad hava de sett i ditt hus?  Hiskia svarade:
        Allt som r i mitt hus hava de sett; intet finnes i mina
        skattkamrar, som jag icke har visat dem.
020:016 D sade Jesaja till Hiskia: Hr HERRENS ord:
020:017 Se, dagar skola komma, d allt som finnes i ditt hus, och som
        dina fder hava samlat nda till denna dag skall fras bort till
        Babel; intet skall bliva kvar, sger HERREN.
020:018 Och sner till dig, de som skola utg av dig, och som du skall
        fda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjnare i den
        babyloniske konungens palats.
020:019 Hiskia sade till Jesaja: Gott r det HERRENS ord som du har
        talat.  Och han sade ytterligare: Ja, om nu blott frid och
        trygghet f rda i min tid.
020:020 Vad nu mer r att sga om Hiskia och om alla hans bedrifter,
        och om huru han anlade dammen och vattenledningen och ledde
        vatten in i staden, det finnes upptecknat Juda konungars
        krnika.
020:021 Och Hiskia gick till vila hos sina fder.  Och hans son Manasse
        blev konung efter honom.

021:001 Manasse var tolv r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade femtiofem r i Jerusalem.  Hans moder hette Hefsi-Ba.
021:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, efter den styggeliga
        seden hos de folk som HERREN hade frdrivit fr Israels barn.
021:003 Han byggde ter upp de offerhjder som hans fader Hiskia hade
        frstrt, och reste altaren t Baal och gjorde en Asera, likasom
        Ahab, Israels konung, hade gjort, och tillbad och tjnade
        himmelens hela hrskara.
021:004 Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade
        sagt: Vid Jerusalem vill jag fsta mitt namn.
021:005 Han byggde altaren t himmelens hela hrskara p de bda
        frgrdarna till HERRENS hus.
021:006 Han lt ock sin son g genom eld och vade teckentyderi och
        svartkonst och skaffade sig andebesvrjare och spmn och gjorde
        mycket som var ont i HERRENS gon, s att han frtrnade
        honom.
021:007 Och Aserabeltet som han hade ltit gra satte han i det hus om
        vilket HERREN hade sagt till David och till hans son Salomo:
        Vid detta hus och vid Jerusalem som jag har utvalt bland alla
        Israels stammar, vill jag fsta mitt namn fr evig tid
021:008 Och jag skall icke mer lta Israel vandra flyktig bort ifrn det
        land som jag har givit t deras fder, om de allenast hlla och
        gra allt vad jag har bjudit dem, och det alldeles efter den lag
        som min tjnare Mose har givit dem.
021:009 Men de lyssnade icke hrtill, och Manasse frfrde dem, s att
        de gjorde mer ont n de folk som HERREN hade frgjort fr
        Israels barn.
021:010 D talade HERREN genom sina tjnare profeterna och sade:
021:011 Eftersom Manasse, Juda konung, har bedrivit dessa styggelser
        och s gjort mer ont, n allt vad amorerna som voro fre honom
        hava gjort, s att han med sina elndiga avgudar har kommit
        ocks Juda att synda,
021:012 drfr sger HERREN, Israels Gud, s: 'Se, jag skall lta en
        sdan olycka komma ver Jerusalem och Juda, att det skall
        genljuda i bda ronen p var och en som fr hra det.
021:013 Och mot Jerusalem skall jag bruka det mtsnre som jag
        brukade mot Samaria, och det snklod som jag brukade mot Ahabs
        hus; och jag skall sklja Jerusalem tomt, ssom man skljer ett
        fat och, sedan man har skljt det, vnder det upp och ned.
021:014 Och jag skall frskjuta kvarlevan av min arvedel och giva dem i
        deras fienders hand, s att de skola bliva ett rov och ett byte
        fr alla sina fiender--
021:015 detta drfr att de hava gjort vad ont r i mina gon och
        bestndigt frtrnat mig, frn den dag d deras fader drogo ut
        ur Egypten nda till denna dag.'
021:016 Drtill utgt ock Manasse oskyldigt blod i s stor myckenhet,
        att han drmed uppfyllde Jerusalem frn den ena ndan till den
        andra--detta frutom den srskilda syns genom vilken han kom
        Juda att synda och gra vad ont var i HERRENS gon.

021:017 Vad nu mer r att sga om Manasse och om allt vad han gjorde s
        ock om den synd han begick det finnes upptecknat i Juda
        konungars krnika.
021:018 Och Manasse gick till vila hos sina fder och blev begraven i
        trdgrden till sitt hus, i Ussas trdgrd.  Och hans son Amon
        blev konung efter honom.

021:019 Amon var tjugutv r gammal nr han blev konung, och han
        regerade tv r i Jerusalem.  Hans moder hette Mesullemet, Harus'
        dotter, frn Jotba.
021:020 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, ssom hans fader Manasse
        hade gjort.
021:021 Han vandrade i allt p samma vg som hans fader hade vandrat,
        och tjnade och tillbad de elndiga avgudar som hans fader hade
        tjnat.
021:022 Han vergav HERREN, sina fders Gud, och vandrade icke p
        HERRENS vg.
021:023 Och Amons tjnare sammansvuro sig mot honom och ddade konungen
        hemma i hans hus.
021:024 Men folket i landet drpte alla som hade sammansvurit sig mot
        konung Amon.  Drefter gjorde folket i landet hans son Josia till
        konung efter honom.
021:025 Vad nu mer r att sga om Amon, om vad han gjorde, det finnes
        upptecknat i Juda konungars krnika.  Och man begrov honom i
        hans grav i Ussas trdgrd.  Och hans son Josia blev konung efter
        honom.

022:001 Josia var tta r gammal, nr han blev konung, och han regerade
        trettioett r i Jerusalem.  Hans moder hette Jedida, Adajas
        dotter, frn Boskat.
022:002 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon och vandrade i allt p
        sin fader Davids vg och vek icke av vare sig till hger eller
        till vnster.

022:003 I sitt adertonde regeringsr snde konung Josia sekreteraren
        Safan, son till Asalja, Mesullams son, stad till HERRENS hus
        och sade:
022:004 G upp till versteprsten Hilkia, och bjud honom att gra i
        ordning de penningar som hava influtit till HERRENS hus, sedan
        de hava blivit insamlade ifrn folket av dem som hlla vakt vid
        trskeln.
022:005 Och han skall verlmna dem t de mn som frrtta arbete ssom
        tillsyningsmn vid HERRENS hus, och dessa skola giva dem t de
        mn som arbeta vid HERRENS hus, fr att stta i stnd vad som r
        frfallet p huset,
022:006 nmligen t timmermnnen, byggningsmnnen och murarna, s ock
        till att inkpa trvirke och huggen sten fr att stta huset i
        stnd.
022:007 Dock skall man icke hlla ngon rkenskap med dem angende de
        penningar som verlmnas t dem, utan de skola f handla p
        heder och tro.

022:008 Och versteprsten Hilkia sade till sekreteraren Safan: Jag har
        funnit lagboken i HERRENS hus.  Och Hilkia gav boken t Safan,
        och han lste den.
022:009 Drefter gick sekreteraren Safan in till konungen och avgav sin
        berttelse infr konungen; han sade: Dina tjnare hava tmt ut
        de penningar som funnos i templet, och hava verlmnat dem t de
        mn som frrtta arbete ssom tillsyningsmn vid HERRENS hus.
022:010 Vidare berttade sekreteraren Safan fr konungen och sade:
        Prsten Hilkia har givit mig en bok.  Och Safan frelste den
        fr konungen.
022:011 Nr konungen nu hrde lagbokens ord, rev han snder sina klder.
022:012 Och konungen bjd prsten Hilkia och Ahikam, Safans son, och
        Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens
        tjnare, och sade:
022:013 Gn och frgen HERREN fr mig och fr folket, ja, fr hela
        Juda, angende det som str i denna bok som nu har blivit
        funnen.  Ty stor r HERRENS vrede, den som r upptnd mot oss,
        drfr att vra fder icke hava velat lyssna till denna boks ord
        och icke hava gjort allt som r oss freskrivet.

022:014 D gingo prsten Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till
        profetissan Hulda, hustru t Sallum, kldkammarvaktaren, som var
        son till Tikva, Harhas' son; hon bodde i Jerusalem, i Nya
        staden.  Och de talade med henne.
022:015 D sade hon till dem: S sger HERREN, Israels Gud: Sgen till
        den man som har snt eder till mig:
022:016 S sger HERREN: Se, ver denna plats och ver dess invnare
        skall jag lta olycka komma, allt vad som str i den bok som
        Juda konung har lst--
022:017 detta drfr att de hava vergivit mig och tnt offereld t
        andra gudar, och s hava frtrnat mig med alla sina hnders
        verk.  Min vrede skall upptndas mot denna plats och skall icke
        bliva utslckt.
022:018 Men till Juda konung, som har snt eder fr att frga HERREN,
        till honom skolen I sga s: S sger HERRES, Israels Gud,
022:019 angende de ord som du har hrt: Eftersom ditt hjrta blev
        bevekt och du dmjukade dig infr HERREN, nr du hrde vad jag
        har talat mot denna plats och mot dess invnare, nmligen att de
        skola bliva ett freml fr hpnad och ett exempel som man
        nmner, nr man frbannar, och eftersom du rev snder dina
        klder och grt infr mig, frdenskull har jag ock hrt dig,
        sger HERREN.
022:020 Drfr vill jag samla dig till dina fder, s att du fr samlas
        till dem i din grav med frid; och dina gon skola slippa att se
        all den olycka som jag skall lta komma ver denna plats.  Och
        de vnde till baka till konungen med detta svar.

023:001 D snde konungen stad mn som frsamlade till honom alla de
        ldste i Juda och Jerusalem.
023:002 Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda mn och alla
        Jerusalems invnare fljde honom, ocks prsterna och
        profeterna, ja, allt folket, ifrn den minste till den
        strste.  Och han lste upp fr dem allt vad som stod i
        frbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus
023:003 Och konungen trdde fram till pelaren och slt infr HERRENS
        ansikte det frbundet, att de skulle flja efter HERREN och
        hlla hans bud, hans vittnesbrd och hans stadgar, av allt
        hjrta och av all sjl, och upprtthlla detta frbunds ord, dem
        som voro skrivna i denna bok.  Och allt folket trdde in i
        frbundet.

023:004 Drefter bjd konungen versteprsten Hilkia och prsterna nst
        under honom, s ock dem som hllo vakt vid trskeln, att de
        skulle fra bort ur HERRENS tempel alla de redskap som voro
        gjorda t Baal och Aseran och t himmelens hela hrskara.  Och
        han lt brnna upp dem utanfr Jerusalem p Kidrons flt, men
        askan efter dem lt han fra till Betel.
023:005 Han avsatte ock de avgudaprster som Juda konungar hade
        tillsatt, fr att tnda offereld p offerhjderna i Juda stder
        och runt omkring Jerusalem, s ock dem som tnde offereld t
        Baal, t solen, t mnen, t stjrnbilderna och t himmelens
        hela hrskara.
023:006 Och han tog Aseran ur HERRENS hus och frde bort den utanfr
        Jerusalem till Kidrons dal, och brnde upp den dr i Kidrons
        dal, han sttte snder den till stoft och kastade stoftet p den
        allmnna begravningsplatsen.
023:007 Vidare rev han ned tempelbolarhusen som funnos i HERRENS hus,
        dem i vilka kvinnor vvde tyg till tlt t Aseran.
023:008 Och han lt fra alla prsterna bort ifrn Juda stder och
        orenade de offerhjder dr prsterna hade tnt offereld, frn
        Geba nda till Beer-Seba; och han brt ned offerhjderna vid
        stadsportarna, bde den som lg vid ingngen till
        stadshvitsmannen Josuas port och den som lg till vnster, nr
        man gick in genom stadsporten.
023:009 Dock fingo offerhjdsprsterna icke stiga upp till HERRENS
        altare i Jerusalem; de fingo allenast ta osyrat brd ibland
        sina brder.
023:010 Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, fr att ingen skulle
        lta sin son eller dotter g genom eld, till offer t Molok.
023:011 Och han skaffade bort de hstar som Juda konungar hade invigt t
        solen och stllt upp s, att man icke kunde g in i HERRENS hus,
        vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim; och solens vagnar
        brnde han upp i eld.
023:012 Och altarna p taket ver Ahas' sal, vilka Juda konungar hade
        ltit gra, och de altaren som Manasse hade ltit gra p de
        bda frgrdarna till HERRENS hus, dem brt konungen ned; sedan
        skyndade han bort drifrn och kastade stoftet av dem i Kidrons
        dal.
023:013 Och offerhjderna ster om Jerusalem och sder om Frdrvets
        berg, vilka Salomo, Israels konung, hade byggt t Astarte,
        sidoniernas styggelse, t Kemos, Moabs styggelse, och t Milkom,
        Ammons barns skndlighet, dem orenade konungen.
023:014 Han slog snder stoderna och hgg ned Aserorna; och platsen dr
        de hade sttt fyllde han med mnniskoben.
023:015 Ocks altaret i Betel, den offerhjd som Jerobeam, Nebats son,
        hade byggt upp, han som kom Israel att synda, ocks detta altare
        med offerhjden brt han ned; drefter brnde han upp
        offerhjden och sttte snder den till stoft och brnde
        tillika upp Aseran.
023:016 Nr d Josia sg sig om och fick se gravarna som voro dr p
        berget, snde han stad och lt hmta benen ur gravarna och
        brnde upp dem p altaret och orenade det s--i enlighet med
        det HERRENS ord som hade blivit frkunnat av gudsmannen som
        frkunnade att detta skulle ske.
023:017 Och han frgade: Vad r det fr en vrd som jag ser dr?
        Folket i staden svarade honom: Det r den gudsmans grav, som
        kom frn Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske,
        som du nu har gjort.
023:018 D sade han: Lten honom vara; ingen m rra hans ben.  S
        lmnade man d hans ben i fred, och tillika benen av den profet
        som hade kommit dit frn Samarien.
023:019 Drjmte skaffade Josia bort alla de offerhjdshus i Samariens
        stder, som Israels konungar hade byggt upp, och med vilka de
        hade kommit frtrnelse stad; och han gjorde med dem alldeles
        p samma stt som han hade gjort i Betel.
023:020 Och alla offerhjdsprster som funnos dr slaktade han p
        altarna och brnde mnniskoben ovanp dem.  Drefter vnde han
        tillbaka till Jerusalem.

023:021 Och konungen bjd allt folket och sade: Hllen HERRENS, eder
        Guds, pskhgtid, ssom det r freskrivet i denna frbundsbok.
023:022 Ty en sdan pskhgtid hade icke blivit hllen sedan den tid d
        domarna dmde Israel, icke under Israels konungars och Juda
        konungars hela tid.
023:023 Frst i konung Josias adertonde regeringsr hlls en sdan
        HERRENS pskhgtid i Jerusalem.
023:024 Drjmte skaffade Josia bort andebesvrjarna och spmnnen,
        husgudarna och de elndiga avgudarna, och alla styggelser som
        voro att se i Juda land och i Jerusalem, p det att han skulle
        upprtthlla lagens ord, dem som voro skrivna i den bok som
        prsten Hilkia hade funnit i HERRENS hus.
023:025 Ingen konung lik honom hade funnits fre honom, ingen som s av
        allt sitt hjrta och av all sin sjl och av all sin kraft hade
        vnt sig till HERREN, i enlighet med Moses hela lag; och efter
        honom uppstod ej heller ngon som var honom lik.
023:026 Dock vnde HERREN sig icke ifrn sin stora vredes gld, d nu
        hans vrede hade blivit upptnd mot Juda, fr allt det varmed
        Manasse hade frtrnat honom.
023:027 Och HERREN sade: Ocks Juda vill jag frskjuta ifrn mitt
        ansikte, likasom jag har frskjutit Israel; ja, jag vill
        frkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, s ock det
        hus varom jag hade sagt: Mitt namn skall vara dr.

023:028 Vad nu mer r att sga om Josia och om allt vad han gjorde, det
        finnes upptecknat i Juda konungars krnika.

023:029 I hans tid drog Farao Neko, konungen i Egypten, upp mot konungen
        i Assyrien, till floden Frat.  D tgade konung Josia emot honom,
        men blev ddad av honom vid Megiddo, under frsta
        sammandrabbningen.
023:030 Och hans tjnare frde hans dda kropp i en vagn bort ifrn
        Megiddo till Jerusalem och begrovo honom i hans grav.  Men folket
        i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom
        till konung efter hans fader.
023:031 Joahas var tjugutre r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade tre mnader i Jerusalem.  Hans moder hette Hamutal,
        Jeremias dotter, frn Libna.
023:032 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fder
        hade gjort.
023:033 Och Farao Neko lt stta honom i fngelse i Ribla i Hamats land
        och gjorde s slut p hans regering i Jerusalem; och han plade
        landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent
        guld.
023:034 Och Farao Neko gjorde Josias son Eljakim till konung i hans
        fader Josias stlle och frndrade hans namn till Jojakim.  Men
        Joahas tog han med sig, och denne kom s till Egypten och dog
        dr.
023:035 Och Jojakim betalade ut silvret och guldet t Farao; men han
        mste skattlgga landet fr att kunna utbetala dessa penningar
        enligt Faraos befallning.  Efter som var och en av folket i
        landet blev uppskattad, indrevs frn dem silvret och guldet, fr
        att sedan utbetalas t Farao Neko.

023:036 Jojakim var tjugufem r gammal, nr han blev konung; och han
        regerade elva r i Jerusalem.  Hans moder hette Sebida, Pedajas
        dotter, frn Ruma.
023:037 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fder
        hade gjort.

024:001 I hans tid drog Nebukadnessar, konungen i Babel, upp, och
        Jojakim blev honom underdnig och frblev s i tre r; men sedan
        avfll han frn honom.
024:002 D snde HERREN ver honom kaldernas; aramernas, moabiternas
        och Ammons barns hrskaror; han snde dem ver Juda fr att
        frgra det--i enlighet med det ord som HERREN hade talat
        genom sina tjnare profeterna.
024:003 Ja, det var efter HERRENS ord som detta kom ver Juda, i det att
        han frskt det frn sitt ansikte fr de synder Manasse hade
        begtt och fr allt vad denne hade frvat,
024:004 jmvl fr det oskyldiga blod som han utgt, ty han uppfyllde
        Jerusalem med oskyldigt blod; det ville HERREN icke frlta.

024:005 Vad nu mer r att sga om Jojakim och om allt vad han gjorde,
        det finnes upptecknat i Juda konungars krnika.
024:006 Och Jojakim gick till vila hos sina fder.  Och hans son Jojakin
        blev konung efter honom.

024:007 Drefter drog konungen i Egypten icke vidare ut ur sitt land, ty
        konungen i Babel hade intagit allt som tillhrde konungen i
        Egypten, frn Egyptens bck nda till floden Frat.

024:008 Jojakin var aderton r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade tre mnader i Jerusalem.  Hans moder hette Nehusta,
        Elnatans dotter, frn Jerusalem.
024:009 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fader
        hade gjort.

024:010 P den tiden drogo den babyloniske konungen Nebukadnessars
        tjnare upp till Jerusalem, och staden blev belgrad.
024:011 Och Nebukadnessar, konungen i Babel, kom till staden, medan hans
        tjnare belgrade den.
024:012 D gav sig Jojakin, Juda konung, t konungen i Babel, med sin
        moder och med sina tjnare, sina hvitsmn och hovmn; och
        konungen i Babel tog honom s till fnga i sitt ttonde
        regeringsr.
024:013 Och han frde bort drifrn alla skatter i HERRENS hus och
        skatterna i konungshuset, han lsbrt ock belggningen frn alla
        gyllene freml som Salomo, Israels konung, hade ltit gra fr
        HERRENS tempel, detta i enlighet med vad HERREN hade hotat.
024:014 Och han frde bort i fngenskap hela Jerusalem, alla hvitsmn
        och alla tappra stridsmn; tio tusen frde han bort, jmvl alla
        timmermn och smeder.  Inga andra lmnades kvar n de ringaste av
        folket i landet.
024:015 Han frde Jojakin bort till Babel; drjmte frde han konungens
        moder, konungens hustrur och hans hovmn samt de mktige i
        landet ssom fngar bort ifrn Jerusalem till Babel,
024:016 s ock alla stridsmnnen, sju tusen, och timmermnnen och
        smederna, ett tusen, allasammans raska och krigsdugliga
        mn.  Dessa frdes nu av den babyloniske konungen i fngenskap
        till Babel.
024:017 Men konungen i Babel gjorde hans farbroder Mattanja till konung
        i hans stlle och frndrade dennes namn till Sidkia.

024:018 Sidkia var tjuguett r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade elva r i Jerusalem.  Hans moder hette Hamital, Jeremias
        dotter, frn Libna.
024:019 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom Jojakim
        hade gjort.
024:020 Ty p grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem
        och Juda, till dess att han kastade dem bort ifrn sitt ansikte.

025:001 D, i hans nionde regeringsr, i tionde mnaden; p tionde dagen
        i mnaden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin hr
        till Jerusalem och belgrade det; och de byggde en belgringsmur
        runt omkring det.
025:002 S blev staden belgrad och frblev s nda till konung Sidkias
        elfte regeringsr.
025:003 Men p nionde dagen i mnaden var hungersnden s stor i staden,
        att mngden av folket icke hade ngot att ta.
025:004 Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om natten
        genom porten mellan de bda murarna (den port som ledde till den
        kungliga trdgrden), medan kalderna lgo runt omkring staden;
        och folket tog vgen t Hedmarken till.
025:005 Men kaldernas hr frfljde konungen, och de hunno upp honom p
        Jerikos hedmarker, sedan hela hans hr hade vergivit honom och
        skingrat sig.
025:006 Och de grepo konungen och frde honom till den babyloniske
        konungen i Ribla; dr hll man rannsakning och dom med honom.
025:007 Och Sidkias barn slaktade man infr hans gon, och p Sidkia
        sjlv stack man ut gonen; och man fngslade honom med
        kopparfjttrar och frde honom till Babel.

025:008 I femte mnaden, p sjunde dagen i mnaden, detta i den
        babyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regeringsr, kom
        den babyloniske konungens tjnare Nebusaradan, versten fr
        drabanterna, till Jerusalem.
025:009 Denne brnde upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus i
        Jerusalem, i synnerhet alla de frnmas hus, brnde han upp i
        eld.
025:010 Och murarna runt omkring Jerusalem brtos ned av hela den hr av
        kalder, som versten fr drabanterna hade med sig,
025:011 och terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de
        verlpare som hade gtt ver till konungen i Babel, s ock den
        vriga hopen, dem frde Nebusaradan, versten fr drabanterna,
        bort i fngenskap.
025:012 Men av de ringaste i landet lmnade versten fr drabanterna
        ngra kvar till vingrdsmn och kermn.

025:013 Kopparpelarna i HERRENS hus, bckenstllen och kopparhavet i
        HERRENS hus slogo kalderna snder och frde kopparen till
        Babel.
025:014 Och askkrlen, skovlarna, knivarna, sklarna och alla kopparkrl
        som hade begagnats vid gudstjnsten togo de bort.
025:015 Likaledes tog versten fr drabanterna bort fyrfaten och
        offersklarna, allt som var av rent guld eller av rent silver.
025:016 Vad angr de tv pelarna, havet, som var allenast ett, och
        bckenstllen, som Salomo hade ltit gra till HERRENS hus, s
        kunde kopparen i alla dessa freml icke vgas.
025:017 Aderton alnar hg var den ena pelaren, och ovanp den var ett
        pelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar hgt, och
        ett ntverk och granatpplen funnos p pelarhuvudet runt
        omkring, alltsammans av koppar; och likadant var det p den
        andra pelaren, ver ntverket.

025:018 Och versten fr drabanterna tog versteprsten Seraja jmte
        Sefanja, prsten nst under honom, s ock de tre som hllo vakt
        vid trskeln,
025:019 och frn staden tog han en hovman, den som var anfrare fr
        krigsfolket, och fem av konungens nrmaste mn, som ptrffades
        i staden, s ock sekreteraren, den hrhvitsman som plgade
        utskriva folket i landet till krigstjnst, och sextio andra mn
        av landets folk, som ptrffades i staden--
025:020 dessa tog Nebusaradan, versten fr drabanterna, och frde dem
        till den babyloniske konungen i Ribla.
025:021 Och konungen i Babel lt avliva dem dr, i Ribla i Hamats land.
        blev Juda bortfrt frn sitt land.

025:022 Men ver det folk som blev kvar i Juda land, det folk som
        Nebukadnessar, konungen i Babel, lt bliva kvar dr, satte han
        Gedalja, son till Ahikam, son till Safan.
025:023 Nr d alla krigshvitsmnnen jmte sina mn fingo hra att
        konungen i Babel hade satt Gedalja ver landet, kommo de till
        Gedalja i Mispa, nmligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas
        son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja,
        maakatitens son, med sina mn.
025:024 Och Gedalja gav dem och deras mn sin ed och sade till dem:
        Frukten icke fr kaldernas tjnare.  Stannen kvar i landet,
        och tjnen konungen i Babel, s skall det g eder vl.

025:025 Men i sjunde mnaden kom Ismael, son till Netanja, son till
        Elisama, av konungslig brd, och hade med sig tio mn, och de
        slogo ihjl Gedalja, s ock de judar och kalder som voro hos
        honom i Mispa.
025:026 D brt allt folket upp, frn den minste till den strste,
        tillika med krigshvitsmnnen, och begav sig till Egypten; ty de
        fruktade fr kalderna.

025:027 Men i det trettiosjunde ret sedan Jojakin, Juda konung, hade
        blivit bortfrd i fngenskap, i tolfte mnaden, p tjugusjunde
        dagen i mnaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel--samma r
        han blev konung--Jojakin, Juda konung, till nder och befriade
        honom ur fngelset;
025:028 Och han talade vnligt med honom och gav honom frmsta platsen
        bland de konungar som voro hos honom i Babel.
025:029 Han fick lgga av sin fngdrkt och bestndigt ta vid hans bord,
        s lnge han levde.
025:030 Och ett stndigt underhll gavs honom frn konungen, visst fr
        var dag, s lnge han levde.



Frsta Krnikeboken


001:001 Adam, Set, Enos,
001:002 Kenan, Mahalalel, Jered,
001:003 Hanok, Metusela, Lemek,
001:004 Noa, Sem, Ham och Jafet.

001:005 Jafets sner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och
        Tiras.
001:006 Gomers sner voro Askenas, Difat och Togarma.
001:007 Javans sner voro Elisa och Tarsisa, kitterna och rodanerna.
001:008 Hams sner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.
001:009 Kus' sner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka.  Raemas
        sner voro Saba och Dedan.

001:010 Men Kus fdde Nimrod; han var den frste som upprttade ett
        vlde p jorden.
001:011 Och Misraim fdde luderna, anamerna, lehaberna, naftuherna,
001:012 patroserna, kasluherna, frn vilka filisterna hava utgtt,
        och kaftorerna.
001:013 Och Kanaan fdde Sidon, som var hans frstfdde, och Het,
001:014 s ock jebuserna, amorerna och girgaserna,
001:015 hiverna, arkerna, sinerna,
001:016 arvaderna, semarerna och hamaterna.

001:017 Sems sner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, s ock Us,
        Hul, Geter och Mesek.
001:018 Arpaksad fdde Sela, och Sela fdde Eber.
001:019 Men t Eber fddes tv sner; den ene hette Peleg, ty i hans
        tid blev jorden frdelad; och hans broder hette Joktan.
001:020 Och Joktan fdde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
001:021 Hadoram, Usal, Dikla,
001:022 Ebal, Abimael, Saba,
001:023 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans sner.

001:024 Sem, Arpaksad, Sela,
001:025 Eber, Peleg, Regu,
001:026 Serug, Nahor, Tera,
001:027 Abram, det r Abraham
001:028 Abrahams sner voro Isak och Ismael.
001:029 Detta r deras slkttavla: Nebajot, Ismaels frstfdde, vidare
        Kedar, Adbeel och Mibsam,
001:030 Misma och Duma, Massa, Hadad och Tema,
001:031 Jetur, Nafis och Kedma.  Dessa voro Ismaels sner.
001:032 Och de sner som Ketura, Abrahams bihustru, fdde voro Simran,
        Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.  Joksans sner voro Saba
        och Dedan.
001:033 Och Midjans sner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa.  Alla
        dessa voro Keturas sner.
001:034 Och Abraham fdde Isak.  Isaks sner voro Esau och Israel.

001:035 Esaus sner voro Elifas, Reguel, Jeus, Jaelam och Kora.
001:036 Elifas' sner voro Teman och Omar, Sefi och Gaetam, Kenas, Timna
        och Amalek
001:037 Reguels sner voro Nahat, Sera, Samma och Missa.

001:038 Men Seirs sner voro Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och
        Disan.
001:039 Lotans sner voro Hori och Homam; och Lotans syster var Timna.
001:040 Sobals sner voro Aljan, Manahat och Ebal, Sefi och Onam.  Och
        Sibeons sner voro Aja och Ana.
001:041 Anas sner voro Dison.  Och Disons sner voro Hamran, Esban,
        Jitran och Keran.
001:042 Esers sner voro Bilhan, Saavan, Jaakan.  Disans sner voro Us
        och Aran.

001:043 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan nnu
        ngon israelitisk konung var konung dr: Bela, Beors son, och
        hans stad hette Dinhaba.
001:044 Nr Bela dog, blev Jobab, Seras son, frn Bosra, konung efter
        honom.
001:045 Nr Jobab dog, blev Husam frn temanernas land konung efter
        honom.
001:046 Nr Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han
        som slog midjaniterna p Moabs mark; och hans stad hette Avit.
001:047 Nr Hadad dog, blev Samla frn Masreka konung efter honom.
001:048 Nr Samla dog, blev Saul, frn Rehobot vid floden, konung efter
        honom.
001:049 Nr Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom
001:050 Nr Baal-Hanan dog, blev Hadad konung efter honom; och hans stad
        hette Pagi, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred,
        var dotter till Me-Sahab.
001:051 Men nr Hadad hade dtt, voro dessa Edoms stamfurstar: fursten
        Timna, fursten Alja, fursten Jetet,
001:052 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
001:053 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
001:054 fursten Magdiel, fursten Iram.  Dessa voro Edoms stamfurstar.

002:001 Dessa voro Israels sner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar
        och Sebulon,
002:002 Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Aser.

002:003 Judas sner voro Er, Onan och Sela; dessa tre fddes t honom av
        Suas dotter, kananeiskan.  Men Er, Judas frstfdde, misshagade
        HERREN; drfr ddade han honom.
002:004 Och Tamar, hans sonhustru, fdde t honom Peres och Sera, s att
        Judas sner voro tillsammans fem.

002:005 Peres' sner voro Hesron och Hamul.
002:006 Seras sner voro Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara,
        tillsammans fem.
002:007 Men Karmis sner voro Akar, som drog olycka ver Israel, nr han
        trolst frgrep sig p det tillspillogivna.
002:008 Och Etans sner voro Asarja.

002:009 Och de sner som fddes t Hesron voro Jerameel, Ram och
        Kelubai.
002:010 Och Ram fdde Amminadab, och Amminadab fdde Naheson, hvding
        fr Juda barn.
002:011 Naheson fdde Salma, och Salma fdde Boas.
002:012 Boas fdde Obed, och Obed fdde Isai.
002:013 Isai fdde Eliab, som var hans frstfdde, Abinadab, den andre,
        och Simea, den tredje,
002:014 Netanel, den fjrde, Raddai, den femte,
002:015 Osem, den sjtte, David, den sjunde.
002:016 Och deras systrar voro Seruja och Abigail.  Och Serujas sner
        voro Absai, Joab och Asael, tillsammans tre.
002:017 Och Abigail fdde Amasa, och Amasas fader var ismaeliten Jeter.

002:018 Och Kaleb, Hesrons son, fdde ett barn av kvinnkn, Asuba,
        drtill ock Jeriot; och dessa voro henne sner: Jeser, Sobab och
        Ardon.
002:019 Och nr Asuba dog, tog Kaleb Efrat till hustru t sig, och hon
        fdde t honom Hur.
002:020 Och Hur fdde Uri, och Uri fdde Besalel.
002:021 Drefter gick Hesron in till Makirs, Gileads faders, dotter;
        henne tog han till hustru, nr han var sextio r gammal.  Och hon
        fdde t honom Segub.
002:022 Och Segub fdde Jair; denne hade tjugutre stder i Gileads land.
002:023 Men gesurerna och aramerna togo ifrn dem Jairs byar jmte
        Kenat med underlydande orter, sextio stder.  Alla dessa voro
        sner till Makir, Gileads fader.
002:024 Och sedan Hesron hade dtt i Kaleb-Efrata, fdde Hesrons hustru
        Abia t honom Ashur, Tekoas fader.

002:025 Och Jerameels, Hesrons frstfddes, sner voro Ram, den
        frstfdde, vidare Buna, Oren och Osem samt Ahia.
002:026 Men Jerameel hade en annan hustru som hette Atara; hon var moder
        till Onam.
002:027 Och Rams, Jerameels frstfddes, sner voro Maas, Jamin och
        Eker.
002:028 Onams sner voro Sammai och Jada; och Sammais sner voro Nadab
        och Abisur.
002:029 Och Abisurs hustru hette Abihail; hon fdde t honom Aban och
        Molid.
002:030 Nadabs sner voro Seled och Appaim.  Seled dog barnls.
002:031 Men Appaims sner voro Jisei; Jiseis sner voro Sesan; Sesans
        sner voro Alai.
002:032 Jadas, Sammais broders, sner voro Jeter och Jonatan.  Jeter dog
        barnls.
002:033 Men Jonatans sner voro Pelet och Sasa.  Dessa voro Jerameels
        sner.
002:034 Men Sesan hade inga sner, utan allenast dttrar.  Nu hade Sesan
        en egyptisk tjnare som hette Jarha.
002:035 Och Sesan gav sin dotter till hustru t sin tjnare Jarha, och
        hon fdde t honom Attai.
002:036 Attai fdde Natan, och Natan fdde Sabad.
002:037 Sabad fdde Eflal, och Eflal fdde Obed.
002:038 Obed fdde Jehu, och Jehu fdde Asarja.
002:039 Asarja fdde Heles, och Heles fdde Eleasa.
002:040 Eleasa fdde Sisamai, och Sisamai fdde Sallum.
002:041 Sallum fdde Jekamja, och Jekamja fdde Elisama.

002:042 Och Kalebs, Jerameels broders, sner voro Mesa, hans frstfdde,
        som var Sifs fader, och Maresas, Hebrons faders, sner.
002:043 Men Hebrons sner voro Kora, Tappua, Rekem och Sema.
002:044 Sema fdde Raham, Jorkeams fader.  Men Rekem fdde Sammai.
002:045 Sammais son var Maon, och Maon var Bet-Surs fader.

002:046 Och Efa, Kalebs bihustru, fdde Haran, Mosa och Gases; och Haran
        fdde Gases.
002:047 Och Jadais sner voro Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf.
002:048 Kalebs bihustru Maaka fdde Seber och Tirhana.
002:049 Hon fdde ock Saaf, Madmannas fader, Seva, Makbenas fader och
        Gibeas fader.  Och Kalebs dotter var Aksa.

002:050 Dessa voro Kalebs sner: Hurs, Efratas frstfddes, son var
        Sobal Kirjat-Jearims fader,
002:051 vidare Salma, Bet-Lehems fader, och Haref, Bet-Gaders fader.
002:052 Sner till Sobal, Kirjat-Jearims fader, voro Haroe och hlften
        av Hammenuhot-slkten.
002:053 Men Kirjat-Jearims slkter voro jeteriterna, putiterna,
        sumatiterna och misraiterna.  Frn dem utgingo sorgatiterna och
        estaoliterna.
002:054 Salmas sner voro Bet-Lehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joab,
        s ock hlften av manahatiterna, sorgiterna.
002:055 Och de skriftlrdes slkter, deras som bodde i Jaebes, voro
        tireatiterna, simeatiterna, sukatiterna.  Dessa voro de kainer
        som hrstammade frn Hammat, fader till Rekabs slkt.

003:001 Dessa voro de sner som fddes t David i Hebron: Amnon, den
        frstfdde, av Ahinoam frn Jisreel; Daniel, den andre, av
        Abigail frn Karmel;
003:002 Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmai,
        konungen i Gesur; Adonia, den fjrde, Haggits son;
003:003 Sefatja, den femte, av Abital; Jitream, den sjtte, av hans
        hustru Egla.
003:004 Dessa sex fddes t honom i Hebron, dr han regerade i sju r
        och sex mnader.  I Jerusalem ter regerade han i trettiotre r.

003:005 Och dessa sner fddes t honom i Jerusalem: Simea, Sobab, Natan
        och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Sua, Ammiels dotter;
003:006 vidare Jibhar, Elisama, Elifelet,
003:007 Noga, Nefeg, Jafia,
003:008 Elisama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio.

003:009 Detta var alla Davids sner, frutom snerna med bihustrurna;
        och Tamar var deras syster.
003:010 Salomos son var Rehabeam.  Hans son var Abia; hans son var Asa;
        hans son var Josafat.
003:011 Hans son var Joram; hans son var Ahasja; hans son var Joas.
003:012 Hans son var Amasja; hans son var Asarja; hans son var Jotam.
003:013 Hans son var Ahas; hans son var Hiskia; hans son var Manasse.
003:014 Hans son var Amon; hans son var Josia.
003:015 Josias sner voro Johanan den frstfdde, Jojakim, den andre,
        Sidkia, den tredje, Sallum, den fjrde.
003:016 Jojakims sner voro hans son Jekonja och dennes son Sidkia.

003:017 Jekonjas sner voro Assir och dennes son Sealtiel,
003:018 vidare Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja.
003:019 Pedajas sner voro Serubbabel och Simei.  Serubbabels sner voro
        Mesullam och Hananja, och deras syster var Selomit,
003:020 vidare Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed,
        tillsammans fem.
003:021 Hananjas sner voro Pelatja och Jesaja, vidare Refajas sner,
        Arnans sner, Obadjas sner och Sekanjas sner.
003:022 Sekanjas sner voro Semaja, Semajas sner voro Hattus, Jigeal,
        Baria, Nearja och Safat, tillsammans sex.
003:023 Nearjas sner voro Eljoenai, Hiskia och Asrikam, tillsammans
        tre.
003:024 Eljoenais sner voro Hodauja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan,
        Delaja och Anani, tillsammans sju.

004:001 Judas sner voro Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal.
004:002 Och Reaja, Sobals son, fdde Jahat, och Jahat fdde Ahumai och
        Lahad.  Dessa voro sorgatiternas slkter.
004:003 Och dessa voro Abi-Etams sner: Jisreel, Jisma och Jidbas, och
        deras syster hette Hasselelponi,
004:004 vidare Penuel, Gedors fader, och Eser, Husas fader.  Dessa voro
        sner till Hur, Efratas frstfdde, Bet-Lehems fader.

004:005 Och Ashur, Tekoas fader, hade tv hustrur, Helea och Naara.
004:006 Naara fdde t honom Ahussam, Hefer, Timeni och ahastariterna.
        Dessa voro Naaras sner.
004:007 Och Heleas sner voro Seret, Jishar och Etnan.
004:008 Och Kos fdde Anub och Hassobeba, s ock Aharhels, Harums sons,
        slkter.

004:009 Men Jaebes var mer ansedd n sina brder; hans moder hade givit
        honom namnet Jaebes, i det hon sade: Jag har ftt honom
        med smrta.
004:010 Och Jaebes kallade Israels Gud och sade: O att du ville
        vlsigna mig och utvidga mitt omrde och lta din hand vara med
        mig!  O att du ville avvnda vad ont r, s att jag sluppe att
        knna ngon smrta!  Och Gud lt det ske, som han begrde.

004:011 Och Kelub, Suhas broder, fdde Mehir; han var Estons fader.
004:012 Och Eston fdde Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas'
        fader.  Dessa voro mnnen frn Reka.

004:013 Och Kenas sner voro Otniel och Seraja.  Otniels sner voro
        Hatat.
004:014 Och Meonotai fdde Ofra.  Och Seraja fdde Joab, fader till
        Timmermansdalens slkt, ty dessa voro timmermn.
004:015 Och Kalebs, Jefunnes sons, sner voro Iru, Ela och Naam, s ock
        Elas sner och Kenas.

004:016 Och Jehallelels sner voro Sif och Sifa, Tirja och Asarel.

004:017 Och Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon.  Och
        kvinnan blev havande och fdde Mirjam, Sammai och Jisba,
        Estemoas fader.
004:018 Och hans judiska hustru fdde Jered, Gedors fader, och Heber,
        Sokos fader, och Jekutiel, Sanoas fader.  Men de andra voro
        sner till Bitja, Faraos dotter, som Mered hade tagit till
        hustru.

004:019 Och sner till Hodias hustru, Nahams syster, voro Kegilas fader,
        garmiten, och maakatiten Estemoa.

004:020 Och Simons sner voro Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon.

        Och Jiseis sner voro Sohet och Sohets son.

004:021 Sner till Sela, Judas son, voro Er, Lekas fader, och Laeda,
        Maresas fader, och de slkter som tillhrde linnearbetarnas hus,
        av Asbeas hus,
004:022 vidare Jokim och mnnen i Koseba samt Joas och Saraf, som blevo
        herrar ver Moab, s ock Jasubi-Lehem.  Men detta tillhr en
        avlgsen tid.
004:023 Dessa voro krukmakarna och invnarna i Netaim och Gedera; de
        bodde dr hos konungen och voro i hans arbete.

004:024 Simeons sner voro Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul.
004:025 Hans son var Sallum; hans son var Mibsam; hans son var Misma.
004:026 Mismas sner voro hans son Hammuel, dennes son Sackur och
        dennes son Simei.
004:027 Och Simei hade sexton sner och sex dttrar; men hans brder
        hade icke mnga barn.  Och deras slkt i sin helhet frkade sig
        icke s mycket som Juda barn.
004:028 Och de bodde i Beer-Seba, Molada och Hasar-Sual,
004:029 i Bilha, i Esem och i Tolad,
004:030 i Betuel, i Horma och i Siklag,
004:031 i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Birei och i Saaraim.  Dessa
        voro deras stder, till dess att David blev konung.
004:032 Och deras byar voro Etam och Ain, Rimmon, Token och Asan--fem
        stder;
004:033 drtill alla deras byar, som lgo runt omkring dessa stder,
        nda till Baal.  Dessa voro deras boningsorter; och de hade sitt
        srskilda slktregister.

004:034 Vidare: Mesobab, Jamlek och Josa, Amasjas son,
004:035 och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till
        Asiel,
004:036 och Eljoenai, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och
        Benaja,
004:037 s ock Sisa, son till Sifei, son till Allon, son till Jedaja, son
        till Simri son till Semaja.
004:038 Dessa nu nmnda voro hvdingar i sina slkter, och deras
        familjer utbredde sig och blevo talrika.
004:039 Och de drogo fram mot Gedor, nda till stra sidan av dalen, fr
        att ska bete fr sin boskap.
004:040 Och de funno fett och gott bete, och landet hade utrymme nog,
        och dr var stilla och lugnt, ty de som frut bodde dr voro
        hamiter.
004:041 Men dessa som hr hava blivit upptecknade vid namn kommo i
        Hiskias, Juda konungs, tid och frstrde deras tlt och slogo de
        meiniter som funnos dr och gvo dem till spillo, s att de nu
        icke mer ro till, och bosatte sig i deras land; ty dr fanns
        bete fr deras boskap.
004:042 Och av dem, av Simeons barn, drogo fem hundra man till Seirs
        bergsbygd; och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jiseis sner,
        stodo i spetsen fr dem.
004:043 Och de slogo den sista kvarlevan av amalekiterna; sedan bosatte
        de sig dr och bo dr nnu i dag.

005:001 Och Rubens sner, Israels frstfddes--han var nmligen den
        frstfdde, men drfr att han oskrade sin faders bdd, blev
        hans frstfdslortt given t Josefs, Israels sons, sner, dock
        icke s, att denne skulle upptagas i slktregistret ssom den
        frstfdde;
005:002 ty vl var Juda den mktigaste bland sina brder, och furste
        blev en av hans avkomlingar, men frstfdslortten blev dock
        Josefs--
005:003 Rubens, Israels frstfddes, sner voro Hanok och Pallu, Hesron
        och Karmi.
005:004 Joels sner voro hans son Semaja, dennes son Gog, dennes son
        Simei,
005:005 dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal,
005:006 s ock dennes son Beera, som Tillegat-Pilneeser, konungen i
        Assyrien, frde bort i fngenskap; han var hvding fr
        rubeniterna.
005:007 Och hans brder voro, efter sina slkter, nr de upptecknades i
        slktregistret efter sin ttfljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja
005:008 och Bela, son till Asas, son till Sema, son till Joel; han bodde
        i Aroer, och hans boningsplatser ndde nda till Nebo och
        Baal-Meon.
005:009 Och sterut ndde hans boningsplatser nda fram till knen som
        strcker sig ifrn floden Frat; ty de hade stora boskapshjordar
        i Gileads land.
005:010 Men i Sauls tid frde de krig mot hagariterna, och dessa fllo
        fr deras hand; d bosatte de sig i deras hyddor utefter hela
        stra sidan av Gilead.

005:011 Och Gads barn hade sina boningsplatser gent emot dem i landet
        Basan nda till Salka:
005:012 Joel, huvudmannen, och Safam drnst, och vidare Jaanai och
        Safat i Basan.
005:013 Och deras brder voro, efter sina familjer, Mikael, Mesullam,
        Seba, Jorai, Jaekan, Sia och Eber, tillsammans sju.
005:014 Dessa voro sner till Abihail, son till Huri, son till Jaroa,
        son till Gilead, son till Mikael, son till Jesisai, son till
        Jado, son till Bus.
005:015 Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman fr deras
        familjer.
005:016 Och de bodde i Gilead i Basan och underlydande orter, s ock p
        alla Sarons utmarker, s lngt de strckte sig.
005:017 Alla dessa blevo upptecknade i slktregistret i Jotams, Juda
        konungs, och i Jerobeams, Israels konungs, tid.

005:018 Rubens barn och gaditerna och ena hlften av Manasse stam, de av
        dem, som voro krigsdugliga och buro skld och svrd och spnde
        bge och voro stridskunniga, utgjorde fyrtiofyra tusen sju
        hundra sextio stridbara mn.
005:019 Och de frde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och
        Nodab.
005:020 Och seger beskrdes dem i striden mot dessa, s att hagariterna
        och alla som voro med dem blevo givna i deras hand; ty de ropade
        till Gud under striden, och han bnhrde dem, drfr att de
        frtrstade p honom.
005:021 Och ssom byte frde de bort deras boskapshjordar, femtio tusen
        kameler, tv hundra femtio tusen fr och tv tusen snor, s ock
        ett hundra tusen mnniskor.
005:022 Ty mnga hade fallit slagna, eftersom striden var av Gud.  Sedan
        bosatte de sig i deras land och bodde dr nda till
        fngenskapen.

005:023 Halva Manasse stams barn bodde ock dr i landet, frn Basan nda
        till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de voro
        talrika.
005:024 Och dessa voro huvudmn fr sina familjer: Efer, Jisei, Eliel,
        Asriel, Jeremia, Hodauja och Jadiel, tappra stridsmn,
        namnkunniga mn, huvudmn fr sina familjer.

005:025 Men de blevo otrogna mot sina fders Gud, i det att de i trols
        avfllighet lupo efter de gudar som dyrkades av de folk dr i
        landet, som Gud hade frgjort fr dem.
005:026 D uppvckte Israels Gud den assyriske konungen Puls ande och
        den assyriske konungen Tillegat-Pilnesers ande och lt folket
        fras bort i fngenskap, svl rubeniterna och gaditerna som ena
        hlften av Manasse stam, och lt dem komma till Hala, Habor,
        Hara och Gosans strm, dr de ro nnu i dag.

006:001 Levis sner voro Gerson, Kehat och Merari.
006:002 Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
006:003 Amrams barn voro Aron, Mose och Mirjam.  Arons sner voro Nadab
        och Abihu, Eleasar och Itamar.
006:004 Eleasar fdde Pinehas, Pinehas fdde Abisua.
006:005 Abisua fdde Bucki, och Bucki fdde Ussi.
006:006 Ussi fdde Seraja, och Seraja fdde Merajot.
006:007 Merajot fdde Amarja, och Amarja fdde Ahitub.
006:008 Ahitub fdde Sadok, och Sadok fdde Ahimaas.
006:009 Ahimaas fdde Asarja, och Asarja fdde Johanan.
006:010 Johanan fdde Asarja; det var han som var prst i det tempel som
        Salomo byggde i Jerusalem.
006:011 Asarja fdde Amarja, och Amarja fdde Ahitub.
006:012 Ahitub fdde Sadok, och Sadok fdde Sallum.
006:013 Sallum fdde Hilkia, och Hilkia fdde Asarja.
006:014 Asarja fdde Seraja, och Seraja fdde Josadak.
006:015 Men Josadak mste g med i fngenskap, nr HERREN lt Juda och
        Jerusalem fras bort genom Nebukadnessar.

006:016 Levis sner voro Gersom, Kehat och Merari.
006:017 Och dessa voro namnen p Gersoms sner: Libni och Simei.
006:018 Och Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
006:019 Meraris sner voro Maheli och Musi.  Dessa voro leviternas
        slkter, efter deras fder.
006:020 Frn Gersom hrstammade hans son Libni, dennes son Jahat, dennes
        son Simma,
006:021 dennes son Joa, dennes son Iddo, dennes son Sera, dennes son
        Jeaterai.
006:022 Kehats sner voro hans son Amminadab, dennes son Kora, dennes
        son Assir,
006:023 dennes son Elkana, dennes son Ebjasaf, dennes son Assir,
006:024 dennes son Tahat, dennes son Uriel, dennes son Ussia och dennes
        son Saul.
006:025 Elkanas sner voro Amasai och Ahimot.
006:026 Hans son var Elkana; hans son var Elkana-Sofai; hans son var
        Nahat.
006:027 Hans son var Eliab; hans son var Jeroham; hans son var Elkana.
006:028 Och Samuels sner voro Vasni, den frstfdde, och Abia.
006:029 Meraris sner voro Maheli, dennes son Libni, dennes son Simei,
        dennes son Ussa,
006:030 dennes son Simea, dennes son Haggia, dennes son Asaja.

006:031 Och dessa voro de som David anstllde fr att ombesrja sngen i
        HERRENS hus, sedan arken hade ftt en vilostad.
006:032 De gjorde tjnst infr uppenbarelsetltets tabernakel ssom
        sngare, till dess att Salomo byggde HERRENS hus i Jerusalem; de
        stodo dr och frrttade sin tjnst, ssom det var freskrivet
        fr dem.
006:033 Dessa voro de som s tjnstgjorde, och dessa voro deras sner:

        Av kehatiternas barn: Heman, sngaren, son till Joel, son till
        Samuel,
006:034 son till Elkana, son till Jeroham, son till Eliel, son till Toa,
006:035 son till Sif, son till Elkana, son till Mahat, son till Amasai,
006:036 son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till
        Sefanja,
006:037 son till Tahat, son till Assir, son till Ebjasaf, son till Kora,
006:038 son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel;
006:039 vidare hans broder Asaf, som hade sin plats p hans hgra sida,
        Asaf, son till Berekja, son till Simea,
006:040 son till Mikael, son till Baaseja, son till Malkia,
006:041 son till Etni, son till Sera, son till Adaja,
006:042 son till Etan, son till Simma, son till Simei,
006:043 son till Jahat, son till Gersom, son till Levi.
006:044 Och deras brder, Meraris barn stodo p den vnstra sidan: Etan
        son till Kisi, son till Abdi, son till Malluk,
006:045 son till Hasabja, son till Amasja, son till Hilkia,
006:046 son till Amsi, son till Bani, son till Semer,
006:047 son till Maheli, son till Musi, son till Merari, son till Levi.

006:048 Och deras brder, de vriga leviterna, hade blivit givna till
        allt slags tjnstgring vid tabernaklet, Guds hus.
006:049 Men Aron och hans sner ombesrjde offren p brnnoffersaltaret
        och p rkelsealtaret, och skulle utfra all frrttning i det
        allraheligaste och bringa frsoning fr Israel, alldeles ssom
        Mose, Guds tjnare, hade bjudit.
006:050 Och dessa voro Arons sner: hans son Eleasar, dennes son
        Pinehas, dennes son Abisua,
006:051 dennes son Bucki, dennes son Ussi, dennes son Seraja,
006:052 dennes son Merajot, dennes son Amarja, dennes son Ahitub,
006:053 dennes son Sadok, dennes son Ahimaas.

006:054 Och dessa voro deras boningsorter, efter deras tltlger inom
        deras omrde: t Arons sner av kehatiternas slkt--ty dem
        trffade nu lotten--
006:055 t dem gav man Hebron i Juda land med dess utmarker runt
        omkring.
006:056 Men kerjorden och byarna som hrde till staden gav man t
        Kaleb, Jefunnes son.
006:057 t Arons sner gav man allts fristderna Hebron och Libna med
        dess utmarker, vidare Jattir och Estemoa med dess utmarker.
006:058 Hilen med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
006:059 Asan med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker;
006:060 och ur Benjamins stam Geba med dess utmarker, Alemet med dess
        utmarker och Anatot med dess utmarker, s att deras stder
        tillsammans utgjorde tretton stder, efter deras slkter.

006:061 Och Kehats vriga barn fingo ur en stamslkt, nmligen den
        stamhalva som utgjorde ena hlften av Manasse stam, genom
        lottkastning tio stder.
006:062 Gersoms barn ter fingo, efter sina slkter, ur Isaskars stam,
        ur Asers stam, ur Naftali stam och ur Manasse stam i Basan
        tretton stder.
006:063 Meraris barn fingo, efter sina slkter, ur Rubens stam, ur Gads
        stam och ur Sebulons stam genom lottkastning tolv stder.

006:064 S gvo Israels barn t leviterna dessa stder med deras
        utmarker.
006:065 Genom lottkastning gvo de t dem ur Juda barns stam, ur Simeons
        barns stam och ur Benjamins barns stam dessa stder, som de
        namngvo.

006:066 Och bland Kehats barns slkter fingo ngra fljande stder ur
        Efraims stam ssom sitt omrde:
006:067 Man gav dem fristderna Sikem med dess utmarker i Efraims
        bergsbygd, Geser med dess utmarker,
006:068 Jokmeam med dess utmarker, Bet-Horon med dess utmarker;
006:069 vidare Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess
        utmarker;
006:070 och ur ena hlften av Manasse stam Aner med dess utmarker och
        Bileam med dess utmarker.  Detta tillfll Kehats vriga barns
        slkt.

006:071 Gersoms barn fingo ur den slkt som utgjorde ena hlften av
        Manasse stam Golan i Basan med dess utmarker och Astarot med
        dess utmarker;
006:072 och ur Isaskars stam Kedes med dess utmarker, Dobrat med dess
        utmarker,
006:073 Ramot med dess utmarker och Anem med dess utmarker;
006:074 och ur Asers stam Masal med dess utmarker, Abdon med dess
        utmarker,
006:075 Hukok med dess utmarker och Rehob med dess utmarker;
006:076 och ur Naftali stam Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammon
        med dess utmarker och Kirjataim med dess utmarker.

006:077 Meraris vriga barn fingo ur Sebulons stam Rimmono med dess
        utmarker och Tabor med dess utmarker,
006:078 och p andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, ster om Jordan, ur
        Rubens stam Beser i knen med dess utmarker, Jahas med dess
        utmarker,
006:079 Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker;
006:080 och ur Gads stam Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med
        dess utmarker,
006:081 Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker.

007:001 Och Isaskars sner voro Tola och Pua, Jasib och Simron,
        tillsammans fyra.
007:002 Tolas sner voro Ussi, Refaja, Jeriel, Jamai, Jibsam och Samuel,
        huvudmn fr sina familjer, ttlingar av Tola, tappra stridsmn,
        upptecknade efter sin ttfljd.  I Davids tid var deras antal
        tjugutv tusen sex hundra.
007:003 Ussis sner voro Jisraja, och Jisrajas sner voro Mikael, Obadja
        och Joel samt Jissia, tillhopa fem, allasammans huvudmn.
007:004 Och med dem fljde stridbara hrskaror, trettiosex tusen man,
        efter sin ttfljd och sina familjer; ty de hade mnga hustrur
        och barn.
007:005 Och deras brder i alla Isaskars slkter voro tappra stridsmn;
        ttiosju tusen utgjorde tillsammans de som voro upptecknade i
        deras slktregister.

007:006 Benjamins sner voro Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre.
007:007 Belas sner voro Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri,
        tillsammans fem, huvudmn fr sina familjer, tappra stridsmn;
        de som voro upptecknade i deras slktregister utgjorde tjugutv
        tusen trettiofyra.
007:008 Bekers sner voro Semira, Joas, Elieser, Eljoenai, Omri,
        Jeremot, Abia, Anatot och Alemet.  Alla dessa voro Bekers sner.
007:009 De som voro upptecknade i deras slktregister, efter sin
        ttfljd, efter huvudmannen fr sina familjer, tappra stridsmn,
        utgjorde tjugu tusen tv hundra.
007:010 Jediaels sner voro Bilhan; Bilhans sner voro Jeus, Benjamin,
        Ehud, Kenaana, Setan, Tarsis och Ahisahar.
007:011 Alla dessa voro Jediaels sner, upptecknade efter huvudmnnen
        fr sina familjer, tappra stridsmn, sjutton tusen tv hundra
        stridbara krigsmn.
007:012 Och Suppim och Huppim voro Irs sner.--Men Husim voro Ahers
        sner.

007:013 Naftalis sner voro Jahasiel, Guni, Jeser och Sallum, Bilhas
        sner.
007:014 Manasses sner voro Asriel, som kvinnan fdde; hans arameiska
        bihustru fdde Makir, Gileads fader.
007:015 Och Makir tog hustru t Huppim och Suppim.  Hans syster hette
        Maaka.  Och den andre hette Selofhad.  Och Selofhad hade dttrar.
007:016 Och Maaka, Makirs hustru, fdde en son och gav honom namnet
        Peres, men hans broder hette Seres.  Hans sner voro Ulam och
        Rekem.
007:017 Ulams sner voro Bedan.  Dessa voro sner till Gilead, son till
        Makir, son till Manasse.
007:018 Och hans syster var Hammoleket; hon fdde Is-Hod, Abieser och
        Mahela.
007:019 Och Semidas sner voro Ajan, Sekem, Likhi och Aniam.

007:020 Och Efraims sner voro Sutela, dennes son Bered, dennes son
        Tahat, dennes son Eleada, dennes son Tahat,
007:021 dennes son Sabad och dennes son Sutela, s ock Eser och
        Elead.  Och mn frn Gat, som voro fdda dr i landet, drpte dem,
        drfr att de hade dragit ned fr att taga deras boskapshjordar.
007:022 D srjde Efraim, deras fader, i lng tid, och hans brder kommo
        fr att trsta honom.
007:023 Och han gick in till sin hustru, och hon blev havande och fdde
        en son; och han gav honom namnet Beria, drfr
        att det hade skett under en olyckstid fr hans
        hus.
007:024 Hans dotter var Seera; hon byggde Nedre och vre Bet-Horon, s
        ock Ussen-Seera.
007:025 Och hans son var Refa; hans son var Resef, vensom Tela; hans
        son var Tahan.
007:026 Hans son var Laedan; hans son var Ammihud; hans son var Elisama.
007:027 Hans son var Non; hans son var Josua.
007:028 Och deras besittning och deras boningsorter voro Betel med
        underlydande orter, sterut Naaran och vsterut Geser med
        underlydande orter, vidare Sikem med underlydande orter, nda
        till Aja med underlydande orter.
007:029 Men i Manasse barns go voro Bet-Sean med underlydande orter,
        Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter,
        Dor med underlydande orter.  Hr bodde nu Josefs, Israels sons,
        barn.

007:030 Asers sner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster
        var Sera.
007:031 Berias sner voro Heber och Malkiel; han var Birsaits fader.
007:032 Och Heber fdde Jaflet, Somer och Hotam, s ock Sua, deras
        syster.
007:033 Och Jaflets sner voro Pasak, Bimhal och Asvat.  Dessa voro
        Jaflets sner.
007:034 Semers sner voro Ahi och Rohaga, Jaba och Aram.
007:035 Hans broder Helems sner voro Sofa, Jimna, Seles och Amal.
007:036 Sofas sner voro Sua, Harnefer, Sual, Beri och Jimra,
007:037 Beser, Hod, Samma, Silsa, Jitran och Beera.
007:038 Jeters sner voro Jefunne, Pispa och Ara.
007:039 Och Ullas sner voro Ara, Hanniel och Risja.
007:040 Alla dessa voro Asers sner, huvudmn fr sina familjer, utvalda
        tappra stridsmn, huvudmn bland hvdingarna; och de som voro
        upptecknade i deras slktregister ssom dugliga till krigstjnst
        utgjorde ett antal av tjugusex tusen man.

008:001 Och Benjamin fdde Bela, sin frstfdde, Asbel, den andre, och
        Ahara, den tredje,
008:002 Noha, den fjrde, och Rafa, den femte.
008:003 Bela hade fljande sner: Addar, Gera, Abihud,
008:004 Abisua, Naaman, Ahoa,
008:005 Gera, Sefufan och Huram.

008:006 Och dessa voro Ehuds sner, och de voro familjehuvudmn fr dem
        som bodde i Geba, och som blevo bortfrda till Manahat,
008:007 dit Gera jmte Naaman och Ahia frde bort dem: han fdde Ussa
        och Ahihud.

008:008 Och Saharaim fdde barn i Moabs land, sedan han hade skilt sig
        frn sina hustrur, Husim och Baara;
008:009 med sin hustru Hodes fdde han dr Jobab, Sibja, Mesa, Malkam,
008:010 Jeus, Sakeja och Mirma.  Dessa voro hans sner, huvudmn fr
        familjer.
008:011 Med Husim hade han ftt Abitub och Elpaal.
008:012 Och Elpaals sner voro Eber, Miseam och Semed.  Han var den som
        byggde Ono och Lod med underlydande orter.

008:013 Beria och Sema--vilka voro familjehuvudmn fr Ajalons
        invnare och frjagade Gats invnare--
008:014 s ock Ajo, Sasak och Jeremot.
008:015 Och Sebadja, Arad, Eder,
008:016 Mikael, Jispa och Joha voro Berias sner.
008:017 Och Sebadja, Mesullam, Hiski, Heber,
008:018 Jismerai, Jislia och Jobab voro Elpaals sner.
008:019 Och Jakim, Sikri, Sabdi,
008:020 Elienai, Silletai, Eliel,
008:021 Adaja, Beraja och Simrat voro Simeis sner.
008:022 Och Jispan, Eber, Eliel,
008:023 Abdon, Sikri, Hanan,
008:024 Hananja, Elam, Antotja,
008:025 Jifdeja och Peniel voro Sasaks sner.
008:026 Och Samserai, Seharja, Atalja,
008:027 Jaaresja, Elia och Sikri voro Jerohams sner.
008:028 Dessa vore huvudman fr familjer, huvudmn efter sin ttfljd;
        de bodde i Jerusalem.

008:029 I Gibeon bodde Gibeons fader, vilkens hustru hette Maaka.
008:030 Och hans frstfdde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Nadab,
008:031 Gedor, Ajo och Seker.
008:032 Men Miklot fdde Simea.  Ocks dessa bodde jmte sina brder i
        Jerusalem, gent emot sina brder.

008:033 Och Ner fdde Kis, Kis fdde Saul, och Saul fdde Jonatan,
        Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
008:034 Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal fdde Mika.
008:035 Mikas sner voro Piton, Melek, Taarea och Ahas.
008:036 Ahas fdde Joadda, Joadda fdde Alemet, Asmavet och Simri, och
        Simri fdde Mosa.
008:037 Mosa fdde Binea.  Hans son var Rafa; hans son var Eleasa; hans
        son var Asel.
008:038 Och Asel hade sex sner, och dessa hette Asrikam, Bokeru,
        Ismael, Searja, Obadja och Hanan.  Alla dessa voro Asels sner.
008:039 Och hans broder Eseks sner voro Ulam, hans frstfdde, Jeus,
        den andre, och Elifelet, den tredje.
008:040 Och Ulams sner voro tappra stridsmn, som voro skickliga i att
        spnna bge; och de hade mnga sner och sonsner: ett hundra
        femtio. Alla dessa voro av Benjamins barn.

009:001 Och hela Israel blev upptecknat i slktregister, och de finnas
        uppskrivna i boken om Israels konungar.  Och Juda frdes i
        fngenskap bort till Babel fr sin otrohets skull.
009:002 Men de frra invnarna som bodde dr de hade sin arvsbesittning,
        i sina stder, utgjordes av vanliga israeliter, prster, leviter
        och tempeltrlar.

009:003 I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av
        Efraims och Manasse barn, nmligen:
009:004 Utai, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till
        Bani, av Peres', Judas sons, barn;
009:005 av siloniterna Asaja, den frstfdde, och hans sner;
009:006 av Seras barn Jeguel och deras broder, sex hundra nittio;
009:007 av Benjamins barn Sallu, son till Mesullam, son till Hodauja,
        son till Hassenua,
009:008 vidare Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till
        Mikri, och Mesullam, son till Sefatja, son till Reguel, son till
        Jibneja,
009:009 s ock deras brder, efter deras ttfljd, nio hundra
        femtiosex.  Alla dessa mn voro huvudmn fr familjer, var och en
        fr sin familj.
009:010 Och av prsterna: Jedaja, Jojarib och Jakin,
009:011 vidare Asarja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till
        Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,
009:012 vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till
        Malkia, vidare Maasai, son till Adiel, son till Jasera, son till
        Mesullam, son till Mesillemit, son till Immer,
009:013 s ock deras brder, huvudmn fr sina familjer, ett tusen sju
        hundra sextio, dugande mn i de sysslor som hrde till
        tjnstgringen i Guds hus.

009:014 Och av leviterna: Semaja, som till Hassub, son till Asrikam, son
        till Hasabja, av Meraris barn,
009:015 vidare Bakbackar, Heres och Galal, s ock Mattanja, son till
        Mika, son till Sikri, son till Asaf,
009:016 vidare Obadja, son till Semaja, son till Galal, son till
        Jedutun, s ock Berekja, son till Asa, son till Elkana, som
        bodde i netofatiternas byar.
009:017 Och drrvaktarna: Sallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina
        brder; men Sallum var huvudmannen.
009:018 Och nda till nu gra de tjnst vid Konungsporten, p stra
        sidan.  Dessa voro drrvaktarna i Levi barns lger.
009:019 Men Sallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade
        jmte sina brder, dem som voro av hans familj, koraiterna, till
        tjnstgringssyssla att hlla vakt vid tltets trsklar; deras
        fder hade nmligen i HERRENS lger hllit vakt vid ingngen.
009:020 Och Pinehas, Eleasars son, hade frut varit furste ver dem--
        med honom vare HERREN!
009:021 Sakarja, Meselemjas son, var drrvaktare vid ingngen till
        uppenbarelsetltet.
009:022 Alla dessa voro utvalda till drrvaktare vid trsklarna: tv
        hundra tolv.  De blevo i sina byar upptecknade i
        slktregistret.  David och siaren Samuel hade tillsatt dem att
        tjna p heder och tro.
009:023 De och deras sner stodo drfr vid portarna till HERRENS hus,
        tlthuset, och hllo vakt.
009:024 Efter de fyra vderstrecken hade drrvaktarna sina platser: i
        ster, vster, norr och sder.
009:025 Och deras brder, de som fingo bo i sina byar, skulle var sjunde
        dag, alltid p samma timme, infinna sig hos dem.
009:026 Ty p heder och tro voro dessa fyra anstllda ssom frmn fr
        drrvaktarna.  Detta var nu leviterna.  De hade ock uppsikten
        ver kamrarna och frvaringsrummen i Guds hus.
009:027 Och de vistades om natten runt omkring Guds hus, ty dem lg att
        hlla vakt, och de skulle ppna drrarna var morgon.
009:028 Somliga av dem hade uppsikten ver de krl som anvndes vid
        tjnstgringen.  De buro nmligen in dem, efter att hava rknat
        dem, och buro sedan ut dem, efter att ter hava rknat dem.
009:029 Och somliga av dem voro frordnade till att hava uppsikten ver
        de andra krlen, ver alla andra helgedomens krl, s ock ver
        det fina mjlet och vinet och oljan och rkelsen och de
        vlluktande kryddorna.
009:030 Men somliga av prsternas sner beredde salvan av de vlluktande
        kryddorna.
009:031 Och Mattitja, en av leviterna, koraiten Sallums frstfdde, hade
        p heder och tro uppsikten ver bakverket.
009:032 Och somliga av deras brder, kehatiternas sner, hade uppsikten
        ver skdebrden och skulle tillreda dem fr var sabbat.
009:033 Men de andra, nmligen sngarna, huvudmn fr levitiska
        familjer, vistades i kamrarna, fria ifrn annan tjnstgring, ty
        dag och natt voro de upptagna av sina egna sysslor.

009:034 Dessa voro huvudmnnen fr de levitiska familjerna, huvudman
        efter sin ttfljd; de bodde i Jerusalem.

009:035 I Gibeon bodde Gibeons fader Jeguel, vilkens hustru hette Maaka.
009:036 Och hans frstfdde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Ner,
        Nadab
009:037 Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot.
009:038 Men Miklot fdde Simeam.  Ocks de bodde jmte sina brder i
        Jerusalem, gent emot sina brder.
009:039 Och Ner fdde Kis, Kis fdde Saul, och Saul fdde Jonatan,
        Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
009:040 Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal fdde Mika.
009:041 Mikas sner voro Piton, Melek och Taharea.
009:042 Ahas fdde Jaera, Jaera fdde Alemet, Asmavet och Simri, och
        Simri fdde Mosa.
009:043 Mosa fdde Binea.  Hans son var Refaja; hans son var Eleasa; hans
        son var Asel.
009:044 Och Asel hade sex sner, och dessa hette Asrikam, Bokeru,
        Ismael, Searja, Obadja och Hanan.  Dessa voro Asels sner.

010:001 Och filisterna stridde mot Israel; och Israels mn flydde fr
        filisterna och fllo slagna p berget Gilboa.
010:002 Och filisterna ansatte ivrigt Saul och hans sner.  Och
        filisterna ddade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls sner.
010:003 Nr d Saul sjlv blev hftigt anfallen och bgskyttarna kommo
        ver honom, greps han av frskrckelse fr skyttarna.
010:004 Och Saul sade till sin vapendragare: Drag ut ditt svrd och
        genomborra mig drmed, s att icke dessa oomskurna komma och
        hantera mig skndligt.  Men hans vapendragare ville det icke, ty
        han fruktade storligen.  D tog Saul sjlv svrdet och strtade
        sig drp.
010:005 Men nr vapendragaren sg att Saul var dd, strtade han sig ock
        p sitt svrd och dog.

010:006 S dogo d Saul och hans tre sner; och alla som hrde till hans
        hus dogo p samma gng.
010:007 Och nr alla israeliterna i dalen frnummo att deras hr hade
        flytt, och att Saul och hans sner voro dda, vergvo de sina
        stder och flydde; sedan kommo filisterna och bosatte sig i
        dem.

010:008 Dagen drefter kommo filisterna fr att plundra de slagna och
        funno d Saul och hans sner, dr de lgo fallna p berget
        Gilboa.
010:009 Och de plundrade honom och togo med sig hans huvud och hans
        vapen och snde dem omkring i filisternas land och lto
        frkunna det glada budskapet fr sina avgudar och fr folket.
010:010 Och de lade hans vapen i sitt gudahus, men hans huvudskl hngde
        de upp i Dagons tempel.

010:011 Men nr allt folket i Jabes i Gilead hrde allt vad filisterna
        hade gjort med Saul,
010:012 stodo de upp, alla stridbara mn, och togo Sauls och hans sners
        lik och frde dem till Jabes; och de begrovo deras ben under
        terebinten i Jabes och fastade s i sju dagar.

010:013 Detta blev Sauls dd, drfr att han hade begtt otrohet mot
        HERREN, i det att han icke hade hllit HERRENS ord, s ock
        drfr att han hade frgat en ande och skt svar hos en sdan.
010:014 Han hade icke skt svar hos HERREN; drfr ddade HERREN
        honom.  Och sedan verflyttade han konungadmet p David, Isais
        son.

011:001 D frsamlade sig hela Israel till David i Hebron och sade:
        Vi ro ju ditt ktt och ben.
011:002 Redan fr lnge sedan, redan d Saul nnu var konung, var det du
        som var ledare och anfrare fr Israel.  Och till dig har HERREN,
        din Gud, sagt: Du skall vara en herde fr mitt folk Israel, ja,
        du skall vara en furste ver mitt folk Israel.
011:003 Nr s alla de ldste i Israel kommo till konungen i Hebron,
        slt David ett frbund med dem dr i Hebron, infr HERREN; och
        sedan smorde de David till konung ver Israel, i enlighet med
        HERRENS ord genom Samuel.

011:004 Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det r Jebus; dr
        befunno sig jebuserna, som nnu bodde kvar i landet.
011:005 Och invnarna i Jebus sade till David: Hitin kommer du icke.
        Men David intog likvl Sions borg, det r Davids stad
011:006 Och David sade: Vemhelst som frst slr ihjl en jebus, han
        skall bliva hvding och anfrare.  Och Joab, Serujas son, kom
        frst ditupp och blev s hvding.
011:007 Sedan tog David sin boning i bergfstet; drfr kallade man det
        Davids stad.
011:008 Och han uppfrde befstningsverk runt omkring staden, frn Millo
        och allt omkring; och Joab terstllde det vriga av staden.
011:009 Och David blev allt mktigare och mktigare, och HERREN Sebaot
        var med honom

011:010 Och dessa ro de frnmsta bland Davids hjltar, vilka gvo
        honom kraftig hjlp att bliva konung, de jmte hela Israel, och
        s skaffade honom konungavldet, enligt HERRENS ord angende
        Israel.
011:011 Detta r frteckningen p Davids hjltar: Jasobeam, son till en
        hakmonit, den frnmste bland kmparna, han som svngde sitt
        spjut ver tre hundra som hade blivit slagna p en gng.
011:012 Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en
        av de tre hjltarna.
011:013 Han var med David vid Pas-Dammim, nr filisterna dr hade
        frsamlat sig till strid.  Och dr var ett kerstycke, fullt med
        korn.  Och folket flydde fr filisterna.
011:014 D stllde de sig mitt p kerstycket och frsvarade det och
        slogo filisterna; och HERREN lt dem s vinna en stor seger.

011:015 En gng drogo tre av de trettio frnmsta mnnen ned ver
        klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning
        filister var lgrad i Refaimsdalen.
011:016 Men David var d p borgen, under det att en filisteisk utpost
        fanns i Bet-Lehem.
011:017 Och David greps av lystnad och sade: Ack att ngon ville giva
        mig vatten att dricka frn brunnen vid Bet-Lehems stadsport!
011:018 D brto de tre sig igenom filisternas lger och hmtade vatten
        ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det
        till David.  Men David ville icke dricka det, utan gt ut det
        ssom ett drickoffer t HERREN.
011:019 Han sade nmligen: Gud lte det vara fjrran ifrn mig att jag
        skulle gra detta!  Skulle jag dricka dessa mns blod, som hava
        vgat sina liv?  Ty med fara fr sina liv hava de burit det
        hit.  Och han ville icke dricka det.  Sdana ting hade de tre
        hjltarna gjort.

011:020 Absai, Joabs broder, var den frnmste av tre andra; han svngde
        en gng sitt spjut ver tre hundra som hade blivit slagna.  Och
        han hade ett stort namn bland de tre.
011:021 Han var dubbelt mer ansedd n ngon annan i detta tretal, och
        han var deras hvitsman, men upp till de tre frsta kom han dock
        icke.
011:022 Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper,
        segerrik man frn Kabseel; han slog ned de tv Arielerna i Moab,
        och det var han som en snvdersdag steg ned och slog ihjl
        lejonet i brunnen.
011:023 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var s reslig: fem
        alnar lng.  Fastn egyptiern i handen hade ett spjut som liknade
        en vvbom, gick han ned mot honom, vpnad allenast med sin
        stav.  Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och drpte honom
        med hans eget spjut.
011:024 Sdana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort.  Och han hade ett
        stort namn bland de tre hjltarna.
011:025 Ja, han var mer ansedd n ngon av de trettio, men upp till de
        tre frsta kom han icke.  Och David satte honom till anfrare fr
        sin livvakt.

011:026 De tappra hjltarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos
        son, frn Bet-Lehem;
011:027 haroriten Sammot; peloniten Heles;
011:028 tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser;
011:029 husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai;
011:030 netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son;
011:031 Itai, Ribais son, frn Gibea i Benjamins barns stam;
        pirgatoniten Benaja;
011:032 Hurai frn Gaas' dalar; arabatiten Abiel;
011:033 baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;
011:034 gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;
011:035 harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;
011:036 mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;
011:037 Hesro frn Karmel; Naarai, Esbais son;
011:038 Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son;
011:039 ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare t Joab,
        Serujas son;
011:040 jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
011:041 hetiten Uria; Sabad, Alais son;
011:042 rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och
        jmte honom trettio andra;
011:043 Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;
011:044 astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams sner;
011:045 Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten;
011:046 Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams sner, och
        moabiten Jitma;
011:047 slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.

012:001 Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han nnu
        hll sig undan fr Saul, Kis' son; de hrde till de hjltar som
        bistodo honom under kriget.
012:002 De voro vpnade med bge och skickliga i att, bde med hger och
        med vnster hand, slunga stenar och avskjuta pilar frn
        bgen.  Av Sauls stamfrnder, benjaminiterna, kommo:
012:003 Ahieser, den frnmste, och Joas, gibeatiten Hassemaas sner;
        Jesuel och Pelet, Asmavets sner; Beraka; anatotiten Jehu;
012:004 gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjltarna, anfrare fr de
        trettio; Jeremia; Jahasiel; Johanan; gederatiten Josabad;
012:005 Eleusai; Jerimot; Bealja; Semarja; harufiten Sefatja;
012:006 koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam;
012:007 Joela och Sebadja, sner till Jeroham, av strvskaran.

012:008 Och av gaditerna avfllo ngra och gingo till David i bergfstet
        i knen, tappra mn, krigsmn skickliga att strida, rustade med
        skld och spjut; de hade en uppsyn ssom lejon och voro snabba
        ssom gaseller p bergen:
012:009 Eser, den frnmste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje,
012:010 Masmanna, den fjrde, Jeremia, den femte,
012:011 Attai, den sjtte, Eliel, den sjunde,
012:012 Johanan, den ttonde, Elsabad, den nionde,
012:013 Jeremia, den tionde, Makbannai, den elfte.
012:014 Dessa hrde till Gads barn och till de frnmsta i hren; den
        ringaste av dem var ensam s god som hundra, men den ypperste s
        god som tusen.
012:015 Dessa voro de som i frsta mnaden gingo ver Jordan, nr den
        var full ver alla sina brddar, och som frjagade alla dem som
        bodde i dalarna, t ster och t vster.

012:016 Av Benjamins och Juda barn kommo ngra mn till David nda till
        bergfstet.
012:017 D gick David ut emot dem och tog till orda och sade till dem:
        Om I kommen till mig i fredlig avsikt och viljen bist mig, s
        r mitt hjrta redo till frening med eder; men om I kommen fr
        att frrda mig t mina ovnner, fastn ingen ortt r i mina
        hnder, d m vra fders Gud se drtill och straffa det.
012:018 Men Amasai, den frnmste bland de trettio, hade blivit bekldd
        med andekraft, och han sade:

           Dina ro vi, David,
               och med dig st vi, du Isais son.
           Frid vare med dig, frid,
               och frid vare med dem som bist dig
           ty din Gud har bisttt dig!

        Och David tog emot dem och gav dem plats bland de frnmsta i
        sin skara.

012:019 Frn Manasse gingo ngra ver till David, nr han med
        filisterna drog ut i strid mot Saul, dock fingo de icke bist
        dessa; ty nr filisternas hvdingar hade rdplgat, skickade de
        bort honom, i det de sade: Det gller huvudet fr oss, om han
        gr ver till sin herre Saul.
012:020 Nr han d drog till Siklag, gingo dessa frn Manasse ver till
        honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och
        Silletai, huvudmn fr de tter som tillhrde Manasse.
012:021 Dessa bistodo David mot strvskaran, ty de voro allasammans
        tappra stridsmn och blevo hvitsmn i hren.
012:022 Dag efter dag kommo nmligen allt flera till David fr att bist
        honom, s att hans lger blev vermttan stort.

012:023 Detta r de tal som angiva summorna av det vpnade krigsfolk som
        kom till David i Hebron, fr att efter HERRENS befallning flytta
        Sauls konungamakt ver p honom:
012:024 Juda barn, som buro skld och spjut, sex tusen tta hundra,
        vpnade till strid;
012:025 av Simeons barn tappra krigsmn, sju tusen ett hundra;
012:026 av Levi barn fyra tusen sex hundra;
012:027 drtill Jojada, fursten inom Arons slkt, och med honom tre
        tusen sju hundra;
012:028 s ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutv
        hvitsmn;
012:029 av Benjamins barn, Sauls stamfrnder, tre tusen (ty nnu vid den
        tiden hllo de flesta av dem troget med Sauls hus);
012:030 av Efraims barn tjugu tusen tta hundra, tappra stridsmn,
        namnkunniga mn i sina familjer;
012:031 av ena hlften av Manasse stam aderton tusen namngivna mn, som
        kommo fr att gra David till konung;
012:032 av Isaskars barn kommo mn som vl frstodo tidstecknen och
        insgo vad Israel borde gra, tv hundra huvudmn, drtill alla
        deras stamfrnder under deras befl;
012:033 av Sebulon stridbara mn, rustade till krig med alla slags
        vapen, femtio tusen, som samlades endrktigt;
012:034 av Naftali ett tusen hvitsmn, och med dem trettiosju tusen,
        vpnade med skld och spjut;
012:035 av daniterna krigsrustade mn, tjugutta tusen sex hundra;
012:036 av Aser stridbara mn, rustade till krig, fyrtio tusen;
012:037 och frn andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra
        hlften av Manasse stam, ett hundra tjugu tusen, vpnade med
        alla slags vapen som brukas vid krigfring.
012:038 Alla dessa krigsmn, ordnade till strid, kommo i sina hjrtans
        hngivenhet till Hebron fr att gra David till konung ver hela
        Israel.  Ocks hela det vriga Israel var enigt i att gra David
        till konung.
012:039 Och de voro dr hos David i tre dagar och to och drucko, ty
        deras brder hade frsett dem med livsmedel.
012:040 De som bodde nrmast dem, nda upp till Isaskar, Sebulon och
        Naftali, tillfrde dem ock p snor, kameler, mulsnor och oxar
        livsmedel i myckenhet till fda: mjl, fikonkakor och
        russinkakor, vin och olja, fkreatur och smboskap; ty gldje
        rdde i Israel.

013:001 Och David rdfrde sig med ver- och underhvitsmnnen, med alla
        furstarna.
013:002 Sedan sade David till Israels hela frsamling: Om I s finnen
        fr gott, och om detta r frn HERREN, vr Gud, s lt oss snda
        bud t alla hll till vra vriga brder i alla Israels
        landsndar, och drjmte till prsterna och leviterna i de
        stder kring vilka de hava sina utmarker, att de m frsamla sig
        till oss;
013:003 och lt oss flytta vr Guds ark till oss, ty i Sauls tid frgade
        vi icke efter den.
013:004 Och hela frsamlingen svarade att man skulle gra s, ty
        frslaget behagade hela folket.
013:005 S frsamlade d David hela Israel, frn Sihor i Egypten nda
        dit dr vgen gr till Hamat, fr att hmta Guds ark frn
        Kirjat-Jearim.
013:006 Och David drog med hela Israel upp till Baala, det r
        Kirjat-Jearim, som hr till Juda, fr att drifrn fra upp
        Guds, HERRENS, ark, hans som tronar p keruberna, och efter
        vilken den hade ftt sitt namn.
013:007 Och de satte Guds ark p en ny vagn och frde den bort ifrn
        Abinadabs hus; och Ussa och Ajo krde vagnen.
013:008 Och David och hela Israel frjdade sig infr Gud av all makt,
        med snger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och
        trumpeter.
013:009 Men nr de kommo till Kidonslogen, rckte Ussa ut sin hand fr
        att fatta I arken, ty oxarna snavade.
013:010 D upptndes HERRENS vrede mot Ussa, och drfr att han hade
        rckt ut sin hand mot arken, slog han honom, s att han fll ned
        dd dr infr Gud.
013:011 Men det gick David hrt till sinnes att HERREN s hade
        brutit ned Ussa; och han kallade det stllet
        Peres-Ussa, ssom det heter nnu i dag.
013:012 Och David betogs av sdan fruktan fr Gud p den dagen, att han
        sade: Huru skulle jag tras lta fra Guds ark till mig?
013:013 Drfr lt David icke flytta in arken till sig i Davids stad,
        utan lt stta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
013:014 Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, dr den stod i sitt
        eget hus, i tre mnader; men HERREN vlsignade Obed-Edoms hus
        och allt vad som hrde honom till.

014:001 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sndebud till David med
        cedertr, drjmte ock murare och timmermn, fr att de skulle
        bygga honom ett hus.
014:002 Och David mrkte att HERREN hade befst honom ssom konung ver
        Israel; ty han hade ltit hans rike bliva vermttan upphjt,
        fr sitt folk Israels skull.
014:003 Och David tog sig nnu flera hustrur i Jerusalem, och David
        fdde nnu flera sner och dttrar.
014:004 Dessa ro namnen p de sner som han fick i Jerusalem: Sammua,
        Sobab, Natan, Salomo,
014:005 Jibhar, Elisua, Elpelet,
014:006 Noga, Nefeg, Jafia,
014:007 Elisama, Beeljada och Elifelet.

014:008 Men nr filisterna hrde att David hade blivit smord till
        konung ver hela Israel, drogo de allasammans upp fr att fnga
        David.  Nr David hrde detta, drog han ut mot dem.
014:009 D nu filisterna hade fallit in i Refaimsdalen och dr fretogo
        plundringstg,
014:010 frgade David Gud: Skall jag draga upp mot filisterna?  Vill du
        d giva dem i min hand?  HERREN svarade honom: Drag upp; jag
        vill giva dem i din hand.
014:011 Och de drogo upp till Baal-Perasim, och dr slog David dem.  D
        sade David: Gud har brutit ned mina fiender
        genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned. Drav fick
        det stllet namnet Baal-Perasim.
014:012 De lmnade dr efter sig sina gudar; och David befallde att
        dessa skulle brnnas upp i eld.
014:013 Men filisterna fretogo nnu en gng plundringstg i dalen.
014:014 Nr David d ter frgade Gud, svarade Gud honom: Du skall icke
        draga upp efter dem; du m kringg dem p en omvg, s att du
        kommer ver dem frn det hll dr bakatrden st.
014:015 S snart du sedan hr ljudet av steg i bakatrdens toppar, drag
        d ut till strid, ty d har Gud dragit ut framfr dig till att
        sl filisternas hr.
014:016 David gjorde ssom Gud hade bjudit honom; och de slogo
        filisternas hr och frfljde dem frn Gibeon nda till Geser.
014:017 Och ryktet om David gick ut i alla lnder, och HERREN lt
        fruktan fr honom komma ver alla folk.

015:001 Och han uppfrde t sig hus i Davids stad; sedan beredde han en
        plats t Guds ark och slog upp ett tlt t den.
015:002 Drvid befallde David: Inga andra n leviterna m bra Guds
        ark; ty dem har HERREN utvalt till att bra Guds ark och till
        att gra tjnst infr honom fr evrdlig tid.
015:003 Och David frsamlade hela Israel till Jerusalem fr att hmta
        HERRENS ark upp till den plats som han hade berett t den.
015:004 Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna;
015:005 av Kehats barn: Uriel, deras verste, och hans brder, ett
        hundra tjugu;
015:006 av Meraris barn: Asaja, deras verste, och hans brder, tv
        hundra tjugu;
015:007 av Gersoms barn: Joel, deras verste, och hans brder, ett
        hundra trettio;
015:008 av Elisafans barn: Semaja, deras verste, och hans brder, tv
        hundra;
015:009 av Hebrons barn: Eliel, deras verste, och hans brder, ttio;
015:010 av Ussiels barn: Amminadab, deras verste, och hans brder, ett
        hundra tolv.

015:011 Och David kallade till sig prsterna Sadok och Ebjatar jmte
        leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab.
015:012 Och han sade till dem: I ren huvudmn fr leviternas familjer.
        Helgen eder tillika med edra brder, och hmten s HERRENS,
        Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett t
        den.
015:013 Ty drfr att I frra gngen icke voren tillstdes var det som
        HERREN, vr Gud, brt ned en av oss, till straff fr att vi icke
        skte honom s, som tillbrligt var.
015:014 D helgade prsterna och leviterna sig till att hmta upp
        HERRENS, Israels Guds, ark.
015:015 Och ssom Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu
        Levi barn Guds ark med stnger, som vilade p deras axlar.

015:016 Och David sade till de versta bland leviterna att de skulle
        frordna sina brder sngarna till tjnstgring med
        musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle
        lta ljuda, under det att de hjde gldjesngen.
015:017 Leviterna frordnade d Heman, Joels son, och av hans brder
        Asaf, Berekjas son, och av dessas brder, Meraris barn, Etan,
        Kusajas son,
015:018 och jmte dem deras brder av andra ordningen Sakarja, Ben,
        Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja,
        Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel,
        drrvaktarna.
015:019 Och sngarna, Heman, Asaf och Etan, skulle sl kopparcymbaler.
015:020 Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och
        Benaja skulle spela p psaltare, till Alamt.
015:021 Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja
        skulle leda sngen med harpor, till Seminit.
015:022 Kenanja, leviternas anfrare, nr de buro, skulle undervisa i
        att bra, ty han var kunnig i sdant.
015:023 Berekja och Elkana skulle vara drrvaktare vid arken.
015:024 Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser,
        prsterna, skulle blsa i trumpeter framfr Guds ark.  Slutligen
        skulle Obed-Edom och Jehia vara drrvaktare vid arken.
015:025 S gingo d David och de ldste i Israel och verhvitsmnnen
        stad fr att hmta HERRENS frbundsark upp ur Obed-Edoms hus,
        under jubel.
015:026 Och d Gud skyddade leviterna som buro HERRENS frbundsark,
        offrade man sju tjurar och sju vdurar.
015:027 Drvid var David kldd i en kpa av fint linne; s voro ock alla
        leviterna som buro arken, s ock sngarna och Kenanja, som
        anfrde sngarna, nr de buro.  Och drjmte bar David en
        linne-efod.
015:028 Och hela Israel hmtade upp HERRENS frbundsark under jubel och
        basuners ljud; och man blste i trumpeter och slog cymbaler och
        lt psaltare och harpor ljuda.

015:029 Nr d HERRENS frbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal,
        Sauls dotter, ut genom fnstret, och d hon sg konung David
        dansa och gra sig glad, fick hon frakt fr honom i sitt
        hjrta.

016:001 Sedan de hade frt Guds ark ditin, stllde de den i tltet som
        David hade slagit upp t den, och framburo drefter brnnoffer
        och tackoffer infr Guds ansikte.
016:002 Nr David hade offrat brnnoffret och tackoffret, vlsignade han
        folket i HERRENS namn.
016:003 Och t var och en av alla israeliterna, bde man och kvinna, gav
        han en kaka brd, ett stycke ktt och en druvkaka.

016:004 Och han frordnade vissa leviter till att gra tjnst infr
        HERRENS ark, fr att de skulle prisa, tacka och lova HERREN,
        Israels Gud:
016:005 Asaf ssom anfrare, nst efter honom Sakarja, och vidare
        Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom
        och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle sl
        cymbaler.
016:006 Men prsterna Benaja och Jahasiel skulle bestndigt st med sina
        trumpeter framfr Guds frbundsark.
016:007 P den dagen var det som David frst faststllde den ordningen
        att man genom Asaf och hans brder skulle tacka HERREN p detta
        stt:

016:008   Tacken HERREN,
               kallen hans namn,
           gren hans grningar kunniga bland folken.
016:009   Sjungen till hans ra,
               lovsgen honom,
           talen om alla hans under.
016:010   Bermmen eder av hans heliga namn;
           gldje sig av hjrtat
               de som ska HERREN.

016:011   Frgen efter HERREN och hans makt,
           sken hans ansikte bestndigt.
016:012   Tnken p de underbara verk som han har gjort,
           p hans under och hans muns domar,
016:013   I Israels, hans tjnares, sd,
           I Jakobs barn, hans utvalda.

016:014   Han r HERREN, vr Gud;
           ver hela jorden g hans domar.
016:015   Tnken evinnerligen p hans frbund,
           intill tusen slkten p vad han har stadgat,
016:016   p det frbund han slt med Abraham
           och p hans ed till Isak.

016:017   Han faststllde det fr Jakob till en stadga,
           fr Israel till ett evigt frbund;
016:018   han sade: 't dig vill jag giva Kanaans land,
           det skall bliva eder arvedels lott.'
016:019   D voren I nnu en liten hop,
           I voren ringa och frmlingar drinne.

016:020   Och de vandrade stad ifrn folk till folk
           ifrn ett rike bort till ett annat.
016:021   Han tillstadde ingen att gra dem skada,
           han straffade konungar fr deras skull:
016:022   'Kommen icke vid mina smorda,
           och gren ej mina profeter ngot ont.'

016:023   Sjungen till HERRENS ra,
               alla lnder,
           bden gldje var dag,
               frkunnen hans frlsning.
016:024   Frtljen bland hedningarna hans ra,
           bland alla folk hans under.

016:025   Ty stor r HERREN
               och hgt lovad,
           och fruktansvrd r han
               mer n alla gudar.
016:026   Ty folkens alla gudar ro avgudar,
           men HERREN r den som har gjort himmelen.
016:027   Majestt och hrlighet ro infr hans ansikte,
           makt och frjd i hans boning.

016:028   Given t HERREN,
               I folkens slkter,
           given t HERREN
               ra och makt;
016:029   given t HERREN
               hans namns ra,
           bren fram sknker
               och kommen infr hans ansikte,
           tillbedjen HERREN
               i helig skrud.
016:030   Bven fr hans ansikte,
               alla lnder;
           se, jordkretsen str fast
               och vacklar icke.

016:031   Himmelen vare glad,
               och jorden frjde sig,
           och bland hedningarna sge man:
           'HERREN r nu konung!'
016:032   Havet bruse
               och allt vad dri r,
           marken gldje sig
               och allt som r drp;
016:033   ja, d juble
               skogens trd
           infr HERREN, ty han kommer
               fr att dma jorden.

016:034   Tacken HERREN, ty han r god,
           ty hans nd varar evinnerligen,
016:035   och sgen: 'Frls oss, du vr frlsnings Gud,
           frsamla oss och rdda oss frn hedningarna,
           s att vi f prisa ditt heliga namn
           och bermma oss av ditt lov.'

016:036 Lovad vare HERREN, Israels Gud,
        frn evighet till evighet!

        Och allt folket sade: Amen, och lovade HERREN.

016:037 Och han gav dr, infr HERRENS frbundsark, t Asaf och hans
        brder uppdraget att bestndigt gra tjnst infr arken, var dag
        med de fr den dagen bestmda sysslorna.
016:038 Men Obed-Edom och deras brder voro sextiotta; och Obed-Edom,
        Jedituns son, och Hosa gjorde han till drrvaktare.
016:039 Och prsten Sadok och hans brder, prsterna, anstllde han
        infr HERRENS tabernakel, p offerhjden i Gibeon,
016:040 fr att de bestndigt skulle offra t HERREN brnnoffer p
        brnnoffersaltaret, morgon och afton, och gra allt vad som var
        freskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit t Israel;
016:041 och jmte dem Heman och Jedutun och de vriga namngivna utvalda,
        p det att de skulle tacka HERREN, drfr att hans nd varar
        evinnerligen.
016:042 Och hos dessa, nmligen Heman och Jedutun, frvarades trumpeter
        och cymbaler t dem som skulle spela, s ock andra instrumenter
        som hrde till gudstjnsten.  Och Jedutuns sner gjorde han till
        drrvaktare.
016:043 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David
        vnde om fr att hlsa sitt husfolk.

017:001 D nu David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: Se,
        jag bor i ett hus av cedertr, under det att HERRENS frbundsark
        str under ett tlt.
017:002 Natan sade till David: Gr allt vad du har i sinnet; ty Gud r
        med dig.
017:003 Men om natten kom Guds ord till Natan; han sade:
017:004 G och sg till min tjnare David: S sger HERREN: Icke du
        skall bygga mig det hus som jag skall bo i.
017:005 Jag har ju icke bott i ngot hus, frn den dag d jag frde
        Israel hitupp nda till denna dag, utan jag har flyttat ifrn
        tlt till tlt, ifrn tabernakel till tabernakel.
017:006 Har jag d ngonsin, varhelst jag flyttade omkring med hela
        Israel, talat och sagt s till ngon enda av Israels domare, som
        jag har frordnat till herde fr mitt folk: 'Varfr haven I icke
        byggt mig ett hus av cedertr?'
017:007 Och nu skall du sga s till min tjnare David: S sger HERREN
        Sebaot: Frn betesmarken, dr du fljde fren, har jag hmtat
        dig, fr att du skulle bliva en furste ver mitt folk Israel.
017:008 Och jag har varit med dig p alla dina vgar och utrotat alla
        dina fiender fr dig.  Och jag vill gra dig ett namn, sdant som
        de strstes namn p jorden.
017:009 Jag skall bereda en plats t mitt folk Israel och plantera det,
        s att det fr bo kvar dr, utan att vidare bliva oroat.
        Orttfrdiga mnniskor skola icke mer frda det, ssom fordom
        skedde,
017:010 och ssom det har varit allt ifrn den tid d jag frordnade
        domare ver mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina
        fiender.  S frkunnar jag nu fr dig att HERREN skall bygga ett
        hus t dig.
017:011 Ty det skall ske, att nr din tid r ute och du gr till dina
        fder skall jag efter dig upphja din son, en av dina
        avkomlingar; och jag skall befsta hans konungamakt.
017:012 Han skall bygga ett hus t mig, och jag skall befsta hans tron
        fr evig tid.
017:013 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min
        nd skall jag icke lta vika ifrn honom, ssom jag lt den vika
        ifrn din fretrdare.
017:014 Jag skall hlla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike fr
        evig tid, och hans tron skall vara befst fr evig tid.

017:015 Alldeles i verensstmmelse med dessa ord och med denna syn
        talade nu Natan till David.
017:016 D gick konung David in och satte sig ned infr HERRENS ansikte
        och sade: Vem r jag, HERRE Gud, och vad r mitt hus, eftersom
        du har ltit mig komma hrtill?
017:017 Och detta har likvl synts dig vara fr litet, o Gud; du har
        talat angende din tjnares hus om det som ligger lngt fram i
        tiden.  Ja, du har sett till mig p mnniskostt, for att upphja
        mig, HERRE Gud.
017:018 Vad skall nu David vidare sga till dig om den ra du har
        bevisat din tjnare?  Du knner ju din tjnare.
017:019 HERRE, fr din tjnares skull och efter ditt hjrta har du gjort
        allt detta stora och frkunnat alla dessa stora ting.
017:020 HERRE, ingen r dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter
        allt vad vi hava hrt med vra ron.
017:021 Och var finnes p jorden ngot enda folk som r likt ditt folk
        Israel, vilket Gud sjlv har gtt stad att frlossa t sig till
        ett folk--fr att s gra dig ett stort och fruktansvrt namn,
        i det att du frjagade hedningarna fr ditt folk, det som du
        hade frlossat ifrn Egypten?
017:022 Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk t dig fr evig
        tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud
017:023 S m nu, HERRE, vad du har talat om din tjnare och om hans hus
        bliva fast fr evig tid; gr ssom du har talat.
017:024 D skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, s
        att man skall sga: 'HERREN Sebaot, Israels Gud, r Gud ver
        Israel.'  Och s skall din tjnare Davids hus best infr dig.
017:025 Ty du, min Gud, har uppenbarat fr din tjnare att du skall
        bygga honom ett hus; drfr har din tjnare dristat att bedja
        infr dig.
017:026 Och nu, HERRE, du r Gud; och d du har lovat din tjnare detta
        goda,
017:027 s m du nu ock vrdigas vlsigna din tjnares hus, s att det
        frbliver evinnerligen infr dig.  Ty vad du, HERRE, vlsignar,
        det r vlsignat evinnerligen.

018:001 En tid hrefter slog David filisterna och kuvade dem.  Drvid
        tog han Gat med underlydande orter ur filisternas hand.
018:002 Han slog ock moabiterna; s blevo moabiterna David underdniga
        och frde till honom sknker.
018:003 Likaledes slog David Hadareser, konungen i Soba, vid Hamat, nr
        denne hade dragit stad fr att befsta sitt vlde vid floden
        Frat.
018:004 Och David tog ifrn honom ett tusen vagnar och tog till fnga
        sju tusen ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David lt
        avskra fotsenorna p alla vagnshstarna, utom p ett hundra
        hstar, som han skonade.

018:005 Nr sedan aramerna frn Damaskus kommo fr att hjlpa
        Hadareser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutv tusen man
        av dem.
018:006 Och David insatte fogdar bland aramerna i Damaskus; och
        aramerna blevo David underdniga och frde till honom
        sknker.  S gav HERREN seger t David, varhelst han drog fram.
018:007 Och David tog de gyllene skldar som Hadaresers tjnare hade
        burit och frde dem till Jerusalem.
018:008 Och frn Hadaresers stder Tibhat och Kun tog David koppar i
        stor myckenhet; drav gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna
        och kopparkrlen.

018:009 D nu Tou, konungen i Hamat, hrde att David hade slagit
        Hadaresers, konungens i Soba, hela hr,
018:010 snde han sin son Hadoram till konung David fr att hlsa honom
        och lycknska honom, drfr att han hade givit sig i strid med
        Hadareser och slagit honom; ty Hadareser hade varit Tous
        fiende.  Han snde ock alla slags krl av guld, silver och
        koppar.
018:011 Ocks dessa helgade konung David t HERREN, likasom han hade
        gjort med det silver och guld han hade hemfrt frn alla andra
        folk: frn edomerna, moabiterna, Ammons barn, filisterna och
        amalekiterna.

018:012 Och sedan Absai, Serujas son, hade slagit edomerna i Saltdalen,
        aderton tusen man,
018:013 insatte han fogdar i Edom; och alla edomer blevo David
        underdniga.  S gav HERREN seger t David, varhelst han drog
        fram.

018:014 David regerade nu ver hela Israel; och han skipade lag och rtt
        t allt sitt folk.
018:015 Joab, Serujas son, hade beflet ver krigshren, och Josafat,
        Ahiluds son, var kansler.
018:016 Sadok, Ahitubs son, och Abimelek, Ebjatars son, voro prster,
        och Sausa var sekreterare.
018:017 Benaja, Jojadas son, hade beflet ver kereterna och
        peleterna; men Davids sner voro de frnmste vid konungens
        sida.

019:001 En tid hrefter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son
        blev konung efter honom.
019:002 D sade David: Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vnskap,
        eftersom hans fader bevisade mig vnskap.  Och David skickade
        sndebud fr att trsta honom i hans sorg efter fadern.  Nr s
        Davids tjnare kommo till Ammons barns land, till Hanun, fr att
        trsta honom,
019:003 sade Ammons barns furstar till Hanun: Menar du att David drmed
        att han snder trstare till dig vill visa dig att han rar din
        fader?  Nej, fr att underska och frdrva och bespeja landet
        hava hans tjnare kommit till dig.
019:004 D tog Hanun Davids tjnare och lt raka dem och skra av deras
        klder mitt p, nda uppe vid stet, och lt dem s g.
019:005 Och man kom och berttade fr David vad som hade hnt mnnen; d
        snde han bud emot dem, ty mnnen voro ju mycket vanrade.  Och
        konungen lt sga: Stannen i Jeriko, till dess edert skgg
        hinner vxa ut, och kommen s tillbaka.

019:006 D nu Ammons barn insgo att de hade gjort sig frhatliga fr
        David, snde Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver fr
        att leja sig vagnar och ryttare frn Aram-Naharaim, frn
        Aram-Maaka och frn Soba.
019:007 De lejde sig trettiotv tusen vagnar, vensom hjlp av konungen
        i Maaka med hans folk; dessa kommo och lgrade sig framfr
        Medeba.  Ammons barn frsamlade sig ock frn sina stder och
        kommo fr att strida.
019:008 Nr David hrde detta, snde han stad Joab med hela hren, de
        tappraste krigarna.
019:009 Och Ammons barn drogo ut och stllde upp sig till strid vid
        ingngen till staden; men de konungar som hade kommit dit
        stllde upp sig fr sig sjlva p fltet.
019:010 D Joab nu sg att han hade fiender bde framfr sig och bakom
        sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och
        stllde sedan upp sig mot aramerna.
019:011 Men det vriga folket verlmnade han t sin broder Absai, och
        dessa fingo stlla upp sig mot Ammons barn.
019:012 Och han sade: Om aramerna bliva mig vermktiga, s skall du
        komma mig till hjlp; och om Ammons barn bliva dig vermktiga,
        s vill jag hjlpa dig.
019:013 Var nu vid gott mod; ja, lt oss visa mod i striden fr vrt
        folk och fr vr Guds stder.  Sedan m HERREN gra vad honom
        tckes.
019:014 Drefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot
        aramerna, och de flydde fr honom.
019:015 Men nr Ammons barn sgo att aramerna flydde, flydde ocks de
        fr hans broder Absai och begvo sig in i staden.  D begav sig
        Joab till Jerusalem.

019:016 D allts aramerna sgo att de hade blivit slagna av Israel,
        snde de bud att de aramer som bodde p andra sidan floden
        skulle rycka ut, anfrda av Sofak, Hadaresers hrhvitsman.
019:017 Nr detta blev berttat fr David, frsamlade han hela Israel
        och gick ver Jordan, och d han kom fram till dem, stllde han
        upp sig i slagordning mot dem; och nr David hade stllt upp sig
        till strid mot aramerna, gvo dessa sig i strid med honom.
019:018 Men aramerna flydde undan fr Israel, och David drpte av
        aramerna manskapet p sju tusen vagnar, s ock fyrtio tusen man
        fotfolk; hrhvitsmannen Sofak ddade han ock.
019:019 D, allts Hadaresers tjnare sgo att de hade blivit slagna av
        israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom
        underdniga.  Efter detta ville aramerna icke vidare hjlpa
        Ammons barn.

020:001 Fljande r, vid den tid d konungarna plgade draga i flt,
        tgade Joab ut med krigshren och hrjade Ammons barns land, och
        kom s och belgrade Rabba, medan David stannade kvar i
        Jerusalem.  Och Joab intog Rabba och frstrde det.
020:002 Och David tog deras konungs krona frn hans huvud, den befanns
        vga en talent guld och var prydd med en dyrbar sten.  Den sattes
        nu p Davids huvud.  Och han frde ut byte frn staden i stor
        myckenhet.
020:003 Och folket drinne frde han ut och sndersargade dem med sgar
        och trskvagnar av jrn och med bilor.  S gjorde David mot
        Ammons barns alla stder.  Sedan vnde David med allt folket
        tillbaka till Jerusalem.

020:004 Drefter uppstod en strid med filisterna vid Geser; husatiten
        Sibbekai slog d ned Sippai, en av rafaernas avkomlingar; s
        blevo de kuvade.

020:005 ter stod en strid med filisterna; Elhanan, Jaurs son, slog d
        ned Lami, gatiten Goljats broder, som hade ett spjut vars skaft
        liknade en vvbom.

020:006 ter stod en strid vid Gat.  Dr var en reslig man som hade sex
        fingrar och sex tr, tillsammans tjugufyra; han var ock en
        avkomling av rafaerna.
020:007 Denne smdade Israel; d blev han nedgjord av Jonatan, son till
        Simea, Davids broder.

020:008 Dessa voro avkomlingar av rafaerna i Gat; och de fllo fr
        Davids och hans tjnares hand.

021:001 Men Satan trdde upp mot Israel och uppeggade David till att
        rkna Israel.
021:002 D sade David till Joab och till folkets andra hvitsman: Gn
        stad och rknen Israel, frn Beer-Seba nda till Dan, och given
        mig besked drom, s att jag fr veta huru mnga de ro.
021:003 Joab svarade: M HERREN n vidare frka sitt folk hundrafalt.
        ro de d icke, min herre konung, allasammans min herres
        tjnare?  Varfr begr d min herre sdant?  Varfr skulle man
        drmed draga skuld ver Israel?
021:004 Likvl blev konungens befallning gllande, trots Joab.  Allts
        drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom s hem igen
        till Jerusalem.

021:005 Och Joab uppgav fr David vilken slutsumma folkrkningen
        utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen
        svrdbevpnade mn, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen
        svrdbevpnade man.
021:006 Men Levi och Benjamin hade han icke rknat jmte de andra, ty
        konungens befallning var en styggelse fr Joab.

021:007 Vad som hade skett misshagade Gud, och han hemskte Israel.
021:008 D sade David till Gud: Jag har syndat storligen dri att jag
        har gjort detta; men tillgiv nu din tjnares missgrning, ty jag
        har handlat mycket draktigt.
021:009 Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade:
021:010 G och tala till David och sg: S sger HERREN: Tre ting
        lgger jag fram fr dig; vlj bland dem ut t dig ett som du
        vill att jag skall gra dig.
021:011 D gick Gad in till David och sade till honom: S sger HERREN:
021:012 Tag vilketdera du vill: antingen hungersnd i tre r, eller
        frdelse i tre mnader genom dina ovnners anfall, utan att du
        kan undkomma dina fienders svrd, eller HERRENS svrd och pest i
        landet under tre dagar, i det att HERRENS ngel sprider frdrv
        inom hela Israels omrde.  Eftersinna nu vilket svar jag skall
        giva honom som har snt mig.
021:013 David svarade Gad: Jag r i stor vnda.  Men lt mig d falla i
        HERRENS hand, ty hans barmhrtighet r mycket stor; i
        mnniskohand vill jag icke falla.
021:014 S lt d HERREN pest komma i Israel, s att sjuttio tusen mn
        av Israel fllo.
021:015 Och Gud snde en ngel mot Jerusalem till att frdrva det.  Men
        nr denne hll p att frdrva, sg HERREN drtill och ngrade
        det onda, s att han sade till ngeln, Frdrvaren: Det r
        nog; drag nu din hand tillbaka.  Och HERRENS ngel stod d vid
        jebusen Ornans trskplats.
021:016 Nr nu David lyfte upp sina gon och fick se HERRENS ngel
        stende mellan jorden och himmelen med ett blottat svrd i sin
        hand, utrckt ver Jerusalem, d fllo han och de ldste, hljda
        i sorgdrkt, ned p sina ansikten.
021:017 Och David sade till Gud: Det var ju jag som befallde att folket
        skulle rknas.  Det r d jag som har syndat och gjort vad ont
        r; men dessa, min hjord, vad hava de gjort?  HERRE, min Gud, m
        din hand vnda sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt
        folk, s att det bliver hemskt.

021:018 Men HERRENS ngel befallde Gad att sga till David att David
        skulle g stad och resa ett altare t HERREN p jebusen Ornans
        trskplats.
021:019 Och David gick stad p grund av det ord som Gad hade talat i
        HERRENS namn.
021:020 D Ornan nu vnde sig om, fick han se ngeln; och hans fyra
        sner som voro med honom, gmde sig.  Men Ornan hll p att
        trska vete.
021:021 Och David kom till Ornan; nr d Ornan sg upp och fick se
        David, gick han fram ifrn trskplatsen och fll ned till jorden
        p sitt ansikte fr David.
021:022 Och David sade till Ornan: Giv mig den plats dr du trskar din
        sd, s att jag dr kan bygga ett altare t HERREN; giv mig den
        fr full betalning; och m s hemskelsen upphra bland folket.
021:023 D sade Ornan till David: Tag den, och m sedan min herre
        konungen gra vad honom tckes.  Se, hr giver jag dig
        fkreaturen till brnnoffer och trskvagnarna till ved och vetet
        till spisoffer; alltsammans giver jag.
021:024 Men konung David svarade Ornan: Nej, jag vill kpa det fr full
        betalning; ty jag vill icke taga t HERREN det som r ditt, och
        offra brnnoffer som jag har ftt fr intet.
021:025 Och David gav t Ornan fr platsen sex hundra siklar guld, i
        full vikt.
021:026 Och David byggde dr ett altare t HERREN och offrade brnnoffer
        och tackoffer.  Han ropade till HERREN, och han svarade honom med
        eld frn himmelen p brnnoffersaltaret.
021:027 Och p HERRENS befallning stack ngeln sitt svrd tillbaka i
        skidan.

021:028 D, nr David frnam att HERREN hade bnhrt honom p jebusen
        Ornans trskplats, offrade han dr.
021:029 Men HERRENS tabernakel, som Mose hade ltit gra i knen, stod
        jmte brnnoffersaltaret, vid den tiden p offerhjden i Gibeon.
021:030 Dock vgade David icke komma infr Guds ansikte fr att ska
        honom; s frskrckt var han fr HERRENS ngels svrd.

022:001 Och David sade: Hr skall HERREN Guds hus st, och hr altaret
        fr Israels brnnoffer.

022:002 Och David befallde att man skulle samla tillhopa de frmlingar
        som funnos i Israels land; och han anstllde hantverkare, som
        skulle hugga ut stenar fr att drmed bygga Guds hus.
022:003 Och David anskaffade jrn i myckenhet till spikar p drrarna i
        portarna och till krampor, s ock koppar i sdan myckenhet att
        den icke kunde vgas,
022:004 och cederbjlkar i otalig mngd; ty sidonierna och tyrierna
        frde cedertr i myckenhet till David.
022:005 David tnkte nmligen: Min son Salomo r ung och spd, men
        huset som skall byggas t HERREN mste gras vermttan stort,
        s att det bliver namnkunnigt och prisat i alla lnder; jag vill
        drfr skaffa frrd t honom.  S skaffade David frrd i
        myckenhet fre sin dd.

022:006 Och han kallade till sig sin son Salomo och bjd honom att bygga
        ett hus t HERREN, Israels Gud.
022:007 Och David sade till sin son Salomo: Jag hade sjlv i sinnet att
        bygga ett hus t HERRENS, min Guds, namn.
022:008 Men HERRENS ord kom till mig; han sade: Du har utgjutit blod i
        myckenhet och frt stora krig; du skall icke bygga ett hus t
        mitt namn, eftersom du har utgjutit s mycket blod p jorden, i
        min syn.
022:009 Men se, t dig skall fdas en son; han skall bliva en fridsll
        man, och jag skall lta honom f fred med alla sina fiender runt
        omkring; ty Salomo skall han heta, och
        frid och ro skall jag lta vila ver Israel i
        hans dagar.
022:010 Han skall bygga ett hus t mitt namn; han skall vara min son,
        och jag skall vara hans fader.  Och jag skall befsta hans
        konungatron ver Israel fr evig tid.
022:011 S vare nu HERREN med dig, min son; m du bliva lyckosam och f
        bygga HERRENS, din Guds, hus, ssom han har lovat om dig.
022:012 M HERREN allenast giva dig klokhet och frstnd, nr han stter
        dig till hrskare ver Israel, och frhjlpa dig till att hlla
        HERRENS, din Guds, lag.
022:013 D skall du bliva lyckosam, om du hller och gr efter de
        stadgar och rtter som HERREN har bjudit Mose att lgga
        Israel.  Var frimodig och ofrfrad; frukta icke och var icke
        frsagd.
022:014 Och se, trots mitt betryck har jag nu anskaffat till HERRENS hus
        ett hundra tusen talenter guld och tusen gnger tusen talenter
        silver, drtill av koppar och jrn mer n som kan vgas, ty s
        mycket r det; trvirke och sten har jag ock anskaffat, och mer
        m du sjlv anskaffa.
022:015 Arbetare har du ock i myckenhet hantverkare, stenhuggare och
        timmermn, och drtill allahanda folk som r kunnigt i allt
        slags annat arbete.
022:016 P guldet, silvret, kopparen och jrnet kan ingen rkning
        hllas.  Upp d och g till verket; och vare HERREN med dig!

022:017 Drefter bjd David alla Israels furstar att de skulle
        understdja hans son Salomo; han sade:
022:018 HERREN, eder Gud, r ju med eder och har ltit eder f ro p
        alla sidor; ty han har givit landets frra inbyggare i min hand,
        och landet har blivit HERREN och hans folk underdnigt.
022:019 S vnden nu edert hjrta och eder sjl till att ska HERREN,
        eder Gud; och stn upp och byggen HERREN Guds helgedom, s att
        man kan fra HERRENS frbundsark och vad annat som hr till Guds
        helgedom in i det hus som skall byggas t HERRENS namn.

023:001 Och nr David blev gammal och levnadsmtt, gjorde han sin son
        Salomo till konung ver Israel.

023:002 Och han frsamlade alla Israels furstar, s ock prsterna och
        leviterna.
023:003 Och leviterna blevo rknade, de nmligen som voro trettio r
        gamla eller drutver; och deras antal, antalet av alla personer
        av mankn, utgjorde trettiotta tusen.
023:004 Av dessa, sade han, skola tjugufyra tusen frest sysslorna
        vid HERRENS hus, och sex tusen vara tillsyningsmn och domare;
023:005 fyra tusen skola vara drrvaktare och fyra tusen skola lovsjunga
        HERREN till de instrumenter som jag har ltit gra fr
        lovsngen.
023:006 Och David delade dem i avdelningar efter Levis sner, Gerson
        Kehat och Merari.

023:007 Till gersoniterna hrde Laedan och Simei.
023:008 Laedans sner voro Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel,
        tillsammans tre.
023:009 Simeis sner voro Selomot, Hasiel och Haran, tillsammans
        tre.  Dessa voro huvudmn fr Laedans familjer.
023:010 Och Simeis sner voro Jahat, Sina, Jeus och Beria.  Dessa voro
        Simeis sner, tillsammans fyra.
023:011 Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre.  Men Jeus och
        Beria hade icke mnga barn; drfr fingo de utgra allenast en
        familj, en ordning.

023:012 Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans
        fyra.
023:013 Amrams sner voro Aron och Mose.  Och Aron blev jmte sina sner
        fr evrdlig tid avskild till att helgas ssom hghelig, till
        att fr evrdlig tid antnda rkelse infr HERREN och gra tjnst
        infr honom och vlsigna i hans namn.
023:014 Men gudsmannen Moses sner rknades till Levi stam.
023:015 Moses sner voro Gersom och Elieser.
023:016 Gersoms sner voro Sebuel, huvudmannen.
023:017 Och Eliesers sner voro Rehabja, huvudmannen.  Elieser hade inga
        andra sner; men Rehabjas sner voro vermttan talrika.
023:018 Jishars sner voro Selomit, huvudmannen.
023:019 Hebrons sner voro Jeria, huvudmannen, Amarja, den andre,
        Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fjrde.
023:020 Ussiels sner voro Mika, huvudmannen, och Jissia, den andre.

023:021 Meraris sner voro Maheli och Musi.  Mahelis sner voro Eleasar
        och Kis.
023:022 Nr Eleasar dog, lmnade han inga sner efter sig, utan allenast
        dttrar; men Kis' sner, deras frnder, togo dessa till hustrur.
023:023 Musis sner voro Maheli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.

023:024 Dessa voro Levi barn, efter deras familjer, huvudmnnen fr
        familjerna, s mnga av dem som inmnstrades, vart namn rknat
        srskilt, var person fr sig, de som kunde frrtta sysslor vid
        tjnstgringen i HERRENS hus, nmligen de som voro tjugu r
        gamla eller drutver.
023:025 Ty David sade: HERREN, Israels Gud, har ltit sitt folk komma
        till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid;
023:026 drfr behva icke heller leviterna mer bra tabernaklet och
        alla redskap till tjnstgringen drvid.
023:027 (Enligt berttelsen om Davids sista tid rknades nmligen av
        Levi barn de som voro tjugu r gamla eller drutver.)
023:028 De fingo i stllet sin plats vid Arons sners sida fr
        tjnstgringen i HERRENS hus, i vad som rrde frgrdarna och
        kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid
        tjnstgringen i Guds hus,
023:029 vare sig det gllde skdebrden eller det fina mjlet till
        spisoffret eller de osyrade tunnkakorna eller pltarna eller det
        hopkndade mjlet, eller ngot mtt och ml,
023:030 eller att var morgon gra tjnst genom att tacka och lova
        HERREN, och likaledes var afton,
023:031 eller att offra alla brnnoffer t HERREN p sabbaterna, vid
        nymnaderna och vid hgtiderna, till bestmt antal och ssom det
        var freskrivet fr dem, bestndigt, infr HERRENS ansikte.
023:032 De skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid
        uppenbarelsetltet och vid det heliga, vad Arons sner, deras
        brder, hade att iakttaga vid tjnstgringen i HERRENS hus.

024:001 Och Arons sner hade fljande avdelningar: Arons sner voro
        Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
024:002 Men Nadab och Abihu dogo fre sin fader; och de hade inga
        sner.  S blevo allenast Eleasar och Itamar prster.
024:003 Och David jmte Sadok, av Eleasars sner, och Ahimelek, av
        Itamars sner, indelade dem och bestmde den ordning i vilken de
        skulle gra tjnst.
024:004 D nu Eleasars sner befunnos hava flera huvudmn n Itamars
        sner, indelade man dem s, att Eleasars sner fingo sexton
        huvudmn fr sina familjer och Itamars sner tta huvudmn fr
        sina familjer.
024:005 Man indelade dem genom lottkastning, de frra svl som de
        senare, ty helgedomens furstar och Guds furstar togos bde av
        Eleasars sner och av Itamars sner.
024:006 Och Semaja, Netanels son, sekreteraren, av Levi stam, tecknade
        upp dem i nrvaro av konungen, furstarna och prsten Sadok och
        Ahimelek, Ebjatars son, och i nrvaro av huvudmnnen fr
        prsternas och leviternas familjer.  Lotterna drogos skiftevis
        fr Eleasars och fr Itamars familjer.
024:007 Den frsta lotten fll ut fr Jojarib, den andra fr Jedaja,
024:008 den tredje fr Harim, den fjrde fr Seorim,
024:009 den femte fr Malkia, den sjtte fr Mijamin,
024:010 den sjunde fr Hackos, den ttonde fr Abia,
024:011 den nionde fr Jesua, den tionde fr Sekanja,
024:012 den elfte fr Eljasib, den tolfte fr Jakim,
024:013 den trettonde fr Huppa, den fjortonde fr Jesebab,
024:014 den femtonde fr Bilga, den sextonde fr Immer,
024:015 den sjuttonde fr Hesir, den adertonde fr Happisses,
024:016 den nittonde fr Petaja, den tjugonde fr Hesekiel,
024:017 den tjugufrsta fr Jakin, den tjuguandra fr Gamul,
024:018 den tjugutredje for Delaja, den tjugufjrde fr Maasja.
024:019 Detta blev den ordning i vilken de skulle gra tjnst, nr de
        gingo in i HERRENS hus, ssom det var freskrivet fr dem genom
        deras fader Aron, i enlighet med vad HERREN, Israels Gud, hade
        bjudit honom.

024:020 Vad angr de vriga Levi barn, s hrde till Amrams barn Subael,
        till Subaels barn Jedeja,
024:021 till Rehabja, det r till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia,
024:022 till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat.
024:023 Och benajiter voro Jeria, Amarja, den andre, Jahasiel, den
        tredje, och Jekameam, den fjrde.
024:024 Ussiels barn voro Mika; till Mikas barn hrde Samur.
024:025 Mikas broder var Jissia; till Jissias barn hrde Sakarja.
024:026 Meraris barn voro Maheli och Musi, Jaasia-Benos sner.
024:027 Meraris barn voro dessa av Jaasia-Beno, och vidare Soham, Sackur
        och Ibri.
024:028 Mahelis son var Eleasar, men denne hade inga sner.
024:029 Till Kis, det r Kis' barn, hrde Jerameel.
024:030 Men Musis barn voro Maheli, Eder och Jerimot.  Dessa voro
        leviternas barn, efter deras familjer.
024:031 Ocks dessa kastade lott likasvl som deras brder, Arons
        sner, i nrvaro av konung David, Sadok, Ahimelek och
        huvudmnnen fr prsternas och leviternas familjer, huvudmnnen
        fr familjerna likasvl som deras yngsta brder.

025:001 Och David jmte hrhvitsmnnen avskilde till tjnstgring
        Asafs, Hemans och Jedutuns sner, som hade profetisk anda till
        att spela p harpor, psaltare och cymbaler.  Och detta r
        frteckningen p dem, p de mn som fingo denna tjnstgring
        till liggande.
025:002 Av Asafs sner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs sner,
        under ledning av Asaf, som hade profetisk anda till att spela,
        under konungens ledning.
025:003 Av Jedutun: Jedutuns sner Gedalja, Seri, Jesaja, Hasabja och
        Mattitja, tillsammans sex, med harpor, under ledning av sin
        fader Jedutun, som hade profetisk anda till att spela tack och
        lovsnger till HERREN.
025:004 Av Heman: Hemans sner Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel och
        Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser,
        Josbekasa, Malloti, Hotir, Mahasiot.
025:005 Alla dessa voro sner till Heman, som var konungens siare,
        enligt det lfte Gud hade givit, att han ville upphja hans
        horn; drfr gav Gud Heman fjorton sner och tre dttrar.

025:006 Alla dessa stodo var och en under sin faders ledning, nr de
        utfrde sngen i HERRENS hus till cymbaler, psaltare och harpor
        och s gjorde tjnst i Guds hus; de stodo under konungens,
        Asafs, Jedutuns och Hemans ledning.

025:007 Och antalet av dem jmte deras brder, av dem som hade blivit
        undervisade i sngen till HERREN ra, alla de dri kunniga,
        utgjorde tv hundra ttiotta.

025:008 Och de kastade lott om tjnstgringen, alla, den minste
        likasvl som den strste, den kunnige jmte lrjungen.
025:009 Den frsta lotten kom ut fr Asaf och fll p Josef; den andre
        blev Gedalja, han sjlv med sina brder och sner, tillsammans
        tolv;
025:010 den tredje blev Sackur, med sin sner och brder, tillsammans
        tolv
025:011 den fjrde lotten kom ut fr Jisri, med hans sner och brder,
        tillsammans tolv;
025:012 den femte blev Netanja, med sina sner och brder, tillsammans
        tolv;
025:013 den sjtte blev Buckia, med sina sner och brder, tillsammans
        tolv;
025:014 den sjunde blev Jesarela, med sina sner och brder, tillsammans
        tolv;
025:015 den ttonde blev Jesaja, med sin sner och brder, tillsammans
        tolv
025:016 den nionde blev Mattanja, med sina sner och brder, tillsammans
        tolv;
025:017 den tionde blev Simei, med sina sner och brder, tillsammans
        tolv
025:018 den elfte blev Asarel, med sin sner och brder, tillsammans
        tolv
025:019 den tolfte lotten kom ut fr Hasabja, med hans sner och brder
        tillsammans tolv;
025:020 den trettonde blev Subael, med sina sner och brder,
        tillsammans tolv;
025:021 den fjortonde blev Mattitja, med sina sner och brder,
        tillsammans tolv;
025:022 den femtonde lotten kom ut fr Jeremot, med hans sner och
        brder, tillsammans tolv;
025:023 den sextonde fr Hananja, med hans sner och brder, tillsammans
        tolv;
025:024 den sjuttonde fr Josbekasa, med hans sner och brder,
        tillsammans tolv;
025:025 den adertonde fr Hanani, med hans sner och brder, tillsammans
        tolv;
025:026 den nittonde fr Malloti, med hans sner och brder, tillsammans
        tolv;
025:027 den tjugonde fr Elijata, med hans sner och brder, tillsammans
        tolv;
025:028 den tjugufrsta fr Hotir, med hans sner och brder,
        tillsammans tolv;
025:029 den tjuguandra fr Giddalti, med hans sner och brder,
        tillsammans tolv;
025:030 den tjugutredje fr Mahasiot, med hans sner och brder,
        tillsammans tolv;
025:031 den tjugufjrde fr Romamti-Eser, med hans sner och brder,
        tillsammans tolv.

026:001 Vad angr drrvaktarnas avdelningar, s hrde till koraiterna
        Meselemja, Kores son, av Asafs barn.
026:002 Och Meselemja hade sner: Sakarja var den frstfdde, Jediael
        den andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fjrde,
026:003 Elam den femte, Johanan den sjtte, Eljoenai den sjunde.
026:004 Och Obed-Edom hade sner: Semaja var den frstfdde, Josabad den
        andre, Joa den tredje, Sakar den fjrde, Netanel den femte,
026:005 Ammiel den sjtte, Isaskar den sjunde, Peulletai den ttonde; ty
        Gud hade vlsignat honom.
026:006 t hans son Semaja fddes ock sner, som blevo furstar inom sin
        familj, ty de voro dugande mn.
026:007 Semajas sner voro Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans
        brder, dugliga mn, Elihu och Semakja.
026:008 Alla dessa hrde till Obed-Edoms avkomlingar, de sjlva och
        deras sner och brder, dugliga och kraftfulla mn i tjnsten,
        tillsammans sextiotv avkomlingar av Obed-Edom.
026:009 Meselemja hade ock sner och brder, dugliga mn, tillsammans
        aderton.
026:010 Och Hosa, av Meraris barn, hade sner: Simri var huvudmannen, ty
        visserligen var han icke frstfdd, men hans fader insatte honom
        till huvudman;
026:011 Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den
        fjrde.  Hosas sner och brder voro tillsammans tretton.

026:012 Dessa avdelningar av drrvaktarna, nmligen dessa deras
        huvudmn, fingo nu, likasvl som deras brder, sina ligganden
        fr att gra tjnst i HERRENS hus.
026:013 Och om var port kastade de lott, den minste svl som den
        strste, efter sina familjer.
026:014 Den lott som angav ster fll d p Selemja; och fr hans son
        Sakarja, en rdklok man, kastade man lott, och fr honom kom ut
        den lott som angav norr;
026:015 fr Obed-Edom den lott som angav sder, under det att hans sner
        fingo p sin del frrdshuset;
026:016 fr Suppim och fr Hosa den lott som angav platsen vsterut, vid
        Salleketporten, dr vgen hjer sig uppt, det ena vaktstllet
        invid det andra.
026:017 sterut voro sex leviter, norrut fyra fr var dag, sderut fyra
        fr var dag, och vid frrdshuset tv i snder;
026:018 vid Parbar vsterut voro fyra vid vgen och tv vid sjlva
        Parbar.
026:019 Dessa voro drrvaktarnas avdelningar, av koraiternas barn och
        av Meraris barn.

026:020 Och av leviterna hade Ahia uppsikten ver Guds hus skatter och
        vrden om de frrd som utgjordes av vad som hade blivit helgat
        t HERREN.
026:021 Laedans barn, nmligen gersoniternas barn av Laedans slkt,
        huvudmannen fr gersoniten Laedans familj, jehieliterna,
026:022 det r jehieliternas barn, Setam och hans broder Joel, hade
        uppsikten ver skatterna i HERRENS hus.
026:023 Vad angr amramiterna, jishariterna, hebroniterna och
        ossieliterna,
026:024 s var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, veruppsyningsman
        ver skatterna.
026:025 Och hans brder av Eliesers slkt voro dennes son Rehabja, dennes
        son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son
        Selomot.
026:026 Denne Selomot och hans brder hade uppsikten ver alla frrd
        som utgjordes av vad som hade blivit helgat t HERREN av konung
        David, s ock av huvudmnnen fr familjerna, vensom av ver-
        och underhvitsmnnen och av hrhvitsmnnen.
026:027 Frn krigen och av bytet hade de helgat detta fr att hlla
        HERRENS hus vid makt;
026:028 likaledes allt vad siaren Samuel och Saul, Kis' son, och Abner,
        Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat--korteligen, var
        och en som helgade ngot lmnade det under Selomits och hans
        brders vrd.

026:029 Av jishariterna togos Kenanja och hans sner till de vrldsliga
        sysslorna i Israel, till att vara tillsyningsmn och domare.
026:030 Av hebroniterna togos Hasabja och hans brder, dugliga mn, ett
        tusen sju hundra, till mbetsfrvaltningen i Israel p andra
        sidan Jordan, p vstra sidan, till alla slags sysslor t HERREN
        och till konungens tjnst.
026:031 Fr hebroniterna var Jeria huvudman, fr hebroniterna efter
        deras ttfljd och familjer.  (I Davids fyrtionde regeringsr
        anstlldes underskning rrande dem; och bland dem funnos d
        dugande mn i Jaeser i Gilead.)
026:032 Hans brder, dugliga mn, vore tv tusen sju hundra, huvudmn
        fr familjer.  Dem satte konung David ver rubeniterna, gaditerna
        och ena hlften av Manasse stam, fr att ombesrja alla Guds och
        konungens angelgenheter.

027:001 Och detta r frteckningen p Israels barn, efter deras antal
        med huvudmnnen fr deras familjer och med ver- och
        underhvitsmnnen och med deras tillsyningsmn vilka tjnade
        konungen i allt som rrde krigsfolkets avdelningar, vilka
        avdelningar kommo och avgingo skiftevis fr var och en av rets
        alla mnader, var avdelning tjugufyra tusen man stark.

027:002 ver den frsta avdelningen, den som tjnstgjorde under frsta
        mnaden, hade Jasobeam, Sabdiels son, beflet.  Och i hans
        avdelning voro tjugufyra tusen.
027:003 Han hrde till Peres' barn och var huvudanfrare fr alla
        hrhvitsmn som tjnstgjorde under frsta mnaden.
027:004 ver den andra mnadens avdelning hade ahoaiten Dodai beflet,
        det var hans avdelning; dr var ock fursten Miklot.  Och i hans
        avdelning voro tjugufyra tusen.
027:005 Den tredje hrhvitsmannen, den som tjnstgjorde under tredje
        mnaden, var Benaja, prsten Jojadas son, ssom
        huvudanfrare.  Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
027:006 Denne Benaja var en hjlte bland de trettio och hade beflet
        ver de trettio.  Och vid hans avdelning var hans son Ammisabad.
027:007 Den fjrde, den som tjnstgjorde under fjrde mnaden, var
        Asael, Joabs broder, och efter honom hans son Sebadja.  Och i
        hans avdelning voro tjugufyra tusen
027:008 Den femte, den som tjnstgjorde under femte mnaden, var
        hvitsmannen Samhut, jisraiten.  Och i hans avdelning voro
        tjugufyra tusen.
027:009 Den sjtte, den som tjnstgjorde under sjtte mnaden, var
        tekoaiten Ira, Ickes' son.  Och i hans avdelning voro tjugufyra
        tusen.
027:010 Den sjunde, den som tjnstgjorde under sjunde mnaden, var
        peloniten Heles, av Efraims barn.  Och i hans avdelning voro
        tjugufyra tusen.
027:011 Den ttonde, den som tjnstgjorde under ttonde mnaden, var
        husatiten Sibbekai, som hrde till seraiterna.  Och i hans
        avdelning voro tjugufyra tusen.
027:012 Den nionde, den som tjnstgjorde under nionde mnaden, var
        anatotiten Abieser, som hrde till benjaminiterna.  Och i hans
        avdelning voro tjugufyra tusen.
027:013 Den tionde, den som tjnstgjorde under tionde mnaden, var
        netofatiten Maherai, som hrde till seraiterna.  Och i hans
        avdelning voro tjugufyra tusen.
027:014 Den elfte, den som tjnstgjorde under elfte mnaden, var
        pirgatoniten Benaja, av Efraims barn.  Och i hans avdelning voro
        tjugufyra tusen.
027:015 Den tolfte, den som tjnstgjorde under tolfte mnaden, var
        netofatiten Heldai, som hrde till Otniels slkt.  Och i hans
        avdelning voro tjugufyra tusen.

027:016 Och Israels stamhvdingar voro dessa: furste fr rubeniterna var
        Elieser, Sikris son; fr simeoniterna Sefatja, Maakas son;
027:017 fr Levi Hasabja, Kemuels son; fr Arons slkt Sadok;
027:018 fr Juda Elihu, en av Davids brder; fr Isaskar Omri, Mikaels
        son;
027:019 fr Sebulon Jismaja, Obadjas son; fr Naftali Jerimot, Asriels
        son;
027:020 fr Efraims barn Hosea, Asasjas son; fr ena hlften av Manasse
        stam Joel, Pedajas son;
027:021 fr andra hlften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son;
        fr Benjamin Jaasiel, Abners son;
027:022 fr Dan Asarel, Jerohams son.  Dessa voro Israels stamhvdingar.

027:023 Men David tog i frteckningen icke upp dem som voro under tjugu
        r, ty HERREN hade lovat att han ville frka Israel ssom
        stjrnorna p himmelen.
027:024 Joab, Serujas son, begynte rkningen, men fullbordade den icke,
        ty genom den kom frtrnelse ver Israel; och antalet togs icke
        upp i ngon frteckning i konung Davids krnika.

027:025 Uppsikten ver konungens skatter hade Asmavet, Adiels son; ver
        frrden p flten, i stderna och byarna och fstningstornen
        Jonatan, Ussias son;
027:026 ver dem som arbetade p fltet med jordbruket Esri, Kelubs son;
027:027 ver vingrdarna ramatiten Simei; ver de vinfrrd som man hade
        samlat i vingrdarna sifmiten Sabdi;
027:028 ver olivplanteringarna och mullbrsfikontrden i Lglandet
        gaderiten Baal-Hanan; ver oljefrrden Joas.
027:029 ver de fkreatur som betade i Saron saroniten Sitrai, och ver
        fkreaturen i dalarna Safat, Adlais son;
027:030 ver kamelerna ismaeliten Obil; ver sninnorna meronotiten
        Jedeja;
027:031 ver smboskapen hagariten Jasis.  Alla dessa voro uppsyningsmn
        ver konung Davids godelar.
027:032 Men Jonatan, Davids farbroder, var rdgivare; han var en
        frstndig och skriftlrd man.  Jehiel, Hakmonis son, var
        anstlld hos konungens sner.
027:033 Ahitofel var konungens rdgivare, och arkiten Husai var
        konungens vn.
027:034 Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar.  Och Joab
        var konungens hrhvitsman.

028:001 Och David frsamlade till Jerusalem alla Israels hvdingar,
        stamhvdingarna och hravdelningarnas hvitsmn, dem som voro i
        konungens tjnst, och ver- och underhvitsmnnen och
        uppsyningsmnnen ver alla konungens och hans sners godelar
        och boskap, s ock hovmnnen och hjltarna och alla tappra
        stridsmn.
028:002 Och konung David stod upp frn sin plats och sade: Hren mig,
        mina brder och mitt folk.  Jag hade sjlv i sinnet att bygga ett
        hus till vilostad fr HERRENS frbundsark och fr vr Guds
        fotapall, och jag hade skaffat frrd till byggnadsverket.
028:003 Men Gud sade till mig: 'Du skall icke bygga ett hus t mitt
        namn, ty du r en krigsman och har utgjutit blod.'
028:004 Dock utvalde HERREN, Israels Gud mig ur hela min faders hus till
        att vara konung ver Israel evrdligen.  Ty Juda utvalde han
        till furste, och i Juda hus min faders hus, och bland min faders
        sner hade han behag till mig, s att han gjorde mig till konung
        ver hela Israel.
028:005 Och bland alla mina sner--ty HERREN har givit mig mnga sner
        --utvalde han min son Salomo till att sitta p HERRENS
        konungatron och hrska ver Israel.
028:006 Och han sade till mig: 'Din son Salomo r den som skall bygga
        mitt hus och mina frgrdar; ty honom har jag utvalt till min
        son, och jag skall vara hans fader.
028:007 Och jag skall befsta hans konungamakt fr evigt, om han r
        stndaktig i att gra efter mina bud och rtter, ssom han nu
        gr.'
028:008 Och nu sger jag infr hela Israel, HERRENS frsamling, och
        infr vr Gud, som hr det: Hllen och akten p alla HERRENS,
        eder Guds, bud, s att I fn besitta det goda landet och lmna
        det ssom arv t edra barn efter eder till evrdlig tid.
028:009 Och du, min son Salomo, m lra knna din faders Gud och tjna
        honom med hngivet hjrta och med villig sjl; ty HERREN
        rannsakar alla hjrtan och frstr alla uppst och tankar.  Om du
        sker honom, s lter han sig finnas av dig, men om du vergiver
        honom, d frkastar han dig evinnerligen.
028:010 S se nu till; ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus till
        helgedomen.  Var frimodig och g till verket.

028:011 Och David gav t sin son Salomo en mnsterbild av frhuset och
        tempelbyggnaderna, och av frrdskamrarna, de vre salarna och
        de inre rummen, och av ndastolens boning;
028:012 vidare en mnsterbild av allt som han hade tnkt ut i sitt sinne
        rrande frgrdarna till HERRENS hus, och rrande alla kamrarna
        runt omkring fr Guds hus' skatter och fr de frrd som
        utgjordes av vad som hade blivit helgat t HERREN;
028:013 vidare freskrifter rrande prsternas och leviternas
        avdelningar och alla sysslor som skulle frekomma vid
        tjnstgringen i HERRENS hus, och rrande alla krl som skulle
        anvndas vid tjnstgringen i HERRENS hus,
028:014 och rrande guldet, med uppgift p den vikt i guld, som kom p
        vart srskilt krl till tjnstgringen, och rrande alla krl av
        silver, med uppgift p den vikt som kom p vart srskilt krl
        till tjnstgringen.
028:015 Och han angav vikten p de gyllene ljusstakarna med tillhrande
        lampor av guld, med uppgift p vikten i var srskild ljusstake
        med dess lampor, s ock rrande silverljusstakarna, med uppgift
        p vikten i var ljusstake med dess lampor, alltefter
        beskaffenheten av den tjnstfrrttning vid vilken ljusstaken
        skulle anvndas;
028:016 likaledes rrande vikten p guldet till skdebrdsborden, vart
        bord fr sig, och rrande silvret till silverborden.
028:017 Och han gav honom freskrifter rrande gafflarna och sklarna
        och kannorna av rent guld, och rrande de gyllene bgarna, med
        uppgift p vikten i var srskild bgare, och rrande
        silverbgarna, med uppgift p vikten i var srskild bgare;
028:018 likas rrande rkelsealtaret av rent guld, med uppgift p
        vikten; s ock en mnsterbild av vagnen, de gyllene keruberna,
        som skulle breda ut sina vingar och vertcka HERRENS
        frbundsark.
028:019 Om alltsammans, sade han, har HERREN undervisat mig genom en
        skrift av sin hand, om allt som skall utfras enligt
        mnsterbilden.

028:020 Och David sade till sin son Salomo: Var frimodig och ofrfrad
        och g till verket; frukta icke och var icke frsagd.  Ty HERREN
        Gud, min Gud, skall vara med dig.  Han skall icke lmna dig och
        icke vergiva dig, till dess att allt som skall utfras fr
        tjnstgringen i HERRENS hus har blivit fullbordat.
028:021 Och se, hr ro prsternas och leviternas avdelningar, som skola
        frrtta allt slags tjnst i Guds hus.  Och till allt som skall
        utfras har du hos dig allahanda villigt folk, utrustat med
        vishet till allt slags arbete; drjmte ro hvdingarna och allt
        folket redo till allt vad du befaller.

029:001 Och konung David sade till hela frsamlingen: Min son Salomo
        den ende som Gud har utvalt, r ung och spd, och arbetet r
        stort, ty denna borg r icke avsedd fr en mnniska, utan fr
        HERREN Gud.
029:002 Drfr har jag, s vitt jag har frmtt, fr min Guds hus
        anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det
        som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av
        koppar, jrn till det som skall vara av jrn, och tr till det
        som skall vara av tr, dessutom onyxstenar och andra
        infattningsstenar, svartglnsande och brokiga stenar,
        korteligen, alla slags dyrbara stenar, s ock marmor i
        myckenhet.
029:003 Och drjmte, eftersom jag har min Guds hus krt, giver jag nu
        vad jag sjlv ger i guld och silver till min Guds hus, utver
        allt vad jag frut har anskaffat fr det heliga huset:
029:004 tre tusen talenter guld, guld frn Ofir, och sju tusen talenter
        renat silver till att drmed verdraga byggnadernas vggar,
029:005 till att gra av guld vad som skall vara av guld, och till att
        gra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags
        arbete som utfres av konstnrer.  Vill d ngon annan nu i dag
        frivilligt fylla sin hand med gvor t HERREN?

029:006 D kommo frivilligt familjehvdingarna och Israels
        stamhvdingar, s ock ver- och underhvitsmnnen och tillika
        uppsyningsmnnen ver konungens arbeten,
029:007 och de gvo till arbetet p Guds hus fem tusen talenter guld,
        tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen
        talenter koppar och ett hundra tusen talenter jrn.
029:008 Och var och en som hade dla stenar i sin go gav dem till
        skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels vrd.
029:009 D gladde sig folket ver deras frivilliga gvor, ty av hngivet
        hjrta buro de fram sina frivilliga gvor t HERREN; konung
        David gladde sig ock hgeligen.

029:010 Och David lovade HERREN infr hela frsamlingen; David sade:
        Lovad vare du, HERRE, vr fader Israels Gud, frn evighet till
        evighet!
029:011 Dig, HERRE, tillhr storhet och makt och hrlighet och glans och
        majestt, ja, allt vad i himmelen och p jorden r.  Ditt, o
        HERRE, r riket, och du har upphjt dig till ett huvud ver
        allt.
029:012 Rikedom och ra komma frn dig, du rder ver allt, och i din
        hand r kraft och makt; det str i din hand att gra vad som
        helst stort och starkt.
029:013 S tacka vi dig nu, vr Gud, och lova ditt hrliga namn.
029:014 Ty vad r vl jag, och vad r mitt folk, att vi sjlva skulle
        frm att giva sdana frivilliga gvor?  Nej, frn dig kommer
        allt, och ur din hand hava vi givit det t dig.
029:015 Ty vi ro frmlingar hos dig och gster ssom alla vra fder;
        ssom en skugga ro vra dagar p jorden, och intet r hr att
        lita p.
029:016 HERRE, vr Gud, alla dessa hvor som vi hava anskaffat fr att
        bygga dig ett hus t ditt heliga namn--frn din hand hava de
        kommit, och ditt r alltsammans.
029:017 Och jag vet, min Gud, att du prvar hjrtat och har behag till
        vad rtt r.  Med rttsinnigt hjrta har jag burit fram alla
        dessa frivilliga gvor; och nu har jag ock sett med gldje huru
        ditt folk, som str har, har burit fram t dig sina frivilliga
        gvor.
029:018 HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, vra fders, Gud, lt
        evinnerligen ditt folks hjrtas hg och tankar vara redo till
        sdant, och vnd deras hjrtan till dig.
029:019 Och giv min son Salomo ett hngivet hjrta, s att han hller
        dina bud, dina vittnesbrd och dina stadgar, och utfr allt
        detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat frrd.

029:020 Drefter sade David till hela frsamlingen: Loven HERREN, eder
        Gud.  D lovade hela frsamlingen HERREN, sina fders Gud, och
        de bugade sig och fllo ned fr HERREN och fr konungen.
029:021 Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer t HERREN och
        offrade brnnoffer t HERREN: tusen tjurar, tusen vdurar och
        tusen lamm med tillhrande drickoffer, drtill slaktoffer i
        myckenhet fr hela Israel.
029:022 Och de to och drucko infr HERRENS ansikte p den dagen med
        stor gldje.  Och de gjorde fr andra gngen Salomo, Davids son,
        till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok
        till prst.
029:023 Och s satt Salomo p HERRENS tron ssom konung efter sin fader
        David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom.
029:024 Och alla hvdingarna och hjltarna och drjmte alla konung
        Davids sner underkastade sig konung Salomo.
029:025 Och HERREN gjorde Salomo vermttan stor infr hela Israel, och
        lt hans konungsliga hrlighet bliva strre n ngons som fre
        honom hade varit konung ver Israel.

029:026 Men David, Isais son, hade regerat ver hela Israel.
029:027 Den tid han regerade ver Israel var fyrtio r; i Hebron
        regerade han i sju r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre
        r.
029:028 Och han dog i en god lder, mtt p att leva och mtt p rikedom
        och ra.  Och hans son Salomo blev konung efter honom.

029:029 Och vad som r att sga om konung David, om hans frsta tid
        svl som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels
        krnika, i profeten Natans krnika och i siaren Gads krnika,
029:030 tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de
        skickelser som vergingo honom och Israel och alla andra lnder
        och riken.



Andra Krnikeboken


001:001 Salomo, Davids son, befste sig nu i sin konungamakt, i det att
        HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom vermttan
        stor.
001:002 Och sedan Salomo hade ltit kallelse utg till hela Israel, till
        ver- och underhvitsmnnen, till domarna och till alla
        hvdingar i hela Israel, huvudmnnen fr familjerna,
001:003 begav han sig med hela denna frsamling till offerhjden i
        Gibeon, ty dr stod Guds uppenbarelsetlt, som HERRENS tjnare
        Mose hade gjort i knen.
001:004 Guds ark dremot hade David hmtat frn Kirjat-Jearim upp till
        den plats som David hade berett t den, ty han hade t den
        slagit upp ett tlt i Jerusalem.
001:005 Men kopparaltaret, som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade
        gjort, det hade man stllt upp framfr HERRENS tabernakel; och
        Salomo och frsamlingen gingo dit fr att frga honom.
001:006 Dr offrade nu Salomo infr HERRENS ansikte p kopparaltaret,
        som stod vid uppenbarelsetltet; han offrade p det tusen
        brnnoffer.
001:007 Och om natten uppenbarade sig Gud fr Salomo; han sade till
        honom: Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.
001:008 Salomo svarade Gud: Du har gjort stor nd med min fader David
        och har ltit mig bliva konung efter honom.
001:009 S lt nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader David visa sig
        vara sant; ty du har sjlv gjort mig till konung ver ett folk
        som r s talrikt som stoftet p jorden.
001:010 Giv mig nu vishet och frstnd till att vara detta folks ledare
        och anfrare; ty vem skulle eljest kunna vara domare fr detta
        ditt stora folk?
001:011 D sade Gud till Salomo: Eftersom du r s till sinnes, och
        icke har bett om rikedom, skatter och ra eller om dina ovnners
        liv, och ej heller bett om lngt liv, utan har bett om vishet
        och frstnd, s att du kan vara domare fr mitt folk, ver
        vilket jag har gjort dig till konung,
001:012 drfr vare vishet och frstnd dig givna; drtill vill jag ock
        giva dig rikedom och skatter och ra, s att ingen konung fre
        dig har haft och ej heller ngon efter dig skall hava s mycket
        drav.

001:013 Sedan nu Salomo hade varit vid offerhjden i Gibeon, begav han
        sig frn uppenbarelsetltet till Jerusalem och regerade dr ver
        Israel.
001:014 Och Salomo samlade vagnar och ridhstar, s att han hade ett
        tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhstar; dem frlade
        han dels i vagnsstderna, dels i Jerusalem, hos konungen sjlv.
001:015 Och konungen styrde s, att silver och guld blev lika vanligt i
        Jerusalem som stenar, och cedertr lika vanligt som
        mullbrsfikontr i Lglandet.
001:016 Och hstarna som Salomo lt anskaffa infrdes frn Egypten; ett
        antal kungliga uppkpare hmtade ett visst antal av dem till
        bestmt pris.
001:017 Var vagn som de hmtade upp frn Egypten och infrde kostade sex
        hundra siklar silver, och var hst ett hundra femtio.  Sammalunda
        infrdes ock genom deras frsorg sdana till hetiternas alla
        konungar och till konungarna i Aram.

002:001 Och Salomo tnkte nu p att bygga ett hus t HERRENS namn och
        ett hus t sig sjlv till konungaboning.
002:002 Drfr avrknade Salomo sjuttio tusen mn till att vara brare,
        ttio tusen man till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex
        hundra till att hava uppsikt ver de andra.
002:003 Och Salomo snde till Huram, konungen i Tyrus, och lt sga:
        Visa samma vnskap mot mig som mot min fader David, till vilken
        du snde cedertr, fr att han skulle bygga sig ett hus att bo
        i.
002:004 Nu vill jag bygga ett hus t HERRENS, min Guds, namn och helga
        det t honom, fr att man dr m antnda vlluktande rkelse
        infr hans ansikte, och hava skdebrden bestndigt upplagda,
        och offra brnnoffer morgon och afton, p sabbaterna, vid
        nymnaderna och vid HERRENS, vr Guds, hgtider; ty s r det
        fr evrdlig tid stadgat fr Israel.
002:005 Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, ty vr Gud r
        strre n alla andra gudar.
002:006 Vem frmr vl att bygga honom ett hus?  Himlarna och himlarnas
        himmel rymma honom ju icke.  Vem r d jag, att jag skulle kunna
        bygga honom ett hus, om icke fr att antnda rkelse infr hans
        ansikte?
002:007 S snd mig nu en konstfrfaren man som kan arbeta i guld,
        silver, koppar och jrn, s ock i purpurrtt, karmosinrtt och
        mrkbltt garn, och som r skicklig i att utfra snidverk,
        tillsammans med de konstfrfarna mn som jag har hos mig hr i
        Juda och Jerusalem, och som min fader David har anstllt.
002:008 Och snd mig cedertr, cypresstr och algumtr frn Libanon, ty
        jag vet att dina tjnare ro skickliga i att hugga virke p
        Libanon; och mina tjnare ro redo att vara dina tjnare
        behjlpliga.
002:009 M du skaffa mig virke i myckenhet, ty huset som jag vill bygga
        skall vara stort och hrligt.
002:010 Och jag r villig att t timmermnnen som hugga virket giva, fr
        dina tjnares rkning, tjugu tusen korer trskat vete, tjugu
        tusen korer korn, tjugu tusen bat vin och tjugu tusen bat olja.

002:011 Hrp svarade Huram, konungen i Tyrus, i ett brev som han snde
        till Salomo: Drfr att HERREN lskar sitt folk, har han satt
        dig till konung ver dem.
002:012 Och Huram skrev ytterligare: Lovad vare HERREN, Israels Gud,
        himmelens och jordens skapare, han som har givit konung David en
        vis son, s utrustad med klokhet och frstnd, att han kan bygga
        ett hus t HERREN och ett hus t sig sjlv till konungaboning!
002:013 S snder jag nu en konstfrfaren och frstndig man, nmligen
        Huram-Abi.
002:014 Han r son till en av Dans dttrar, och hans fader r en tyrisk
        man; han r skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar,
        jrn, sten och tr, s ock i purpurrtt, mrkbltt, vitt och
        karmosinrtt garn, och tillika att utfra alla slags snidverk
        och att vva alla slags konstvvnader; honom m du lta utfra
        arbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids,
        konstfrfarna mn.
002:015 M allts nu min herre snda till sina tjnare vetet och kornet,
        oljan och vinet som han har talat om.
002:016 D vilja vi hugga virke p Libanon, s mycket du behver, och
        flotta det till dig p havet till Jafo; men drifrn m du sjlv
        lta fra det upp till Jerusalem.
002:017 Och Salomo lt rkna alla frmmande mn i Israels land, likasom
        hans fader David frut hade anstllt en rkning av dem.  Och de
        befunnos vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra.
002:018 Av dem utsg han sjuttio tusen till att vara brare, ttio tusen
        till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att
        hava uppsikt ver folket och hlla det till arbete.

003:001 Och Salomo begynte att bygga HERRENS hus i Jerusalem, p berget
        Moria, dr hans fader David hade ftt sin uppenbarelse, och dr
        han nu sjlv hade berett rum, p det stlle som David hade
        utsett, nmligen p jebusen Ornans trskplats.
003:002 Han begynte att bygga p andra dagen i andra mnaden, i sitt
        fjrde regeringsr.

003:003 Nr Salomo d skulle bygga Guds hus, lade han grunden s, att
        det blev sextio alnar lngt och tjugu alnar brett, efter det
        gamla alnmttet.
003:004 Frhuset, som lg framfr lnghuset, framfr husets kortsida,
        mtte tjugu alnar, och dess hjd var ett hundra tjugu, och han
        verdrog det innantill med rent guld.
003:005 Huvudbyggnaden bekldde han med cypresstr, detta ter bekldde
        han med bsta guld, och prydde det med palmer och kedjeverk.
003:006 Drjmte smyckade han huset med dyrbara stenar.  Men guldet var
        frn Parvaim.
003:007 Och han bekldde huset, bjlkarna, trsklarna, vensom vggarna
        och drrarna dri med guld, och lt inrista keruber p vggarna.

003:008 Vidare tillredde han det rum som skulle vara det allraheligaste;
        det lg utefter husets kortsida och var tjugu alnar lngt och
        tjugu alnar brett.  Och han bekldde det med bsta guld, sex
        hundra talenter i vikt.
003:009 Och spikarna dri vgde femtio siklar i guld.  De vre salarna
        bekldde han ock med guld.
003:010 Och till det rum som var det allraheligaste gjorde han tv
        keruber, i bildhuggeriarbete, och man verdrog dem med guld.
003:011 Lngden p kerubernas vingar tillsammans var tjugu alnar.  Den
        enas ena vinge, fem alnar lng, rrde vid husets ena vgg, och
        hans andra vinge, fem alnar lng, rrde vid den andra kerubens
        vinge.
003:012 Och den andra kerubens ena vinge, fem alnar lng, rrde vid
        husets andra vgg, och hans andra vinge, fem alnar lng, ndde
        intill den frsta kerubens vinge.
003:013 Allts bredde dessa keruber ut sina vingar tjugu alnar vitt,
        under det att de stodo p sina ftter, med ansiktena vnda
        int.
003:014 Och han gjorde frlten av mrkbltt, purpurrtt, karmosinrtt
        och vitt garn och prydde den med keruber.

003:015 Och han gjorde tv pelare till att st framfr huset, trettiofem
        alnar hga; och huvudet som satt ovanp var och en av dem var
        fem alnar.
003:016 Och han gjorde kedjor till koret och satte ock sdana upptill p
        pelarna.  Och vidare gjorde han hundra granatpplen och satte dem
        p kedjorna.
003:017 Och pelarna stllde han upp framfr tempelsalen, den ena p
        hgra sidan och den andra p vnstra; t den hgra gav han
        namnet Jakin och t den vnstra namnet Boas.

004:001 Och han gjorde ett altare av koppar, tjugu alnar lngt, tjugu
        alnar brett och tio alnar hgt.

004:002 Han gjorde ock havet, i gjutet arbete.  Det var tio alnar frn
        den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar
        hgt; och ett trettio alnar lngt snre mtte dess omfng.
004:003 Och runt omkring nedantill voro bilder som frestllde oxar, och
        omgvo det runt omkring--tio alnar brett som det var--s att
        de omslto havet runt omkring; oxarna bildade tv rader och voro
        gjutna i ett stycke med det vriga.
004:004 Det stod ock p tolv oxar, tre vnda mot norr, tre vnda mot
        vster, tre vnda mot sder och tre vnda mot ster; havet stod
        ovanp dessa, och deras bakdelar voro alla vnda int.
004:005 Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord ssom
        kanten p en bgare, i form av en utslagen lilja.  Det rymde och
        hll tre tusen bat.

004:006 Vidare gjorde han tio bcken och stllde fem p hgra sidan och
        fem p vnstra, fr att brukas vid tvagning; i dem skulle man
        nmligen sklja vad som hrde till brnnoffret.  Men havet var
        fr prsterna till att tv sig i.

004:007 Vidare gjorde han de gyllene ljusstakarna, tio till antalet,
        sdana de skulle vara, och stllde dem i tempelsalen, fem p
        hgra sidan och fem p vnstra.

004:008 Vidare gjorde han tio bord och satte dem i tempelsalen, fem p
        hgra sidan och fem p vnstra.  Han gjorde ock ett hundra
        sklar av guld.

004:009 Och han gjorde prsternas frgrd och den stora yttre frgrden,
        s ock drrar till denna frgrd; och drrarna verdrog han med
        koppar.
004:010 Och havet stllde han p hgra sidan, t sydost.
004:011 Dessutom gjorde Huram askkrlen, skovlarna och sklarna.

        S frde Hiram det arbete till slut, som han fick utfra t
        konung Salomo fr Guds hus:
004:012 nmligen tv pelare, och de tv kloten och pelarhuvudena ovanp
        pelarna, och de tv ntverk som skulle betcka de bda
        klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp pelarna,
004:013 och drjmte de fyra hundra granatpplena till de bda
        ntverken, tv rader granatpplen till vart ntverk, fr att de
        bda klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe p pelarna s
        skulle bliva betckta.
004:014 Vidare gjorde han bckenstllen och gjorde tillika bckenen p
        bckenstllen,
004:015 s ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna drunder.
004:016 Och askkrlen, skovlarna och gafflarna och alla dithrande
        freml gjorde Huram-Abiv t konung Salomo till HERRENS
        hus.  Allt var av blank koppar.
004:017 P Jordansltten lt konungen gjuta det i lerformar, mellan
        Suckot och Sereda.
004:018 Och Salomo lt gra en s stor myckenhet av alla dessa freml,
        att kopparens vikt icke kunde utrnas.

004:019 Allts gjorde Salomo alla freml som skulle finnas i Guds hus:
        det gyllene altaret, borden som skdebrden skulle ligga p,
004:020 s ock ljusstakarna med sina lampor, som skulle tndas p
        freskrivet stt, framfr koret, av fint guld,
004:021 med blomverket, lamporna och lamptngerna av guld--allt av
        yppersta guld;
004:022 vidare knivarna, de bda slagen av sklar och fyrfaten, av fint
        guld.  Och vad angr ingngarna i huset, s voro bde de drrar
        i dess innersta, som ledde till det allraheligaste, och de
        drrar i huset, som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.

005:001 Sedan allt det arbete som Salomo lt utfra fr HERRENS hus var
        frdigt, frde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat t
        HERREN: silvret, guldet och alla krlen; detta lade han in i
        skattkamrarna i Guds hus.

005:002 Drefter frsamlade Salomo de ldste i Israel, alla huvudmnnen
        fr stammarna, Israels barns familjehvdingar, till Jerusalem,
        fr att hmta HERRENS frbundsark upp frn Davids stad, det r
        Sion.
005:003 S frsamlade sig d till konungen alla Israels mn under
        hgtiden, den som firades i sjunde mnaden.
005:004 Nr d alla de ldste i Israel hade kommit tillstdes, lyfte
        leviterna upp arken.
005:005 Och de hmtade arken och uppenbarelsetltet ditupp, jmte alla
        heliga freml som funnos i tltet; de levitiska prsterna
        hmtade det ditupp.
005:006 Och konung Salomo stod framfr arken jmte Israels hela
        menighet, som hade frsamlats till honom; och de offrade drvid
        smboskap och fkreatur i sdan myckenhet, att de icke kunde
        tljas eller rknas.
005:007 Och prsterna buro in HERRENS frbundsark till dess plats i
        husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas
        vingar.
005:008 Keruberna hllo nmligen sina vingar utbredda ver den plats dr
        arken stod, s att arken och dess stnger ovantill vertcktes
        av keruberna.
005:009 Och stngerna voro s lnga, att deras ndar, som skto ut frn
        arken, vl kunde ses framfr koret, men dremot icke voro
        synliga lngre ute.  Och den har blivit kvar dr nda till denna
        dag.
005:010 I arken fanns intet annat n de tv tavlor som Mose hade lagt
        dit vid Horeb, nr HERREN slt frbund med Israels barn, sedan
        de hade dragit ut ur Egypten.

005:011 Men nr prsterna gingo ut ur helgedomen (ty alla prster som
        funnos dr hade helgat sig, utan avseende p vilken avdelning de
        tillhrde;
005:012 och leviterna, samtliga sngarna, Asaf, Heman och Jedutun med
        sina sner och brder, stodo, kldda i vitt linne, med cymbaler,
        psaltare och harpor ster om altaret, och jmte dem ett hundra
        tjugu prster som blste i trumpeter;
005:013 och trumpetblsarna och sngarna stmde p en gng och enhlligt
        upp HERRENS lov och pris), och nr man nu lt trumpeter och
        cymbaler och andra instrumenter ljuda och begynte lova HERREN,
        drfr att han r god, och drfr att hans nd varar
        evinnerligen, d blev huset, HERRENS hus, uppfyllt av en
        molnsky,
005:014 s att prsterna fr molnskyns skull icke kunde st dr och gra
        tjnst; ty HERRENS hrlighet uppfyllde Guds hus.

006:001 D sade Salomo: HERREN har sagt att han vill bo i tcknet.
006:002 Men jag har byggt ett hus till boning t dig och berett en plats
        dr du m frbliva till evig tid.
006:003 Sedan vnde konungen sig om och vlsignade Israels hela
        frsamling, under det att Israels hela frsamling frblev
        stende.
006:004 Han sade: Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina hnder
        har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det
        han sade:
006:005 'Frn den dag d jag frde mitt folk ut ur Egyptens land har jag
        icke i ngon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den
        bygga ett hus dr mitt namn skulle vara, ej heller har jag
        utvalt ngon man till att vara en furste ver mitt folk Israel;
006:006 men Jerusalem har jag nu utvalt, fr att mitt namn skall vara
        dr, och David har jag utvalt till att rda ver mitt folk
        Israel.'
006:007 Och min fader David hade vl i sinnet att bygga ett hus t
        HERRENS, Israels Guds, namn;
006:008 men HERREN sade till min fader David: 'D du nu har i sinnet att
        bygga ett hus t mitt namn, s gr du visserligen vl dri att
        du har detta i sinnet;
006:009 dock skall icke du f bygga detta hus, utan din son, den som har
        utgtt frn din lnd, han skall bygga huset t mitt namn.'
006:010 Och HERREN har uppfyllt det lfte han gav; ty jag har kommit upp
        i min fader Davids stlle och sitter nu p Israels tron, ssom
        HERREN lovade, och jag har byggt huset t HERRENS, Israels Guds,
        namn.
006:011 Och dr har jag satt arken, i vilken frvaras det frbund som
        HERREN slt med Israels barn.

006:012 Drefter trdde han fram fr HERRENS altare infr Israels hela
        frsamling och utrckte sina hnder.
006:013 Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lng, fem
        alnar bred och tre alnar hg, och stllt den mitt p den yttre
        frgrden, p den stod han nu.  Och han fll ned p sina knn
        infr Israels hela frsamling, och utrckte sina hnder mot
        himmelen
006:014 och sade: HERRE, Israels Gud, ingen gud r dig lik, i himmelen
        eller p jorden, du som hller frbund och bevarar nd mot dina
        tjnare, nr de vandra infr dig av allt sitt hjrta,
006:015 du som har hllit vad du lovade din tjnare David, min fader; ty
        vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, s
        som nu har skett.
006:016 S hll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjnare
        David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid
        komma, d p Israels tron icke infr mig sitter en avkomling av
        dig, om allenast dina barn hava akt p sin vg, s att de vandra
        efter min lag, ssom du har vandrat infr mig.'
006:017 S lt nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din
        tjnare David bliva sant.

006:018 Men kan d Gud verkligen bo p jorden bland mnniskorna?
        Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket
        mindre d detta hus som jag har byggt!
006:019 Men vnd dig nd till din tjnares bn och kallan, HERRE, min
        Gud, s att du hr p det rop och den bn som din tjnare
        uppsnder till dig
006:020 och lter dina gon dag och natt vara ppna och vnda mot detta
        hus--den plats varom du har sagt att du dr vill fsta ditt
        namn--s att du ock hr den bn som din tjnare beder, vnd
        mot denna plats.
006:021 Ja, hr p de bner som din tjnare och ditt folk Israel
        uppsnda, vnda mot denna plats.  M du hra dem frn himmelen,
        dr du bor; och nr du hr, s m du frlta.

006:022 Om ngon frsyndar sig mot sin nsta och man lgger honom en ed
        och lter honom svrja, och han s kommer och svr infr ditt
        altare i detta hus,
006:023 m du d hra det frn himmelen och utfra ditt verk och skaffa
        dina tjnare rtt, i det att du vedergller den skyldige och
        lter hans grningar komma ver hans huvud, men skaffar rtt t
        den som har rtt och lter honom f efter hans rttfrdighet.

006:024 Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, drfr att
        de hava syndat mot dig, men de omvnda sig och prisa ditt namn
        och bedja och kalla infr ditt ansikte i detta hus
006:025 m du d hra det frn himmelen och frlta ditt folk Israels
        synd och lta dem komma tillbaka till det land som du har givit
        t dem och deras fder.

006:026 Om himmelen bliver tillsluten, s att regn icke faller, drfr
        att de hava syndat mot dig, men de d bedja, vnda mot denna
        plats, och prisa ditt namn och omvnda sig frn sin synd, nr du
        bnhr dem,
006:027 m du d hra det i himmelen och frlta dina tjnares och ditt
        folk Israels synd, i det att du lr dem den goda vg som de
        skola vandra; och m du lta det regna ver ditt land, det som
        du har givit t ditt folk till arvedel.

006:028 Om hungersnd uppstr i landet, om pest uppstr, om sot och
        rost, om grshoppor och grsmaskar komma, om fienderna trnga
        folket i det land dr deras stder st, eller om ngon annan
        plga och sjukdom kommer, vilken det vara m,
006:029 och om d ngon bn och kallan hjes frn ngon mnniska,
        vilken det vara m, eller ock frn hela ditt folk Israel, nr de
        var fr sig knna den plga och smrta som har drabbat dem, och
        de s utrcka sina hnder mot detta hus,
006:030 m du d hra det frn himmelen, dr du bor, och frlta och
        giva var och en efter alla hans grningar, eftersom du knner
        hans hjrta--ty du allena knner mnniskornas hjrtan--
006:031 p det att de alltid m frukta dig och vandra p dina vgar, s
        lnge de leva i det land som du har givit t vra fder.

006:032 Ocks om en frmling, en som icke r av ditt folk Israel, kommer
        ifrn fjrran land, fr ditt stora namns och din starka hands
        och din utrckta arms skull, om ngon sdan kommer och beder,
        vnd mot detta hus,
006:033 m du d frn himmelen, dr du bor, hra det och gra allt varom
        frmlingen ropar till dig, p det att alla jordens folk m knna
        ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gr, och
        frnimma att detta hus som jag har byggt r uppkallat efter ditt
        namn.

006:034 Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, p den vg
        du snder dem, och de d bedja till dig, vnda i riktning mot
        denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt
        t ditt namn,
006:035 m du d frn himmelen hra deras bn och kallan och skaffa dem
        rtt.

006:036 Om de synda mot dig--eftersom ingen mnniska finnes, som icke
        syndar--och du bliver vred p dem och giver dem i fiendens
        vld, s att man tager dem till fnga och fr dem bort till
        ngot annat land, fjrran eller nra,
006:037 men de d besinna sig i det land dr de ro i fngenskap, och
        omvnda sig och kalla dig i fngenskapens land och sga: 'Vi
        hava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga',
006:038 om de s omvnda sig till dig av allt sitt hjrta och av all sin
        sjl, i fngenskapens land, dit man har frt dem i fngenskap,
        och bedja, vnda i riktning mot sitt land, det som du har givit
        t deras fder, och mot den stad som du har utvalt, och mot det
        hus som jag har byggt t ditt namn,
006:039 m du d frn himmelen, dr du bor, hra deras bn och kallan
        och skaffa dem rtt och frlta ditt folk vad de hava syndat mot
        dig.

006:040 Ja, min Gud, lt nu dina gon vara ppna och dina ron akta p
        vad som bedes p denna plats.
006:041 Ja:

          St upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad,
          du och din makts ark.
          Dina prster, HERRE Gud, vare kldda i frlsning,
          och dina fromma gldje sig ver ditt goda.
006:042   HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde;
          tnk p den nd du har lovat din tjnare David.

007:001 Nr Salomo hade slutat sin bn, kom eld ned frn himmelen och
        frtrde brnnoffret och slaktoffren, och HERRENS hrlighet
        uppfyllde huset.
007:002 Och prsterna kunde icke g in i HERRENS hus, eftersom HERRENS
        hrlighet uppfyllde HERRENS hus.
007:003 D nu alla Israels barn sgo huru elden kom ned, och sgo
        HERRENS hrlighet ver huset, fllo de ned p den stenlagda
        grden, med ansiktena mot jorden, och tillbdo HERREN och
        tackade honom, drfr att han r god, och drfr att hans nd
        varar evinnerligen.
007:004 Och konungen och allt folket offrade slaktoffer infr HERRENS
        ansikte.
007:005 Konung Salomo offrade ssom slaktoffer tjugutv tusen tjurar
        och ett hundra tjugu tusen av smboskapen.  S invigdes Guds hus
        av konungen och allt folket.
007:006 Och prsterna stodo dr i sina tjnstfrrttningar, och
        leviterna stodo med HERRENS musikinstrumenter, som konung David
        hade ltit gra, fr att de med dem skulle tacka HERREN, drfr
        att hans nd varar evinnerligen; David lt nmligen dem utfra
        lovsngen.  Men prsterna stodo mitt emot dem och blste i
        trumpeter, medan hela Israel frblev stende.
007:007 Och Salomo helgade den mellersta delen av frgrden framfr
        HERRENS hus; ty dr offrade han brnnoffren och fettstyckena av
        tackoffret eftersom kopparaltaret som Salomo hade ltit gra
        icke kunde rymma brnnoffret, spisoffret och fettstyckena.

007:008 Tid detta tillflle firade Salomo hgtiden i sju dagar, och med
        honom hela Israel, en mycket stor frsamling ifrn hela landet,
        allt ifrn det stlle dr vgen gr till Hamat nda till
        Egyptens bck.
007:009 Och p ttonde dagen hllo de hgtidsfrsamling.  Ty altarets
        invigning firade de i sju dagar och hgtiden i sju dagar.
007:010 Men p tjugutredje dagen i sjunde mnaden lt han folket g hem
        till sina hyddor; och de voro fulla av gldje och frjd ver det
        goda som HERREN hade gjort mot David och Salomo och mot sitt
        folk Israel.

007:011 S fullbordade Salomo HERRENS hus och konungshuset; och allt vad
        Salomo hade haft i sinnet att utfra i HERRENS hus och i sitt
        eget hus hade lyckats honom vl.
007:012 Och HERREN uppenbarade sig fr Salomo om natten och sade till
        honom: Jag har hrt din bn och utvalt denna plats t mig till
        offerplats.
007:013 Om jag tillsluter himmelen, s att regn icke faller, om jag
        bjuder grshoppor att frdrva landet, eller om jag snder pest
        bland mitt folk,
007:014 men mitt folk, det som r uppkallat efter mitt namn, d dmjukar
        sig och beder och sker mitt ansikte och omvnder sig frn sina
        onda vgar, s vill jag hra det frn himmelen och frlta deras
        synd och skaffa bot t deras land.
007:015 S skola nu mina gon vara ppna och mina ron akta p vad som
        bedes p denna plats.
007:016 Och nu har jag utvalt och helgat detta hus, fr att mitt namn
        skall vara dr till evig tid.  Och mina gon och mitt hjrta
        skola vara dr alltid.
007:017 Om du nu vandrar infr mig, ssom din fader David vandrade, s
        att du gr allt vad jag har bjudit dig och hller mina stadgar
        och rtter,
007:018 d skall jag upprtthlla din konungatron, ssom jag lovade din
        fader David, nr jag sade: 'Aldrig skall den tid komma, d en
        avkomling av dig icke rder ver Israel.'
007:019 Men om I vnden om och vergiven de stadgar och bud som jag har
        frelagt eder, och gn bort och tjnen andra gudar och
        tillbedjen dem,
007:020 d skall jag rycka upp dem som s gra ur mitt land, det som jag
        har givit dem; och detta hus som jag har helgat t mitt namn
        skall jag frkasta ifrn mitt ansikte; och jag skall gra det
        till ett ordsprk och en visa bland alla folk.
007:021 Och ver detta hus, som har varit s upphjt, skall d var och
        en som gr drfrbi bliva hpen.  Och nr ngon frgar: 'Varfr
        har HERREN gjort s mot detta land och detta hus?',
007:022 d skall man svara: 'Drfr att de vergvo HERREN, sina fders
        Gud, som hade frt dem ut ur Egyptens land, och hllo sig till
        andra gudar och tillbdo dem och tjnade dem, drfr har han
        ltit allt detta onda komma ver dem.'

008:001 Nr de tjugu r voro frlidna, under vilka Salomo byggde p
        HERRENS hus och p sitt eget hus,
008:002 byggde Salomo upp de stder som Huram hade givit honom och lt
        Israels barn bostta sig i dem.
008:003 Och Salomo drog till Hamat-Soba och bemktigade sig det.
008:004 Och han byggde upp Tadmor i knen och alla de frrdsstder som
        i Hamat ro byggda av honom.
008:005 Vidare byggde han upp vre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och
        gjorde dem till fasta stder med murar, portar och bommar,
008:006 s ock Baalat och alla Salomos frrdsstder, vensom alla
        vagnsstderna och hststderna, och allt annat som Salomo knde
        stundan att bygga i Jerusalem, p Libanon och eljest i hela det
        land som lydde under hans vlde.

008:007 Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amorerna,
        perisserna, hiverna och jebuserna, korteligen, alla de som
        icke voro av Israel--
008:008 deras avkomlingar, s mnga som funnos kvar i landet efter dem,
        i det att Israels barn icke hade utrotat dem, dessa plade
        Salomo att vara arbetspliktiga, ssom de ro nnu i dag.
008:009 Men somliga av Israels barn gjorde Salomo icke till trlar vid
        de arbeten han utfrde, utan de blevo krigare och hvitsmn fr
        hans kmpar, eller uppsyningsmn ver hans vagnar och ridhstar.
008:010 Och konung Salomos verfogdar voro tv hundra femtio; dessa hade
        beflet ver folket.

008:011 Och Salomo lt Faraos dotter flytta upp frn Davids stad till
        det hus som han hade byggt t henne; ty han sade: Jag vill icke
        att ngon kvinna skall bo i Davids, Israels konungs, hus, ty det
        r en helig plats, eftersom HERRENS ark har kommit dit.

008:012 Nu offrade Salomo brnnoffer t HERREN p HERRENS, altare, det
        som han hade byggt framfr frhuset;
008:013 han offrade var dag de fr den dagen bestmda offren, efter
        Moses bud, p sabbaterna, vid nymnaderna och vid hgtiderna tre
        gnger om ret, nmligen vid det osyrade brdets hgtid, vid
        veckohgtiden och vid lvhyddohgtiden.
008:014 Och efter sin fader Davids anordning faststllde han de
        avdelningar i vilka prsterna skulle tjnstgra, vensom
        leviternas ligganden, att de skulle utfra lovsngen och
        betjna prsterna--var dag de fr den dagen bestmda
        liggandena--s ock huru drrvaktarna, efter sina avdelningar,
        skulle hlla vakt vid de srskilda portarna; ty s hade
        gudsmannen David bjudit.
008:015 Och man vek icke av ifrn vad konungen hade bjudit angende
        prsterna och leviterna, varken i frga om ngon annan
        angelgenhet eller i frga om frrden.
008:016 S utfrdes allt Salomos arbete, frst intill den dag d grunden
        lades till HERRENS hus, och sedan intill dess det blev
        fullbordat.  Och s var d HERRENS hus frdigt.

008:017 Vid denna tid drog Salomo till Esjon-Geber och till Elot, p
        havsstranden, i Edoms land.
008:018 Och Huram snde till honom skepp genom sitt folk, och drjmte
        av sitt folk sjkunnigt manskap.  De foro med Salomos folk till
        Ofir och hmtade drifrn fyra hundra femtio talenter guld, som
        de frde till konung Salomo.

009:001 Nr drottningen av Saba fick hra ryktet om Salomo, kom hon fr
        att i Jerusalem stta Salomo p prov med svra frgor.  Hon kom
        med ett mycket stort flje och frde med sig kameler, som buro
        vlluktande kryddor och guld i myckenhet, s ock dla
        stenar.  Och nr hon kom infr konung Salomo, frelade hon honom
        allt vad hon hade i tankarna.
009:002 Men Salomo gav henne svar p alla hennes frgor; intet var
        frborgat fr Salomo, utan han kunde giva henne svar p allt.
009:003 Nr nu drottningen av Saba sg Salomos vishet, och sg huset som
        han hade byggt,
009:004 och sg rtterna p hans bord och sg huru hans tjnare sutto
        dr, och huru de som betjnade honom utfrde sina ligganden,
        och huru de voro kldda, och vidare sg hans munsknkar, och
        huru de voro kldda, och nr hon sg den trappgng p vilken han
        gick upp till HERRENS hus, d blev hon utom sig av frundran.
009:005 Och hon sade till konungen: Sant var det tal som jag hrde i
        mitt land om dig och om din vishet.
009:006 Jag ville icke tro vad man sade frrn jag sjlv kom och med
        egna gon fick se det; men nu finner jag att vidden av din
        vishet icke ens till hlften har blivit omtalad fr mig.  Du r
        vida frmer, n jag genom ryktet hade hrt.
009:007 Slla ro dina mn, och slla ro dessa dina tjnare, som
        bestndigt f st infr dig och hra din visdom.
009:008 Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit sdant behag i dig,
        att han har satt dig p sin tron till att vara konung infr
        HERREN, din Gud!  Ja, drfr att din Gud lskar Israel och vill
        hlla det vid makt evinnerligen, drfr har han satt dig till
        konung ver dem, fr att du skall skipa lag och rtt.

009:009 Och hon gav t konungen ett hundra tjugu talenter guld, s och
        vlluktande kryddor i stor myckenhet, drtill dla stenar;
        sdana vlluktande kryddor som de vilka drottningen av Saba gav
        t konung Salomo hava eljest icke funnits.
009:010 Nr Hirams folk och Salomos folk hmtade guld frn Ofir,
        hemfrde ocks de algumtr och dla stenar.
009:011 Av algumtret lt konungen gra tillbehr till HERRENS hus och
        till konungshuset, s ock harpor och psaltare fr
        sngarna.  Sdant hade aldrig frut blivit sett i Juda land.
009:012 Konung Salomo ter gav t drottningen av Saba allt vad hon
        stundade och begrde, frutom vad som svarade emot det hon hade
        medfrt t konungen.  Sedan vnde hon om och for till sitt land
        igen med sina tjnare.

009:013 Det guld som rligen inkom till Salomo vgde sex hundra
        sextiosex talenter,
009:014 frutom det som infrdes genom kringresande handelsmn och andra
        kpmn; ocks Arabiens alla konungar och stthllarna i landet
        frde guld och silver till Salomo.
009:015 Och konung Salomo lt gra tv hundra stora skldar av uthamrat
        guld och anvnde till var sdan skld sex hundra siklar uthamrat
        guld;
009:016 likaledes tre hundra mindre skldar av uthamrat guld och anvnde
        till var sdan skld tre hundra siklar guld; och konungen satte
        upp dem i Libanonskogshuset.
009:017 Vidare lt konungen gra en stor tron av elfenben och verdrog
        den med rent guld.
009:018 Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid
        tronen; p bda sidor om sitsen voro armstd, och tv lejon
        stodo utmed armstden;
009:019 och tolv lejon stodo dr p de sex trappstegen, p bda
        sidor.  Ngot sdant har aldrig blivit frfrdigat i ngot annat
        rike.
009:020 Och alla konung Salomos dryckeskrl voro av guld, och alla krl
        i Libanonskogshuset voro av fint guld; silver aktades icke fr
        ngot i Salomos tid.
009:021 Ty konungen hade skepp som gingo till Tarsis med Hurams folk; en
        gng vart tredje r kommo Tarsis-skeppen hem och frde med sig
        guld och silver, elfenben, apor och pfglar.

009:022 Och konung Salomo blev strre n ngon annan konung p jorden,
        bde i rikedom och i vishet.
009:023 Alla konungar p jorden kommo fr att beska Salomo och hra den
        vishet som Gud hade nedlagt i hans hjrta.
009:024 Och var och en av dem frde med sig sknker: freml av silver
        och av guld, klder, vapen, vlluktande kryddor, hstar och
        mulsnor.  S skedde r efter r.

009:025 Och Salomo hade fyra tusen spann hstar med vagnar och tolv
        tusen ridhstar; dem frlade han dels i vagnsstderna, dels i
        Jerusalem, hos konungen sjlv.
009:026 Och han var herre ver alla konungar ifrn floden nda till
        filisternas land och sedan nda ned till Egyptens grns.
009:027 Och konungen styrde s, att silver blev lika vanligt i Jerusalem
        som stenar, och cedertr lika vanligt som mullbrsfikontr i
        Lglandet.
009:028 Och hstar infrdes till Salomo frn Egypten och frn alla andra
        lnder.

009:029 Vad nu vidare r att sga om Salomo, om hans frsta tid svl
        som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Natans
        krnika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedais syner om
        Jerobeam, Nebats son.
009:030 Salomo regerade i Jerusalem ver hela Israel i fyrtio r.
009:031 Och Salomo gick till vila hos sina fder, och man begrov honom
        i hans fader Davids stad.  Och hans son Rehabeam blev konung
        efter honom.

010:001 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till
        Sikem fr att gra honom till konung.
010:002 Nr Jerobeam, Nebats son, hrde detta, dr han var i Egypten--
        dit hade han nmligen flytt fr konung Salomo--vnde han
        tillbaka frn Egypten.
010:003 Och de snde bort och lto kalla honom ter.  D kom Jerobeam
        tillstdes jmte hela Israel och talade till Rehabeam och sade:
010:004 Din fader gjorde vrt ok fr svrt; men ltta nu du det svra
        arbete och det tunga ok som din fader lade p oss, s vilja vi
        tjna dig.
010:005 Han svarade dem: Vnten nnu tre dagar, och kommen s tillbaka
        till mig.  Och folket gick.

010:006 D rdfrde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i
        tjnst hos hans fader Salomo, medan denne nnu levde; han sade:
        Vilket svar rden I mig att giva detta folk?
010:007 De svarade honom och sade: Om du visar dig god mot detta folk
        och r ndig mot dem och talar goda ord till dem, s skola de
        fr alltid bliva dina tjnare.
010:008 Men han aktade icke p det rd som de gamle hade givit honom,
        utan rdfrde sig med de unga mn som hade vuxit upp med honom,
        och som nu voro i hans tjnst.
010:009 Han sade till dem: Vilket svar rden I oss att giva detta folk
        som har talat till mig och sagt: 'Ltta det ok som din fader har
        lagt p oss'?
010:010 De unga mnnen som hade vuxit upp med honom svarade honom d och
        sade: S br du sga till folket som har talat till dig och
        sagt: 'Din fader gjorde vrt ok tungt, men ltta du det fr oss'
        --s br du sga till dem: 'Mitt minsta finger r tjockare n
        min faders lnd.
010:011 S veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt
        ok, s skall jag gra edert ok nnu tyngre; har min fader tuktat
        eder med ris, s skall jag gra det med skorpiongissel.'

010:012 S kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam p tredje
        dagen, ssom konungen hade befallt, i det han sade: Kommen
        tillbaka till mig p tredje dagen.
010:013 D gav konungen dem ett hrt svar; ty konung Rehabeam aktade
        icke p de gamles rd.
010:014 Han talade till dem efter de unga mnnens rd och sade: Jag
        skall gra edert ok tungt, ja, jag skall gra det nnu tyngre n
        frut; har min fader tuktat eder med ris, s skall jag gra det
        med skorpiongissel.
010:015 Allts hrde konungen icke p folket; ty det var s skickat av
        Gud, fr att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade
        talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia frn Silo.
010:016 D nu hela Israel frnam att konungen icke ville hra p dem,
        gav folket konungen detta svar:

          Vad del hava vi i David?
          Ingen arvslott hava vi i Isais son.
          Israel drage hem, var och en till sin hydda.
          Se nu sjlv om ditt hus, du David.

        Drefter drog hela Israel hem till sina hyddor.
010:017 Allenast ver de israeliter som bodde i Juda stder frblev
        Rehabeam konung.

010:018 Och nr konung Rehabeam snde stad Hadoram, som hade uppsikten
        ver de allmnna arbetena, stenade Israels barn denne till dds;
        och konung Rehabeam sjlv mste med hast stiga upp i sin vagn
        och fly till Jerusalem.
010:019 S avfll Israel frn Davids hus och har varit skilt drifrn
        nda till denna dag.

011:001 Och nr Rehabeam kom till Jerusalem, frsamlade han Juda hus och
        Benjamin, ett hundra ttio tusen utvalda krigare, fr att de
        skulle strida mot Israel och tervinna konungadmet t Rehabeam.
011:002 Men HERRENS ord kom till gudsmannen Semaja; han sade:
011:003 Sg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till alla
        israeliter i Juda och Benjamin:
011:004 S sger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra
        brder.  Vnden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som
        har skett har kommit frn mig.  Och de lyssnade till HERRENS ord
        och vnde om och drogo icke mot Jerobeam.

011:005 Men Rehabeam bodde i Jerusalem, och han befste stder i Juda
        och gjorde dem till fasta platser.
011:006 Han befste Bet-Lehem, Etam, Tekoa,
011:007 Bet-Sur, Soko, Adullam
011:008 Gat, Maresa, Sif,
011:009 Adoraim, Lakis, Aseka,
011:010 Sorga, Ajalon och Hebron, alla i Juda och Benjamin, och gjorde
        dem till fasta stder.
011:011 Och han gjorde deras befstningar starka och tillsatte hvdingar
        i dem och lade in i dem frrd av mat, olja och vin;
011:012 var och en srskild av dessa stder frsg han med skldar och
        spjut; han befste dem mycket starkt.  Och Juda och Benjamin
        frblevo under hans vlde.

011:013 Och prsterna och leviterna i hela Israel gingo ver till honom
        frn alla sina omrden;
011:014 ty leviterna vergvo sina utmarker och sina andra besittningar
        och begvo sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med
        sina sner drev dem bort ifrn deras tjnst ssom HERRENS
        prster,
011:015 och anstllde t sig andra prster fr offerhjderna och fr de
        onda andarna och fr kalvarna som han hade ltit gra.
011:016 Och dem fljde ifrn alla Israels stammar de som vnde sina
        hjrtan till att ska HERREN, Israels Gud; dessa kommo till
        Jerusalem fr att offra t HERREN, sina fders Gud.
011:017 I tre r befste de s konungamakten i Juda och gjorde
        Rehabeams, Salomos sons, vlde starkt; ty i tre r vandrade de
        p Davids och Salomos vg.

011:018 Och Rehabeam tog till hustru t sig Mahalat, dotter till
        Jerimot, Davids son, och till Abihail, Eliabs, Isais sons,
        dotter.
011:019 Hon fdde t honom snerna Jeus, Semarja och Saham.
011:020 Och efter henne tog han till hustru Maaka, Absaloms dotter.  Hon
        fdde t honom Abia, Attai, Sisa och Selomit.
011:021 Och Rehabeam hade Maaka, Absaloms dotter, krare n alla sina
        andra hustrur och bihustrur--ty han hade tagit aderton hustrur
        och sextio bihustrur--och han fdde tjugutta sner och sextio
        dttrar.
011:022 Och Rehabeam satte Abia, Maakas son, till huvud och furste bland
        sina brder, ty han hade i sinnet att gra honom till konung.
011:023 Och p lmpligt stt frdelade han alla Judas och Benjamins
        landskap och alla fasta stder mellan ngra av sina sner och
        gav dem rikligt underhll; han skaffade dem ock hustrur i mngd.

012:001 Nr Rehabeams konungamakt nu hade blivit befst och han hade
        blivit mktig, vergav han HERRENS lag, han jmte hela Israel.
012:002 Men i konung Rehabeams femte regeringsr drog Sisak, konungen i
        Egypten, upp mot Jerusalem, drfr att de hade varit otrogna mot
        HERREN;
012:003 han kom med ett tusen tv hundra vagnar och sextio tusen
        ryttare, och ingen kunde rkna det folk som fljde honom frn
        Egypten: libyer, sucker och etiopier.
012:004 Och han intog de fasta stderna i Juda och kom nda till
        Jerusalem.

012:005 Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda
        furstar, som hade frsamlat sig i Jerusalem av fruktan fr
        Sisak; och han sade till dem: S sger HERREN: I haven
        vergivit mig, drfr har ock jag vergivit eder och givit eder
        i Sisaks hand.
012:006 D dmjukade sig Israels furstar och konungen sjlv och sade:
        HERREN r rttfrdig.
012:007 Nr nu HERREN sg att de dmjukade sig, kom HERRENS ord till
        Semaja; han sade: Eftersom de hava dmjukat sig, vill jag icke
        frdrva dem; jag skall lta dem med knapp nd komma undan, och
        min vrede skall icke bliva utgjuten ver Jerusalem genom Sisaks
        hand.
012:008 Dock skola de ndgas bliva honom underdniga, fr att de m lra
        sig frst vilken skillnad det r mellan att tjna mig och att
        tjna frmmande konungadmen.

012:009 S drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem.  Och han
        tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset;
        alltsammans tog han.  Han tog ock de gyllene skldar som Salomo
        hade ltit gra.
012:010 I deras stlle lt konung Rehabeam gra skldar av koppar, och
        dessa lmnade han i frvar t hvitsmnnen fr drabanterna som
        hllo vakt vid ingngen till konungshuset.
012:011 Och s ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ock
        drabanterna och buro dem; sedan frde de dem tillbaka till
        drabantsalen.

012:012 Drfr att nu Rehabeam dmjukade sig, vnde sig HERRENS vrede
        ifrn honom, s att han icke alldeles frdrvade honom.  Ocks
        fanns nnu ngot gott i Juda.
012:013 Allts befste konung Rehabeam sitt vlde i Jerusalem och
        fortsatte att regera.  Rehabeam var nmligen fyrtioett r gammal,
        nr han blev konung, och han regerade sjutton r i Jerusalem,
        den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till att
        dr fsta sitt namn.  Hans moder hette Naama, ammonitiskan.
012:014 Och han gjorde vad ont var, ty han vnde icke sitt hjrta till
        att ska HERREN.

012:015 Men vad som r att sga om Rehabeam, om hans frsta tid svl
        som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och
        siaren Iddos krnikor, enligt slktregistrens stt.  Och Rehabeam
        och Jerobeam lgo i krig med varandra, s lnge de levde.
012:016 Men Rehabeam gick till vila hos sina fder och blev begraven i
        Davids stad.  Och hans son Abia blev konung efter honom.

013:001 I konung Jerobeams adertonde regeringsr blev Abia konung ver
        Juda.
013:002 Han regerade tre r i Jerusalem.  Hans moder hette Mikaja,
        Uriels dotter, frn Gibea.  Men Abia och Jerobeam lgo i krig med
        varandra.
013:003 Och Abia begynte kriget med en hr av tappra krigsmn, fyra
        hundra tusen utvalda mn; men Jerobeam stllde upp sig till
        strid mot honom med tta hundra tusen utvalda tappra stridsmn.
013:004 Och Abia steg upp p berget Semaraim i Efraims bergsbygd och
        sade: Hren mig, du, Jerobeam, och I, hela Israel.
013:005 Skullen I icke veta att det r HERREN, Israels Gud, som har
        givit t David konungadmet ver Israel fr evig tid, t honom
        sjlv och hans sner, genom ett saltfrbund?
013:006 Men Jerobeam, Nebats son, Salomos, Davids sons, tjnare,
        uppreste sig och avfll frn sin herre.
013:007 Och till honom frsamlade sig lst folk, onda mn, och de blevo
        Rehabeam, Salomos son, fr starka, eftersom Rehabeam nnu var
        ung och frsagd och drfr icke kunde st dem emot.
013:008 Och nu menen I eder kunna st emot HERRENS konungadme, som
        tillhr Davids sner, eftersom I ren en stor hop och haven hos
        eder de guldkalvar som Jerobeam har ltit gra t eder till
        gudar.
013:009 Haven I icke frdrivit HERRENS prster, Arons sner, och
        leviterna, och sjlva gjort eder prster, ssom de frmmande
        folken gra?  Vemhelst som kommer med en ungtjur och sju vdurar
        for att taga handfyllning, han fr bliva prst t dessa gudar,
        som icke ro gudar.
013:010 Men vi hava HERREN till vr Gud, och vi hava icke vergivit
        honom.  Vi hava prster av Arons sner, som gra tjnst infr
        HERREN, och leviter, som skta tempelsysslorna;
013:011 och de frbrnna t HERREN brnnoffer var morgon och var afton
        och antnda vlluktande rkelse och lgga upp brd p det
        gyllene bordet och tnda var afton den gyllene ljusstaken med
        dess lampor.  Ty vi hlla vad HERREN, vr Gud, har bjudit oss
        hlla, men I haven vergivit honom.
013:012 Och se, vi hava Gud i spetsen fr oss, och vi hava hans prster
        med larmtrumpeterna fr att blsa till strid mot eder.  I Israels
        barn, striden icke mot HERREN, edra fders Gud; ty d skall det
        icke g eder vl.

013:013 Men Jerobeam hade ltit kringg dem och lagt ett bakhll fr att
        falla dem i ryggen; s stodo de nu mitt emot Juda mn och hade
        sitt bakhll bakom dem.
013:014 Nr d Juda mn vnde sig om, fingo de se att de hade fiender
        bde framfr sig och bakom sig.  D ropade de till HERREN, och
        prsterna blste i trumpeterna.
013:015 Drefter hovo Juda mn upp ett hrskri; och nr Juda mn hovo
        upp sitt hrskri, lt Gud Jerobeam och hela Israel bliva slagna
        av Abia och Juda.
013:016 Och Israels barn flydde fr Juda, och Gud gav dem i deras hand.
013:017 Och Abia med sitt folk anstllde ett stort nederlag bland dem,
        s att fem hundra tusen unga mn av Israel fllo slagna.
013:018 Allts blevo Israels barn p den tiden kuvade; men Juda barn
        voro starka, ty de stdde sig p HERREN sina fders Gud.
013:019 Och Abia frfljde Jerobeam och tog ifrn honom ngra stder:
        Betel med underlydande orter, Jesana med underlydande orter och
        Efron med underlydande orter.
013:020 Och Jerobeam frmdde ingenting mer, s lnge Abia levde; och
        han blev hemskt av HERREN, s att han dog.

013:021 Men Abia befste sitt vlde; och han tog sig fjorton hustrur och
        fdde tjugutv sner och sexton dttrar.
013:022 Vad nu mer r att sga om Abia, om hans fretag och om annat som
        rr honom, det finnes upptecknat i profeten Iddos Utlggning.

014:001 Och Abia gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
        Davids stad.  Och hans son Asa blev konung efter honom.  Under
        hans tid hade landet ro i tio r.
014:002 Och Asa gjorde vad gott och rtt var i HERRENS, sin Guds, gon.
014:003 Han skaffade bort de frmmande altarna och offerhjderna och
        slog snder stoderna och hgg ned Aserorna.
014:004 Och han uppmanade Juda att ska HERREN, sina fders Gud, och
        hlla lagen och budorden.
014:005 Ur alla Juda stder skaffade han bort offerhjderna och
        solstoderna; och riket hade ro under honom.
014:006 Och han byggde fasta stder i Juda, eftersom landet hade ro och
        han under dessa r icke hade ngot krig; ty HERREN hade givit
        honom lugn.
014:007 Han sade nmligen till Juda: Lt oss bygga dessa stder och
        frse dem runt omkring med murar och torn, med portar och
        bommar, medan vi nnu hava landet i vr makt, drfr att vi hava
        skt HERREN, vr Gud; ty vi hava skt honom, och han har ltit
        oss f lugn p alla sidor.  S byggde de d, och allt gick vl.
014:008 Och Asa hade en hr som var vpnad med stora skldar och med
        spjut, och som utgjordes av tre hundra tusen man frn Juda,
        vartill kommo tv hundra ttio tusen man frn Benjamin, som voro
        vpnade med sm skldar och spnde bge.  Alla dessa voro tappra
        stridsmn.

014:009 Men Sera frn Etiopien drog ut mot dem med en hr av tusen
        gnger tusen man och tre hundra vagnar; och han kom till Maresa.
014:010 Och Asa drog ut mot honom, och de stllde upp sig till strid i
        Sefatas dal vid Maresa.
014:011 Och Asa ropade till HERREN, sin Gud, och sade: HERRE, frutom
        dig finnes ingen som kan hjlpa i striden mellan den starke och
        den svage.  S hjlp oss, HERRE, vr Gud, ty p dig stdja vi
        oss, och i ditt namn hava vi kommit hit mot denna hop.  HERRE, du
        r vr Gud; mot dig frmr ju ingen mnniska ngot.

014:012 Och HERREN lt etiopierna bliva slagna av Asa och Juda, s att
        etiopierna flydde.
014:013 Och Asa och hans folk frfljde dem nda till Gerar; och av
        etiopierna fllo s mnga, att ingen av dem kom undan med livet,
        ty de blevo nedgjorda av HERREN och hans hr.  Och folket tog
        byte i stor myckenhet.
014:014 Och de intogo alla stder runt omkring Gerar, ty en
        frskrckelse ifrn HERREN hade kommit ver dessa; och de
        plundrade alla stderna, ty i dem fanns mycket att plundra.
014:015 Till och med boskapsskjulen brto de ned och frde bort
        smboskap i myckenhet och kameler, och vnde s tillbaka till
        Jerusalem.

015:001 Och ver Asarja, Odeds son, kom Guds Ande.
015:002 Han gick ut mot Asa och sade till honom: Hren mig, du, Asa,
        och I, hela Juda och Benjamin.  HERREN r med eder, nr I ren
        med honom, och om I sken honom, s lter han sig finnas av
        eder; men om I vergiven honom, s vergiver han ock eder.
015:003 En lng tid var ju Israel utan den sanne Guden, utan prster som
        undervisade dem, och utan ngon lag.
015:004 Men i sin nd omvnde de sig till HERREN, Israels Gud, och nr
        de skte honom, lt han sig finnas av dem.
015:005 Under de tiderna fanns ingen trygghet, nr man gick ut eller in;
        utan stor frvirring rdde bland alla dem som bodde hr i
        lnderna,
015:006 och folk drabbade samman med folk och stad med stad; ty Gud
        frvirrade dem med allt slags nd.
015:007 Men varen I frimodiga, lten icke modet falla, ty edert verk
        skall f sin ln.

015:008 Nr Asa hrde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog
        han mod till sig och skaffade bort styggelserna ur Judas och
        Benjamins hela land och ur de stder som han hade tagit i
        Efraims bergsbygd, och upprttade ter HERRENS altare, det som
        stod framfr HERRENS frhus.
015:009 Och han frsamlade hela Juda och Benjamin, s ock de frmlingar
        ifrn Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty mnga
        frn Israel hade gtt ver till honom, nr de sgo att HERREN,
        hans Gud, var med honom.
015:010 Och de frsamlade sig till Jerusalem i tredje mnaden av Asas
        femtonde regeringsr,
015:011 och offrade p den dagen t HERREN sju hundra tjurar och sju
        tusen djur av smboskapen, uttagna av det byte som de hade frt
        med sig.
015:012 Och de ingingo det frbundet att de skulle ska HERREN, sina
        fders Gud, av allt sitt hjrta och av all sin sjl,
015:013 och att var och en som icke skte HERREN, Israels Gud, han
        skulle bliva ddad, liten eller stor, man eller kvinna.
015:014 Och de gvo HERREN sin ed med hg rst och under jubel, och
        under det att trumpeter och basuner ljdo.
015:015 Och hela Juda gladde sig ver eden; ty de hade svurit den av
        allt sitt hjrta, och de skte HERREN med hela sin vilja, och
        han lt sig finnas av dem, och han lt dem f ro p alla sidor.

015:016 Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka frn hennes
        drottningsvrdighet, drfr att hon hade satt upp en styggelse
        t Aseran; Asa hgg nu ned styggelsen och krossade de och brnde
        upp den i Kidrons dal.
015:017 Men offerhjderna blevo icke avskaffade ur Israel; dock var Asas
        hjrta gudhngivet, s lnge han levde.
015:018 Och han frde in i Guds hus bde vad hans fader och vad han
        sjlv hade helgat t HERREN: silver, guld och krl.

015:019 Och intet krig uppstod frrn i Asas trettiofemte regeringsr.

016:001 I Asas trettiosjtte regeringsr drog Baesa, Israels konung, upp
        mot Juda och begynte befsta Rama, fr att hindra att ngon
        komme vare sig frn eller till Asa, Juda konung.
016:002 D tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i HERRENS hus och i
        konungshuset, och snde det till Ben-Hadad, konungen i Aram, som
        bodde i Damaskus, och lt sga:
016:003 Ett frbund bestr ju mellan mig och dig, ssom det var mellan
        min fader och din fader.  Se, hr snder jag dig silver och guld;
        s bryt d ditt frbund med Baesa, Israels konung, fr att han
        m lmna mig i fred.
016:004 Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och snde sina
        krigshvitsmn mot Israels stder, och de frhrjade Ijon, Dan
        och Abel-Maim samt alla frrdshus i Naftali stder.
016:005 Nr Baesa hrde detta, avstod han frn att befsta Rama och lt
        sina arbeten dr upphra.
016:006 Men konung Asa tog med sig hela Juda, och de frde bort ifrn
        Rama stenar och trvirke som Baesa anvnde till att befsta
        det.  Drmed befste han s Geba och Mispa.

016:007 Vid samma tid kom siaren Hanani till Asa, Juda konung, och sade
        till honom: Eftersom du stdde dig p konungen i Aram och icke
        stdde dig p HERREN, din Gud, drfr har den arameiske
        konungens hr sluppit undan din hand.
016:008 Voro icke etiopierna och libyerna en vldig hr, med vagnar och
        ryttare i stor myckenhet?  Men drfr att du d stdde dig p
        HERREN, gav han dem i din hand.
016:009 TY HERRENS gon verfara hela jorden, fr att han med sin kraft
        skall bist dem som med sina hjrtan hngiva sig t
        honom.  Hrutinnan har du handlat draktigt.  Drfr skall du
        hdanefter hava stndiga strider.
016:010 Men Asa blev frtrnad p siaren och satte honom i stockhuset;
        s frbittrad var han p honom fr vad han hade sagt.  Vid samma
        tid frfor Asa ock vldsamt mot andra av folket.

016:011 Men vad som r att sga om Asa, om hans frsta tid svl som om
        hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels
        konungar.
016:012 Och i sitt trettionionde regeringsr fick Asa en sjukdom i sina
        ftter, och sjukdomen blev vermttan svr; men oaktat sin
        sjukdom skte han icke HERREN, utan allenast lkares hjlp.
016:013 Och Asa gick till vila hos sina fder och dog i sitt
        fyrtiofrsta regeringsr.
016:014 Och man begrov honom i den grav som han hade ltit hugga ut t
        sig i Davids stad; och man lade honom p en bdd som man hade
        fyllt med vllukter och kryddor av olika slag, konstmssigt
        beredda, och anstllde till hans ra en mycket stor
        frbrnning.

017:001 Och hans son Josafat blev konung; efter honom.  Han befste sitt
        vlde mot Israel.
017:002 Han lade in krigsfolk i alla Juda fasta stder och lade in
        besttningar i Juda land och i de Efraims stder som hans fader
        Asa hade intagit.
017:003 Och HERREN var med Josafat, ty han vandrade p sin fader Davids
        frsta vgar och skte icke Baalerna,
017:004 utan skte sin faders Gud och vandrade efter hans bud och gjorde
        icke ssom Israel.
017:005 Drfr befste HERREN konungadmet i hans hand, och hela Juda
        gav sknker t Josafat, s att hans rikedom och ra blev stor.
017:006 Och d hans frimodighet vxte p HERRENS vgar, skaffade han
        ocks bort offerhjderna och Aserorna ur Juda.

017:007 Och i sitt tredje regeringsr snde han ut sina hvdingar
        Ben-Hail, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja, till att
        undervisa i Juda stder,
017:008 och med dem ngra leviter, nmligen leviterna Semaja, Netanja,
        Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och
        Tob-Adonia; och de hade med sig prsterna Elisama och Joram.
017:009 Dessa undervisade nu i Juda och hade HERRENS lagbok med sig; de
        foro omkring i alla Juda stder och undervisade bland folket.
017:010 Och en frskrckelse ifrn HERREN kom ver alla riken i de
        lnder som lgo omkring Juda, s att de icke vgade kriga mot
        Josafat.
017:011 Och en del av filisterna frde sknker till Josafat och gvo
        silver i skatt.  Drtill frde ock araberna till honom smboskap,
        sju tusen sju hundra vdurar och sju tusen sju undra bockar.

017:012 S blev Josafat allt mktigare och till slut vermttan
        mktig.  Och han byggde borgar och frrdsstder i Juda.
017:013 Han hade stora upplag i Juda stder; och krigsfolk, tappra
        stridsmn, hade han i Jerusalem.
017:014 Och detta var ordningen bland dem, efter deras familjer.  Till
        Juda hrde fljande verhvitsmn: hvitsmannen Adna och med
        honom tre hundra tusen tappra stridsmn;
017:015 drnst hvitsmannen Johanan och med honom tv hundra ttio
        tusen;
017:016 drnst Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig i
        HERRENS tjnst, och med honom tv hundra tusen tappra stridsmn.
017:017 Men frn Benjamin voro: Eljada, en tapper stridsman, och med
        honom tv hundra tusen, vpnade med bge och skld;
017:018 drnst Josabad och med honom ett hundra ttio tusen, rustade
        till strid.
017:019 Dessa voro de som gjorde tjnst hos konungen; drtill kommo de
        som konungen hade frlagt i de befsta stderna i hela Juda.

018:001 Nr Josafat nu hade kommit till stor rikedom och ra, befryndade
        han sig med Ahab.
018:002 Och efter ngra rs frlopp for han ned till Ahab i Samaria.  Och
        Ahab lt fr honom och folket som han hade med sig slakta fr
        och fkreatur i myckenhet; och han skte intala honom att draga
        upp mot Ramot i Gilead.
018:003 Ahab, Israels konung, frgade allts Josafat, Juda konung: Vill
        du draga med mig mot Ramot i Gilead?  Han svarade honom: Jag
        ssom du, och mitt folk ssom ditt folk!  Jag vill flja med dig
        i striden.
018:004 Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: Frga dock
        frst HERREN hrom.
018:005 D frsamlade Israels konung profeterna, fyra hundra mn, och
        frgade dem: Skola vi draga stad till Ramot i Gilead fr att
        belgra det, eller skall jag avst drifrn?  De svarade: Drag
        ditupp; Gud skall giva det i konungens hand.
018:006 Men Josafat sade: Finnes hr ingen annan HERRENS profet, s att
        vi kunna frga genom honom?
018:007 Israels konung svarade Josafat: Hr finnes nnu en man, Mika,
        Jimlas son, genom vilken vi kunna frga HERREN; men han r mig
        frhatlig, ty han profeterar aldrig lycka t mig, utan
        bestndigt allenast olycka.  Josafat sade: Konungen sge icke
        s.
018:008 D kallade Israels konung till sig en hovman och sade: Skaffa
        skyndsamt hit Mika, Jimlas son.
018:009 Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p
        sin tron, ikldda sina skrudar; de sutto p en trskplats vid
        Samarias port, under det att alla profeterna profeterade infr
        dem.
018:010 D gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av jrn och sade: S
        sger HERREN: Med dessa skall du stnga aramerna, s att de
        frgras.
018:011 Och alla profeterna profeterade p samma stt och sade: Drag
        upp mot Ramot i Gilead, s skall du bliva lyckosam; HERREN skall
        giva det i konungens hand.

018:012 Och budet som hade gtt fr att kalla p Mika talade till honom
        och sade: Det r s, att profeterna med en mun lova konungen
        lycka; s lt nu ock ditt tal stmma verens med deras, och lova
        ocks du lycka.
018:013 Men Mika svarade: S sant HERREN lever, jag skall allenast tala
        det som min Gud sger.
018:014 Nr han sedan kom till konungen, frgade konungen honom: Mika,
        skola vi draga stad till Ramot i Gilead fr att belgra det,
        eller skall jag avst drifrn?  Han svarade: Dragen ditupp, s
        skolen I bliva lyckosamma; de skola bliva givna i eder hand.
018:015 Men konungen sade till honom: Huru mnga gnger skall jag
        besvrja dig att icke tala till mig annat n sanning i HERRENS
        namn?
018:016 D sade han: Jag sg hela Israel frskingrat p bergen, likt
        fr som icke hava ngon herde.  Och HERREN sade: 'Dessa hava icke
        ngon herre; m de vnda tillbaka hem i frid, var och en till
        sitt.'
018:017 D sade Israels konung till Josafat: Sade jag dig icke att
        denne aldrig profeterar lycka t mig, utan allenast olycka?

018:018 Men han sade: Hren allts HERRENS ord.  Jag sg HERREN sitta p
        sin tron och himmelens hela hrskara st p hans hgra sida och
        p hans vnstra.
018:019 Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab, Israels konung, att draga
        upp mot Ramot i Gilead, fr att han m falla dr?'  D sade den
        ene s och den andre s.
018:020 Slutligen kom anden fram och stllde sig infr HERREN och sade:
        'Jag vill locka honom drtill.'  HERREN frgade honom: 'P vad
        stt?'
018:021 Han svarade: 'Jag vill g ut och bliva en lgnens ande i alla
        hans profeters mun.  D sade han: 'Du m frska att locka honom
        drtill och du skall ocks lyckas; g ut och gr s.'
018:022 Och se, nu har HERREN lagt en lgnens ande i dessa dina
        profeters mun, medan HERREN nd har beslutit att olycka skall
        komma ver dig.

018:023 D trdde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p
        kinden och sade: P vilken vg har d HERRENS Ande gtt bort
        ifrn mig fr att tala med dig?
018:024 Mika svarade: Du skall f se det p den dag d du ndgas
        springa frn kammare till kammare fr att gmma dig.
018:025 Men Israels konung sade: Tagen Mika och fren honom tillbaka
        till Amon, hvitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.
018:026 Och sgen: S sger konungen: Stten denne i fngelse och
        bespisen honom med fngkost, till dess jag kommer vlbehllen
        tillbaka.
018:027 Mika svarade: Om du kommer vlbehllen tillbaka, s har HERREN
        icke talat genom mig.  Och han sade ytterligare: Hren detta, I
        folk, allasammans.

018:028 S drog nu Israels konung jmte Josafat, Juda konung, upp till
        Ramot i Gilead.
018:029 Och Israels konung sade till Josafat: Jag vill frklda mig,
        nr jag drager ut i striden, men du m vara kldd i dina egna
        klder.  S frkldde sig Israels konung, nr de drogo ut i
        striden.
018:030 Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina
        vagnshvitsmn: I skolen icke giva eder i strid med ngon, vare
        sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.
018:031 Nr d hvitsmannen ver vagnarna fingo se Josafat, tnkte de:
        Detta r Israels konung, och omringade honom drfr, i avsikt
        att anfalla honom.  D gav Josafat upp ett rop, och HERREN
        hjlpte honom, Gud vnde dem bort ifrn honom.
018:032 S snart nmligen hvitsmnnen ver vagnarna mrkte att det icke
        var Israels konung, vnde de om och lto honom vara.
018:033 Men en man som spnde sin bge och skt p mf trffade Israels
        konung i en fog p rustningen.  D sade denne till sin krsven:
        Svng om vagnen och fr mig ut ur hren, ty jag r srad.
018:034 Och striden blev p den dagen allt hftigare, och Israels
        konung hll sig nda till aftonen upprtt i sin vagn, vnd mot
        aramerna; men vid den tid d solen gick ned gav han upp andan.

019:001 Men Josafat, Juda konung, vnde vlbehllen hem igen till
        Jerusalem.
019:002 D gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade
        till honom: Skall man d hjlpa den ogudaktige?  Skall du d
        lska dem som hata HERREN?  Fr vad du har gjort vilar nu HERRENS
        frtrnelse ver dig.
019:003 Dock har ngot gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat
        Aserorna ur landet och har vnt ditt hjrta till att ska Gud.
019:004 Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han ter ut
        bland folket, ifrn Beer-Seba nda till Efraims bergsbygd, och
        frde dem tillbaka till HERREN, deras fders Gud.
019:005 Och han anstllde domare i landet, i alla Juda befsta stder,
        srskilda fr var stad.
019:006 Och han sade till dessa domare: Sen till, vad I gren; ty I
        dmen icke mnniskodom, utan HERRENS dom, och han r nrvarande,
        s ofta I dmen.
019:007 Lten allts nu fruktan fr HERREN vara ver eder.  Given akt p
        vad I gren; ty hos HERREN, vr Gud, finnes ingen ortt, och han
        har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor.
019:008 Ocks i Jerusalem hade Josafat anstllt ngra av leviterna och
        prsterna och ngra av huvudmnnen fr Israels familjer till att
        dma HERRENS dom och avgra rttstvister.  Nr de sedan vnde
        tillbaka till Jerusalem,
019:009 bjd han dem och sade: S skolen I gra i HERRENS fruktan,
        redligt och med hngivet hjrta.
019:010 Och s ofta ngon rttssak drages infr eder av edra brder, som
        bo i sina stder, det m glla dom i en blodssak eller eljest
        tillmpning av lag och bud, stadgar och rtter, d skolen I
        varna dem, s att de icke draga sig skuld infr HERREN,
        varigenom frtrnelse kommer ver eder och edra brder.  S
        skolen I gra, fr att I icke mn draga eder skuld.
019:011 Och se, versteprsten Amarja skall vara eder frman i alla
        HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten fr Juda hus, i
        alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsmn
        under eder.  Varen nu stndaktiga i vad I gren, och HERREN
        skall vara med den som r god.

020:001 Drefter kommo Moabs barn och Ammons barn och med dem en del av
        ammoniterna fr att strida mot Josafat.
020:002 Och man kom och berttade detta fr Josafat och sade: En stor
        hop kommer mot dig frn landet p andra sidan havet, frn Aram,
        och de ro redan i Hasason-Tamar (det r En-Gedi).
020:003 D blev Josafat frskrckt och vnde sin hg till att ska
        HERREN; och han lt lysa ut en fasta ver hela Juda.
020:004 Och Juda frsamlade sig fr att ska hjlp hos HERREN; ja, frn
        alla Juda stder kom man fr att ska HERREN.
020:005 Och Josafat trdde upp i Juda mns och Jerusalems frsamling i
        HERRENS hus, framfr den nya frgrden,
020:006 och sade:

        HERRE, vra fders Gud, r icke du Gud i himmelen och den som
        rder ver alla hednafolkens riken?  I din hand r kraft och
        makt; och ingen finnes, som kan st dig emot.
020:007 Var det icke du, vr Gud, som frdrev detta lands inbyggare fr
        ditt folk Israel och gav det t Abrahams, din vns, sd fr evig
        tid?
020:008 De fingo bo dr, och de byggde dig dr en helgedom t ditt namn,
        i det de sade:
020:009 'Om ngot ont kommer ver oss, svrd, straffdom eller pest eller
        hungersnd, s vilja vi trda upp infr detta hus och infr dig,
        ty ditt namn r i detta hus; och vi vilja ropa till dig i vr
        nd, och du skall d hra och hjlpa.'
020:010 Se drfr nu huru Ammons barn och Moab och folket i Seirs
        bergsbygd--genom vilkas omrde du icke tillstadde Israel att
        g, nr de kommo frn Egyptens land, varfr de ock togo en omvg
        bort ifrn dem och icke frgjorde dem--
020:011 se huru dessa nu vederglla oss, i det att de komma fr att
        frjaga oss ur det land som r din besittning, och som du har
        givit oss till besittning.
020:012 Du, vr Gud, skall du icke hlla dom ver dem?  Ty vi frm intet
        mot denna stora hop som kommer emot oss, och sjlva veta vi icke
        vad vi skola gra, utan till dig se vra gon.

020:013 Och hela Juda stod dr infr HERREN med sina spda barn, sina
        hustrur och sner.
020:014 D kom HERRENS Ande mitt i frsamlingen ver Jahasiel, son till
        Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en
        levit, av Asafs sner,
020:015 och han sade: Akten hrp, alla I av Juda, och I Jerusalems
        invnare, och du konung Josafat.  S sger HERREN till eder:
        Frukten icke och varen icke frfrade fr denna stora hop, ty
        striden r icke eder, utan Guds.
020:016 Dragen i morgon ned mot dem.  De draga d upp p Hassishjden,
        och I skolen trffa dem vid andan av dalen, framfr Jeruels
        ken.
020:017 Men drvid bliver det icke eder sak att strida.  I skolen
        allenast trda fram och st stilla och se p, huru HERREN
        frlsar eder, I av Juda och Jerusalem.  Frukten icke och varen
        icke frfrade.  Dragen i morgon ut mot dem, och HERREN skall
        vara med eder.
020:018 D bjde Josafat sig ned med ansiktet mot jorden, och alla Juda
        mn och Jerusalems invnare fllo ned fr HERREN och tillbdo
        HERREN.
020:019 Och de av leviterna, som tillhrde kehatiternas och koraiternas
        barn, stodo upp och lovade HERREN, Israels Gud, med hg och
        stark rst.

020:020 Men bittida fljande morgon drogo de ut till Tekoas ken.  Och
        nr de drogo ut, trdde Josafat fram och sade: Hren mig, I av
        Juda och I Jerusalems invnare.  Haven tro p HERREN, eder Gud,
        s skolen I hava ro.  Och tron p hans profeter, s skolen I
        bliva lyckosamma.
020:021 Och sedan han hade rdfrt sig med folket, stllde han upp mn
        som skulle sjunga till HERRENS ra och lova honom i helig skrud,
        under det att de drogo ut framfr den vpnade hren; de skulle
        sjunga: Tacken HERREN, ty hans nd varar evinnerligen.
020:022 Och just som de begynte med sngen och lovet, lt HERREN ett
        angrepp ske bakifrn p Ammons barn och Moab och folket ifrn
        Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo
        slagna.
020:023 Och Ammons barn och Moab reste sig mot folket ifrn Seirs
        bergsbygd och gvo dem till spillo och frgjorde dem; och nr de
        hade gjort nde p folket ifrn Seir, hjlptes de t att nedgra
        varandra.

020:024 Nr sedan Juda mn kommo upp p hjden, varifrn man kunde se ut
        ver knen, och vnde sig mot fiendernas hop, fingo de se dessa
        ligga dda p jorden, och ingen hade undkommit.
020:025 Och nr Josafat begav sig dit med sitt folk fr att plundra och
        taga byte frn dem, funno de dr en myckenhet av gods och av
        dda kroppar och av dyrbara ting; och de togo for sig s mycket
        att de icke kunde bra det.  Och de fortsatte plundringen i tre
        dagar; s stort var bytet.
020:026 Men p fjrde dagen frsamlade de sig i Berakadalen; dr
        lovade de HERREN, och drav fick det stllet
        namnet Berakadalen, ssom det heter nnu i dag.

020:027 Drefter vnde alla Judas och Jerusalems mn, med Josafat i
        spetsen, glada tillbaka igen till Jerusalem; ty HERREN hade
        berett dem gldje genom vad som hade skett med deras fiender.
020:028 Och de drogo in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter
        och tgade till HERRENS hus.
020:029 Och en frskrckelse ifrn Gud kom ver alla de frmmande
        rikena, nr de hrde att HERREN hade stritt mot Israels fiender.
020:030 Och Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud lt honom f lugn p
        alla sidor.

020:031 S regerade Josafat ver Juda.  han var trettiofem r gammal,
        nr han blev konung, och han regerade tjugufem r i
        Jerusalem.  Hans moder hette Asuba, Silhis dotter.
020:032 Och han vandrade p sin fader Asas vg, utan att vika av ifrn
        den; han gjorde nmligen vad rtt var i HERRENS gon.
020:033 Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, och nnu hade folket
        icke vnt sina hjrtan till sina fders Gud.

020:034 Vad nu mer r att sga om Josafat, om hans frsta tid svl som
        om hans sista, det finnes upptecknat i Jehus, Hananis sons,
        krnika, som r upptagen i boken om Israels konungar.

020:035 Men sedan frband sig Josafat, Juda konung, med Ahasja, Israels
        konung, fastn denne var ogudaktig i sina grningar;
020:036 han frband sig med honom fr att bygga skepp som skulle g till
        Tarsis.  Och de byggde skepp i Esjon-Geber.
020:037 D profeterade Elieser, Dodavahus son, frn Maresa, mot Josafat;
        han sade: Drfr att du har frbundit dig med Ahasja, skall
        HERREN lta ditt fretag bliva om intet.  Och somliga av skeppen
        ledo skeppsbrott, s att de icke kunde g till Tarsis.

021:001 Och Josafat gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
        sina fder i Davids stad.  Och hans son Joram blev konung efter
        honom.
021:002 Denne hade brder, sner till Josafat: Asarja, Jehiel, Sakarja,
        Asarjahu, Mikael och Sefatja; alla dessa voro sner till
        Josafat, Israels konung.
021:003 Och deras fader gav dem stora sknker i silver och guld och
        dyrbarheter, drtill ock fasta stder i Juda; men konungadmet
        hade han givit t Joram, ty denne var den frstfdde.
021:004 Nr Joram nu hade vertagit sin faders konungadme och befst
        sig dri, drpte han alla sina brder med svrd, s ock ngra av
        Israels furstar,

021:005 Joram var trettiotv r gammal, r han blev konung, och han
        regerade tta r i Jerusalem.
021:006 Men han vandrade p Israels konungars vg, ssom Ahabs hus hade
        gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad
        ont var i HERRENS gon.
021:007 Dock ville HERREN icke frdrva Davids hus, fr det frbunds
        skull som han hade slutit med David, och enligt sitt lfte, att
        han skulle lta honom och hans sner hava en lampa fr alltid.

021:008 I hans tid avfll Edom frn Juda vlde och satte en egen konung
        ver sig.
021:009 D drog Joram dit med sina hvitsmn och med alla sina
        stridsvagnar.  Och om natten gjorde han ett anfall p edomerna,
        som hade omringat honom, och slog dem och hvitsmnnen ver
        deras vagnar.
021:010 S avfll Edom frn Juda vlde, och det har varit skilt drifrn
        nda till denna dag.  Vid samma tid avfll ock Libna frn hans
        vlde, drfr att han hade vergivit HERREN, sina fders Gud.
021:011 Ocks han uppfrde offerhjder p bergen i Juda och frledde s
        Jerusalems invnare till trols avfllighet och frfrde Juda.

021:012 Men en skrivelse kom honom till handa frn profeten Elia, s
        lydande: S sger HERREN, din fader Davids Gud: Se, du har icke
        vandrat p din fader Josafats vgar eller p Asas, Juda konungs,
        vgar,
021:013 utan du har vandrat p Israels konungars vg och frlett Juda
        och Jerusalems invnare till trols avfllighet, p samma stt
        som Ahabs hus frledde till avfllighet; du har ocks drpt dina
        brder, dem som hrde till din faders hus, och som voro bttre
        n du.
021:014 Drfr skall HERREN lta en stor hemskelse drabba ditt folk, s
        ock dina barn och dina hustrur och allt vad du ger;
021:015 och sjlv skall du trffas av svr sjukdom, en sjukdom i dina
        inlvor, s svr att dina inlvor, efter r och dagar, skola
        falla ut i fljd av sjukdomen.

021:016 Och HERREN uppvckte mot Joram filisternas ande och de arabers
        som bodde nrmast etiopierna;
021:017 och de drogo upp mot Juda och brto in dr och frde bort allt
        gods som fanns i konungens hus, drtill ock hans sner och
        hustrur, s att han icke hade kvar ngon av sina sner frutom
        Joahas, sin yngste son.
021:018 Och efter allt detta hemskte HERREN honom med en obotlig
        sjukdom i inlvorna.
021:019 Och efter r och dagar, nr tv r voro frlidna, fllo hans
        inlvor ut i fljd av sjukdomen, och han dog i svra plgor; men
        hans folk anstllde ingen frbrnning till hans ra, ssom de
        hade gjort efter hans fder.
021:020 Han var trettiotv r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade tta r i Jerusalem.  Och han gick bort utan att bliva
        saknad, och man begrov honom i Davids stad, men icke i
        konungagravarna.

022:001 Och Jerusalems invnare gjorde Ahasja, hans yngste son, till
        konung efter honom; ty alla de ldre hade blivit drpta av den
        rvarskara som med araberna hade kommit till lgret.  S blev d
        Ahasja, Jorams son, konung i Juda.
022:002 Fyrtiotv r gammal var Ahasja, r han blev konung, ock han
        regerade ett r i Jerusalem.  Hans moder hette Atalja, Omris
        dotter.
022:003 Ocks han vandrade p Ahabs hus' vgar, ty hans moder var hans
        rdgiverska i ogudaktighet.
022:004 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon likasom Ahabs hus; ty
        drifrn tog han, efter sin faders dd, sina rdgivare, till
        sitt eget frdrv.
022:005 Det var ock deras rd han fljde, nr han drog stad med Joram,
        Ahabs son, Israels konung, och stridde mot Hasael, konungen i
        Aram, vid Ramot i Gilead.  Men Joram blev srad av aramerna.
022:006 D vnde han tillbaka, fr att i Jisreel lta hela sig frn de
        sr som han hade ftt vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i
        Aram.  Och Asarja, Jorams son, Juda konung, for ned fr att
        beska Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne lg sjuk.
022:007 Men till Ahasjas frdrv var det av Gud bestmt att han skulle
        komma till Joram.  Ty nr han hade kommit dit, for han med Joram
        fr att mta Jehu, Nimsis son, som HERREN hade smort till att
        utrota Ahabs hus.
022:008 S hnde sig att Jehu, nr han utfrde straffdomen ver Ahabs
        hus, trffade p de Juda furstar och de brorsner till Ahasja,
        som voro i Ahasjas tjnst, och drpte dem.
022:009 Sedan skte han efter Ahasja; och man grep denne, dr han hll
        sig gmd i Samaria, och frde honom till Jehu och ddade
        honom.  Men drefter begrovo de honom, ty de sade: Han var dock
        son till Josafat, som skte HERREN av allt sitt hjrta.  Och av
        Ahasjas hus fanns sedan ingen dom frmdde vertaga
        konungadmet.

022:010 Nr nu Atalja, Ahasjas moder, frnam att hennes son var dd,
        stod hon upp och frgjorde hela konungaslkten i Juda
        hus.
022:011 Men just nr konungabarnen skulle ddas, tog konungadottern
        Josabeat Joas, Ahasjas son, och skaffade honom hemligen undan, i
        det att han frde honom jmte hans amma in i sovkammaren; dr
        hll Josabeat, konung Jorams dotter, prsten Jojadas hustru--
        som ju ock var Ahasjas syster--honom dold fr Atalja, s att
        denna icke fick dda honom.
022:012 Sedan var han hos dem i Guds hus, dr han frblev gmd i sex r,
        medan Atalja regerade i landet.

023:001 Men i det sjunde ret tog Jojada mod till sig och frband sig
        med underhvitsmnnen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans
        son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat,
        Sikris son.
023:002 Dessa foro drefter omkring i Juda och frsamlade leviterna ur
        alla Juda stder, s ock huvudmnnen fr Israels familjer.  Och
        nr de kommo till Jerusalem,
023:003 Slt hela frsamlingen i Guds hus ett frbund med konungen.  Och
        Jojada sade till dem: Konungens son skall nu vara konung, ssom
        HERREN har talat angende Davids sner.
023:004 Detta r allts vad I skolen gra: en tredjedel av eder,
        nmligen de prster och leviter som hava att intrda i
        vakthllningen p sabbaten, skall st p vakt vid trsklarna
023:005 och en tredjedel vid konungshuset och en tredjedel vid
        Jesodporten; och allt folket skall vara p frgrdarna till
        HERRENS hus.
023:006 Dock m ingen annan n prsterna och de tjnstgrande leviterna
        g in i HERRENS hus; dessa m g in, ty de ro heliga.  Men allt
        det vriga folket skall iakttaga vad HERREN har bjudit dem
        iakttaga.
023:007 Och leviterna skola stlla sig runt omkring konungen, var och en
        med sina vapen i handen; och om ngon vill trnga sig in i
        huset, skall han ddas.  Och I skolen flja konungen, vare sig
        han gr in eller ut.

023:008 Leviterna och hela Juda gjorde allt vad prsten Jojada hade
        bjudit dem, var och en av dem tog sina mn, bde de som skulle
        intrda i vakthllningen p sabbaten och de som skulle avg
        drifrn p sabbaten, ty prsten Jojada lt ingen avdelning vara
        fri ifrn tjnstgring.
023:009 Och prsten Jojada gav t underhvitsmnnen de spjut och de
        skldar av olika slag, som hade tillhrt konung David, och som
        funnos i Guds hus.
023:010 Och han stllde upp allt folket, var och en med sitt vapen i
        handen, frn husets sdra sida till husets norra sida, mot
        altaret och mot huset, runt omkring konungen.
023:011 Drefter frde de ut konungasonen och satte p honom kronan och
        gvo honom vittnesbrdet och gjorde honom till konung; och
        Jojada och hans sner smorde honom och ropade: Leve konungen!

023:012 Nr Atalja nu hrde folkets rop, d de skyndade fram och hyllade
        konungen, gick hon in i HERRENS hus till folket.
023:013 Dr fick hon d se konungen st vid sin pelare, nra ingngen,
        och hvitsmnnen och trumpetblsarna bredvid konungen, och fick
        hra huru hela folkmngden jublade och sttte i trumpeterna, och
        huru sngarna med sina instrumenter ledde hyllningssngen.  D
        rev Atalja snder sina klder och ropade: Sammansvrjning!
        Sammansvrjning!
023:014 Men prsten Jojada lt underhvitsmnnen som anfrde skaran
        trda fram, och han sade till dem: Fren henne ut mellan leden,
        och om ngon fljer henne, s m han ddas med svrd.  Prsten
        frbjd dem nmligen att dda henne i HERRENS hus.
023:015 Allts grepo de henne, och nr hon hade kommit fram dit dr
        Hstporten fr in i konungshuset, ddade de henne dr.

023:016 Och Jojada slt ett frbund mellan sig och allt folket och
        konungen, att de skulle vara ett HERRENS folk.
023:017 Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ned det och
        slog snder dess altaren och bilder; och Mattan, Baals prst,
        drpte de framfr altarna.
023:018 Drefter stllde Jojada ut vakter vid HERRENS hus och betrodde
        detta vrv t de levitiska prsterna, dem som David hade indelat
        i klasser fr tjnstgringen i HERRENS hus, till att offra
        brnnoffer t HERREN, ssom det var freskrivet i Moses lag, med
        jubel och sng, efter Davids anordning.
023:019 Och han stllde drrvaktarna vid portarna till HERRENS hus, fr
        att ingen skulle komma in, som p ngot stt var oren.
023:020 Och han tog med sig underhvitsmnnen och de frnmsta och
        mktigaste bland folket och hela folkmngden och frde konungen
        ned frn HERRENS hus, och de gingo in i konungshuset genom vre
        porten; och de satte konungen p konungatronen.
023:021 Och hela folkmngden gladde sig, och staden frblev lugn.  Men
        Atalja hade de ddat med svrd.

024:001 Joas var sju r gammal, nr han blev konung, och han regerade
        fyrtio r i Jerusalem.  Hans moder hette Sibja, frn Beer-Seba.
024:002 Och Joas gjorde vad rtt var i HERRENS gon, s lnge prsten
        Jojada levde.
024:003 Och Jojada tog t honom tv hustrur, och han fdde sner och
        dttrar.

024:004 Drefter blev Joas betnkt p att upphjlpa HERRENS hus.
024:005 Och han frsamlade prsterna och leviterna och sade till dem:
        Faren vart r ut till Juda stder, och samlen frn hela Israel
        in penningar till att stta eder Guds hus i stnd; och I skolen
        bedriva denna sak med skyndsamhet.  Men leviterna skyndade sig
        icke.
024:006 D kallade konungen till sig versteprsten Jojada och sade till
        honom: Varfr har du icke tillhllit leviterna att frn Juda
        och Jerusalem indriva den skatt som HERRENS tjnare Mose plade,
        och som Israels frsamling skulle erlgga till vittnesbrdets
        tabernakel?
024:007 Ty Ataljas, den ogudaktiga kvinnans, sner hava frdrvat Gud
        hus; ja, allt som var helgat till HERRENS hus hava de anvnt
        till Baalerna.

024:008 P konungens befallning gjorde man drefter en kista och stllde
        den utanfr porten till HERREN hus.
024:009 Och man lt utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds
        tjnare Mose hade plagt Israel i knen skulle erlggas t
        HERREN.
024:010 Och alla furstarna och allt folket buro fram penningar med
        gldje och kastade dem i kistan, till dess att allt var
        insamlat.
024:011 Och nr tid blev att genom leviternas frsorg fra kistan till
        de granskningsmn som konungen hade frordnat, och dessa d
        mrkte att mycket penningar fanns i den, d kommo konungens
        sekreterare och versteprstens tillsyningsman och tmde kistan
        och buro den sedan tillbaka till dess plats.  S gjorde de gng
        efter annan och samlade in penningar i myckenhet.
024:012 Drefter lmnade konungen och Jojada dessa t den som skulle
        utfra arbetet p HERRENS hus, och lejde stenhuggare och
        timmermn till att upphjlpa HERRENS hus, s ock jrn- och
        kopparsmeder till att stta HERRENS hus i stnd.
024:013 Och de som utfrde arbetet bedrevo det s, att arbetet gick
        framt under deras hnder, Och de terstllde Guds hus i dess
        frra skick och satte det i gott stnd.
024:014 Och nr de hade slutat, buro de terstoden av penningarna till
        konungen och Jojada; och man gjorde drav krl till HERRENS hus,
        krl till gudstjnsten och offren, sklar och andra krl av guld
        och silver Och man offrade brnnoffer i HERRENS hus bestndigt,
        s lnge Jojada levde.

024:015 Men Jojada blev gammal och mtt p att leva och dog s; ett
        hundra trettio r gammal var han vid sin dd.
024:016 Och man begrov honom i Davids stad bland konungarna, drfr att
        han hade gjort vad gott var mot Israel och mot Gud och hans hus.

024:017 Men efter Jojadas dd kommo Juda furstar och fllo ned fr
        konungen; d lyssnade konungen till dem.
024:018 Och de vergvo HERRENS, sina fders Guds, hus och tjnade
        Aserorna och avgudarna.  D kom frtrnelse ver Juda och
        Jerusalem genom den skuld de s drogo sig.
024:019 Och profeter sndes ibland dem fr att omvnda dem till HERREN;
        och dessa varnade dem, men de lyssnade icke drtill.

024:020 Men Sakarja, prsten Jojadas son, hade blivit bekldd med Guds
        Andes kraft, och han trdde fram infr folket och sade till dem:
        S sger Gud: Varfr vertrden I HERRENS bud, eder sjlva till
        ingen fromma?  Eftersom I haven vergivit HERREN, har han ock
        vergivit eder.
024:021 D sammansvuro de sig mot honom och stenade honom, enligt
        konungens befallning, p frgrden till HERRENS hus.
024:022 Ty konung Joas tnkte icke p den krlek som Jojada, dennes
        fader, hade bevisat honom, utan drpte hans son.  Men denne sade
        i sin ddsstund: M HERREN se detta och utkrva det.

024:023 Och nr ret hade gtt till nda, drog aramernas hr upp mot
        honom, och de kommo till Juda och Jerusalem och utrotade ur
        folket alla folkets furstar.  Och allt byte som de togo snde de
        till konungen i Damaskus.
024:024 Ty fastn aramernas hr som d ryckte an utgjorde allenast en
        ringa skara, gav HERREN likvl i deras hand en mycket talrik
        hr, drfr att folket hade vergivit HERREN, sina fders
        Gud.  S fingo de utfra straffdomen ver Joas.

024:025 Och nr dessa drogo bort ifrn honom--ty de lmnade honom kvar
        illa sjuk--sammansvuro sig hans tjnare mot honom, drfr att
        han hade utgjutit prsten Jojadas sners blod, och drpte honom
        p hans sng; detta blev hans dd.  Och man begrov honom i
        Davids stad; dock begrov man honom icke i konungagravarna.
024:026 Och de som sammansvuro sig mot honom voro Sabad, son till
        ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit.
024:027 Men om hans sner, och om de mnga profetior som frkunnades mot
        honom, och om huru Guds hus ter upprttades, hrom r skrivet i
        Utlggning av Konungaboken.  Och hans son Amasja blev konung
        efter honom.

025:001 Amasja var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade tjugunio r i Jerusalem.  Hans moder hette Joaddan,
        frn Jerusalem.
025:002 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, dock icke av fullt
        hngivet hjrta.
025:003 Och sedan hans konungadme hade blivit befst, lt han drpa
        dem av sina tjnare, som hade ddat hans fader, konungen.
025:004 Men deras barn ddade han icke, utan handlade i enlighet med vad
        freskrivet var i Moses lagbok, dr HERREN hade bjudit och sagt:
        Frldrarna skola icke d fr sina barns skull, och barnen
        skola icke d fr sina frldrars skull, utan var och en skall
        d genom sin egen synd.

025:005 Och Amasja frsamlade Juda barn och lt dem stlla upp sig efter
        sina familjer, efter sina ver- och under- hvitsmn, hela Juda
        och Benjamin.  Drefter inmnstrade han dem som voro tjugu r
        gamla eller drutver, och fann dem utgra tre hundra tusen
        utvalda stridbara mn, som kunde fra spjut och skld.
025:006 Drtill lejde han fr hundra talenter silver ett hundra tusen
        tappra stridsmn ur Israel.
025:007 Men en gudsman kom till honom och sade: O konung, lt icke
        Israels hr draga stad med dig, ty HERREN r icke med Israel,
        icke med hela hopen av Efraims barn;
025:008 utan du sjlv m allena draga stad.  Grip verket an, g
        frimodigt ut i striden.  Gud skall eljest lta dig komma p fall
        genom fienden; ty Gud frmr bde att hjlpa och att stjlpa.
025:009 Amasja sade till gudsmannen: Men huru skall det d g med de
        hundra talenterna som jag har givit t skaran frn Israel?
        Gudsmannen svarade: HERREN kan vl giva dig mer n det.
025:010 D avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom frn
        Efraim och lt dem g hem igen.  Hrver blevo dessa hgeligen
        frgrymmade p Juda och vnde tillbaka hem i vredesmod.

025:011 Men Amasja tog mod till sig och tgade ut med sitt folk och drog
        till Saltdalen och nedgjorde dr av Seirs barn tio tusen.
025:012 Och Juda barn togo andra tio tusen till fnga levande; dem frde
        de upp p spetsen av en klippa och strtade dem ned frn
        klippspetsen, s att de alla krossades.
025:013 Men de som tillhrde den skara som Amasja hade snt tillbaka,
        och som icke hade ftt g med honom ut i striden, fretogo
        plundringstg i Juda stder, frn Samaria nda till Bet-Horon;
        och de nedgjorde tre tusen av invnarna och togo stort byte.

025:014 Nr sedan Amasja kom tillbaka frn sin seger ver edomerna,
        frde han med sig Seirs barns gudar och stllde upp dem till
        gudar t sig; och han tillbad infr dem och tnde offereld t
        dem.
025:015 D upptndes HERRENS vrede mot Amasja, och han snde till honom
        en profet; denne sade till honom: Varfr sker du detta folks
        gudar, som ju icke hava kunnat rdda sitt eget folk ur din
        hand?
025:016 Nr denne s talade till honom, svarade han honom: Hava vi satt
        dig till konungens rdgivare?  Hll upp, om du icke vill att man
        skall drpa dig.  D hll profeten upp och sade: Jag frstr nu
        att Gud har beslutit att frdrva dig, eftersom du gr p detta
        stt och icke vill hra p mitt rd.

025:017 Och sedan Amasja, Juda konung, hade hllit rdplgning, snde
        han till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung,
        och lt sga: Kom, lt oss drabba samman med varandra.
025:018 Men Joas, Israels konung, snde d till Amasja, Juda konung, och
        lt svara: Trnbusken p Libanon snde en gng bud till cedern
        p Libanon och lt sga: 'Giv din dotter t min son till
        hustru.'  Men sedan gingo markens djur p Libanon fram ver
        trnbusken och trampade ned den.
025:019 Du tnker p huru du har slagit Edom, och drver frhver du dig
        ditt hjrta och vill vinna nnu mer ra.  Men stanna nu hemma.
        Varfr utmanar du olyckan, dig sjlv och Juda med dig till
        fall?
025:020 Men Amasja ville icke hra hrp, ty Gud skickade det s, fr
        att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade skt
        Edoms gudar.
025:021 S drog d Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman med
        varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som hr
        till Juda.
025:022 Och Juda mn blevo slagna av Israels mn och flydde, var och en
        till sin hydda.
025:023 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blev
        tagen till fnga i Bet-Semes av Joas, Israels konung.  Och nr
        denne hade frt honom till Jerusalem, brt han ned ett stycke av
        Jerusalems mur, frn Efraimsporten nda till Poneporten, fyra
        hundra alnar.
025:024 Och han tog allt guld och silver och alla krl som funnos i Guds
        hus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, drtill ock
        gisslan, och vnde s tillbaka till Samaria.

025:025 Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton r efter
        Joas', Joahas' sons, Israels konungs, dd.
025:026 Vad nu mer r att sga om Amasja, om hans frsta tid svl som
        om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och
        Israels konungar.
025:027 Och frn den tid d Amasja vek av ifrn HERREN begynte man
        anstifta en sammansvrjning mot honom i Jerusalem, s att han
        mste fly till Lakis.  D sndes mn efter honom till Lakis, och
        dessa ddade honom dr.
025:028 Sedan frde man honom drifrn p hstar och begrov honom hos
        hans fder i Juda huvudstad.

026:001 Och allt folket i Juda tog Ussia, som d var sexton r gammal,
        och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas stlle.
026:002 Det var han som befste Elot, och han lade det ter under Juda,
        sedan konungen hade gtt till vila hos sina fder.
026:003 Ussia var sexton r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade femtiotv r i Jerusalem.  Hans moder hette Jekilja,
        frn Jerusalem.
026:004 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans
        fader Amasja hade gjort.
026:005 Och han skte Gud, s lnge Sakarja levde, han som aktade p
        Guds syner.  Och s lnge han skte HERREN, lt Gud det g honom
        vl.
026:006 Han drog ut och stridde mot filisterna och brt ned Gats,
        Jabnes och Asdods murar; och han byggde stder p Asdods omrde
        och annorstdes i filisternas land.
026:007 Och Gud hjlpte honom mot filisterna och mot de araber som
        bodde i Gur-Baal och mot maoniterna.
026:008 Och ammoniterna mste giva sknker t Ussia, och ryktet om honom
        strckte sig nda till Egypten, ty han blev vermttan mktig.

026:009 Och Ussia byggde torn i Jerusalem ver Hrnporten och ver
        Dalporten och ver Vinkeln och befste dem.
026:010 Han byggde ock torn i knen och hgg ut mnga brunnar, ty han
        hade mycken boskap, bde i lglandet och p sltten.  Jordbruks-
        och vingrdsarbetare hade han i bergsbygden och p de brdiga
        flten, ty han var en vn av kerbruk.
026:011 Och Ussia hade en krigshr som drog ut till strid i avdelade
        skaror, med en mansstyrka som hade blivit faststlld vid
        mnstring genom sekreteraren Jeguel och tillsyningsmannen
        Maaseja, under verinseende av Hananja, en av konungens
        hvitsmn.
026:012 Hela antalet av de tappra stridsmn som voro huvudmn fr
        familjerna var tv tusen sex hundra.
026:013 Under deras befl stod en krigshr av tre hundra sju tusen fem
        hundra mn, som stridde med kraft och mod och voro konungens
        hjlp mot fienden.
026:014 Och Ussia frsg hela denna hr med skldar, spjut, hjlmar,
        pansar och bgar, s ock med slungstenar.
026:015 Och han lt i Jerusalem gra krigsredskap, konstmssigt
        uttnkta, till att stta upp p tornen och p murarnas hrn, fr
        att med dem avskjuta pilar och stora stenar.  Och ryktet om honom
        gick ut vida omkring, ty underbart hjlptes han fram till makt.
026:016 Men nr han nu var s mktig, blev hans hjrta hgmodigt, s att
        han gjorde vad frdrvligt var; han frbrt sig trolst mot
        HERREN, sin Gud, i det att han gick in i HERRENS tempel fr att
        antnda rkelse p rkelsealtaret.
026:017 D gick prsten Asarja ditin efter honom, tfljd av ttio
        HERRENS prster, ofrskrckta mn.
026:018 Dessa trdde fram mot konung Ussia och sade till honom: Det hr
        icke dig till, Ussia, att antnda rkelse t HERREN, utan det
        tillhr prsterna, Arons sner, som r helgade till att antnda
        rkelse.  G ut ur helgedomen, ty du har begtt en frbrytelse,
        och HERREN Gud skall icke lta detta lnda dig till ra.
026:019 D for Ussia ut i vrede, dr han stod med ett rkelsekar i sin
        hand fr att antnda rkelse.  Men just som han for ut mot
        prsterna, slog spetlska ut p hans panna, i prsternas
        nrvaro, inne i HERRENS hus, bredvid rkelsealtaret.
026:020 Och nr versteprsten Asarja och alla prsterna vnde sig till
        honom och fingo se att han var spetlsk i pannan, drevo de honom
        strax ut drifrn.  Sjlv skyndade han ocks ut, eftersom HERREN
        s hemskte honom.
026:021 Sedan var konung Ussia spetlsk fr hela sitt liv och bodde i
        ett srskilt hus ssom spetlsk, ty han var utesluten frn
        HERRENS hus.  Hans son Jotam frestod d konungens hus och dmde
        folket i landet.

026:022 Vad nu mer r att sga om Ussia, om hans frsta tid svl som om
        hans sista, det har profeten Jesaja, Amos' son, tecknat upp.
026:023 Och Ussia gick till vila hos sina fder, och man begrov honom
        hos hans fder, ute p konungagravens mark, detta med tanke
        drp att han hade varit spetlsk.  Och hans son Jotam blev
        konung efter honom.

027:001 Jotam var tjugufem r gammal nr han blev konung, och han
        regerade sexton r i Jerusalem.  Hans moder hette Jerusa, Sadoks
        dotter.
027:002 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans
        fader Ussia hade gjort, vartill kom att han icke trngde in i
        HERRENS tempel; men folket gjorde nnu vad frdrvligt var.
027:003 Han byggde vre porten till HERRENS hus, och p Ofelmuren
        utfrde han stora byggnadsarbeten.
027:004 Drtill byggde han stder i Juda bergsbygd, och i skogarna
        byggde han borgar och torn.
027:005 Och nr han s kom i strid med Ammons barns konung, blev han dem
        vermktig, s att Ammons barn det ret mste giva honom ett
        hundra talenter silver, tio tusen korer vete och tio tusen korer
        korn.  Lika mycket mste Ammons barn erlgga t honom ocks nsta
        r och ret drp.
027:006 S mktig blev Jotam, drfr att han vandrade stndaktigt infr
        HERREN, sin Gud.

027:007 Vad nu mer r att sga om Jotam och om alla hans krig och andra
        fretag, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda
        konungar.
027:008 Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade sexton r i Jerusalem.
027:009 Och Jotam gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
        Davids stad.  Och hans son Ahas blev konung efter honom.

028:001 Ahas var tjugu r gammal nr han blev konung, och han regerade
        sexton r i Jerusalem.  Han gjorde icke vad rtt var i HERRENS
        gon, ssom hans fader David,
028:002 utan vandrade p Israels konungars vg; ja, han lt ock gra
        gjutna belten t Baalerna.
028:003 Och sjlv tnde han offereld i Hinnoms sons dal och brnde upp
        sina barn i eld, efter den styggeliga seden hos de folk som
        HERREN hade frdrivit fr Israels barn.
028:004 Och han frambar offer och tnde offereld p hjderna och
        kullarna och under alla grna trd.

028:005 Drfr gav HERREN, hans Gud, honom i den arameiske konungens
        hand; de slogo honom och togo av hans folk en stor hop fngar
        och frde dem till Damaskus.  Han blev ock given i Israels
        konungs hand, s att denne tillfogade honom ett stort nederlag.
028:006 Ty Peka, Remaljas son, drpte av Juda ett hundra tjugu tusen man
        p en enda dag, allasammans stridbara mn.  Detta skedde drfr
        att de hade vergivit HERREN, sina fders Gud.
028:007 Och Sikri, en tapper man frn Efraim, drpte Maaseja,
        konungasonen, och Asrikam, slottshvdingen, och Elkana,
        konungens nrmaste man.
028:008 Och Israels barn bortfrde frn sina brder tv hundra tusen
        fngar, nmligen deras hustrur, sner och dttrar, och togo
        drjmte mycket byte frn dem och frde bytet till Samaria.

028:009 Men dr var en HERRENS profet som hette Oded; denne gick ut mot
        hren, nr den kom till Samaria, och sade till dem: Se, i sin
        vrede ver Juda har HERREN, edra fders Gud, givit dem i eder
        hand, men I haven drpt dem med en htskhet som har ntt upp
        till himmelen.
028:010 Och nu tnken I gra Judas och Jerusalems barn till trlar och
        trlinnor t eder.  Drmed dragen I ju allenast skuld ver eder
        sjlva infr HERREN, eder Gud.
028:011 S hren mig nu: Snden tillbaka fngarna som I haven tagit frn
        edra brder; ty HERRENS vrede r upptnd mot eder.

028:012 Ngra av huvudmnnen bland Efraims barn, nmligen Asarja,
        Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och
        Amasa, Hadlais son, stodo d upp och gingo emot dem som kommo
        frn kriget
028:013 och sade till dem: I skolen icke fra dessa fngar hitin; ty I
        frehaven ngot som drager skuld ver oss infr HERREN, och
        varigenom I ytterligare frken vra synder och vr skuld.  Vr
        skuld r ju redan stor nog, och vrede r upptnd mot Israel.
028:014 D lmnade krigsfolket ifrn sig fngarna och bytet infr de
        verste och hela frsamlingen.
028:015 Och de nmnda mnnen stodo upp och togo sig an fngarna.  Alla
        som voro nakna bland dem kldde de upp med vad de hade tagit
        ssom byte; de gvo dem klder och skor, mat och dryck, och
        smorde dem med olja, och alla som icke orkade g lto de stta
        sig upp p snor, och frde dem s till Jeriko, Palmstaden, till
        deras brder dr.  Sedan vnde de tillbaka till Samaria.

028:016 Vid samma tid snde konung Ahas bud till konungarna i Assyrien,
        med begran att de skulle hjlpa honom.
028:017 Ty frutom allt annat hade edomerna kommit och slagit Juda och
        tagit fngar.
028:018 Och filisterna hade fallit in i stderna i Juda lgland och
        sydland och hade intagit Bet-Semes, Ajalon och Gederot, s ock
        Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och
        Gimso med underlydande orter, och hade bosatt sig i dem.
028:019 Ty HERREN ville frdmjuka Juda, fr Ahas', den israelitiske
        konungens, skull, drfr att denne hade vllat oordning i Juda
        och varit otrogen mot HERREN.
028:020 Men Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, drog emot honom och
        angrep honom, i stllet fr att understdja honom.
028:021 Ty fastn Ahas plundrade HERRENS hus och konungshuset och de
        verstes hus och gav allt t konungen i Assyrien, s hjlpte det
        honom dock icke.
028:022 Och i sin nd frsyndade sig samme konung Ahas nnu mer genom
        otrohet mot HERREN.
028:023 Han offrade nmligen t gudarna i Damaskus, som hade slagit
        honom; ty han tnkte: Eftersom de arameiska konungarnas gudar
        hava frmtt hjlpa dem, vill jag offra t dessa gudar, fr att
        de ock m hjlpa mig.  Men i stllet var det dessa som kommo
        honom och hela Israel p fall.
028:024 Ahas samlade ihop de krl som funnos i Guds hus och brt snder
        krlen i Guds hus och stngde igen drrarna till HERRENS hus,
        och gjorde sig altaren i vart hrn i Jerusalem.
028:025 Och i var och en av Juda stder uppfrde han offerhjder fr att
        dr tnda offereld t andra gudar, och han frtrnade s HERREN,
        sina fders Gud.

028:026 Vad nu mer r att sga om honom och om alla hans fretag, under
        hans frsta tid svl som under hans sista, det finnes
        upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.
028:027 Och Ahas gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
        Jerusalem, inne i sjlva staden; de lade honom nmligen icke i
        Israels konungars gravar.  Och hans son Hiskia blev konung efter
        honom.

029:001 Hiskia var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade tjugunio r i Jerusalem.  Hans moder hette Abia,
        Sakarjas dotter.
029:002 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans
        fader David hade gjort.

029:003 I sitt frsta regeringsr, i frsta mnaden, ppnade han
        drrarna till HERRENS hus och satte dem i stnd
029:004 Och han lt hmta prsterna och leviterna och frsamlade dem p
        den ppna platsen mot ster.
029:005 Och han sade till dem: Hren mig, I leviter.  Helgen nu eder
        sjlva, och helgen HERRENS, edra fders Guds, hus, och skaffen
        orenheten ut ur helgedomen.
029:006 Ty vra fder voro otrogna och gjorde vad ont var i HERRENS, vr
        Guds, gon och vergvo honom; de vnde sitt ansikte bort ifrn
        HERRENS boning och vnde honom ryggen.
029:007 De stngde ock igen drrarna till frhuset, slckte ut lamporna,
        tnde ingen rkelse och offrade inga brnnoffer i helgedomen t
        Israels Gud.
029:008 Drfr har HERRENS frtrnelse kommit ver Juda och Jerusalem,
        och han har gjort dem till en varnagel, till ett freml fr
        hpnad och begabberi, ssom I sen med egna gon.
029:009 Ja, drfr hava ock vra fder fallit fr svrd, och vra sner
        och dttrar och hustrur hava frdenskull kommit i fngenskap.
029:010 Men nu har jag i sinnet att sluta ett frbund med HERREN,
        Israels Gud, fr att hans vredes gld m vnda sig ifrn oss.
029:011 S varen nu icke frsumliga, mina barn, ty eder har HERREN
        utvalt till att st infr hans ansikte och gra tjnst infr
        honom, till att vara hans tjnare och antnda rkelse t
        honom.

029:012 D stodo leviterna upp: Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas
        son, av kehatiternas barn; av Meraris barn Kis, Abdis son, och
        Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och
        Eden, Joas son;
029:013 av Elisafans barn Simri och Jeguel; av Asafs barn Sakarja och
        Mattanja;
029:014 av Hemans barn Jehuel och Simei; av Jedutuns barn Semaja och
        Ussiel.
029:015 Dessa frsamlade nu sina brder och helgade sig och gingo, ssom
        konungen hade bjudit i kraft av HERRENS ord, sedan in fr att
        rena HERRENS hus.
029:016 Men prsterna gingo in i det inre av HERRENS hus fr att rena
        det, och all orenhet som de funno i HERRENS tempel buro de ut p
        frgrden till HERRENS hus; dr togo leviterna emot den och buro
        ut den i Kidrons dal.
029:017 De begynte att helga templet p frsta dagen i frsta mnaden,
        och p ttonde dagen i mnaden hade de hunnit till HERRENS
        frhus och helgade sedan HERRENS hus under tta dagar; och p
        sextonde dagen i frsta mnaden hade de fullgjort sitt arbete.
029:018 D gingo de in till konung Hiskia och sade: Vi hava renat hela
        HERRENS hus och brnnoffersaltaret med alla dess tillbehr och
        skdebrdsbordet med alla dess tillbehr.
029:019 Och alla de krl som konung Ahas under sin regering i sin
        otrohet frkastade, dem hava vi terstllt och helgat, och de
        st nu framfr HERRENS altare.

029:020 D lt konung Hiskia bittida om morgonen frsamla de verste i
        staden och gick upp i HERRENS hus.
029:021 Och man frde fram sju tjurar, sju vdurar och sju lamm, s ock
        sju bockar till syndoffer fr riket och fr helgedomen och fr
        Juda; och han befallde Arons sner, prsterna, att offra detta
        p HERRENS altare.
029:022 D slaktade de fkreaturen, och prsterna togo upp blodet och
        stnkte det p altaret; drefter slaktade de vdurarna och
        stnkte blodet p altaret; sedan slaktade de lammen och stnkte
        blodet p altaret.
029:023 Drefter frde de syndoffersbockarna fram infr konungen och
        frsamlingen, och de lade sina hnder p dem.
029:024 Och prsterna slaktade dem och lto deras blod ssom syndoffer
        komma p altaret, till frsoning fr hela Israel; ty konungen
        hade befallt att offra dessa brnnoffer och syndoffer fr hela
        Israel.

029:025 Och han lt leviterna stlla upp sig till tjnstgring i HERRENS
        hus med cymbaler, psaltare och harpor, ssom David och Gad,
        konungens siare, och profeten Natan hade bjudit; ty budet hrom
        var givet av HERREN genom hans profeter.
029:026 Och leviterna stllde upp sig med Davids instrumenter, och
        prsterna med trumpeterna.
029:027 Och Hiskia befallde att man skulle offra brnnoffret p altaret;
        och p samma gng som offret begynte, begynte ock HERRENS sng
        ljuda jmte trumpeterna, och detta under ledning av Davids,
        Israels konungs, instrumenter.
029:028 Och hela frsamlingen fll ned, under det att sngen sjngs och
        trumpeterna skallade--allt detta nda till dess brnnoffret
        var fullbordat.
029:029 Och nr de hade offrat brnnoffret, knbjde konungen och alla
        som voro dr tillstdes med honom, och tillbdo.
029:030 Och konung Hiskia och de verste befallde leviterna att lova
        HERREN med Davids och siaren Asafs ord; och de sjngo hans lov
        med gldje och bjde sig ned och tillbdo.

029:031 Och Hiskia tog till orda och sade: I haven nu tagit
        handfyllning till HERRENS tjnst.  S trden nu hit och fren
        fram slaktoffer och lovoffer till HERRENS hus.  D frde
        frsamlingen fram slaktoffer och lovoffer, och var och en som av
        sitt hjrta manades drtill offrade brnnoffer.
029:032 Antalet av de brnnoffersdjur som frsamlingen frde fram var
        sjuttio tjurar, ett hundra vdurar och tv hundra lamm, alla
        dessa till brnnoffer t HERREN.
029:033 Och tackoffren utgjordes av sex hundra tjurar och tre tusen djur
        av smboskapen.
029:034 Men prsterna voro fr f, s att de icke kunde draga av huden
        p alla brnnoffersdjuren; drfr understddes de av sina brder
        leviterna, till dess detta groml var fullgjort, och till dess
        prsterna hade helgat sig.  Ty i frga om att helga sig hade
        leviterna visat sig mer rttsinniga n prsterna.
029:035 Ocks var antalet stort av brnnoffer, vartill kommo
        fettstyckena frn tackoffren, s ock de drickoffer som hrde
        till brnnoffren.

        S blev det ordnat med tjnstgringen i HERRENS hus.
029:036 Och Hiskia och allt folket gladde sig ver vad Gud hade berett
        t folket; ty helt ovntat hade detta kommit till stnd.

030:001 Drefter snde Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev
        ocks brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till
        HERRENS hus i Jerusalem fr att hlla HERRENS, Israels Guds,
        pskhgtid.
030:002 Och konungen och hans frnmsta mn och hela frsamlingen i
        Jerusalem enade sig om att hlla pskhgtiden i andra mnaden;
030:003 ty de kunde icke hlla den nu genast, eftersom prsterna nnu
        icke hade helgat sig i tillrckligt antal och folket icke hade
        hunnit frsamla sig till Jerusalem.
030:004 Drfr syntes det konungen och hela frsamlingen rtt att gra
        s.
030:005 Och de beslto att lta utropa i hela Israel, frn Beer-Seba
        nda till Dan, att man skulle komma och hlla HERRENS, Israels
        Guds, pskhgtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest hllit den
        samfllt, ssom freskrivet var.

030:006 S begvo sig d ilbuden stad med breven frn konungen och hans
        frnmsta mn och drogo genom hela Israel och Juda, enligt
        konungens befallning, och sade: I Israels barn, vnden om till
        HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, p det att han m vnda
        om till den kvarleva av eder, som har rddats undan de assyriska
        konungarnas hand.
030:007 Och varen icke ssom edra fder och brder, som voro otrogna mot
        HERREN, sina fders Gud, s att han prisgav dem t frdelse,
        ssom I sjlva haven sett.
030:008 Varen allts nu icke hrdnackade ssom edra fder, utan
        underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som
        han har helgat fr evig tid, och tjnen HERREN, eder Gud, p det
        att hans vredes gld m vnda sig ifrn eder.
030:009 Ty om I vnden om till HERREN, skola edra brder och edra barn
        finna barmhrtighet infr dem som hlla dem fngna, s att de f
        vnda tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, r ndig
        och barmhrtig, och han skall icke vnda sitt ansikte ifrn
        eder, om I vnden om till honom.
030:010 Och ilbuden foro ifrn stad till stad i Efraims och Manasse land
        och nda till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade
        dem.
030:011 Dock funnos ngra i Aser, Manasse och Sebulon, som dmjukade sig
        och kommo till Jerusalem.
030:012 Ocks i Juda verkade Guds hand, s att han gav dem ett
        endrktigt hjrta till att gra efter vad konungen och de
        verste hade bjudit i kraft av HERRENS ord.

030:013 Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem fr att hlla det
        osyrade brdets hgtid i andra mnaden, en mycket stor
        frsamling.
030:014 Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i
        Jerusalem; ocks alla offereldsaltarna skaffade de bort och
        kastade dem i Kidrons dal.
030:015 Och de slaktade pskalammet p fjortonde dagen i andra mnaden;
        prsterna och leviterna, som nu knde blygsel och drfr hade
        helgat sig, frde drvid fram brnnoffer till HERRENS hus.
030:016 Och de instllde sig till tjnstgring p sina platser, ssom
        det var freskrivet fr dem, efter gudsmannen Moses lag; och
        prsterna stnkte med blodet, sedan de hade tagit emot det av
        leviterna.
030:017 Ty mnga funnos i frsamlingen, som icke hade helgat sig; drfr
        mste leviterna slakta pskalammen fr alla som icke voro rena,
        och s helga dem t HERREN.
030:018 Det var nmligen en myckenhet av folket, mnga frn Efraim och
        Manasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan to
        pskalammet p annat stt n freskrivet var.  Men Hiskia hade
        bett fr dem och sagt: HERREN, den gode, frlte var och en
030:019 som har vnt sitt hjrta till att ska Gud, HERREN, sina fders
        Gud, om han n icke r ren efter helgedomens ordning.
030:020 Och HERREN hrde Hiskia och skonade folket.

030:021 S hllo Israels barn, de som d voro tillstdes i Jerusalem,
        det osyrade brdets hgtid i sju dagar med stor gldje; och
        leviterna och prsterna lovade HERREN var dag med kraftiga
        instrumenter, HERREN till ra.
030:022 Och Hiskia talade vnligt till alla de leviter som voro vl
        frfarna i HERRENS tjnst.  Och de to av hgtidsoffren under de
        sju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN,
        sina faders Gud.
030:023 Och hela frsamlingen enade sig om att hlla hgtid under nnu
        sju dagar; och s hll man hgtid med gldje ocks under de sju
        dagarna.
030:024 Ty Hiskia, Juda konung, hade ssom offergrd givit t
        frsamlingen ett tusen tjurar och av smboskapen sju tusen djur,
        och de verste hade ssom offergrd givit t frsamlingen ett
        tusen tjurar och av smboskapen tio tusen djur.  Och ett stort
        antal prster helgade sig.
030:025 Och hela Juda frsamling gladde sig med prsterna och leviterna,
        s ock hela frsamlingen av dem som hade kommit frn Israel,
        vensom de frmlingar som hade kommit frn Israels land, eller
        som bodde i Juda.
030:026 Och i Jerusalem var stor gldje; ty alltsedan Salomos, Davids
        sons, Israels konungs, tid hade icke ngot sdant som detta
        skett i Jerusalem.
030:027 Och de levitiska prsterna stodo upp och vlsignade folket, och
        deras rst blev hrd, och deras bn kom till himmelen, hans
        heliga boning.

031:001 Nr nu allt detta var till nda, drogo alla israeliter som hade
        varit dr tillstdes ut till Juda stder och slogo snder
        stoderna, hggo ned Aserorna och brto ned offerhjderna och
        altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse, till
        dess att de hade gjort nde p dem; sedan vnde alla Israels
        barn tillbaka till sina stder, var och en till sin egendom.

031:002 Och Hiskia frordnade om prsternas och leviternas avdelningar,
        alltefter som de tillhrde den ena eller den andra avdelningen,
        s att var och en av svl prsterna som leviterna fick sitt
        bestmda groml, nr brnnoffer och tackoffer skulle offras,
        till att drvid gra tjnst och tacka och lovsjunga i portarna
        till HERRENS lger.
031:003 Och konungen anslog en del av sin egendom till brnnoffren,
        nmligen till att offra brnnoffer morgon och afton, och till
        att offra brnnoffer p sabbaterna, vid nymnaderna och vid
        hgtiderna, ssom det var freskrivet i HERRENS lag.
031:004 Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att giva prsterna
        och leviterna deras del, fr att de skulle kunna hlla fast vid
        HERRENS lag.
031:005 Och nr denna befallning blev knd, gvo Israels barn rikligen
        en frstling av sd, vin, olja och honung och av all markens
        avkastning; och tionde av allt frde de fram i myckenhet.
031:006 Och de av Israels och Juda barn, som bodde i Juda stder, frde
        ock fram tionde av fkreatur och sm boskap, s ock tionde av
        de heliga gvor som helgades t HERRENS, deras Gud, och lade upp
        dem i srskilda hgar.
031:007 I tredje mnaden begynte de att lgga upp hgarna, och i sjunde
        mnaden hade de slutat drmed.
031:008 Nr d Hiskia och de verste kommo och sgo hgarna, prisade de
        HERREN och hans folk Israel.
031:009 Och Hiskia frgade prsterna och leviterna om hgarna.
031:010 D svarade honom versteprsten Asarja, av Sadoks hus, och sade;
        Alltsedan man begynte fra fram offergrden till HERRENS hus,
        hava vi tit och blivit mtta och dock ftt mycket kvar; ty
        HERREN har vlsignat sitt folk, och vad som r kvar r denna
        stora rikedom.

031:011 Och Hiskia befallde att man skulle inreda frrdskamrar i
        HERRENS hus, och man inredde sdana.
031:012 Och i dem frde man in offergrden och tionden och de heliga
        gvorna, allt p heder och tro.  Och veruppsyningsman drver
        var leviten Konanja, och hans nrmaste man var hans broder
        Simei.
031:013 Men Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel,
        Jismakja, Mahat och Benaja voro tillsyningsmn under Konanja och
        hans broder Simei, efter frordnande av konung Hiskia och
        Asarja, fursten i Guds hus.
031:014 Och leviten Kore, Jimnas son, som var drrvaktare p stra
        sidan, hade uppsikten ver de frivilliga gvorna t Gud och
        skulle frdela HERRENS offergrd och det hgheliga av offren.
031:015 Och under honom sattes Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och
        Sekanja till frtroendemn i prststderna fr att ombesrja
        utdelningen t sina brder, efter deras avdelningar, t den
        minste svl som t den strste.
031:016 Hrifrn voro undantagna alla sdana i sina slktregister
        upptecknade personer av mankn, frn tre rs lder och
        drutver, som skulle infinna sig i HERRENS hus, dr var dag de
        fr den dagen bestmda sysslorna skulle utfras genom dem som
        hade tjnstgringen, med de srskilda ligganden de hade efter
        sina avdelningar.
031:017 Och vad angick prsternas slktregister, s var det uppgjort
        efter deras familjer; och av leviterna voro de upptagna, som
        voro tjugu r gamla eller drutver, efter sina srskilda
        ligganden, alltefter sina avdelningar.
031:018 Och i slktregistret skulle de vara upptecknade jmte alla sina
        spda barn, hustrur, sner och dttrar, s mnga de voro.  Ty p
        heder och tro skulle de frvalta det heliga ssom heligt.
031:019 Och fr dem av Arons sner, prsterna, som bodde p sina stders
        utmarker, voro i var srskild stad namngivna mn tillsatta, som
        t allt mankn bland prsterna och t alla de leviter som voro
        upptecknade i slktregistret skulle utdela vad dem tillkom.

031:020 S frfor Hiskia i hela Juda, och han gjorde infr HERREN, sin
        Gud, vad gott och rtt och sant var.
031:021 Och allt som han fretog sig, nr han nu skte sin Gud, allt,
        vare sig det angick tjnstgringen i Guds hus eller det angick
        lagen och budorden, det gjorde han av allt sitt hjrta, och det
        lyckades honom vl.

032:001 Sedan han hade utfrt detta och bevisat sdan trohet, kom
        Sanherib, konungen i Assyrien, och drog in i Juda och belgrade
        dess befsta stder och tnkte ervra dem t sig.
032:002 D nu Hiskia sg att Sanherib kom, i avsikt att belgra
        Jerusalem,
032:003 rdfrde han sig med sina frnmsta mn och sina hjltar om att
        tppa fr vattnet i de kllor som lgo utom staden; och de
        hjlpte honom hrmed.
032:004 Mycket folk frsamlades och tppte till alla kllorna och dmde
        fr bcken som flt mitt igenom trakten, ty de sade: Nr de
        assyriska konungarna komma, bra de icke finna vatten i sdan
        myckenhet.
032:005 Och han tog mod till sig och byggde upp muren verallt dr den
        var nedbruten, och byggde tornen hgre, och frde upp en annan
        mur drutanfr, och befste Millo i Davids stad, och lt gra
        skjutvapen i myckenhet, s ock skldar.
032:006 Och han tillsatte krigshvitsmn ver folket och frsamlade dem
        till sig p den ppna platsen vid stadsporten, och talade
        uppmuntrande till dem och sade:
032:007 Varen frimodiga och ofrfrade, frukten icke och varen icke
        frskrckta fr konungen i Assyrien och fr hela den hop han har
        med sig; ty med oss r en som r strre n den som r med honom.
032:008 Med honom r en arm av ktt, men med oss r HERREN, vr Gud, och
        han skall hjlpa oss och fra vra krig.  Och folket tryggade sig
        vid Hiskias, Juda konungs, ord.

032:009 Drefter snde Sanherib, konungen i Assyrien--som nu med hela
        sin hrsmakt lg framfr Lakis--sina tjnare till Jerusalem,
        till Hiskia, Juda konung, och till alla dem av Juda, som voro i
        Jerusalem, och lt sga:
032:010 S sger Sanherib, konungen i Assyrien: Varp frtrsten I,
        eftersom I stannen kvar i det belgrade Jerusalem?
032:011 Se, Hiskia uppeggar eder, s att I kommen att d genom hunger
        och trst; han sger: 'HERREN, vr Gud, skall rdda oss ur den
        assyriske konungens hand.'
032:012 Har icke denne samme Hiskia avskaffat hans offerhjder och
        altaren och sagt till Juda och Jerusalem: 'Infr ett enda altare
        skolen I tillbedja, och p detta skolen I tnda offereld'?
032:013 Veten I icke vad jag och mina fder hava gjort med andra lnders
        alla folk?  Hava vl de gudar som dyrkas av folken i dessa andra
        lnder ngonsin frmtt rdda sina lnder ur min hand?
032:014 Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fder hava givit till
        spillo har vl haft ngon gud som har frmtt rdda sitt folk ur
        min hand eftersom I menen att eder Gud frmr rdda eder ur min
        hand!
032:015 Nej, lten nu icke Hiskia s bedraga och uppegga eder, och tron
        honom icke; ty ingen gud hos ngot folk eller i ngot rike har
        frmtt rdda sitt folk ur min hand eller ur mina fders
        hand.  Huru mycket mindre skall d eder Gud kunna rdda eder ur
        min hand!
032:016 Och hans tjnare talade nnu mer mot HERREN Gud och mot hans
        tjnare Hiskia.
032:017 Han hade ock skrivit ett brev vari han smdade HERREN, Israels
        Gud, och talade mot honom s: Lika litet som de gudar som
        dyrkas av folken i de andra lnderna hava kunnat rdda sina folk
        ur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna rdda sitt folk
        ur min hand.
032:018 Och till Jerusalems folk, dem som stodo p muren, ropade de med
        hg rst p judiska fr att gra dem modlsa och frskrckta, s
        att man sedan skulle kunna intaga staden.
032:019 Och de talade om Jerusalems Gud p samma stt som om de
        frmmande folkens gudar, vilka ro verk av mnniskohnder.

032:020 Men vid allt detta bdo konung Hiskia och profeten Jesaja, Amos'
        son, och ropade till himmelen.
032:021 D snde HERREN en ngel, som frgjorde alla de tappra
        stridsmnnen och furstarna och hvitsmnnen i den assyriske
        konungens lger, s att han med skam mste draga tillbaka till
        sitt land.  Och nr han en gng gick in i sin guds hus, blev han
        dr nedhuggen med svrd av sina egna sner.
032:022 S frlste HERREN Hiskia och Jerusalems invnare ur Sanheribs,
        den assyriske konungens, hand och ur alla andras hand; och han
        beskyddade dem p alla sidor.
032:023 Och mnga frde sknker till HERREN i Jerusalem och dyrbara
        gvor till Hiskia, Juda konung; och han blev hrefter hgt aktad
        av alla folk.

032:024 Vid den tiden blev Hiskia ddssjuk.  D bad han till HERREN, och
        han svarade honom och gav honom ett undertecken.
032:025 Dock tergldade Hiskia icke det goda som hade blivit honom
        bevisat, utan hans hjrta blev hgmodigt; drfr kom frtrnelse
        ver honom och ver Juda och Jerusalem.
032:026 Men d Hiskia dmjukade sig, mitt i sitt hjrtas hgmod, och
        Jerusalems invnare med honom, drabbade HERRENS frtrnelse dem
        icke, s lnge Hiskia levde.

032:027 Och Hiskias rikedom och hrlighet var mycket stor; han hade
        byggt sig skattkamrar fr silver och guld och dla stenar, och
        fr vlluktande kryddor, och fr skldar och fr allahanda
        dyrbara hvor av andra slag,
032:028 s ock frrdshus fr vad som kom in av sd, vin och olja,
        vensom stall fr allt slags boskap; och hjordar hade han
        skaffat fr sina fllor.
032:029 Och han hade byggt sig stder och frvrvat sig stor rikedom p
        fr och fkreatur; ty Gud hade givit honom mycket stora
        godelar.
032:030 Det var ock Hiskia som tppte till Gihonsvattnets vre klla och
        ledde vattnet nedt, vster om Davids stad.  Och Hiskia var
        lyckosam i allt vad han fretog sig.
032:031 Jmvl nr frn Babels furstar de sndebud kommo, som voro
        skickade till honom fr att frga efter det under som hade skett
        i landet, vergav Gud honom allenast fr att prva honom, p det
        att han skulle frnimma allt vad som var i hans hjrta.

032:032 Vad nu mer r att sga om Hiskia och om hans fromma grningar,
        det finnes upptecknat i Profeten Jesajas, Amos' sons, syner, i
        boken om Judas och Israels konungar.
032:033 Och Hiskia gick till vila hos sina fder, och han begrov honom
        p den plats dr man gr upp till Davids hus' gravar; och hela
        Juda och Jerusalems invnare bevisade honom ra vid hans
        dd.  Och hans son Manasse blev konung efter honom.

033:001 Manasse var tolv r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade femtiofem r i Jerusalem.
033:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, efter den styggeliga
        seden hos de folk som HERREN hade frdrivit fr Israels barn.
033:003 Han byggde ter upp de offerhjder som hans fader Hiskia hade
        brutit ned, och reste altaren t Baalerna och gjorde Aseror, och
        tillbad och tjnade himmelens hela hrskara.
033:004 Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade
        sagt: I Jerusalem skall mitt namn vara till evig tid.
033:005 Han byggde altaren t himmelens hela hrskara p de bda
        frgrdarna till HERRENS hus.
033:006 Han lt ock sina barn g genom eld i Hinnoms sons dal och vade
        teckentyderi, svartkonst och trolldom och skaffade sig
        andebesvrjare och spmn och gjorde mycket som var ont i
        HERRENS gon, s att han frtrnade honom.
033:007 Och avgudabeltet som han hade ltit gra satte han i Guds hus,
        om vilket Gud hade sagt till David och till hans son Salomo:
        Vid detta hus och vid Jerusalem, som jag har utvalt bland alla
        Israels stammar, vill jag fsta mitt namn fr evig tid.
033:008 Och jag skall icke mer lta Israel vandra bort ifrn det land
        som jag har bestmt t edra fder, om de allenast hlla och gra
        allt vad jag har bjudit dem, alldeles efter den lag, de stadgar
        och rtter som de hava ftt genom Mose.
033:009 Men Manasse frfrde Juda och Jerusalems invnare, s att de
        gjorde mer ont n de folk som HERREN hade frgjort fr Israels
        barn.

033:010 Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke
        drp.
033:011 D lt HERREN den assyriske konungens hrhvitsmn komma ver
        dem; de slogo Manasse i bojor och fngslade honom med
        kopparfjttrar och frde honom till Babel.
033:012 Men nr han nu var i nd, bn fll han infr HERREN, sin Gud,
        och dmjukade sig storligen fr sina fders Gud.
033:013 Och nr han s bad till honom, lt han beveka sig och hrde hans
        bn och lt honom komma tillbaka till Jerusalem ssom
        konung.  Och d besinnade Manasse att HERREN r Gud.
033:014 Drefter byggde han en yttre mur till Davids stad vsterut mot
        Gihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, och
        gjorde den mycket hg.  Och han insatte krigshvitsmn i alla
        befsta stder i Juda.
033:015 Och han skaffade bort de frmmande gudarna och avgudabeltet ur
        HERRENS hus, s ock alla de altaren som han hade byggt p det
        berg dr HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade dem
        utanfr staden.
033:016 Och han upprttade HERRENS altare och offrade tackoffer och
        lovoffer drp, och uppmanade Juda att tjna HERREN, Israels
        Gud.
033:017 Men folket offrade nnu p hjderna, dock allenast t HERREN,
        sin Gud.

033:018 Vad nu mer r att sga om Manasse och om hans bn till sin Gud
        och om de ord som siarna talade till honom i HERRENS, Israels
        Guds, namn, det str i Israels konungars krnika.
033:019 Och om hans bn och huru han blev bnhrd, och om all hans synd
        och otrohet, och om de platser p vilka han byggde offerhjder
        och stllde upp sina Aseror och belten, innan han dmjukade sig,
        hrom r skrivet i Hosais krnika.
033:020 Och Manasse gick till vila hos sina fder, och man begrov honom
        dr han bodde.  Och hans son Amon blev konung efter honom.

033:021 Amon var tjugutv r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade tv r i Jerusalem.
033:022 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, ssom hans fader Manasse
        hade gjort; t alla de belten som hans fader Manasse hade ltit
        gra offrade Amon, och han tjnade dem.
033:023 Men han dmjukade sig icke fr HERREN, ssom hans fader Manasse
        hade gjort, utan denne Amon hopade skuld p skuld.
033:024 Och hans tjnare sammansvuro sig mot honom och ddade honom
        hemma i hans hus.
033:025 Men folket i landet drpte alla som hade sammansvurit sig mot
        konung Amon.  Drefter gjorde folket i landet hans son Josia till
        konung efter honom.

034:001 Josia var tta r gammal, nr han blev konung, och han regerade
        trettioett r i Jerusalem.
034:002 Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon och vandrade p sin fader
        Davids vgar och vek icke av vare sig till hger eller till
        vnster.

034:003 I sitt ttonde regeringsr, medan han nnu var en yngling,
        begynte han att ska sin fader Davids Gud; och i det tolfte ret
        begynte han att rena Juda och Jerusalem frn offerhjderna och
        Aserorna och frn de skurna och gjutna beltena.
034:004 Men Baalsaltarna brtos ned i hans syn, och solstoderna som
        voro uppstllda p dem hgg han ned, och Aserorna och de skurna
        och gjutna beltena slog han snder och krossade dem till stoft
        och strdde ut stoftet p de mns gravar, som hade offrat t
        dem.
034:005 Och prsternas ben brnde han upp p deras altaren.  S renade
        han Juda och Jerusalem.
034:006 Och i Manasses, Efraims och Simeons stder nda till Naftali
        genomskte han verallt husen.
034:007 Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna och
        beltena snder till stoft och huggit ned alla solstoder i hela
        Israels land, vnde han tillbaka till Jerusalem.

034:008 Och i sitt adertonde regeringsr, medan han hll p med att rena
        landet och templet, snde han Safan, Asaljas son, och Maaseja,
        hvitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas' son, fr att
        stta HERRENS, sin Guds, hus i stnd.
034:009 Och de gingo till versteprsten Hilkia och avlmnade de
        penningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av de
        leviter som hllo vakt vid trskeln hade blivit insamlade frn
        Manasse, Efraim och hela det vriga Israel, s ock frn hela
        Juda och Benjamin och frn Jerusalems invnare;
034:010 de verlmnade dem t de mn som frrttade arbete ssom
        tillsyningsmn vid HERRENS hus.  Sedan gvos penningarna av dessa
        mn, som frrttade arbete och hade befattning vid HERRENS hus
        med att laga huset och stta det i stnd,
034:011 de gvos t timmermnnen och byggningsmnnen, till att inkpa
        huggen sten och trvirke till stockar, fr att man drmed skulle
        timra upp de hus som Juda konungar hade frstrt.
034:012 Och mnnen fingo vid sitt arbete handla p heder och tro; och
        tillsyningsmn ver dem och frestndare fr arbetet voro Jahat
        och Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam,
        av kehatiternas barn, s ock alla de leviter som voro kunniga p
        musikinstrumenter.
034:013 De hade ock tillsynen ver brarna, s att frestndare funnos fr
        alla arbetarna vid de srskilda gromlen.  Av leviterna togos
        ock skrivare, uppsyningsmn och drrvaktare.

034:014 Nr de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENS
        hus, fann prsten Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivit
        given genom Mose
034:015 D tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: Jag
        har funnit lagboken i HERRENS hus.  Och Hilkia gav boken t
        Safan.
034:016 Och Safan bar boken till konungen och avgav drjmte sin
        berttelse infr konungen och sade: Allt vad dina tjnare hava
        ftt i uppdrag att gra, det gra de.
034:017 Och de hava tmt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, och
        hava verlmnat dem t tillsyningsmnnen och t arbetarna.
034:018 Vidare berttade sekreteraren Safan fr konungen och sade:
        Prsten Hilkia har givit mig en bok.  Och Safan frelste drur
        fr konungen
034:019 Nr konungen nu hrde lagens ord, rev han snder sina klder.
034:020 Och konungen bjd Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon,
        Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjnare,
        och sade:
034:021 Gn och frgen HERREN fr mig och fr dem som ro kvar av
        Israel och Juda, angende det som str i den bok som nu har
        blivit funnen.  Ty stor r HERRENS vrede, den som r utgjuten
        ver oss, drfr att vra fder icke hava hllit HERRENS ord och
        icke hava gjort allt som r freskrivet i denna bok.

034:022 D gick Hilkia, tillika med andra som konungen snde stad, till
        profetissan Hulda, hustru t Sallum, kldkammarvaktaren, som var
        son till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nya
        staden.  Och de talade med henne ssom dem bjudet var.
034:023 D svarade hon dem: S sger HERREN, Israels Gud: Sgen till
        den man som har snt eder till mig:
034:024 S sger HERREN: Se, ver denna plats och ver dess invnare
        skall jag lta olycka komma, alla de frbannelser som ro
        skrivna i den bok som man har frelst fr Juda konung--
034:025 detta drfr att de hava vergivit mig och tnt offereld t
        andra gudar, och s hava frtrnat mig med alla sina hnders
        verk.  Min vrede skall utgjutas ver denna plats och skall icke
        bliva utslckt.
034:026 Men till Juda konung, som har snt eder fr att frga HERREN,
        till honom skolen I sga s: S sger HERREN, Israels Gud,
        angende de ord som du har hrt:
034:027 Eftersom ditt hjrta blev bevekt och du dmjukade dig infr Gud,
        nr du hrde hans ord mot denna plats och mot dess invnare, ja,
        dmjukade dig infr mig och rev snder dina klder och grt
        infr mig, frdenskull har jag ock hrt dig, sger HERREN.
034:028 Se, jag vill samla dig till dina fder, s att du fr samlas
        till dem i din grav med frid, och dina gon skola slippa att se
        all den olycka som jag skall lta komma ver denna plats och
        dess invnare.  Och de vnde tillbaka till konungen med detta
        svar.

034:029 D snde konungen stad och lt frsamla alla de ldste i Juda
        och Jerusalem.
034:030 Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda mn och
        Jerusalems invnare, ocks prsterna och leviterna, ja, allt
        folket, ifrn den strste till den minste.  Och han lste upp fr
        dem allt vad som stod i frbundsboken, som hade blivit funnen i
        HERRENS hus.
034:031 Och konungen trdde fram p sin plats och slt infr HERRENS
        ansikte det frbundet, att de skulle flja efter HERREN och
        hlla hans bud, hans vittnesbrd och hans stadgar, av allt sitt
        hjrta och av all sin sjl, och gra efter frbundets ord, dem
        som voro skrivna i denna bok.
034:032 Och han lt alla som funnos i Jerusalem och Benjamin trda in i
        frbundet Och Jerusalems invnare gjorde efter Guds, sina fders
        Guds, frbund.
034:033 Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns alla
        landomrden, och tillhll alla dem som funnos i Israel att tjna
        HERREN, sin Gud.  S lnge han levde, veko de icke av ifrn
        HERREN, sina fders Gud.

035:001 Drefter hll Josia HERRENS pskhgtid i Jerusalem; man slaktade
        pskalammet p fjortonde dagen i frsta mnaden.
035:002 Och han faststllde prsternas ligganden och styrkte dem till
        tjnstgringen i HERRENS hus.
035:003 Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och som
        voro helgade t HERREN: Stten den heliga arken i det hus som
        Salomo, Davids son, Israels konung, har byggt.  Den skall icke
        mer vara en brda p edra axlar.  Tjnen nu HERREN, eder Gud, och
        hans folk Israel.
035:004 Gren eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligt
        vad David, Israels konung, har freskrivit, och enligt hans son
        Salomos freskrifter,
035:005 och instllen eder i helgedomen, ordnade efter edra brders, det
        meniga folkets, familjeskiften, s att en avdelning av en
        levitisk familj kommer p vart skifte.
035:006 Och slakten pskalammet och helgen eder och reden till det fr
        edra brder, s att I gren efter HERRENS ord genom Mose.

035:007 Och Josia gav t det meniga folket ssom offergrd smboskap,
        dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen,
        alltsammans till pskoffer, t alla som voro dr tillstdes, s
        ock tre tusen fkreatur, detta allt av konungens enskilda
        egendom.
035:008 Och hans frnmsta mn gvo efter sin fria vilja offergvor t
        folket, t prsterna och leviterna.  Hilkia, Sakarja och Jehiel,
        furstarna i Guds hus, gvo t prsterna tv tusen sex hundra
        lamm och killingar till pskoffer, s ock tre hundra fkreatur.
035:009 Men Konanja och hans brder, Semaja och Netanel, jmte Hasabja,
        Jegiel och Josabad, de versta bland leviterna, gvo t
        leviterna ssom offergrd fem tusen lamm och killingar till
        pskoffer, s ock fem hundra fkreatur.

035:010 S blev det d ordnat fr gudstjnsten; och prsterna instllde
        sig till tjnstgring p sina platser och likaledes leviterna,
        efter sina avdelningar, ssom konungen hade bjudit.
035:011 Drefter slaktade de pskalammet, och prsterna stnkte med
        blodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden.
035:012 Och de avskilde brnnoffersstyckena och delade ut dem t det
        meniga folket, efter deras familjeskiften, fr att de skulle
        offra dem t HERREN, ssom det var freskrivet i Moses bok.  P
        samma stt gjorde de ock med fkreaturen.
035:013 Och de stekte pskalammet p eld, p freskrivet stt; men
        tackofferskttet kokade de i grytor, pannor och kittlar och
        delade ut det med hast t allt det meniga folket.
035:014 Sedan redde de till t sig sjlva och t prsterna; ty
        prsterna, Arons sner, voro upptagna nda till natten med att
        offra brnnoffret och fettstyckena; drfr mste leviterna reda
        till bde t sig och t prsterna, Arons sner.
035:015 Och sngarna, Asafs barn, stodo p sin plats, ssom David och
        Asaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, och
        drrvaktarna stodo var och en vid sin port; de behvde icke g
        ifrn sin tjnstgring, ty deras brder, de andra leviterna,
        redde till t dem.

035:016 S blev allt ordnat fr HERRENS tjnst p den dagen, i det att
        man hll pskhgtid och offrade brnnoffer p HERRENS altare,
        ssom konung Josia hade bjudit.
035:017 De israeliter som voro dr tillstdes hllo nu pskhgtid och
        firade det osyrade brdets hgtid i sju dagar.
035:018 En pskhgtid lik denna hade icke blivit hllen i Israel sedan
        profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade hllit
        en sdan pskhgtid som den vilken nu hlls av Josia jmte
        prsterna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som
        voro dr tillstdes, jmvl Jerusalems invnare.
035:019 I Josias adertonde regeringsr hlls denna pskhgtid.

035:020 Efter allt detta, sedan Josia hade frsatt templet i gott stnd,
        drog Neko, konungen i Egypten, upp fr att strida vid Karkemis,
        som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom.
035:021 D skickade denne sndebud till honom och lt sga: Vad har du
        med mig att gra, du Juda konung?  Det r icke mot dig jag nu
        kommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att
        skynda.  Hr upp att trotsa Gud, som r med mig, och tag dig
        till vara, s att han icke frdrvar dig.
035:022 Men i stllet fr att vnda om och lmna honom i fred frkldde
        Josia sig och gick att strida mot honom, utan att hra p Nekos
        ord, som dock kommo frn Guds mun.  Och det kom till strid p
        Megiddos sltt.
035:023 Men skyttarnas skott trffade konung Josia; och konungen sade
        till sina tjnare: Bren mig undan, ty jag r svrt srad.
035:024 D buro hans tjnare honom frn stridsvagnen och satte honom i
        hans andra vagn och frde honom till Jerusalem; och han gav upp
        andan och blev begraven dr hans fder voro begravna.  Och hela
        Juda och Jerusalem srjde Josia.
035:025 Och Jeremia sjng en klagosng ver Josia.  Och alla sngare och
        sngerskor talade sedan i sina klagosnger om Josia, ssom man
        gr nnu i dag; och dessa snger blevo allmnt gngse i
        Israel.  De finnas upptecknade bland Klagosngerna.

035:026 Vad nu mer r att sga om Josia och om de fromma grningar han
        gjorde, efter vad freskrivet var i HERRENS lag,
035:027 och om annat som han fretog sig under sin frsta tid svl som
        under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och
        Juda konungar

036:001 Och folket i landet tog Josias son Joahas och gjorde honom till
        konung i Jerusalem efter hans fader.
036:002 Joahas var tjugutre r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade tre mnader i Jerusalem.
036:003 Konungen i Egypten avsatte honom i Jerusalem och plade landet
        en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld.
036:004 Och konungen i Egypten gjorde hans broder Eljakim till konung
        ver Juda och Jerusalem och frndrade hans namn till Jojakim
        men hans broder Joahas, honom tog Neko med sig, och han frde
        honom till Egypten.

036:005 Jojakim var tjugufem r gammal nr han blev konung, och han
        regerade elva r i Jerusalem.  Han gjorde vad ont var i HERRENS,
        sin Guds, gon.
036:006 Och Nebukadnessar, konungen i Babel, drog upp mot honom och
        fngslade honom med kopparfjttrar och frde honom bort till
        Babel.
036:007 Och en del av krlen i HERRENS hus frde Nebukadnessar till
        Babel, och han satte in dem i sitt tempel i Babel.

036:008 Vad nu mer r att sga om Jojakim och om de styggelser som han
        gjorde, och om vad han eljest har befunnits vara skyldig till,
        det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar.  Och
        hans son Jojakin blev konung efter honom.

036:009 Jojakin var tta r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade tre mnader och tio dagar i Jerusalem.  Han gjorde vad
        ont var i HERRENS gon.
036:010 Och vid fljande rs brjan snde konung Nebukadnessar och lt
        hmta honom till Babel, tillika med de dyrbara krlen i HERRENS
        hus; och han gjorde hans broder Sidkia till konung ver Juda och
        Jerusalem.

036:011 Sidkia var tjuguett r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade elva r i Jerusalem.
036:012 Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, gon; han dmjukade
        sig icke fr profeten Jeremia, som talade HERRENS ord.
036:013 Han avfll frn konung Nebukadnessar, som hade tagit ed av honom
        vid Gud.  Och han var hrdnackad och frstockade sitt hjrta, s
        att han icke omvnde sig till HERREN, Israels Gud.
036:014 Alla de versta bland prsterna och folket frsyndade sig ock
        storligen i otrohet mot Gud med hedningarnas alla styggelser och
        orenade HERRENS hus, som han hade helgat i Jerusalem.
036:015 Och HERREN, deras faders Gud, skickade sina budskap till dem
        titt och ofta genom sina sndebud, ty han mkade sig ver sitt
        folk och sin boning.
036:016 Men de begabbade Guds sndebud och fraktade hans ord och
        bespottade hans profeter, till dess HERRENS vrede ver hans folk
        vxte s, att ingen bot mer fanns.
036:017 D snde han emot dem kaldernas konung, och denne drpte deras
        unga mn med svrd i deras helgedomshus och skonade varken
        ynglingar eller jungfrur, ej heller gamla och grhrsmn; allt
        blev givet i hans hand.
036:018 Och alla krl i Guds hus, bde stora och sm, och skatterna i
        HERRENS hus, s ock konungens och hans frnmsta mns skatter,
        allt frde han till Babel.
036:019 Och man brnde upp Guds hus och brt ned Jerusalems mur, och
        alla dess palats brnde man upp i eld och frstrde alla de
        dyrbara freml som funnos dr.
036:020 Och dem som hade undsluppit svrdet frde han bort i fngenskap
        till Babel, och de blevo tjnare t honom och t hans sner,
        till dess att perserna kommo till vldet--
036:021 fr att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas--
        allts till dess att landet hade ftt gottgrelse fr sina
        sabbater.  Ty medan det lg de, hade det sabbat--till dess att
        sjuttio r hade gtt till nda.

036:022 Men i den persiske konungens Kores' frsta regeringsr uppvckte
        HERREN--fr att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle
        fullbordas--den persiske konungen Kores' ande, s att denne
        lt utropa ver hela sitt rike och tillika skriftligen kungra
        fljande:
036:023 S sger Kores, konungen i Persien: Alla riken p jorden har
        HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att
        bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.  Vemhelst nu bland eder,
        som tillhr hans folk, med honom vare HERREN, hans Gud, och han
        drage ditupp.



Esra


001:001 Men i den persiske konungen Kores' frsta regeringsr uppvckte
        HERREN--fr att HERRENS ord frn Jeremias mun skulle
        fullbordas--den persiske konungen Kores' ande, s att denne
        lt utropa ver hela sitt rike och tillika skriftligen kungra
        fljande:
001:002 S sger Kores, konungen i Persien: Alla riken p jorden har
        HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att
        bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.
001:003 Vemhelst nu bland eder, som tillhr hans folk, med honom vare
        hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda fr att bygga
        p HERRENS, Israels Guds, hus; han r den Gud som bor i
        Jerusalem.
001:004 Och varhelst ngon nnu finnes kvar, m han av folket p den ort
        dr han bor ssom frmling f hjlp med silver och guld, med
        gods och boskap, detta jmte vad som frivilligt gives till Guds
        hus i Jerusalem.

001:005 D stodo huvudmnnen fr Judas och Benjamins familjer upp,
        vensom prsterna och leviterna, alla de vilkas ande Gud
        uppvckte till att draga upp och bygga p HERRENS hus i
        Jerusalem.
001:006 Och alla de som bodde i deras grannskap understdde dem med
        silverkrl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara
        sknker, detta frutom allt vad man eljest frivilligt gav.

001:007 Och konung Kores utlmnade de krl till HERRENS hus, som
        Nebukadnessar hade frt bort ifrn Jerusalem och ltit stta in
        i sin guds hus.
001:008 Dem utlmnade nu Kores, konungen i Persien, t skattmstaren
        Mitredat, och denne rknade upp den t Sesbassar, hvdingen fr
        Juda.
001:009 Och detta var antalet av dem: trettio bcken av guld, ett tusen
        bcken av silver, tjugunio andra offerkrl,
001:010 trettio bgare av guld, fyra hundra tio silverbgare av ringare
        slag, drtill ett tusen andra krl.
001:011 Krlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyra
        hundra.  Allt detta frde Sesbassar med sig, nr de som hade
        varit i fngenskapen drogo upp frn Babel till Jerusalem.

002:001 Och dessa voro de mn frn hvdingdmet, som drogo upp ur den
        landsflykt och fngenskap i Babel, till vilken de hade blivit
        bortfrda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vnde
        tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad,
002:002 i det att de fljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja,
        Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana.

        Detta var antalet mn av Israels meniga folk:
002:003 Pareos' barn: tv tusen ett hundra sjuttiotv;
002:004 Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv;
002:005 Aras barn: sju hundra sjuttiofem;
002:006 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv tusen tta
        hundra tolv;
002:007 Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra;
002:008 Sattus barn: nio hundra fyrtiofem;
002:009 Sackais barn: sju hundra sextio;
002:010 Banis barn: sex hundra fyrtiotv;
002:011 Bebais barn: sex hundra tjugutre;
002:012 Asgads barn: ett tusen tv hundra tjugutv;
002:013 Adonikams barn: sex hundra sextiosex;
002:014 Bigvais barn: tv tusen femtiosex;
002:015 Adins barn: fyra hundra femtiofyra;
002:016 Aters barn av Hiskia: nittiotta;
002:017 Besais barn: tre hundra tjugutre;
002:018 Joras barn: ett hundra tolv;
002:019 Hasums barn: tv hundra tjugutre;
002:020 Gibbars barn: nittiofem;
002:021 Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre;
002:022 mnnen frn Netofa: femtiosex;
002:023 mnnen frn Anatot: ett hundra tjugutta;
002:024 Asmavets barn: fyrtiotv;
002:025 Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre;
002:026 Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen;
002:027 mnnen frn Mikmas: ett hundra tjugutv;
002:028 mnnen frn Betel och Ai: tv hundra tjugutre;
002:029 Nebos barn: femtiotv;
002:030 Magbis' barn: ett hundra femtiosex;
002:031 den andre Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra;
002:032 Harims barn: tre hundra tjugu;
002:033 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem;
002:034 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
002:035 Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio.

002:036 Av prsterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;
002:037 Immers barn: ett tusen femtiotv;
002:038 Pashurs barn: ett tusen tv hundra fyrtiosju;
002:039 Harims barn: ett tusen sjutton.

002:040 Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujas barn:
        sjuttiofyra;
002:041 av sngarna: Asafs barn: ett hundra tjugutta;
002:042 av drrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn,
        Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett
        hundra trettionio.

002:043 Av tempeltrlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
002:044 Keros' barn, Siahas barn, Padons barn,
002:045 Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn,
002:046 Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn,
002:047 Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn,
002:048 Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn,
002:049 Ussas barn, Paseas barn, Besais barn,
002:050 Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn,
002:051 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
002:052 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
002:053 Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,
002:054 Nesias barn, Hatifas barn.

002:055 Av Salomos tjnares barn: Sotais barn, Hassoferets barn, Perudas
        barn,
002:056 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
002:057 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn.

002:058 Tempeltrlarna och Salomos tjnares barn utgjorde tillsammans
        tre hundra nittiotv.

002:059 Och dessa voro de som drogo stad frn Tel-Mela, Tel-Harsa,
        Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer
        och sin slkt och huruvida de voro av Israel:
002:060 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotv.
002:061 Och av prsternas barn: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais
        barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais dttrar till
        hustru och blev uppkallad efter deras namn.
002:062 Dessa skte efter sina slktregister, men kunde icke finna dem;
        drfr blevo de ssom ovrdiga uteslutna frn prstadmet.
002:063 Och stthllaren tillsade dem att de icke skulle f ta av det
        hgheliga, frrn en prst uppstode med urim och tummim.

002:064 Hela frsamlingen utgjorde sammanrknad fyrtiotv tusen tre
        hundra sextio,
002:065 frutom deras tjnare och tjnarinnor, som voro sju tusen tre
        hundra trettiosju.  Och till dem hrde tv hundra sngare och
        sngerskor.
002:066 De hade sju hundra trettiosex hstar, tv hundra fyrtiofem
        mulsnor,
002:067 fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu
        snor.

002:068 Och somliga av huvudmnnen fr familjerna gvo, nr de kommo
        till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga gvor till Guds hus,
        fr att det ter skulle byggas upp p samma plats.
002:069 De gvo, efter som var och en frmdde, till arbetskassan i guld
        sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, s ock ett
        hundra prsterliga livkldnader.
002:070 Och prsterna, leviterna, en del av meniga folket, sngarna,
        drrvaktarna och tempeltrlarna bosatte sig i sina stder: hela
        Israel i sina stder.

003:001 Nr sjunde mnaden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i
        sina stder, frsamlade sig folket ssom en man till Jerusalem.
003:002 Och Jesua, Josadaks son, och hans brder, prsterna, och
        Serubbabel, Sealtiels son, och hans brder stodo upp och byggde
        Israels Guds altare fr att offra brnnoffer drp, ssom det
        var freskrivet i gudsmannen Moses lag.
003:003 De uppfrde altaret p dess plats, ty en frskrckelse hade
        kommit ver dem fr de frmmande folken; och de offrade t
        HERREN brnnoffer drp, morgonens och aftonens brnnoffer.

003:004 Och de hllo lvhyddohgtiden, ssom det var freskrivet, och
        offrade brnnoffer fr var dag till bestmt antal, p stadgat
        stt, var dag det fr den dagen bestmda antalet,
003:005 och drefter det dagliga brnnoffret och de offer som hrde till
        nymnaderna och till alla HERRENS vriga helgade hgtider, s
        ock alla de offer som man frivilligt frambar t HERREN.

003:006 P frsta dagen i sjunde mnaden begynte de att offra brnnoffer
        t HERREN, innan grunden till HERRENS tempel nnu var lagd.
003:007 Och de gvo penningar t stenhuggare och timmermn, s ock
        matvaror, dryckesvaror och olja t sidonierna och tyrierna, fr
        att dessa sjledes skulle fra cedertr frn Libanon till Jafo,
        i enlighet med den tilltelse som Kores, konungen i Persien,
        hade givit dem.

003:008 Och ret nst efter det d de hade kommit till Guds hus i
        Jerusalem, i andra mnaden, begyntes verket av Serubbabel,
        Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras vriga brder,
        prsterna och leviterna, och av alla dem som ur fngenskapen
        hade kommit till Jerusalem; det begyntes drmed att de anstllde
        leviterna, dem som voro tjugu r gamla eller drutver, till att
        frest arbetet p HERRENS hus.
003:009 Och Jesua med sina sner och brder och Kadmiel med sina sner,
        Judas sner, allasammans, blevo anstllda till att hava uppsikt
        ver dem som utfrde arbetet p Guds hus, sammaledes ock
        Henadads sner med sina sner och brder, leviterna.

003:010 Och nr byggningsmnnen lade grunden till HERRENS tempel,
        stlldes prsterna upp i mbetsskrud med trumpeter, s ock
        leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter
        Davids, Israels konungs, anordning.
003:011 Och de sjngo, under lov och tack till HERREN, drfr att han r
        god, och drfr att hans nd varar evinnerligen ver Israel.
        Och allt folket jublade hgt till HERRENS lov, drfr att
        grunden till HERRENS hus var lagd.
003:012 Men mnga av prsterna och leviterna och huvudmnnen fr
        familjerna, de gamle som hade sett det frra huset, grto
        hgljutt, nr de sgo grunden lggas till detta hus, mnga ter
        jublade och voro s glada att de ropade med hg rst.
003:013 Och man kunde icke skilja mellan det hgljudda, glada jubelropet
        och folkets hgljudda grt; ty folket ropade s hgt att ljudet
        drav hrdes vida omkring.

004:001 Men nr ovnnerna till Juda och Benjamin fingo hra att de som
        hade terkommit ifrn fngenskapen hllo p att bygga ett tempel
        t HERREN, Israels Gud,
004:002 gingo de till Serubbabel och till huvudmnnen fr familjerna och
        sade till dem: Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi ska
        eder Gud, likasom I, och t honom offra vi alltsedan den tid d
        den assyriske konungen Esarhaddon lt fra oss hit.
004:003 Men Serubbabel och Jesua och de vriga huvudmnnen fr Israels
        familjer sade till dem: Det r icke tillbrligt att I
        tillsammans med oss byggen ett hus t vr Gud, utan vi vilja fr
        oss sjlva med varandra bygga huset t HERREN, Israels Gud,
        ssom konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.
004:004 Men folket i landet bedrev det s, att judafolkets mod fll och
        de avskrcktes frn att bygga vidare.
004:005 Och de lejde mot dem mn som genom sina rd gjorde deras rdslag
        om intet, s lnge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan
        nda till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till
        regeringen.

004:006 (Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av
        hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i
        Juda och Jerusalem.
004:007 Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt
        dennes vriga medbrder till Artasasta, konungen i Persien.  Och
        det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokstver
        och avfattat p arameiska.
004:008 Likaledes skrevo rdsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett
        brev om Jerusalem till konung Artasasta av fljande innehll.
004:009 De skrevo d, rdsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de
        andra, deras medbrder: diniterna och afaresatkiterna,
        tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna,
        susaniterna, dehaviterna, elamiterna
004:010 och de andra folk som den store och mktige Asenappar hade frt
        bort och ltit bostta sig i staden Samaria och annorstdes i
        landet p andra sidan floden o. s. v.
004:011 Och detta r vad som stod skrivet i det brev som de snde till
        konung Artasasta: Dina tjnare, mnnen p andra sidan floden
        o. s. v.
004:012 Det vare veterligt fr konungen att de judar som drogo upp frn
        dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de hlla nu p att
        bygga upp den upproriska och onda staden, att stta murarna i
        stnd och att frbttra grundvalarna.
004:013 S m nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och
        murarna bliva satta i stnd, skola de varken giva skatt eller
        tull eller vgpenningar, och sdant skall bliva till men fr
        konungarnas inkomster.
004:014 Alldenstund vi nu ta palatsets salt, och det icke r
        tillbrligt att vi se huru skada tillskyndas konungen, drfr
        snda vi nu och lta konungen veta detta,
004:015 fr att man m gra efterforskningar i dina fders krnikor; ty
        av dessa krnikor skall du finna och erfara att denna stad har
        varit en upprorisk stad, till frfng fr konungar och lnder,
        och att man i den har anstiftat oroligheter nda ifrn ldsta
        tider, varfr ock denna stad har blivit frstrd.
004:016 S lta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd
        och dess murar bliva satta i stnd, s skall du i fljd hrav
        icke mer hava ngon del i landet p andra sidan floden.
004:017 D snde konungen fljande svar till rdsherren Rehum och
        sekreteraren Simsai och de andra, deras medbrder, som bodde i
        Samaria och i det vriga landet p andra sidan floden: Frid
        o. s. v.
004:018 Den skrivelse som I haven snt till oss har noggrant blivit
        upplst fr mig.
004:019 Och sedan jag hade givit befallning att man skulle gra
        efterforskningar, fann man att denna stad nda ifrn ldsta
        tider har plgat stta sig upp mot konungar, och att uppror och
        oroligheter dr hava anstiftats.
004:020 I Jerusalem hava ock funnits mktiga konungar, som hava varit
        herrar ver allt land som ligger p andra sidan floden, och
        skatt, tull och vgpenningar hava blivit dem givna.
004:021 S utfrden nu en befallning att man frhindrar dessa mn att
        bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning drom.
004:022 Och sen till, att I icke handlen frsumligt i denna sak, s att
        skadan icke vxer, konungarna till frfng.
004:023 S snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade
        blivit lst fr Rehum och sekreteraren Simsai och deras
        medbrder, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och
        hindrade dem med vld och makt.)

004:024 S frhindrades nu arbetet p Guds hus i Jerusalem.  Och det
        blev frhindrat nda till den persiske konungen Darejaves' andra
        regeringsr.

005:001 Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterna,
        profeterade fr judarna i Juda och Jerusalem, i Israels Guds
        namn, efter vilket de voro uppkallade.
005:002 Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo d
        upp och begynte bygga p Guds hus i Jerusalem, och med dem Guds
        profeter, som understdde dem.
005:003 Vid samma tid kommo till dem Tattenai, stthllaren i landet p
        andra sidan floden, och Setar-Bosenai och dessas medbrder, och
        sade s till dem: Vem har givit eder tilltelse att bygga detta
        hus och att stta denna mur i stnd?
005:004 D sade vi dem vad de mn hette, som uppfrde byggnaden.
005:005 Och ver judarnas ldste vakade deras Guds ga, s att man
        lovade att icke lgga ngot hinder i vgen fr dem, till dess
        saken hade kommit infr Darejaves; sedan skulle man snda dem en
        skrivelse hrom.

005:006 Detta r nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai,
        stthllaren i landet p andra sidan floden, och Setar-Bosenai
        och hans medbrder, afarsekiterna, som bodde p andra sidan
        floden, snde till konung Darejaves;
005:007 de snde nmligen till honom en berttelse, och dri var s
        skrivet:

        Frid vare i allo med konung Darejaves.
005:008 Det vare veterligt fr konungen att vi kommo till det judiska
        hvdingdmet, till den store Gudens hus.  Detta hller man nu p
        att bygga upp med stora stenar, och i vggarna lgger man in
        trvirke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framgng
        under deras hnder.
005:009 D frgade vi de ldste dr och sade till dem s: 'Vem har givit
        eder tilltelse att bygga detta hus och att stta denna mur i
        stnd?'
005:010 Vi frgade dem ock huru de hette, fr att kunna underrtta dig
        drom, och fr att teckna upp namnen p de mn som stodo i
        spetsen fr dem.
005:011 Och detta var det svar som de gvo oss: 'Vi ro himmelens och
        jordens Guds tjnare, och vi bygga nu upp det hus som fordom,
        fr mnga r sedan, var uppbyggt hr, och som en stor konung i
        Israel hade byggt och fullndat.
005:012 Men eftersom vra fder frtrnade himmelens Gud, gav han dem i
        kalden Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och han
        frstrde detta hus och frde folket bort till Babel.
005:013 Men i den babyloniske konungen Kores' frsta regeringsr gav
        konung Kores befallning att man ter skulle bygga upp detta Guds
        hus.
005:014 Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de krl av guld
        och silver, som hade tillhrt Guds hus, men som Nebukadnessar
        hade tagit ur templet i Jerusalem och frt till templet i Babel;
        och de verlmnades t en man vid namn Sesbassar, som han hade
        satt till stthllare.
005:015 Och till honom sade han: Tag dessa krl och far stad och stt
        in dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall ter byggas upp
        p sin plats.
005:016 S kom d denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i
        Jerusalem.  Och frn den tiden och intill nu har man byggt
        drp, och det r nnu icke frdigt.'
005:017 Om det nu tckes konungen, m man gra efterforskningar i
        konungens skattkammare drborta i Babel om det r s, att konung
        Kores har givit tilltelse att bygga detta Guds hus i Jerusalem;
        drefter m konungen meddela oss sin vilja hrom.

006:001 D gav konung Darejaves befallning att man skulle gra
        efterforskningar i kansliet i Babel, dr skatterna nedlades.
006:002 Och i Ametas borg, i hvdingdmet Medien, fann man en bokrulle i
        vilken fljande var upptecknat till hgkomst:
006:003 I konung Kores' frsta regeringsr gav konung Kores denna
        befallning: 'Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upp
        till att vara en plats dr man frambr offer; och dess
        grundvalar skola gras fasta.  Det skall byggas sextio alnar
        hgt och sextio alnar brett,
006:004 med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trvirke; och
        vad som fordras fr omkostnaderna skall utgivas frn konungens
        hus.
006:005 De krl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog ur
        templet i Jerusalem och frde till Babel, skall man ock giva
        tillbaka, s att de komma ter till sin plats i templet i
        Jerusalem, och man skall stta in dem i Guds hus.'--
006:006 Allts, du Tattenai, som r stthllare i landet p andra sidan
        floden, och du Setar-Bosenai, och I afarsekiter, de nmndas
        medbrder p andra sidan floden: hllen eder fjrran drifrn.
006:007 Lmnen arbetet p detta Guds hus ostrt.  Judarnas stthllare
        och judarnas ldste m bygga detta Guds hus p dess plats.
006:008 Och hrmed giver jag befallning om huru I skolen frfara med
        dessa judarnas ldste, nr de bygga p detta Guds hus.  Av de
        penningar som givas t konungen i skatt frn landet p andra
        sidan floden skall vad som fordras fr omkostnaderna redligt
        utgivas t dessa mn, s att hinder icke uppstr i arbetet.
006:009 Och vad de behva, ungtjurar, vdurar och lamm till brnnoffer
        t himmelens Gud, s och vete, salt, vin och olja, det skall,
        efter uppgift av prsterna i Jerusalem, utgivas t dem dag fr
        dag utan ngon frsummelse,
006:010 fr att de m kunna frambra offer, till en vlbehaglig lukt t
        himmelens Gud, och fr att de m bedja fr konungens och hans
        sners liv.
006:011 Och hrmed giver jag befallning, att om ngon vertrder denna
        frordning, s skall en bjlke brytas ut ur hans hus, och p den
        skall man upphnga och fsta honom, och hans hus skall gras
        till en plats fr orenlighet, drfr att han har s gjort.
006:012 Och m den Gud som har ltit sitt namn bo dr sl ned alla
        konungar och folk som utrcka sin hand till att vertrda denna
        frordning, och till att frstra detta Guds hus i Jerusalem.
        Jag, Darejaves, giver denna befallning.  Blive den redligt
        fullgjord!

006:013 Alldenstund nu konung Darejaves hade snt ett sdant bud, blev
        detta redligt fullgjort av Tattenai, stthllaren i landet p
        andra sidan floden, och av Setar-Bosenai, s ock av deras
        medbrder.
006:014 Och judarnas ldste byggde vidare och hade god framgng i
        arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons,
        profetiska tal; man byggde och fullbordade det ssom Israels Gud
        hade befallt, och ssom Kores och Darejaves och Artasasta, den
        persiske konungen, hade befallt.

006:015 Och huset blev frdigt till den tredje dagen i mnaden Adar, i
        konung Darejaves' sjtte regeringsr.
006:016 Och Israels barn, prsterna och leviterna och de vriga som hade
        terkommit ifrn fngenskapen, firade invigningen av detta Guds
        hus med gldje.
006:017 Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundra
        tjurar, tv hundra vdurar och fyra hundra lamm, s ock till
        syndoffer fr hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels
        stammar.
006:018 Och man anstllde prsterna, efter deras skiften, och leviterna,
        efter deras avdelningar, till att frrtta Guds tjnst i
        Jerusalem, ssom det var freskrivet i Moses bok.

006:019 Och de som hade terkommit ifrn fngenskapen hllo pskhgtid
        p fjortonde dagen i frsta mnaden.
006:020 Ty prsterna och leviterna hade d allasammans renat sig, s att
        de alla voro rena; och de slaktade pskalammet fr alla dem som
        hade terkommit ifrn fngenskapen, ocks fr sina brder,
        prsterna, likasvl som fr sig sjlva.
006:021 Och de israeliter som hade tervnt ifrn fngenskapen to
        drav, jmte alla sdana som hade avskilt sig frn den hedniska
        landsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem fr att ska
        HERREN, Israels Gud.
006:022 Och de hllo det osyrade brdets hgtid i sju dagar med gldje;
        ty HERREN hade berett dem gldje, i det att han hade vnt den
        assyriske konungens hjrta till dem, s att han understdde dem
        i arbetet p Guds, Israels Guds, hus.

007:001 Efter en tids frlopp, under den persiske konungen Artasastas
        regering, hnde sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja,
        son till Hilkia,
007:002 son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub,
007:003 son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot,
007:004 son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki,
007:005 son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till
        Aron, versteprsten--
007:006 det hnde sig att denne Esra drog upp frn Babel; han var en
        skriftlrd, vl frfaren i Moses lag, den som HERREN, Israels
        Gud, hade utgivit.  Och konungen gav honom allt vad han begrde,
        eftersom HERRENS, hans Guds, hand var ver honom.
007:007 Ocks en del av Israels barn och av prsterna, leviterna,
        sngarna, drrvaktarna och tempeltrlarna drog upp till
        Jerusalem i Artasastas sjunde regeringsr.
007:008 Och han kom till Jerusalem i femte mnaden, i konungens sjunde
        regeringsr.
007:009 Ty p frsta dagen i frsta mnaden blev det bestmt att man
        skulle draga upp frn Babel; och p frsta dagen i femte mnaden
        kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var ver honom.
007:010 Ty Esra hade vnt sitt hjrta till att begrunda HERRENS lag och
        gra efter den, och till att i Israel undervisa i lag och rtt.

007:011 S stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav t
        prsten Esra, den skriftlrde, som var lrd i det som HERREN
        hade bjudit och stadgat fr Israel:
007:012 Artasasta, konungarnas konung, till prsten Esra, den i
        himmelens Guds lag lrde, o. s. v. med vlig fortsttning.
007:013 Jag giver hrmed befallning att var och en i mitt rike av
        Israels folk och av dess prster och leviter, som r villig att
        fara till Jerusalem, m fara med dig,
007:014 alldenstund du r snd av konungen och hans sju rdgivare till
        att hlla underskning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag,
        som r i din hand,
007:015 och till att fra dit det silver och guld som konungen och hans
        rdgivare av fritt beslut hava givit t Israels Gud, vilken har
        sin boning i Jerusalem,
007:016 s ock allt det silver och guld som du kan f i hela Babels
        hvdingdme, tillika med de frivilliga gvor som folket och
        prsterna giva till sin Guds hus i Jerusalem.
007:017 Allts skall du nu fr dessa penningar ssom en redlig man kpa
        tjurar, vdurar och lamm, jmte sdant som behves till
        dithrande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra p
        altaret i eder Guds hus i Jerusalem.
007:018 Och vad du och dina brder finnen fr gott att gra med det
        silver och guld som bliver ver, det mn I gra efter eder Guds
        vilja.
007:019 Och alla de krl som givas dig till tempeltjnsten i din Guds
        hus skall du avlmna infr Jerusalems Gud.
007:020 Och vad du mste utbetala fr det som hrutver behves till din
        Guds hus, det m du lta utbetala ur konungens skattkammare.
007:021 Och jag, konung Artasasta, giver hrmed befallning till alla
        skattmstare i landet p andra sidan floden att allt vad prsten
        Esra, den i himmelens Guds lag lrde, begr av eder, det skall
        redligt gras och givas,
007:022 nda till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra bat
        vin och hundra bat olja, s ock salt utan srskild freskrift.
007:023 Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant gras och givas
        till himmelens Guds hus, fr att icke vrede m komma ver
        konungens och hans sners rike.
007:024 Och vi gra eder veterligt att ingen skall hava makt att lgga
        skatt, tull eller vgpenningar p ngon prst eller levit,
        sngare, drrvaktare, tempeltrl eller annan tjnare i detta
        Guds hus.
007:025 Och du, Esra, m, efter din Guds vishet, den som har blivit dig
        betrodd, frordna domare och lagkloke till att dma allt folket
        i landet p andra sidan floden, alla dem som knna din Guds
        lagar; och om ngon icke knner dessa, skolen I lra honom dem.
007:026 Och var och en som icke gr efter din Guds lag och konungens
        lag, ver honom skall dom fllas med rttvisa, vare sig till dd
        eller till landsfrvisning eller till penningbter eller till
        fngelse.

007:027 Lovad vare HERREN, vra fders Gud, som ingav konungen sdant i
        hjrtat, nmligen att han skulle frhrliga HERRENS hus i
        Jerusalem,
007:028 och som lt mig finna nd infr konungen och hans rdgivare och
        infr alla konungens mktiga hvdingar!

007:029 Och jag knde mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var
        ver mig, och jag frsamlade en del av huvudmnnen i Israel till
        att draga upp med mig.

008:001 Och dessa voro de huvudmn fr familjerna, som under konung
        Artasastas regering med mig drogo upp frn Babel, och s frhll
        det sig med deras slkter:
008:002 Av Pinehas' barn Gersom; av Itamars barn Daniel; av Davids barn
        Hattus;
008:003 av Sekanjas barn, av Pareos' barn, Sakarja och med honom i
        slktregistret upptagna mn, ett hundra femtio;
008:004 av Pahat-Moabs barn Eljoenai, Serajas son, och med honom tv
        hundra mn;
008:005 av Sekanjas barn Jahasiels son och med honom tre hundra mn;
008:006 av Adins barn Ebed, Jonatans son, och med honom femtio mn;
008:007 av Elams barn Jesaja, Ataljas son, och med honom sjuttio mn;
008:008 av Sefatjas barn Sebadja, Mikaels son, och med honom ttio mn;
008:009 av Joabs barn Obadja, Jehiels son och med honom tv hundra
        aderton mn;
008:010 av Selomits barn Josifjas son och med honom ett hundra sextio
        mn;
008:011 av Bebais barn Sakarja, Bebais son, och med honom tjugutta mn;
008:012 av Asgads barn Johanan, Hackatans son, och med honom ett hundra
        tio mn;
008:013 av Adonikams barn de sistkomna, vilka hette Elifelet, Jegiel och
        Semaja, och med dem sextio mn;
008:014 av Bigvais barn Utai och Sabbud och med dem sjuttio mn.

008:015 Och jag frsamlade dessa till den strm som flyter till Ahava,
        och vi voro lgrade dr i tre dagar.  Men nr jag nrmare gav
        akt p folket och prsterna, fann jag dr ingen av Levi barn.
008:016 D snde jag stad huvudmnnen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan,
        Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och lrarna Jojarib
        och Elnatan;
008:017 jag bjd dem g till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade
        dem i munnen de ord som de skulle tala till Iddo och hans broder
        och till tempeltrlarna i Kasifja, p det att man skulle snda
        till oss tjnare fr vr Guds hus.
008:018 Och eftersom vr Guds goda hand var ver oss, snde de till oss
        en frstndig man av Mahelis, Levis sons, Israels sons, barn,
        vensom Serebja med hans sner och brder, aderton mn,
008:019 vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes
        brder och deras sner, tjugu mn,
008:020 s ock tv hundra tjugu tempeltrlar, alla namngivna, av de
        tempeltrlar som David och hans frnmsta mn hade givit till
        leviternas tjnst.

008:021 Och jag lt dr, vid Ahavastrmmen, lysa ut en fasta, fr att vi
        skulle dmjuka oss infr vr Gud, till att av honom utbedja oss
        en lyckosam resa fr oss och vra kvinnor och barn och all vr
        egendom.
008:022 Ty jag blygdes fr att av konungen begra krigsfolk och ryttare
        till att hjlpa oss mot fiender p vgen, eftersom vi hade sagt
        till konungen: Vr Guds hand r ver alla dem som ska honom,
        och s gr det dem vl, men hans makt och hans vrede ro emot
        alla dem som vergiva honom.
008:023 Drfr fastade vi och skte hjlp av vr Gud, och han bnhrde
        oss.

008:024 Och jag avskilde tolv av de versta bland prsterna, s ock
        Serebja och Hasabja och med dem tio av deras brder.
008:025 Och jag vgde upp t dem silvret och guldet och krlen, den grd
        till vr Guds hus, som hade blivit given av konungen och hans
        rdgivare och hvdingar och av alla de israeliter som voro dr.
008:026 Jag vgde upp t dem sex hundra femtio talenter silver jmte
        silverkrl till ett vrde av ett hundra talenter, s ock ett
        hundra talenter guld,
008:027 drtill tjugu bgare av guld, till ett vrde av tusen dariker,
        samt tv krl av fin, glnsande koppar, dyrbara ssom guld.
008:028 Och jag sade till dem: I ren helgade t HERREN, och krlen ro
        helgade, och silvret och guldet r en frivillig gva t HERREN,
        edra fders Gud.
008:029 S vaken drver och bevaren det, till dess I fn vga upp det i
        Jerusalem infr de versta bland prsterna och leviterna och de
        versta inom Israels familjer, i kamrarna i HERRENS hus.
008:030 D togo prsterna och leviterna emot det uppvgda, silvret och
        guldet och krlen, fr att de skulle fra det till Jerusalem,
        till vr Guds hus.

008:031 Och vi brto upp frn Ahavastrmmen p tolfte dagen i frsta
        mnaden fr att draga till Jerusalem; och vr Guds hand var ver
        oss och rddade oss undan fiender och frst p vgen.
008:032 Och vi kommo till Jerusalem och blevo stilla dr i tre dagar.
008:033 Men p fjrde dagen uppvgdes silvret och guldet och krlen i
        vr Guds hus, och verlmnades t prsten Meremot, Urias son,
        och jmte honom t Eleasar, Pinehas' son, och jmte dessa t
        leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnuis som--
008:034 alltsammans efter antal och vikt, och hela vikten blev d
        upptecknad.

008:035 De landsflyktiga som hade terkommit ifrn fngenskapen offrade
        nu till brnnoffer t Israels Gud tolv tjurar fr hela Israel,
        nittiosex vdurar, sjuttiosju lamm och tolv syndoffersbockar,
        alltsammans till brnnoffer t HERREN.
008:036 Och de verlmnade konungens pbud t konungens satraper och t
        stthllarna i landet p andra sidan floden, och dessa gvo
        understd t folket och t Guds hus.

009:001 Sedan allt detta hade skett, trdde ngra av furstarna fram till
        mig och sade: Varken folket i Israel eller prsterna och
        leviterna hava hllit sig avskilda frn de frmmande folken,
        ssom tillbrligt hade varit fr de styggelsers skull som hava
        bedrivits av dem, av kananerna, hetiterna, perisserna,
        jebuserna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amorerna.
009:002 Ty av deras dttrar hava de tagit hustrur t sig och t sina
        sner, och s har det heliga slktet blandat sig med de
        frmmande folken; och furstarna och frestndarna hava varit de
        frsta att beg sdan otrohet.
009:003 Nr jag nu hrde detta, rev jag snder min livrock och min kpa
        och ryckte av mig huvudhr och skgg och blev sittande i djup
        sorg.
009:004 Och alla de som fruktade fr vad Israels Gud hade talat mot
        sdan otrohet som den de terkomna fngarna hade begtt, de
        frsamlade sig till mig, under det att jag frblev sittande i
        min djupa sorg nda till tiden fr aftonoffret.

009:005 Men vid tiden fr aftonoffret stod jag upp frn min bedrvelse
        och rev snder min livrock och min kpa; drefter fll jag ned
        p mina knn och utrckte mina hnder till HERREN, min Gud,
009:006 och sade: Min Gud, jag skmmes och blyges fr att upplyfta mitt
        ansikte till dig, min Gud, ty vra missgrningar hava vxt oss
        ver huvudet, och vr skuld r stor allt upp till himmelen.
009:007 Frn vra fders dagar nda till denna dag hava vi varit i stor
        skuld, och genom vra missgrningar hava vi, med vra konungar
        och prster, blivit givna i frmmande konungars hand, och hava
        drabbats av svrd, fngenskap, plundring och skam, ssom det gr
        oss nnu i dag.
009:008 Men nu har ett litet gonblick nd vederfarits oss frn HERREN,
        vr Gud, s att han har ltit en rddad skara bliva kvar av oss,
        och givit oss fotfste p sin heliga plats, fr att han, vr
        Gud, s skulle lta ljus g upp fr vra gon och giva oss ngot
        litet andrum i vr trldom.
009:009 Ty trlar ro vi, men i vr trldom har vr Gud icke vergivit
        oss, utan han har ltit oss finna nd infr Persiens konungar,
        s att de hava givit oss andrum till att upprtta vr Guds hus
        och bygga upp dess ruiner och bereda oss en hgnad plats i Juda
        och Jerusalem.
009:010 Och vad skola vi nu sga, o vr Gud, efter allt detta?  Vi hava
        ju vergivit dina bud,
009:011 dem som du gav genom dina tjnare profeterna, i det du sade:
        'Det land dit I nu kommen, fr att taga det i besittning, r ett
        besmittat land, genom de frmmande folkens besmittelse, och
        genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det
        frn den ena ndan till den andra.
009:012 S given nu icke edra dttrar t deras sner, och tagen icke
        deras dttrar till hustrur t edra sner.  Ja, I skolen aldrig
        frga efter deras vlfrd och lycka--detta p det att I mn
        bliva starka, s att I fn ta av landets goda och lmna det
        till besittning t edra barn fr evrdlig tid.'
009:013 Skulle vi vl nu, efter allt vad som har kommit ver oss genom
        vra onda grningar och genom den stora skuld vi hava dragit
        oss, och sedan du, vr Gud, har skonat oss mer n vra
        missgrningar frtjnade, och ltit en skara av oss, sdan som
        denna, bliva rddad--
009:014 skulle vi vl nu p nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med
        folk som bedriva sdana styggelser?  Skulle du d icke vredgas
        p oss, nda drhn att du frgjorde oss, s att intet mer vore
        kvar och ingen rddning funnes?
009:015 HERRE, Israels Gud, du r rttfrdig, ty av oss har allenast
        blivit kvar en rddad skara, ssom i dag nogsamt synes.  Och se,
        nu ligga vi hr i vr skuld infr dig, ty vid sdant kan ingen
        best infr dig.

010:001 D nu Esra s bad och beknde, dr han lg grtande framfr Guds
        hus, frsamlade sig till honom av Israel en mycket stor skara,
        mn, kvinnor och barn; ty ocks folket grt bitterligen.
010:002 Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sade
        till Esra: Ja, vi hava varit otrogna mot vr Gud, i det att vi
        hava tagit till oss frmmande kvinnor frn de andra folken hr i
        landet.  Dock finnes nnu hopp fr Israel.
010:003 S lt oss nu sluta ett frbund med vr Gud, att vi, i kraft av
        Herrens rdslut och de mns som frukta fr vr Guds bud, vilja
        avlgsna ifrn oss alla sdana kvinnor jmte deras barn; s br
        ju ske efter lagen.
010:004 St upp, ty dig ligger denna sak, och vi vilja vara med dig.
        Var frimodig och grip verket an.

010:005 D stod Esra upp och tog en ed av de versta bland prsterna,
        leviterna och hela Israel, att de skulle gra ssom det var
        sagt; och de gingo eden.
010:006 Och Esra stod upp frn platsen framfr Guds hus och gick in i
        Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare.  Och nr han hade kommit
        dit, kunde han varken ta eller dricka; s srjde han ver den
        otrohet som de terkomna fngarna hade begtt.

010:007 Och man lt utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hade
        terkommit ifrn fngenskapen, att de skulle frsamla sig i
        Jerusalem;
010:008 och vilken som icke komme till den tredje dagen drefter, i
        enlighet med furstarnas och de ldstes beslut, hans hela egendom
        skulle givas till spillo, och han sjlv skulle avskiljas frn de
        terkomna fngarnas frsamling.
010:009 S frsamlade sig d alla Judas och Benjamins mn i Jerusalem
        till den tredje dagen, det r p tjugonde dagen i nionde
        mnaden; och allt folket stannade p den ppna platsen vid Guds
        hus, sklvande bde p grund av den sak som frelg och p grund
        av det starka regnet.
010:010 Och prsten Esra stod upp och sade till dem: I haven varit
        otrogna, i det att I haven tagit till eder frmmande kvinnor och
        drigenom kat Israels skuld.
010:011 Men beknnen det nu, HERREN, edra fders Gud, till pris, och
        gren hans vilja: skiljen eder frn de andra folken hr i landet
        och frn de frmmande kvinnorna.
010:012 D svarade hela frsamlingen och sade med hg rst: Ssom du
        har sagt, s tillkommer det oss att gra.
010:013 Men folket r talrikt, och regntiden r nu inne, och man kan
        icke st hrute; detta rende kan ej heller avslutas p en dag
        eller tv, ty vi hava mycket frbrutit oss hrutinnan.
010:014 M drfr vra furstar st redo fr hela frsamlingen, och m
        alla i vra stder, som hava tagit till sig frmmande kvinnor,
        infinna sig p bestmda tider, och med dem de ldste i var stad
        och domarna dr, till dess att vi hava avvnt ifrn oss vr Guds
        vredes gld i denna sak.
010:015 Allenast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, trdde upp
        hremot, och Mesullam jmte leviten Sabbetai understdde dem.
010:016 Men de som hade terkommit ifrn fngenskapen gjorde ssom det
        var sagt.  Och man utsg prsten Esra och ngra av huvudmnnen
        fr familjerna, efter de srskilda familjerna, alla namngivna;
        och p frsta dagen i tionde mnaden satte de sig att rannsaka
        hrom.
010:017 Och till frsta dagen i frsta mnaden hade de avslutat
        rannsakningen om allt som angick de mn vilka hade tagit till
        sig frmmande kvinnor.

010:018 Bland prsternas sner befunnos fljande hava tagit till sig
        frmmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans
        brder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja,
010:019 vilka nu gvo sin hand drp att de skulle avlgsna ifrn sig
        sina kvinnor; och de skulle frambra en vdur ssom skuldoffer
        fr den skuld de hade dragit sig;
010:020 av Immers barn: Hanani och Sebadja;
010:021 av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia;
010:022 av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och
        Eleasa.
010:023 Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita,
        Petaja, Juda och Elieser;
010:024 av sngarna: Eljasib; av drrvaktarna: Sallum, Telem och Uri.
010:025 Av det vriga Israel: av Pareos' barn: Ramja, Issia, Malkia
        Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja;
010:026 av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och
        Elia;
010:027 av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och
        Asisa;
010:028 av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai;
010:029 av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot;
010:030 av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja,
        Besalel, Binnui och Manasse;
010:031 vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon,
010:032 Benjamin, Malluk, Semarja;
010:033 av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai,
        Manasse, Simei;
010:034 av Banis barn: Maadai, Amram och Uel,
010:035 Benaja, Bedeja, Keluhi,
010:036 Vanja, Meremot, Eljasib,
010:037 Mattanja, Mattenai och Jaasu,
010:038 vidare Bani, Binnui, Simei,
010:039 vidare Selemja, Natan och Adaja,
010:040 Maknaddebai, Sasai, Sarai,
010:041 Asarel, Selemja, Semarja,
010:042 Sallum, Amarja, Josef;
010:043 av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och
        Benaja.
010:044 Alla dessa hade tagit frmmande kvinnor till hustrur; och bland
        dessa funnos kvinnor som hade ftt barn.



Nehemja


001:001 Nehemjas, Hakaljas sons, berttelse.

        I mnaden Kisleu, i det tjugonde ret, nr jag var i Susans
        borg,
001:002 hnde sig att Hanani, en av mina brder, och ngra andra mn
        kommo frn Juda.  Och jag frgade dem om judarna, den rddade
        skara som fanns kvar efter fngenskapen, och om Jerusalem.
001:003 De sade till mig: De kvarblivna, de som efter fngenskapen
        finnas kvar i hvdingdmet, lida stor nd och smlek, och
        Jerusalems mur r nedbruten, och dess portar ro uppbrnda i
        eld.
001:004 Nr jag hade hrt detta, satt jag grtande och srjande i flera
        dagar och fastade och bad infr himmelens Gud.
001:005 Och jag sade: Ack HERRE, himmelens Gud, du store och
        fruktansvrde Gud, du som hller frbund och bevarar nd mot dem
        som lska dig och hlla dina bud,
001:006 lt ditt ra akta hrp, och lt dina gon vara ppna, och hr
        din tjnares bn, den som jag nu beder infr dig bde dag och
        natt, fr Israels barn, dina tjnare, i det att jag beknner
        Israels barns synder, dem som vi hava begtt mot dig; ty ocks
        jag och min faders hus hava syndat.
001:007 Vi hava svrt frbrutit oss mot dig; vi hava icke hllit de bud
        och stadgar och rtter som du gav din tjnare Mose.
001:008 Men tnk p det ord som du gav din tjnare Mose, nr du sade:
        'Om I ren otrogna, s skall jag frstr eder bland folken;
001:009 men om I vnden om till mig och hllen mina bud och gren efter
        dem, d vill jag, om n edra frdrivna vore vid himmelens nda,
        likvl frsamla dem drifrn och lta dem komma till den plats
        som jag har utvalt till boning t mitt namn.'
001:010 De ro ju dina tjnare och ditt folk, som du har frlossat genom
        din stora kraft och din starka hand.
001:011 Ack Herre, lt ditt ra akta p din tjnares bn, ja, p vad
        dina tjnare bedja, de som vilja frukta ditt namn; lt nu din
        tjnare vara lyckosam och lt honom finna barmhrtighet infr
        denne man.

        Jag var d munsknk hos konungen.

002:001 I mnaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsr, vid ett
        tillflle d vin stod framsatt fr konungen, tog jag vinet och
        gav det t honom.  Och jag hade icke frr visat mig sorgsen infr
        honom;
002:002 men nu sade konungen till mig: Varfr ser du s sorgsen ut?  Du
        r ju icke sjuk; du mste hava ngon hjrtesorg.  D blev jag
        vermttan hpen.
002:003 Och jag sade till konungen: M konungen leva evinnerligen!
        Skulle jag icke se sorgsen ut, d den stad dr mina fders
        gravar ro ligger de och dess portar ro frtrda av eld?
002:004 Konungen sade till mig: Vad r det d du begr?  D bad jag en
        bn till himmelens Gud
002:005 och sade till konungen: Om det s tckes konungen, och om du
        finner behag i din tjnare, s beder jag att du ville lta mig
        fara till Juda, till den stad dr mina fders gravar ro, p det
        att jag ter m bygga upp den.
002:006 D frgade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid
        hans sida: Huru lnge kan din resa rcka, och nr kan du komma
        tillbaka?  D det nu allts tcktes konungen att lta mig fara,
        uppgav jag fr honom en bestmd tid.
002:007 Och jag sade till konungen: Om det s tckes konungen, s m
        brev givas mig till stthllarna i landet p andra sidan floden,
        att de lta mig fara drigenom, till dess jag kommer till Juda,
002:008 s ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen ver den kungliga
        skogsparken, att han lter mig f virke fr att drmed timra upp
        portarna till borgen som hr till templet, vensom virke till
        stadsmuren, s ock till det hus dr jag sjlv skall hava min
        bostad.  Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds
        goda hand var ver mig.

002:009 Nr jag s kom till stthllarna i landet p andra sidan floden,
        gav jag dem konungens brev.  Och konungen hade snt med mig
        hrhvitsmn och ryttare.
002:010 Men d horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske
        tjnstemannen, hrde detta, frtrt det dem hgeligen att ngon
        hade kommit fr att se Israels barn till godo.

002:011 Nr jag sedan hade kommit till Jerusalem och varit dr i tre
        dagar,
002:012 stod jag upp om natten jmte ngra f mn, utan att hava omtalat
        fr ngon mnniska vad min Gud ingav mig i hjrtat att gra fr
        Jerusalem; och det djur som jag red p var det enda jag hade med
        mig.
002:013 Och jag drog om natten ut genom Dalporten fram emot Drakkllan
        och Dyngporten och besg Jerusalems murar, huru de voro
        nedbrutna, och huru dess portar voro frtrda av eld.
002:014 Och jag drog vidare till Kllporten och till Konungsdammen, men
        dr var det icke mjligt fr djuret att komma fram med mig.
002:015 D begav jag mig uppfr dalen om natten och besg muren och
        vnde sedan ter in genom Dalporten och kom s tillbaka.

002:016 Och frestndarna hade icke ftt veta vart jag hade gtt, och
        vad jag ville gra, ty jag hade nnu icke omtalat ngot fr
        judarna, prsterna, dlingarna, frestndarna och de vriga, som
        skulle f med arbetet att gra.
002:017 Men nu sade jag till dem: I sen sjlva i vilken nd vi ro,
        huru Jerusalem ligger de, och huru dess portar ro uppbrnda i
        eld.  Vlan d, lt oss bygga upp Jerusalems mur, fr att vi icke
        lngre m vara till smlek.
002:018 Och jag omtalade fr dem huru min Guds hand hade varit mig
        ndig, s ock vad konungen hade lovat mig.  D sade de: Vi vilja
        st upp och bygga.  Och de togo mod till sig fr det goda
        verket.

002:019 Men nr horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske
        tjnstemannen, och araben Gesem hrde detta, bespottade de oss
        och visade frakt fr oss; och de sade: Vad r det I gren?
        Viljen I stta eder upp mot konungen?
002:020 D gav jag dem detta svar: Himmelens Gud skall lta det g oss
        vl, och vi, hans tjnare, vilja st upp och bygga; men I haven
        ingen del eller rtt eller minnelse i Jerusalem.

003:001 Och versteprsten Eljasib och hans brder, prsterna, stodo upp
        och byggde Frporten, vilken de helgade, och i vilken de sedan
        satte in drrarna.  Vidare byggde de nda fram till Hammeatornet,
        som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet.
003:002 Drbredvid byggde Jerikos mn; och drbredvid byggde Sackur,
        Imris son.
003:003 Fiskporten byggdes av Hassenaas barn; de timrade upp den och
        satte in dess drrar, dess riglar och bommar.
003:004 Drbredvid arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, p
        att stta muren i stnd; drbredvid arbetade Mesullam, son till
        Berekja, son till Mesesabel; och drbredvid arbetade Sadok,
        Baanas son.
003:005 Drbredvid arbetade tekoaiterna, men de frnmsta bland dem
        ville icke bja sin hals till att tjna sin Herre.
003:006 Gamla porten sattes i stnd av Jojada, Paseas son, och Mesullam,
        Besodjas son; de timrade upp den och satte in dess drrar, dess
        riglar och bommar.
003:007 Drbredvid arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon
        jmte mnnen frn Gibeon och Mispa, som lydde under stthllaren
        i landet p andra sidan floden.
003:008 Drbredvid arbetade Ussiel, Harhajas son, jmte guldsmederna;
        och drbredvid arbetade Hananja, en av salvoberedarna.  Det
        nstfljande stycket av Jerusalem lt man vara, nda till Breda
        muren.
003:009 Drbredvid arbetade Refaja, Hurs son, hvdingen ver ena hlften
        av Jerusalems omrde.
003:010 Drbredvid arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget
        hus; och drbredvid arbetade Hattus, Hasabnejas son.
003:011 En annan strcka sattes i stnd av Malkia, Harims son, och av
        Hassub, Pahat-Moabs son, och drjmte Ugnstornet.
003:012 Drbredvid arbetade Sallum, Hallohes' son, hvdingen ver andra
        hlften av Jerusalems omrde, han sjlv med sina dttrar.
003:013 Dalporten sattes i stnd av Hanun och Sanoas invnare; de byggde
        upp den och satte in dess drrar, dess riglar och bommar.  De
        byggde ock ett tusen alnar p muren, nda fram till Dyngporten.
003:014 Och Dyngporten sattes i stnd av Malkia, Rekabs son, hvdingen
        ver Bet-Hackerems omrde; han byggde upp den och satte in dess
        drrar, dess riglar och bommar.
003:015 Och Kllporten sattes i stnd av Sallun, Kol-Hoses son,
        hvdingen ver Mispas omrde; han byggde upp den och lade tak
        drp och satte in dess drrar, dess riglar och bommar.  Han
        byggde ock muren vid Vattenledningsdammen, invid den kungliga
        trdgrden, nda fram till trapporna som fra ned frn Davids
        stad.
003:016 Drnst sattes ett stycke i stnd av Nehemja, Asbuks son,
        hvdingen ver ena hlften av Bet-Surs omrde, nmligen stycket
        nda fram till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram
        till den grvda dammen och till Hjltehuset.
003:017 Drnst arbetade leviterna under Rehum, Banis son; drbredvid
        arbetade Hasabja, hvdingen ver ena hlften av Kegilas omrde,
        fr sitt omrde.
003:018 Drnst arbetade deras brder under Bavai, Henadads son,
        hvdingen ver andra hlften av Kegilas omrde.
003:019 Drbredvid sattes en annan strcka i stnd av Eser, Jesuas son,
        hvdingen ver Mispa, nmligen frn platsen mitt emot uppgngen
        till tyghuset i Vinkeln.
003:020 Drnst sattes, under ivrigt arbete, en annan strcka i stnd av
        Baruk, Sabbais son, frn Vinkeln nda fram till ingngen till
        versteprsten Eljasibs hus.
003:021 Drnst sattes en annan strcka i stnd av Meremot, son till
        Uria, son till Hackos, frn ingngen till Eljasibs hus nda dit
        dr Eljasibs hus slutar.
003:022 Drnst arbetade prsterna, mnnen frn Jordansltten.
003:023 Drnst arbetade Benjamin och Hassub, mitt emot sitt eget hus;
        drnst arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja,
        utmed sitt eget hus.
003:024 Drnst sattes en annan strcka i stnd av Binnui, Henadads son,
        frn Asarjas hus nda fram till Vinkeln och vidare fram till
        Hrnet.
003:025 Palal, Usais son, satte i stnd stycket frn platsen mitt emot
        Vinkeln och det torn som skjuter ut frn det vre konungshuset,
        vid fngelsegrden; drnst kom Pedaja, Pareos' son.
003:026 (Men tempeltrlarna bodde p Ofel nda fram till platsen mitt
        emot Vattenporten mot ster och det utskjutande tornet.)
003:027 Drnst sattes en annan strcka i stnd av tekoaiterna, frn
        platsen mitt emot det stora utskjutande tornet nda fram till
        Ofelmuren.
003:028 Ovanfr Hstporten arbetade prsterna, var och en mitt emot sitt
        eget hus.
003:029 Drnst arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus; och
        drnst arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid stra
        porten.
003:030 Drnst sattes en annan strcka i stnd av Hananja, Selemjas
        son, och Hanun, Salafs sjtte son; drnst arbetade Mesullam,
        Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare.
003:031 Drnst sattes ett stycke i stnd av Malkia, en av guldsmederna,
        nda fram till tempeltrlarnas och kpmnnens hus, mitt emot
        Mnstringsporten och vidare fram till Hrnsalen.
003:032 Och mellan Hrnsalen och Frporten arbetade guldsmederna och
        kpmnnen p att stta muren i stnd.

004:001 Nr nu Sanballat hrde att vi hllo p att bygga upp muren,
        vredgades han och blev hgeligen frtrnad.  Och han bespottade
        judarna
004:002 och talade s infr sina brder och infr Samariens krigsfolk:
        Vad r det dessa vanmktiga judar gra?  Skall man lta dem
        hllas?  Skola de f offra?  Skola de kanhnda i sinom tid
        fullborda sitt verk?  Skola de kunna giva liv t stenarna i
        grushgarna, dr de ligga frbrnda?
004:003 Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: Huru de n
        bygga, skall dock en rv komma deras stenmur att rmna, blott
        han hoppar upp p den.

004:004 Hr, vr Gud, huru fraktade vi ro.  Lt deras smdelser falla
        tillbaka p deras egna huvuden.  Ja, lt dem bliva utplundrade i
        ett land dit de fras ssom fngar.
004:005 verskyl icke deras missgrningar, och lt deras synd icke varda
        utplnad ur din syn, eftersom de hava varit de byggande till
        frargelse.

004:006 Och vi byggde p muren, och hela muren blev hopfogad till sin
        halva hjd; och folket arbetade med gott mod.

004:007 Men nr Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och
        asdoditerna hrde att man alltjmt hll p med att laga upp
        Jerusalems murar, och att rmnorna begynte igentppas, d blevo
        de mycket vreda.
004:008 Och de sammansvuro sig allasammans att g stad och angripa
        Jerusalem och stra folket i deras arbete.
004:009 D bdo vi till vr Gud; och vi lto hlla vakt mot dem bde dag
        och natt fr att skydda oss mot dem.
004:010 Men judarna sade: Brarnas kraft sviker, och gruset r alltfr
        mycket; vi frm icke mer att bygga p muren.
004:011 Vra ovnner ter sade: Innan de f veta eller se ngot, skola
        vi st mitt ibland dem och drpa dem; s skola vi gra slut p
        arbetet.
004:012 Nr nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och frn alla
        hll uppmanade oss, vl tio gnger, att vi skulle draga oss
        tillbaka till dem,
004:013 d stllde jag upp folket i de lgsta och mest ppna delarna av
        staden bakom muren; jag stllde upp dem efter slkter, med sina
        svrd, spjut och bgar.
004:014 Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till
        dlingarna och frestndarna och det vriga folket: Frukten
        icke fr dem; tnken p Herren, den store och fruktansvrde, och
        striden fr edra brder, edra sner och dttrar, edra hustrur
        och edra hus.

004:015 Sedan vra fiender slunda hade ftt frnimma att saken var oss
        bekant, och att Gud hade gjort deras rd om intet, kunde vi alla
        vnda tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.
004:016 Frn den dagen var ena hlften av mina tjnare sysselsatt med
        arbetet, under det att andra hlften stod vpnad med sina spjut,
        skldar, bgar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Juda
        hus.
004:017 De som byggde p muren och de som lassade p och buro brdor
        gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra hllo
        de vapnet.
004:018 Och de som byggde hade var och en sitt svrd bundet vid sin
        lnd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en
        basunblsare.
004:019 Jag hade nmligen sagt till dlingarna och frestndarna och det
        vriga folket: Arbetet r stort och vidstrckt, och vi ro
        spridda ver muren, lngt ifrn varandra.
004:020 Dr I nu hren basunen ljuda, dit skolen I frsamla eder till
        oss; vr Gud skall strida fr oss.
004:021 S gjorde ock vi vrt arbete, under det att hlften av folket
        stod vpnad med sina spjut frn morgonrodnadens uppgng, till
        dess att stjrnorna kommo fram.
004:022 Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin
        tjnare skulle stanna ver natten inne i Jerusalem, s att vi om
        natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete.
004:023 Och varken jag eller mina brder eller mina tjnare eller de som
        gjorde vakt hos mig lade av klderna; vapnen hllos av var och
        en fr lika ndvndiga som vatten.

005:001 Och mnnen av folket med sina hustrur hovo upp ett stort rop mot
        sina judiska brder.
005:002 Ngra sade: Vi med vra sner och dttrar ro mnga; lt oss f
        sd, s att vi hava att ta och kunna bliva vid liv.
005:003 Och ngra sade: Vra krar, vingrdar och hus mste vi
        pantstta; lt oss f sd till att stilla vr hunger.
005:004 Och andra sade: Vi hava mst lna penningar p vra krar och
        vingrdar till skatten t konungen.
005:005 Nu ro ju vra kroppar lika goda som vra brders kroppar, och
        vra barn lika goda som deras barn; men nd mste vi giva vra
        sner och dttrar i trldom, ja, ngra av vra dttrar hava
        redan blivit givna i trldom, utan att vi frm gra ngot
        drvid, eftersom vra krar och vingrdar ro i andras hnder.

005:006 Nr jag nu hrde deras rop och hrde dessa ord, blev jag mycket
        vred.
005:007 Och sedan jag hade gtt till rds med mig sjlv, frebrdde jag
        dlingarna och frestndarna och sade till dem: Det r ocker I
        bedriven mot varandra.  Drefter sammankallade jag en stor
        folkfrsamling emot dem.
005:008 Och jag sade till dem: Vi hava efter frmga frikpt vra
        judiska brder som voro slda t hedningarna.  Skolen nu I slja
        edra brder?  Skola de behva slja sig t oss?  D tego de och
        hade intet att svara.
005:009 Och jag sade: Vad I gren r icke rtt.  I borden ju vandra i
        vr Guds fruktan, s att vra fiender, hedningarna, ej finge
        orsak att smda oss.
005:010 Ocks jag och mina brder och mina tjnare hava penningar och
        sd att fordra av dem; lt oss nu avst frn vr fordran.
005:011 Given dem redan i dag tillbaka deras krar, vingrdar,
        olivplanteringar och hus, och sknken efter den rnta p
        penningarna, p sden, p vinet och oljan, som I haven att
        fordra av dem.
005:012 De svarade: Vi vilja giva det tillbaka och icke utkrva ngot
        av dem; vi vilja gra ssom du har sagt.  Och jag tog en ed av
        dem, sedan jag hade tillkallat prsterna, att de skulle gra s.
005:013 Drjmte skakade jag fnget p min mantel och sade: Var och en
        som icke hller detta sitt ord, honom m Gud s skaka bort ifrn
        hans hus och hans gods; ja, varde han s utskakad och tom p
        allt.  Och hela frsamlingen sade: Amen, och lovade HERREN.
        Drefter gjorde folket ssom det var sagt.

005:014 Ytterligare r att nmna att frn den dag d jag frordnades att
        vara stthllare ver dem i Juda land, allts frn Artasastas
        tjugonde regeringsr nda till hans trettioandra, tolv hela r,
        varken jag eller mina brder to av stthllarkosten.
005:015 De frra stthllarna, de som hade varit fre mig, hade betungat
        folket och tagit av dem mat och vin till ett vrde av mer n
        fyrtio siklar silver, och jmvl deras tjnare hade frfarit
        hrt mot folket.  Men s gjorde icke jag, ty jag fruktade Gud.
005:016 Dessutom hll jag i att arbeta p muren, och ingen ker kpte vi
        oss; och alla mina tjnare voro frsamlade vid arbetet dr.
005:017 Och av judarna och deras frestndare to ett hundra femtio man
        vid mitt bord, frutom dem som kommo till oss ifrn folken runt
        omkring oss.
005:018 Och vad som tillreddes fr var dag, nmligen en oxe och sex
        utskta fr, frutom fglar, det tillreddes p min bekostnad;
        och var tionde dag anskaffades mycket vin av alla slag.  Men
        likvl krvde jag icke ut stthllarkosten, eftersom arbetet
        tyngde s svrt p folket.

005:019 Tnk, min Gud, p allt vad jag har gjort fr detta folk, och
        rkna mig det till godo!

006:001 Nr nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och vra vriga
        fiender hrde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer
        fanns ngon rmna i den--om jag ock vid den tiden nnu icke
        hade satt in drrar i portarna--
006:002 d snde Sanballat och Gesem bud till mig och lto sga: Kom,
        lt oss trda tillsammans i Kefirim i Onos dal.  De tnkte
        nmligen gra mig ngot ont.
006:003 Men jag skickade bud till dem och lt sga: Jag har ett stort
        arbete fr hnder och kan icke komma ned.  Arbetet kan ju icke
        vila, ssom dock mste ske, om jag lmnade det och komme ned
        till eder.
006:004 Och de snde samma bud till mig fyra gnger; men var gng gav
        jag dem samma svar som frut.
006:005 D snde Sanballat fr femte gngen till mig sin tjnare med
        samma bud, och denne hade nu med sig ett ppet brev.
006:006 Dri var skrivet: Det frljudes bland folken, och psts jmvl
        av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att
        det r drfr du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras
        konung--sdant sger man.
006:007 Du lr ock hava bestllt profeter som i Jerusalem skola utropa
        och frkunna att du r konung i Juda.  Eftersom nu konungen nog
        fr hra talas hrom, drfr m du nu komma, s att vi f rdsl
        med varandra.
006:008 D snde jag bud till honom och lt svara: Intet av det du
        sger har ngon grund, utan det r dina egna pfund.
006:009 De ville nmligen alla skrmma oss, i tanke att vi d skulle
        frlora allt mod till arbetet, och att detta s skulle bliva
        ogjort.

        Styrk du nu i stllet mitt mod!

006:010 Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till
        Mehetabel; han hll sig d inne.  Och han sade: Lt oss
        tillsammans g till Guds hus, in i templet, och sedan stnga
        igen templets drrar.  Ty de skola komma fr att drpa dig; om
        natten skola de komma fr att drpa dig.
006:011 Men jag svarade: Skulle en man sdan som jag vilja fly?  Eller
        kan vl en man av mitt slag g in i templet och dock bliva vid
        liv?  Nej, jag vill icke g dit.
006:012 Jag frstod nmligen att Gud icke hade snt honom, utan att han
        frebdade mig sdant, blott drfr att Tobia och Sanballat hade
        lejt honom.
006:013 Han var lejd, fr att jag skulle lta skrmma mig till att gra
        ssom han sade och drmed frsynda mig; p detta stt ville de
        framkalla ont rykte om mig, fr att sedan kunna smda mig.

006:014 Tnk, min Gud p Tobia, vensom Sanballat, efter dessa hans
        grningar, s ock p profetissan Noadja och de andra profeterna
        som ville skrmma mig!

006:015 Och muren blev frdig p tjugufemte dagen i mnaden Elul, efter
        femtiotv dagar.
006:016 Nr nu alla vra fiender hrde detta, betogos de, alla de
        kringboende folken, av fruktan, och sgo att de hade kommit illa
        till korta; ty de frstodo nu att detta arbete var vr Guds
        verk.

006:017 Vid denna tid snde ock Juda dlingar mnga brev till Tobia, och
        brev frn Tobia ankommo ock till dem.
006:018 Ty mnga i Juda voro genom ed frbundna med honom; han var
        nmligen mg till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade
        tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.
006:019 Dessa plgade ocks infr mig tala gott om honom, och vad jag
        sade buro de fram till honom.  Tobia snde ock brev fr att
        skrmma mig.

007:001 Nr nu muren var uppbyggd, satte jag in drrarna; och
        drrvaktare, sngare och leviter blevo anstllda.
007:002 Och till beflhavare ver Jerusalem satte jag min broder Hanani
        jmte Hananja, hvitsman i borgen, ty denne hlls fr en
        plitlig man och var gudfruktig mer n mnga andra.
007:003 Och jag sade till dem: Jerusalems portar m icke ppnas, frrn
        solen r hgt uppe; och medan vakten nnu str kvar, skall man
        stnga drrarna och stta bommarna fr.  Och I skolen stlla ut
        vakter av Jerusalems invnare, var och en p hans post, s att
        envar fr st framfr sitt eget hus.

007:004 Och staden var vidstrckt och stor, men dr fanns icke mycket
        folk, och husen voro icke uppbyggda.

007:005 Och min Gud ingav mig i hjrtat att jag skulle frsamla
        dlingarna, frestndarna och folket fr att upptecknas i
        slktregister.  D fann jag slktfrteckningen ver dem som frst
        hade dragit upp, och jag fann dri s skrivet:

007:006 Dessa voro de mn frn hvdingdmet, som drogo upp ur den
        landsflykt och fngenskap till vilken de hade blivit bortfrda
        av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vnde tillbaka till
        Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad,
007:007 i det att de fljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja,
        Raamja, Nahamani, Mordokai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum och
        Baana.

        Detta var antalet mn av Israels meniga folk:
007:008 Pareos' barn: tv tusen ett hundra sjuttiotv;
007:009 Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv;
007:010 Aras barn: sex hundra femtiotv;
007:011 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv tusen tta
        hundra aderton;
007:012 Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra;
007:013 Sattus barn: tta hundra fyrtiofem;
007:014 Sackais barn: sju hundra sextio;
007:015 Binnuis barn: sex hundra fyrtiotta;
007:016 Bebais barn: sex hundra tjugutta;
007:017 Asgads barn: tv tusen tre hundra tjugutv;
007:018 Adonikams barn: sex hundra sextiosju;
007:019 Bigvais barn: tv tusen sextiosju;
007:020 Adins barn: sex hundra femtiofem;
007:021 Aters barn av Hiskia: nittiotta;
007:022 Hasums barn: tre hundra tjugutta;
007:023 Besais barn: tre hundra tjugufyra;
007:024 Harifs barn: ett hundra tolv;
007:025 Gibeons barn: nittiofem;
007:026 mnnen frn Bet-Lehem och Netofa: ett hundra ttiotta;
007:027 mnnen frn Anatot: ett hundra tjugutta;
007:028 mnnen frn Bet-Asmavet: fyrtiotv;
007:029 mnnen frn Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: sju hundra
        fyrtiotre;
007:030 mnnen frn Rama och Geba: sex hundra tjuguen;
007:031 mnnen frn Mikmas: ett hundra tjugutv;
007:032 mnnen frn Betel och Ai: ett hundra tjugutre;
007:033 mnnen frn det andra Nebo: femtiotv;
007:034 den andre Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra;
007:035 Harims barn: tre hundra tjugu;
007:036 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
007:037 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjuguen;
007:038 Senaas barn: tre tusen nio hundra trettio.

007:039 Av prsterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;
007:040 Immers barn: ett tusen femtiotv;
007:041 Pashurs barn: ett tusen tv hundra fyrtiosju;
007:042 Harims barn: ett tusen sjutton.

007:043 Av leviterna: Jesuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn:
        sjuttiofyra;
007:044 av sngarna: Asafs barn: ett hundra fyrtiotta;
007:045 av drrvaktarna: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs
        barn, Hatitas barn, Sobais barn: ett hundra trettiotta.

007:046 Av tempeltrlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
007:047 Keros' barn, Sias barn, Padons barn,
007:048 Lebanas barn, Hagabas barn, Salmais barn,
007:049 Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn,
007:050 Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn,
007:051 Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn,
007:052 Besais barn, Meunims barn, Nefusesims barn,
007:053 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
007:054 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
007:055 Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,
007:056 Nesias barn, Hatifas barn.

007:057 Av Salomos tjnares barn: Sotais barn, Soferets barn, Peridas
        barn,
007:058 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
007:059 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amons
        barn.

007:060 Tempeltrlarna och Salomos tjnares barn utgjorde tillsammans
        tre hundra nittiotv.

007:061 Och dessa voro de som drogo stad frn Tel-Mela, Tel-Harsa,
        Kerub, Addon och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer
        och sin slkt, och huruvida de voro av Israel:
007:062 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra fyrtiotv.
007:063 Och av prsterna: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn,
        hans som tog en av gileaditen Barsillais dttrar till hustru och
        blev uppkallad efter deras namn.
007:064 Dessa skte efter sina slktregister, men man kunde icke finna
        dem; drfr blevo de ssom ovrdiga uteslutna frn prstadmet.
007:065 Och stthllaren tillsade dem att de icke skulle f ta av det
        hgheliga, frrn en prst uppstode med urim och tummim.

007:066 Hela frsamlingen utgjorde sammanrknad fyrtiotv tusen tre
        hundra sextio,
007:067 frutom deras tjnare och tjnarinnor, som voro sju tusen tre
        hundra trettiosju.  Och till dem hrde tv hundra fyrtiofem
        sngare och sngerskor.
007:068
007:069 Och de hade fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju
        hundra tjugu snor.

007:070 Och somliga bland huvudmnnen fr familjerna gvo sknker till
        arbetet.  Stthllaren gav till kassan i guld ett tusen dariker,
        drtill femtio sklar och fem hundra trettio prsterliga
        livkldnader.
007:071 Och somliga bland huvudmnnen fr familjerna gvo till
        arbetskassan i guld tjugu tusen dariker och i silver tv tusen
        tv hundra minor.
007:072 Och det vriga folkets gvor utgjorde i guld tjugu tusen dariker
        och i silver tv tusen minor, s ock sextiosju prsterliga
        livkldnader.
007:073 Och prsterna, leviterna, drrvaktarna, sngarna, en del av
        meniga folket samt tempeltrlarna, korteligen hela Israel,
        bosatte sig i sina stder.

008:001 Nr sjunde mnaden nalkades och Israels barn voro bosatta i sina
        stder, frsamlade sig folket, alla ssom en man, p den ppna
        platsen framfr Vattenporten; och de bdo Esra, den skriftlrde,
        att hmta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit t
        Israel.
008:002 D framlade prsten Esra lagen fr frsamlingen, fr bde mn
        och kvinnor, alla som kunde frst vad de hrde; detta var p
        frsta dagen i sjunde mnaden.
008:003 Och han frelste drur vid den ppna platsen framfr
        Vattenporten, frn dagningen till middagen, fr mn och kvinnor,
        dem som kunde frst det; och allt folket lyssnade till
        lagboken.
008:004 Och Esra, den skriftlrde, stod p en hg trstllning som man
        hade gjort fr det ndamlet; och bredvid honom stodo Mattitja,
        Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja p hans hgra sida, och
        till vnster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana,
        Sakarja och Mesullam.
008:005 Och Esra ppnade boken, s att allt folket sg det, ty han stod
        hgre n allt folket; och nr han ppnade den, stod allt folket
        upp.
008:006 Och Esra lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade:
        Amen, Amen, med upprckta hnder; och de bjde sig ned och
        tillbdo HERREN med ansiktet mot jorden.
008:007 Och Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia,
        Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra
        leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod dr, var
        och en p sin plats.
008:008 Och de frelste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade
        meningen, s att man frstod det som lstes.

008:009 Och Nehemja, han som var stthllare, och prsten Esra, den
        skriftlrde, och leviterna, som undervisade folket, sade till
        allt folket: Denna dag r helgad t HERREN, eder Gud; srjen
        icke och grten icke.  Ty allt folket grt, nr de hrde lagens
        ord.
008:010 Och han sade ytterligare till dem: Gn bort och ten eder bsta
        mat och dricken edert staste vin, och snden omkring gvor
        drav till dem som icke hava ngot tillrett t sig, ty denna dag
        r helgad t vr Herre.  Och varen icke bedrvade, ty frjd i
        HERREN r eder starkhet.
008:011 Ocks leviterna lugnade allt folket och sade: Varen stilla, ty
        dagen r helig; varen icke bedrvade.
008:012 Och allt folket gick bort och t och drack; de snde ock omkring
        gvor av den mat de hade tillagat och gjorde sig mycket glada;
        ty de hade aktat p det som man hade kungjort fr dem.

008:013 Dagen drefter frsamlade sig huvudmnnen fr hela folkets
        familjer, s ock prsterna och leviterna, till Esra, den
        skriftlrde, fr att giva nrmare akt p lagens ord.
008:014 Och de funno skrivet i lagen att HERREN genom Mose hade bjudit
        att Israels barn skulle bo i lvhyddor under hgtiden i sjunde
        mnaden,
008:015 och att man skulle kungra och lta utropa i alla deras stder
        och i Jerusalem och sga: Gn ut p bergen och hmten lv av
        olivtrd, planterade eller vilda, och lv av myrten, palmtrd
        och andra lummiga trd, och gren lvhyddor, ssom det r
        freskrivet.
008:016 D gick folket ut och hmtade sdant och gjorde sig hyddor p
        tak och p grdar, var och en t sig, s ock p grdarna till
        Guds hus och p den ppna platsen vid Vattenporten och p den
        ppna platsen vid Efraimsporten.
008:017 Och hela frsamlingen, s mnga som hade kommit tillbaka ifrn
        fngenskapen, gjorde sig lvhyddor och bodde i dessa hyddor.  Ty
        frn Jesuas, Nuns sons, dagar nda till den dagen hade Israels
        barn icke gjort s.  Och dr rdde mycket stor gldje.
008:018 Och man frelste ur Guds lagbok var dag, frn den frsta dagen
        till den sista.  Och de hllo hgtid i sju dagar, och p ttonde
        dagen hlls en hgtidsfrsamling p freskrivet stt.

009:001 Men p tjugufjrde dagen i samma mnad frsamlade sig Israels barn
        och hllo fasta och kldde sig i sorgdrkt och strdde jord p sina
        huvuden.
009:002 Och de som voro av Israels slkt avskilde sig frn alla frmlingar
        och trdde s fram och beknde sina synder och sina fders
        missgrningar.
009:003 Och de stodo upp, var och en p sin plats, och man frelste ur
        HERRENS, deras Guds, lagbok under en fjrdedel av dagen; och under
        en annan fjrdedel beknde de sina synder och tillbdo HERREN, sin
        Gud.
009:004 Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och
        Kenani trdde upp p leviternas upphjning och ropade med hg rst
        till HERREN, sin Gud.
009:005 Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia,
        Sebanja och Petaja sade:

        Stn upp och loven HERREN, eder Gud, frn evighet till evighet.
        Ja, lovat vare ditt hrliga namn, som r upphjt ver allt lov
        och pris.
009:006 Du allena r HERREN.  Du har gjort himlarna och himlarnas himmel
        och hela deras hrskara, jorden och allt vad drp r, haven och
        allt vad som r i dem, och det r du som behller det allt vid
        liv; och himmelens hrskara tillbeder dig.
009:007 Du r HERREN Gud, som utvalde Abram och frde honom ut frn det
        kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.
009:008 Och du fann hans hjrta fast i tron infr dig, och du slt med
        honom det frbundet att du skulle giva t hans sd kananernas,
        hetiternas, amorernas, perissernas, jebusernas och girgasernas
        land, ja, giva det t dem; och du uppfyllde dina ord, ty du r
        rttfrdig.

009:009 Och du sg till vra fders betryck i Egypten och hrde deras rop
        vid Rda havet.
009:010 Du gjorde tecken och under p Farao och p alla hans tjnare och p
        allt folket i hans land; ty du frnam att dessa handlade vermodigt
        mot dem, och du gjorde dig ett namn, som r detsamma n i dag.
009:011 Havet klv du itu fr dem, s att de gingo mitt igenom havet p
        torr mark; men deras frfljare lt du sjunka i djupet ssom
        stenar, i vldiga vatten.
009:012 Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en
        eldstod, fr att lysa dem p den vg de skulle g.
009:013 Och du steg ned p berget Sinai och talade till dem frn himmelen
        och gav dem rttfrdiga rtter och riktiga lagar, goda stadgar och
        bud.
009:014 Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar
        och lag genom din tjnare Mose.
009:015 Och du gav dem brd frn himmelen, nr de hungrade, och lt vatten
        komma ut ur klippan, nr de trstade; och du tillsade dem att g
        och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat
        giva t dem.

009:016 Men vra fder, de voro vermodiga; de voro hrdnackade, s att de
        icke hrde p dina bud.
009:017 De ville icke hra och tnkte icke p de under som du hade gjort
        med dem, utan voro hrdnackade och valde i sin genstrvighet en
        anfrare, fr att vnda tillbaka till sin trldom.  Men du r en
        frltande Gud, ndig och barmhrtig, lngmodig och stor i mildhet;
        och du vergav dem icke.
009:018 Nej, fastn de gjorde t sig en gjuten kalv och sade: 'Detta r din
        Gud, han som har frt dig upp ur Egypten', och fastn de gjorde sig
        skyldiga till stora hdelser,
009:019 s vergav du dem likvl icke i knen, efter din stora
        barmhrtighet.  Molnstoden vek om dagen icke ifrn dem, utan ledde
        dem p vgen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem p den
        vg de skulle g.
009:020 Din gode Ande snde du att undervisa dem, och ditt manna frvgrade
        du icke deras mun, och vatten gav du dem, nr de trstade.
009:021 I fyrtio r frsrjde du dem i knen, s att intet fattades dem;
        deras klder blevo icke utslitna, och deras ftter svullnade icke.
009:022 Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter t dem p
        skilda hll; och de intogo Sihons land, det land som tillhrde
        konungen i Hesbon, och det land som tillhrde Og, konungen i Basan
009:023 Och du lt deras barn bliva talrika ssom stjrnorna p himmelen,
        och frde dem in i det land varom du hade sagt till deras fder att
        de skulle komma dit och taga det i besittning.
009:024 S kommo d barnen och togo landet i besittning, och du kuvade fr
        dem landets inbyggare, kananerna, och gav dessa i deras hand, bde
        konungarna och folken dr i landet, s att de gjorde med dem vad de
        ville.
009:025 Och de intogo befsta stder och ett brdigt land och kommo i
        besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar,
        vingrdar, olivplanteringar och frukttrd i myckenhet; och de to
        och blevo mtta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna
        goda.

009:026 Men de blevo genstrviga och satte sig upp mot dig och kastade din
        lag bakom sin rygg och drpte dina profeter, som varnade dem och
        ville omvnda dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora
        hdelser.
009:027 D gav du dem i deras ovnners hand, s att dessa frtryckte dem;
        men nr de i sin nds tid ropade till dig, hrde du det frn
        himmelen, och efter din stora barmhrtighet gav du dem frlsare,
        som frlste dem ur deras ovnners hand.
009:028 Nr de s kommo till ro, gjorde de ter vad ont var infr dig.  D
        verlmnade du dem i deras fienders hand, s att dessa fingo rda
        ver dem; men nr de ter ropade till dig, d hrde du det frn
        himmelen och rddade dem efter din barmhrtighet, mnga gnger.
009:029 Och du varnade dem och ville omvnda dem till din lag; men de voro
        vermodiga och hrde icke p dina bud, utan syndade mot dina
        rtter, om vilka det gller att den mnniska som gr efter dem fr
        leva genom dem; de spjrnade emot i genstrvighet och voro
        hrdnackade och ville icke hra.
009:030 Du hade frdrag med dem i mnga r och varnade dem med din Ande
        genom dina profeter, men de lyssnade icke drtill; d gav du
        dem i de frmmande folkens hand.
009:031 Men i din stora barmhrtighet gjorde du icke alldeles nde p dem
        och vergav dem icke; ty du r en ndig och barmhrtig Gud.

009:032 Och nu, vr Gud, du store, vldige och fruktansvrde Gud, du som
        hller frbund och bevarar nd, nu m du icke akta fr ringa all
        den vedermda som har trffat oss, vra konungar, vra furstar,
        vra prster, vra fder och hela ditt folk, ifrn de assyriska
        konungarnas dagar nda till denna dag.
009:033 Nej, du r rttfrdig vid allt det som har kommit ver oss; ty du
        har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga.
009:034 Och vra konungar, vra furstar, vra prster och vra fder
        hava icke gjort efter din lag och icke aktat p dina bud och p de
        varningar som du har ltit komma till dem.
009:035 Och fastn de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade
        givit dem, och i det rymliga och brdiga land som du hade uppltit
        fr dem, hava de nd icke tjnat dig och icke omvnt sig frn sina
        onda grningar.
009:036 Se, vi ro nu andras tjnare; i det land som du gav t vra fder,
        fr att de skulle ta dess frukt och dess goda, just dr ro vi
        andras tjnare,
009:037 och sin rika avkastning giver det t de konungar som du fr vra
        synders skull har satt ver oss.  Och de rda ver vra kroppar och
        vr boskap ssom de vilja, och vi ro i stor nd.

009:038 P grund av allt detta slto vi ett fast frbund och uppsatte det
        skriftligen; och p skrivelsen, som frsgs med sigill, stodo vra
        furstars, vra leviters och vra prsters namn.

010:001 Fljande namn stodo p skrivelserna som buro sigillen: Nehemja,
        stthllaren, Hakaljas son, och Sidkia,
010:002 Seraja, Asarja, Jeremia,
010:003 Pashur, Amarja, Malkia,
010:004 Hattus, Sebanja, Malluk,
010:005 Harim, Meremot, Obadja,
010:006 Daniel, Ginneton, Baruk,
010:007 Mesullam, Abia, Mijamin,
010:008 Maasja, Bilgai, Semaja; dessa voro prsterna.
010:009 Och leviterna voro: Jesua, Asanjas son, Binnui, av Henadads barn,
        Kadmiel,
010:010 s ock deras brder: Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan,
010:011 Mika, Rehob, Hasabja,
010:012 Sackur, Serebja, Sebanja,
010:013 Hodia, Bani och Beninu.
010:014 Folkets huvudmn voro: Pareos, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani,
010:015 Bunni, Asgad, Bebai,
010:016 Adonia, Bigvai, Adin,
010:017 Ater, Hiskia, Assur,
010:018 Hodia, Hasum, Besai,
010:019 Harif, Anatot, Nobai,
010:020 Magpias, Mesullam, Hesir,
010:021 Mesesabel, Sadok, Jaddua,
010:022 Pelatja, Hanan, Anaja,
010:023 Hosea, Hananja, Hassub,
010:024 Hallohes, Pilha, Sobek,
010:025 Rehum, Hasabna, Maaseja,
010:026 Ahia, Hanan, Anan,
010:027 Malluk, Harim och Baana.

010:028 Och det vriga folket, prsterna, leviterna, drrvaktarna,
        sngarna, tempeltrlarna och alla de som hade avskilt sig frn de
        frmmande folken och vnt sig till Guds lag, s ock deras hustrur,
        sner och dttrar, alla som hade kommit till moget frstnd,
010:029 dessa slto sig till sina frnmligare brder och gingo ed och
        svuro att de skulle vandra efter Guds lag, den som hade blivit
        given genom Guds tjnare Mose, och att de skulle hlla och gra
        efter alla HERRENS, vr HERRES, bud och rtter och stadgar,
010:030 att vi icke skulle giva vra dttrar t de frmmande folken, ej
        heller taga deras dttrar till hustrur t vra sner.
010:031 Och nr de frmmande folken frde in handelsvaror eller ngot slags
        sd till salu p sabbatsdagen, skulle vi icke kpa det av dem p
        sabbat eller helgdag; och vi skulle lta vart sjunde r vara frir
        och d avst frn alla slags krav.
010:032 Och vi faststllde fr oss den frpliktelsen att ssom vr grd
        rligen erlgga en tredjedels sikel till tjnsten i vr Guds hus,
010:033 nmligen till skdebrden, och till det dagliga brnnoffret, och
        till offren p sabbaterna, vid nymnaderna och hgtiderna, och till
        tackoffren, och till syndoffren fr Israels frsoning, och till
        allt arbete i vr Guds hus.
010:034 Och vi, prsterna, leviterna och folket, kastade lott angende
        vedoffret, huru man rligen skulle fra det till vr Guds hus p
        bestmda tider, efter vra familjer, fr att antndas p HERRENS,
        vr Guds, altare, ssom det r freskrivet i lagen.
010:035 Och vi skulle rligen fra till HERRENS hus frstlingen av vr
        mark, och frstlingen av all frukt p alla slags trd,
010:036 och de frstfdda av vra sner och av vr boskap, ssom det r
        freskrivet i lagen; vi skulle fra till vr Guds hus de frstfdda
        bde av vra fkreatur och av vr smboskap, till prsterna som
        gjorde tjnst i vr Guds hus.
010:037 Och frstlingen av vrt mjl och vra offergrder, s ock av allt
        slags trdfrukt, av vin och olja skulle vi fra till prsterna, in
        i kamrarna i vr Guds hus, och tionden av vr jord till leviterna;
        ty det var leviterna som skulle uppbra tionden i alla de stder
        vid vilka vi brukade jorden.
010:038 Och en prst, en av Arons sner, skulle vara med leviterna, nr
        leviterna uppburo tionden; och sjlva skulle leviterna fra tionden
        av sin tionde upp till vr Guds hus, in i frrdshusets kamrar.
010:039 Ty svl de vriga israeliterna som Levi barn skulle fra sin
        offergrd av sd, vin och olja in i dessa kamrar, dr helgedomens
        krl och de tjnstgrande prsterna, vensom drrvaktarna och
        sngarna voro.  Allts skulle vi icke frsumma vr Guds hus.

011:001 Och folkets furstar bodde i Jerusalem; men det vriga folket
        kastade lott, fr att s var tionde man skulle utses att bo i
        Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondedelar skulle bo i de
        andra stderna.
011:002 Och folket vlsignade alla de mn som frivilligt bosatte sig i
        Jerusalem.

011:003 Och de huvudmn i hvdingdmet, som bodde i Jerusalem, bodde var
        och en dr han hade sin arvsbesittning, i sin stad; vanliga
        israeliter, prster, leviter och tempeltrlar, s ock Salomos
        tjnares barn.
011:004 I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn,
        nmligen:

        Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till
        Amarja, son till Sefatja, son till Mahalalel, av Peres' barn,
011:005 s ock Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja,
        son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, silonitens son.
011:006 Peres' barn som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyra hundra
        sextiotta stridbara mn.
011:007 Och Benjamins barn voro dessa: Sallu, son till Mesullam, son till
        Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till
        Itiel, son till Jesaja,
011:008 och nst honom Gabbai och Sallai, nio hundra tjugutta.
011:009 Joel, Sikris son, var tillsyningsman ver dem, och Juda, Hassenuas
        son, var den andre i beflet ver staden.

011:010 Av prsterna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin
011:011 samt Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok,
        son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,
011:012 s ock deras brder, som frrttade sysslorna i huset, tta hundra
        tjugutv; vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelalja, son
        till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia,
011:013 s ock hans brder, huvudmn fr familjer, tv hundra fyrtiotv;
        vidare Amassai, son till Asarel, son till Asai, son till
        Mesillemot, son till Immer,
011:014 s ock deras brder, dugande mn, ett hundra tjugutta; och
        tillsyningsman ver dem var Sabdiel, Haggedolims son.

011:015 Och av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son
        till Hasabja, son till Bunni,
011:016 s ock Sabbetai och Josabad, som hade uppsikten ver de yttre
        sysslorna vid Guds hus och hrde till leviternas huvudmn,
011:017 vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf,
        snganfraren, som vid bnen tog upp lovsngen, och Bakbukja, den
        av hans brder, som var nrmast efter honom, och Abda, son till
        Sammua, son till Galal, son till Jeditun.
011:018 Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans tv hundra
        ttiofyra.
011:019 Och drrvaktarna, Ackub, Talmon och deras brder, som hllo vakt
        vid portarna, voro ett hundra sjuttiotv.

011:020 Och de vriga israeliterna, prsterna och leviterna bodde i alla de
        andra stderna i Juda, var och en i sin arvedel.
011:021 Men tempeltrlarna bodde p Ofel, och Siha och Gispa hade uppsikten
        ver tempeltrlarna.
011:022 Och tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid sysslorna i Guds
        hus var Ussi, son till Bani, son till Hasabja, son till Mattanja,
        son till Mika, av Asafs barn, sngarna.
011:023 Ty ett kungligt pbud var utfrdat angende dem, och en bestmd
        utanordning var fr var dag faststlld fr sngarna.
011:024 Och Petaja, Mesesabels son, av Seras, Judas sons, barn, gick
        konungen till handa i var sak som rrde folket.

011:025 Och i byarna med tillhrande utmarker bodde ock en del av Juda
        barn: i Kirjat-Arba och underlydande orter, I Dibon och
        underlydande orter, i Jekabseel och dess byar,
011:026 vidare i Jesua, Molada, Bet-Pelet
011:027 och Hasar-Sual, s ock i Beer-Seba och underlydande orter,
011:028 i Siklag, vensom i Mekona och underlydande orter,
011:029 i En-Rimmon, Sorga, Jarmut,
011:030 Sanoa, Adullam och deras byar, i Lakis med dess utmarker,
        i Aseka och underlydande orter; och de hade sina boningsorter
        frn Beer-Seba nda till Hinnoms dal.
011:031 Och Benjamins barn hade sina boningsorter frn Geba: i Mikmas och
        Aja, s ock i Betel och underlydande orter,
011:032 i Anatot, Nob, Ananja,
011:033 Hasor, Rama, Gittaim,
011:034 Hadid, Seboim, Neballat,
011:035 Lod, Ono, och Timmermansdalen.
011:036 Och av leviterna blevo ngra avdelningar frn Juda rknade till
        Benjamin.

012:001 Och dessa voro de prster och leviter som drogo upp med Serubbabel,
        Sealtiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra,
012:002 Amarja, Malluk, Hattus,
012:003 Sekanja, Rehum, Meremot,
012:004 Iddo, Ginnetoi, Abia,
012:005 Mijamin, Maadja, Bilga,
012:006 Semaja, Jojarib, Jedaja,
012:007 Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja.  Dessa voro huvudmn fr prsterna
        och fr sina brder i Jesuas tid.
012:008 Och leviterna voro: Jesua, Binnui, Kadmiel, Serebja, Juda och
        Mattanja, som jmte sina brder frestod lovsngen;
012:009 vidare Bakbukja och Unno, deras brder, som hade sina platser mitt
        emot dem, s att var avdelning hade sin tjnstgring.

012:010 Och Jesua fdde Jojakim, och Jojakim fdde Eljasib, och Eljasib
        Jojada,
012:011 och Jojada fdde Jonatan, och Jonatan fdde Jaddua.

012:012 Och i Jojakims tid voro huvudmnnen fr prsternas familjer
        fljande: fr Seraja Meraja, fr Jeremia Hananja,
012:013 fr Esra Mesullam, fr Amarja Johanan,
012:014 fr Malluki Jonatan, fr Sebanja Josef,
012:015 fr Harim Adna, fr Merajot Helkai,
012:016 fr Iddo Sakarja, fr Ginneton Mesullam,
012:017 fr Abia Sikri, fr Minjamin, fr Moadja Piltai,
012:018 fr Bilga Sammua, fr Semaja Jonatan,
012:019 fr Jojarib Mattenai, fr Jedaja Ussi,
012:020 fr Sallai Kallai, fr Amok Eber,
012:021 fr Hilkia Hasabja, fr Jedaja Netanel.

012:022 I Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blevo
        huvudmnnen fr leviternas familjer upptecknade, vens prsterna
        under persern Darejaves' regering.
012:023 Huvudmnnen fr Levi barns familjer ro upptecknade i krnikeboken,
        nda till Johanans, Eljasibs sons, tid.
012:024 Och leviternas huvudmn voro Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmiels
        son, samt deras brder, som stodo mitt emot dem fr att lova och
        tacka, ssom gudsmannen David hade bjudit, den ena tjnstgrande
        avdelningen jmte den andra.
012:025 Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub hllo ssom
        drrvaktare vakt ver frrdshusen vid portarna.

012:026 Dessa levde i Jojakims, Jesuas sons, Josadaks sons, tid, och i
        Nehemjas, stthllarens, och i prsten Esras, den skriftlrdes,
        tid.

012:027 Och nr Jerusalems mur skulle invigas, uppskte man leviterna p
        alla deras orter och frde dem till Jerusalem fr att hlla
        invignings- och gldjehgtid under tacksgelse och sng, med
        cymbaler, psaltare och harpor.
012:028 D frsamlade sig sngarnas barn svl frn nejden runt omkring
        Jerusalem som frn netofatiternas byar,
012:029 vensom frn Bet-Haggilgal och frn Gebas och Asmavets utmarker; ty
        sngarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem.
012:030 Och prsterna och leviterna renade sig och renade sedan folket,
        portarna och muren.

012:031 Och jag lt Juda furstar stiga upp p muren.  Drefter anordnade
        jag tv stora lovsngskrer och hgtidstg; den ena kren gick
        till hger ovanp muren, fram till Dyngporten.
012:032 Och dem fljde Hosaja och ena hlften av Juda furstar
012:033 samt Asarja, Esra och Mesullam,
012:034 Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia,
012:035 vensom ngra av prsterna sner med trumpeter, vidare Sakarja, son
        till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja,
        son till Sackur, son till Asaf,
012:036 s ock hans brder Semaja, Asarel, Milalai, Gilalai, Maai, Netanel
        och Juda samt Hanani, med gudsmannen Davids musikinstrumenter; och
        Esra, den skriftlrde, gick i spetsen fr dem.
012:037 Och de gingo ver Kllporten och rakt fram uppfr trapporna till
        Davids stad, p trappan i muren ovanfr Davids hus, nda fram till
        Vattenporten mot ster.
012:038 Och efter den andra lovsngskren, som gick t motsatt hll, fljde
        jag med andra hlften av folket, ovanp muren, upp genom Ugnstornet
        nda till Breda muren,
012:039 vidare ver Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten och genom
        Hananeltornet, nda fram till Frporten; och de stannade vid
        Fngelseporten.
012:040 Sedan trdde de bda lovsngskrerna upp i Guds hus, och likas jag
        och ena hlften av frestndarna jmte mig,
012:041 s ock prsterna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenai,
        Sakarja och Hananja, med trumpeterna,
012:042 och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser.
        Och sngarna lto sngen ljuda under Jisrajas anfrarskap.
012:043 Och de offrade p den dagen stora offer och voro glada, ty Gud hade
        berett dem stor gldje; ocks kvinnor och barn voro glada.  Och
        gldjen frn Jerusalem hrdes vida omkring.

012:044 Vid samma tid tillsattes mn som skulle frest frrdskamrarna
        dr offergrder, frstling och tionde nedlades; de skulle i dem
        hopsamla frn stadskrarna det som efter lagen tillkom prsterna
        och leviterna.  Ty gldje rdde i Juda ver att prsterna och
        leviterna nu gjorde sin tjnst.
012:045 Dessa iakttogo nu vad som var att iakttaga vid gudstjnsten och vid
        reningarna, och likas gjorde sngarna och drrvaktarna sin tjnst,
        ssom David och hans son Salomo hade bjudit.
012:046 Ty redan i fordom tid, p Davids och Asafs tid, hans som var
        anfrare fr sngarna, sjngos lov- och tacksgelsesnger till Gud.
012:047 Och nu under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel t
        sngarna och drrvaktarna vad som tillkom dem fr var dag; och man
        gav t leviterna deras helgade andel, och leviterna gvo t Arons
        sner deras helgade andel.

013:001 Vid samma tid frelste man ur Moses bok fr folket, och man fann
        dri skrivet att ingen ammonit eller moabit ngonsin skulle f
        komma in i Guds frsamling,
013:002 drfr att de icke hade kommit Israels barn till mtes med mat och
        dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att frbanna dem; fastn
        vr Gud frvandlade frbannelsen till vlsignelse.
013:003 Och nr de hade hrt lagen, avskilde de allt slags frmmande folk
        frn Israel.
013:004 Men en tid frut hade prsten Eljasib, som var satt att frest
        kammaren i vr Guds hus, och som var en frnde till Tobia,
013:005 t denne inrett en stor kammare, dr man frut plgade lgga in
        spisoffret, rkelsen och krlen och den tionde av sd, vin och
        olja, som var bestmd t leviterna, sngarna och drrvaktarna, s
        ock offergrden t prsterna.
013:006 Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den
        babyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsr hade jag
        terkommit till konungen.  Men sedan jag efter ngon tid hade
        utbett mig tillstnd av konungen,
013:007 begav jag mig till Jerusalem.  Och nr jag dr frnam det onda som
        Eljasib hade gjort till frmn fr Tobia, d han hade inrett t
        honom en kammare i frgrdarna till Guds hus,
013:008 misshagade detta mig hgeligen; och jag lt kasta allt Tobias bohag
        ut ur kammaren.
013:009 Drefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag lt
        ter stlla in i dem Guds hus' krl, s ock spisoffret och
        rkelsen.

013:010 Och nr jag vidare fick veta att man icke hade givit t leviterna
        vad dem tillkom, varfr ock leviterna och sngarna, i stllet fr
        att frrtta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt
        jordagods,
013:011 d frebrdde jag frestndarna detta och sade: Varfr har Guds
        hus blivit s frsummat?  Och jag hmtade dem tillhopa och lt
        dem instlla sig p sina platser.
013:012 Och hela Juda frde fram till frrdshusen sin tionde av sd, vin
        och olja;
013:013 och jag satte prsten Selemja och Sadok, den skriftlrde, och
        Pedaja, en av leviterna, till frvaltare ver frrdshusen och gav
        dem till bitrde Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty
        dessa voro ansedda ssom plitliga mn, och de skulle nu ombesrja
        utdelningen t sina brder.

013:014 Tnk frdenskull p mig, min Gud, och lt icke de fromma grningar
        bliva utplnade, som jag har gjort fr min Guds hus och fr
        tjnstgringen dr!

013:015 Vid samma tid sg jag i Juda huru man trampade vinpressarna p
        sabbaten och frde hem sd, som man lastade p snor, s ock vin,
        druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man
        frde sdant till Jerusalem p sabbatsdagen; och jag varnade dem,
        nr de slde dessa livsfrndenheter.
013:016 Och tyrierna, som vistades dr, frde in fisk och alla slags varor
        och slde dem p sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem.
013:017 D frebrdde jag Juda dlingar detta och sade till dem: Huru
        kunnen I handla s illa och drmed ohelga sabbatsdagen?
013:018 Var det icke drfr att edra fder gjorde sdant som vr Gud lt
        all denna olycka komma ver oss och ver denna stad?  Och nu dragen
        I nnu strre vrede ver Israel genom att s ohelga sabbaten.
013:019 Och s snart det begynte bliva mrkt i Jerusalems portar fre
        sabbaten, tillsade jag att man skulle stnga drrarna; jag tillsade
        ock att man icke skulle ppna dem frrn efter sabbaten.  Och jag
        stllde ngra av mina tjnare p vakt vid portarna, fr att intet
        lastgods skulle kunna fras in p sabbatsdagen.
013:020 D stannade kpmn och frsljare av alla slags varor utanfr
        Jerusalem ver natten, och det bde en och tv gnger.
013:021 Men jag varnade dem och sade till dem: Varfr stannen I ver
        natten framfr muren?  Om I nnu en gng gren s, skall jag lta
        min hand drabba eder.
013:022 Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och
        hlla vakt vid portarna, fr att sabbatsdagen mtte hllas helig.

        Tnk ock drfr p mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din
        stora nd!

013:023 P den tiden sg jag ocks judiska mn som hade tagit till sig
        asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.
013:024 Och deras barn talade till hlften asdoditiska--ty judiska kunde
        de icke tala riktigt--eller ock ngot av de andra folkens
        tungoml.
013:025 D frebrdde jag dem detta och uttalade frbannelser ver dem, ja,
        ngra av dem slog jag och ryckte jag i skgget.  Och jag besvor dem
        vid Gud och sade: I skolen icke giva edra dttrar t deras sner,
        ej heller skolen I av deras dttrar taga hustrur t edra sner
        eller t eder sjlva.
013:026 Var det icke med sdant som Salomo, Israels konung, frsyndade sig?
        Det fanns bland de mnga folken ingen konung som var hans like, ty
        han var lskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung ver
        hela Israel.  Likvl kommo de frmmande kvinnorna ocks honom att
        synda.
013:027 Och nu skulle vi om eder f hra att I haven gjort allt detta
        stora onda och varit otrogna mot vr Gud, i det att I haven tagit
        till eder frmmande kvinnor!
013:028 Och en son till Jojada, versteprsten Eljasibs son, var mg till
        horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifrn mig.

013:029 Tnk p dem, min Gud, drfr att de hava beflckat prstadmet och
        prstadmets och leviternas frbund!

013:030 S renade jag folket ifrn allt frmmande vsen; och jag
        faststllde vad prsterna och leviterna skulle iakttaga, var och en
        i sin syssla,
013:031 och huru vedoffret p bestmda tider skulle avlmnas, och huru med
        frstlingsgvorna skulle frfaras.

        Tnk hrp, min Gud, och rkna mig det till godo!



Ester


001:001 I Ahasveros' tid--den Ahasveros' som regerade frn Indien nda
        till Etiopien, ver ett hundra tjugusju hvdingdmen--
001:002 under den tiden, medan konung Ahasveros satt p konungatronen i
        Susans borg, tilldrog sig fljande.
001:003 I sitt tredje regeringsr gjorde han ett gstabud fr alla sina
        furstar och tjnare, varvid Persiens och Mediens hrfrare och
        hans frnmsta mn och furstarna i hvdingdmena voro samlade
        infr honom.
001:004 Och han lt dem under mnga dagar se sin konungsliga hrlighet
        och rikedom och sin storhets glans och prakt--under ett hundra
        ttio dagar.
001:005 Och nr dessa dagar hade gtt till nda, gjorde konungen ett sju
        dagars gstabud fr allt det folk som fanns i Susans borg, bde
        stora och sm, i den inhgnade trdgrd som hrde till
        konungapalatset.
001:006 Dr hngde tapeter av linne, bomull och mrkbltt tyg, uppsatta
        med vita och purpurrda snren i ringar av silver och p pelare
        av vit marmor.  Soffor av guld och silver stodo p ett golv som
        var inlagt med grn och vit marmor och med prlglnsande och
        svart sten.
001:007 Och dryckerna sattes fram i gyllene krl, det ena icke likt det
        andra, och konungsligt vin fanns i myckenhet, ssom det hvdes
        hos en konung.
001:008 Och nr man drack, gllde den lagen att intet tvng skulle rda;
        ty konungen hade befallt alla sina hovmstare att de skulle
        rtta sig efter vars och ens nskan.
001:009 Samtidigt gjorde ock Vasti, drottningen, ett gstabud fr
        kvinnorna i konung Ahasveros' kungliga palats.
001:010 Nr d p sjunde dagen konungens hjrta var glatt av vinet,
        befallde han Mehuman, Bisseta, Harebona, Bigeta, Abageta, Setar
        och Karkas, de sju hovmn som gjorde tjnst hos konung
        Ahasveros,
001:011 att de skulle fra drottning Vasti, prydd med kunglig krona,
        infr konungen, fr att han skulle lta folken och furstarna se
        hennes sknhet, ty hon var fager att skda.
001:012 Men drottning Vasti ville icke komma, fastn konungen befallde
        henne det genom hovmnnen.  D blev konungen mycket frtrnad.
        och hans vrede upptndes.
001:013 Och konungen frgade de vise som voro kunniga i tidstecknens
        tydning (ty konungens renden plgade s lggas fram fr alla i
        lag och rtt kunniga;
001:014 och han hade vid sin sida Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres,
        Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien, som
        voro konungens nrmaste mn och innehade frmsta platsen i
        riket); han frgade:
001:015 Vad skall man efter lag gra med drottning Vasti, d hon nu
        icke har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovmnnen?
001:016 Memukan svarade infr konungen och furstarna: Icke mot konungen
        allena har drottning Vasti gjort illa, utan mot alla furstar och
        alla folk i alla konung Ahasveros' hvdingdmen.
001:017 Ty vad drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor,
        och skall leda till att de frakta sina mn, d de ju kunna
        sga: 'Konung Ahasveros befallde att man skulle fra drottning
        Vasti infr honom, men hon kom icke.'
001:018 Ja, redan i dag skola furstinnorna i Persien och Medien, nr de
        f hra vad drottningen har gjort, beropa detta infr alla
        konungens furstar, och drav skall komma frakt och frtret mer
        n nog.
001:019 Om det s tckes konungen, m han drfr lta en kunglig
        befallning utg--och m denna upptecknas i Persiens och
        Mediens lagar, s att den bliver orygglig--att Vasti icke mer
        skall f komma infr konung Ahasveros' ansikte; och hennes
        konungsliga vrdighet give konungen t en annan, som r bttre
        n hon.
001:020 Nr s den frordning som konungen utfrdar bliver kunnig i hela
        hans rike, s stort det r, d skola alla kvinnor giva sina mn
        tillbrlig ra, bde stora och sm.
001:021 Detta tal behagade konungen och furstarna, och konungen gjorde
        ssom Memukan hade sagt.
001:022 Skrivelser blevo snda till alla konungens hvdingdmen, till
        vart hvdingdme med dess skrift och till vart folk p dess
        tungoml, att envar man skulle vara herre i sitt hus och tala
        sitt folks tungoml.

002:001 Efter en tids frlopp, sedan konung Ahasveros' vrede hade lagt
        sig, tnkte han ter p Vasti och vad hon hade gjort, och vad
        som var beslutet om henne.
002:002 D sade konungens mn som betjnade honom: M man fr konungens
        rkning ska upp unga och fagra jungfrur,
002:003 och m konungen i sitt rikes alla hvdingdmen frordna vissa
        mn som samla tillhopa alla dessa unga och fagra jungfrur till
        fruhuset i Susans borg och verlmna dem t konungens hovman
        Hege, kvinnovaktaren, och man give dem vad ndigt r till deras
        beredelse.
002:004 Och den kvinna som konungen finner behag i blive drottning i
        Vastis stlle.  Detta tal behagade konungen, och han gjorde s.
002:005 I Susans borg fanns d en judisk man som hette Mordokai, son
        till Jair, son till Simei, son till Kis, en benjaminit;
002:006 denne hade blivit bortfrd frn Jerusalem med de fngar som
        frdes bort tillsammans med Jekonja, Juda konung, nr denne
        frdes bort av Nebukadnessar, konungen i Babel.
002:007 Han var fosterfader t Hadassa, som ock kallades Ester, hans
        farbroders dotter; ty hon hade varken fader eller moder.  Hon
        var en flicka med skn gestalt, fager att skda; och efter
        hennes faders och moders dd hade Mordokai upptagit henne ssom
        sin egen dotter.
002:008 D nu konungens befallning och pbud blev kunnigt, och mnga
        unga kvinnor samlades tillhopa till Susans borg och verlmnades
        t Hegai, blev ock Ester hmtad till konungshuset och verlmnad
        t kvinnovaktaren Hegai.
002:009 Och flickan behagade honom och fann nd infr honom; drfr
        skyndade han att giva henne vad ndigt var till hennes
        beredelse, s ock den kost hon skulle hava, vensom att giva
        henne frn konungshuset de sju trnor som utsgos t henne.  Och
        han lt henne med sina trnor flytta in i den bsta delen av
        fruhuset.
002:010 Men om sitt folk och sin slkt hade Ester icke yppat ngot, ty
        Mordokai hade frbjudit henne att yppa ngot drom.
002:011 Och Mordokai gick var dag fram och ter utanfr grden till
        fruhuset, fr att f veta huru det stod till med Ester, och vad
        som vederfors henne.
002:012 Nu var det s, att nr ordningen kom till den ena eller andra av
        de unga kvinnorna att g in till konung Ahasveros, sedan med
        henne hade frfarits i tolv mnader ssom det var pbjudet om
        kvinnorna (s lng tid tgick nmligen till att bereda dem: sex
        mnader med myrraolja och sex mnader med vlluktande kryddor
        och annat som var ndigt till kvinnornas beredelse),
002:013 nr allts en kvinna gick in till konungen, d fick hon taga med
        sig ifrn fruhuset till konungshuset allt vad hon begrde.
002:014 Och sedan hon om aftonen hade gtt ditin, skulle hon om
        morgonen, nr hon gick tillbaka, g in i det andra fruhuset och
        verlmnas t konungens hovman Saasgas, som hade vakten ver
        bihustrurna.  Hon fick sedan icke mer komma in till konungen, om
        icke konungen hade funnit sdant behag i henne, att hon
        uttryckligen blev kallad till honom.
002:015 D nu ordningen att g in till konungen kom till Ester, dotter
        till Abihail, farbroder till Mordokai, som hade upptagit henne
        till sin dotter, begrde hon intet annat n det som konungens
        hovman Hegai, kvinnovaktaren, rdde henne till.  Och Ester fann
        nd fr allas gon, som sgo henne.
002:016 Ester blev hmtad till konung Ahasveros i hans kungliga palats i
        tionde mnaden, det r mnaden Tebet, i hans sjunde regeringsr.
002:017 Och Ester blev konungen krare n alla de andra kvinnorna, och
        hon fann nd och ynnest infr honom mer n alla de andra
        jungfrurna, s att han satte en kunglig krona p hennes huvud
        och gjorde henne till drottning i Vastis stlle.
002:018 Och konungen gjorde ett stort gstabud fr alla sina furstar och
        tjnare, ett gstabud till Esters ra; och han beviljade
        skattelindring t sina hvdingdmen och delade ut sknker, ssom
        det hvdes en konung.
002:019 Nr sedermera jungfrur fr andra gngen samlades tillhopa och
        Mordokai satt i konungens port
002:020 (men Ester hade, ssom Mordokai bjd henne, icke yppat ngot om
        sin slkt och sitt folk, ty Ester gjorde efter Mordokais
        befallning, likasom nr hon var under hans vrd),
002:021 vid den tiden, under det att Mordokai satt i konungens port,
        blevo Bigetan och Teres, tv av de hovmn hos konungen, som
        hllo vakt vid trskeln, frbittrade p konung Ahasveros och
        skte tillflle att bra hand p honom.
002:022 Hrom fick Mordokai kunskap, och han berttade det fr drottning
        Ester; drefter omtalade Ester det fr konungen p Mordokais
        vgnar.
002:023 Saken blev nu underskt och s befunnen; och de blevo bda
        upphngda p tr.  Och detta upptecknades i krnikan, fr
        konungen.

003:001 En tid hrefter upphjde konung Ahasveros agagiten Haman,
        Hammedatas son, till hg vrdighet och gav honom frmsta platsen
        bland alla de furstar som voro hos honom.
003:002 Och alla konungens tjnare som voro i konungens port bjde kn
        och fllo ned fr Haman, ty s hade konungen bjudit om honom.
        Men Mordokai bjde icke kn och fll icke ned fr honom.
003:003 D sade konungens tjnare som voro i konungens port till
        Mordokai: Varfr vertrder du konungens bud?
003:004 Och nr de dag efter dag hade sagt s till honom, utan att han
        lyssnade till dem, berttade de det fr Haman, fr att se om
        Mordokais frklaring skulle f glla: ty han hade berttat fr
        dem att han var en jude.
003:005 Nr nu Haman sg att Mordokai icke bjde kn eller fll ned fr
        honom, uppfylldes han med vrede.
003:006 Men det syntes honom fr ringa att bra hand allenast p
        Mordokai, sedan man berttat fr honom av vilket folk Mordokai
        var, utan Haman skte tillflle att utrota alla judar som funnos
        i Ahasveros' hela rike, drfr att de voro Mordokais landsmn.
003:007 I frsta mnaden, det r mnaden Nisan, i Ahasveros' tolfte
        regeringsr, kastades pur, det r
        lott, infr Haman om var srskild dag och var
        srskild mnad intill tolfte mnaden, det r mnaden Adar.
003:008 Och Haman sade till konung Ahasveros: Hr finnes ett folk som
        bor kringspritt och frstrtt bland de andra folken i ditt rikes
        alla hvdingdmen.  Deras lagar ro olika alla andra folks, och
        de gra icke efter konungens lagar; drfr r det icke konungen
        vrdigt att lta dem vara.
003:009 Om det s tckes konungen, m frdenskull en skrivelse utfrdas,
        att man skall frgra dem.  Tio tusen talenter silver skall jag
        d kunna vga upp t tjnstemnnen till att lggas in i
        konungens skattkamrar.
003:010 D tog konungen ringen av sin hand och gav den t agagiten
        Haman, Hammedatas son, judarnas ovn.
003:011 Drefter sade konungen till Haman: Silvret vare dig sknkt, och
        med folket m du gra ssom du finner fr gott.
003:012 S blevo d konungens sekreterare tillkallade p trettonde dagen
        i frsta mnaden, och en skrivelse, alldeles sdan som Haman
        ville, utfrdades till konungens satraper och till stthllarna
        ver de srskilda hvdingdmena och till furstarna ver de
        srskilda folken, till vart hvdingdme med dess skrift och till
        vart folk p dess tungoml.  I konung Ahasveros' namn utfrdades
        skrivelsen, och den beseglades med konungens ring.
003:013 Sedan kringsndes med ilbud brev till alla konungens
        hvdingdmen, att man skulle utrota, drpa och frgra judarna,
        bde unga och gamla, bde barn och kvinnor, alla p en och samma
        dag, nmligen p trettonde dagen i tolfte mnaden, det r
        mnaden Adar, varvid ock deras godelar ssom byte skulle givas
        till plundring.
003:014 I skrivelsen stod att i vart srskilt hvdingdme ett pbud,
        ppet fr alla folk, skulle utfrdas, som innehll att de skulle
        vara redo den dagen.
003:015 Och p grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast
        stad, s snart pbudet hade blivit utfrdat i Susans borg.  Men
        konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att
        bestrtning rdde i staden Susan.

004:001 Nr Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han snder
        sina klder och kldde sig i sck och aska, och gick s ut i
        staden och uppgav hgljudda och bittra klagorop.
004:002 Och han begav sig till konungens port och stannade framfr den,
        ty in i konungens port fick ingen komma, som var kldd i
        sorgdrkt.
004:003 Och i vart hvdingdme dit konungens befallning och pbud kom
        blev stor sorg bland judarna, och de fastade, grto och klagade,
        ja, de flesta satte sig i sck och aska.
004:004 Nr nu Esters tjnarinnor och hovmn kommo och berttade detta
        fr henne, blev drottningen hgeligen frskrckt; och hon
        skickade ut klder till Mordokai, fr att man skulle klda honom
        i dem och taga av honom sorgdrkten; men han tog icke emot dem.
004:005 D kallade Ester till sig Hatak, en av de hovmn som konungen
        hade anstllt i hennes tjnst, och bjd honom att g till
        Mordokai, fr att f veta vad som var p frde, och varfr han
        gjorde s.
004:006 Nr d Hatak kom ut till Mordokai p den ppna platsen i staden
        framfr konungens port,
004:007 berttade Mordokai fr honom allt vad som hade hnt honom, och
        uppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat vga
        upp till konungens skattkamrar, fr att han skulle f frgra
        judarna.
004:008 Och en avskrift av det skrivna pbud som hade blivit utfrdat i
        Susan om att de skulle utrotas lmnade han honom ock, fr att
        han skulle visa Ester den och bertta allt fr henne, och lgga
        henne att g in till konungen och bedja honom om misskund och
        ska nd hos honom fr sitt folk.
004:009 Och Hatak kom och berttade fr Ester vad Mordokai hade sagt.
004:010 D bjd Ester Hatak att g till Mordokai och sga:
004:011 Alla konungens tjnare och folket i konungens hvdingdmen
        veta, att om ngon, vare sig man eller kvinna, gr in till
        konungen p den inre grden utan att vara kallad, s gller fr
        var och en samma lag: att han skall ddas, sframt icke konungen
        rcker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken p att han
        fr leva.  Men jag har icke p trettio dagar varit kallad att
        komma till konungen.
004:012 Nr man nu berttade fr Mordokai vad Ester hade sagt,
004:013 sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: Tnk icke
        att du ensam bland alla judar skall slippa undan, drfr att du
        r i konungens hus.
004:014 Nej, om du tiger stilla vid detta tillflle, s skall nog hjlp
        och rddning beredas judarna frn ngot annat hll, men du och
        din faders hus, I skolen frgras.  Vem vet om du icke just fr
        en sdan tid som denna har kommit till konungslig vrdighet?
004:015 D lt Ester giva Mordokai detta svar:
004:016 G stad och frsamla alla judar som finnas i Susan, och hllen
        fasta fr mig; I skolen icke ta eller dricka ngot under tre
        dygn, vare sig dag eller natt.  Jag med mina trnor vill ock
        sammalunda fasta; drefter vill jag g in till konungen, fastn
        det r emot lagen.  Och skall jag g frlorad, s m det d ske.
004:017 Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles ssom Ester hade
        bjudit honom.

005:001 P tredje dagen kldde Ester sig i konungslig skrud och trdde
        in p den inre grden till konungshuset, mitt emot sjlva
        konungshuset; konungen satt d p sin konungatron i det kungliga
        palatset, mitt emot palatsets drr.
005:002 Nr nu konungen sg drottning Ester st p grden, fann hon nd
        fr hans gon, s att konungen rckte ut mot Ester den gyllene
        spira, som han hade i sin hand; d gick Ester fram och rrde vid
        ndan av spiran.
005:003 Och konungen sade till henne: Vad nskar du, drottning Ester,
        och vad r din begran?  Gllde den ock hlften av riket, s
        skall den beviljas dig.
005:004 Ester svarade: Om det s tckes konungen, m konungen jmte
        Haman i dag komma till ett gstabud, som jag har tillrett fr
        honom.
005:005 D sade konungen: Skynden att hmta hit Haman, fr att s m
        ske, som Ester har begrt.  S kommo d konungen och Haman till
        gstabudet, som Ester hade tillrett.
005:006 Och nr vinet dracks, sade konungen till Ester: Vad r din bn?
        Den vare dig beviljad.  Och vad r din begran?  Gllde den ock
        hlften av riket, s skall den uppfyllas.
005:007 Ester svarade och sade: Min bn och min begran r:
005:008 om jag har funnit nd fr konungens gon, och det tckes
        konungen att bevilja min bn och uppfylla min begran, s m
        konungen och Haman komma till nnu ett gstabud, som jag vill
        tillreda fr dem; d skall jag i morgon gra ssom konungen har
        befallt.
005:009 Och Haman gick drifrn den dagen, glad och vl till mods.  Men
        nr han fick se Mordokai i konungens port och denne varken stod
        upp eller ens rrde sig fr honom, d uppfylldes Haman med vrede
        mot Mordokai.
005:010 Men Haman betvang sig och gick hem; drefter snde han och lt
        hmta sina vnner och sin hustru Seres.
005:011 Och Haman talade fr dem om sin rikedom och hrlighet och om
        sina mnga barn och om all den storhet, som konungen hade givit
        honom, och om huru konungen i allt hade upphjt honom ver de
        andra furstarna och konungens vriga tjnare.
005:012 Och Haman sade ytterligare: Icke heller har drottning Ester
        ltit ngon annan n mig komma med konungen till det gstabud,
        som hon hade tillrett; och jmvl i morgon r jag bjuden till
        henne, jmte konungen.
005:013 Men vid allt detta kan jag dock icke vara till freds, s lnge
        jag ser juden Mordokai sitta i konungens port.
005:014 D sade hans hustru Seres och alla hans vnner till honom: Lt
        resa upp en ple, femtio alnar hg, och bed i morgon konungen,
        att Mordokai m bliva upphngd drp; d kan du glad komma med
        konungen till gstabudet.  Detta behagade Haman, och han lt
        resa upp plen.

006:001 Den natten kunde konungen icke sova; drfr lt han hmta
        krnikan, dr minnesvrda hndelser voro upptecknade, och man
        frelste ur den fr konungen.
006:002 D fann man dr skrivet, att Mordokai hade berttat, hurusom
        Bigetana och Teres, tv av de hovmn, som hllo vakt vid
        trskeln, hade skt tillflle att bra hand p konung Ahasveros.
006:003 Konungen frgade: Vilken ra och upphjelse har vederfarits
        Mordokai fr detta?  Konungens mn, som betjnade honom,
        svarade: Intet sdant har vederfarits honom.
006:004 D sade konungen: r ngon nu tillstdes p grden?  Och Haman
        hade just kommit in p den yttre grden till konungshuset fr
        att bedja konungen, att Mordokai mtte bliva upphngd p den
        ple, som han hade ltit stta upp fr hans rkning.
006:005 S svarade honom d konungens tjnare: Ja, Haman str drute p
        grden.  Konungen sade: Lt honom komma in.
006:006 Nr d Haman kom in, sade konungen till honom: Huru skall man
        gra med den man, som konungen vill ra?  Men Haman tnkte i
        sitt hjrta: Vem skulle konungen vilja bevisa ra mer n mig?
006:007 Drfr sade Haman till konungen: Om konungen vill ra ngon,
006:008 s skall man hmta en konungslig kldnad, som konungen sjlv har
        burit, och en hst, som konungen sjlv har ridit p, och p
        vilkens huvud en kunglig krona r fst;
006:009 och man skall verlmna kldnaden och hsten t en av konungens
        frnmsta furstar, och kldnaden skall sttas p den man, som
        konungen vill ra, och man skall fra honom ridande p hsten
        fram p den ppna platsen i staden och utropa framfr honom: 'S
        gr man med den man, som konungen vill ra.'
006:010 D sade konungen till Haman: Skynda dig att taga kldnaden och
        hsten, ssom du har sagt, och gr s med juden Mordokai, som
        sitter i konungens port.  Underlt intet av allt vad du har
        sagt.
006:011 S tog d Haman kldnaden och hsten och satte kldnaden p
        Mordokai och frde honom ridande fram p den ppna platsen i
        staden och utropade framfr honom: S gr man med den man, som
        konungen vill ra.
006:012 Och Mordokai vnde tillbaka till konungens port; men Haman
        skyndade hem, srjande och med verhljt huvud.
006:013 Och nr Haman frtljde fr sin hustru Seres och alla sina
        vnner vad som hade hnt honom, sade hans vise mn och hans
        hustru Seres till honom: Om Mordokai, som du har begynt att st
        tillbaka fr, r av judisk brd, s frmr du intet mot honom,
        utan skall komma alldeles till korta fr honom.
006:014 Medan de nnu s talade med honom, kommo konungens hovmn fr
        att skyndsamt hmta Haman till gstabudet, som Ester hade
        tillrett.

007:001 S kommo d konungen och Haman till gstabudet hos drottning
        Ester.
007:002 Och nr vinet dracks, sade konungen till Ester, ocks nu p
        andra dagen: Vad r din bn, drottning Ester?  Den vare dig
        beviljad.  Och vad r din begran?  Gllde den ock hlften av
        riket, s skall den uppfyllas.
007:003 Drottning Ester svarade och sade: Om jag har funnit nd fr
        dina gon, o konung, och det s tckes konungen, s blive mitt
        liv mig sknkt p min bn, och mitt folks p min begran.
007:004 Ty vi ro slda, jag och mitt folk, till att utrotas, drpas och
        frgras.  Om vi allenast hade blivit slda till trlar och
        trlinnor, s skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke
        sdan, att vi borde besvra konungen drmed.
007:005 D svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: Vem
        r den, och var r den, som har frdristat sig att s gra?
007:006 Ester sade: En htsk och illvillig man r det: den onde Haman
        dr.  D blev Haman frskrckt fr konungen och drottningen.
007:007 Och konungen stod upp i vrede och lmnade gstabudet och gick ut
        i palatsets trdgrd; men Haman trdde fram fr att bedja
        drottning Ester om sitt liv, ty han sg, att konungen hade
        beslutit hans ofrd.
007:008 Nr konungen drefter kom tillbaka till gstabudssalen frn
        palatsets trdgrd, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, dr
        Ester satt; d sade konungen: Vill han ock va vld mot
        drottningen, hrinne i min nrvaro?  Knappt hade detta ord gtt
        ver konungens lppar, frrn man hljde ver Hamans ansikte.
007:009 Och Harebona, en av hovmnnen hos konungen, sade: Vid Hamans
        hus str redan en ple, femtio alnar hg, som Haman ltit resa
        upp fr Mordokai, vilkens ord en gng var konungen till sdant
        gagn.  D sade konungen: Hngen upp honom p den.
007:010 S hngde de upp Haman p den ple, som han hade ltit stta upp
        fr Mordokai.  Sedan lade sig konungens vrede.

008:001 Samma dag gav konung Ahasveros t drottning Ester Hamans,
        judarnas ovns, hus.  Och Mordokai fick tilltrde till konungen,
        ty Ester hade nu omtalat, vad han var fr henne.
008:002 Och konungen tog av sig ringen, som han hade ltit taga ifrn
        Haman, och gav den t Mordokai.  Och Ester satte Mordokai ver
        Hamans hus.
008:003 Och Ester talade ytterligare infr konungen, i det att hon fll
        ned fr hans ftter; hon bnfll honom grtande, att han skulle
        avvnda agagiten Hamans onda rd och det anslag, som denne hade
        frehaft mot judarna.
008:004 D rckte konungen ut den gyllene spiran mot Ester; och Ester
        stod upp och trdde fram infr konungen
008:005 och sade: Om det s tckes konungen, och om jag har funnit nd
        infr honom, och det synes konungen vara riktigt och jag r
        honom till behag, s m en skrivelse utfrdas fr att terkalla
        de brev, som innehllo agagiten Hamans, Hammedatas sons, anslag,
        och som han skrev fr att frgra judarna i alla konungens
        hvdingdmen.
008:006 Ty huru skulle jag kunna uthrda att se den olycka, som eljest
        trffade mitt folk?  Ja, huru skulle jag kunna uthrda att se
        mina landsmn frgras?
008:007 D sade konung Ahasveros till drottning Ester och till juden
        Mordokai: Se, Hamans hus har jag givit t Ester, och han sjlv
        har blivit upphngd p en ple, drfr att han ville bra hand
        p judarna.
008:008 Men utfrden nu ock I en skrivelse angende judarna i konungen
        namn, ssom I finnen fr gott, och beseglen den med konungens
        ring.  Ty en skrivelse, som r utfrdad i konungens namn och
        beseglad med konungens ring, kan icke terkallas.
008:009 S blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, p
        tjugutredje dagen i tredje mnaden, det r mnaden Sivan, och en
        skrivelse, alldeles sdan som Mordokai ville, utfrdades till
        judarna och till satraperna, stthllarna och furstarna i
        hvdingdmena, frn Indien nda till Etiopien, ett hundra
        tjugusju hvdingdmen, till vart hvdingdme med dess skrift
        och till vart folk p dess tungoml, jmvl till judarna med
        deras skrift och p deras tungoml.
008:010 Han utfrdade skrivelsen i konung Ahasveros' namn och beseglade
        den med konungens ring.  Drefter kringsnde han brev med ilbud
        till hst, som redo p kungliga travare frn stuterierna,
008:011 att konungen tillstadde judarna i var srskild stad att frsamla
        sig till frsvar fr sitt liv och att i vart folk och
        hvdingdme utrota, drpa och frgra alla vpnade skaror, som
        angrepe dem, vensom barn och kvinnor, varvid deras godelar
        ssom byte skulle givas till plundring,
008:012 detta p en och samma dag i alla konung Ahasveros' hvdingdmen,
        nmligen p trettonde dagen i tolfte mnaden, det r mnaden
        Adar.
008:013 I skrivelsen stod, att i vart srskilt hvdingdme ett pbud,
        ppet fr alla folk, skulle utfrdas, som innehll, att judarna
        skulle vara redo till den dagen att hmnas p sina fiender.
008:014 Och p grund av konungens befallning drogo ilbuden p de
        kungliga travarna skyndsamt och med hast stad, s snart pbudet
        hade blivit utfrdat i Susans borg.
008:015 Men Mordokai gick ut frn konungen i konungslig kldnad av
        mrkbltt och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en
        mantel av vitt och purpurrtt tyg, under det att staden Susan
        jublade och var glad.
008:016 Fr judarna hade nu uppgtt ljus och gldje, frjd och ra.
008:017 Och i vart hvdingdme och i var stad, dit konungens befallning
        och pbud kom, blev gldje och frjd bland judarna, och de hllo
        gstabud och hgtid.  Och mnga ur de frmmande folken blevo
        judar, ty frskrckelse fr judarna hade fallit ver dem.

009:001 P trettonde dagen i tolfte mnaden, det r mnaden Adar, den
        dag d konungens befallning och pbud skulle verkstllas, och d
        judarnas fiender hade hoppats att bliva dem vermktiga--
        fastn det vnde sig s, att judarna i stllet skulle bliva sina
        motstndare vermktiga--
009:002 p den dagen frsamlade sig judarna i sina stder, i alla konung
        Ahasveros' hvdingdmen, fr att kasta sig ver dem, som skte
        deras ofrd; och ingen kunde st dem emot, ty frskrckelse fr
        dem hade fallit ver alla folk.
009:003 Och alla furstarna i hvdingdmena och satraperna och
        stthllarna och konungens tjnstemn understdde judarna, ty
        frskrckelse fr Mordokai hade fallit ver dem.
009:004 Ty Mordokai var nu stor i konungens hus, och hans rykte gick ut
        i alla hvdingdmen, eftersom denne Mordokai lev allt strre och
        strre.
009:005 Och judarna anstllde med sina svrd ett nederlag verallt bland
        sina fiender och drpte och frgjorde dem och frforo ssom de
        ville med sina motstndare.
009:006 I Susans borg drpte och frgjorde judarna fem hundra mn.
009:007 Och Parsandata, Dalefon, Aspata,
009:008 Porata, Adalja, Aridata,
009:009 Parmasta, Arisai, Aridai och Vajsata,
009:010 judarnas ovn Hamans, Hammedatas sons, tio sner drpte de; men
        till plundring rckte de icke ut sin hand.
009:011 Samma dag fick konungen veta huru mnga som hade blivit drpta i
        Susans borg.
009:012 D sade konungen till drottning Ester: I Susans borg hava
        judarna drpt och frgjort fem hundra mn utom Hamans tio sner;
        vad skola de d icke hava gjort i konungens vriga hvdingdmen?
        Vad r nu din bn?  Den vare dig beviljad.  Och vad r
        ytterligare din begran?  Den skall uppfyllas.
009:013 Ester svarade: Om det s tckes konungen, s m det ocks i
        morgon tillstdjas de judar, som ro i Susan, att gra efter
        pbudet fr i dag; och m Hamans tio sner bliva upphngda p
        plen.
009:014 D befallde konungen, att s skulle ske, och pbudet blev
        utfrdat i Susan; drefter blevo Hamans tio sner upphngda.
009:015 och de judar, som voro i Susan, frsamlade sig ocks p
        fjortonde dagen i mnaden Adar och drpte i Susan tre hundra
        mn; men till plundring rckte de icke ut sin hand.
009:016 Och de vriga judarna, de som voro i konungen hvdingdmen,
        frsamlade sig till frsvar fr sitt liv och skaffade sig ro fr
        sina fiender, i det att drpte sjuttiofem tusen av dessa sina
        motstndare; men till plundring rckte de icke ut sin hand.
009:017 Detta skedde p trettonde dagen i mnaden Adar; men p fjortonde
        dagen vilade de och firade den ssom en gstabuds- och
        gldjedag.
009:018 De judar ter, som voro i Susan, hade frsamlat sig bde den
        trettonde dagen och p den fjortonde; men de vilade p den
        femtonde dagen och firade den ssom en gstabuds- och gldjedag.
009:019 Drfr fira judarna p landsbygden, de som bo i
        landsortsstderna, den fjortonde dagen i mnaden Adar ssom en
        gldje-, gstabuds- och hgtidsdag, p vilken de snda gvor
        till varandra av den mat de hava tillagat.
009:020 Och Mordokai tecknade upp dessa hndelser och snde skrivelser
        till alla judar i konung Ahasveros' hvdingdmen, bde nra och
        fjrran,
009:021 och stadgade ssom lag fr dem, att de alltid, r efter r,
        skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i mnaden Adar,
009:022 eftersom det var p dessa dagar som judarna hade ftt ro fr
        sina fiender, och eftersom i denna mnad deras bedrvelse hade
        blivit frvandlad till gldje och deras sorg till hgtid.
        Drfr skulle de fira dessa dagar ssom gstabuds- och
        gldjedagar, p vilka de skulle snda gvor till varandra av den
        mat de hade tillagat, s ock sknker till de fattiga.
009:023 Och judarna antogo ssom sed, vad de nu hade begynt att gra,
        det varom Mordokai hade skrivit till dem--
009:024 detta eftersom agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars ovn,
        hade frehaft sitt anslag mot judarna till att frgra dem och
        hade kastat pur, det r lott, till
        att pltsligt verfalla och frgra dem;
009:025 varemot konungen, nr han hade ftt veta detta, hade givit
        befallning och utfrdat en skrivelse om att det onda anslag, som
        denne hade frehaft mot judarna, skulle vnda tillbaka p hans
        eget huvud, s att han sjlv och hans sner hade blivit
        upphngda p plen.
009:026 Frdenskull blevo dessa dagar kallade purim efter
        ordet pur; och frdenskull, i anledning av allt
        som stod i detta brev, och vad de sjlva hrav hade sett, och
        vad som hade vederfarits dem,
009:027 stadgade judarna och antogo ssom orygglig sed fr sig och sina
        efterkommande och fr alla, som slto sig till dem, att alltid,
        r efter r, fira dessa bda dagar, efter freskriften om dem
        och p den fr dem bestmda tiden,
009:028 och att dessa dagar skulle ihgkommas och firas i alla tider, i
        var slkt, i vart hvdingdme och i var stad, s att dessa
        purimsdagar oryggligt skulle hllas bland judarna och deras
        minnelse icke upphra bland deras efterkommande.
009:029 Men drottning Ester, Abihails dotter, och juden Mordokai
        uppsatte nyo en skrivelse, i eftertryckliga ordalag, fr att
        stadga ssom en lag, vad som freskrevs i detta nya brev om
        purim.
009:030 Och skrivelser, vnligt och vlvilligt avfattade, utsndes till
        alla judar i de ett hundra tjugusju hvdingdmena i Ahasveros'
        rike,
009:031 fr att stadga ssom lag, att de skulle fira dessa purimsdagar
        p deras bestmda tider s, som juden Mordokai och drottning
        Ester stadgade fr dem, och s, som de stadgade fr sig sjlva
        och sina efterkommande, nmligen med freskrivna fastor och
        vliga klagorop.

009:032 Allts blevo genom Esters befallning dessa freskrifter om purim
        stadgade ssom lag; och den tecknades upp i en bok.

010:001 Och konung Ahasveros tog skatt bde av fastlandet och av arna i
        havet.
010:002 Och allt vad han i sin makt och sin vldighet gjorde, vensom
        berttelsen om den storhet, till vilken konungen upphjde
        Mordokai, det finnes upptecknat i de mediska och persiska
        konungarnas krnika.
010:003 Ty juden Mordokai var konung Ahasveros' nrmaste man, och han
        var stor bland judarna och lskad av alla sina brder, eftersom
        han skte sitt folks bsta och lade sig ut fr alla sina
        landsmn till deras vlfrd.



Job


001:001 I Us' land levde en man som hette Job; han var en ostrafflig och
        redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda.
001:002 t honom fddes sju sner och tre dttrar;
001:003 och han gde sju tusen fr, tre tusen kameler, fem hundra par
        oxar och fem hundra sninnor, drtill tjnare i stor mngd.  S
        var denne man mktigare n ngon annan i sterlandet.

001:004 Och hans sner hade fr sed att g stad och hlla gstabud,
        den ena dagen i den enes hus, den andra dagen i den andres; de
        snde d och inbjdo sina tre systrar att ta och dricka
        tillsammans med dem.
001:005 Nr s en omgng av gstabudsdagar var till nda, snde Job
        efter dem fr att helga dem; bittida om morgonen offrade han d
        ett brnnoffer fr var och en av dem.  Ty Job tnkte Kanhnda
        hava mina barn syndat och i sina hjrtan talat frgripligt om
        Gud.  S gjorde Job fr var gng.

001:006 Men nu hnde sig en dag att Guds sner kommo och trdde fram
        infr HERREN, och klagaren kom ocks med bland dem.
001:007 D frgade HERREN klagaren: Varifrn kommer du?  klagaren
        svarade HERREN och sade: Frn en vandring utver jorden och
        frn en frd omkring p den.
001:008 D sade HERREN till klagaren: Har du givit akt p min tjnare
        Job?  Ty p jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och
        redlighet, ingen som s fruktar Gud och flyr det onda.
001:009 klagaren svarade HERREN och sade: r det d fr intet som Job
        fruktar Gud?
001:010 Du har ju p allt stt beskrmat honom och hans hus och allt
        vad han ger; du har vlsignat hans hnders verk, och hans
        boskapshjordar hava utbrett sig i landet.
001:011 Man rck ut din hand och kom vid detta allt som han ger;
        frvisso skall han d mitt i ansiktet tala frgripliga ord mot
        dig.
001:012 HERREN sade till klagaren: Vlan, allt vad han ger vare
        givet i din hand; allenast mot honom sjlv m du icke rcka ut
        din hand.  S gick klagaren bort ifrn HERRENS ansikte.

001:013 Nr nu en dag hans sner och dttrar hllo mltid och drucko
        vin i den ldste broderns hus,
001:014 Kom en budbrare till Job och sade: Oxarna gingo fr plogen,
        och sninnorna betade drbredvid;
001:015 d fllo saberna in och rvade bort dem, och folket slogo de
        med svrdsegg.  Jag var den ende som kom undan, fr att jag
        skulle underrtta dig drom.
001:016 Medan denne nnu talade, kom ter en och sade: Guds eld fll
        ifrn himmelen och slog ned bland smboskapen och folket och
        frtrde dem.  Jag var den ende som kom undan, fr att jag
        skulle underrtta dig drom.

001:017 Medan denne nnu talade, kom ter en och sade: Kalderna
        stllde upp sitt manskap i tre hopar och fllo s ver
        kamelerna och rvade bort dem, och folket slogo de med
        svrdsegg.  Jag var den ende som kom undan, fr att jag skulle
        underrtta dig drom.

001:018 Under det att denne nnu talade, kom ter en annan och sade:
        Dina sner och dttrar hllo mltid och drucko vin i den ldste
        broderns hus;
001:019 d kom en stark storm fram ver knen och tog tag i husets fyra
        hrn, och det fll omkull ver folket, s att de frgingos.  Jag
        var den ende som kom undan, fr att jag skulle underrtta dig
        drom.

001:020 D stod Job upp och rev snder sin mantel och skar av hret p
        sitt huvud.  Och han fll ned till jorden och tillbad
001:021 och sade:
          Naken kom jag ur min moders liv,
          och naken skall jag vnda ter dit;
          HERREN gav, och HERREN tog.
          Lovat vare HERRENS namn!

001:022 Vid allt detta syndade Job icke och talade intet lasteligt mot
        Gud.

002:001 ter hnde sig en dag att Guds sner kommo och trdde fram
        infr HERREN; och klagaren kom ocks med bland dem och trdde
        fram infr HERREN.
002:002 D frgade HERREN klagaren: Varifrn kommer du?  klagaren
        svarade HERREN och sade: Frn en vandring utver jorden och
        frn en frd omkring p den.
002:003 D sade HERREN till klagaren: Har du givit akt p min tjnare
        Job?  Ty p jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och
        redlighet, ingen som s fruktar Gud och flyr det onda; och nnu
        hller han fast vid sin ostrafflighet.  S har du d uppeggat
        mig mot honom till att utan sak frdrva honom.
002:004 klagaren svarade HERREN och sade: Hud fr hud; allt vad man
        ger giver man ju fr att sjlv slippa undan.
002:005 Men rck ut din hand och kom vid hans ktt och ben; frvisso
        skall han d mitt i ansiktet tala frgripliga ord mot dig.
002:006 HERREN sade till klagaren: Vlan, han vare given i din hand;
        allenast hans liv m du skona.
002:007 S gick klagaren bort ifrn HERRENS ansikte och slog Job med
        svra bulnader, ifrn fotbladet nda till hjssan.

002:008 Och han tog sig en lerskrva att skrapa sig med, dr han satt
        mitt i askan.
002:009 D sade hans hustru till honom: Hller du nnu fast vid din
        ostrafflighet?  Tala fritt ut om Gud, och d.
002:010 Man han svarade henne: Du talar ssom en draktig kvinna
        skulle tala.  Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi d icke
        ocks taga emot det onda?

        Vid allt detta syndade Job icke med sina lppar.

002:011 Men tre vnner till Job fingo hra om alla de olyckor som hade
        trffat honom, och de kommo s, var och en frn sin ort; Elifas
        frn Teman, Bildad frn Sua och Sofar frn Naama.  Och de
        avtalade med varandra att de skulle begiva sig stad fr att
        mka honom och trsta honom.

002:012 Men nr de, nnu p avstnd, lyfte upp sina gon och sgo att
        de icke mer kunde knna igen honom, brusto de ut i grt och
        revo snder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned
        ver sina huvuden.
002:013 Sedan sutto de med honom p jorden i sju dagar och sju ntter,
        utan att ngon av dem talade ett ord till honom, eftersom de
        sgo att hans plga var mycket stor.

003:001 Drefter upplt Job sin mun och frbannade sin fdelsedag;
003:002 Job tog till orda och sade:

003:003   M den dag utplnas, p vilken jag fddes,
          och den natt som sade: Ett gossebarn r avlat.

003:004   M den dagen vndas i mrker,
          m Gud i hjden ej frga efter den
          och intet dagsljus lysa drver.
003:005   Mrkret och ddsskuggan brde den ter,
          molnen lgre sig ver den;
          frskrcke den allt som kan frmrka en dag.

003:006   Den natten m gripas av tjockaste mrker;
          ej m den f frjda sig bland rets dagar,
          intet rum m den finna inom mnadernas krets.
003:007   Ja, ofruktsam blive den natten,
          aldrig hje sig jubel under den.
003:008   M den frbannas av dem som besvrja dagar,
          av dem som frm mana upp Leviatan.
003:009   M dess grynings stjrnor frmrkas,
          efter ljus m den bida, utan att det kommer,
          morgonrodnadens gonbryn m den aldrig f se;
003:010   eftersom den ej tillslt drrarna till min moders liv,
          ej lt olyckan frbliva dold fr mina gon.

003:011   Varfr fick jag ej d strax i moderssktet,
          frgs vid det jag kom ut ur min moders liv?
003:012   Varfr funnos knn mig till mtes,
          och varfr brst, dr jag fick di?

003:013   Hade s icke skett, lge jag nu i ro,
          jag finge d sova, jag njte d min vila,
003:014   vid sidan av konungar och rdsherrar i landet,
          mn som byggde sig palatslika gravar,
003:015   ja, vid sidan av furstar som voro rika p guld
          och hade sina hus uppfyllda av silver;
003:016   eller vore jag icke till, lik ett nedgrvt foster,
          lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

003:017   Dr hava ju de ogudaktiga upphrt att rasa,
          dr f de uttrttade komma till vila;
003:018   dr hava alla fngar ftt ro,
          de hra dr ingen pdrivares rst.
003:019   Sm och stora ro dr varandra lika,
          trlen har dr blivit fri ifrn sin herre.

003:020   Varfr skulle den olycklige skda ljuset?
          Ja, varfr gives liv t dem som plgas s bittert,
003:021   t dem som vnta efter dden, utan att den kommer,
          och spana drefter mer n efter ngon skatt,
003:022   t dem som skulle gldjas--ja, intill jubel--
          och frjda sig, allenast de funne sin grav;
003:023   varfr t en man vilkens vg r hljd i mrker,
          t en man s kringstngd av Gud?

003:024   Suckan har ju blivit mitt dagliga brd,
          och ssom vatten strmma mina klagorop.
003:025   ty det som ingav mig frskrckelse, det drabbar mig nu,
          och vad jag fruktade fr, det kommer ver mig.
003:026   Jag fr ingen rast, ingen ro, ingen vila;
          ngest kommer ver mig.

004:001 Drefter tog Elifas frn Teman till orda och sade:

004:002   Misstycker du, om man dristar tala till dig?
          Vem kan hlla tillbaka sina ord?

004:003   Se, mnga har du visat till rtta,
          och maktlsa hnder har du strkt;
004:004   dina ord hava upprttat den som stapplade,
          och t vacklande knn har du givit kraft.

004:005   Men nu, d det gller dig sjlv, bliver du otlig,
          nr det r dig det drabbar, frskrckes du.
004:006   Skulle d icke din gudsfruktan vara din tillfrsikt
          och dina vgars ostrafflighet ditt hopp?

004:007   Tnk efter: nr hnde det att en oskyldig fick frgs?
          och var skedde det att de redliga mste g under?
004:008   Nej, s har jag sett det g, att de som plja frdrv
          och de som uts olycka, de skrda och sdant;
004:009   fr Guds andedrkt frgs de
          och fr en fnysning av hans nsa frsvinna de.

004:010   Ja, lejonets skri och rytarens rst mste tystna,
          och unglejonens tnder brytas ut;
004:011   Det gamla lejonet frgs, ty det finner intet rov,
          och lejoninnans ungar bliva frstrdda.

004:012   Men till mig smg sakta ett ord,
          mitt ra frnam det likasom en viskning,
004:013   Nr tankarna svvade om vid nattens syner
          och smnen fll tung p mnniskorna,
004:014   d kom en frskrckelse och bvan ver mig,
          med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

004:015   En vindpust for fram ver mitt ansikte,
          drvid reste sig hren p min kropp.
004:016   Och ngot trdde infr mina gon,
          en skepnad vars form jag icke sknjde;
          och jag hrde en susning och en rst:

004:017   Kan d en mnniska hava rtt mot Gud
          eller en man vara ren infr sin skapare?
004:018   Se, ej ens p sina tjnare kan han frlita sig,
          jmvl sina nglar mste han tillvita fel;
004:019   huru mycket mer d dem som bo i hyddor av ler,
          dem som hava sin grundval i stoftet!

          De krossas snder s ltt som mal;
004:020   nr morgon har bytts till afton, ligga de slagna;
          innan man aktar drp, hava de frgtts fr alltid.
004:021   Ja, deras hyddas fste ryckes bort fr dem,
          ofrtnkt mste de d.

005:001   Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig,
          och till vilken av de heliga kan du vnda dig?
005:002   Se, dren drpes av sin grmelse,
          och den fkunnige ddas av sin bitterhet.

005:003   Jag sg en dre, fast var han rotad,
          men pltsligt mste jag ropa ve ver hans boning.
005:004   Ty hans barn g nu fjrran ifrn frlsning,
          de frtrampas i porten utan rddning.
005:005   Av hans skrd ter vem som r hungrig,
          den rvas bort, om och hgnad med trnen;
          efter hans rikedom gapar ett giller.

005:006   Ty icke upp ur stoftet kommer frdrvet,
          ej ur marken skjuter olyckan upp;
005:007   nej, mnniskan varder fdd till olycka,
          ssom eldgnistor mste flyga mot hjden.

005:008   Men vore det nu jag, s skte jag nd hos Gud,
          t Gud hemstllde jag min sak,
005:009   t honom som gr stora och outrannsakliga ting,
          under, flera n ngon kan rkna,
005:010   t honom som lter regnet falla p jorden
          och snder vatten ned ver markerna,
005:011   nr han vill upphja de ringa
          och frhjlpa de srjande till frlsning.

005:012   Han r den som gr de klokas anslag om intet,
          s att deras hnder intet utrtta med frnuft;
005:013   han fngar de visa i deras klokskap
          och lter de illfundiga frhasta sig i sina rdslag:
005:014   mitt p dagen rka de ut fr mrker
          och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

005:015   S frlsar han frn deras tungors svrd,
          han frlsar den fattige ur den vermktiges hand.
005:016   Den arme kan s ter hava ett hopp,
          och orttfrdigheten mste tillsluta sin mun.

005:017   Ja, sll r den mnniska som Gud agar;
          den Allsmktiges tuktan m du icke frkasta.
005:018   Ty om han och sargar, s frbinder han ock,
          om han slr, s hela ock hans hnder.
005:019   Sex gnger rddar han dig ur nden,
          ja, sju gnger avvndes olyckan frn dig.

005:020   I hungerstid frlossar han dig frn dden
          och i krig undan svrdets vld.
005:021   Nr tungor svnga gisslet, gmmes du undan;
          du har intet att frukta, nr frhrjelse kommer.

005:022   Ja, t frhrjelse och dyr tid kan du d le,
          fr vilddjur behver du ej heller knna fruktan;
005:023   ty med markens stenar str du i frbund,
          och med djuren p marken har du ingtt fred.
005:024   Och du fr se huru din hydda str trygg;
          nr du synar din boning, saknas intet dri.

005:025   Du fr ock se huru din tt frkas,
          huru din avkomma bliver ssom markens rter.
005:026   I graven kommer du, nr du har hunnit din mognad,
          ssom sdesskylen brgas, d dess tid r inne.

005:027   Se, detta hava vi utrannsakat, och s r det;
          hr drp och betnk det vl.

006:001 D tog Job till orda och sade:

006:002   Ack att min grmelse bleve vgd
          och min olycka lagd jmte den p vgen!
006:003   Se, tyngre r den nu n havets sand,
          drfr kan jag icke styra mina ord.
006:004   Ty den Allsmktiges pilar hava trffat mig,
          och min ande indricker deras gift;
          ja, frskrckelser ifrn Gud stlla sig upp mot mig.

006:005   Icke skriar vildsnan, nr hon har friskt grs,
          icke rmar oxen, d han str vid sitt foder?
006:006   Men vem vill ta den mat som ej har smak eller slta,
          och vem finner behag i slemrtens saft?
006:007   S vgrar nu min sjl att komma vid detta,
          det r fr mig en vmjelig spis.

006:008   Ack att min bn bleve hrd,
          och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
006:009   O att det tcktes Gud att krossa mig,
          att rcka ut sin hand och avskra mitt liv!
006:010   D funnes nnu fr mig ngon trst,
          jag kunde d jubla, fastn plgad utan frskoning;
          jag har ju ej frnekat den Heliges ord.

006:011   Huru stor r d min kraft, eftersom jag alltjmt br hoppas?
          Och vad vntar mig fr nde, eftersom jag skall vara tlig?
006:012   Min kraft r vl ej ssom stenens,
          min kropp r vl icke av koppar?
006:013   Nej, frvisso gives ingen hjlp fr mig,
          var utvg har blivit mig stngd.

006:014   Den frtvivlade borde ju rna barmhrtighet av sin vn,
          men se, man vergiver den Allsmktiges fruktan,
006:015   Mina brder ro trolsa, de ro ssom regnbckar,
          ja, lika bckarnas rnnilar, som snart sina ut,
006:016   som vl kunna g mrka av vinterns flden,
          nr snn har fallit och gmt sig i dem,
006:017   men som ter frsvinna, nr de trffas av hettan,
          och torka bort ifrn sin plats, d vrmen kommer.

006:018   Vgfarande dr i trakten vika av till dem,
          men de finna allenast dslighet och mste frgs.
006:019   Temas vgfarande skdade dithn,
          Sabas kpmanstg hoppades p dem;
006:020   men de kommo p skam i sin frtrstan,
          de sgo sig gckade, nr de hade hunnit ditfram.

006:021   Ja, likas ren I nu ingenting vrda,
          handfallna stn I av frfran och frskrckelse.
006:022   Har jag d begrt att I skolen giva mig gvor,
          taga av edert gods fr att lsa mig ut,
006:023   att I skolen rdda mig undan min ovn,
          kpa mig fri ur vldsverkares hand?

006:024   Undervisen mig, s vill jag tiga,
          lren mig att frst vari jag har farit vilse.
006:025   Gott r frvisso uppriktigt tal,
          men tillrttavisning av eder, vad btar den?

006:026   Haven I d i sinnet att hlla rfst med ord,
          och skall den frtvivlade f tala fr vinden?
006:027   D kasten I vl ocks lott om den faderlse,
          d lren I vl kpsl om eder vn!

006:028   Dock, m det nu tckas eder att akta p mig;
          icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
006:029   Vnden om!  M sdan ortt icke ske;
          ja, vnden nnu om, ty min sak r rttfrdig!
006:030   Skulle vl ortt bo p min tunga,
          och min mun, skulle den ej frst vad frdrvligt r?

007:001   En stridsmans liv lever ju mnniskan p jorden,
          och hennes dagar ro ssom dagakarlens dagar.
007:002   Hon r lik en trl som flmtar efter skugga,
          lik en dagakarl som fr bida efter sin ln.

007:003   S har jag ftt till arvedel mnader av elnde;
          ntter av vedermda hava blivit min lott.
007:004   S snart jag har lagt mig, r min frga:
          Nr skall jag d f st upp?
          Ty aftonen synes mig s lng;
          jag r vermtt av oro, innan morgonen har kommit.

007:005   Med frruttnelsens maskar hljes min kropp,
          med en skorpa lik jord;
          min hud skrymper samman och faller snder.

007:006   Mina dagar fly snabbare n vvarens spole;
          de frsvinna utan ngot hopp.
007:007   Tnk drp att mitt liv r en flkt,
          att mitt ga icke mer skall f se ngon lycka.
007:008   Den nu ser mig, hans ga skall ej vidare skda mig;
          bst din blick vilar p mig, r jag icke mer.

007:009   Ssom ett moln som har frsvunnit och gtt bort,
          s r den som har farit ned i ddsriket;
          han kommer ej ter upp drifrn.
007:010   Aldrig mer vnder han tillbaka till sitt hus,
          och hans plats vet icke av honom mer.

007:011   Drfr vill jag nu icke lgga band p min mun,
          jag vill taga till orda i min andes ngest,
          jag vill klaga i min sjls bedrvelse.
007:012   Icke r jag vl ett hav eller ett havsvidunder,
          s att du mste stta ut vakt mot mig?

007:013   Nr jag hoppas att min bdd skall trsta mig,
          att mitt lger skall lindra mitt bekymmer,
007:014   d frfrar du mig genom drmmar,
          och med syner frskrcker du mig.

007:015   Nej, hellre vill jag nu bliva kvvd,
          hellre d n vara blott knotor!
007:016   Jag r led vid detta; aldrig kommer jag ter till liv.
          Lt mig vara; mina dagar ro ju ffnglighet.

007:017   Vad r d en mnniska, att du gr s stor sak av henne,
          aktar p henne s noga,
007:018   synar henne var morgon,
          prvar henne vart gonblick?

007:019   Huru lnge skall det drja,
          innan du vnder din blick ifrn mig,
          lmnar mig i fred ett litet andetag?
007:020   Om jag n har syndar, vad skadar jag drmed dig,
          du mnniskornas bespejare?

          Varfr har du satt mig till ett ml fr dina angrepp
          och ltit mig bliva en brda fr mig sjlv?
007:021   Varfr vill du icke frlta mig min vertrdelse,
          icke tillgiva mig min missgrning?
          Nu mste jag ju snart g till vila i stoftet;
          om du sker efter mig, s r jag icke mer.

008:001 Drefter tog Bildad frn Sua till orda och sade:

008:002   Huru lnge vill du hlla p med sdant tal
          och lta din muns ord komma ssom en vldig storm?
008:003   Skulle vl Gud kunna krnka rtten?
          Kan den Allsmktige krnka rttfrdigheten?

008:004   Om dina barn hava syndat mot honom
          och han gav dem i sina vertrdelsers vld,
008:005   s vet, att om du sjlv sker Gud
          och beder till den Allsmktige om misskund,
008:006   d, om du r ren och rttsinnig,
          ja, d skall han vakna upp till din rddning
          och upprtta din boning, s att du bor dr i rttfrdighet;
008:007   och s skall din frsta tid synas ringa,
          d nu din sista tid har blivit s stor.

008:008   Ty frga framfarna slkten,
          och akta p vad fderna hava utrnt
008:009   --vi sjlva ro ju frn i gr och veta intet,
          en skugga ro vra dagar p jorden;
008:010   men de skola undervisa dig och sga dig det,
          ur sina hjrtan skola de hmta fram svar:

008:011   Icke kan rret vxa hgt, dr marken ej r sank,
          eller vassen skjuta i hjden, dr vatten ej finnes?
008:012   Nej, bst den str grn, ej mogen fr skrd,
          mste den d vissna, fre allt annat grs.

008:013   S gr det alla som frgta Gud;
          den gudlses hopp mste varda om intet.
008:014   Ty hans tillfrsikt visar sig brcklig
          och hans frtrstan lik spindelns vv.
008:015   Han frlitar sig p sitt hus, men det har intet bestnd;
          han tryggar sig drvid, men det ger ingen fasthet.

008:016   Lik en frodig planta vxer han i solens sken,
          ut ver lustgrden strcka sig hans skott;
008:017   kring stenrset slingra sig hans rtter,
          mellan stenarna bryter han sig fram.

008:018   Men nr s Gud rycker bort honom frn hans plats,
          d frnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
008:019   Ja, s gr det med hans levnads frjd,
          och ur mullen f andra vxa upp.

008:020   Se, Gud fraktar icke den som r ostrafflig,
          han hller ej heller de onda vid handen.
008:021   S bida d, till dess han fyller din mun med lje
          och dina lppar med jubel.
008:022   De som hata dig varda d hljda med skam,
          och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.

009:001 Drefter tog Job till orda och sade:

009:002   Ja, frvisso vet jag att s r;
          huru skulle en mnniska kunna hava rtt mot Gud?
009:003   Vill han g till rtta med henne,
          s kan hon ej svara honom p en sak bland tusen.
009:004   Han som r s vis i frstnd och s vldig i kraft,
          vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
009:005   honom som ofrtnkt flyttar bort berg
          och omstrtar dem i sin vrede;
009:006   honom som kommer jorden att vackla frn sin plats,
          och dess pelare bva drvid;
009:007   honom som befaller solen, s gr hon icke upp,
          och som stter stjrnorna under frsegling;
009:008   honom som helt allena spnner ut himmelen
          och skrider fram ver havets toppar;
009:009   honom som har gjort Karlavagnen och Orion,
          Sjustjrnorna och sderns Stjrngemak;
009:010   honom som gr stora och outrannsakliga ting
          och under, flera n ngon kan rkna?

009:011   Se, han far frbi mig, innan jag hinner att se det,
          han drager framom mig, frrn jag bliver honom varse.
009:012   Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom?
          Vem kan sga till honom: Vad gr du?

009:013   Gud, han ryggar icke sin vrede;
          fr honom har Rahabs flje mst bja sig;
009:014   huru skulle jag d vga svara honom,
          vlja ut ord till att tala med honom?

009:015   Nej, om jag n hade rtt, tordes jag dock ej svara;
          jag finge anropa min motpart om misskund.
009:016   Och om han n svarade mig p mitt rop,
          s kunde jag ej tro att han lyssnade till min rst.

009:017   Ty med storm hemsker han mig
          och slr mig med sr p sr, utan sak.
009:018   Han unnar mig icke att hmta andan;
          nej, med bedrvelser mttar han mig.

009:019   Gller det frsteg i kraft: Vlan, jag r redo!,
          gller det rtt: Vem stller mig till ansvar?
009:020   Ja, hade jag n rtt, s dmde min mun mig skyldig;
          vore jag n ostrafflig, s lte han mig synas vrng.

009:021   Men ostrafflig r jag!  Jag aktar ej mitt liv,
          jag frgar icke efter, om jag fr leva.
009:022   Det m g som det vill, nu vare det sagt:
          han frgr den ostrafflige jmte den ogudaktige.

009:023   Om en landsplga kommer med pltslig dd,
          s bespottar han de oskyldigas frtvivlan.
009:024   Jorden r given i de ogudaktigas hand,
          och tckelse stter han fr dess domares gon.
          r det ej han som gr det, vem r det d?

009:025   Min dagar hasta undan snabbare n ngon lpare,
          de fly bort utan att hava sett ngon lycka;
009:026   de ila stad ssom en farkost av rr,
          ssom en rn, nr han strtar sig ned p sitt byte.

009:027   Om jag n besluter att frgta mitt bekymmer,
          att lta min sorgsenhet fara och gra mig glad,
009:028   S mste jag dock bva fr alla mina kval;
          jag vet ju att du icke skall dma mig fri.

009:029   Nej, ssom skyldig mste jag st dr;
          varfr skulle jag d gra mig ffng mda?
009:030   Om jag n tvr mig i sn
          och renar mina hnder i lutsalt,
009:031   s skall du dock snka mig ned i plen,
          s att mina klder mste vmjas vid mig.

009:032   Ty han r ej min like, s att jag vgar svara honom,
          ej en sdan, att vi kunna g till doms med varandra;
009:033   ingen skiljeman finnes mellan oss,
          ingen som har myndighet ver oss bda.

009:034   M han blott vnda av frn mig sitt ris,
          och m fruktan fr honom ej frskrcka mig;
009:035   d skall jag tala utan att rdas fr honom,
          ty jag vet med min sjlv att jag icke r en sdan.

010:001   Min sjl r led vid livet.
          Jag vill giva fritt lopp t min klagan,
          jag vill tala i min sjls bedrvelse.

010:002   Jag vill sga till Gud: Dm mig icke skyldig;
          lt mig veta varfr du sker sak mot mig.
010:003   Anstr det dig att va vld, att frkasta dina hnders verk,
          medan du lter ditt ljus lysa ver de ogudaktigas rdslag?

010:004   Har du d gon som en varelse av ktt,
          eller ser du ssom mnniskor se?
010:005   r din lder som en mnniskas lder,
          eller ro dina r ssom en mans tider,
010:006   eftersom du letar efter missgrning hos mig
          och sker att hos mig finna synd,
010:007   du som dock vet att jag icke r skyldig,
          och att ingen finnes, som kan rdda ur din hand?

010:008   Dina hnder hava danat och gjort mig,
          helt och i allo; och nu frdrvar du mig!
010:009   Tnk p huru du formade mig ssom lera;
          och nu lter du mig ter varda till stoft!

010:010   Ja, du utgt mig ssom mjlk,
          och ssom ostmne lt du mig stelna.
010:011   Med hud och ktt bekldde du mig,
          av ben och senor vvde du mig samman.
010:012   Liv och nd beskrde du mig,
          och genom din vrd bevarades min ande.

010:013   Men drvid gmde du i ditt hjrta den tanken,
          jag vet att du hade detta i sinnet:
010:014   om jag syndade, skulle du vakta p mig
          och icke lmna min missgrning ostraffad.

010:015   Ve mig, om jag befunnes vara skyldig!
          Men vore jag n oskyldig, s finge jag ej lyfta mitt huvud,
          jag skulle mttas av skam och skda min ofrd.

010:016   Hjde jag det likvl, d skulle du ssom ett lejon jaga mig
          och alltjmt bevisa din undermakt p mig.
010:017   Nya vittnen mot mig skulle du d fra fram
          och alltmer lta mig knna din frtrnelse;
          med skaror efter skaror skulle du anstta mig.

010:018   Varfr lt du mig d komma ut ur moderssktet?
          Jag borde hava frgtts, innan ngot ga sg mig,
010:019   hava blivit ssom hade jag aldrig varit till;
          frn moderlivet skulle jag hava frts till graven.

010:020   Kort r ju min tid; m han d lta mig vara,
          lmna mig i fred, s att jag fr en flyktig gldje,
010:021   innan jag gr hdan, fr att aldrig komma ter,
          bort till mrkrets och ddsskuggans land,
010:022   till det land vars dunkel r ssom djupa vatten,
          dit dr ddsskugga och frvirring rder,
          ja, dr dagsljuset sjlvt r ssom djupa vatten.

011:001 Drefter tog Sofar frn Naama till orda och sade:

011:002   Skall sdant ordflde bliva utan svar
          och en s stortalig man f rtt?
011:003   Skall ditt lsa tal ndga mn till tystnad,
          s att du fr bespotta, utan att ngon kommer dig att blygas?
011:004   Och skall du s f sga: Vad jag lr r rtt,
          och utan flck har jag varit infr dina gon?

011:005   Nej, om allenast Gud ville tala
          och upplta sina lppar till att svara dig,
011:006   om han ville uppenbara dig sin visdoms lnnligheter,
          huru han ger frstnd, ja, i dubbelt mtt,
          d insge du att Gud, dig till frmn,
          har lmnat t glmskan en del av din missgrning.

011:007   Men kan vl du utrannsaka Guds djuphet
          eller fatta den Allsmktiges fullkomlighet?
011:008   Hg ssom himmelen r den--vad kan du gra?
          djupare n ddsriket--vad kan du frst?
011:009   Dess lngd strcker sig vidare n jorden,
          och i bredd vertrffar den havet.

011:010   Nr han vill fara fram och sprra ngon inne
          eller kalla ngon till doms, vem kan d hindra honom?
011:011   Han r ju den som knner lgnens mn,
          frdrv upptcker han, utan att leta drefter.
011:012   Men lika ltt kan en draktig man f frstnd,
          som en vildsnefle kan fdas till mnniska.

011:013   Om du nu rtt bereder ditt hjrta
          och utrcker dina hnder till honom,
011:014   om du skaffar bort det frdrv som kan lda vid din hand
          och ej lter orttfrdighet bo i dina hyddor,
011:015   ja, d fr du upplyfta ditt ansikte utan skam,
          du str fast och har intet att frukta.

011:016   Ja, d skall du frgta din olycka,
          blott minnas den ssom vatten som har frrunnit.
011:017   Ditt liv skall d strla klarare n middagens sken;
          och kommer mrker p, s r det som en gryning till morgon.
011:018   Du kan d vara trygg, ty du ger ett hopp;
          du spanar omkring dig och gr sedan trygg till vila.

011:019   Ja, du fr d ligga i ro, utan att ngon frskrcker dig,
          och mnga skola ska din ynnest.
011:020   Men de ogudaktigas gon skola frsmkta;
          ingen tillflykt skall mer finnas fr dem,
          och deras hopp skall vara att f giva upp andan.

012:001 Drefter tog Job till orda och sade:

012:002   Ja, visst ren I det rtta folket,
          och med eder kommer visheten att d ut!
012:003   Dock, jmvl jag har frstnd s gott som I,
          icke str jag tillbaka fr eder;
          ty vem r den som ej begriper slikt?

012:004   S mste jag d vara ett tlje fr min vn,
          jag som fick svar, s snart jag ropade till Gud;
          man ler t en som r rttfrdig och ostrafflig!

012:005   Ja, med frakt ses olyckan av den som str sker;
          frakt vntar dem vilkas ftter vackla.
012:006   Men frhrjares hyddor tnjuta frid,
          och trygghet f sdana som trotsa Gud,
          de som hava sin gud i sin hand.

012:007   Men frga du boskapen, den m undervisa dig,
          och fglarna under himmelen, de m upplysa dig;
012:008   eller tala till jorden, hon m undervisa dig,
          fiskarna i havet m giva dig besked.

012:009   Vem kan icke lra genom allt detta
          att det r HERRENS hand som har gjort det?
012:010   I hans han r ju allt levandes sjl
          och alla mnskliga varelsers anda.

012:011   Skall icke ra prva orden,
          likasom munnen prvar matens smak?
012:012   Vishet tillkommer ju de gamle
          och frstnd dem som lnge hava levat.

012:013   Hos Honom finnes vishet och makt,
          hos honom rd och frstnd.
012:014   Se, vad han river ned, det bygges ej upp;
          fr den han sprrar inne kan ingen upplta.
012:015   Han hller vattnen tillbaka--se, se d bliver dr torrt,
          han slpper dem lsa, d frdrva de landet.

012:016   Hos honom r kraft och klokhet,
          den frvillade och frvillaren ro bda i hans hand.
012:017   Rdsherrar utblottar han, han fr dem i landsflykt,
          och domare gr han till drar.
012:018   Han upplser konungars vlde
          och stter fngblte om deras hfter.

012:019   Prster utblottar han, han fr dem i landsflykt,
          och de skrast rotade kommer han p fall.
012:020   Vlbetrodda mn bervar han mlet
          och avhnder de ldste deras insikt.
012:021   Han utgjuter frakt ver furstar
          och lossar de starkes grdel.

012:022   Han blottar djupen, s att de ej hljas av mrker,
          ddsskuggan drager han fram i ljuset.
012:023   Han lter folkslag vxa till--och frgr dem;
          han utvidgar deras grnser, men fr dem sedan bort.
012:024   Stamhvdingar i landet bervar han frstndet,
          han leder dem vilse i vglsa demarker.
012:025   De famla i mrkret och hava intet ljus,
          han kommer dem att ragla ssom druckna.

013:001   Ja, alltsammans har mitt ga sett,
          mitt ra har hrt det och nogsamt givit akt.
013:002   Vad I veten, det vet ocks jag;
          icke str jag tillbaka fr eder.
013:003   Men till den Allsmktige vill jag nu tala,
          det lyster mig att g till rtta med Gud.

013:004   Dock, I ren mn som spinna ihop lgn,
          allasammans hopstten I ffngligt tal.
013:005   Om I nd villen alldeles tiga!
          Det kunde tillrknas eder som vishet.
013:006   Hren nu likvl mitt klagoml,
          och akten p mina lppars gensagor.

013:007   Viljen I frsvara Gud med orttfrdigt tal
          och honom till frmn bruka orligt tal?
013:008   Skolen I visa eder partiska fr honom
          eller gra eder till sakfrare fr Gud?
013:009   Icke kan sdant ndas vl,
          nr han hller rfst med eder?
          Eller kunnen I gckas med honom,
          ssom man kan gckas med en mnniska?

013:010   Nej, frvisso skall han straffa eder,
          om I visen en hemlig partiskhet.
013:011   Sannerligen, hans majestt skall d frskrcka eder,
          och fruktan fr honom skall falla ver eder.
013:012   Edra tnkesprk skola d bliva visdomsord av aska,
          edra frsvarsverk varda ssom vallar av ler.

013:013   Tigen nu fr min, s skall jag tala,
          gnge s ver mig vad det vara m.
013:014   Ja, huru det n gr, vill jag fatta mitt ktt mellan tnderna
          och taga min sjl i min hand.
013:015   M han drpa mig, jag hoppas intet annat;
          min vandel vill jag nd hlla fram infr honom.
013:016   Redan detta skall lnda mig till frlsning,
          ty ingen gudls dristar komma infr honom.

013:017   Hren, hren d mina ord,
          och lten min frklaring trnga in i edra ron.
013:018   Se, hr lgger jag saken fram;
          jag vet att jag skall befinnas hava rtt.
013:019   Eller gives det ngon som kan vederlgga mig?
          Ja, d vill jag tiga--och d.

013:020   Allenast tv ting m du ej gra mot mig,
          s behver jag ej dlja mig infr ditt ansikte:
013:021   din hand m du ej lta komma mig nr,
          och fruktan fr dig m icke frskrcka mig.
013:022   Sedan m du klaga, och jag vill svara,
          eller ock skall jag tala, och du m gendriva mig.

013:023   Huru r det allts med mina missgrningar och synder?
          Lt mig f veta min vertrdelse och synd.
013:024   Varfr dljer du ditt ansikte
          och aktar mig ssom din fiende?
013:025   Vill du skrmma ett lv som drives av vinden,
          vill du frflja ett borttorkat str?

013:026   Du skriver ju bedrvelser p min lott
          och giver mig till arvedel min ungdoms missgrningar;
013:027   du stter mina ftter i stocken,
          du vaktar p alla vgar,
          fr mina fotsulor mrker du ut stegen.
013:028   Och detta mot en som tres bort lik murket tr,
          en som liknar en kldnad snderfrtt av mal!

014:001   Mnniskan, av kvinna fdd,
          lever en liten tid och mttas av oro;
014:002   lik ett blomster vxer hon upp och vissnar bort,
          hon flyr undan ssom skuggan och har intet bestnd.

014:003   Och till att vakta p en sdan upplter du dina gon,
          ja, du drager mig till doms infr dig.
014:004   Som om en ren skulle kunna framg av en oren!
          Sdant kan ju aldrig ske.

014:005   ro nu mnniskans dagar oryggligt bestmda,
          hennes mnaders antal faststllt av dig,
          har du utstakat en grns som hon ej kan verskrida,
014:006   vnd d din blick ifrn henne och unna henne ro,
          lt henne njuta en dagakarls gldje av sin dag.

014:007   Fr ett trd finnes ju kvar ngot hopp;
          hugges det n ned, kan det ter skjuta skott,
          och telningar behva ej fattas drp.
014:008   Om n dess rot tynar hn i jorden
          och dess stubbe dr bort i mullen,
014:009   s kan det grnska upp genom vattnets ngor
          och skjuta grenar lik ett nyplantat trd.

014:010   Men om en man dr, s ligger han dr slagen;
          om en mnniska har givit upp andan, var finnes hon d mer?
014:011   Ssom nr vattnet har frrunnit ur en sj,
          och ssom nr en flod har sinat bort och uttorkat,
014:012   s ligger mannen dr och str ej mer upp,
          han vaknar icke ter, s lnge himmelen varar;
          aldrig vckes han upp ur sin smn.

014:013   Ack, att du ville gmma mig i ddsriket,
          frdlja mig, till dess din vrede hade upphrt,
          staka ut fr mig en tidsgrns och sedan tnka p mig--
014:014   fastn ju ingen kan f liv, nr han en gng r dd!
          D skulle jag hlla min stridstid ut,
          nda till dess att min avlsning komme.

014:015   Du skulle d ropa p mig,
          och jag skulle svara dig;
          efter dina hnders verk skulle du lngta;
014:016   ja, du skulle d rkna mina steg,
          du skulle ej akta p min synd.
014:017   I en frseglad pung lge d min vertrdelse,
          och du verskylde min missgrning.

014:018   Men ssom sjlva berget faller och frvittrar,
          och ssom klippan flyttas ifrn sin plats,
014:019   ssom stenar ntas snder genom vattnet,
          och ssom mullen skljes bort av dess flden,
          s gr du ock mnniskans hopp om intet.

014:020   Du slr henne ned fr alltid, och hon far hdan;
          du frvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
014:021   Om hennes barn komma till ra, s knner hon det icke;
          om de sjunka ned till ringhet, s aktar hon dock ej p dem.
014:022   Hennes kropp knner blott sin egen plga,
          hennes sjl blott den sorg hon sjlv fr frnimma.

015:001 Drefter tog Elifas frn Teman till orda och sade:

015:002   Skall en vis man tala s i vdret
          och fylla upp sitt brst med stanvind?
015:003   Skall han frsvara sin sak med haltlst tal,
          med ord som ingenting bevisa?

015:004   n mer, du gr gudsfruktan om intet
          och kommer med klagolt infr Gud.
015:005   Ty din ondska lgger dig orden i munnen,
          och ditt behag str till illfundigt tal.
015:006   S dmes du nu skyldig av din mun, ej av mig,
          dina egna lppar vittna emot dig.

015:007   Var du den frsta mnniska som fddes,
          och fick du liv, frrn hjderna funnos?
015:008   Blev du hrare i Guds hemliga rd
          och fick s visheten i ditt vld?
015:009   Vad vet du d, som vi icke veta?
          Vad frstr du, som ej r oss kunnigt?
015:010   Grhrsman och ldring finnes ocks bland oss,
          ja, en som vergr din fader i lder.

015:011   Frsmr du den trst som Gud har att bjuda,
          och det ord som i saktmod talas med dig?
015:012   Vart fres du hn av ditt sinne,
          och varfr vlva dina gon s,
015:013   i det du vnder ditt raseri mot Gud
          och ser ut ord ur din mun?

015:014   Vad r en mnniska, att hon skulle vara ren?
          Vad en av kvinna fdd, att han skulle vara rttfrdig?
015:015   Se, ej ens p sina heliga kan han frlita sig,
          och himlarna ro icke rena infr hans gon;
015:016   huru mycket mindre d den som r ond och frdrvad,
          den man som lskar sig med orttfrdighet ssom med vatten!

015:017   Jag vill kungra dig ngot, s hr nu mig;
          det som jag har skdat vill jag frtlja,
015:018   vad visa mn hava gjort kunnigt,
          lagt fram ssom ett arv ifrn sina fder,
015:019   ifrn dem som allena fingo landet till gva,
          och bland vilka ingen frmling nnu hade trngt in:

015:020   Den ogudaktige har ngest i alla sina dagar,
          under de r, helt f, som beskras en vldsverkare.
015:021   Skrckrster ljuda i hans ron;
          nr han r som tryggast, kommer frhrjaren ver honom.
015:022   Han har intet hopp om rddning ur mrkret,
          ty svrdet lurar p honom.

015:023   Ssom flykting sker han sitt brd: var r det?
          Han frnimmer att mrkrets dag r fr handen.
015:024   ngest och trngml frskrcka honom,
          han nedsls av dem ssom av en stridsrustad konung.

015:025   Ty mot Gud rckte han ut sin hand,
          och mot den Allsmktige frhvde han sig;
015:026   han stormade mot honom med trotsig hals,
          med sina skldars ryggar i sluten hop;
015:027   han hljde sitt ansikte med fetma
          och samlade hull p sin lnd;
015:028   han bosatte sig i stder, dmda till frstring,
          i hus som ej fingo bebos,
          ty till stenhopar voro de bestmda.

015:029   Drfr bliver han ej rik, och hans gods bestr ej,
          hans skrdar luta ej tunga mot jorden.
015:030   Han kan icke undslippa mrkret;
          hans telningar skola frtorka av hetta,
          och sjlv skall han frgs genom Guds muns anda.

015:031   I sin frvillelse m han ej lita p vad ffngligt r,
          ty ffnglighet mste bliva hans ln.
015:032   I frtid skall hans mtt varda fyllt,
          och hans krona skall ej grnska mer.
015:033   Han bliver lik ett vintrd som i frtid mister sina druvor,
          lik ett olivtrd som fller sina blommor.

015:034   Ty den gudlses hus frbliver ofruktsamt,
          ssom eld frtr hyddor dr mutor tagas.
015:035   Man gr havande med olycka och fder frdrv;
          den livsfrukt man alstrar r ett sviket hopp.

016:001 Drefter tog Job till orda och sade:

016:002   ver nog har jag ftt hra av sdant;
          usla trstare ren I alla.
016:003   r det nu slut p detta tal i vdret,
          eller eggar dig nnu ngot till gensvar?

016:004   Jag kunde vl ock tala, jag ssom I;
          ja, jag ville att I voren i mitt stlle!
          D kunde jag hopstta ord mot eder
          och skaka mot eder mitt huvud till hn.
016:005   Med munnen kunde jag d styrka eder
          och med lpparnas mkan bereda eder lindring.

016:006   Om jag nu talar, s lindras drav ej min plga;
          och tiger jag, icke slpper den mig nd.
016:007   Nej, nu har all min kraft blivit tmd;
          du har ju frtt hela mitt hus.
016:008   Och att du har hemskt mig, det gller ssom vittnesbrd;
          min sjukdom fr trda upp och tala mot mig.

016:009   I vrede sndersliter och anstter man mig,
          man biter sina tnder samman emot mig;
          ja, min ovn vsser mot mig sina blickar.
016:010   Man sprrar upp munnen mot mig,
          smdligt slr man mig p mina kinder;
          alla rota sig tillsammans emot mig.

016:011   Gud giver mig till pris t orttfrdiga mnniskor
          och kastar mig i de ogudaktigas hnder.
016:012   Jag satt i god ro, d krossade han mig;
          han grep mig i nacken och slog mig i smulor.

          Han satte mig upp till ett ml fr sina skott;
016:013   frn alla sidor trffa mig hans pilar,
          han genomborrar mina njurar utan frskoning,
          min galla gjuter han ut p jorden.
016:014   Han bryter ned mig med stt p stt,
          han stormar emot mig ssom en kmpe.

016:015   Scktyg br jag hopfst ver min hud,
          och i stoftet har jag mst snka mitt horn,
016:016   Mitt anlete r gldande rtt av grt,
          och p mina gonlock r ddsskugga lgrad.
016:017   Och detta, fastn vld ej finnes i mina hnder,
          och fastn min bn r ren!

016:018   Du jord, verskyl icke mitt blod,
          och lt fr mitt rop ingen vilostad finnas.
016:019   Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne,
          och i hjden den som skall tala fr mig.

016:020   Mina vnner hava mig nu till sitt tlje,
          drfr skdar mitt ga med trar till Gud,
016:021   Ja, m han hr skaffa rtt t en man mot Gud
          och t ett mnniskobarn mot dess nsta.
016:022   Ty f ro de r som skola upprinna,
          innan jag vandrar den vg dr jag ej mer kommer ter.

017:001   Min livskraft r frstrd, mina dagar slockna ut,
          bland gravar fr jag min lott.
017:002   Ja, i sanning r jag omgiven av gckeri,
          och avoghet fr mitt ga stndigt skda hos dessa!

017:003   S stll nu skerhet och borgen fr mig hos dig sjlv;
          vilken annan vill giva mig sitt handslag?
017:004   Dessas hjrtan har du ju tillslutit fr frstnd,
          drfr skall du icke lta dem triumfera.
017:005   Den som frrder sina vnner till plundring,
          p hans barn skola gonen frsmkta.

017:006   Jag r satt till ett ordsprk bland folken;
          en man som man spottar i ansiktet r jag.
017:007   Drfr r mitt ga skumt av grmelse,
          och mina lemmar ro ssom en skugga allasammans.

017:008   De redliga hpna ver sdant,
          och den oskyldige upprres av harm mot den gudlse.
017:009   Men den rttfrdige hller fast vid sin vg,
          och den som har rena hnder bemannar sig dess mer.
017:010   Ja, grna mn I alla anstta mig p nytt,
          jag lr nd bland eder ej finna ngon vis.

017:011   Mina dagar ro frlidna, snderslitna ro mina planer,
          vad som var mitt hjrtas begr.
017:012   Men natten vill man gra till dag,
          ljuset skulle vara nra, nu d mrker bryter in.

017:013   Nej, huru jag n bidar, bliver ddsriket min boning,
          i mrkret skall jag bdda mitt lger;
017:014   till graven mste jag sga: Du r min fader,
          till frruttnelsens maskar: Min moder, Min syster.
017:015   Vad bliver d av mitt hopp,
          ja, mitt hopp, vem fr skda det?
017:016   Till ddsrikets bommar far det ned,
          d jag nu sjlv gr till vila i stoftet.

018:001 Drefter tog Bildad frn Sua till orda och sade:

018:002   Huru lnge skolen I g p jakt efter ord?
          Kommen till frstnd; sedan m vi talas vid.
018:003   Varfr skola vi aktas ssom oskliga djur,
          rknas i edra gon ssom ett frstockat folk?
018:004   Du som i din vrede sliter snder dig sjlv,
          menar du att dr din skull jorden skall bliva de
          och klippan flyttas bort frn sin plats?

018:005   Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut,
          och lgan av hans eld icke giva ngot sken.
018:006   Ljuset skall frmrkas i hans hydda,
          och lampan slockna ut fr honom.
018:007   Hans vldiga steg skola stckas,
          hans egna rdslag bringa honom p fall.

018:008   Ty han rusar med sina ftter in i ntet,
          frsten lura, dr han vandrar fram;
018:009   snaran griper honom om hlen,
          och gillret tager honom fatt;
018:010   garn till att fnga honom ro lagda p marken
          och snrjande band p hans stig.

018:011   Frn alla sidor ngsla honom frskrckelser,
          de jaga honom, varhelst han gr fram.
018:012   Olyckan vill uppsluka honom,
          och ofrd str redo, honom till fall.
018:013   Under hans hud frtas hans lemmar bort,
          ja, av ddens frstfdde bortfrtas hans lemmar.

018:014   Ur sin hydda, som han frtrstar p, ryckes han bort,
          och till frskrckelsernas konung vandrar han hn.
018:015   I hans hydda fr frmlingar bo,
          och svavel utstrs ver hans boning.

018:016   Nedantill frtorkas hans rtter,
          och ovantill vissnar hans krona bort.
018:017   Hans minnelse frgs ifrn jorden,
          hans namn lever icke kvar i vrlden.
018:018   Frn ljus sttes han ned i mrker
          och frjagas ifrn jordens krets.
018:019   Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk,
          och ingen i hans boningar skall slippa undan.

018:020   ver hans ofrdsdag hpna vsterns folk,
          och sterns mn gripas av rysning.
018:021   Ja, s sker det med den orttfrdiges hem,
          s gr det dens hus, som ej vill veta av Gud.

019:001 Drefter tog Job till orda och sade:

019:002   Huru lnge skolen I bedrva min sjl
          och krossa mig snder med edra ord?
019:003   Tio gnger haven I nu talat smdligt mot mig
          och krnkt mig utan all frsyn.

019:004   Om s r, att jag verkligen har farit vilse,
          d r frvillelsen min egen sak.
019:005   Men viljen I nd verkligen frhva eder mot mig,
          och pstn I att smleken har drabbat mig med skl,
019:006   s veten fastmer att Gud har gjort mig ortt
          och att han har omsnrjt mig med sitt nt.

019:007   Se, jag klagar ver vld, men fr intet svar;
          jag ropar, men fr icke rtt.
019:008   Min vg har han sprrat, s att jag ej kommer fram,
          och ver mina stigar breder han mrker.
019:009   Min ra har han avkltt mig,
          och frn mitt huvud har han tagit bort kronan.

019:010   Frn alla sidor bryter han ned mig, s att jag frgs;
          han rycker upp mitt hopp, ssom vore det ett trd.
019:011   Sin vrede lter han brinna mot mig
          och aktar mig ssom sina ovnners like.
019:012   Hans skaror draga samlade fram
          och bereda sig vg till anfall mot mig;
          de lgra sig runt omkring min hydda.

019:013   Lngt bort ifrn mig har han drivit mina frnder;
          mina bekanta ro idel frmlingar mot mig.
019:014   Mina nrmaste hava dragit sig undan,
          och mina frtrogna hava frgtit mig.

019:015   Mitt husfolk och mina tjnstekvinnor akta mig ssom frmling;
          en frmmande man har jag blivit i deras gon.
019:016   Kallar jag p min tjnare, s svarar han icke;
          dmjukt mste jag bnfalla hos honom.

019:017   Min andedrkt r vidrig fr min hustru,
          jag vcker leda hos min moders barn.
019:018   Till och med de sm barnen visa mig frakt;
          s snart jag str upp, tala de ohviskt emot mig.
019:019   Ja, en styggelse r jag fr alla dem jag umgicks med;
          de som voro mig krast hava vnt sig emot mig.

019:020   Benen i min kropp trnga ut i hud och hull;
          knappt tandkttet har jag ftt behlla kvar.

019:021   Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vnner,
          d nu Guds hand s har hemskt mig.
019:022   Varfr skolen I frflja mig, I ssom Gud,
          och aldrig bliva mtta av mitt ktt?

019:023   Ack att mina ord skreves upp,
          ack att de bleve upptecknade i en bok,
019:024   ja, bleve med ett stift av jrn och med bly
          fr evig tid inprglade i klippan!

019:025   Dock, jag vet att min frlossare lever,
          och att han till slut skall st fram ver stoftet.
019:026   Och sedan denna min sargade hud r borta,
          skall jag fri ifrn mitt ktt f skda Gud.
019:027   Ja, honom skall jag f skda, mig till hjlp,
          fr mina gon skall jag se honom, ej ssom en frmling;
          drefter trnar jag i mitt innersta.

019:028   Men nr I tnken: huru skola vi icke anstta honom!
          --ssom vore skulden att finna hos mig--
019:029   d mn I taga eder till vara fr svrdet,
          ty vreden hr till de synder som straffas med svrd;
          s mn I d besinna att en dom skall komma.

020:001 Drefter tog Sofar frn Naama till orda och sade:

020:002   P sdant tal giva mina tankar mig ett svar,
          n mer, d jag nu r s upprrd i mitt inre.
020:003   Smdlig tillrttavisning mste jag hra,
          och man svarar mig med munvder p frstndigt tal.

020:004   Vet du d icke att s har varit frn evig tid,
          frn den stund d mnniskor sattes p jorden:
020:005   att de ogudaktigas jubel varar helt kort
          och den gudlses gldje ett gonblick?

020:006   Om n hans frhvelse stiger upp till himmelen
          och hans huvud nr intill molnen,
020:007   S frgs han dock fr alltid och aktas lik sin trck;
          de som sgo honom mste frga: Var r han?
020:008   Lik en drm flyger han bort, och ingen finner honom mer;
          han frjagas ssom en syn om natten.
020:009   Det ga som sg honom ser honom icke ter,
          och hans plats fr ej skda honom mer.
020:010   Hans barn mste gottgra hans skulder till de arma,
          hans hnder terbra hans vinning.
020:011   Bst ungdomskraften fyller hans ben,
          skall den ligga i stoftet med honom.

020:012   Om n ondskan smakar ljuvligt i hans mun,
          s att han gmmer den under sin tunga,
020:013   r rdd om den och ej vill g miste drom,
          utan hller den frvarad inom sin gom,
020:014   s frvandlas denna kost i hans inre,
          bliver huggormsetter i hans liv.
020:015   Den rikedom han har slukat mste han utspy;
          av Gud drives den ut ur hans buk.
020:016   Ja, huggormsgift kommer han att dricka,
          av etterormens tunga bliver han drpt.
020:017   Ingen bck fr vederkvicka hans syn,
          ingen strm med flden av honung och grddmjlk.

020:018   Sitt frdrv mste han terbra, han fr ej njuta drav;
          hans frjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
020:019   Ty mot de arma vade han vld och lt dem ligga dr;
          han rev till sig hus som han ej kan hlla vid makt.
020:020   Han visste ej av ngon ro fr sin buk,
          men han skall icke rdda sig med sina skatter.
020:021   Intet slapp undan hans glupskhet,
          drfr ger och hans lycka intet bestnd.
020:022   Mitt i hans verfld pkommer honom nd,
          och envar elndig vnder d mot honom sin hand.

020:023   Ja, s mste ske, fr att hans buk m bliva fylld;
          sin vredes gld skall Gud snda ver honom
          och lta den trnga ssom ett regn in i hans kropp.

020:024   Om han flyr undan fr vapen av jrn,
          s genomborras han av kopparbgens skott.
020:025   Nr han d drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg,
          nr den ljungande udden kommer fram ur hans galla,
          d falla ddsfasorna ver honom.

020:026   Idel mrker r frvarat t hans skatter;
          till mat gives honom eld som brinner utan pust,
          den frtr vad som r kvar i hans hydda.
020:027   Himmelen lgger hans missgrning i dagen,
          och jorden reser sig upp emot honom.
020:028   Vad som har samlats i hans hus far ter sin kos,
          likt frrinnande vatten, p vredens dag.

020:029   Sdan lott fr en ogudaktig mnniska av Gud,
          sdan arvedel har av Gud blivit bestmd t henne.

021:001 Drefter tog Job till orda och sade:

021:002   Hren tminstone p mina ord;
          lten det vara den trst som I given mig.
021:003   Haven frdrag med mig, s att jag fr tala;
          sedan jag har talat, m du bespotta.

021:004   r d min klagan, ssom nr mnniskor eljest klaga?
          Eller huru skulle jag kunna vara annat n otlig?
021:005   Akten p mig, s skolen I hpna
          och ndgas lgga handen p munnen.
021:006   Ja, nr jag tnker drp, d frskrckes jag sjlv,
          och frfran griper mitt ktt.

021:007   Varfr f de ogudaktiga leva,
          ja, med ldern vxa till i rikedom?
021:008   De se sina barn leva kvar hos sig,
          och sin avkomma hava de infr sina gon.
021:009   Deras hus st trygga, ej hemskta av frskrckelse;
          Gud lter sitt ris icke komma vid dem.

021:010   Nr deras boskap parar sig, r det icke frgves;
          ltt kalva deras kor, och icke i otid.
021:011   Sina barn slppa de ut ssom en hjord,
          deras piltar hoppa lustigt omkring.
021:012   De stmma upp med pukor och harpor,
          och gldja sig vid pipors ljud.
021:013   De frnta sina dagar i lust,
          och ned till ddsriket fara de i frid.

021:014   Och de sade dock till Gud: Vik ifrn oss,
          dina vgar vilja vi icke veta av.
021:015   Vad r den Allsmktige, att vi skulle tjna honom?
          och vad skulle det hjlpa oss att kalla honom?

021:016   Det r sant, i deras egen hand str ej deras lycka,
          och de ogudaktigas rdslag vare fjrran ifrn mig!

021:017   Men huru ofta utslocknar vl de ogudaktigas lampa,
          huru ofta hnder det att ofrd kommer ver dem,
          och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
021:018   De borde ju bliva ssom halm fr vinden,
          lika agnar som stormen rycker bort.

021:019   Gud spar t hans barn att lida fr hans ondska.
          Ja, men honom sjlv borde han vederglla,
          s att han finge knna det.
021:020   Med egna gon borde han se sitt fall,
          och av den Allsmktiges vrede borde han f dricka.
021:021   Ty vad frgar han efter sitt hus, nr han sjlv r borta,
          nr hans mnaders antal har ntt sin nde?

021:022   Skall man d lra Gud frstnd,
          honom som dmer ver de hgsta?

021:023   Ja, den ene fr d i sin vlmaktstid,
          dr han sitter i allskns frid och ro;
021:024   hans stvor hava ftt st fulla med mjlk,
          och mrgen i hans ben har bevarat sin saft.
021:025   Den andre mste d med bedrvad sjl,
          och aldrig fick han njuta av ngon lycka.
021:026   Tillsammans ligga de s i stoftet,
          och frruttnelsens maskar vertcka dem.

021:027   Se, jag knner vl edra tankar
          och de funder med vilka I viljen nedsl mig.
021:028   I sprjen ju: Vad har blivit av de hga herrarnas hus,
          av hyddorna nr de ogudaktiga bodde?

021:029   Haven I d ej frgat dem som vida foro,
          och akten I ej p deras vittnesbrd:
021:030   att den onde bliver sparad p ofrdens dag
          och brgad undan p vredens dag?
021:031   Vem vgar ens frehlla en sdan hans vg?
          Vem vedergller honom, vad han n m gra?

021:032   Och nr han har blivit bortfrd till graven,
          s vakar man sedan dr vid kullen.
021:033   Ljuvligt fr han vilja under dalens torvor.
          I hans spr drager hela vrlden fram;
          fre honom har och otaliga gtt.

021:034   Huru kunnen I d bjuda mig s ffnglig trst?
          Av edra svar str allenast trolsheten kvar.

022:001 Drefter tog Elifas frn Teman till orda och sade:

022:002   Kan en man bereda Gud ngot gagn,
          s att det lnder honom till gagn, om ngon r frstndig?
022:003   Har den Allsmktige ngon btnad av att du r rttfrdig,
          eller ngon vinning av att du vandrar ostraffligt?

022:004   r det fr din gudsfruktans skull som han straffar dig,
          och som han gr med dig till doms?
022:005   Har d icke din ondska varit stor,
          och voro ej dina missgrningar utan nde?
022:006   Jo, du tog pant av din broder utan sak,
          du plundrade de utblottade p deras klder.
022:007   t den frsmktande gav du intet vatten att dricka,
          och den hungrige nekade du brd.

022:008   Fr den vldige ville du upplta landet,
          och den myndige skulle f bo dri,
022:009   men nkor lt du g med tomma hnder,
          och de faderlsas armar blevo krossade.

022:010   Drfr omgives du nu av snaror
          och frfras av pltslig skrck.
022:011   ja, av ett mrker dr du intet ser,
          och av vattenflden som vertcka dig.

022:012   I himmelens hjde r det ju Gud som har sin boning,
          och du ser stjrnorna druppe, huru hgt de sitta;
022:013   drfr tnker du: Vad kan Gud veta?
          Skulle han kunna dma, han som bor bortom tcknet?
022:014   Molnen ro ju ett tckelse, s att han intet ser;
          och p himlarunden r det han har sin gng.

022:015   Vill du d hlla dig p forntidens vg,
          dr frdrvets mn gingo fram,
022:016   de mn som bortrycktes, innan deras tid var ute,
          och ssom en strm flt deras grundval bort,
022:017   de mn som sade till Gud: Vik ifrn oss,
          ty vad skulle den Allsmktige kunna gra dem?
022:018   Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda.
          De ogudaktigas rdslag vare fjrran ifrn mig!

022:019   De rttfrdiga skola se det och gldja sig,
          och den oskyldige skall f bespotta dem:
022:020   Ja, nu ro frvisso vra motstndare utrotade,
          och deras verfld har elden frtrt.

022:021   Men sk nu frlikning och frid med honom;
          drigenom skall lycka falla dig till.
022:022   Tag emot undervisning av hans mun,
          och frvara hans ord i ditt hjrta.

022:023   Om du omvnder dig till den Allsmktige, s bliver du upprttad;
          men orttfrdighet m du skaffa bort ur din hydda.
022:024   Ja kasta din gyllene skatt i stoftet
          och Ofirs-guldet ibland bckens stenar,
022:025   s bliver den Allsmktige din gyllene skatt,
          det dlaste silver varder han fr dig.

022:026   Ja, d skall du hava din lust i den Allsmktige
          och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
022:027   Nr du d beder till honom, skall han hra dig,
          och de lften du gr skall du f infria.
022:028   Allt vad du besluter skall d lyckas fr dig,
          och ljus skall skina p dina vgar.
022:029   Om de leda mot djupet och du d beder: Uppt!,
          s frlsar han mannen som har dmjukat sig.
022:030   Ja han rddar och den som ej r fri ifrn skuld;
          genom dina hnders renhet rddas en sdan.

023:001 Drefter tog Job till orda och sade:

023:002   Ocks i dag vill min klaga gra uppror.
          Min hand knnes matt fr min suckans skull.
023:003   Om jag blott visste huru jag skulle finna honom,
          huru jag kunde komma dit dr han bor!

023:004   Jag skulle d lgga fram fr honom min sak
          och fylla min mun med bevis.
023:005   Jag ville vl hra vad han kunde svara mig,
          och frnimma vad han skulle sga till mig.

023:006   Icke med vermakt finge han bekmpa mig,
          nej, han borde allenast lyssna till mig.
023:007   D skulle hans motpart st hr ssom en redlig man,
          ja, d skulle jag fr alltid komma undan min domare.

023:008   Men gr jag mot ster, s r han icke dr;
          gr jag mot vster, s varsnar jag honom ej;
023:009   har han ngot att skaffa i norr, jag skdar honom icke;
          dljer han sig i sder, jag ser honom ej heller dr.

023:010   Han vet ju vilken vg jag har vandrat;
          han har prvat mig, och jag har befunnits lik guld.
023:011   Vid hans spr har min for hllit fast,
          hans vg har jag fljt, utan att vika av.
023:012   Frn hans lppars bud har jag icke gjort ngot avsteg;
          mer n egna rdslut har jag aktat hans muns tal.

023:013   Men hans vilja r orygglig; vem kan hindra honom?
          Vad honom lyster, det gr han ock.
023:014   Ja, han giver mig fullt upp min beskrda del,
          och mycket av samma slag har han nnu i frvar.

023:015   Drfr gripes jag av frskrckelse fr hans ansikte;
          nr jag betnker det, fruktar jag fr honom.
023:016   Det r Gud som har gjort mitt hjrta frsagt,
          den Allsmktige r det som har vllat min frskrckelse,
023:017   ty jag fick icke frgs, innan mrkret kom,
          ddsnatten undanhll han mig.

024:001   Varfr har den Allsmktige inga rfstetider i frvar?
          varfr f hans vnner ej skda hans hmndedagar?

024:002   Se, rmrken flyttar man undan,
          rvade hjordar driver man i bet;
024:003   de faderlsas sna fr man bort
          och tager nkans ko i pant.
024:004   Man trnger de fattiga undan frn vgen,
          de betryckta i landet mste gmma sig med varandra.

024:005   Ja, ssom vildsnor mste de leva i knen;
          dit g de och mda sig och ska ngot till tring;
          hedmarken r det brd de hava t sina barn.
024:006   P fltet f de till skrd vad boskap plgar ta,
          de hmta upp det sista i den ogudaktiges vingrd.
024:007   Nakna ligga de om natten, bervade sina klder;
          de hava intet att skyla sig med i klden.
024:008   Av strtskurar frn bergen genomdrnkas de;
          de famna klippan, ty de ga ej annan tillflykt.

024:009   Den faderlse slites frn sin moders brst,
          och den betryckte drabbas av utpantning.
024:010   Nakna mste de g omkring, bervade sina klder,
          hungrande ndgas de bra p krvar.
024:011   Inom sina frtryckares murar mste de bereda olja,
          de f trampa vinpressar och drvid lida trst.
024:012   Utsttta ur mnniskors samfund jmra de sig,
          ja, frn ddsslagnas sjlar uppstiger ett rop.
          Men Gud aktar ej p vad frvnt som sker.

024:013   Andra hava blivit fiender till ljuset;
          de knna icke dess vgar
          och hlla sig ej p dess stigar.
024:014   Vid dagningen str mrdaren upp
          fr att drpa den betryckte och fattige;
          och om natten gr han sig till tjuvars like.
024:015   ktenskapsbrytarens ga spejar efter skymningen,
          han tnker: Intet ga fr knna igen mig,
          och stter s ett tckelse framfr sitt ansikte.

024:016   Nr det r mrkt, bryta sdana sig in i husen,
          men under dagen stnga de sig inne;
          ljuset vilja de icke veta av.
024:017   Ty det svarta mrkret rknas av dem alla ssom morgon,
          med mrkrets frskrckelser ro de ju frtrogna.

024:018   Men hastigt, menen I, ryckes en sdan bort av strmmen,
          frbannad bliver hans del i landet;
          till vingrdarna fr han ej mer styra sina steg.
024:019   Ssom snvatten frtres av torka och hetta,
          s frtr ddsriket den som har syndat.
024:020   Hans moders liv frgter honom,
          maskar frossa p honom,
          ingen finnes, som bevarar hans minne;
          ssom ett trd brytes orttfrdigheten av.
024:021   S gr det, nr ngon plundrar den ofruktsamma, som intet fder,
          och nr ngon icke gr gott mot nkan.

024:022   Ja, men han uppehller ock vldsmnnen genom sin kraft,
          de f st upp, nr de redan hade frlorat hoppet om livet;
024:023   han giver dem trygghet, s att de f vila,
          och hans gon vaka ver deras vgar.
024:024   Nr de hava stigit till sin hjd, beskres dem en snar hdanfrd,
          de sjunka d ned och d som alla andra;
          likasom axens toppar vissna de bort.
024:025   r det ej s, vem vill d vederlgga mig,
          vem kan gra mina ord om intet?

025:001 Drefter tog Bildad frn Sua till orda och sade:

025:002   Hos honom r vldighet och frskrckande makt,
          hos honom, som skapar frid i sina himlars hjd.
025:003   Vem finnes, som frmr rkna hans skaror?
          Och vem verstrlas ej av hans ljus?

025:004   Huru skulle d en mnniska kunna hava rtt mot Gud
          eller en av kvinna fdd kunna befinnas ren?
025:005   Se, ej ens mnen skiner nog klart,
          ej ens stjrnorna ro rena i hans gon;
025:006   huru mycket mindre d mnniskan, det krypet,
          mnniskobarnet, den masken!

026:001 Drefter tog Job till orda och sade:

026:002   Vilken hjlp har du ej sknkt den vanmktige,
          huru har du ej strkt den maktlses arm!
026:003   Vilka rd har du ej givit den ovise,
          och vilket verfld av klokhet har du ej lagt i dagen!
026:004   Vem gav dig kraft att tala sdana ord,
          och vems ande var det som kom till orda ur dig?

026:005   Ddsrikets skuggor gripas av ngest,
          djupets vatten och de som bo dri.
026:006   Ddsriket ligger blottat fr honom,
          och avgrunden har intet tckelse.

026:007   Han spnner ut nordanrymden ver det tomma
          och hnger upp jorden p intet.
026:008   Han samlar vatten i sina moln ssom i ett knyte,
          och skyarna brista icke under brdan.
026:009   Han gmmer sin tron fr vr syn,
          han omhljer den med sina skyar.
026:010   En rundel har han vlvt ssom grns fr vattnen,
          dr varest ljus ndas i mrker.

026:011   Himmelens pelare sklva,
          de gripas av frfran vid hans npst.
026:012   Med sin kraft frskrckte han havet,
          och genom sitt frstnd snderkrossade han Rahab.
026:013   Blott han andades, blev himmelen klar;
          hans hand genomborrade den snabba ormen.

026:014   Se, detta r allenast utkanterna av hans verk;
          en sakta viskning r allt vad vi frnimma drom.
          Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?

027:001 ter hov Job upp sin rst och kvad:

027:002   S sant Gud lever, han som har frhllit mig min rtt,
          den Allsmktige, som har vllat min sjls bedrvelse:
027:003   aldrig, s lnge nnu min ande r i mig
          och Guds livsflkt r kvar i min nsa,
027:004   aldrig skola mina lppar tala vad orttfrdigt r,
          och min tunga bra fram orligt tal.

027:005   Bort det, att jag skulle giva eder rtt!
          Intill min dd lter jag min ostrafflighet ej tagas ifrn mig.
027:006   Vid min rttfrdighet hller jag fast och slpper den icke,
          mitt hjrta frebrr mig ej fr ngon av mina dagar.

027:007   Nej, ssom ogudaktig m min fiende st dr
          och min motstndare ssom orttfrdig.
027:008   Ty vad hopp har den gudlse nr hans liv avskres,
          nr hans sjl ryckes bort av Gud?
027:009   Mnne Gud skall hra hans rop,
          nr nden kommer ver honom?
027:010   Eller kan en sdan hava sin lust i den Allsmktige,
          kan han kalla Gud alltid?

027:011   Jag vill undervisa eder om huru Gud gr till vga;
          huru den Allsmktige tnker, vill jag icke frdlja.
027:012   Dock, I haven ju sjlva allasammans skdat det;
          huru kunnen I d hngiva eder t s ffngliga tankar?

027:013   Hren vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud,
          vilken arvedel vldsverkaren fr av den Allsmktige:

027:014   Om hans barn bliva mnga, s r vinningen svrdets;
          hans avkomlingar f ej brd att mtta sig med.
027:015   De som slippa undan lggas i graven genom pest,
          och hans nkor kunna icke hlla sin klagogrt.

027:016   Om han ock hopar silver ssom stoft
          och lgger klder p hg ssom lera,
027:017   s r det den rttfrdige som fr klda sig
          i vad han lgger p hg,
          och den skuldlse kommer att utskifta silvret.

027:018   Det hus han bygger bliver s frgngligt som malen,
          det skall likna skjulet som vaktaren gr sig.
027:019   Rik lgger han sig och menar att intet skall tagas bort;
          men nr han ppnar sina gon, r ingenting kvar.

027:020   Ssom vattenfloder taga frskrckelser honom fatt,
          om natten rvas han bort av stormen.
027:021   stanvinden griper honom, s att han far sin kos,
          den rycker honom undan frn hans plats.

027:022   Utan frskoning skjuter Gud sina pilar mot honom;
          fr hans hand mste han flykta med hast.
027:023   D slr man ihop hnderna, honom till hn;
          man visslar t honom p platsen dr han var.

028:001   Silvret har ju sin gruva,
          sin fyndort har guldet, som man renar;
028:002   jrn hmtas upp ur jorden,
          och stenar smltas till koppar.

028:003   Man stter d grnser fr mrkret,
          och rannsakar ned till yttersta djupet,
028:004   Dr sprnger man schakt lngt under markens bebyggare,
          dr frdas man frgten djupt under vandrarens fot,
          dr hnger man svvande, fjrran ifrn mnniskor.

028:005   Ovan ur jorden uppvxer brd,
          men drnere omvlves den ssom av eld.
028:006   Dr, bland dess stenar, har safiren sitt fste,
          guldmalm hmtar man ock dr.

028:007   Stigen ditned r ej knd av rnen,
          och falkens ga har ej utspanat den;
028:008   den har ej blivit trampad av stolta vilddjur,
          intet lejon har gtt drfram.

028:009   Ja, dr br man hand p hrda stenen;
          bergen omvlvas nda ifrn rtterna.
028:010   In i klipporna bryter man sig gngar,
          dr gat fr se allt vad hrligt r.
028:011   Vattendror tppas till och hindras att grta.
          S dragas dolda skatter fram i ljuset.

028:012   Men visheten, var finnes hon,
          och var har frstndet sin boning?
028:013   Priset fr henne knner ingen mnniska;
          hon str ej att finna i de levandes land.
028:014   Djupet sger: Hon r icke hr,
          och havet sger: Hos mig r hon icke.

028:015   Hon kper icke fr dlaste metall,
          med silver gldas ej hennes vrde.
028:016   Hon vges icke upp med guld frn Ofir,
          ej med dyrbar onyx och safir.

028:017   Guld och glas kunna ej liknas vid henne;
          hon fr ej i byte mot gyllene klenoder.
028:018   Koraller och kristall m icke ens nmnas;
          svrare r frvrva vishet n prlor.
028:019   Etiopisk topas kan ej liknas vid henne;
          hon vges icke upp med renaste guld.

028:020   Ja, visheten, varifrn kommer vl hon,
          och var har frstndet sin boning?
028:021   Frborgad r hon fr alla levandes gon,
          fr himmelens fglar r hon frdold;
028:022   avgrunden och dden giva till knna;
          Blott hrsgner om henne frnummo vra ron.

028:023   Gud, han r den som knner vgen till henne,
          han r den som vet var hon har sin boning.
028:024   Ty han frmr skda till jordens ndar,
          allt vad som finnes under himmelen ser han.

028:025   Nr han mtte ut t vinden dess styrka
          och avvgde vattnen efter mtt,
028:026   nr han stadgade en lag fr regnet
          och en vg fr tordnets strle,
028:027   d sg han och uppenbarade henne,
          d lt han henne st fram, d utforskade han henne.

028:028   Och till mnniskorna sade han s:
          Se Herrens fruktan, det r vishet,
          och att fly det onda r frstnd.

029:001 ter hov Job upp sin rst och kvad:

029:002   Ack att jag vore ssom i forna mnader,
          ssom i de dagar d Gud gav mig sitt beskydd,
029:003   d hans lykta sken ver mitt huvud
          och jag vid hans ljus gick fram genom mrkret!

029:004   Ja, vore jag ssom i min mognads dagar,
          d Guds huldhet vilade ver min hydda,
029:005   d nnu den Allsmktige var med mig
          och mina barn stodo runt omkring mig,
029:006   d mina ftter badade i grddmjlk
          och klippan invid mig gt ut bckar av olja!

029:007   Nr jag d gick upp till porten i staden
          och intog mitt ste p torget,
029:008   d drogo de unga sig undan vid min syn,
          de gamla reste sig upp och blevo stende.
029:009   D hllo hvdingar tillbaka sina ord
          och lade handen p munnen;
029:010   furstarnas rst ljd d dmpad,
          och deras tunga ldde vid gommen.

029:011   Ja, vart ra som hrde prisade mig d sll,
          och vart ga som sg bar vittnesbrd om mig;
029:012   ty jag rddade den betryckte som ropade,
          och den faderlse, den som ingen hjlpare hade.

029:013   Den olyckliges vlsignelse kom d ver mig,
          och nkans hjrta uppfyllde jag med jubel.
029:014   I rttfrdighet kldde jag mig, och den var ssom min kldnad;
          rttvisa bar jag ssom mantel och huvudbindel.
029:015   gon blev jag d t den blinde,
          och ftter var jag t den halte.

029:016   Jag var d en fader fr de fattiga,
          och den okndes sak redde jag ut.
029:017   Jag krossade den orttfrdiges kkar
          och ryckte rovet undan hans tnder.

029:018   Jag tnkte d: I mitt nste skall jag f d,
          mina dagar skola bliva mnga ssom sanden.
029:019   Min rot ligger ju ppen fr vatten,
          och i min krona faller nattens dagg.
029:020   Min ra bliver stndigt ny,
          och min bge fryngras i min hand.

029:021   Ja, p mig hrde man d och vntade,
          man lyssnade under tystnad p mitt rd.
029:022   Sedan jag hade talat, talade ingen annan;
          ssom ett vederkvickande flde kommo mina ord ver dem.

029:023   De vntade p mig ssom p regn,
          de sprrade upp sina munnar ssom efter vrregn.
029:024   Nr de misstrstade, log jag emot dem,
          och mitt ansiktes klarhet kunde de icke frmrka.
029:025   Tcktes jag beska dem, s mste jag sitta frmst;
          jag tronade d ssom en konung i sin skara,
          lik en man som har trst fr de srjande.

030:001   Och nu le de t mig,
          mnniskor som ro yngre till ren n jag,
          mn vilkas fder jag aktade ringa,
          ja, ej ens hade velat stta bland mina vallhundar.

030:002   Vad skulle de ocks kunna gagna mig med sin hjlp,
          dessa mnniskor som sakna all manlig kraft?
030:003   Utmrglade ro de ju av brist och svlt;
          de gnaga sin fda av torra knen,
          som redan i frvg r de och dslig.
030:004   Saltrter plocka de dr bland snren,
          och ginstrtter r vad de hava till mat.

030:005   Ur mnniskors samkvm drives de ut,
          man ropar efter dem ssom efter tjuvar.
030:006   I gruvliga klyftor mste de bo,
          i hlor under jorden och i bergens skrevor.
030:007   Bland snren hva de upp sitt tjut,
          under nsslor ligga de skockade,
030:008   en avfda av drar och relst folk,
          utjagade ur landet med hugg och slag.

030:009   Och fr sdana har jag nu blivit en visa,
          de hava mig till mne fr sitt tal;
030:010   med avsky hlla de sig fjrran ifrn mig,
          de hava ej frsyn fr att spotta t mig.
030:011   Nej, mig till plga, lossa de alla band,
          alla tyglar kasta de av infr mig.

030:012   Invid min hgra sida upphver sig ynglet;
          mina ftter vilja de stta undan.
          De gra sig vgar som skola leda till min ofrd.
030:013   Stigen framfr mig hava de rivit upp.
          De gra sitt bsta till att frdrva mig,
          de som dock sjlva ro hjlplsa.
030:014   Ssom genom en bred rmna bryta de in;
          de vltra sig fram under murarnas brak.
030:015   Frskrckelser vlvas ned ver mig.
          Ssom en storm bortrycka de min ra,
          och ssom ett moln har min vlfrd farit bort.

030:016   Och nu utgjuter sig min sjl inom mig,
          elndesdagar hlla mig fast.
030:017   Natten bortfrter benen i min kropp,
          och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
030:018   Genom vermktig kraft har mitt kroppshlje blivit vanstllt,
          ssom en livkldnad hnger det omkring mig.
030:019   I orenlighet har jag blivit nedstjlpt,
          och sjlv r jag nu lik stoft och aska.

030:020   Jag ropar till dig, men du svarar mig icke;
          jag str hr, men de bespejar mig allenast.
030:021   Du frvandlas fr mig till en grym fiende,
          med din starka hand anstter du mig.
030:022   Du lyfter upp mig i stormvinden och fr mig hn,
          och i bruset lter du mig frsmlta av ngest.
030:023   Ja, jag frstr att du vill fra mig till dden,
          till den boning dit allt levande frsamlas.

030:024   Men skulle man vid sitt fall ej f strcka ut handen,
          ej ropa efter hjlp, nr ofrd har kommit?
030:025   Grt jag ej sjlv ver den som hade hrda dagar,
          och mkade sig min sjl ej ver den fattige?

030:026   Se, jag vntade mig lycka, men olycka kom;
          jag hoppades p ljus, men mrker kom.
030:027   Drfr sjuder mitt innersta och fr ingen ro,
          elndesdagar hava ju mtt mig.

030:028   Med mrknad hud gr jag, fastn ej brnd av solen;
          mitt i frsamlingen str jag upp och skriar.
030:029   En broder har jag blivit till schakalerna,
          och en frnde r jag vorden till strutsarna.
030:030   Min hud har svartnat och lossnat frn mitt ktt,
          benen i min kropp ro frbrnda av hetta.
030:031   I sorgelt r mitt harpospel frbytt,
          mina pipors klang i hgljudd grt.

031:001   Ett frbund slt jag med mina gon:
          aldrig skulle jag skda efter ngon jungfru.
031:002   Vilken lott finge jag eljest av Gud i hjden,
          vilken arvedel av den Allsmktige drovan?
031:003   Ofrd kommer ju ver de orttfrdiga,
          och olycka drabbar ogrningsmn.
031:004   Ser icke han mina vgar,
          rknar han ej alla mina steg?

031:005   Har jag vl umgtts med lgn,
          och har min fot varit snar till svek?
031:006   Nej, m jag vgas p en riktig vg,
          s skall Gud frnimma min ostrafflighet.

031:007   Hava mina steg vikit av ifrn vgen,
          har mitt hjrta fljt efter mina gon,
          eller lder vid min hnder en flck?
031:008   D m en annan ta var jag har stt,
          och vad jag har planterat m ryckas upp med roten.

031:009   Har mitt hjrta ltit dra sig av ngon kvinna,
          s att jag har sttt p lur vid min nstas drr?
031:010   D m min hustru mala mjl t en annan,
          och frmmande mn m d famntaga henne.
031:011   Ja, sdant hade varit en skndlighet,
          en straffbar missgrning hade det varit,
031:012   en eld som skulle frtra intill avgrunden
          och frhrja till roten all min grda.

031:013   Har jag krnkt min tjnares eller tjnarinnas rtt,
          nr de hade ngon tvist med mig?
031:014   Vad skulle jag d gra, nr Gud stode upp,
          och nr han hlle rfst, vad kunde jag d svara honom?
031:015   Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet,
          han, densamme, har berett dem i moderssktet.

031:016   Har jag vgrat de arma vad de begrde
          eller ltit nkans gon frsmkta?
031:017   Har jag tit mitt brdstycke allena,
          utan att den faderlse och har ftt ta drav?
031:018   Nej, frn min ungdom fostrades han hos mig ssom hos en fader,
          och frn min moders liv var jag nkors ledare.

031:019   Har jag kunnat se en olycklig g utan klder,
          se en fattig ej ga ngot att skyla sig med?
031:020   Mste ej fastmer hans lnd vlsigna mig,
          och fick han ej vrma sig i ull av mina lamm?

031:021   Har jag lyft min hand mot den faderlse,
          drfr att jag sg mig hava medhll i porten?
031:022   D m min axel lossna frn sitt fste
          och min arm brytas av ifrn sin led.
031:023   Jag mste d frukta ofrd ifrn Gud
          och skulle st maktls infr hans majestt.

031:024   Har jag satt mitt hopp till guldet
          och kallat guldklimpen min frtrstan?
031:025   Var det min gldje att min rikedom blev s stor,
          och att min hand frvrvade s mycket?

031:026   Hnde det, nr jag sg solljuset, huru det sken,
          och mnen, huru hrligt den gick fram,
031:027   att mitt hjrta hemligen lt dra sig,
          s att jag med handkyss gav dem min hyllning?
031:028   Nej, ocks det hade varit en straffbar missgrning;
          drmed hade jag ju frnekat Gud i hjden.

031:029   Har jag glatt mig t min fiendes ofrd
          och frjdats, nr olycka trffade honom?
031:030   Nej, jag tillstadde ej min mun att synda s,
          ej att med frbannelse begra hans liv.

031:031   Och kan mitt husfolk icke bevittna
          att envar fick mtta sig av ktt vid mitt bord?
031:032   Frmlingen behvde ej stanna ver natten p gatan,
          mina drrar lt jag st ppna utt vgen.

031:033   Har jag p mnniskovis skylt mina vertrdelser
          och gmt min missgrning i min barm,
031:034   av fruktan fr den stora hopen
          och av rdsla fr stamfrnders frakt,
          s att jag teg och ej gick utom min drr?

031:035   Ack att ngon funnes, som ville hra mig!
          Jag har sagt mitt ord.  Den Allsmktige m nu svara mig;
          ack att jag finge min vederparts motskrift!
031:036   Sannerligen, jag skulle d bra den hgt p min skuldra,
          ssom en krona skulle jag fsta den p mig.
031:037   Jag ville d gra honom rkenskap fr alla mina steg,
          lik en furste skulle jag d trda infr honom.

031:038   Har min mark hjt rop ver mig,
          och hava dess fror grtit med varandra?
031:039   Har jag frtrt dess grda obetald
          eller utpinat dess brukares liv?
031:040   D m trne vxa upp fr vete,
          och ogrs i stllet fr korn.

        Slut p Jobs tal.

032:001 De tre mnnen upphrde nu att svara Job, eftersom han hll sig
        sjlv fr rttfrdig.
032:002 D blev Elihu, Barakels son, frn Bus, av Rams slkt, upptnd
        av vrede.  Mot Job upptndes han av vrede, drfr att denne
        menade sig hava rtt mot Gud;
032:003 och mot hans tre vnner upptndes hans vrede, drfr att de
        icke funno ngot svar varmed de kunde vederlgga Job.
032:004 Hittills hade Elihu drjt att tala till Job, drfr att de
        andra voro ldre till ren n han.
032:005 Men d nu Elihu sg att de tre mnnen icke mer hade ngot att
        svara, upptndes hans vrede.

032:006 S tog d Elihu, Barakels son, frn Bus, till orda och sade;

          Ung till ren r jag,
          I dremot ren gamla.
          Drfr hll jag mig tillbaka och var frsagd
          och lade ej fram fr eder min mening.
032:007   Jag tnkte: M ldern tala,
          och m rens mngd frkunna visdom.

032:008   Dock, p anden i mnniskorna kommer det an,
          den Allsmktiges livsflkt giver dem frstnd.
032:009   Icke de ldriga ro alltid visast,
          icke de ldsta frst bst vad rtt r.
032:010   Drfr sger jag nu: Hr mig;
          jag vill lgga fram min mening, ocks jag.

032:011   Se, jag vntade p vad I skullen tala,
          jag lyssnade efter frstnd ifrn eder,
          efter skl som I skullen draga fram.
032:012   Ja, noga aktade jag p eder.
          Men se, ingen fanns, som vederlade Job,
          ingen bland eder, som kunde svara p hans ord.

032:013   Nu mn I icke sga: Vi mttes av vishet;
          Gud, men ingen mnniska, kan nedsl denne.
032:014   Skl mot min mening har han icke lagt fram,
          ej heller skall jag bemta honom med edra bevis.

032:015   Se, nu st de bestrta och svara ej mer,
          mlet i munnen hava de mist.
032:016   Och jag skulle vnta, d de nu intet kunna sga,
          d de st dr och ej mer hava ngot svar!
032:017   Nej, ocks jag vill svara i min ordning,
          jag vill lgga fram min mening, ocks jag.
032:018   Ty, fullt upp har jag av skl,
          anden i mitt inre vill sprnga mig snder.
032:019   Ja, mitt inre r ssom instngt vin,
          likt en lgel med nytt vin r det nra att brista.

032:020   S vill jag d tala och skaffa mig luft,
          jag vill upplta mina lppar och svara.
032:021   Jag fr ej hava anseende till personen,
          och jag skall ej till ngon tala instllsamma ord.
032:022   Nej, jag frstr ej att tala instllsamma ord;
          huru ltt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

033:001   Men hr nu, Job, mina ord,
          och lyssna till allt vad jag vill sga.
033:002   Se, jag upplter nu mina lppar,
          min tunga tager till orda i min mun.
033:003   Ur ett redbart hjrta framgr mitt tal,
          och vad mina lppar frst sga de rligt ut.

033:004   Guds ande r det som har gjort mig,
          den Allsmktiges flkt beskr mig liv.
033:005   Om du frmr, s m du nu svara mig;
          red dig till strid mot mig, trd fram.
033:006   Se, jag r likstlld med dig infr Gud,
          jag r danad av en nypa ler, ocks jag.
033:007   Ja, fruktan fr mig behver ej frskrcka dig,
          ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

033:008   Men nu sade du s infr mina ron,
          s ljdo de ord jag hrde:
033:009   Ren r jag och fri ifrn vertrdelse,
          oskyldig r jag och utan missgrning;
033:010   men se, han finner p sak mot mig,
          han aktar mig ssom sin fiende.
033:011   Han stter mina ftter i stocken,
          vaktar p alla mina vgar.

033:012   Nej, hri har du ortt, svarar jag dig.
          Gud r ju frmer n en mnniska.
033:013   Huru kan du g till rtta med honom,
          ssom gve han aldrig svar i sin sak?
033:014   Bde p ett stt och p tv talar Gud,
          om man ocks ej aktar drp.

033:015   I drmmen, i nattens syn,
          nr smnen har fallit tung ver mnniskorna
          och de vila i slummer p sitt lger,
033:016   d ppnar han mnniskornas ron
          och stter inseglet p sina varningar till dem,
033:017   nr han vill avvnda ngon frn en ogrning
          eller hlla hgmodet borta ifrn en mnniska.
033:018   S bevarar han hennes sjl frn graven
          och hennes liv ifrn att frgs genom vapen.

033:019   Hon bliver ock agad genom plgor p sitt lger
          och genom stndig oro, allt intill benen.
033:020   Hennes sinne fr leda vid maten,
          och hennes sjl vid den fda hon lskade.
033:021   Hennes hull frtvinar, till dess intet r att se,
          ja, hennes ben tras bort intill osynlighet.
033:022   S nalkas hennes sjl till graven
          och hennes liv hn till ddens makter.

033:023   Men om en ngel d finnes, som vakar ver henne,
          en medlare, ngon enda av de tusen,
          och denne fr lra mnniskan hennes plikt,
033:024   d frbarmar Gud sig ver henne och sger;
          Frls henne, s att hon slipper fara ned i graven;
          lsepenningen har jag nu ftt.

033:025   Hennes kropp fr d ny ungdomskraft,
          hon bliver ter ssom under sin styrkas dagar.
033:026   Nr hon d beder till Gud, r han henne ndig
          och lter henne se sitt ansikte med jubel;
          han giver s den mannen hans rttfrdighet ter.

033:027   S fr denne d sjunga infr mnniskorna och sga:
          Vl syndade jag, och vl krnkte jag rtten,
          dock vederfors mig ej vad jag hade frskyllt;
033:028   ty han frlossade min sjl, s att den undslapp graven,
          och mitt liv fr nu med lust skda ljuset.

033:029   Se, detta allt kommer Gud stad,
          bde tv gnger och tre, fr den mannen,
033:030   till att rdda hans sjl frn graven,
          s att han fr njuta av de levandes ljus.

033:031   Akta nu hrp, du Job, och hr mig;
          tig, s att jag fr tala.
033:032   Dock, har du ngot att sga, s svara mig;
          tala, ty grna gve jag dig rtt.
033:033   Varom icke, s r det du som m hra p mig;
          du m tiga, s att jag fr lra dig vishet.

034:001 Och Elihu tog till orda och sade:

034:002   Hren, I vise, mina ord;
          I frstndige, lyssnen till mig.
034:003   rat skall ju prva orden,
          och munnen smaken hos det man vill ta.
034:004   M vi nu utvlja t oss vad rtt r,
          samfllt ska frst vad gott r.

034:005   Se, Job har sagt: Jag r oskyldig.
          Gud har frhllit mig min rtt.
034:006   Fastn jag har rtt, mste jag st ssom lgnare;
          ddsskjuten r jag, jag som intet har brutit.

034:007   Var finnes en man som r ssom Job?
          Han lskar sig med bespottelse ssom med vatten,
034:008   han gr sig till ogrningsmns stallbroder
          och sllar sig till ogudaktiga mnniskor.
034:009   Ty han sger: Det gagnar en man till intet,
          om han hller sig vl med Gud.

034:010   Hren mig drfr, I frstndige mn:
          Bort det, att Gud skulle beg ngon ortt,
          att den Allsmktige skulle gra vad orttfrdigt r!
034:011   Nej, han vedergller var mnniska efter hennes grningar
          och lnar envar ssom hans vandel har frtjnat.
034:012   Ty Gud gr i sanning intet som r ortt,
          den Allsmktige kan icke krnka rtten.

034:013   Vem har bjudit honom att vrda sig om jorden,
          och vem lade p honom brdan av hela jordens krets?
034:014   Om han ville tnka allenast p sig sjlv
          och ter draga till sig sin anda och livsflkt,
034:015   d skulle p en gng allt ktt frgs,
          och mnniskorna skulle vnda ter till stoft.

034:016   Men mrk nu vl och hr hrp,
          lyssna till vad mina ord frkunna.
034:017   Skulle den frm regera, som hatade vad rtt r?
          Eller frdmer du den som r den strste i rttfrdighet?
034:018   Fr man d sga till en konung: Du ogrningsman,
          eller till en furste: Du ogudaktige?

034:019   Gud har ju ej anseende till ngon hvdings person,
          han aktar den rike ej fr mer n den fattige,
          ty alla ro de hans hnders verk.

034:020   I ett gonblick omkomma de, mitt i natten:
          folkhopar gripas av bvan och frgs,
          de vldige ryckas bort, utan mnniskohand.

034:021   Ty hans gon vakta p var mans vgar,
          och alla deras steg, dem ser han.
034:022   Intet mrker finnes och ingen skugga s djup,
          att ogrningsmn kunna frdlja sig dri.
034:023   Ty lnge behver Gud ej vakta p en mnniska,
          innan hon mste st till doms infr honom.
034:024   Han krossar de vldige utan rannsakning
          och lter s andra trda fram i deras stlle.

034:025   Ja, han mrker vl vad de gra,
          han omstrtar dem om natten och lter dem frgs.
034:026   Ssom ogudaktiga tuktar han dem
          ppet, infr mnniskors syn,
034:027   eftersom de veko av ifrn honom
          och ej aktade p alla hans vgar.
034:028   De bragte s den armes rop infr honom,
          och rop av betryckta fick han hra.

034:029   Vem vgar d frdma, om han stillar larmet?
          Ja, vem vill vl skda honom, om han dljer sitt ansikte,
          fr ett folk eller fr en enskild man,
034:030   nr han vill rycka makten ifrn gudlsa mnniskor
          och hindra dem att bliva snaror fr folket?

034:031   Kan man vl sga till Gud: Jag mste lida,
          jag som nd intet har frbrutit.
034:032   Visa mig du vad som gr ver mitt frstnd;
          om jag har gjort ngot ortt, vill jag d ej gra s mer.

034:033   Skall d han, fr ditt klanders skull,
            giva vedergllning ssom du vill?
          Du sjlv, och icke jag, m dma drom;
          ja, tala du ut vad du menar.

034:034   Men kloka mn skola sga s till mig,
          visa mn, nr de f hra mig:
034:035   Job talar utan ngon insikt,
          hans ord ro utan frstnd.

034:036   S m nu Job utst prvningar allt framgent,
          d han vill frsvara sig p ogrningsmns stt.
034:037   Till sin synd lgger han ju uppenbar ondska,
          oss till hn slr han ihop sina hnder
          och talar stora ord mot Gud.

035:001 Och Elihu tog till orda och sade:

035:002   Menar du att sdant r riktigt?
          Kan du pst att du har rtt mot Gud,
035:003   du som frgar vad rttfrdighet gagnar dig,
          vad den btar dig mer n synd?
035:004   Svar hrp vill jag giva dig,
          jag ock dina vnner med dig.

035:005   Skda upp mot himmelen och se,
          betrakta skyarna, som g dr hgt ver dig.
035:006   Om du syndar, vad gr du vl honom drmed?
          Och om dina vertrdelser ro mnga, vad skadar du honom drmed?
035:007   Eller om du r rttfrdig, vad giver du honom,
          och vad undfr han av din hand?
035:008   Nej, fr din like kunde din ogudaktighet ngot betyda
          och fr en mnniskoson din rttfrdighet.

035:009   Vl klagar man, nr vldsgrningarna ro mnga,
          man ropar om hjlp mot de vermktigas arm;
035:010   men ingen frgar: Var r min Gud, min skapare,
          han som lter lovsnger ljuda mitt i natten,
035:011   han som giver oss insikt framfr markens djur
          och vishet framfr himmelens fglar?
035:012   Drfr r det man fr ropa utan svar
          om skydd mot de ondas vermod.

035:013   Se, p ffngliga bner hr icke Gud,
          den Allsmktige aktar icke p slikt;
035:014   allra minst, nr du pstr att du icke fr skda honom,
          att du mste vnta p honom, fastn saken r uppenbar.

035:015   Och nu menar du att hans vrede ej hller ngon rfst,
          och att han fga bekymrar sig om mnniskors vermod?
035:016   Ja, till ffngligt tal sprrar Job upp sin mun,
          utan insikt talar han stora ord.

036:001 Vidare sade Elihu:

036:002   Bida nnu litet, s att jag fr giva dig besked,
          ty nnu ngot har jag att sga till Guds frsvar.
036:003   Min insikt vill jag hmta vida ifrn,
          och t min skapare vill jag skaffa rtt.
036:004   Ja, frvisso skola mina ord icke vara lgn;
          en man med fullgod insikt har du framfr dig.

036:005   Se, Gud r vldig, men han frsmr dock ingen,
          han som r s vldig i sitt frstnds kraft.
036:006   Den ogudaktige lter han ej bliva vid liv,
          men t de arma skaffar han rtt.
036:007   Han tager ej sina gon frn de rttfrdiga;
          de f trona i konungars krets,
          fr alltid lter han dem sitta dr i hghet.

036:008   Och om de lggas bundna i kedjor
          och fngas i elndets snaror,
036:009   s vill han drmed visa dem vad de hava gjort,
          och vilka vertrdelser de hava begtt i sitt hgmod;
036:010   han vill d ppna deras ra fr tuktan
          och mana dem att vnda om ifrn frdrvet.

036:011   Om de d hra p honom och underkasta sig,
          s f de framleva sina dagar i lycka
          och sina r i ljuvlig ro.
036:012   Men hra de honom ej, s frgs de genom vapen
          och omkomma, nr de minst tnka det.
036:013   Ja, de som med gudlst hjrta hngiva sig t vrede
          och icke anropa honom, nr han lgger dem i band,
036:014   deras sjl skall i deras ungdom ryckas bort av dden,
          och deras liv skall dela tempelbolares lott.

036:015   Genom lidandet vill han rdda den lidande,
          och genom betrycket vill han ppna hans ra.
036:016   S skte han ock draga dig ur ndens gap,
          ut p en rymlig plats, dr intet trngml rdde;
          och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rtter.

036:017   Men nu br du till fullo ogudaktighetens dom;
          ja, dom och rttvisa hlla dig nu fast.
036:018   Ty vrede borde ej f uppegga dig under din tuktans tid,
          och huru svrt du n har mst plikta,
          borde du ej drav ledas vilse.
036:019   Huru kan han lra dig bedja, om icke genom nd
          och genom allt som nu har prvat din kraft?

036:020   Du m ej lngta s ivrigt efter natten,
          den natt d folken skola ryckas bort ifrn sin plats.
036:021   Tag dig till vara, s att du ej vnder dig till
          vad frdrvligt r;
          sdant behagar dig ju mer n att lida.

036:022   Se, Gud r upphjd genom sin kraft.
          Var finnes ngon mstare som r honom lik?
036:023   Vem har freskrivit honom hans vg,
          och vem kan sga: Du gr vad ortt r?

036:024   Tnk d p att upphja hans grningar,
          dem vilka mnniskorna besjunga
036:025   och som de alla skda med lust,
          de ddliga, om de n blott sknja dem i fjrran.

036:026   Ja, Gud r fr hg fr vrt frstnd,
          hans r ro flera n ngon kan utrannsaka.
036:027   Se, vattnets droppar drager han uppt,
          och de sila ned ssom regn, dr hans dimma gr fram;
036:028   skyarna gjuta dem ut ssom en strm,
          lta dem drypa ned ver talrika mnniskor.

036:029   Ja, kan ngon fatta molnens utbredning,
          braket som utgr frn hans hydda?
036:030   Se, sitt ljungeldsljus breder han ut ver molnen,
          och sjlva havsgrunden hljer han in dri.
036:031   Ty s utfr han sina domar ver folken;
          s bereder han ock nring i rikligt mtt.
036:032   I ljungeldsljus hljer han sina hnder
          och snder det ut mot dem som begynna strid.
036:033   Budskap om honom br hans dunder;
          sjlva boskapen bebdar hans antg.

037:001   Ja, vid sdant frskrckes mitt hjrta,
          bvande spritter det upp.
037:002   Hren, hren huru hans rst ljuder vred,
          hren dnet som gr ut ur hans mun.
037:003   Han snder det stad, s lngt himmelen nr,
          och sina ljungeldar bort till jordens ndar.
037:004   Eftert ryter s dnet,
          nr han dundrar med sin vldiga rst;
          och p ljungeldarna spar han ej,
          d hans rst lter hra sig.
037:005   Ja, underbart dundrar Gud med sin rst,
          stora ting gr han, utver vad vi frst.

037:006   Se, t snn giver han bud: Fall ned till jorden,
          s ock t regnskuren, t sitt regnfldes mktiga skur.
037:007   Drmed fjttrar han alla mnniskors hnder,
          s att envar som han har skapat kan lra drav.
037:008   D draga sig vilddjuren in i sina gmslen,
          och i sina kulor lgga de sig till ro.
037:009   Frn Stjrngemaket kommer d storm
          och kld genom nordanhimmelens stjrnor;
037:010   med sin andedrkt snder Gud frost,
          och de vida vattnen betvingas.

037:011   Skyarna lastar han ock med vta
          och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
037:012   De mste svva n hit, n dit,
          alltefter hans rdslut och de uppdrag de f,
          vadhelst han lgger dem p jordens krets.
037:013   n r det som tuktoris, n med hjlp t hans jord,
          n r det med nd som han lter dem komma.

037:014   Lyssna d hrtill, du Job;
          stanna och betnk Guds under.
037:015   Frstr du p vad stt Gud styr deras gng
          och lter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
037:016   Frstr du lagen fr skyarnas jmvikt,
          den Allvises underbara verk?
037:017   Frstr du huru klderna bliva dig s heta,
          nr han lter jorden domna under sunnanvinden?
037:018   Kan du vlva molnhimmelen s som han,
          s fast som en spegel av gjuten metall?

037:019   Lr oss d vad vi skola sga till honom;
          fr vrt mrkers skull hava vi intet att lgga fram.
037:020   Ej m det bebdas honom att jag vill tala.
          Mnne ngon begr sitt eget frdrv?

037:021   Men synes icke redan skenet?
          Strlande visar han sig ju mellan skyarna,
          dr vinden har gtt fram och sopat dem undan.
037:022   I guldglans kommer han frn norden.
          Ja, Gud r hljd i fruktansvrt majestt;
037:023   den Allsmktige kunna vi icke fatta,
          honom som r s stor i kraft,
          honom som ej krnker rtten, ej strngaste rttfrdighet.
037:024   Frdenskull frukta mnniskorna honom;
          men de sjlvkloka--dem alla aktar han ej p.

038:001 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

038:002   Vem r du som stmplar vishet ssom mrker,
          i det att du talar s utan insikt?
038:003   Omgjorda nu ssom ej man dina lnder;
          jag vill frga dig, och du m giva mig besked.

038:004   Var var du, nr jag lade jordens grund?
          Sg det, om du har ett s stort frstnd.
038:005   Vem har faststllt hennes mtt--du vet ju det?
          Och vem spnde sitt mtsnre ut ver henne?
038:006   Var fingo hennes pelare sina fsten,
          och vem var det som lade hennes hrnsten,
038:007   medan morgonstjrnorna tillsammans jublade
          och alla Guds sner hjde gldjerop?

038:008   Och vem satte drrar fr havet,
          nr det fddes och kom ut ur moderlivet,
038:009   nr jag gav det moln till bekldnad
          och lt tcken bliva dess linda,
038:010   nr jag t det utstakade min grns
          och satte bom och drrar drfr,
038:011   och sade: Hrintill skall du komma, men ej vidare,
          hr skola dina stolta bljor lgga sig?

038:012   Har du i din tid bjudit dagen att gry
          eller anvisat t morgonrodnaden dess plats,
038:013   dr den skulle fatta jorden i dess flikar,
          s att de ogudaktiga skakades bort drifrn?
038:014   D ndrar den form ssom leran under signetet,
          och tingen st fram ssom kldda i skrud;
038:015   d bervas de ogudaktiga sitt ljus,
          och den arm som lyftes fr hgt brytes snder.

038:016   Har du stigit ned till havets kllor
          och vandrat omkring p djupets botten?
038:017   Hava ddens portar avsljat sig fr dig,
          ja, sg du ddsskuggans portar?
038:018   Har du verskdat jordens vidder?
          Om du knner allt detta, s lt hra.

038:019   Vet du vgen dit varest ljuset bor,
          eller platsen dr mrkret har sin boning,
038:020   s att du kan hmta dem ut till deras grns
          och finna stigarna som leda till deras hus?
038:021   Visst kan du det, ty s tidigt blev du ju fdd,
          s stort r ju dina dagars antal!

038:022   Har du varit framme vid snns frrdshus?
          Och haglets frrdshus, du sg vl dem
038:023   --de frrd som jag har sparat till hemskelsens tid,
          till stridens och drabbningens dag?
038:024   Vet du vgen dit varest ljuset delar sig,
          dit dr stormen sprider sig ut ver jorden?

038:025   Vem har t regnfldet ppnat en rnna
          och banat en vg fr tordnets strle,
038:026   till att snda regn ver lnder dr ingen bor,
          ver knar, dr ingen mnniska finnes,
038:027   till att mtta dsliga demarker
          och giva vxt t grsets brodd?

038:028   Sg om regnet har ngon fader,
          och vem han r, som fdde daggens droppar?
038:029   Ur vilken moders liv r det isen gick fram,
          och vem r hon som fdde himmelens rimfrost?
038:030   Se, vattnet ttnar och bliver likt sten,
          s ytan sluter sig samman ver djupet.

038:031   Knyter du tillhopa Sjustjrnornas knippe?
          Och frmr du att lossa Orions band?
038:032   r det du som, nr tid r, fr himmelstecknen fram,
          och som leder Bjrninnan med hennes ungar?
038:033   Ja, frstr du himmelens lagar,
          och ordnar du dess vlde ver jorden?

038:034   Kan du upphja din rst till molnen
          och frm vattenflden att vertcka dig?
038:035   Kan du snda ljungeldar stad, s att de g,
          s att de svara dig: Ja vi ro redo?

038:036   Vem har lagt vishet i de mrka molnen,
          och vem gav frstnd t jrtecknen i luften?
038:037   Vem hller med sin vishet rkning p skyarna?
          Och himmelens lglar, vem hller ut dem,
038:038   medan mullen smlter ssom malm
          och jordkokorna klibbas tillhopa?

039:001   r det du som jagar upp rov t lejoninnan
          och stillar de unga lejonens hunger,
039:002   nr de trycka sig ned i sina kulor
          eller ligga p lur i snret?
039:003   Vem r det som skaffar mat t korpen,
          nr hans ungar ropar till Gud,
          dr de svva omkring utan fda?

039:004   Vet du tiden fr stengetterna att fda,
          vakar du ver nr hindarna br kalva?
039:005   Rknar du mnaderna som de skola g drktiga,
          ja, vet du tiden fr dem att fda?

039:006   De bja sig ned, de avbrda sig sina foster,
          hastigt gra de sig fria ifrn fdslovndan.
039:007   Deras ungar frodas och vxa till p marken,
          s springa de sin vg och vnda ej tillbaka.

039:008   Vem har sknkt vildsnan hennes frihet,
          vem har lossat den skyggas band?
039:009   Se, hedmarken gav jag henne till hem,
          och saltknen blev hennes boning.
039:010   Hon ler t larmet i staden,
          hon hr ingen pdrivares rop.
039:011   Vad hon spanar upp p berget har hon till bete,
          hon letar efter allt som r grnt.

039:012   Skall vildoxen finnas hgad att tjna dig
          och att stanna ver natten invid din krubba?
039:013   Kan du tvinga vildoxen att g i fran efter tm
          och frm honom att i ditt spr harva markerna jmna?
039:014   Kan du lita p honom, d ju hans kraft r s stor,
          kan du betro t honom ditt arbetes frukt?
039:015   verlter du t honom att fra hem din sd
          och att hmta den tillhopa till din loge?

039:016   Strutshonans vingar flaxa med frjd,
          men vad modersmhet visa vl hennes pennor, hennes fjdrar?
039:017   t jorden verlter hon ju sina gg
          och ruvar dem ovanp sanden.
039:018   Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem,
          att ett vilddjur kan trampa dem snder.
039:019   Hrd r hon mot sin avkomma, ssom vore den ej hennes;
          att hennes avel kan g under, det bekymrar henne ej.
039:020   Ty Gud har gjort henne glmsk fr vishet,
          han har ej tilldelat henne frstnd.
039:021   Men nr det gller, piskar hon sig sjlv upp till sprng;
          d ler hon t bde hst och man.

039:022   r det du som giver t hsten hans styrka
          och klder hans hals med brusande man?
039:023   r det du som lr honom grshoppans sprng?
          Hans stolta frustning, en frskrckelse r den!
039:024   Han skrapar marken och frjdar sig i sin kraft
          och rusar s fram mot vpnade skaror.
039:025   Han ler t fruktan och knner ej frfran,
          han ryggar icke tillbaka fr svrd.
039:026   Omkring honom ljuder ett rassel av koger,
          av ljungande spjut och lans.
039:027   Han skakas och rasar och uppslukar marken,
          han kan icke styra sig, nr basunen har ljudit.
039:028   Fr var basunstt frustar han: Huj!
          nnu i fjrran vdrar han striden,
          anfrarnas rop och larmet av hrskrin.

039:029   r det ett verk av ditt frstnd, att falken svingar sig upp
          och breder ut sina vingar till flykt mot sder?
039:030   Eller r det p ditt bud som rnen stiger s hgt
          och bygger sitt nste i hjden?
039:031   P klippan bor han, dr har han sitt tillhll,
          p klippans spets och p branta berget.
039:032   Drifrn spanar han efter sitt byte,
          lngt bort i fjrran skdar hans gon.
039:033   Hans ungar frossa p blod,
          och dr slagna ligga, dr finner man honom.

040:034 S svarade nu HERREN Job och sade:

040:035   Vill du tvista med den Allsmktige, du mstare?
          Svara d, du som s klagar p Gud!

040:036 Job svarade HERREN och sade:

040:037   Nej, drtill r jag fr ringa; vad skulle jag svara dig?
          Jag mste lgga handen p munnen.
040:038   En gng har jag talat, och nu sger jag intet mer;
          ja, tv gnger, men jag gr det icke ter.

040:001 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:

040:002   Omgjorda ssom en man dina lnder;
          jag vill frga dig, och du m giva mig besked.
040:003   Vill du gra min rtt om intet
          och dma mig skyldig, fr att sjlv st ssom rttfrdig?
040:004   Har du en sdan arm som Gud,
          och frmr du dundra med din rst ssom han?
040:005   Pryd dig d med ra och hghet,
          kld dig i majestt och hrlighet.
040:006   Gjut ut din vredes frgrymmelse,
          dmjuka med en blick allt vad hgt r.
040:007   Ja, kuva med en blick allt vad hgt r,
          sl ned de ogudaktiga p stllet.
040:008   Gm dem i stoftet allasammans,
          ja, fjttra deras ansikten i mrkret.
040:009   D vill jag prisa dig, ocks jag,
          fr segern som din hgra hand har berett dig.

040:010   Se, Behemot, han r ju mitt verk svl som du.
          Han lever av grs ssom en oxe.
040:011   Och se vilken kraft han ger i sina lnder,
          vilken styrka han har i sin buks muskler.
040:012   Han br sin svans s styv som en ceder,
          ett konstrikt fltverk ro senorna i hans lr.
040:013   Hans benpipor ro ssom rr av koppar,
          benen i hans kropp likna stnger av jrn.
040:014   Frstlingen r han av vad Gud har gjort;
          hans skapare sjlv har givit honom hans skra.
040:015   Ty foder t honom frambra bergen,
          dr de vilda djuren alla hava sin lek.
040:016   Under lotustrd lgger han sig ned,
          i skygdet av rr och vass.
040:017   Lotustrd giva honom tak och skugga,
          piltrd hgna honom runt omkring.
040:018   r floden n s vldsam, s ngslas han dock icke;
          han r trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
040:019   Vem kan fnga honom, nr han r p sin vakt,
          vem borrar en snara genom hans nos?

040:020   Kan du draga upp Leviatan med krok
          och med en metrev betvinga hans tunga?
040:021   Kan du stta en svhank i hans nos
          eller borra en hake genom hans kft?
040:022   Menar du att han skall slsa p dig mnga bner
          eller tala till dig med mjuka ord?
040:023   Att han skall vilja sluta frdrag med dig,
          s att du finge honom till din trl fr alltid?
040:024   Kan du hava honom till leksak ssom en fgel
          och stta honom i band t dina trnor?
040:025   Plga fiskarlag kpsl om honom
          och stycka ut hans kropp mellan krmare?
040:026   Kan du skjuta hans hud full med spjut
          och hans huvud med fiskharpuner?
040:027   Ja, frsk att bra hand p honom
          du skall minnas den striden och skall ej fra s mer.
040:028   Nej, den sdant vgar, hans hopp bliver sviket,
          han flles till marken redan vid hans syn.

041:001   S ofrvgen r ingen, att han trs reta denne.
          Vem vgar d stta sig upp mot mig sjlv?
041:002   Vem har frst givit mig ngot, som jag allts br betala igen?
          Mitt r ju allt vad som finnes under himmelen.

041:003   Jag vill ej hra upp att tala om hans lemmar,
          om huru vldig han r, och huru hrligt han r danad.

041:004   Vem mktar rycka av honom hans pansar?
          Vem vgar sig in mellan hans kkars par?
041:005   Hans gaps drrar, vem vill ppna dem?
          Runtom hans tnder bor ju frskrckelse.

041:006   Stolta sitta p honom skldarnas rader;
          hopslutna ro de med fast frsegling.
041:007   Ttt fogar sig den ena intill den andra,
          icke en vindflkt trnger in mellan dem.
041:008   Var och en hller ihop med den nsta,
          de gripa in i varandra och skiljas ej t.

041:009   Nr han fnyser, strlar det av ljus;
          hans blickar ro ssom morgonrodnadens gonbryn.
041:010   Bloss fara ut ur hans gap,
          eldgnistor springa fram drur.
041:011   Frn hans nsborrar utgr rk
          ssom ur en sjudande panna p brnslet.
041:012   Hans andedrkt framgnistrar eldkol,
          och lgor bryta fram ur hans gap.

041:013   P hans hals har kraften sin boning,
          och framfr honom stapplar frsagdhet.
041:014   Sjlva det veka p hans buk r ett stadigt fogverk,
          det sitter orubbligt, ssom gjutet p honom.

041:015   Hans hjrta r fast ssom sten,
          fast ssom bottenstenen i kvarnen.
041:016   Nr han reser sig, bva hjltar,
          av ngest mista de all sans.
041:017   Angripes han med ett svrd, s hller det ej stnd,
          ej heller spjut eller pil eller pansar.
041:018   Han aktar jrn ssom halm
          och koppar ssom murket tr.
041:019   Bgskott skrmma honom ej bort,
          slungstenar frvandlas fr honom till str;
041:020   ja, stridsklubbor aktar han ssom str,
          han ler t rasslet av lansar.

041:021   P sin buk br han skarpa eggar,
          spr ssom av en trskvagn ristar han i dyn.
041:022   Han gr djupet sjudande som en gryta,
          likt en salvokokares kittel frvandlar han vattnet.
041:023   Bakom honom strlar vgen av ljus,
          djupet synes bra silverhr.

041:024   Ja, p jorden finnes intet som r honom likt,
          otillgnglig fr fruktan skapades han.
041:025   P allt vad hgt r ser han med frakt,
          konung r han ver alla stolta vilddjur.

042:001 Job svarade HERREN och sade:

042:002   Ja, jag vet att du frmr allt,
          och att intet som du besluter r dig fr svrt.
042:003   Vem var d jag som i ofrstnd gav vishet namn av mrker?
          Jag ordade ju om vad jag icke begrep,
          om det som var mig fr underbart och det jag ej kunde frst.
042:004   Men hr nu, s vill jag tala;
          jag vill frga dig, och du m giva mig besked.
042:005   Blott hrsgner hade jag frnummit om dig,
          men nu har jag ftt se dig med egna gon.
042:006   Drfr tager jag det tillbaka och ngrar mig,
          i stoft och aska.

042:007 Sedan HERREN hade talat s till Job, sade han till Elifas frn
        Teman: Min vrede r upptnd mot dig och dina bda vnner,
        drfr att I icke haven talat om mig vad rtt r, ssom min
        tjnare Job har gjort.
042:008 S tagen eder nu sju tjurar och sju vdurar, och gn till min
        tjnare Job och offren dem ssom brnnoffer fr eder; ock lten
        min tjnare Job bedja fr eder.  Till ventyrs skall jag d, av
        nd mot honom, avst frn att gra ngot frskrckligt mot
        eder, till straff drfr att I icke haven talat om mig vad rtt
        r, ssom min tjnare Job har gjort.

042:009 D gingo Elifas frn Teman, Bildad frn Sua och Sofar frn
        Naaman stad och gjorde ssom HERREN hade tillsagt dem; och
        HERREN tog ndigt emot Jobs bn.

042:010 Och d nu Job bad fr sina vnner, upprttade HERREN ter honom
        sjlv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han frut hade haft.
042:011 Och alla hans brder och systrar och alla hans forna bekanta
        kommo till honom och hllo mltid med honom i hans hus, och
        mkade honom fr alla de olyckor som HERREN hade ltit komma
        ver honom.  Och de gvo honom vardera en kesita och en
        guldring.
042:012 Och HERREN vlsignade slutet av Jobs levnad nnu mer n
        begynnelsen, s att han fick fjorton tusen fr, sex tusen
        kameler, ett tusen par oxar och ett tusen sninnor.
042:013 Och han fick sju sner och tre dttrar.
042:014 Den frsta dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den
        tredje Keren-Happuk.
042:015 Och s skna kvinnor som Jobs dttrar funnos icke i hela
        landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras brder.
042:016 Och Job levde drefter ett hundra fyrtio r, och fick se sina
        barn och barnbarn i fyra led.
042:017 Sedan dog Job, gammal och mtt p att leva.



Psaltaren


001:001   Sll r den man
              som icke vandrar
              i de ogudaktigas rd
          och icke trder in
              p syndares vg,
          ej heller sitter
              dr bespottare sitta,
001:002   utan har sin lust
              i HERRENS lag
          och tnker p hans lag
              bde dag och natt.
001:003   Han r ssom ett trd,
              planterat vid vattenbckar,
          vilket br sin frukt i sin tid,
          och vars lv icke vissna;
          och allt vad han gr, det lyckas vl.

001:004   Icke s de ogudaktiga,
          utan de ro ssom agnar
              som vinden bortfr.
001:005   Drfr skola de ogudaktiga
              icke best i domen,
          ej heller syndarna
              i de rttfrdigas frsamling.
001:006   Ty HERREN knner
              de rttfrdigas vg,
          men de ogudaktigas vg frgs.

002:001   Varfr larma hedningarna
          och tnka folken ffnglighet?
002:002   Jordens konungar resa sig upp,
          och furstarna rdsl med varandra,
          mot HERREN och hans smorde:
002:003   Lt oss slita snder deras bojor
          och kasta deras band ifrn oss.

002:004   Han som bor i himmelen ler,
          HERREN bespottar dem.
002:005   D talar han till dem i sin vrede,
          och i sin frgrymmelse frskrcker han dem:
002:006   Jag sjlv har insatt min konung
          p Sion, mitt heliga berg.

002:007   Jag vill frtlja om vad beslutet r;
          HERREN sade till mig:
          Du r min son,
          jag har i dag ftt dig.
002:008   Begr av mig,
          s skall jag giva dig hedningarna till arvedel
          och jordens ndar till egendom.
002:009   Du skall sndersl dem med jrnspira,
          ssom lerkrl skall du krossa dem.

002:010   S kommen nu till frstnd, I konungar;
          lten varna eder, I domare p jorden.
002:011   Tjnen HERREN med fruktan,
          och frjden eder med bvan.
002:012   Hyllen sonen, s att han icke vredgas
          och I frgns p eder vg;
          ty snart kunde hans vrede upptndas.
          Saliga ro alla de som taga sin tillflykt till honom.

003:001 En psalm av David, nr han flydde fr sin son Absalom.

003:002   HERRE, huru mnga ro icke mina ovnner!
          Ja, mnga resa sig upp mot mig.
003:003   Mnga sga om mig:
          Det finnes ingen frlsning fr honom hos Gud.

003:004   Men du, HERRE, r en skld fr mig;
          du r min ra och den som upplyfter mitt huvud.
003:005   Jag hjer min rst och ropar till HERREN,
          och han svarar mig frn sitt heliga berg.  Sela.

003:006   Jag lade mig och somnade in;
          jag har ter vaknat upp, ty HERREN uppehller mig.
003:007   Jag fruktar icke fr skaror av mnga tusen,
          som lgra sig mot mig runt omkring.

003:008   St upp, HERRE,
              frls mig, min Gud;
          ty du slr alla mina fiender p kinden,
          du krossar de ogudaktigas tnder.
003:009   Hos HERREN r frlsningen;
              ver ditt folk komme din vlsignelse.  Sela.

004:001 Fr sngmstaren, med strngaspel; en psalm av David.

004:002   Nr jag ropar, s svara mig,
          du min rttfrdighets Gud,
          du som i trngml skaffar mig rum;
          var mig ndig och hr min bn.

004:003   I herrar, huru lnge skall min ra
              vara vnd i smlek,
          huru lnge skolen I lska ffnglighet
              och fara efter lgn?  Sela.
004:004   Besinnen dock att HERREN
              har utvalt t sig den fromme;
          HERREN hr,
              nr jag ropar till honom.

004:005   Vredgens, men synden icke;
          eftersinnen i edra hjrtan,
              p edra lger, och varen stilla.  Sela.
004:006   Offren rtta offer,
              och frtrsten p HERREN.

004:007   Mnga sga:
              Vem skall lta oss se det gott r?
          Upplyft du ver oss
              ditt ansiktes ljus, o HERRE.
004:008   Du giver mig gldje i hjrtat,
              strre n andras, nr de f sd
              och vin i myckenhet.

004:009   I frid vill jag lgga mig ned,
              och i frid skall jag somna in,
          ty du, HERRE, lter mig bo
              avskild och i trygghet.

005:001 Fr sngmstaren, till Nehilt; en psalm av David.

005:002   Lyssna till mina ord, HERRE;
          frnim min suckan.
005:003   Akta p mitt klagorop,
              du min konung och min Gud;
          ty till dig vill jag stlla min bn.
005:004   HERRE, bittida hr du nu min rst,
          bittida frambr jag mitt offer till dig
              och skdar efter dig.

005:005   Ty du r icke en Gud
              som har behag till ogudaktighet;
          den som r ond fr icke bo hos dig.
005:006   De vermodiga best icke infr dina gon;
          du hatar alla ogrningsmn.
005:007   Du frgr dem som tala lgn;
          de blodgiriga och falska
              ro en styggelse fr HERREN.

005:008   Men jag fr g in i ditt hus,
              genom din stora nd;
          jag fr tillbedja i din fruktan,
              vnd mot ditt heliga tempel.
005:009   HERRE, led mig genom din rttfrdighet,
              fr mina frfljares skull;
          gr din vg jmn fr mig.

005:010   Ty i deras mun r intet visst,
              deras innersta r frdrv,
          en ppen grav r deras strupe,
              sin tunga gra de hal.
005:011   Dm dem, o Gud;
              m de komma p fall med sina anslag.
          Driv bort dem fr deras mnga vertrdelsers skull,
              eftersom de ro genstrviga mot dig.

005:012   Men lt alla dem gldjas,
              som taga sin tillflykt till dig;
          evinnerligen m de jubla,
              ty du beskrmar dem;
          i dig m de frjda sig,
              som hava ditt namn krt.
005:013   Ty du, HERRE, vlsignar den rttfrdige;
          du betcker honom med nd ssom med en skld.

006:001 Fr sngmstaren, med strngaspel, till Seminit; en psalm av
        David.

006:002   HERRE, straffa mig icke i din vrede,
          och tukta mig icke i din frtrnelse.
006:003   Var mig ndig, HERRE,
              ty jag frsmktar;
          hela mig, HERRE,
              ty nda in i mitt innersta r jag frskrckt.
006:004   Ja, min sjl r storligen frskrckt;
          ack HERRE, huru lnge?

006:005   Vnd ter, HERRE,
              rdda min sjl,
          frls mig fr din nds skull.
006:006   Ty i dden tnker man icke p dig;
          vem tackar dig i ddsriket?

006:007   Jag r s trtt av suckande;
          var natt fuktar jag min sng
          och vter mitt lger med mina trar.
006:008   Av sorg r mitt ga frmrkat;
          det har ldrats fr alla mina ovnners skull.

006:009   Viken bort ifrn mig,
              alla I ogrningsmn;
          ty HERREN har hrt
              min hgljudda grt.
006:010   HERREN har hrt min kallan,
          min bn upptager HERREN.
006:011   Alla mina fiender skola komma p skam
              och storligen frskrckas;
          de skola vika tillbaka
              och komma p skam med hast.

007:001 En sng av David, som han sjng till HERREN fr benjaminiten
        Kus' ords skull.

007:002   HERRE, min Gud,
              till dig tager jag min tillflykt;
          frls mig frn alla mina frfljare och rdda mig,
007:003   s att de icke, ssom lejon, snderslita min sjl
          och rycka bort henne utan rddning.

007:004   HERRE, min Gud,
              har jag gjort sdant,
          och r ortt i mina hnder,
007:005   har jag med ont vedergllt ned som hll frid med mig
          eller plundrat den som var min ovn utan sak,
007:006   s frflje fienden min sjl
              och tage henne fatt
          och trampe mitt liv till jorden
          och lgge min ra i stoftet.  Sela.

007:007   St upp, HERRE, i din vrede,
          res dig mot mina ovnners raseri
          och vakna upp till min hjlp,
              du som har pbjudit dom.
007:008   M folkens frsamling omgiva dig,
          och m du ver den vnda ter till hjden.

007:009   HERREN hller dom ver folken;
          skaffa mig rtt, HERRE,
              efter min rttfrdighet och ostrafflighet.
007:010   Lt de ogudaktigas ondska f en nde,
              men hll den rttfrdige vid makt;
          ty du, som prvar hjrtan och njurar,
              r en rttfrdig Gud.

007:011   Min skld r i Guds hand;
          han frlsar de rttsinniga.
007:012   Gud r en rttfrdig domare
          och en Gud som dagligen vredgas.
007:013   Om ngon icke vill omvnda sig,
              s vsser han sitt svrd,
          sin bge spnner han och gr den redo;
007:014   och han riktar mot honom ddande skott,
          sina pilar gr han brinnande.

007:015   Se, denne r i fdsloarbete med frdrv,
          han gr havande med olycka,
              men han fder ett intet.
007:016   Han grver en grop och gr den djup,
          men han faller sjlv i den grav som han grver.
007:017   Den olycka han tnkte vlla vnder tillbaka p hans huvud,
          och ver hans hjssa kommer hans ondska.

007:018   Jag vill tacka HERREN efter hans rttfrdighet
          och lovsjunga HERRENS, den Hgstes, namn.

008:001 Fr sngmstaren, till Gittt; en psalm av David.

008:002   HERRE, vr Herre,
          huru hrligt r icke ditt namn
              ver hela jorden,
          du som har satt
              ditt majestt p himmelen!
008:003   Av barns och spenabarns mun
              har du upprttat en makt,
              fr dina ovnners skull,
          till att nedsl fienden och den hmndgirige.

008:004   Nr jag ser din himmel,
              dina fingrars verk,
          mnen och stjrnorna,
              som du har berett,
008:005   vad r d en mnniska, att du tnker p henne,
          eller en mnniskoson, att du lter dig vrda om honom.

008:006   Dock gjorde du honom nstan till ett gudavsen;
          med ra och hrlighet krnte du honom.
008:007   Du satte honom till herre ver dina hnders verk;
          allt lade du under hans ftter:
008:008   fr och oxar, allasammans,
          s ock vildmarkens djur,
008:009   fglarna under himmelen och fiskarna i havet,
          vad som vandrar havens vgar.

008:010   HERRE, vr Herre,
          huru hrligt r icke ditt namn
              ver hela jorden!

009:001 Fr sngmstaren, till Mutlabbn; en psalm av David.

009:002   Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjrta;
          jag vill frtlja alla dina under.
009:003   Jag vill vara glad och frjdas i dig,
          jag vill lovsjunga ditt namn, du den Hgste.

009:004   Ty mina fiender vika tillbaka,
          de falla och frgs fr ditt ansikte.
009:005   Ja, du har utfrt min rtt och min sak;
          du sitter p din tron
              ssom en rttfrdig domare.

009:006   Du har npst hedningarna
              och frgjort de ogudaktiga;
          deras namn har du utplnat
              fr alltid och evinnerligen.
009:007   Fienderna ro nedgjorda,
              utrotade fr alltid;
          deras stder har du omstrtat,
              deras minnelse har frgtts.

009:008   Men HERREN tronar evinnerligen,
          sin stol har han berett till doms;
009:009   och han skall dma jordens krets med rttfrdighet,
          han skall skipa lag bland folken med rttvisa.

009:010   S vare d HERREN en borg fr den frtryckte,
          en borg i ndens tider.
009:011   Och m de som knna ditt namn frtrsta p dig;
          ty du vergiver icke dem som ska dig, HERRE.

009:012   Lovsjungen HERREN,
              som bor i Sion,
          frkunnen bland folken hans grningar.
009:013   Ty han som utkrver blodskulder
              har kommit ihg dem;
          han har icke frgtit de betrycktas klagorop.

009:014   Var mig ndig, HERRE;
          se huru jag plgas av dem som hata mig,
          du som lyfter mig upp frn ddens portar;
009:015   p det att jag m frtlja allt ditt lov
          och i dottern Sions portar
              frjda mig ver din frlsning.

009:016   Hedningarna hava sjunkit ned
              i den grav som de grvde;
          i det nt som de lade ut
              har deras fot blivit fngad.
009:017   HERREN har gjort sig knd,
              han har hllit dom;
          han snrjer den ogudaktige
              i hans hnders verk.  Higgajn.  Sela.

009:018   DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i ddsriket,
          alla hedningar, de som frgta Gud.

009:019   Ty icke fr alltid
              skall den fattige vara frgten,
          de betrycktas hopp
              skall ej varda om intet evinnerligen.

009:020   St upp, HERRE;
              lt icke mnniskor f verhanden,
          lt hedningarna bliva dmda infr ditt ansikte.

009:021   Lt, o HERRE,
              frskrckelse komma ver dem;
          m hedningarna frnimma
              att de ro mnniskor.  Sela.

010:001   Varfr, HERRE,
          str du s lngt ifrn
          och frdljer dig i ndens tider?
010:002   Genom de ogudaktigas vermod
              mste den arme lida.
          M de fngas i de rnker
              som de hava uttnkt!

010:003   Ty den ogudaktige bermmer sig
              av sin sjls lystnad,
          och den rovgirige talar frgripligt
              och fraktar HERREN.
010:004   Den ogudaktige sger i sitt hgmod:
              Han frgar icke drefter.
          Det finnes ingen Gud,
              s ro alla hans tankar.
010:005   Trygga ro alltid hans vgar,
          dina domar g hgt ver hans blickar;
          alla sina ovnner rknar han fr intet.
010:006   Han sger i sitt hjrta:
              Jag skall icke vackla,
          ver mig skall i evighet
              ingen olycka komma.
010:007   Hans mun r full av frbannelse,
              av svek och frtryck;
          hans tunga gmmer
              olycka och frdrv.

010:008   Han lgger sig i frst vid grdarna,
          i lnndom vill han drpa den oskyldige;
          hans gon lura p den olycklige.
010:009   Han ligger i frst p lnnligt stlle,
              ssom ett lejon i sitt snr,
          han ligger i frst fr att gripa den arme;
          han griper den arme,
              i det han drager honom in i sitt nt.
010:010   Han trycker sig ned, han ligger p lur,
          och de olyckliga falla i hans klor.
010:011   Han sger i sitt hjrta:
              Gud frgter det,
          han har dolt sitt ansikte,
              han ser det aldrig.

010:012   St upp, HERRE;
              Gud, upplyft din hand,
          frgt icke de arma.
010:013   Varfr skall den ogudaktige
              f frakta Gud
          och sga i sitt hjrta
              att du icke frgar drefter?

010:014   Du har ju sett det, ty du giver akt
              p olycka och jmmer,
              fr att taga det i din hand.
          t dig verlmnar den olycklige sin sak;
          du blev den faderlses hjlpare.

010:015   Bryt snder den ogudaktiges arm,
          och hemsk de ondas ogudaktighet,
              s att du icke mer finner den.
010:016   Ja, HERREN r konung
              alltid och evinnerligen;
          hedningarna utrotas ur hans land.

010:017   De dmjukas trngtan
              hr du, HERRE;
          du gr deras hjrtan stndaktiga;
              du lter ditt ra giva akt
010:018   fr att skaffa den faderlse och frtryckte rtt,
          s att mnniskor, komna av jord,
              ej lngre vlla skrck.

011:001 Fr sngmstaren; av David.

          Till HERREN Har jag tagit min tillflykt.
          Huru kunnen I d sga till mig:
          Flyn ssom fglar till edert berg;
011:002   ty se, de ogudaktiga spnna bgen,
          de hava lagt sin pil p strngen,
          fr att i mrkret skjuta p de rttsinniga.
011:003   Nr grundvalarna upprivas,
          vad kan d den rttfrdige utrtta?

011:004   HERREN r i sitt heliga tempel,
          HERRENS tron r i himmelen;
          hans gon skda,
          hans blickar prva
              mnniskors barn.
011:005   HERREN prvar den rttfrdige;
          men den ogudaktige och den som lskar vld,
              dem hatar hans sjl.

011:006   Han skall lta ljungeldssnaror regna ver de ogudaktiga;
          eld och svavel
              och gldande vind,
          det r den kalk som bliver dem beskrd.
011:007   Ty HERREN r rttfrdig,
              han lskar rttfrdigheten;
          de redliga skola skda hans ansikte.

012:001 Fr sngmstaren, till Semint; en psalm av David.

012:002   Frls, HERRE;
              ty de fromma ro borta,
          de trogna ro frsvunna
              ifrn mnniskors barn.
012:003   De tala lgn,
              den ene med den andre;
          med hala lppar tala de,
              och med dubbelt hjrta.

012:004   HERREN utrote
              alla hala lppar,
          den tunga som talar stora ord,
012:005   dem som sga:
              Genom vr tunga ro vi starka,
          vra lppar st oss bi;
              vem r herre ver oss?

012:006   Eftersom de arma lida vervld
              och de fattiga klaga,
          vill jag nu st upp,
              sger HERREN;
          jag vill skaffa frlsning
              t den som lngtar drefter.

012:007   HERRENS tal
              r ett rent tal,
          likt silver som rinner ned mot jorden,
              luttrat i degeln,
              renat sju gnger.

012:008   Du, HERRE, skall bevara dem,
          du skall beskydda dem
              fr detta slkte evinnerligen.
012:009   Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga,
          d nu uselheten r rdande
              bland mnniskors barn.

013:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

013:002   Huru lnge, HERRE;
              skall du s alldeles frgta mig?
          Huru lnge skall du frdlja
              ditt ansikte fr mig?
013:003   Huru lnge skall jag
              bekymras i min sjl
          och ngslas i mitt hjrta dagligen?
          Huru lnge skall min fiende
              frhva sig ver mig?

013:004   Skda ned, svara mig,
              HERRE, min Gud;
          upplys mina gon,
              s att jag icke somnar in i dden;
013:005   p det att min fiende icke m sga:
              Jag blev honom vermktig,
          och p att mina ovnner ej m frjda sig,
              nr jag vacklar.

013:006   Jag frtrstar p din nd,
          mitt hjrta frjde sig ver din frlsning.
          Jag vill sjunga till HERRENS ra,
              ty han har gjort vl mot mig.

014:001 Fr sngmstaren; av David.

          Drarna sga i sina hjrtan:
              Det finnes ingen Gud.
          Frdrv och styggelse r deras verk;
              ingen finnes, som gr vad gott r.

014:002   HERREN skdar ned frn himmelen
              p mnniskors barn,
          fr att se om det finnes ngon frstndig,
              ngon som sker Gud.

014:003   Nej, alla ro de avflliga,
              allasammans ro de frdrvade;
          ingen finnes, som gr vad gott r,
              det finnes icke en enda.

014:004   Hava de d intet ftt frnimma,
              alla dessa ogrningsmn,
          dessa som uppta mitt folk,
              likasom te de brd,
          och som icke kalla HERREN?

014:005   Jo, dr verfll dem frskrckelse--
          ty Gud r hos de rttfrdigas slkte.
014:006   Den betrycktes rdslag mn I ska bringa p skam,
              HERREN r ju nd hans tillflykt.

014:007   Ack att frn Sion
              komme frlsning fr Israel!
          Nr HERREN vill ter
              upprtta sitt folk,
          d skall Jakob frjda sig,
              d skall Israel vara glad.

015:001 En psalm av David.

          HERRE, vem fr bo i din hydda?
          Vem fr dvljas p ditt heliga berg?
015:002   Den som vandrar ostraffligt
              och gr vad rtt r
          och talar sanning av hjrtat;
015:003   den som icke br frtal p sin tunga,
          den som icke gr sin broder ngot ont
          och icke drager smlek ver sin nsta;
015:004   den som aktar den frkastlige fr intet,
          men rar dem som frukta HERREN;
          den som svr sig till skada, men ej bryter sin ed;
015:005   den som icke driver ocker med sina penningar
          och icke tager mutor fr att flla den oskyldige.
          Den som s handlar, han skall icke vackla till evig tid.

016:001 En sng av David.

          Bevara mig, Gud,
              ty jag tager min tillflykt till dig.
016:002   Jag sger till HERREN:
              Du r ju Herren;
          fr mig finnes intet gott utom dig;
016:003   de heliga som finnas i landet,
          de ro de hrliga till vilka jag har allt mitt behag.

016:004   Men de som taga sig en annan gud,
              de hava stora vedermdor;
          jag vill icke offra deras drickoffer av blod
          eller taga deras namn p mina lppar.
016:005   HERREN r min beskrda del och bgare;
          du r den som uppehller min arvedel.

016:006   En lott har tillfallit mig i det ljuvliga,
          ja, ett arv som behagar mig vl.
016:007   Jag vill lova HERREN,
              ty han giver mig rd;
          nnu om natten
              manar mig mitt innersta.

016:008   Jag har haft HERREN
              fr mina gon alltid;
          ja, han r p min hgra sida,
              jag skall icke vackla.
016:009   Frdenskull glder sig mitt hjrta,
              och min ra frjdar sig;
          jmvl min kropp
              fr bo i trygghet.

016:010   Ty du skall icke lmna
              min sjl t ddsriket,
          du skall icke lta din fromme
              f se graven.
016:011   Du skall kungra mig livets vg;
          infr ditt ansikte r gldje till fyllest,
          ljuvlighet i din hgra hand evinnerligen.

017:001 En bn av David.

          Hr, o HERRE, en rttfrdig sak,
          akta p mitt rop,
              lyssna till min bn;
          den kommer icke ifrn falska lppar.
017:002   Av dig m jag f min rtt;
          dina gon m skda vad rttvist r.

017:003   Du prvar mitt hjrta,
              du utrannsakar mig, men du finner intet;
          ingen ond tanke gr ut ur min mun.
017:004   Efter dina lppars ord,
              och vad mnniskor n m gra,
          tager jag mig till vara
              fr vldsverkares stigar.
017:005   Mina steg hlla sig stadigt
              p dina vgar,
          mina ftter vackla icke.

017:006   S kallar jag nu dig,
              ty du, Gud, skall svara mig;
          bj ditt ra till mig,
              hr mitt tal.
017:007   Bevisa din underbara nd,
              du som frlsar undan motstndarna
              dem som taga sin tillflykt till din hgra hand.

017:008   Bevara mig ssom en gonsten,
          beskrma mig under dina vingars skugga
017:009   fr de ogudaktiga,
              som vilja frdrva mig,
          fr mina ddsfiender,
              som omringa mig.

017:010   Sitt hjrta frstocka de;
          med sin mun tala de stora ord.
017:011   Nu ro de omkring mig, var vi g,
          deras gon speja efter
              huru de skola bja mig till jorden.

017:012   Ja, denne r lik ett lejon
              som lngtar efter rov,
          lik ett ungt lejon
              som ligger i frst.

017:013   St upp, HERRE;
              trd emot honom, sl honom ned,
          rdda med ditt svrd
              min sjl frn den ogudaktige,
017:014   ja, med din hand, frn mnniskorna, HERRE,
          frn denna vrldens mnniskor,
              som hava sin del i detta livet,
          och vilkas buk du fyller med dina hvor,
              som hava sner i mngd
          och lmna sitt verfld t sina barn.

017:015   Men jag skall skda
              ditt ansikte i rttfrdighet;
          nr jag uppvaknar,
              vill jag mtta mig av din syn.

018:001 Fr sngmstaren; av HERRENS tjnare David, som talade till
        HERREN denna sngs ord, nr HERREN hade rddat honom frn alla
        hans fienders hand och ur Sauls vld.
018:002 Han sade:

          Hjrtligen kr har jag dig, HERRE, min starkhet,
018:003   HERRE, mitt bergfste, min borg och min rddare,
          min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,
          min skld och min frlsnings horn, mitt vrn.
018:004   HERREN, den hgtlovade, kallar jag,
          och frn mina fiender bliver jag frlst.

018:005   Ddens band omvrvde mig,
          och frdrvets strmmar frskrckte mig.
018:006   Ddsrikets band omslto mig,
          ddens snaror fllo ver mig.
018:007   Men jag kallade HERREN i min nd
          och ropade till min Gud.
          Han hrde frn sin himmelska boning min rst,
          och mitt rop infr honom kom till hans ron.

018:008   D skalv jorden och bvade,
          och bergens grundvalar darrade;
          de skakades, ty hans vrede var upptnd.
018:009   Rk steg upp frn hans nsa
          och frtrande eld frn hans mun;
          eldsgld ljungade frn honom.
018:010   Och han snkte himmelen och for ned,
          och tcken var under hans ftter.

018:011   Han for p keruben och flg,
          han svvade p vindens vingar.
018:012   Han gjorde mrker till sitt tckelse,
          till en hydda som omslt honom;
          mrka vatten, tjocka moln.
018:013   Av glansen framfr honom veko molnen undan;
          hagel fll, och eldsgld for ned.

018:014   Och HERREN dundrade i himmelen,
          den Hgste lt hra sin rst;
          hagel fll, och eldsgld for ned.
018:015   Han skt sina pilar och frskingrade dem,
          ljungeldar i mngd och frvirrade dem.
018:016   Vattnens bddar kommo i dagen,
          och jordens grundvalar blottades,
          fr din npst, o HERRE,
          fr din vredes stormvind.

018:017   Han rckte ut sin hand frn hjden och fattade mig,
          han drog mig upp ur de stora vattnen.
018:018   Han rddade mig frn min starke fiende
          och frn mina ovnner, ty de voro mig vermktiga.
018:019   De verfllo mig p min olyckas dag,
          men HERREN blev mitt std.
018:020   Han frde mig ut p rymlig plats;
          han rddade mig, ty han hade behag till mig.

018:021   HERREN lnar mig efter min rttfrdighet;
          efter mina hnders renhet vedergller han mig.
018:022   Ty jag hll mig p HERRENS vgar
          och avfll icke frn min Gud i ogudaktighet;
018:023   nej, alla hans rtter hade jag fr gonen,
          och hans stadgar lt jag icke vika ifrn mig.
018:024   S var jag ostrafflig infr honom
          och tog mig till vara fr missgrning.

018:025   Drfr vedergllde mig HERREN efter min rttfrdighet,
          efter mina hnders renhet infr hans gon.
018:026   Mot den fromme bevisar du dig from,
          mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
018:027   Mot den rene bevisar du dig ren,
          men mot den vrnge bevisar du dig avog.
018:028   Ty du frlsar ett betryckt folk,
          men stolta gon dmjukar du.

018:029   Ja, du lter min lampa brinna klart;
          HERREN, min Gud, gr mitt mrker ljuset.
018:030   Ja, med dig kan jag nedsl hrskaror,
          och med min Gud stormar jag murar.
018:031   Guds vg r ostrafflig;
          HERRENS tal r luttrat.
          En skld r han fr alla
              som taga sin tillflykt till honom.

018:032   Ty vem r Gud frutom HERREN,
          och vem r en klippa utom vr Gud?
018:033   Gud, du som omgjordade mig med kraft
          och lt min vg vara lyckosam,
018:034   du som gjorde mina ftter ssom hindens
          och stllde mig p mina hjder,
018:035   du som lrde mina hnder att strida
          och mina armar att spnna kopparbgen!

018:036   Du gav mig din frlsnings skld,
          och din hgra hand stdde mig,
              och ditt saktmod gjorde mig stor;
018:037   du skaffade rum fr mina steg, dr jag gick,
          och mina ftter vacklade icke.
018:038   Jag frfljde mina fiender och hann upp dem;
          jag vnde icke tillbaka, frrn jag hade gjort nde p dem.
018:039   Jag slog dem, s att de icke mer kunde resa sig;
          de fllo under mina ftter.

018:040   Du omgjordade mig med kraft till striden,
          du bjde mina motstndare under mig.
018:041   Mina fiender drev du p flykten fr mig,
          och dem som hatade mig frgjorde jag.
018:042   De ropade, men det fanns ingen som frlste;
          till HERREN, men han svarade dem icke.
018:043   Och jag sttte dem snder till stoft fr vinden,
          jag kastade ut dem ssom orenlighet p gatan.

018:044   Du rddade mig ur folkets strider,
          du satte mig till ett huvud ver hedningar;
          folkslag som jag ej knde blevo mina tjnare.
018:045   Vid blotta ryktet hrsammade de mig;
          frmlingar visade mig underdnighet.
018:046   Ja, frmlingarnas mod vissnade bort;
          med bvan vergvo de sina borgar.

018:047   HERREN lever!  Lovad vare min klippa,
          och upphjd vare min frlsnings Gud!
018:048   Gud, som har givit mig hmnd
          och tvingat folken under mig;
018:049   du som har befriat mig frn mina fiender
          och upphjt mig ver mina motstndare,
          rddat mig frn vldets man!
018:050   Frdenskull vill jag tacka dig
              bland hedningarna, HERRE,
          och lovsjunga ditt namn.
018:051   Ty du giver din konung stor seger
          och gr nd mot din smorde,
          mot David och hans sd till evig tid.

019:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

019:002   Himlarna frtlja
              Guds ra,
          och fstet frkunnar
              hans hnders verk;
019:003   den ena dagen talar
              drom till den andra,
          och den ena natten
              kungr det fr den andra;
019:004   det r ej ett tal eller sprk
          vars ljud icke hres.

019:005   De strcka sig ut ver hela jorden,
          och deras ord g till vrldens ndar.
          t solen har han gjort
              en hydda i dem;
019:006   och den r ssom en brudgum
              som gr ut ur sin kammare,
          den frjdar sig, ssom en hjlte,
              att lpa sin bana.
019:007   Vid himmelens nda
              r det den gr upp,
          och dess omlopp nr
              intill himmelens grnser,
          och intet r skylt fr dess hetta.

019:008   HERRENS lag r utan brist
              och vederkvicker sjlen;
          HERRENS vittnesbrd r fast
              och gr den enfaldige vis.
019:009   HERRENS befallningar ro rtta
              och giva gldje t hjrtat;
          HERRENS bud r klart
              och upplyser gonen.
019:010   HERRENS fruktan r ren
              och bestr evinnerligen;
          HERRENS rtter ro sanning,
              allasammans rttfrdiga.
019:011   De ro dyrbarare n guld,
              ja, n fint guld i mngd;
          de ro stare n honung,
              ja, n renaste honung.

019:012   Av dem hmtar ock din tjnare varning;
          den som hller dem har stor ln.
019:013   Vem mrker sjlv huru ofta han felar?
              Frlt mig mina hemliga brister.

019:014   Bevara ock din tjnare fr frcka mnniskor;
              lt dem icke f makt med mig,
          s bliver jag ostrafflig och varder fri
              ifrn svr vertrdelse.

019:015   Lt min muns tal tckas dig
          och mitt hjrtas tankar,
          HERRE, min klippa och min frlossare.

020:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

020:002   HERREN bnhre dig
              p ndens dag,
          Jakobs Guds namn
              beskydde dig.
020:003   Han snde dig hjlp frn helgedomen,
              och stdje dig frn Sion.
020:004   Han tnke p alla dina spisoffer
              och upptage med vlbehag ditt brnnoffer.  Sela.

020:005   Han give dig vad ditt hjrta begr
          och fullborde alla dina rdslag.
020:006   M vi f jubla ver din seger
          och i vr Guds namn resa upp baneret;
          HERREN uppfylle alla dina bner.

020:007   Nu vet jag att HERREN
              giver seger t sin smorde;
          han svarar honom frn sin heliga himmel,
          genom vldiga grningar
              giver hans hgra hand seger.
020:008   De andra prisa vagnar,
              de prisa hstar,
          men vi prisa HERRENS,
              vr Guds, namn.
020:009   De sjunka ned och falla,
          men vi resa oss upp och bliva bestndande.

020:010   HERRE, giv seger;
          ja, konungen svare oss
              p den tid d vi ropa.

021:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

021:002   HERRE, ver din makt
              glder sig konungen;
          huru frjdas han icke hgeligen
              ver din seger!
021:003   Vad hans hjrta nskar
              har du givit honom,
          och hans lppars begran
              har du icke vgrat honom.  Sela.

021:004   Ty du kommer honom till mtes
              med vlsignelser av vad gott r;
          du stter p hans huvud
              en gyllene krona.
021:005   Han bad dig om liv,
              och du gav honom det,
          ett lngt liv
              alltid och evinnerligen.

021:006   Stor r hans ra
              genom din seger;
          majestt och hrlighet
              beskr du honom.
021:007   Ja, du lter honom bliva
              till vlsignelse evinnerligen;
          du frjdar honom med gldje
              infr ditt ansikte.

021:008   Ty konungen frtrstar p HERREN,
          och genom den Hgstes nd skall han icke vackla.
021:009   Din hand skall n alla dina fiender;
          din hgra hand skall trffa dem som hata dig.

021:010   Du skall lta dem knna det
              ssom i en gldande ugn,
              nr du lter se ditt ansikte.
          HERREN skall frdrva dem i sin vrede;
              eld skall frtra dem.
021:011   Deras livsfrukt skall du utrota frn jorden
          och deras avkomma frn mnniskors barn.

021:012   Ty de ville draga ont ver dig;
          de tnkte ut rnker, men de frm intet.
021:013   Nej, du skall driva dem tillbaka;
          med din bge skall du sikta mot deras anleten.

021:014   Upphjd vare du, HERREN, i din makt;
          vi vilja besjunga och lovsga din hjltekraft.

022:001 Fr sngmstaren, efter Morgonrodnadens hind; en psalm av
        David.

022:002   Min Gud, min Gud,
              varfr har du vergivit mig?
          Jag brister ut och klagar,
              men min frlsning r fjrran.
022:003   Men Gud, jag ropar om dagen,
              men du svarar icke,
          s ock om natten,
              men jag fr ingen ro.

022:004   Och dock r du den Helige,
          den som tronar p Israels lovsnger.
022:005   P dig frtrstade vra fder;
          de frtrstade, och du rddade dem.
022:006   Till dig ropade de och blevo hulpna;
          p dig frtrstade de och kommo icke p skam.

022:007   Men jag r en mask,
              och icke en mnniska,
          till smlek bland mn,
              fraktad av folket.
022:008   Alla som se mig
              bespotta mig;
          de sprra upp munnen,
              de skaka huvudet:
022:009   Befall dig t HERREN!
              Han befrie honom,
          han rdde honom,
              ty han har ju behag till honom.

022:010   Ja, det var du som hmtade mig ut ur moderlivet
          och lt mig vila trygg vid min moders brst.
022:011   P dig r jag kastad allt ifrn moderssktet;
          du r min Gud allt ifrn min moders liv.
022:012   Var icke lngt ifrn mig,
              ty nd r nra,
              och det finnes ingen hjlpare.

022:013   Tjurar i mngd omgiva mig,
          Basans oxar omringa mig.
022:014   Ssom glupande och rytande lejon
          sprrar man upp gapet mot mig.
022:015   Jag r lik vatten som utgjutes,
          alla mina leder hava skilts t;
          mitt hjrta r ssom vax,
          det smlter i mitt liv.
022:016   Min kraft r frtorkad och lik en lerskrva,
          min tunga lder vid min gom,
          och du lgger mig i ddens stoft.
022:017   Ty hundar omgiva mig;
          de ondas hop har kringrnt mig,
          mina hnder och ftter hava de genomborrat.
022:018   Jag kan rkna alla mina ben;
          de skda drp, de se med lust p mig.
022:019   De dela mina klder mellan sig
          och kasta lott om min kldnad.

022:020   Men du, HERRE, var icke fjrran;
          du min starkhet, skynda till min hjlp.
022:021   Rdda min sjl frn svrdet,
          mitt liv ur hundarnas vld.
022:022   Frls mig frn lejonets gap.
          Ja, du bnhr mig och rddar mig undan vildoxarnas horn.

022:023   D skall jag frkunna ditt namn fr mina brder,
          mitt i frsamlingen skall jag prisa dig:

022:024   I som frukten HERREN, loven honom;
          ren honom, alla Jakobs barn,
          och bven fr honom, alla Israels barn.
022:025   Ty han fraktade icke den betrycktes elnde
          och hll det icke fr en styggelse;
          han frdolde icke sitt ansikte fr honom,
          och nr han ropade, lyssnade han till honom.

022:026   Genom dig skall min lovsng ljuda
              i den stora frsamlingen;
          mina lften fr jag infria
              infr dem som frukta honom.
022:027   De dmjuka skola ta och bliva mtta,
          de som ska HERREN skola f lova honom;
          ja, edra hjrtan skola leva evinnerligen.
022:028   Alla jordens ndar skola betnka det
              och omvnda sig till HERREN.
          Hedningarnas alla slkter
              skola tillbedja infr dig.
022:029   Ty riket r HERRENS,
              och han rder ver hedningarna.
022:030   Ja, alla mktiga p jorden
              skola ta och tillbedja;
          infr honom skola knbja
              alla de som mste fara ned i graven,
          de som icke kunna behlla
              sin sjlv vid liv.
022:031   Kommande ttled skola tjna honom;
          man skall frtlja om Herren fr ett annat slkte.
022:032   Man skall trda upp och frkunna hans rttfrdighet,
          ja, bland folk som skola fdas att han har gjort det.

023:001 En psalm av David.

          HERREN r min herde, mig skall intet fattas,
023:002   han lter mig vila p grna ngar;
          han fr mig till vatten dr jag finner ro,
023:003       han vederkvicker min sjl;
          han leder mig p rtta vgar,
              fr sitt namns skull.
023:004   Om jag ock vandrar i ddsskuggans dal,
              fruktar jag intet ont,
          ty du r med mig;
          din kpp och stav,
              de trsta mig.

023:005   Du bereder fr mig ett bord
              i mina ovnners syn;
          du smrjer mitt huvud med olja
              och lter min bgare flda ver.
023:006   Godhet allenast och nd skola flja mig
              i alla mina livsdagar,
          och jag skall ter f bo i HERRENS hus,
              evinnerligen.

024:001 Av David; en psalm.

          Jorden r HERRENS och allt vad drp r,
          jordens krets och de som bo drp.
024:002   Ty han r den som har lagt hennes grund p haven,
          den som p strmmarna har berett henne fste.

024:003   Vem fr g upp p HERRENS berg,
          och vem fr trda in i hans helgedom?
024:004   Den som har oskyldiga hnder och rent hjrta,
          den som icke vnder sin sjl till lgn
          och den som icke svr falskt.
024:005   Han skall undf vlsignelse av HERREN
          och rttfrdighet av sin frlsnings Gud.
024:006   Sdant r det slkte som frgar efter honom;
          de som ska ditt ansikte, de ro Jakobs barn.  Sela.

024:007   Hjen, I portar, edra huvuden,
          hjen eder, I eviga drrar,
          fr att rans konung m draga drin.
024:008   Vem r d rans konung?
          Det r HERREN, stark och vldig,
          HERREN, vldig i strid.

024:009   Hjen, I portar, edra huvuden,
          hjen dem, I eviga drrar,
          fr att rans konung m draga drin.
024:010   Vem r d denne rans konung?
          Det r HERREN Sebaot;
          han r rans konung.  Sela.

025:001 Av David.

          Till dig, HERRE, upplyfter jag min sjl.

025:002   Min Gud, p dig frtrstar jag;
              lt mig icke komma p skam,
          lt icke mina fiender frjda sig ver mig.

025:003   Nej, ingen kommer p skam, som frbidar dig;
          p skam kommer de som, utan sak, handla trolst.

025:004   HERRE, kungr mig dina vgar,
          lr mig dina stigar.

025:005   Led mig i din sanning, och lr mig,
          ty du r min frlsnings Gud;
          dig frbidar jag alltid.

025:006   Tnk, HERRE, p din barmhrtighet och din nd,
          ty de ro av evighet.

025:007   Tnk icke p min ungdoms synder
              och p mina vertrdelser,
          utan tnk p mig efter din nd,
              fr din godhets skull, HERRE.

025:008   HERREN r god och rttfrdig,
          drfr undervisar han syndare om vgen.

025:009   Han leder de dmjuka rtt,
          han lr de dmjuka sin vg.

025:010   Alla HERRENS vgar ro nd och trofasthet
          fr dem som hlla hans frbund och vittnesbrd.

025:011   Fr ditt namns skull, HERRE,
          frlt min missgrning, ty den r stor.

025:012   Finnes det en man som fruktar HERREN,
          d undervisar han honom om den vg han br vlja.

025:013   Han sjlv skall leva i lycka,
          och hans efterkommande skola besitta landet.

025:014   HERREN har sin umgngelse med dem som frukta honom,
          och sitt frbund vill han kungra fr dem.

025:015   Mina gon se alltid till HERREN,
          ty han drager mina ftter ur ntet.

025:016   Vnd dig till mig och var mig ndig;
          ty jag r ensam och betryckt.

025:017   Mitt hjrtas ngest r stor;
          fr mig ut ur mitt trngml.

025:018   Se till mitt lidande och min vedermda,
          och frlt mig alla mina synder.

025:019   Se drtill att mina fiender ro s mnga
          och hata mig med ortt.

025:020   Bevara min sjl och rdda mig;
          lt mig icke komma p skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

025:021   Ostrafflighet och redlighet bevare mig,
          ty jag frbidar dig.

025:022   Frlossa Israel, o Gud,
          ur all dess nd.

026:001 Av David.

          Skaffa mig rtt, HERRE,
          ty jag vandrar i ostrafflighet,
          och jag frtrstar p HERREN utan att vackla.
026:002   Prva mig, HERRE, och frsk mig;
          rannsaka mina njurar och mitt hjrta.
026:003   Ty din nd r infr mina gon,
          och jag vandrar i din sanning.
026:004   Jag sitter icke hos lgnens mn,
          och med hycklare har jag icke min umgngelse.
026:005   Jag hatar de ondas frsamling,
          och hos de ogudaktiga sitter jag icke.
026:006   Jag tvr mina hnder i oskuld,
          och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra,
026:007   fr att hja min rst till tacksgelse
          och frtlja alla dina under.
026:008   HERRE, jag har din boning kr
          och den plats dr din hrlighet bor.
026:009   Ryck icke min sjl bort med syndare,
          icke mitt liv med de blodgiriga,
026:010   i vilkas hnder r skndlighet,
          och vilkas hgra hand r full av mutor.
026:011   Jag vandrar ju i ostrafflighet;
          frlossa mig och var mig ndig.

026:012   Ja, min fot str p jmn mark;
          i frsamlingarna skall jag lova HERREN.

027:001 Av David.

          HERREN r mitt ljus och min frlsning;
              fr vem skulle jag frukta?
          HERREN r mitt livs vrn;
              fr vem skulle jag rdas?
027:002   Nr de onda draga emot mig
              och vilja uppsluka mig,
          d stappla de sjlva och falla,
              mina motstndare och fiender.
027:003   Om ock en hr lgrar sig mot mig,
              s fruktar nd icke mitt hjrta;
          om krig uppstr mot mig,
              s r jag dock trygg.

027:004   Ett har jag begrt av HERREN,
              drefter traktar jag:
          att jag m f bo i HERRENS hus
              i alla mina livsdagar,
          fr att skda HERRENS ljuvlighet
              och betrakta hans tempel.
027:005   Ty han dljer mig i sin hydda
              p olyckans dag,
          han beskrmar mig i sitt tjll,
              han fr mig upp p en klippa.

027:006   Och nu skall mitt huvud resa sig
              ver mina fiender runt omkring mig,
          och jag vill offra i hans hydda
              jublets offer,
          jag vill sjunga till HERRENS ra
              och lovsga honom.

027:007   Hr, o HERRE!
          Jag hjer min rst och ropar,
              var mig ndig och svara mig.
027:008   Mitt hjrta frehller dig ditt ord:
              Sken mitt ansikte.
          Ja, ditt ansikte, HERRE, sker jag;
027:009   frdlj icke ditt ansikte fr mig.
          Driv icke bort din tjnare i vrede,
              du som har varit min hjlp;
          frskjut mig icke, vergiv mig icke,
              du min frlsnings Gud.
027:010   Nej, om n min fader och min moder vergiva mig,
              skall HERREN upptaga mig.

027:011   Visa mig, HERRE, din vg,
          och led mig p en jmn stig,
              fr mina frfljares skull.
027:012   verlmna mig icke t mina ovnners vilja;
          ty mot mig uppst falska vittnen
              och mn som andas vld.

027:013   Ja, jag tror frvisso
              att jag skall f se HERRENS goda
              i de levandes land.
027:014   Frbida HERREN,
          var frimodig och ofrfrad i ditt hjrta;
              ja, frbida HERREN.

028:001 Av David.

          Till dig, HERRE, ropar jag;
          min klippa, var icke stum mot mig.
          Ja, var icke tyst mot mig, s att jag bliver lik
              dem som fara ned i graven.
028:002   Hr mina bners ljud,
              nr jag ropar till dig,
          nr jag upplyfter mina hnder
              mot det allraheligaste i din helgedom.
028:003   Tag mig icke bort med de ogudaktiga
              och med ogrningsmnnen,
          som tala vnligt med sin nsta
              men hava ondska i sina hjrtan.
028:004   Giv dem efter deras grningar
              och efter deras onda vsende,
          giv dem efter deras hnders verk,
              vedergll dem vad de hava gjort.
028:005   Ty de akta icke p HERRENS grningar,
              icke p hans hnder verk;
          drfr skall han sl dem ned
              och ej mer bygga upp dem.

028:006   Lovad vare HERREN, ty han har hrt
             mina bners ljud!
028:007   HERREN r min starkhet och min skld;
              p honom frtrstade mitt hjrta.
          Och jag vart hulpen, drfr frjdar sig mitt hjrta,
              och med min sng vill jag tacka honom.
028:008   HERREN r sitt folks starkhet,
          och ett frlsningens vrn
              r han fr sin smorde.
028:009   Frls ditt folk
              och vlsigna din arvedel,
          och var deras herde och br dem
              till evig tid.

029:001 En psalm av David.

          Given t HERREN,
              I Guds snder,
          given t HERREN
              ra och makt;
029:002   given t HERREN
              hans namns ra,
          tillbedjen HERREN
              i helig skrud.

029:003   HERRENS rst gr ovan vattnen;
          Gud, den hrlige, dundrar,
          ja, HERREN, ovan de stora vattnen.
029:004   HERRENS rst ljuder med makt,
          HERRENS rst ljuder hrligt.

029:005   HERRENS rst
              brcker cedrar,
          HERREN brcker
              Libanons cedrar.
029:006   Han kommer dem att hoppa
              likasom kalvar,
          Libanon och Sirjon
              ssom unga vildoxar.
029:007   HERRENS rst
              sprider ljungeldslgor.
029:008   HERRENS rst
              kommer knen att bva,
          HERREN kommer Kades'
              ken att bva.
029:009   HERRENS rst
              bringar hindarna att fda;
          skogarnas kldnad
              rycker den bort.
          I hans himmelska boning
              frkunnar allting hans ra.

029:010   HERREN p sin tron
              bjd floden komma,
          och HERREN tronar
              ssom konung evinnerligen.
029:011   HERREN skall giva
              makt t sitt folk,
          HERREN skall vlsigna
              sitt folk med frid.

030:001 En psalm, en sng av David, vid templets invigning.

030:002   Jag vill upphja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet,
          du har icke ltit mina fiender gldja sig ver mig.
030:003   HERRE, min Gud,
          jag ropade till dig, och du helade mig.
030:004   HERRE, du frde min sjl upp ur ddsriket,
          du tog mig levande ut frn dem som foro ned i graven.

030:005   Lovsjungen HERREN, I hans fromme,
          och prisen hans heliga namn.
030:006   Ty ett gonblick varar hans vrede,
              men hela livet hans nd;
          om aftonen gstar grt,
              men om morgonen kommer jubel.

030:007   Jag sade, nr det gick mig vl:
              Jag skall aldrig vackla.
030:008   HERRE, i din nd
              hade du gjort mitt berg starkt;
          men du frdolde ditt ansikte,
              d frskrcktes jag.

030:009   Till dig, HERRE, ropade jag,
          och till Herren bad jag:
030:010   Vad vinning har du av mitt blod,
              eller drav att jag far ned i graven?
          Kan stoftet tacka dig,
              kan det frkunna din trofasthet?
030:011   Hr, o HERRE, och var mig ndig;
          HERRE, var min hjlpare.

030:012   D frvandlade du min klagan
              i frjdesprng;
          du kldde av mig sorgens drkt
              och omgjordade mig med gldje.
030:013   Drfr skall min ra lovsjunga dig,
              utan att tystna;
          HERRE, min Gud,
              jag vill tacka dig evinnerligen.


031:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

031:002   Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt;
          lt mig aldrig komma p skam,
              befria mig genom din rttfrdighet.
031:003   Bj ditt ra till mig,
              rdda mig snarligen;
          var mig en fast klippa,
              en bort till min frlsning.

031:004   Ty du r mitt bergfste och min bort,
          och du skall, fr ditt namns skull,
              leda och fra mig.
031:005   Du skall draga mig ur det nt
              som de lade ut fr mig;
          ty du r mitt vrn.

031:006   I din hand befaller jag min ande;
          du frlossar mig, HERRE,
              du trofaste Gud.
031:007   Jag hatar dem som hlla sig
              till ffngliga avgudar,
          men jag frtrstar p HERREN.

031:008   Jag vill frjda mig och vara glad ver din nd,
          att du ser till mitt lidande,
          att du lter dig vrda om min sjl i nden
031:009   och icke verlmnar mig i fiendens hand,
          utan stller mina ftter p rymlig plats.

031:010   Var mig ndig, HERRE, ty jag r i nd;
          av sorg r mitt ga frmrkat,
              ja, min sjl svl som min kropp.
031:011   Ty mitt liv har frsvunnit i bedrvelse
              och mina r i suckan;
          min kraft r bruten genom min missgrning,
              och benen i min kropp ro maktlsa.

031:012   Fr alla mina ovnners skull har jag blivit till smlek,
          ja, till stor smlek fr mina grannar
              och till skrck fr mina frtrogna;
          de som se mig p gatan
              fly undan fr mig.
031:013   Jag r bortglmd ur hjrtat, ssom vore jag dd;
          jag har blivit ssom ett snderslaget krl.
031:014   Ty jag hr mig frtalas av mnga;
              skrck frn alla sidor!
          De rdsl med varandra mot mig
          och stmpla fr att taga mitt liv.

031:015   Men jag frtrstar p dig, HERRE;
          jag sger: Du r min Gud.
031:016   Min tid str i dina hnder; rdda mig
              frn mina fienders hand och mina frfljare.
031:017   Lt ditt ansikte lysa ver din tjnare;
              frls mig genom din nd.

031:018   HERRE, lt mig icke komma p skam, ty jag kallar dig;
          lt de ogudaktiga komma p skam
              och varda tystade i ddsriket.
031:019   M lgnaktiga lppar frstummas,
          de som tala vad frckt r mot den rttfrdige,
              med hgmod och frakt.

031:020   Huru stor r icke din godhet,
              den du frvarar t dem som frukta dig,
          och den du bevisar infr mnniskors barn
              mot dem som taga sin tillflykt till dig!
031:021   Du beskrmar dem i ditt ansiktes beskrm
              mot mnniskors sammangaddning;
          du dljer dem i din hydda
              mot tungors angrepp.

031:022   Lovad vare HERREN,
          ty han har bevisat mig sin underbara nd
              genom att beskra mig en fast stad!
031:023   Ty vl sade jag i min ngest:
          Jag r bortdriven frn dina gon.
          Likvl hrde du mina bners ljud,
              nr jag ropade till dig.

031:024   lsken HERREN, alla I hans fromme.
          HERREN bevarar de trogna,
          men han vedergller i fullt mtt
              den som ver hgmod.
031:025   Varen frimodiga och ofrfrade i edra hjrtan,
          alla I som stten edert hopp till HERREN.

032:001 Av David; en sng.

          Sll r den vilkens vertrdelse r frlten,
              vilkens synd r verskyld.
032:002   Sll r den mnniska
              som HERREN icke tillrknar missgrning,
          och i vilkens ande icke r ngot svek.

032:003   S lnge jag teg, frsmktade mina ben
              vid min stndiga klagan.
032:004   Ty dag och natt var din hand
              tung ver mig;
          min livssaft frtorkades
              ssom av sommarhetta.  Sela.

032:005   D uppenbarade jag min synd fr dig
              och verskylde icke min missgrning.
          Jag sade: Jag vill beknna
              fr HERREN mina vertrdelser;
          d frlt du mig
              min synds missgrning.  Sela.

032:006   Drfr skola alla fromma bedja till dig
              p den tid d du r att finna;
          sannerligen, om ock stora vattenfloder komma,
              skola de icke n till dem.
032:007   Du r mitt beskrm,
              fr nd bevarar du mig;
          med rddningens jubel
              omgiver du mig.  Sela.

032:008   Jag vill lra dig och undervisa dig
              om den vg du skall vandra;
          jag vill giva dig rd
              och lta mitt ga vaka ver dig.
032:009   Varen icke ssom hstar och mulsnor
              utan frstnd,
          p vilka man lgger tm och betsel
              fr att tmja dem,
              eljest fr man dem ej fram.

032:010   Den ogudaktige har mnga plgor;
          men den som frtrstar p HERREN,
              honom omgiver han med nd.
032:011   Varen glada i HERREN
              och frjden eder, I rttfrdige,
          och jublen, alla I rttsinnige.

033:001   Jublen i HERREN, I rttfrdige;
          lovsng hves de redliga.
033:002   Tacken HERREN p harpa,
          lovsjungen honom till tiostrngad psaltare.
033:003   Sjungen honom en ny sng,
          spelen sknt med jubelklang.

033:004   Ty HERRENS ord r rtt,
          och allt vad han gr r gjort i trofasthet.
033:005   Han lskar rttfrdighet och rtt;
          jorden r full av HERRENS nd.

033:006   Himmelen r gjord genom HERRENS ord
          och all dess hr genom hans muns anda.
033:007   Han samlar havets vatten ssom i en hg;
          han lgger djupen i deras frvaringsrum.

033:008   Hela jorden frukte HERREN;
          fr honom bve alla som bo p jordens krets.
033:009   Ty han sade, och det vart;
          han bjd, och det stod dr.

033:010   HERREN gjorde hedningarnas
              rd om intet,
          han lt folkens tankar
              komma p skam.
033:011   Men HERRENS rd
              bestr evinnerligen,
          hans hjrtas tankar
              frn slkte till slkte.
033:012   Saligt r det folk
              vars Gud HERREN r,
          det folk som han har utvalt
              till arvedel t sig.

033:013   Ja, frn himmelen skdade HERREN ned,
          han sg alla mnniskors barn.
033:014   Frn sin boning blickade han ned
          till alla dem som bo p jorden,
033:015   han som har danat allas deras hjrtan,
          han som aktar p alla deras verk.

033:016   En konung segrar icke genom sin stora styrka,
          en hjlte rddas icke genom sin stora kraft.
033:017   Frgves vntar man sig seger genom hstar,
          med all sin styrka rdda de icke.

033:018   Se, HERRENS ga r vnt till dem som frukta honom,
          till dem som hoppas p hans nd;
033:019   han vill rdda deras sjl frn dden
          och behlla dem vid liv i hungerns tid.

033:020   Vr sjl vntar efter HERREN;
          han r vr hjlp och skld.
033:021   Ty i honom glder sig vrt hjrta,
          vi frtrsta p hans heliga namn.
033:022   Din nd, HERRE, vare ver oss,
          ssom vi hoppas p dig.

034:001 Av David, hr han stllde sig vansinnig infr Abimelek, och
        denne drev honom ifrn sig, och han gick sin vg.

034:002   Jag vill lova HERREN alltid;
          hans pris skall stndigt vara i min mun.

034:003   Min sjl skall bermma sig av HERREN;
          de dmjuka skola hra det och gldja sig.

034:004   Loven med mig HERREN,
          ltom oss med varandra upphja hans namn.

034:005   Jag skte HERREN, och han svarade mig,
          och ur all min frskrckelse rddade han mig.

034:006   De som skda upp till honom strla av frjd,
          och deras ansikten behva icke rodna av blygsel.

034:007   Hr r en betryckt som ropade, och HERREN hrde honom
          och frlste honom ur all hans nd.

034:008   HERRENS ngel slr sitt lger omkring dem som frukta honom,
          och han befriar dem.

034:009   Smaken och sen att HERREN r god;
          sll r den som tager sin tillflykt till honom.

034:010   Frukten HERREN, I hans helige;
          ty de som frukta honom lida ingen brist.

034:011   Unga lejon lida nd och hungra,
          men de som ska HERREN hava icke brist p ngot gott.

034:012   Kommen, barn, hren mig;
          jag skall lra eder HERRENS fruktan.

034:013   r du en man som lskar livet
          och nskar att se goda dagar?

034:014   Avhll d din tunga frn det som r ont
          och dina lppar frn att tala svek.

034:015   Vnd dig bort ifrn det som r ont, och gr vad gott r,
          sk friden och trakta drefter.

034:016   HERRENS gon ro vnda till de rttfrdiga
          och hans ron till deras rop.

034:017   Men HERRENS ansikte r emot dem som gra det onda,
          han vill utrota deras minnelse frn jorden.

034:018   Nr de rttfrdiga ropa, d hr HERREN
          och rddar dem ur all deras nd.

034:019   HERREN r nra dem som hava ett frkrossat hjrta
          och frlsar dem som hava en bedrvad ande.

034:020   Den rttfrdige mste lida mycket,
          men HERREN rddar honom ur allt.

034:021   Han bevarar alla hans ben;
          icke ett enda av dem skall sndersls.

034:022   Den ogudaktige skall ddas av olyckan,
          och de som hata den rttfrdige skola st med skuld.

034:023   Men sina tjnares sjlar frlossar HERREN,
          och ingen skall st med skuld,
          som tager sin tillflykt till honom.

035:001 Av David.

          G till rtta, HERRE, med dem som g till rtta med mig;
              strid mot dem som strida mot mig.
035:002   Fatta skld och skrm,
              och st upp till min hjlp;
035:003   drag fram spjutet, och sprra vgen
              fr mina frfljare.
          Sg till min sjl:
              Jag r din frlsning.

035:004   M de komma p skam och blygas,
              som st efter mitt liv;
          m de vika tillbaka och varda utskmda,
              som hava ont i sinnet mot mig.
035:005   M de bliva ssom agnar fr vinden,
              och HERRENS ngel drive dem bort.
035:006   Deras vg blive mrk och slipprig,
              och HERRENS ngel drive dem bort.

035:007   Ty utan sak hava de frstligen tillrett
              sin ntgrop fr mig,
          utan sak hava de grvt en grav fr mitt liv.
035:008   Frdrv komme ver den mannen ofrtnkt,
          det nt han har utlagt m fnga honom;
          ja, till sitt frdrv falle han sjlv dri.

035:009   Men min sjl skall frjda sig i HERREN
              och vara glad ver hans frlsning.
035:010   Alla ben i min kropp skola sga:
              HERRE, vem r dig lik,
          du som rddar den betryckte
              frn den som r honom fr stark,
          den betryckte och fattige
              ifrn den som plundrar honom?

035:011   Orttfrdiga vittnen trda fram;
          de utfrga mig om det jag icke vet.
035:012   De lna mig med ont fr gott;
          vergiven r min sjl.

035:013   Jag ter bar sorgdrkt,
              nr de voro sjuka,
          jag spkte min sjl med fasta,
          jag bad med nedsnkt huvud;
035:014   ssom gllde det min vn, min broder,
              s skickade jag mig;
          lik den som srjer sin moder gick jag
              sorgkldd och lutande.

035:015   Men de gldja sig ver mitt fall och rota sig samman;
          ja, elndiga mnniskor, som jag icke knner,
              rota sig samman mot mig,
              de smda mig utan uppehll.
035:016   Dessa gudlsa, som driva gyckel fr en kaka brd,
              bita ihop tnderna mot mig.

035:017   Herre, huru lnge skall du se hrp?
          Ryck min sjl undan det frdrv de bereda,
          och mitt liv undan lejonen.
035:018   D skall jag tacka dig i den stora frsamlingen,
          och bland mycket folk skall jag lova dig.

035:019   Lt icke dem f gldja sig ver mig,
              som utan skl ro mina fiender;
          lt icke dem som utan sak hata mig
              f blinka med gonen.
035:020   Ty det r icke frid som de tala;
          nej, svekets ord tnka de ut
              mot de stilla i landet.
035:021   De sprra upp munnen mot mig;
          de sga: Rtt s, rtt s,
              nu se vi det med egna gon!

035:022   Du, HERRE, ser det; tig icke.
          Herre, var icke lngt ifrn mig.
035:023   Vakna och st upp fr att skaffa mig rtt,
          fr att utfra min sak, du min Gud och Herre.
035:024   Skaffa mig rtt efter din rttfrdighet,
              HERRE, min Gud,
          och lt dem icke f gldja sig ver mig.
035:025   Lt dem icke sga i sina hjrtan:
              Rtt s, det gick ssom vi ville!
          Lt dem icke sga: Vi hava frdrvat honom.

035:026   M alla komma p skam och blygas,
              som gldja sig ver min ofrd.
          Med skam och blygd m de varda kldda,
              som frhva sig ver mig.
035:027   Men m de jubla och gldja sig,
              som unna mig min rtt,
          och m de alltid kunna sga:
              Lovad vare HERREN,
          han som unnar sin tjnare gott!
035:028   D skall min tunga frkunna din rttfrdighet
              och hela dagen ditt lov.

036:001 Fr sngmstaren; av HERRENS tjnare David.

036:002   I mitt hjrta betnker jag
              vad synden sger till den ogudaktige,
          till den fr vilkens gon
              Guds fruktan ej finnes.
036:003   Den intalar ju honom vad som r behagligt i hans gon:
          att man icke skall finna hans missgrning och hata den.

036:004   Hans muns ord ro frdrv och svek;
          han vill icke gra vad frstndigt och gott r.
036:005   Frdrv tnker han ut p sitt lger,
          han trder p den vg som icke r god;
          han skyr icke fr ngot ont.

036:006   HERRE, upp i himmelen rcker din nd,
          och din trofasthet allt upp till skyarna.
036:007   Din rttfrdighet r ssom vldiga berg,
          dina rtter ssom det stora havsdjupet;
          bde mnniskor och djur hjlper du, HERRE.

036:008   Huru dyrbar r icke din nd, o Gud!
          Mnniskors barn hava sin tillflykt
              under dina vingars skugga.
036:009   De varda mttade av ditt hus' rika hvor,
          och av din ljuvlighets strm giver du dem att dricka.
036:010   Ty hos dig r livets klla,
          i ditt ljus se vi ljus.

036:011   Lt din nd frbliva ver dem som knna dig
          och din rttfrdighet ver de rttsinniga.
036:012   Lt icke de hgmodigas fot komma ver mig
          eller de ogudaktigas hand driva mig bort.
036:013   Ja, dr ligga ogrningsmnnen fallna;
          de ro nedsttta och kunna icke mer resa sig.

037:001 Av David.

          Harmas icke ver de onda,
          avundas icke dem som gra ortt.
037:002   Ty ssom grs varda de snart avhuggna,
          och ssom grna rter vissna de.

037:003   Frtrsta p HERREN, och gr vad gott r,
          frbliv i landet och beflita dig om redbarhet,
037:004   och hav din lust i HERREN:
          d skall han giva dig vad ditt hjrta begr.

037:005   Befall din vg t HERREN
          och frtrsta p honom; han skall gra det.
037:006   Han skall lta din rttfrdighet g fram ssom ljuset
          och din rtt ssom middagens sken.

037:007   Var stilla fr HERREN och frbida honom,
          harmas icke ver den vilkens vg r lyckosam,
          ver den man som umgs med rnker.

037:008   Avhll dig frn vrede och lt frbittringen fara;
          harmas icke; drmed gr du blott illa.
037:009   Ty de onda skola varda utrotade,
          men de som vnta efter HERREN, de skola besitta landet.

037:010   nnu en liten tid, s r den ogudaktige icke mer;
          och nr du ser efter hans plats, d r han borta.
037:011   Men de dmjuka skola besitta landet
          och hugnas av stor frid.

037:012   Den ogudaktige stmplar mot den rttfrdige
          och biter sina tnder samman mot honom;
037:013   men Herren ler t honom,
          ty han ser att hans dag kommer.

037:014   De ogudaktiga draga ut svrdet
          och spnna sin bge,
          fr att flla den som r betryckt och fattig,
          fr att slakta dem som vandra i redlighet.
037:015   Men deras svrd skall g in i deras eget hjrta,
          och deras bgar skola brista snder.

037:016   Det lilla som en rttfrdig har
          r bttre n mnga ogudaktigas stora hvor.
037:017   Ty de ogudaktigas armar skola snderbrytas;
          men HERREN uppehller de rttfrdiga.

037:018   HERREN knner de frommas dagar,
          och deras arvedel skall best evinnerligen.
037:019   De skola icke komma p skam i den onda tiden,
          och i hungerns dagar skola de varda mttade.

037:020   Ty de ogudaktiga skola frgs;
          HERRENS fiender ro ssom ngarnas prakt:
          de frsvinna ssom rk, ja, de frsvinna.

037:021   Den ogudaktige lnar och kan icke betala,
          men den rttfrdige r barmhrtig och givmild.
037:022   Ty HERRENS vlsignade skola besitta landet,
          men de som han frbannar skola varda utrotade.

037:023   Genom HERREN bliva en mans steg fasta,
          nr han har behag till hans vg.
037:024   Om han faller, strtar han dock icke till marken,
          ty HERREN hller honom vid handen.

037:025   Jag har varit ung och r nu gammal,
          men jag har icke sett den rttfrdige vergiven
          eller hans barn g efter brd.
037:026   Han r alltid barmhrtig och villig att lna
          och hans barn ro till vlsignelse.

037:027   Vnd dig bort ifrn det som r ont, och gr vad gott r,
          s skall du f bo kvar evinnerligen.
037:028   Ty HERREN lskar vad rtt r
          och vergiver icke sina fromma,
          evinnerligen bliva de bevarade;
          men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.
037:029   De rttfrdiga skola besitta landet
          och bo dri evinnerligen.

037:030   Den rttfrdiges mun talar visdom,
          och hans tunga sger vad rtt r.
037:031   Hans Guds lag r i hans hjrta;
          hans steg vackla icke.

037:032   Den ogudaktige vaktar p den rttfrdige
          och str efter att dda honom,
037:033   men HERREN verlmnar honom icke i hans hand
          och frdmer honom icke, nr han dmes.

037:034   Frbida HERREN, och hll dig p hans vg,
          s skall han upphja dig till att besitta landet;
          du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.

037:035   Jag sg en ogudaktig som trotsade p sin makt;
          han utbredde sig ssom ett grnskande trd, vl rotat.
037:036   Men nr man sedan gick dr fram, se, d var han borta;
          jag skte efter honom, men han fanns icke mer.

037:037   Giv akt p den ostrafflige, och se p den redlige,
          huru fridens man har en framtid.
037:038   Men vertrdarna skola allasammans frgs,
          de ogudaktigas framtid varder avskuren.

037:039   Till de rttfrdiga kommer frlsning ifrn HERREN;
          han r deras vrn i ndens tid.
037:040   HERREN hjlper dem och befriar dem;
          han befriar dem frn de ogudaktiga och frlsar dem,
          ty de taga sin tillflykt till honom.

038:001 En psalm av David; till minnelse.

038:002   HERRE, straffa mig icke i din frtrnelse,
          och tukta mig icke i din vrede.
038:003   Ty dina pilar hava trffat mig,
          och din hand drabbar mig.

038:004   Det finnes intet helt p min kropp
              fr din vredes skull,
          intet helbrgda i mina ben
              fr min synds skull.
038:005   Ty mina missgrningar g mig ver huvudet;
          ssom en svr brda
              ro de mig fr tunga.

038:006   Mina sr stinka och flyta
          fr min drskaps skull.
038:007   Jag gr krokig och mycket lutande;
          hela dagen gr jag srjande.

038:008   Ty mina lnder ro fulla av brand,
          och intet helt finnes p min kropp.
038:009   Jag r vanmktig och illa snderslagen;
          jag klagar fr mitt hjrtas jmmers skull.

038:010   Herre, du knner all min trngtan,
          och min suckan r dig icke frdold.
038:011   Mitt hjrta slr hftigt,
              min kraft har vergivit mig;
           mina gons ljus,
              ocks det r borta.

038:012   Mina vnner och frnder
              hlla sig fjrran ifrn min plga,
          och mina nrmaste hava stllt sig lngt ifrn.
038:013   Snaror lgga de ut, som st efter mitt liv,
          och de som ska min ofrd
              tala vad frdrvligt r;
          p svek tnka de hela dagen.

038:014   Men jag r lik en dv, som intet hr,
          och lik en stum, som icke upplter sin mun;
038:015   ja, jag r lik en man som intet hr,
          och som icke har ngot gensvar i sin mun.

038:016   Se, p dig, HERRE, hoppas jag;
          du skall svara, Herre, min Gud.
038:017   Ty jag fruktar att de annars
              f gldja sig ver mig,
          att de skola frhva sig ver mig,
              nr min fot vacklar.

038:018   Ty jag r nra att falla,
          och min plga r alltid infr mig;
038:019   ja, jag mste beknna min missgrning,
          och jag srjer ver min synd.

038:020   Men mina fiender f leva och ro mktiga,
          och mnga ro de som hata mig utan sak,
038:021   de som lna gott med ont,
          och som st mig emot, drfr att jag far efter det goda.

038:022   vergiv mig icke, HERRE;
          min Gud, var icke lngt ifrn mig.
038:023   Skynda till min hjlp,
              Herre, du min frlsning.

039:001 Fr sngmstaren, till Jedutun; en psalm av David.

039:002   Jag sade: Jag vill akta p vad jag gr,
          s att jag icke syndar med min tunga;
          jag vill akta p att tygla min mun,
          s lnge den ogudaktige r fr mina gon.
039:003   Jag blev stum och tyst,
          jag teg i min sorg;
              man jag upprrdes av smrta.
039:004   Mitt hjrta blev brinnande i mitt brst:
          nr jag begrundade, upptndes en eld i mig;
          jag talade med min tunga.

039:005   HERRE, lr mig betnka att jag mste f en nde,
          och vad som r mina dagars mtt,
          s att jag frstr huru frgnglig jag r.
039:006   Se, ssom en handsbredd har du gjort mina dagars mtt,
          och min livslngd r ssom intet infr dig;
          ffnglighet allenast ro alla mnniskor,
              huru skra de n st.  Sela.
039:007   Ssom en drmbild allenast g de fram,
          ffnglighet allenast r deras vlan;
          de samla tillhopa och veta icke vem som skall f det.

039:008   Och nu, vad frbidar jag, Herre?
          Till dig str mitt hopp.
039:009   Befria mig frn alla mina vertrdelser,
          lt mig icke bliva till smlek fr dren.
039:010   Jag tiger och upplter icke min mun;
          ty det r du som har gjort det.
039:011   Vnd av ifrn mig din plga;
          fr din hands aga frsmktar jag.
039:012   Om du tuktar ngon
              med npst fr missgrning,
          s r det ute med hans hrlighet,
              ssom nr mal krossas.
          Ffnglighet allenast ro alla mnniskor.  Sela.

039:013   Hr min bn, o HERRE,
              och lyssna till mitt rop,
              tig icke vid mina trar;
          ty jag r en frmling i ditt hgn,
          en gst ssom alla mina fder.
039:014   Vnd ifrn mig din blick, s att jag fr vederkvickas,
          innan jag gr hdan och icke mer r till.

040:001 Fr sngmstaren; av David; en psalm.

040:002   Stadigt frbidade jag HERREN,
              och han bjde sig till mig
          och hrde mitt rop.
040:003   Han drog mig upp ur frdrvets grop,
              ur den djupa dyn;
          han stllde mina ftter p en klippa,
              han gjorde mina steg fasta;
040:004   han lade i min mun en ny sng,
              en lovsng till vr Gud.
          Det skola mnga se och varda hpna,
              och skola frtrsta p HERREN.

040:005   Sll r den man som stter
              sin frtrstan till HERREN;
          och icke vnder sig till dem som ro stolta
              och vika av i lgn.
040:006   Stora ro de under du har gjort,
              HERRE, min Gud,
          och de tankar du har tnkt fr oss;
              dig r intet likt.
          Jag ville frkunna dem och tala om dem,
              men de st icke till att rkna.

040:007   Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag
          --ppna ron har du givit mig--
          brnnoffer och syndoffer begr du icke.
040:008   Drfr sger jag: Se, jag kommer;
          i bokrullen r skrivet vad jag skall gra.
040:009   Att gra din vilja, min Gud, r min lust,
          och din lag r i mitt hjrta.

040:010   Jag bdar gldje, jag frkunnar din rttfrdighet
              i den stora frsamlingen;
          se, jag tillsluter icke mina lppar;
              du, HERRE, vet det.
040:011   Din rttfrdighet frdljer jag icke
              i mitt hjrta,
          om din trohet och din frlsning talar jag;
          jag frtiger icke din nd och din trofasthet
              fr den stora frsamlingen.

040:012   Du, HERRE, skall icke tillsluta
              din barmhrtighet fr mig;
          din nd och din trofasthet
              m alltid bevara mig.
040:013   Ty lidanden omvrva mig,
              flera n jag kan rkna;
          mina missgrningar hava tagit mig fatt,
              s att jag icke kan se;
          de ro flera n hren p mitt huvud,
              och mitt mod har vergivit mig.

040:014   Vrdes, o HERRE, rdda mig;
          HERRE, skynda till min hjlp.
040:015   M alla de komma p skam och varda utskmda,
          som st efter mitt liv fr att frgra det;
          m de vika tillbaka och blygas,
              som nska min ofrd.
040:016   M de hpna i sin skam,
          som sga till mig: Rtt s, rtt s!

040:017   Men alla de som ska dig m frjdas
              och vara glada i dig;
          de som stunda din frlsning sge alltid:
              Lovad vare HERREN!
040:018   r jag ock betryckt och fattig,
              Herren srjer dock fr mig.
          Min hjlp och min befriare r du;
              min Gud, drj icke.

041:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

041:002   Sll r den som lter sig vrda om den arme;
          honom skall HERREN hjlpa
              p olyckans dag.
041:003   HERREN skall bevara honom och behlla honom vid liv,
              han skall prisas sll i landet.
          Icke skall du verlmna honom
              t hans fienders vilja!
041:004   HERREN skall p sjukbdden
              st honom bi;
          vid hans krankhet frvandlar du
              alldeles hans lger.

041:005   S sger jag d: HERRE;
              var du mig ndig;
          hela du min sjl,
              ty jag har syndat mot dig.
041:006   Mina fiender tala
              vad ont r mot mig:
          Nr skall han d
              och hans namn frgs?
041:007   Kommer ngon och besker mig,
              s talar han falskhet;
          hans hjrta samlar t honom
              vad ondskefullt r;
          sedan gr han ut och talar drom.

041:008   De som hata mig tassla alla
              med varandra mot mig;
          de tnka ut mot mig
              det som r mig till skada.
041:009   Ohjlplig ofrd
              har drabbat honom,
          han som ligger dr
              skall icke mer st upp.
041:010   Ja, ocks min vn,
              som jag litade p,
          han som t mitt brd,
              lyfter nu mot mig sin hl.

041:011   Men du, HERRE,
              var mig ndig och upprtta mig,
              s vill jag vederglla dem.
041:012   Att du har behag till mig,
              det vet jag drav
          att min fiende icke
              fr jubla ver mig.
041:013   Ty mig uppehller du,
              fr min ostrafflighets skull,
          och lter mig st
              infr ditt ansikte evinnerligen.
                       ----

041:014 Lovad vare HERREN, Israels Gud, frn evighet till evighet!
        Amen, Amen.
                               Andra boken

042:001 Fr sngmstaren; en sng av Koras sner.

042:002   Ssom hjorten trngtar
              till vattenbckar,
          s trngtar min sjl
              efter dig, o Gud.
042:003   Min sjl trstar efter Gud,
              efter den levande Guden.
          Nr skall jag f trda fram
              infr Guds ansikte?
042:004   Mina trar ro min spis
              bde dag och natt,
          ty stndigt sger man till mig:
              Var r nu din Gud?
042:005   Men jag vill utgjuta inom mig min sjl
              och hava i minne
          huru jag gick med hopen
              upp till Guds hus,
          under frjderop och tacksgelse,
              i hgtidsskaran.

042:006   Varfr r du s bedrvad, min sjl,
              och s orolig i mig?
          Hoppas p Gud;
              ty jag skall ter f tacka honom
              fr frlsning genom honom.

042:007   Min Gud, bedrvad r min sjl i mig;
              drfr tnker jag p dig
          i Jordans land och p Hermons hjder,
              p Misars berg.
042:008   Djup ropar till djup,
              vid dnet av dina vattenfall;
          alla dina svallande bljor
              g fram ver mig.
042:009   Om dagen m HERREN
              beskra sin nd,
          och om natten vill jag sjunga till hans ra
          och bedja till mitt livs Gud.
042:010   Jag vill sga till Gud, min klippa:
              Varfr har du frgtit mig,
          varfr mste jag g srjande,
              trngd av fiender?
042:011   Det r ssom krossade man benen i min kropp,
              nr mina ovnner smda mig,
          nr de bestndigt sga till mig:
              Var r nu din Gud?

042:012   Varfr r du s bedrvad, min sjl,
              och varfr s orolig i mig?
          Hoppas p Gud;
              ty jag skall ter f tacka honom,
          min frlsning och min Gud.

043:001   Skaffa mig rtt, o Gud,
          och utfr min sak
              mot ett folk utan fromhet;
          rdda mig ifrn falska
              och orttfrdiga mnniskor.
043:002   Ty du r den Gud som r mitt vrn;
              varfr har du frkastat mig?
          Varfr mste jag g srjande,
              trngd av fiender?
043:003   Snd ditt ljus och din sanning;
              m de leda mig,
          m de fra mig till ditt heliga berg
              och till dina boningar,
043:004   s att jag fr g in till Guds altare,
          till Gud, som r min gldje och frjd,
          och tacka dig p harpa,
              Gud, min Gud.
043:005   Varfr r du s bedrvad, min sjl,
              och varfr s orolig i mig?
          Hoppas p Gud;
              ty jag skall ter f tacka honom,
          min frlsning och min Gud.

044:001 Fr sngmstaren; av Koras sner; en sng.

044:002   Gud, med vra ron hava vi hrt,
              vra fder hava frtljt drom fr oss:
          om den grning du gjorde i deras dagar,
          i forntidens dagar.
044:003   Det var du som med din hand
          utrotade hedningarna, men planterade dem;
          du frdrvade andra folk, men dem lt du utbreda sig.
044:004   Ty icke med sitt svrd intogo de landet,
          och deras egen arm gav dem icke seger,
          utan din hgra hand och din arm
          och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

044:005   Du, densamme, r min konung, o Gud;
          s tillsg nu Jakob seger.
044:006   Med din hjlp kunna vi stta ned vra ovnner
          och i ditt namn frtrampa vra motstndare.
044:007   Ty icke p min bge frlitar jag mig,
          och mitt svrd kan icke giva mig seger;
044:008   nej, du giver oss seger ver vra ovnner,
          och dem som hata oss lter du komma p skam.
044:009   Gud lova vi alltid,
          och ditt namn prisa vi evinnerligen.  Sela.

044:010   Och dock har du nu frkastat oss och ltit oss varda till blygd,
          och du drager icke ut med vra hrar.
044:011   Du lter oss vika tillbaka fr ovnnen,
          och de som hata oss taga sig byte.
044:012   Du lter oss bliva upptna ssom fr,
          och bland hedningarna han du frstrtt oss.
044:013   Du sljer ditt folk fr ett ringa pris,
          stor r icke den vinst du har gjort drp.
044:014   Du lter oss bliva till smlek fr vra grannar,
          till spott och hn fr dem som bo omkring oss.
044:015   Du gr oss till ett ordsprk bland hedningarna,
          du lter folken skaka huvudet t oss.
044:016   Hela dagen r min smlek infr mig,
          och blygsel hljer mitt ansikte,
044:017   nr jag hr smdarens och lastarens tal,
          nr jag ser fienden och den hmndgirige.

044:018   Allt detta har kommit ver oss,
          och vi hava dock icke frgtit dig,
          ej heller svikit ditt frbund.
044:019   Vra hjrtan avfllo icke,
          och vra steg veko ej av ifrn din vg,
044:020   s att du drfr har krossat oss i schakalers land
          och vertckt oss med ddsskugga.

044:021   Om vi hade frgtit vr Guds namn
          och utrckt vra hnder till en frmmande gud,
044:022   mnne icke Gud skulle hava utrannsakat det,
          han som knner hjrtats lnnligheter?
044:023   Nej, fr din skull varda vi ddade hela dagen
          och bliva aktade ssom slaktfr.

044:024   Vakna upp; varfr sover du, Herre?
          Vakna, frkasta oss icke fr alltid.
044:025   Varfr dljer du ditt ansikte
          och frgter vrt lidande och trngml?
044:026   Se, vr sjl r nedbjd i stoftet,
          vr kropp ligger nedtryckt till jorden.
044:027   St upp till vr hjlp,
          och frlossa oss fr din nds skull.

045:001 Fr sngmstaren, efter Liljor; av Koras sner; en sng, ett
        kvde om krlek.

045:002   Mitt hjrta fldar ver
              av skna ord;
          jag sger: min dikt
              gller en konung;
          en snabb skrivares
              penna r min tunga.

045:003   Du r den sknaste
              bland mnniskors barn,
          ljuvlighet r utgjuten
              ver dina lppar;
          s se vi att Gud
              har vlsignat dig evinnerligen.
045:004   Omgjorda din lnd
              med ditt svrd, du hjlte,
          i ditt majestt och din hrlighet.
045:005   Och drag s stad,
              lyckosam i din hrlighet,
          till frsvar fr sanning,
              fr dmjukhet och rttfrdighet,
          s skall din hgra hand lra dig
              underbara grningar.
045:006   Skarpa ro dina pilar;
              folk skola falla fr dig;
          konungens fiender
              skola trffas i hjrtat.
045:007   Gud, din tron frbliver
              alltid och evinnerligen;
          ditt rikes spira
              r rttvisans spira.
045:008   Du lskar rttfrdighet
              och hatar orttfrdighet;
          drfr har Gud,
              din Gud, smort dig
          med gldjens olja
              mer n dina medbrder.

045:009   Av myrra, aloe och kassia
              dofta alla dina klder;
          frn elfenbenspalatser
              glder dig strngaspel.
045:010   Konungadttrar har du
              ssom trnor i ditt hov,
          en drottning str vid din hgra sida,
              i guld frn Ofir.

045:011   Hr, dotter, och giv akt,
              och bj ditt ra hrtill:
          Frgt nu ditt folk
              och din faders hus,
045:012   och m konungen f hava
              sin lust i din sknhet;
          ty han r din herre,
              och fr honom skall du falla ned.

045:013   Se, dottern Tyrus,
              ja, de rikaste folk
          ska nu att vinna
              din ynnest med sknker.
045:014   Idel hrlighet r hon,
              konungadottern i gemaket:
          av guldvirkat tyg
              bestr hennes drkt,
045:015   i brokigt vvda klder
              fres hon till konungen;
          jungfrur, hennes vninnor,
              flja henne t;
          de ledas in till dig.
045:016   Under gldje och frjd
              fras de fram,
          de tga in
              i konungens palats.

045:017   I dina fders stlle
              skola dina sner trda;
          dem skall du stta till furstar
              verallt i landet.
045:018   Ditt namn vill jag gra prisat
              bland alla kommande slkten;
          s skola ock folken lova dig,
              alltid och evinnerligen.

046:001 Fr sngmstaren; av Koras sner; till Alamt; en sng.

046:002   Gud r vr tillflykt
              och vr starkhet,
          en hjlp i nden,
              vl beprvad.
046:003   Drfr skulle vi icke frukta,
              om n jorden omvlvdes
          och bergen vacklade
              ned i havsdjupet;
046:004   om n dess vgor
              brusade och svallade,
          s att bergen bvade
              vid dess uppror.  Sela.

046:005   En strm gr fram, vars flden
              giva gldje t Guds stad,
          t den Hgstes heliga boning.
046:006   Gud bor drinne,
              den vacklar icke;
          Gud hjlper den,
              nr morgonen gryr.
046:007   Hedningarna larma,
              riken vackla;
          han lter hra sin rst,
              d frsmlter jorden.

046:008   HERREN Sebaot r med oss,
          Jakobs Gud r vr borg.  Sela.

046:009   Kommen och skden
              HERRENS verk:
          grningar som vcka hpnad
              gr han p jorden.
046:010   Han stillar strider
              intill jordens nda,
          bgen bryter han snder
              och brcker spjutet,
          i eld brnner han upp
              stridsvagnarna.
046:011   Bliven stilla och besinnen
              att jag r Gud;
          hg varder jag bland hedningarna,
              hg p jorden.

046:012   HERREN Sebaot r men oss,
          Jakobs Gud r vr borg.  Sela.

047:001 Fr sngmstaren; av Koras sner; en psalm.

047:002   Klappen i hnderna,
              alla folk,
          hjen jubel till Gud
              med frjderop.
047:003   Ty HERREN r den Hgste,
              fruktansvrd r han,
          en stor konung
              ver hela jorden.

047:004   Han tvingar folk under oss
          och folkslag under vra ftter.
047:005   Han utvljer t oss vr arvedel,
          Jakobs, hans lskades, stolthet.  Sela.

047:006   Gud har farit upp under jubel,
          HERREN, under basuners ljud.
047:007   Lovsjungen Gud, lovsjungen;
          lovsjungen vr konung, lovsjungen.

047:008   Ty Gud r konung ver hela jorden;
          lovsjungen honom med en sng.
047:009   Gud r nu konung ver hedningarna,
          Gud har satt sig p sin heliga tron.

047:010   Folkens ypperste hava frsamlat sig
          till att bliva ett Abrahams Guds folk.
          Ty Gud tillhra de som ro jordens skldar;
          hgt r han upphjd.

048:001 En sng, en psalm av Koras sner.

048:002   Stor r HERREN
              och hgt lovad,
          i vr Guds stad,
              p sitt heliga berg.
048:003   Sknt hjer det sig,
              hela jordens frjd,
          berget Sion
              lngst uppe i norr,
          den store konungens stad.
048:004   Gud har i dess palatser
              gjort sig knd ssom ett vrn.

048:005   Ty se, konungarna frsamlade sig,
              tillhopa drogo de fram.
048:006   De sgo det, d hpnade de;
              de frskrcktes, de flydde.
048:007   Bvan grep dem dr,
              ngest lik en barnafderskas.
048:008   S krossar du Tarsis-skepp
              med stanvinden.
048:009   Ssom vi hade hrt,
              s fingo vi se det,
          i HERREN Sebaots stad,
              i vr Guds stad;
          Gud hller den vid makt
              till evig tid.  Sela.

048:010   Vi tnka, o Gud, p din nd,
              nr vi st i ditt tempel.
048:011   Ssom ditt namn, o Gud,
          s nr ock ditt lov
              intill jordens ndar;
          din hgra hand
              r full av rttfrdighet.
048:012   Sions berg gldje sig,
          Juda dttrar frjde sig,
              fr dina domars skull.

048:013   Gn omkring Sion
          och vandren runt drom,
              rknen dess torn;
048:014   given akt p dess murar,
              skriden genom dess palatser,
          s att I kunnen frtlja drom
              fr ett kommande slkte.
048:015   Ty sdan r Gud, vr Gud,
              alltid och evinnerligen;
          intill dden skall han
              ledsaga oss.

049:001 Fr sngmstaren; av Koras sner; en psalm.

049:002   Hren detta, alla folk,
          lyssnen hrtill, I alla som leven i vrlden,
049:003   bde lga och hga,
          rika svl som fattiga.
049:004   Hin mun skall tala visdom,
          och mitt hjrtas tanke skall vara frstnd.
049:005   Jag vill bja mitt ra till lrorikt tal,
          jag vill yppa vid harpan min frborgade kunskap.

049:006   Varfr skulle jag frukta i olyckans dagar,
          nr mina frfljares ondska omgiver mig?
049:007   De frlita sig p sina godelar
          och bermma sig av sin stora rikedom.
049:008   Men sin broder kan ingen frlossa
          eller giva Gud lsepenning fr honom.
049:009   Fr dyr r lsen fr hans sjl
          och kan icke betalas till evig tid,
049:010   s att han skulle f leva fr alltid
          och undg att se graven.
049:011   Nej, man skall se att visa mn d,
          att drar och ofrnuftiga frgs likasom de;
          de mste lmna sina godelar t andra.

049:012   De tnka att deras hus skola best evinnerligen,
          deras boningar frn slkte till slkte;
          de uppkalla jordagods efter sina namn.
049:013   Men en mnniska har, mitt i sin hrlighet, intet bestnd,
          hon r lik fnaden, som frgres.

049:014   Den vgen g de, drar som de ro,
          och de fljas av andra som finna behag i deras tal.  Sela.
049:015   Ssom en frhjord drivas de ned till ddsriket,
              dr dden bliver deras herde.
          S f de redliga makt ver dem,
              nr morgonen gryr,
          medan deras skepnader frtras av ddsriket
              och ej f annan boning.
049:016   Men min sjl skall Gud frlossa
              ifrn ddsrikets vld,
          ty han skall upptaga mig.  Sela.

049:017   Frukta icke, nr en man bliver rik,
          nr hans hus vxer till i hrlighet.
049:018   Ty av allt detta fr han vid sin dd intet med sig,
          och hans hrlighet fljer honom icke ditned.
049:019   Om han ock prisar sig vlsignad under sitt liv,
          ja, om man n bermmer dig, nr du gr goda dagar,
          s skall dock vars och ens sjl g till hans fders slkte,
          till dem som aldrig mer se ljuset.

049:020   En mnniska som, mitt i sin hrlighet, r utan frstnd,
          hon r lik fnaden, som frgres.

050:001 En psalm av Asaf.

          Gud, HERREN Gud,
          talar och kallar jorden,
          allt mellan ster och vster.
050:002   Frn Sion, sknhetens fullhet,
          trder Gud fram i glans.
050:003   Vr Gud kommer, och han skall icke tiga.
          Frtrande eld gr framfr honom,
          och omkring honom stormar det med makt.
050:004   Han kallar p himmelen drovan
          och p jorden, fr att dma sitt folk:
050:005   Frsamlen till mig mina fromma,
          som sluta frbund med mig vid offer.
050:006   Och himlarna frkunna att han r rttfrdig,
          att Gud r den som skipar rtt.  Sela.

050:007   Hr, mitt folk, jag vill tala;
          Israel, lt mig varna dig.
          Gud, din Gud, r jag.
050:008   Icke fr dina slaktoffer vill jag g till rtta med dig;
          dina brnnoffer har jag alltid infr mig.
050:009   Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus
          eller bockar ur dina fllor;
050:010   ty mina ro alla skogens djur,
          boskapen p de tusende bergen;
050:011   jag knner alla fglar p bergen,
          och vad som rr sig p marken r mig bekant.
050:012   Om jag hungrade, skulle jag icke sga dig det;
          ty min r jordens krets med allt vad drp r.
050:013   Skulle jag ta tjurars ktt,
          och skulle jag dricka bockars blod?
050:014   Nej, offra lovets offer t Gud,
          s skall du f infria dina lften till den Hgste.
050:015   Och kalla mig i nden,
          s vill jag hjlpa dig, och du skall prisa mig.

050:016   Men till den ogudaktige sger Gud:
          Huru kan du tala om mina stadgar
          och fra mitt frbund p tungan,
050:017   du som hatar tuktan
          och kastar mina ord bakom dig?
050:018   Om du ser en tjuv, s hller du med honom,
          och med ktenskapsbrytare giver du dig i lag.
050:019   Din mun slpper du ls till vad ont r,
          och din tunga hopspinner svek.
050:020   Du sitter dr och frtalar din broder,
          din moders son lastar du!
050:021   S gr du, och jag tiger,
          och nu tror du att jag r ssom du.
          Nej, jag vill straffa dig och stlla dig det fr gonen.

050:022   I som frgten Gud, mrken detta,
          fr att jag icke m snderriva eder utan rddning:
050:023   den som offrar lovets offer, han rar mig;
          och den som aktar p sin vg,
          honom skall jag lta se Guds frlsning.

051:001 Fr sngmstaren; en psalm av David,
051:002 nr profeten Natan kom till honom, d han hade gtt in till
        Bat-Seba.

051:003   Gud, var mig ndig efter din godhet,
          utplna mina vertrdelser efter din stora barmhrtighet.
051:004   Tv mig vl frn min missgrning,
          och rena mig frn synd.
051:005   Ty jag knner mina vertrdelser,
          och min synd r alltid infr mig.

051:006   Mot dig allena har jag syndat
          och gjort vad ont r i dina gon;
          p det att du m finnas rttfrdig i dina ord
          och rttvis i dina domar.

051:007   Se, i synd r jag fdd,
          och i synd har min moder avlat mig.
051:008   Du har ju behag till sanning i hjrtegrunden;
          s lr mig d vishet i mitt innersta.

051:009   Skra mig med isop, s att jag varder ren;
          tv mig, s att jag bliver vitare n sn.
051:010   Lt mig frnimma frjd och gldje,
          lt de ben som du har krossat f frjda sig.
051:011   Vnd bort ditt ansikte frn mina synder,
          och utplna alla mina missgrningar.

051:012   Skapa i mig, Gud, ett rent hjrta,
          och giv mig p nytt en frimodig ande.
051:013   Frkasta mig icke frn ditt ansikte,
          och tag icke din helige Ande ifrn mig.

051:014   Lt mig ter f frjdas ver din frlsning,
          och uppehll mig med villighetens ande.
051:015   D skall jag lra vertrdarna dina vgar,
          och syndarna skola omvnda sig till dig.

051:016   Rdda mig undan blodstider, Gud,
              du min frlsnings Gud,
          s skall min tunga jubla ver din rttfrdighet.
051:017   Herre, upplt mina lppar,
          s att min mun kan frkunna ditt lov.

051:018   Ty du har icke behag till offer,
              eljest skulle jag giva dig sdana;
          till brnnoffer har du icke lust.
051:019   Det offer som behagar Gud
              r en frkrossad ande;
          ett frkrossat och bedrvat hjrta
              skall du, Gud, icke frakta.

051:020   Gr vl mot Sion i din nd,
          bygg upp Jerusalems murar.
051:021   D skall du undf rtta offer, som behaga dig,
              brnnoffer och heloffer;
          d skall man offra tjurar p ditt altare.

052:001 Fr sngmstaren; en sng av David,
052:002 nr edomen Doeg kom och berttade fr Saul och sade till honom:
        David har gtt in i Ahimeleks hus.

052:003   Varfr bermmer du dig av vad ont r, du vldsverkare?
          Guds nd varar ju bestndigt.
052:004   Din tunga far efter frdrv,
          den r lik en skarp rakkniv, du arglistige.
052:005   Du lskar ont mer n gott,
          lgn mer n att tala vad rtt r.  Sela.

052:006   Ja, du lskar allt frdrvligt tal,
          du falska tunga.
052:007   Drfr skall ock Gud strta dig ned fr alltid,
          han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda
          och utrota dig ur de levandes land.  Sela.

052:008   Och de rttfrdiga skola se det och frukta,
              de skola le t honom:
052:009   Se dr r den man som icke gjorde
              Gud till sitt vrn,
          utan frlitade sig p sin stora rikedom,
              trotsig i sin lystnad!

052:010   Men jag skall vara ssom ett grnskande olivtrd
              i Guds hus;
          jag frtrstar p Guds nd
              alltid och evinnerligen.
052:011   Jag skall evinnerligen tacka dig
              fr att du har gjort det;
          och infr dina fromma
              skall jag frbida ditt namn,
              ty det r gott.

053:001 Fr sngmstaren, till Mahalt; en sng av David.

053:002   Drarna sga i sina hjrtan:
              Det finnes ingen Gud.
          Frdrv och styggelse r deras onda verk;
              ingen finnes, som gr vad gott r.

053:003   Gud skdar ned frn himmelen
              p mnniskors barn,
          fr att se om det finnes ngon frstndig,
              ngon som sker Gud.

053:004   Nej, alla hava de avfallit,
              allasammans ro de frdrvade;
          ingen finnes, som gr vad gott r,
              det finnes icke en enda.

053:005   Hava de d intet ftt frnimma,
              dessa ogrningsmn,
          dessa som uppta mitt folk,
              likasom te de brd,
          och som icke kalla Gud?

053:006   Jo, dr verfll dem frskrckelse,
              varest intet frskrckligt var;
          ty Gud frstrdde deras ben,
              nr de lgrade sig mot dig.
          S lt du dem komma p skam,
              ja, Gud frkastade dem.

053:007   Ack att frn Sion
              komme frlsning fr Israel!
          Nr Gud vill ter
              upprtta sitt folk,
          d skall Jakob frjda sig,
              d skall Israel vara glad.

054:001 Fr sngmstaren, med strngaspel; en sng av David,
054:002 nr sifiterna kommo och sade till Saul: David hller sig nu
        gmd hos oss.

054:003   Gud, frls mig genom ditt namn,
              och skaffa mig rtt genom din makt.
054:004   Gud, hr min bn,
          lyssna till min muns tal.
054:005   Ty frmlingar resa sig upp mot mig,
          och vldsverkare st efter mitt liv;
          de hava icke Gud fr gonen.  Sela.

054:006   Se, Gud r min hjlpare,
          Herren uppehller min sjl.
054:007   M det onda falla tillbaka p mina frfljare,
          frgr dem, du som r trofast.
054:008   D skall jag offra t dig med villigt hjrta;
          jag skall prisa ditt namn, o HERRE,
              ty det r gott.
054:009   Ja, ur all nd rddar det mig,
          och mitt ga fr se med lust p mina fiender.

055:001 Fr sngmstaren, med strngaspel; en sng av David.

055:002   Lyssna, Gud, till min bn,
          och frdlj dig icke fr min kallan.
055:003   Akta p mig och svara mig.
          I mitt bekymmer r jag utan ro och mste klaga,
055:004   vid fiendens rop,
              vid den ogudaktiges skri.

          Ty de vilja draga frdrv ver mig,
              och i vrede anstta de mig.
055:005   Mitt hjrta ngslas i mitt brst,
          och ddens fasor hava fallit ver mig.
055:006   Fruktan och bvan kommer ver mig,
              och frfran vertcker mig.

055:007   Drfr sger jag:
          Ack att jag hade vingar ssom duvan!
              D skulle jag flyga bort och ska mig ett bo.
055:008   Ja, lngt bort skulle jag fly,
              jag skulle taga hrbrge i knen.  Sela.
055:009   Jag skulle skynda att ska mig en tillflykt
              undan stormvind och ovder.

055:010   Frdrva dem, Herre;
              gr deras tungor oense.
          Ty vld och genstridighet
              ser jag i staden.
055:011   Dag och natt g de omkring den,
              ovanp dess murar,
          ondska och olycka rda drinne;
055:012   ja, frdrv rder drinne,
          och frn dess torg vika icke
              frtryck och svek.

055:013   Se, det r icke en fiende som smdar mig,
              det kunde jag frdraga;
          det r icke min ovn som frhver sig mot mig,
              fr honom kunde jag gmma mig undan.
055:014   Nej, du gr det, du som var min jmlike,
              min vn och frtrogne,
055:015   du som levde med mig
              i ljuvlig frtrolighet,
          du som i Guds hus gick med mig
              i hgtidsskaran.

055:016   Dden komme ver dem ofrtnkt,
          levande fare de ned i ddsriket;
          ty ondska rder i deras boning, i deras hjrtan.

055:017   Men jag ropar till Gud;
              HERREN skall frlsa mig.
055:018   Afton och morgon och middag
              vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga,
              och han skall hra min rst.
055:019   Han frlossar min sjl och skaffar henne ro,
              s att de icke komma vid mig;
          ty de ro mnga, som st mig emot.

055:020   Gud skall hra det och giva dem svar,
              han som sitter p sin tron av lder.  Sela.
          Ty de vilja icke ndra sig,
              och de frukta ej Gud.

055:021   Den mannen br hnder p sin vn;
              han bryter sitt frbund.
055:022   Orden i hans mun ro hala ssom smr,
              men stridslust fyller hans hjrta;
          hans ord ro lenare n olja,
              dock ro de dragna svrd.

055:023   Kasta din brda p HERREN,
              han skall uppehlla dig;
          han skall i evighet icke tillstdja
              att den rttfrdige vacklar.
055:024   Gud, du skall strta dem ned
              i gravens djup;
          de blodgiriga och falska skola ej n
              sin halva lder.
          Men jag frtrstar p dig.

056:001 Fr sngmstaren, efter Den stumma duvan i fjrran; en sng av
        David, nr filisterna grepo honom i Gat.

056:002   Var mig ndig, o Gud,
              ty mnniskor st mig efter livet;
          bestndigt trnga mig stridsmn.
056:003   Mina frfljare st mig bestndigt efter livet;
          ja, de ro mnga, som i hgmod strida mot mig.
056:004   Men nr fruktan kommer ver mig,
          stter jag min frtrstan p dig.

056:005   Med Guds hjlp skall jag f prisa hans ord,
          p Gud frtrstar jag och skall icke frukta;
          vad kan det som r ktt gra mig?

056:006   Bestndigt frbittra de livet fr mig,
          alla deras tankar g ut p att skada mig.
056:007   De rota sig samman, de lgga frst,
          de vakta p mina steg,
              ty de st efter mitt liv.
056:008   Skulle de rddas med all sin ondska?
          Nej, sl ned folken,
              Gud, i din vrede.

056:009   Du har rknat min flykts dagar.
          Samla mina trar i din lgel;
              de st ju i din bok.
056:010   S mste d mina fiender vika tillbaka
              p den dag d jag ropar;
          det vet jag, att Gud str mig bi.

056:011   Med Guds hjlp skall jag f prisa hans ord;
          med HERRENS hjlp skall jag f prisa hans ord.
056:012   P Gud frtrstar jag och skall icke frukta;
          vad kunna mnniskor gra mig?

056:013   Jag har lften att infria till dig, o Gud;
          jag vill betala dig lovoffer.
056:014   Ty du har rddat min sjl frn dden,
          ja, mina ftter ifrn fall,
          s att jag kan vandra infr Gud
              i de levandes ljus.

057:001 Fr sngmstaren; Frdrva icke; en sng av David, nr han
        flydde fr Saul och var i grottan.

057:002   Var mig ndig, o Gud, var mig ndig;
          ty till dig tager min sjl sin tillflykt.
          Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt,
          till dess att det onda r frbi.

057:003   Jag ropar till Gud den Hgste,
          till Gud, som fullbordar sitt verk fr mig.
057:004   Han skall snda frn himmelen och frlsa mig,
          nr jag smdas av mnniskor som st mig efter livet.  Sela.
          Gud skall snda sin nd och sin trofasthet.

057:005   Min sjl r omgiven av lejon,
          jag mste ligga bland eldsprutare,
          bland mnniskor vilkas tnder ro spjut och pilar,
          och vilkas tungor ro skarpa svrd.

057:006   Upphjd vare du, Gud, ver himmelen;
          ver hela jorden strcke sig din ra.

057:007   De lgga ut nt fr mina ftter,
              min sjl bjes ned,
          de grva fr mig en grop,
              men de falla sjlva dri.  Sela.

057:008   Mitt hjrta r frimodigt, o Gud,
          mitt hjrta r frimodigt;
              jag vill sjunga och lova.
057:009   Vakna upp, min ra;
          upp, psaltare och harpa!
              Jag vill vcka morgonrodnaden.

057:010   Jag vill tacka dig bland folken, Herre;
              jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
057:011   Ty din nd r stor allt upp till himmelen
              och din trofasthet allt upp till skyarna.

057:012   Upphjd vare du, Gud, ver himmelen;
          ver hela jorden strcke sig din ra.


058:001 Fr sngmstaren; Frdrva icke; av David; en sng.

058:002   Talen I vl i eder stumhet
              vad rttfrdigt r?
          Dmen I ssom rtt r,
              I mnniskors barn?
058:003   Nej, i hjrtat uppgren I
              onda anslag;
          I vgen ut i landet
              edra hnders vld.

058:004   De ogudaktiga ro avflliga
              allt ifrn moderssktet;
          de lgnaktiga fara vilse
              nda frn sin moders liv.
058:005   Gift r i dem,
              likt ormens gift;
          en dv huggorm likna de,
              en som tillstoppar sitt ra,
058:006   s att han icke hr tjusarnas rst,
              icke den frfarne besvrjarens.

058:007   Gud, krossa tnderna
              i deras mun;
          bryt ut, o HERRE,
              de unga lejonens kindtnder.
058:008   Lt dem bliva till intet,
              likasom vatten som frrinner.
          Nr ngon skjuter sina pilar,
              blive de ssom utan udd.
058:009   M han vara lik snigeln,
              som upplses och frgs,
          lik en kvinnas foster,
              som ej fick skda solen.

058:010   Frrn edra grytor
              hava hunnit mrka brnslet,
          och medan kttet nnu r rtt,
              skall en gldvind rycka bort det.
058:011   Den rttfrdige skall gldja sig,
              nr han skdar hmnden,
          han skall tv sina ftter
              i den ogudaktiges blod.
058:012   Och mnniskorna skola sga:
              Ja, den rttfrdige fr sin ln;
          ja, det finnes en Gud
              som dmer p jorden.

059:001 Fr sngmstaren; Frdrva icke; en sng av David, nr Saul
        snde och lt bevaka hans hus fr att dda honom.

059:002   Rdda mig, min Gud, frn mina fiender,
          beskydda mig fr mina motstndare.
059:003   Rdda mig frn ogrningsmnnen,
          och frls mig frn de blodgiriga.
059:004   Ty se, de ligga i frst fr mig;
          grymma mnniskor rota sig samman mot mig,
          utan ngon min vertrdelse
              eller synd, o HERRE.
059:005   Utan ngon min missgrning
              lpa de fram och gra sig redo;
          vakna upp, kom mig till mtes,
              och se hrtill.
059:006   Ja, du HERRE Gud Sebaot,
              Israels Gud,
          vakna och hemsk alla hedningar,
          hemsk utan nd alla trolsa ogrningsmn.  Sela.

059:007   Var afton komma de tillbaka,
          de tjuta ssom hundar
              och stryka omkring i staden.
059:008   Se, deras mun fldar ver,
          svrd ro p deras lppar,
              ty vem skulle hra det?
059:009   Men du, HERRE, ler t dem;
              du bespottar alla hedningar.

059:010   Mot deras makt vill jag hlla mig till dig,
              ty Gud r min borg.
059:011   Min Gud kommer mig till mtes med sin nd,
          Gud lter mig se med lust p mina frfljare.

059:012   Drp dem icke,
              p det att mitt folk ej m frgta det;
          lt dem genom din kraft driva ostadiga omkring,
          och sl dem ned,
              du vr skld, o Herre.

059:013   Vart ord p deras lppar
              r en synd i deras mun.
          M de fngas i sitt hgmod,
          genom den frbannelse och lgn som de tala.
059:014   Frgr dem i vrede,
              frgr dem, s att de ej mer ro till;
          och m de frnimma
              att det r Gud som rder i Jakob,
              allt intill jordens ndar.  Sela.

059:015   Ja, var afton komma de tillbaka,
          de tjuta ssom hundar
              och stryka omkring i staden.
059:016   De driva omkring efter rov;
          om de icke bliva mtta, s stanna de kvar ver natten.

059:017   Men jag vill sjunga om din makt
          och jubla var morgon ver din nd;
          ty du var fr mig en borg
          och en tillflykt, nr jag var i nd.
059:018   Min starkhet, dig vill jag lovsjunga,
          ty Gud r min borg,
              min nderike Gud.

060:001 Fr sngmstaren, efter Vittnesbrdets lilja; en sng, till
        att inlras; av David,
060:002 nr han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom
        tillbaka och slog edomerna i Saltdalen, tolv tusen man.

060:003   Gud, du har frkastat och frskingrat oss,
          du har varit vred; upprtta oss igen.
060:004   Du har kommit jorden att bva och rmna;
          hela nu dess revor, ty den vacklar.
060:005   Du har ltit ditt folk se hrda ting,
          du har isknkt t oss rusande vin.

060:006   Men t dem som frukta dig gav du ett baner,
          dit de kunde samla sig fr att undfly bgen.  Sela.
060:007   P det att dina vnner m varda rddade,
          m du giva seger med din hgra hand och bnhra oss.

060:008   Gud har talat i sin helgedom:
          Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
          och skall avmta Suckots dal.
060:009   Mitt r Gilead, och mitt r Manasse,
          Efraim r mitt huvuds vrn,
          Juda min hrskarstav;
060:010   Moab r mitt tvagningskrl,
          p Edom kastar jag min sko;
          hj jubelrop till min ra, du filisternas land.

060:011   Vem skall fra mig till den fasta staden,
          vem leder mig till Edom?
060:012   Har icke du, o Gud, frkastat oss,
          s att du ej drager ut med vra hrar, o Gud?
060:013   Giv oss hjlp mot ovnnen;
          ty mnniskors hjlp r ffnglighet.
060:014   Med Gud kunna vi gra mktiga ting;
          han skall frtrampa vra ovnner.

061:001 Fr sngmstaren, till strngaspel; av David.

061:002   Hr, o Gud, mitt rop,
          akta p min bn.
061:003   Frn jordens nda
              ropar jag till dig,
              ty mitt hjrta frsmktar;
          fr mig upp p en klippa,
              som r mig alltfr hg.
061:004   Ty du r min tillflykt,
          ett starkt torn mot fienden.
061:005   Lt mig bo i din hydda evinnerligen;
          under dina vingars beskrm tager jag min tillflykt.  Sela.

061:006   Ty du, o Gud,
              hr mina lften,
          t dem som frukta ditt namn
              giver du en arvedel.
061:007   Du frkar konungens dagar;
          hans r skola vara frn slkte till slkte.
061:008   M han sitta p sin tron
              infr Gud evinnerligen;
          lt nd och trofasthet
              bevara honom.
061:009   D skall jag lovsjunga
              ditt namn till evig tid,
          i det jag fr infria mina lften
              dag efter dag.

062:001 Fr sngmstaren, till Jedutun; en psalm av David.

062:002   Allenast hos Gud sker min sjl sin ro;
              frn honom kommer min frlsning.
062:003   Allenast han r min klippa och min frlsning,
              min borg, jag skall ej mycket vackla.

062:004   Huru lnge viljen I rasa mot denne man,
              samfllt sl honom ned,
          ssom vore han en lutande vgg,
              en snderbrckt mur?
062:005   De rdsl allenast om att stta honom ned frn hans hjd,
              de hava behag till lgn;
          med munnen vlsigna de,
              men i sitt innersta frbanna de.  Sela.

062:006   Allenast i Gud m du hava din ro, min sjl;
              ty frn honom kommer mitt hopp.
062:007   Allenast han r min klippa och min frlsning,
              min borg, jag skall icke vackla.
062:008   Hos Gud r min frlsning och min ra;
          min starka klippa,
              min tillflykt har jag i Gud.
062:009   Frtrsta p honom
              alltid, du folk;
          utgjuten fr honom edra hjrtan.
          Gud r vr tillflykt.  Sela.

062:010   Allenast ett intet ro mnniskors barn,
              myndiga herrar ffnglighet;
          i vgsklen ro de fr ltta,
              mindre n intet ro de allasammans.
062:011   Frliten eder icke p ortt vinning,
              stten icke ett ffngligt hopp till rov:
          om ock eder rikedom vxer,
              s akten icke drp.

062:012   En gng har Gud sagt det,
              ja, tv gnger har jag hrt det,
          att hos Gud r makten;
062:013       och hos dig, Herre, r nd.
          Ty du vedergller
              var och en efter hans grningar.

063:001 En psalm av David, nr han var i Juda ken.

063:002   Gud, du r min Gud,
              bittida sker jag dig;
          min sjl trstar efter dig,
          min kropp lngtar efter dig,
              i ett torrt land,
              som frsmktar utan vatten.

063:003   S skdar jag nu efter dig i helgedomen,
          fr att f se din makt och ra.
063:004   Ty din nd r bttre n liv;
          mina lppar skola prisa dig.

063:005   S skall jag d lova dig, s lnge jag lever;
          i ditt namn skall jag upplyfta mina hnder.

063:006   Min sjl varder mttad
              ssom av mrg och fett;
          och med jublande lppar
              lovsjunger min mun,
063:007   nr jag kommer ihg dig p mitt lger
          och under nattens vkter tnker p dig.

063:008   Ty du r min hjlp,
          och under dina vingars skugga jublar jag.
063:009   Min sjl hller sig intill dig;
          din hgra hand uppehller mig.

063:010   Men dessa som st efter mitt liv
              och vilja frdrva det,
          de skola fara ned i jordens djup.
063:011   De skola givas till pris t svrdet,
          rovdjurs byte skola de varda.

063:012   Men konungen skall gldja sig i Gud;
          bermma sig skall var och en som svr vid honom,
          ty de lgnaktigas mun skall varda tillstoppad.

064:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

064:002   Hr, o Gud,
              min rst, nr jag klagar,
          bevara mitt liv,
              ty fienden frskrcker mig.
064:003   Frdlj mig fr de ondas hemliga rd,
          fr ogrningsmnnens larmande hop;
064:004   ty de vssa sina tungor likasom svrd,
          med bittra ord lgga de an ssom med pilar,
064:005   fr att i lnndom skjuta den ostrafflige;
          pltsligt skjuta de p honom, utan frsyn.

064:006   De befsta sig i sitt onda uppst,
          de orda om huru de skola lgga ut snaror;
          de sga: Vem skulle se oss?
064:007   De tnka ut onda anslag:
          Nu ro vi redo med det rd vi hava uttnkt!
          Ja, djupa ro mnnens tankar och hjrtan.

064:008   D skjuter Gud dem;
          pltsligt srar dem hans pil.
064:009   De bringas p fall och f straff fr sina tungors skull;
          var och en som ser dem rister huvudet.

064:010   Och alla mnniskor varda frskrckta;
          de frkunna vad Gud har gjort
          och frst hans verk.
064:011   Den rttfrdige skall gldja sig i HERREN
              och taga sin tillflykt till honom,
          och alla rttsinniga
              skola bermma sig.

065:001 Fr sngmstaren; en psalm; en sng av David.

065:002   Gud, dig lovar man
              i stillhet i Sion,
          och till dig fr man infria lfte.
065:003   Du som hr bn,
          till dig kommer allt ktt.
065:004   Mina missgrningar voro mig vermktiga;
          men du frlter vra vertrdelser.
065:005   Sll r den som du utvljer och lter komma till dig,
              s att han fr bo i dina grdar.
          M vi f mtta oss med det goda i ditt hus,
              det heliga i ditt tempel.

065:006   Med underbara grningar bnhr du oss i rttfrdighet,
              du vr frlsnings Gud,
          du som r en tillflykt fr alla jordens ndar
              och fr havet i fjrran;
065:007   du som gr bergen fasta genom din kraft,
              ty du r omgjordad med makt;
065:008   du som stillar havens brus,
              deras bljors brus
              och folkens larm.
065:009   De som bo vid jordens ndar
              hpna fr dina tecken;
          sterland och vsterland
              uppfyller du med jubel.

065:010   Du lter dig vrda om landet och giver det verfld,
              rikedom i ymnigt mtt;
          Guds klla har vatten till fyllest.
          Du bereder sd t mnniskorna,
              nr du s bereder jorden.
065:011   Dess fror vattnar du,
              du jmnar det som r uppljt;
          med regnskurar uppmjukar du den,
              det som vxer drp vlsignar du.
065:012   Du krner ret med ditt goda,
          och dina spr drypa av fetma.
065:013   Betesmarkerna i knen drypa,
          och hjderna omgjorda sig med frjd.
065:014   ngarna hlja sig i hjordar,
          och dalarna betckas med sd;
          man hjer jubelrop och sjunger.

066:001 Fr sngmstaren; en sng, en psalm.

          Hjen jubel till Gud, alla lnder;
066:002   lovsjungen hans namns ra,
          given honom ra och pris.
066:003   Sgen till Gud:
              Huru underbara ro icke dina grningar!
          Fr din stora makts skull
              visa dina fiender dig underdnighet.
066:004   Alla lnder skola tillbedja och lovsjunga dig;
          de skola lovsjunga ditt namn.  Sela.

066:005   Kommen och sen
              vad Gud har gjort;
          underbara ro hans grningar
              mot mnniskors barn.
066:006   Han frvandlade havet till torrt land;
          till fots gingo de genom floden;
          d gladdes vi ver honom.
066:007   Genom sin makt rder han evinnerligen,
          hans gon giva akt p hedningarna;
          de genstrviga m icke frhva sig.  Sela.

066:008   Prisen, I folk, vr Gud,
          och lten hans lov ljuda hgt;
066:009   ty han har beskrt liv t vr sjl
          och har icke ltit vr fot vackla.
066:010   Ty vl prvade de oss, o Gud,
          du luttrade oss, ssom silver luttras;
066:011   du frde oss in i fngelse,
          du lade en tung brda p vr rygg;
066:012   du lt mnniskor fara fram ver vrt huvud,
          vi mste g genom eld och vatten.
          Men du har frt oss ut och vederkvickt oss.

066:013   S kommer jag d till ditt hus med brnnoffer,
          jag vill infria mina lften till dig,
066:014   dem till vilka mina lppar ppnade sig,
          och som min mun uttalade i min nd.
066:015   Brnnoffer av feta fr vill jag frambra t dig,
          med offernga av vdurar;
          jag vill offra bde tjurar och bockar.  Sela.

066:016   Kommen och hren, s vill jag frtlja
              fr eder, I alla som frukten Gud,
              vad han har gjort mot min sjl.
066:017   Till honom ropade jag med min mun,
          och lovsng var redan p min tunga.
066:018   Om jag hade frehaft ngot ortt i mitt hjrta,
          s skulle Herren icke hra mig.
066:019   Men Gud har hrt mig,
          han har aktat p mitt bnerop.
066:020   Lovad vare Gud,
              som icke har frkastat min bn
              eller vnt ifrn mig sin nd!

067:001 Fr sngmstaren, med strngaspel; en psalm, en sng.

067:002   Gud vare oss ndig och vlsigne oss,
          han lte sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela,
067:003   fr att man p jorden m knna din vg,
          bland alla hedningar din frlsning.

067:004   Folken tacke dig, o Gud,
          alla folk tacke dig.

067:005   Folkslagen gldje sig och juble,
          ty du dmer folken rtt,
          och du leder folkslagen p jorden.  Sela.

067:006   Folken tacke dig, o Gud,
          alla folk tacke dig.

067:007   Jorden har givit sin grda.
          Gud, vr Gud, vlsigne oss.
067:008   Gud vlsigne oss,
          och alla jordens ndar
              frukte honom.

068:001 Fr sngmstaren; av David; en psalm, en sng.

068:002   Gud str upp;
              hans fiender varda frskingrade,
          och de som hata honom
              fly fr hans ansikte.
068:003   Ssom rk frdrives,
              s frdrivas de av dig;
          likasom vaxet
              smlter fr eld,
          s frgs de ogudaktiga
              fr Guds ansikte.
068:004   Men de rttfrdiga ro glada,
              de frjda sig infr Gud
              och jubla i gldje.

068:005   Sjungen till Guds ra,
              lovsgen hans namn.
          Gren vg fr honom
              som drager fram genom knarna.
          Hans namn r HERREN,
              frjdens infr honom;
068:006   de faderlsas fader
              och nkors frsvarare,
          Gud i sin heliga boning,
068:007   en Gud som frhjlper
              de ensamma till ett hem,
          och som fr de fngna
              ut till lycka;
          allenast de genstrviga
              mste bo i en ken.

068:008   Gud, nr du drog ut
              i spetsen fr ditt folk,
              nr du gick fram i demarken, Sela,
068:009   d bvade jorden,
              d utgt himmelen sina flden
              infr Guds ansikte;
          ja, Sinai bvade
              fr Guds ansikte;
              Israels Guds.
068:010   Ett nderikt regn
              lt du falla, o Gud;
          ditt arvland, som frsmktade,
              vederkvickte du.
068:011   Din skara fick bo dri;
          genom din godhet beredde du det
              t de betryckta, o Gud.

068:012   Herren lter hra sitt ord,
          stor r skaran av kvinnor som bda gldje:
068:013   Hrskarornas konungar
              fly, de fly,
          och husmodern drhemma
              fr utskifta byte.
068:014   Viljen I d ligga stilla
              inom edra hgnader?
          Duvans vingar
              ro hljda i silver,
          och hennes fjdrar
              skimra av guld.
068:015   Nr den Allsmktige frstrr
              konungarna i landet,
              faller sn p Salmon.

068:016   Ett Guds berg
              r Basans berg,
          ett hgtoppigt berg
              r Basans berg.
068:017   Men varfr sen I s avogt,
              I hga berg,
          p det berg som Gud
              har utkorat till sitt ste,
          det dr ock HERREN
              skall bo fr alltid?
068:018   Guds vagnar ro tiotusenden,
              tusen och ter tusen;
          Herren drog fram med dem,
              Sinai r nu i helgedomen.
068:019   Du for upp i hjden,
              du tog fngar,
          du undfick gvor
              bland mnniskorna,
          ja, ocks de genstrviga
              skola bo hos HERREN Gud.

068:020   Lovad vare Herren!
          Dag efter dag br han oss;
              Gud r vr frlsning.  Sela.
068:021   Gud r fr oss
              en Gud som frlsar,
          och hos HERREN, Herren
              finnes rddning frn dden.
068:022   Men Gud snderkrossar
              sina fienders huvuden,
          krossar hjssan
              p den som gr dr med skuld.
068:023   Herren sger:
              Frn Basan skall jag hmta dem,
          frn havets djup
              skall jag hmta dem upp,
068:024   s att du kan stampa
              med din fot i blod
          och lta dina hundars tunga
              f sin del av fienderna.

068:025   Man ser, o Gud,
              ditt hgtidstg,
          min Guds, min konungs, tg
              inne i helgedomen.
068:026   Frmst g sngare,
              harpospelare flja efter,
          mitt ibland unga kvinnor
              som sl p pukor.
068:027   Lova Gud i frsamlingarna,
          loven Herren, I av Israels brunn.
068:028   Dr gr Benjamin,
              den yngste, han fr dem an;
          dr gr skaran
              av Juda furstar,
          Sebulons furstar,
              Naftalis furstar.

068:029   Din Gud har beskrt dig makt;
              s hll nu vid makt, o Gud,
              vad du har gjort fr oss.
068:030   I ditt tempel i Jerusalem
              bre konungar fram
              sina sknker t dig.
068:031   Nps odjuret i vassen,
              tjurarnas hop
              med deras kalvar, folken,
          m de dmjukt hylla dig
              med sina silverstycken.
          Ja, han frstrr de folk
              som finna behag i krig.
068:032   De mktige skola komma
              hit frn Egypten,
          Etiopien skall skynda hit till Gud,
              med gvor i hnderna.

068:033   I riken p jorden,
              sjungen till Guds ra;
          lovsgen Herren, Sela,
068:034   honom som far fram
              p urtidshimlarnas himmel.
          Ja, dr lter han hra sin rst,
              en mktig rst.
068:035   Given Gud makten;
          ver Israel r hans hrlighet,
              och hans makt r i skyarna.
068:036   Fruktansvrd r du,
              Gud, i din helgedom;
          Israels Gud,
              han giver makt
              och styrka t sitt folk.
          Lovad vare Gud!

069:001 Fr sngmstaren, efter Liljor; av David.

069:002   Frls mig, Gud; ty vattnen
              trnga mig inp livet.
069:003   Jag har sjunkit ned i djup dy,
              dr ingen botten r;
          jag har kommit i djupa vatten,
              och svallet vill frdrnka mig.
069:004   Jag har ropat mig trtt,
              min strupe r frtorkad;
          mina gon frsmkta
              av frbidan efter min Gud.
069:005   Flera n hren p mitt huvud
              ro de som hata mig utan sak;
          mnga ro de som vilja frgra mig,
              de som ro mina fiender utan skl;
          vad jag icke har rvat,
              det mste jag glda.
069:006   Du, o Gud,
              knner min drskap,
          och mina skulder ro icke
              frborgade fr dig.
069:007   Lt icke i mig dem komma p skam,
              som frbida dig, Herre,
              HERRE Sebaot;
          Lt icke i mig dem varda till blygd,
              som ska dig,
              du Israels Gud.

069:008   Ty fr din skull br jag smlek,
          fr din skull hljer blygsel mitt ansikte;
069:009   frmmande har jag blivit fr mina brder
          och en frmling fr min moders barn.
069:010   Ty nitlskan fr ditt hus har frtrt mig,
          och dina smdares smdelser hava fallit ver mig.
069:011   Jag grt, ja, min sjl grt under fasta,
          men det blev mig till smlek.
069:012   Jag kldde mig i sorgdrkt,
          men jag blev fr dem ett ordsprk.
069:013   Om mig tassla de, nr de sitta i porten;
          i dryckeslag gra de visor om mig.

069:014   Men jag kommer med min bn till dig,
              HERRE, i behaglig tid,
          genom din stora nd, o Gud;
          svara mig i din frlsande trofasthet.
069:015   Rdda mig ur dyn, s att jag icke sjunker ned;
          lt mig bliva rddad frn dem som hata mig
              och frn de djupa vattnen.
069:016   Lt icke vattensvallet frdrnka mig
          eller djupet uppsluka mig;
          och lt ej graven tillsluta sitt gap ver mig.
069:017   Svara mig, HERRE,
              ty god r din nd;
          vnd dig till mig
              efter din stora barmhrtighet.
069:018   Frdlj icke ditt ansikte fr din tjnare,
          ty jag r i nd; skynda att svara mig.
069:019   Kom till min sjl och frlossa henne;
          befria mig fr mina fienders skull.
069:020   Du knner min smlek,
              min skam och blygd;
          du ser alla mina ovnner.
069:021   Smlek har krossat mitt hjrta,
              s att jag r vanmktig;
          jag vntade p medlidande, men dr var intet,
          och p trstare, men jag fann ingen.
069:022   De gvo mig galla att ta,
          och ttika att dricka, i min trst.

069:023   M deras bord framfr dem bliva till en snara
          och till ett giller, bst de g dr skra;
069:024   m deras gon frmrkas, s att de icke se;
          gr deras lnder vacklande alltid.
069:025   Gjut ut ver dem din ogunst,
          och lt din vredes gld hinna upp dem.
069:026   Deras grd blive de,
          ingen m finnas, som bor i deras hyddor,
069:027   eftersom de frflja dem som du sjlv har slagit
          och orda om huru de plgas, som du har stungit.
069:028   Lt dem g frn missgrning till missgrning,
          och lt dem icke komma till din rttfrdighet.
069:029   M de utplnas ur de levandes bok
          och icke varda uppskrivna bland de rttfrdiga.

069:030   Men mig som r betryckt och plgad,
          mig skall din frlsning, o Gud, beskydda.
069:031   Jag vill lova Guds namn med sng
          och upphja honom med tacksgelse.
069:032   Det skall behaga HERREN bttre n ngon tjur,
          ngot offerdjur med horn och klvar.
069:033   Nr de dmjuka se det, skola de gldja sig;
          I som sken Gud, edra hjrtan skola leva.
069:034   Ty HERREN lyssnar till de fattiga
          och fraktar icke sina fngna.
069:035   Honom love himmelen och jorden,
          havet och allt vad som rr sig dri.
069:036   Ty Gud skall frlsa Sion,
          han skall bygga upp Juda stder;
          man skall bo i dem och besitta landet.
069:037   Hans tjnares barn skola f det till arvedel,
          och de som lska hans namn skola bo dri.

070:001 Fr sngmstaren; av David, till minnelse.

070:002   Gud, kom till min rddning;
          HERRE, skynda till min hjlp.
070:003   M de komma p skam och varda utskmda,
              som st efter mitt liv;
          m de vika tillbaka och blygas,
              som nska min ofrd.
070:004   M de vnda tillbaka i sin skam,
          som sga: Rtt s, rtt s!

070:005   Men alla de som ska dig m frjdas
              och vara glada i dig;
          och de som stunda din frlsning sge alltid:
              Lovad vare Gud!
070:006   Jag r betryckt och fattig;
              Gud, skynda till mig.
          Min hjlp och min befriare r du;
              HERRE, drj icke.

071:001   Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt;
          lt mig aldrig komma p skam.
071:002   Rdda mig och befria mig genom din rttfrdighet;
          bj ditt ra till mig och frls mig.
071:003   Var mig en klippa dr jag fr bo,
              och dit jag alltid kan fly,
              du som beskr mig frlsning.
          Ty du r mitt bergfste och min borg.
071:004   Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges vld,
          ur den orttfrdiges och frtryckarens hand.

071:005   Ty du r mitt hopp, o Herre,
          HERRE, du r min frtrstan allt ifrn min ungdom.
071:006   Du har varit mitt std allt ifrn moderlivet,
          ja, du har frlst mig ur min moders liv;
          dig gller stndigt mitt lov.

071:007   Jag har blivit ssom ett vidunder fr mnga;
          men du r min starka tillflykt.
071:008   Lt min mun vara full av ditt lov,
          hela dagen av din ra.
071:009   Frkasta mig icke i min lderdoms tid,
          vergiv mig ej, nr min kraft frsvinner.

071:010   Ty mina fiender sga s om mig,
          och de som vakta p min sjl
              rdsl s med varandra:
071:011   Gud har vergivit honom;
          frfljen och gripen honom,
              ty det finnes ingen som rddar.

071:012   Gud, var icke lngt ifrn mig;
          min Gud, skynda till min hjlp.
071:013   M de komma p skam och frgs,
              som st emot min sjl;
          m de hljas med smlek och blygd,
              som ska min ofrd.

071:014   Men jag skall alltid hoppas
          och n mer frka allt ditt lov.
071:015   Min mun skall frtlja din rttfrdighet,
          hela dagen din frlsning,
          ty jag knner intet mtt drp.
071:016   Jag skall frambra Herrens, HERRENS vldiga grningar;
          jag skall prisa din rttfrdighet, ja, din allenast.

071:017   Gud, du har undervisat mig allt ifrn min ungdom;
          och intill nu frkunnar jag dina under.
071:018   S vergiv mig ej heller, o Gud,
          i min lderdom, nr jag varder gr,
          till dess jag fr frtlja om din arm fr ett annat slkte,
          om din makt fr alla dem som skola komma.

071:019   Din rttfrdighet nr till himmelen, o Gud.
          Du som har gjort s stora ting,
              o Gud, vem r dig lik?
071:020   Du som har ltit oss prva
              s mycken nd och olycka,
          du skall ter gra oss levande
              och fra oss upp igen
              du jordens djup.
071:021   Ja, lt mig vxa till alltmer;
              och trsta mig igen.

071:022   S vill ock jag tacka dig
              med psaltarspel
              fr din trofasthet, min Gud;
          jag vill lovsjunga dig till harpa,
              du Israels Helige.
071:023   Mina lppar skola jubla,
              ty jag vill lovsjunga dig;
          ja, jubla skall min sjl,
              som du har frlossat.
071:024   Och min tunga skall hela dagen
              tala om din rttfrdighet;
          ty de som skte min ofrd
              hava kommit p skam och mst blygas.

072:001 Av Salomo.

          Gud, giv t konungen dina rtter
              och din rttfrdighet t konungasonen.
072:002   Han dme ditt folk med rttfrdighet
              och dina betryckta med rtt.
072:003   Bergen bre frid t folket,
              s ock hjderna, genom rttfrdighet.
072:004   Han skaffe rtt t de betryckta i folket,
          han frlse de fattiga
              och krosse frtryckaren.
072:005   Dig frukte man, s lnge solen varar,
              och s lnge mnen skiner,
              frn slkte till slkte.
072:006   Han vare lik regnet som faller p ngen,
          lik en regnskur som vattnar jorden.
072:007   I hans dagar blomstre den rttfrdige,
          och stor frid rde,
              till dess ingen mne mer finnes.

072:008   M han hrska frn hav till hav
          och ifrn floden intill jordens ndar.
072:009   Fr honom buge sig knens inbyggare,
          och hans fiender slicke stoftet.
072:010   Konungarna frn Tarsis och havslnderna
              hembre sknker,
          konungarna av Saba och Seba
              bre fram gvor.
072:011   Ja, alla konungar falle ned fr honom,
              alla hedningar tjne honom.

072:012   Ty han skall rdda den fattige som ropar
          och den betryckte och den som ingen hjlpare har.
072:013   Han skall vara mild mot den arme och fattige;
          de fattigas sjlar skall han frlsa.
072:014   Ifrn frtryck och vld skall han frlossa deras sjl,
          och deras blod skall aktas dyrt i hans gon.

072:015   M han leva; m man fra till honom
              guld frn Saba.
          Stndigt bedje man fr honom,
              alltid vlsigne man honom.
072:016   Ymnigt vxe sden i landet,
              nda till bergens topp;
          dess frukt m susa
              likasom Libanons skog;
          och folk blomstre upp i stderna
              ssom rter p marken.
072:017   Hans namn frblive evinnerligen;
          s lnge solen skiner, fortplante sig hans namn.
          Och i honom vlsigne man sig;
              alla hedningar prise honom sll.

072:018 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gr under!
072:019 Och lovat vare hans hrliga namn evinnerligen, och hela jorden
        vare full av hans ra!  Amen, Amen.

072:020 Slut p Davids, Isais sons, bner.

                               Tredje boken

073:001 En psalm av Asaf.
          Sannerligen, Gud r god mot Israel,
          mot dem som hava rena hjrtan.
073:002   Men jag hade s nr stapplat med mina ftter,
          mina steg voro nra att slinta;
073:003   ty jag upptndes av avund mot de vermodiga,
          nr jag sg att det gick dem vl i deras ogudaktighet.

073:004   Ty fria ifrn vedermdor ro de till sin dd,
          och deras hull r frodigt.
073:005   De komma icke i olycka ssom andra ddliga
          och varda icke plgade ssom andra mnniskor.
073:006   Drfr r hgmod deras halsprydnad,
          vld den kldnad som hljer dem.
073:007   Ur fetma skda deras gon fram,
          deras hjrtans inbillningar hava intet mtt.
073:008   De hna och tala frtryck i sin ondska;
          med hga thvor tala de.
073:009   Med sin mun stiga de upp i himmelen,
          och deras tunga far fram p jorden;
073:010   drfr vnder sig deras folk till dem
          och super s in vattnet i fulla drag.
073:011   Och de sga: Huru skulle Gud kunna veta det?
          Skulle sdan kunskap finnas hos den Hgste?
073:012   Ja, s r det med de ogudaktiga;
          det gr dem alltid vl, och de vxa i makt.

073:013   Sannerligen, frgves bevarade jag mitt hjrta rent
          och tvdde mina hnder i oskuld;
073:014   jag vart dock plgad hela dagen,
          och var morgon kom tuktan ver mig.
073:015   Om jag hade sagt: S vill jag lra,
          d hade jag svikit dina barns slkte.

073:016   Nr jag nu tnkte efter fr att begripa detta,
          syntes det mig alltfr svrt,
073:017   till dess jag trngde in i Guds heliga rdslut
          och aktade p dess nde.
073:018   Sannerligen, p slipprig mark stller du dem,
          du strtar dem ned i frdrv.
073:019   Huru varda de ej till intet i ett gonblick!
          De frgs och f en nde med frskrckelse.
073:020   Ssom det r med en drm, nr man vaknar, o Herre,
          s aktar du dem fr intet, ssom skuggbilder, nr du vaknar.
073:021   Nr mitt hjrta frbittrades
          och jag knde styng i mitt inre,
073:022   d var jag ofrnuftig och frstod intet;
          ssom ett oskligt djur var jag infr dig.

073:023   Dock frbliver jag stdse hos dig;
          du hller mig vid min hgra hand.
073:024   Du skall leda mig efter ditt rd
          och sedan upptaga mig med ra.
073:025   Vem har jag i himmelen utom dig!
          Och nr jag har dig, d frgar jag efter intet p jorden.
073:026   Om n min kropp och min sjl frsmkta,
          s r dock Gud mitt hjrtas klippa
          och min del evinnerligen.
073:027   Ty se, de som hava vikit bort ifrn dig skola frgs;
          du frgr var och en som trolst avfaller frn dig.
073:028   Men jag har min gldje i att hlla mig intill Gud;
          jag sker min tillflykt hos Herren, HERREN,
          fr att kunna frtlja alla dina grningar.

074:001 En sng av Asaf.

          Varfr, o Gud,
              har du s alldeles frkastat oss,
          varfr ryker din vredes eld
              mot fren i din hjord?
074:002   Tnk p din menighet,
              som du i fordom tid frvrvade,
          som du frlossade, till att bliva
              din arvedels stam;
          tnk p Sions berg,
              dr du har din boning.

074:003   Vnd dina steg till den plats
              dr evig frdelse rder;
          allt har ju fienden
              frdrvat i helgedomen.
074:004   Dina ovnner hava skrnat
              inne i ditt frsamlingshus,
          de hava satt upp sina tecken
              ssom rtta tecken.
074:005   Det var en syn, ssom nr man hjer
              yxor mot en tjock skog.

074:006   Och alla dess snidverk hava de nu krossat
              med yxa och bila.
074:007   De hava satt eld p din helgedom
          och oskrat nda till grunden
              ditt namns boning.
074:008   De hava sagt i sina hjrtan:
              Vi vilja alldeles kuva dem.
          Alla Guds frsamlingshus
              hava de brnt upp hr i landet.

074:009   Vra tecken se vi icke;
              ingen profet finnes mer,
          och hos oss r ingen
              som vet fr huru lnge.
074:010   Huru lnge, och Gud,
              skall ovnnen f smda
          och fienden oavltligen
              f frakta ditt namn?
074:011   Varfr hller du tillbaka din hand,
              din hgra hand?
          Drag den fram ur din barm
              och frgr dem.

074:012   Gud, du r ju
              min konung av lder,
          du r den som skaffar
              frlsning p jorden.
074:013   Det var du som delade
              havet genom din makt;
          du krossade drakarnas
              huvuden mot vattnet.
074:014   Det var du som brckte
              Leviatans huvuden
          och gav honom till mat
              t knens skaror.

074:015   Det var du som lt klla
              och bck bryta fram;
          du lt ock starka
              strmmar uttorka.
074:016   Din r dagen,
              din r ock natten,
          du har berett
              ljuset och solen.
074:017   Det r du som har faststllt
              alla jordens grnser;
          sommar och vinter
              ro skapade av dig.

074:018   S tnk nu p huru fienden
              smdar HERREN,
          och huru ett draktigt folk
              fraktar ditt namn.
074:019   Lmna ej ut t vilddjuren
              din turturduvas sjl;
          frgt icke fr alltid
              dina betrycktas liv.
074:020   Tnk p frbundet;
              ty i landets smygvrr
              finnes fullt upp av vldsnsten.
074:021   Lt icke den frtryckte
              vika tillbaka med blygd,
          lt den betryckte och den fattige
              lova ditt namn.

074:022   St upp, o Gud;
              utfr din sak.
          Betnk huru du varder smdad
              hela dagen av dren.
074:023   Glm icke bort
              dina ovnners rop,
          dina motstndares larm,
              som alltjmt hjes.

075:001 Fr sngmstaren; Frdrva icke; en psalm, en sng av Asaf.

075:002   Vi tacka dig,
              o Gud, vi tacka dig.
          Ditt namn r oss nra;
              man frtljer dina under.

075:003   Om jag n bidar min tid,
          s dmer jag dock rtt.
075:004   Om n jorden r i upplsning med alla som bo drp,
          s hller dock jag dess pelare stadiga.  Sela.

075:005   Jag sger till de vermodiga: Varen icke vermodiga,
          och till de ogudaktiga: Upphjen ej hornet.
075:006   Ja, upphjen icke s hgt edert horn,
          talen ej s hrdnackat vad frckt r.

075:007   Ty icke frn ster eller vster,
          ej heller frn bergsknen kommer hjlpen;
075:008   nej, Gud r den som dmer;
          den ene dmjukar han, den andre upphjer han.

075:009   Ty en kalk r i HERRENS hand,
          den skummar av vin
              och r full av tillblandad dryck,
          och han sknker i drav;
          sannerligen, alla ogudaktiga p jorden
          mste dricka dess drgg i botten.

075:010   Men jag skall frkunna det evinnerligen,
          jag skall lovsjunga Jakobs Gud.
075:011   Och de ogudaktigas alla horn skall jag f hugga av;
          men den rttfrdiges horn skola varda upphjda.

076:001 Fr sngmstaren, med strngaspel; en psalm, en sng av Asaf.

076:002   Gud r knd i Juda,
          i Israel r hans namn stort;
076:003   i Salem vart hans hydda rest
          och hans boning p Sion.
076:004   Dr brt han snder bgens ljungeldar,
          skld och svrd och vad till kriget hr.  Sela.

076:005   Full av ljus och hrlighet
          gr du fram ifrn segerbytenas berg.
076:006   De stormodiga ro avvpnade,
          de hava slumrat in och sova;
          alla stridsmnnen hava mst lta hnderna falla.
076:007   Fr din npst, du Jakobs Gud,
          ligga domnade bde man och hst.

076:008   Du, du r fruktansvrd;
          vem kan best infr dig, nr du vredgas?
076:009   Frn himmelen lt du hra din dom;
          d frskrcktes jorden och vart stilla,
076:010   d nr Gud stod upp till dom,
          till att frlsa alla dmjuka p jorden.  Sela.

076:011   Ty mnniskors vrede varder dig till pris;
          du har vrede till vers att omgjorda dit med.
076:012   Gren lften och infrien dem
              t HERREN, eder Gud;
          alla de som ro omkring honom
              bre fram sknker t den Fruktansvrde.
076:013   Ty han stcker furstarnas vermod;
          fruktansvrd r han fr konungarna p jorden.

077:001 Fr sngmstaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

077:002   Jag vill hja min rst till Gud och ropa;
          jag vill hja min rst till Gud,
              fr att han m lyssna till mig.
077:003   P min nds dag sker jag Herren;
          min hand r utstrckt om natten
              och frtrttas icke;
          min sjl vill icke lta trsta sig.
077:004   Jag vill tnka p Gud och klaga;
          jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande frsmktar.  Sela.

077:005   Mina gonlock hller du ppna;
          jag r full av oro och kan icke tala.
077:006   Jag tnker p forntidens dagar,
          p r som lngesedan hava gtt.
077:007   Jag vill om natten komma ihg mitt strngaspel;
          i mitt hjrta vill jag utgjuta mitt bekymmer,
          och min ande skall eftersinna.

077:008   Skall d Herren frkasta evinnerligen
          och ingen nd mer bevisa?
077:009   r det d ute med hans godhet fr bestndigt,
          har hans ord blivit till intet fr alla tider?
077:010   Har Gud frgtit att vara ndig
          eller i vrede tillslutit sin barmhrtighet?  Sela.

077:011   Jag svarar: Nej, detta r min plgas tid,
          den Hgstes hgra hand r ej ssom frr.
077:012   Jag vill prisa HERRENS grningar,
          ja, jag vill tnka p dina fordomtima under;
077:013   jag vill begrunda alla dina grningar
          och eftersinna dina verk.

077:014   Gud, i helighet gr din vg;
          vem r en gud s stor som Gud?
077:015   Du r Gud, en Gud som gr under;
          du har uppenbarat din makt bland folken.
077:016   Med vldig arm frlossade du ditt folk,
          Jakobs och Josefs barn.  Sela.

077:017   Vattnen sgo dig, och Gud,
          vattnen sgo dig och vndades,
          sjlva djupen darrade.
077:018   Molnen gto ut strmmar av vatten,
          skyarna lto hra sin rst,
          och dina pilar foro omkring.
077:019   Ditt dunder ljd i stormvirveln,
          ljungeldar lyste upp jordens krets,
          jorden darrade och bvade.
077:020   Genom havet gick din vg,
          din stig genom stora vatten,
          och dina fotspr fann man icke.
077:021   S frde du ditt folk ssom en hjord
          genom Moses och Arons hand.

078:001 En sng av Asaf.

          Lyssna, mitt folk, till min undervisning;
          bjen edra ron till min muns ord.
078:002   Jag vill ppna min mun till lrorikt tal,
          uppenbara frborgade ting ifrn fordom.
078:003   Vad vi hava hrt och knna,
          och vad vra fder hava frtljt fr oss,
078:004   det vilja vi icke dlja fr deras barn;
          fr ett kommande slkte vilja vi frtlja HERRENS lov
          och hans makt och de under han har gjort.

078:005   Ty han upprttade ett vittnesbrd i Jakob
          och stiftade en lag i Israel;
          han pbjd den fr vra fder,
          och de skulle kungra den fr sina barn.
078:006   S skulle det bliva kunnigt fr ett kommande slkte,
          fr barn som en gng skulle fdas,
          och dessa skulle st upp och frtlja det fr sina barn.

078:007   D skulle de stta sitt hopp till Gud
          och icke frgta Guds verk,
          utan taga hans bud i akt.
078:008   Och de skulle icke bliva, ssom deras fder,
          ett genstrvigt och upproriskt slkte,
          ett slkte som icke hll sitt hjrta stndaktigt,
          och vars ande icke var trofast mot Gud.

078:009   Efraims barn, vlbevpnade bgskyttar,
          vnde om p stridens dag.
078:010   De hllo icke Guds frbund,
          och efter hans lag ville de ej vandra.
078:011   De glmde hans grningar
          och de under han hade ltit dem se.

078:012   Ja, infr deras fder hade han gjort under,
          i Egyptens land, p Soans mark.
078:013   Han klv havet och lt dem g drigenom
          och lt vattnet st ssom en hg.
078:014   Han ledde dem om dagen med molnskyn,
          och hela natten med eldens sken.
078:015   Han klv snder klippor i knen
          och gav dem rikligen att dricka, ssom ur vldiga hav.
078:016   Rinnande bckar lt han framg ur klippan
          och vatten flyta ned ssom strmmar.

078:017   Likvl syndade de allt framgent mot honom
          och voro genstrviga mot den Hgste, i knen.
078:018   De frestade Gud i sina hjrtan,
          i det de begrde mat fr sin lystnad.
078:019   Och de talade mot Gud, de sade:
              Kan vl Gud
              duka ett bord i knen?
078:020   Se, visst slog han klippan,
              s att vatten fldade
              och bckar strmmade fram,
          men kan han ock giva brd
          eller skaffa ktt t sitt folk?

078:021   S frgrymmades d HERREN, nr han hrde det;
          och eld upptndes i Jakob,
          jag, vrede kom ver Israel,
078:022   eftersom de icke trodde p Gud
          och ej frtrstade p hans frlsning.

078:023   Och han gav befallning t skyarna i hjden
          och ppnade himmelens drrar;
078:024   han lt manna regna ver dem till fda,
          och korn frn himmelen gav han dem.
078:025   nglabrd fingo mnniskor ta;
          han snde dem mat till fyllest.

078:026   Han lt stanvinden fara ut p himmelen,
          och genom sin makt frde han sunnanvinden fram.
078:027   Och han lt ktt regna ver dem ssom stoft,
          bevingade fglar ssom havets sand;
078:028   han lt det falla ned i sitt lger,
          runt omkring sin boning.

078:029   D to de och blevo vermtta;
          han lt dem f vad de hade lystnad efter.
078:030   Men nnu hade de icke stillat sin lystnad,
          nnu var maten i deras mun,
078:031   d kom Guds vrede ver dem;
          han snde dd bland deras ypperste
          och slog ned Israels unga mn.

078:032   Likvl syndade de alltjmt
          och trodde icke p hans under.
078:033   D lt han deras dagar frsvinna i frgngelse
          och deras r i pltslig undergng.

078:034   Nr han drpte folket, frgade de efter honom
          och vnde om och skte Gud.
078:035   De tnkte d p att Gud var deras klippa,
          och att Gud den Hgste var deras frlossare;
078:036   och de talade instllsamt fr honom med sin mun
          och skrymtade fr honom med sin tunga.
078:037   Men deras hjrtan hllo sig icke stndaktigt vid honom,
          och de voro icke trogna i hans frbund.

078:038   Dock, han r barmhrtig, han frlter missgrning,
          och han vill icke frdrva.
          Drfr avvnde han ofta sin vrede
          och lt ej hela sin frtrnelse bryta fram.
078:039   Ty han tnkte drp att de voro ktt,
          en vind som far bort och icke kommer ter.

078:040   Huru ofta voro de ej genstrviga mot honom i knen
          och bedrvade honom i demarken!
078:041   Ja, de frestade Gud allt framgent
          och frtrnade Israels Helige.
078:042   De betnkte icke vad hans hand hade utrttat
          p den tid d han frlossade dem frn ovnnen,
078:043   d han gjorde sina tecken i Egypten
          och sina under p Soans mark.

078:044   Dr frvandlade han deras strmmar till blod,
          s att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
078:045   han snde bland dem flugsvrmar, som to dem,
          och paddor, som voro dem till frdrv.

078:046   Han gav deras grda t grsmaskar
          och deras arbetes frukt t grshoppor;
078:047   han slog deras vintrd med hagel
          och deras fikontrd med hagelstenar;
078:048   han gav deras husdjur till pris t hagel
          och deras boskap t ljungeldar.

078:049   Han snde ver dem sin vredes gld,
          frgrymmelse och ogunst och nd,
          en skara av olycksnglar.
078:050   Han gav fritt lopp t sin vrede;
          han skonade icke deras sjl frn dden,
          utan gav deras liv till pris t pesten.
078:051   Och han slog allt frstftt i Egypten,
          kraftens frstling i Hams hyddor.

078:052   Och han lt sitt folk bryta upp ssom en frhjord
          och frde dem ssom en boskapshjord genom knen.
078:053   Han ledde dem skert, s att de icke behvde frukta;
          men deras fiender vertcktes av havet.
078:054   Och han lt dem komma till sitt heliga land,
          till det berg som hans hgra hand hade frvrvat.
078:055   Han frjagade hedningarna fr dem
          och gav dem deras land till arvslott
          och lt Israels stammar bo i deras hyddor.

078:056   Men i sin genstrvighet frestade de Gud den Hgste
          och hllo icke hans vittnesbrd;
078:057   de veko trolst tillbaka, de ssom deras fder,
          de vnde om, lika en bge som sviker.
078:058   De frtrnade honom med sina offerhjder
          och retade honom genom sina belten.

078:059   Gud frnam det och vart frgrymmad
          och frkastade Israel med harm.
078:060   Och han frskt sin boning i Silo,
          det tlt han hade slagit upp bland mnniskorna;
078:061   han gav sin makt i fngenskap
          och sin ra i fiendehand.

078:062   Ja, han gav sitt folk till pris t svrdet,
          och p sin arvedel frgrymmades han.
078:063   Deras unga mn frtrdes av eld,
          och deras jungfrur blevo utan brudsng.
078:064   Deras prster fllo fr svrd,
          och inga nkor kunde hlla klagogrt.

078:065   D vaknade Herren ssom ur en smn,
          han reste sig, lik en hjlte som hade legat dvad av vin.
078:066   Och han slog sina ovnner tillbaka,
          evig smlek lt han komma ver dem.
078:067   Han frkastade ock Josefs hydda
          och utvalde icke Efraims stam.

078:068   Men han utvalde Juda stam,
          Sions berg, som han lskade.
078:069   Och han byggde sin helgedom hg ssom himmelen,
          fast ssom jorden, som han har grundat fr evigt.
078:070   Och han utvalde sin tjnare David
          och tog honom ifrn frhjordens fllor.

078:071   Ja, ifrn fren hmtade han honom
          och satte honom till en herde fr Jakob, sitt folk,
          och fr Israel, sin arvedel.
078:072   Och han var deras herde med redligt hjrta
          och ledde dem med frstndig hand.

079:001 En psalm av Asaf.

          Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel,
          de hava orenat ditt heliga tempel,
          de hava gjort Jerusalem till en stenhop.
079:002   De hava givit dina tjnares kroppar
          till mat t himmelens fglar,
          dina frommas ktt t markens djur.
079:003   De hava utgjutit deras blod ssom vatten,
              runt omkring Jerusalem,
          och ingen fanns, som begrov dem.
079:004   Vi hava blivit till smlek fr vra grannar,
          till spott och hn fr dem som bo omkring oss.

079:005   Huru lnge, o HERRE,
              skall du s oavltligen vredgas,
          huru lnge skall din nitlskan
              brinna ssom eld?
079:006   Utgjut din frtrnelse
              ver hedningarna, som ej knna dig,
          och ver de riken
              som icke kalla ditt namn.
079:007   Ty de hava upptit Jakob,
              och hans boning hava de frtt.

079:008   Tnk ej, oss till men,
              p frfdernas missgrningar,
          lt din barmhrtighet snarligen
              komma oss till mtes,
              ty vi ro i stort elnde.
079:009   Hjlp oss, du vr frlsnings Gud,
              fr ditt namns ras skull;
          rdda oss och frlt oss
              vra synder fr ditt namns skull.

079:010   Varfr skulle hedningarna f sga:
              Var r nu deras Gud?
          Lt det infr vra gon
              bliva kunnigt p hedningarna
          huru du hmnas dina tjnares
              utgjutna blod.
079:011   Lt de fngnas klagan
              komma infr ditt ansikte,
          lt efter din arms vldighet
              ddens barn bliva vid liv.
079:012   Och giv vra grannar sjufalt
              tillbaka i deras skte
          den smdelse varmed de hava
              smdat dig, Herre.

079:013   Men vi som ro ditt folk
              och fr i din hjord,
          vi vilja tacka dig evinnerligen,
          vi vilja frtlja ditt lov
              frn slkte till slkte.

080:001 Fr sngmstaren, efter Liljor; ett vittnesbrd; av Asaf; en
        psalm.

080:002   Lyssna, du Israels herde,
          du som leder Josef ssom din hjord;
          du som tronar p keruberna, trd fram i glans.
080:003   Lt din makt vakna upp
          till att g framfr Efraim och Benjamin och Manasse,
          och kom till vr frlsning.

080:004   Gud, upprtta oss,
          och lt ditt ansikte lysa, s att vi varda frlsta.

080:005   HERRE Gud Sebaot,
          huru lnge skall du vredgas
              vid ditt folks bn?
080:006   Du har ltit dem ta trebrd
          och givit dem trar att dricka i fullt mtt.
080:007   Du gr oss till ett trtomne fr vra grannar,
          och vra fiender bespotta oss.

080:008   Gud Sebaot, upprtta oss,
          och lt ditt ansikte lysa, s att vi varda frlsta.

080:009   Ett vintrd flyttade du frn Egypten,
          du frjagade hedningarna och planterade det.
080:010   Du rjde rum fr det,
          och det slog rtter
              och uppfyllde landet.
080:011   Bergen blevo betckta av dess skugga
          och Guds cedrar av dess rankor;
080:012   det utbredde sina revor nda till havet
          och sina telningar intill floden.

080:013   Varfr har du d brutit ned dess hgnad,
          s att alla vgfarande riva till sig drav?
080:014   Vildsvinet frn skogen frossar drp,
          och djuren p marken ta drav.

080:015   Gud Sebaot, vnd ter,
          skda ned frn himmelen och se hrtill,
          och lt dig vrda om detta vintrd.
080:016   Skydda trdet som din hgra hand har planterat,
          och den son som du har fostrat t dig.
080:017   Det r frbrnt av eld och kringhugget;
          fr ditt ansiktes npst frgs de.
080:018   Hll din hand ver din hgra hands man,
          ver den mnniskoson som du har fostrat t dig.
080:019   D skola vi icke vika ifrn dig;
          behll oss vid liv, s skola vi kalla ditt namn.

080:020   HERRE Gud Sebaot, upprtta oss;
          lt ditt ansikte lysa, s att vi varda frlsta.

081:001 Fr sngmstaren, till Gittt; av Asaf.

081:002   Hjen gldjerop till Gud, vr starkhet,
          hjen jubel till Jakobs Gud.
081:003   Stmmen upp lovsng och lten pukor ljuda,
          ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
081:004   Stten i basun vid nymnaden,
          vid fullmnen, p vr hgtidsdag.

081:005   Ty detta r en stadga fr Israel,
          en Jakobs Guds rtt.
081:006   Det bestmde han till ett vittnesbrd i Josef,
          nr han drog ut mot Egyptens land.

          Jag hr ett tal som r mig nytt:
081:007   Jag lyfte brdan frn hans skuldra,
          hans hnder blevo fria ifrn lastkorgen.
081:008   I nden ropade du, och jag rddade dig;
          jag svarade dig, hljd i tordn,
          jag prvade dig vid Meribas vatten.  Sela.

081:009   Hr, mitt folk, och lt mig varna dig;
          Israel, o att du ville hra mig!
081:010   Hos dig skall icke finnas ngon annan gud,
          och du skall ej tillbedja ngon frmmande gud.
081:011   Jag r HERREN, din Gud,
          som har frt dig upp ur Egyptens land;
          lt din mun vitt upp, s att jag fr uppfylla den.

081:012   Men mitt folk ville ej hra min rst,
          och Israel var mig icke till viljes.
081:013   D lt jag dem g i deras hjrtans hrdhet,
          det fingo vandra efter sina egna rdslag.

081:014   O att mitt folk ville hra mig,
          och att Israel ville vandra p mina vgar!
081:015   D skulle jag snart kuva deras fiender
          och vnda min hand mot deras ovnner.

081:016   De som hata HERREN skulle d visa honom underdnighet,
          och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
081:017   Och han skulle bespisa det med bsta vete;
          ja, med honung ur klippan skulle jag mtta dig.

082:001 En psalm av Asaf.

          Gud str i gudafrsamlingen,
          mitt ibland gudarna hller han dom:

082:002   Huru lnge skolen I dma ortt
          och vara partiska fr de ogudaktiga?  Sela.
082:003   Skaffen den arme och faderlse rtt,
          given den betryckte och torftige rttvisa.
082:004   Befrien den arme och fattige,
          rdden honom frn de ogudaktigas hand.

082:005   Men de veta intet och hava intet frstnd,
          de vandra i mrker;
          jordens alla grundvalar vackla.
082:006   Jag har vl sagt att I ren gudar
          och allasammans den Hgstes sner;
082:007   men I msten dock d, ssom mnniskor d,
          och falla, likavl som var furste faller.

082:008   Ja, st upp, o Gud;
              hll dom ver jorden,
          ty med arvsrtt rder du
              ver alla folk.

083:001 En sng, en psalm av Asaf.

083:002   Gud, var icke s tyst,
          tig icke och var icke s stilla, o Gud.
083:003   Ty se, dina fiender larma,
          och de som hata dig resa upp huvudet.
083:004   Mot ditt folk frehava de listiga anslag
          och rdsl mot dem som du beskyddar.
083:005   De sga: Kom, lt oss utrota dem,
              s att de ej mer ro ett folk,
          och s att ingen mer tnker
              p Israels namn.

083:006   Ty endrktigt rdsl dem med varandra,
          de sluta mot dig ett frbund:
083:007   Edoms tlt och ismaeliterna,
          Moab och hagariterna,
083:008   Gebal och Ammon och Amalek,
          filisterna tillika med dem som bo i Tyrus;
083:009   Assur har ock slutit sig till dem,
          han har lnat sin arm t Lots barn.  Sela.

083:010   Gr med dem ssom du gjorde med Midjan,
          ssom med Sisera och Jabin vid Kisons bck,
083:011   dem som frgjordes vid En-Dor
          och blevo till gdning t marken.
083:012   Lt det g deras dlingar
              ssom det gick Oreb och Seeb,
          och alla deras furstar
              ssom det gick Seba och Salmunna,
083:013   eftersom de sga: Guds ngder
              vilja vi intaga t oss.

083:014   Min Gud, lt dem bliva ssom virvlande lv,
          ssom str fr vinden.
083:015   Lik en eld som frbrnner skog
          och lik en lga som avsvedjar berg
083:016   frflje du dem med ditt ovder,
          och frskrcke du dem med din storm.
083:017   Gr deras ansikten fulla med skam,
          s att de ska ditt namn, o HERRE.

083:018   Ja, m de komma p skam och frskrckas till evig tid,
          m de f blygas och frgs.
083:019   Och m de frnimma att du allena
              br namnet HERREN,
          den Hgste ver hela jorden.

084:001 Fr sngmstaren, till Gittt; av Koras sner; en psalm.

084:002   Huru ljuvliga ro icke dina boningar,
              HERRE Sebaot!
084:003   Min sjl lngtar och trngtar
              efter HERRENS grdar,
          min sjl och min kropp
              jubla mot levande Gud.
084:004   Ty sparven har funnit ett hus
              och svalan ett bo t sig,
          dr hon kan lgga sina ungar:
          dina altaren, HERRE Sebaot,
              min konung och min Gud.

084:005   Saliga ro de som bo i ditt hus;
          de lova dig bestndigt.  Sela.

084:006   Saliga ro de mnniskor
              som i dig hava sin starkhet,
              de vilkas hg str till dina vgar.
084:007   Nr de vandra genom Tredalen,
              gra de den rik p kllor,
          och hstregnet hljer den med vlsignelser.
084:008   De g frn kraft till kraft;
          s trda de fram infr Gud p Sion.

084:009   HERRE Gud Sebaot,
              hr min bn,
          lyssna, du Jakobs Gud.  Sela.
084:010   Gud, vr skld, ser hrtill,
          och akta p din smordes ansikte.

084:011   Ty en dag i dina grdar r bttre
              n eljest tusen.
          Jag vill hellre vakta drren
              i min Guds hus
          n dvljas i de ogudaktigas hyddor.
084:012   Ty HERREN Gud
              r sol och skld;
          HERREN giver
              nd och ra;
          han vgrar icke dem ngot gott,
              som vandra i ostrafflighet.
084:013   HERRE Sebaot,
          salig r den mnniska
              som frtrstar p dig.

085:001 Fr sngmstaren; av Koras sner; en psalm.

085:002   HERRE, du var frr ditt land ndig,
          du upprttade ter Jakobs hus.
085:003   Du frlt ditt folks missgrning,
          du verskylde all dess synd.  Sela.
085:004   Du lt all din frgrymmelse fara
          och vnde dig ifrn din vredes gld.

085:005   S vnd dig nu ter till oss, du vr frlsnings Gud,
          och upphr med din frtrnelse mot oss.
085:006   Vill du d vredgas p oss evinnerligen
          och lta din vrede vara frn slkte till slkte?
085:007   Vill du icke ter giva oss liv,
          s att ditt folk fr gldjas i dig?
085:008   HERRE, lt oss se din nd,
          och giv oss din frlsning.

085:009   Jag vill hra vad Gud, HERREN, talar:
          se, han talar frid till sitt folk
              och till sina fromma;
          m de blott icke vnda ter till drskap.
085:010   Ja, hans frlsning r nra dem som frukta honom,
          och s skall ra bo i vrt land.
085:011   Godhet och trofasthet skola dr mtas,
          rttfrdighet och frid kyssas;
085:012   trofasthet skall vxa upp ur jorden
          och rttfrdighet blicka ned frn himmelen.
085:013   HERREN skall giva oss vad gott r,
          och vrt land skall giva sin grda.
085:014   Rttfrdighet skall g framfr honom,
          den skall ock stadigt flja i hans spr.

086:001 En bn av David.

          HERRE, bj till mig ditt ra
              och svara mig,
          ty jag r betryckt och fattig.
086:002   Bevara min sjl,
              ty jag r from;
          du min Gud,
              frls din tjnare,
              som frtrstar p dig.
086:003   Var mig ndig, o Herre,
              ty hela dagen
              ropar jag till dig.
086:004   Gld din tjnares sjl,
              ty till dig, Herre,
              upplyfter jag min sjl.
086:005   Ty du, o Herre,
              r god och frltande
          och stor i nd mot alla
              som kalla dig.
086:006   Lyssna, HERRE, till mitt bedjande,
          och akta p mina bners ljud.
086:007   P min nds dag kallar jag dig,
          ty du skall svara mig.

086:008   Ingen r dig lik bland gudarna, Herre,
          och intet r ssom dina verk.
086:009   Hedningarna, som du har gjort,
              skola alla komma
              och tillbedja infr dig, Herre,
          och skola ra ditt namn.
086:010   Ty du r stor,
              och du gr stora under;
          du allena r Gud.

086:011   Visa mig, HERRE, din vg;
          jag vill vandra i din sanning.
          Behll mitt hjrta vid det ena
              att jag fruktar ditt namn.
086:012   D vill jag tacka dig, Herre, min Gud,
              av allt mitt hjrta
          och ra ditt namn evinnerligen;
086:013   ty din nd r stor ver mig,
          och du rddar min sjl
              ur ddsrikets djup.

086:014   Gud, frcka mnniskor
              hava rest sig upp mot mig,
          och vldsverkarnas hop
              str efter mitt liv;
          de hava icke dig fr gonen.
086:015   Men du, Herre,
              r en barmhrtig och ndig Gud,
          lngmodig och stor
              i mildhet och trofasthet.

086:016   Vnd dig till mig och var mig ndig,
          giv t din tjnare din makt,
          och frls din tjnarinnas son.
086:017   Gr ett tecken med mig, s att det gr mig vl;
          och m de som hata mig se med blygd
          att du, o HERRE,
              hjlper mig och trstar mig.

087:001 Av Koras sner; en psalm, en sng.

          Den stad han har grundat str p de heliga bergen;
087:002   HERREN lskar Sions portar
          mest bland alla Jakobs boningar.
087:003   Hrliga ting ro talade om dig,
          du Guds stad.  Sela.

087:004   Rahab och Babel
              skall jag nmna bland mina beknnare;
          s ock Filisteen och Tyrus och Kus,
          dessa ro fdda dr.

087:005   Ja, om Sion skall det sgas:
          Den ene som den andre r fdd drinne.
          Och han, den Hgste, skall hlla det vid makt.

087:006   Ja, nr HERREN tecknar upp folken,
              d skall han rkna s:
          Dessa ro fdda dr.  Sela.
087:007   Och under sng och dans skall man sga:
          Alla mina kllor ro i dig.

088:001 En sng, en psalm av Koras sner; fr sngmstaren, till
        Mahalat-leannt; en sng av esraiten Heman.

088:002   HERRE, min frlsnings Gud,
          dag och natt ropar jag infr dig.
088:003   Lt min bn komma infr ditt ansikte,
          bj ditt ra till mitt rop.

088:004   Ty min sjl r mttad med lidanden,
          och mitt liv har kommit nra ddsriket.
088:005   Jag r aktad lik dem som hava farit ned i graven,
          jag r ssom en man utan livskraft.
088:006   Jag r vergiven bland de dda,
          lik de slagna som ligga i graven,
          dem p vilka du icke mer tnker,
          och som ro avskilda frn din hand.
088:007   Ja, du har snkt mig ned underst i graven,
          ned i mrkret, ned i djupet.
088:008   Din vrede vilar tungt p mig,
          och alla dina bljors svall lter du g ver mig.  Sela.

088:009   Du har drivit mina frtrogna lngt bort ifrn mig;
          du har gjort mig till en styggelse fr dem;
          jag ligger fngen och kan icke komma ut.
088:010   Mitt ga frtvinar av lidande;
          HERRE, jag kallar dig dagligen,
          jag utrcker mina hnder till dig.

088:011   Gr du vl under fr de dda,
          eller kunna skuggorna st upp och tacka dig?  Sela.
088:012   Frtljer man i graven om din nd,
          i avgrunden om din trofasthet?
088:013   Knner man i mrkret dina under,
          och din rttfrdighet i glmskans land?

088:014   Men jag ropar till dig, HERRE,
          och bittida kommer min bn dig till mtes.
088:015   Varfr frkastar du, HERRE, min sjl,
          varfr dljer du ditt ansikte fr mig?

088:016   Betryckt r jag och dende allt ifrn min ungdom;
          jag mste bra dina frskrckelser,
          s att jag r nra att frtvivla.
088:017   Din vredes lgor g ver mig,
          dina fasor frgra mig.
088:018   De omgiva mig bestndigt ssom vatten,
          de kringrnna mig allasammans.
088:019   Du har drivit vn och frnde lngt bort ifrn mig;
          i mina frtrognas stlle har jag nu mrkret.

089:001 En sng av esraiten Etan.

089:002   Jag vill sjunga om HERRENS
              ndegrningar evinnerligen;
          jag vill lta min mun frkunna din trofasthet,
              frn slkte till slkte.
089:003   Ja, jag sger: Fr evig tid
              skall nd byggas upp;
          i himmelen, dr befster du
              din trofasthet.

089:004   Jag har slutit ett frbund med min utvalde,
          med ed har jag lovat min tjnare David:
089:005   'Jag skall befsta din sd fr evig tid
          och bygga din tron frn slkte till slkte.'  Sela.

089:006   Av himlarna prisas
              dina under, o HERRE,
          och i de heligas frsamling
              din trofasthet.
089:007   Ty vilken i skyn
              kan liknas vid HERREN,
          vilken bland Guds sner
              kan aktas lik HERREN?

089:008   Ja, Gud r mycket frskrcklig
              i de heligas rd
          och fruktansvrd utver alla
              som ro omkring honom.
089:009   HERRE, hrskarornas Gud,
              vem r dig lik?
          Stark r HERREN;
              och din trofasthet r runt omkring dig.

089:010   Du r den som rder
              ver havets uppror;
          nr dess bljor resa sig,
              stillar du dem.
089:011   Du krossade Rahab,
              s att han lg lik en slagen;
          med din mktiga arm
              frstrdde du dina fiender.

089:012   Din r himmelen,
              din r ock jorden;
          du har grundat jordens krets
              med allt vad drp r.
089:013   Norr och sder,
              dem har du skapat;
          Tabor och Hermon
              jubla i ditt namn.

089:014   Du har en arm
              med hjltekraft,
          mktig r din hand,
              hg r din hgra hand.
089:015   Rttfrdighet och rtt
              ro din trons fste,
          nd och sanning
              st infr ditt ansikte.

089:016   Saligt r det folk
              som vet vad jubel r,
          de som vandra, o HERRE,
              i ditt ansiktes ljus.

089:017   I ditt namn frjda de sig alltid,
          och genom din rttfrdighet upphjas de.

089:018   Ty du r deras starkhet och prydnad,
          och genom din nd upphjer du vrt horn.
089:019   Ty han som r vr skld tillhr HERREN,
          vr konung tillhr Israels Helige.

089:020   P den tiden talade du i en syn
              till dina fromma och sade:
          Jag har lagt hjlp i en hjltes hans,
          jag har upphjt en yngling ur folket.

089:021   Jag har funnit min tjnare David
          och smort honom med min helig olja.
089:022   Min hand skall stadigt vara med honom,
          och min arm skall styrka honom.

089:023   Ingen fiende skall ofrtnkt komma ver honom,
          och ingen orttfrdig skall frtrycka honom;
089:024   nej, jag skall krossa hans ovnner framfr honom,
          och jag skall hemska dem som hata honom.

089:025   Min trofasthet och min nd skola vara med honom,
          och i mitt namn skall hans horn varda upphjt.
089:026   Jag skall lgga havet under hans hand
          och strmmarna under hans hgra hand.

089:027   Han skall kalla mig s: 'Du min fader,
          min Gud och min frlsnings klippa.'
089:028   Ja, jag skall gra honom till den frstfdde,
          till den hgste bland konungarna p jorden.

089:029   Jag skall bevara min nd t honom evinnerligen,
          och mitt frbund med honom skall frbliva fast.
089:030   Jag skall lta hans sd best till evig tid,
          och hans tron, s lnge himmelen varar.

089:031   Om hans barn vergiva min lag
          och icke vandra efter mina rtter,
089:032   om de bryta mot mina stadgar
          och icke hlla mina bud,
089:033   d skall jag vl hemska deras vertrdelse med ris
          och deras missgrning med plgor,
089:034   men min nd skall jag ej taga ifrn honom,
          och jag skall icke svika i trofasthet.

089:035   Jag skall icke bryta mitt frbund,
          och vad mina lppar hava talat skall jag ej frndra.
089:036   En gng har jag svurit det vid min helighet,
          och mitt lfte till David skall jag icke bryta.

089:037   Hans sd skall frbliva evinnerligen
          och hans tron infr mig s lnge som solen;
089:038   ssom mnen skall den best evinnerligen.
          Och trofast r vittnet i skyn.  Sela.

089:039   Men nu har du frkastat och frskjutit din smorde
          och handlat i vrede mot honom.
089:040   Du har upplst frbundet med din tjnare,
          du har oskrat hans krona
              och kastat den ned till jorden.

089:041   Du har brutit ned alla hans murar,
          du har gjort hans fsten till spillror.
089:042   Alla som g vgen fram plundra honom,
          han har blivit till smlek fr sina grannar.

089:043   Du har upphjt hans ovnners hgra hand
          och berett alla hans fiender gldje.
089:044   Ja, du har ltit hans svrdsegg vika tillbaka
          och icke hllit honom uppe i striden.

089:045   Du har gjort slut p hans glans
          och slagit hans tron till jorden.
089:046   Du har frkortat hans ungdoms dagar,
          du har hljt honom med skam.  Sela.

089:047   Huru lnge, o HERRE,
              skall du s alldeles frdlja dig?
          Huru lnge skall din vrede
              brinna ssom eld?
089:048   Tnk p huru kort
              mitt liv varar,
          och huru frgngliga du har skapat
              alla mnniskors barn.

089:049   Ty vilken r den man som fr leva
              och undgr att se dden?
          Vem rddar din sjl
              frn ddsrikets vld?  Sela.
089:050   Herre, var ro
              din forna ndegrningar,
          vad du lovade David med ed
              i din trofasthet.

089:051   Tnk, Herre,
              p dina tjnares smlek,
          p vad jag mste frdraga
              av alla de mnga folken;
089:052   tnk p huru dina fiender
              smda, o HERRE,
          huru de smda
              din smordes fotspr.
                       ----

089:053 Lovad vare HERREN evinnerligen!  Amen, Amen.
                               Fjrde boken

090:001 En bn av gudsmannen Mose.

          Herre, du har varit vr tillflykt frn slkte till slkte.
090:002   Frrn bergen blevo till
          och du frambragte jorden och vrlden,
          ja, frn evighet till evighet
              r du, o Gud.

090:003   Du lter mnniskorna vnda ter till stoft,
          du sger: Vnden ter, I mnniskors barn.
090:004   Ty tusen r ro i dina gon
          ssom den dag som frgick i gr;
          ja, de ro ssom en nattvkt.

090:005   Du skljer dem bort; de ro ssom en smn.
          Om morgonen likna de grset som frodas;
090:006   det blomstrar upp och frodas om morgonen,
          men om aftonen torkar det bort och frvissnar.

090:007   Ty vi frgs genom din vrede,
          och genom din frtrnelse ryckas vi pltsligt bort.
090:008   Du stller vra missgrningar infr dig,
          vra frborgade synder i ditt ansiktes ljus.

090:009   Ja, alla vra dagar frsvinna genom din frgrymmelse,
          vi lykta vra r ssom en suck.
090:010   Vrt liv varar sjuttio r
          eller ttio r, om det bliver lngt;
          och nr det r som bst, r det mda och ffnglighet,
          ty det gr snart frbi, likasom flge vi bort.

090:011   Vem besinnar din vredes makt
          och din frgrymmelse, s att han fruktar dig?
090:012   Lr oss betnka huru f vra dagar ro,
          fr att vi m undf visa hjrtan.

090:013   HERRE, vnd ter.  Huru lnge drjer du?
          Frbarma dig ver dina tjnare.
090:014   Mtta oss med din nd, nr morgonen gryr,
          s att vi f jubla och vara glada i alla vra livsdagar.

090:015   Giv oss gldje s mnga dagar som du har plgat oss,
          s mnga r som vi hava lidit olycka.
090:016   Lt dina grningar uppenbaras fr dina tjnare
          och din hrlighet ver deras barn.

090:017   Och HERRENS, vr Guds, ljuvlighet
              komme ver oss.
          M du frmja fr oss
              vra hnders verk;
          ja, vra hnders verk frmje du.

091:001   Den som sitter under den Hgstes beskrm
          och vilar under den Allsmktiges skugga,
091:002   han sger: I HERREN har jag min tillflykt och min borg,
          min Gud, p vilken jag frtrstar.

091:003   Ja, han skall rdda dig ifrn fgelfngarens snara
          och ifrn pesten, som frdrvar.
091:004   Med sina fjdrar skall han betcka dig,
          och under hans vingar skall du finna tillflykt;
          hans trofasthet r skld och skrm.

091:005   Du skall icke behva frukta nattens fasor,
          icke pilen, som flyger om dagen,
091:006   icke pesten, som gr fram i mrkret,
          eller farsoten, som delgger vid middagens ljus.

091:007   Om ock tusen falla vid din sida,
          ja, tio tusen vid din hgra sida,
          s skall det dock icke drabba dig.
091:008   Dina gon skola blott skda drp med lust,
          och du skall se de ogudaktigas ln.
091:009   Ty du har sagt: Du, HERRE, r mitt skygd,
          och du har gjort den Hgste till din tillflykt.

091:010   Ingen olycka skall vederfaras dig,
          och ingen plga skall nalkas din hydda.
091:011   Ty han skall giva sina nglar befallning om dig,
          att de skola bevara dig p alla dina vgar.
091:012   De skola bra dig p hnderna,
          s att du icke stter din fot mot ngon sten.
091:013   ver lejon och huggormar skall du g fram,
          du skall trampa ned unga lejon och drakar.

091:014   Han hller sig intill mig, drfr skall jag befria honom;
          jag skall beskydda honom, drfr att han knner mitt namn.
091:015   Han kallar mig, och jag skall svara honom;
          jag r med honom i nden,
          jag skall rdda honom och lta honom komma till ra.
091:016   Jag skall mtta honom med lngt liv
          och lta honom se min frlsning.

092:001 En psalm, en sng fr sabbatsdagen.

092:002   Det r gott att tacka HERREN
          och att lovsjunga ditt namn, du den Hgste,
092:003   att om morgonen frkunna din nd,
          och nr natten har kommit din trofasthet,
092:004   med tiostrngat instrument och psaltare,
          med spel p harpa.

092:005   Ty du glder mig, HERRE, med dina grningar;
          jag vill jubla ver dina hnders verk.
092:006   Huru stora ro icke dina verk, o HERRE!
          Ja, vermttan djupa ro dina tankar.
092:007   En ofrnuftig man besinnar det ej,
          och en dre frstr icke sdant.

092:008   Om ock de ogudaktiga grnska ssom grs
          och ogrningsmnnen blomstra allasammans,
          s sker det till frdrv fr evig tid.
092:009   Men du, HERRE, r hg evinnerligen.
092:010   Ty se, dina fiender, HERRE,
          se, dina fiender frgs,
          alla ogrningsmnnen bliva frstrdda.

092:011   Men mitt horn gr du hgt ssom vildoxens;
          jag varder vergjuten med frisk olja.
092:012   Och med lust fr mitt ga skda p mina frfljare
          och mina ron hra om de onda
              som resa sig upp mot mig.
092:013   Den rttfrdige grnskar ssom ett palmtrd,
          ssom en ceder p Libanon vxer han till.

092:014   Ja, sdana ro planterade i HERRENS hus;
          de grnska i vr Guds grdar.
092:015   nnu nr de bliva gamla, skjuta de skott,
          de frodas och grnska;
092:016   s fr att de skola frkunna att HERREN r rttfrdig,
          min klippa, han i vilken ortt icke finnes.

093:001   HERREN r min konung!
              Han har kltt sig i hrlighet.
          HERREN har kltt sig,
              omgjordat sig med makt;
          drfr str jordkretsen fast
              och vacklar icke.
093:002   Din tron str fast ifrn fordom tid,
              du r frn evighet.

093:003   HERRE, strmmarna hava upphvt,
          strmmarna hava upphvt sin rst,
          ja, strmmarna upphva sitt dn.

093:004   Men vldig r HERREN i hjden,
          mer n bruset av stora vatten,
          vldiga vatten, havets brnningar.

093:005   Dina vittnesbrd ro fasta alltigenom;
          helighet hves ditt hus,
          HERRE, evinnerligen.

094:001   Du hmndens Gud, o HERRE,
          du hmndens Gud, trd fram i glans.
094:002   Res dig, du jordens domare,
          vedergll de hgmodiga vad de hava gjort.

094:003   Huru lnge skola de ogudaktiga, o HERRE,
          huru lnge skola de ogudaktiga triumfera?
094:004   Deras mun fldar ver av frckt tal;
          de frhva sig, alla ogrningsmnnen.

094:005   Ditt folk, o HERRE, krossa de,
          och din arvedel frtrycka de.
094:006   nkor och frmlingar drpa de,
          och faderlsa mrda de.
094:007   Och de sga: HERREN ser det icke,
          Jakobs Gud mrker det icke.

094:008   Mrken sjlva, I ofrnuftiga bland folket;
          I drar, nr kommen I till frstnd?

094:009   Den som har planterat rat,
              skulle han icke hra?
          Den som har danat gat,
              skulle han icke se?
094:010   Den som hller hedningarna i tukt,
              skulle han icke straffa,
          han som lr mnniskorna frstnd?
094:011   HERREN knner
              mnniskornas tankar,
          han vet att de sjlva ro ffnglighet.

094:012   Sll r den man
              som du, HERRE, undervisar,
          och som du lr genom din lag,
094:013   fr att skaffa honom ro fr olyckans dagar,
          till dess de ogudaktigas grav varder grvd.

094:014   Ty HERREN frskjuter icke sitt folk,
          och sin arvedel vergiver han icke.
094:015   Nej, rttfrdighet skall ter glla i rtten,
          och alla rttsinniga skola hlla sig drtill.

094:016   Vem str upp till att frsvara mig mot de onda,
          vem bistr mig mot ogrningsmnnen?
094:017   Om HERREN icke vore min hjlp,
          s bodde min sjl snart i det tysta.

094:018   Nr jag tnkte: Min fot vacklar,
          d stdde mig din nr, o HERRE:
094:019   Nr jag hade mycket bekymmer i mitt hjrta,
          d gladde din trst min sjl.

094:020   Kan frdrvets domarste hava gemenskap med dig,
          det ste dr man ver vld i lagens namn,
094:021   dr de trnga den rttfrdiges sjl
          och frdma oskyldigt blod?

094:022   Men HERREN bliver fr mig en borg,
          min Gud bliver min tillflykts klippa.
094:023   Och han lter deras frdrv vnda tillbaka ver dem
          och frgr dem fr deras ondskas skull.
          Ja, HERREN, vr Gud, frgr dem.

095:001   Kommen, ltom oss hja gldjerop till HERREN,
          jubel till vr frlsnings klippa.
095:002   Ltom oss trda fram fr hans ansikte med tacksgelse
          och hja jubel till honom med lovsnger.

095:003   Ty HERREN r en stor Gud,
          en stor konung ver alla gudar.
095:004   Han har jordens djup i sin hand,
          och bergens hjder ro hans;
095:005   hans r havet, ty han har gjort det,
          och hans hnder hava danat det torra.

095:006   Kommen, ltom oss tillbedja och nedfalla,
          ltom oss knbja fr HERREN, vr skapare.
095:007   Ty han r vr Gud,
          och vi ro det folk som han har till sin hjord,
          vi ro fr som st under hans vrd.
095:008   O att I villen i dag hra hans rst!

          Frhrden icke edra hjrtan ssom i Meriba,
          ssom p Massas dag i knen,
095:009   dr edra fder frestade mig,
          dr de prvade mig, fastn de hade sett mina verk.
095:010   I fyrtio r var det slktet mig till leda,
          och jag sade: De ro ett folk som far vilse med sitt hjrta,
          och de vilja icke veta av mina vgar.
095:011   S svor jag d i min vrede:
          De skola icke komma in i min vila.

096:001   Sjungen till HERRENS ra
              en ny sng,
          sjungen till HERRENS ra,
              alla lnder.
096:002   Sjungen till HERRENS ra,
              loven hans namn.
          Bden gldje var dag,
              frkunnen hans frlsning.
096:003   Frtljen bland hedningarna hans ra,
          bland alla folk hans under.

096:004   Ty stor r HERREN
              och hgt lovad,
          fruktansvrd r han
              mer n alla gudar.
096:005   Ty folkens alla gudar ro avgudar,
          men HERREN r den som har gjort himmelen.
096:006   Majestt och hrlighet ro infr hans ansikte,
          makt och glans i hans helgedom.

096:007   Given t HERREN,
              I folkens slkter,
          given t HERREN
              ra och makt;
096:008   given t HERREN
              hans namns ra,
          bren fram sknker,
              och kommen i hans grdar.
096:009   Tillbedjen HERREN
              i helig skrud,
          bven fr hans ansikte,
              alla lnder.
096:010   Sgen bland hedningarna:
              HERREN r nu konung!
          Drfr str jordkretsen fast och vacklar icke;
          han dmer folken med rttvisa.

096:011   Himmelen vare glad,
              och jorden frjde sig;
          havet bruse
              och allt vad dri r.
096:012   Marken gldje sig
              och allt som r drp,
          ja, d juble
              alla skogens trd.
096:013   infr HERREN, ty han kommer,
          ty han kommer fr att dma jorden.
          Han skall dma jordens krets med rttfrdighet
          och folken med sin trofasthet.

097:001   HERREN r nu konung!
              Drfr frjde sig jorden;
          havslnderna gldje sig, s mnga som de ro.
097:002   Moln och tcken omgiva honom,
          rttfrdighet och rtt
              ro hans trons fste.
097:003   Eld gr framfr honom
          och frbrnner hans ovnner runt omkring.

097:004   Hans ljungeldar lysa upp jordens krets;
          jorden ser det och bvar.
097:005   Bergen smlta
              ssom vax fr HERREN,
          fr hela jordens Herre.
097:006   Himlarna frkunna hans rttfrdighet,
          och alla folk se hans ra.

097:007   Alla de skola komma p skam, som dyrka belten,
          de som bermma sig av avgudar.
          Alla gudar skola tillbedja honom.
097:008   Sion hr det och glder sig,
          och Juda dttrar frjda sig
          fr dina domars skull, HERRE.
097:009   Ty du, HERRE, r den Hgste
              ver hela jorden;
          du r hgt upphjd
              ver alla gudar.

097:010   I som lsken HERREN, haten det onda.
          Han bevarar sina frommas sjlar,
          ur de ogudaktigas hand rddar han dem.
097:011   Ljus r utstt fr den rttfrdige
          och gldje fr de rttsinniga.
097:012   Gldjens, I rttfrdige, i HERREN,
          och prisen hans heliga namn.

098:001 En psalm.

          Sjungen till HERREN ra
              en ny sng,
          ty han har gjort under.
          Han har vunnit seger med sin hgra hand
          och med sin vldiga arm.
098:002   HERREN har ltit sin frlsning bliva kunnig,
          han har uppenbarat sin rttfrdighet
              fr hedningarnas gon.
098:003   Han har tnkt p sin nd och trofasthet
              mot Israels hus;
          alla jordens ndar hava sett
              huru vr Gud frlsar.

098:004   Hjen jubel till HERREN, alla lnder;
          bristen ut i gldjerop och lovsjungen.
098:005   Lovsjungen HERREN med harpa,
          med harpa och med lovsngs ljud.
098:006   Hjen jubel med trumpeter och med basuners ljud
          infr HERREN, konungen.

098:007   Havet bruse och allt vad dri r,
          jordens krets och de som bo drp.
098:008   Strmmarna klappe i hnderna,
          bergen juble med varandra,
098:009   infr HERREN, ty han kommer
              fr att dma jorden.
          Han skall dma jordens krets med rttfrdighet
          och folken med rttvisa.

099:001   HERREN r nu konung!
              Drfr darra folken.
          Han som tronar p keruberna!
              Drfr sklver jorden.
099:002   HERREN r stor i Sion,
          och upphjd r han
              ver alla folk.
099:003   Drfr prisar man ditt namn,
              det stora och fruktansvrda.
          Helig r han.

099:004   Och konungen i sin makt
              lskar vad rtt r.
          Ja, du hller rttvisa vid makt,
          rtt och rttfrdighet
              var du i Jakob.
099:005   Upphjen HERREN, vr Gud,
          och tillbedjen vid hans fotapall.
          Helig r han.

099:006   Mose och Aron voro bland hans prster,
          och Samuel bland dem som kallade hans namn;
          de ropade till HERREN,
              och han svarade dem.
099:007   I molnstoden talade
              han d till dem;
          de hllo hans vittnesbrd
              och den lag som han gav dem.

099:008   Ja, HERRE, vr Gud,
              du svarade dem;
          du var mot dem
              en frltande Gud--
          och en hmnare ver deras grningar.
099:009   Upphjen HERREN, vr Gud,
          och tillbedjen infr hans heliga berg.
          Ty helig r HERREN, vr Gud.

100:001 En tacksgelsepsalm.

          Hjen jubel till HERREN, alla lnder.
100:002   Tjnen HERREN med gldje,
          kommen infr hans ansikte med frjderop.
100:003   Frnimmen att HERREN r Gud.
          Han har gjort oss, och icke vi sjlva,
          till sitt folk och till fr i sin hjord.
100:004   Gn in i hans portar med tacksgelse,
          i hans grdar med lov;
          tacken honom, loven hans namn.
100:005   Ty HERREN r god,
              hans nd varar evinnerligen
          och hans trofasthet frn slkte till slkte.

101:001 Av David; en psalm.

          Om nd och rtt vill jag sjunga,
              dig, HERRE, lovsga.
101:002   Jag vill akta p ostrafflighetens vg--
              nr kommer du till mig?

          Jag vill fra en ostrafflig vandel,
              dr jag bor i mitt hus.
101:003   Jag vnder mitt ga ej till det
              som frdrvligt r.

          Att va orttfrdighet hatar jag;
              sdant skall ej lda vid mig.
101:004   Ett vrngt hjrta vare fjrran ifrn mig;
              vad ont r vill jag ej veta av.

101:005   Den som i hemlighet frtalar sin nsta,
              honom vill jag frgra;
          den som har stolta gon och hgmodigt hjrta,
              honom lider jag icke.

101:006   Mina gon se efter de trogna i landet,
              fr att de m bo hos mig;
          den som vandrar p ostrafflighetens vg,
              han fr vara min tjnare.

101:007   Den fr icke bo i mitt hus,
              som var svek;
          den som talar lgn skall ej best
              infr mina gon.

101:008   Morgon efter morgon skall jag frgra
              alla ogudaktiga i landet
          och utrota alla ogrningsmn
              ur HERRENS stad.

102:001 Bn av en betryckt, nr han frsmktar och utgjuter sitt
        bekymmer infr HERREN.

102:002   HERRE, hr min bn,
          och lt mitt rop komma infr dig.
102:003   Dlj icke ditt ansikte fr mig,
              nr jag r i nd.
          Bj ditt ra till mig;
          nr jag ropar,
              s skynda att svara mig.

102:004   Ty mina dagar hava frsvunnit ssom rk,
          benen i min kropp ro frtorkade ssom av eld.
102:005   Mitt hjrta r frbrnt ssom grs och frvissnat;
          ty jag frgter att ta mitt brd.
102:006   Fr min hgljudda suckans skull
          trnga benen i min kropp ut till huden.

102:007   Jag r lik en pelikan i knen,
          jag r ssom en uggla bland ruiner.
102:008   Jag fr ingen smn och har blivit lik
              en ensam fgel p taket.
102:009   Hela dagen smda mig mina fiender;
          de som rasa mot mig frbanna med mitt namn.

102:010   Ty jag ter aska ssom brd
          och blandar min dryck med grt,
102:011   fr din vredes och frtrnelses skull,
          drfr att du har gripit mig och kastat mig bort.
102:012   Mina dagar ro ssom skuggan, nr den frlnges,
          och jag sjlv frvissnar ssom grs.

102:013   Men du, o HERRE,
              tronar evinnerligen,
          och din minnelse varar frn slkte till slkte.
102:014   Du skall st upp
              och frbarma dig ver Sion;
          se, det r tid att du bevisar det nd;
              ja, stunden har kommit.
102:015   Ty dina tjnare hava dess stenar kra
          och mka sig ver dess grus.

102:016   D skola hedningarna frukta HERRENS namn
          och alla jordens konungar din hrlighet,
102:017   nr en gng HERREN har byggt upp Sion
          och uppenbarat sig i sin hrlighet;
102:018   nr han har vnt sig till de utblottades bn
          och upphrt att frakta deras bn.

102:019   Det skall tecknas upp
              fr ett kommande slkte,
          och det folk som varder skapat
              skall lova HERREN,
102:020   att han har blickat ned
              frn sin heliga hjd,
          att HERREN har skdat
              frn himmelen ned till jorden,
102:021   fr att hra den fngnes klagan,
          fr att befria ddens barn,
102:022   p det att man i Sion
              m frkunna HERRENS namn
          och hans lov i Jerusalem,
102:023   nr alla folk frsamlas,
          och alla riken, fr att tjna HERREN.

102:024   Han har p vgen nedbjt min kraft,
          han har frkortat mina dagar.
102:025   Jag sger: Min Gud,
              tag mig icke bort i mina halva dagar,
          du vilkens r vara frn slkte till slkte.
102:026   I urtiden lade du jordens grund,
          och himlarna ro dina hnder verk:
102:027   de skola frgs, men du frbliver,
          de skola alla ntas ut ssom en kldnad;
          du skall frvanda dem ssom man byter om sin drkt,
          och de fara hn.

102:028   Men du r densamme,
          och dina r skola icke hava ngon nde.
102:029   Dina tjnares barn skola f bo i landet,
          och deras avkomma skall best infr dig.

103:001 Av David.

          Lova HERREN, min sjl,
          och allt det i mig r hans heliga namn.
103:002   Lova HERREN, min sjl,
          och frgt icke vad gott han har gjort,
103:003   han som frlter dig alla dina missgrningar
          och helar alla dina brister,
103:004   han som frlossar ditt liv frn graven
          och krner dig med nd och barmhrtighet,
103:005   han som mttar ditt begr med sitt goda,
          s att du bliver ung p nytt ssom en rn.

103:006   HERREN gr rttfrdighetens verk
          och skaffar rtt t alla frtryckta.
103:007   Han lt Mose se sina vgar,
          Israels barn sina grningar.
103:008   Barmhrtig och ndig r HERREN,
          lngmodig och stor i mildhet.
103:009   Han gr icke stndigt till rtta
          och behller ej vrede evinnerligen.
103:010   Han handlar icke med oss efter vra synder
          och vedergller oss icke efter vra missgrningar.

103:011   Ty s hg som himmelen r ver jorden,
          s vldig r hans nd ver dem som frukta honom.
103:012   S lngt som ster r frn vster
          lter han vra vertrdelser vara frn oss.
103:013   Ssom en fader frbarmar sig ver barnen,
          s frbarmar sig HERREN ver dem som frukta honom.
103:014   Ty han vet vad fr ett verk vi ro,
          han tnker drp att vi ro stoft.

103:015   En mnniskas dagar ro ssom grset,
          hon blomstrar ssom ett blomster p marken.
103:016   Nr vinden gr drver, d r det icke mer,
          och dess plats vet icke mer drav.
103:017   Men HERRENS nd varar frn evighet till evighet
          ver dem som frukta honom,
          och hans rttfrdighet intill barnbarn,
103:018   nr man hller hans frbund
          och tnker p hans befallningar och gr efter dem.

103:019   HERREN har stllt sin tron i himmelen,
          och hans konungavlde omfattar allt.
103:020   Loven HERREN, I hans nglar,
          I starke hjltar, som utrtten hans befallning,
          s snart I hren ljudet av hans befallning.
103:021   Loven HERREN, I alla hans hrskaror,
          I hans tjnare, som utrtten hans vilja.
103:022   Loven HERREN, I alla hans verk,
          varhelst hans herradme r.
          Min sjl, lova HERREN.

104:001   Lova HERREN, min sjl.
          HERRE, min Gud, du r hg och stor,
          i majestt och hrlighet r du kldd.
104:002   Du hljer dig i ljus ssom i en mantel,
          du spnner ut himmelen ssom ett tlt;
104:003   du timrar p vattnen dina salar,
          molnen gr du till din vagn,
          och du far fram p vindens vingar.
104:004   Du gr vindar till dina sndebud,
          eldslgor till dina tjnare.

104:005   Du grundade jorden p hennes fsten,
          s att hon icke vacklar till evig tid.
104:006   Med djupet betckte du henne ssom med en kldnad;
          uppver bergen stodo vattnen.
104:007   Men fr din npst flydde de;
          fr ljudet av ditt dunder hastade de undan.
104:008   Berg hjde sig, och dalar snkte sig,
          p den plats som du hade bestmt fr dem.
104:009   En grns satte du, som vattnen ej fingo verskrida,
          s att de icke ter skulle betcka jorden.

104:010   Du lt kllor flyta fram i dalarna,
          mellan bergen togo de sin vg.
104:011   De vattna alla markens djur,
          vildsnorna slcka i dem sin trst.
104:012   Vid dem bo himmelens fglar,
          frn trdens grenar hja de sin rst.

104:013   Du vattnar bergen frn dina salar,
          jorden mttas av den frukt du skapar.
104:014   Du lter grs skjuta upp fr djuren
          och rter till mnniskans tjnst.
          S framalstrar du brd ur jorden
104:015   och vin, som glder mnniskans hjrta;
          s gr du hennes ansikte glnsande av olja,
          och brdet styrker mnniskans hjrta.
104:016   HERRENS trd varda ock mttade,
          Libanons cedrar, som han har planterat;
104:017   fglarna bygga dr sina nsten,
          hgern gr sitt bo i cypresserna.
104:018   Stenbockarna hava ftt de hga bergen,
          klyftorna r klippdassarnas tillflykt.

104:019   Du gjorde mnen till att bestmma tiderna;
          solen vet stunden d den skall g ned.
104:020   Du snder mrker, och det bliver natt;
          d komma alla skogens djur i rrelse,
104:021   de unga lejonen ryta efter rov
          och begra sin fda av Gud.
104:022   Solen gr upp; d draga de sig tillbaka
          och lgga sig ned i sina kulor.
104:023   Mnniskan gr d ut till sin grning
          och till sitt arbete intill aftonen.

104:024   Huru mngfaldiga ro icke dina verk, o HERRE!
          Med vishet har du gjort dem alla.
          Jorden r full av vad du har skapat.
104:025   Se ock havet, det stora ock vida:
          ett tallst vimmel rr sig dri,
          djur bde stora och sm.
104:026   Dr g skeppen sin vg fram,
          Leviatan, som du har skapat att leka dri.

104:027   Alla vnta de efter dig,
          att du skall giva dem deras mat i rtt tid.
104:028   Du giver dem, d samla de in;
          du upplter din hand,
              d varda de mttade med goda hvor.
104:029   Du frdljer ditt ansikte, d frskrckas de;
          du tager bort deras ande, d frgs de
          och vnda ter till sitt stoft igen.
104:030   Du snder ut din ande, d varda de skapade,
          och du frnyar jordens anlete.

104:031   HERRENS ra frblive evinnerligen;
          m HERREN gldja sig ver sina verk,
104:032   han som skdar p jorden, och hon bvar,
          han som rr vid bergen, och de ryka.
104:033   Jag vill sjunga till HERRENS ra, s lnge jag lever;
          jag vill lovsjunga min Gud, s lnge jag r till.
104:034   Mitt tal behage honom vl;
          m jag sjlv f gldja mig i HERREN.
104:035   Men m syndare frsvinna ifrn jorden
          och inga ogudaktiga mer vara till.
          Lova HERREN, min sjl

          Halleluja!

105:001   Tacken HERREN,
              kallen hans namn,
          gren hans grningar kunniga bland folken.
105:002   Sjungen till hans ra,
              lovsgen honom,
          talen om alla hans under.
105:003   Bermmen eder av hans heliga namn;
          gldje sig av hjrtat
              de som ska HERREN.

105:004   Frgen efter HERREN och hans makt,
          sken hans ansikte bestndigt.
105:005   Tnken p de underbara verk som han har gjort,
          p hans under och hans muns domar,
105:006   I Abrahams, hans tjnares, sd,
          I Jakobs barn, hans utvalda.

105:007   Han r HERREN, vr Gud;
          ver hela jorden g hans domar.
105:008   Han tnker evinnerligen p sitt frbund,
          intill tusen slkten p vad han har stadgat,
105:009   p det frbund han slt med Abraham
          och p sin ed till Isak.

105:010   Han faststllde det fr Jakob till en stadga,
          fr Israel till ett evigt frbund;
105:011   han sade: t dig vill jag giva Kanaans land,
          det skall bliva eder arvedels lott.
105:012   D voro de nnu en liten hop,
          de voro ringa och frmlingar drinne.

105:013   Och de vandrade stad ifrn folk till folk,
          ifrn ett rike bort till ett annat.
105:014   Han tillstadde ingen att gra dem skada,
          han straffade konungar fr deras skull:
105:015   Kommen icke vid mina smorda,
          och gren ej mina profeter ngot ont.

105:016   Och nr han bjd hungersnd komma ver landet
          och frdrvade allt deras livsuppehlle,
105:017   d snde han stad en man framfr dem:
          Josef blev sld till trl.
105:018   Man slog hans ftter i bojor,
          i jrn fick han ligga fjttrad,
105:019   till den tid d hans ord uppfylldes,
          d HERRENS tal bevisade hans oskuld.

105:020   D snde konungen och lt slppa honom ls,
          folkens behrskare gav honom fri.
105:021   Han satte honom till herre ver sitt hus,
          till att rda ver all hans egendom;
105:022   han skulle binda hans furstar efter sin vilja
          och lra hans ldste vishet.

105:023   Och Israel kom till Egypten,
          Jakob blev en gst i Hams land.
105:024   Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt
          och mktigare n dess ovnner voro,
105:025   de vilkas hjrtan han vnde till att hata hans folk,
          till att lgga onda rd mot hans tjnare.

105:026   Han snde Mose, sin tjnare,
          och Aron, som han hade utvalt.
105:027   De gjorde hans tecken ibland dem
          och under i Hams land.
105:028   Han snde mrker och lt allt bliva mrkt;
          och de stodo icke emot hans ord.

105:029   Han frvandlade deras vatten till blod
          och lt s deras fiskar d.
105:030   Deras land kom att vimla av paddor,
          nda in i deras konungars kamrar.
105:031   Han bjd, och flugsvrmar kommo,
          mygg i hela deras land.

105:032   Han gav dem hagel fr regn,
          eldslgor snde han i deras land.
105:033   Och han slog deras vintrd och fikontrd
          och brt snder trden i deras land.

105:034   Han bjd, och grshoppor kommo,
          och grsmaskar i talls mngd.
105:035   De to upp alla rter i deras land,
          de to upp frukten p deras mark.
105:036   Och han slog allt frstftt i deras land,
          frstlingen av all deras kraft.

105:037   S frde han dem ut, med silver och guld,
          och i hans stammar var ingen som stapplade.
105:038   Egyptierna gladde sig, nr de drogo ut;
          ty frskrckelse fr Israel hade fallit ver dem.
105:039   Han bredde ut ett moln till skygd,
          och en eld fr att lysa om natten.

105:040   De begrde, d lt han vaktlar komma,
          och med brd frn himmelen mttade han dem.
105:041   Han ppnade klippan, och vatten fldade;
          det gick genom knen ssom en strm.
105:042   Ty han tnkte p sitt heliga ord,
          p sin tjnare Abraham.

105:043   S frde han ut sitt folk med frjd,
          med jubel dem som han hade utvalt.
105:044   Han gav t dem hedningarnas lnder,
          och folkens frvrv fingo de till besittning,
105:045   fr att de skulle hlla hans stadgar
          och taga hans lagar i akt.

          Halleluja!

106:001   Halleluja!
          Tacken HERREN, ty han r god,
          ty hans nd varar evinnerligen.
106:002   Vem kan uttala HERRENS vldiga grningar
          och frkunna allt hans lov?
106:003   Saliga ro de som akta p vad rtt r,
          de som alltid va rttfrdighet.

106:004   Tnk p mig, HERRE, efter din nd mot ditt folk,
          besk mig med din frlsning,
106:005   s att jag med lust fr se dina utvaldas lycka,
          gldja mig med ditt folks gldje,
          bermma mig med din arvedel.

106:006   Vi hava syndat likasom vra fder,
          vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
106:007   Vra fder i Egypten aktade icke p dina under;
          de tnkte icke p dina mnga ndegrningar,
          utan voro genstrviga vid havet, invid Rda havet.

106:008   Men han frlste dem fr sitt namns skull,
          fr att gra sin makt kunnig.
106:009   Han npste Rda havet, s att det blev torrt,
          och frde dem genom djupen ssom genom en ken.

106:010   Han frlste dem frn deras motstndares hand
          och frlossade dem ifrn fiendens hand.
106:011   Vattnet vertckte deras ovnner;
          icke en enda av dem blev kvar.

106:012   D trodde de p hans ord,
          d sjngo de hans lov.
106:013   Men snart glmde de hans grningar,
          de frbidade icke hans rd.

106:014   De grepos av lystnad i knen
          och frestade Gud i demarken.
106:015   D gav han dem vad de begrde,
          men snde trande sjukdom ver dem.

106:016   Och de upptndes av avund mot Mose i lgret,
          mot Aron, HERRENS helige.
106:017   Men jorden ppnade sig och uppslukade Datan
          och vertckte Abirams hop.
106:018   Och eld begynte brinna i deras hop,
          en lga brnde upp de ogudaktiga.

106:019   De gjorde en kalv vid Horeb
          och tillbdo ett gjutet belte;
106:020   sin ra bytte de bort
          mot bilden av en oxe, som ter grs.

106:021   De glmde Gud, sin frlsare,
          som hade gjort s stora ting i Egypten,
106:022   s underbara verk i Hams land,
          s fruktansvrda grningar vid Rda havet.

106:023   D hotade han att frgra dem;
          men Mose, den man som han hade utvalt,
          trdde fram ssom medlare infr honom
          till att avvnda hans vrede, s att den icke skulle frdrva.

106:024   De fraktade det ljuvliga landet
          och trodde icke p hans ord.
106:025   De knorrade i sina tlt
          och lyssnade icke till HERRENS rst.

106:026   D lyfte han upp sin hand mot dem
          och svor att sl ned dem i knen,
106:027   att sl ned deras barn ibland hedningarna
          och frstr dem i lnderna.

106:028   Och de slto sig till Baal-Peor
          och to det som var offrat t dda.
106:029   De frtrnade Gud med sina grningar,
          och en hemskelse brt in ver dem.

106:030   Men Pinehas trdde fram och skipade rtt,
          och s upphrde hemskelsen;
106:031   det vart honom rknat till rttfrdighet
          frn slkte till slkte, fr evig tid.

106:032   De frtrnade honom ock vid Meribas vatten,
          och det gick Mose illa fr deras skull.
106:033   Ty de voro genstrviga mot hans Ande,
          och han talade obetnksamt med sina lppar.

106:034   De frgjorde icke de folk
          om vilka HERREN hade givit dem befallning,
106:035   utan beblandade sig med hedningarna
          och lrde sig deras grningar.
106:036   De tjnade deras avgudar,
          och dessa blevo dem till en snara.

106:037   Och de offrade sina sner och dttrar
          till offer t onda andar.
106:038   Ja, de utgto oskyldigt blod,
          sina sners och dttrars blod
          och offrade dessa t Kanaans avgudar;
          och landet vart ohelgat genom blodskulder.
106:039   S blevo de orena genom sina grningar
          och betedde sig trolst i sina verk.

106:040   D upptndes HERRENS vrede mot hans folk,
          och hans arvedel blev honom en styggelse.
106:041   Och han gav dem i hedningars hand,
          s att de som hatade dem fingo rda ver dem.

106:042   Deras fiender trngde dem,
          och de blevo kuvade under deras hand.
106:043   Mnga gnger rddade han dem,
          men de voro genstrviga i sin egenvilja
          och frgingos s genom sin missgrning.

106:044   Men han sg till dem i deras nd,
          nr han hrde deras rop.
106:045   Och han tnkte, dem till fromma, p sitt frbund
          och mkade sig efter sin stora nd.
106:046   Och han lt dem finna barmhrtighet
          infr alla dem som hade frt dem i fngenskap.

106:047   Frls oss, HERRE, vr Gud,
          och frsamla oss frn hedningarna,
          s att vi f prisa ditt heliga namn
          och bermma oss av ditt lov.
                       ----

106:048 Lovad vare HERREN, Israels Gud, frn evighet till evighet!  Och
        allt folket sge: Amen, Halleluja!

                               Femte boken

107:001   Tacken HERREN, ty han r god,
          ty hans nd varar evinnerligen.
107:002   S sge HERRENS frlossade,
          de som han har frlossat ur nden,
107:003   de som han har frsamlat ifrn lnderna,
          frn ster och frn vster,
          frn norr och frn havssidan.

107:004   De irrade omkring i knen p de stigar,
          de funno ingen stad dr de kunde bo;
107:005   de hungrade och trstade,
          deras sjl frsmktade i dem.
107:006   Men de ropade till HERREN i sin nd,
          och han rddade dem ur deras trngml.
107:007   Och han ledde dem p en rtt vg,
          s att de kommo till en stad dr de kunde bo.
107:008   De m tacka HERREN fr hans nd
          och fr hans under med mnniskors barn,
107:009   att han mttade den frsmktande sjlen
          och uppfyllde den hungrande sjlen med sitt goda.

107:010   De sutto i mrker och ddsskugga,
          fngna i elnde och jrnbojor,
107:011   drfr att de hade varit genstrviga mot Guds ord
          och hade fraktat den Hgstes rd.
107:012   Han kuvade deras hjrtan med olycka;
          de kommo p fall och hade ingen hjlpare.
107:013   Men de ropade till HERREN i sin nd,
          och han frlste dem ur deras trngml;
107:014   han frde dem ut ur mrkret och ddsskuggan,
          och deras bojor slet han snder.
107:015   De m tacka HERREN fr hans nd
          och fr hans under med mnniskors barn,
107:016   att han krossade kopparportarna
          och brt snder jrnbommarna.

107:017   De voro ofrnuftiga, ty de vandrade i vertrdelse,
          och blevo nu plgade fr sina missgrningars skull;
107:018   deras sjl vmjdes vid all mat,
          och de voro nra ddens portar.
107:019   Men de ropade till HERREN i sin nd,
          och han frlste dem ur deras trngml.
107:020   Han snde sitt ord och botade dem
          och rddade dem frn graven.
107:021   De m tacka HERREN fr hans nd
          och fr hans under med mnniskors barn;
107:022   de m offra lovets offer
          och frtlja hans verk med jubel.

107:023   De foro p havet med skepp
          och drevo sin handel p stora vatten;
107:024   dr fingo de se HERRENS grningar
          och hans under p havsdjupet.
107:025   Med sitt ord uppvckte han stormvinden,
          s att den hvde upp dess bljor.
107:026   De foro upp mot himmelen, ned i djupen;
          deras sjl upplstes av ngest.
107:027   De raglade och stapplade ssom druckna,
          och all deras vishet blev till intet.
107:028   Men de ropade till HERREN i sin nd,
          och han frde dem ut ur deras trngml.
107:029   Han frbytte stormen i lugn,
          s att bljorna omkring dem tystnade.
107:030   Och de blevo glada att det vart stilla,
          och han frde dem till den hamn dit de ville.
107:031   De m tacka HERREN fr hans nd
          och fr hans under med mnniskors barn;
107:032   de m upphja honom i folkets frsamling
          och lova honom dr de ldste sitta.

107:033   Han gjorde strmmar till ken,
          kllsprng till torr mark,
107:034   brdigt land till salthed,
          fr dess inbyggares ondskas skull.
107:035   Han gjorde knen till en vattenrik sj
          och torrt land till kllsprng.
107:036   Och han lt de hungrande bo dr,
          och de byggde en stad dr de kunde bo.
107:037   De besdde krar och planterade vingrdar,
          som gvo dem sin frukt i avkastning.
107:038   Han vlsignade dem, och de frkades storligen,
          och deras boskapshjordar lt han icke frminskas.
107:039   Vl blevo de sedan ringa och nedbjda,
          i det olycka och bedrvelse tryckte dem,
107:040   men han som utgjuter frakt ver furstar
          och lter dem irra omkring i vglsa demarker,
107:041   han upphjde d den fattige ur elndet
          och lt slkterna vxa till ssom frhjordar.
107:042   De redliga se det och gldja sig,
          och all orttfrdighet mste tillsluta sin mun.

107:043   Den som r vis, han akte hrp
          och besinne HERRENS ndegrningar.

108:001 En sng, en psalm av David.

108:002   Mitt hjrta r frimodigt, o Gud,
          jag vill sjunga och lova; ja, s vill min ra.
108:003   Vakna upp, psaltare och harpa;
              jag vill vcka morgonrodnaden.

108:004   Jag vill tacka dig bland folken, HERREN,
              och lovsjunga dig bland folkslagen.
108:005   Ty din nd r stor nda uppver himmelen,
              och din trofasthet allt upp till skyarna.

108:006   Upphjd vare du, Gud, ver himmelen,
              och ver hela jorden strcke sig din ra.

108:007   P det att dina vnner m varda rddade,
          m du giva seger med din hgra hand och bnhra mig.

108:008   Gud har talat i sin helgedom:
          Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
          och skall avmta Suckots dal.
108:009   Mitt r Gilead, mitt r Manasse,
          Efraim r mitt huvuds vrn,
108:010   Juda min hrskarstav;
          Moab r mitt tvagningskrl,
          p Edom kastar jag min sko;
          ver filisternas land hjer jag jubelrop.

108:011   Vem skall fra mig till den fasta staden,
          vem leder mig till Edom?
108:012   Har icke du, o Gud, frkastat oss,
          s att du ej drager ut med vra hrar, o Gud?
108:013   Giv oss hjlp mot ovnnen;
          ty mnniskors hjlp r ffnglighet.
108:014   Med Gud kunna vi gra mktiga ting;
          han skall frtrampa vra ovnner.

109:001 Fr sngmstaren; av David; en psalm.

          Min lovsngs Gud, tig icke.
109:002   Ty sin ogudaktiga mun,
              sin falska mun
              hava de uppltit mot mig,
          de hava talat mot mig
              med lgnaktig tunga.
109:003   Med htska ord
              hava de omgivit mig,
          de hava begynt strid
              mot mig utan sak.
109:004   Till ln fr min krlek
              st de mig emot,
          men jag beder allenast.
109:005   De hava bevisat mig
              ont fr gott
          och hat fr min krlek.

109:006   Lt en ogudaktig man trda upp emot honom,
          och lt en klagare st p hans hgra sida.
109:007   Nr han kommer infr rtta, m han dmas skyldig,
          och hans bn vare synd.
109:008   Blive hans dagar f,
          hans mbete tage en annan.
109:009   Varde hans barn faderlsa
          och hans hustru nka.
109:010   M hans barn alltid
              g husvilla och tigga
          och ska sitt brd fjrran ifrn delagda hem.
109:011   M ockraren f i sin snara
              allt vad han ger,
          och m frmmande plundra hans gods.
109:012   M ingen finnas,
              som hyser misskund med honom,
          och ingen, som frbarmar sig
              ver hans faderlsa.
109:013   Hans framtid varde avskuren,
          i nsta led vare sdanas
              namn utplnat.
109:014   Hans fders missgrning
              varde ihgkommen infr HERREN,
          och hans moders synd
              varde icke utplnad.
109:015   M den alltid st
              infr HERRENS gon;
          ja, sdana mns minnelse
              m utrotas frn jorden.
109:016   Ty han tnkte ju icke
              p att va misskund,
          utan frfljde den
              som var betryckt och fattig
          och den vilkens hjrta var bedrvat,
              fr att dda dem.
109:017   Han lskade frbannelse,
              och den kom ver honom;
          han hade icke behag till vlsignelse,
              och den blev fjrran ifrn honom.
109:018   Han kldde sig i frbannelse ssom i en kldnad,
          och ssom vatten trngde den in i hans liv
          och ssom olja in i hans ben.
109:019   Den varde honom ssom en mantel att hlja sig i,
          och ssom en grdel att alltid omgjorda sig med.
109:020   Detta vare mina motstndares
              ln frn HERREN,
          och deras som tala ont mot min sjl.

109:021   Men du, HERRE, Herre,
          st mig bi fr ditt namn skull;
          god r ju din nd, s m du d rdda mig.
109:022   Ty jag r betryckt och fattig,
          och mitt hjrta r genomborrat i mitt brst.
109:023   Ssom skuggan, nr den frlnges, gr jag bort;
          jag ryckes bort ssom en grshoppssvrm.
109:024   Mina knn ro vacklande av fasta,
          och min kropp frlorar sitt hull.
109:025   Till smlek har jag blivit infr dem;
          nr de se mig, skaka de huvudet.

109:026   Hjlp mig, HERRE, min Gud;
          frls mig efter din nd;
109:027   och m de frnimma att det r din hand,
          att du, HERRE, har gjort det.
109:028   Om de frbanna,
              s vlsigna du;
          om de resa sig upp,
              s komme de p skam,
          men m din tjnare f gldja sig.
109:029   Mina motstndare varde kldda i blygd
          och hljda i skam ssom i en mantel.

109:030   Min mun skall storligen
          tacka HERREN;
          mitt ibland mnga vill jag lova honom.
109:031   Ty han str p den fattiges hgra sida
          fr att frlsa honom frn dem som frdma hans sjl.

110:001 Av David; en psalm.

          HERREN sade till min herre:
          Stt dig p min hgra sida,
          till dess jag har lagt dina fiender
              dig till en fotapall.
110:002   Din makts spira skall HERREN
              utstrcka frn Sion;
          du skall hrska mitt ibland dina fiender.
110:003   Villigt kommer ditt folk,
              nr du samlar din hr;
          i helig skrud kommer
              din unga skara infr dig,
          ssom daggen kommer
              ur morgonrodnadens skte.

110:004   HERREN har svurit
          och skall icke ngra sig:
          Du r en prst till evig tid
          efter Melki-Sedeks stt.
110:005   Herren r p din hgra sida,
          han skall krossa konungar
              p sin vredes dag.
110:006   Han skall hlla dom bland hedningarna,
              verallt skola dda ligga;
          han skall snderkrossa huvuden
              vida omkring p jorden.
110:007   Ur bcken skall han dricka p vgen;
          drfr skall han upplyfta huvudet.

111:001   Halleluja!
          Jag vill tacka HERREN av allt hjrta
          i de rttsinnigas rd och frsamling.
111:002   Stora ro HERRENS verk,
          de begrundas av alla som hava sin lust i dem.
111:003   Majestt och hrlighet r vad han gr,
          och hans rttfrdighet frbliver evinnerligen.
111:004   Han har s gjort, att hans under ro i minnelse;
          ndig och barmhrtig r HERREN.
111:005   Han giver mat t dem som frukta honom,
          han tnker evinnerligen p sitt frbund.
111:006   Sina grningars kraft har han gjort kunnig fr sitt folk,
          i det han gav dem hedningarnas arvedel.
111:007   Hans hnders verk ro trofasthet och rtt,
          oryggliga ro alla hans ordningar.
111:008   De st fasta fr alltid och fr evigt,
          de fullbordas med trofasthet och rttvisa.
111:009   Han har snt sitt folk frlossning,
          han har stadgat sitt frbund fr evig tid;
          heligt och fruktansvrt r hans namn.
111:010   HERRENS fruktan r vishetens begynnelse,
          ett gott frstnd f alla de som gra drefter.
          Hans lov frbliver evinnerligen.

112:001   Halleluja!
          Sll r den man som fruktar HERREN
          och har sin stora lust i hans bud.
112:002   Hans efterkommande skola bliva vldiga p jorden;
          de redligas slkte skall varda vlsignat.
112:003   Gods och rikedom skall finnas i hans hus,
          och hans rttfrdighet bestr evinnerligen.
112:004   Fr de redliga gr han upp ssom ett ljus i mrkret,
          ndig och barmhrtig och rttfrdig.
112:005   Vl den som r barmhrtig och giver ln,
          den som stder all sin sak p rtt!
112:006   Ty han skall icke vackla till evig tid;
          den rttfrdige skall vara i evig minnelse.
112:007   Fr ont budskap fruktar han icke;
          hans hjrta r frimodigt, det frtrstar p HERREN.
112:008   Hans hjrta r fast, det fruktar icke,
          till dess han fr se med lust p sina ovnner.
112:009   Han utstrr, han giver t de fattiga,
          hans rttfrdighet frbliver evinnerligen;
          hans horn skall varda upphjt med ra.
112:010   Den ogudaktige skall se det och harmas;
          han skall bita sina tnder samman och tras bort.
          Vad de ogudaktiga nska bliver till intet.

113:001   Halleluja!
          Loven, I HERRENS tjnare,
          loven HERRENS namn.
113:002   Vlsignat vare HERRENS namn
          frn nu och till evig tid.
113:003   Frn solens uppgng nda till dess nedgng
          vare HERRENS namn hgtlovat.
113:004   HERREN r hg ver alla folk,
          hans ra nr ver himmelen.
113:005   Ja, vem r ssom HERREN, vr Gud,
          han som sitter s hgt,
113:006   han som ser ned s djupt--
          ja, vem i himmelen och p jorden?
113:007   Han som upprttar den ringe ur stoftet,
          han som lyfter den fattige ur dyn,
113:008   fr att stta honom bredvid furstar,
          bredvid sitt folks furstar;
113:009   han som lter den ofruktsamma hustrun
          sitta med gldje ssom moder, omgiven av barn!

          Halleluja!

114:001   Nr Israel drog ut ur Egypten,
          Jakobs hus ut ifrn folket med frmmande tunga,
114:002   d vart Juda hans helgedom,
          Israel hans herradme.

114:003   Havet sg det och flydde,
          Jordan vnde tillbaka.
114:004   Bergen hoppade ssom vdurar,
          hjderna ssom lamm.

114:005   Varfr flyr du undan, du hav?
          Du Jordan, varfr vnder du tillbaka?
114:006   I berg, varfr hoppen I ssom vdurar,
          I hjder, ssom lamm?

114:007   Fr Herren m du vl bva, du jord,
          fr Jakobs Guds ansikte,
114:008   fr honom som frvandlar klippan till en vattenrik sj,
          hrda stenen till en vattenklla.

115:001   Icke t oss, HERRE, icke t oss,
          utan t ditt namn giv ran,
          fr din nds, fr din sannings skull.
115:002   Varfr skulle hedningarna f sga:
          Var r nu deras Gud?

115:003   Vr Gud r ju i himmelen;
          han kan gra allt vad han vill.
115:004   Men deras avgudar ro silver och guld,
          verk av mnniskohnder.

115:005   De hava mun och tala icke,
          de hava gon och se icke,
115:006   de hava ron och hra icke,
          de hava nsa och lukta icke.
115:007   Med sina hnder taga de icke,
          med sina ftter g de icke;
          de hava intet ljud i sin strupe.
115:008   De som hava gjort dem skola bliva dem lika,
          ja, alla som frtrsta p dem.

115:009   I av Israel, frtrsten p HERREN.
          Ja, han r deras hjlp och skld.
115:010   I av Arons hus, frtrsten p HERREN.
          Ja, han r deras hjlp och skld.
115:011   I som frukten HERREN, frtrsten p HERREN.
          Ja, han r deras hjlp och skld.

115:012   HERREN har tnkt p oss, han skall vlsigna,
          han skall vlsigna Israels hus,
          han skall vlsigna Arons hus,
115:013   han skall vlsigna dem som frukta HERREN,
          de sm svl som de stora.

115:014   Ja, HERREN frke eder,
          seder sjlva och edra barn.
115:015   Varen vlsignade av HERREN,
          av honom som har gjort himmel och jord.
115:016   Himmelen r HERRENS himmel,
          och jorden har han givit t mnniskors barn.

115:017   De dda prisa icke HERREN,
          ingen som har farit ned i det tysta.
115:018   Men vi, vi skola lova HERREN
          frn nu och till evig tid.

          Halleluja!

116:001   Jag har HERREN kr, ty han hr
          min rst och mina bner.
116:002   Ja, han har bjt sitt ra till mig;
          i hela mitt liv skall jag kalla honom.

116:003   Ddens band omvrvde mig,
          och ddsrikets ngest grep mig;
          jag kom i nd och bedrvelse.
116:004   Men jag kallade HERRENS namn:
          Ack HERRE, rdda min sjl.
116:005   HERREN r ndig och rttfrdig,
          vr Gud r barmhrtig.
116:006   HERREN bevarar de enfaldiga;
          jag var i elnde, och han frlste mig.
116:007   Vnd nu ter till din ro, min sjl,
          ty HERREN har gjort vl mot dig.

116:008   Ja, du har rddat min sjl frn dden,
          mitt ga frn trar, min fot ifrn fall;
116:009   jag skall f vandra infr HERREN
          i de levandes land.

116:010   Jag tror, ty drfr talar jag,
          jag som var storligen plgad,
116:011   jag som mste sga i min ngest:
          Alla mnniskor ro lgnaktiga.

116:012   Huru skall jag vederglla HERREN
          alla hans vlgrningar mot mig?
116:013   Jag vill taga frlsningens bgare
          och kalla HERRENS namn.
116:014   Jag vill infria t HERREN mina lften,
          ja, i hela hans folks syn.

116:015   Dyrt aktad i HERRENS gon
          r hans frommas dd.
116:016   Ack HERRE, jag r ju din tjnare,
          jag r din tjnare, din tjnarinnas son;
          du har lossat mina band.

116:017   Dig vill jag offra lovets offer,
          och HERRENS namn vill jag kalla.
116:018   Jag vill infria t HERREN mina lften,
          ja, i hela hans folks syn,
116:019   i grdarna till HERRENS hus,
          mitt i dig, Jerusalem.

          Halleluja!

117:001   Loven HERREN, alla hedningar,
          prisen honom, alla folk.
117:002   Ty hans nd r vldig ver oss,
          och HERRENS sanning varar i evighet.

          Halleluja!

118:001   Tacken HERREN, ty han r god,
          ty hans nd varar evinnerligen.

118:002   S sge Israel,
          ty hans nd varar evinnerligen.
118:003   S sge Arons hus,
          ty hans nd varar evinnerligen.
118:004   S sge de som frukta HERREN,
          ty hans nd varar evinnerligen.

118:005   I mitt trngml kallade jag HERREN,
          och HERREN svarade mig och stllde mig p rymlig plats.
118:006   HERREN str mig bi, jag skall icke frukta;
          vad kunna mnniskor gra mig?
118:007   HERREN str mig bi, han r min hjlpare,
          och jag skall f se med lust p dem som hata mig.

118:008   Bttre r att taga sin tillflykt till HERREN
          n att frlita sig p mnniskor.
118:009   Bttre r att taga sin tillflykt till HERREN
          n att frlita sig p furstar.

118:010   Alla hedningar omringa mig,
          men i HERRENS namn skall jag frgra dem.
118:011   De omringa mig, ja, de omringa mig,
          men i HERRENS namn skall jag frgra dem.
118:012   De omringa mig ssom bin,
          men de slockna ssom eld i trne;
          i HERRENS namn skall jag frgra dem.

118:013   Man stter mig hrdeligen, fr att jag skall falla,
          men HERREN hjlper mig.
118:014   HERREN r min starkhet och min lovsng,
          och han blev mig till frlsning.

118:015   Man sjunger med jubel om frlsning
          i de rttfrdigas hyddor:
          HERRENS hgra hand gr mktiga ting.
118:016   HERRENS hgra han upphjer,
          HERRENS hgra hand gr mktiga ting.

118:017   Jag skall icke d, utan leva
          och frtlja HERRENS grningar.
118:018   Vl tuktade mig HERREN,
          men han gav mig icke t dden.

118:019   ppnen fr mig rttfrdighetens portar;
          jag vill g in genom dem och tacka HERREN.
118:020   Detta r HERRENS port,
          de rttfrdiga skola g in genom den.
118:021   Jag tackar dig fr att du svarade mig
          och blev mig till frlsning.

118:022   Den sten som byggningsmnnen frkastade
          har blivit en hrnsten.
118:023   Av HERREN har den blivit detta;
          underbart r det i vra gon.

118:024   Detta r den dag som HERREN har gjort;
          ltom oss p den frjdas och vara glada.
118:025   Ack HERRE, frls!
          Ack HERRE, lt vl g!

118:026   Vlsignad vare han som kommer,
              i HERRENS namn.
          Vi vlsigna eder
              frn HERRENS hus.
118:027   HERREN r Gud,
              och han gav oss ljus.
          Ordnen eder i hgtidsled,
              med lvrika kvistar i hnderna,
              fram till altarets horn.
118:028   Du r min Gud, och jag vill tacka dig;
          min Gud, jag vill upphja dig.
118:029   Tacka HERREN, ty han r god,
          ty hans nd varar evinnerligen.

119:001   Saliga ro de vilkas vg r ostrafflig,
          de som vandra efter HERRENS lag.
119:002   Saliga ro de som taga hans vittnesbrd i akt,
          de som av allt hjrta ska honom,
119:003   de som icke gra vad ortt r,
          utan vandra p hans vgar.
119:004   Du har givit befallningar,
          fr att de skola hllas med all flit.
119:005   O att mina vgar vore rtta,
          s att jag hlle dina stadgar!
119:006   D skulle jag icke komma p skam,
          nr jag skdade p alla dina bud.
119:007   Jag vill tacka dig av uppriktigt hjrta,
          nr jag fr lra din rttfrdighets rtter.
119:008   Dina stadgar vill jag hlla;
          vergiv mig icke s helt och hllet.

119:009   Huru skall en yngling bevara sin vg obesmittad?
          Nr han hller sig efter ditt ord.
119:010   Jag sker dig av allt mitt hjrta;
          lt mig icke fara vilse frn dina bud.
119:011   Jag gmmer ditt tal i mitt hjrta,
          fr att jag icke skall synda mot dig.
119:012   Lovad vare du, HERRE!
          Lr mig dina stadgar.
119:013   Med mina lppar frtljer jag
          alla din muns rtter.
119:014   Jag frjdar mig ver dina vittnesbrds vg
          ssom ver alla skatter.
119:015   Jag vill begrunda dina befallningar
          och skda p dina stigar.
119:016   Jag har min lust i dina stadgar,
          jag frgter icke ditt ord.

119:017   Gr vl mot din tjnare, s att jag fr leva,
          d vill jag hlla ditt ord.
119:018   ppna mina gon, s att jag kan skda
          undren i din lag.
119:019   Jag r en frmling p jorden;
          frdlj icke dina bud fr mig.
119:020   Min sjl r snderkrossad
          av stndig trngtan efter dina rtter.
119:021   Du npser de frcka, de frbannade,
          dem som fara vilse frn dina bud.
119:022   Tag bort ifrn mig smlek och frakt,
          ty jag tager i akt dina vittnesbrd.
119:023   Ja, furstar sitta och lgga rd mot mig,
          men din tjnare begrundar dina stadgar;
119:024   ja, dina vittnesbrd ro min lust,
          de ro mina rdgivare.

119:025   Min sjl ligger nedtryckt i stoftet;
          behll mig vid liv efter ditt ord.
119:026   Jag frtljde om mina vgar, och du svarade mig;
          lr mig dina stadgar.
119:027   Lr mig att frst dina befallningars vg,
          s vill jag begrunda dina under.
119:028   Min sjl grter av bedrvelse;
          upprtta mig efter ditt ord.
119:029   Lt lgnens vg vara fjrran ifrn mig,
          och frunna mig din undervisning.
119:030   Jag har utvalt sanningens vg,
          dina rtter har jag stllt framfr mig.
119:031   Jag hller mig till dina vittnesbrd;
          HERRE, lt mig icke komma p skam.
119:032   Jag vill lpa dina buds vg,
          ty du trstar mitt hjrta.

119:033   Visa mig, HERRE, dina stadgars vg,
          s vill jag taga den i akt intill nden.
119:034   Giv mig frstnd, s vill jag taga din lag i akt
          och hlla den av allt hjrta.
119:035   Led mig p dina buds stig,
          ty till den har jag behag.
119:036   Bj mitt hjrta till dina vittnesbrd,
          och lt det icke vika av till ortt vinning.
119:037   Vnd bort mina gon, s att de icke se efter ffnglighet;
          behll mig vid liv p dina vgar.
119:038   Uppfyll p din tjnare ditt tal,
          ty det leder till din fruktan.
119:039   Vnd bort ifrn mig den smlek som jag fruktar;
          ty dina rtter ro goda.
119:040   Se, jag lngtar efter dina befallningar;
          behll mig vid liv genom din rttfrdighet.

119:041   Din nd komme ver mig, HERRE,
          din frlsning efter ditt tal;
119:042   S kan jag giva den svar, som smdar mig;
          ty jag frtrstar p ditt ord.
119:043   Ryck icke sanningens ord
              s helt och hllet bort ifrn min mun,
          ty jag hoppas p dina domar.
119:044   S vill jag hlla din lag bestndigt,
          ja, alltid och evinnerligen.
119:045   Lt mig g fram p rymlig plats,
          ty jag begrundar dina befallningar.
119:046   Jag vill tala om dina vittnesbrd infr konungar,
          och jag skall icke komma p skam.
119:047   Jag vill hava min lust i dina bud,
          ty de ro mig kra;
119:048   jag vill lyfta mina hnder upp till dina bud,
              ty de ro mig kra,
          och jag vill begrunda dina stadgar.

119:049   Tnk p ordet till din tjnare,
          eftersom du har givit mig hopp.
119:050   Det r min trst i mitt lidande
          att ditt tal behller mig vid liv.
119:051   De frcka bespotta mig vermttan;
          likvl viker jag icke ifrn din lag.
119:052   Jag tnker p dina domar i forna tider,
          HERRE, och jag varder trstar.
119:053   Gldande harm griper mig fr de ogudaktigas skull,
          drfr att de vergiva din lag.
119:054   Dina stadgar ro lovsnger fr mig
          i det hus dr jag dvljes.
119:055   Jag tnker om natten p ditt namn,
          HERRE, och jag hller din lag.
119:056   Detta har blivit mig beskrt:
          att jag fr taga dina befallningar i akt.

119:057   Min del r HERREN;
          jag har beslutit att hlla dina ord.
119:058   Jag bnfaller infr dig av allt hjrta;
          var mig ndig efter ditt tal.
119:059   Jag betnker mina vgar
          och vnder mina ftter till dina vittnesbrd.
119:060   Jag skyndar mig och drjer icke
          att hlla dina bud.
119:061   De ogudaktigas snaror omgiva mig,
          men jag frgter icke din lag.
119:062   Mitt i natten str jag upp fr att tacka dig
          fr din rttfrdighets rtter.
119:063   Jag sluter mig till alla dem som frukta dig
          och till dem som hlla dina befallningar.
119:064   Jorden r full av din nd, o HERRE;
          lr mig dina stadgar.

119:065   Du gr din tjnare gott,
          HERRE, efter ditt ord.
119:066   Lr mig gott frstnd och kunskap,
          ty jag tror p dina bud.
119:067   Frrn jag fick lida, for jag vilse,
          men nu hller jag mig vid ditt tal.
119:068   Du r god och gr vad gott r;
          lr mig dina stadgar.
119:069   De frcka hopspinna lgn mot mig,
          men jag vill av allt hjrta taga dina befallningar i akt.
119:070   Deras hjrtan ro oknsliga ssom fett,
          men jag har min lust i din lag.
119:071   Det var mig gott att jag vart tuktad,
          s att jag fick lra mig dina stadgar.
119:072   Din muns lag r mig bttre
          n tusentals stycken guld och silver.

119:073   Dina hnder hava gjort och berett mig;
          giv mig frstnd, s att jag kan lra dina bud.
119:074   De som frukta dig skola se mig och gldjas,
          ty jag hoppas p ditt ord.
119:075   HERRE, jag vet att dina domar ro rttfrdiga,
          och att du har tuktat mig i trofasthet.
119:076   Din nd vare min trst,
          ssom du har lovat din tjnare.
119:077   Din barmhrtighet komme ver mig, s att jag fr leva;
          ty din lag r min lust.
119:078   P skam komme de frcka,
              ty de hava gjort mig ortt utan sak;
          men jag vill begrunda dina befallningar.
119:079   Till mig m de vnda sig, som frukta dig,
          och de om knna dina vittnesbrd.
119:080   Mitt hjrta vare ostraffligt i dina stadgar,
          s att jag icke kommer p skam.

119:081   Min sjl trngtar efter din frlsning,
          jag hoppas p ditt ord.
119:082   Mina gon trngta efter ditt tal,
          och jag sger: Nr vill du trsta mig?
119:083   Ty jag r ssom en vinlgel i rk,
          men jag frgter icke dina stadgar.
119:084   Huru f ro icke din tjnares dagar!
          Nr vill du hlla dom ver mina frfljare?
119:085   De frcka grva gropar fr mig,
          de som icke leva efter din lag.
119:086   Alla dina bud ro sanning;
          utan sak frfljer man mig; hjlp mig.
119:087   De hava s nr frdrvat mig p jorden,
          fastn jag icke har vergivit dina befallningar.
119:088   Behll mig vid liv efter din nd,
          s vill jag hlla din muns vittnesbrd.

119:089   Evinnerligen, HERRE,
          str ditt ord fast i himmelen.
119:090   Frn slkte till slkte varar din trofasthet;
          du har grundat jorden, och den bestr.
119:091   Till att utfra dina rtter bestr allt n i dag,
          ty allting mste tjna dig.
119:092   Om din lag icke hade varit min lust,
          s hade jag frgtts i mitt elnde.
119:093   Aldrig skall jag frgta dina befallningar,
          ty genom dem har du behllit mig vid liv.
119:094   Jag r din, frls mig;
          ty jag begrundar dina befallningar.
119:095   P mig vakta de ogudaktiga fr att frgra mig;
          men jag aktar p dina vittnesbrd.
119:096   P all annan fullkomlighet har jag sett en nde,
          men ditt bud r omtligt i vidd.

119:097   Huru kr har jag icke din lag!
          Hela dagen begrundar jag den.
119:098   Visare n mina fiender ro, gra mig dina bud,
          ty de tillhra mig fr evig tid.
119:099   Jag r klokare n alla mina lrare,
          ty jag begrundar dina vittnesbrd.
119:100   Jag r frstndigare n de gamle,
          ty jag tager dina befallningar i akt.
119:101   Jag avhller mina ftter ifrn alla onda vgar,
          fr att jag m hlla ditt ord.
119:102   Jag viker icke ifrn dina rtter,
          ty du undervisar mig.
119:103   Huru ljuvt fr min tunga r icke ditt tal!
          Det r ljuvare n honung fr min mun.
119:104   Av dina befallningar fr jag frstnd;
          drfr hatar jag alla lgnens vgar.

119:105   Ditt ord r mina ftters lykta
          och ett ljus p min stig.
119:106   Jag har svurit och hllit det:
          att taga din rttfrdighets rtter i akt.
119:107   Jag r storligen plgad;
          HERRE, behll mig vid liv efter ditt ord.
119:108   Lt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE,
          och lr mig dina rtter.
119:109   Jag br min sjl alltid i min hand,
          men jag frgter icke din lag.
119:110   De ogudaktiga lgga ut snaror fr mig,
          men jag far icke vilse frn dina befallningar.
119:111   Jag har dina vittnesbrd till min eviga arvedel,
          ty de ro mitt hjrtas frjd.
119:112   Jag har bjt mitt hjrta till att gra efter dina stadgar,
          alltid och intill nden.

119:113   Jag hatar dem som halta p bda sidor,
          men din lag har jag kr.
119:114   Du r mitt beskrm och min skld;
          jag hoppas p ditt ord.
119:115   Viken bort ifrn mig, I onde;
          jag vill taga min Guds bud i akt.
119:116   Uppehll mig efter ditt tal, s att jag fr leva,
          och lt mig icke komma p skam med mitt hopp.
119:117   Std mig, s att jag varder frlst,
          s vill jag alltid se med lust p dina stadgar.
119:118   Du aktar fr intet alla som fara vilse frn dina stadgar,
          ty frgves r deras svek.
119:119   Du frkastar ssom slagg alla ogudaktiga p jorden;
          drfr har jag dina vittnesbrd kra.
119:120   Av fruktan fr dig ryser mitt ktt,
          och jag rdes fr dina domar.

119:121   Jag var rtt och rttfrdighet;
          du skall icke verlmna mig t mina frtryckare.
119:122   Tag dig an din tjnares sak, och lt det g honom vl;
          lt icke de frcka frtrycka mig.
119:123   Mina gon trngta efter din frlsning
          och efter din rttfrdighets tal.
119:124   Gr med din tjnare efter din nd,
          och lr mig dina stadgar.
119:125   Jag r din tjnare; giv mig frstnd,
          s att jag kan knna dina vittnesbrd.
119:126   Det r tid fr HERREN att handla,
          ty de hava gjort din lag om intet.
119:127   Drfr har jag dina bud kra
          mer n guld, jag, mer n fint guld.
119:128   Drfr hller jag alla dina befallningar i allo fr rtta,
          men alla lgnens vgar hatar jag.

119:129   Underbara ro dina vittnesbrd,
          drfr tager min sjl dem i akt.
119:130   Nr dina ord uppltas, giva de ljus
          och sknka frstnd t de enfaldiga.
119:131   Jag sprrar upp min mun och flmtar,
          ty jag lngtar ivrigt efter dina bud.
119:132   Vnd dig till mig och var mig ndig,
          ssom rtt r mot dem som hava ditt namn krt.
119:133   Gr mina steg fasta genom ditt tal,
          och lt ingen ortt varda mig vermktig.
119:134   Frlossa mig frn mnniskors frtryck,
          s vill jag hlla dina befallningar.
119:135   Lt ditt ansikte lysa ver din tjnare,
          och lr mig dina stadgar.
119:136   Vattenbckar rinna ned frn mina gon,
          drfr att man icke hller din lag.

119:137   HERRE, du r rttfrdig,
          och dina domar ro rttvisa.
119:138   Du har pbjudit dina vittnesbrd i rttfrdighet
          och i stor trofasthet.
119:139   Jag frtres av nitlskan,
          drfr att mina ovnner frgta dina ord.
119:140   Ditt tal r vl luttrat,
          och din tjnare har det krt.
119:141   Jag r ringa och fraktad,
          men jag frgter icke dina befallningar.
119:142   Din rttfrdighet r en evig rttfrdighet,
          och din lag r sanning.
119:143   Nd och trngml hava trffat mig,
          men dina bud ro min lust.
119:144   Dina vittnesbrd ro rttfrdiga evinnerligen;
          giv mig frstnd, s att jag fr leva.

119:145   Jag ropar av allt hjrta, svara mig, HERRE;
          jag vill taga dina stadgar i akt.
119:146   Jag ropar till dig, frls mig,
          s vill jag hlla dina vittnesbrd.
119:147   Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar;
          jag hoppas p dina ord.
119:148   Mina gon hasta fre nattens vkter
          till att begrunda ditt tal.
119:149   Hr min rst efter din nd;
          HERRE, behll mig vid liv efter dina rtter.
119:150   Nra ro de som jaga efter skndlighet,
          de som ro lngt ifrn din lag.
119:151   Nra r ock du, HERRE,
          och alla dina bud ro sanning.
119:152   Lngesedan vet jag genom dina vittnesbrd
          att du har stadgat dem fr evig tid.

119:153   Se till mitt lidande och rdda mig,
          ty jag frgter icke din lag.
119:154   Utfr min sak och frlossa mig;
          behll mig vid liv efter ditt tal.
119:155   Frlsning r lngt borta frn de ogudaktiga,
          ty de frga icke efter dina stadgar.
119:156   HERRE, din barmhrtighet r stor;
          behll mig vid liv efter dina rtter.
119:157   Mina frfljare och ovnner ro mnga,
          men jag viker icke ifrn dina vittnesbrd.
119:158   Nr jag ser de trolsa, knner jag leda vid dem,
          drfr att de icke hlla sig vid ditt tal.
119:159   Se drtill att jag har dina befallningar kra;
          HERRE, behll mig vid liv efter din nd.
119:160   Summan av ditt ord r sanning,
          och alla din rttfrdighets rtter vara evinnerligen.

119:161   Furstar frflja mig utan sak,
          men mitt hjrta fruktar fr dina ord.
119:162   Jag frjdar mig ver ditt tal
          ssom den som vinner stort byte.
119:163   Jag hatar lgnen, den skall vara mig en styggelse;
          men din lag har jag kr.
119:164   Jag lovar dig sju gnger om dagen
          fr din rttfrdighets rtter.
119:165   Stor frid ga de som hava din lag kr,
          och intet finnes, som bringar dem p fall.
119:166   Jag vntar efter din frlsning, HERRE,
          och jag gr efter dina bud.
119:167   Min sjl hller dina vittnesbrd,
          och jag har dem storligen kra.
119:168   Jag hller dina befallningar och vittnesbrd,
          ty du knner alla mina vgar.

119:169   HERRE, mitt rop komme infr ditt ansikte;
          giv mig frstnd efter ditt ord.
119:170   Min bn komme infr ditt ansikte;
          rdda mig efter ditt tal.
119:171   Mina lppar m flda ver av lov,
          ty du lr mig dina stadgar.
119:172   Min tunga sjunge om ditt ord,
          ty alla dina bud ro rttfrdiga.
119:173   Din hand vare mig till hjlp,
          ty jag har utvalt dina befallningar.
119:174   Jag lngtar efter din frlsning, HERRE,
          och din lag r min lust.
119:175   Lt min sjl leva, s skall hon lova dig;
          och lt dina rtter hjlpa mig.
119:176   Om jag far vilse, s uppsk din tjnare
              ssom ett frlorat fr,
          ty jag frgter icke dina bud.

120:001 En vallfartssng.

          Jag ropar till HERREN i min nd,
          och han svarar mig.
120:002   HERRE, rdda min sjl
              frn lgnaktiga lppar,
              frn en falsk tunga.
120:003   Varmed bliver du lnad,
              bde nu och allt framgent,
              du falska tunga?
120:004   Jo, med en vldsverkares skarpa pilar
              och med gldande ginstkol.

120:005   Ve mig, att jag mste dvljas i Meseks land
          och bo ibland Kedars hyddor!
120:006   Lnge nog har min sjl mst bo
              ibland dem som hata friden.
120:007   Jag sjlv hller frid, men sger jag blott ett ord,
              ro de redo till strid.

121:001 En vallfartssng.

          Jag lyfter mina gon upp till bergen:
          varifrn skall min hjlp komma?
121:002   Min hjlp kommer frn HERREN,
          som har gjort himmel och jord.

121:003   Icke skall han lta din fot vackla,
          icke slumrar han som bevarar dig!
121:004   Nej, han som bevarar Israel,
              han slumrar icke,
              han sover icke.

121:005   HERREN r den som bevarar dig,
              HERREN r ditt skygd
              p din hgra sida.
121:006   Solen skall icke
              skada dig om dagen,
              ej heller mnen om natten.

121:007   HERREN skall bevara dig
              fr allt ont,
              han skall bevara din sjl.
121:008   HERREN skall bevara
              din utgng och din ingng,
              frn nu och till evig tid.

122:001 En vallfartssng; av David.

          Jag gladdes, nr man sade till mig:
          Vi skola g till HERRENS hus.

122:002   Vra ftter fingo trda in
          i dina portar, Jerusalem,
122:003   Jerusalem, du nyuppbyggda stad,
          dr hus sluter sig vl till hus,
122:004   dit stammarna draga upp,
              HERRENS stammar,
              efter lagen fr Israel,
          till att prisa HERRENS namn.
122:005   Ty dr ro stllda
              domarstolar,
          stolar fr Davids hus.

122:006   nsken Jerusalem frid;
          ja, dem gnge vl, som lska dig.
122:007   Frid vare inom dina murar,
          vlgng i dina palats!
122:008   Fr mina brders och vnners skull
          vill jag tillsga dig frid.
122:009   Fr HERRENS, vr Guds, hus' skull
          vill jag ska din vlfrd.

123:001 En vallfartssng.

          Jag lyfter mina gon upp till dig,
              du som bor i himmelen.
123:002   Ja, ssom tjnares gon skda
              p deras herres hand,
          ssom en tjnarinnas gon
              p hennes frus hand,
          s skda vra gon
              upp till HERREN, vr Gud,
              till dess han varder oss ndig.

123:003   Var oss ndig, HERRE, var oss ndig,
          ty vi ro rikligen mttade med frakt.
123:004   Rikligen mttad r vr sjl
              med de skras bespottelse,
              med de hgmodigas frakt.

124:001 En vallfartssng; av David.

          Om HERREN icke hade varit med oss
          --s sge Israel--
124:002   om HERREN icke hade varit med oss,
          nr mnniskorna reste sig upp emot oss,
124:003   d hade de uppslukat oss levande,
          nr deras vrede upptndes mot oss;
124:004   d hade vattnen frdrnkt oss,
          strmmen gtt ver vr sjl;
124:005   ja, d hade de gtt ver vr sjl,
          de svallande vattnen.

124:006   Lovad vare HERREN
          fr att han ej gav oss
              till rov t deras tnder!
124:007   Vr sjl kom undan ssom en fgel
              ur fgelfngarnas snara;
          snaran gick snder,
              och vi kommo undan.

124:008   Vr hjlp r i HERRENS namn,
          hans som har gjort himmel och jord.

125:001 En vallfartssng.

          De som frtrsta p HERREN,
          de likna Sions berg, som icke vacklar,
              utan frbliver evinnerligen.
125:002   Jerusalem omhgnas av berg,
          och HERREN omhgnar sitt folk,
              ifrn nu och till evig tid.
125:003   Ty ogudaktighetens spira skall icke frbliva
              ver de rttfrdigas arvslott,
          p det att de rttfrdiga ej m utrcka
              sina hnder till orttfrdighet.

125:004   Gr gott, o HERRE, mot de goda
          och mot dem som hava redliga hjrtan.
125:005   Men dem som vika av p vrnga vgar,
          dem rycke HERREN bort
              tillika med ogrningsmnnen.
          Frid vare ver Israel!

126:001 En vallfartssng.

          Nr HERREN ter
              upprttade Sion,
          d voro vi ssom drmmande.
126:002   D blev vr mun
              uppfylld med lje
          och vr tunga med jubel;
          d sade man bland hedningarna:
              HERREN har gjort
              stora ting med dem.
126:003   Ja, HERREN hade gjort
              stora ting med oss;
          drver voro vi glada.

126:004   HERRE, upprtta oss igen,
          ssom du terfr
              bckarna i Sydlandet.
126:005   De som s med trar
              skola skrda med jubel.
126:006   De g stad grtande
              och bra sitt utsde;
          de komma ter med jubel
              och bra sina krvar.

127:001 En vallfartssng; av Salomo.

          Om HERREN icke bygger huset,
          s arbeta de ffngt, som bygga drp.
          Om HERREN icke bevarar staden,
          s vakar vktaren ffngt.
127:002   Det r ffngt att I bittida stn upp
          och sent gn till vila,
          och ten eder brd med vedermda;
          detsamma giver han t sina vnner,
              medan de sova.

127:003   Se, barn ro en HERRENS gva,
              livsfrukt en ln.
127:004   Likasom pilar i en hjltes hand,
              s ro sner som man fr vid unga r.
127:005   Sll r den man som har sitt koger
              fyllt av sdana.
          De komma icke p skam, nr de mot fiender
              fra sin talan i porten.

128:001 En vallfartssng.

          Sll r envar som fruktar HERREN
              och vandrar p hans vgar.
128:002   Ja, av dina hnders arbete
              fr du njuta frukten;
              sll r du, och vl dig!
128:003   Lik ett fruktsamt vintrd varder din hustru,
              drinne i ditt hus,
          lika olivtelningar dina barn,
              omkring ditt bord.
128:004   Ty se, s varder den man vlsignad,
              som fruktar HERREN.

128:005   HERREN vlsigne dig frn Sion;
          m du f se Jerusalems vlgng
              i alla dina livsdagar,
128:006   och m du f se barn av dina barn.
              Frid ver Israel!

129:001 En vallfartssng.

          Mycken nd hava de vllat mig allt ifrn min ungdom
              --s sge Israel--
129:002   mycken nd hava de vllat mig allt ifrn min ungdom,
              dock blevo de mig ej vermktiga.
129:003   P min rygg hava pljare pljt
              och dragit upp lnga fror.
129:004   Men HERREN r rttfrdig och har huggit av
              de ogudaktigas band.

129:005   De skola komma p skam och vika tillbaka,
              s mnga som hata Sion.
129:006   De skola bliva lika grs p taken,
          som vissnar, frrn det har vuxit upp;
129:007   ingen skrdeman fyller drmed sin hand,
              ingen krvbindare sin famn,
129:008   och de som g dr fram kunna icke sga:
          HERRENS vlsignelse vare ver eder!
          Vi vlsigna eder
              i HERRENS namn.

130:001 En vallfartssng.

          Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
130:002   Herre, hr min rst,
          lt dina ron akta p
              mina bners ljud.

130:003   Om du, HERRE, vill tillrkna missgrningar,
              Herre, vem kan d best?
130:004   Dock, hos dig r ju frltelse,
              p det att man m frukta dig.

130:005   Jag vntar efter HERREN,
              min sjl vntar,
              och jag hoppas p hans ord.
130:006   Min sjl vntar efter Herren
              mer n vktarna efter morgonen,
              ja, mer n vktarna efter morgonen.

130:007   Hoppas p HERREN, Israel;
              ty hos HERREN r nd,
          och mycken frlossning r hos honom.
130:008   Och han skall frlossa Israel
              frn alla dess missgrningar.

131:001 En vallfartssng; av David.

          HERRE, mitt hjrta str icke efter vad hgt r,
          och mina gon se ej efter vad upphjt r,
          och jag umgs icke med stora ting,
          med ting som ro mig fr svra.
131:002   Nej, jag har lugnat och stillat min sjl;
          ssom ett avvant barn i sin moders famn,
          ja, ssom ett avvant barn, s r min sjl i mig.

131:003   Hoppas p HERREN, Israel,
          frn nu och till evig tid.

132:001 En vallfartssng.

          Tnk, HERRE, David till godo,
          p allt vad han fick lida,
132:002   han som svor HERREN en ed
          och gjorde ett lfte t den Starke i Jakob;
132:003   Jag skall icke g in i den hydda dr jag bor,
          ej heller bestiga mitt vilolger,
132:004   jag skall icke unna mina gon smn
          eller mina gonlock slummer,
132:005   frrn jag har funnit en plats t HERREN,
          en boning t den Starke i Jakob.

132:006   Ja, vi hrde drom i Efrata,
          vi frnummo det i skogsbygden.
132:007   Ltom oss g in i hans boning,
          tillbedja vid hans fotapall.

132:008   St upp, HERRE, och kom till din vilostad,
          du och din makts ark.
132:009   Dina prster vare kldda i rttfrdighet,
          och dina fromma juble.
132:010   Fr din tjnare Davids skull
          m du icke visa tillbaka din smorde.

132:011   HERREN har svurit David
          en osviklig ed, som han icke skall rygga:
          Av ditt livs frukt skall jag stta konungar p din tron.
132:012   Om dina barn hlla mitt frbund
          och hlla mitt vittnesbrd, som jag skall lra dem,
          s skola ock deras barn till evig tid
          f sitta p din tron.
132:013   Ty HERREN har utvalt Sion,
          dr vill han hava sin boning.
132:014   Detta r min vilostad till evig tid;
          hr skall jag bo, ty till detta stlle har jag lust.
132:015   Dess frrd skall jag rikligen vlsigna,
          t dess fattiga skall jag giva brd till fyllest.
132:016   Dess prster skall jag klda i frlsning,
          och dess fromma skola jubla hgt.
132:017   Dr skall jag lta ett horn skjuta upp t David;
          dr har jag rett till en lampa t min smorde.
132:018   Hans fiender skall jag klda i skam,
          men p honom skall hans krona glnsa.

133:001 En vallfartssng; av David.

          Se huru gott och ljuvligt det r
          att brder bo endrktigt tillsammans.
133:002   Det r likt den dyrbara oljan p huvudet,
              som flyter ned i skgget,
          ned i Arons skgg, som flyter ned
              ver linningen p hans klder.
133:003   Det r likt Hermons dagg, som faller ned
              p Sions-bergen.
          Ty dr beskr HERREN vlsignelse,
              liv till evig tid.

134:001 En vallfartssng.

          Upp, vlsignen HERREN,
              alla I HERRENS tjnare,
          I som stn om natten
              i HERRENS hus.
134:002   Lyften edra hnder upp mot helgedomen
              och vlsignen HERREN.

134:003   HERREN vlsigne dig frn Sion,
          han som har gjort himmel och jord.

135:001   Halleluja!
          Loven HERRENS namn,
          loven det, i HERRENS tjnare,
135:002   I som stn i HERRENS hus,
          i grdarna till vr Guds hus.
135:003   Loven HERREN, ty HERREN r god,
          lovsjungen hans namn, ty det r ljuvligt.

135:004   Se, HERREN har utvalt Jakob t sig,
          Israel till sin egendom.
135:005   Ty jag vet att HERREN r stor,
          att vr Herre r frmer n alla gudar.

135:006   HERREN kan gra
              allt vad han vill,
          i himmelen och p jorden,
          i haven och i alla djup;
135:007   han som lter regnskyar stiga upp
              frn jordens nda,
          han som lter ljungeldar komma med regn
          och fr vinden ut ur dess frvaringsrum;
135:008   han som slog de frstfdda i Egypten,
          bde mnniskor och boskap;
135:009   han som snde tecken och under
              ver dig, Egypten,
          ver Farao och alla hans tjnare;
135:010   han som slog stora folk
          och drpte mktiga konungar:
135:011   Sihon, amorernas konung,
          och Og, konungen i Basan,
          med alla Kanaans riken,
135:012   och gav deras land till arvedel,
          till arvedel t sitt folk Israel.

135:013   HERRE, ditt namn varar evinnerligen,
          HERRE, din minnelse frn slkte till slkte.
135:014   Ty HERREN skaffar rtt t sitt folk,
          och ver sina tjnare frbarmar han sig.

135:015   Hedningarnas avgudar ro silver och guld,
          verk av mnniskohnder.
135:016   De hava mun och tala icke,
          de hava gon och se icke,
135:017   de hava ron och lyssna icke till,
          och ingen ande r i deras mun.
135:018   De som hava gjort dem skola bliva dem lika,
          ja, alla som frtrsta p dem.

135:019   I av Israels hus, loven HERREN;
          I av Arons hus, loven HERREN;
135:020   I av Levis hus, loven HERREN;
          I som frukten HERREN, loven HERREN.
135:021   Lovad vare HERREN frn Sion,
          han som bor i Jerusalem!

          Halleluja!

136:001   Tacken HERREN, ty han r god,
              ty hans nd varar evinnerligen.
136:002   Tacken gudarnas Gud,
              ty hans nd varar evinnerligen.
136:003   Tacken herrarnas HERRE,
              ty hans nd varar evinnerligen;
136:004   honom som allena gr stora under,
              ty hans nd varar evinnerligen;
136:005   honom som har gjort himmelen med frstnd,
              ty hans nd varar evinnerligen;
136:006   honom som har utbrett jorden ver vattnen,
              ty hans nd varar evinnerligen;
136:007   honom som har gjort de stora ljusen,
              ty hans nd varar evinnerligen:
136:008   solen till att rda ver dagen,
              ty hans nd varar evinnerligen,
136:009   mnen och stjrnorna till att rda ver natten,
              ty hans nd varar evinnerligen;
136:010   honom som slog Egypten i dess frstfdda,
              ty hans nd varar evinnerligen,
136:011   och som frde Israel ut drifrn,
              ty hans nd varar evinnerligen,
136:012   med stark hand och utrckt arm,
              ty hans nd varar evinnerligen;
136:013   honom som delade Rda havet itu,
              ty hans nd varar evinnerligen,
136:014   och lt Israel g mitt drigenom,
              ty hans nd varar evinnerligen,
136:015   och kringstrdde Farao och hans hr i Rda havet,
              ty hans nd varar evinnerligen;
136:016   honom som frde sitt folk genom knen,
              ty hans nd varar evinnerligen,
136:017   honom som slog stora konungar,
              ty hans nd varar evinnerligen,
136:018   och drpte vldiga konungar,
              ty hans nd varar evinnerligen:
136:019   Sihon, amorernas konung,
              ty hans nd varar evinnerligen,
136:020   och Og, konungen i Basan,
              ty hans nd varar evinnerligen;
136:021   och som gav deras land till arvedel,
              ty hans nd varar evinnerligen,
136:022   till arvedel t sin tjnare Israel,
              ty hans nd varar evinnerligen;
136:023   honom som tnkte p oss i vr frnedring,
              ty hans nd varar evinnerligen,
136:024   och som ryckte oss ur vra ovnners vld,
              ty hans nd varar evinnerligen;
136:025   honom som giver mat t allt levande,
              ty hans nd varar evinnerligen.
136:026   Tacken himmelens Gud,
              ty hans nd varar evinnerligen.

137:001   Vid Babels floder,
              dr sutto vi och grto,
          nr vi tnkte p Sion.
137:002   I piltrden som dr voro
              hngde vi upp vra harpor.

137:003   Ty de som hllo oss fngna
              bdo oss dr att sjunga,
          och vra plgare
              bdo oss vara glada:
          Sjungen fr oss
              en av Sions snger.

137:004   Huru skulle vi kunna sjunga
              HERRENS sng
              i frmmande land?
137:005   Nej, om jag frgter dig, Jerusalem,
              s frgte min hgra hand sin tjnst.

137:006   Min tunga lde vid min gom,
              om jag upphr att tnka p dig,
          om jag icke lter Jerusalem
              vara min allra hgsta gldje.

137:007   Tnk, HERRE, p Jerusalems dag,
              och straffa Edoms barn,
          dem som ropade: Riven ned, riven ned det
              nda till grunden.

137:008   Dotter Babel, du delggelsens stad,
          sll r den som fr vederglla dig
          allt vad du har gjort oss.
137:009   Sll r den som fr gripa dina spda barn
          och krossa dem mot klippan.

138:001 Av David.

          Jag vill tacka dig av allt mitt hjrta;
          infr gudarna vill jag lovsjunga dig.
138:002   Jag vill tillbedja, vnd mot ditt heliga tempel,
          och prisa ditt namn
              fr din nd och sanning,
          ty du har gjort ditt lftesord stort
          utver allt vad ditt namn hade sagt.
138:003   Nr jag ropade, svarade du mig;
          du gav mig frimodighet, och min sjl fick kraft.

138:004   HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig,
          nr de f hra din muns tal.
138:005   De skola sjunga om HERRENS vgar,
          ty HERRENS ra r stor.
138:006   Ja, HERREN r hg, men han ser till det lga,
          och han knner den hgmodige fjrran ifrn.

138:007   Om ock min vg gr genom nd,
              s behller du mig vid liv;
          du rcker ut din hand till vrn
              mot mina fienders vrede,
          och din hgra hand frlsar mig.
138:008   HERREN skall fullborda sitt verk fr mig.
          HERRE, din nd varar evinnerligen;
          vergiv icke dina hnders verk.

139:001 Fr sngmstaren; av David; en psalm.

          HERRE, du utrannsakar mig och knner mig.
139:002   Evad jag sitter eller uppstr, vet du det;
          du frstr mina tankar fjrran ifrn.
139:003   Evad jag gr eller ligger, utforskar du det,
          och med alla mina vgar r du frtrogen.
139:004   Ty frrn ett ord r p min tunga,
          se, s knner du, HERRE, det till fullo.
139:005   Du omsluter mig p alla sidor
          och hller mig i din hand.
139:006   En sdan kunskap r mig alltfr underbar;
          den r mig fr hg, jag kan icke begripa den.

139:007   Vart skall jag g fr din Ande,
          och vart skall jag fly fr ditt ansikte?
139:008   Fore jag upp till himmelen, s r du dr,
          och bddade jag t mig i ddsriket, se, s r du ock dr.

139:009   Toge jag morgonrodnadens vingar,
          gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
139:010   s skulle ocks dr din hand leda mig
          och din hgra hand fatta mig.
139:011   Och om jag sade: Mrker m betcka mig
          och ljuset bliva natt omkring mig,
139:012   s skulle sjlva mrkret icke vara mrkt fr dig,
          natten skulle lysa ssom dagen:
          ja, mrkret skulle vara ssom ljuset.

139:013   Ty du har skapat mina njurar,
          du sammanvvde mig i min moders liv.
139:014   Jag tackar dig fr att jag r danad s vermttan underbart;
          ja, underbara ro dina verk,
          min sjl vet det vl.
139:015   Benen i min kropp voro icke frborgade fr dig,
          nr jag bereddes i det frdolda,
          nr jag bildades i jordens djup.
139:016   Dina gon sgo mig, nr jag nnu knappast var formad;
          alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok,
          de voro bestmda, frrn ngon av dem hade kommit.

139:017   Huru outgrundliga ro icke fr mig dina tankar, o Gud,
          huru stor r icke deras mngfald!
139:018   Skulle jag rkna dem, s vore de flera n sanden;
          nr jag uppvaknade, vore jag nnu hos dig.

139:019   Gud, o att du ville drpa de ogudaktiga!
          Ja, mtte de blodgiriga vika bort ifrn mig,
139:020   de som tala om dig med rnker i sinnet,
          de som hava bragt dina stder i frdrv!
139:021   Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE?
          Skulle jag icke knna leda vid dem som st dig emot?
139:022   Jag hatar dem med starkaste hat;
          ja, mina fiender hava de blivit.

139:023   Utrannsaka mig, Gud, och knn mitt hjrta;
          prva mig och knn mina tankar,
139:024   och se till, om jag r stadd p en olycksvg,
          och led mig p den eviga vgen.

140:001 Fr sngmstaren; en psalm av David.

140:002   Rdda mig, HERRE,
              frn onda mnniskor,
          bevara mig frn vldets mn,
140:003   fr dem som uttnka
              ont i sina hjrtan
          och dagligen rota sig samman till strid.
140:004   De vssa sina tungor
              likasom ormar,
          huggormsgift r inom deras lppar.  Sela.

140:005   Bevara mig, HERRE,
              fr de ogudaktigas hnder,
          beskydda mig fr vldets mn,
          som uttnka planer
              fr att bringa mig p fall.
140:006   Stolta mnniskor lgga ut fr mig
              snaror och garn;
          de breda ut nt
              invid vgens rand,
          giller stta de fr mig.  Sela.

140:007   Jag sger till HERREN:
              Du r min Gud.
          Lyssna, o HERRE,
              till mina bners ljud.
140:008   HERRE, Herre,
              du min starka hjlp,
          du beskrmar mitt huvud,
              p stridens dag.
140:009   Tillstd icke, HERRE;
              vad de ogudaktiga begra;
          lt deras anslag ej lyckas,
              de skulle eljest frhva sig.  Sela.

140:010   ver de mns huvuden,
              som omringa mig,
          m den olycka komma,
              som deras lppar bereda.
140:011   Eldsgld m regna ver dem;
          m de kastas i eld,
          i djup som de ej komma upp ur.
140:012   En frtalets man
              skall ej best i landet;
          en ond vldsman skall jagas,
              med slag p slag.

140:013   Jag vet att HERREN skall utfra
              den betrycktes sak
              och skaffa de fattiga rtt.
140:014   Ja, de rttfrdiga skola prisa ditt namn
          och de redliga bo infr ditt ansikte.

141:001 En psalm av David.

          HERRE, jag ropar till dig,
              skynda till mig;
          lyssna till min rst,
              d jag nu ropar till dig.
141:002   Min bn glle infr dig
              ssom ett rkoffer,
          mina hnders upplyftande
              ssom ett aftonoffer.

141:003   Stt, o HERRE,
              en vakt fr min mun,
          bevaka mina lppars drr.
141:004   Lt icke mitt hjrta
              vika av till ngot ont,
          till att va ogudaktighetens grningar
          tillsammans med mn som gra vad ortt r;
          av deras lckerheter vill jag icke ta.

141:005   M den rttfrdige sl mig
              i krlek och straffa mig;
          det r ssom olja p huvudet,
              och mitt huvud skall icke frsm det.

          Ty nnu en tid, s skall min bn uppfyllas,
          genom att det gr dem illa;
141:006   deras ledare skola strtas
              ned utfr klippan,
          och man skall d hra
              att mina ord ro ljuvliga.

141:007   Ssom nr man har pljt
              och ristat upp jorden,
          s ligga vra ben kringstrdda
              vid ddsrikets rand.
141:008   Ja, till dig, HERRE,
              Herre, se mina gon;
          till dig tager jag min tillflykt,
              frkasta icke min sjl.

141:009   Bevara mig fr de snaror
              som de lgga ut p min vg
          och fr ogrningsmnnens giller.
141:010   De ogudaktiga falle i sina egna garn,
          medan jag gr oskadd frbi.

142:001 En sng av David; en bn, nr han var i grottan.

142:002   Jag hjer min rst och ropar till HERREN,
          jag hjer min rst och beder till HERREN.
142:003   Jag utgjuter infr honom mitt bekymmer,
          min nd kungr jag fr honom.
142:004   Nr min ande frsmktar i mig,
          r du den som knner min stig.

          P den vg dr jag skall g
          hava de lagt ut snaror fr mig.
142:005   Skda p min hgra sida och se:
          dr finnes ingen som knnes vid mig.
          Ingen tillflykt terstr fr mig,
          ingen finnes, som frgar efter min sjl.

142:006   Jag ropar till dig, o HERRE,
          jag sger: Du r min tillflykt,
          min del i de levandes land.
142:007   Akta p mitt rop,
          ty jag r i stort elnde;
          rdda mig frn mina frfljare,
          ty de ro mig vermktiga.
142:008   Fr min sjl ut ur fngelset,
          s att jag fr prisa ditt namn.
          Omkring mig skola de rttfrdiga frsamlas,
          nr du gr vl mot mig.

143:001 En psalm av David.

          HERRE, hr min bn,
          lyssna till min kallan,
          svara mig i din rttfrdighet, fr din trofasthets skull.
143:002   Och g icke till doms med din tjnare,
          ty infr dig r ingen levande rttfrdig.

143:003   Se, fienden frfljer min sjl,
          han trampar mitt liv till jorden;
          han lgger mig i mrker
          ssom de lngesedan dda.
143:004   Och min ande frsmktar i mig,
          mitt hjrta r stelnat i mitt brst.

143:005   Jag tnker p forna dagar,
          jag begrundar alla dina grningar,
          dina hnders verk eftersinnar jag.
143:006   Jag utrcker mina hnder till dig;
          ssom ett trstigt land
              lngtar min sjl efter dig.  Sela.

143:007   HERRE, skynda att svara mig,
              ty min ande frgs;
          dlj icke ditt ansikte fr mig,
          m jag ej varda lik dem
              som hava farit ned i graven.
143:008   Lt mig bittida frnimma din nd,
              ty jag frtrstar p dig.
          Kungr mig den vg som jag br vandra,
          ty till dig upplyfter jag min sjl.

143:009   Rdda mig frn mina fiender, HERRE;
              hos dig sker jag skygd.
143:010   Lr mig att gra din vilja,
              ty du r min Gud;
          din gode Ande lede mig
              p jmn mark.

143:011   HERRE, behll mig vid liv
              fr ditt namns skull;
          tag min sjl ut ur nden
              fr din rttfrdighets skull.
143:012   Utrota mina fiender fr din nds skull,
          och frgr alla dem som trnga min sjl;
          ty jag r din tjnare.

144:001 Av David.

          Lovad vare HERREN, min klippa,
          han som lrde mina armar att kriga,
          mina hnder att strida;
144:002   min nds Gud och min borg,
          mitt vrn och min rddare,
          min skld och min tillflykt,
          han som lgger mitt folk under mig.

144:003   HERRE, vad r en mnniska, att du vill veta av henne,
          en mnniskoson, att du tnker p honom?
144:004   En mnniska r lik en flkt,
          hennes dagar ssom en frsvinnande skugga.

144:005   HERRE, snk din himmel och far ned,
          rr vid bergen, s att de ryka.
144:006   Lt ljungeldar ljunga och skingra dem,
          skjut dina pilar och frvirra dem.
144:007   Rck ut dina hnder frn hjden,
          frls mig och rdda mig
              ur de stora vattnen,
              ur frmlingarnas hand,
144:008   vilkas mun talar lgn
              och vilkas hgra hand
              r en falskhetens hand.

144:009   Gud, en ny sng
              vill jag sjunga till din ra,
          till tiostrngad psaltare
              vill jag lovsjunga dig,
144:010   dig som giver seger t konungarna,
          dig som frlste din tjnare David
              frn det onda svrdet.
144:011   Frls mig och rdda mig
              ur frmlingarnas hand,
          vilkas mun talar lgn,
              och vilkas hgra hand
              r en falskhetens hand.

144:012   Nr vra sner st i sin ungdom
              ssom hgvxta plantor,
          vra dttrar lika hrnstoder,
              huggna ssom fr palatser;
144:013   nr vra visthus ro fulla
              och sknka frrd p frrd;
          nr vra fr ka sig tusenfalt,
              ja, tiotusenfalt p vra utmarker;
144:014   nr vra oxar g rikt lastade;
          nr ingen rmna har brutits i muren
              och ingen ndgas draga ut ssom fnge,
          nr intet klagorop hres p vra gator--
144:015   saligt r det folk som det s gr;
          ja, saligt r det folk vars Gud HERREN r.

145:001 En lovsng av David.

          Jag vill upphja dig, min Gud, du konung,
          och lova ditt namn alltid och evinnerligen.

145:002   Jag vill dagligen lova dig
          och prisa ditt namn alltid och evinnerligen.

145:003   Stor r HERREN och hgtlovad,
          ja, hans storhet r outrannsaklig.

145:004   Det ena slktet prisar fr det andra dina verk,
          de frkunna dina vldiga grningar.

145:005   Ditt majestts hrlighet och ra vill jag begrunda
          och dina underfulla verk.

145:006   Man skall tala om dina fruktansvrda grningars makt;
          dina storverk skall jag frtlja.

145:007   Man skall utbreda ryktet om din stora godhet
          och jubla ver din rttfrdighet.

145:008   Ndig och barmhrtig r HERREN,
          lngmodig och stor i mildhet.

145:009   HERREN r god mot alla
          och frbarmar sig ver alla sina verk.

145:010   Alla dina verk, HERRE, skola tacka dig,
          och dina fromma skola lova dig.

145:011   De skola tala om ditt rikes ra,
          och din makt skola de frkunna.

145:012   S skola de kungra fr mnniskors barn dina vldiga grningar
          och ditt rikes ra och hrlighet.

145:013   Ditt rike r ett rike fr alla evigheter,
          och ditt herradme varar frn slkte till slkte.

145:014   HERREN uppehller alla dem som ro p vg att falla,
          och han upprttar alla nedbjda.

145:015   Allas gon vnta efter dig,
          och du giver dem deras mat i rtt tid.

145:016   Du upplter din hand
          och mttar allt levande med nd.

145:017   HERREN r rttfrdig i alla sina vgar
          och ndig i alla sina verk.

145:018   HERREN r nra alla dem som kalla honom,
          alla dem som kalla honom uppriktigt.

145:019   Han gr vad de gudfruktiga begra
          och hr deras rop och frlsar dem.

145:020   HERREN bevarar alla dem som lska honom,
          men alla ogudaktiga skall han frgra.

145:021   Min mun skall uttala HERREN lov,
          och allt ktt skall prisa hans heliga namn
              alltid och evinnerligen.

146:001   Halleluja!
          Lova HERREN, min sjl.
146:002   Jag vill lova HERREN, s lnge jag lever,
          jag vill lovsjunga min Gud, s lnge jag r till.

146:003   Frliten eder icke p furstar,
          icke p en mnniskoson, han kan icke hjlpa.
146:004   Hans ande mste sin vg,
              han vnder tillbaka till den jord
              varav han r kommen;
          d varda hans anslag om intet.

146:005   Sll r den vilkens hjlp r Jakobs Gud,
          den vilkens hopp str till HERREN, hans Gud,
146:006   till honom som har gjort himmelen och jorden
          och havet och allt vad i dem r,
          till honom som hller tro evinnerligen,
146:007   som skaffar rtt t de frtryckta,
          som giver brd t de hungrande.

          HERREN lser de fngna,
146:008   HERREN ppnar de blindas gon,
          HERREN upprttar de nedbjda,
          HERREN lskar de rttfrdiga,
146:009   HERREN bevarar frmlingar,
          faderlsa och nkor uppehller han;
          men de ogudaktigas vg vnder han i villa.

146:010   HERREN r konung evinnerligen,
          din Gud, Sion, frn slkte till slkte.

          Halleluja!

147:001   Halleluja!
          Ja, det r gott att lovsjunga vr Gud,
          ja, det r ljuvligt; lovsng hves oss.
147:002   HERREN r den som bygger upp Jerusalem,
          Israels frdrivna samlar han tillhopa.
147:003   Han helar dem som hava frkrossade hjrtan,
          och deras sr frbinder han.
147:004   Han bestmmer stjrnornas mngd,
          han nmner dem alla vid namn.
147:005   Vr Herre r stor och vldig i kraft,
          hans frstnd har ingen grns.
147:006   HERREN uppehller de dmjuka,
          men de ogudaktiga slr han till jorden.

147:007   Hjen sng till HERREN med tacksgelse,
          lovsjungen vr Gud till harpa,
147:008   honom som betcker himmelen med moln,
          honom som bereder regn t jorden,
          honom som lter grs skjuta upp p bergen,
147:009   honom som giver fda t djuren,
          t korpens ungar som ropa.
147:010   Han har icke sin lust i hstens styrka,
          hans behag str ej till mannens snabbhet.
147:011   HERRENS behag str till dem som frukta honom,
          till dem som hoppas p hans nd.

147:012   Jerusalem, prisa HERREN;
          Sion, lova din Gud.
147:013   Ty han har gjort bommarna fr dina portar fasta;
          han har vlsignat dina barn i dig.
147:014   Han skaffar dina grnser frid,
          han mttar dig med bsta vete.
147:015   Han lter sitt tal g ut till jorden,
          hans ord lper stad med hast.
147:016   Han lter sn falla ssom ull,
          rimfrost strr han ut ssom aska.
147:017   Han kastar sitt hagel ssom smulor;
          vem kan best fr hans frost?
147:018   ter snder han sitt ord, d smlter det frusna;
          sin vind lter han blsa, d strmmar vatten.
147:019   Han har frkunnat fr Jakob sitt ord,
          fr Israel sina stadgar och rtter.
147:020   S har han icke gjort fr ngot hednafolk;
          och hans rtter, dem knna de icke.

          Halleluja!

148:001   Halleluja!

          Loven HERREN frn himmelen,
          loven honom i hjden.
148:002   Loven honom, alla hans nglar,
          loven honom, all hans hr.
148:003   Loven honom, sol och mne,
          loven honom, alla lysande stjrnor.
148:004   Loven honom, I himlars himlar
          och I vatten ovan himmelen.

148:005   Ja, de m lova HERRENS namn,
          ty han bjd, och de blevo skapade.
148:006   Och han gav dem deras plats
              fr alltid och fr evigt;
          han gav dem en lag,
              och ingen vertrder den.

148:007   Loven HERREN frn jorden,
          I havsdjur och alla djup,
148:008   eld och hagel,
              sn och tcken,
          du stormande vind,
              som utrttar hans befallning,
148:009   I berg och alla hjder,
          I frukttrd och alla cedrar,
148:010   I vilda djur och all boskap,
          I krldjur och bevingade fglar,
148:011   I jordens konungar och alla folk,
          I furstar och alla domare p jorden,
148:012   I ynglingar, s ock I jungfrur,
          I gamle med de unga.

148:013   Ja, de m lova HERRENS namn,
          ty hans namn allena r hgt,
          hans majestt nr ver jorden och himmelen.
148:014   Och han har upphjt ett horn t sitt folk--
          ett mne till lovsng
              fr alla hans fromma,
          fr Israels barn,
              det folk som str honom nra.

          Halleluja!

149:001   Halleluja!

          Sjungen till HERRENS ra en ny sng,
          hans lov i de frommas frsamling.
149:002   Israel gldje sig ver sin skapare,
          Sions barn frjde sig ver sin konung.
149:003   M de lova hans namn under dans,
          till puka och harpa m de lovsjunga honom.
149:004   Ty HERREN har behag till sitt folk,
          han smyckar de dmjuka med frlsning.
149:005   De fromma frjde sig och give honom ra,
          de juble p sina lger.
149:006   Guds lov skall vara i deras mun
          och ett tveeggat svrd i deras hand,
149:007   fr att utkrva hmnd p hedningarna
          och hemska folken med tuktan,
149:008   fr att binda deras konungar med kedjor
          och deras dlingar med jrnbojor,
149:009   fr att utfra p dem den dom som r skriven.
          En hrlighet bliver det fr alla hans fromma.

          Halleluja!

150:001   Halleluja!

          Loven Gud i hans helgedom,
          loven honom i hans makts fste.
150:002   Loven honom fr hans vldiga grningar,
          loven honom efter hans stora hrlighet
150:003   Loven honom med basunklang,
          loven honom med psaltare och harpa.
150:004   Loven honom med puka och dans,
          loven honom med strngaspel och pipa.
150:005   Loven honom med ljudande cymbaler,
          loven honom med klingande cymbaler.
150:006   Allt vad anda har love HERREN.

          Halleluja!



Ordsprksboken


001:001 Detta r Salomos ordsprk, Davids sons, Israels konungs.

001:002 Av dem kan man lra vishet och tukt,
001:003 s ock att frst frstndigt tal.
        Av dem kan man undf tuktan till insikt och lra
        rttfrdighet, rtt och redlighet.
001:004 De kunna giva t de fkunniga klokhet,
        t den unge kunskap och eftertnksamhet.
001:005 Genom att hra p dem frkar den vise sin lrdom
        och frvrvar den frstndige rdklokhet.
001:006 Av dem lr man frst ordsprk och djupsinnigt tal,
        de vises ord och deras gtor.

001:007 HERRENS fruktan r begynnelsen till kunskap;
        vishet och tuktan fraktas av ofrnuftiga.
001:008 Hr, min son, din faders tuktan,
        och frkasta icke din moders undervisning.
001:009 Ty sdant r en skn krans fr ditt huvud
        och en kedja till prydnad fr din hals.

001:010 Min son, om syndare locka dig,
        s flj icke.
001:011 Om de sga: Kom med oss;
        vi vilja lgga oss p lur efter blod,
        stta frst fr de oskyldiga, utan sak;
001:012 ssom ddsriket vilja vi uppsluka dem levande,
        friska och sunda, ssom fore de ned i graven;
001:013 allt vad dyrbart r skola vi vinna,
        vi skola fylla vra hus med byte;
001:014 dela du med oss vr lott,
        alla skola vi hava samma pung--
001:015 d, min son, m du ej vandra samma vg som de.
        Nej, hll din fot ifrn deras stig,
001:016 ty deras ftter hasta till vad ont r,
        och ro snara, nr det gller att utgjuta blod.
001:017 Ty vl r det ffngt, d man vill fnga fglar,
        att breda ut ntet i hela flockens syn.
001:018 Men dessa ligga p lur efter sitt eget blod,
        de stta frst fr sina egna liv.
001:019 S gr det envar som sker ortt vinning:
        sin egen herre bervar den livet.

001:020 Visheten hjer sitt rop p gatan,
        p torgen lter hon hra sin rst.
001:021 I bullrande gathrn predikar hon;
        dr portarna i staden ppna sig,
        dr talar hon sina ord:
001:022 Huru lnge, I fkunnige, skolen I lska fkunnighet?
        Huru lnge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse
        och drarna hata kunskap?
001:023 Vnden om och akten p min tillrttavisning;
        se, d skall jag lta min ande flda fr eder
        jag skall lta eder frnimma mina ord.

001:024 Eftersom I icke villen hra, nr jag ropade,
        eftersom ingen aktade p, nr jag rckte ut min hand,
001:025 eftersom I lten allt mitt rd fara
        och icke villen veta av min tillrttavisning
001:026 drfr skall ock jag le vid eder ofrd
        och bespotta, nr det kommer, som I frukten,
001:027 ja, nr det I frukten kommer ssom ett ovder,
        nr ofrden nalkas eder ssom en storm
        och ver eder kommer nd och ngest.

001:028 D skall man ropa till mig, men jag skall icke svara,
        man skall ska mig, men icke finna mig.
001:029 Drfr att de hatade kunskap
        och icke funno behag i HERRENS fruktan,
001:030 ej heller ville flja mitt rd,
        utan fraktade all min tillrttavisning,
001:031 drfr skola de f ta sina grningars frukt
        och varda mttade av sina egna anslag.
001:032 Ty av sin avfllighet skola de fkunniga drpas.
        och genom sin skerhet skola drarna frgs.
001:033 Men den som hr mig, han skall bo i trygghet
        och vara sker mot olyckans skrck.

002:001 Min son, om du tager emot mina ord
        och gmmer mina bud inom dig,
002:002 s att du lter ditt ra akta p visheten
        och bjer ditt hjrta till klokheten,
002:003 ja, om du ropar efter frstndet
        och hjer din rst till att kalla p klokheten,
002:004 Om du sker efter henne ssom efter silver
        och letar efter henne ssom efter en skatt,
002:005 d skall du frst HERRENS fruktan,
        och Guds kunskap skall du d finna.
002:006 Ty HERREN r den som giver vishet;
        frn hans mun kommer kunskap och frstnd.
002:007 t de redliga frvarar han sllhet,
        han r en skld fr dem som vandra i ostrafflighet,
002:008 ty han beskyddar det rttas stigar,
        och sina frommas vg bevarar han.

002:009 D skall du frst rttfrdighet och rtt
        och redlighet, ja, det godas alla vgar.
002:010 Ty visheten skall draga in i ditt hjrta
        och kunskapen knnas ljuvlig fr din sjl,
002:011 eftertnksamheten skall vaka ver dig,
        klokheten skall beskydda dig.

002:012 S skall hon rdda dig frn de ondas vg,
        frn mn som tala vad vrngt r,
002:013 frn dem som hava vergivit det rttas stigar.
        fr att frdas p mrkrets vgar,
002:014 frn dem som gldjas att gra om
        och frjda sig t ondskans vrnga vsen,
002:015 frn dem som g p krokiga stiga
        och vandra p frvnda vgar.

002:016 S skall hon rdda dig ifrn frmmande kvinnor,
        frn din nstas hustru, som talar hala ord,
002:017 frn henne som har vergivit sin ungdoms vn
        och frgtit sin Guds frbund.
002:018 Ty en sdan sjunker med sitt hus ned i dden,
        och till skuggornas boning leda hennes stigar.
002:019 Ingen som har gtt in till henne vnder ter
        Och hittar tillbaka till livets vgar.

002:020 Ja, s skall du vandra p de godas vg
        och hlla dig p de rttfrdigas stigar.
002:021 Ty de redliga skola frbliva boende i landet
        och de ostraffliga f stanna kvar dri.
002:022 Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet
        och de trolsa ryckas bort drur.

003:001 Min son, frgt icke min undervisning,
        och lt ditt hjrta bevara mina bud.
003:002 Ty lngt liv och mnga levnadsr
        och frid, mer och mer, skola de bereda dig.

003:003 Lt dhet och sanning ej vika ifrn dig;
        bind dem omkring din hals,
        skriv dem p ditt hjrtas tavla;
003:004 s skall du finna nd och f gott frstnd,
        i Guds och i mnniskors gon.

003:005 Frtrsta p HERREN av allt ditt hjrta,
        och frlita dig icke p ditt frstnd.
003:006 P alla dina vgar m du akta p honom,
        s skall han gra dina stigar jmna.

003:007 Hll dig icke sjlv fr vis;
        frukta HERREN, och fly det onda.
003:008 Det skall vara ett hlsomedel fr din kropp
        och en vederkvickelse fr benen dri.

003:009 ra HERREN med dina godelar!
        och med frstlingen av all din grda,
003:010 s skola dina lador fyllas med ymnighet,
        och av vinmust skola dina pressar flda ver.

003:011 Min son, frkasta icke HERRENS tuktan,
        och frargas icke, nr du agas av honom.
003:012 Ty den HERREN lskar, den agar han,
        likasom en fader sin son, som han har kr.

003:013 Sll r den mnniska som har funnit visheten,
        den mnniska som undfr frstnd.
003:014 Ty bttre r att frvrva henne n att frvrva silver,
        och den vinning hon giver r bttre n guld.
003:015 Dyrbarare r hon n prlor;
        allt vad hrligt du ger gr ej upp emot henne.
003:016 Lngt liv br hon i sin hgra hand,
        i sin vnstra rikedom och ra.
003:017 Hennes vgar ro ljuvliga vgar,
        och alla hennes stigar ro trygga.
003:018 Ett livets trd r hon fr dem som f henne fatt,
        och slla m de prisa, som hlla henne kvar.

003:019 Genom vishet har HERREN lagt jordens grund,
        himmelen har han berett med frstnd.
003:020 Genom hans insikt brto djupens vatten fram,
        och genom den lta skyarna dagg drypa ned.

003:021 Min son, lt detta icke vika ifrn dina gon,
        tag klokhet och eftertnksamhet i akt;
003:022 s skola de lnda din sjl till liv
        bliva ett smycke fr din hals.
003:023 D skall du vandra din vg fram i trygghet,
        och din fot skall du d icke stta.
003:024 Nr du lgger dig, skall intet frskrcka dig,
        och sedan du har lagt dig, skall du sova stt.
003:025 Du behver d ej frukta fr pltslig skrck,
        ej fr ovdret, nr det kommer ver de ogudaktiga.
003:026 Ty HERREN skall d vara ditt hopp,
        och han skall bevara din fot fr snaran.

003:027 Neka icke den behvande din hjlp,
        r det str i din makt att giva den.
003:028 Sg icke till din nsta: G din vg och kom igen;
        i morgon vill jag giva dig, fastn du kunde strax.
003:029 Stmpla intet ont mot din nsta,
        nr han menar sig bo trygg i din nrhet.
003:030 Tvista icke med ngon utan sak,
        d han icke har gjort dig ngot ont.
003:031 Avundas icke den orttrdige,
        och finn ej behag i ngon av hans vgar.
003:032 Ty en styggelse fr HERREN r den vrnge,
        men med de redliga har han sin umgngelse.
003:033 HERRENS frbannelse vilar ver den ogudaktiges hus,
        men de rttfrdigas boning vlsignar han.
003:034 Har han att skaffa med bespottare, s bespottar ocks han;
        men de dmjuka giver han nd.
003:035 De visa f ra till arvedel,
        men drarna f uppbra skam.

004:001 Hren, I barn, en faders tuktan,
        och akten drp, s att I lren frstnd.
004:002 Ty god lrdom giver jag eder;
        min undervisning mn I icke lta fara.
004:003 Ty sjlv har jag varit barn och haft en fader,
        arit spd och fr min moder ende sonen.
004:004 D undervisade han mig och sade till mig:

        Lt ditt hjrta hlla fast vid mina ord;
        bevara mina bud, s fr du leva.
004:005 Sk frvrva vishet, sk frvrva frstnd,
        frgt icke min muns tal och vik icke drifrn.
004:006 vergiv henne icke, s skall hon bevara dig;
        lska henne, s skall hon beskydda dig.
004:007 Vishetens begynnelse r: Sk frvrva vishet;
        ja, fr allt ditt frvrv sk frvrva frstnd.
004:008 Akta henne hgt, s skall hon upphja dig;
        hon skall gra dig rad, om du sluter henne i din famn.
004:009 Hon skall stta p ditt huvud en skn krans;
        en rekrona skall hon rcka t dig.

004:010 Hr, min son, och tag emot mina ord,
        s skola dina levnadsr bliva mnga.
004:011 Om vishetens vg undervisar jag dig,
        jag leder dig p det rttas stigar.
004:012 Nr du gr, skall sedan intet vara till hinder fr dina steg,
        och nr du lper, skall du icke falla;
004:013 hll blott oavltligt fast vid min tuktan;
        bevara henne, ty hon r ditt liv.

004:014 Trd icke in p de ogudaktigas stig,
        och skrid icke fram p de ondas vg.
004:015 Undfly den, g ej in p den,
        vik av ifrn den och g undan.
004:016 Ty de kunna icke sova, om de ej f gra vad ont r,
        smnen frtages dem, om de ej f vlla ngons fall.
004:017 Ja, ogudaktighet r det brd som de ta,
        och vld r det vin som de dricka.

004:018 De rttfrdigas stig r lik gryningens ljus,
        som vxer i klarhet, till dess dagen nr sin hjd;
004:019 men de ogudaktigas vg r ssom tjocka mrkret:
        de mrka icke det som skall vlla deras fall.

004:020 Min son, akta p mitt tal,
        bj ditt ra till mina ord.
004:021 Lt dem icke vika ifrn dina gon,
        bevara dem i ditt hjrtas djup.
004:022 Ty de ro liv fr envar som finner dem,
        och en lkedom fr hela hans kropp.
004:023 Framfr allt som skall bevaras m du bevara ditt hjrta,
        ty drifrn utgr livet.
004:024 Skaffa bort ifrn dig munnens vrnghet,
        och lt lpparnas falskhet vara fjrran ifrn dig.
004:025 Lt dina gon skda rtt framt
        och dina blickar vara riktade rakt ut.
004:026 Akta p den stig dr din fot gr fram,
        och lt alla dina vgar vara rtta.
004:027 Vik ej av, vare sig till hger eller till vnster,
        vnd din fot bort ifrn vad ont r.

005:001 Min son, akta p min vishet,
        bj ditt ra till mitt frstnd,
005:002 s att du bevarar eftertnksamhet
        och lter dina lppar taga kunskap i akt.

005:003 Se, av honung drypa en trols kvinnas lppar,
        och halare n olja r hennes mun.
005:004 Men p sistone bliver hon bitter ssom malrt
        och skarp ssom ett tveeggat svrd.
005:005 Hennes ftter styra nedt mot dden
        till ddsriket draga hennes steg.
005:006 Livets vg vill hon ej akta p;
        hennes stigar ro villostigar, fastn hon ej vet det.

005:007 S hren mig nu, I barn,
        och viken icke ifrn min muns tal.
005:008 Lt din vg vara fjrran ifrn henne,
        och nalkas icke drren till hennes hus.
005:009 M du ej t andra f offra din ra,
        ej dina r t en som hmnas grymt;
005:010 m icke frmmande f mtta sig av ditt gods
        och dina mdors frukt komma i en annans hus,
005:011 s att du sjlv p sistone mste sucka,
        nr ditt hull och ditt ktt r frtrt.
005:012 och sga: Huru kunde jag s hata tuktan,
        huru kunde mitt hjrta s frakta tillrttavisning!
005:013 Varfr lyssnade jag icke till mina lrares rst,
        och bjde icke mitt ra till dem som ville undervisa mig?
005:014 Fga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont r,
        mitt i frsamling och menighet.

005:015 Drick vatten ur din egen brunn
        det vatten som rinner ur din egen klla.
005:016 Icke vill du att dina flden skola strmma ut p gatan,
        dina vattenbckar p torgen?
005:017 Nej, dig allena m de tillhra,
        och ingen frmmande jmte dig.
005:018 Din brunn m vara vlsignad,
        och av din ungdoms hustru m du hmta din gldje;
005:019 hon, den lskliga hinden, den tcka gasellen,
        hennes barm frnje dig alltid,
        i hennes krlek finne du stndig din lust.
005:020 Min son, icke skall du hava din lust i en frmmande kvinna?
        Icke skall du sluta din nstas hustru i din famn?

005:021 Se, fr HERRENS gon ligga var mnniskas vgar blottade,
        och p alla hennes stigar giver han akt.
005:022 Den ogudaktige fngas av sina egna missgrningar
        och fastnar i sin egen synds snaror.
005:023 Han mste d, drfr att han icke lt tukta sig;
        ja, genom sin stora drskap kommer han p fall.

006:001 Min son, om du har gtt i borgen fr din nsta
        och givit ditt handslag fr en frmmande,
006:002 om du har blivit bunden genom din muns tal,
        ja, fngad genom din muns tal,
006:003 d, min son, m du gra detta fr att rdda dig,
        eftersom du har kommit i din nstas vld:
        g och kasta dig ned fr honom och anstt honom,
006:004 unna dina gon ingen smn
        och dina gonlock ingen slummer.
006:005 Sk rddning ssom en gasell ur jgarens vld,
        och ssom en fgel ur fgelfngarens vld.

006:006 G bort till myran, du late;
        se huru hon gr, och bliv vis.
006:007 Hon har ingen furste ver sig,
        ingen tillsyningsman eller herre;
006:008 dock bereder hon om sommaren sin fda
        och samlar under skrdetiden in sin mat.
006:009 Huru lnge vill du ligga, du late?
        Nr vill du st upp ifrn din smn?
006:010 Ja, sov nnu litet, slumra nnu litet,
        lgg nnu litet hnderna i kors fr att vila,
006:011 s skall fattigdomen komma ver dig ssom en rvare
        och armodet ssom en vpnad man.

006:012 En frdrvlig mnniska, ja, en ogrningsman
        r den som gr omkring med vrnghet i munnen,
006:013 som blinkar med gonen, skrapar med ftterna,
        giver tecken med fingrarna.
006:014 Svek br en sdan i sitt hjrta,
        ont bringar han alltid  bane,
        trtor kommer han stad.
006:015 Drfr skall ofrd pltsligt komma ver honom;
        ofrtnkt varder han krossad utan rddning.

006:016 Sex ting r det som HERREN hatar,
        ja, sju ro styggelser fr hans sjl
006:017 stolta gon, en lgnaktig tunga,
        hnder som utgjuta oskyldigt blod,
006:018 ett hjrta som hopsmider frdrvliga anslag,
        ftter som ro snara till att lpa efter vad ont r,
006:019 den som frmjar lgn genom falskt vittnesbrd,
        och den som vllar trtor mellan brder.

006:020 Min son, bevara din faders bud,
        och frkasta icke din moders undervisning.
006:021 Hav dem alltid bundna vid ditt hjrta,
        fst dem omkring din hals.
006:022 Nr du gr, m de leda dig,
        nr du ligger, m de vaka ver dig,
        och nr du vaknar upp, m de tala till dig.
006:023 Ty budet r en lykta och undervisningen ett ljus,
        och tillrttavisningar till tukt ro en livets vg.
006:024 De kunna bevara dig fr onda kvinnor,
        fr din nstas hustrus hala tunga.
006:025 Hav icke begrelse i ditt hjrta till hennes sknhet,
        och lt henne icke fnga dig med sina blickar.
006:026 Ty fr skkan mste du lmna din sista brdkaka,
        och den gifta kvinnan gr p jakt efter ditt dyra liv.
006:027 Kan vl ngon hmta eld i sitt mantelveck
        utan att hans klder bliva frbrnda?
006:028 Eller kan ngon g p gldande kol,
        utan att hans ftter varda svedda?
006:029 S sker ock med den som gr in till sin nstas hustru;
        ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.
006:030 Fraktar man icke tjuven som stjl
        fr att mtta sitt begr, nr han hungrar?
006:031 Och han mste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen
        och giva allt vad han ger i sitt hus.
006:032 S r ock den utan frstnd, som frfr en annans hustru;
        ja, en sjlvspilling r den som sdant gr.
006:033 Plga och skam r vad han vinner,
        och hans smlek utplnas icke.
006:034 Ty svartsjuk r mannens vrede,
        och han skonar icke p hmndens dag;
006:035 lsepenning aktar han alls icke p,
        och bryr sig ej om att du bjuder stora sknker.

007:001 Min son, tag vara p mina ord,
        och gm mina bud inom dig.
007:002 Hll mina bud, s fr du leva,
        och bevara min undervisning ssom din gonsten.
007:003 Bind dem vid dina fingrar,
        skriv dem p ditt hjrtas tavla.
007:004 Sg till visheten: Du r min syster,
        och kalla frstndet din frtrogna,
007:005 s att de bevara dig fr frmmande kvinnor,
        fr din nstas hustru, som talar hala ord.

007:006 Ty ut genom fnstret i mitt hus,
        fram genom gallret dr blickade jag;
007:007 d sg jag bland de fkunniga,
        jag blev varse bland de unga en yngling utan frstnd.
007:008 Han gick fram p gatan invid hrnet dr hon bodde,
        p vgen till hennes hus skred han fram,
007:009 skymningen, p aftonen av dagen,
        nattens dunkel, nr mrker rdde
007:010 Se, d kom dr en kvinna honom till mtes;
        hennes drkt var en skkas, och hennes hjrta illfundigt.
007:011 Yster och lttsinnig var hon,
        hennes ftter hade ingen ro i hennes hus.
007:012 n var hon p gatan, n var hon p torgen
        vid vart gathrn stod hon p lur.

007:013 Hon tog nu honom fatt och kysste honom
        och sade till honom med frckhet i sin uppsyn:
007:014 Tackoffer har jag haft att frambra;
        i dag har jag ftt infria mina lften.
007:015 Drfr gick jag ut till att mta dig
        jag ville ska upp dig, och nu ha jag funnit dig.
007:016 Jag har bddat min sng med skna tcken,
        med brokigt linne frn Egypten.
007:017 Jag har bestnkt min bdd med myrra,
        med aloe och med kanel.
007:018 Kom, lt oss frnja oss med krlek intill morgonen,
        och frlusta oss med varandra i lskog.
007:019 Ty min man r nu icke hemma
        han har rest en lng vg bort.
007:020 Sin penningpung tog han med sig;
        frst vid fullmnstiden kommer han hem.

007:021 S frleder hon honom med allahanda fagert tal;
        genom sina lppars halhet frfr hon honom.
007:022 Han fljer efter henne med hast,
        lik oxen som gr fr att slaktas,
        och lik fngen som fres bort till straffet fr sin drskap;
007:023 ja, han fljer, till dess pilen genomborrar hans lever,
        lik fgeln som skyndar till snaran,
        utan att frst att det gller dess liv.

007:024 S hren mig nu, I barn,
        och given akt p min muns tal.
007:025 Lt icke ditt hjrta vika av till hennes vgar,
        och frvilla dig ej in p hennes stigar.
007:026 Ty mnga som ligga slagna ro fllda av henne,
        och stor r hopen av dem hon har drpt.
007:027 Genom hennes hus g ddsrikets vgar,
        de som fra nedt till ddens kamrar.

008:001 Hr, visheten ropar,
        och frstndet hjer sin rst.
008:002 Uppe p hjderna str hon,
        vid vgen, dr stigarna mtas.
008:003 Invid portarna, vid ingngen till staden
        dr man trder in genom drrarna, hjer hon sitt rop:

008:004 Till eder, I man, vill jag ropa,
        och min rst skall utg till mnniskors barn.
008:005 Lren klokhet, I fkunnige,
        och I drar, lren frstnd.
008:006 Hren, ty om hga ting vill jag tala,
        och mina lppar skola upplta sig till att sga vad rtt r.
008:007 Ja, sanning skall min mun tala,
        en styggelse fr mina lppar r ogudaktighet.
008:008 Rttfrdiga ro alla min muns ord;
        i dem finnes intet falskt eller vrngt.
008:009 De ro alla sanna fr den frstndige
        och rtta fr dem som hava funnit kunskap.

008:010 S tagen emot min tuktan hellre n silver,
        och kunskap hellre n utvalt guld.
008:011 Ty visheten r bttre n prlor;
        allt vad hrligt som finnes gr ej upp emot henne.

008:012 Jag, visheten, r frtrogen med klokheten,
        och jag rder ver eftertnksam insikt.
008:013 Att frukta HERREN r att hata det onda;
        ja, hgfrd, hgmod, en ond vandel
        och en rnkfull mun, det hatar jag.
008:014 Hos mig finnes rd och utvg;
        jag r frstnd, hos mig r makt.
008:015 Genom mig regera konungarna
        och stadga furstarna vad rtt r.
008:016 Genom mig hrska hrskarna
        och hvdingarna, ja, alla domare p jorden.

008:017 Jag lskar dem som lska mig,
        och de som ska mig, de finna mig.
008:018 Rikedom och ra vinnas hos mig,
        dla skatter och rttfrdighet.
008:019 Min frukt r bttre n guld, ja, finaste guld
        och den vinning jag sknker bttre n utvalt silver.
008:020 P rttfrdighetens vg gr jag fram,
        mitt p det rttas stigar,
008:021 till att giva dem som lska mig en rik arvedel
        och till att fylla deras frrdshus.

008:022 HERREN skapade mig ssom sitt frstlingsverk,
        i urminnes tid, innan han gjorde ngot annat.
008:023 Frn evighet r jag insatt, frn begynnelsen,
        nda ifrn jordens urtidsdagar.
008:024 Innan djupen voro till, blev jag fdd,
        innan kllor nnu funnos, fyllda med vatten
008:025 Frrn bergens grund var lagd,
        frrn hjderna funnos, blev jag fdd,
008:026 nr han nnu icke hade skapat land och mark,
        ej ens det frsta av jordkretsens stoft.
008:027 Nr han beredde himmelen, var jag tillstdes,
        nr han spnde ett valv ver djupet,
008:028 nr han fste skyarna i hjden,
        nr djupets kllor brto fram med makt,
008:029 nr han satte fr havet dess grns,
        s att vattnet icke skulle vertrda hans befallning,
        nr han faststllde jordens grundvalar--
008:030 d fostrades jag ssom ett barn hos honom,
        d hade jag dag efter dag min lust
        och min lek infr hans ansikte bestndigt;
008:031 jag hade min lek p hans jordkrets
        och min lust bland mnniskors barn.

008:032 S hren mig nu, I barn,
        ty saliga ro de som hlla mina vgar.
008:033 Hren tuktan, s att I bliven visa,
        ja, lten henne icke fara.
008:034 Sll r den mnniska som hr mig,
        s att hon vakar vid mina drrar dag efter dag
        och hller vakt vid drrposterna i mina portar.
008:035 Ty den som finner mig, han finner livet
        och undfr nd frn HERREN.
008:036 Men den som gr miste om mig han skadar sig sjlv;
008:037 alla de som hata mig, de lska dden.

009:001 Visheten har byggt sig ett hus,
        hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
009:002 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin,
        hon har jmvl dukat sitt bord
009:003 Sina tjnarinnor har hon utsnt och lter ropa ut sin bjudning
        uppe p stadens versta hjder:
009:004 Den som r fkunnig, han komme hit.
        Ja, till den ofrstndige sger hon s:
009:005 Kommen och ten av mitt brd,
        och dricken av vinet som jag har blandat.
009:006 vergiven eder fkunnighet, s att I fn leva,
        och gn fram p frstndets vg.
009:007 (Den som varnar en bespottare, han fr skam igen,
        och den som tillrttavisar en ogudaktig fr smlek drav.
009:008 Tillrttavisa icke bespottaren, p det att han icke m hata dig;
        tillrttavisa den som r vis, s skall han lska dig.
009:009 Giv t den vise, s bliver han nnu visare;
        undervisa den rttfrdige, s lr han n mer.
009:010 HERRENS fruktan r vishetens begynnelse,
        och att knna den Helige r frstnd.)
009:011 Ty genom mig skola dina dagar bliva mnga
        och levnadsr givas dig i frkat mtt.
009:012 r du vis, s r din vishet dig sjlv till gagn,
        och r du en bespottare, s umgller du det sjlv allena.

009:013 En draktig, yster kvinna
        r fkunnigheten, och intet frst hon.
009:014 Hon har satt sig vid ingngen till sitt hus,
        p sin stol, hgt uppe i staden,
009:015 fr att ropa ut sin bjudning till dem som frdas p vgen,
        dem som dr vandra sin stig rtt fram:
009:016 Den som r fkunnig, han komme hit.
        Ja, till den ofrstndige sger hon s:
009:017 Stulet vatten r stt,
        brd i lnndom smakar ljuvligt.
009:018 han vet icke att det br till skuggornas boning,
        hennes gster hamna i ddsrikets djup.

                       ----

010:001 Detta r Salomos ordsprk.

        En vis son gr sin fader gldje,
        men en draktig son r sin moders bedrvelse.

010:002 Ogudaktighetens skatter gagna till intet
        men rttfrdigheten rddar frn dden.

010:003 HERREN lmnar ej den rttfrdiges hunger omttad,
        men de ogudaktigas lystnad avvisar han.

010:004 Fattig bliver den som arbetar med lat hand,
        men de idogas hand skaffar rikedom.

010:005 En frstndig son samlar om sommaren,
        men en vanartig son sover i skrdetiden.

010:006 Vlsignelser komma ver den rttfrdiges huvud,
        men de ogudaktigas mun gmmer p ortt.

010:007 Den rttfrdiges minnelse lever i vlsignelse,
        men de ogudaktigas namn multnar bort.

010:008 Den som har ett vist hjrta tager emot tillsgelser,
        men den som har ofrnuftiga lppar gr till sin undergng.

010:009 Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg,
        men den som gr vrnga vgar, han bliver rjd.

010:010 Den som blinkar med gonen, han kommer ont stad,
        och den som har ofrnuftiga lppar gr till sin undergng.

010:011 Den rttfrdiges mun r en livets klla,
        men de ogudaktigas mun gmmer p ortt.

010:012 Hat uppvcker trtor,
        men krlek skyler allt som r brutet.

010:013 P den frstndiges lppar finner man vishet,
        men till den ofrstndiges rygg hr ris.

010:014 De visa gmma p sin kunskap,
        men den ofrnuftiges mun r en verhngande olycka.

010:015 Den rikes skatter ro honom en fast stad,
        men de armas fattigdom r deras olycka.

010:016 Den rttfrdiges frvrv bliver honom till liv;
        den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.

010:017 Att taga vara p tuktan r vgen till livet,
        men den som ej aktar p tillrttavisning, han far vilse.

010:018 Den som gmmer p hat r en lgnare med sina lppar,
        och den som utsprider frtal, han r en dre.

010:019 Dr mnga ord ro bliver vertrdelse icke borta;
        men den som styr sina lppar, han r frstndig.

010:020 Den rttfrdiges tunga r utvalt silver,
        men de ogudaktigas frstnd r fga vrt.

010:021 Den rttfrdiges lppar vederkvicka mnga,
        men de ofrnuftiga d genom brist p frstnd.

010:022 Det r HERRENS vlsignelse som giver rikedom,
        och egen mda lgger intet drtill

010:023 Drens frjd r att va skndlighet,
        men den frstndiges r att vara vis.

010:024 Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom,
        och vad de rttfrdiga nska, del varder dem givet.

010:025 Nr stormen kommer, r det ute med den ogudaktige;
        men den rttfrdige r en grundval som evinnerligen bestr.

010:026 Ssom syra fr tnderna och ssom rk fr gonen,
        s r den late fr den som har snt honom stad.

010:027 HERRENS fruktan frlnger livet
        men de ogudaktigas r varda frkortade.

010:028 De rttfrdigas vntan fr en glad fullbordan,
        men de ogudaktigas hopp varder om intet.

010:029 HERRENS vgar ro den ostraffliges vrn,
        men till olycka fr ogrningsmnnen.

010:030 Den rttfrdige skall aldrig vackla
        men de ogudaktiga skola icke frbliva boende i landet.

010:031 Den rttfrdiges mun br vishet ssom frukt,
        men en vrng tunga bliver utrotad.

010:032 Den rttfrdiges lppar frst vad vlbehagligt r,
        men de ogudaktigas mun r idel vrnghet.

011:001 Falsk vg r en styggelse fr HERREN,
        men full vikt behagar honom vl.

011:002 Nr hgfrd kommer, kommer ock smlek,
        men hos de dmjuka r vishet.

011:003 De redligas ostrafflighet vgleder dem,
        men de trolsas vrnghet r dem till frdrv.

011:004 Gods hjlper intet p vredens dag
        men rttfrdighet rddar frn dden.

011:005 Den ostraffliges rttfrdighet gr hans vg jmn,
        men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.

011:006 De redligas rttfrdighet rddar dem,
        men de trolsa fngas genom sin egen lystnad.

011:007 Nr en ogudaktig dr, varder hans hopp om intet;
        ja, ondskans vntan bliver om intet.

011:008 Den rttfrdige rddas ur nden,
        och den ogudaktige fr trda i hans stlle.

011:009 Genom sin mun frdrvar den gudlse sin nsta,
        men genom sitt frstnd bliva de rttfrdiga rddade.

011:010 Nr det gr de rttfrdiga vl, frjdar sig staden,
        och nr de ogudaktiga frgs, rder jubel.

011:011 Genom de redligas vlsignelse varder en stad upphjd,
        men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.

011:012 Den r utan vett, som visar frakt fr sin nsta;
        en man med frstnd tiger stilla.

011:013 Den som gr med frtal, han frrder din hemlighet,
        den som har ett trofast hjrta dljer vad han fr veta.

011:014 Dr ingen rdklokhet finnes kommer folket p fall,
        dr de rdvisa ro mnga, dr gr det vl.

011:015 En som gr i borgen fr en annan, honom gr det illa,
        den som skyr att giva handslag, han r trygg.

011:016 En skn kvinna vinner ra,
        och vldsverkare vinna rikedom.

011:017 En barmhrtig man gr vl mot sig sjlv
        men den grymme misshandlar sitt eget ktt.

011:018 Den ogudaktige gr en bedrglig vinst,
        men den som utsr rttfrdighet fr en sker ln.

011:019 Den som str fast i rttfrdighet, han vinner liv,
        men den som far efter ont drager ver sig dd.

011:020 En styggelse fr HERREN ro de vrnghjrtade,
        men de vilkas vg r ostrafflig behaga honom vl.

011:021 De onda bliva frvisso icke ostraffade,
        men de rttfrdigas avkomma fr g fri.

011:022 Ssom en gyllene ring i svinets tryne,
        s r sknhet hos en kvinna som saknar vett.

011:023 Vad de rttfrdiga nska fr i allo en god fullbordan,
        men vad de ogudaktiga kunna hoppas r vrede.

011:024 Den ene utstrr och fr dock mer,
        den andre spar ver hvan, men bliver allenast fattigare.

011:025 Den frikostige varder rikligen mttad,
        och den som vederkvicker andra, han bliver sjlv vederkvickt.

011:026 Den som hller inne sin sd, honom frbannar folket,
        den som lmnar ut sin sd, ver hans huvud kommer vlsignelse.

011:027 Den som vinnlgger sig om vad gott r, han strvar efter nd,
        men den son sker vad ont r, ver honom kommer ock ont.

011:028 Den som frtrstar p sin rikedom, han kommer p fall,
        men de rttfrdiga skola grnska likasom lv.

011:029 Den som drager olycka ver sitt hus, han fr vind till arvedel,
        och den ofrnuftige bliver trl t den som har ett vist hjrta.

011:030 Den rttfrdiges frukt r ett livets trd,
        och den som r vis, han vinner hjrtan.

011:031 Se, den rttfrdige fr sin ln p jorden;
        huru mycket mer d den ogudaktige och syndaren!

012:001 Den som lskar tuktan, han lskar kunskap,
        men ofrnuftig r den som hatar tillrttavisning.

012:002 Den gode undfr nd av HERREN,
        men den rnkfulle varder av honom frdmd.

012:003 Ingen mnniska bliver bestndande genom ogudaktighet,
        men de rttfrdigas rot kan icke rubbas.

012:004 En idog hustru r sin mans krona,
        men en vanartig r ssom rta i hans ben.

012:005 De rttfrdigas tankar g ut p vad rtt r,
        men de ogudaktigas rdklokhet gr ut p svek.

012:006 De ogudaktigas ord ligga p lur efter blod,
        men de redliga rddas genom sin mun.

012:007 De ogudaktiga varda omstrtade och ro s icke mer,
        men de rttfrdigas hus bestr.

012:008 I mn av sitt vett varder en man prisad,
        men den som har ett frvnt frstnd, han bliver fraktad.

012:009 Bttre r en ringa man, som likvl har en tjnare,
        n den som vill vara frnm och saknar brd.

012:010 Den rttfrdige vet huru hans boskap knner det,
        men de ogudaktigas hjrtelag r grymt.

012:011 Den som brukar sin ker fr brd till fyllest,
        men ofrstndig r den som far efter ffngliga ting.

012:012 Den ogudaktige vill in i det nt som fngar de onda,
        men de rttfrdigas rot skjuter skott.

012:013 Den som r ond bliver snrjd i sina lppars synd,
        men den rttfrdige undkommer ur nden

012:014 Sin muns frukt fr envar njuta sig fullt till godo,
        och vad en mnniskas hnder hava frvat,
        det varder henne vedergllt.

012:015 Den ofrnuftige tycker sin egen vg vara den rtta,
        med den som r vis lyssnar till rd.

012:016 Den ofrnuftiges frtrnelse bliver kunnig samma dag,
        men den som r klok, han dljer sin skam

012:017 Den som talar vad rtt r, han frmjar sanning,
        men ett falskt vittne talar svek.

012:018 Mngen talar i obetnksamhet ord som stinga likasom svrd,
        men de visas tunga r en lkedom.

012:019 Sannfrdiga lppar best evinnerligen,
        men en lgnaktig tunga allenast ett gonblick.

012:020 De som bringa ont  bane hava falskhet i hjrtat,
        men de som stifta frid, de undf gldje.

012:021 Intet ont vederfares den rttfrdige,
        men ver de ogudaktiga kommer olycka i fullt mtt.

012:022 En styggelse fr HERREN ro lgnaktiga lppar,
        men de som handla redligt behaga honom vl.

012:023 En klok man dljer sin kunskap,
        men drars hjrtan ropa ut sitt ofrnuft.

012:024 De idogas hand kommer till vlde,
        men en lat hand mste gra trltjnst.

012:025 Sorg i en mans hjrta trycker det ned,
        men ett vnligt ord skaffar det gldje.

012:026 Den rttfrdige visar sin vn till rtta,
        men de ogudaktigas vg fr dem sjlva vilse.

012:027 Den late fr icke upp ngot villebrd,
        men idoghet r fr mnniskan en dyrbar skatt.

012:028 P rttfrdighetens vg r liv,
        och dr dess stig gr fram r frihet ifrn dd.

013:001 En vis son hr p sin faders tuktan,
        men en bespottare hr icke p ngon npst.
013:002 Sin muns frukt fr envar njuta sig till godo,
        de trolsa hungra efter vld.

013:003 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv,
        men den som r lsmunt kommer i olycka

013:004 Den late r full av lystnad, och han fr dock intet,
        men de idogas hunger varder rikligen mttad.

013:005 Den rttfrdige skyr lgnaktigt tal,
        men den ogudaktige r frhatlig och skndlig.

013:006 Rttfrdighet bevarar den vilkens vg r ostrafflig,
        men ogudaktighet kommer syndarna p fall.

013:007 Den ene vill hllas fr rik och har dock alls intet,
        den andre vill hllas fr fattig och har dock stora godelar.

013:008 Den rike mste giva sin rikedom ssom lsepenning fr sitt liv,
        den fattige hr icke av ngot

013:009 De rttfrdigas ljus brinner glatt,
        men de ogudaktigas lampa slocknar ut.

013:010 Genom vermod kommer man allenast split stad,
        men hos dem som taga emot rd r vishet.

013:011 Lttfnget gods frsvinner,
        men den som samlar efter hand fr mycket.

013:012 Frlngd vntan tr p hjrtat,
        men en uppfylld nskan r ett livets trd.

013:013 Den som fraktar ordet hemfaller t dess dom,
        men den som fruktar budet, han fr vedergllning.

013:014 Den vises undervisning r en livets klla;
        genom den undviker man ddens snaror.

013:015 Ett gott frstnd bereder ynnest,
        men de trolsas vg r alltid sig lik.

013:016 Var och en som r klok gr till vga med frstnd,
        men dren breder ut sitt ofrnuft.

013:017 En ogudaktig budbrare strtar i olycka,
        men ett tillfrlitligt sndebud r en lkedom.

013:018 Fattigdom och skam fr den som ej vill veta av tuktan,
        men den som tager vara p tillrttavisning, han kommer till ra.

013:019 Uppfylld nskan r ljuvlig fr sjlen,
        men att fly det onda r en styggelse fr drar.

013:020 Hav din umgngelse med de visa, s varder du vis;
        den som giver sig i sllskap med drar, honom gr det illa.

013:021 Syndare frfljas av olycka,
        men de rttfrdiga f till ln vad gott r.

013:022 Den gode lmnar arv t barnbarn,
        men syndarens gods frvaras t den rttfrdige.

013:023 De fattigas nyodling giver riklig fda,
        men mngen frgs genom sin orttrdighet.

013:024 Den som spar sitt ris, han hatar sin son,
        men den som lskar honom agar honom i tid.

013:025 Den rttfrdige fr ta, s att hans hunger bliver mttad,
        men de ogudaktigas buk mste lida brist.

014:001 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt,
        men ofrnuft river ned det med egna hnder.

014:002 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet,
        men den som fraktar honom, han gr krokiga vgar.

014:003 I den ofrnuftiges mun r ett gissel fr hans hgmod,
        men de visa bevaras genom sina lppar.

014:004 Dr inga dragare finnas, dr frbliver krubban tom,
        men riklig vinning fr man genom oxars kraft.

014:005 Ett sannfrdigt vittne ljuger icke,
        men ett falskt vittne frmjar lgn.

014:006 Bespottaren sker vishet och finner ingen,
        men fr den frstndige r kunskap ltt.

014:007 G bort ifrn den man som r draktig;
        aldrig fann du p hans lppar ngot frstnd.

014:008 Det r den klokes vishet, att han aktar p sin vg,
        men det r drars ofrnuft, att de va svek.

014:009 De ofrnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer,
        men bland de redliga rder gott behag.

014:010 Hjrtat knner sjlvt bst sin egen sorg,
        ej heller kan en frmmande intrnga i dess gldje.

014:011 De ogudaktigas hus frdes,
        men de rttsinnigas hydda blomstrar.

014:012 Mngen hller sin vg fr den i rtta,
        men p sistone leder den dock till dden.

014:013 Mitt under ljet kan hjrtat srja,
        och slutet p gldjen bliver bedrvelse.

014:014 Av sina grningars frukt varder den avfllige mttad,
        och den gode bliver upphjd ver honom.

014:015 Den fkunnige tror vart ord,
        men den kloke aktar p sina steg.

014:016 Den vise tager sig till vara och flyr det onda,
        men dren r vermodig och sorgls.

014:017 Den som r snar till vrede gr vad ofrnuftigt r,
        och en rnkfull man bliver hatad.

014:018 De fkunniga hava ftt ofrnuft till sin arvedel,
        men de kloka bliva krnta med kunskap.

014:019 De onda mste falla ned infr de goda,
        och de ogudaktiga vid den rttfrdiges portar.

014:020 Jmvl av sina nrmaste r den fattige hatad,
        men den rike har mnga vnner.

014:021 Den som visar frakt fr sin nsta, han begr synd,
        men sll r den som frbarmar sig ver de betryckta.

014:022 De som bringa ont  bane skola frvisso fara vilse,
        men barmhrtighet och trofasthet rna de som bringa gott  bane.

014:023 Av all mda kommer ngon vinning,
        men tomt tal r ren frlust.

014:024 De visas rikedom r fr dem en krona
        men drarnas ofrnuft frbliver ofrnuft.

014:025 Ett sannfrdigt vittne rddar liv,
        men den som frmjar lgn, han r full av svek.

014:026 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fste,
        och hans barn f dr en tillflykt.

014:027 I HERRENS fruktan r en livets klla
        genom dem undviker man ddens snaror

014:028 Att hava mnga understar r en konungs hrlighet,
        men brist p folk r en furstes olycka.

014:029 Den som r tlmodig visar gott frstnd,
        men den som r snar till vrede gr lngt i ofrnuft.

014:030 Ett saktmodigt hjrta r kroppens liv,
        men bittert sinne r rta i benen.

014:031 Den som frtrycker den arme smdar hans skapare,
        men den som frbarmar sig ver de fattiga, han rar honom.

014:032 Genom sin ondska kommer de ogudaktige p fall,
        men den rttfrdige r frimodig in i dden.

014:033 I den frstndiges hjrta bor visheten,
        och i drarnas krets gr hon sig kunnig.

014:034 Rttfrdighet upphjer ett folk
        men synd r folkens vanra.

014:035 En frstndig tjnare behaga konungen vl,
        men ver en vanartig skall han vrede komma.

015:001 Ett mjukt svar stillar vrede,
        men ett hrt ord kommer harm stad.

015:002 De visas tunga meddelar god kunskap,
        men drars mun fldar ver av ofrnuft.

015:003 HERRENS gon ro verallt;
        de giva akt p bde onda och goda.

015:004 En saktmodig tunga r ett livets trd,
        men en vrng tunga giver hjrtesr.

015:005 Den ofrnuftige fraktar sin faders tuktan,
        men den som tager vara p tillrttavisning, han varder klok.

015:006 Den rttfrdiges hus gmmer stor rikedom,
        men i de ogudaktigas vinning r olycka.

015:007 De visas lppar str ut kunskap,
        men drars hjrtan ro icke ssom sig br.

015:008 De ogudaktigas offer r en styggelse fr HERREN,
        men de redligas bn behagar honom vl.

015:009 En styggelse fr HERREN r den ogudaktiges vg,
        men den som far efter rttfrdighet, honom lskar han.

015:010 Svr tuktan drabbar den som vergiver vgen;
        den som hatar tillrttavisning, han mste d.

015:011 Ddsriket och avgrunden ligga uppenbara infr HERREN;
        huru mycket mer d mnniskornas hjrtan!

015:012 Bespottaren finner ej behag i tillrttavisning;
        till dem som ro visa gr han icke.

015:013 Ett glatt hjrta gr ansiktet ljust,
        men vid hjrtesorg r modet brutet.

015:014 Den frstndiges hjrta sker kunskap,
        men drars mun far med ofrnuft.

015:015 Den betryckte har aldrig en glad dag,
        men ett gott mod r ett stndigt gstabud.

015:016 Bttre r ngot litet med HERRENS fruktan
        n en stor skatt med oro.

015:017 Bttre r ett fat kl med krlek
        n en gdd oxe med hat.

015:018 En snarsticken man uppvcker trta,
        men en tlmodig man stillar kiv.

015:019 Den lates stig r ssom sprrad av trne,
        men de redliga hava en banad stig.

015:020 En vis son gr sin fader gldje,
        och en draktig mnniska r den som fraktar sin moder.

015:021 I ofrnuft har den vettlse sin gldje,
        men en frstndig man gr sin vg rtt fram.

015:022 Dr rdplgning fattas varda planerna om intet,
        men bestndande bliva de, dr de rdvisa ro mnga.

015:023 En man glder sig, nr hans mun kan giva svar;
        ja, ett ord i sinom tid, det r gott.

015:024 Den frstndige vandrar livets vg uppt,
        D att han undviker ddsriket drnere.

015:025 Den hgmodiges hus rycker HERREN bort,
        men nkans rmrke lter han st fast.

015:026 Fr HERREN ro ondskans anslag en styggelse,
        men milda ord rena.

015:027 Den som sker ortt vinning drager olycka ver sitt hus,
        men den som hatar mutor, han fr leva.

015:028 Den rttfrdiges hjrta betnker vad svaras br,
        men de ogudaktigas mun fldar ver av onda ord.

015:029 HERREN r fjrran ifrn de ogudaktiga,
        men de rttfrdigas bn hr han.

015:030 En mild blick gr hjrtat glatt,
        ett gott budskap giver mrg t benen.

015:031 Den vilkens ra hr p hlsosam tillrttavisning,
        han skall f dvljas i de vises krets.

015:032 Den som ej vill veta av tuktan frgar icke efter sitt liv,
        men den som hr p tillrttavisning, han frvrvar frstnd.

015:033 HERRENS fruktan r en tuktan till vishet,
        och dmjukhet gr fre ra.

016:001 En mnniska gr upp planer i sitt hjrta,
        men frn HERREN kommer vad tungan svarar.

016:002 Var man tycker sina vgar vara goda,
        men HERREN r den som prvar andarna.

016:003 Befall dina verk t HERREN,
        s hava dina planer framgng.

016:004 HERREN har gjort var sak fr dess srskilda ml,
        s ock den ogudaktige fr olyckans dag.

016:005 En styggelse fr HERREN r var hgmodig man;
        en sdan bliver frvisso icke ostraffad.

016:006 Genom barmhrtighet och trofasthet frsonas missgrning,
        och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.

016:007 Om en mans vgar behaga HERREN vl
        s gr han ock hans fiender till hans vnner.

016:008 Bttre r ngot litet med rttfrdighet
        n stor vinning med ortt.

016:009 Mnniskans hjrta tnker ut en vg,
        men HERREN r den som styr hennes steg.

016:010 Gudasvar r p konungens lppar,
        i domen felar icke hans mun.

016:011 Vg och rtt vgning ro frn HERREN,
        alla vikter i pungen ro hans verk.
016:012 En styggelse fr konungar ro ogudaktiga grningar,
        ty genom rttfrdighet bliver tronen befst.

016:013 Rttfrdiga lppar behaga konungar vl,
        Och den som talar vad rtt r, han bliver lskad.

016:014 Konungens vrede r ddens frebud,
        men en vis man blidkar den.

016:015 Nr konungen lter sitt ansikte lysa, r dr liv,
        och hans vlbehag r ssom ett moln med vrregn.

016:016 Lngt bttre r att frvrva vishet n guld
        frstnd r mer vrt att frvrvas n silver.

016:017 De redligas vg r att fly det onda;
        den som aktar p sin vg, han bevarar sitt liv.

016:018 Stolthet gr fre undergng,
        och hgmod gr fre fall.

016:019 Bttre r att vara dmjuk bland de betryckta
        n att utskifta byte med de hgmodiga.

016:020 Den som aktar p ordet, han finner lycka,
        och sll r den som frtrstar p HERREN.

016:021 Den som har ett vist hjrta, honom kallar man frstndig,
        och dr stma r p lpparna hmtas mer lrdom.

016:022 En livets klla r frstndet fr den som ger det,
        men ofrnuftet r de ofrnuftigas tuktan.

016:023 Den vises hjrta gr hans mun frstndig
        och lgger lrdom p hans lppar, allt mer och mer.

016:024 Milda ord ro honungskakor;
        de ro ljuvliga fr sjlen och en lkedom fr kroppen.

016:025 Mngen hller sin vg fr den rtta,
        men p sistone leder den dock till dden.

016:026 Arbetarens hunger hjlper honom att arbeta
        ty hans egen mun driver p honom.

016:027 Frdrvlig r den mnniska som grver gropar fr att skada;
        det r ssom brunne en eld p hennes lppar.

016:028 En vrng mnniska kommer trta stad,
        och en rontasslare gr vnner oense.

016:029 Den orttrdige frfr sin nsta
        och leder honom in p en vg som icke r god.

016:030 Den som ser under lugg, han umgs med vrnga tankar;
        den som biter ihop lpparna, han r frdig med ngot ont.

016:031 En rekrona ro gr hr;
        den vinnes p rttfrdighetens vg.

016:032 Bttre r en tlmodig man n en stark,
        och bttre den som styr sitt sinne n den som intager en stad.

016:033 Lotten varder kastad i sktet,
        men den faller alltid vart HERREN vill.

017:001 Bttre r ett torrt brdstycke med ro
        n ett hus fullt av hgtidsmat med kiv.

017:002 En frstndig tjnare fr rda ver en vanartig son,
        och bland brderna fr han skifta arv.

017:003 Degeln prvar silver och smltugnen guld,
        s prvar HERREN hjrtan.

017:004 En ond mnniska aktar p ondskefulla lppar,
        falskheten lyssnar till frdrvliga tungor.

017:005 Den som bespottar den fattige smdar hans skapare;
        den som glder sig t andras ofrd bliver icke ostraffad.

017:006 De gamlas krona ro barnbarn,
        och barnens ra ro deras fder.

017:007 Stortaliga lppar hvas icke dren,
        mycket mindre lgnaktiga lppar en furste.

017:008 En gva r en lyckosten i dens gon, som ger den;
        vart den n kommer bereder den framgng.

017:009 Den som skyler vad som r brutet, han vill frmja krlek,
        men den som river upp gammalt, han gr vnner oense.

017:010 En frebrelse verkar mer p den frstndige
        n hundra slag p dren.

017:011 Upprorsmakaren vill allenast vad ont r,
        men en budbrare utan frbarmande skall sndas mot honom.

017:012 Bttre r att mta en bjrninna frn vilken man har tagit ungarna,
        n att mta en dre i hans ofrnuft.

017:013 Den som vedergller gott med ont,
        frn hans hus skall olyckan icke vika.

017:014 Att begynna trta r att slppa ett vattenflde lst;
        hll drfr inne, frrn kivet har brutit ut.

017:015 Den som friar den skyldige och den som fller den oskyldige,
        de ro bda en styggelse fr HERREN.

017:016 Vartill gagna vl penningar i drens hand?
        Han kunde kpa sig vishet, men han saknar frstnd.

017:017 En vns krlek bestr alltid.
        och en broder fdes till hjlp i nden.

017:018 En mnniska utan frstnd r den som giver handslag,
        den som gr i borgen fr sin nsta.

017:019 Den som lskar split, han lskar vertrdelse;
        Men som bygger sin drr hg, han far efter fall.

017:020 Den som har ett vrngt hjrta vinner ingen framgng,
        och den som har en frvnd tunga, han faller i olycka.

017:021 Den som har ftt en draktig son fr bedrvelse av honom,
        en dres fader har ingen gldje.

017:022 Ett glatt hjrta r en god lkedom,
        men ett brutet mod tager mrgen ur benen.

017:023 Den ogudaktige tager grna sknker i lnndom,
        fr att han skall vrnga rttens vgar.

017:024 Den frstndige har sin blick p visheten,
        men drens gon ro vid jordens nda.

017:025 En draktig son r sin faders grmelse
        och en bitter sorg fr henne som har ftt honom.

017:026 Att pliktflla jmvl den rttfrdige r icke tillbrligt;
        att sl dla mn strider mot rttvisan.

017:027 Den som har vett, han spar sina ord;
        och lugn till sinnes r en man med frstnd.

017:028 Om den ofrnuftige tege, s aktades ocks han fr vis;
        den som tillsluter sina lppar r frstndig.

018:001 Den egensinnige fljer sin egen lystnad,
        med all makt sker han strid.

018:002 Dren frgar ej efter frstnd,
        allenast efter att f lgga fram vad han har i hjrtat.

018:003 Dr den ogudaktige kommer, dr kommer frakt,
        och med skamlig vandel fljer smlek.

018:004 Orden i en mans mun ro ssom ett djupt vatten,
        ssom en fldande bck, en vishetens klla.

018:005 Att vara partisk fr den skyldige r icke tillbrligt
        ej heller att vrnga rtten fr den oskyldige.

018:006 Drens lppar komma med kiv,
        och hans mun ropar efter slag.

018:007 Drens mun r honom sjlv till olycka,
        och hans lppar ro en snara hans liv.

018:008 rontasslarens ord ro ssom lckerbitar
        och trnga ned till hjrtats innandmen.

018:009 Den som r frsumlig i sitt arbete,
        han r allaredan en broder till rvaren.

018:010 HERRENS namn r ett starkt torn;
        den rttfrdige hastar dit och varder beskyddad.

018:011 Den rikes skatter ro honom en fast stad,
        hga murar likna de, i hans inbillning.

018:012 Fre fall gr hgmod i mannens hjrta,
        och dmjukhet gr fre ra.

018:013 Om ngon giver svar, frrn han har hrt,
        s tillrknas det honom ssom ofrnuft och skam.

018:014 Mod uppehller mannen i hans svaghet;
        men ett brutet mod, vem kan bra det?

018:015 Den frstndiges hjrta frvrvar kunskap,
        och de visas ron ska kunskap.

018:016 Gvor ppna vg fr en mnniska
        och fra henne fram infr de store.

018:017 Den som frst lgger fram sin sak har rtt;
        sedan kommer vederparten och uppdagar huru det r.

018:018 Lottkastning gr en nde p trtor,
        den skiljer mellan mktiga mn.

018:019 En frorttad broder r svrare att vinna n en fast stad,
        och trtor ro ssom bommar fr ett slott.

018:020 Av sin muns frukt fr envar sin buk mttad,
        han varder mttad av sina lppars grda.

018:021 Dd och liv har tungan i sitt vld,
        de som grna bruka henne f ta hennes frukt.

018:022 Den som har funnit en rtt hustru, han har funnit lycka
        och har undftt nd av HERREN.

018:023 Bnfallande r den fattiges tal,
        men den rike svarar med hrda ord.

018:024 Den som vlas att f vnner, han kommer i olycka;
        men vnner finnas, mer trogna n en broder.

019:001 Bttre r en fattig man som vandrar i ostrafflighet
        n en man som har vrnga lppar och drtill r en dre.

019:002 Ett obetnksamt sinne, redan det r illa;
        och den som r snar p foten, han stiger miste.

019:003 En mnniskas eget ofrnuft kommer henne p fall,
        och dock r det p HERREN som hennes hjrta vredgas

019:004 Gods skaffar mnga vnner,
        men den arme bliver vergiven av sin vn.

019:005 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat,
        och den som frmjar lgn, han kommer icke undan.

019:006 Mnga ska en furstes ynnest,
        och alla ro vnner till den givmilde.

019:007 Den fattige r hatad av alla sina frnder,
        nnu lngre draga sig hans vnner bort ifrn honom;
        han far efter lften som ro ett intet.

019:008 Den som frvrvar frstnd har sitt liv krt;
        den som tager vara p insikt, han finner lycka

019:009 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat,
        och den som frmjar lgn, han skall frgs.

019:010 Det hves icke dren att hava goda dagar,
        mycket mindre en trl att rda ver furstar.

019:011 Frstnd gr en mnniska tlmodig,
        och det r hennes ra att tillgiva vad ngon har brutit.

019:012 En konungs vrede r ssom ett ungt lejons rytande,
        hans nd r ssom dagg p grset.

019:013 En draktig son r sin faders frdrv,
        och en kvinnas trtor ro ett oavltligt takdropp.

019:014 Grd och gods fr man i arv frn sina fder,
        men en frstndig hustru r en gva frn HERREN.

019:015 Lttja frsnker i dsighet,
        och den hglse fr lida hunger.

019:016 Den som hller budet fr behlla sitt liv;
        den som ej aktar p sin vandel han varder ddad.

019:017 Den som frbarmar sig ver den arme, han lnar t HERREN
        och fr vedergllning av honom fr vad gott han har gjort.

019:018 Tukta din son, medan ngot hopp r,
        och tr icke att vlla hans dd.

019:019 Den som frgr sig i vrede, han m plikta drfr,
        ty om du vill stlla till rtta, s gr du det allenast vrre.

019:020 Hr rd och tag emot tuktan,
        p det att du fr framtiden m bliva vis.

019:021 Mnga planer har en man i sitt hjrta,
        men HERRENS rd, det bliver bestndande.

019:022 Efter en mnniskas goda vilja rknas hennes barmhrtighet,
        och en fattig man r bttre n en som ljuger.

019:023 HERRENS fruktan fr till liv;
        s fr man vila mtt och hemskes icke av ngot ont.

019:024 Den late sticker sin hand i fatet,
        men gitter icke fra den ter till munnen.

019:025 Slr man bespottaren, s bliver den fkunnige klok;
        och tillrttavisar man den frstndige, s vinner han kunskap.

019:026 Den som var vld mot sin fader eller driver bort sin moder,
        han r en vanartig och skndlig son.

019:027 Min son, om du icke vill hra tuktan,
        s far du vilse frn de ord som giva kunskap.

019:028 Ett ont vittne bespottar vad rtt r,
        och de ogudaktigas mun r glupsk efter ortt.

019:029 Straffdomar ligga redo fr bespottarna
        och slag fr drarnas rygg.

020:001 En bespottare r vinet, en larmare r rusdrycken,
        och ovis r envar som raglar drav.

020:002 Ssom ett ungt lejons rytande r den skrck en konung ingiver;
        den som drager sig hans vrede har frverkat sitt liv.

020:003 Det r en ra fr en man att hlla sig ifrn kiv,
        den ofrnuftige sker alltid strid.

020:004 Nr hsten kommer, vill den late icke plja;
        drfr sker han vid skrdetiden frgves efter frukt.

020:005 Planerna i en mans hjrta ro ssom ett djupt vatten,
        men en man med frstnd hmtar nd upp dem.

020:006 Mnga finnas, som ropa ut var och en sin barmhrtighet;
        men vem kan finna en man som r att lita p?

020:007 Den som vandrar i ostrafflighet ssom en rttfrdig man,
        hans barn gr det val efter honom.

020:008 En konung, som sitter p domarstolen,
        rensar med sina gons kastskovel bort allt vad ont r.

020:009 Vem kan sga: Jag har bevarat mitt hjrta rent,
        jag r fri ifrn synd?

020:010 Tv slags vikt och tv slags mtt,
        det ena som det andra r en styggelse fr HERREN.

020:011 Redan barnet rjer sig i sina grningar,
        om dess vandel r rttskaffens och redlig.

020:012 rat, som hr, och gat, som ser,
        det ena som det andra har HERREN gjort.

020:013 lska icke smn, p det att du icke m bliva fattig;
        hll dina gon ppna, s fr du brd till fyllest.

020:014 Uselt, uselt, sger kparen;
        men nr han gr sin vg, rosar han sitt kp.

020:015 Man m hava guld, s ock prlor i myckenhet,
        den dyrbaraste klenoden ro dock lppar som tala frstnd.

020:016 Tag klderna av honom, ty han har gtt i borgen fr en annan,
        och panta ut vad han har, fr de frmmandes skull.

020:017 Orttfnget brd smakar mannen ljuvligt,
        men eftert bliver hans mun full av stenar.

020:018 Planer hava framgng, nr de ro vl verlagda,
        och med rdklokhet m man fra krig.

020:019 Den som gr med frtal, han frrder hemligheter;
        med den som r lsmunt m du ej giva dig i lag.

020:020 Den som uttalar frbannelser ver fader eller moder,
        hans lampa skall slockna ut mitt i mrkret.

020:021 Det frvrv man i frstone vlas efter,
        det varder p sistone icke vlsignat.

020:022 Sg icke: Jag vill vederglla ont med ont;
        frbida HERREN, han skall hjlpa dig.

020:023 Tvfaldig vikt r en styggelse fr HERREN,
        och falsk vg r icke ngot gott.

020:024 Av HERREN bero en mans steg;
        ja, en mnniska frstr icke sjlv sin vg.

020:025 Det r farligt fr en mnniska att obetnksamt helga ngot
        och att vervga sina lften, frst nr de ro gjorda.

020:026 En vis konung rensar bort de ogudaktiga ssom med en kastskovel
        och lter trskhjulet g ver dem.

020:027 Anden i mnniskan r en HERRENS lykta;
        den utrannsakar alla hjrtats innandmen.

020:028 Mildhet och trofasthet ro en konungs vakt;
        genom mildhet stder han sin tron.

020:029 De ungas ra r deras kraft,
        och de gamlas prydnad ro deras gr hr.

020:030 Sr som svida rena frn ondska,
        ja, tuktan renar hjrtats innandmen.

021:001 Konungars hjrtan ro i HERRENS hand ssom vattenbckar:
        han leder dem varthelst han vill.

021:002 Var man tycker sin vg vara den rtta,
        men HERREN r den som prvar hjrtan.

021:003 Att va rttfrdighet och rtt,
        det r mer vrt fr HERREN n offer.

021:004 Stolta gon och hgmodigt hjrta--
        de ogudaktigas lykta r dem till synd.

021:005 Den idoges omtanke leder allenast till vinning,
        men all fikenhet allenast till frlust.

021:006 De skatter som frvrvas genom falsk tunga,
        de ro en frsvinnande dunst och hasta till dden.

021:007 De ogudaktigas vervld bortrycker dem sjlva,
        eftersom de icke vilja gra vad rtt r.

021:008 En orlig mans vg r idel vrnghet,
        men en rttskaffens man handla redligt

021:009 Bttre r att bo i en vr p taket
        n att hava hela huset gemensamt med en trtgirig kvinna.

021:010 Den ogudaktiges sjl har lust till det onda;
        hans nsta finner ingen barmhrtighet hos honom.

021:011 Straffar man bespottaren, s bliver den fkunnige vis:
        och undervisar man den vise, s inhmtar han kunskap.

021:012 Den Rttfrdige giver akt p den ogudaktiges hus,
        han strtar de ogudaktiga i olycka.

021:013 Den som tillsluter sitt ra fr den armes rop,
        han skall sjlv ropa utan att f svar.

021:014 En hemlig gva stillar vrede
        och en sknk i lnndom vldsammaste frbittring.

021:015 Det r den rttfrdiges gldje att rtt skipa,
        men det r ogrningsmnnens skrck.

021:016 Den mnniska som far vilse ifrn frstndets vg,
        hon hamnar i skuggornas krets.

021:017 Den som lskar glada dagar varder fattig;
        den som lskar vin och olja bliver icke rik.

021:018 Den ogudaktige varder given ssom lsepenning fr den rttfrdige,
        och den trolse sttes i de redligas stlle.

021:019 Bttre r att bo i ett de land
        n med en trtgirig och besvrlig kvinna.

021:020 Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning,
        men en draktig mnniska frslsar sitt gods.

021:021 Den som far efter rttfrdighet och godhet,
        han finner liv, rttfrdighet och ra.

021:022 En vis man kan storma en stad full av hjltar
        och bryta ned det fste som var dess frtrstan.

021:023 Den som besvarar sin mun och sin tunga
        han bevarar sitt liv fr nd.

021:024 Bespottare m den kallas, som r frck och vermodig,
        den som far fram med frck frmtenhet.

021:025 Den lates begrelse fr honom till dden,
        i det att hans hnder icke vilja arbeta.

021:026 Den snikne r alltid full av snikenhet;
        men den rttfrdige giver och spar icke.

021:027 De ogudaktigas offer r en styggelse;
        mycket mer, nr det frambres i skndligt uppst.

021:028 Ett lgnaktigt vittne skall frgs;
        men en man som hr p fr allt framgent tala.

021:029 En ogudaktig man upptrder frckt;
        men den redlige vandrar sina vgar stndaktigt.

021:030 Ingen vishet, intet frstnd,
        intet rd frmr ngot mot HERREN.

021:031 Hstar rustas ut fr stridens dag,
        men frn HERREN r det som segern kommer.

022:001 Ett gott namn r mer vrt n stor rikedom,
        ett gott anseende r bttre n silver och guld.

022:002 Rik och fattig f leva jmte varandra;
        HERREN har gjort dem bda.

022:003 Den kloke ser faran och sker skydd;
        men de fkunniga lpa stad och f plikta drfr.

022:004 dmjukhet har sin ln i HERRENS fruktan,
        i rikedom, ra och liv.

022:005 Trnen och snaror ligga p den vrnges vg;
        den som vill bevara sitt liv hller sig fjrran ifrn dem.

022:006 Vnj den unge vid den vg han br vandra,
        s viker han ej drifrn, nr han bliver gammal.

022:007 Den rike rder ver de fattiga,
        och lntagaren bliver lngivarens trl.

022:008 Den som sr vad ortt r, han fr skrda frdrv,
        och hans vermods ris fr en nde.

022:009 Den som unnar andra gott, han varder vlsignad,
        ty han giver av sitt brd t den arme.

022:010 Driv ut bespottaren, s upphr trtan,
        och tvist och smdelse f en nde.

022:011 Den som lskar hjrtats renhet,
        den vilkens lppar tala ljuvligt, hans vn r konungen.

022:012 HERRENS gon bevara den frstndige;
        drfr omstrtar han den trolses planer.

022:013 Den late sger: Ett lejon r p gatan;
        drute p torget kunde jag bliva drpt.

022:014 En trols kvinnas mun r en djup grop;
        den som har trffats av HERRENS vrede, han faller dri.

022:015 Ofrnuft lder vid barnets hjrta,
        men tuktans ris driver det bort.

022:016 Den som frtrycker den arme bereder honom vinning
        men den som giver t den rike vllar honom allenast frlust.

022:017 Bj ditt ra hrtill, och hr de vises ord,
        och lgg mina lrdomar p hjrtat.
022:018 Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta;
        m de alla ligga redo p dina lppar.
022:019 Fr att du skall stta din frtrstan till HERREN,
        undervisar jag i dag just dig.

022:020 Ja, redan frut har jag ju skrivit regler fr dig
        och meddelat dig rd och insikt,
022:021 fr att lra dig tillfrlitliga sanningsord,
        s att du rtt kan svara den som har snt dig stad.

022:022 Plundra icke den arme, drfr att han r arm,
        och frtrampa icke den fattige porten.
022:023 Ty HERREN skall utfra deras sak,
        och dem som rva frn dem skall han berva livet.

022:024 Giv dig icke i sllskap med den som ltt vredgas
        eller i lag med en snarsticken man,
022:025 p det att du icke m lra dig hans vgar
        och bereda en snara fr ditt liv.

022:026 Var icke en av dem som giva handslag,
        en av dem som g i borgen fr ln.
022:027 Icke vill du att man skall taga ifrn dig sngen dr du ligger,
        om du icke har ngot att betala med?

022:028 Flytta icke ett gammalt rmrke,
        ett sdant som dina fder hava satt upp.

022:029 Ser du en man som r vl frfaren i sin syssla,
        hans plats r att tjna konungar;
        icke m han tjna ringa mn.

023:001 Nr du sitter till bords med en furste,
        s besinna vl vad du har framfr dig,
023:002 och stt en kniv p din strupe,
        om du r alltfr hungrig.
023:003 Var ej lysten efter hans smakliga rtter,
        ty de ro en bedrglig kost.

023:004 Mda dig icke fr att bliva rik;
        avst frn att bruka klokskap.
023:005 Lt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestnd;
        ty frvisso gr det sig vingar
        och flyger sin vg, ssom rnen mot himmelen.

023:006 t icke den missunnsammes brd,
        och var ej lysten efter hans smakliga rtter;

023:007 ty han frfar efter sina sjlviska berkningar.
        t och drick kan han val sga till dig,
        men hans hjrta r icke med dig.
023:008 Den bit du har tit mste du utspy,
        och dina vnliga ord har du frspillt.

023:009 Tala icke fr en dres ron,
        ty han fraktar vad klokt du sger.

023:010 Flytta icke ett gammalt rmrke,
        och gr icke intrng p de faderlsas krar.
023:011 Ty deras brdeman r stark;
        han skall utfra deras sak mot dig.

023:012 Vnd ditt hjrta till tuktan
        och dina ron till de ord som giva kunskap.

023:013 Lt icke gossen vara utan aga;
        ty om du slr honom med riset, s bevaras han frn dden;
023:014 ja, om du slr honom med riset,
        s rddar du hans sjl undan ddsriket.

023:015 Min son, om ditt hjrta bliver vist,
        s glder sig ock mitt hjrta;
023:016 ja, mitt innersta frjdar sig,
        nr dina lppar tala vad rtt r.

023:017 Lt icke ditt hjrta avundas syndare,
        men nitlska fr HERRENS fruktan bestndigt.
023:018 Frvisso har du d en framtid,
        och ditt hopp varder icke om intet.

023:019 Hr, du min son, och bliv vis,
        och lt ditt hjrta g rtta vgar.
023:020 Var icke bland vindrinkare,
        icke bland dem som ro verddiga i mat.
023:021 Ty drinkare och frossare bliva fattiga,
        och smnaktighet giver trasiga klder.

023:022 Hr din fader, som har ftt dig,
        och frakta icke din moder, nr hon varder gammal.
023:023 Sk frvrva sanning, och avhnd dig henne icke,
        sk vishet och tukt och frstnd.
023:024 Stor frjd har den rttfrdiges fader;
        den som har ftt en vis son har gldje av honom.
023:025 M d din fader och din moder f gldje,
        och m hon som har ftt dig kunna frjda sig.

023:026 Giv mig, min son, ditt hjrta,
        och lt mina vgar behaga dina gon.
023:027 Ty skkan r en djup grop,
        och nstans hustru r en trng brunn.
023:028 Ja, ssom en rvare ligger hon p lur
        och de trolsas antal frkar hon bland mnniskorna.

023:029 Var r ve, var r jmmer?
        Var ro trtor, var r klagan?
        Var ro sr utan sak?
        Var ro gon hljda i dunkel?
023:030 Jo, dr man lnge sitter kvar vid vinet,
        dr man samlas fr att prva kryddade drycker.
023:031 S se d icke p vinet, att det r s rtt,
        att det giver sdan glans i bgaren,
        och att det s ltt rinner ned.
023:032 P sistone stinger det ju ssom ormen,
        och likt basilisken sprutar det gift.
023:033 Dina gon f d skda sllsamma syner,
        och ditt hjrta talar frvnda ting.
023:034 Det r dig ssom lge du i havets djup,
        eller ssom svvade du uppe i en mast:
023:035 De sl mig, men t vllar mig ingen smrta,
        de stta mig, men jag knner det icke.
        Nr skall jag d vakna upp,
        s att jag terigen fr skaffa mig sdant?

024:001 Avundas icke onda mnniskor,
        och hav ingen lust till att vara med dem.
024:002 Ty p vervld tnka deras hjrtan,
        och deras lppar tala olycka.

024:003 Genom vishet varder ett hus uppbyggt,
        och genom frstnd hlles det vid makt.
024:004 Genom klokhet bliva kamrarna fyllda
        med allt vad dyrbart och ljuvligt r.

024:005 En vis man r stark,
        och en man med frstnd r vldig i kraft.
024:006 Ja, med rdklokhet skall man fra krig,
        och dr de rdvisa ro mnga, dr gr det vl.

024:007 Sllsynt korall r visheten fr den ofrnuftige,
        i porten kan han icke upplta sin mun.

024:008 Den som tnker ut onda anslag,
        honom m man kalla en rnksmidare.

024:009 Ett ofrnuftigt pfund r synden,
        och bespottaren r en styggelse fr mnniskor.

024:010 Lter du modet falla, nr nd kommer p,
        s saknar du ndig kraft.

024:011 Rdda dem som slpas till dden,
        och bist dem som stappla till avrttsplatsen.

024:012 Om du sger: Se, vi visste det icke,
        s betnk om ej han som prvar hjrtan mrker det,
        och om ej han som har akt p din sjl vet det.
        Och han skall vederglla var och en efter hans grningar.

024:013 t honung, min son, ty det r gott,
        och sjlvrunnen honung r st fr din mun.
024:014 Lik sdan m du rkna visheten fr din sjl.
        Om du finner henne, s har du en framtid,
        och ditt hopp varder d icke om intet.

024:015 Lura icke, du ogudaktige, p den rttfrdiges boning,
        va intet vld mot hans vilostad.
024:016 Ty den rttfrdige faller sju gnger och str ter upp;
        men de ogudaktiga strta ver nda olyckan.

024:017 Gld dig icke, nr din fiende faller,
        och lt ej ditt hjrta frjda sig, nr han strtar ver nda,
024:018 p det att HERREN ej m se det med misshag
        och flytta sin vrede ifrn honom.

024:019 Harmas icke ver de onda,
        avundas icke de ogudaktiga.
024:020 Ty den som r ond har ingen framtid;
        de ogudaktigas lampa skall slockna ut.

024:021 Min son, frukta HERREN och konungen;
        giv dig icke i lag med upprorsmn.
024:022 Ty pltsligt skall ofrd komma ver dem,
        och vem vet nr deras r f en olycklig nde?

024:023 Dessa ord ro ock av visa mn.

        Att hava anseende till personen,
        nr man dmer, r icke tillbrligt.
024:024 Den som sger till den skyldige: Du r oskyldig,
        honom skola folk frbanna,
        honom skola folkslag nska ofrd.
024:025 Men dem som skipa rttvisa skall det g vl,
        och ver dem skall komma vlsignelse av vad gott r.

024:026 En kyss p lpparna r det,
        nr ngon giver ett rtt svar.

024:027 Fullborda ditt arbete p marken,
        gr allting redo t dig p kern;
        sedan m du bygga dig bo.

024:028 Br icke vittnesbrd mot din nsta utan sak;
        icke vill du bedraga med dina lppar?
024:029 Sg icke: Ssom han gjorde mot mig vill jag gra mot honom,
        jag vill vederglla mannen efter hans grningar.

024:030 Jag gick frbi en lat mans ker,
        en ofrstndig mnniskas vingrd.
024:031 Och se, den var alldeles full av ogrs,
        dess mark var vertckt av nsslor,
        och dess stenmur lg nedriven.
024:032 Och jag betraktade det och aktade drp,
        jag sg det och tog varning drav.
024:033 Ja, sov nnu litet, slumra nnu litet,
        lgg nnu litet hnderna i kors fr att vila,
024:034 s skall fattigdomen komma farande ver dig,
        och armodet ssom en vpnad man.

025:001 Dessa ordsprk ro ock av Salomo; och Hiskias, Juda konungs,
        mn hava gjort detta utdrag.

025:002 Det r Guds ra att frdlja en sak,
        men konungars ra att utforska en sak.

025:003 Himmelens hjd och jordens djup
        och konungars hjrtan kan ingen utrannsaka.

025:004 Skaffa slagget bort ifrn silvret,
        s fr guldsmeden fram en klenod drav.

025:005 Skaffa de ogudaktiga bort ur konungens tjnst,
        s varder hans tron befst genom rttfrdighet.

025:006 Frhv dig icke infr konungen,
        och trd icke fram p de stores plats.
025:007 Ty det r bttre att man sger till dig: Stig hitupp,
        n att man flyttar ned dig fr ngon frnmligare man,
        ngon som dina gon redan hava sett.

025:008 Var icke fr hastig att begynna en tvist;
        vad vill du eljest gra lngre fram,
        om din vederpart kommer dig p skam?

025:009 Utfr din egen sak mot din vederpart,
        men uppenbara icke en annans hemlighet,
025:010 p det att icke envar som hr det m lasta dig
        och ditt rykte bliva ont fr bestndigt.

025:011 Gyllene pplen i silversklar
        ro ord som talas i rttan tid.

025:012 Ssom en gyllene rring passar till ett brstspnne av fint guld,
        s passar en vis bestraffare till ett hrsamt ra.

025:013 Ssom snns svalka p en skrdedag,
        s r en plitlig budbrare fr avsndaren;
        sin herres sjl vederkvicker han.

025:014 Ssom regnskyar och blst, och likvl intet regn,
        s r en man som skryter med givmildhet, men icke hller ord.

025:015 Genom tlamod varder en furste bevekt,
        och en mjuk tunga krossar ben.

025:016 Om du finner honung, s t icke mer n du tl,
        s att du ej bliver vermtt drav och fr utspy den.
025:017 Lt din fot icke fr ofta komma i din vns hus,
        S att han ej bliver mtt p dig och fr motvilja mot dig.

025:018 En stridshammare och ett svrd och en skarp pil
        r den som br falskt vittnesbrd mot sin nsta.

025:019 Ssom en gnagande tand och ssom ett skadedjurs fot
        r den trolses tillfrsikt p ndens dag.

025:020 Ssom att taga av dig manteln p en vinterdag,
        och ssom syra p lutsalt,
        s r det att sjunga visor fr ett sorgset hjrta.

025:021 Om din ovn r hungrig, s giv honom att ta,
        och om han r trstig, s giv honom att dricka;
025:022 s samlar du gldande kol p hans huvud,
        och HERREN skall vederglla dig.

025:023 Nordanvind fder regn
        och en tasslande tunga mulna ansikten.

025:024 Bttre r att bo i en vr p taket
        n att hava hela huset gemensamt med en trtgirig kvinna.

025:025 Ssom friskt vatten fr den frsmktande,
        s r ett gott budskap ifrn fjrran land.

025:026 Ssom en grumlad klla och en frdrvad brunn,
        s r en rttfrdig som vacklar infr den ogudaktige.

025:027 Att ta fr mycket honung r icke gott,
        och den som vinner ra fr sin ra nagelfaren.

025:028 Ssom en stad vars murar ro nedbrutna och borta,
        s r en man som icke kan styra sitt sinne.

026:001 Ssom sn icke hr till sommaren och regn icke till skrdetiden,
        s hves det ej heller att dren fr ra.

026:002 Ssom sparven far sin kos, och ssom svalan flyger bort,
        s far en ofrtjnt frbannelse frbi.

026:003 Piskan fr hsten, betslet fr snan
        och riset fr drarnas rygg!

026:004 Svara icke dren efter hans ofrnuft,
        s att du icke sjlv bliver honom lik.

026:005 Svara dren efter hans ofrnuft,
        fr att han icke m tycka sig vara vis.

026:006 Den som snder bud med en dre,
        han hugger sjlv av sig ftterna, och fr olycka till dryck.

026:007 Lika den lames ben, som hnga kraftlsa ned,
        ro ordsprk i drars mun.

026:008 Ssom att binda slungstenen fast vid slungan,
        s r det att giva ra t en dre.

026:009 Ssom nr en trntagg kommer i en drucken mans hand,
        s r det med ordsprk i drars mun.

026:010 En mstare gr sjlv allt,
        men dren lejer, och lejer vem som kommer.

026:011 Lik en hund som vnder ter till i sina spyor
        dre som p nytt begynner sitt ofrnuft.

026:012 Ser du en man som tycker sig sjlv vara vis,
        det r mer hopp om en dre n om honom.

026:013 Den late sger: Ett vilddjur r p vgen,
        ja, ett lejon r p gatorna.

026:014 Drren vnder sig p sitt gngjrn,
        och den late vnder sig i sin sng.

026:015 Den late sticker sin hand i fatet,
        men finner det mdosamt att fra den ter till munnen.

026:016 Den late tycker sig vara vis,
        mer n sju som giva frstndiga svar.

026:017 Lik en som griper en hund i ronen
        r den som frivrar sig vid andras kiv, dr han gr fram.

026:018 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar
        och skjuter och ddar,
026:019 r en man som bedrager sin nsta
        och sedan sger: Jag gjorde det ju p skmt.

026:020 Nr veden tager slut, slocknar elden.
        och nr rontasslaren r borta, stillas trtan.

026:021 Ssom gld kommer av kol, och eld av ved,
        s upptndes kiv av en trtgirig man.

026:022 rontasslarens ord ro ssom lckerbitar
        och trnga ned till hjrtats innandmen.

026:023 Ssom silverglasering p ett sndrigt lerkrl
        ro krleksgldande lppar, dr hjrtat r ondskefullt.

026:024 En fiende frstller sig i sitt tal,
        men i sitt hjrta br han p svek.
026:025 Om han gr sin rst ljuvlig, s tro honom dock icke,
        ty sjufaldig styggelse r i hans hjrta.

026:026 Hatet brukar list att frdlja sig med,
        men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i frsamlingen.

026:027 Den som grver en grop, han faller sjlv dri,
        och den som vltrar upp en sten, p honom rullar den tillbaka.

026:028 En lgnaktig tunga hatar dem hon har krossat,
        och en hal mun kommer fall stad.

027:001 Berm dig icke av morgondagen,
        ty du vet icke vad en dag kan bra i sitt skte.

027:002 M en annan bermma dig, och icke din egen mun,
        frmmande, och icke dina egna lppar.

027:003 Sten r tung, och sand r svr att bra,
        men tyngre n bda r frargelse genom en ofrnuftig man.

027:004 Vrede r en grym sak och harm en strtflod,
        men vem kan best mot svartsjuka?

027:005 Bttre r ppen tillrttavisning
        n krlek som hlles frdold.

027:006 Vnnens slag givas i trofasthet,
        men ovnnens kyssar till verfld.

027:007 Den mtte trampar honung under ftterna,
        men den hungrige finner allt vad bittert r stt.

027:008 Lik en fgel som har mst fly ifrn sitt bo
        r en man som har mst fly ifrn sitt hem.

027:009 Salvor och rkelse gra hjrtat glatt,
        mhet hos en vn som giver vlbetnkta rd.

027:010 Din vn och din faders vn m du icke lta fara,
        g icke till din broders hus, nr ofrd drabbar dig;
        bttre r en granne som str dig nra
        n broder som str dig fjrran.

027:011 Bliv vis, min son, s glder du mitt hjrta;
        jag kan d giva den svar, som smdar mig.

027:012 Den kloke ser faran och sker skydd;
        de fkunniga lpa stad och f plikta drfr.

027:013 Tag klderna av honom, ty han har gtt i borgen fr en annan,
        och panta ut vad han har, fr den frmmande kvinnans skull.

027:014 Den som vlsignar sin nsta med hg rst bittida om morgonen,
        honom kan det tillrknas ssom en frbannelse.

027:015 Ett oavltligt takdropp p en regnig dag
        och en trtgirig kvinna, det kan aktas lika.
027:016 Den som vill lgga band p en sdan vill lgga band p vinden,
        och hala oljan mter hans hgra hand.

027:017 Jrn giver skrpa t jrn;
        s skrper den ena mnniskan den andra.

027:018 Den som vrdar sitt fikontrd, han fr ta dess frukt;
        och den som vrdar sig om sin herre, han kommer till ra.

027:019 Ssom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet,
        s avspeglar den ena mnniskans hjrta den andras.

027:020 Ddsriket och avgrunden kunna icke mttas;
        s bliva ej heller mnniskans gon mtta.

027:021 Silvret prvas genom degeln och guldet genom smltugnen,
        s ock en man genom sitt rykte.

027:022 Om du sttte den ofrnuftige mortel
        med en stt, bland grynen,
        s skulle hans ofrnuft nd g ur honom.

027:023 Se vl till dina fr,
        och hav akt p dina hjordar.

027:024 Ty rikedom varar icke evinnerligen;
        bestr ens en krona frn slkte till slkte?
027:025 Nr ny brodd skjuter upp efter grset som frsvann,
        och nr foder samlas in p bergen,
027:026 d ger du lamm till att bereda dig klder
        och bockar till att kpa dig ker;
027:027 d giva dig getterna mjlk nog,
        till fda t dig sjlv och ditt hus
        och till underhll t dina tjnarinnor.

028:001 De ogudaktiga fly, om ock ingen frfljer dem;
        men de rttfrdiga ro ofrskrckta ssom unga lejon.

028:002 Fr sin vertrdelses skull fr ett land mnga herrar;
        men dr folket har frstnd och inser vad rtt r,
          dr bliver det bestndande.

028:003 En usel herre, som frtrycker de arma,
        r ett regn som frhrjar i stllet fr att giva brd.

028:004 De som vergiva lagen prisa de ogudaktiga,
        men de som hlla lagen g till strids mot dem.

028:005 Onda mnniskor frst icke vad rtt r,
        men de som ska HERREN, de frst allt.

028:006 Bttre r en fattig man som vandrar i ostrafflighet
        rik som i vrnghet gr dubbla vgar.

028:007 Den yngling r frstndig, som tager lagen i akt;
        men som giver sig i sllskap med slsare gr sin fader skam.

028:008 De som frkar sitt gods genom ocker och rntor,
        han samlar t den som frbarmar sig ver de arma.

028:009 Om ngon vnder bort sitt ra och icke vill hra lagen,
        s r till och med hans bn en styggelse.

028:010 Den som leder de redliga vilse in p en ond vg,
        han faller sjlv i sin grop;
        men de ostraffliga f till sin arvedel vad gott r.

028:011 En rik man tycker sig vara vis,
        men en fattig man med frstnd uppdagar hurudan han r.

028:012 Nr de rttfrdiga triumfera, str allt hrligt till;
        men nr de ogudaktiga komma till makt,
        fr man leta efter mnniskor.

028:013 Den som frdljer sina vertrdelser, honom gr det icke vl;
        men den som beknner och vergiver dem, han fr barmhrtighet.

028:014 Sll r den mnniska som stndigt tager sig till vara;
        men den som frhrdar sitt hjrta, han faller i olycka.

028:015 Lik ett rytande lejon och en glupande bjrn
        r en ogudaktig furste ver ett fattigt folk.

028:016 Du furste utan frstnd, du som var mycket vld,
        att den som hatar ortt vinning, han skall lnge leva.

028:017 En mnniska som tryckes av blodskuld
        bliver en flykting nda till sin grav,
        och ingen m hjlpa en sdan.

028:018 Den som vandrar ostraffligt, han bliver frlst;
        men den som i vrnghet gr dubbla vgar, han faller p en av dem.

028:019 Den som brukar sin ker fr brd till fyllest;
        men den som far efter ffngliga ting fr fattigdom till fyllest.

028:020 En redlig man fr mycken vlsignelse;
        men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.

028:021 Att hava anseende till personen r icke tillbrligt;
        men fr ett stycke brd gr sig mngen till vertrdare.

028:022 Den missunnsamme vlas efter godelar
        och frstr icke att brist skall komma ver honom.

028:023 Den som tillrttavisar en avflling skall vinna ynnest,
        mer n den som gr sin tunga hal.

028:024 Den som plundrar sin fader eller sin moder
        och sger: Det r ingen synd,
        han r stallbroder till rvaren.

028:025 Den som r lysten efter vinning uppvcker trta;
        men den som frtrstar p HERREN varder rikligen mttad.

028:026 Den som frlitar sig p sitt frstnd, han r en dre;
        men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.

028:027 Den som giver t den fattige, honom skall intet fattas;
        men den som tillsluter sina gon drabbas av mycken frbannelse.

028:028 Nr de ogudaktiga komma till makt, gmma sig mnniskorna;
        men nr de frgs, vxa de rttfrdiga till.

029:001 Den som fr mycken tillrttavisning, men frbliver hrdnackad,
        han varder ofrtnkt krossad utan rddning.

029:002 Nr de rttfrdiga vxa till, glder sig folket,
        men nr den ogudaktige kommer till vlde, suckar folket.

029:003 Den som lskar vishet gr sin fader gldje;
        men den som giver sig i sllskap med skkor frstr vad han ger.

029:004 Genom rttvisa hller en konung sitt land vid makt;
        men den som utpressar grder, har frdrvar det.

029:005 Den man som smickrar sin nsta
        han breder ut ett nt fr han ftter.

029:006 En ond mnniskas vertrdelse bliver henne en snara,
        men den rttfrdige fr jubla och gldjas.

029:007 Den rttfrdige vrdar sig om de armas sak,
        men den ogudaktige frstr intet.

029:008 Bespottare uppvigla staden,
        men visa mn stilla vreden.

029:009 Nr en vis man vill g till rtta med en ofrnuftig man,
        d vredgas denne eller ler, och har ingen ro.

029:010 De blodgiriga hata den som r ostrafflig,
        men de redliga ska skydda hans liv.

029:011 Dren slpper all sin vrede ls,
        men den vise stillar den till slut.

029:012 Den furste som aktar p lgnaktigt tal,
        hans tjnare ro alla ogudaktiga.

029:013 Den fattige och frtryckaren f leva jmte varandra;
        av HERREN f bdas gon sitt ljus.

029:014 Den konung som dmer de armas rtt.
        hans tron skall best evinnerligen.

029:015 Ris och tillrttavisning giver vishet,
        men ett oupptuktat barn drager skam ver sin moder.

029:016 Dr de ogudaktiga vxa till, dr vxer vertrdelsen till,
        men de rttfrdiga skola se deras fall med lust.

029:017 Tukta din son, s skall han bliva dig till hugnad
        och giva ljuvlig spis t din sjl.

029:018 Dr profetia icke finnes, dr bliver folket tygellst;
        men sll r den som hller lagen.

029:019 Med ord kan man icke tukta en tjnare
        ty om han n frstr, s rttar han sig icke drefter.

029:020 Ser du en man som r snar till att tala,
        det r mer hopp om en dre n om honom.

029:021 Om ngon r fr efterlten mot sin tjnare i hans ungdom,
        s visar denne honom p sistone frakt.

029:022 En snarsticken man uppvcker trta,
        och den som ltt frtrnas begr ofta vertrdelse.

029:023 En mnniskas hgmod bliver henne till frdmjukelse,
        men den dmjuke vinner ra.

029:024 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv;
        nr han hr edsfrpliktelsen, yppar han intet.

029:025 Mnniskofruktan har med sig snaror,
        men den som frtrstar p HERREN, han varder beskyddad.

029:026 Mnga ska en furstes ynnest,
        men av HERREN fr var och en sin rtt.

029:027 En orttfrdig man r en styggelse fr de rttfrdiga,
        och den som vandrar i redlighet r en styggelse fr den ogudaktige.

030:001 Detta r Agurs, Jakes sons, ord och utsaga.  S talade den mannen
        till Itiel--till Itiel och Ukal:

030:002 Ja, jag r fr ofrnuftig fr att kunna rknas ssom mnniska,
        jag har icke mnskligt frstnd;
030:003 vishet har jag icke ftt lra,
        s att jag ger kunskap om den Helige.

030:004 Vem har stigit upp till himmelen och ter farit ned?
        Vem har samlat vinden i sina hnder?
        Vem har knutit in vattnet i ett klde?
        Vem har faststllt jordens alla grnser?
        Vad heter han, och vad heter hans son--du vet ju det?

030:005 Allt Guds tal r luttrat;
        han r en skld fr dem som taga sin tillflykt till honom.
030:006 Lgg icke ngot till hans ord,
        p det att han icke m besl dig med lgn.

030:007 Om tv ting beder jag dig,
        vgra mig dem icke, intill min dd:
030:008 Lt ffnglighet och lgn vara fjrran ifrn mig;
        och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom,
        men lt mig f det brd mig tillkommer.
030:009 Jag kunde eljest, om jag bleve alltfr matt, frneka dig,
        att jag sporde: Vem r HERREN?
        eller om jag bleve alltfr fattig, kunde jag bliva en tjuv,
        ja, frgripa mig p min Guds namn.

030:010 Frtala icke en tjnare infr hans herre;
        han kunde eljest frbanna dig, s att du stode dr med skam.

030:011 Ett slkte dr man frbannar sin fader,
        och dr man icke vlsignar sin moder;
030:012 ett slkte som tycker sig vara rent,
        fastn det icke har avtvtt sin orenlighet;
030:013 ett slkte--huru stolta ro icke dess gon,
        och huru fulla av hgmod ro icke dess blickar!
030:014 ett slkte vars tnder ro svrd,
        och vars kindtnder ro knivar,
        s att de ta ut de betryckta ur landet
        och de fattiga ur mnniskornas krets!

030:015 Blodigeln har tv dttrar:
        Giv hit, giv hit.
        Tre finnas, som icke kunna mttas,
        ja, fyra, som aldrig sga: Det r nog:
030:016 ddsriket och den ofruktsammas kved,
        jorden, som icke kan mttas med vatten,
        och elden, som aldrig sger: Det r nog.

030:017 Den som bespottar sin fader
        och frsmr att lyda sin moder
        hans ga skola korparna vid bcken hacka ut,
        och rnens ungar skola ta upp det.

030:018 Tre ting ro mig fr underbara,
        ja, fyra finnas, som jag icke kan spra:
030:019 rnens vg under himmelen,
        ormens vg ver klippan,
        skeppets vg mitt i havet
        och en mans vg hos en ung kvinna.

030:020 Sdant r ktenskapsbryterskans stt:
        hon njuter sig mtt och stryker sig s om munnen
        och sger: Jag har intet ortt gjort.

030:021 Tre finnas, under vilka jorden darrar,
        ja, fyra, under vilka den ej kan uthrda:
030:022 under en trl, nr han bliver konung,
        och en dre, nr han fr ta sig mtt,
030:023 under en frsmdd kvinna, nr hon fr man
        och en tjnstekvinna, nr hon trnger undan sin fru.

030:024 Fyra finnas, som ro sm p jorden,
        och likvl r stor vishet dem beskrd:
030:025 myrorna ro ett svagt folk,
        men de bereda om sommaren sin fda;
030:026 klippdassarna ro ett folk med ringa kraft,
        men i klippan bygga de sig hus;
030:027 grshopporna hava ingen konung,
        men i hrordning draga de alla ut;
030:028 gecko-dlan kan gripas med hnderna,
        dock bor hon i konungapalatser.

030:029 Tre finnas, som skrida sttligt fram,
        ja, fyra, som hava en sttlig gng:
030:030 lejonet, hjlten bland djuren,
        som ej viker tillbaka fr ngon,
030:031 en stridsrustad hst och en bock
        och en konung i spetsen fr sin hr.

030:032 Om du har frhvt dig, evad det var drskap
        eller det var medveten synd, s lgg handen p munnen.
030:033 Ty ssom ost pressas ut ur mjlk,
        och ssom blod pressas ut ur nsan,
        s utpressas kiv ur vrede.

031:001 Detta r konung Lemuels ord, vad hans moder sade, nr hon
        frmanade honom:

031:002 Hr, min son, ja, hr, du mitt livs son,
        hr, du mina lftens son.
031:003 Giv icke din kraft t kvinnor,
        vnd icke dina vgar till dem som ro konungars frdrv.

031:004 Ej konungar tillkommer det, Lemoel,
        ej konungar tillkommer det att dricka vin
        ej furstar att frga efter starka drycker.
031:005 De kunde eljest under sitt drickande frgta lagen
        och frvnda rtten fr alla elndets barn.
031:006 Nej, t den olycklige give man starka drycker
        och vin t dem som hava en bedrvad sjl.
031:007 M dessa dricka och frgta sitt armod
        och hra upp att tnka p sin vedermda.

031:008 Upplt din mun till frmn fr den stumme
        och till att skaffa alla hjlplsa rtt.
031:009 Ja, upplt din mun och dm med rttvisa,
        och skaffa den betryckte och fattige rtt.

031:010 En idog hustru, var finner man en sdan?
        Lngt hgre n prlor str hon i pris.

031:011 P henne frlitar sig hennes mans hjrta,
        och brgning kommer icke att fattas honom.

031:012 Hon gr honom vad ljuvt r och icke vad lett r,
        i alla sina levnadsdagar.

031:013 Omsorg har hon om ull och lin
        och lter sina hnder arbeta med lust.

031:014 Hon r ssom en kpmans skepp,
        sitt frrd hmtar hon fjrran ifrn.

031:015 Medan det nnu r natt, str hon upp
        och stter fram mat t sitt husfolk,
        t tjnarinnorna deras bestmda del.

031:016 Hon har planer p en ker, och hon skaffar sig den;
        av sina hnders frvrv planterar hon en vingrd.

031:017 Hon omgjordar sina lnder med kraft
        och lgger driftighet i sina armar.

031:018 S frmrker hon att hennes hushllning gr vl;
        hennes lampa slckes icke ut om natten.

031:019 Till spinnrocken griper hon med sina hnder,
        och hennes fingrar fatta om slndan.

031:020 Fr den betryckte ppnar hon sin hand
        och rcker ut sina armar mot den fattige.

031:021 Av sntiden fruktar hon intet fr sitt hus,
        ty hela hennes hus har klder av scharlakan.

031:022 Skna tcken gr hon t sig,
        hon har klder av finaste linne och purpur.

031:023 Hennes man r knd i stadens portar,
        dr han sitter bland landets ldste.

031:024 Fina linneskjortor gr hon och sljer dem,
        och blten avyttrar hon till krmaren.

031:025 Kraft och heder r hennes kldnad,
        och hon ler mot den dag som kommer.

031:026 Sin mun upplter hon med vishet,
        och har vnlig frmaning p sin tunga.

031:027 Hon vakar ver ordningen i sitt hus
        och ter ej i lttja sitt brd.

031:028 Hennes sner st upp och prisa henne sll,
        hennes man likas och frkunnar hennes lov:

031:029 Mnga idoga kvinnor hava funnits,
        men du, du vergr dem allasammans.

031:030 Sknhet r frgnglig och fgring en vindflkt;
        men prisas m en hustru som fruktar HERREN.

031:031 M hon f njuta sina grningars frukt;
        hennes verk skola prisa henne i portarna.



Predikaren


001:001 Detta r predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.

001:002 Ffngligheters ffnglighet!  sger Predikaren.  Ffngligheters
        ffnglighet!  Allt r ffnglighet!

001:003 Vad frmn har mnniskan av all mda som hon gr sig under
        solen?
001:004 Slkte gr, och slkte kommer, och jorden str evinnerligen
        kvar.
001:005 Och solen gr upp, och solen gr ned, och har sedan ter brtt
        att komma till den ort dr hon gr upp.
001:006 Vinden far mot sder och vnder sig s mot norr; den vnder sig
        och vnder sig, allt under det att den far fram, och s begynner
        den ter sitt kretslopp.
001:007 Alla floder rinna ut i havet, och nd bliver havet aldrig
        fullt; dr floderna frut hava runnit, dit rinna de stndigt
        ter.
001:008 Alla arbetar utan rast; ingen kan utsga det.  gat mttas icke
        av att se, och rat bliver icke fullt av att hra.
001:009 Vad som har varit r vad som kommer att vara, och vad som har
        hnt r vad som kommer att hnda; intet nytt sker under solen.
001:010 Intrffar ngot varom man ville sga: Se, detta r nytt, s
        har detsamma nd skett redan frut, i gamla tider, som voro
        fre oss.
001:011 Man kommer icke ihg dem som levde fre oss.  Och dem som skola
        uppst efter oss skall man icke heller komma ihg bland dem som
        leva nnu senare.

001:012 Jag, Predikaren, var konung ver Israel i Jerusalem.
001:013 Och jag vnde mitt hjrta till att begrunda och utrannsaka genom
        vishet allt vad som hnder under himmelen; sdant r ett uselt
        besvr, som Gud har givit mnniskors barn till att plga sig
        med.
001:014 Nr jag nu sg p allt vad som hnder under himmelen, se, d var
        det allt ffnglighet och ett jagande efter vind.

001:015 Det som r krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes
        kan ej komma med i ngon rkning.

001:016 Jag sade i mitt hjrta: Se, jag har frvrvat mig stor vishet,
        och jag har frkat den, s att den vergr allas som fre mig
        hava regerat ver Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt
        hjrta inhmtat i rikt mtt.
001:017 Men nr jag nu vnde mitt hjrta till att frst vishet och till
        att frst ofrnuft och drskap, d insg jag att ocks detta
        var ett jagande efter vind.

001:018 Ty dr mycken vishet r, dr r mycken grmelse; och den som
        frkar sin insikt, han frkar sin plga.

002:001 Jag sade i mitt hjrta: Vlan, jag vill prva huru gldje
        kommer dig, gr dig nu goda dagar.  Men se, ocks detta var
        ffnglighet.

002:002   Jag mste sga om ljet: Det r drskap,
          och om gldjen: Vad gagnar den till?

002:003 I mitt hjrta begrundade jag huru jag skulle plga min kropp med
        vin--allt under det att mitt hjrta gnade sig t vishet--och
        huru jag skulle hlla fast vid drskap, till dess jag finge se
        vad som vore bst fr mnniskors barn att gra under himmelen,
        de dagar de leva.

002:004 Jag fretog mig stora arbeten, jag byggde hus t mig, jag
        planterade vingrdar t mig.
002:005 Jag anlade t mig lustgrdar och parker och planterade i dem
        alla slags frukttrd.
002:006 Jag anlade vattendammar t mig fr att ur dem vattna den skog av
        trd, som vxte upp.
002:007 Jag kpte trlar och trlinnor, och hemfdda tjnare fostrades
        t mig; jag fick ock boskap, fkreatur och fr, i strre
        myckenhet n ngon som fre mig hade varit i Jerusalem.
002:008 Jag samlade mig jmvl silver och guld och allt vad konungar och
        lnder kunna ga; jag skaffade mig sngare och sngerskor och
        vad som r mnniskors lust: en hustru, ja, mnga.

002:009 S blev jag stor, allt mer och mer, strre n ngon som fre mig
        hade varit i Jerusalem; och under detta bevarade jag nd min
        vishet.
002:010 Intet som mina gon begrde undanhll jag dem, och ingen gldje
        nekade jag mitt hjrta.  Ty mitt hjrta fann gldje i all min
        mda, och detta var min behllna del av all min mda.

002:011 Men nr jag s vnde mig till att betrakta alla de verk som mina
        hnder hade gjort, och den mda som jag hade nedlagt p dem, se,
        d var det allt ffnglighet och ett jagande efter vind.  Ja,
        under solen finnes intet som kan rknas fr vinning.

002:012 Nr jag allts vnde mig till att jmfra vishet med ofrnuft
        och drskap--ty vad kunna de mnniskor gra, som komma efter
        konungen, annat n detsamma som man redan frut har gjort?--
002:013 d insg jag att visheten vl har samma fretrde framfr
        drskapen, som ljuset har framfr mrkret:

002:014   Den vise har gon i sitt huvud,
          men dren vandrar i mrker.

        Dock mrkte jag att det gr den ene som den andre.
002:015 D sade jag i mitt hjrta: Ssom det gr dren, s skall det
        ock g mig; vad gagn har d drav att jag r frmer i vishet?
        Och jag sade i mitt hjrta att ocks detta var ffnglighet.
002:016 Ty den vises minne varar icke evinnerligen, lika litet som
        drens; i kommande dagar skall ju alltsammans redan vara
        frgtet.  Och mste icke den vise d svl som dren?

002:017 Och jag blev led vid livet, ty illa behagade mig vad som hnder
        under solen, eftersom allt r ffnglighet och ett jagande efter
        vind.
002:018 Ja, jag blev led vid all den mda som jag hade gjort mig under
        solen, eftersom jag t ngon annan som skall komma efter mig
        mste lmna vad jag har gjort.
002:019 Och vem vet om denne skall vara en vis man eller en dre?  Men
        nd skall han f rda ver allt det varp jag har nedlagt min
        mda och min vishet under solen.  Ocks detta r ffnglighet.

002:020 S begynte jag d att ter frtvivla i mitt hjrta ver all den
        mda som jag hade gjort mig under solen.
002:021 Ty om en mnniska med vishet och insikt och skicklighet har
        utsttt sin mda, s mste hon dock lmna sin del t en annan
        som icke har haft ngon mda drmed.  Ocks detta r ffnglighet
        och ett stort elnde.

002:022 Ja, vad gagn har mnniskan av all mda och hjrteoro som hon gr
        sig under solen?
002:023 Alla hennes dagar ro ju fulla av plga, och det besvr hon har
        r fullt av grmelse; icke ens om natten fr hennes hjrta ngon
        ro.  Ocks detta r ffnglighet.

002:024 Det r icke en lycka som beror av mnniskan sjlv, att hon kan
        ta och dricka och gra sig goda dagar under sin mda.  Jag insg
        att ocks detta kommer frn Guds hand, hans som har sagt:
002:025 Vem kan ta, och vem kan njuta, mig frutan?
002:026 Ty t den mnniska som tckes honom giver han vishet och insikt
        och gldje; men t syndaren giver han besvret att samla in och
        lgga tillhopa, fr att det sedan m tillfalla ngon som tckes
        Gud.  Ocks detta r ffnglighet och ett jagande efter vind.

003:001 Allting har sin tid, och vart fretag under himmelen har sin
        stund.
003:002 Fdas har sin tid, och d har sin tid.  Plantera har sin tid, och
        rycka upp det planterade har sin tid.
003:003 Drpa har sin tid, och lka har sin tid.  Bryta ned har sin tid,
        och bygga upp har sin tid.
003:004 Grta har sin tid, och le har sin tid.  Klaga har sin tid, och
        dansa har sin tid.
003:005 Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin
        tid.  Taga i famn har sin tid, och avhlla sig frn famntag har
        sin tid.
003:006 Ska upp har sin tid, och tappa bort har sin tid.  Frvara har
        sin tid, och kasta bort har sin tid.
003:007 Riva snder har sin tid, och sy ihop har sin tid.  Tiga har sin
        tid, och tala har sin tid.
003:008 lska har sin tid, och hata har sin tid.  Krig har sin tid, och
        fred har sin tid.

003:009 Vad frmn av sin mda har d den som arbetar?

003:010 Jag sg vilket besvr Gud har givit mnniskors barn till att
        plga sig med.

003:011 Allt har han gjort sknt fr sin tid, ja, han har ock lagt
        evigheten i mnniskornas hjrtan, dock s, att de icke frm att
        till fullo, ifrn begynnelsen intill nden, fatta det verk som
        Gud har gjort.

003:012 Jag insg att intet r bttre fr dem, n att de ro glada och
        gra sig goda dagar, s lnge de leva.
003:013 Men om ngon kan ta och dricka och njuta vad gott r under all
        sin mda, s r ocks detta en Guds gva.

003:014 Jag insg att allt vad Gud gr skall frbliva evinnerligen; man
        kan icke lgga ngot drtill, ej heller taga ngot drifrn.  Och
        Gud har s gjort, fr att man skall frukta honom.
003:015 Vad som r, det var redan frut, och vad som kommer att ske, det
        skedde ock redan frut; Gud sker blott fram det frgngna.

003:016 Ytterligare sg jag under solen att p domarstet rdde
        orttfrdighet, och p rttfrdighetens ste orttfrdighet.
003:017 D sade jag i mitt hjrta: Bde den rttfrdige och den
        orttfrdige skall Gud dma; ty vart fretag och allt vad man
        gr har sin tid hos honom.
003:018 Jag sade i mitt hjrta: Fr mnniskornas skull sker detta, p
        det att Gud m prva dem, och p det att de sjlva m inse att
        de ro ssom fnad.
003:019 Ty det gr mnniskors barn ssom det gr fnaden, dem alla gr
        det lika.  Ssom fnaden dr, s d ock de; enahanda ande hava de
        ock alla.  Ja, mnniskorna hava intet framfr fnaden, ty allt r
        ffnglighet.
003:020 Alla gr de till samma ml; alla have de kommit av stoft, och
        alla skola de ter varda stoft.
003:021 Vem kan veta om mnniskornas ande att den stiger uppt, och om
        fnadens ande att den far ned under jorden?

003:022 Och jag sg att intet r bttre fr mnniskan, n att hon r
        glad under sitt arbete; ty detta r den del hon fr.  Ty vem kan
        fra henne tillbaka, s att hon fr se och hava gldje av vad
        som skall ske efter henne?

004:001 Och ytterligare sg jag p alla de vldsgrningar som frvas
        under solen.  Jag sg frtryckta flla trar, och ingen fanns,
        som trstade dem; jag sg dem lida vervld av sina frtryckares
        hand, och ingen fanns, som trstade dem.
004:002 D prisade jag de dda, som redan hade ftt d, lyckliga framfr
        de levande, som nnu leva;
004:003 Men lycklig framfr bda prisade jag den som nnu icke hade
        kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som gres under
        solen.

004:004 Och jag sg att all mda och all skicklighet i vad som gres
        icke r annat n den enes avund mot den andre.  Ocks detta r
        ffnglighet och ett jagande efter vind.

004:005   Dren lgger hnderna i kors
          och tr s sitt eget ktt.

004:006 Ja, bttre r en handfull ro n bda hnderna fulla med mda och
        med jagande efter vind.

004:007 Och ytterligare sg jag ngot som r ffnglighet under solen:
004:008 mngen finnes, som str ensam och icke har ngon jmte sig,
        varken son eller broder; och likvl r det ingen nde p all
        hans mda, och hans gon bliva icke mtta p rikedom.  Och fr
        vem mdar jag mig d och nekar mig sjlv vad gott r?  Ocks
        detta r ffnglighet och ett uselt besvr.

004:009 Bttre r att vara tv n en, ty de tv f strre vinning av sin
        mda.
004:010 Om ngondera faller, s kan ju den andre resa upp sin
        medbroder.  Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan
        finnes, som kan resa upp honom.
004:011 Likaledes, om tv ligga tillsammans, s hava de det varmt; men
        huru skall den ensamme bliva varm?
004:012 Och om ngon kan sl ned den som r ensam, s hlla dock tv
        stnd mot angriparen.  Och en tretvinnad trd brister icke s
        snart.

004:013 Bttre r en gammal konung som r draktig och ej har frstnd
        nog att lta varna sig r en fattig yngling med vishet.
004:014 Ty ifrn fngelset gick en gng en sdan till konungavlde,
        fastn han var fdd i fattigdom inom den andres rike.
004:015 Jag sg huru alla som levde och rrde sig under solen fljde
        ynglingen, denne nye som skulle trda i den frres stlle;
004:016 det var ingen nde p hela skaran av alla dem som han gick i
        spetsen fr.  Men nd hava de efterkommande ingen gldje av
        honom.  Ty ocks detta r ffnglighet och ett jagande efter
        vind.

004:017 Bevara din fot, nr du gr till Guds hus; att komma dit fr att
        hra r bttre n ngot slaktoffer som drarna frambra; ty de
        ro ofrstndiga och gra s vad ont r.

005:001 Var icke obetnksam med din mun, och lt icke ditt hjrta
        frhasta sig med att uttala ngot ord infr Gud.  Gud r ju i
        himmelen, och du r p jorden; lt drfr dina ord vara f.

005:002 Ty tanklshet har med sig mngahanda besvr, och en dres rst
        har verfld p ord.

005:003 Nr du har gjort ett lfte t Gud, s drj icke att infria det;
        ty till drar har han icke behag.  Det lfte du har givit skall
        du infria.
005:004 Det r bttre att du intet lovar, n att du gr ett lfte och
        icke infriar det.
005:005 Lt icke din mun draga skuld ver hela din kropp; och sg icke
        infr Guds sndebud att det var ett frhastande.  Icke vill du
        att Gud skall frtrnas fr ditt tals skull, s att han
        frdrvar sina hnders verk?
005:006 Se, dr mycken tanklshet och ffnglighet r, dr r ock en
        myckenhet av ord.  Ja, Gud m du frukta.

005:007 Om du ser att den fattige frtryckes, och att rtt och
        rttfrdighet vldfres i landet, s frundra dig icke drver;
        ty p den hge vaktar en hgre, och andra nnu hgre vakta p
        dem bda.
005:008 Och vid allt detta r det en frmn fr ett land att hava en
        konung som s styr, att marken bliver brukad.

005:009   Den som s lskar penningar bliver icke mtt p penningar,
          och den som lskar rikedom har ingen vinning drav.

        Ocks detta r ffnglighet.

005:010 Nr godelarna frkas, bliva ock de som ta av dem mnga; och
        till vad gagn ro de d fr garen, utom att hans gon f se
        dem?
005:011 St r arbetarens smn, vare sig han har litet eller mycket att
        ta; men den rikes verfld tillstdjer honom icke att sova.

005:012 Ett bedrvligt elnde som jag har sett under solen r det att
        hopsparad rikedom kan bliva sin gare till skada.
005:013 Och om rikedomen har gtt frlorad fr ngon genom en olycka, s
        fr hans son, om han har ftt en son, alls intet drav.
005:014 Sdan som han kom ur sin moders liv mste han sjlv ter g
        bort, lika naken som han kom, och fr sin mda fr han alls
        intet som han kan taga med sig.
005:015 Ocks det r ett bedrvligt elnde.  Om han mste g bort
        alldeles sdan som han kom, vad frmn har han d drav att han
        s mdar sig--fr vind?
005:016 Nej, alla sina livsdagar framlever han i mrker; och mycken
        grmelse har han, och plga och frtret.

005:017 Se, vad jag har funnit vara bst och sknast fr mnniskan, det
        r att hon ter och dricker och gr sig goda dagar vid den mda
        som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver
        henne; ty detta r den del hon fr.
005:018 Och om Gud t ngon har givit rikedom och skatter, och drtill
        frunnat honom makt att njuta hrav och att gra sig till godo
        sin del och att vara glad under sin mda, s r ocks detta en
        Guds gva.
005:019 Ty man tnker d icke s mycket p sina livsdagars gng, nr Gud
        frlnar gldje i hjrtat.

006:001 Ett elnde som jag har sett under solen, och som kommer tungt
        ver mnniskorna r det,
006:002 nr Gud t ngon har givit rikedom och skatter och ra, s att
        denne fr sin rkning intet saknar av allt det han nskar sig,
        och Gud sedan icke frunnar honom makt att sjlv njuta drav,
        utan lter en frmling f njuta drav; detta r ffnglighet och
        en usel plga.
006:003 Om en man n finge hundra barn och finge leva i mnga r, ja, om
        hans livsdagar bleve n s mnga, men hans sjl icke finge njuta
        sig mtt av hans goda, och om han s bleve utan begravning, d
        sger jag: lyckligare n han r ett ofullgnget foster.
006:004 Ty ssom ett ffngligt ting har detta kommit till vrlden, och
        i mrker gr det bort, och i mrker hljes dess namn;
006:005 det fick ej ens se solen, och det vet av intet.  Ett sdant har
        bttre ro n han.
006:006 Ja, om han n levde i tv gnger tusen r utan att f njuta
        ngot gott--g icke nd alla till samma ml?

006:007   All mnniskans mda r fr hennes mun,
          och likvl bliver hennes hunger icke mttad.

006:008 Ty vad frmn har den vise framfr dren?  Vad btar det den
        fattige, om han frstr att skicka sig infr de levande?

006:009 Bttre r att se ngot fr gonen n att fara efter ngot med
        begret.

        Ocks detta r ffnglighet och ett jagande efter vind.

006:010 Vad som r, det var redan frut nmnt vid namn; frutbestmt var
        vad en mnniska skulle bliva.  Och hon kan icke g till rtta
        med honom som r mktigare n hon sjlv.
006:011 Ty om man ock ordar n s mycket och drmed frkar
        ffngligheten, vad frmn har man drav?

007:001 Ty vem vet vad gott som skall hnda en mnniska i livet, under
        de ffngliga livsdagar som hon fr framleva, lik en skugga?  Och
        vem kan sga en mnniska vad som efter henne skall ske under
        solen?

007:002   Bttre r gott namn n god salva,
          och bttre r ddens dag n fdelsedagen.
007:003   Bttre n att g i gstabudshus
          r det att g i sorgehus;
          ty dr r nden fr alla mnniskor,
          och den efterlevande m lgga det p hjrtat.
007:004   Bttre r grmelse n lje,
          ty av det som gr ansiktet sorgset far hjrtat vl.
007:005   De visas hjrtan ro i sorgehus,
          och drarnas hjrtan i hus dr man gldes.

007:006   Bttre r att hra frebrelser av en vis man
          n att f hra sng av drar.
007:007   Ty ssom sprakandet av trne under grytan,
          s r drarnas lje.

        Ocks detta r ffnglighet.

007:008   Ty vinningslystnad gr den vise till en dre,
          och mutor frdrva hjrtat.

007:009   Bttre r slutet p en sak n dess begynnelse;
          bttre r en tlmodig man n en hgmodig.

007:010   Var icke fr hastig i ditt sinne till att grma dig,
          ty grmelse bor i drars brst.

007:011 Sprj icke: Varav kommer det att forna dagar voro bttre n
        vra?  Ty icke av vishet kan du frga s.

007:012 Jmgod med arvgods r vishet, ja, hon r frmer i vrde fr dom
        som se solen.
007:013 Ty under vishetens beskrm r man ssom under penningens
        beskrm, men den frstndiges frmn r att visheten behller
        sin gare vid liv.

007:014 Se p Guds verk; vem kan gra rakt vad han har gjort krokigt?
007:015 Var allts vid gott mod under den goda dagen, och betnk under
        den onda dagen att Gud har gjort denna svl som den andra, fr
        att mnniskan icke skall kunna utfinna ngot om det som skall
        ske, nr hon r borta.

007:016 Det ena som det andra har jag sett under mina ffngliga dagar:
        mngen rttfrdig som har frgtts i sin rttfrdighet, och
        mngen orttfrdig som lnge har ftt leva i sin ondska.

007:017 Var icke alltfr rttfrdighet, och var icke alltfr mycket vis;
        icke vill du frdrva dig sjlv?
007:018 Var icke alltfr orttfrdig, och var icke en dre; icke vill du
        d i frtid?
007:019 Det r bst att du hller fast vid det ena, utan att nd slppa
        det andra; ty den som fruktar Gud finner en utvg ur allt detta.

007:020 Visheten gr den vise starkare n tio vldiga i staden.

007:021 Ty ingen mnniska r s rttfrdig p jorden, att hon gr vad
        gott r och icke begr ngon synd.

007:022 Akta icke heller p alla ord som man talar, eljest kunde du f
        hra din egen tjnare uttala frbannelser ver dig.
007:023 Ditt hjrta vet ju att du sjlv mngen gng har uttalat
        frbannelser ver andra.

007:024 Detta allt har jag frskt att utrna genom vishet.  Jag sade:
        Jag vill bliva vis, men visheten frblev fjrran ifrn mig.
007:025 Ja, tingens vsen ligger i fjrran, djupt nere i djupet; vem kan
        utgrunda det?

007:026 Nr jag vnde mig med mitt hjrta till att eftersinna och
        begrunda, och till att ska visheten och det som r huvudsumman,
        och till att frst ogudaktigheten i dess drskap och
        draktigheten i dess ofrnuft,
007:027 d fann jag ngot som var bittrare n dden: kvinnan, hon som
        sjlv r ett nt, och har ett hjrta som r en snara, och armar
        som ro bojor.  Den som tckes Gud kan undkomma henne, men
        syndaren bliver hennes fnge.
007:028 Se, detta fann jag, sger Predikaren, i det jag lade det ena
        till det andra fr att komma till huvudsumman.
007:029 Ngot gives, som min sjl bestndigt har skt, men som jag icke
        har funnit: vl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna
        har jag icke funnit i hela hopen.

007:030 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort mnniskorna
        sdana de borde vara, men sjlva tnka de ut mngahanda funder.

008:001   Vem r lik den vise,
          och vem frstr att s uttyda en sak?
          Visheten gr mnniskans ansikte ljust,
          genom den frvandlas det ra i hennes uppsyn.

008:002   Jag sger er: Akta p konungens bud,
          ja, gr det fr den eds skull som du har svurit vid Gud.
008:003   Frhasta dig icke att vergiva honom,
          inlt dig ej p ngot som r ont;
          han kan ju gra allt vad han vill.
008:004   Ty en konungs ord r mktigt,
          och vem kan sga till honom: Vad gr du?

008:005   Den som hller budet skall icke veta av ngot ont;
          och tid och stt skall den vises hjrta lra knna.
008:006   Ty vart fretag har sin tid och sitt stt,
          och en mnniskas ondska kommer tungt ver henne.
008:007   Hon vet ju icke vad som kommer att ske;
          vem kan sga henne huru ngot kommer att ske?
008:008   Ingen mnniska har makt ver vinden, till att hejda den,
          ej heller har ngon makt ver ddens dag,
          ej heller finnes undflykt i krig;
          s kan ogudaktigheten icke rdda sin man.

008:009 Allt detta sg jag, nr jag gav akt p allt vad som hnder under
        solen, i en tid d den ena mnniskan har makt ver den andra,
        henne till olycka.
008:010 Ock likaledes sg jag att de ogudaktiga fingo komma i sin grav
        och g till vila, under det att sdana som hade gjort vad rtt
        var mste draga bort ifrn den Heliges boning och blevo frgtna
        i staden.  Ocks detta r ffnglighet.

008:011 Drfr att dom icke strax gr ver vad ont som gres, f
        mnniskors barn dristighet att gra det ont r,
008:012 eftersom syndaren hundra gnger kan gra vad ont r och likvl
        fr lnge leva.  Dock vet jag ju att det skall g de gudfruktiga
        vl, drfr att de frukta Gud,
008:013 men att det icke skall g den ogudaktige vl, och att hans dagar
        icke skola frlngas, ssom skuggan frlnges, eftersom han icke
        fruktar Gud.

008:014 En ffnglighet som hnder hr p jorden r det att rttfrdiga
        finnas, vilka det gr ssom hade de gjort de ogudaktigas
        grningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det gr ssom hade
        de gjort de rttfrdigas grningar.  Jag sade: Ocks detta r
        ffnglighet.

008:015 S prisade jag d gldjen och fann att intet r bttre fr
        mnniskan under solen, n att hon ter ock dricker och r glad,
        s att detta fr flja henne vid hennes mda, under de livsdagar
        som Gud giver henne under solen.

008:016 Nr jag vnde mitt hjrta till att frst vishet, och till att
        betrakta det besvr som man gr sig p jorden utan att f smn i
        sina gon, varken dag eller natt,
008:017 d insg jag att det r s med alla Guds verk, att mnniskan
        icke frmr fatta vad som hnder under solen; ty huru mycket en
        mnniska n mdar sig fr att utforska det, fattar hon det nd
        icke.  Och om ngon vis man tnker att han skall kunna frst
        det, s kommer han nd icke att kunna fatta det.

009:001 Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har skt prva allt
        detta, huru de rttfrdiga och de visa och deras verk ro i Guds
        vld.  Varken om krlek eller hat kan en mnniska veta ngot
        frut; allt kan frest henne.
009:002 Ja, allt kan vederfaras alla; det gr den rttfrdige ssom den
        ogudaktige, den gode och rene ssom den orene, den som offrar
        ssom den vilken icke offrar; den gode rknas lika med syndaren,
        den som svr bliver lik den som har frsyn fr att svrja.

009:003 Ett elnde vid allt som hnder under solen r detta, att det gr
        alla lika.  Drfr ro ock mnniskornas hjrtan fulla med ondska,
        och ofrnuft r i deras hjrtan, s lnge de leva; och sedan
        mste de ned bland de dda.

009:004 Fr den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju nnu
        ngot att hoppas; ty bttre r att vara en levande hund n ett
        dtt lejon.
009:005 Och vl veta de som leva att de mste d, men de dda vet alls
        intet, och de hava ingen vinning mer att vnta, utan deras
        minnelse r frgten.
009:006 Bde deras krlek och deras hat och deras avund hava redan ntt
        sin nde, och aldrig ngonsin f de mer ngon del i vad som
        hnder under solen.

009:007 Vlan, s t d ditt brd med gldje, och drick ditt vin med
        glatt hjrta, ty Gud har redan i frvg givit sitt bifall till
        vad du gr.
009:008 Lt dina klder alltid vara vita, och lt aldrig olja fattas p
        ditt huvud.
009:009 Njut livet med ngon kvinna som du lskar, s lnge de
        ffngliga livsdagar vara, som frlnas dig under solen, ja,
        under alla dina ffngliga dagar; ty detta r den del du fr i
        livet vid den mda som du gr dig under solen.
009:010 Allt vad du frmr utrtta med din kraft m du ska utrtta; ty
        i ddsriket, dit du gr, kan man icke verka eller tnka, dr
        finnes ingen insikt eller vishet.

009:011 Ytterligare sg jag under solen att det icke beror av de snabba
        huru de lyckas i lpandet, icke av hjltarna huru striden
        utfaller, icke av de visa huru de f sitt brd, icke av de kloka
        vad rikedom de frvrva, eller av de frstndiga vad ynnest de
        vinna, utan att allt fr dem beror av tid och lgenhet.
009:012 Ty mnniskan knner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka
        fngas i olycksntet, eller fglarna, vilka fastna i
        snaran.  Ssom dessa, s snrjas ock mnniskornas barn p
        olyckans tid, nr ofrd pltsligt faller ver dem.

009:013 Ocks detta sg jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes
        mig stort:
009:014 Det fanns en liten stad med f invnare, och mot den kom en stor
        konung och belgrade den och byggde stora blverk mot den.
009:015 Men drinne fanns en fattig man som var vis; och denne rddade
        staden genom sin vishet.  Dock, sedan tnkte ingen mnniska p
        denne fattige man.
009:016 D sade jag: Vl r vishet bttre n styrka, men den fattiges
        vishet bliver icke fraktad, och hans ord varda icke hrda.

010:017   De vises ord, om de ock hras helt stilla,
          ro frmer n allt ropande av en drarnas verste.

010:018   Bttre r vishet n krigsredskap;
          ty en enda som felar kan frdrva mycket gott.

010:001   Giftflugor vlla stank och jsning i salvoberedarens salva;
          s uppvger ett grand av drskap bde vishet och ra.

010:002   Den vise har sitt hjrta t hger,
          men dren har sitt hjrta t vnster.
010:003   Ja, varhelst dren gr kommer hans frstnd till korta,
          och till alla sger han ifrn, att han r en dre.

010:004   Om hos en furste vrede uppstr mot dig, s
          hll dig dock stilla,
          ty saktmod gr stora synder ogjorda.

010:005   Ett elnde gives, som jag har sett under solen,
          ett fel som beror av den som har makten:
010:006   att drskap sttes p hga platser,
          medan frnmliga mn f sitta i frnedring.
010:007   Jag har sett trlar frdas till hst
          och hvdingar f g till fots ssom trlar.

010:008   Den som grver en grop, han faller sjlv dri,
          och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
010:009   Den som vltrar bort stenar bliver skadad av dem,
          den som hugger ved kommer i fara drvid.

010:010   Om man icke slipar eggen,
          nr ett jrn har blivit sltt,
          s mste man anstrnga krafterna dess mer;
          och vishet r att gra allt p bsta stt.

010:011   Om ormen fr stinga, innan han har blivit tjusad,
          s har besvrjaren intet gagn av sin konst.

010:012   Med sin muns ord frvrvar den vise ynnest,
          men drens lppar frdrva honom sjlv.
010:013   Begynnelsen p hans muns ord r drskap,
          och nden p hans tal r uselt ofrnuft.

010:014   Och dren r rik p ord;
          dock vet ingen mnniska vad som skall ske;
          vem kan sga en mnniska vad som efter henne skall ske?

010:015   Drens mda bliver honom tung,
          ty icke ens till staden hittar han fram.

010:016   Ve dig, du land vars konung r ett barn,
          och vars furstar hlla mltid redan p morgonen!
010:017   Vl dig, du land vars konung r en dling,
          och vars furstar hlla mltid i tillbrlig tid,
          med mttlighet, och icke fr att verlasta sig!

010:018   Genom lttja frfalla husets bjlkar,
          och genom frsumlighet dryper det in i huset.

010:019   Till sin frlustelse hller man gstabud,
          och vinet gr livet glatt;
          men penningen r det som frlnar alltsammans.

010:020   Uttala ej ens i din tanke frbannelser ver en konung,
          och ej ens i din sovkammare frbannelser ver en rik man;
          ty himmelens fglar bra fram ditt tal,
          och de bevingade frkunna vad du har sagt.

011:001   Snd ditt brd ver vattnet,
          ty i tidens lngd fr du det tillbaka.

011:002   Dela vad du har i sju delar, ja, i tta,
          ty du vet icke vilken olycka som kan g ver landet.

011:003   Om molnen ro fulla av regn,
          s tmma de ut det p jorden;
          och om ett trd faller omkull,
          det m falla mot sder eller mot norr,
          s ligger det p den plats dr det har fallit.

011:004   En vindspejare fr aldrig s,
          och en molnspanare fr aldrig skrda.

011:005   Lika litet som du vet vart vinden far,
          eller huru benen bildas i den havandes liv,
          lika litet frstr du Guds verk,
          hans som verkar alltsammans.

011:006   S ut om morgonen din sd,
          och underlt det ej heller om aftonen,
          ty du vet icke vilketdera som r gagneligast,
          eller om det ena jmte det andra r bst.

011:007   Och ljuset r ljuvligt,
          och det r gott fr gonen att f se solen.

011:008   Ja, om en mnniska fr leva n s mnga r,
          s m hon vara glad under dem alla,
          men betnka, att eftersom mrkrets dagar bliva s mnga,
          r nd allt som hnder ffnglighet.

012:009   Gld dig, du yngling, din ungdom,
          och lt ditt hjrta unna dig frjd i din ungdomstid;
          ja, vandra de vgar ditt hjrta lyster
          och s, som det behagar dina gon.
          Men vet att Gud fr allt detta
          skall draga dig till doms.
012:010   Ja, lt grmelse vika ur ditt hjrta,
          och hll plga borta frn din kropp.
          Ty ungdom och blomstring r ffnglighet.

012:001   S tnk d p din Skapare i din ungdomstid,
          frrn de onda dagarna komma
          och de r nalkas, om vilka du skall sga:
          Jag finner icke behag i dem;
012:002   Ja, frrn solen bliver frmrkad,
          och dagsljuset och mnen och stjrnorna;
          fre den lder d molnen komma igen efter regnet,
012:003   den tid d vktarna i huset darra
          och de starka mnnen krka sig;
          d malerskorna sitta ffnga, s f som de nu hava blivit,
          och skderskorna hava det mrkt i sina fnster;
012:004   d drrarna t gatan stngas till,
          medan ljudet frn kvarnen frsvagas;
          d man str upp, nr fgeln begynner kvittra,
          och alla sngens trnor snka rsten;
012:005   d man fruktar fr var backe
          och frskrckelser bo p vgarna;
          d mandeltrdet blommar
          och grshoppan slpar sig fram
          och kaprisknoppen bliver utan kraft,
          nu d mnniskan skall fara till sin eviga boning
          och grtarna redan g och vnta p gatan;
012:006   ja, frrn silversnret ryckes bort
          och den gyllene sklen sls snder,
          och frrn mbaret vid kllan krossas
          och hjulet sls snder och faller i brunnen
012:007   och stoftet vnder ter till jorden, varifrn det har kommit,
          och anden vnder ter till Gud, som har givit den.

012:008 Ffngligheters ffnglighet!  sger Predikaren.  Allt r
        ffnglighet!

                       ----

012:009 Fr vrigt r att sga att Predikaren var en vis man, som ocks
        annars lrde folket insikt och vervgde och rannsakade; mnga
        ordsprk frfattade han.
012:010 Predikaren skte efter att finna vlbehagliga ord, sdant som
        med rtt kunde skrivas, och sdant som med sanning kunde sgas.

012:011   De visas ord ro ssom uddar,
          och lika indrivna spikar ro deras tnkesprk.
          De ro gvor frn en och samma Herde.

012:012 Och fr vrigt r utom detta att sga: Min son, lt varna dig!

          Ingen nde r p det myckna bokskrivandet,
          och mycket studerande gr kroppen trtt.

012:013 nden p talet, om vi vilja hra huvudsumman, r detta: Frukta
        Gud och hll hans bud, ty det hr alla mnniskor till.
012:014 Ty Gud skall draga alla grningar till doms, nr han dmer allt
        vad frborgat r, evad det r gott eller ont.



Hga Visan


001:001 Sngernas sng av Salomo.

001:002   Kyssar give han mig, kyssar av sin mun!
          Ty din krlek r mer ljuv n vin.
001:003   Ljuv r doften av dina salvor,
          ja, en utgjuten salva r ditt namn;
          frdenskull hava trnorna dig kr.

001:004   Drag mig med dig!  Med hast vilja vi flja dig.
          Ja, konungen har frt mig in i sina gemak;
          Vi vilja frjdas och vara glada ver dig,
          vi vilja prisa din krlek hgre n vin;
          med rtta har man dig kr.
                       ----

001:005   Svart r jag, dock r jag tck,
              I Jerusalems dttrar,
          lik Kedars hyddor,
              lik Salomos tlt.
001:006   Sen icke drp att jag r s svart,
          att solen har brnt mig s.
          Min moders sner blevo vreda p mig
          och satte mig till vingrdsvakterska;
          min egen vingrd kunde jag icke vakta.
001:007   Sg mig, du som min sjl har kr:
          Var fr du din hjord i bet?
          Var lter du den vila om middagen?
          M jag slippa att g lik en vilsekommen kvinna
          vid dina vnners hjordar.

001:008   Om du icke vet det,
              du sknaste bland kvinnor,
          s g blott stad i hjordens spr,
              och fr dina killingar i bet
              vid herdarnas tlt.
                       ----

001:009   Vid ett sto i Faraos spann
              frliknar jag dig, min lskade.
001:010   Dina kinder ro s tcka med sina kedjehngen,
              din hals med sina prlerader.
001:011   Kedjehngen av guld vilja vi skaffa t dig
              med silverkulor p.

001:012   Medan konungen hller sin fest,
              sprider min nardus sin doft.
001:013   Min vn r fr mig ett myrragmme,
              som jag br i min barm.
001:014   Min vn r fr mig en klase cyperblommor
              frn En-Gedis vingrdar.

001:015   Vad du r skn, min lskade!
              Vad du r skn!
              Dina gon ro duvor.

001:016   Vad du r skn, min vn!
              Ja, ljuvlig r du,
              och grnskande r vrt vilolger.
001:017   Bjlkarna i vr boning ro cedrar,
              och cypresser vr vggpanel.

002:001   Jag r ett ringa blomster i Saron,
              en lilja i dalen.

002:002   Ja, ssom en lilja bland trnen,
              s r min lskade bland jungfrur.
002:003   Ssom ett ppeltrd bland vildmarkens trd,
              s r min vn bland ynglingar;
          ljuvligt r mig att sitta i dess skugga,
          och st r dess frukt fr min mun.

002:004   I vinsalen har han frt mig in,
          och krleken r hans baner ver mig.

002:005   Vederkvicken mig med druvkakor,
              styrken mig med pplen;
          ty jag r sjuk av krlek.
                       ----

002:006   Hans vnstra arm vilar under mitt huvud,
              och hans hgra omfamnar mig.

002:007   Jag besvr eder,
              I Jerusalems dttrar,
          vid gaseller och hindar p marken:
          Oroen icke krleken, stren den icke,
              frrn den sjlv s vill.
                       ----

002:008   Hr, dr r min vn!
              Ja, dr kommer han,
          springande ver bergen,
              hoppande fram p hjderna.
002:009   Lik en gasell r min vn
              eller lik en ung hjort.

          Se, nu str han dr
              bakom vr vgg,
          han blickar in genom fnstret,
              han skdar genom gallret.
002:010   Min vn begynner tala,
              han sger till mig:

          St upp, min lskade,
              du min skna, och kom hitut.
002:011   Ty se, vintern r frbi,
              regntiden r frliden
              och har gtt sin kos.
002:012   Blommorna visa sig p marken,
              tiden har kommit, d vintrden skras,
          och turturduvan lter hra
              sin rst i vrt land.
002:013   Fikontrdets frukter begynna att mogna,
              vintrden st redan i blom,
              de sprida sin doft.
          St upp, min lskade, min skna,
          och kom hitut.

002:014   Du min duva i bergsklyftan,
              i klippvggens gmsle,
          lt mig se ditt ansikte,
              lt mig hra din rst;
          ty din rst r s ljuv,
              och ditt ansikte r s tckt.
                       ----

002:015   Fngen rvarna t oss,
              de sm rvarna,
          vingrdarnas frdrvare,
              nu d vra vingrdar st i blom.
                       ----

002:016   Min vn r min,
              och jag r hans,
              dr han fr sin hjord i bet ibland liljor.
002:017   Till dess morgonvinden blser
              och skuggorna fly,
          m du strva omkring,
              lik en gasell, min vn,
          eller lik en ung hjort,
              p de kassiadoftande bergen.

003:001   Dr jag lg p mitt lger om natten,
          skte jag honom som min sjl har kr;
          jag skte honom, men fann honom icke.

003:002   Jag vill st upp och g omkring i staden,
          p gatorna och p torgen;
          jag vill ska honom som min sjl har kr.

          Jag skte honom, men fann honom icke.

003:003   Vktarna mtte mig,
              dr de gingo omkring i staden.
          Haven I sett honom som min sjl har kr?

003:004   Knappt hade jag kommit frbi dem,
          s fann jag honom som min sjl har kr.
          Jag tog honom fatt, och jag slppte honom icke,
          frrn jag hade frt honom in i min moders hus,
              in i min fostrarinnas kammare.
                       ----

003:005   Jag besvr eder,
              I Jerusalems dttrar,
          vid gaseller och hindar p marken:
          Oroen icke krleken, stren den icke,
              frrn den sjlv s vill.
                       ----

003:006   Vem r hon som kommer hitupp frn knen
              ssom i stoder av rk,
          kringdoftad av myrra och rkelse
              och alla slags kpmannakryddor?

003:007   Se, det r Salomos brstol!
          Sextio hjltar omgiva den,
              utvalda bland Israels hjltar.
003:008   Alla bra de svrd
              och ro vl frfarna i strid.
          Var och en har sitt svrd vid sin lnd,
              till vrn mot nattens faror.

003:009   En praktbr r det som konung Salomo
              har ltit gra t sig
              av virke frn Libanon.
003:010   Dess sidostd ro gjorda av silver,
              ryggstdet av guld,
              stet belagt med purpurrtt tyg.
          Innantill r den prydd i krlek
              av Jerusalems dttrar.
003:011   I Sions dttrar,
              gn ut och skden
              konung Salomo med lust,
          skden kransen som hans moder har krnt honom med
              p hans brllopsdag,
              p hans hjrtefrjds dag.

004:001   Vad du r skn, min lskade, vad du r skn!
          Dina gon ro duvor,
              dr de skymta genom din slja.
          Ditt hr r likt en hjord av getter
              som strmma nedfr Gileads berg.
004:002   Dina tnder likna en hjord av nyklippta tackor,
              nyss uppkomna ur badet,
          allasammans med tvillingar,
              ofruktsam r ingen ibland dem.
004:003   Ett rosenrtt snre likna dina lppar,
              och tck r din mun.
          Lik ett brustet granatpple r din kind,
              dr den skymtar genom din slja.
004:004   Din hals r lik Davids torn,
              det vl befsta;
          tusen skldar hnga drp,
              hjltarnas alla skldar.
004:005   Din barm r lik ett killingpar,
              tvillingar av en gasell,
              som g i bet ibland liljor.

004:006   Till dess morgonvinden blser
              och skuggorna fly,
          vill jag g bort till myrraberget,
              till den rkelsedoftande hjden.

004:007   Du r skn alltigenom, min lskade,
              p dig finnes ingen flck.
                       ----

004:008   Kom med mig frn Libanon, min brud,
          kom med mig frn Libanon.
          Stig ned frn Amanas topp,
          frn toppen av Senir och Hermon,
          frn lejonens hemvist,
              frn pantrarnas berg.
                       ----

004:009   Du har tagit mitt hjrta, du min syster, min brud;
          du har tagit mitt hjrta med en enda blick,
          med en enda lnk av kedjan kring din hals.

004:010   Huru skn r icke din krlek,
              du min syster, min brud!
          Huru ljuv r icke din krlek!
              Ja, mer ljuv n vin;
          och doften av dina salvor
              vergr all vllukt.
004:011   Av stma drypa
              dina lppar, min brud;
          din tunga gmmer
              honung och mjlk,
          och doften av dina klder
              r ssom Libanons doft.
                       ----

004:012   En tillsluten lustgrd
              r min syster, min brud,
          en tillsluten brunn,
              en frseglad klla.
004:013   Ssom en park av granattrd skjuter du upp,
              med de dlaste frukter,
          med cyperblommor och nardusplantor,
004:014   med nardus och saffran,
          kalmus och kanel
              och rkelsetrd av alla slag,
          med myrra och aloe
              och de yppersta kryddor av alla slag.

004:015   Ja, en klla i lustgrden r du,
          en brunn med friskt vatten
              och ett rinnande flde ifrn Libanon.

004:016   Vakna upp, du nordanvind,
              och kom, du sunnanvind;
          bls genom min lustgrd,
              lt dess vllukt strmma ut.
          M min vn komma till sin lustgrd
          och ta dess dla frukter.


004:001   Ja, jag kommer till min lustgrd,
              du min syster, min brud;
          jag hmtar min myrra och mina vlluktande kryddor,
          jag ter min honungskaka och min honung,
          jag dricker mitt vin och min mjlk.
                       ----

          ten, I kra, och dricken,
          ja, berusen eder av krlek.

005:002   Jag lg och sov, dock vakade mitt hjrta.
          Hr, d klappar min vn p drren:

          ppna fr mig, du min syster,
          min lskade, min duva, min fromma;
          ty mitt huvud r fullt av dagg,
          mina lockar av nattens droppar.

005:003   Jag har lagt av mina klder;
              skulle jag nu ter taga dem p mig?
          Jag har tvagit mina ftter;
              skulle jag nu orena dem?

005:004   Min vn rckte in sin hand genom luckan;
          d rrdes mitt hjrta ver honom.
005:005   Jag stod upp fr att ppna fr min vn,
          och mina hnder drpo av myrra,
          mina fingrar av flytande myrra,
          som fuktade rigelns handtag.

005:006   S ppnade jag fr min vn,
          men min vn var borta och frsvunnen.
          Min sjl blev utom sig vid tanken p hans ord.

          Jag skte honom, men fann honom icke;
          jag ropade p honom, men han svarade mig icke.
005:007   Vktarna mtte mig,
              dr de gingo omkring i staden,
              de slogo mig, de srade mig;
          de ryckte av mig min mantel,
              vktarna p murarna.

005:008   Jag besvr eder,
              I Jerusalems dttrar,
          om I finnen min vn,
              s sgen--ja, vad skolen I sga honom?
          Att jag r sjuk av krlek!

005:009   Vad r d din vn frmer n andra vnner,
              du sknaste bland kvinnor?
          Vad r din vn frmer n andra vnner,
              eftersom du s besvr oss?

005:010   Min vn r strlande vit och rd,
              hrlig framfr tio tusen.
005:011   Hans huvud r finaste guld,
              hans lockar palmtrdsvippor,
              och svarta ssom korpen.
005:012   Hans gon likna duvor
              invid vattenbckar,
          duvor som bada sig i mjlk
              och sitta invid brddfull rand.
005:013   Hans kinder liknar vlluktrika blomstersngar,
              skrin med doftande kryddor.
          Hans lppar ro rda liljor;
              de drypa av flytande myrra.
005:014   Hans hnder ro tenar av guld,
              besatta med krysoliter.
          Hans midja r formad av elfenben,
              vertckt med safirer.
005:015   Hans ben ro pelare av vitaste marmor,
              som vila p fotstycken av finaste guld.
          Att se honom r ssom att se Libanon;
              sttlig r han ssom en ceder.
005:016   Hans mun r idel stma,
              hela hans vsende r ljuvlighet.
          Sdan r min vn, ja, sdan r min lskade,
              I Jerusalems dttrar.

005:017   Vart har han d gtt, din vn,
              du sknaste bland kvinnor?
          Vart har din vn tagit vgen?
              Lt oss hjlpa dig att ska honom.

006:001   Min vn har gtt ned till sin lustgrd,
              till sina vlluktrika blomstersngar,
          fr att lta sin hjord beta i lustgrdarna
              och fr att plocka liljor.

006:002   Jag r min vns,
              och min vn r min,
              dr han fr sin hjord i bet ibland liljor.

006:003   Du r skn ssom Tirsa, min lskade,
              ljuvlig ssom Jerusalem,
              vervldigande ssom en hrskara.

006:004   Vnd bort ifrn mig dina gon,
              ty de hava underkuvat mig.
          Ditt hr r likt en hjord av getter
              som strmma nedfr Gilead.
006:005   Dina tnder likna en hjord av tackor,
              nyss uppkomna ur badet,
          allasammans med tvillingar,
              ofruktsam r ingen ibland dem.
006:006   Lik ett brustet granatpple r din kind,
              dr den skymtar genom din slja.
                       ----

006:007   Sextio ro drottningarna,
          och ttio bihustrurna,
          och trnorna en otalig skara.
006:008   Men en enda r hon,
              min duva, min fromma,
          hon, sin moders endaste,
              hon, sin fostrarinnas utkorade.
          Nr jungfrur se henne, prisa de henne sll,
          drottningar och bihustrur hja hennes lov.
                       ----

006:009   Vem r hon som dr blickar fram lik en morgonrodnad,
              skn ssom mnen,
          strlande ssom solen,
              vervldigande ssom en hrskara?

006:010   Till valntslunden gick jag ned,
          fr att gldja mig t grnskan i dalen,
          fr att se om vintrden hade slagit ut,
          om granattrden hade ftt blommor.
006:011   Ofrtnkt satte mig d min krlek
          upp p mitt furstefolks vagnar.

007:012   Vnd om, vnd om,
          du brud frn Sulem,
          vnd om, vnd om, s att vi f se p dig.
          Vad finnen I att se hos bruden frn Sulem,
              dr hon rr sig ssom i vapendans?

007:001   Huru skna ro icke dina ftter
              i sina skor, du dla!
          Dina hfters rundning
              r ssom ett brstspnnes kupor,
              gjorda av en konstnrs hnder.
007:002   Ditt skte r en rundad skl,
              m vinet aldrig fattas dri.
          Din midja r en vetehg,
              omhgnad av liljor.
007:003   Din barm r lik ett killingpar,
              tvillingar av en gasell.
007:004   Din hals liknar Elfenbenstornet,
          dina gon dammarna i Hesbon,
              vid Bat-Rabbimsporten.
          Din nsa r ssom Libanonstornet,
              som skdar ut mot Damaskus.
007:005   Ditt huvud hjer sig ssom Karmel,
          och lockarna p ditt huvud hava purpurglans.
          En konung r fngad i deras snara.
                       ----

007:006   Huru skn och huru ljuv r du icke,
              du krlek, s fljd av lust!

007:007   Ja, din vxt r ssom ett palmtrds,
              och din barm liknar fruktklasar.
007:008   Jag tnker: I det palmtrdet vill jag stiga upp,
              jag vill gripa tag i dess kvistar.
          M din barm d vara mig
              ssom vintrdets klasar
          och doften av din andedrkt
              ssom pplens doft
007:009   och din mun ssom ljuvaste vin!

              Ja, ett vin som ltt glider ned i min vn
          och fuktar de slumrandes lppar.
007:010   Jag r min vns,
              och till mig str hans tr.
                       ----

007:011   Kom, min vn;
              lt oss g ut p landsbygden
          och stanna i byarna ver natten.
007:012   Bittida m vi g till vingrdarna, fr att se
              om vintrden hava slagit ut,
          om knopparna hava ppnat sig,
              om granattrden hava ftt blommor.
          Dr vill jag giva
              min krlek t dig.

007:013   Krlekspplena sprida sin doft,
          och vid vra drrar finnas alla slags dla frukter,
          bde nya och gamla;
          t dig, min vn, har jag frvarat dem.

008:001   Ack att du vore ssom en min broder,
              ammad vid min moders brst!
          Om jag d mtte dig drute, s finge jag kyssa dig,
              och ingen skulle tnka illa om mig drfr.
008:002   Jag finge d ledsaga dig,
              fra dig in i min moders hus,
              och du skulle undervisa mig;
          kryddat vin skulle jag giva dig att dricka,
              saft frn mitt granattrd.
                       ----

008:003   Hans vnstra arm vilar under mitt huvud,
              och hans hgra omfamnar mig.

008:004   Jag besvr eder,
              I Jerusalems dttrar:
          Oroen icke krleken, stren den icke,
              frrn den sjlv s vill.

008:005   Vem r hon som kommer hitupp frn knen,
              stdd p sin vn?

          Dr under ppeltrdet vckte jag dig;
          dr var det som din moder hade ftt dig,
          dr fdde dig hon som gav dig livet.

008:006   Hav mig ssom en signetring vid ditt hjrta,
          ssom en signetring p din arm.

          Ty krleken r stark ssom dden,
          dess trngtan obetvinglig ssom ddsriket;
          dess gld r ssom eldens gld,
          en HERRENS lga r den.
008:007   De strsta vatten frm ej utslcka krleken,
          strmmar kunna icke frdrnka den.
          Om ngon ville giva alla godelar i sitt hus fr krleken,
          s skulle han nd bliva frsmdd.
                       ----

008:008   Vi hava en syster, en helt ung,
              som nnu icke har ngon barm.
          Vad skola vi gra med vr syster,
              nr tiden kommer, att man vill vinna henne?
008:009   r hon en mur,
              s bygga vi p den
              ett krn av silver;
          men r hon en drr,
              s bomma vi fr den
              med en cederplanka.

008:010   Jag r en mur,
              och min barm r ssom tornen drp;
          s blev jag i hans gon
              en kvinna som var ynnest vrd.
                       ----

008:011   En vingrd gde Salomo i Baal-Hamon,
          den vingrden lmnade han t vktare;
          tusen siklar silver var
          kunde de hmta ur dess frukt.

008:012   Men min vingrd, den har jag sjlv i min vrd.
          Du, Salomo, m taga dina tusen,
          och tv hundra m de f, som vakta dess frukt.
                       ----

008:013   Du lustgrdarnas inbyggerska,
          vnnerna lyssna efter din rst;
              lt mig hra den.

008:014   Skynda stad, min vn,
              lik en gasell
          eller lik en ung hjort,
              upp p de vlluktrika bergen.



Jesaja


001:001 Detta r Jesajas, Amos' sons, syner, vad han skdade angende
        Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda
        konungars, tid.
001:002   Hren, I himlar,
              och lyssna, du jord;
              ty HERREN talar.
          Barn har jag uppftt och fostrat,
          men de hava avfallit frn mig.
001:003   En oxe knner sin gare
          och en sna sin herres krubba,
          men Israel knner intet,
          mitt folk frstr intet.

001:004   Ve dig, du syndiga slkte,
          du skuldbelastade folk,
          du ogrningsmns avfda,
              I vanartiga barn,
          som haven vergivit HERREN,
          fraktat Israels Helige
              och vikit bort ifrn honom!
001:005   Var skall man mer sl eder,
              d I s fortgn i avfllighet?
          Hela huvudet r ju krankt,
              och hela hjrtat r sjukt.
001:006   Ifrn fotbladet nda upp till huvudet
              finnes intet helt,
          blott srmrken och blnader
              och friska sr,
          icke utkramade eller frbundna
              eller lenade med olja.
001:007   Edert land r en demark,
              edra stder ro uppbrnda i eld,
          edra krar bliva i eder syn
              frtrda av frmlingar;
          en delggelse r det,
              ssom dr frmlingar hava omstrtat allt.
001:008   Allenast dottern Sion str kvar dr,
              ssom en hydda i en vingrd,
          ssom ett vaktskjul p ett gurkflt,
              ssom en insprrad stad.
001:009   Om HERREN Sebaot icke hade lmnat
              en liten terstod kvar t oss,
          d vore vi ssom Sodom,
              vi vore Gomorra lika.

001:010   Hren HERRENS ord,
              I Sodomsfurstar,
          lyssna till vr Guds lag,
              du Gomorra-folk.
001:011   Vad skall jag med edra mnga slaktoffer?
              sger HERREN.
          Jag r mtt p brnnoffer av vdurar
              och p gdkalvars fett,
          och till blod av tjurar och lamm
              och bockar har jag intet behag.
001:012   Nr I kommen fr att trda fram
              infr mitt ansikte,
          vem begr d av eder det,
              att mina frgrdar trampas ned?
001:013   Bren ej vidare fram
              ffngliga spisoffer;
          ngan av dem r
              en styggelse fr mig.
          Nymnader och sabbater
              och utlysta fester,
          ondska i frening med hgtidsfrsamlingar,
              sdant kan jag icke lida.
001:014   Edra nymnader och hgtider
              hatar min sjl;
          de hava blivit mig en brda,
              jag orkar ej bra den.
001:015   Ja, huru I n utrcken edra hnder,
              s gmmer jag mina gon fr eder,
          och om I n mycket bedjen,
              s hr jag icke drp.
          Edra hnder ro fulla av blod;
001:016   tvn eder d, och renen eder.
          Skaffen edert onda vsende
              bort ifrn mina gon.
              Hren upp att gra, vad ont r.
001:017   Lren att gra vad gott r,
          faren efter det rtt r,
              visen frtryckaren p bttre vgar,
          skaffen den faderlse rtt,
              utfren nkans sak.

001:018   Kom, lt oss g till rtta
              med varandra, sger HERREN.
          Om edra synder n ro blodrda,
              s kunna de bliva snvita,
          och om de ro rda ssom scharlakan,
              s kunna de bliva ssom vit ull.
001:019   Om I ren villiga att hra,
              skolen I f ta av landets goda.
001:020   Men ren I ovilliga och genstrviga,
              skolen I frtras av svrd;
          ty s har HERRENS mun talat.

001:021   Huru har hon icke blivit en skka,
              den trogna staden!
          Den var full av rtt,
              rttfrdighet bodde drinne,
              men nu bo dr mrdare.
001:022   Ditt silver har blivit slagg,
          ditt dla vin r utsptt med vatten.
001:023   Dina styresmn ro upprorsmn
              och tjuvars stallbrder.
          Alla lskar de mutor
              och fara efter vinning.
          Den faderlse skaffa de icke rtt,
          och nkans sak
              kommer icke infr dem.
001:024   Drfr sger Herren,
              HERREN Sebaot,
              den Starke i Israel:
          Ve!  Jag vill slcka
              min harm p mina ovnner
              och hmnas p mina fiender.
001:025   Jag vill vnda min hand emot dig
          och bortrensa ditt slagg ssom med lutsalt
          och skaffa bort all din odla malm.
001:026   Jag vill ter giva dig
              sdana domare som tillfrne,
          och sdana rdsherrar
              som du frut gde.
          Drefter skall du kallas
              rttfrdighetens stad,
              en trogen stad.
001:027   Sion skall genom rtt bliva frlossad
              och dess omvnda genom rttfrdighet.
001:028   Men frdrv skall drabba
              alla vertrdare och syndare,
          och de som vergiva HERREN,
              de skola frgs.
001:029   Ja, de skola komma p skam med de terebinter
              som voro eder frjd;
          och I skolen f blygas ver de lustgrdar
              som I haden s kra.
001:030   Ty I skolen bliva ssom en terebint
              med vissnade lv
          och varda lika en lustgrd
              utan ngot vatten.
001:031   Och de vldige skola varda ssom blr,
              och deras verk ssom en gnista,
          och de skola tillsammans brinna,
              och ingen skall kunna slcka.

002:001 Detta r vad Jesaja, Amos' son, skdade angende Juda och
        Jerusalem.

002:002   Och det skall ske i kommande dagar
              att det berg dr HERRENS hus r
              skall st dr fast grundat
          och vara det yppersta ibland bergen
              och upphjt ver andra hjder;
          och alla hednafolk skola strmma dit,
002:003   ja, mnga folk skola g stad
              och skola sga:
          Upp, lt oss draga stad
              till HERRENS berg,
              upp till Jakobs Guds hus,
          fr att han m undervisa oss om sina vgar,
              s att vi kunna vandra p hans stigar.
          Ty frn Sion skall lag utg,
              och HERRENS ord frn Jerusalem.
002:004   Och han skall dma mellan hednafolken
          och skipa rtt t mnga folk.
          D skola de smida sina svrd till plogbillar
          och sina spjut till vingrdsknivar.
          Folken skola ej mer lyfta svrd mot varandra
          och icke mer lra sig att strida.

002:005   I av Jakobs hus, kommen,
          ltom oss vandra i HERRENS ljus.
002:006   Ty du har frskjutit ditt folk,
              Jakobs hus,
          drfr att de ro fulla av sterlandets vsende
              och va teckentyderi ssom filisterna;
          ja, med frmlingar frbinda de sig.
002:007   Deras land r fullt av silver och guld,
          och p deras skatter r ingen nde;
          deras land r fullt av hstar,
          och p deras vagnar r ingen nde;
002:008   deras land r ock fullt av avgudar,
          och sina egna hnders verk tillbedja de,
          det som deras fingrar hava gjort.
002:009   Drfr bliva mnniskorna nedbjda
              och mnnen dmjukade;
          du kan icke frlta dem.

002:010   Fly in i klippan,
              och gm dig i jorden,
          fr HERRENS fruktansvrda makt
              och fr hans hga majestt.
002:011   Ty mnniskornas hgmodiga gon
              skola bliva dmjukade,
          och mnnens vermod skall bliva nedbjt,
              och HERREN allena
          skall vara hg p den dagen.
002:012   Ty en dag har HERREN Sebaot bestmt,
          som skall komma ver allt stolt och vermodigt
          och ver allt som r upphjt,
              och det skall bliva dmjukat,
002:013   ja, ver alla Libanons cedrar,
              de hga och stolta,
          och ver alla Basans ekar;
002:014   ver alla hga berg
          och alla stolta hjder,
002:015   ver alla hga torn
          och alla fasta murar,
002:016   ver alla Tarsis-skepp,
          ja, ver allt som r sknt att skda.
002:017   Och mnniskornas hgmod skall bliva nedbjt
          och mnnens vermod nedbrutet,
          och HERREN allena
              skall vara hg p den dagen.
002:018   Men avgudarna skola alldeles frgs.

002:019   Och man skall fly in i klippgrottor
              och in i jordhlor,
          fr HERRENS fruktansvrda makt
              och fr hans hga majestt,
          nr han str upp fr att frskrcka jorden.
002:020   P den dagen skola mnniskorna kasta bort
              t mullvadar och fldermss
          de avgudar av silver
              och de avgudar av guld,
          som de hava gjort t sig fr att tillbedja.
002:021   Ja, de skola fly in i klipprmnor
              och in i bergsklyftor,
          fr HERRENS fruktansvrda makt
              och fr hans hga majestt,
          nr han str upp fr att frskrcka jorden.
002:022   S frliten eder nu ej mer p mnniskor,
              i vilkas nsa r allenast en flkt;
          ty huru ringa ro icke de att akta!

003:001 Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifrn Jerusalem och
        Juda allt slags std och uppehlle--all mat till uppehlle
        och all dryck till uppehlle--
003:002 hjltar och krigsmn, domare och profeter, spmn och ldste,
003:003 underhvitsmn och hgtuppsatta mn, rdsherrar och sljdkunnigt
        folk och mn som ro frfarna i besvrjelsekonst.
003:004 Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt
        sjlvsvld skall f rda ver dem.
003:005 Av folket skall den ene frtrycka den andre, var och en sin
        nsta; den unge skall stta sig upp mot den gamle, den ringe mot
        den hgt ansedde.
003:006 Nr d s sker, att ngon fattar tag i en annan i hans faders
        hus och sger: Du ger en mantel, du skall bliva vr styresman;
        tag du hand om detta vacklande rike--
003:007 d skall denne svara och sga: Jag kan icke skaffa bot; i mitt
        hus finnes varken brd eller mantel.  Mig skolen I icke stta
        till styresman ver folket.

003:008 Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, d de nu med sitt tal och
        sina grningar st emot HERREN och ro genstrviga mot hans
        hrlighets blickar.
003:009 Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva
        de sina synder uppenbart och dlja dem icke.  Ve ver deras
        sjlar, ty sjlva hava de berett sig olycka!
003:010 Om den rttfrdige mn I tnka att det skall g honom vl, ty
        sdana skola ta sina grningars frukt.
003:011 Men ve ver den ogudaktige!  Honom skall det g illa, ty efter
        hans grningar skall hans vedergllning bliva.

003:012   Mitt folks behrskare r ett barn,
          och kvinnor rda ver det.
          Mitt folk, dina ledare fra dig vilse
          och frdrva den vg, som du skulle g.

003:013   Men HERREN str redo att g till rtta,
          han trder fram fr att dma folken;
003:014   HERREN vill g till doms
          med sitt folks ldste och med dess furstar.
          I haven skvlat vingrden;
          rov frn de fattiga r i edra hus.
003:015   Huru kunnen I s krossa mitt folk
          och sndermala de fattiga?
          S sger Herren, HERREN Sebaot.

003:016 Och HERREN sger: Eftersom Sions dttrar ro s hgmodiga, och
        g med rak hals och spela med gonen, och g dr och trippa och
        pingla med sina fotringar,
003:017 drfr skall Herren lta Sions dttrars hjssor bliva fulla
        av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd.
003:018 P den dagen skall Herren taga bort all deras stt:
        fotringar, pannband och halsprydnader,
003:019 rhngen, armband och sljor,
003:020 huvudprydnader, fotstegskedjor, grdlar, luktflaskor och
        amuletter,
003:021 fingerringar och nsringar,
003:022 hgtidsdrkter, kpor, mantlar och pungar,
003:023 speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.
003:024 Och dr skall vara stank i stllet fr vllukt, rep i stllet
        fr blte, skalligt huvud i stllet fr krusat hr, hlje av
        scktyg i stllet fr hgtidsmantel, mrken av brnnjrn i stllet
        fr sknhet.

003:025   Dina mn skola falla fr svrd
          och dina hjltar i krig:
003:026   hennes portar skola klaga och srja,
          och vergiven skall hon sitta p marken.


004:001 Och p den tiden skola sju kvinnor fatta i en och samma man och
        sga: Vi vilja sjlva fda oss och sjlva klda oss; lt oss
        allenast f bra ditt namn, och tag s bort vr smlek.

004:002 P den tiden skall det som HERREN lter vxa bliva till prydnad
        och hrlighet, och vad landet alstrar bliva till bermmelse och
        ra, fr den rddade skaran i Israel.
004:003 Och det skall ske att den som lmnas vrig i Sion och den som
        bliver kvar i Jerusalem, han skall d kallas helig, var och en
        som r upptecknad till liv i Jerusalem--
004:004 nr en gng Herren har avtvtt Sions dttrars orenlighet och
        bortskljt ur Jerusalem dess blodskulder genom rttens och
        reningens ande.
004:005 Och HERREN skall ver hela Sions bergs omrde och ver dess
        hgtidsskaror skapa en molnsky och en rk om dagen, och skenet
        av en lgande eld om natten; ty ett beskrmande tckelse skall
        vila ver all dess hrlighet.
004:006 Och ett skygd skall vara drver till skugga under dagens hetta,
        och till en tillflykt och ett vrn mot strtskurar och regn.

005:001 Jag vill sjunga om min vn, min vns sng om hans vingrd.

          Min vn hade en vingrd
              p en brdig bergskulle.
005:002   Och han hackade upp den
              och rensade den frn stenar
              och planterade dr dla vintrd;
          han byggde ett vakttorn drinne,
              han hgg ock ut ett presskar dri.
          S vntade han att den skulle bra kta druvor,
              men den bar vilddruvor.
005:003   Och nu, I Jerusalems invnare
              och I Juda mn,
          fllen nu eder dom
              mellan mig och min vingrd.
005:004   Vad kunde mer gras fr min vingrd,
              n vad jag har gjort fr den?
          Varfr bar den d vilddruvor,
              nr jag vntade att den skulle bra kta druvor?
005:005   S vill jag nu kungra fr eder
              vad jag skall gra med min vingrd:
          Jag skall taga bort dess hgnad,
              och den skall givas till skvling;
          jag skall bryta ned dess mur,
              och den skall bliva nedtrampad.
005:006   Jag skall i grund frdrva den,
              ingen skall skra den eller grva dri.
          Den skall fyllas med tistel och trne;
          och molnen skall jag frbjuda
              att snda ned regn p den.

005:007   Ty HERREN Sebaots vingrd,
              det r Israels hus;
          och Juda folk
              r hans lsklingsplantering.
          Men nr han vntade laglydnad,
              d fann han lagbrott,
          och nr han vntade rttfrdighet,
              fann han skriande orttfrdighet.--

005:008   Ve eder som lggen hus till hus
          och fogen ker till ker,
          intill dess att rum ej mer finnes
          och I ren de enda som bo i landet!
005:009   Frn HERREN Sebaot
              ljuder det s i mina ron:
          Sannerligen, de mnga husen
              skola bliva de;
          huru stora och skna de n ro,
              skola de bliva tomma p invnare.
005:010   Ty en vingrd p tio plogland
              skall giva allenast ett batmtt,
          och en homers utsde
              skall giva blott en efa.

005:011   Ve dem som st bittida upp
              fr att hasta till starka drycker,
          och som sitta intill sena natten
              fr att upphetta sig med vin!
005:012   Harpor och psaltare,
              pukor och fljter och vin
              hava de vid sina dryckeslag,
          men p HERRENS grningar
              akta de icke,
          p hans hnders verk
              se de icke.
005:013   Drfr skall mitt folk ofrtnkt
              fras bort i fngenskap;
          dess dlingar skola lida hunger
          och dess larmande skaror frsmkta av trst.
005:014   Ja, drfr sprrar ddsriket
              upp sitt gap,
          det ppnar sina kftar
              utan allt mtt,
          och stadens yperste
              mste fara ditned,
          jmte dess larmande och sorlande skaror,
              envar som frjdar sig drinne.
005:015   S bliva mnniskorna nedbjda
              och mnnen dmjukade,
          ja, dmjukade varda
              de hgmodigas gon.
005:016   Men HERREN Sebaot
              bliver hg genom sin dom,
          Gud, den helige,
              bevisar sig helig genom rttfrdighet.
005:017   Och lamm g dr i bet
              ssom p sin egen mark,
          och p de rikas detomter
              ska vandrande herdar sin fda.

005:018   Ve dem som draga fram missgrningsstraff
              med lgnens tg
          och syndastraff
              ssom med vagnslinor,
005:019   dem som sga: M han hasta,
              m han skynda med sitt verk,
              s att vi f se det;
          m det som Israels Helige har beslutit
              nalkas och komma,
              s att vi frnimma det!

005:020   Ve dem som kalla det onda gott,
              och det goda ont,
          dem som gra mrker till ljus,
              och ljus till mrker,
          dem som gra surt till stt,
              och stt till surt!

005:021   Ve dem som ro visa i sina egna gon
              och hlla sig sjlva fr kloka!
005:022   Ve dem som ro hjltar
              i att dricka vin
          och som ro tappra
              i att blanda starka drycker,
005:023   dem som giva den skyldige rtt
              fr mutors skull,
          men berva den oskyldige
              vad som r hans rtt!

005:024   Drfr, ssom eldsflamman frtr str,
              och ssom halm sjunker tillsammans i lgan,
          s skall deras rot frruttna,
          och deras lv skola flyga bort ssom stoft,
          eftersom de frkastade HERREN Sebaots lag
          och fraktade Israels Heliges ord.

005:025   Drfr har HERRENS vrede
              upptnts mot hans folk,
          och han utrcker sin hand
              emot det och slr det,
          s att bergen darra,
          och s att dda kroppar ligga
              ssom orenlighet p gatorna.
          Vid allt detta vnder hans vrede icke ter,
          hans hand r nnu utrckt.

005:026   Och han reser upp ett baner
              fr hednafolken i fjrran,
          och lockar p dem att de skola komma
              frn jordens nda;
          och se, snart och med hast
              komma de dit.
005:027   Ingen finnes bland dem, som r trtt,
              ingen som r stapplande.
          Ingen unnar sig slummer
              och ingen smn;
          p ingen lossnar bltet
              omkring hans lnder,
          och fr ingen brister
              en skorem snder.
005:028   Deras pilar ro skarpa,
              och deras bgar ro alla spnda;
          deras hstars hovar
              ro ssom av flinta,
          och deras vagnshjul likna stormvinden.
005:029   Deras skriande r ssom en lejoninnas;
              de skria ssom unga lejon,
          rytande gripa de sitt rov och bra bort det,
              och ingen finnes, som rddar.
005:030   Ett rytande ver folket
              hres p den dagen,
              likt rytandet av ett hav;
          och skdar man ned p jorden,
              se, d r dr mrker och nd,
          och ljuset r frmrkat genom tcken.

006:001 I det r d konung Ussia dog sg jag Herren sitta p en hg och
        upphjd tron, och slpet p hans mantel uppfyllde templet.
006:002 Serafer stodo omkring honom.  Var och en av dem hade sex vingar:
        med tv betckte de sina ansikten, med tv betckte de sina
        ftter, och med tv flgo de.
006:003 Och den ene ropade till den andre och sade:

          Helig, helig, helig r HERREN Sebaot;
          hela jorden r full av hans hrlighet.

006:004 Och drrtrsklarnas fsten darrade, nr ropet ljd; och huset
        blev uppfyllt av rk.

006:005 D sade jag: Ve mig, jag frgs!  Ty jag har orena lppar,
        och jag bor ibland ett folk som har orena lppar, och mina gon
        hava sett Konungen, HERREN Sebaot.
006:006 Men en av seraferna flg fram till mig, och han hade i sin
        hand ett gldande kol, som han med en tng hade tagit p altaret.
006:007 Och han rrde drmed vid min mun.  Drefter sade han: Se, d
        nu detta har rrt vid dina lppar, har din missgrning blivit
        tagen ifrn dig, och din synd r frsonad.

006:008 Och jag hrde Herren tala, och han sade: Vem skall jag snda,
        och vem vill vara vr budbrare?  Och jag sade: Se, hr r jag,
        snd mig.
006:009 D sade han: G stad och sg till detta folk:

          'Hren alltjmt, men frstn intet;
          sen alltjmt, men frnimmen intet'.
006:010   Frstocka detta folks hjrta,
              och tillslut dess ron,
              och frblinda dess gon,
          s att det icke kan se med sina gon,
              eller hra med sina ron,
              eller frst med sitt hjrta,
          och omvnda sig och bliva helat.

006:011 Men jag sade: Fr huru lng tid, Herre?  Han svarade:
        Till dess att stderna bliva de och utan ngon invnare,
        och husen utan folk, och till dess att flten ligga de och
        frhrjade.
006:012 Och nr HERREN har frt folket bort i fjrran och dsligheten
        bliver stor i landet,
006:013 och allenast en tiondedel nnu r kvar dri, d skall denna
        ytterligare frdas ssom en terebint eller en ek av vilken en
        stubbe har lmnats kvar, nr den flldes.  Den stubben skall vara
        en helig sd.

007:001 Och i Ahas', Jotams sons, Ussias sons, Juda konungs, tid hnde
        sig att Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels
        konung, drogo upp mot Jerusalem fr att ervra det (vilket de
        likvl icke frmdde gra).
007:002 Och nr det blev berttat fr Davids hus att aramerna hade
        lgrat sig i Efraim, d sklvde hans och hans folks hjrtan,
        ssom skogens trd sklva fr vinden.

007:003 Men HERREN sade till Jesaja: G stad med din son Sear-Jasub
        och mt Ahas vid ndan av vre dammens vattenledning, p vgen
        till Valkarfltet,
007:004 och sg till honom: Tag dig till vara och hll dig stilla;
        frukta icke och var icke frsagd i ditt hjrta fr dessa tv
        rykande brandstumpar, fr Resin med aramerna och fr Remaljas
        son, i deras frgrymmelse.
007:005 Eftersom Aram med Efraim och Remaljas son hava gjort upp onda
        planer mot dig och sagt:
007:006 'Vi vilja draga upp mot Juda och sl det med skrck och ervra
        det t oss och gra Tabals son till konung dr',
007:007 drfr sger Herren, HERREN: Det skall icke lyckas, det skall
        icke ske.

007:008 Ty Damaskus r Arams huvud, och Resin r Damaskus' huvud; och om
        sextiofem r skall Efraim vara krossat, s att det icke mer r
        ett folk.
007:009 Och Samaria r Efraims huvud, och Remaljas son r Samarias
        huvud.  Om I icke haven tro, skolen I icke hava ro.

007:010 Och HERREN talade ytterligare till Ahas och sade:
007:011 Begr ett tecken frn HERREN, din Gud; du m begra det vare
        sig nedifrn djupet eller uppifrn hjden.
007:012 Men Ahas svarade: Jag begr intet, jag vill icke fresta
        HERREN.
007:013 D sade han: S hren d, I av Davids hus: r det eder icke
        nog att I stten mnniskors tlamod p prov?  Viljen I ock prva
        min Guds tlamod?
007:014 S skall d Herren sjlv giva eder ett tecken: Se, den unga
        kvinnan skall varda havande och fda en son, och hon skall giva
        honom namnet Immanuel.
007:015 Grddmjlk och honung skall bliva hans mat inemot den tid d han
        frstr att frkasta vad ont r och utvlja vad gott r.
007:016 Ty innan gossen frstr att frkasta vad ont r och utvlja vad
        gott r, skall det land fr vars bda konungar du gruvar dig
        vara de.
007:017 Och ver dig och ver ditt folk och ver din faders hus skall
        HERREN lta dagar komma, sdana som icke hava kommit allt ifrn
        den tid d Efraim skilde sig frn Juda: konungen i Assyrien.
007:018 Ty p den tiden skall HERREN locka p flugorna lngst borta vid
        Egyptens strmmar och p bisvrmarna i Assyriens land;
007:019 och de skola komma och sl ned, alla tillhopa, i bergsdlder och
        stenklyftor, i alla trnsnr och p alla betesmarker.
007:020 P den tiden skall HERREN med en rakkniv som tingas p andra
        sidan floden--nmligen med konungen i Assyrien--raka av allt
        hr bde p huvudet och nedtill; ja, ocks skgget skall den
        taga bort.

007:021 P den tiden skall en kviga och tv tackor vara vad en man fder
        upp.
007:022 Men han skall f mjlk i sdan myckenhet att han kan leva av
        grddmjlk; ja, alla som finnas kvar i landet skola leva av
        grddmjlk och honung.
007:023 Och det skall ske p den tiden, att dr nu tusen vintrd st,
        vrda tusen siklar silver, dr skall verallt vxa tistel och
        trne.
007:024 Med pilar och bge skall man g dit, ty hela landet skall vara
        tistel och trne.
007:025 Och alla de berg dr man nu arbetar med hackan, dem skall man ej
        mer betrda, av fruktan fr tistel och trne; de skola bliva
        platser dit oxar drivas, och marker som trampas ned av fr.

008:001 Och HERREN sade till mig: Tag dig en stor tavla och skriv p
        den med tydlig stil Maher-salal Has-bas.
008:002 Och jag vill taga mig plitliga vittnen: prsten Uria och
        Sakarja, Jeberekjas son.

008:003 Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och fdde
        en son.  Och HERREN sade till mig: Giv honom namnet
        Maher-salal Has-bas.
008:004 Ty frrn gossen kan sga 'fader' och 'moder' skall man bra
        Damaskus' skatter och byte frn Samaria fram fr konungen i
        Assyrien.

008:005 Och HERREN talade vidare till mig och sade:
008:006 Eftersom detta folk fraktar Siloas vatten, som flyter s
        stilla, och har sin frjd med Resin och Remaljas son,
008:007 se, drfr skall HERREN lta komma ver dem flodens vatten, de
        vldiga och stora, nmligen konungen i Assyrien med all hans
        hrlighet.  Och den skall stiga ver alla sina brddar och g
        ver alla sina strnder.
008:008 Den skall trnga fram i Juda, svmma ver och utbreda sig och
        rcka nda upp till halsen; och med sina utbredda vingar, skall
        den uppfylla ditt land, Immanuel, s vitt det r.
008:009   Rasen, I folk; I skolen dock krossas.
          Lyssnen, alla I fjrran lnder.
          Rusten eder; I skolen dock krossas.
          Ja, rusten eder; I skolen dock krossas.
008:010   Gren upp planer; de varda dock om intet.
          Avtalen, vad I viljen; det skall dock ej lyckas.
          Ty Gud r med oss.

008:011 Ty s sade HERREN till mig, nr hans hand kom ver mig med makt
        och han varnade mig fr att vandra p detta folks vg:
008:012 I skolen icke kalla fr sammansvrjning allt vad detta folk
        kallar sammansvrjning, ej heller skolen I frukta vad det
        fruktar, I skolen icke frskrckas drfr.
008:013 Nej, HERREN Sebaot skolen I hlla helig; honom skolen I frukta,
        och fr honom skolen I frskrckas.
008:014 S skall han varda fr eder ngot heligt; men fr de tv Israels
        hus skall han bliva en sttesten och en klippa till fall och fr
        Jerusalems invnare en snara och ett giller.
008:015 Mnga av dem skola stupa drp, de skola falla och krossas, de
        skola snrjas och varda fngade.

008:016 Lgg vittnesbrdet ombundet och lagen frseglad i mina
        lrjungars hjrtan.

008:017 S vill jag frbida HERREN, d han nu dljer sitt ansikte fr
        Jakobs hus; jag vill vnta efter honom.
008:018 Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi ro tecken och
        frebilder i Israel, frn HERREN Sebaot, som bor p Sions berg.

008:019 Och nr man sger till eder: Frgen andebesvrjare och
        spmn, dem som viska och mumla, s svaren: Skall icke
        ett folk frga sin Gud?  Skall man frga de dda fr de
        levande?

008:020 Nej, hllen eder till lagen, till vittnesbrdet!  S
        skola frvisso en gng de ndgas mana, fr vilka nu ingen
        morgonrodnad finnes.
008:021 De skola draga omkring i landet, nedtryckta och hungrande, och i
        sin hunger skola de frbittras och skola frbanna sin konung och
        sin Gud.  Och de skola vnda blicken uppt, de skola ock skda
        ned p jorden;
008:022 men se, dr r nd och mrker och natt av ngest.  Ja, tjockt
        mrker r de frdrivnas liv.

009:001 Dock, natt skall icke frbliva dr nu ngest rder.  I den
        frgngna tiden har har han ltit Sebulons och Naftalis land
        vara ringa aktat, men i framtiden skall han lta det komma till
        ra, trakten utmed Havsvgen, landet p andra sidan Jordan,
        hedningarnas omrde.

009:002   Det folk som vandrar i mrkret
          skall se ett stort ljus;
          ja, ver dem som bo i ddsskuggans land
          skall ett ljus skina klart.
009:003   Du skall gra folket talrikt,
              du skall gra dess gldje stor;
          infr dig skola de gldja sig,
              ssom man gldes under skrdetiden,
          ssom man frjdar sig,
              nr man utskiftar byte.
009:004   Ty du skall bryta snder deras brdors ok
              och deras skuldrors gissel
          och deras plgares stav,
              likasom i Midjans tid.
009:005   Och skon som krigaren bar i stridslarmet,
          och manteln som slades i blod,
          allt sdant skall brnnas upp
              och frtras av eld.
009:006   Ty ett barn varder oss ftt,
              en son bliver oss given,
          och p hans skuldror
              skall herradmet vila;
          och hans namn skall vara:
          Underbar i rd,
              Vldig Gud,
          Evig fader,
              Fridsfurste.
009:007   S skall herradmet varda stort
              och friden utan nde
          ver Davids tron
              och ver hans rike;
          s skall det befstas och stdjas
              med rtt och rttfrdighet,
              frn nu och till evig tid.
          HERREN Sebaots nitlskan
              skall gra detta.

009:008   Ett ord snder Herren mot Jakob,
          och det slr ned i Israel,
009:009   och allt folket fr frnimma det,
          Efraim och Samarias invnare,
          de som sga i sitt vermod
              och i sitt hjrtas stolthet:
009:010   Tegelmurar hava fallit,
              men med huggen sten bygga vi upp nya;
          mullbrsfikontrd har man huggit ned,
              men cedertrd stta vi i deras stlle.
009:011   Och HERREN uppreser mot dem Resins ovnner
          och uppeggar deras fiender,
009:012   aramerna frn den ena sidan
              och filisterna frn den andra,
          och de ta upp Israel med glupska gap.
          Vid allt detta vnder hans vrede icke ter,
          hans hand r nnu utrckt.

009:013   Men folket vnder ej ter
              till honom som slr dem;
          Herren Sebaot
              ska de icke.
009:014   Drfr avhugger HERREN p Israel
              bde huvud och svans,
          han hugger av bde palmtopp och svstr,
              allt p en dag--
009:015   de ldste och hgst uppsatte
              de ro huvudet,
          och profeterna, de falska vgvisarna,
              de ro svansen.
009:016   Ty detta folks ledare fra det vilse,
          och de som lta leda sig g i frdrvet.
009:017   Drfr kan Herren icke gldja sig
              ver dess unga mn,
          ej heller hava frbarmande
              med dess faderlsa och nkor;
          ty de ro allasammans gudlsa ogrningsmn,
          och var mun talar drskap.
          Vid allt detta vnder hans vrede icke ter,
          hans hand r nnu utrckt.

009:018   Ty ogudaktigheten frbrnner ssom en eld,
          den frtr tistel och trne;
          den tnder p den tjocka skogen,
          s att den gr upp i hga virvlar av rk.
009:019   Genom HERREN Sebaots frgrymmelse
              har landet rkat i brand,
          och folket r likasom eldsmat;
          den ene skonar icke den andre.
009:020   Man river t sig till hger och frbliver dock hungrig,
          man tager fr sig till vnster och bliver dock ej mtt;
          envar ter kttet p sin egen arm:
009:021   Manasse ter Efraim,
              och Efraim Manasse,
          och bda tillhopa vnda sig mot Juda.
          Vid allt detta vnder hans vrede icke ter,
          hans hand r nnu utrckt.

010:001   Ve eder som stadgen orttfrdiga stadgar!
          I skriven, men vldslagar skriven I
010:002   fr att vrnga de ringas sak
          och berva de fattiga i mitt folk deras rtt,
          fr att gra nkor till edert byte
          och plundra de faderlsa.
010:003   Vad viljen I gra p hemskelsens dag,
          nr ovdret kommer fjrran ifrn?
          Till vem viljen I fly fr att f hjlp,
          och var viljen I lmna edra skatter i frvar?
010:004   Om man ej bjer kn ssom fnge,
          s mste man falla bland de drpta.
          Vid allt detta vnder hans vrede icke ter,
          hans hand r nnu utrckt.

010:005   Ve ver Assur, min vredes ris,
          som br min ogunst ssom en stav i sin hand!
010:006   Mot ett gudlst folk snder jag honom,
          och mot min frgrymmelses folk bjuder jag honom g,
          fr att taga rov och gra byte,
          och fr att nedtrampa det ssom orenlighet p gatorna.
010:007   Men s menar icke han,
          och i sitt hjrta tnker han ej s,
          utan hans hjrta str efter att frgra
          och efter att utrota folk i mngd.
010:008   Han sger: ro mina hvdingar ej allasammans konungar?
010:009   Har det icke gtt Kalno ssom Karkemis,
          och Hamat ssom Arpad,
          och Samaria ssom Damaskus?
010:010   D min hand har trffat de andra gudarnas riken,
          vilkas belten voro frmer n Jerusalems och Samarias,
010:011   skulle jag d ej kunna gra med Jerusalem och dess gudabilder
          vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?

010:012 Men nr Herren har fullbordat allt sitt verk p Sions berg
        och i Jerusalem, d skall jag hemska den assyriske konungens
        hjrtas hgmodsfrukt och hans stolta gons frhvelse.
010:013 Ty han sger:

          Med min hands kraft har jag utfrt detta
          och genom min vishet, ty jag har frstnd.
          Jag flyttade folkens grnser,
          deras frrd utplundrade jag,
          och i min vldighet sttte jag hrskarna frn tronen.
010:014   Och min hand grep efter folkens skatter
          ssom efter fgelnsten,
          och ssom man samlar vergivna gg,
          s samlade jag jordens alla lnder;
          ingen fanns, som rrde vingen
          eller ppnade nbben till ngot ljud.

010:015   Skall d yxan bermma sig mot honom som hugger med den,
          eller sgen frhva sig mot honom som stter den i rrelse?
          Som om kppen satte i rrelse honom som lyfter den,
          eller staven lyfte en som dock r frmer n ett stycke tr!
010:016   S skall d Herren, HERREN Sebaot
          snda trande sjukdom i hans feta kropp,
          och under hans hrlighet skall brinna en brand
          likasom en brinnande eld.
010:017   Och Israels ljus skall bliva en eld
          och hans Helige en lga,
          och den skall brnna upp och frtra dess trnen
          och dess tistlar, allt p en dag.
010:018   Och p hans skogars och parkers hrlighet
          skall han alldeles gra en nde;
          det skall vara, ssom nr en sjuk tres bort.
010:019   De trd som bliva kvar i hans skog
              skola vara ltt rknade;
          ett barn skall kunna teckna upp dem.

010:020   P den tiden skall kvarlevan av Israel
          och den rddade skaran av Jakobs hus
          ej vidare stdja sig vid honom som slog dem;
          i trohet skola de stdja sig
          vid HERREN, Israels Helige.
010:021   En kvarleva skall omvnda sig,
              en kvarleva av Jakob,
              till Gud, den vldige.
010:022   Ty om n ditt folk, Israel,
          vore ssom sanden i havet,
          s skall dock allenast en kvarleva dr omvnda sig.
          Frdelsen r oryggligt besluten,
          den kommer med rttfrdighet ssom en flod.
010:023   Ty frstring och oryggligt besluten straffdom
          skall Herren, HERREN Sebaot
          lta komma ver hela jorden.

010:024 Drfr sger Herren, HERREN Sebaot s: Frukta icke, mitt
        folk, du som bor i Sion, fr Assur, nr han slr dig med riset
        och upplyfter sin stav mot dig, ssom man gjorde i Egypten.
010:025 Ty nnu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en
        nde, och min vrede skall vnda sig till deras frdrv.
010:026 Och HERREN Sebaot skall svnga sitt gissel ver dem, ssom
        nr han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han rckte
        ut ver havet, skall han ter upplyfta, ssom han gjorde i
        Egypten.
010:027 P den tiden skall hans brda tagas bort ifrn din skuldra
        och hans ok ifrn din hals, ty oket skall brista snder fr fetmas
        skull.

010:028   Han kommer ver Ajat,
              han drager fram genom Migron;
          i Mikmas lmnar han sin tross.
010:029   De draga fram ver passet;
              i Geba taga de nattkvarter.
          Rama bvar;
              Sauls Gibea flyr.
010:030   Ropa hgt,
              du dotter Gallim.
          Giv akt, du Laisa.
              Arma Anatot!
010:031   Madmena flyktar;
              Gebims invnare brga sitt gods.
010:032   nnu samma dag
              str han i Nob;
          han lyfter sin hand
              mot dottern Sions berg,
              mot Jerusalems hjd.
010:033   Men se, d avhugger Herren, HERREN Sebaot
          den lummiga kronan, med frskrckande makt;
          de resliga stammarna ligga fllda,
          de hga trden strta ned.
010:034   Den tjocka skogen nedhugges med jrnet;
          Libanons skogar falla fr den vldige.

011:001 Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en
        telning frn dess rtter skall bra frukt.
011:002   Och p honom skall HERRENS
              Ande vila,
          vishets och frstnds Ande,
          rds och starkhets Ande,
          HERRENS kunskaps
              och fruktans Ande.
011:003   Han skall hava sitt vlbehag i HERRENS fruktan;
          och han skall icke dma efter som gonen se
          eller skipa lag efter som ronen hra.
011:004   Utan med rttfrdighet skall han dma de arma
          och med rttvisa skipa lag
              t de dmjuka p jorden.
          Och han skall sl jorden
              med sin muns stav,
          och med sina lppars anda
              dda de ogudaktiga.
011:005   Rttfrdighet skall vara bltet
              omkring hans lnder
          och trofasthet bltet
              omkring hans hfter.
011:006   D skola vargar bo tillsammans med lamm
          och pantrar ligga tillsammans med killingar;
          och kalvar och unga lejon
              och gdboskap skola smjas tillhopa,
          och en liten gosse
              skall valla dem.
011:007   Kor och bjrnar skola g och beta,
          deras ungar skola ligga tillhopa,
          och lejon skola ta halm
              likasom oxar.
011:008   Ett spenabarn skall leka
              invid en huggorms hl
          och ett avvant barn strcka ut sin hand
              efter basiliskens ga.
011:009   Ingenstdes p mitt heliga berg skall man d gra
              vad ont och frdrvligt r,
          ty landet skall vara fullt
              av HERRENS kunskap,
          likasom havsdjupet r fyllt av vattnet.

011:010 Och det skall ske p den tiden att hednafolken skola ska
        telningen frn Isais rot, dr han str ssom ett baner fr folken;
        och hans boning skall vara idel hrlighet.
011:011 Och HERREN skall p den tiden nnu en gng rcka ut sin hand,
        fr att frvrva t sig kvarlevan av sitt folk, vad som har blivit
        rddat frn Assyrien, Egypten, Patros, Etiopien, Elam, Sinear,
        Hamat och havslnderna.

011:012   Och han skall resa upp ett baner fr hednafolken
          och samla Israels frdrivna mn;
          och Juda frskingrade kvinnor skall han hmta
          tillhopa frn jordens fyra hrn.
011:013   D skall Efraims avund upphra
          och Juda ovnskap bliva utrotad;
          Efraim skall ej hysa avund mot Juda,
          och Juda icke ovnskap mot Efraim.
011:014   Men ssom rovfglar skola de sl ned
              p filisternas skuldra vsterut,
          tillsammans skola de taga byte
              av sterlnningarna;
          Edom och Moab
              skola gripas av deras hand,
          och Ammons barn
              skola bliva dem hrsamma.
011:015   Och HERREN skall giva till spillo
              Egyptens havsvik
          och lyfta sin hand
              mot floden i frgrymmelse;
          och han skall klyva den i sju bckar
          och gra s, att man torrskodd kan g drver.
011:016   S skall dr bliva en banad vg
              fr den kvarleva av hans folk,
              som har blivit rddad frn Assur,
          likasom det var fr Israel
              p den dag d de drogo upp
              ur Egyptens land.

012:001 P den tiden skall du sga:

          Jag tackar dig, HERRE,
              ty vl var du vred p mig,
          men din vrede har upphrt,
              och du trstar mig.
012:002   Se, Gud r min frlsning,
              jag r trygg och fruktar icke;
          ty HERREN, HERREN
              r min starkhet och min lovsng,
          och han blev mig till frlsning.

012:003   Och I skolen sa vatten med frjd
              ur frlsningens kllor
012:004   och skolen sga p den tiden:

          Tacken HERREN,
              kallen hans namn,
          gren hans grningar kunniga bland folken;
              frtljen att hans namn r hgt.
012:005   Lovsjungen HERREN,
              ty han har gjort hrliga ting;
          detta vare kunnigt
              ver hela jorden.
012:006   Ropen av frjd och jublen,
              I Sions invnare,
          ty Israels Helige
              r stor bland eder.

013:001 Detta r en utsaga om Babel, vad som uppenbarades fr Jesaja,
        Amos' son.

013:002   Resen upp ett baner p ett kalt berg,
              ropen hgt till dem;
          viften med handen att de m draga in
              genom de mktiges portar.
013:003   Jag sjlv har bdat upp mina invigda,
          ja, kallat mina hjltar till mitt vredesverk,
              min stolta skara, som jublar.

013:004   Hr, det larmar p bergen
              ssom av ett stort folk.
          Hr, det sorlar av riken
              med hopade hednafolk.
          HERREN Sebaot mnstrar
              sin krigarskara.
013:005   Ifrn fjrran land komma de,
              ifrn himmelens nda,
          HERREN och hans vredes redskap,
              fr att frdrva hela jorden.
013:006   Jmren eder, ty nra r HERRENS dag;
          ssom vld frn den Allsvldige kommer den.
013:007   Drfr sjunka alla hnder ned,
          och alla mnniskohjrtan frfras.
013:008   Man frskrckes, man gripes
              av ngest och kval,
          ja, vndas ssom en barnafderska.
          Hpen stirrar den ene p den andre;
          rda ssom eldslgor ro deras ansikten.
013:009   Se, HERRENS dag kommer,
              gruvlig och med frgrymmelse
              och med vredesgld,
          fr att gra jorden till en demark
          och utrota syndarna som dr bo.
013:010   Ty himmelens stjrnor och stjrnbilder
          snda ej mer ut sitt ljus,
          solen gr mrk upp,
          och mnens ljus skiner icke.
013:011   Jag skall hemska jordens krets fr dess ondska
          och de ogudaktiga fr deras missgrning;
          jag skall gra slut p de frckas vermod
          och sl ned vldsverkarnas hgmod.
013:012   Jag skall gra en man mer sllsynt n fint guld,
          en mnniska mer sllsynt n guld frn Ofir.
013:013   Drfr skall jag komma himmelen att darra,
          och jorden skall bva och vika frn sin plats--
          genom HERREN Sebaots frgrymmelse,
          p hans gldande vredes dag.

013:014   Och likasom jagade gaseller
          och en hjord som ingen samlar
          vnda de d hem, var och en till sitt folk,
          och fly, var och en till sitt land.
013:015   Men envar som upphinnes bliver genomborrad,
          och envar som gripes faller fr svrd.
013:016   Deras spda barn krossas
              infr deras gon,
          deras hus plundras,
              och deras kvinnor skndas.

013:017   Ty se, jag vill uppvcka mot dem mederna,
          som akta silver fr intet
          och icke frga efter guld.
013:018   Deras bgar skola flla de unga mnnen,
          med frukten i moderlivet hava de intet frbarmande,
          och barnen skona de icke.
013:019   Och det skall g med Babel, rikenas krona,
          kaldernas ra och stolthet,
          likasom nr Gud omstrtade Sodom och Gomorra.
013:020   Aldrig mer skall det bliva bebyggt,
          frn slkte till slkte skall det ligga obebott;
          ingen arab skall dr sl upp sitt tlt,
          ingen herde lgra sig dr med sin hjord.
013:021   Nej, knens djur skola lgra sig dr,
          och dess hus skola fyllas av uvar;
          strutsar skola bo dr,
          och gastar skola hoppa dr.
013:022   Schakaler skola tjuta i dess palatser
          och kenhundar i praktbyggnaderna.
          Snart kommer dess tid;
          dess dagar skola ej frdrjas.

014:001 Ty HERREN skall frbarma sig ver Jakob och nnu en gng
        utvlja Israel och lta dem komma till ro i deras land; och
        frmlingar skola sluta sig till dem och hlla sig till Jakobs hus.
014:002 Och folk skola taga dem och fra dem hem igen; men Israels hus
        skall lgga dem under sig ssom sin arvedel i HERRENS land, och
        skall gra dem till trlar och trlinnor.  S skola de f sina
        fngvaktare till fngar och rda ver sina plgare.

014:003 Och p den dag d HERREN lter dig f ro frn din vedermda
        och ngest, och frn den hrda trldom som har varit dig plagd,
014:004 d skall du stmma upp denna visa ver konungen i Babel, du
        skall sga:

          Vilken nde har icke plgaren ftt,
              vilken nde pinoorten!
014:005   HERREN har brutit snder
              de ogudaktigas stav,
          tyrannernas ris,
014:006   det ris som i grymhet slog folken
              med slag p slag,
          och i vrede hrskade ver folkslagen
              med skoningsls frfljelse.
014:007   Hela jorden har nu ftt vila och ro;
              man brister ut i jubel.
014:008   Sjlva cypresserna gldja sig ver ditt fall,
              s ock Libanons cedrar:
          'Sedan du nu ligger dr, drager ingen hitupp
              fr att hugga ned oss.'

014:009   Ddsriket drnere stres i sin ro fr din skull,
              nr det mste taga emot dig.
          Skuggorna dr vckas upp fr din skull,
              jordens alla vldige;
          folkens alla konungar mste st upp
              frn sina troner.
014:010   De upphva alla sin rst
              och sga till dig:
          'S har d ocks du blivit maktls ssom vi,
              ja, blivit vr like.'
014:011   Ned till ddsriket har din hrlighet mst fara,
              och dina harpors buller;
          frruttnelse r bdden under dig,
              och maskar ro ditt tcke.

014:012   Huru har du icke fallit ifrn himmelen,
              du strlande morgonstjrna!
          Huru har du icke blivit flld till jorden,
              du folkens frgrare!
014:013   Det var du som sade i ditt hjrta:
              'Jag vill stiga upp till himmelen;
          hgt ovanfr Guds stjrnor
              vill jag stlla min tron;
          jag vill stta mig p gudafrsamlingens berg
              lngst uppe i norr.
014:014   Jag vill stiga upp ver molnens hjder,
              gra mig lik den Hgste.'

014:015   Nej, ned till ddsriket mste du fara,
              lngst ned i graven.
014:016   De som se dig stirra p dig,
              de betrakta dig och sga:
          'r detta den man som kom jorden att darra
              och riken att bva,
014:017   den som frvandlade jordkretsen till en ken
              och frstrde dess stder,
          den som aldrig frigav sina fngar,
              s att de fingo tervnda hem?'

014:018   Folkens alla konungar
              ligga allasammans med ra
              var och en i sitt vilorum;
014:019   men du ligger obegraven och bortkastad,
              lik en fraktad gren;
          du ligger dr verhljd av drpta,
              av svrdsslagna mn,
          av dda som hava farit ned i gravkammaren,
              lik ett frtrampat as.
014:020   Du skulle icke ssom de
              f vila i en grav,
          ty du frdrvade ditt land
              och drpte ditt folk.

          Om ogrningsmnnens avfda
              skall man aldrig mer tala.
014:021   Anstllen ett blodbad p hans sner
              fr deras fders missgrning.
          De f ej st upp och besitta jorden
              och fylla jordkretsens yta med stder.

014:022 Nej, jag skall st upp emot dem, sger HERREN Sebaot; och jag
        skall utrota ur Babel bde namn och kvarleva, bde barn och
        efterkommande, sger HERREN.
014:023 Och jag skall gra det till ett tillhll fr rrdrommar och
        fylla det med sumpsjar; ja, jag skall bortsopa det med
        delggelsens kvast, sger HERREN Sebaot.

014:024   HERREN Sebaot har svurit och sagt:
          Sannerligen, ssom jag har tnkt, s skall det ske,
          och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.
014:025   Jag skall krossa Assur i mitt land,
          och p mina berg skall jag frtrampa honom.
          S skall hans ok bliva borttaget ifrn dem
          och hans brda tagas av deras skuldra.
014:026   Detta r det beslut som r fattat
              mot hela jorden;
          detta r den hand som r utrckt
              mot alla folk.
014:027   Ty HERREN Sebaot har beslutit det;
              vem kan d gra det om intet?
          Hans hand r det som r utrckt;
              vem kan avvnda den?

014:028 I det r d konung Ahas dog frkunnades fljande utsaga:

014:029   Gld dig icke, du filisternas hela land,
          ver att det ris som slog dig r snderbrutet;
          ty frn ormens rot skall en basilisk komma fram,
          och dennes avkomma bliver en flygande drake.
014:030   De utarmade skola sedan f bete
          och de fattiga f lgra sig i trygghet;
          men telningarna frn din rot skall jag dda genom hunger,
          och vad som bliver kvar av dig skall drpas.
014:031   Jmra dig, du port; ropa, du stad;
          frsmlt av ngest, du filisternas hela land.
          Ty norrifrn kommer en rk;
          i fiendeskarornas tg bliver ingen efter.

014:032   Vad skall man d svara
          det frmmande folkets sndebud?

          Jo, att det r HERREN som har grundat Sion,
          och att de betryckta bland hans folk dr hava sin tillflykt.

015:001 Utsaga om Moab.

          Ja, med Ar-Moab r det ute den natt d det frstres.
          Ja, med Kir-Moab r det ute den natt d det frstres.
015:002   Habbait och Dibon stiga upp
              p offerhjderna fr att grta;
          uppe i Nebo och Medeba
              jmrar sig Moab;
          alla huvuden dr ro skalliga,
              alla skgg avskurna.
015:003   P dess gator br man sorgdrkt,
              s ock p dess tak;
          p dess torg jmra sig alla
              och flyta i trar.
015:004   Hesbon och Eleale hja klagorop,
              s att det hres nda till Jahas.
          Drfr skria ock Moabs krigare;
              hans sjl vndas i honom.
015:005   Mitt hjrta klagar ver Moab,
              ty hans flyktingar fly nda till Soar,
              till Eglat-Selisia;
          uppfr Halluhits hjd
              stiger man under grt,
          och p vgen till Horonaim
              hjas klagorop ver frstrelsen.
015:006   Nimrims vatten
              bliva torr kenmark,
          grset frtorkas, brodden vissnar,
              intet grnt lmnas kvar.
015:007   terstoden av sitt frvrv,
              sitt sparda gods,
          br man drfr nu bort
              ver Piltrdsbcken.
015:008   Ja, klagoropen ljuda
              runtom i Moabs land;
          till Eglaim nr dess jmmer
              och till Beer-Elim dess jmmer.
015:009   Dimons vatten
              ro fulla av blod.
          Ja, nnu ngot mer
              skall jag lta komma ver Dimon;
          ett lejon ver Moabs rddade,
              ver det som bliver kvar av landet.

016:001   Snden stad de lamm
          som landets herre br hava
          frn Sela genom knen
              till dottern Sions berg.
016:002   Och ssom flyktande fglar,
              lika skrmda fgelungar
          komma Moabs dttrar
              till Arnons vadstllen.
016:003   De sga: Giv oss rd,
              bliv medlare fr oss.
          Lt din skugga vara ssom natten,
              nu mitt i middagshettan.
          Skydda de frdrivna;
              rj icke de flyktande.
016:004   Lt mina frdrivna
              finna hrbrge hos dig,
          var fr Moab ett beskrm
              mot frdrvaren,
          till dess att utpressaren ej mer r till
              och frdrvet fr en nde
          och frtryckarna frsvinna
              bort ur landet.
016:005   S skall genom eder mildhet
              eder tron bliva befst,
          och p den skall sitta trygg
              i Davids hydda
          en furste som far efter vad rtt r
              och frmjar rttfrdighet.

016:006   Vi hava hrt om Moabs hgmod,
              det vermttan hga,
          om hans hgfrd, hgmod och vermod
              och oplitligheten i hans lsa tal.
016:007   Drfr mste nu Moab jmra sig ver Moab,
              hela landet mste jmra sig.
          ver Kir-Haresets druvkakor msten I sucka
              i djup bedrvelse.
016:008   Ty Hesbons flt ro frvissnade,
              s ock Sibmas vintrd,
          vilkas dla druvor
              slogo folkens herrar till marken,
          vilkas rankor ndde till Jaeser
              och frirrade sig i knen,
          vilkas skott bredde ut sig
              och gingo ver havet.
016:009   Drfr grter jag ver Sibmas vintrd,
              ssom Jaeser grter;
          med mina trar vattnar jag dig, Hesbon,
              och dig, Eleale.
          Ty mitt i din sommar och din brgningstid
              har ett skrdeskri slagit ned.
016:010   Gldje och frjd r nu avbrgad
              frn de brdiga flten,
          och i vingrdarna hjes intet gldjerop,
              hres intet jubel;
          ingen trampar vin i pressarna,
              p skrdeskriet har jag gjort slut.
016:011   Drfr klagar mitt hjrta
              ssom en harpa ver Moab,
          ja, mitt innersta ver Kir-Heres.
016:012   Ty huru n Moab vlas att trda upp p offerhjden
          och huru han n gr in i sin helgedom och beder,
              s utrttar han intet drmed.

016:013 Detta r det ord, som HERREN tillfrne talade till Moab.
016:014 Men nu har HERREN ter talat och sagt: Inom tre r, ssom
        dagakarlen rknar ren, skall Moab i sin hrlighet, med alla
        sina stora skaror, varda aktad fr intet; och vad som bliver
        kvar skall vara litet och ringa, icke mycket vrt.

017:001 Utsaga om Damaskus.

          Se, Damaskus skall upphra att vara en stad;
          det skall falla och bliva en stenhop.
017:002   Aroers stder varda vergivna;
              de bliva tillhll fr hjordar,
              som lgra sig dr ostrda.
017:003   Det r frbi med Efraims vrn,
              med Damaskus' konungadme
              och med kvarlevan av Aram.
          Det skall g med dem ssom med Israels barns hrlighet,
              sger HERREN Sebaot.

017:004   Och det skall ske p den tiden
          att Jakobs hrlighet vndes i armod,
          och att hans feta kropp bliver mager.
017:005   Det gr, ssom nr skrdemannen samlar ihop sden
          och med sin arm skrdar axen;
          det gr, ssom nr man plockar ax
          i Refaims-dalen:
017:006   en ringa efterskrd lmnas kvar dr,
              ssom nr man slr ned oliver,
          tv eller tre br lmnas kvar
              hgst uppe i toppen,
          fyra eller fem
              p trdets kvistar,
          sger HERREN, Israels Gud.

017:007   P den tiden skola mnniskorna
              blicka upp till sin Skapare
          och deras gon se upp
              till Israels Helige.
017:008   Mnniskorna skola ej vnda sin blick till de altaren
              som deras hnder hava gjort;
          p sina fingrars verk
              skola de icke se,
              icke p Aserorna eller p solstoderna.

017:009 P den tiden skola deras fasta stder bliva lika de vergivna
        fsten i skogarna och p bergstopparna, som vergvos, nr
        Israels barn drogo in; allt skall bliva delagt.

017:010   Ty du har frgtit din frlsnings Gud,
          och du tnker icke p din fasta klippa.
          Drfr planterar du ljuvliga planteringar
          och stter i dem frmmande vintrd.
017:011   Och vl fr du dem att vxa hgt samma dag du planterar dem,
          och morgonen drefter fr du dina plantor att blomma,
          men skrden frsvinner p hemskelsens dag,
          d plgan bliver olidlig.

017:012   Hr, det brusar av mnga folk,
          det brusar, ssom havet brusar.
          Det dnar av folkslag,
          det dnar, ssom vldiga vatten dna.
017:013   Ja, det dnar av folkslag,
          ssom stora vatten dna.
          Men han npser dem, och de fly bort i fjrran;
          de jagas bort ssom agnar fr vinden, uppe p bergen,
          och ssom virvlande lv fr stormen.
017:014   Nr aftonen r inne, se, d kommer frskrckelsen,
          och frrn morgonen gryr, ro de sin kos.
          Detta bliver vra skvlares del,
          vra plundrares lott.

018:001   Hr, du land dr flygfn surra,
              du land bortom Etiopiens strmmar,
018:002   du som har snt budbrare ver havet,
              i rrskepp hn ver vattnet!

          Gn stad, I snabba sndebud,
          till det resliga folket med glnsande hy,
          till folket som r s fruktat vida omkring,
          det starka och segerrika folket,
          vars land genomskres av strmmar.

018:003   I jordkretsens alla inbyggare,
              I som bon p jorden:
          sen till, nr man reser upp
              baner p bergen,
          och nr man stter i basun,
              s lyssnen drtill.
018:004   Ty s har HERREN sagt till mig:
          I stillhet vill jag skda ned frn min boning,
          ssom solglans glder
              frn en klar himmel,
          ssom molnet utgjuter dagg
              under skrdetidens hetta.
018:005   Ty frrn skrdetiden r inne,
              just nr blomningen r slut
          och blomman frbytes
              i mognad druva,
          skall han avskra rankorna
              med vingrdskniv
          och hugga av rotskotten
              och skaffa dem bort.
018:006   Alltsammans skall lmnas till pris
              t rovfglarna p bergen
              och t djuren p marken;
          rovfglarna skola dr hava sina nsten ver sommaren
          och markens alla djur ligga dr om vintern.

018:007 P den tiden skola sknker bras fram till HERREN Sebaot frn
        det resliga folket med glnsande hy, frn folket som r s
        fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land
        genomskres av strmmar--till den plats dr HERREN Sebaots
        namn bor, till Sions berg.

019:001 Utsaga om Egypten.

          Se, HERREN far fram
              p ett ilande moln
          och kommer till Egypten.
          Egyptens avgudar
              bva d fr honom,
          och egyptiernas hjrtan
              frfras i deras brst.
019:002   Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier,
          s att broder skall strida mot broder
              och vn mot vn,
          stad mot stad
              och rike mot rike.
019:003   Och egyptiernas frstnd
              skall frsvinna ur deras hjrtan,
          och deras rd skall jag gra om intet;
          de skola d frga sina avgudar och signare,
          sina andebesvrjare och spmn.
019:004   Men jag skall giva egyptierna
          i en hrd herres hand,
          och en grym konung skall f rda ver dem,
          sger Herren, HERREN Sebaot.
019:005   Och vattnet skall frsvinna ur havet,
          och floden skall sina bort och uttorka.
019:006   Strmmarna skola utbreda stank,
          Egyptens kanaler
              skola frminskas och sina bort;
          rr och vass skall frvissna.
019:007   ngarna vid Nilfloden,
              lngs flodens strand,
          och alla sdesflt vid floden,
          de skola frtorka, frdrvas och varda till intet.
019:008   Dess fiskare skola klaga,
          alla som kasta ut krok i floden skola srja;
          och de som lgga ut nt i vattnet
          skola st dr modlsa.
019:009   De som arbeta i hcklat lin
              skola komma p skam,
              s ock de som vva fina tyger.
019:010   Landets stdjepelare skola bliva krossade
          och alla de som arbeta fr ln
              gripas av ngest.
019:011   Ssom idel drar
              st d Soans furstar;
          Faraos visaste rdgivare
              giva blott ofrnuftiga rd.
          Huru kunnen I d sga till Farao:
          Jag r en son av visa mn,
              en son av forntidens konungar?
019:012   Ja, var r dina vise?
          M de frkunna fr dig--ty de veta det ju--
          vad HERREN Sebaot
          har beslutit ver Egypten.
019:013   Nej, Soans furstar hava blivit drar,
          Nofs furstar ro bedragna,
          Egypten fres vilse
              av dem som voro hrnstenar i dess stammar.
019:014   HERREN har dr utgjutit
              en frvirringens ande,
          s att de komma Egypten att ragla,
              vadhelst det fretager sig,
          ssom en drucken raglar i sina spyor.
019:015   Och Egypten skall icke hava framgng
              i vad ngon dr gr,
          evad han r huvud eller svans,
              evad han r palmtopp eller svstr.

019:016 P den tiden skola egyptierna vara ssom kvinnor: de skola bva
        och frskrckas fr HERREN Sebaots upplyfta hand, nr han lyfter
        den mot dem.
019:017 Och Juda land skall bliva en skrck fr egyptierna; s ofta man
        nmner det fr dem, skola de frskrckas, fr det besluts skull
        som HERREN Sebaot har fattat ver dem.

019:018 P den tiden skola i Egyptens land finnas fem stder som tala
        Kanaans tungoml, och som svrja vid HERREN Sebaot; en av dem
        skall heta Ir-Haheres.

019:019 P den tiden skall ett altare vara rest t HERREN mitt i
        Egyptens land, s ock en stod t HERREN vid landets grns.
019:020 Och de skola vara till tecken och vittnesbrd fr HERREN Sebaot
        i egyptiernas land: nr de ropa till HERREN om hjlp mot
        frtryckare, d skall han snda dem en frlsare och frsvarare,
        och han skall rdda dem.
019:021 Och HERREN skall gra sig knd fr egyptierna, ja, egyptierna
        skola lra knna HERREN p den tiden; och de skola tjna honom
        med slaktoffer och spisoffer, de skola gra lften t HERREN och
        f infria dem.

019:022 S skall d HERREN sl Egypten--sl, men ock hela; nr de
        omvnda sig till HERREN, skall han bnhra dem och hela dem.

019:023 P den tiden skall en banad vg leda frn Egypten till Assyrien,
        och assyrierna skola komma in i Egypten, och egyptierna in i
        Assyrien; och egyptierna skola hlla gudstjnst tillsammans med
        assyrierna.
019:024 P den tiden skall Israel, ssom den tredje i frbundet, st vid
        sidan av Egypten och Assyrien, till en vlsignelse p jorden.
019:025 Och HERREN Sebaot skall vlsigna dem och sga:

          Vlsignad vare du Egypten, mitt folk,
          och du Assyrien, mina hnder verk,
          och du Israel, min arvedel!

020:001 I det r d Tartan kom till Asdod, utsnd av Sargon, konungen i
        Assyrien--varefter han ock belgrade Asdod och intog det--
020:002 p den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos' son, och sade:
        Upp, ls scktygskldnaden frn dina lnder, och drag dina
        skor av dina ftter.  Och denne gjorde s och gick naken och
        barfota.
020:003 Sedan sade HERREN: Likasom min tjnare Jesaja har gtt naken
        och barfota och nu i tre r varit till tecken och frebild
        angende Egypten och Etiopien,
020:004 s skall konungen i Assyrien lta fngarna ifrn Egypten och de
        bortfrda frn Etiopien, bde unga och gamla, vandra stad nakna
        och barfota, med blottad bak, Egypten till blygd.
020:005 D skola de hpna och blygas ver Etiopien, som var deras hopp,
        och ver Egypten, som var deras stolthet.
020:006 P den dagen skola inbyggarna hr i kustlandet sga: 'Se, s
        gick det med dem som voro vrt hopp, med dem till vilka vi
        flydde, fr att f hjlp och bliva rddade undan konungen i
        Assyrien; huru skola vi d sjlva kunna undkomma?'

021:001 Utsaga om knen vid havet.

          Likasom en storm
              som far fram i Sydlandet
          kommer det frn knen,
              frn det fruktansvrda landet.
021:002   En gruvlig syn
              har blivit mig kungjord:
          Hrjare hrja,
              rvare rva.
          Drag upp, du Elam!
              Trng p, du Mediens folk!
          P all suckan
              vill jag gra slut.
021:003   Frdenskull darra
              nu mina lnder,
          ngest griper mig,
              lik en barnafderskas ngest;
          frvirring kommer ver mig,
              s att jag icke kan hra,
          frskrckelse fattar mig,
              s att jag icke kan se.
021:004   Mitt hjrta r utom sig,
              jag kvljes av frfran;
          skymningen, som jag lngtade efter,
              vllar mig nu skrck.

021:005   Man dukar bord,
              man breder ut tcken,
              man ter och dricker.
          Nej, stn upp, I furstar;
              smrjen edra skldar!

021:006   Ty s har Herren
              sagt till mig:
          G och stll ut en vktare;
          vad han fr se, det m han frkunna.
021:007   Och om han ser ett tg,
              ryttare par efter par,
          ett tg av snor,
              ett tg av kameler,
          d m han giva akt,
              noga giva akt.

021:008   Och denne ropade,
              ssom ett lejon ryter:
          Herre, hr str jag
              p vakt bestndigt,
              dagen igenom,
          och jag frbliver
              hr p min post
              natt efter natt.
021:009   Och se, nu kommer hr
              ett tg av mn,
              ryttare par efter par!
          Och ter talade han och sade:
              Fallet, fallet r Babel!
          Alla dess gudabelten
              ro nedbrutna till jorden.

021:010   O du mitt krossade,
              mitt sndertrskade folk,
          vad jag har hrt
              av HERREN Sebaot,
          Israels Gud,
              det har jag frkunnat fr eder.

021:011 Utsaga om Duma.

          Man ropar till mig frn Seir:
          Vktare, vad lider natten?
          Vktare, vad lider natten?
021:012   Vktaren svarar:
              Morgon har kommit,
              och likvl r det natt.
          Viljen I frga mer, s frgen;
              kommen tillbaka igen.

021:013 Utsaga ver Arabien.

          Tagen natthrbrge i Arabiens vildmark,
          I karavaner frn Dedan.
021:014   M man komma emot de trstande
          och giva dem vatten.
          Ja, inbyggarna i Temas land
          g de flyktande till mtes med brd.
021:015   Ty de fly undan svrd,
          undan draget svrd,
          och undan spnd bge
          och undan krigets tunga.

021:016 Ty s har Herren sagt till mig: Om ett r, ssom dagakarlen
        rknar ret, skall all Kedars hrlighet vara frgngen,
021:017 och fga skall d vara kvar av Kedars hjltars bgar, s mnga
        de ro.  Ty s har HERREN, Israels Gud, talat.

022:001 Utsaga om Synernas dal.

          Vad r d p frde,
              eftersom allt ditt folk
              stiger upp p taken?
022:002   Du larmuppfyllda,
              du bullrande stad,
              du glada stad!
          Dina slagna hava icke
              blivit slagna med svrd,
              ej ddats i strid.
022:003   Alla dina furstar
              hava samfllt flytt undan,
              utan bgskott blevo de fngar.
          Ja, s mnga som ptrffades hos dig
              blevo allasammans fngar,
              huru lngt bort de n flydde.
022:004   Drfr sger jag:
              Vnden blicken ifrn mig,
              jag mste grta bitterligen;
          trugen icke p mig trst
              fr att dottern mitt folk
              har blivit frstrd.
022:005   Ty en dag med frvirring, nedtrampning och bestrtning
              kommer frn Herren, HERREN Sebaot,
          i Synernas dal,
              med nedbrutna murar
              och med rop upp mot berget.

022:006   Elam hade fattat kogret,
          vagnskmpar och ryttare fljde honom;
          Kir hade blottat sklden.
022:007   Dina sknaste dalar voro fyllda med vagnar,
          och ryttarna hade fattat stnd vid porten.

022:008 Juda blev blottat och lg utan skydd.  D skdade du bort efter
        vapnen i Skogshuset.
022:009 Och I sgen att Davids stad hade mnga rmnor, och I samladen
        upp vattnet i Nedre dammen.
022:010 Husen i Jerusalem rknaden I, och I brten ned husen fr att
        befsta muren.
022:011 Och mellan de bda murarna gjorden I en behllare fr vattnet
        frn Gamla dammen.  Men I skdaden icke upp till honom som hade
        verkat detta; till honom som fr lnge sedan hade bestmt det
        sgen I icke.
022:012 Herren, HERREN Sebaot kallade eder p den dagen till grt och
        klagan, till att raka edra huvuden och hlja eder i sorgdrkt.
022:013 Men i stllet hngven I eder t frjd och gldje; I ddaden
        oxar och slaktaden fr, I ten ktt och drucken vin, I saden:
        Ltom oss ta och dricka, ty i morgon mste vi d.
022:014 Drfr ljuder frn HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina ron:
        Sannerligen, denna eder missgrning skall icke bliva frsonad,
        s lnge I leven, sger Herren, HERREN Sebaot.

022:015 S sade Herren, HERREN Sebaot: G bort till honom dr,
        frvaltaren, verhovmstaren Sebna, och sg till honom:
022:016 Vad gr du hr, och vem tnker du lgga hr, eftersom du hr
        hugger ut en grav t dig?  Du som hugger ut din grav s hgt uppe,
        du som i klippan urholkar en boning t dig,
022:017 du m veta att HERREN skall slunga dig lngt bort, en sdan
        man som du r.  Han skall rulla dig tillhopa till en klump,
022:018 han skall hopnysta dig ssom ett nystan, och kasta dig ssom en
        boll bort till ett land som har utrymme nog fr dig; dr skall
        du d, och dit skola dina hrliga vagnar komma, du skamflck fr
        din herres hus.

022:019 Ja, jag skall stta dig bort ifrn din plats, och frn din
        tjnst skall du bliva avsatt.
022:020 Och p den dagen skall jag kalla p min tjnare Eljakim,
        Hilkias son;
022:021 honom skall jag iklda din livkldnad, och med ditt blte skall
        jag omgjorda honom, och skall lgga ditt vlde i hans hand, s
        att han bliver en fader fr Jerusalems invnare och fr Juda
        hus.
022:022 Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bra; nr han
        upplter, skall ingen tillsluta, och nr han tillsluter, skall
        ingen upplta.
022:023 Och jag skall sl in honom till en stadig spik i en fast vgg,
        och han skall bliva ett reste fr sin faders hus.
022:024 Men om d hans faders hus, s tungt det r, hnger sig p
        honom, med ttlingar och avkomlingar--alla slags smkrl av
        vad slag som helst, sklar eller allahanda krukor--
022:025 d, p den dagen, sger HERREN Sebaot, skall spiken, som var
        inslagen i den fasta vggen lossna; den skall g snder och
        falla ned, och brdan som hngde drp, skall krossas.  Ty s har
        HERREN talat.

023:001 Utsaga om Tyrus.

        Jmren eder, I Tarsis-skepp!  Ty det r delagt, utan hus och utan
        gster; frn kitternas land nr dem budskapet hrom.
023:002 Sitten stumma, I kustlandets invnare!

        Kpmn frn Sidon, sjfarande mn, uppfyllde dig;
023:003 av Sihors sd och Nilflodens skrdar skaffade du dig vinning, i
        det du for ver stora vatten och drev handel drmed bland folken.
023:004 Men st dr nu med skam, du Sidon; ty s sger havet, havets
        fste: S r jag d utan avkomma och har icke ftt ngra
        barn, icke uppftt ynglingar, icke fostrat jungfrur.
023:005 Nr man fr hra detta i Egypten, d bvar man vid ryktet om
        Tyrus.

023:006   Dragen bort till Tarsis och jmren eder,
              I kustlandets invnare.
023:007   r detta eder glada stad,
              hon den urgamla,
          som av sina ftter bars till fjrran land,
              fr att gsta dr?
023:008   Vem beslt detta ver Tyrus,
              henne som delade ut kronor,
          vilkens kpmn voro furstar,
              vilkens krmare voro stormn p jorden?
023:009   HERREN Sebaot var den som beslt det,
              fr att sl ned all den stolta hrligheten
          och dmjuka alla stormn p jorden.

023:010   Bred nu ut dig ver ditt land ssom Nilfloden,
              du dotter Tarsis;
              du br ingen boja mer.

023:011   Han rckte ut sin hand ver havet,
              han kom konungariken att darra;
          HERREN bjd om Kanaans fsten
              att de skulle delggas.
023:012   Han sade: Du skall ej allt framgent
              f leva i frjd,
          du krnkta jungfru,
              du dotter Sidon.
          St upp och drag bort till kitternas land;
              dock, ej heller dr fr du ro.
023:013   Se, kaldernas land,
              folket som frr ej var till,
          de vilkas land Assyrien gjorde till boning
              t knens djur,
          de resa dr sina belgringstorn
              och omstrta stadens platser
              och gra den till en grushg.
023:014   Jmren eder, I Tarsis-skepp,
              ty edert fste r frstrt.

023:015 P den tiden skall Tyrus ligga frgtet i sjuttio r, ssom
        rdde dr alltjmt en och samma konung; men efter sjuttio r
        skall det g med Tyrus, ssom det heter i visan om skkan:

023:016   Tag din harpa
              och g omkring i staden,
              du frgtna skka;
          spela vackert
              och sjung flitigt,
          s att man kommer ihg dig.

023:017 Ty efter sjuttio r skall HERREN se till Tyrus, och det skall
        ter f begynna att taga emot skkoln och bedriva otukt med
        jordens alla konungariken i den vida vrlden.
023:018 Men hennes handelsfrvrv och vad hon fr ssom skkoln skall
        vara helgat t HERREN; det skall icke lggas upp och icke
        gmmas, utan de som bo infr HERRENS ansikte skola av hennes
        handelsfrvrv hava mat till fyllest och prktiga klder.

024:001   Se, HERREN delgger jorden
              och frder den;
          han omvlver, vad drp r,
              och frstrr dess inbyggare.
024:002   Och det gr prsten ssom folket,
              husbonden ssom tjnaren,
          husfrun ssom tjnarinnan,
              sljaren ssom kparen,
          lntagaren ssom lngivaren,
              gldenren ssom borgenren.
024:003   Jorden bliver i grund delagd
              och i grund utplundrad;
          ty HERREN har talat
              detta ord.
024:004   Jorden srjer och tvinar bort,
          jordkretsen frsmktar och tvinar bort,
          vad hgt r bland jordens folk frsmktar.
024:005   Ty jorden har blivit ohelgad
              under sina inbyggare;
          de hava vertrtt lagarna,
              de hava frvandlat rtten,
              brutit det eviga frbundet.
024:006   Drfr uppfrter frbannelse jorden,
          och de som bo dr mste lida, vad de hava frskyllt;
          drfr frtras jordens inbyggare av hetta,
          s att ej mnga mnniskor finnas kvar.
024:007   Vinmusten srjer,
              vintrdet frsmktar;
          de som voro s hjrteglada sucka nu alla.
024:008   Det r frbi med frjden vid pukornas ljud,
          de gladas larm ha tystnat;
          det r frbi med frjden vid harpans klang.
024:009   Vin dricker man icke mer under sng,
          rusdrycken knnes bitter fr dem som dricka den.
024:010   Nedbruten ligger den de staden;
          vart hus r stngt, s att ingen kommer drin.
024:011   Drute hres klagorop ver vinet;
          all gldje r ssom en nedgngen sol,
          all jordens frjd har flyktat.
024:012   delggelse allenast r kvar i staden,
          och porten r slagen i spillror.

024:013 Ty det mste s g p jorden bland folken, ssom det gr, nr
        man slr ned oliver, ssom nr man gr en efterskrd, sedan
        vinbrgningen r slut.
024:014 Dessa hva d upp sin rst och jubla; frjderop ver HERRENS
        hghet ljuda borta i vster:
024:015 ren drfr HERREN i sterns bygder, ven i havslnderna
        HERRENS, Israels Guds, namn.
024:016 Frn jordens nda hra vi lovsnger: En hrlig lott fr den
        rttfrdige!  Men jag sger: Jag arme, jag arme, ve mig!
        Hrjare hrja, ja hrjande fara hrjare fram.
024:017 Faror, fallgropar och fllor vnta eder, I jordens inbyggare.
024:018 Och om ngon flyr undan farlighetsropen, s strtar han i
        fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, s fngas han i
        fllan.  Ty fnstren i hjden ro ppnade, och jordens grundvalar
        bva.
024:019 Jorden brister, ja, den brister; jorden rmnar, ja, den rmnar;
        jorden vacklar, ja, den vacklar;
024:020 jorden raglar, ja, den raglar ssom en drucken; den gungar ssom
        vaktskjulet i trdets topp.  Dess vertrdelse vilar tung p den,
        och den faller och kan icke mer st upp.

024:021 P den tiden skall HERREN hemska hjdens hr uppe i hjden och
        jordens konungar nere p jorden.
024:022 Och de skola samlas tillhopa, ssom fngar hopsamlas i
        fnggropen, och skola inneslutas i fngelse; sent omsider nr
        dem hemskelsen.
024:023 D skall mnen blygas och solen skmmas; ty HERREN Sebaot skall
        d vara konung p Sions berg och i Jerusalem, och hans ldste
        skola skda hrlighet.

025:001   HERRE, du r min Gud;
          jag vill upphja dig, jag vill prisa ditt namn,
          ty du gr underfulla ting,
          du utfr rdslut ifrn fordom tid,
          fasta och bestndande.
025:002   Ja, du har gjort staden till en stenhop,
          den befsta staden till en grushg;
          frmlingarnas palats str ej mer dr ssom en stad,
          aldrig skall det byggas upp igen.
025:003   Drfr mste nu det vilda folket ra dig,
          den grymma hednastaden frukta dig.
025:004   Ty du har varit ett vrn fr den arme,
          ett vrn fr den fattige i hans nd,
          en tillflykt mot strtskurar,
              ett skygd under hettan.
          Ty vldsverkarnas raseri
              r likasom en strtskur mot en vgg.
025:005   Och ssom du kuvar hettan, nr det r som torrast,
          s kuvar du frmlingarnas larm;
          ja, ssom hettan dmpas genom molnens skugga,
          s dmpas de grymmas segersng.

025:006   Och HERREN Sebaot skall p detta berg
          gra ett gstabud fr alla folk,
          ett gstabud med feta rtter,
              ett gstabud med starkt vin,
          ja, med feta, mrgfulla rtter,
              med starkt vin, vl klarat.
025:007   Och han skall p detta berg gra om intet
          det dok som hljer alla folk,
          och det tckelse som betcker alla folkslag.
025:008   Han skall fr alltid gra dden om intet;
          och Herren, HERREN
              skall avtorka trarna
              frn alla ansikten,
          och skall taga bort
              sitt folks smlek
              verallt p jorden.
          Ty s har HERREN talat.

025:009   P den tiden skall man sga:
          Se, dr r vr Gud,
              som vi frbidade
              och som skulle frlsa oss.
          Ja, dr r HERREN, som vi frbidade;
          ltom oss frjdas och vara glada ver hans frlsning.
025:010   Ty HERRENS hand skall vila ver detta berg,
          men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land,
          likasom str trampas ned i gdselplen.
025:011   Och huru han n dr breder ut sina hnder,
          lik simmaren, nr han simmar,
          s skall dock hans hgmod bliva nedbrutet,
          trots hans hnders alla konster.
025:012   Ja, dina murars hga fste
          strtar han omkull och dmjukar,
          han slr det till jorden, ned i stoftet.

026:001 P den tiden skall man sjunga denna sng i Juda land:

          Vr stad giver oss styrka;
          murar och vrn
              bereda oss frlsning.
026:002   Lten upp portarna,
          s att ett rttfrdigt folk
              fr draga drin,
              ett som hller tro.
026:003   Den som r fast i sitt sinne
          bevarar du i frid, i frid;
              ty p dig frtrstar han.
026:004   Frtrsten d p HERREN
              till evig tid;
          ty HERREN, HERREN
              r en evig klippa.
026:005   Ty dem som trona i hjden,
              dem strtar han ned,
              ja, den hga staden;
          han dmjukar den,
              dmjukar den till jorden,
          han slr den ned i stoftet.
026:006   Den trampas under ftterna,
              under de frtrycktas ftter,
              under de armas steg.

026:007   Men den rttfrdiges vg r jmn;
          t den rttfrdige bereder du
              en jmnad stig.
026:008   Ja, p dina domars vg,
              HERRE, frbida vi dig;
          till ditt namn och ditt pris
              str vr sjls trngtan.
026:009   Min sjl trngtar efter dig om natten,
          och anden i mig sker dig bittida;
          ty nr dina domar drabbar jorden,
          lra sig jordkretsens
              inbyggare rttfrdighet.
026:010   Om nd bevisas mot den ogudaktige,
              s lr han sig icke rttfrdighet;
          i det land, dr rtt skulle vas,
              gr han d vad ortt r
          och ser icke HERRENS hghet.

026:011   HERRE, din hand r upplyft,
              men de se det icke;
          m de nu med blygsel
              se din nitlskan fr folket;
          ja, m eld frtra
              dina ovnner.
026:012   HERRE, du skall skaffa
              frid t oss,
          ty allt vad vi hava utrttat
              har du utfrt t oss.
026:013   HERREN, vr Gud,
          andra herrar n du
              hava hrskat ver oss,
          men allenast dig prisa vi,
              allenast ditt namn.
026:014   De dda f icke liv igen,
              skuggorna st ej ter upp;
          drfr hemskte och frgjorde du dem
          och utrotade all deras minnelse.

026:015   Du frkade en gng folket, HERRE;
          du frkade folket och bevisade dig hrlig;
          du utvidgade landets alla grnser.
026:016   HERRE, i nden hava de nu skt dig,
          de hava utgjutit tysta bner,
              nr din tuktan kom ver dem.
026:017   Ssom en havande kvinna,
              d hon r nra att fda,
          vndas och ropar
              i sina kval,
          s var det med oss
              infr ditt ansikte, o HERRE.
026:018   Vi voro ocks havande och vndades;
              men nr vi fdde, var det vind.
          Vi kunde icke bereda
              frlsning t landet;
          inga mnniskor fdas mer
              till att bo p jordens krets.
026:019   Men dina dda m f liv igen;
              mina ddas kroppar m ter st upp.
          Vaknen upp och jublen,
              I som liggen i graven;
          ty din dagg r en ljusets dagg,
          och jorden skall giva igen de avsomnade.
026:020   Vlan d, mitt folk,
              g in i dina kamrar
          och stng igen drrarna om dig;
          gm dig ett litet gonblick,
          till dess att vreden har gtt frbi.
026:021   Ty se, HERREN
              trder ut ur sin boning,
          fr att hemska jordens inbyggare
              fr deras missgrning;
          och jorden skall lta komma i dagen
              allt blod som dr har blivit utgjutet,
          och skall icke lngre betcka
              dem som dr hava blivit drpta.

027:001   P den tiden skall HERREN
          med sitt svrd, det hrda,
              det stora och starka,
          hemska Leviatan,
              den snabba ormen,
          och Leviatan,
              den ringlande ormen,
          och skall drpa draken,
              som ligger i havet.

027:002   P den tiden skall finnas
              en vingrd, rik p vin,
          och man skall sjunga om den:

027:003   Jag, HERREN, r dess vaktar,
              ter och ter vattnar jag den.
          Fr att ingen skall skada den,
              vaktar jag den natt och dag.
027:004   Jag vredgas icke p den;
          nej, om tistel och trne
              ville begynna strid,
          s skulle jag g lst drp
              och brnna upp alltsammans.
027:005   Eller ock mste man ska skydd hos mig
              och gra fred med mig;
          ja, fred mste man gra med mig.

027:006   I tider som komma skall Jakob skjuta rtter
          och Israel grnska och blomstra;
          jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt.
027:007   Har man vl plgat dem s, som han plgade deras plgare?
          Eller drptes de s, som deras drpta fiender blevo drpta?
027:008   Nej, vl npste han folket, nr han frkastade och frskt det,
          vl ryckte han bort det med sin hrda vind,
              p stanstormens dag;
027:009   men drfr kan ock Jakobs missgrning
              d bliva frsonad
          och deras synds borttagande
              d giva fullmogen frukt,
          nr alla stenar i deras altaren ro frstrda
          --ssom d man krossar snder kalkstycken--
          och nr Aseror och solstoder ej mer resas upp.

027:010   Se, den fasta staden ligger de,
          den har blivit en folktom plats,
              vergiven ssom en ken,
          kalvar g dr i bet
          och lgra sig dr
              och avbita de kvistar dr finnas.
027:011   Och nr grenarna ro torra, bryter man av dem,
          och kvinnor komma
              och gra upp eld med dem.
          Ty detta r icke ett folk med frstnd;
          drfr visar deras skapare dem intet frbarmande,
          och deras danare dem ingen misskund.

027:012   Och det skall ske p den tiden
          att HERREN anstller en inbrgning,
          frn den strida floden intill Egyptens bck;
          och I skolen varda insamlade,
          en och en, I Israels barn.
027:013   Och det skall ske p den tiden
          att man stter i en stor basun;
          och de som hava varit borttappade i Assyriens land
          och frdrivna till Egyptens land,
              de skola d komma;
          och de skola tillbedja HERREN
          p det heliga berget i Jerusalem.

028:001   Ve dig, du Efraims
              druckna mns stolta krona,
          du hans strlande hrlighets
              vissnande blomster
          p bergshjssan ovan de vinberusades
              brdiga dal!
028:002   Se, frn Herren kommer
              en som r stark och vldig,
          lik en hagelskur,
              en frdande storm,
          lik en strtskur med vldiga,
              versvmmande vatten,
          som slr allt till jorden med mat.
028:003   Under ftterna bliver den d trampad,
              Efraims druckna mns
              stolta krona.
028:004   Och det gr med hans strlande hrlighets
              vissnande blomma
          p bergshjssan ovan
              den brdiga dalen,
          ssom det gr med ett fikon drnere,
              ett som har mognat fre sommarskrden:
          s snart ngon fr syn drp, slukar han det,
          medan han nnu har det i sin hand.
028:005   P den tiden skall HERREN Sebaot
              bliva en hrlig krona
          och en strlande krans
              fr kvarlevan av sitt folk;
028:006   och han skall bliva en rttens ande
              fr den som skipar rtt,
          och en starkhetsmakt
              fr dem som driva fienden p porten.

028:007   Men ocks hr
              raglar man av vin,
              stapplar man av starka drycker;
          bde prster och profeter
              ragla av starka drycker,
          de ro verlastade av vin,
              de stappla av starka drycker;
          de ragla, nr de profetera,
              de vackla, nr de skipa rtt.
028:008   Ja, alla bord ro fulla
              av vmjeliga spyor,
              ingen ren flck finnes.
028:009   --Vem r det d han vill lra frstnd,
          och vem skall han f att giva akt p sin predikan?
          ro vi d nyss avvanda frn modersmjlken,
              nyss tagna frn modersbrstet?
028:010   Det r ju gnat p gnat, gnat p gnat,
          prat p prat, prat p prat,
          litet hr, litet dr!
028:011   --Ja vl, genom stammande lppar
              och p ett frmmande tungoml
          skall han tala till detta folk,
028:012   han som en gng sade till dem:
          Hr r vilostaden,
              lten den trtte f vila;
              hr r vederkvickelsens ort.
          Men sdant ville de icke hra.
028:013   S skall d HERRENS ord bliva fr dem
          gnat p gnat, gnat p gnat,
              prat p prat, prat p prat,
              litet hr, litet dr.
          Och s skola de, bst de g dr,
              falla baklnges och krossas,
              varda snrjda och fngade.

028:014   Hren drfr HERRENS ord,
              I bespottare,
          I som rden ver folket
              hr i Jerusalem.
028:015   Eftersom I sgen: Vi hava slutit
              ett frbund med dden,
          med ddsriket hava vi
              ingtt ett frdrag;
          om ock gisslet far fram likt en versvmmande flod,
              skall det icke n oss,
          ty vi hava gjort lgnen till vr tillflykt
              och falskheten till vrt beskrm,
028:016   drfr sger Herren, HERREN s:
          Se, jag har lagt i Sion en grundsten,
              en beprvad sten,
          en dyrbar hrnsten, fast grundad;
              den som tror p den behver icke fly.
028:017   Och jag skall lta rtten vara mtsnret
              och rttfrdigheten snklodet.
          Och hagel skall sl ned eder lgntillflykt,
              och vatten skall sklja bort edert beskrm.
028:018   Och edert frbund med dden
              skall bliva utplnat,
          och edert frdrag med ddsriket
              skall icke best;
          nr gisslet far fram likt en versvmmande flod,
              d solen I varda nedtrampade.
028:019   S ofta det far fram,
              skall det trffa eder;
          ty morgon efter morgon skall det fara fram,
              ja, bde dag och natt.
          Idel frskrckelse bliver det,
              nr I msten akta p den predikan.
028:020   Ty sngen bliver d fr kort
              att strcka ut sig p
          och tcket fr knappt
              att svepa in sig i.
028:021   Ty HERREN skall st upp
              likasom p Perasims berg,
          och han skall lta se sin vrede
              likasom i Gibeons dal.
          Han skall utfra sitt verk,
              ett sllsamt verk;
          han skall frrtta sitt arbete,
              ett frunderligt arbete.
028:022   S hren nu upp med eder bespottelse,
              fr att edra band ej m bliva n hrdare;
          ty om frstring och oryggligt besluten straffdom
          ver hela jorden har jag hrt frn Herren, HERREN Sebaot.

028:023   Lyssnen och hren min rst,
          akten hrp och hren mitt tal.
028:024   Nr kermannen vill s,
              pljer han d bestndigt
          och hackar upp och harvar sin mark?
028:025   Nej, fastmer: sedan han har jmnat fltet,
          strr han ju dr svartkummin
              och kastar dit kryddkummin
          och sr vete i rader
          och korn p dess srskilda plats
              och splt i kanten.
028:026   Ty hans Gud har undervisat honom
              och lrt honom det rtta sttet.
028:027   Man trskar ju ej heller svartkummin med trskvagn
          och lter ej vagnshjul g ver kryddkummin,
          utan klappar ut svartkummin med stav
          och kryddkummin med kpp.
028:028   Och brdsden, trskar man snder den?
          Nej, man plgar icke oavltligt trska den
          och driva sina vagnshjul och hstar drver;
          man vill ju icke trska snder den.
028:029   Ocks detta kommer
              frn HERREN Sebaot;
          han r underbar i rd
              och stor i vishet.

029:001   Ve dig, Ariel, Ariel,
          du stad, dr David slog upp sitt lger!
          Lggen r till r
          och lten hgtiderna fullborda sitt kretslopp,
029:002   s skall jag bringa Ariel i trngml;
          jmmer skall flja p jmmer,
          och d bliver det fr mig ett verkligt Ariel.
029:003   Jag skall sl lger runt omkring dig
          och omsluta dig med vallar
          och resa upp blverk emot dig.
029:004   D skall du tala djupt nedifrn jorden,
          och dina ord skola dmpade komma fram ur stoftet;
          din rst skall hras ssom en andes ur jorden,
          och ur stoftet skall du viska fram dina ord.
029:005   Men frmlingshopen skall bliva ssom fint damm
          och vldsverkarhopen ssom bortflyende agnar;
          pltsligt och med hast skall detta ske.
029:006   Frn HERREN Sebaot skall hemskelsen komma,
          med tordn och jordbvning och stort dunder,
          med storm och ovder
          och med lgor av frtrande eld.
029:007   Och hela hopen av alla de folk
          som drogo i strid mot Ariel,
          de skola vara ssom en drmsyn om natten,
          alla som drogo i strid mot det och dess borg
          och bragte det i trngml.
029:008   Ssom nr den hungrige drmmer att han ter,
          men vaknar och knner sin buk vara tom,
          och ssom nr den trstande drmmer att han dricker,
          men vaknar och knner sig trstig och frsmktande,
          s skall det g med hela hopen av alla de folk
          som drogo i strid mot Sions berg.

029:009   Stn dr med hpnad, ja, varen hpna;
              stirren eder blinda, ja, varen blinda,
          I som ren druckna, men icke av vin,
              I som raglen, men icke av starka drycker.
029:010   Ty HERREN har utgjutit ver eder
              en tung smns ande
              och har tillslutit edra gon;
          han har hljt mrker ver profeterna
              och ver siarna, edra ledare.

029:011 Och s har profetsynen om allt detta blivit fr eder lik orden i
        en frseglad bok: om man rcker en sdan t ngon som kan lsa
        och sger: Ls detta, s svarar han: Jag kan det icke, den r
        ju frseglad,
029:012 och om man rcker den t ngon som icke kan lsa och sger: Ls
        detta, s svarar han: Jag kan icke lsa.

029:013   Och HERREN har sagt:
          Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun
          och rar mig med sina lppar,
          men lter sitt hjrta vara lngt ifrn mig,
          s att deras fruktan fr mig
          bestr i inlrda mnniskobud,
029:014   drfr skall jag nnu en gng
              gra underbara ting mot detta folk,
              ja, underbara och frunderliga;
          de visas vishet skall frgs,
          och de frstndigas frstnd skall bliva frmrkat.

029:015 Ve eder, I som sken att dlja edra rdslag fr HERREN i djupet,
        och som bedriven edra verk i mrkret, I som sgen: Vem ser oss,
        och vem knner oss?
029:016 Huru frvnda ren I icke!  Skall d leret aktas lika med
        krukmakaren?  Skall verket sga om sin mstare: Han har icke
        gjort mig?  Eller skall bilden sga om honom som har format
        den: Han frstr intet?

029:017   Se, nnu allenast en liten tid,
          och Libanon skall frvandlas till ett brdigt flt
          och det brdiga fltet rknas ssom vildmark.
029:018   De dva skola p den tiden
          hra vad som lses fr de,
          och de blindas gon skola se
          och vara fria ifrn dunkel och mrker;
029:019   och de dmjuka skola d knna
              allt strre gldje i HERREN;
          och de fattigaste bland mnniskor
              skola frjda sig i Israels Helige.
029:020   Ty vldsverkarna ro d icke mer till,
              bespottarna hava ftt en nde,
          och de som stodo efter frdrv ro alla utrotade,
029:021   de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo fllda
          och snrjde den som skulle skipa rtt i porten
          och genom lgn vrngde rtten fr den rttfrdige.

029:022   Drfr sger HERREN s till Jakobs hus,
          han som frlossade Abraham:
          Nu skall Jakob icke mer behva blygas,
          nu skall hans ansikte ej vidare blekna;
029:023   ty nr han--hans barn--f se mina hnder verk ibland sig,
          d skola de hlla mitt namn heligt,
          de skola hlla Jakobs Helige helig
          och frskrckas fr Israels Gud.
029:024   De frvillade skola d f frstnd,
          och de knorrande skola taga emot lrdom.

030:001   Ve eder, I vanartiga barn,
              sger HERREN,
          I som gren upp rdslag
              som icke komma frn mig,
          och sluten frbund,
              utan att min Ande r med,
          s att I drigenom hopen
              synd p synd,
030:002   I som dragen ned till Egypten,
          utan att hava rdfrgat min mun,
          fr att ska eder ett vrn hos Farao
          och en tillflykt under Egyptens skugga!
030:003   Se, Faraos vrn
              skall bliva eder till skam,
          och tillflykten under Egyptens skugga
              skall bliva eder till blygd.
030:004   Ty om ock hans furstar ro i Soan,
          och om n hans sndebud komma nda till Hanes,
030:005   s skall dock var man f blygas ver detta folk,
          som icke kan hjlpa dem,
          icke vara till bistnd och hjlp,
          utan allenast till skam och smlek.

030:006 Utsaga om Sderlandets odjur.

          Genom ett farornas och ngestens land,
          dr lejoninnor och lejon hava sitt tillhll,
          jmte huggormar och flygande drakar,
          dr fra de p snors ryggar sina rikedomar
          och p kamelers pucklar sina skatter
          till ett folk som icke kan hjlpa dem.
030:007   Ty Egyptens bistnd r ffnglighet och tomhet;
          drfr kallar jag det landet
          Rahab, som ingenting utrttar.

030:008 S g nu in och skriv detta p en tavla, som m frvaras bland
        dem, och teckna upp det i en bok, s att det bevaras fr
        kommande dagar, alltid och evinnerligen.
030:009 Ty det r ett genstrvigt folk, trolsa barn, barn som icke
        vilja hra HERRENS lag,
030:010 utan sga till siarna: Upphren med edra syner, och till
        profeterna: Profeteren icke fr oss vad sant r; talen till oss
        sdant som r oss vlbehagligt, profeteren bedrgliga ting;
030:011 viken av ifrn vgen, gn t sidan frn stigen, skaffen bort ur
        vr syn Israel Helige.
030:012 Drfr sger Israels Helige s: Eftersom I frakten detta ord
        och frtrsten p vld och vrnghet och stdjen eder p sdant,
030:013 drfr skall denna missgrning bliva fr eder ssom ett
        fallfrdigt stycke p en hg mur, vilket mer och mer giver sig
        ut, till dess att muren pltsligt och med hast strtar ned och
        krossas;
030:014 den krossa, ssom nr man vldsamt slr en lerkruka i bitar, s
        vldsamt att man bland bitarna icke kan finna en skrva stor nog
        att drmed taga eld frn eldstaden eller sa upp vatten ur
        dammen.
030:015 Ty s sger Herren, HERREN, Israels Helige: Om i vnden om och
        ren stilla, skolen I bliva frlsta, genom stillhet och
        frtrstan varden I starka.  Men i viljen icke.
030:016 I sgen: Nej, p hstar vilja vi jaga fram--drfr skolen I
        ocks bliva jagade; p snabba springare vilja vi rida stad--
        drfr skola ock edra frfljare vara snabba.
030:017 Tusen av eder skola fly fr en enda mans hot eller fr fem mns
        hot, till dess att vad som r kvar av eder bliver ssom en ensam
        stng p bergets topp, ssom ett baner p hjden.
030:018 Ja, drfr vntar HERREN, till dess att han kan vara eder ndig;
        drfr tronar han i hghet, till dess att han kan frbarma sig
        ver eder.  Ty en domens Gud r HERREN; saliga ro alla de som
        vnta efter honom.

030:019 Ja, du folk som bor p Sion, i Jerusalem, ingalunda m du grta.
        Han skall frvisso vara dig ndig, nr du ropar; s snart han
        hr din rst, skall han svara dig.
030:020 Ty vl skall Herren giva eder ndens brd och fngenskapens
        dryck, men sedan skola dina lrare icke mer sttas  sido, utan
        dina gon skola se upp till dina lrare.
030:021 Och om du viker av, vare sig t hger eller t vnster, s skola
        dina ron hra detta ord ljuda bakom dig; Hr r vgen, vandren
        p en.
030:022 D skolen I akta fr orent silvret varmed edra skurna belten
        ro verdragna, och guldet varmed edra gjutna belten ro
        belagda; du skall kasta ut det ssom orenlighet och sga till
        det: Bort hrifrn!
030:023 Och han skall giva regn t sden som du har stt p din mark,
        och han skall av markens grda giva dig brd som r kraftigt och
        nrande; och din boskap skall p den tiden g i bet p vida
        ngar.
030:024 Och oxarna och snorna med vilka man brukar jorden, de skola ta
        saltad blandsd om man har kastat med vanna och kastskovel.
030:025 Och p alla hga berg och alla stora hjder skola bckar rinna
        upp med strmmande vatten--nr den stora slaktningens dag
        kommer, d torn skola falla.
030:026 Och mnens ljus skall bliva ssom solens ljus, och solens ljus
        skall varda sju gnger klarare, ssom ett sjufaldigt dagsljus,
        nr den tid kommer, d HERREN frbinder sitt folks skador och
        helar sren efter slagen som det har ftt.

030:027   Se, HERRENS namn
              kommer fjrran ifrn,
          med brinnande vrede
              och med tunga rkmoln;
          hans lppar ro fulla av frgrymmelse,
          och hans tunga r ssom frtrande eld;
030:028   hans andedrkt r lik en strm som svmmar ver,
          s att den nr nd upp till halsen.
          Ty han vill slla folken
              i frintelsens sll
          och lgga i folkslagens mun
              ett betsel, till att leda dem vilse.
030:029   D skolen I sjunga ssom i en natt
              d man firar helig hgtid,
          och edra hjrtan skola gldja sig,
              ssom nr man under fljters ljud
          tgar upp p HERRENS berg,
              upp till Israels klippa.
030:030   Och HERREN skall lta hra
              sin rst i majestt
          och visa huru hans arm drabbar,
              i vredesfrgrymmelse
          och med frtrande eldslga,
              med storm och strtskurar
              och hagelstenar.
030:031   Ty fr HERRENS rst
              skall Assur bliva frfrad,
              nr han slr honom med sitt ris.
030:032   Och s ofta staven far fram
              och HERREN efter sitt rdslut
          lter den falla p honom
              skola pukor och harpor ljuda.
          Gng p gng skall han lyfta sin arm
              till att strida mot honom.
030:033   Ty en Tofetplats
              r lngesedan tillredd,
          ja ock fr konungen r den gjord redo,
              och djup och vid r den;
          dess rund r fylld av eld
              och av ved i myckenhet,
          och lik en svavelstrm
              skall HERRENS Ande
              stta den i brand.

031:001   Ve dem som draga stad
          ned till Egypten fr att f hjlp,
          i det de frlita sig p hstar,
          dem som stta sin frtrstan p vagnar,
              drfr att dr finnas s mnga,
          och p ryttare,
              drfr att mngden r s stor,
          men som ej vnda sin blick
              till Israels Helige
          och icke frga efter HERREN!
031:002   Ocks han r ju vis;
              han lter olyckan komma,
          och han ryggar icke sina ord.
          Han reser sig upp mot de ondas hus
          och mot den hjlp som ogrningsmnnen snda.
031:003   Ty egyptierna ro mnniskor och ro icke Gud,
          deras hstar ro ktt och icke ande.
          Och HERREN skall rcka ut sin hand,
          och d skall hjlparen vackla
              och den hjlpte falla,
          och bda skola tillhopa frgs.
031:004   Ty s har HERREN sagt till mig:
          Ssom ett lejon ryter,
              ett ungt lejon ver sitt rov,
          och icke skrmmes bort
              av herdarnas rop
          eller rdes fr deras larm,
              nr de i mngd samlas dit,
          s skall HERREN Sebaot fara ned
              fr att strida p Sions berg
              och uppe p dess hjd.
031:005   Ssom fgeln breder ut sina vingar,
          s skall HERREN Sebaot
              beskrma Jerusalem;
          han skall beskrma och hjlpa,
              han skall skona och rdda.

031:006 S vnden nu om till honom, frn vilken I haven avfallit genom
        ett s djupt fall, I Israels barn.
031:007 Ty p den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudar
        av silver och de avgudar av guld, som edra hnder hava gjort t
        eder till synd.
031:008 Och Assur skall falla, men icke fr en mans svrd; ett svrd,
        som icke r en mnniskas, skall frtra honom.  Han skall fly
        fr svrd, och hans unga mn skola bliva trlar.
031:009 Och hans klippa skall frgs av skrck, och hans furstar skola i
        frfran fly ifrn baneret.  S sger HERREN, han som har sin
        eld p Sion och sin ugn i Jerusalem.

032:001   En konung skall uppst, som skall regera med rttfrdighet,
          och hrskare, som skola hrska med rttvisa.
032:002   Var och en av dem skall vara
              ssom en tillflykt i stormen,
              ett skydd mot strtskuren;
          de skola vara ssom vattenbckar i en demark,
              ssom skuggan av en vldig klippa
              i ett trstigt land.
032:003   D skola de seendes gon icke vara frblindade,
          och de hrandes ron skola lyssna till.
032:004   D skola de lttsinnigas hjrtan
              bliva frstndiga och vinna kunskap,
          och de stammandes tungor skola tala
              flytande och tydligt.
032:005   Dren skall d icke mer heta dling,
          ej heller bedragaren kallas herre.
032:006   Ty en dre talar drskap,
          och hans hjrta reder till frdrv;
          s var han gudlshet
          och talar, vad frvnt r, om HERREN,
          s lter han den hungrige svlta
          och nekar den trstige en dryck vatten.
032:007   Och bedragaren brukar onda vapen,
          han tnker ut skndliga anslag
          till att frdrva de betryckta genom lgnaktiga ord,
          frdrva en fattig, som har rtt i sin talan.
032:008   Men en dling tnker dla tankar
          och str fast vid det som delt r.

032:009   I kvinnor, som ren s skra,
          stn upp och hren min rst;
          I sorglsa jungfrur,
              lyssnen till mitt tal.
032:010   Nr r och dagar hava gtt,
              d skolen I darra, I som ren s sorglsa,
          ty d r det slut med all vinbrgning,
              och ingen fruktskrd kommer mer.
032:011   Bven, I som ren s skra,
              darren, I som ren s sorglsa,
          lggen av edra klder och blotten eder,
              klden edra lnder med scktyg.
032:012   Sln eder fr brstet
              och klagen ver de skna flten,
              ver de fruktsamma vintrden,
032:013   ver mitt folks krar
              som fyllas av trne och tistel,
          ja, ver alla gldjens boningar
              i den yra staden.
032:014   Ty palatsen ro vergivna,
              den folkrika staden ligger de,
          Ofelhjden med vakttornet
              r frvandlad till grotthlor fr evig tid,
          till en plats, dr vildsnor hava sin frjd
              och dr hjordar beta--
032:015   detta intill dess att ande frn hjden
              bliver utgjuten ver oss.
          D skall knen bliva ett brdigt flt
          och det brdiga fltet rknas ssom vildmark;
032:016   d skall rtten taga sin boning i knen
          och rttfrdigheten bo p det brdiga fltet.
032:017   Och rttfrdighetens frukt skall vara frid
          och rttfrdighetens vinning vara ro
          med trygghet till evig tid.
032:018   Och mitt folk skall bo i fridshyddor,
          i trygga boningar
          och p skra viloplatser.
032:019   Men under hagelskurar skall skogen fllas,
          och djupt skall staden bliva dmjukad.
032:020   Slla ren d I som fn s vid alla vatten,
          I som kunnen lta edra oxar och snor fritt strva omkring.

033:001   Ve dig, du frdrvare,
              som sjlv har gtt fri ifrn frdrvet!
          Ve dig, du hrjare,
              som sjlv har undgtt frhrjning!
          Nr du har fyllt ditt mtt att frdrva,
          drabbas du sjlv av frdrvet;
          nr du har fullbordat till hrjande
          drabbas du sjlv av frhrjning.
033:002   HERRE, var oss ndig,
              dig frbida vi.
          Var dessas arm var morgon;
          ja, var vr frlsning i ndens tid.
033:003   Fr ditt vldiga dn
              fly folken bort;
          nr du reser dig upp,
              frskingras folkslagen.
033:004   Och man fr skvla och taga byte efter eder,
              ssom grsmaskar skvla;
          ssom grshoppor strta fram,
              s strtar man ver det.

033:005   HERREN r hg,
              ty han bor i hjden;
          han uppfyller Sion
              med rtt och rttfrdighet.
033:006   Ja, trygga tider skola komma fr dig!
          Vishet och kunskap
              bereda Sion frlsning i rikt mtt,
          och HERRENS fruktan
              skall vara deras skatt.
033:007   Hr, deras hjltar
              klaga drute,
          fredsbudbrarna
              grta bitterligen.
033:008   Vgarna ro de,
              ingen gr mer p stigarna.
          Han bryter frbund,
              han aktar stder ringa,
          mnniskor rknar han fr intet.
033:009   Landet ligger srjande och frsmktar,
          Libanon blyges och str frvissnat,
          Saron har blivit likt en hedmark,
          Basans och Karmels skogar flla sina lv.
033:010   Men nu vill jag st upp,
              sger HERREN,
          nu vill jag resa mig upp,
              nu vill jag upphva mig.
033:011   Med halm gn I havande,
              och str fden I;
          edert raseri r en eld,
              som skall frtra eder sjlva.
033:012   Folken skola frbrnnas
              och bliva till aska,
          ja, likna avhugget trne,
              som brinner upp i eld.
033:013   S hren nu, I som fjrran rer,
              vad jag har gjort;
          frnimmen min makt,
              I som nra ren.
033:014   Syndarna i Sion bliva frskrckta,
          bvan griper de gudlsa.
          Vem av oss kan hrda ut
              vid en frtrande eld,
          vem av oss kan bo
              vid en evig gld?
033:015   Den som vandrar i rttfrdighet
              och talar, vad rtt r,
          den som fraktar, vad som vinnes
              genom ortt och vld,
          och den som avhller sina hnder
              frn att taga mutor,
          den som tillstoppar sina ron
              fr att icke hra om blodsgrningar
          och tillsluter sina gon
              fr att icke se, vad ont r,
033:016   han skall bo p hjderna,
          klippfsten skola vara hans vrn,
          sitt brd skall han f,
              och vatten skall han hava bestndigt.
033:017   Ja, dina gon skola skda
              en konung i hans hrlighet,
          de skola blicka ut
              ver ett vidstrckt land.
033:018   D skall ditt hjrta tnka tillbaka
              p frskrckelsens tid:
          Var r nu skatterknaren,
              var r nu skattevgaren,
          var r den som rknade tornen?
033:019   Du slipper d att se
              det frcka folket,
          folket, vars obegripliga sprk
              man ej kunde frst,
          vars stammande tungoml
              ingen kunde tyda.
033:020   Men skda p Sion,
              vra hgtiders stad,
          lt dina gon betrakta Jerusalem:
              det r en sker boning,
          ett tlt, som icke flyttas bort,
          ett vars pluggar
              aldrig ryckas upp
          och av vars streck
              intet enda brister snder.
033:021   Ja, vi hava dr
              HERREN, den vldige;
          han r fr oss ssom floder
              och breda strmmar;
          ingen roddflotta kommer dr fram,
          och det vldigaste skepp kan ej fara drver.
033:022   Ty HERREN r vr domare,
              HERREN r vr hrskare,
          HERREN r vr konung,
              han frlsar oss.
033:023   Dina tg hnga slappa,
              de hlla ej masten stadig,
              ej seglet spnt.
          Men d skall rvat gods
              utskiftas i myckenhet,
          ja, ocks de lama
              skola d taga byte.
033:024   Och ingen av invnarna
              skall sga: Jag r svag,
          ty folket, som dr bor,
              har ftt sin missgrning frlten.

034:001   Trden fram, I folk, och hren;
          I folkslag, akten hrp.
          Jorden hre och allt vad p den r,
          jordens krets och vad som alstras drav.
034:002   Ty HERREN r frtrnad p alla folk
          och vred p all deras hr;
          han giver dem till spillo,
              han verlmnar dem till att slaktas.
034:003   Deras slagna kmpar ligga bortkastade,
          och stank stiger upp frn deras dda kroppar,
          och bergen flyta av deras blod.
034:004   Himmelens hela hrskara frgs,
          och himmelen sjlv hoprullas ssom en bokrulle;
          hela dess hrskara faller frvissnad ned,
          lik vissnade lv frn vinrankan,
          lik vissnade blad ifrn fikontrdet.
034:005   Ty mitt svrd har druckit sig rusigt i himmelen;
          se, det far ned p Edom till dom,
          p det folk jag har givit till spillo.
034:006   Ja, ett svrd har HERREN,
          det dryper av blod
              och r drnkt i fett,
          i lamms och bockars blod,
          i fett ifrn vdurars njurar;
          ty HERREN anstller ett offer i Bosra,
          ett stort slaktande i Edoms land.
034:007   Vildoxar fllas ock drvid,
          tjurar, bde sm och stora.
          Deras land dricker sig rusigt av blod,
          och deras jord bliver drnkt i fett.
034:008   Ty detta r en HERRENS hmndedag,
          ett vedergllningens r,
              d han utfr Sions sak.
034:009   D bliva Edoms bckar frvandlade till tjra
          och dess jord till svavel;
          ja, dess land bliver frbytt
              i brinnande tjra.
034:010   Varken natt eller dag skall den branden slockna,
          evinnerligen skall rken drav stiga upp.
          Frn slkte till slkte skall landet ligga de,
          aldrig i evighet
              skall ngon g dr fram.
034:011   Pelikaner och rrdrommar skola taga det i besittning,
          uvar och korpar skola bo dri;
          ty frdelsens mtsnre och frstrelsens murlod
              skall han lta komma drver.
034:012   Av dess dlingar skola inga finnas kvar dr,
              som kunna utropa ngon till konung;
          och alla dess furstar f en nde.
034:013   Dess palatser fyllas av trne,
          nsslor och tistlar vxa i dess fsten;
          och det bliver en boning fr kenhundar
          och ett tillhll fr strutsar.
034:014   Schakaler bo dr tillsammans med andra kendjur,
          och gastar ropa dr till varandra;
          ja, dr kan Lilit f ro,
          dr kan hon finna en vilostad.
034:015   Dr reder pilormen sitt bo
              och lgger sina gg
          och klcker s ut ynglet och samlar det i sitt skygd;
          ja, dr komma gamarna tillhopa,
          den ene mter dr den andre.
034:016   Sken efter i HERRENS bok
              och lsen dri;
          icke ett enda av de djuren
              skall utebliva,
          det ena skall icke ffngt
              ska det andra.
          Ty det r hans mun, som bjuder det,
          det r hans Ande, som samlar dem tillhopa.
034:017   Det r han, som kastar
              lott fr dem,
          hans hand tillskiftar dem
              deras mark efter mtsnre;
          till evig tid skola de hava den till besittning,
          frn slkte till slkte bo drp.

035:001   knen och demarken skola gldja sig,
          och hedmarken skall frjdas
              och blomstra ssom en lilja.
035:002   Den skall blomstra sknt och frjda sig,
          ja, frjda sig och jubla;
          Libanons hrlighet skall bliva den given,
          Karmels och Sarons prakt.
          Ja, de skola f se
              HERRENS hrlighet,
              vr Guds prakt.
035:003   Strken maktlsa hnder,
          given kraft t vacklande knn.
035:004   Sgen till de frsagda:
          Varen frimodiga, frukten icke.
          Se, eder Gud
              kommer med hmnd;
          vedergllning kommer frn Gud,
              ja, sjlv kommer han och frlsar eder.
035:005   D skola de blindas gon ppnas
          och de dvas ron uppltas.
035:006   D skall den lame hoppa ssom en hjort,
          och den stummes tunga skall jubla.
          Ty vatten skola bryta fram i knen
          och strmmar p hedmarken.
035:007   Av frbrnt land skall bliva en sj
          och av torr mark vattenkllor;
          p den plats, dr kenhundar lgrade sig,
          skall vxa grs jmte vass och rr.
035:008   Och en banad vg, en farvg,
              skall g dr fram,
          och den skall kallas den heliga vgen;
          ingen oren skall frdas drp,
              den skall vara fr dem sjlva.
          Den som vandrar den vgen skall icke g vilse,
              om han ock hr till de fkunniga.
035:009   Dr skall icke vara ngot lejon,
          ej heller skall ngot annat vilddjur komma dit.
          Intet sdant skall finnas dr,
          men ett frlsat folk skall vandra p den.
035:010   Ja, HERRENS frlossade skola vnda tillbaka
          och komma till Sion med jubel;
          evig gldje skall krna deras huvuden,
          frjd och gldje skola de undf,
          men sorg och suckan skola fly bort.

036:001 Och i konung Hiskias fjortonde regeringsr hnde sig, att
        Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla befsta
        stder i Juda och intog dem.
036:002 Och konungen i Assyrien snde frn Lakis stad Rab-Sake med en
        stor hr till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid
        vre dammens vattenledning, p vgen till Valkarfltet.
036:003 D gingo verhovmstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren
        Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom.
036:004 Och Rab-Sake sade till dem: Sgen till Hiskia: S sger den
        store konungen, konungen i Assyrien: Vad r det fr en
        frtrstan, som du nu har hngivit dig t?
036:005 Jag sger: Det r allenast munvder, att du vet rd och har makt
        att fra kriget.  P vem frtrstar du d, eftersom du har satt
        dig upp mot mig?
036:006 Du frtrstar vl p den brckta rrstaven Egypten, men se, nr
        ngon stder sig p den, gr den i i hans hand och genomborrar
        den.  Ty sdan r Farao, konungen i Egypten, fr alla som
        frtrsta p honom.
036:007 Eller sger du kanhnda till mig: 'Vi frtrsta p HERREN, vr
        Gud?'  Var det d icke hans offerhjder och altaren Hiskia
        avskaffade, nr han sade till Juda och Jerusalem: 'Infr detta
        altare skolen I tillbedja'?
036:008 Men ing nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill
        giva dig tv tusen hstar, om du kan skaffa dig ryttare till
        dem.
036:009 Huru skulle du d kunna sl tillbaka en enda stthllare, en av
        min herres ringaste tjnare?  Och du stter din frtrstan till
        Egypten i hopp om att s f vagnar och ryttare!
036:010 Menar du d att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till
        detta land fr att frdrva det?  Nej, det r HERREN, som har
        sagt till mig: Drag upp mot detta land och frdrva det.

036:011 D sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: Tala till dina
        tjnare p arameiska, ty vi frst det sprket, och tala icke
        till oss p judiska infr folket som str p muren.
036:012 Men Rab-Sake svarade: r det d till din herre och till dig,
        som min herre har snt mig att tala dessa ord?  r det icke
        fastmer till de mn som sitta p muren och som jmte eder skola
        ndgas ta sin egen trck och dricka sitt eget vatten?
036:013 Drefter trdde Rab-Sake nrmare och ropade med hg rst p
        judiska och sade: Hren den store konungens, den assyriske
        konungens, ord.
036:014 S sger konungen: Lten icke Hiskia bedraga eder, ty han frmr
        icke rdda eder.
036:015 Och lten icke Hiskia frleda eder att frtrsta p HERREN,
        drmed att han sger: 'HERREN skall frvisso rdda oss; denna
        stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'
036:016 Hren icke p Hiskia.  Ty s sger konungen i Assyrien: Gren
        upp i godo med mig och given eder t mig, s skolen I f ta var
        och en av sitt vintrd och av sitt fikontrd och dricka var och
        en ur sin brunn,
036:017 till dess jag kommer och hmtar eder till ett land som r likt
        edert eget land, ett land med sd och vin, ett land med brd och
        vingrdar.
036:018 Lten icke Hiskia frleda eder, nr han sger: 'HERREN skall
        rdda oss.'  Har vl ngon av de andra folkens gudar rddat sitt
        land ur den assyriske konungens hand?
036:019 Var ro Hamats och Arpads gudar?  Var ro Sefarvaims gudar?
        Eller hava de rddat Samaria ur min hand?
036:020 Vilken bland dessa lnders alla gudar har vl rddat sitt land
        ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall rdda Jerusalem
        ur min hand?

036:021 Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade s
        bjudit och sagt: Svaren honom icke.
036:022 Och verhovmstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna
        och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med snderrivna
        klder och berttade fr honom, vad Rab-Sake hade sagt.

037:001 D nu konung Hiskia hrde detta, rev han snder sina klder och
        hljde sig i sorgdrkt och gick in i HERRENS hus.
037:002 Och verhovmstaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de ldste
        bland prsterna snde han, hljda i sorgdrkt, till profeten
        Jesaja, Amos' son.
037:003 Och de sade till denne: S sger Hiskia: En ndens, tuktans och
        smlekens dag r denne dag, ty fostren hava vl kommit fram till
        fdseln, men kraft att fda finnes icke.
037:004 Kanhnda skall HERREN, din Gud, hra Rab-Sakes ord, med vilka
        hans herre, konungen i Assyrien, har snt honom till att smda
        den levande Guden, s att han straffar honom fr dessa ord som
        han, HERREN, din Gud, har hrt.  S bed nu en bn fr den
        kvarleva som nnu finnes.
037:005 Nr nu konung Hiskias tjnare kommo till Jesaja,
037:006 sade Jesaja till dem: S skolen I sga till eder herre: S
        sger HERREN: Frukta icke fr de ord som du har hrt, dem, med
        vilka den assyriske konungens tjnare hava hdat mig.
037:007 Se, jag skall lta en sdan ande komma in i honom, att han p
        grund av ett rykte som han skall f hra vnder tillbaka till
        sitt land; och jag skall lta honom falla fr svrd i hans eget
        land.

037:008 Och Rab-Sake vnde tillbaka och fann den assyriske konungen
        upptagen med att belgra Libna; ty han hade hrt, att han hade
        brutit upp frn Lakis.

037:009 Men nr Sanherib fick hra sgas om Tirhaka, konungen i
        Etiopien, att denne hade dragit ut fr att strida mot honom,
        skickade han, s snart han hrde detta, sndebud till Hiskia och
        sade:
037:010 S skolen I sga till Hiskia, Juda konung: Lt icke din Gud,
        som du frtrstar p, bedraga dig, i det att du tnker:
        'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens
        hand.'
037:011 Du har ju hrt, vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla
        andra lnder, huru de hava givit dem till spillo.  Och du skulle
        nu bliva rddad!
037:012 Hava vl de folk, som mina fder frdrvade, Gosan, Haran, Resef
        och Edens barn i Telassar, blivit rddade av sina gudar?
037:013 Var r Hamats konung och Arpads konung och konungen ver
        Sefarvaims stad, ver Hena och Iva?

037:014 Nr Hiskia hade mottagit brevet av sndebuden och lst det,
        gick han upp i HERRENS hus, och dr bredde Hiskia ut det infr
        HERRENS ansikte.
037:015 Och Hiskia bad till HERREN och sade:
037:016 HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar p keruberna, du
        allena r Gud, den som rder ver alla riken p jorden; du har
        gjort himmel och jord.
037:017 HERRE, bj ditt ra hrtill och hr; HERRE, ppna dina gon och
        se.  Ja, hr alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han har
        smdat den levande Guden.
037:018 Det r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava frtt alla
        lnder ssom ock sitt eget land.
037:019 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga
        gudar, utan verk av mnniskohnder, tr och sten; drfr kunde
        de frgra dem.
037:020 Men frls oss nu, HERRE, vr Gud, ur hans hand, s att alla
        riken p jorden frnimma, att du, HERRE, r den ende.

037:021 D snde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och lt sga: S
        sger HERREN, Israels Gud, jag, till vilken du har bett angende
        Sanherib, konungen i Assyrien:
037:022 Detta r det ord, som HERREN har talat om honom:

          Hon fraktar dig och bespottar dig,
              jungfrun dottern Sion;
          hon skakar huvudet efter dig,
              dottern Jerusalem.
037:023   Vem har du smdat och hdat,
              och mot vem har du upphvt din rst?
          Alltfr hgt har du upplyft dina gon--
              ja, mot Israels Helige.
037:024   Genom dina tjnare smdade du HERREN,
              nr du sade: 'Med mina mnga vagnar
          drog jag upp p bergens hjder,
              lngst upp p Libanon;
          jag hgg ned dess hga cedrar
              och vldiga cypresser;
          jag trngde fram till dess versta hjder,
              dess frodigaste skog;
037:025   jag grvde brunnar
              och drack ut vatten,
          och med min fot uttorkade jag
              alla Egyptens strmmar.'
037:026   Har du icke hrt, att jag fr lnge sedan
              beredde detta?
          Av lder bestmde jag ju s;
              och nu har jag frt det fram:
          du fick makt att delgga befsta stder
              till grusade stenhopar.
037:027   Deras invnare blevo maktlsa,
              de frfrades och stodo med skam.
          Det gick dem ssom grset p marken
              och grna rter,
          ssom det som vxer p taken,
              och sd, som frgs,
              frrn stret har vuxit upp.
037:028   Om du sitter eller gr ut
              eller gr in, s vet jag det,
              och huru du rasar mot mig.
037:029   Men d du nu s rasar mot mig
              och d ditt vermod har ntt till mina ron,
          skall jag stta min krok i din nsa
              och mitt betsel i din mun
          och fra dig tillbaka samma vg,
              som du har kommit p.

037:030 Och detta skall fr dig vara tecknet: man skall detta r ta,
        vad som vxer upp av spillsd, och nsta r sjlvvuxen sd, men
        det tredje ret skolen I f s och skrda och plantera vingrdar
        och ta deras frukt.
037:031 Och den rddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall ter
        skjuta rot nedtill och bra frukt upptill.
037:032 Ty frn Jerusalem skall utg en kvarleva, en rddad skara frn
        Sions berg.  HERREN Sebaots nitlskan skall gra detta.
037:033 Drfr sger HERREN s om konungen i Assyrien:

          Han skall icke komma in i denna stad
          och icke skjuta ngon pil ditin;
          han skall icke mot den fra fram ngon skld
          eller kasta upp ngon vall mot den.
037:034   Samma vg han kom skall han vnda tillbaka,
          och in i denna stad skall han icke komma, sger HERREN.
037:035   Ty jag skall beskrma och frlsa denna stad
          fr min tjnare Davids skull.

037:036 Och HERRENS ngel gick ut och slog i assyriernas lger ett
        hundra ttiofem tusen man; och nr man bittida fljande morgon
        kom ut, fick man se dda kroppar ligga dr verallt.
037:037 D brt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tgade tillbaka;
        och han stannade sedan i Nineve.
037:038 Men nr han en gng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han
        drpt med svrd av sina sner Adrammelek och Sareser; drefter
        flydde dessa undan till Ararats land.  Och hans son Esarhaddon
        blev konung efter honom.

038:001 Vid den tiden blev Hiskia ddssjuk; och profeten Jesaja, Amos'
        son, kom till honom och sade till honom: S sger HERREN:
        Bestll om ditt hus; ty du mste d och skall icke tillfriskna.
038:002 D vnde Hiskia sitt ansikte mot vggen och bad till HERREN.
038:003 Och han sade: Ack HERRE, tnk dock p huru jag har vandrat
        infr dig i trohet och med hngivet hjrta och gjort, vad gott
        r i dina gon.  Och Hiskia grt bitterligen.
038:004 D kom HERRENS ord till Jesaja: han sade:
038:005 G och sg till Hiskia: S sger HERREN, din fader Davids Gud:
        Jag har hrt din bn, jag har sett dina trar.  Se, jag skall
        frka din livstid med femton r;
038:006 jag skall ock rdda dig och denna stad ur den assyriske
        konungens hand.  Ja, jag skall beskrma denna stad.
038:007 Och detta skall fr dig vara tecknet frn HERREN drp att HERREN
        skall gra, vad han nu har lovat:
038:008 se, solvisarskuggan, som nu p Ahas' solvisare har gtt nedt
        med solen, skall jag lta g tio steg tillbaka.  S gick solen
        tillbaka p solvisaren de tio steg, som den reda hade lagt till
        rygga.

038:009 En sng, skriven av Hiskia, Juda konung, nr han hade varit sjuk
        och tillfrisknat frn sin sjukdom:
038:010   Jag tnkte: Jag gr hdan
              i mina bsta dagar,
              in genom ddsrikets portar;
          jag varder bervad terstoden av mina r.
038:011   Jag tnkte: Jag fr icke mer se HERREN,
              HERREN i de levandes land.
          Hos dem som bo i frgngelsens rike
              fr jag ej mer skda mnniskor.
038:012   Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifrn mig
              ssom en herdes tlt.
          Jag har vvt mitt liv till slut ssom en vvare sin vv,
              och jag skres nu ned frn bommen;
          innan dagen har gtt ver till natt, r du frdig med mig.
038:013   Jag mste ryta ssom ett lejon intill morgonen;
              s krossas alla bin i min kropp.
          Ja, innan dagen har gtt ver till natt, r du frdig med mig.
038:014   Jag klagade ssom en svala, ssom en trana,
              jag suckade ssom en duva;
          matta blickade mina gon mot hjden:
          HERRE, jag lider nd; tag dig an min sak.
038:015   Men vad skall jag vl sga,
              d han nu har talat till mig
              och sjlv utfrt sitt verk?
          I ro fr jag nu leva alla mina r till slut
              efter all min sjls bedrvelse.
038:016   Herre, sdant lnder till liv,
          min ande har i allo sitt liv drav.
          Och s helar du mig--ja, giv mig liv!
038:017   Se till mitt bsta kom denna bittra bedrvelse ver mig.
          I din krlek rddade du min sjl
              ifrn frintelsens grop,
          i det du kastade alla mina synder
              bakom din rygg.
038:018   Ty ddsriket tackar dig icke,
              dden prisar dig icke,
          och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer
              p din trofasthet.
038:019   De som leva, de som leva, de tacka dig,
              ssom ock jag nu gr;
          och fderna gra din trofasthet
              kunnig fr barnen.
038:020   HERREN skall frlsa mig,
          och mina snger skola vi d spela
              i alla vra livsdagar
              druppe i HERRENS hus.

038:021 Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och lgga
        den ssom plster p bulnaden, s skulle han tillfriskna.
038:022 Men Hiskia sade: Vad fr ett tecken gives mig drp att jag
        skall f g upp i HERRENS hus?

039:001 Vid samma tid snde Merodak-Baladan, Baladans son, konungen i
        Babel, brev och sknker till Hiskia; och han fick hra, att
        denne hade varit sjuk, men blivit terstlld.
039:002 Och Hiskia gladde sig ver deras ankomst och visade dem sitt
        frrdshus, sitt silver och guld, sina vlluktande kryddor och
        sina dyrbara oljor och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i
        hans skattkamrar.  Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans
        go, som han icke visade dem.

039:003 Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom:
        Vad hava dessa mn sagt, och varifrn hava de kommit till dig?
        Hiskia svarade: De hava kommit till mig ifrn fjrran land,
        ifrn Babel.
039:004 Han sade vidare: Vad hava de sett i ditt hus?  Hiskia svarade:
        Allt som r i mitt hus hava de sett: intet finnes i mina
        skattkamrar, som jag icke har visat dem.
039:005 D sade Jesaja till Hiskia: Hr HERREN Sebaots ord:
039:006 Se, dagar skola komma, d allt som finnes i ditt hus och som
        dina fder hava samlat nda till denna dag skall fras bort till
        Babel; intet skall bliva kvar, sger HERREN.
039:007 Och sner till dig, de som skola utg av dig och som du skall
        fda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjnare i den
        babyloniske konungens palats.
039:008 Hiskia sade till Jesaja: Gott r det HERRENS ord, som du har
        talat.  Och han sade ytterligare: Frid och trygghet skola ju
        f rda i min tid.

040:001   Trsten, trsten mitt folk,
              sger eder Gud.
040:002   Talen ljuvligt till Jerusalem
              och prediken fr det,
          att dess vedermda r slut,
              att dess missgrning r frsonad
          och att det har ftt dubbelt igen av HERRENS hand
              fr all sina synder.
040:003   Hr, man ropar;
              Bereden vg
              fr HERREN i knen,
          banen p hedmarken
              en jmn vg fr vr Gud.
040:004   Alla dalar skola hjas
          och alla berg och hjder snkas;
          vad ojmnt r skall jmnas,
          och vad olndigt r skall bliva slt mark.
040:005   HERRENS hrlighet skall varda uppenbarad,
          och allt ktt skall tillsammans se den.
          Ty s har HERRENS mun talat.
040:006   Hr, ngon talar: Predika!,
          och en annan svarar: Vad skall jag predika?
          Allt ktt r grs
          och all dess hrlighet ssom ett blomster p marken.
040:007   Grset torkar bort,
              blomstret frvissnar,
          nr HERRENS andedrkt blser drp.
040:008   Grset torkar bort,
              blomstret frvissnar,
          men vr Guds ord
              frbliver evinnerligen.
040:009   Stig upp p ett hgt berg,
              Sion, du gldjens budbrarinna;
          hv upp din rst med kraft,
              Jerusalem, du gldjens budbrarinna:
          hv upp den utan fruktan,
          sg till Juda stder:
              Se, dr r eder Gud!
040:010   Ja, Herren, HERREN kommer
              med vldighet,
          och hans arm visar sin makt.
          Se, han har med sig sin ln,
              och hans segerbyte gr framfr honom.
040:011   Han fr sin hjord i bet ssom en herde,
          han samlar lammen i sin famn
          och br dem i sitt skte
              och sakta fr han moderfren fram.
040:012   Vem r det, som mter upp havens vatten i sin hand
          och mrker ut himmelens vidd med sina utspnda fingrar?
          Vem mter upp stoftet p jorden med ett tredingsmtt?
          Vem vger bergen p en vg
          och hjderna p en viktskl?
040:013   Vem kan utrannsaka HERRENS Ande,
          och vem kan giva honom rd och undervisa honom?
040:014   Gr han till rds med ngon,
          fr att denne skall giva honom frstnd
          och lra honom den rtta stigen,
          lra honom kunskap
          och visa honom frstndets vg?
040:015   Nej, folken ro att akta ssom en droppe ur mbaret
          och ssom ett grand p vgsklen;
          se, havslnderna lyfter han ssom ett stoftkorn.
040:016   Libanons skog vore icke nog till offerved
          och dess djur icke nog till brnnoffer.
040:017   Folken ro allasammans ssom ett intet infr honom;
          ssom alls intet och idel tomhet aktas de av honom.
040:018   Vid vem viljen I d likna Gud,
          och vad finnes honom likt att stlla vid hans sida?
040:019   Mnne ett avgudabelte?--det gjutes av ngon konstnr,
          och guldsmeden verdrager det sedan med guld,
          och med silverkedjor pryder s guldsmeden det.
040:020   Den som icke har rd att offra s mycket,
          han vljer ut ett stycke tr, som icke ruttnar,
          och sker sig en frfaren konstnr,
          som kan frfrdiga ett belte, som ej faller omkull.
040:021   Haven I d intet frstnd?
              Hren I d intet?
          Blev detta icke frkunnat
              fr eder frn begynnelsen?
          Haven I icke frsttt,
              vad jordens grundvalar sga?
040:022   Han r den som tronar ver jordens rund,
          och dess inbyggare ro ssom grshoppor;
          han r den som utbreder himmelen ssom ett flor
          och spnner ut den ssom ett tlt att bo inunder.
040:023   Han r den som gr furstarna till intet,
          frvandlar domarna p jorden till idel tomhet.
040:024   Knappt ro de planterade,
              knappt ro de sdda,
          knappt har deras stam
              slagit rot i jorden,
          s blser han p dem, och de frtorka,
          och en stormvind fr dem bort ssom str.
040:025   Vid vem viljen I d likna mig, s agg jag skulle vara ssom han?
              sger den Helige.
040:026   Lyften upp edra gon mot hjden
          och sen: vem har skapat allt detta?
          Det har han som fr hrskaran druppe fram i rknade hopar;
          han nmner dem alla vid namn.
          S stor r hans makt, s vldig hans kraft,
          att icke en enda utebliver.
040:027   Huru kan du sga sdant, du Jakob,
          och tala s, du Israel:
          Min vg r frdold fr HERREN,
          och min rtt r frsvunnen fr min Gud?
040:028   Vet du d icke,
              har du ej hrt det,
          att HERREN r en evig Gud,
          han som har skapat jordens ndar?
          Han bliver ej trtt och uppgives icke,
          hans frstnd r outrannsakligt.
040:029   Han giver den trtte kraft
          och frkar den maktlses styrka.
040:030   Ynglingar kunna bliva trtta och uppgivas,
          och unga mn kunna falla;
040:031   men de som bida efter HERREN hmta ny kraft,
          de f nya vingfjdrar ssom rnarna.
          S hasta de stad utan att uppgivas,
          de frdas framt utan att bliva trtta.

041:001   Tigen, I havslnder, och lyssnen till mig,
          och m folken hmta ny kraft;
          m de s komma fram och tala,
          ja, lt oss med varandra trda infr rtta.
041:002   Vem har i ster ltit denne uppst,
          som mtes av seger, var han gr fram?
          Vem giver folkslag i hans vld
          och gr honom till hrskare ver konungar?
          Vem gr deras svrd till stoft
          och deras bgar till str som fres bort av vinden?
041:003   Han frjagar dem, dr han gr lyckosam fram,
          vanliga vgar trampar icke hans fot.
041:004   Vem har verkat och utfrt detta?
          Det har han som frn begynnelsen
          kallade mnniskors slkten fram:
          jag, HERREN, som r den frste
          och som intill det sista r densamme.
041:005   Havslnderna se det och frukta,
          och jordens ndar frskrckas.
          Man nrmar sig till varandra och kommer tillhopa.
041:006   Den ene vill hjlpa den andre;
          han sger till den andre: Fatta mod!
041:007   Trsnidaren stter mod i guldsmeden,
          bleckslagaren i den som hamrar p std.
          Han sger om ldningen: Den r god
          och fster bilden med spikar, s att den ej faller omkull.
041:008   Men du Israel, min tjnare,
          du Jakob, som jag har utvalt,
          du ttling av Abraham, min vn,
041:009   du som jag har hmtat frn jordens ndar
          och kallat hit frn dess yttersta hrn
          och till vilken jag har sagt: Du r min tjnare,
          dig har jag utvalt och icke frsmtt,
041:010   frukta icke, ty jag r med dig;
          var ej frsagd, ty jag r din Gud.
          Jag styrker dig, jag hjlper dig ock,
          jag uppehller dig med min rttfrdighets hgra hand.
041:011   Se, alla som ro dig htska
              skola komma p skam och blygas;
          dina motstndare skola bliva till intet
              och skola frgs.
041:012   Du skall ska efter dina vedersakare,
              men icke finna dem;
          ja, de som strida mot dig skola bliva till intet
              och f en nde.
041:013   Ty jag r HERREN, din Gud, som hller dig
              vid din hgra hand
          och som sger till dig: Frukta icke,
              jag hjlper dig.
041:014   S frukta nu icke, du mask Jakob,
          du Israels lilla hop.
          Jag hjlper dig, sger HERREN;
          din frlossare r Israels Helige.
041:015   Se, jag gr dig till en trskvagn,
          ny och med skarpa taggar,
          s att du skall sndertrska berg och krossa dem till stoft
          och gra hjder lika agnar.
041:016   Du skall kasta dem med kastskovel,
          och vinden skall fra dem bort
          och stormen frskingra dem;
          men du sjlv skall frjda dig i HERREN
          och bermma dig av Israels Helige.
041:017   De betryckta och fattiga
          ska frgves efter vatten,
          deras tunga frsmktar av trst;
          men jag, HERREN, skall bnhra dem,
          jag, Israels Gud, skall icke vergiva dem.
041:018   Jag skall lta strmmar rinna upp p hjderna
          och kllor i dalarna;
          jag skall gra knen till en vattenrik sj
          och torrt land till kllsprng.
041:019   Och jag skall lta cedrar och akacietrd vxa upp i knen
          jmte myrten och olivtrd
          och skall p hedmarken plantera cypress
          tillsammans med alm och buxbom,
041:020   fr att man skall bde se och veta
          och akta p och frst,
          att HERRENS hand har gjort detta,
          att Israels Helige har skapat det.
041:021   S trden nu fram med eder sak,
              sger HERREN;
          kommen med edra bevis,
              sger Jakobs konung.
041:022   Ja, m man komma med dem
          och frkunna fr oss, vad som skall ske.
          Var ro edra forna utsagor?
          Lggen fram dem, fr att vi m akta p dem
          och se till, huru de hava gtt i fullbordan.
          Eller lten oss hra, vad som nu skall komma,
041:023   frkunnen, vad framdeles skall hnda,
          fr att vi m se, att I ren gudar.
          Ja, gren ngonting, vad det nu vara m,
          s att vi alla hpna, nr vi se det.
041:024   Men se, I ren ett intet,
          och edert verk r alls intet;
          den som utvljer eder r en styggelse.
041:025   Jag lt i norr en man uppst, och han kom,
          ja, i ster en som skulle kalla mitt namn;
          och han skulle g fram ver landsherrarna, ssom vore de lerjord,
          lik en krukmakare, som trampar lera.
041:026   Vem frkunnade detta frut, s att vi fingo veta det,
          eller i frvg, s att vi kunde sga: Du hade rtt?
          Ingen fanns, som frkunnade det,
          ingen, som lt oss hra det,
          ingen, som hrde eder tala drom.
041:027   Jag r den frste, som sger till Sion: Se, se dr ro de,
          den frste, som bringar Jerusalem detta gldjens budskap.
041:028   Jag ser mig om, men hr finnes ingen,
          ingen bland dessa, som kan giva besked;
          ingen som kan giva ett svar p min frga.
041:029   Se, de ro allasammans ffnglighet,
          deras verk ro ett intet,
          deras belten vind och tomhet.

042:001   Se, ver min tjnare som jag uppehller,
          min utkorade, till vilken min sjl har behag,
          ver honom har jag ltit min Ande komma;
          han skall utbreda rtten bland folken.
042:002   Han skall icke skria eller ropa
          och icke lta hra sin rst p gatorna.
042:003   Ett brutet rr skall han icke snderkrossa,
          och en tynande veke skall han icke utslcka;
          han skall i trofasthet utbreda rtten.
042:004   Hans kraft skall icke frtyna eller brytas,
          intill dess att han har grundat rtten p jorden;
          havslnderna vnta efter hans lag.
042:005   S sger Gud, HERREN,
          han som har skapat himmelen och utspnt den,
          han som har utbrett jorden med vad som alstras drav,
          han som har givit liv t folket som r drp
          och ande t dem som vandra dr:
042:006   Jag, HERREN, har kallat dig i rttfrdighet,
          och jag vill fatta dig vid handen
          och bevara dig och fullborda i dig frbundet med folket
          och stta dig till ett ljus fr folkslagen,
042:007   fr att du m ppna blinda gon
          och fra fngar ut ur fngelset,
          ja, ur fngenskapen dem som sitta i mrkret.
042:008   Jag, HERREN, det r mitt namn;
          och jag giver icke min ra t ngon annan
          eller mitt lov t beltena.
042:009   Se, vad jag frut frkunnade, det har nu kommit.
          Nu frkunnar jag nya ting;
          frrn de visa sig,
          lter jag eder hra om dem.
042:010   Sjungen till HERRENS ra en ny sng,
          hans lov frn jordens nda,
          I som faren p havet, s ock allt vad dri r,
          I havslnder med edra inbyggare;
042:011   stmmen upp, du ken med dina stder
          och I byar, dr Kedar bor;
          jublen, I klippornas invnare,
          ropen frn bergens toppar.
042:012   Given HERREN ra
          och frkunnen hans lov i havslnderna.
042:013   HERREN drager ut ssom en hjlte,
          han eggar upp sig till iver ssom en krigare;
          han uppgiver hrskri, han ropar hgt
          och visar sin makt mot sina fiender.
042:014   I lng tid har jag tegat,
              jag hll mig stilla och betvang mig;
          men nu skall jag hja rop ssom en barnafderska,
              jag vill skaffa mig luft och andas ut.
042:015   Jag skall frda berg och hjder
              och lta allt grs p dem frtorka;
          jag skall gra strmmar till land
              och lta allt grs p dem frtorka;
          jag skall gra strmmar till land
              och lta sjar torka ut.
042:016   Och de blinda skall jag leda
              p en vg som de icke knna;
          p stigar som de icke knna
              skall jag fra dem.
          Jag skall gra mrkret framfr dem till ljus
              och det som r ojmnt till jmn mark.
          Detta r, vad jag skall gra,
              och jag skall ej rygga mitt ord.
042:017   Men de som frtrsta p skurna belten
              och som sga till gjutna belten:
              I ren vra gudar,
          de skola vika tillbaka
              och st dr med skam.
042:018   Hren, I dve;
          I blinde, skden och sen.
042:019   Vem r blind, om icke min tjnare,
          och s dv som den budbrare jag snder stad?
042:020   Du har ftt se mycket,
              men du aktar icke drp;
          fastn ronen hava blivit ppnade,
              lyssnar ingen till.
042:021   Det r HERRENS behag, fr hans rttfrdighets skull,
          att han vill lta sin lag komma till makt och ra.
042:022   Men detta r ett plundrat och skvlat folk;
          dess ynglingar ro alla lagda i bojor,
          och i fngelser hllas de gmda,
          de hava blivit givna till plundring,
              och ingen finnes, som rddar,
          till skvling, och ingen sger:
              Giv tillbaka.
042:023   Ack att ngon bland eder ville lyssna hrtill,
          fr framtiden giva akt och hra hrp!
042:024   Vem har lmnat Jakob till skvling
          och Israel i plundrares vld?
          Har icke HERREN gjort det;
              han, mot vilken vi hava syndat,
          han, p vilkens vgar
              man icke ville vandra
          och p vilkens lag
              man icke ville hra?
042:025   Drfr utgt han ver dem i sin vrede
          frtrnelse och krigets raseri.
          Och de frbrndes drav runt omkring,
              men besinnade det icke;
          de frtrdes drav,
              men aktade icke drp.

043:001   Men nu sger HERREN s,
          han som har skapat dig, Jakob,
              han som har danat dig, Israel:
          Frukta icke, ty jag har frlossat dig,
          jag har kallat dig vid ditt namn, du r min.
043:002   Om du ock mste g genom vatten, s r jag med dig,
          eller genom strmmar, s skola de icke frdrnka dig;
          mste du n g genom eld, s skall du ej bliva svedd,
          och lgorna skola ej frtra dig.
043:003   Ty jag r HERREN, din Gud,
          Israels Helige, din frlsare;
          jag giver Egypten till lsepenning fr dig,
          Etiopien och Seba i ditt stlle.
043:004   Eftersom du r s dyrbar i mina gon,
          s hgt aktad och s lskad av mig,
          drfr giver jag mnniskor till lsen fr dig
          och folk till lsen fr ditt liv.
043:005   Frukta d icke, ty jag r med dig.
          Jag skall lta dina barn komma frn ster,
          och frn vster skall jag samla dig tillhopa.
043:006   Jag skall sga till Norden: Giv hit
          och till sdern: Frhll mig dem icke;
          fr hit mina sner ifrn fjrran
          och mina dttrar ifrn jordens nda,
043:007   envar som r uppkallad efter mitt namn
          och som jag har skapat till min ra,
          envar som jag har danat och gjort.
043:008   Fr hitut det blinda folket, som dock har gon,
          och de dva, som dock hava ron.
043:009   Alla folk hava kommit tillsammans,
          folkslagen samla sig tillhopa.
          Vem bland dem finnes, som skulle kunna frutsga sdant?
          M de lta oss hra sina forna utsagor.
          M de stlla fram sina vittnen och bevisa sin rtt,
          s att dessa, nr de hra det, kunna sga: Det r sant.
043:010   Men I ren mina vittnen, sger HERREN,
          I ren min tjnare, den som jag har utvalt,
          p det att I mn veta och tro mig
          och frst, att det r jag;
          fre mig r ingen Gud danad,
          och efter mig skall ingen komma.
043:011   Jag, jag r HERREN,
          och frutom mig finnes ingen frlsare.
043:012   Jag har frkunnat det och skaffat frlsning,
          jag har kungjort det och ingen frmmande gud bland eder.
          I ren mina vittnen, sger HERREN;
          och jag r Gud.
043:013   Ja, allt framgent r jag densamme,
          och ingen kan rdda frn min hand.
          Nr jag vill gra ngot, vem kan d avvnda det?
043:014   S sger HERREN, eder frlossare,
          Israels Helige:
          Fr eder skull snder jag mitt bud mot Babel,
          och jag skall driva dem allasammans p flykten,
          jag skall driva kalderna ned p skeppen som voro deras frjd.
043:015   Jag r HERREN, eder Helige,
          Israels skapare, eder konung.
043:016   S sger HERREN,
          han som gr en vg i havet,
          en stig i vldiga vatten,
043:017   han som fr vagnar och hstar ditut,
          ja, hrskara och och stridsmakt,
          sedan ligga de dr tillhopa och kunna icke st upp,
          de ro utslckta, de hava slocknat ssom en veke:
043:018   Tnken icke p vad frr har varit,
          akten icke p vad fordom har skett.
043:019   Se, jag vill gra ngot nytt.
          Redan nu visar det sig; mrken I det icke?
          Ja, jag skall gra en vg i knen
          och strmmar i demarken,
043:020   s att markens djur skola ra mig,
          schakaler och strutsar,
          drfr att jag lter vatten flyta i knen,
          strmmar i demarken,
          s att mitt folk, min utkorade, kan f dricka.
043:021   Det folk, som jag har danat t mig,
          skall frtlja mitt lov.
043:022   Men icke har du, Jakob, kallat mig hit,
          i det du har gjort dig mda fr min skull, du Israel.
043:023   Icke har du framburit t mig dina brnnoffersfr
          eller rat mig med dina slaktoffer;
          icke har jag vllat dig arbete med spisoffer,
          ej heller mda med rkelse.
043:024   Icke har du kpt kalmus t mig fr dina penningar
          eller mttat mig med dina slaktoffers fett.
          Nej, du har vllat mig arbete genom dina synder
          och mda genom dina missgrningar.
043:025   Jag, jag r den som utplnar
          dina vertrdelser fr min egen skull,
          och dina synder kommer jag icke mer ihg.
043:026   Lt mig hra, vad du har att sga,
          och lt oss g till rtta med varandra;
          tala du, fr att du m finnas rttfrdig.
043:027   Men se, redan din stamfader syndade,
          och de som frde din talan begingo vertrdelser mot mig.
043:028   Drfr har jag mst lta helgedomens furstar utst vanra
          och har verlmnat Jakob t tillspillogivning,
          Israel t frsmdelse.

044:001   Men hr nu, du Jakob, min tjnare,
          du Israel, som jag har utvalt.
044:002   S sger HERREN, han som har skapat dig,
          han som danade dig redan i moderlivet och som hjlper dig:
          Frukta icke, du min tjnare Jakob,
          du Jesurun, som jag har utvalt.
044:003   Ty jag skall utgjuta vatten ver de trstiga
          och strmmar ver det torra;
          jag skall utgjuta min Ande ver din barn
          och min vlsignelse ver dina telningar,
044:004   s att de vxa upp mitt ibland grset
          ssom piltrd vid vattenbckar.
044:005   D skall den ene sga: HERREN tillhr jag,
          och den andre skall beropa Jakobs namn,
          och en tredje skall skriva p sin hand: HERRENS egen
          och skall bruka Israel ssom ett renamn.
044:006   S sger HERREN, Israels konung,
          och hans frlossare, HERREN Sebaot:
          Jag r den frste, och jag r den siste,
          och frutom mig finnes ingen Gud.
044:007   Och vem talar, ssom jag har gjort,
          alltsedan jag lt urtidsfolket framtrda?
          M han frkunna det och lgga det fram fr mig.
          Ja, m de frkunna det tillkommande, vad som skall ske.
044:008   Frukten icke och varen icke frskrckta.
          Har jag icke fr lnge sedan ltit dig hra om detta
          och frkunnat det?  I ren ju mina vittnen.
          Finnes vl ngon Gud frutom mig?
          Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.

044:009 Avgudamakarna ro allasammans idel tomhet, och deras kra gudar
        kunna icke hjlpa.  Deras beknnare se sjlva intet och frst
        intet; drfr mste de ock komma p skam.
044:010 Om ngon formar en gud och gjuter ett belte, s r det honom
        till intet gagn.
044:011 Se, hela dess flje skall komma p skam; konstnrerna sjlva ro
        ju allenast mnniskor.  M de frsamlas, s mnga de ro, och
        trda fram; de skola d alla tillhopa med frskrckelse komma p
        skam.

044:012 Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glden, han
        formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till
        ventyrs fr han drvid svlta, s att han bliver vanmktig, och
        frsaka att dricka, s att han bliver matt.
044:013 Trsnidaren spnner ut sitt mtsnre och gr mrken p
        trstycket med sitt ritstift, han arbetar drp med sina eggjrn
        och mrker ut det med passaren; och han gr s drav en
        mansbild, en prydlig mnniskogestalt, som fr bo i ett hus.

044:014 Man fller t sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig
        ek och uppdrager dem t sig bland skogens trd; man planterar t
        sig lrktrd, och regnet giver dem vxt.
044:015 Detta hava mnniskorna till brnsle; och man tager drav och
        vrmer sig drmed, man tnder p det och bakar brd drvid.  Men
        drjmte frfrdigar man en gud drav och tillbeder den, man gr
        drav ett belte och faller ned fr det.
044:016 En del av tret brnner man allts upp i eld, ver en annan del
        drav tillagar man ktt till att ta, steker sin stek och ter
        sig mtt; nr man s har vrmt sig, sger man: Gott, nu r jag
        varm, nu njuter jag av brasan.
044:017 Men av det som r kvar gr man en gud, man gr sig ett belte,
        och fr det faller man ned och tillbeder, man bnfaller infr
        det och sger: Rdda mig, ty du r min gud.--
044:018 Ja, sdana veta intet och frst intet, ty igentppta ro deras
        gon, s att de icke se, och deras hjrtan, s att de intet
        begripa.
044:019 Ingen har s mycken eftertanke, s mycket vett eller frstnd,
        att han sger: En del drav har jag brnt upp i eld, och p
        kolen har jag bakat brd och stekt ktt och har s tit; skulle
        jag d av terstoden gra en styggelse?  Skulle jag falla ned
        fr ett stycke tr?
044:020 Den som s hller sig till vad som blott r aska, han r frledd
        av ett drat hjrta, s att han icke frstr att rdda sin sjl,
        icke att tnka: Blott ffnglighet r, vad jag hller i min
        hgra hand.
044:021   Tnk hrp, du Jakob,
          du Israel, ty du r min tjnare;
          jag har danat dig, ja, du r min tjnare.
          Israel, du varder icke frgten av mig.
044:022   Jag utplnar dina vertrdelser ssom ett moln
          och dina synder ssom en sky.
          Vnd om till mig, ty jag frlossar dig.
044:023   Jublen, I himlar,
              ty HERREN utfr sitt verk;
          hjen gldjerop, I jordens djup,
          bristen ut i jubel, I berg,
          du skog med alla dina trd;
          ty HERREN frlossar Jakob,
          han bevisar sig hrlig i Israel.
044:024   S sger HERREN, din frlossare,
          han som danade dig redan i moderlivet:
          Jag, HERREN, r den som fr allt,
          den som ensam utspnner himmelen
          och utan ngons hjlp breder ut jorden.
044:025   Jag r den som gr lgnprofeternas tecken om intet
          och gr spmnnen till drar,
          den som lter de vise komma till korta
          och gr deras klokhet till drskap,
044:026   men som lter sin tjnares ord bliva bestndande
          och fullbordar sina sndebuds rdslag.
          Jag r den som sger om Jerusalem: Det skall bliva bebott
          och om Juda stder: De skola varda uppbyggda;
          jag skall upprtta ruinerna dr.
044:027   Jag r den som sger till havsdjupet: Sina ut;
          dina strmmar vill jag lta uttorka.
044:028   Jag r den som sger om Kores: Han r min herde,
          han skall fullborda all min vilja,
          och han skall sga om Jerusalem:
              'Det skall bliva uppbyggt'
          och till templet: 'Din grund skall ter varda lagd.'

045:001   S sger HERREN till sin smorde,
          till Kores som jag har fattat vid hans hgra hand,
          d jag nu vill sl ned folken infr honom
          och lsa svrdet frn konungarnas lnd,
          d jag vill ppna drrarna fr honom
          s att inga portar mer ro stngda:
045:002   Sjlv skall jag g framfr dig,
          backarna skall jag jmna ut;
          kopparportarna skall jag krossa,
          och jrnbommarna skall jag bryta snder.
045:003   Och jag skall giva dig dolda skatter
          och bortgmda rikedomar,
          fr att du m frnimma, att jag, HERREN, r den
          som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.
045:004   Fr min tjnare Jakobs skull,
          fr Israels, min utkorades, skull
          kallade jag dig vid ditt namn
          och gav dig renamn, innan du knde mig.
045:005   Jag r HERREN och eljest ingen,
          utom mig finnes ingen Gud;
          innan du knde mig, omgjordade jag dig,
045:006   fr att man skulle frnimma bde i ster och i vster,
          att alls ingen finnes frutom mig,
          att jag r HERREN och eljest ingen,
045:007   jag som danar ljuset och skapar mrkret,
          jag som giver lyckan och skapar olyckan.
          Jag, HERREN, r den som gr allt detta.
045:008   Drypen, I himlar drovan,
          och m skyarna lta rttfrdighet strmma ned.
          M jorden ppna sig,
          och m dess frukt bliva frlsning;
          rttfrdighet lte den ock vxa upp.
          Jag, HERREN, skapar detta.
045:009   Ve dig som vill g till rtta med din Skapare,
          ja, ve dig, du skrva bland andra skrvor av jord!
          Skall vl leret sga till krukmakaren: Vad kan du gra?
          Och skall ditt verk sga om dig: Han har inga hnder?
045:010   Ve dig som sger till din fader: Icke kan du avla barn
          och till hans hustru: Icke kan du fda barn!
045:011   S sger HERREN,
          Israels Helige, som ock r hans skapare:
          Frgen mig om det tillkommande;
          lmnen t mig omsorgen om mina sner, mina hnder verk.
045:012   Det r jag, som har gjort jorden och skapat mnniskorna drp;
          det r mina hnder, som hava utspnt himmelen,
          och hela dess hrskara har jag bdat upp.
045:013   Det r ock jag, som har ltit denne uppst i rttfrdighet,
          och alla hans vgar skall jag gra jmna.
          Han skall bygga upp min stad
          och slppa mina fngar lsa,
          och det icke fr betalning eller fr gvor,
          sger HERREN Sebaot.
045:014   S sger HERREN:
          Vad egyptierna hava frvrvat med sitt arbete
          och etiopiernas och Sebas resliga folk med sin handel,
          det skall allt verg i din hand och hra dig till.
          De skola flja bakom dig,
              i kedjor skola de g.
          Och de skola falla ned infr dig
              och stlla sin bn till dig:
          Allenast i dig r Gud,
          och eljest finnes ingen,
              alls ingen annan Gud.
045:015   Ja, du r sannerligen en outgrundlig Gud,
          du Israels Gud, du frlsare
045:016   De komma alla p skam och varda till blygd,
          de mste allasammans g dr med blygd,
          alla avgudamakarna.
045:017   Men Israel bliver frlst genom HERREN
              med en evig frlsning;
          aldrig i evighet skolen I komma p skam
              och varda till blygd.
045:018   Ty s sger HERREN,
          han som har skapat himmelen,
              han som r Gud,
          han som har danat jorden och gjort den,
              han som har berett den
          och som icke har skapat den till att vara de,
              utan danat den till att bebos:
          Jag r HERREN
              och eljest ingen.
045:019   Jag har icke talat i det frdolda,
          ngonstdes i ett mrkt land;
          jag har icke sagt till Jakobs slkt:
              Frgves skolen I ska mig.
          Jag r HERREN, som talar sanning,
              som frkunnar, vad rtt r.
045:020   S frsamlen eder nu och kommen hit,
          trden fram allasammans,
              I rddade, som ren kvar av folken.
          Ty de hava intet frstnd,
              de som fra sina trbelten omkring i hgtidstg
          och bedja till en gud
              som icke kan frlsa.
045:021   Frkunnen ngot och lggen fram det;
              alla tillhopa m rdsl drom.
          Vem har lngt frut ltit eder hra detta
              och fr lnge sedan frkunnat det?
          Har icke jag, HERREN, gjort det
          jag, frutom vilken ingen Gud mer finnes,
          ingen Gud, som r rttfrdig och som frlsar,
              nej, ingen finnes jmte mig.
045:022   Vnden eder till mig, s varden I frlsta,
              I jordens alla ndar;
          ty jag r Gud
              och eljest ingen.
045:023   Jag har svurit vid mig sjlv,
          frn min mun har utgtt ett sanningsord,
              ett ord, som icke skall ryggas:
          Fr mig skola alla knn bja sig,
              och mig skola alla tungor giva sin ed.
045:024   S har man betygat om mig:
              Allenast hos HERREN finnes rttfrdighet och makt.
          Till honom skola komma med blygd
              alla de som hava varit honom htska.
045:025   Ja, genom HERREN fr all Israels slkt sin rtt,
              och av honom skola de bermma sig.

046:001   Bel sjunker ned,
              Nebo mste bja sig,
          deras bilder lmnas
              t djur och fnad;
          de som I frden omkring i hgtidstg,
              de lastas nu p k
              som bra sig trtta av brdan.
046:002   Ja, de mste bda bja sig och sjunka ned;
          de kunna icke rdda ngon brda,
          sjlva vandra de bort i fngenskap.
046:003   S hren nu p mig, I av Jakobs hus,
          I alla som ren kvar av Israels hus,
          I som haven varit lastade p mig allt ifrn moderlivet
          och burna av mig allt ifrn moderssktet.
046:004   nda till eder lderdom r jag densamme,
          och intill dess I varden gr, skall jag bra eder;
          s har jag hittills gjort,
          och jag skall ocks framgent hlla eder uppe,
          jag skall bra och rdda eder.
046:005   Med vem viljen I likna och jmfra mig,
          och med vem viljen I sammanstlla mig,
          s att jag skulle vara honom lik?
046:006   Man skakar ut guld ur pungen
          och vger upp silver p vgen,
          och s lejer man en guldsmed att gra det till en gud,
          fr vilken man kan falla ned och tillbedja.
046:007   Den lyfter man p axeln och br den bort
          och stter ned den p dess plats,
          fr att den skall st dr och ej vika frn stllet.
          Men ropar ngon till den, s svarar den icke
          och frlsar honom icke ur hans nd.
046:008   Tnken hrp och kommen till frnuft;
          besinnen eder, I vertrdare.
046:009   Tnken p vad frr var, redan i forntiden;
          ty jag r Gud och eljest ingen,
          en Gud, vilkens like icke finnes;
046:010   jag som i frvg frkunnar, vad komma skall,
          och lngt frut, vad nnu ej har skett;
          jag som sger: Mitt rdslut skall g i fullbordan,
          och allt vad jag vill, det gr jag;
046:011   jag som kallar p rnen frn ster
          och ifrn fjrran land p mitt rdsluts man.
          Vad jag har bestmt, det stter jag ock i verket.
046:012   S hren nu p mig, I stormodige,
          I som menen, att hjlpen r lngt borta.
046:013   Se, jag lter min hjlp nalkas, den r ej lngt borta,
          och min frlsning drjer icke;
          jag giver frlsning i Sion
          och min hrlighet t Israel.

047:001   Stig ned och stt dig i stoftet,
              du jungfru dotter Babel,
          stt dig p jorden utan tron,
              du kaldernas dotter;
          ty man skall icke mer kalla dig
              den bortklemade och yppiga.
047:002   Tag till kvarnen och mal mjl,
              lgg av din slja,
          lyft upp slpet, blotta benet,
              vada genom strmmarna.
047:003   Din blygd skall varda blottad,
              och din skam skall ses.
          Hmnd skall jag utkrva
              och ej skona ngon mnniska.
047:004   Vr frlossares namn r HERREN Sebaot,
              Israels Helige!
047:005   Sitt tyst och drag dig undan i mrkret,
              du kaldernas dotter;
          ty du skall icke mer bliva kallad
              konungarikenas drottning.
047:006   Jag frtrnades p mitt folk,
              jag ohelgade min arvedel
              och gav dem i din hand.
          Och du visade dem intet frbarmande;
              p gamla mn
              lt du ditt ok tynga hrt.
047:007   Du tnkte: Jag skall evinnerligen
              frbliva en drottning
          drfr ville du ej akta p
              och tnkte ej p nden.
047:008   S hr nu detta, du som lever i vllust,
              du som tronar s trygg,
          du som sger i ditt hjrta:
              Jag och ingen annan;
          aldrig skall jag sitta ssom nka,
              aldrig veta av, vad barnlshet r.
047:009   Se, bda dessa olyckor skola komma ver dig med hast,
              p en och samma dag:
          bde barnlshet och nkestnd skola komma ver dig
              i fullaste mtt,
          trots myckenheten av dina trolldomskonster,
              trots dina besvrjelsers starka kraft.
047:010   Du knde dig trygg i din ondska, du tnkte:
              Ingen ser mig.
          Din vishet och din kunskap var det,
              som frfrde dig,
          s att du s sade i ditt hjrta:
              Jag och ingen annan.
047:011   Drfr skall en olycka komma ver dig,
              som du ej frmr besvrja bort,
          och ett frdrv skall falla ver dig,
              som du icke skall kunna avvnda;
          ja, pltsligt skall delggelse komma ver dig,
              nr du minst anar det.
047:012   Trd fram med de besvrjelser och mnga trolldomskonster
              som du har mdat dig med frn din ungdom;
          se till, om du s kan skaffa hjlp,
              om du s kan skrmma bort faran.
047:013   Du har arbetat dig trtt med dina mnga rdslag.
              M de nu trda fram,
          m de frlsa dig, dessa som avmta himmelen
              och spana i stjrnorna
          och var nymnad kungra, varifrn ditt de
              skall komma ver dig.
047:014   Men se, de ro att likna vid str
              som brnnes upp i eld,
          de kunna icke rdda sitt liv
              ur lgornas vld.
          Detta r ju ingen koleld att vrma sig framfr,
              ingen brasa att sitta vid.
047:015   Ja, s gr det fr dig med dem som du mdade dig fr.
          Och dina handelsvnner frn ungdomstiden draga bort,
              var och en t sitt hll
              och ingen finnes, som frlsar dig.

048:001   Hren detta, I av Jakobs hus,
          I som ren uppkallade med Israels namn
          och flutna ur Juda klla,
          I som svrjen vid HERRENS namn
          och prisen Israels Gud--
          dock icke i sanning och rttfrdighet,
048:002   allt medan I kallen eder efter den heliga staden
          och stdjen eder p Israels Gud,
          p honom vilkens namn r HERREN Sebaot.
048:003   Vad frut skedde, det hade jag fr lnge sedan frkunnat;
          av min mun var det frutsagt, och jag hade ltit eder hra drom.
          Pltsligt satte jag det i verket, och det intrffade.
048:004   Eftersom jag visste, att du var s styvsint,
          ja, att din nacksena var av jrn
          och din panna av koppar,
048:005   drfr frkunnade jag det fr lnge sedan
          och lt dig hra drom, innan det skedde,
          p det att du icke skulle kunna sga:
          Min gudastod har gjort det,
          min gudabild, den skurna eller den gjutna har skickat det s.
048:006   Du hade hrt det, nu kan du se alltsammans;
          viljen I d icke erknna det?

          Nu lter jag dig ter hra om nya ting,
          om frdolda ting som du ej har vetat av.
048:007   Frst nu hava de blivit skapade, icke tidigare,
          och frrn i dag fick du icke hra om dem,
          p det att du ej skulle kunna sga: Det visste jag ju frut.
048:008   Du fick icke frr hra ngot drom eller veta ngot drav,
          ej heller kom det tidigare fr dina ron,
          eftersom jag visste, huru trols du var
          och att du hette vertrdare allt ifrn moderlivet.
048:009   Men fr mitt namns skull r jag lngmodig,
          och fr min ras skull hller jag tillbaka min vrede,
          s att du icke bliver utrotad.
048:010   Se, jag har smlt dig, men silver har jag icke ftt;
          jag har prvat dig i lidandets ugn.
048:011   Fr min egen skull, ja, fr min egen skull gr jag s,
          ty huru skulle jag kunna lta mitt namn bliva ohelgat?
          Jag giver icke min ra t ngon annan.
048:012   Hr p mig, du Jakob,
              du Israel, som jag har kallat.
          Jag r det; jag r den frste,
              jag r ock den siste.
048:013   Min hand har lagt jordens grund,
          och min hgra hand har utspnt himmelen;
          jag kallar p dem,
          d st de dr bda.
048:014   Frsamlen eder, I alla, och hren:
          Vem bland dessa andra har frutsagt detta,
          att den man, som HERREN lskar, skall utfra hans vilja mot Babel
          och vara hans arm mot kalderna?
048:015   Jag, jag har talat detta,
          jag har ock kallat honom,
          jag har frt honom fram, s att hans vg har blivit lyckosam.
048:016   Trden hit till mig och hren detta;
          Mina frutsgelser har jag icke talat i det frdolda;
          nr tiden kom, att ngot skulle ske, d var jag dr.
          Och nu har Herren, HERREN
          snt mig och snt sin Ande.
048:017   S sger HERREN, din frlossare,
              Israels Helige:
          Jag r HERREN, din Gud,
              den som lr dig, vad nyttigt r,
          den som leder dig p den vg du skall vandra.
048:018   O att du ville akta p mina bud!
          D skulle frid tillflyta dig ssom en strm
          och din rtt ssom havets bljor;
048:019   dina barn skulle d vara ssom sanden
          och din livsfrukt ssom sandkornen,
          dess namn skulle aldrig bliva utrotat
          eller utplnat ur min syn.
048:020   Dragen ut frn Babel,
              flyn ifrn kaldernas land;
          frkunnen det med frjderop
              och lten det bliva knt,
          utbreden ryktet drom
              till jordens nda;
          sgen: HERREN har frlossat
              sin tjnare Jakob.
048:021   De ledo ingen trst,
              nr han frde dem genom demarker,
          ty han lt vatten strmma fram
              ur klippan t dem,
          han klv snder klippan,
              och vattnet fldade.
048:022   Men de ogudaktiga f ingen frid,
              sger HERREN.

049:001   Hren p mig, I havslnder,
          och akten hrp, I folk, som bon i fjrran.
          HERREN kallade mig, nr jag nnu var i moderlivet,
          han nmnde mitt namn, medan jag lg i min moders skte.
049:002   Och han gjorde min mun lik ett skarpt svrd
          och gmde mig under sin hands skugga;
          han gjorde mig till en vass pil
          och dolde mig i sitt koger.
049:003   Och han sade till mig: Du r min tjnare,
          Israel, genom vilken jag vill frhrliga mig.
049:004   Men jag tnkte: Frgves har jag mdat mig,
          fruktlst och ffngt har jag frtrt min kraft;
          dock, min rtt r hos HERREN
          och min ln hos min Gud.
049:005   Och nu sger HERREN,
          han som danade mig till sin tjnare,
          nr jag nnu var i moderlivet,
          p det att jag mtte fra Jakob tillbaka till honom,
          s att Israel icke rycktes bort
          --ty jag r rad i HERRENS gon,
          och min Gud har blivit min starkhet--
049:006   han sger: Det r fr litet fr dig, d du r min tjnare,
          att allenast upprtta Jakobs stammar
          och fra tillbaka de bevarade av Israel;
          jag vill stta dig till ett ljus fr hednafolken,
          fr att min frlsning m n till jordens nda.
049:007   S sger HERREN,
          Israels frlossare, hans Helige,
          till den djupt fraktade som r en styggelse fr mnniskor,
          en trl under tyranner:
          Konungar skola se det och st upp,
          furstar skola se det och buga sig
          fr HERRENS skull, som har bevisat sig trofast,
          fr Israels Heliges skull, som har utvalt dig.
049:008   S sger HERREN:
          Jag bnhr dig i behaglig tid,
          och jag hjlper dig p frlsningens dag;
          jag skall bevara dig och fullborda i dig frbundet med folket,
          s att du skall upprtta landet
          och utskifta de frdda arvslotterna
049:009   och sga till de fngna: Dragen ut,
          till dem som sitta i mrkret: Kommen fram.
          De skola finna bete utmed vgarna,
          ja, betesplatser p alla kala hjder;
049:010   de skola varken hungra eller trsta,
          kenhettan och solen skola icke skada dem,
          ty deras frbarmare skall leda dem
          och skall fra dem till vattenkllor.
049:011   Och jag skall gra alla mina berg till ppna vgar,
          och mina farvgar skola byggas hga.
049:012   Se, dr komma de fjrran ifrn,
          ja, somliga frn norr och andra frn vster,
          somliga ock frn sinernas land.
049:013   Jublen, I himlar, och frjda dig, du jord,
          och bristen ut i jubel, I berg;
          ty HERREN trstar sitt folk
          och frbarmar sig ver sina betryckta.
049:014   Men Sion sger: HERREN har vergivit mig,
          Herren har frgtit mig.
049:015   Kan d en moder frgta sitt barn,
          s att hon icke har frbarmande med sin livsfrukt?
          Och om hon n kunde frgta sitt barn,
          s skulle dock jag icke frgta dig.
049:016   Se, p mina hnder har jag upptecknat dig;
          dina murar st alltid infr mina gon.
049:017   Redan hasta dina sner fram,
          under det dina frstrare och hrjare draga bort ifrn dig.
049:018   Lyft upp dina gon och se dig omkring:
          alla komma frsamlade till dig.
          S sant jag lever, sger HERREN,
          du skall f iklda dig dem alla ssom en skrud
          och lik en brud omgjorda dig med dem.
049:019   Ty om du frut lg i ruiner och var delagd,
              ja, om ock ditt land var frhrjat,
          s skall du nu i stllet bliva fr trng fr dina inbyggare,
              och dina frdrvare skola vara lngt borta.
049:020   Den tid stundar, d du skall f hra sgas av barnen
              som fddes under din barnlshet:
          Platsen r mig fr trng,
              giv rum, s att jag kan bo hr.
049:021   D skall du sga i ditt hjrta:
              Vem har ftt dessa t mig?
          Jag var ju barnls och ofruktsam,
              landsflyktig och frdriven;
              vem har d fostrat dessa?
          Se, jag var lmnad ensam kvar;
              varifrn komma d dessa?
049:022   S sger Herren, HERREN:
          Se, jag skall upplyfta min hand till tecken t folken
          och resa upp mitt baner till tecken t folkslagen;
          d skola de bra dina sner hit i sin famn
          och fra dina dttrar fram p sina axlar.
049:023   Och konungar skola vara dina barns vrdare
          och furstinnor deras ammor,
          de skola falla ned infr dig med ansiktet mot jorden
          och slicka dina ftters stoft.
          Och du skall frnimma, att jag r HERREN
          och att de som frbida mig icke komma p skam.
049:024   Kan man taga ifrn hjlten hans byte
          eller rycka fngarna ifrn den som har segerns rtt?
049:025   Och om n s vore, sger HERREN,
          om man n kunde taga ifrn hjlten hans fngar
          och rycka bytet ur den vldiges hand,
          s skulle jag dock sjlv st emot dina motstndare,
          och sjlv skulle jag frlsa dina barn.
049:026   Ja, jag skall tvinga dina frtryckare att ta sitt eget ktt,
          och av sitt eget blod skola de bliva druckna ssom av druvsaft.
          Och allt ktt skall d frnimma, att jag, HERREN, r din frlsare
          och att den Starke i Jakob r din frlossare.

050:001   S sger HERREN:
          Var r eder moders skiljebrev,
          det, varmed jag skulle hava frskjutit henne?
          Eller finnes bland mina borgenrer ngon
          som jag har slt eder t?
          Nej, genom edra missgrningar bleven I slda,
          och fr edra vertrdelsers skull blev eder moder frskjuten.
050:002   Varfr var ingen tillstdes, nr jag kom?
          Varfr svarade ingen, nr jag ropade?
          Har d min arm blivit fr kort, s att den ej kan frlossa,
          eller finnes hos mig ingen kraft till att hjlpa?
          Med min npst uttorkar jag ju havet,
          och strmmarna gr jag till torrt land,
          s att fiskarna ruttna och d av trst,
          eftersom vattnet r borta;
050:003   sjlva himmelen klder jag i mrker
          och giver den sorgdrkt att bra.
050:004   Herren, HERREN har givit mig
              en tunga med lrdom,
          s att jag frstr att genom mina ord
              hugsvala den trtte;
          han vcker var morgon mitt ra,
              han vcker det
              till att hra p lrjungestt.
050:005   Ja, Herren, HERREN har ppnat mitt ra,
              och jag har ej varit genstrvig,
              jag har ej vikit tillbaka.
050:006   Jag hll fram min rygg t dem som slogo mig
              och mina kinder t dem som ryckte mig i skgget;
          jag skylde icke mitt ansikte
              mot smdelse och spott.
050:007   Men Herren, HERREN hjlper mig,
              drfr knde jag ej smdelsen,
          drfr gjorde jag min panna hrd ssom sten;
              jag visste ju, att jag ej skulle komma p skam.
050:008   Den som dmer mig fri r nra, vem vill d g till rtta med mig?
              M han trda fram jmte mig.
          Vem vill vara min anklagare?
              M han komma hit till mig.
050:009   Se, Herren, HERREN hjlper mig;
              vem vill d dma mig skyldig?
          Se, de skola allasammans falla snder ssom en kldnad;
              mal skall frtra dem.
050:010   Vem bland eder, som fruktar HERREN
              och hr hans tjnares rst?
          Om han n vandrar i mrkret
              och icke ser ngon ljusning,
          s frtrste han dock p HERRENS namn
              och stdje sig vid sin Gud.
050:011   Men se, I alla som tnden upp en brand
              och vpnen eder med gldande pilar,
          I hemfallen sjlva t lgorna frn eder brand
              och t pilarna som I haven antnt.
          Av min hand skall detta vederfaras eder;
              i kval skolen I komma att ligga.

051:001   Hren p mig, I som faren efter rttfrdighet,
              I som sken HERREN.
          Skden p klippan, ur vilken I ren uthuggna,
          och p gruvan, ur vilken I haven framhmtats:
051:002   ja, skden p Abraham, eder fader,
              och p Sara som fdde eder.
          Ty nr han nnu var ensam, kallade jag honom
              och vlsignade honom och frkade honom.
051:003   Ja, HERREN skall varkunna sig ver Sion,
              han skall varkunna sig ver alla dess ruiner;
          han gr dess ken lik ett Eden
              och dess hedmark lik en HERRENS lustgrd.
          Frjd och gldje skall hras drinne,
              tacksgelse och lovsngs ljud.
051:004   Akta p mig, du mitt folk;
          lyssna till mig, du min menighet.
          Ty frn mig skall lag utg,
          och min rtt skall jag stta till ett ljus fr folken.
051:005   Min rttfrdighet r nra, min frlsning gr fram,
          och mina armar skola skaffa rtt bland folken;
          havslnderna bida efter mig
          och hoppas p min arm.
051:006   Lyften upp edra gon till himmelen,
          skden ock p jorden hrnere:
          se, himmelen skall upplsa sig ssom rk
          och jorden ntas ut ssom en kldnad,
          och dess inbyggare skola d ssom mygg;
          men min frlsning frbliver evinnerligen,
          och min rttfrdighet varder icke om intet.
051:007   Hren p mig, I som knnen rttfrdigheten,
          du folk, som br min lag i ditt hjrta;
          Frukten icke fr mnniskors smdelser
          och varen ej frfrade fr deras hn.
051:008   Ty mal skall frtra dem ssom en kldnad,
          och mott skall frtra dem ssom ull;
          men min rttfrdighet frbliver evinnerligen
          och min frlsning ifrn slkte till slkte.
051:009   Vakna upp, vakna upp, kld dig i makt,
              du HERRENS arm;
          vakna upp ssom i forna dagar,
              i frgngna tider.
          Var det icke du, som slog Rahab
              och genomborrade draken?
051:010   Var det icke du, som uttorkade havet,
              det stora djupets vatten,
          och som gjorde havsbottnen till en vg,
              dr ett frlsat folk kunde g fram?
051:011   Ja, HERRENS frlossade skola vnda tillbaka
          och komma till Sion med jubel;
          evig gldje skall krna deras huvuden,
          frjd och gldje skola de undf,
          sorg och suckan skola fly bort.
051:012   Jag, jag r den som trstar eder.
          Vem r d du, att du fruktar fr ddliga mnniskor,
          fr mnniskobarn som bliva ssom torrt grs?
051:013   Och drvid frgter du HERREN, som har skapat dig,
          honom som har utspnt himmelen och lagt jordens grund.
          Ja, bestndigt, dagen igenom,
          frskrckes du fr frtryckarens vrede,
          ssom stode han just redo till att frdrva.
          Men vad bliver vl av frtryckarens vrede?
051:014   Snart skall den fjttrade lsas ur sitt tvng;
          han skall icke d och hemfalla t graven,
          ej heller skall han lida brist p brd.
051:015   ty jag r HERREN, din Gud,
          han som rr upp havet, s att dess bljor brusa,
          han vilkens namn r HERREN Sebaot;
051:016   och jag har lagt mina ord i din mun
          och vertckt dig med min hands skugga
          fr att plantera en himmel och grunda en jord
          och fr att sga till Sion: Du r mitt folk.
051:017   Vakna upp, vakna upp,
              st upp, Jerusalem,
          du som av HERRENS hand har ftt att dricka
              hans vredes bgare,
          ja, du som har tmt berusningens kalk
              till sista droppen.
051:018   Bland alla de sner hon hade ftt fanns ingen
              som ledde henne,
          bland alla de sner hon hade fostrat ingen
              som fattade henne vid handen.
051:019   Dubbel r den olycka som har drabbat dig,
              och vem visar dig medlidande?
          Hr r frdelse och frstring, hunger och svrd.
              Huru skall jag trsta dig?
051:020   Dina sner frsmktade,
              de lgo vid alla gathrn,
              lika antiloper i jgarens garn,
          drabbade i fullt mtt av HERRENS vrede,
              av din Guds npst.
051:021   Drfr m du hra detta, du arma,
              som r drucken, fastn icke av vin:
051:022   S sger HERREN, som r din Herre,
              och din Gud, som utfr sitt folks sak:
          Se, jag tager bort ur din hand
              berusningens bgare;
          av min vredes kalk
              skall du ej vidare dricka.
051:023   Och jag stter den i dina plgares hand,
          deras som sade till dig:
              Fall ned, s att vi f g fram ver dig;
          och s ndgades du gra din rygg likasom till en mark
              och till en gata fr dem som gingo dr fram.

052:001   Vakna upp, vakna upp, ikld dig
              din makt, o Sion;
          ikld dig din hgtidsskrud, Jerusalem,
              du heliga stad;
          ty ingen oomskuren eller oren skall vidare
              komma in i dig.
052:002   Skaka stoftet av dig, st upp
              och intag din plats, Jerusalem;
          ls banden frn din hals,
              du fngna dotter Sion.
052:003 Ty s sger HERREN: I haven blivit slda fr intet; s skolen I
        ock utan penningar bliva lskpta.
052:004 Ja, s sger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned
        till Egypten och bodde dr ssom frmlingar; sedan frtryckte
        Assur dem utan all rtt.
052:005 Och vad skall jag nu gra hr, sger HERREN, nu d man har frt
        bort mitt folk utan sak, nu d dess tyranner s skrna, sger
        HERREN, och mitt namn bestndigt, dagen igenom, varder smdat?
052:006 Jo, just drfr skall mitt folk f lra knna mitt namn, just
        drfr skall det frnimma p den dagen, att jag r den som
        talar; ja, se hr r jag.
052:007   Huru ljuvliga ro icke gldjebudbrarens fotsteg,
              nr han kommer ver bergen
          fr att frkunna frid och frambra gott budskap
              och frkunna frlsning,
          i det han sger till Sion:
              Din Gud r nu konung!
052:008   Hr, huru dina vktare upphva sin rst
              och jubla allasammans,
          ty de se fr sina gon, huru HERREN
              vnder tillbaka till Sion.
052:009   Ja, bristen ut i jubel tillsammans,
              I Jerusalems ruiner;
          ty HERREN trstar sitt folk,
              han frlossar Israel.
052:010   HERREN blottar sin heliga
              arm infr alla hedningars gon,
          och alla jordens ndar f se
              vr Guds frlsning.
052:011   Bort, bort, dragen ut drifrn,
          kommen icke vid det orent r;
          dragen ut ifrn henne, renen eder,
          I som bren HERRENS krl.
052:012   Se, I behven icke draga ut med hast,
          icke vandra bort ssom flyktingar,
          ty HERREN gr framfr eder,
          och Israels Gud slutar edert tg.

053:013   Se, min tjnare skall hava framgng;
          han skall bliva upphjd och stor och hgt uppsatt.
053:014   Ssom mnga hpnade ver honom,
          drfr att hans utseende var vanstllt mer n andra mnniskors
          och hans gestalt oansenligare n andra mnniskobarns,
053:015   s skall han ock vcka frundran hos mnga folk;
          ja, konungar skola frstummas i frundran ver honom.
          Ty vad aldrig har varit frtljt fr dem, det f de se,
          och vad de aldrig hava hrt, det f de frnimma.

053:001   Men vem trodde, vad som predikades fr oss,
          och fr vem var HERRENS arm uppenbar?
053:002   Han skt upp ssom en ringa telning infr honom,
          ssom ett rotskott ur frtorkad jord.
          Han hade ingen gestalt eller fgring;
          nr vi sgo p honom, kunde hans utseende ej behaga oss.
053:003   Fraktat var han och vergiven av mnniskor,
          en smrtornas man och frtrogen med krankhet;
          han var ssom en, fr vilken man skyler sitt ansikte,
          s fraktat, att vi hllo honom fr intet.
053:004   Men det var vra krankheter han bar,
          vra smrtor, dem lade han p sig,
          medan vi hllo honom fr att vara hemskt,
          tuktad av Gud och pinad.
053:005   Ja, han var sargad fr vra vertrdelsers skull
          och slagen fr vra missgrningars skull;
          npsten var lagd p honom, fr att vi skulle f frid,
          och genom hans sr bliva vi helade.
053:006   Vi gingo alla vilse ssom fr,
          var och en av oss ville vandra sin egen vg,
          men HERREN lt allas vr missgrning drabba honom.
053:007   Han blev plgad, fastn han dmjukade sig
          och icke ppnade sin mun,
          lik ett lamm, som fres bort att slaktas,
          och lik ett fr, som r tyst infr dem som klippa det
          ja, han ppnade icke sin mun.
053:008   Undan vld och dom blev han borttagen,
          men vem i hans slkte betnker detta?
          Ja, han rycktes bort ifrn de levandes land,
          och fr mitt folks vertrdelses skull kom plga ver honom.
053:009   Och bland de ogudaktiga fick hans in grav
          bland de rika kom han frst, nr han var dd
          fastn han ingen ortt hade gjort
          och fastn svek icke fanns i hans mun.
053:010   Det behagade HERREN att sl honom med krankhet:
          om hans liv s bleve ett skuldoffer,
          d skulle han f se avkomlingar och lnge leva,
          och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgng.
053:011   Ja, av den vedermda hans sjl har utsttt
          skall han se frukt och s bliva mttad;
          genom sin kunskap skall han gra mnga rttfrdiga,
          han, den rttfrdige, min tjnare,
          i det han br deras missgrningar.
053:012   Drfr skall jag tillskifta honom hans lott bland de mnga,
          och med talrika skaror skall han f utskifta byte,
          eftersom han utgav sitt liv i dden
          och blev rknad bland vertrdare,
          han som bar mngas synder
          och bad fr vertrdarna.

054:001   Jubla, du ofruktsamma,
              du som icke har ftt barn;
          brist ut i jubel och ropa av frjd,
              du som icke har blivit moder.
          Ty den ensamma skall hava mnga barn,
          flera n den som har man, sger HERREN.
054:002   Vidga ut platsen fr ditt tjll,
          lt spnna ut tltet, under vilket du bor,
              och spar icke;
          frlng dina tltstreck
              och gr dina tltpluggar fastare.
054:003   Ty du skall utbreda dig bde t hger och vnster,
          och dina avkomlingar skola taga hedningarnas lnder i besittning
          och ter befolka delagda stder.
054:004   Frukta icke, ty du skall ej komma p skam;
          blygs icke, ty du skall ej varda utskmd.
          Nej, du skall f frgta din ungdoms skam,
          och ditt nkestnds smlek skall du icke mer komma ihg.
054:005   Ty den som har skapat dig r din man,
          han vilkens namn r HERREN Sebaot;
          och Israels Helige r din frlossare,
          han som kallas hela jordens Gud.
054:006   Ty ssom en vergiven kvinna i hjrtesorg
              kallades du av HERREN.
          Sin ungdomsbrud, vill ngon frskjuta henne?
              sger din Gud.
054:007   Ett litet gonblick vergav jag dig,
          men i stor barmhrtighet vill jag ter frsamla dig.
054:008   I min frtrnelses versvall dolde jag
          ett gonblick mitt ansikte fr dig,
          men med evig nd vill jag nu frbarma mig ver dig,
          sger HERREN, din frlossare.
054:009   Ty ssom jag gjorde vid Noas flod, s gr jag ock nu:
          ssom jag d svor, att Noas flod icke mer
          skulle komma ver jorden,
          s svr jag ock nu, att jag icke mer
          skall frtrnas p dig eller npsa dig.
054:010   Ja, om n bergen vika bort
          och hjderna vackla,
          s skall min nd icke vika ifrn dig
          och mitt fridsfrbund icke vackla,
          sger HERREN; din frbarmare.
054:011   Du arma, som har blivit s hemskt av stormar utan att
            f ngon trst,
          se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar
          och giva dig grundvalar av safirer,
054:012   jag vill gra dina tinnar av rubiner
          och dina portar av kristall
          och hela din ringmur av dla stenar.
054:013   Och dina barn skola alla bliva HERRENS lrjungar,
          och stor frid skola dina barn d hava.
054:014   Genom rttfrdighet skall du bliva befst.
          All tanke p frtryck vare fjrran ifrn dig,
              ty du skall intet hava att frukta,
          och all tanke p frdrv,
              ty sdant skall icke nalkas dig.
054:015   Om man d rotar sig samman till anfall,
              s kommer det ingalunda frn mig;
          och vilka de n ro, som rota sig samman mot dig,
              s skola de falla fr dig.
054:016   Se, jag r den som skapar smeden,
          vilken blser upp kolelden
          och s frambringar ett vapen, sdant han vill gra det;
          men jag r ock den som skapar frdrvaren, vilken frstr det.
054:017   Och nu skall intet vapen, som smides mot dig,
              hava ngon lycka;
          var tunga, som upphver sig fr att g till rtta med dig,
              skall du f domflld.
          Detta r HERRENS tjnares arvedel,
          den rtt de skola undf av mig, sger HERREN.

055:001   Upp, alla I som ren trstiga,
              kommen hit och fn vatten;
          och I som inga penningar haven,
              kommen hit och hmten sd och ten.
          Ja, kommen hit och hmten sd utan penningar
          och fr intet bde vin och mjlk.
055:002   Varfr given I ut penningar fr det som ej r brd
          och edert frvrv fr det som icke kan mtta?
          Hren p mig, s skolen I f ta det gott r
          och frnja eder med feta rtter.
055:003   Bjen edra ron hit och kommen till mig;
          hren, s fr eder sjl leva.
          Jag vill sluta med eder ett evigt frbund:
          att I skolen undf all den trofasta nd jag har lovat David.
055:004   Se, honom har jag satt till ett vittne fr folken,
          till en furste och hvding fr folken.
055:005   Ja, du skall kalla p folkslag som du icke knner,
          och folkslag, som icke knna dig, skola hasta till dig
          fr HERRENS, din Guds, skull,
          fr Israels Heliges skull, nr han frhrligar dig.
055:006   Sken HERREN, medan han lter sig finnas;
          kallen honom, medan han r nra.
055:007   Den ogudaktige vergive sin vg
          och den orttfrdige sina tankar
          och vnde om till HERREN, s skall han frbarma sig ver honom,
          och till vr Gud, ty han skall beskra mycken frltelse.
055:008   Se, mina tankar ro icke edra tankar,
          och edra vgar ro icke mina vgar, sger HERREN.
055:009   Nej, s mycket som himmelen r hgre n jorden,
          s mycket ro ock mina vgar hgre n edra vgar
          och mina tankar hgre n edra tankar.
055:010   Ty likasom regnet och snn
          faller ifrn himmelen
          och icke vnder tillbaka dit igen,
          frrn det har vattnat jorden
          och gjort den fruktsam och brande,
          s att den giver sd till att s
          och brd till att ta,
055:011   s skall det ock vara med ordet
          som utgr ur min mun;
          det skall icke vnda tillbaka till mig ffngt
          utan att hava verkat, vad jag vill,
          och utfrt det, vartill jag hade snt ut det.
055:012   Ty med gldje skolen I draga ut,
          och i frid skolen I fras stad.
          Bergen och hjderna
          skola brista ut i jubel, dr I gn fram,
          och alla trd p marken skola klappa i hnderna.
055:013   Dr trnsnr nu finnas
              skola cypresser vxa upp,
          och dr nsslor st
              skall myrten uppvxa.
          Och detta skall bliva HERREN till ra
          och ett evigt tecken, som ej skall plnas ut.

056:001   S sger HERREN:
          Akten p vad rtt r
              och ven rttfrdighet,
          ty min frlsning kommer snart,
          och snart bliver min rttfrdighet uppenbarad.
056:002   Sll r den mnniska, som gr detta,
          den mnniskoson, som str fast drvid,
          den som hller sabbaten, s att han icke ohelgar den,
          och den som avhller sin hand
              frn att gra ngot ont.
056:003   Frmlingen, som har slutit sig till HERREN,
          m icke sga s:
          Skert skall HERREN avskilja mig frn sitt folk.
          Ej heller m den snpte sga:
          Se, jag r ett frtorkat trd.
056:004   Ty s sger HERREN:
          De snpta, som hlla mina sabbater
          och utvlja det mig behagar
          och st fast vid mitt frbund,
056:005   t dem skall jag i mitt hus och inom mina murar
          giva en minnelse och ett namn,
          en vlsignelse, som r frmer n sner och dttrar;
          jag skall giva dem ett evigt namn,
          som icke skall varda utrotat.
056:006   Och frmlingarna, som hava slutit sig till HERREN
          fr att tjna honom och fr att lska HERRENS namn
          och s vara hans tjnare,
          alla som hlla sabbaten, s att de icke ohelga den,
          och som st fast vid mitt frbund,
056:007   dem skall jag lta komma till mitt heliga berg
          och giva dem gldje i mitt bnehus,
          och deras brnnoffer och slaktoffer
          skola vara mig vlbehagliga p mitt altare;
          ty mitt hus skall kallas
          ett bnehus fr alla folk.
056:008   S sger Herren, HERREN,
          han som frsamlar de frdrivna av Israel:
          Jag skall frsamla nnu flera till honom,
          utver dem som redan ro frsamlade till honom.
056:009   I alla djur p marken,
              kommen och ten,
              ja, I alla skogens djur.
056:010   Vktarna hr ro allasammans blinda,
              de hava intet frstnd;
          de ro allasammans stumma hundar,
              som icke kunna sklla;
          de ligga och drmma
              och vilja grna slumra.
056:011   Men de hundarna ro ock glupska
              och kunna ej bliva mtta.
          Ja, sdana mnniskor ro herdar,
              dessa som intet kunna frst!
          De vilja allasammans vandra sin egen vg;
              var och en sker sin egen vinning,
              alla, s mnga de ro.
056:012   Kommen, jag skall hmta vin,
              och s skola vi dricka oss druckna av starka drycker.
          Och morgondagen skall bliva denna dag lik,
              en vermttan hrlig dag!

057:001   Den rttfrdige frgs, och ingen finnes,
              som tnker drp;
          fromma mnniskor ryckas bort,
              utan att ngon lgger mrke drtill.
          Ja, genom ondskans makt ryckes den rttfrdige bort
057:002       och gr d in i friden;
          de som hava vandrat sin vg rtt fram
              f ro i sina vilorum.
057:003   Men trden fram hit,
              I sner av teckentyderskor,
          I barn av ktenskapsbrytare och skkor.
057:004       ver vem gren I eder lustiga?
          Mot vem sprren I upp munnen
              och rcken I ut tungan?
          Sannerligen, I ren vertrdelsens barn,
              en lgnens avfda,
057:005   I som upptndens av brnad vid terebinterna,
              ja, under alla grna trd,
          I som slakten edra barn i dalarna,
              i bergsklyftornas djup.
057:006   Stenarna i din dal har du till din del,
              de, just de ro din lott;
          ocks t dem utgjuter du drickoffer
              och frambr du spisoffer.
          Skulle jag giva mig till freds vid sdant?
057:007   P hga och stora berg
              redde du dig lger;
          ocks upp p sdana begav du dig
              fr att offra slaktoffer.
057:008   Och bakom drren och drrposten
              satte du ditt mrke.
          Du vergav mig; du kldde av dig och besteg ditt lger
              och beredde plats dr.
          Du gjorde upp med dem, grna delade du lger med dem
              vid frsta vink du sg.
057:009   Du begav dig till Melek med olja
              och tog med dig dina mnga salvor;
          du snde dina budbrare till fjrran land,
              ja, nda ned till ddsriket.
057:010   Om du n blev trtt av din lnga frd,
              sade du dock icke: Frgves!
          S lnge du kunde rra din hand,
              mattades du icke.
057:011   Fr vem rddes och fruktade du d,
              eftersom du var s trols
          och eftersom du icke tnkte p mig
              och ej ville akta p?
          r det icke s: eftersom jag har tegat, och det sedan lnge,
              drfr fruktar du mig icke?
057:012   Men jag skall visa, huru det r med din rttfrdighet
            och med dina verk,
              de skola icke hjlpa dig.
057:013   Nr du ropar, d m ditt avgudaflje rdda dig.
          Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans
              och en flkt fra dem bort.
          Men den som tager sin tillflykt till mig skall f
              landet till arvedel
              och f besitta mitt heliga berg.
057:014   Ja, det skall heta: Banen vg,
              banen och bereden vg;
          skaffen bort sttestenarna
              frn mitt folks vg.
057:015   Ty s sger
              den hge och upphjde,
          han som tronar till evig tid
              och heter den Helige:
          Jag bor i helighet uppe i hjden,
          men ock hos den som r frkrossad och har en dmjuk ande;
          ty jag vill giva liv t de dmjukas ande
          och liv t de frkrossades hjrtan.
057:016   Ja, jag vill icke evinnerligen g till rtta
          och icke stndigt frtrnas;
          eljest skulle deras ande frsmkta infr mig,
          de sjlar, som jag sjlv har skapat.
057:017   Fr hans girighetssynd frtrnades jag;
          jag slog honom, och i min frtrnelse hll jag mig dold.
          Men i sin avfllighet fortfor han att vandra p sitt hjrtas vg.
057:018   Hans vgar har jag sett, men nu vill jag hela honom
          och leda honom och giva honom och hans srjande trst.
057:019   Jag skall skapa frukt ifrn hans lppar.
          Frid ver dem som ro fjrran och frid ver dem som ro nra!
          sger HERREN; jag skall hela honom.
057:020   Men de ogudaktiga ro ssom ett upprrt hav,
          ett som icke kan vara stilla,
          ett hav, vars vgor rra upp dy och orenlighet.
057:021   De ogudaktiga hava ingen frid, sger min Gud.

058:001   Ropa med full hals utan terhll,
          hv upp din rst ssom en basun
          och frkunna fr mitt folk deras vertrdelse,
          fr Jakobs hus deras synder.
058:002   Vl ska de mig dag ut och dag in
          och vilja hava kunskap om mina vgar.
          Ssom vore de ett folk, som vade rttfrdighet
          och icke vergve sin Guds rtt,
          s frga de mig om rttfrdighetens rtter
          och vilja, att Gud skall komma till dem:
058:003   Vartill gagnar det, att vi fasta, nr du icke ser det,
          vartill, att vi spka oss, nr du icke mrker det?
          Men se, p edra fastedagar skten I edra sysslor,
          och alla edra arbetare driven I blott p.
058:004   Och se, I hllen eder fasta med kiv och split,
          med hugg och slag av gudlsa nvar.
          I hllen icke mer fasta p sdant stt,
          att I kunnen gra eder rst hrd i hjden.
058:005   Skulle detta vara en fasta, sdan som jag vill hava?
          Skulle detta vara en rtt spkningsdag?
          Att man hnger med huvudet ssom ett svstr
          och stter sig i sck och aska,
          vill du kalla sdant att hlla fasta,
          att fira en dag till HERRENS behag?
058:006   Nej, detta r den fasta, som jag vill hava:
          att I lossen orttfrdiga bojor
          och lsen okets band,
          att I given de frtryckta fria
          och krossen snder alla ok,
058:007   ja, att du bryter ditt brd t den hungrige
          och skaffar de fattiga och husvilla hrbrge
          att du klder den nakne, var du ser honom,
          och ej drager dig undan fr den som r ditt ktt och blod.
058:008   D skall ljus bryta fram fr dig ssom en morgonrodnad,
          och dina sr skola lkas med hast,
          och din rtt skall d g framfr dig
          och HERRENS hrlighet flja dina spr.
058:009   D skall HERREN svara, nr du kallar honom;
          nr du ropar, skall han sga: Se, hr r jag.
          Om hos dig icke fr finnas ngon som plgger ok
          och pekar finger och talar, vad frdrvligt r,
058:010   om du delar med dig av din ndtorft t den hungrige
          och mttar den som r i betryck,
          d skall ljus g upp fr dig i mrkret,
          och din natt skall bliva lik middagens sken.
058:011   Och HERREN skall leda dig bestndigt;
          han skall mtta dig mitt i demarken
          och giva styrka t benen i din kropp.
          Och du skall vara lik en vattenrik trdgrd
          och likna ett kllsprng,
          vars vatten aldrig tryter.
058:012   Och dina avkomlingar skola bygga upp de gamla ruinerna,
          du skall ter upprtta grundvalar ifrn forna slkten;
          och du skall kallas han som murar igen revor,
          han som terstller stigar, s att man kan bo i landet.
058:013   Om du r varsam med din fot p sabbaten,
          s att du icke p min heliga dag utfr dina sysslor;
          om du kallar sabbaten din lust
          och HERRENS helgdag en redag,
          ja, om du rar den, s att du icke gr dina egna vgar
          eller skter dina sysslor eller talar tomma ord,
058:014   d skall du finna din lust i HERREN,
          och jag skall fra dig fram ver landets hjder
          och giva dig till nring din fader Jakobs arvedel.
          Ja, s har HERRENS mun talat.

059:001   Se, HERRENS arm r icke fr kort,
              s att han ej kan frlsa,
          och hans ra r icke tillslutet,
              s att han ej kan hra.
059:002   Nej, det r edra missgrningar, som skilja
              eder och eder Gud frn varandra,
          och edra synder dlja hans ansikte fr eder,
              s att han icke hr eder.
059:003   Ty edra hnder ro flckade av blod
          och edra fingrar av missgrning,
          edra lppar tala lgn,
          och eder tunga frambr orttfrdighet.
059:004   Ingen hjer sin rst i rttfrdighetens namn,
          och ingen visar redlighet i vad till rtten hr.
          De frtrsta p idel tomhet,
              de tala falskhet,
          de g havande med olycka
              och fda frdrv.
059:005   De klcka ut basiliskgg
          och vva spindelnt.
          Om ngon ter av deras gg, s dr han,
          och trampas ett sdant snder, s kommer en huggorm ut.
059:006   Deras spindelnt duga icke till klder,
          och de kunna ej skyla sig med vad de hava tillverkat;
          deras verk ro frdrvliga verk,
          och vldsgrningar va deras hnder.
059:007   Deras ftter hasta till vad ont r
          och ro snara, nr det gller att utgjuta oskyldigt blod;
          deras tankar ro frdrvliga tankar,
          frdelse och frstring r p deras vgar.
059:008   Fridens vg knna de icke,
          och rtten fljer ej i deras spr;
          de g krokiga stigar,
          och ingen som vandrar s vet, vad frid r.
059:009   Drfr r rtten fjrran ifrn oss,
          och rttfrdighet tillfaller oss icke;
          vi bida efter ljus, men se, mrker rder,
          efter solsken, men vi f vandra i djupaste natt.
059:010   Vi mste famla utefter vggen ssom blinda,
          famla, ssom hade vi inga gon;
          vi stappla mitt p dagen, ssom vore det skymning,
          mitt i vr fulla kraft ro vi ssom dda.
059:011   Vi brumma allasammans ssom bjrnar
          och sucka alltjmt ssom duvor;
          vi bida efter rtten, men den kommer icke,
          efter frlsningen, men den r fjrran ifrn oss.
059:012   Ty mnga ro vra vertrdelser infr dig,
          och vra synder vittna emot oss;
          ja, vra vertrdelser hava vi fr vra gon,
          och vra missgrningar knna vi.
059:013   Genom vertrdelse och frnekelse hava vi felat mot HERREN,
          vi hava vikit bort ifrn vr Gud;
          vi hava talat frtryck och avfllighet,
          lgnlror hava vi frkunnat och hmtat fram ur vra hjrtan.
059:014   Rtten trnges tillbaka,
          och rttfrdigheten str lngt borta,
          ja, sanningen vacklar p torget,
          och vad rtt r kan ej komma fram.
059:015   S mste sanningen hlla sig undan,
          och den som vnde sig ifrn det onda blev plundrad.
          Detta sg HERREN, och det misshagade honom,
          att det icke fanns ngon rtt.
059:016   Och han sg, att ingen trdde fram;
          han frundrade sig ver att ingen grep in.
          D hjlpte honom hans egen arm,
          och hans rttfrdighet understdde honom.
059:017   Och han kldde sig i rttfrdighet ssom i ett pansar
          och satte frlsningens hjlm p sitt huvud;
          han kldde sig i hmndens drkt ssom i en livkldnad
          och hljde sig i nitlskan ssom i en mantel.
059:018   Efter deras grningar skall han nu vederglla dem;
          vrede skall han lta komma ver sina ovnner
          och ver sina fiender lnen fr vad de hava gjort;
          ja, havslnderna skall han vederglla, vad de hava gjort.
059:019   S skall HERRENS namn bliva fruktat i vster
          och hans hrlighet, dr solen gr upp.
          Nr fienden bryter fram lik en strm,
          skall HERRENS andedrkt frjaga honom.
059:020   Men ssom en frlossare kommer HERREN fr Sion
          och fr dem i Jakob, som omvnda sig frn sin vertrdelse,
                                                  sger HERREN.

059:021 Och detta r det frbund, som jag  min sida gr med dem, sger
        HERREN: min Ande, som r ver dig, och orden, som jag har lagt i
        din mun, de skola icke vika ur din mun, ej heller ur dina barns
        eller barnbarns mun frn nu och till evig tid, sger HERREN.

060:001   St upp, var ljus, ty ditt ljus kommer,
          och HERRENS hrlighet gr upp ver dig.
060:002   Se, mrker vertcker jorden
          och tcken folken,
          men ver dig uppgr HERREN,
          och hans hrlighet uppenbaras ver dig.
060:003   Och folken skola vandra i ditt ljus
          och konungarna i glansen som gr upp ver dig.
060:004   Lyft upp dina gon och se dig omkring:
          alla komma frsamlade till dig;
          dina sner komma fjrran ifrn,
          och dina dttrar bras fram p armen.
060:005   D, vid den synen skall du strla av frjd,
          och ditt hjrta skall bva och vidga sig;
          ty havets rikedomar skola fras till dig,
          och folkens skatter skola falla dig till.
060:006   Skaror av kameler skola vertcka dig,
          kamelflar frn Midjan och Efa;
          frn Saba skola de alla komma,
          guld och rkelse skola de bra
          och skola frkunna HERRENS lov.
060:007   Alla Kedars hjordar skola frsamlas till dig,
          Nebajots vdurar skola vara dig till tjnst.
          Mig till vlbehag skola de offras p mitt altare,
          och min hrlighets hus skall jag s frhrliga.
060:008   Vilka ro dessa som komma farande lika moln,
          lika duvor, som flyga till sitt duvslag?
060:009   Se, havslnderna bida efter mig,
          och frmst komma Tarsis' skepp;
          de vilja fra dina sner hem ifrn fjrran land,
          och de hava med sig silver och guld
          t HERRENS, din Guds, namn,
          t Israels Helige, ty han frhrligar dig.
060:010   Och frmlingar skola bygga upp dina murar,
          och deras konungar skola betjna dig.
          Ty vl har jag slagit dig i min frtrnelse,
          men i min nd frbarmar jag mig nu ver dig.
060:011   Och dina portar skola hllas ppna bestndigt,
          varken dag eller natt skola de stngas,
          s att folkens skatter kunna fras in i dig,
          med deras konungar i hyllningstget.
060:012   Ty det folk eller rike,
          som ej vill tjna dig, skall frgs;
          ja, sdana folk skola i grund frgras.
060:013   Libanons hrlighet skall komma till dig,
          bde cypress och alm och buxbom,
          fr att pryda platsen, dr min helgedom r;
          ty den plats, dr mina ftter st, vill jag gra rad.
060:014   Och bugande skola dina frtryckares sner
              komma till dig,
          och dina fraktare skola allasammans
              falla ned fr dina ftter.
          Och man skall kalla dig HERRENS stad,
          Israels Heliges Sion.
060:015   I stllet fr att du var vergiven och hatad,
          s att ingen ville taga vgen genom dig,
          skall jag gra dig till en hrlighetens boning evinnerligen
          och till en frjdeort ifrn slkte till slkte.
060:016   Och du skall dia folkens mjlk,
          ja, konungabrst skall du dia;
          och du skall frnimma, att jag, HERREN, r din frlsare
          och att den Starke i Jakob r din frlossare.
060:017   Jag skall lta guld komma i stllet fr koppar
          och lta silver komma i stllet fr jrn
          och koppar i stllet fr tr
          och jrn i stllet fr sten.
          Och jag vill stta frid till din verhet
          och rttfrdighet till din behrskare.
060:018   Man skall icke mer hra talas om vld i ditt land,
          om delggelse och frstring inom dina grnser,
          utan du skall kalla dina murar fr frlsning
          och dina portar fr lovsng.
060:019   Solen skall icke mer vara ditt ljus om dagen,
          och mnen skall icke mer lysa dig med sitt sken,
          utan HERREN skall vara ditt eviga ljus,
          och din Gud skall vara din hrlighet.
060:020   Din sol skall d icke mer g ned
          och din mne icke mer taga av;
          ty HERREN skall vara ditt eviga ljus,
          och dina sorgedagar skola hava en nde.
060:021   Och i ditt folk skola alla vara rttfrdiga,
          evinnerligen skola de besitta landet;
          de ro ju en telning, som jag har planterat,
          ett verk av mina hnder, som jag vill frhrliga mig med.
060:022   Av den minste skola komma tusen,
          och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk.
          Jag r HERREN;
          nr tiden r inne, skall jag med hast fullborda detta.

061:001   Herrens, HERRENS Ande r ver mig,
          ty HERREN har smort mig
          till att frkunna gldjens budskap fr de dmjuka;
          han har snt mig till att lka dem som hava ett
              frkrossat hjrta,
          till att predika frihet fr de fngna
          och frlossning fr de bundna,
061:002   till att predika ett ndens r frn HERREN
          och en hmndens dag frn vr Gud,
          en dag, d han skall trsta alla srjande,
061:003   d han skall lta de srjande i Sion
          f huvudprydnad i stllet fr aska,
          gldjeolja i stllet fr sorg,
          hgtidsklder i stllet fr en bedrvad ande;
          och de skola kallas rttfrdighetens terebinter,
          HERRENS plantering, som han vill frhrliga sig med.
061:004   Och de skola bygga upp de gamla ruinerna
          och upprtta frfdernas deplatser;
          de skola terstlla de frdda stderna,
          de platser, som hava legat de slkte efter slkte.
061:005   Frmlingar skola st redo
              att fra edra hjordar i bet,
          och utlnningar skola bruka t eder
              krar och vingrdar.
061:006   Men I skolen heta HERRENS prster,
          och man skall kalla eder vr Guds tjnare;
          I skolen f njuta av folkens skatter,
          och deras hrlighet skall verg till eder.
061:007   Fr eder skam skolen I f dubbelt igen,
          och de som ledo smlek skola nu jubla ver sin del.
          S skola de f dubbelt att besitta i sitt land;
          evig gldje skola de undf.
061:008   Ty jag, HERREN, lskar, vad rtt r,
          och hatar orttfrdigt rov;
          och jag skall giva dem deras ln i trofasthet
          och sluta ett evigt frbund med dem.
061:009   Och deras slkte skall bliva knt bland folken
          och deras avkomma bland folkslagen;
          alla som se dem skola mrka p dem,
          att de ro ett slkte, som HERREN har vlsignat.
061:010   Jag glder mig storligen i HERREN,
          och min sjl frjdar sig i min Gud,
          ty han har ikltt mig frlsningens kldnad
          och hljt mig i rttfrdighetens mantel,
          likasom nr en brudgum stter hgtidsbindeln p sitt huvud
          eller likasom nr en brud pryder sig med sina smycken.
061:011   Ty likasom jorden lter sina vxter spira fram
          och en trdgrd sin sdd vxa upp,
          s skall Herren, HERREN lta rttfrdighet uppvxa
          och lovsng infr alla folk.

062:001   Fr Sions skull vill jag icke tiga,
          och fr Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro,
          frrn dess rtt gr upp ssom solens sken
          och dess frlsning lyser ssom ett brinnande bloss.
062:002   Och folken skola se din rtt
          och alla konungar din hrlighet;
          och du skall f ett nytt namn,
          som HERRENS mun skall bestmma.
062:003   S skall du vara en hrlig krona i HERRENS hand,
          en konungslig huvudbindel i din Guds hand.
062:004   Du skall icke mer kallas
              den vergivna,
          ej heller skall ditt land
              mer kallas demark,
          utan du skall f heta
              hon som jag har min lust i,
          och ditt land skall f heta
              kta hustrun;
          ty HERREN har sin lust i dig,
              och ditt land har ftt sin kta man.
062:005   Ty ssom nr en ung man bliver en jungrus kta herre,
              s skola dina barn bliva dina kta herrar,
          och ssom en brudgum frjdar sig ver sin brud,
              s skall din Gud frjda sig ver dig.
062:006   P dina murar, Jerusalem,
              har jag stllt vktare;
          varken dag eller natt
              f de ngonsin tystna.
          I som skolen ropa till HERREN,
              given eder ingen ro.
062:007   Och given honom ingen ro frrn han ter
              har byggt upp Jerusalem
          och ltit det bliva ett mne
              till lovsng p jorden.
062:008   HERREN har svurit vid sin hgra hand
              och sin starka arm:
          Jag skall icke mer giva din sd
              till mat t dina fiender,
          och frmlingar skola icke dricka ditt vin,
              frukten av din mda.
062:009   Nej, de som insamla sden skola ock ta den
              och skola lova HERREN,
          och de som inbrga vinet skola dricka det
              i min helgedoms grdar.
062:010   Dragen ut, dragen ut genom portarna,
              bereden vg fr folket;
          banen, ja, banen en farvg
              rensen den frn stenar,
          resen upp ett baner fr folken.
062:011   Hr, HERREN hjer ett rop, och det nr
              till jordens nda:
          Sgen till dottern Sion:
              Se, din frlsning kommer.
          Se, han har med sig sin ln,
              och hans segerbyte gr framfr honom.
062:012   Och man skall kalla dem det heliga folket,
              HERRENS frlossade;
          och dig sjlv skall man kalla den mngbeskta staden,
              staden, som ej varder vergiven.

063:001   Vem r han som kommer frn Edom,
          frn Bosra i hgrda klder,
          s prktig i sin drkt,
          s stolt i sin stora kraft?
          Det r jag, som talar i rttfrdighet,
          jag, som r en mstare till att frlsa.
063:002   Varfr r din drkt s rd?
          Varfr likna dina klder en vintrampares?
063:003   Jo, en vinpress har jag trampat, jag sjlv allena,
          och ingen i folken bistod mig.
          Jag trampade dem i min vrede,
          trampade snder dem i min frtrnelse.
          D stnkte deras blod p mina klder,
          och s fick jag hela min drkt nedflckad.
063:004   Ty en hmndedag hade jag beslutit,
          och mitt frlossningsr hade kommit.
063:005   Och jag skdade omkring mig, men ingen hjlpare fanns;
          jag stod dr i frundran, men ingen fanns, som understdde mig.
          D hjlpte mig min egen arm,
          och min frtrnelse understdde mig.
063:006   Jag trampade ned folken i min vrede
          och gjorde dem druckna i min frtrnelse,
          och jag lt deras blod rinna ned p jorden.
063:007   HERRENS ndegrningar vill jag frkunna,
              ja, HERRENS lov,
          efter allt vad HERREN har gjort mot oss,
              den nderike mot Israels hus,
          vad han har gjort mot dem efter sin barmhrtighet
              och sin stora nd.
063:008   Ty han sade: De ro ju mitt folk,
              barn, som ej svika.
          Och s blev han deras frlsare.
063:009   I all deras nd var ingen verklig nd,
              ty hans ansiktes ngel frlste dem.
          Drfr att han lskade dem och ville skona dem,
              frlossade han dem.
          Han lyfte dem upp och bar dem alltjmt,
              i forna tider.
063:010   Men de voro genstrviga, och de bedrvade
              hans heliga Ande;
          drfr frvandlades han till deras fiende,
              han sjlv stridde mot dem.
063:011   D tnkte hans folk p forna tider,
              de tnkte p Mose:
          Var r nu han som frde dem upp ur havet,
              jmte herdarna fr hans hjord?
          Var r han som lade i deras brst
              sin helige Ande,
063:012   var r han som lt sin hrliga arm g fram
              vid Moses hgra sida,
          han som klv vattnet framfr dem
          och s gjorde sig ett evigt namn,
063:013   han som lt dem frdas genom djupen,
          ssom hstar frdas genom knen, utan att stappla?
063:014   Likasom nr boskapen gr ned i dalen
          s frdes de av HERRENS Ande till ro.
          Ja, s ledde du ditt folk
          och gjorde dig ett hrligt namn.
063:015   Skda ned frn himmelen och se hrtill
          frn din heliga och hrliga boning.
          Var ro nu din nitlskan och dina vldiga grningar,
          var r ditt hjrtas varkunnsamhet och din barmhrtighet?
          De hlla sig tillbaka frn mig.
063:016   Du r ju dock vr fader;
          ty Abraham vet icke av oss,
          och Israel knner oss icke.
          Men du, HERRE, r vr fader;
          vr frlossare av evighet, det r ditt namn.
063:017   Varfr, o HERRE, lter du oss d g vilse frn dina vgar
          och frhrdar vra hjrtan, s att vi ej frukta dig?
          Vnd tillbaka fr dina tjnares skull,
          fr din arvedels stammars skull.
063:018   Allenast helt kort fick ditt heliga folk behlla sin besittning;
          vra ovnner trampade ned din helgedom.
063:019   Det r oss nu s, som om du aldrig hade varit herre ver oss,
          om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.

064:001   O att du lte himmelen rmna och fore hitned,
          s att bergen sklvde infr dig,
064:002   likasom nr ris antndes av eld
          och vatten genom eld bliver sjudande,
          s att du gjorde ditt namn kunnigt bland dina ovnner
          och folken darrade fr dig!
064:003   O att du fore hitned
          med underbara grningar som vi icke kunde vnta,
          s att bergen sklvde infr dig!
064:004   Aldrig ngonsin har man ju hrt,
          aldrig har ngot ra frnummit,
          aldrig har ngot ga sett en annan Gud n dig
          handla s mot dem som vnta efter honom.
064:005   Du kom dem till mtes, som vade rttfrdighet med frjd,
          dem som p dina vgar tnkte p dig.

          Men se, du blev frtrnad, och vi stodo dr ssom syndare.
          S hava vi lnge sttt; skola vi vl bliva frlsta?
064:006   Vi blevo allasammans lika orena mnniskor,
          och all vr rttfrdighet var ssom en flckad kldnad.
          Vi vissnade allasammans ssom lv,
          och vra missgrningar frde oss bort ssom vinden.
064:007   Ingen fanns, som kallade ditt namn,
          ingen, som vaknade upp fr att hlla sig till dig;
          ty du dolde ditt ansikte fr oss
          och lt oss frsmkta genom vr missgrning.
064:008   Men HERRE, du r ju vr fader;
          vi ro leret, och du r den som har danat oss,
          vi ro allasammans verk av din hand.
064:009   Var d ej s hgeligen frtrnad, HERRE;
          och tnk icke evinnerligen p vr missgrning;
          nej, se drtill att vi allasammans ro ditt folk.
064:010   Dina heliga stder hava blivit en ken,
          Sion har blivit en ken,
          Jerusalem en demark.
064:011   Vrt heliga och hrliga tempel,
          dr vra fder lovade dig,
          det har blivit uppbrnt i eld;
          och allt vad dyrbart vi gde har lmnats t frdelsen.
064:012   Kan du vid allt detta hlla dig tillbaka, o HERRE?
          Kan du tiga stilla och plga oss s svrt?

065:001   Jag har ltit mig bliva uppenbar fr dem som icke frgade efter
          mig, jag har ltit mig finnas av dem som icke skte mig;
          till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn
          har jag sagt: Se, hr r jag, hr r jag.
065:002   Hela dagen har jag utrckt mina hnder
          till ett genstrvigt folk
          som vandrar p den vg som icke r god,
          i det att de flja sina egna tankar--
065:003   ett folk, som bestndigt frtrnar mig
          utan att hava ngon frsyn,
          som frambr offer i lustgrdar
          och tnder offereld p tegelaltaren,
065:004   som har sitt tillhll bland gravar
          och tillbringar natten i undangmda nsten,
          som ter svinens ktt
          och har vederstygglig spis i sina krl,
065:005   som sger: Bort med dig,
          kom icke vid mig, ty jag r helig fr dig.
          De ro ssom rk i min nsa,
          en eld, som brinner bestndigt.
065:006   Se, detta str upptecknat infr mina gon;
          jag skall icke tiga, frrn jag har givit vedergllning,
          ja, vedergllning i deras skte,
065:007   bde fr deras egna missgrningar
          och fr deras fders, sger HERREN,
          vedergllning fr att de tnde offereld p bergen
          och fr att de smdade mig p hjderna;
          ja, frst skall jag mta upp lnen
          t dem i deras skte.
065:008   S sger HERREN:
          Likasom man sger om en druvklase,
          nr dri finnes saft:
          Frdrva den icke, ty vlsignelse r dri,
          s skall ock jag gra fr mina tjnares skull:
          jag skall icke frdrva alltsammans.
065:009   Jag skall lta en avkomma utg frn Jakob,
          frn Juda en arvinge till mina berg;
          ty mina utkorade skola besitta landet,
          och mina tjnare skola bo dri.
065:010   Saron skall bliva en betesmark fr fr
          och Akors dal en lgerplats fr fkreatur,
          och de skola givas t mitt folk, nr det sker mig.
065:011   Men I som vergiven HERREN
          och frgten mitt heliga berg,
          I som duken bord t Gad
          och isknken vindryck t Meni,
065:012   eder har jag bestmt t svrdet,
          och I skolen alla f bja eder ned till att slaktas,
          drfr att I icke svaraden, nr jag kallade,
          och icke hrden, nr jag talade,
          utan gjorden, vad ont var i mina gon,
          och utvalden det som var mig misshagligt.
065:013   Drfr sger Herren, HERREN s:
          Se, mina tjnare skola ta,
              men I skolen hungra;
          se, mina tjnare skola dricka,
              men I skolen trsta;
          se, mina tjnare skola gldjas,
              men I skolen f blygas.
065:014   Ja, mina tjnare skola jubla
              i sitt hjrtas frjd,
          men I skolen ropa
              i edert hjrtas plga
          och jmra eder i frtvivlan.
065:015   Och I skolen lmna edert namn
              till ett frbannelsens ord,
          s att mina utkorade skola sga:
              Sdan dd give dig Herren, HERREN.
          Men t sina tjnare skall han giva ett annat namn:
065:016   den som d vlsignar sig i landet skall vlsigna sig
              i den sannfrdige Guden,
          och den som svr i landet, han skall svrja
              vid den sannfrdige Guden.
          Ty de frra bedrvelserna ro d frgtna
              och dolda fr mina gon.
065:017   Ty se, jag vill skapa nya himlar
              och en ny jord;
          och man skall ej mer komma ihg det frgngna
              eller tnka drp.
065:018   Nej, I skolen frjdas och jubla till evig tid
              ver det som jag skapar;
          ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel
              och dess folk till frjd.
065:019   Och jag skall jubla ver Jerusalem
              och frjda mig ver mitt folk,
          och dr skall icke mer hras grt
              eller klagorop.
065:020   Dr skola icke mer finnas barn som leva
              allenast ngra dagar,
          ej heller gamla mn, som icke fylla
              sina dagars mtt;
          nej, den som dr ung skall d
              frst vid hundra rs lder,
          och frst vid hundra rs lder skall syndaren
              drabbas av frbannelsen.
065:021   Nr de bygga hus,
              skola de ock f bo i dem;
          nr de plantera vingrdar,
              skola de ock f ta deras frukt.
065:022   Nr de bygga hus,
              skall det ej bliva andra, som f bo i dem;
          nr de plantera ngot,
              skall det ej bliva andra, som f ta drav.
          Ty samma lder, som ett trd uppnr,
              skall man uppn i mitt folk,
          och mina utkorade skola sjlva njuta
              av sina hnders verk.
065:023   De skola icke mda sig frgves,
              och barnen, som de fda, drabbas ej av pltslig dd;
          ty de ro ett slkte
              av HERRENS vlsignade,
          och deras avkomlingar f leva kvar bland dem.
065:024   Och det skall ske, att frrn de ropa,
              skall jag svara,
          och medan de nnu tala,
              skall jag hra.
065:025   D skola vargar g i bet
              tillsammans med lamm,
          och lejon skola ta halm
              likasom oxar,
          och stoft skall vara ormens fda.
          Ingenstdes p mitt heliga berg skall man d gra,
              vad ont och frdrvligt r,
              sger HERREN.

066:001   S sger HERREN:
          Himmelen r min tron,
          och jorden r min fotapall;
          vad fr ett hus skullen I d kunna bygga t mig,
          och vad fr en plats skulle tjna mig till vilostad?
066:002   Min hand har ju gjort allt detta,
          och s har allt detta blivit till, sger HERREN.
          Men till den skdar jag ned,
          som r betryckt och har en frkrossad ande,
          och till den som fruktar fr mitt ord.
066:003   Den dremot, som slaktar sin offertjur,
              men ock r en mandrpare,
          den som offrar sitt lamm,
              men tillika krossar nacken p en hund,
          den som frambr ett spisoffer,
              men drvid frambr svinblod,
          den som offrar rkelse,
              men drunder hyllar en ffnglig avgud--
          likasom det lyster dessa att g sina egna vgar
          och likasom deras sjl har behag till deras styggelser,
066:004   s lyster det ock mig att fara illa fram med dem
          och att lta frskrckelse komma ver dem,
          eftersom ingen svarade, nr jag kallade,
          och eftersom de icke hrde, nr jag talade,
          utan gjorde, vad ont var i mina gon,
          och hade sin lust i att gra, vad mig misshagligt var.
066:005   Hren HERRENS ord,
              I som frukten fr hans ord.
          Edra brder, som hata eder
          och stta eder bort fr mitt namns skull,
              de sga: M HERREN frhrliga sig,
          s att vi f se eder gldje.
              Men de skola komma p skam.
066:006   Hr, huru det larmar i staden,
              hr dnet i templet!
          Hr dnet, nr HERREN vedergller
              sina fiender, vad de hava gjort!
066:007   Innan Sion har knt ngon fdslovnda,
              fder hon barnet;
          innan kval har kommit ver henne,
              bliver hon frlst med ett gossebarn.
066:008   Vem har hrt ngot sdant,
              vem har sett ngot dylikt?
          Kan d ett land komma till liv
              p en enda dag,
          eller kan ett folk fdas
              i ett gonblick,
          eftersom Sion fdde fram sina barn,
              just d vndan begynte?
066:009   Ja, ty skulle jag vl lta fostret bliva fullgnget,
              men icke giva kraft att fda fram det?
              sger HERREN.
          Eller skulle jag giva kraft att fda,
              men sedan hlla fostret tillbaka?
              sger din Gud.
066:010   Gldjens med Jerusalem
          och frjden eder ver henne, alla I som haven henne kr;
          jublen hgt med henne,
          alla I som haven srjt ver henne.
066:011   S skolen I f dia eder mtta
              vid hennes hugsvalelses brst;
          s skolen I f suga med lust
              av hennes rika barm.
066:012   Ty s sger HERREN:
          Se, jag vill lta frid komma ver henne
              ssom en strm
          och folkens rikedomar
              ssom en versvmmande flod,
          och I skolen s f dia,
              I skolen bliva burna p armen
          och skolen f sitta i knet
              och bliva smekta.
066:013   Ssom en moder trstar sin son,
          s skall jag trsta eder;
          ja, i Jerusalem skolen I f trst.
066:014   Och edra hjrtan skola gldja sig, nr I fn se detta,
          och benen i edra kroppar skola hava livskraft ssom
              spirande grs;
          och man skall frnimma, att HERRENS hand r med hans tjnare
          och att ogunst kommer ver hans fiender.
066:015   Ty se, HERREN skall komma i eld,
          och hans vagnar skola vara ssom en stormvind;
          och han skall lta sin vrede drabba med hetta
          och sin npst med eldslgor.
066:016   Ty HERREN skall hlla dom med eld,
          och med sitt svrd skall han sl allt ktt,
          och mnga skola de vara, som bliva slagna av HERREN.

066:017 De som lta inviga sig och rena sig till gudstjnst i
        lustgrdar, anfrda av en som str dr i mitten, de som ta
        svinktt och annan styggelse, ja, ocks mss, de skola
        allasammans frgs, sger HERREN.
066:018 Jag knner deras grningar och tankar.  Den tid kommer, d jag
        skall frsamla alla folk och tungoml; och de skola komma och se
        min hrlighet.

066:019 Och jag skall gra ett tecken bland dem; och ngra av dem som
        bliva rddade skall jag snda ssom budbrare till hednafolken,
        till Tarsis, till Pul och Lud, bgskyttfolken, till Tubal och
        Javan, till havslnderna i fjrran, som icke hava hrt ngot om
        mig eller sett min hrlighet; och de skola frkunna min
        hrlighet bland folken.
066:020 Och p hstar och i vagnar och brstolar och p mulsnor och
        dromedarer skola de frn alla folk fra alla edra brder fram
        till mitt heliga berg i Jerusalem ssom ett spisoffer t HERREN,
        sger HERREN, likasom Israels barn i rena krl fra fram
        spisoffer till HERRENS hus.
066:021 Och jmvl sdana skall jag taga till mina prster, till mina
        leviter, sger HERREN.
066:022 Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill gra,
        bliva bestndande infr mig, sger HERREN, s skall det ock vara
        med edra barn och med edert namn.
066:023 Och nymnadsdag efter nymnadsdag och sabbatsdag efter
        sabbatsdag skall det ske, att allt ktt kommer och tillbeder
        infr mig, sger HERREN.
066:024 Och man skall g ut och se med lust, huru de mnniskor, som
        avfllo frn mig, nu ligga dr dda; ty deras mask skall icke
        d, och deras eld skall icke utslckas, och de skola vara till
        vmjelse fr allt ktt.



Jeremia


001:001 Detta r vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av
        prsterna i Anatot i Benjamins land.
001:002 Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons, Juda konungs,
        tid, i hans trettonde regeringsr,
001:003 Och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid, intill
        slutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs, elfte regeringsr,
        d Jerusalems invnare i femte mnaden frdes bort i fngenskap.
001:004 HERRENS ord kom till mig; han sade:
001:005 Frrn jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och frrn
        du utgick ur moderssktet, helgade jag dig; jag satte dig till
        en profet fr folken.
001:006 Men jag svarade: Ack Herre HERRE!  Se, jag frstr icke att
        tala, ty jag r fr ung.
001:007 D sade HERREN till mig: Sg icke: 'Jag r fr ung', utan g
        stad vart jag n snder dig, och tala vad jag n bjuder dig.
001:008 Frukta icke fr dem; ty jag r med dig och vill hjlpa dig,
        sger HERREN.
001:009 Och HERREN rckte ut sin hand och rrde vid min mun; och HERREN
        sade till mig: Se, jag lgger mina ord i din mun.
001:010 Ja, jag stter dig i dag ver folk och riken, fr att du skall
        upprycka och nedbryta, frgra och frdrva, uppbygga och
        plantera.
001:011 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Vad ser du, Jeremia?
        Tag svarade: Jag ser en gren av ett mandeltrd.
001:012 Och HERREN sade till mig: Du har sett rtt, ty jag skall
        vaka ver mitt ord och lta det g i fullbordan.
001:013 Och HERRENS ord kom till mig fr andra gngen; han sade: Vad
        ser du?  Jag svarade: Jag ser en sjudande gryta; den synes t
        norr till.
001:014 Och HERREN sade till mig: Ja, frn norr skall olyckan bryta in
        ver alla landets inbyggare.
001:015 Ty se, jag skall kalla p alla folkstammar i rikena norrut,
        sger HERREN; och de skola komma och resa upp var och en sitt
        ste vid ingngen till Jerusalems portar och mot alla dess
        murar, runt omkring, och mot alla Juda stder.
001:016 Och jag skall g till rtta med dem fr all deras ondska, drfr
        att de hava vergivit mig och tnt offereld t andra gudar och
        tillbett sina hnders verk.
001:017 S omgjorda nu du dina lnder, och st upp och tala till dem
        allt vad Jag bjuder dig.  Var icke frfrad fr dem, p det att
        jag icke m lta vad frfrligt r komma ver dig infr dem.
001:018 Ty se, jag sjlv gr dig i dag till en fast stad och till en
        jrnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda konungar,
        mot dess furstar, mot dess prster och mot det meniga folket,
001:019 s att de icke skola bliva dig vermktiga, om de vilja strida
        mot dig; ty jag r med dig, sger HERREN, och jag vill hjlpa
        dig.

002:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
002:002 G stad och predika fr Jerusalem och sg: S sger HERREN:

          Jag kommer ihg, dig till godo, din ungdoms krlek,
              huru du lskade mig under din brudtid,
          huru du fljde mig i knen,
              i landet dr man intet sr.
002:003   Ja, en HERRENS heliga egendom r Israel,
              frstlingen av hans skrd;
          alla som vilja ta drav draga sig skuld,
              olycka kommer ver dem,
              sger HERREN.

002:004   Hren HERRENS ord, I av Jakobs hus,
          I alla slkter av Israels hus.
002:005   S sger HERREN:
          Vad ortt funno edra fder hos mig,
          eftersom de gingo bort ifrn mig
          och fljde efter ffngliga avgudar
          och bedrevo ffnglighet?
002:006   De frgade icke: Var r HERREN,
          han som frde oss upp ur Egyptens land,
          han som ledde oss i knen,
          det de och olndiga landet,
          torrhetens och ddsskuggans land,
          det land dr ingen vgfarande frdades,
          och dr ingen mnniska bodde?
002:007   Och jag frde eder in i det brdiga landet,
          och I fingen ta av dess frukt och dess goda.
          Men nr I haden kommit ditin, orenaden I mitt land
          och gjorden min arvedel till en styggelse.
002:008   Prsterna frgade icke: Var r HERREN?
          De som hade lagen om hnder ville icke veta av mig,
          och herdarna avfllo frn mig;
          profeterna profeterade i Baals namn
          och fljde efter sdana som icke kunde hjlpa.
002:009   Drfr skall jag n vidare g till rtta med eder, sger HERREN,
          ja, nnu med edra barnbarn skall jag g till rtta.

002:010   Dragen bort till kitternas lnder
              och sen efter,
          snden bud till Kedar
              och forsken noga efter;
          sen till, om ngot sdant dr har skett.
002:011   Har vl ngot hednafolk bytt bort sina gudar?
              Och dock ro dessa inga gudar.
          Men mitt folk har bytt bort sin ra
              mot en avgud som icke kan hjlpa.
002:012   Hpnen hrver, I himlar;
          frskrckens och bven storligen, sger HERREN.
002:013   Ty mitt folk har begtt
              en dubbel synd:
          mig hava de vergivit,
              en klla med friskt vatten,
          och de hava gjort sig brunnar,
          usla brunnar,
          som icke hlla vatten.

002:014   r vl Israel en trl
              eller en hemfdd slav,
          eftersom han s har lmnats till plundring?
002:015   Lejon ryta mot honom,
              de lta hra sitt skri.
          De gra hans land till en demark,
          hans stder brnnas upp,
              s att ingen kan bo i dem.
002:016   Till och med Nofs och Tapanhes' barn
              avbeta dina berg.
002:017   Men r det ej du sjlv som vllar dig detta,
          drmed att du vergiver HERREN din Gud,
          nr han vill leda dig p den rtta vgen?
002:018   Varfr vill du nu g till Egypten
          och dricka av Sihors vatten?
          Och varfr vill du g till Assyrien
          och dricka av flodens vatten?
002:019   Det r din ondska som bereder dig tuktan,
          det r din avfllighet som drager dig straff.
          Mrk drfr och besinna
          vilken olycka och sorg det har med sig
          att du vergiver HERREN, din Gud,
          och icke vill frukta mig,
          sger Herren, HERREN Sebaot.

002:020   Ty fr lnge sedan
              brt du snder ditt ok
          och slet av dina band
              och sade: Jag vill ej tjna.
          Och p alla hga kullar
          och under alla grna trd
          lade du dig ned fr att va otukt.
002:021   Jag hade ju planterat dig ssom ett delt vintrd
          av alltigenom kta art;
          huru har du d kunnat frvandlas fr mig
          till vilda rankor av ett frmmande vintrd?
002:022   Ja, om du ock tvr dig med lutsalt
          och tager n s mycken spa,
          s frbliver dock din missgrning oren infr mig,
          sger Herren, HERREN.
002:023   Huru kan du sga: Jag har ej orenat mig,
          jag har icke fljt efter Baalerna?
          Besinna vad du har bedrivit i dalen,
          ja, betnk vad du har gjort.
          Du r lik ett ystert kamelsto, som lper hit och dit.
002:024   Du r lik en vildsna,
              fostrad i knen,
          en som flsar i sin brunst,
              och vars brnad ingen kan stvja;
          om ngon vill till henne,
              behver han ej lpa sig trtt;
          nr hennes mnad kommer,
              trffar man henne.
002:025   Akta din fot, s att den icke tappar skon,
              och din strupe, s att den ej bliver torr av trst.
          Men du svarar: Du mdar dig frgves.
              Nej, jag lskar de frmmande,
              och efter dem vill jag flja.
002:026   Ssom tjuven str dr med skam, nr han ertappas,
          s skall Israels hus komma p skam,
          med sina konungar, och furstar,
          med sina prster och profeter,
002:027   dessa som sga till trstycket:
              Du r min fader,
          och sga till stenen:
              Du har ftt mig.
          Ty de vnda ryggen till mig
              och icke ansiktet;
          men nr olycka r p frde, ropa de:
              Upp och frls oss!
002:028   Var ro d dina gudar,
              de som du gjorde t dig?
          M de st upp.  Kunna de frlsa dig
              i din olyckas tid?
          Ty s mnga som dina stder ro,
          s mnga hava dina gudar blivit, du Juda.

002:029   Huru kunnen I g till rtta med mig?
          I haven ju alla avfallit frn mig, sger HERREN.
002:030   Frgves har jag slagit edra barn;
          de hava icke velat taga emot tuktan.
          Edert svrd har frtrt edra profeter,
          ssom vore det ett frhrjande lejon.
002:031   Du onda slkte, giv akt p HERRENS ord.
          Har jag d fr Israel varit en ken
              eller ett mrkrets land,
          eftersom mitt folk sger: Vi hava gjort oss fria,
              vi vilja ej mer komma till dig?
002:032   Icke frgter en jungfru sina smycken
              eller en brud sin grdel?
          Men mitt folk har frgtit mig
              sedan urminnes tid.
002:033   Huru skickligt gr du icke till vga,
              nr du sker lskog!
          Drfr har du ock blivit frfaren
              p det ondas vgar.
002:034   Ja, p dina mantelflikar finner man blod
          av arma och oskyldiga, som du har ddat,
          icke drfr att de ertappades vid inbrott,
          nej, drfr att din hg str till allt sdant.
002:035   Och dock sger du: Jag gr fri ifrn straff;
          hans vrede mot mig har frvisso upphrt.
          Nej, jag vill g till rtta med dig,
          om du n sger: Jag har icke syndat.
002:036   Varfr har du nu s brtt
          att vandra stad p en annan vg?
          Ocks med Egypten skall du komma p skam,
          likasom du kom p skam med Assyrien.
002:037   Ocks drifrn skall du f g din vg,
          med hnderna p huvudet.
          Ty HERREN frkastar dem som du frlitar dig p,
          och du skall icke bliva lyckosam med dem.

003:001 Det r sagt: Om en man skiljer sig frn sin hustru, och hon s
        gr bort ifrn honom och bliver en annan mans hustru, icke fr
        han d ter komma tillbaka till henne?  Bleve icke d det landet
        ohelgat?  Och du, som har bedrivit otukt med s mnga lskare,
        du vill nd f komma tillbaka till mig!  sger HERREN.

003:002   Lyft upp dina gon till hjderna och se:
              var lt du icke sknda dig?
          Vid vgarna satt du och spejade efter dem,
              ssom en arab i knen,
          och ohelgade landet genom din otukt
              och genom din ondska.
003:003   Vl blevo regnskurarna frhllna,
              och intet vrregn fll;
          men du hade en ktenskapsbryterskas panna,
              du ville icke blygas.
003:004   Och nd har du nyss ropat till mig: Min fader!,
          Min ungdoms vn r du!
003:005   Skulle han kunna behlla vrede evinnerligen,
              skulle han framhrda s fr alltid?
          S talar du och gr dock vad ont r,
              ja, fullbordar det ock.

003:006 Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad
        Israel, den avflliga kvinnan, har gjort?  Hon gick upp p alla
        hga berg och bort under alla grna trd och bedrev dr otukt.
003:007 Och jag tnkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon
        vnda tillbaka till mig.  Men hon vnde icke tillbaka.  Och hennes
        syster Juda, den trolsa kvinnan, sg det.
003:008 Och jag sg, att fastn jag hade skilt mig frn Israel, den
        avflliga, och givit henne skiljebrev just fr hennes
        ktenskapsbrotts skull, s skrmdes dock hennes syster Juda den
        trolsa, icke drav, utan gick likaledes stad och bedrev otukt
003:009 och ohelgade s landet genom sin lttfrdiga otukt, i det hon
        begick ktenskapsbrott med sten och tr.
003:010 Ja, oaktat allt detta vnde hennes syster Juda, den trolsa,
        icke tillbaka till mig av fullt hjrta, utan allenast med
        skrymteri, sger HERREN.

003:011 Och HERREN sade till mig: Israel, den avflliga, har bevisat sig
        rttfrdigare n Juda, den trolsa.
003:012 G bort och predika s norrut och sg: Vnd om, Israel, du
        avflliga, sger HERREN, s vill jag icke lngre med ogunst se
        p eder; ty jag r ndig, sger HERREN, jag behller icke vrede
        evinnerligen.
003:013 Allenast m du besinna din missgrning, att du har varit
        avfllig frn HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till
        frmmande gudar under alla grna trd; ja, I haven icke velat
        hra min rst, sger HERREN.
003:014 Vnden om, I avflliga barn, sger HERREN, ty jag r eder rtte
        herre; s vill jag hmta eder, en frn var stad och tv frn var
        slkt, och fra eder till Sion.
003:015 Och jag vill giva eder herdar efter mitt hjrta, och de skola
        fra eder i bet med frstnd och insikt.
003:016 Och det skall ske, att nr I p den tiden frken eder och
        bliven fruktsamma i landet, sger HERREN, d skall man icke mer
        tala om HERRENS frbundsark eller tnka p den; man skall icke
        komma ihg den eller sakna den, och man skall icke gra ngon ny
        sdan.
003:017 Utan p den tiden skall man kalla Jerusalem HERRENS tron; och
        dit skola frsamla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i
        Jerusalem.  Och de skola icke mer vandra efter sina onda
        hjrtans hrdhet.
003:018 P den tiden skall Juda hus g till Israels hus, och tillsammans
        skola de komma frn nordlandet in i det land som jag gav edra
        fder till arvedel.

003:019   Jag tnkte: Vilken plats
              skall jag ej frlna dig bland barnen,
          och vilket ljuvligt land
              skall jag icke giva dig,
          den allra hrligaste arvedel bland folken!
          Och jag tnkte: D skolen I kalla mig fader
          och icke mer vika bort ifrn mig.
003:020   Men ssom nr en hustru r trols mot sin make,
          s haven I av Israels hus varit trolsa mot mig, sger HERREN.
003:021   Drfr hras rop p hjderna,
          grt och bner av Israels barn;
          ty de hava gtt p frvnda vgar
          och frgtit HERREN, sin Gud.
003:022   S vnden nu om, I avflliga barn,
          s vill jag hela eder frn edert avfall.

          Ja se, vi komma till dig,
          ty du r HERREN, vr Gud.
003:023   Sannerligen, bedrgligt var vrt hopp till hjderna,
              blott tomt larm gvo oss bergen.
          Sannerligen, det r hos HERREN, vr Gud,
              som frlsning finnes fr Israel.
003:024   Men skndlighetsguden har frtrt
              frukten av vra fders arbete,
              allt ifrn vr ungdom,
          deras fr och fkreatur,
              deras sner och dttrar.
003:025   S vilja vi nu ligga hr i vr skam,
              och blygd m hlja oss.
          Ty mot HERREN, vr Gud, hava vi syndat,
              vi och vra fder,
              ifrn vr ungdom nda till denna dag;
          vi hava icke velat hra HERRENS, vr Guds, rst.

004:001   om du omvnder dig, Israel, sger HERREN,
              skall du f vnda tillbaka till mig;
          och om du skaffar bort dina styggelser frn min syn,
              skall du slippa vandra flyktig omkring.
004:002   D skall du svrja i sanning, rtt och rttfrdighet:
              S sant HERREN lever,
          och hednafolken skola vlsigna sig i honom
              och bermma sig av honom.
004:003   Ja, s sger HERREN
          till Juda mn och till Jerusalem:
          Bryten eder ny mark,
              och sn ej bland trnen.
004:004   Omskren eder t HERREN; skaffen bort
              edert hjrtas frhud,
          I Juda mn och I Jerusalems invnare.
          Eljest skall min vrede bryta fram ssom en eld
              och brinna s, att ingen kan utslcka den,
              fr edert onda vsendes skull.

004:005   Frkunnen i Juda,
          kungren i Jerusalem och pbjuden,
          ja, stten i basun i landet,
          ropen ut med hg rst och sgen:
          Frsamlen eder och lt oss fly
              in i de befsta stderna.
004:006   Resen upp ett baner som visar t Sion,
              brgen edert gods och drjen icke
          ty jag skall lta olycka komma frn norr,
              med stor frstring.
004:007   Ett lejon drager fram ur sitt snr
          och en folkfrdrvare bryter upp,
              han gr ut ur sin boning,
          fr att gra ditt land till en demark;
              d bliva dina stder frstrda,
          s att ingen kan bo i dem.
004:008   S hljen eder nu i sorgdrkt,
              klagen och jmren eder,
          ty HERRENS vredes gld
              upphr icke ver oss.

004:009 P den tiden, sger HERREN, skall det vara frbi med konungens
        och furstarnas mod, och prsterna skola bliva frfrade och
        profeterna st hpna.
004:010 Men jag sade: Ack Herre, HERRE, svrt bedrog du sannerligen
        detta folk och Jerusalem, d du sade: Det skall g eder vl.
        Svrdet r ju nra att taga vrt liv.
004:011 P den tiden skall det sgas om detta folk och om Jerusalem: En
        brnnande vind frn hjderna i knen kommer emot dottern mitt
        folk, icke en sdan vind som passar, nr man kastar sd eller
        rensar korn;
004:012 nej, en vldsammare vind n som s lter jag komma.  Ja, nu vill
        jag g till rtta med dem!

004:013   Se, ssom ett moln kommer han upp
              och ssom en stormvind ro hans vagnar;
          hans hstar ro snabbare n rnar,
              ve oss, vi ro frlorade!

004:014 S tv nu ditt hjrta rent frn ondska, Jerusalem, fr att du m
        bliva frlst.  Huru lnge skola frdrvets tankar bo i ditt
        brst?
004:015 Frn Dan hres ju en budbrare ropa, och frn Efraims bergsbygd
        en som bdar frdrv.
004:016 Frkunnen fr folken, ja, kungren ver Jerusalem att en
        belgringshr kommer ifrn fjrran land och hver upp sitt rop
        mot Juda stder.
004:017 Ssom vktare kring ett kerflt samla de sig runt omkring
        henne, drfr att hon har varit genstrvig mot mig, sger
        HERREN.
004:018 Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar vlla dig detta;
        det r din ondskas frukt att det bliver dig s bittert, och att
        plgan trffar dig nda in i hjrtat.

004:019   I mitt innersta vndas jag,
              i mitt hjrtas djup.
          Mitt hjrta klagar i mig,
              jag kan icke tiga,
          ty basunljud hr du, min sjl,
              och krigiskt hrskri.
004:020   Olycka efter olycka ropas ut,
              ja, hela landet bliver frtt;
          pltsligt bliva mina hyddor frdda,
              i ett gonblick mina tlt.
004:021   Huru lnge skall jag se stridsbaneret
              och hra basunljud?

004:022   Ja, mitt folk r ofrnuftigt,
              de vilja ej veta av mig.
          De ro draktiga barn
              och hava intet frstnd.
          Visa ro de till att gra vad ont r,
              men att gra vad gott r frst de ej.

004:023   Jag sg p jorden,
              och se, den var de och tom,
          och upp mot himmelen,
              och dr lyste intet ljus.
004:024   Jag sg p bergen,
              och se, de bvade,
          och alla hjder vacklade.
004:025   Jag sg mig om,
              och d fanns dr ingen mnniska,
          och alla himmelens fglar
              hade flytt bort.
004:026   Jag sg mig om,
              och d var det brdiga landet en ken,
          och alla dess stder voro nedbrutna,
              fr HERRENS ansikte,
              fr hans vredes gld,
004:027   Ty s sger HERREN:
              Hela landet skall bliva en demark,
          om jag n ej alldeles vill gra nde drp.
004:028   Drfr srjer jorden,
          och himmelen drovan klder sig i sorgdrkt,
          drfr att jag s har talat och beslutit
          och ej kan ngra det eller taga det tillbaka.

004:029   Fr larmet av ryttare och bgskyttar
              tager hela staden till flykten.
          Man giver sig in i skogssnren
              och upp bland klipporna.
          Alla stder ro vergivna,
              ingen mnniska bor mer i dem.
004:030   Vad vill du gra i din frdelse?
          Om du n klder dig i scharlakan,
          om du n pryder dig med gyllene smycken
          om du n sker frstora dina gon genom smink,
          s gr du dig dock skn frgves.
          Dina lskare frakta dig,
              ja, de st efter ditt liv.
004:031   Ty jag hr rop ssom av en barnafderska,
              ndrop ssom av en frstfderska.
          Det r dottern Sion som ropar;
              hon flmtar, hon rcker ut sina hnder:
          Ack, ve mig!  I mrdares vld
              frsmktar min sjl.

005:001   Gn omkring p gatorna i Jerusalem,
              och sen till och given akt;
          sken p dess torg
              om I finnen ngon,
          om dr r ngon som gr rtt
              och beflitar sig om sanning;
          d vill jag frlta staden.
005:002   Men sga de n: S sant HERREN lever,
              s svrja de dock falskt.
005:003   HERRE, r det ej sanning dina gon ska?
          Du slog dem,
              men de knde ingen sveda.
          Du frgjorde dem,
              men de ville ej taga emot tuktan.
          De gjorde sina pannor hrdare n sten,
              de ville icke omvnda sig.
005:004   D tnkte jag:
          Detta r allenast de ringa i folket;
              de ro draktiga,
          ty de knna icke HERRENS vg,
              sin Guds rtt.
005:005   Jag vill nu g till de stora
              och tala med dem;
          de mste ju knna HERRENS vg,
              sin Guds rtt.
          Men ock dessa hade alla brutit snder oket
              och slitit av banden.
005:006   Drfr bliva de slagna av lejonet frn skogen
          och frdrvade av vargen frn hedmarken;
          pantern lurar vid deras stder,
          och envar som vgar sig ut drifrn bliver ihjlriven.
          Ty mnga ro deras vertrdelser
          och talrika deras avfllighetssynder.

005:007 Huru skulle jag d kunna frlta dig?  Dina barn hava ju
        vergivit mig och svurit vid gudar som icke ro gudar.  Jag gav
        dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig
        i skaror till skkohuset.
005:008 De likna vlfdda, ystra hstar; de vrenskas var och en efter sin
        nstas hustru.
005:009 Skulle jag icke fr sdant hemska dem?  sger HERREN.  Och skulle
        icke min sjl hmnas p ett sdant folk som detta r?
005:010 Stormen d hennes murar och fr stren dem, dock utan att
        alldeles gra nde p henne.  Riven bort hennes vinrankor, de ro
        ju icke HERRENS.
005:011 Ty bde Israels hus och Juda hus hava varit mycket trolsa mot
        mig, sger HERREN.
005:012 De hava frnekat HERREN och sagt: Han betyder intet.  Olycka
        skall icke komma ver oss, svrd och hunger skola vi icke se.
005:013 Men profeterna skola frsvinna ssom en vind, och han som sges
        tala r icke i dem; dem sjlva skall det s g.
005:014 Drfr sger HERREN, hrskarornas Gud: Eftersom I fren ett
        sdant tal, se, drfr skall jag gra mina ord i din mun till en
        eld, och detta folk till ved, och elden skall frtra dem.
005:015 Se, jag skall lta komma ver eder, I av Israels hus, ett folk
        ifrn fjrran land, sger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt
        folk, ett folk vars tungoml du icke knner, och vars tal du
        icke frstr.
005:016 Deras koger r en ppen grav; de ro allasammans hjltar.
005:017 De skola frtra din skrd och ditt brd, de skola frtra dina
        sner och dttrar, de skola frtra dina fr och fkreatur, de
        skola frtra dina vintrd och fikontrd.  Dina befsta stder,
        som du frlitar dig p, dem skola de frstra med svrd.
005:018 Dock vill jag p den tiden, sger HERREN, icke alldeles gra
        nde p eder.
005:019 Och om I d frgen: Varfr har HERREN, vr Gud, gjort oss allt
        detta?, s skall du svara dem: Ssom I haven vergivit mig och
        tjnat frmmande gudar i edert eget land, s skolen I nu f
        tjna frmlingar i ett land som icke r edert.

005:020 Frkunnen detta i Jakobs hus, kungren det i Juda och sgen:
005:021 Hr detta, du draktiga och ofrstndiga folk, I som haven gon,
        men icke sen, I som haven ron, men icke hren.
005:022 Skullen I icke frukta mig, sger HERREN, skullen I icke bva fr
        mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till
        en evrdlig grns, som det icke kan verskrida, s att dess
        bljor, huru de n svalla, nd intet frm, och huru de n
        brusa, likvl icke kunna verskrida den?
005:023 Men detta folk har ett genstrvigt och upproriskt hjrta; de
        hava avfallit och gtt sin vg.
005:024 De sade icke i sina hjrtan: Ltom oss frukta HERREN, vr Gud,
        honom som giver regn i rtt tid, bde hst och vr, och som
        stndigt beskr oss de bestmda skrdeveckorna.

005:025 Edra missgrningar hava nu frt dessa i olag, och edra synder
        hava frhllit fr eder detta goda.
005:026 Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga mnniskor: de ligga i
        frst, likasom fgelfngaren ligger p lur, de stta ut giller
        till att fnga mnniskor.
005:027 Ssom nr en bur r full av fglar, s ro deras hus fulla av
        svek.  Drigenom hava de blivit s stora och rika; de hava
        blivit feta och skinande.
005:028 Fr sina ogrningar veta de icke av ngon grns, de hlla icke
        rtten vid makt, icke den faderlses rtt, till att frmja den;
        och i den fattiges sak flla de icke rtt dom.
005:029 Skulle jag icke fr sdant hemska dem?  sger HERREN.  Skulle
        icke min sjl hmnas p ett sdant folk som detta r?
005:030 Frfrliga och gruvliga ting ske i landet.
005:031 Profeterna profetera lgn, och prsterna styra efter deras rd;
        och mitt folk vill s hava det.  Men vad skolen I gra, nr nden
        p detta kommer?

006:001   Brgen edert gods ut ur Jerusalem,
              I Benjamins barn,
          stten i basun i Tekoa,
              och resen upp ett hgt baner
              ovanfr Bet-Hackerem;
          ty en olycka hotar frn norr,
              med stor frstring.
006:002   Hon som r s fager och frklemad, dottern Sion,
              henne skall jag frgra.
006:003   Herdar skola komma ver henne
              med sina hjordar;
          de skola sl upp sina tlt runt omkring henne,
              avbeta var och en sitt stycke.
006:004   Ja, invigen eder till strid mot henne.
              Upp, lt oss draga stad, medan middagsljuset varar!
              Ack att dagen redan lider till nda!
              Ack att aftonens skuggor frlngas!
006:005       Vlan, s lt oss draga ditupp om natten
              och frstra hennes palatser.

006:006   Ty s sger HERREN Sebaot:
          Fllen trd och kasten upp vallar
              emot Jerusalem.
          Hon r staden som skall hemskas,
              hon som i sig har idel frtryck
006:007   Likasom en brunn lter vatten vlla fram,
              s lter hon ondska framvlla.
          Vld och frdelse hr man dr,
              sr och slag
              ro bestndigt infr min syn.
006:008   Lt varna dig, Jerusalem, s att min sjl
              ej vnder sig ifrn dig,
          s att jag icke gr dig till en demark,
              till ett obebott land.

006:009   S sger HERREN Sebaot:
          En efterskrd, likasom p ett vintrd,
              skall man hlla p kvarlevan av Israel.
          Rck ut din hand ter och ter,
              ssom nr man plockar av druvor frn rankorna.

006:010   Men infr vem skall jag tala
              och betyga fr att bliva hrd?
          Se, deras ron ro oomskurna,
              s att de icke kunna hra.
          Ja, HERRENS ord har blivit till smlek bland dem;
              de hava intet behag drtill.
006:011   Drfr r jag uppfylld av HERRENS vrede,
              jag frmr icke hlla den inne.
          Utgjut den ver barnen p gatan
          och ver alla de unga mnnens samkvm;
          ja, bde man och kvinna skola drabbas drav,
          jmvl den gamle och den som har fyllt sina dagars mtt.
006:012   Och deras hus skola g ver i frmmandes go
          s ock deras krar och deras hustrur,
          ty jag vill utrcka min hand
          mot landets inbyggare, sger HERREN.
006:013   Ty alla, bde sm och stora,
              ska dr ortt vinning,
          och bde profeter och prster
              fara allasammans med lgn,
006:014   de taga det ltt med helandet
              av mitt folks skada;
          de sga: Allt str vl till, allt str vl till,
           och dock str icke allt vl till.
006:015   De skola komma p skam, ty de vade styggelse.
          Likvl knna de alls icke ngon skam
          och veta icke av ngon blygsel.
          Drfr skola de falla bland de andra;
          nr min hemskelse trffar dem,
          skola de komma p fall, sger HERREN,

006:016 S sade HERREN: Stllen eder vid vgarna och sen till, och
        frgen efter forntidens stigar, frgen vilken vg som r den
        goda vgen, och vandren p den, s skolen I finna ro fr edra
        sjlar.  Men de svarade: Vi vilja icke vandra p den.
006:017 Och nr jag d satte vktare ver eder och sade: Akten p
        basunens ljud, svarade de: Vi vilja icke akta drp.

006:018 Hren drfr, I hednafolk, och mrk, du menighet, vad som sker
        bland dem.
006:019 Ja hr, du jord: Se, jag skall lta olycka komma ver detta
        folk, ssom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta p
        mina ord, utan frkasta min lag.
006:020 Vad frgar jag efter rkelse, komme den ock frn Saba, eller
        efter bsta kalmus ifrn fjrran land?  Edra brnnoffer tckas
        mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.
006:021 Drfr sger HERREN s: Se, jag skall lgga sttestenar fr
        detta folk; och genom dem skola bde fader och sner komma p
        fall, den ene borgaren skall frgs med den andre.

006:022 S sger HERREN:
          Se, ett folk kommer
              frn nordlandet,
          ett stort folk reser sig
              vid jordens yttersta nda.
006:023   De fra bge och lans,
          de ro grymma och utan frbarmande.
          Dnet av dem r ssom havets brus,
              och p sina hstar rida de fram,
          rustade ssom kmpar till strid,
              mot dig, du dotter Sion.
006:024   Nr vi hra ryktet om dem,
              sjunka vra hnder ned,
          ngslan griper oss,
              ngest lik en barnafderskas.
006:025   G icke ut p marken,
              och vandra ej p vgen,
          ty fienden br svrd;
              skrck frn alla sidor!
006:026   Du dotter mitt folk, hll dig i sorgdrkt,
              vltra dig i aska,
          hj sorgelt likasom efter ende sonen,
              och hll bitter ddsklagan;
          ty pltsligt kommer frhrjaren ver oss.

006:027 Jag har satt dig till en proberare i mitt folk--svl som till
        ett fste--p det att du m lra knna och prva deras vg.
006:028 De ro allasammans avflliga och genstrviga, de g med frtal,
        de ro koppar och jrn, allasammans ro de frdrvliga
        mnniskor.
006:029 Blsblgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt
        luttrande r frgves, slagget bliver nd icke frnskilt.
006:030 Ett silver som m kastas bort, s kan man kalla dem, ty HERREN
        har frkastat dem.

007:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade:
007:002 Stll dig i porten till HERRENS hus, och predika dr detta ord
        och sg: Hren HERRENS ord, I alla av Juda, som gn in genom
        dessa portar fr att tillbedja HERREN.
007:003 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Bttren edert leverne och
        edert vsende, s vill jag lta eder bo kvar p denna plats.
007:004 Frliten eder icke p lgnaktigt tal, nr man sger: Hr r
        HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!
007:005 Nej, om I bttren edert leverne och edert vsende, om I dmen
        rtt mellan man och man,
007:006 om I upphren att frtrycka frmlingen, den faderlse och nkan,
        att utgjuta oskyldigt blod p denna plats och att flja efter
        andra gudar, eder sjlva till olycka,
007:007 d vill jag fr evrdliga tider lta eder bo p denna plats, i
        det land som jag har givit t edra fder.

007:008 Men se, I frliten eder p lgnaktigt tal, som icke kan hjlpa.
007:009 Huru r det?  I stjlen, mrden och begn ktenskapsbrott, I
        svrjen falskt, I tnden offereld t Baal och fljen efter andra
        gudar, som I icke knnen;
007:010 sedan kommen I hit och trden fram infr mitt ansikte i detta
        hus, som r uppkallat efter mitt namn, och sgen: Med oss r
        ingen nd--fr att drefter fortfara med alla dessa
        styggelser.
007:011 Hllen I det d fr en rvarkula, detta hus, som r uppkallat
        efter mitt namn?  Ja, sannerligen, ocks jag anser det s, sger
        HERREN.
007:012 Gn bort till den plats i Silo, dr jag frst lt mitt namn bo,
        och sen huru jag har gjort med den, fr mitt folk Israels
        ondskas skull.
007:013 Och eftersom I haven gjort alla dessa grningar, sger HERREN,
        och icke haven velat hra, fastn jag titt och ofta har talat
        till eder, och icke haven velat svara, fastn jag har ropat p
        eder,
007:014 drfr vill jag nu med detta hus, som r uppkallat efter mitt
        namn, och som I frliten eder p, och med denna plats, som jag
        har givit t eder och edra fder, gra ssom jag gjorde med
        Silo.
007:015 Och jag skall kasta eder bort ifrn mitt ansikte, ssom jag har
        bortkastat alla edra brder all Efraims slkt.

007:016 S m du nu icke bedja fr detta folk eller frambra ngon
        klagan och frbn fr dem eller lgga dig ut fr dem hos mig, ty
        jag vill icke hra dig.
007:017 Ser du icke vad de gra i Juda stder och p Jerusalems gator?
007:018 Barnen samla tillhopa ved, fderna tnda upp eld och kvinnorna
        knda deg, allt fr att baka offerkakor t himmelens drottning;
        och drickoffer utgjuta de t andra gudar, mig till sorg.
007:019 Men r det d mig som de bereda sorg drmed, sger HERREN, och
        icke fastmer sig sjlva, s att de komma p skam?
007:020 Drfr sger Herren, HERREN s: Se, min vrede och frtrnelse
        skall utgjuta sig ver denna plats, ver bde mnniskor och
        djur, ver bde trden p marken och frukten p jorden; och den
        skall brinna och icke bliva utslckt.

007:021 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Lggen edra brnnoffer
        tillhopa med edra slaktoffer och ten s ktt.
007:022 Ty p den tid d jag frde edra fder ut ur Egyptens land gav
        jag dem icke ngon befallning eller ngot bud angende
        brnnoffer och slaktoffer;
007:023 utan detta var det bud jag gav dem: Hren min rst, s vill jag
        vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt
        p den vg som jag bjuder eder, p det att det m g eder vl.
007:024 Men de ville icke hra eller bja sitt ra till mig, utan
        vandrade efter sina egna rdslag, i sina onda hjrtans hrdhet,
        och veko tillbaka i stllet fr att g framt.
007:025 Allt ifrn den dag d edra fder drogo ut ur Egyptens land nda
        till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, snt till eder
        alla mina tjnare profeterna.
007:026 Men man ville icke hra mig eller bja sitt ra till mig; de
        voro hrdnackade och gjorde nnu mer ont n deras fder.
007:027 Och om du n sger dem allt detta, s skola de dock icke hra
        dig; och om du n ropar till dem, s skola de dock icke svara
        dig.
007:028 Sg drfr till dem: Detta r det folk som icke vill hra
        HERRENS, sin Guds, rst eller taga emot tuktan.  Sanningen r
        frsvunnen och utrotad ur deras mun.

007:029 Skr av dig ditt huvudhr och kasta det bort, och stm upp en
        klagosng p hjderna.  Ty HERREN har frkastat och frskjutit
        detta slkte, som har uppvckt hans vrede.
007:030 Juda barn hava ju gjort vad ont r i mina gon, sger HERREN; de
        hava satt upp sina styggelser i det hus som r uppkallat efter
        mitt namn, och de hava s orenat det.
007:031 Och Tofethjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, fr att
        dr uppbrnna sina sner och dttrar i eld, fastn jag aldrig
        har bjudit eller ens tnkt mig ngot sdant.
007:032 Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer
        skall sga Tofet eller Hinnoms sons dal, utan Drpdalen,
        och d man skall begrava i Tofet, drfr att ingen annan plats
        finnes.
007:033 Ja, detta folks dda kroppar skola bliva mat t himmelens fglar
        och markens djur, och ingen skall skrmma bort dem.
007:034 Och i Juda stder och p Jerusalems gator skall jag gra slut p
        frjderop och gldjerop, p rop fr brudgum och rop fr brud, ty
        landet skall bliva delagt.

008:001 p den tiden, sger HERREN, skall man kasta Juda konungars och
        furstars ben, och prsternas och profeternas ben, och Jerusalems
        invnares ben ut ur deras gravar
008:002 och kringstr dem infr solen och mnen och himmelens hela
        hrskara, som de hava lskat, tjnat och efterfljt, skt och
        tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava
        dem, utan de skola bliva gdsel p marken.
008:003 Och alla kvarblivna, de som lmnas kvar av detta onda slkte,
        skola hellre vilja d n leva, vilka n de orter m vara, dit
        dessa kvarlmnade bliva frdrivna av mig, sger HERREN Sebaot.

008:004 Du skall ock sga till dem: S sger HERREN:

          Om ngon faller, str han ju upp igen;
              om ngon gr bort, vnder han ju tillbaka.
008:005   Varfr gr det d bort
              i bestndig avfllighet,
              detta folk i Jerusalem?
          Varfr hlla de fast vid sitt svek
              och vilja icke vnda tillbaka?
008:006   Jag har givit akt och hrt
              huru de tala vad ortt r;
          ingen enda finnes,
              som ngrar sin ondska,
              ingen sger: Vad har jag gjort!
          Alla lpa de bort, lika hstar
          som rusa stad i striden.
008:007   Till och med hgern under himmelen
              knner ju sin bestmda tid,
          och turturduvan, svalan och tranan
              taga i akt tiden fr sin terkomst;
          mitt folk dremot
              knner ej HERRENS rtter.
008:008   Huru kunnen I d sga: Vi ro visa
          och hava HERRENS lag ibland oss?
          Icke s, de skriftlrdes lgnpenna
          har frvandlat den i lgn.
008:009   Sdana visa skola komma p skam,
          komma till korta och bliva snrjda.
          De hava ju frkastat HERRENS ord,
              vari ro de d visa?
008:010   S skall jag nu giva deras hustrur t andra
              och deras krar t ervrare
          Ty alla, bde sm och stora,
              ska ortt vinning;
          bde profeter och prster
          fara allasammans med lgn,
008:011   de taga det ltt med helandet
              av dottern mitt folks skada;
          de sga: Allt str vl till, allt str vl till,
              och dock str icke allt vl
008:012   De skola komma p skam, vade styggelse.
          Likvl knna de alls icke skam
          och veta icke av att blygas.
          Drfr skola de falla bland de andra;
          nr hemskelsen trffar dem,
          skola de komma p fall, sger HERREN.

008:013   Jag skall bortrycka och frgra dem, sger HERREN.
          Inga druvor vxa p vintrden,
          och inga fikon p fikontrden,
          utan till och med lven ro vissnade:
          De bud jag gav dem vertrda de.

008:014   Varfr sitta vi hr stilla?
          Frsamlen eder och lt oss fly
              in i de befsta stderna
              och frgs dr;
          ty HERREN, vr Gud, vill frgra oss,
              han giver oss gift att dricka
              drfr att vi syndade mot HERREN.
008:015   V bida efter frid,
              men intet gott kommer,
          efter en tid d vi skulle bliva helade,
              men se, frskrckelse kommer.
008:016   Frn Dan hr man
              frustandet av hans hstar;
          fr hans hingstars gnggande
              bvar hela landet.
          De komma och frtra
              landet med allt vad dri r,
              staden med dem som bo dri.
008:017   Ty se, jag snder emot eder
              ormar, basilisker,
          mot vilka ingen besvrjelse hjlper,
              och de skola stinga eder,
              sger HERREN.

008:018   Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg?
              Mitt hjrta r sjukt i mig.
008:019   Hr, dottern mitt folk ropar
              i fjrran land:
          Finnes d icke HERREN i Sion?
          r dennes konung icke mer dr?
          Ja, varfr hava de frtrnat mig med sina belten,
              med sina frmmande avgudar?
008:020   Skrdetiden r frbi,
              sommaren r till nda,
          och ingen frlsning har kommit oss till del.
008:021   Jag r frkrossad,
              drfr att dottern mitt folk s krossas,
          jag gr srjande,
              hpnad har gripit mig.
008:022   Finnes d ingen balsam i Gilead,
              finnes ingen lkare dr?
          Eller varfr bliver dottern mitt folk
              icke helad frn sina sr?

009:001   Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn
          och mina gon en treklla,
          s att jag kunde grta dag och natt
          ver de slagna hos dottern mitt folk!
009:002   Ack att jag hade
              ett hrbrge i knen,
          s att jag kunde vergiva mitt folk
              och draga bort ifrn dem!
          Ty de ro allasammans ktenskapsbrytare,
              en frsamling av trolsa.
009:003   Sin tungas bge spnna de
              till att avskjuta lgner,
          och till sanning bruka de icke
              sin makt i landet.
          Nej, de g frn ogrning till ogrning,
          men mig vilja de ej veta av, sger HERREN.
009:004   Var och en tage sig till vara fr sin vn,
          och ingen frlite sig p ngon sin broder;
          ty den ene brodern gr allt fr att bedraga den andre,
          och den ene vnnen gr omkring och frtalar den andre.
009:005   Var och en handlar svikligt mot sin vn,
          och ingen talar vad sant r;
          de va sina tungor i att tala lgn
          de arbeta sig trtta med att gra illa.
009:006   Du bor mitt ibland falskhet;
          i sin falskhet vilja de ej veta av mig, sger HERREN.

009:007   Drfr sger HERREN Sebaot s.
          Se, jag mste luttra och prva dem;
          ty vad annat kan jag gra,
          d nu dottern mitt folk r sdan?
009:008   Deras tunga r en mrdande pil;
          vad den talar r svek.
          Med munnen tala de vnligt till sin nsta,
          men i hjrtat lgga de frst fr honom.
009:009   Skulle jag icke fr sdant hemska dem?  sger HERREN.
          Skulle icke min sjl hmnas
          p ett sdant folk som detta r?

009:010   ver bergen vill jag grta och sjunga sorgesng;
          jag vill hja klagosng ver betesmarkerna i knen.
          Ty de ro frbrnda, s att ingen gr dr fram
              och inga lten av boskap dr hras;
          bde himmelens fglar och fyrfotadjuren
              hava flytt och ro borta.
009:011   Jag skall gra Jerusalem till en stenhop,
              till en boning fr schakaler,
          och Juda stder till en demark, dr ingen bor.

009:012 Vem r en vis man, s att han frstr detta?  Och till vem har
        HERRENS mun talat, s att han kan frklara detta: varfr landet
        har blivit s frdrvat, frbrnt ssom en ken, dr ingen gr
        fram?
009:013 Och HERREN svarade: Jo, drfr att de hava vergivit min lag,
        den som jag frelade dem, och icke hava hrt min rst och
        vandrat efter den
009:014 utan vandrat efter sina egna hjrtans hrdhet och efterfljt
        Baalerna, ssom deras fader lrde dem.
009:015 Drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Se, jag skall giva
        detta folk malrt att ta och gift att dricka.
009:016 Och jag skall frstr dem bland folk som varken de eller deras
        fder hava knt, och skall snda svrdet efter dem, till dess
        att jag har gjort nde p dem.

009:017   S sger HERREN Sebaot:
          Given akt; tillkallen grterskor,
              fr att de m komma,
          och snden efter frfarna kvinnor,
              och lten dem komma.
009:018   Lten dem med hast stmma upp
              sorgesng ver oss,
          s att vra gon flyta i trar
              och vatten strmmar frn vra gonlock.
009:019   Ty sorgesng hres ljuda frn Sion:
              Huru har ej frstrelse drabbat oss!
          Vi hava kommit illa p skam, vi mste ju vergiva landet,
          ty vra boningar hava de slagit ned.

009:020   Ja, hren, I kvinnor,
              HERRENS ord,
          och edert ra fatte
              hans muns tal.
          Lren edra dttrar sorgesng;
              ja, lren varandra klagosng.
009:021   Ty dden stiger in genom vara fnster,
              han kommer in i vra palats;
          han utrotar barnen frn gatan
          och ynglingarna frn torgen.
009:022   Ja, tala: S sger HERREN:
          Och mnniskornas dda kroppar ligga
              ssom gdsel p marken
          och ssom krvar efter skrdemannen,
              vilka ingen samlar upp.

009:023   S sger HERREN:
          Den vise bermme sig icke av sin vishet,
          den starke bermme sig icke av sin styrka,
          den rike bermme sig icke av sin rikedom.
009:024   Nej, den som vill bermma sig, han bermme sig drav
          att han har frstnd till att knna mig:
          att jag r HERREN, som gr nd,
          rtt och rttfrdighet p jorden.
          Ty till sdana har jag behag, sger HERREN.

009:025 Se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag skall hemska alla
        omskurna som dock ro oomskurna:
009:026 Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla kenbor med
        kantklippt hr.  Ty hednafolken ro alla oomskurna, och hela
        Israels hus har ett oomskuret hjrta.

010:001 Hren det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus.
        S sger HERREN:

010:002   I skolen icke vnja eder vid hedningarnas stt
          och icke frfras fr himmelens tecken,
          drfr att hedningarna frfras fr dem.
010:003   Ty vad folken predika r ffngliga avgudar.
          Se, av ett stycke tr frn skogen hugger man ut dem,
          och konstnrens hnder tillyxa dem;
010:004   med silver och guld pryder man dem
          och fster dem med spikar och hammare,
          fr att de icke skola falla omkull.
010:005   Lika fgelskrmmor p ett gurkflt
              st de dr och kunna ej tala;
          man mste bra dem,
              ty de kunna ej g.
          Frukten d icke fr dem,
              ty de kunna ej gra ngot ont;
          och att gra ngot gott,
              det frm de ej heller.

010:006   Men dig, HERRE,
              r ingen lik;
          du r stor,
              ditt namn r stort i makt.
010:007   Vem skulle icke frukta dig,
              du folkens konung?
              Sdant tillkommer ju dig.
          Ty bland folkens alla vise
              och i alla deras riken
              finnes ingen som r dig lik.

010:008   Nej, allasammans ro de ofrnuftiga och drar.
          Avgudadyrkan r att dyrka tr,
010:009   silverplt, hmtad frn Tarsis,
          guld, frt ifrn Ufas,
          arbetat av en konstnr, av en guldsmeds hnder.
          I bltt och rtt purpurtyg st de kldda,
          allasammans blott verk av konstfrfarna mn.
010:010   Men HERREN r en sann Gud,
          han r en levande Gud
          och en evig konung;
          fr hans frtrnelse bvar jorden,
          och folken kunna icke uthrda hans vrede.

010:011   S skolen I sga till dem:
          De gudar som icke hava gjort himmel och jord,
          de skola utrotas frn jorden och ej f finnas under himmelen.
010:012   Han har gjort jorden genom sin kraft,
          han har berett jordens krets genom sin vishet,
          och genom sitt frstnd har han utspnt himmelen.
010:013   Nr han vill lta hra sin rst,
          d brusa himmelens vatten,
          d lter han regnskyar stiga upp frn jordens nda;
          han lter ljungeldar komma med regn
          och fr vinden ut ur dess frvaringsrum.
010:014   Ssom drar st d alla mnniskor dr och begripa intet;
          guldsmederna komma d alla p skam med sina belten,
          ty deras gjutna belten ro lgn,
          och ingen ande r i dem.
010:015   De ro ffnglighet, en tillverkning att le t;
          nr hemskelsen kommer ver dem, mste de frgs.
010:016   Men sdan r icke han som r Jakobs del;
          nej, det r han som har skapat allt,
          och Israel r hans arvedels stam.
          HERREN Sebaot r hans namn.

010:017   Samlen edert gods och fren det bort ur landet,
              I som sitten under belgring.
010:018   Ty s sger HERREN:
          Se, denna gng skall jag slunga bort
              landets inbyggare;
          jag skall bereda dem ngest,
              s att de frnimma det.

010:019   Ve mig, jag r snderkrossad!
              Olkligt r mitt sr.
          Men jag sger: Ja, detta r min plga,
              jag mste bra den!
010:020   Mitt tlt r frstrt,
              och mina tltstreck ro alla avslitna.
          Mina barn ro borta,
              de finnas icke mer;
          ingen r kvar, som kan sl upp mitt tlt
              och stta upp mina tltdukar.
010:021   Ty herdarna voro ofrnuftiga,
              de frgade icke efter HERREN;
          drfr hade de ingen framgng,
              och hela deras hjord blev frskingrad.

010:022   Lyssna, ngot hres!
              Se, det nalkas!
          Ett stort dn kommer
              frn nordlandet
          fr att gra Juda stder
              till en demark,
              till en boning fr schakaler.

010:023   Jag vet det, HERRE:
              mnniskans vg beror ej av henne,
          det str icke i vandrarens makt
              att rtt styra sina steg.
010:024   S tukta mig, HERRE
              likvl med mtta;
          icke i din vrede,
              p det att du ej m gra mig till intet.
010:025   Utgjut din frtrnelse ver hedningarna,
              som icke knna dig,
          och ver de slkter
              som ej kalla ditt namn.
          ty de hava upptit Jakob,
              ja, upptit och gjort nde p honom,
          och hans boning hava de frtt.

011:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade:
011:002 Hren detta frbunds ord, och talen till Juda mn och till
        Jerusalems invnare;
011:003 sg till dem: S sger HERREN, Israels Gud: Frbannad vare den
        man som icke hr detta frbunds ord,
011:004 det som jag bjd edra fader p den tid d jag frde dem ut ur
        Egyptens land, den smltugnen, i det jag sade: Hren min rst
        och gren detta, alldeles ssom jag bjuder eder, s skolen I
        vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,
011:005 p det att jag m hlla den ed som jag har svurit edra fder:
        att giva dem ett land som flyter av mjlk och honung, ssom ock
        nu har skett.  Och jag svarade och sade: Ja, amen, HERRE.

011:006 Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda stder och
        p gatorna i Jerusalem och sg: Hren detta frbunds ord och
        gren efter dem.
011:007 Ty bde p den dag d jag frde edra fder ut ur Egyptens land
        och sedan nda till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och
        ofta har jag varnat dem och sagt: Hren min rst;
011:008 men de ville icke hra eller bja sitt ra drtill, utan
        vandrade var och en i sitt onda hjrtas hrdhet.  Drfr lt jag
        ock komma ver dem allt vad jag hade sagt i det frbund som jag
        bjd dem hlla, men som de dock icke hllo.

011:009 Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda mn och Jerusalems
        invnare hava sammansvurit sig.
011:010 De hava vnt tillbaka till sina frfders missgrningar, deras
        som icke ville hra mina ord.  Sjlva hava de s fljt efter
        andra gudar och tjnat dem.  Ja, Israels hus och Juda hus hava
        brutit det frbund som jag slt med deras fder.
011:011 Drfr sger HERREN s: Se, jag skall lta en olycka komma ver
        dem, som de icke skola kunna undkomma; och nr de d ropa till
        mig, skall jag icke hra dem.
011:012 Och om s Juda stder och Jerusalems invnare g bort och ropa
        till de gudar t vilka de plga tnda offereld, s skola dessa
        alls icke kunna frlsa dem i deras olyckas tid.
011:013 Ty s mnga som dina stder ro, s mnga hava dina gudar
        blivit, du Juda; och s mnga som gatorna ro i Jerusalem, s
        mnga altaren haven I satt upp t skndlighetsguden: altaren
        till att tnda offereld t Baal.

011:014 S m du nu icke bedja fr detta folk eller frambra ngon
        klagan och frbn fr dem; ty jag vill icke hra, nr de ropa
        till mig fr sin olyckas skull.

011:015 Vad har min lskade att gra i mitt hus, d hon, ja, hela hopen,
        var sdan skndlighet?  Kan heligt ktt komma ssom offer frn
        dig?  Nr du fr bedriva din ondska, d frjdar du dig ju.
011:016 Ett grnskande olivtrd, prytt med skna frukter, s kallade
        HERREN dig; men nu har han med stort och vldigt dn tnt upp en
        eld omkring det trdet, s att dess grenar frdrvas.
011:017 Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka
        ver dig, fr den ondskas skull som Israels och Juda hus hava
        bedrivit till att frtrna mig, i det att de hava tnt offereld
        t Baal.

011:018   HERREN kungjorde det fr mig, s att jag fick veta det;
          ja, du lt mig se vad de frehade.
011:019   Sjlv var jag ssom ett menlst lamm
          som fres bort till att slaktas;
          jag visste ej att de frehade anslag mot mig:
          Lt oss frdrva trdet med dess frukt,
          lt oss utrota honom ur de levandes land,
          s att man icke mer kommer ihg hans namn.
011:020   Men HERREN Sebaot r en rttfrdig domare,
          som prvar njurar och hjrta.
          S lt mig d f se din hmnd p dem,
          ty fr dig har jag lagt fram min sak.

011:021 Drfr sger HERREN s om Anatots mn, dem som st efter ditt
        liv och sga: Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill d
        fr vr hand
011:022 ja, drfr sger HERREN Sebaot s: Se, jag skall hemska dem;
        deras unga mn skola d genom svrd, deras sner och dttrar
        skola d genom hunger.
011:023 Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall lta olycka
        drabba Anatots mn, nr deras hemskelses r kommer.

012:001   HERRE, om jag vill g till rtta med dig,
          s behller du dock rtten.
          Likvl mste jag tala med dig om vad rtt r.
          Varfr gr det de ogudaktiga s vl?
          Varfr hava alla trolsa s god lycka?
012:002   Du planterar dem, och de sl rot;
          de vxa och bra frukt.
          Nra r du i deras mun,
          men fjrran r du frn deras innersta.
012:003   Men du, HERRE, knner mig;
          du ser mig och prvar
              huru mitt hjrta r mot dig.
          Ryck dem bort ssom fr till att slaktas,
          och invig dem till en ddens dag.

012:004   Huru lnge skall landet ligga srjande
          och grset p marken allestdes frtorka,
          s att bde fyrfotadjur och fglar frgs
          fr inbyggarnas ondskas skull,
          under det att dessa sga:
          Han skall icke se vr undergng

012:005   Om du icke orkar lpa
              i kapp med fotgngare,
          huru vill du d taga upp
              tvlan med hstar?
          Och om du nu knner dig trygg
              i ett fredligt land,
          huru skall det g dig
          bland Jordanbygdens snr?
012:006   Se, till och med dina brder
              och din faders hus
              ro ju trolsa mot dig;
          till och med dessa ropa
              med full hals
              bakom din rygg.
          Du m icke tro p dem,
          om de ock tala vnligt till dig.

012:007   Jag har vergivit mitt hus,
              frskjutit min arvedel;
          det som var krast fr min sjl
              lmnade jag i fiendehand.
012:008   Hon som r min arvedel blev mot mig
              ssom ett lejon i skogen;
          hon har hjt sin rst mot mig,
              drfr har jag fattat hat till henne.
012:009   Skall min arvedel vara mot mig ssom en brokig rovfgel--
              d m ock rovfglar komma emot henne frn alla sidor.
          Upp, samlen tillhopa alla markens djur,
              och lten dem komma fr att ta!

012:010   Herdar i mngd frdrva min vingrd
              och frtrampa min ker;
          de gra min skna ker
              till en de ken.
          Man gr den till en demark;
012:011       srjande och de ligger den framfr mig.
          Hela landet delgges,
              ty ingen finnes, som vill akta p.
012:012   ver alla hjder i knen
              rycka frhrjare fram,
          ja, HERRENS svrd frtr allt,
          frn den ena ndan av landet till den andra;
              intet ktt kan finna rddning.
012:013   De hava stt vete,
              men skrdat tistel;
          de hava mdat sig ffngt.
          Ja, I skolen komma p skam med eder grda
              fr HERRENS gldande vredes skull.

012:014 S sger HERREN om alla de onda grannar som frgripa sig p den
        arvedel jag har givit t mitt folk Israel: Se, jag skall rycka
        dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrn
        dem.
012:015 Men drefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag ter
        frbarma mig ver dem och lta dem komma tillbaka, var och en
        till sin arvedel och var och en till sitt land.
012:016 Om de d rtt lra sig mitt folks vgar, s att de svrja vid
        mitt namn: S sant HERREN lever, likasom de frut lrde mitt
        folk att svrja vid Baal, d skola de bliva upprttade mitt
        ibland mitt folk.
012:017 Men om de icke vilja hra, s skall jag alldeles bortrycka och
        frgra det folket, sger HERREN.

013:001 S sade HERREN till mig: G bort och kp dig en linnegrdel,
        och stt den omkring dina lnder, men lt den icke komma i
        vatten.
013:002 Och jag kpte en grdel, ssom HERREN hade befallt, och satte
        den omkring mina lnder.
013:003 D kom HERRENS ord till mig fr andra gngen; han sade:
013:004 Tag grdeln som du har kpt, och som du br omkring dina
        lnder, och st upp och g bort till Frat, och gm den dr i en
        stenklyfta.
013:005 Och jag gick bort och gmde den vid Frat, ssom HERREN hade
        bjudit mig.
013:006 Sedan, en lng tid drefter, sade HERREN till mig: St upp och
        g bort till Frat, och hmta drifrn den grdel som jag bjd
        dig gmma dr.
013:007 Och jag gick bort till Frat och grvde upp grdeln och hmtade
        fram den frn det stlle dr jag hade gmt den.  Och se, grdeln
        var frdrvad, s att den icke mer dugde till ngot.

013:008 D kom HERRENS ord till mig; han sade:
013:009 S sger HERREN: P samma stt skall jag snda frdrv ver
        Judas och Jerusalems stora hgmod.
013:010 Detta onda folk, som icke vill hra mitt ord, utan vandrar i
        sitt hjrtas hrdhet och fljer efter andra gudar och tjnar och
        tillbeder dem, det skall bliva ssom denna grdel vilken icke
        duger till ngot.
013:011 Ty likasom en mans grdel sluter sig ttt omkring hans lnder,
        s lt jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till
        mig, sger HERREN, p det att de skulle vara mitt folk och bliva
        mig till bermmelse, lov och ra; men de ville icke hra.

013:012 Sg drfr till dem detta ord: S sger HERREN, Israels Gud:
        Alla vinkrl ro till fr att fyllas med vin.  Och nr de d sga
        till dig: Skulle vi icke veta att alla vinkrl ro till fr att
        fyllas med vin?,
013:013 s svara dem: S sger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands
        alla inbyggare, konungarna som sitta p Davids tron, och
        prsterna och profeterna, ja, alla Jerusalems invnare, s att
        de bliva druckna.
013:014 Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, bde fder och
        barn, sger HERREN.  Jag skall icke hava ngon misskund, icke
        skona och icke frbarma mig, s att jag avstr frn att frdrva
        dem.

013:015 Hren och lyssnen hrtill, varen icke vermodiga;
            ty HERREN har talat.
013:016 Given HERREN, eder Gud, ra,
            frrn han lter mrkret komma,
        och frrn edra ftter snubbla p bergen,
            nr det skymmer;
        ty det ljus I frbiden skall han byta i ddsskugga
            och gra till tcken.

013:017 Men om I icke hren hrp,
            s mste min sjl i lnndom srja ver sdant vermod,
        och mitt ga mste bitterligen grta och flyta i trar,
            drfr att HERRENS hjord d bliver bortfrd i fngenskap.

013:018 Sg till konungen och konungamodern:
            Stten eder lgt ned,
        ty den hrlighetens krona som prydde edert huvud
            har fallit av eder.
013:019 Stderna i Sydlandet ro tillslutna,
            och ingen finnes, som ppnar dem;
        hela Juda r bortfrt i fngenskap,
            ja, bortfrt helt och hllet.

013:020 Lyften upp edra gon och sen
            huru de komma norrifrn.
        Var r nu hjorden som var dig given,
            den hjord som var din ra?
013:021 Vad vill du sga, nr han stter
            till herrar ver dig mn
        som du sjlv har lrt att komma
            till dig ssom lskare?
        Skulle du d icke gripas av vnda
            ssom en kvinna i barnsnd?
013:022 Men om du sger i ditt hjrta:
            Varfr har det gtt mig s?,
        s vet: for din stora missgrnings skull blev
            ditt mantelslp upplyft
            och dina ftter nesligt blottade.

013:023 Kan vl en etiopier frvandla sin hud
            eller en panter sina flckar?
        D skullen ocks I kunna gra ngot gott,
            I som ren s vade i ondska.
013:024 Vlan, jag vill frskingra dem ssom str
            som far bort fr knens vind.
013:025 Detta skall vara din lott och din beskrda del frn mig,
            sger HERREN,
        drfr att du har frgtit mig
            och frlitat dig p lgn.
013:026 Drfr skall jag ock draga upp
            ditt mantelslp ver ditt ansikte,
            s att man fr se din skam.
013:027 Din otukt, ditt vrenskande,
            ditt skndliga otuktsvsen--
        p hjderna, p fltet
            har jag sett dina styggelser.
        Ve dig, Jerusalem!
        Du kommer icke att bliva ren--
            p huru lng tid nnu?

014:001 Detta r det HERRENS ord som kom till Jeremia angende torkan.

014:002   Juda ligger srjande,
              dess portar ro frfallna,
          likasom i sorgdrkt
              luta de mot jorden,
          och ett klagorop stiger
              upp frn Jerusalem.
014:003   Stormnnen dr
              snda de sm efter vatten,
          men nr de komma till dammarna,
              finna de intet vatten;
          de mste vnda tillbaka
              med tomma krl.
          De st dr med skam och blygd
              och mste hlja ver sina huvuden.
014:004   Fr markens skull, som ligger vanmktig,
          drfr att intet regn faller p jorden,
          st kermnnen med skam
              och mste hlja ver sina huvuden.
014:005   Ja, ocks hinden p fltet
              vergiver sin nyfdda kalv,
              drfr att intet grnt finnes
014:006   Och vildsnorna st p hjderna
          och flmta ssom schakaler;
          deras gon frsmkta,
              drfr att grset r borta.

014:007   Om n vra missgrningar
              vittna emot oss,
          s hjlp dock, HERRE,
              fr ditt namns skull.
          Ty vr avfllighet r stor;
              mot dig hava vi syndat.
014:008   Du Israels hopp
              dess frlsare i ndens tid,
          varfr r du ssom en frmling i landet,
          lik en vgfarande som slr upp sitt tlt
              allenast fr en natt?
014:009   Varfr r du lik en rdls man,
          lik en hjlte som icke kan hjlpa?
          Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE,
          och vi ro uppkallade efter ditt namn;
          s vergiv oss d icke.

014:010   S sger HERREN om detta folk:

          P detta stt driva de grna omkring,
          de hlla icke sina ftter i styr.
          Drfr har HERREN intet behag till dem;
          nej, han kommer nu ihg deras missgrning
          och hemsker deras synder.

014:011 Och HERREN sade till mig: Du m icke bedja om ngot gott fr
        detta folk.
014:012 Ty om de n fasta, s vill jag dock icke hra deras rop, och om
        de n offra brnnoffer och spisoffer s har jag intet behag till
        dem, utan vill frgra dem med svrd, hungersnd och
        pest.
014:013 D sade jag: Ack Herre, HERRE!  Profeterna sga ju till dem: I
        skolen icke se ngot svrd, ej heller skall hungersnd trffa
        eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder p denna plats.
014:014 Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera lgn i mitt namn;
        jag har icke snt dem eller givit dem ngon befallning eller
        talat till dem.  Lgnsyner och tomma spdomar och ffngligt tal
        och sina egna hjrtans svek r det de profetera fr eder.
014:015 Drfr sger HERREN s om de profeter som profetera i mitt namn,
        fastn jag icke har snt dem, och som sga att svrd och
        hungersnd icke skola komma i detta land: Jo, genom svrd och
        hunger skola dessa profeter frgs.
014:016 Och folket som de profetera fr, bde mn och hustrur, bde
        sner och dttrar, skola komma att ligga p Jerusalems gator,
        slagna av hunger och svrd, och ingen skall begrava dem; och jag
        skall utgjuta deras ondska ver dem.
014:017 Men du skall sga till dem detta ord:

          Mina gon flyta i trar
              natt och dag
              och f ingen ro,
          ty jungfrun, dottern mitt folk
              har drabbats av stor frstring,
              av ett svrt och olkligt sr.
014:018   Om jag gr ut p marken,
              se, d ligga dr svrdsslagna mn;
          och kommer jag in i staden,
              s mtes jag dr av hungerns plgor.
          Ja, bde profeter och prster
              ndgas draga frn ort till ort,
              till ett land som de icke knna.

014:019   Har du d alldeles frkastat Juda?
          Har din sjl begynt frsm Sion?
          Eller varfr har du slagit oss s,
              att ingen kan hela oss?
          Vi bida efter frid,
              men intet gott kommer,
          efter en tid d vi skulle bliva helade,
              men se, frskrckelse kommer.
014:020   HERRE, vi knna vr ogudaktighet,
              vra fders missgrning,
              ty vi hava syndat mot dig.
014:021   Fr ditt namns skull,
              frkasta oss icke,
          lt din hrlighets tron
              ej bliva fraktad;
          kom ihg ditt frbund med oss,
              och bryt det icke.
014:022   Finnas vl bland hedningarnas
              ffngliga avgudar
              sdana som kunna giva regn?
          Eller kan himmelen av sig sjlv
              lta regnskurar falla?
          r det icke dig,
              HERRE, vr Gud,
              som vi mste frbida?
          Det r ju du
              som har gjort allt detta.

015:001 Men HERREN sade till mig; Om n Mose och Samuel trdde infr
        mig, s skulle min sjl dock icke vnda sig till detta folk.
        Driv dem bort ifrn mitt ansikte och lt dem g.
015:002 Och om de frga dig: Vart skola vi g?, s skall du svara dem:
        S sger HERREN: I pestens vld den som hr pesten till, i
        svrdets vld den som hr svrdet till, i hungerns vld den som
        hr hungern till, i fngenskapens vld den som hr fngenskapen
        till.
015:003 Fyra slags hemskelser skall jag lta komma ver dem, sger
        HERREN: svrdet, som skall drpa dem, hundarna, som skola slpa
        bort dem, himmelens fglar och vilddjuren p marken, som skola
        ta upp och frdrva dem.
015:004 Och jag skall gra dem till en varnagel fr alla riken p
        jorden, till straff fr det som Manasse, Hiskias son, Juda
        konung, har gjort i Jerusalem.

015:005   Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem,
              och vem kan mka dig,
          och vem kan vilja komma fr att frga
              om det str vl till med dig?
015:006   Du sjlv frskt mig, sger HERREN;
              du gick din vg bort.
          Drfr utrckte jag mot dig min hand och frdrvade dig;
              jag hade trttnat att frbarma mig.
015:007   Ja, jag kastade dem med kastskovel
              vid landets portar,
          jag gjorde frldrarna barnlsa, jag frgjorde mitt folk,
              d de ej ville vnda om frn sina vgar.
015:008   Deras nkor blevo genom mig
              talrikare n sanden i havet;
          ver mdrarna till deras unga
              lt jag frhrjare komma
              mitt p ljusa dagen;
          pltsligt lt jag ngest och frskrckelse
              falla ver dem.
015:009   Om en moder n hade sju sner,
              mste hon dock giva upp andan i sorg;
          hennes sol gick ned, medan det nnu var dag,
              hon mste bliva till skam och blygd.
          Och vad som r kvar av dem skall
              jag giva till pris
          t deras fienders svrd, sger HERREN

015:010   Ve mig, min moder, att du har ftt mig,
          mig som r till kiv och trta fr hela landet!
          Jag har icke drivit ocker,
          ej heller har ngon behvt ockra p mig;
          likvl frbanna de mig alla.

015:011 Men HERREN svarade: Sannerligen, jag skall styrka dig och lta
        det g dig vl.  Sannerligen, jag skall s gra, att dina fiender
        komma och bnfalla infr dig i olyckans och ndens
        tid.
015:012 Kan man bryta snder jrn, jrn frn norden, eller koppar?--
015:013 Ditt gods och dina skatter skall jag lmna till plundring, och
        det utan betalning, till straff fr allt vad du har syndat i
        hela ditt land.
015:014 Och jag skall lta dina fiender fra dig in i ett land som du
        icke knner.  Ty min vredes eld r upptnd; mot eder skall det
        brinna.

015:015   HERRE, du vet det.
          Tnk p mig och lt dig vrda om mig,
          och skaffa mig hmnd p mina frfljare;
          tag mig icke bort, du som r lngmodig.
          Betnk huru jag br smlek fr din skull
015:016   Nr jag fick dina ord, blevo de min spis,
          ja, dina ord blevo fr mig
          mitt hjrtas frjd och gldje;
          ty jag r uppkallad efter ditt namn,
          HERRE, hrskarornas Gud.
015:017   Jag har icke suttit i gycklares samkvm
              och frlustat mig dr;
          fr din hands skull har jag mst sitta ensam,
              ty du har uppfyllt mig med frgrymmelse.
015:018   Varfr skall jag d plgas s oavltligt,
              och varfr r mitt sr s ohelbart?
              Det vill ju icke lkas.
          Ja, du bliver fr mig ssom en frsinande bck,
              s som ett vatten som ingen kan lita p.

015:019   Drfr sger HERREN s:
          Om du vnder ter, s vill jag lta dig komma ter
              och bliva min tjnare.
          Och om du frambr del metall utan slagg,
              s skall du f tjna mig ssom mun.
          Dessa skola d vnda ter till dig,
              men du skall icke vnda ter till dem.
015:020   Och jag skall gra dig infr detta folk
          till en fast kopparmur,
          s att de icke skola bliva dig vermktiga,
          om de vilja strida mot dig;
          ty jag r med dig och vill frlsa dig
          och vill hjlpa dig, sger HERREN.
015:021   Jag skall hjlpa dig ut ur de ondas vld
          och skall frlossa dig ur vldsverkarnas hand.

016:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
016:002 Du skall icke taga dig ngon hustru eller skaffa dig ngra sner
        och dttrar p denna plats.
016:003 Ty s sger HERREN om de sner och dttrar som bliva I fdda p
        denna plats, och om mdrarna som hava ftt dem, och om fderna
        som hava avlat dem i detta land:
016:004 Av svra sjukdomar skola de d; man skall icke hlla ddsklagan
        efter dem eller begrava dem, utan de skola bliva gdsel p
        marken.  Och genom svrd och hunger skola de frgs, och deras
        dda kroppar skola bliva mat t himmelens fglar och markens
        djur.  I

016:005 Ty s sger HERREN: Du skall icke g in i ngot sorgehus och
        icke begiva dig stad fr att hlla ddsklagan, ej heller mka
        dem; ty jag har tagit bort min frid ifrn detta folk, sger
        HERREN, ja, min nd och barmhrtighet.
016:006 Och bde stora och sm skola d i detta land, utan att bliva
        begravna; och man skall icke hlla ddsklagan efter dem, och
        ingen skall fr deras skull rista mrken p sig eller raka sitt
        huvud.
016:007 Man skall icke bryta brd t ngon, fr att trsta honom i
        sorgen efter en dd, och icke giva ngon trstebgaren att
        dricka, nr han har frlorat fader eller moder.
016:008 Och i gstabudshus skall du icke heller g in fr att sitta med
        dem och ta och dricka.
016:009 Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, infr edra gon, och
        medan I nnu leven, skall jag p denna plats gra slut p
        frjderop och gldjerop, p rop fr brudgum och rop fr brud.  I

016:010 Nr du nu frkunnar alla dessa ord fr detta folk och de d
        frga dig: Varfr har HERREN uttalat ver oss all denna stora
        olycka?  Och vari bestr den missgrning och synd som vi hava
        begtt mot HERREN, vr Gud?,
016:011 d skall du svara dem: Jo, edra fder vergvo mig, sger
        HERREN, och fljde efter andra gudar och tjnade och tillbdo
        dem; ja, mig vergvo de och hllo icke min lag.
016:012 Och I sjlva haven gjort nnu mer ont, n edra fder gjorde; ty
        se, I vandren var och en efter sitt onda hjrtas hrdhet, och I
        viljen icke hra mig.
016:013 Drfr skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ett
        land son varken I eller edra fder haven knt, och dr Skolen I
        f tjna andra gudar bde dag och natt; ty jag skall icke hava
        ngon misskund med eder.

016:014 Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer
        skall sga: S sant HERREN lever, han som har frt Israels barn
        upp ur Egyptens land,
016:015 utan: S sant HERREN lever, han som har frt Israels barn upp
        ur nordlandet, och ur alla andra lnder till vilka han hade
        drivit dem bort.  Ty jag skall fra dem tillbaka till deras
        land, det som jag gav t deras fder.
016:016 Se, jag skall snda bud efter mnga fiskare, sger HERREN, och
        de skola fiska upp dem; och sedan skall jag snda bud efter
        mnga jgare, och de skola jaga dem ned frn alla berg och alla
        hjder och ut ur stenklyftorna.
016:017 Ty mina gon ro riktade p alla deras vgar; de kunna icke
        gmma sig fr mitt ansikte och deras missgrning r icke frdold
        fr mina gon.
016:018 Och frst skall jag i dubbelt mtt vederglla dem fr deras
        missgrning och synd, fr att de hava oskrat mitt land, i det
        att de hava uppfyllt min arvedel med sina styggeliga och
        skndliga avgudars dda kroppar.

016:019   HERRE, du min starkhet och mitt vrn,
          du min tillflykt p ndens dag,
          till dig skola hedningarna komma
          frn jordens ndar och skola sga:
          Allenast lgn hava vra fder ftt i arv.
          ffngliga avgudar, av vilka ingen kan hjlpa.
016:020   Kan vl en mnniska gra sig gudar?
          Nej, de gudarna ro inga gudar.
016:021   Drfr vill jag nu denna gng lta dem frnimma det,
          jag vill lta dem knna min hand och min makt,
          fr att de m veta att mitt namn r HERREN.

017:001 Juda synd r uppskriven med jrnstift, med diamantgriffel; den
        r inristad p deras hjrtas tavla och p edra altarens horn,
017:002 s visst som deras barn vid grna trd och p hga kullar komma
        ihg sina altaren och Aseror.
017:003 Du mitt berg p fltet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall
        jag lmna till plundring, s ock dina offerhjder, till straff
        fr vad du har syndat i hela ditt land.
017:004 Och du skall ndgas avst--och detta genom din egen frskyllan
        --frn den arvedel som jag har givit dig; och jag skall lta
        dig tjna dina fiender i ett land som du icke knner.  Ty I haven
        upptnt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.

017:005 S sger HERREN:
          Frbannad r den man
          som frtrstar p mnniskor
          och stter ktt sig till arm
          och med sitt hjrta viker av ifrn HERREN.
017:006   Han skall bliva ssom en torr buske p hedmarken
          och skall icke f se ngot gott komma,
          utan skall bo p frbrnda platser i knen,
          i ett land med salthedar, dr ingen bor.

017:007   Men vlsignad r den man
          som frtrstar p HERREN,
          den som har HERREN till sin frtrstan.
017:008   Han r lik ett trd som r planterat vid vatten,
          och som strcker ut sina rtter till bcken;
          ty om n hetta kommer, s frskrckes det icke,
          utan bevarar sina lv grnskande;
          och om ett torrt r kommer, s srjer det icke
          och upphr ej heller att bara frukt.

017:009   Ett illfundigt och frdrvat ting
              r hjrtat framfr allt annat;
              vem kan frst det?
017:010   Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjrtat
              och prvar njurarna,
          och giver s t var och en efter hans vgar,
              efter hans grningars frukt.

017:011   Lik en rapphna som ruvar p gg, vilka hon ej sjlv har lagt,
          r den som samlar rikedom med ortt;
          i sina halva dagar mste han lmna den
          och vid sitt slut skall han st ssom en dre.

017:012   En hrlighetens tron,
              en urgammal hjd
              r vr helgedoms plats.
017:013   HERREN r Israels hopp;
          alla som vergiva dig komma p skam.
          de som vika av ifrn mig likna en skrift i sanden;
          ty de hava vergivit HERREN,
          kllan med det friska vattnet.

017:014 Hela du mig, HERRE, s varde jag helad;
        frls mig du, s varder jag frlst.
        Ty du r mitt lov.

017:015   Se, dessa sga till mig:
          Vad bliver av HERRENS ord?
              M det fullbordas!
017:016   Det r ju s, att jag ej har undandragit mig
              herdekallet i din efterfljd,
          och frdrvets dag
              har jag icke stundat;
              du vet det sjlv.
          Vad mina lppar hava uttalat,
              det har talats infr ditt ansikte.
017:017   S bliv d icke
              till skrck fr mig;
          du som r min tillflykt
              p olyckans dag.
017:018   Lt dem som frflja mig
              komma p skam,
          men lt icke mig
              komma p skam;
          lt dem bliva frfrade,
              men lt ej mig bliva frfrad.
          Lt en olycksdag komma ver dem,
          och krossa dem i dubbelt mtt.

017:019 S sade HERREN till mig: G stad och stll dig i
        Menighetsporten, dr Juda konungar g in och g ut, och sedan i
        Jerusalems alla andra portar;
017:020 och sg till dem: Hren HERRENS ord, I Juda konungar med hela
        Juda, och I alla Jerusalems invnare som gn in genom dessa
        portar.
017:021 S sger HERREN: Tagen eder val till vara fr att p
        sabbatsdagen bra ngon brda eller fra in ngon sdan genom
        Jerusalems portar.
017:022 Och fren icke p sabbatsdagen ngon brda ut ur edra hus, och
        gren ej heller ngot annat arbete, utan helgen sabbatsdagen,
        ssom jag bjd edra fder,
017:023 fastn de icke ville hra eller bja sitt ra drtill, utan voro
        hrdnackade, s att de icke hrde eller togo emot tuktan.
017:024 Men om I viljen hra mig, sger HERREN, s att I p sabbatsdagen
        icke fren ngon brda in genom denna stads portar, utan helgen
        sabbatsdagen, s att I p den icke gren ngot arbete,
017:025 d skola konungar och furstar som komma att sitta p Davids tron
        f draga in genom denna stads portar, p vagnar och hstar,
        fljda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invnare; och
        denna stad skall d frbliva bebodd evinnerligen.
017:026 Och frn Juda stder, frn Jerusalems omnejd och frn Benjamins
        land, frn Lglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma
        och frambra brnnoffer, slaktoffer, spisoffer och rkelse och
        frambra lovoffer till HERRENS hus.
017:027 Men om I icke hren mitt bud att helga sabbaten och att icke
        bra ngon brda in genom Jerusalems portar p sabbatsdagen, d
        skall jag tnda eld p dess portar, och elden skall frtra
        Jerusalems palatser och skall icke kunna utslckas.

018:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade
018:002 St upp och g ned till krukmakarens hus; dr vill jag lta dig
        hra mina ord.
018:003 D gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen
        med arbete p krukmakarskivan.
018:004 Och nr krlet som krukmakare hll p att gra av leret
        misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde drav
        ett annat krl s, som han ville hava det gjort.
018:005 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
018:006 Skulle jag icke kunna gra med eder, I r Israels hus, ssom
        denne krukmakare gr?  sger HERREN Jo, ssom leret r i
        krukmakarens hand, s ren ock I i min hand, I av Israels hus.
018:007 Den ena gngen hotar jag ett folk och ett rike att jag vill
        upprycka, nedbryta och frgra det;
018:008 men om d det folket omvnder sig frn det onda vsende mot
        vilket jag vnde mitt hot, s ngrar jag det onda som jag hade
        tnkt att gra dem.
018:009 En annan gng lovar jag ett folk och ett rike att jag vill
        uppbygga och plantera det;
018:010 men om det d gr vad ont r i mina gon och icke hr min rst,
        s ngrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville gra dem.
018:011 S sg du nu till Juda man och Jerusalems invnare: S sger
        HERREN: Se, jag bereder t eder en olycka, och jag har i sinnet
        ett anslag mot eder.  Vnden drfr om, var och en frn sin onda
        vg, och bttren edert leverne och edert vsende.
018:012 Men de skola svara: Du mdar dig frgves.  Vi vilja flja vara
        egna tankar och gra var och er efter sitt onda hjrtas hrdhet.

018:013  Drfr sger HERREN s:

          Frgen efter bland hednafolken
              om ngon har hrt ngot sdant.
          Alltfr gruvliga ting
              har jungfrun Israel bedrivit.
018:014   vergiver d Libanons sn
              sin upphjda klippa,
          eller sina de friska vatten ut,
              som strmma ifrn fjrran,
018:015   eftersom mitt folk frgter mig
              och tnder offereld t avgudar?
          Se, av dem skola de bringas p fall,
              nr de g sin gamla strt
          och vandra p villostigar,
              p obanade vgar.
018:016   S gra de sitt land till ett freml fr hpnad,
              fr begabberi evinnerligen;
          alla som g dr fram skola hpna
              och skaka huvudet.
018:017   Ssom en stanvind skall jag frskingra dem,
              nr fienden kommer;
          jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet,
              p deras ofrds dag.

018:018 Men de sade: Kom, lt oss tnka ut ngot anslag mot Jeremia.  Ty
        prsterna skola icke komma till korta med undervisning, ej
        heller de vise med rd, ej heller profeterna med
        frkunnelse.  Ja, kom, lt oss flla honom med vara tungor, vi
        behva alls icke akta p vad han sger.

018:019   HERRE, akta du p mig,
          och hr rad mina motstndare tala.
018:020   Skall man f vederglla gott med ont,
          eftersom dessa hava grvt en grop fr mitt liv?
          Tnk p huru jag har sttt infr ditt ansikte
          fr att mana gott fr dem,
          till att avvnda frn dem din vrede.
018:021   Drfr m du verlmna deras barn t hungersnden
          och giva dem sjlva till pris t svrdet,
          s att deras hustrur bliva barnlsa och nkor,
          deras mn drpta av pesten,
          och deras ynglingar slagna med svrd striden.
018:022   M klagorop hras frn deras hus,
          i det att du pltsligt lter rvarskaror komma ver dem.
          Ty de hava grvt en grop fr att fnga mig,
          och snaror hava de lagt ut fr mina ftter.
018:023   Men du, HERRE, knner
          alla deras mordiska anslag mot mig;
          s m du d icke frlta dem deras missgrning
          eller utplna deras synd ur din syn.
          M de bringas p fall infr dig;
          ja, utfr ditt verk mot dem p din vredes tid.

019:001 S sade HERREN: G stad och kp dig en lerkruka av krukmakaren;
        och tag med dig ngra av de ldste i folket och av de ldste
        bland prsterna,
019:002 och g ut till Hinnoms sons dal, som ligger framfr
        Lerskrvsporten, och predika dr de ord som jag skall tala till
        dig.
019:003 Du skall sga: Hren HERRENS ord, I Juda konungar och I
        Jerusalems invnare: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se,
        jag skall lta en sdan olycka komma ver denna plats, att det
        skall genljuda i ronen p var och en som fr hra det.
019:004 Eftersom de hava vergivit mig och icke aktat denna plats, utan
        dr tnt offereld t andra gudar, som varken de sjlva eller
        deras fder eller Juda konungar hava knt, och eftersom de hava
        uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,
019:005 och byggt sina Baalshjder, fr att dr brnna upp sina barn i
        eld, till brnnoffer t Baal, fastn jag aldrig har bjudit eller
        talat om eller ens tnkt mig ngot sdant,
019:006 se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer
        skall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal', utan
        'Drpdalen'.
019:007 Och d skall jag p denna plats gra om intet Judas och
        Jerusalems rd, och jag skall lta dem falla fr deras fienders
        svrd och fr de mns hand, som st efter deras liv och jag
        skall giva deras dda kroppar till mat t himmelens fglar och
        markens djur.
019:008 Och jag skall gra denna stad till ett freml fr hpnad och
        begabberi; alla som g dr frn skola hpna och vissla vid
        tanken p alla dess plgor.
019:009 Och jag skall lta dem ta sina egna sners och dttrars ktt,
        ja, den ene skall ndgas ta den andres ktt.  I sdan nd och
        sdant trngml skola de komma genom sina fiender och genom dem
        som st efter deras liv.

019:010 Och du skall sl snder krukan infr de mns gon, som hava gtt
        med dig,
019:011 och du skall sga till dem: S sger HERREN Sebaot: Jag skall
        sndersl detta folk och denna stad, p samma stt som man slr
        snder ett krukmakarkrl, s att det icke kan bliva helt igen;
        och man skall begrava i Tofet, drfr att ingen annan plats
        finnes att begrava p.
019:012 S skall jag gra med denna plats, sger HERREN, och med dess
        invnare; jag skall gra denna stad lik Tofet.
019:013 Och husen i Jerusalem och Juda konungars hus, de orena, skola
        bliva ssom Tofetplatsen, ja, alla de hus p vilkas tak man har
        tnt offereld t himmelens hela hrskara och utgjutit drickoffer
        t andra gudar.
019:014 Nr sedan Jeremia kom igen frn Tofet, dit HERREN hade snt
        honom fr att profetera, stllde han sig i frgrden till
        HERRENS hus och sade till allt folket:
019:015 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, ver denna stad med
        alla dess lydstder skall jag lta all den olycka komma, som jag
        har beslutit ver den--detta drfr att de hava varit
        hrdnackade och icke velat hra mina ord.

020:001 D nu Pashur, Immers son, prsten, som var veruppsyningsman i
        HERRENS hus, hrde Jeremia profetera detta,
020:002 lt han hudflnga profeten Jeremia och satte honom i stocken i
        vre Benjaminsporten till HERRENS hus.
020:003 Men nr Pashur dagen drefter slppte Jeremia ls ur stocken,
        sade Jeremia till honom: Pashur r icke det namn varmed HERREN
        benmner dig, utan Magor-Missabib;
020:004 ty s sger HERREN: Se, jag skall gra dig till skrck svl fr
        dig sjlv som fr alla dina vnner; och de skola falla fr sina
        fienders svrd, i din egen syn.  Och hela Juda skall jag giva i
        den babyloniske konungens hand, och han skall fra dem bort till
        Babel och drpa dem med svrd.
020:005 Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods
        och alla dyrbarheter dri, ja, Juda konungars alla skatter skall
        jag giva i deras fienders hand; och de skola gra det till sitt
        byte och taga det och fra det till Babel.
020:006 Och du sjlv, Pashur, skall g i fngenskap, med alla som bo i
        ditt hus.  Du skall komma till Babel; dr skall du d, och dr
        skall du begravas, Sjungen till HERRENS ra, jmte alla dina
        vnner, fr vilka du har profeterat lgn.

020:007   Du, HERRE, vertalade mig, och jag lt mig vertalas;
              du grep mig och blev mig vermktig.
          S har jag blivit ett stndigt tlje;
              var man bespottar mig.
020:008   Ty' s ofta jag talar, mste jag klaga;
          jag mste ropa ver vld och frtryck,
          ty HERRENS ord har blivit mig
          till smlek och hn bestndigt.
020:009   Men nr jag sade: Jag vill icke tnka p honom
          eller vidare tala i hans namn,
          d blev det i mitt hjrta ssom brunne dr en eld,
              instngd i mitt innersta;
          jag mdade mig med att uthrda den,
              men jag kunde det icke.
020:010   Ty jag hr mig frtalas av mnga;
              skrck frn alla sidor!
          Anklagen honom! Ja, vi vilja anklaga honom!
          Alla som hava varit mina vnner
              vakta p att jag skall falla:
          Kanhnda skall han lta locka sig,
              s att vi bliva honom vermktiga
          och f taga hmnd p honom.
020:011   Men HERREN r med mig
              ssom en vldig hjlte;
          drfr skola mina frfljare komma p fall
              och intet frm.
          Ja, de skola storligen komma p skam,
              drfr att de ej hade frstnd;
          de skola drabbas av en evig blygd,
              som icke skall varda frgten
020:012   Ty HERREN Sebaot prvar med rttfrdighet,
          han ser njurar och hjrta.
          S skall jag d f se din hmnd p dem,
          ty fr dig har jag lagt fram min sak.
020:013   Sjungen till HERRENS ra,
              loven HERREN;
          ty han rddar den fattiges sjlv
              ur de ondas hand.

020:014   Frbannad vare den dag
              p vilken jag fddes;
          utan vlsignelse blive den dag
              d min moder fdde mig.
020:015   Frbannad vare den man
              som frkunnade fr min fader: Ett
          gossebarn r dig ftt,
              och s gjorde honom stor gldje.
020:016   Gnge det den mannen ssom det gick de stder
          som HERREN omstrtade utan frbarmande.
          M han f hra klagorop om morgonen
          och hrskri om middagen.
020:017   drfr att han icke drpte mig strax i moderlivet,
          s att min moder fick bliva min grav
          och hennes liv vara havande fr evigt.
020:018   Varfr kom jag ut ur moderlivet
          och fick se olycka och bedrvelse,
          s att mina dagar mste frsvinna i skam?

021:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, nr konung
        Sidkia snde till honom Pashur, Malkias son, och prsten
        Sefanja, Maasejas son, och lt sga:
021:002 Frga HERREN fr oss, d nu Nebukadressar, konungen i Babel,
        har angripit oss; kanhnda vill HERREN handla med oss i enlighet
        med alla sina frra under, s att denne lmnar oss i fred.
021:003 Jeremia svarade dem:

        S skolen I sga till Sidkia:
021:004 S sger HERREN, Israels Gud Se, de vapen i eder hand, med vilka
        I utanfr muren striden mot konungen i Babel och kalderna, som
        belgra eder, dem skall jag vnda om och skall famla dem inne i
        denna stad.
021:005 Och jag skall sjlv strida mot eder med utrckt hand och stark
        arm, vrede och harm och stor frtrnelse.
021:006 Och jag skall sl dem som bo i denna stad, bde mnniskor och
        djur; i svr pest skola de d.
021:007 Och drefter, sger HERREN, skall jag lta Sidkia, Juda konung,
        och hans tjnare och folket, dem som i denna stad ro kvar efter
        pesten svrdet och hungersnden, falla i Nebukadressars, den
        babyloniske konungens, hand och i deras fienders hand, i de mns
        hand, som st efter deras liv.  Och han skall sl dem med
        svrdsegg; han skall icke skona dem och icke hava ngon misskund
        eller ngot frbarmande.
021:008 Och till detta folk skall du sga S sger HERREN: Se, jag
        frelgger eder vgen till livet och vgen till dden.
021:009 Den som stannar kvar i denna stad, han skall d genom svrd
        eller hunger eller pest, men den som gr ut och giver sig t
        kalderna, som belgra eder, han skall f leva och vinna sitt
        liv ssom ett byte.
021:010 Ty jag har vnt mitt ansikte mot denna stad, till dess olycka
        och icke till dess lycka, sger HERREN.  Den skall bliva given i
        den babyloniske konungens hand, och han skall brnna upp den i
        eld.

021:011 Och till Juda konungs hus skall du sga: Hren HERRENS ord:
021:012 I av Davids hus, s sger HERREN: Fllen var morgon rtt dom,
        och rdden den plundrade ur frtryckarens hand, fr att icke min
        vrede m bryta fram ssom en eld och brinna s, att ingen kan
        utslcka den--detta fr deras onda vsendes skull.

021:013 Se, jag skall vnda mig mot dig, du som bor i dalen, du
        bergfste p sltten, sger HERREN, ja, mot eder som sgen: Vem
        kan falla ver oss, och vem kan trnga in i vra boningar?
021:014 Jag skall hemska eder efter edra grningars frukt, sger
        HERREN.  Ja, jag skall tnda upp en eld i deras skog, och den
        skall frtra allt dr runt omkring.

022:001 S sade HERREN: G ned till Juda konungs hus och tala dr
        fljande ord;
022:002 sg: Hr HERRENS ord, du Juda konung, som sitter p Davids tron,
        hr det du med dina tjnare och ditt folk, I som gn in genom
        dessa portar.
022:003 S sger HERREN: ven rtt och rttfrdighet, och rdden den
        plundrade ur frtryckarens hand; frortten icke frmlingen, den
        faderlse och nkan, gren icke vervld mot dem, och utgjuten
        icke oskyldigt blod p denna plats.
022:004 Ty om I gren efter detta ord, s skola konungar som komma att
        sitta p Davids tron f draga in genom portarna till detta hus,
        p vagnar och hstar, fljda av sina tjnare och sitt folk.
022:005 Men om I icke hren dessa ord, d har jag svurit vid mig sjlv,
        sger HERREN, att detta hus skall bliva delagt.
022:006 Ty s sger HERREN om Juda konungs hus:

          Vl r du fr mig ssom ett Gilead,
              ssom Libanons topp;
          men jag skall sannerligen gra dig till en ken,
          till obebodda stder.
022:007   Och jag skall inviga frdrvare till att komma ver dig,
              var och en med sina vapen,
          och de skola hugga ned dina vldiga cedrar
              och kasta dem i elden

022:008 Och mnga folk skola g fram vid denna stad, och man skall frga
        varandra: Varfr har HERREN gjort s mot denna stora stad?
022:009 Och man skall d svara Drfr att de vergvo HERREN sin Guds,
        frbund och tillbdo andra gudar och tjnade dem.

022:010   Grten icke ver en dd man,
              och mken honom icke;
          men grten bitterligen ver honom som har mst vandra bort,
              ty han skall icke mer komma tillbaka
          och terse sitt fdernesland.

022:011 Ty s sger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev
        konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifrn
        denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,
022:012 utan p den ort dit han har blivit bortfrd i fngenskap, dr
        skall han d; detta land skall han icke mer f terse.

022:013   Ve dig, du som bygger ditt hus med orttfrdighet
              och dina salar med ortt,
          du som lter din nsta arbeta fr intet
              och icke giver honom hans ln,
022:014   du som sger: Jag vill bygga mig ett stort hus
              med rymliga salar,
          och s gr t dig vida fnster
              och belgger huset med cedertr
              och mlar det rtt med dyrbar frg!
022:015   Kallar du det att vara konung,
              att du vlas med att bygga cederhus?
          Din fader t ju och drack,
          dock vade han rtt och rttfrdighet;
              och d gick det honom vl.
022:016   Han skaffade den betryckte och fattige rtt;
              och d gick det vl.
          r icke detta att knna mig?
              sger HERREN.
022:017   Men dina gon och ditt hjrta
              st allenast efter vinning
          och efter att utgjuta den oskyldiges blod
              och att va frtryck och vld.

022:018 Drfr sger HERREN s om Jojakim, Josias son, Juda konung:

          Man skall ej hlla ddsklagan efter honom och ropa:
              Ack ve, min broder!  Ack ve, syster!
          Man skall ej hlla ddsklagan efter honom och ropa:
          Ack ve, herre!  Ack ve, huru hrlig han var!
022:019   Ssom man begraver en sna, s skall han begravas;
              han skall slpas ut och kastas bort,
          lngt utanfr Jerusalems portar.

022:020   Stig upp p Libanon och ropa,
          hv upp din rst i Basan,
          och ropa frn Abarim,
          ty alla dina lskare ro krossade.
022:021   Jag talade till dig, nr det gick dig vl,
          men du sade: Jag vill icke hra.
          Sdan har din vg varit allt ifrn din ungdom,
          att du icke har velat hra min rst.
022:022   Alla dina herdar skola nu f en stormvind till sin herde,
          och dina lskare mste g i fngenskap.
          Ja, d skall du komma p skam och f blygas
              fr all din ondskas skull.
022:023   Du som bor p Libanon,
              du som har ditt nste i cedrarna,
          huru skall du icke jmra dig,
              nr vnda kommer ver dig,
              ngest lik en barnafderskas!

022:024 S sant jag lever, sger HERREN, om du, Konja, Jojakims son,
        Juda konung, n vore en signetring p min hgra hand, s skulle
        jag dock rycka dig drifrn.
022:025 Och jag skall giva dig i de mns hand, som st efter ditt liv,
        och i de mns hans som du fruktar fr, nmligen i
        Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldernas
        hand.
022:026 Och dig och din moder, den som har ftt dig, skall jag slunga
        bort till ett annat land, dr I icke ren fdda; och dr skolen
        I d.
022:027 Till det land dit deras sjl lngtar att tervnda, dit skola de
        icke f vnda ter.

022:028 r d han, denne Konja, ett fraktligt, krossat belte eller ett
        vrdelst krl?  Eller varfr hava de blivit bortslungade, han
        och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke
        hava knt?
022:029 O land, land, land, hr HERRENS ord!
022:030 S sger HERREN: Tecknen upp denne man ssom barnls, ssom en
        man som ingen lycka har haft i sina livsdagar.  Ty ingen av hans
        avkomlingar skall vara s lyckosam att han fr sitta p Davids
        tron och i framtiden rda ver Juda.

023:001 Ve ver de herdar som frdrva och frskingra fren i min hjord!
        sger HERREN.
023:002 Drfr sger HERREN, Israels Gud, s om de herdar som fra mitt
        folk i bet: Det r I som haven frskingrat mina fr och drivit
        bort dem och underltit att ska deras bsta.  Men se, nu skall
        jag hemska eder fr edert onda vsendes skull, sger HERREN.
023:003 Och jag skall sjlv frsamla kvarlevan av mina fr ur alla de
        lnder till vilka jag har drivit dem bort, och skall fra dem
        tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma
        och frka sig.
023:004 Och jag skall lta herdar uppst t dem, vilka skola fra dem i
        bet; och de skola icke mer behva frukta eller frskrckas och
        skola icke mer drabbas av hemskelse, sger HERREN.

023:005   Se, dagar skola komma, sger HERREN,
              d jag skall lta en rttfrdig telning
              uppst t David.
          Han skall regera ssom konung och hava framgng,
              och han skall skaffa rtt
              och rttfrdighet p jorden.
023:006   I hans dagar skall Juda varda frlst
          och Israel bo i trygghet;
          och detta skall vara det namn han skall f:
          HERREN vr rttfrdighet.

023:007 Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer
        skall sga: S sant HERREN lever, han som har frt Israels barn
        upp ur Egyptens land,
023:008 utan: S sant HERREN lever, han som har frt upp Israels hus
        slkt och hmtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra lnder
        till vilka jag hade drivit dem bort.  Och s skola de f bo i
        sitt land.

023:009   Om profeterna.

          Mitt hjrta vill brista i mitt brst,
          alla ben i min kropp ro vanmktiga.
          Jag r ssom en drucken man,
          en man vervldigad av vin,
          infr HERREN och infr hans heliga ord.
023:010   Ty landet r fullt av ktenskapsbrytare,
          under frbannelse ligger landet srjande,
          och betesmarkerna i knen ro frtorkade;
          man hastar till vad ont r
          och har sin styrka i orttrdighet.
023:011   Ty bde profeter och prster ro gudlsa;
          nda inne i mitt hus har jag mtt deras ondska, sger HERREN.
023:012   Drfr skall deras vg bliva fr dem
          ssom en slipprig stig i mrkret,
          de skola p den stta emot och falla.
          Ty jag vill lta olycka drabba dem,
          nr deras hemskelses r kommer, sger HERREN.
023:013   Vl sg jag ock hos Samarias profeter
              vad frvnt var;
          de profeterade i Baals namn
              och frde mitt folk Israel vilse.
023:014   Men hos Jerusalems profeter
              har jag sett de gruvligaste ting:
          de leva i ktenskapsbrott och fara med lgn;
          de styrka modet hos dem som gra ont,
          s att ingen vill omvnda sig frn sin ondska.
          De ro alla fr mig ssom Sodom, och stadens invnare ssom
          Gomorras.

023:015   Drfr sger HERREN Sebaot s om profeterna:

          Se, jag skall giva dem malrt att ta
          och gift att dricka,
          ty frn profeterna i Jerusalem
          har gudlshet gtt ut ver hela landet.

023:016 S sger HERREN Sebaot: Hren icke p de profeters ord, som
        profetera fr eder, ty de bedraga eder; sina egna hjrtans syner
        tala de, icke vad som kommer frn HERRENS mun.
023:017 De sga alltjmt till dem som frakta mig: HERREN har s talat:
        Det skall g eder vl.  Och till var och en som vandrar i sitt
        hjrtas hrdhet sga de: Ingen olycka skall komna ver eder.
023:018 Vilken av dem har d ftt tilltrde till HERRENS rd, s att han
        kan frnimma och hra hans ord?  Och vilken har aktat p hans
        ord och lyssnat drtill?

023:019   Se, en stormvind frn HERREN r hr,
          hans frtrnelse bryter fram,
              en virvlande storm!
          ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
023:020   Och HERRENS vrede skall icke upphra,
          frrn han har utfrt och fullbordat sitt hjrtas tankar;
          i kommande dagar skolen I frvisso frnimma det.

023:021 Jag snde icke dessa profeter, utan sjlva lupo de stad; jag
        talade icke till dem, utan sjlva profeterade de.
023:022 Om de verkligen hade tilltrde till mitt rd, s borde de
        frkunna mina ord fr mitt folk och frm dem att vnda om frn
        sin onda vg och sitt onda vsende.
023:023 Ar jag vl en Gud allenast p nra hll, sger HERREN, och icke
        en Gud ocks i fjrran?
023:024 Eller skulle ngon kunna gmma sig p ett s lnnligt stlle att
        jag icke skulle se honom?  sger HERREN.  r jag icke den som
        uppfyller himmel och jord?  sger HERREN.
023:025 Jag har hrt vad profeterna sga, de som profetera lgn i mitt
        namn; de sga: Jag har haft en drm, jag har haft en drm.
023:026 Huru lnge skall detta vara?  Hava de ngot i sinnet, dessa
        profeter som profetera lgn, och som ro profeter genom sina
        egna hjrtans svek,
023:027 dessa som tnka att de genom sina drmmar; dem som de frtlja
        fr varandra, skola komma mitt folk att frgta mitt namn,
        likasom deras fder glmde mitt namn fr Baal?
023:028 Den profet som har haft en drm, han m frtlja sin drm; men
        den som bar undftt mitt ord, han m tala mitt ord i
        sanning.  Vad har halmen att skaffa med sden?  sger HERREN.
023:029 r icke mitt ord ssom en eld, sger HERREN, och likt en hammare
        som krossar snder klippor?
023:030 Se, drfr skall jag komma ver profeterna, sger HERREN, dessa
        som stjla mina ord, den ene frn den andre;
023:031 ja, jag skall komma ver profeterna, sger HERREN, dessa som
        frambra sin egen tungas ord, men sga: S sger HERREN.
023:032 Ja, jag skall komma ver dem som profetera lgndrmmar, sger
        HERREN, och som, nr de frtlja dem, fra mitt folk vilse med
        sina lgner och sin stortalighet, fastn jag icke har snt dem
        eller givit dem ngot uppdrag, och fastn de alls icke kunna
        hjlpa detta folk, sger HERREN.

023:033 Om nu detta folk eller en profet eller en prst gr dig denna
        frga: Vad frkunnar HERRENS tunga?, s skall du sga till dem
        vad som r den verkliga tungan, och att jag drfr skall
        kasta eder bort, sger HERREN.
023:034 Och den profet eller den prst eller den av folket, som sger
        HERRENS tunga, den mannen och hans hus skall jag hemska.
023:035 Nej, s skolen I frga varandra och sga eder emellan: Vad har
        HERREN svarat?, eller: Vad har HERREN talat?
023:036 Men Om HERRENS tunga mn I icke mer orda; ty en tunga skall d
        vars och ens eget ord bliva fr honom, eftersom I frvnden den
        levande Gudens, HERRENS Sebaots, vr Guds, ord.
023:037 S skall du sga till profeten: Vad har HERREN svarat dig?,
        eller: vad har HERREN talat?
023:038 Men om I sgen HERRENS tunga, d sger HERREN s: Eftersom I
        sgen detta ord 'HERRENS tunga', fastn jag har snt bud till
        eder och ltit sga: I skolen icke sga 'HERRENS tunga',
023:039 drfr skall jag nu alldeles frgta eder och kasta eder bort
        ifrn mitt ansikte, med den stad som jag har givit t eder och
        edra fder.
023:040 Och jag skall lta en evig smlek komma ver eder, och en evig
        blygd, som icke skall varda frgten.

024:001 HERREN lt mig se fljande syn: Jag fick se tv korgar med fikon
        uppstllda framfr HERRENS tempel; och det var efter det att
        Nebukadressar, konungen i Babel, hade frt bort ifrn Jerusalem
        Jekonja, Jojakims son, konungen i Juda, s ock Juda furstar,
        jmt timmermnnen och smederna, och ltit dem komma till Babel.
024:002 I den ena korgen funnos mycket goda fikon, sdana som fikon
        ifrn frstlingsskrden ro; och i de andra korgen funnos mycket
        usla fikon, s usla att de icke kunde tas.
024:003 Och HERREN sade till mig: Vad ser du, Jeremia?  Jag svarade
        Fikon; och de goda fikonen r mycket goda, men de usla fikonen
        ro mycket usla, s usla att de icke kunna tas.

024:004 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
024:005 S sger HERREN, Israels Gud: Ssom man med vlbehag ser p de
        goda fikonen, s vill jag med vlbehag se till de bortfrda av
        Juda, dem som jag frn denna plats har snt bort till kaldernas
        land.
024:006 Jag skall med vlbehag vnda mitt ga till dem och lta dem
        komma tillbaka till detta land.  Jag skall uppbygga dem och icke
        sl ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem.
024:007 Och jag skall giva dem hjrtan till att knna att jag r HERREN;
        och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.  Ty de
        skola omvnda sig till mig av allt sitt hjrta.
024:008 Men ssom man gr med usla fikon, som ro s usla att de icke
        kunna tas, likas, sger HERREN, skall jag gra med Sidkia,
        Juda konung, och med hans furstar och med kvarlevan i Jerusalem,
        ja, bde med dem som hava blivit kvar hr i landet och med dem
        som hava bosatt sig i Egyptens land.
024:009 P alla orter dit jag frdriver dem skall jag gra dem till en
        varnagel och en skrckbild fr alla riken jorden, till en
        smlek, till ett ordsprk och en visa, och till ett exempel som
        man nmner, nr man frbannar.
024:010 Och jag skall snda bland dem svrd, hungersnd och pest, till
        dess att de bliva utrotade ur det land som jag har givit t dem
        och deras fder.

025:001 Detta r det ord som kom till Jeremia angende hela Juda folk, i
        Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjrde regeringsr, vilket
        var Nebukadressars, den babyloniske konungens, frsta
        regeringsr.
025:002 Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och
        till alla Jerusalems invnare; han sade:

025:003 Allt ifrn Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde
        regeringsr nda till denna dag, eller nu under tjugutre r, har
        HERRENS ord kommit till mig; men fastn jag titt och ofta har
        talat till eder, haven I icke velat hra.
025:004 Och fastn HERREN titt och ofta har snt till eder alla sina
        tjnare profeterna, haven I icke velat hra.  I bjden icke edra
        ron till att hra,
025:005 nr de sade: Vnden om, var och en frn sin onda vg och sitt
        onda vsende, s skolen I fr evrdliga tider f bo kvar i det
        land som HERREN har givit t eder och edra fder.
025:006 Och fljen icke efter andra gudar, s att I tjnen och
        tillbedjen dem; och frtrnen mig icke genom edra hnders verk,
        p det att jag icke m lta olycka komma ver eder.
025:007 I villen icke hra p mig, sger HERREN, och s frtrnaden I
        mig genom edra hnders verk, eder sjlva till olycka.

025:008 Drfr sger HERREN Sebaot s: Eftersom I icke villen hra mina
        ord,
025:009 drfr skall jag snda stad och hmta alla nordens folkstammar,
        sger HERREN, och skall snda bud till min tjnare
        Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall lta dem komma
        ver detta land och dess inbyggare, s ock ver alla folken hr
        runt omkring.  Och dem skall jag giva till spillo, och skall gra
        dem till ett freml fr hpnad och begabberi, och lta deras
        land bliva demarker fr evrdlig tid.
025:010 Och jag skall i dem gra slut p frjderop och gldjerop, p rop
        fr brudgum och rop fr brud, p buller av kvarn och ljus frn
        lampa.
025:011 Ja, hela detta land skall bliva delagt och frtt, och dessa
        folk skola vara Babels konung underdniga i sjuttio r.

025:012 Men nr sjuttio r ro till nda skall jag hemska konungen i
        Babel och folket dr fr deras missgrning, sger HERREN, och
        hemska kaldernas land och gra det till en demark fr
        evrdlig tid.
025:013 Och jag skall p det landet lta alla de ord fullbordas, som jag
        har talat mot det, allt vad som r skrivet i denna bok, och vad
        Jeremia har profeterat mot alla dessa folk.
025:014 Ty ocks dem skola mktiga folk och stora konungar gra sig
        underdniga, och jag skall vederglla dem efter deras grningar
        och deras hnders verk.

025:015 Ty s sade HERREN, Israels Gud, till mig: Tag denna kalk med
        vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag
        snder dig att dricka drur.
025:016 M de dricka, s att de ragla och mista sansen, nr det svrd
        kommer, som jag skall snda ibland dem.
025:017 Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att
        dricka, till vilka HERREN snde mig,
025:018 nmligen Jerusalem med Juda stder och med dess konungar och
        furstar, fr att s gra dem till en demark, och till ett
        freml fr hpnad och begabberi, och till ett exempel som man
        nmner, nr man frbannar, ssom ock nu har skett;
025:019 vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tjnare, hans furstar
        och allt hans folk,
025:020 s ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla
        konungar i filisternas land, bde Askelon och Gasa och Ekron
        och kvarlevan i Asdod;
025:021 vidare Edom, Moab och Ammons barn;
025:022 vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon och
        konungarna i kustlnderna p andra sidan havet;
025:023 vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som hava kantklippt hr;
025:024 vidare alla konungar i Arabien och alla konungar ver Erebs
        folk, som bo i knen,
025:025 s ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla
        konungar i Medien,
025:026 slutligen alla konungar i nordlandet--bde dem som bo nra och
        dem som bo fjrran, den ene svl som den andre--och alla
        vriga riken i vrlden, utver jordens yta.  Och Sesaks konung
        skall dricka efter dem.

025:027 Och du skall sga till dem: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud:
        Dricken, s att I bliven druckna, och spyn, och fallen omkull
        utan att kunna st upp; ja, fallen, nr det svrd kommer, som
        jag skall snda bland eder.--
025:028 Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, s
        sg till dem: S sger HERREN Sebaot: I msten dricka.
025:029 Ty se, med den stad som r uppkallad efter mitt namn skall jag
        begynna hemskelsen.  Skullen d I bliva ostraffade?  Nej, I
        skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall bda upp ett svrd
        mot jordens alla inbyggare, sger HERREN Sebaot.

025:030 Och du skall profetera fr dem allt detta och sga till dem:

          HERREN upphver ett rytande frn hjden
          och frn sin heliga boning lter han hra sin rst;
          ja, han upphver ett hgt rytande ver sin ngd
          och hjer skrdeskri, ssom en vintrampare,
          ver alla jordens inbyggare.
025:031   Dnet hres intill jordens nda,
          ty HERREN har sak med folken,
          han gr till rtta med allt ktt;
          de ogudaktiga giver han till pris t svrdet, sger HERREN.

025:032 S sger HERREN Sebaot: Se, en olycka gr fram ifrn det ena
        folket till det andra, och ett stort ovder stiger upp frn
        jordens yttersta nda.
025:033 Och de som bliva slagna av HERREN p den tiden skola ligga
        strdda frn jordens ena nda till den andra; man skall icke
        hlla ddsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava
        dem, utan de skola bliva gdsel p marken.

025:034   Jmren eder, I herdar, och klagen;
          vltren eder p marken, I vldige i hjorden;
          ty tiden r inne, att I skolen slaktas.
          I skolen bliva frskingrade, I skolen komma p fall,
          ssom det hnder jmvl ett dyrbart krl.
025:035   D finnes icke mer ngon undflykt fr herdarna,
          icke mer ngon rddning fr de vldige i hjorden.
025:036   Hr huru herdarna ropa,
          huru de vldige i hjorden jmra sig!
          Ty HERREN delgger deras betesmark,
025:037   och de fredliga ngderna frgras
          genom HERRENS vredes gld.
025:038   Han drager ut ssom ett lejon ur sitt snr.
          Ja, deras land bliver en demark
          under frhrjelsens gld,
          under hans vredes gld.

026:001 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering
        kom detta ord frn HERREN; han sade:
026:002 S sger HERREN: Stll dig i frgrden till HERRENS hus och
        tala mot alla Juda stder, frn vilka man kommer fr att
        tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig
        tala till dem; tag intet drifrn.
026:003 Kanhnda skola de d hra och vnda om, var och en frn sin onda
        vg; d vill jag ngra det onda som jag har i sinnet att gra
        med dem fr deras onda vsendes skull.
026:004 Du skall sga till dem: S sger HERREN: Om I icke viljen hra
        mig och vandra efter den lag som jag har frelagt eder,
026:005 och hra vad mina tjnare profeterna tala--de som jag titt och
        ofta snder till eder, fastn I icke viljen hra--
026:006 d skall jag gra med detta hus ssom jag gjorde med Silo, och
        skall lta denna stad fr alla jordens folk bliva ett exempel
        som man nmner, nr man frbannar.
026:007 Och prsterna och profeterna och allt folket hrde Jeremia tala
        dessa ord i HERRENS hus.
026:008 Och nr Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit
        honom tala till allt folket, grepo honom prsterna och
        profeterna och allt folket och sade: Du mste dden d.
026:009 Huru djrves du profetera i HERRENS namn och sga: 'Det skall g
        detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall delggas,
        s att ingen mer bor dri'?  Och allt folket frsamlade sig mot
        Jeremia i HERRENS hus.

026:010 D nu Juda furstar hrde detta, gingo de frn konungshuset upp
        till HERRENS hus och satte sig vid ingngen till HERRENS nya
        port.
026:011 D sade prsterna och profeterna till furstarna och till allt
        folket slunda: Denne man frtjnar dden, ty han har
        profeterat mot denna stad, ssom I haven hrt med egna ron.
026:012 Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade:
        Det r HERREN som har snt mig att profetera mot detta hus och
        denna stad allt det som I haven hrt.
026:013 S bttren nu edert leverne och edert vsende, och hren
        HERRENS, eder Guds, rst; d vill HERREN ngra det onda som han
        har talat mot eder.
026:014 Och vad mig angr, s r jag i eder hand; gren med mig vad eder
        gott och rtt synes.
026:015 Men det skolen I veta, att om I dden mig, s dragen I oskyldigt
        blod ver eder och ver denna stad och dess invnare; ty det r
        i sanning HERREN som har snt mig till eder att tala allt detta
        infr eder.
026:016 D sade furstarna och allt folket till prsterna och profeterna:
        Denne man frtjnar icke dden, ty i HERRENS, vr Guds, namn
        har han talat till oss.

026:017 Och ngra av de ldste i landet stodo upp och sade till folkets
        hela frsamling slunda:
026:018 Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och
        sade till hela Juda folk:

          'S sger HERREN Sebaot:
          Sion skall varda uppljt till en ker,
          och Jerusalem skall bliva en stenhop
          och tempelberget en skogbevuxen hjd.'

026:019 Men lt vl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, dda honom?
        Fruktade han icke i stllet HERREN och bnfll infr honom, s
        att HERREN ngrade det onda som han hade beslutit ver dem,
        medan tvrtom vi nu st frdiga att draga ver oss sjlva s
        mycket ont?

026:020 Dr var ock en annan man, Uria, Semajas son, frn
        Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han
        profeterade mot denna stad och detta land alldeles ssom Jeremia
        hade gjort.
026:021 Nr d konung Jojakim med alla sina hjltar och alla furstar
        hrde vad han sade, ville han dda honom.  Men nr Uria fick hra
        hrom, blev han frskrckt och flydde och kom till Egypten.
026:022 D snde konung Jojakim ngra mn till Egypten, nmligen
        Elnatan, Akbors son, och ngra andra med honom, in i Egypten.
026:023 Och dessa hmtade Uria ut ur Egypten och frde honom till konung
        Jojakim; och denne lt drpa honom med svrd, och lt s kasta
        hans dda kropp p den allmnna begravningsplatsen.

026:024 Men Ahikam, Safans son, hll sin hand ver Jeremia, s att man
        icke lmnade honom i folkets hand till att ddas.

027:001 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering
        kom detta ord till Jeremia frn HERREN;
027:002 han sade: S har HERREN sagt till mig: Gr dig band och ok och
        stt detta p din hals.
027:003 Snd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen
        ver Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom
        de sndebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i
        Jerusalem.
027:004 Och bjud dem med dessa ord framfra sitt budskap till sina
        herrar: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: S skolen I sga
        till edra herrar:
027:005 Jag r den som genom min stora kraft och min utrckta arm har
        gjort jorden, med de mnniskor och djur som ro p jorden; och
        jag giver den t vem jag vill.
027:006 S giver jag nu alla dessa lnder i min tjnare Nebukadnessars,
        den babyloniske konungens, hand; ja ock markens djur giver jag
        honom, fr att de m tjna honom.
027:007 Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonson
        underdniga, till dess att ocks fr hans land tiden r inne,
        att mktiga folk och stora konungar skola gra honom sig
        underdnig.
027:008 Och det folk och det rike som icke vill vara honom,
        Nebukadnessar, konungen i Babel, underdnigt, och som icke vill
        giva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folket
        skall jag hemska med svrd, hungersnd och pest, sger HERREN,
        till dess att jag har frgjort dem genom hans hand.
027:009 Drfr mn I icke hra p edra profeter och spman, p edra
        drmmar, p edra teckentydare och trollkarlar, nr dessa sga
        till eder: I skolen icke komma att tjna konungen i Babel;
027:010 ty de profetera lgn fr eder, och komma s stad att I bliven
        frda lngt undan frn edert land, i det jag mste driva eder
        bort, s att I frgns.
027:011 Men det folk som bjer sin hals under den babyloniske konungens
        ok och tjnar honom, det skall jag lta f ro i sitt land, sger
        HERREN, s att de kunna bruka det och bo dri.

027:012 Till Sidkia, Juda konung, talade jag p alldeles samma stt; jag
        sade: Bjen eder hals under den babyloniske konungens ok, och
        tjnen honom och hans folk, s skolen I f leva.
027:013 Icke viljen I d, du och ditt folk, genom svrd, hunger och
        pest, ssom HERREN har sagt att det skall ske med det folk som
        icke vill tjna konungen i Babel?
027:014 Hren allts icke p de profeters ord, som sga till eder I
        skolen icke komma att tjna konungen i Babel; ty de profetera
        lgn fr eder.
027:015 Jag har icke snt dem, sger HERREN; det r de sjlva som
        profetera lgn i mitt namn, och de komma s stad att jag mste
        driva eder bort, s att I frgns, jmte de profeter som
        profetera fr eder.

027:016 Och till prsterna och till hela detta folk talade jag och sade:
        S sger HERREN: Hren icke p edra profeters ord, nr de
        profetera fr eder och sga: Se, de krl som hra till HERRENS
        hus skola nu snart fras tillbaka frn Babel; ty de profetera
        lgn fr eder.
027:017 Hren icke p dem, utan tjnen konungen i Babel, s skolen I f
        leva.  Icke viljen I att denna stad skall bliva delagd?
027:018 Om de verkligen ro profeter och hava HERRENS ord, s m de
        lgga sig ut hos HERREN Sebaot, fr att de krl som nnu ro
        kvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem icke
        ocks m fras bort till Babel
027:019 Ty s sger HERREN Sebaot om pelarna och havet och bckenstllen
        och det vriga som nnu r kvar hr i staden,
027:020 drfr att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det med
        sig, nr han frde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, frn
        Jerusalem till Babel, jmte alla dlingar i Juda och Jerusalem--
027:021 ja, s sger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som nnu r kvar
        hr i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem:
027:022 Till Babel skall det fras, och dr skall det frbliva nda till
        den dag d jag ser drtill, sger HERREN, och fr det upp till
        denna plats igen.

028:001 Men samma r, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering,
        i femte mnaden av hans fjrde regeringsr, talade profeten
        Hananja, Assurs son, frn Gibeon, s till mig i HERRENS hus, i
        prsternas och allt folkets nrvaro; han sade:
028:002 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Jag skall snderbryta den
        babyloniske konungens ok.
028:003 Inom tv rs tid skall jag fra tillbaka till denna plats alla
        de krl i HERRENS hus, som Nebukadnessar, konungen i Babel, har
        tagit bort ifrn denna plats och frt till Babel.
028:004 Och Jekonja, Jojakims son, Juda konung, och alla fngar ifrn
        Juda, som hava kommit till Babel, skall jag fra tillbaka till
        denna plats, sger HERREN; ty jag skall snderbryta den
        babyloniske konungens ok.

028:005 Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja, i nrvaro av
        prsterna och allt det folk som stod i HERRENS hus;
028:006 profeten Jeremia sade: Amen.  S gre HERREN.  Det som du har
        profeterat m HERREN uppfylla, i det att han fr tillbaka frn
        Babel till denna plats de krl som funnos i HERRENS hus, s ock
        alla fngarna.
028:007 Men hr dock detta ord som jag vill tala infr dig och allt
        folket.
028:008 Forna tiders profeter, de som hava varit fre mig och dig, hava
        mot mktiga lnder och stora riken profeterat om krig, olycka
        och pest.
028:009 Drfr, om nu en profet profeterar om lycka, s kan man frst d
        nr den profetens ord gr i fullbordan veta att han r en profet
        som HERREN i sanning har snt.

028:010 D tog profeten Hananja oket frn profeten Jeremias hals och
        brt snder det.
028:011 Och Hananja sade i allt folkets nrvaro: S sger HERREN: Just
        s skall jag inom tv rs tid bryta snder den babyloniske
        konungen Nebukadnessars ok och taga det frn alla folkens hals.
        Men profeten Jeremia gick sin vg.
028:012 Sedan, efter det att profeten Hananja hade brutit snder oket
        och tagit det frn profeten Jeremias hals, kom HERRENS ord till
        Jeremia; han sade:
028:013 G stad och sg till Hananja: S sger HERREN: Ett ok av tr
        har du brutit snder, men i dess stlle har du skaffat ett ok av
        jrn.
028:014 Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ett ok av jrn skall jag
        stta p alla dessa folks hals, fr att de m tjna
        Nebukadnessar, konungen i Babel; ty honom skola de tjna.  Ja ock
        markens djur har jag givit honom.
028:015 Och profeten Jeremia sade ytterligare till profeten Hananja:
        Hr, du Hananja: HERREN har icke snt dig; du har frlett detta
        folk att stta sin lit till lgn.
028:016 Drfr sger HERREN s: Se, jag skall taga dig bort ifrn
        jorden.  I detta r skall du d, eftersom du har predikat avfall
        frn HERREN.
028:017 Och samma r, i sjunde mnaden, dog profeten Hananja.

029:001 Detta r vad som stod i det brev som profeten Jeremia snde frn
        Jerusalem till de ldste som nnu levde kvar i fngenskapen, och
        till prsterna och profeterna och allt folket, dem som
        Nebukadnessar hade frt bort ifrn Jerusalem till Babel,
029:002 sedan konung Jekonja hade givit sig fngen i Jerusalem, jmte
        konungamodern och hovmnnen, Judas och Jerusalems furstar, s
        ock timmermnnen och smederna.
029:003 Han snde brevet genom Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias
        son, nr Sidkia, Juda konung, snde dessa till Babel, till
        Nebukadnessar, konungen i Babel; det lydde s:

029:004 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud, till alla de fngar som jag
        har ltit fra bort ifrn Jerusalem till Babel:
029:005 Byggen hus och bon i dem; planteren trdgrdar och ten deras
        frukt.
029:006 Tagen hustrur, och fden sner och dttrar; och tagen hustrur t
        edra sner och given edra dttrar t mn, och m dessa fda
        sner och dttrar; och frken eder dr, och frminskens icke.
029:007 Och sken den stads bsta, dit jag har frt eder bort i
        fngenskap, och bedjen fr den till HERREN; ty d det gr den
        vl, s gr det ock eder val.
029:008 Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Lten icke bedraga eder
        av de profeter som ro bland eder, ej heller av edra spman, och
        akten icke p de drmmar som I drmmen.
029:009 Ty man profeterar lgn fr eder i mitt namn; jag har icke snt
        dem, sger HERREN.

029:010 Ty s sger HERREN: Frst nr sjuttio r hava gtt till nda i
        Babel, skall jag se till eder och uppfylla p eder mitt
        lftesord att fra eder tillbaka till denna plats.
029:011 Jag vet vl vilka tankar jag har fr eder, sger HERREN,
        nmligen fridens tankar och icke ofrdens, till att giva eder en
        framtid och ett hopp.
029:012 Och I skolen kalla mig och g stad och bedja till mig, och jag
        vill hra p eder.
029:013 I skolen ska mig, och I skolen ock finna mig, om I frgen efter
        mig av allt edert hjrta.
029:014 Ty jag vill lta mig finnas av eder, sger HERREN; och jag skall
        ter upprtta eder och skall frsamla eder frn alla de folk och
        alla de arter till vilka jag har drivit eder bort, sger HERREN;
        och jag skall lta eder komma tillbaka till denna plats,
        varifrn jag har ltit fra eder bort i fngenskap.
029:015 Detta skriver jag, drfr att I sgen: HERREN har ltit
        profeter uppst t oss i Babel.

029:016 Ty s sger HERREN om den konung som sitter p Davids tron, och
        om allt det folk som bor i denna stad, edra brder som icke hava
        med eder gtt bort i fngenskap,
029:017 ja, s sger HERREN Sebaot: Se, jag skall snda mot dem svrd,
        hungersnd och pest, och lta dem rknas lika med odugliga
        fikon, som ro s usla att man icke kan ta dem.
029:018 Ja, jag skall frflja dem med svrd, hungersnd och pest, och
        gra dem till en varnagel fr alla riken p jorden, till ett
        exempel som man nmner, nr man frbannar, till ett freml fr
        hpnad, begabberi och smlek bland alla de folk till vilka jag
        skall driva dem bort--
029:019 detta drfr att de icke ville hra mina ord, sger HERREN, nr
        jag titt och ofta snde till dem mina tjnare profeterna.  Ty I
        villen ju icke hra, sger HERREN.

029:020 Men hren nu I HERRENS ord, alla I fngna som jag frn Jerusalem
        har snt bort till Babel:
029:021 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och
        om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profetera lgn fr
        eder: Se, jag skall giva dem i Nebukadressars, den babyloniske
        konungens, hand, och han skall lta drpa dem infr edra gon.
029:022 Och alla fngar ifrn Juda, som ro i Babel, skola frn dem
        hmta ett frbannelsens ord; de skola HERREN gre med dig ssom
        med Sidkia och Ahab, vilka Babels konung lt steka i eld.
029:023 De hava ju gjort vad som r ens galenskap i Israel, de hava
        begtt ktenskapsbrott med varandras hustrur och hava frt
        lgnaktigt tal i mitt namn, sdant som jag icke hade bjudit
        dem.  Jag r den som vet det och betygar det, sger HERREN.

029:024 Och till nehelamiten Semaja skall du sga slunda:
029:025 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt namn snt
        brev till allt folket i Jerusalem och till prsten Sefanja,
        Maasejas son, och till alla de andra prsterna, s lydande:
029:026 HERREN har satt dig till prst i prsten Jojadas stlle, fr
        att i HERRENS hus skall finnas tillsyningsmn ver alla
        vanvettingar som profetera, s att du kan stta sdana i stock
        och halsjrn.
029:027 Varfr har du d icke npst Jeremia frn Anatot, som profeterar
        fr eder?
029:028 Drigenom att du har underltit detta har han kunnat snda bud
        till oss i Babel och lta sga: 'nnu r lng tid kvar, byggen
        eder hus och bon i dem, och planteren trdgrdar och ten deras
        frukt.'
029:029 Och prsten Sefanja har lst upp detta brev fr profeten
        Jeremia.
029:030 Och nu har HERRENS ord kommit till Jeremia, han har sagt:
029:031 Snd bud till alla de fngna och lt sga dem: S sger HERREN
        om nehelamiten Semaja: Eftersom Semaja, utan att vara snd av
        mig, har profeterat fr eder och frlett eder att stta eder lit
        till lgn,
029:032 drfr sger HERREN s: Se, jag skall hemska nehelamiten Semaja
        och hans avkomlingar.  Ingen av dem skall f bo ibland detta
        folk, och han skall icke f se det goda som jag vill gra med
        mitt folk, sger HERREN.  Ty han har predikat avfall frn
        HERREN.

030:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade:
030:002 S sger HERREN, Israels Gud: Teckna upp t dig i en bok alla de
        ord som jag har talat till dig.
030:003 Ty se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag ter skall
        upprtta mitt folk, Israel och Juda, sger HERREN, och lta dem
        komma tillbaka till det land som jag har givit t deras fder;
        och de skola taga det i besittning.
030:004 Och detta r vad HERREN har talat om Israel och Juda.
030:005 S sger HERREN:

          Ett frfrans rop fingo vi hra;
              frskrckelse utan ngon rddning!
030:006   Frgen efter och sen till:
              plga d mn fda barn?
          Eller varfr ser jag alla mn
          hlla sina hnder p lnderna ssom kvinnor i barnsnd, och
          varfr hava alla ansikten blivit s ddsbleka?
030:007   Ve!  Detta r en stor dag,
              en sdan att ingen r den lik.
          Ja, en tid av nd r inne fr Jakob;
              dock skall han bliva frlst drur.
030:008   Och det skall ske p den tiden,
              Sger HERREN Sebaot,
          att jag skall bryta snder oket och taga det frn din hals
              och slita av dina band.
          Ja, inga frmmande skola lngre
              tvinga honom att tjna sig,
030:009   utan han skall f tjna HERREN, sin Gud,
              och David, sin konung,
          ty honom skall jag lta uppst t dem.
030:010   S frukta nu icke, du min tjnare Jakob, sger HERREN.
              och var ej frfrad du Israel;
          ty se, jag skall frlsa dig ur det avlgsna landet,
              och dina barn ur deras fngenskaps land.
          Och Jakob skall f komma tillbaka
              och leva i ro och skerhet,
              och ingen skall frskrcka honom.
030:011   Ty jag r med dig, sger HERREN, till att frlsa dig.
          Ja, jag skall gra nde p alla de folk;
          bland vilka jag har frstrtt dig;
          men p dig vill jag icke alldeles gra nde,
          jag vill blott tukta dig med mtta;
          ty alldeles ostraffad kan jag ju ej lta dig bliva.

030:012   Ty s sger HERREN:
          Ohelbar r din skada,
              olkligt det sr du har ftt.
030:013   Ingen tager sig an din sak, s att han skter ditt sr;
              ingen helande lkedom finnes fr dig.
030:014   Alla dina lskare hava frgtit dig;
              de frga icke efter dig.
          Ty ssom man slr en fiende, s har jag slagit dig,
              med grym tuktan,
          drfr att din missgrning var s stor
              och dina synder s mnga.
030:015   Huru kan du klaga ver din skada,
              ver att bot ej finnes fr din plga?
          Drfr att din missgrning var s stor
              och dina synder s mnga,
              har jag gjort dig detta.

030:016   S skola d alla dina upptare nu bliva upptna,
          och alla dina ovnner skola allasammans g i fngenskap;
          dina skvlare skola varda skvlade,
          och alla dina plundrare skall jag lmna till plundring.
030:017   Ty jag vill hela dina sr
          och lka dig frn de slag du har ftt, sger HERREN,
          d man nu kallar dig den frdrivna,
          det Sion som ingen frgar efter.

030:018   S sger HERREN:
          Se, jag skall ter upprtta Jakobs hyddor
          och frbarma mig ver hans boningar;
          staden skall ter bliva uppbyggd p sin hjd,
          och palatset skall st p sin rtta plats.
030:019   Ifrn folket skall ljuda tacksgelse
          och rop av glada mnniskor.
          Jag skall frka dem, och de skola icke frminskas;
          jag skall lta dem komma till ra, och de skola ej aktas ringa.
030:020   Hans sner skola varda ssom fordom,
          hans menighet skall best infr mig,
          jag skall hemska alla hans frtryckare.
030:021   Hans vldige skall stamma frn honom sjlv,
          och hans herre skall utg frn honom sjlv,
          och honom skall jag lta komma mig nra och nalkas mig;
          ty vilken annan vill vga sitt liv
          med att nalkas mig?  sger HERREN.
030:022   Och I skolen vara mitt folk
          och jag skall vara eder Gud.

030:023   Se, en stormvind frn HERREN r hr,
          hans frtrnelse bryter fram,
              en hrjande storm!
          ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
030:024   HERRENS vredes gld skall icke upphra,
          frrn han har utfrt och fullbordat sitt hjrtas tankar;
          i kommande dagar skolen I frnimma det.

031:001 P den tiden, sger HERREN, skall jag vara alla Israels
        slkters Gud, och de skola vara mitt folk.

031:002 S sger HERREN:
          Det folk som undslipper svrdet
          finner nd i knen;
          Israel fr draga stad dit dr det fr ro.
031:003   Fjrran ifrn uppenbarade sig HERREN fr mig:
          Ja, med evig krlek har jag lskat dig;
          drfr lter jag min nd frbliva ver dig.
031:004   nnu en gng skall jag upprtta dig,
          s att du varder upprttad, du jungfru Israel;
          nnu en gng skall du f utrusta dig med puka
          och draga ut i dans bland dem som gra sig glada.
031:005   nnu en gng skall du f plantera vingrdar
          p Samariens berg,
          och planteringsmnnen skola sjlva skrda frukten.
031:006   Ty en dag kommer, d vaktare skola ropa
          p Efraims berg:
          'Upp, lt oss draga till Sion,
          upp till HERREN, vr Gud.'

031:007   Ty s sger HERREN:
          Jublen i gldje ver Jakob,
          hjen frjderop ver honom som r huvudet bland folken,
          Lten lovsng ljuda och sgen:
          HERRE, giv frlsning t ditt folk,
          t kvarlevan av Israel.
031:008   Ja, jag skall fra dem frn nordlandet
          och frsamla dem frn jordens yttersta nda--
          bland dem bde blinda och halta,
          bde havande kvinnor och barnafderskor;
          i en stor skara skola de komma hit tillbaka.
031:009   Under grt skola de komma,
          men jag skall leda dem, dr de g bedjande fram;
          Jag skall fra dem till vattenbckar,
          p en jmn vg, dr de ej skola stappla.
          Ty jag har blivit en fader fr Israel,
          och Efraim r min frstfdde son.

031:010   Hren HERRENS ord, I hednafolk,
          och frkunnen det i havslnderna i fjrran;
          sgen: Han som frskingrade Israel skall ock frsamla det
          och bevara det, ssom en herde sin hjord.

031:011   Ty HERREN skall frlossa Jakob
          och lskpa honom ur den vermktiges hand.
031:012   Och de skola komma och jubla p Sions hjd
          och strmma dit dr HERRENS goda r,
          dit dr man fr sd, vin och olja
          och unga hjordar av fr och f;
          deras sjl skall vara lik en vattenrik trdgrd,
          och de skola icke vidare frsmkta.
031:013   D skola jungfrurna frlusta sig med dans;
          unga och gamla skola gldja sig tillsammans.
          Jag skall frvandla deras sorg i frjd,
          trsta dem och gldja dem efter deras bedrvelse.
031:014   Och prsterna skall jag vederkvicka med feta rtter;
          och mitt folk skall bliva mttat av mitt goda, sger HERREN.

031:015 S sger HERREN:
          Ett rop hres i Rama,
              klagan och bitter grt;
          det r Rakel som begrter sina barn,
              hon vill icke lta trsta sig
          i sorgen ver att hennes barn icke mer ro till.
031:016   Men s sger HERREN:
          Hr upp med din hgljudda grt,
          och lt dina gon icke mer flla trar;
          ty ditt verk skall f sin ln, sger HERREN,
          och de skola vnda tillbaka frn sina fienders land.
031:017   Ja, det finnes ett hopp fr din framtid, sger HERREN;
          dina barn skola vnda tillbaka till sitt land.
031:018   Jag har nogsamt hrt
              huru Efraim klagar:
          Du har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktad
              ssom en otmd kalv;
          tag mig nu ter, s att jag fr vnda ter;
              du r ju HERREN, min Gud.
031:019   Ty sedan jag har vnt mitt sinne,
              ngrar jag mig,
          och sedan jag har kommit till besinning,
              slr jag mig p lnden;
          jag bde blyges och skmmes,
              d jag nu br min ungdoms smlek.
031:020   r d Efraim for mig en s dyrbar son,
              r han mitt lsklingsbarn,
          eftersom jag alltjmt tnker p honom,
              huru ofta jag n har mst hota honom?
          Ja, s mycket mkar sig mitt hjrta ver honom;
          jag mste frbarma mig ver honom,
              sger HERREN.

031:021   Stt upp vgmrken fr dig,
          res t dig vgvisare;
          giv akt p vgen,
          p stigen dr du vandrade.
          Och vnd s tillbaka, du jungfru Israel,
          vnd tillbaka till dessa dina stder.
031:022   Huru lnge skall du gra bukter hit och dit,
          du avflliga dotter?
          Se, HERREN vill skapa ngot nytt i landet:
          det bliver nu kvinnan som tager mannen i sitt beskrm.

031:023 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: I Juda land med dess stder
        skall man nnu en gng, nr jag ter har upprttat det, f sga
        det ordet: HERREN vlsigne dig, du rttfrdighetens boning, du
        heliga berg.
031:024 Och Juda folk med alla sina stder skall samlat bo dri, kermn
        jmte vandrande herdar.
031:025 Ty jag skall vederkvicka trtta sjlar, och alla frsmktande
        sjlar skall jag mtta.

031:026 (Hrvid uppvaknade jag och sg mig om, och min smn hade varit
        ljuvlig.)

031:027 Se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag skall bes Israels
        land och Juda land med sd av mnniskor och med sd av djur.
031:028 Och likasom jag har vakat ver dem till att upprycka, nedbryta,
        frdrva, frgra och plga, s vill jag nu vaka ver dem till
        att uppbygga och plantera, sger HERREN.
031:029 P den tiden skall man icke mer sga: Fderna hava tit sura
        druvor, och barnens tnder bliva mma drav.
031:030 Nej, var och en skall d genom sin egen missgrning; var man som
        ter sura druvor, hans tnder skola bliva mma drav.

031:031 Se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag skall sluta ett nytt
        frbund med Israels hus och med Juda hus;
031:032 icke ett sdant frbund som det jag slt med deras fder p den
        dag d jag tog dem vid handen till att fra dem ut ur Egyptens
        land det frbund med mig, som de brto, fastn jag var deras
        rtte herre, sger HERREN.
031:033 Nej, detta r det frbund som jag skall sluta med Israels hus
        i kommande dagar, sger HERREN: Jag skall lgga min lag i deras
        brst och i deras hjrtan skall jag skriva den, och jag skall
        vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
031:034 D skola de icke mer behva undervisa varandra, icke den ene
        brodern den andre, och sga: Lr knna HERREN; ty de skola
        alla knna mig, frn den minste bland dem till den strste,
        sger HERREN. Ty jag skall frlta deras missgrning, och deras
        synd skall jag icke mer komma ihg.

031:035 S sger HERREN,
        han som har satt solen till att lysa om dagen
        och mnen och stjrnorna till att lysa om natten, i ordnad gng,
        han som rr upp havet, s att dess bljor brusa,
        han vilkens namn r HERREN Sebaot:
031:036 Frst nr denna ordning icke mer bestr infr mig, sger HERREN,
        frst d skall Israels slkt upphra
        att infr mig alltjmt vara ett folk.
031:037 Ja, s sger HERREN:
        Frst nr himmelen varder uppmtt drovan
        och jordens grundvalar utrannsakade drnere,
        frst d skall jag frkasta all Israels slkt,
        till straff fr allt vad de hava gjort, sger HERREN.

031:038 Se, dagar skola komma, sger HERREN, d staden ter skall varda
        uppbyggd till HERRENS ra, frn Hananeltornet intill Hrnporten.
031:039 Och mtsnret skall vidare dragas rtt fram mot Garebshjden och
        skall sedan vndas mot Goa.
031:040 Och hela lik- och askdalen och alla flten intill bcken Kidron
        och intill hrnet vid Hstporten sterut skola vara helgade t
        HERREN.  Aldrig mer skall dr tima ngon omstrtning eller ngon
        frstring.

032:001 Detta r det ord som frn HERREN kom till Jeremia i Sidkias,
        Juda konungs, tionde regeringsr, vilket var Nebukadressars
        adertonde regeringsr.
032:002 Vid den tiden belgrade den babyloniske konungens hr Jerusalem,
        och profeten Jeremia lg d fngen i fngelsegrden i Juda
        konungs hus.
032:003 Ty Sidkia, Juda konung, hade ltit sprra in honom, i det han
        sade: Huru djrves du profetera och sga: 'S sger HERREN: Se,
        jag skall giva denna stad i de babyloniske konungens hand, och
        han skall intaga den.
032:004 Och Sidkia, Juda konung, skall icke undkomma kaldernas hand,
        utan skall frvisso bliva given i den babyloniske konungens
        hand, s att han ndgas muntligen tala med honom och st infr
        honom, ga mot ga.
032:005 Och Sidkia skall av honom fras till Babel och skall frbliva
        dr, till dess jag ser till honom, sger HERREN.  Nr I striden
        mot kalderna, skolen I icke hava ngon framgng.

032:006 Och Jeremia sade: HERRENS ord kom till mig; han sade:
032:007 Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig och
        sga: 'Kp du min ker i Anatot, ty du har ssom brdeman rtt
        att kpa den.'
032:008 Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i fngelsegrden,
        ssom HERREN hade sagt, och sade till mig: Kp min ker i
        Anatot, i Benjamins land, ty du har arvsrtt drtill och r
        brdeman; s kp den d t dig.  D frstod jag att det var
        HERRENS ord
032:009 och kpte kern av Hanamel, min farbroders son, i Anatot, och
        vgde upp penningarna t honom, sjutton siklar silver.
032:010 Jag skrev ett kpebrev och frseglade det och tillkallade
        vittnen och vgde upp penningarna p en vg.
032:011 Och jag tog kpebrevet, svl det frseglade, som innehll
        avtalet och de srskilda bestmmelserna, som ock det ppna
        brevet,
032:012 och gav kpebrevet t Baruk, son till Neria, son till Mahaseja,
        i nrvaro av min frnde Hanamel och de vittnen som hade
        underskrivit kpebrevet, och alla andra judar som voro
        tillstdes i fngelsegrden.
032:013 Och jag bjd Baruk, i deras nrvaro, och sade:
032:014 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag du dessa brev, bde
        detta frseglade kpebrev och detta ppna brev, och lgg dem i
        ett lerkrl, fr att de m vara i behll fr lng tid.
032:015 Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: nnu en gng skall man
        komma att i detta land kpa hus och krar och vingrdar.

032:016 Och sedan jag hade givit kpebrevet t Baruk, Nerias son, bad
        jag till HERREN och sade:
032:017 Ack Herre, HERRE, du r ju den som har gjort himmel och jord
        genom din stora kraft och din utrckta arm.  Intet r s
        underbart att du icke skulle frm det,
032:018 du som gr nd med tusenden och vedergller fdernas missgrning
        i deras barns skte efter dem; du store och vldige Gud, vilkens
        namn r HERREN Sebaot;
032:019 du som r stor i rd och mktig i grningar; du vilkens gon ro
        ppna ver mnniskobarnens alla vgar, s att du giver t var
        och en efter hans vgar och efter hans grningars frukt;
032:020 du som gjorde tecken och under i Egyptens land, och som har
        gjort sdana intill denna dag, bde i Israel och bland andra
        mnniskor, och som har gjort dig ett namn, som r detsamma n i
        dag.
032:021 Du frde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och
        under, med stark hand och utrckt arm, och genom stor
        frskrckelse.
032:022 Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras fder
        att giva dem, ett land som flyter av mjlk och honung.
032:023 Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke hra
        din rst och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det
        du hade bjudit dem att gra.  Drfr lt du all denna olycka
        vederfaras dem.
032:024 Se, belgringsvallarna g redan s lngt fram mot staden, att
        man kan intaga den och genom svrd, hungersnd och pest r
        staden given i de kaldeiska belgrarnas hand.  Vad du hotade med,
        det har skett, och du har det nu infr dina gon.
032:025 Och likvl, fastn staden r given i kaldernas hand, sade du,
        Herre HERRE, till mig: 'Kp du kern fr penningar, och tag
        vittnen drp'!

032:026 Och HERRENS ord kom till Jeremia han sade: Se,
032:027 jag r HERREN, allt ktts Gud; skulle ngot vara s underbart
        att jag icke frmdde det?
032:028 Drfr sger HERREN s: Se, jag vill giva denna stad i
        kaldernas och Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand,
        och han skall intaga den.
032:029 Och kalderna, som belgra denna stad, skola komma och tnda eld
        p staden och brnna upp den, tillika med de hus p vilkas tak
        man har tnt offereld t Baal och utgjutit drickoffer t andra
        gudar, till att frtrna mig.
032:030 Ty allt ifrn sin ungdom hava Israels barn och Juda barn
        allenast gjort vad ont r i mina gon; ja, Israels barn hava med
        sina hnders verk berett mig allenast frtrnelse, sger HERREN.
032:031 Ty allt ifrn den dag d denna stad byggdes nda till nu har den
        uppvckt min vrede och frtrnelse, s att jag mste frkasta
        den frn mitt ansikte,
032:032 fr all den ondskas skull som Israels barn och Juda barn med
        sina konungar, furstar, prster och profeter, bde Juda mn och
        Jerusalems invnare, hava bedrivit, till att frtrna mig.
032:033 De vnde ryggen till mig och icke ansiktet; och fastn de titt
        och ofta blevo varnade, ville de icke hra och taga emot tuktan.
032:034 De satte upp sina styggelser i det hus som r uppkallat efter
        mitt namn och orenade det s;
032:035 och Baalshjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, fr att dr
        offra sina sner och dttrar t Molok, fastn jag aldrig hade
        bjudit dem att gra sdan styggelse eller ens tnkt mig ngot
        sdant; och s frledde de Juda till synd.

032:036 Men s sger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som I menen
        vara genom svrd, hungersnd och pest given i den babyloniske
        konungens hand:
032:037 Se, jag skall frsamla dem ur alla de lnder till vilka jag i
        min vrede och harm och stora frtrnelse har frdrivit dem, och
        jag skall fra dem tillbaka till denna plats och lta dem bo br
        i trygghet.
032:038 Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
032:039 Och jag skall giva dem alla ett och samma hjrta och lra dem en
        och samma vg, s att de frukta mig bestndigt; fr att det m
        g dem vl, och deras barn efter dem.
032:040 Och jag skall sluta med dem ett evigt frbund, s att jag icke
        upp hr att flja dem och gra dem gott; och min fruktan skall
        jag ingiva i deras hjrtan, s att de icke vika av ifrn mig.
032:041 Och jag skall hava min frjd i att gra dem gott, och skall
        plantera dem i detta land med trofasthet, av allt mitt hjrta
        och all min sjl.

032:042 Ty s sger HERREN: Likasom jag har ltit all denna stora olycka
        komma ver detta folk, s skall jag ock lta allt det goda som
        jag lovade dem komma dem till del.
032:043 Och man skall komma att kpa krar i detta land, om vilket I
        sgen att det r en demark, dr varken mnniskor eller djur
        kunna bo, och att det r givet i kaldernas hand.
032:044 Ja, krar skall man kpa fr penningar, och man skall skriva och
        frsegla kpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i
        Jerusalems omnejd och i Juda stder, bde i Bergsbygdens och i
        Lglandets och i Sydlandets stder; ty jag skall ter upprtta
        dem, sger HERREN.

033:001 Och HERRENS ord kom till Jeremia fr andra gngen, medan han
        nnu var insprrad i fngelsegrden; han sade:
033:002 S sger HERREN, han som ock utfr sitt verk, HERREN, som
        bereder det fr att lta det komma till stnd, han vilkens namn
        r HERREN:
033:003 Ropa till mig, s vill jag svara dig och frkunna fr dig stora
        och frunderliga ting, som du icke knner.
033:004 Ty s sger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om
        Juda konungars hus, som nu brytas ned fr belgringsvallarna och
        vrden:
033:005 Man har kommit hitin fr att strida med kalderna, och man skall
        s fylla husen med dda kroppar av mnniskor som jag har slagit
        i min vrede och frtrnelse, mnniskor som genom all sin ondska
        hava vllat att jag har mst dlja mitt ansikte fr denna stad.
033:006 Dock, jag skall hela dess sr och skaffa lkedom och lka dem,
        och jag skall lta dem skda frid och trygghet i verfld.
033:007 Och jag skall ter upprtta Juda och Israel och uppbygga dem, s
        att de bliva ssom frut.
033:008 Och jag skall rena dem frn all missgrning varmed de hava
        syndat mot mig, och frlta alla missgrningar genom vilka de
        hava syndat mot mig och avfallit frn mig.
033:009 Och staden skall bliva mig till frjd och bermmelse, och till
        lov och ra infr alla jordens folk, nr de f hra allt det
        goda som jag gr med dem; och de skola frskrckas och darra vid
        synen av all den lycka och all den framgng som jag bereder
        henne.

033:010 S sger HERREN: P denna plats, om vilken I sgen att den r s
        de att varken mnniskor eller djur kunna bo dr, ja, hr i Juda
        stder och p Jerusalems gator, som ro s delagda att inga
        mnniskor, inga invnare, inga djur dr finnas,
033:011 hr skall man nnu en gng hra frjderop och gldjerop, rop fr
        brudgum och rop fr brud, rop av mnniskor som sga: Tacken
        HERREN Sebaot, ty HERREN r god, ty hans nd varar
        evinnerligen, och av mnniskor som frambra lovoffer i HERRENS
        hus.  Ty jag vill ter upprtta landet, s att det bliver ssom
        frut, sger HERREN.

033:012 S sger HERREN Sebaot: P denna plats, som nu r s de att
        varken mnniskor eller ens djur kunna bo hr, ja ock i alla
        hithrande stder, hr skola ter en gng finnas betesmarker dr
        herdar kunna lta sina hjordar lgra sig.
033:013 I Bergsbygdens, Lglandets och Sydlandets stder, i Benjamins
        land i Jerusalems omnejd och i andra Juda stder skola nnu en
        gng hjordar draga fram, frbi herdar som rkna dem, sger
        HERREN.

033:014 Se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag skall uppfylla det
        lftesord som jag har talat om Israels hus och angende Juda
        hus.

033:015   I de dagarna och p den tiden
              skall jag lta en rttfrdig telning
              vxa upp t David.
          Han skall skaffa rtt
              och rttfrdighet p jorden.
033:016   I de dagarna skall Juda varda frlst
          och Jerusalem bo i trygghet;
          och man skall kalla det s:
          HERREN vr rttfrdighet.

033:017 Ty s sger HERREN: Aldrig skall den tid komma, d icke en
        avkomling av David sitter p Israels hus' tron,
033:018 aldrig den tid d icke en avkomling av de levitiska prsterna
        gr tjnst infr mig och alla dagar br fram brnnoffer och
        frbrnner spisoffer och anstller slaktoffer.

033:019 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
033:020 S sger HERREN: Frst nr I gren om intet mitt frbund med
        dagen och mitt frbund med natten, s att det icke bliver dag
        och natt i rtt tid,
033:021 frst d skall mitt frbund med min tjnare David bliva om
        intet, s att icke lngre en avkomling av honom sitter ssom
        konung p hans tron, och frst d mitt frbund med de levitiska
        prsterna, som gra tjnst t mig.
033:022 Lika orknelig som himmelens hrskara r, och lika otalig som
        sanden r i havet, lika talrik skall jag lta min tjnare Davids
        sd bliva och lika mnga leviterna, som gra tjnst t mig.

033:023 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
033:024 Har du icke mrkt huru detta folk talar och sger: De bda
        slkter som HERREN utvalde, dem har han frkastat?  Och s sga
        de fraktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett
        folk.
033:025 Men s sger HERREN: Om mitt frbund med dag och natt icke r
        bestndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning fr
        himmel och jord,
033:026 allenast d skall jag frkasta Jakobs och Davids, min tjnares,
        sd, s att jag icke mer av hans sd tager dem som skola rda
        ver Abrahams, Isaks och Jakobs sd.  Ty jag skall ter upprtta
        dem och frbarma mig ver dem.

034:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, nr
        Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin hr och med alla
        de riken p jorden, som lydde under hans vlde, och med alla
        folk angrep Jerusalem och alla dess lydstder; han sade:
034:002 S sger HERREN, Israels Gud: G stad och sg till Sidkia, Juda
        konung, ja, sg till honom: S sger HERREN: Se, jag skall giva
        denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall
        brnna upp den i eld.
034:003 Och du sjlv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall
        frvisso bliva gripen och given i hans hand, s att du ndgas
        st infr konungen i Babel, ga mot ga; och han skall muntligen
        tala med dig, och du skall komma till Babel.
034:004 Men hr HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: S sger HERREN om
        dig: Du skall icke d genom svrd.
034:005 Nej, i frid skall du d; och likasom man har anstllt
        frbrnning till dina fders, de frra konungarnas, ra, deras
        som hava varit fre dig, s skall man ock anstlla frbrnning
        till din ra och hlla ddsklagan efter dig: Ack ve, Herre!
        Ty detta har jag talat, sger HERREN.

034:006 Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta
        i Jerusalem,
034:007 under det att den babyloniske konungens hr belgrade Jerusalem
        och allt som nnu terstod av stder i Juda, nmligen Lakis och
        Aseka; ty dessa voro de enda av Juda stder, som nnu voro kvar
        och voro befsta.

034:008 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, sedan konung
        Sidkia hade slutit ett frbund med allt folket i Jerusalem drom
        att de bland sig skulle utropa frihet,
034:009 s att var och en skulle slppa sin trl och sin trlinna fria,
        om det var en hebreisk man eller kvinna, p det att icke den ene
        juden skulle hava den andre till trl.
034:010 Och detta hrsammades av alla furstarna och allt folket, av dem
        som hade varit med om frbundet och lovat att var och en skulle
        slppa sin trl och sin trlinna fria, s att han icke mer
        skulle hava dem till trlar; de hrsammade det och slppte dem.
034:011 Men sedermera ndrade de sig och togo tillbaka de trlar och
        trlinnor som de hade slppt fria, och gjorde dem ter till
        trlar och trlinnor.
034:012 D kom HERRENS ord till Jeremia frn HERREN; han sade:
034:013 S sger HERREN, Israels Gud: Jag sjlv slt ett frbund med
        edra fder p den tid d jag frde dem ut ur Egyptens land, ur
        trldomshuset; jag sade:
034:014 Nr sju r ro frlidna, skall var och en av eder slppa sin
        broder, hebren, som har slt sig t dig och tjnat dig i sex
        r; du skall d slppa honom fri ur din tjnst.  Dock ville edra
        fder icke hra p mig eller bja sina ron drtill.
034:015 Men I haven nyss vnt om och gjort vad rtt r i mina gon, i
        det att I haven utropat frihet var och en fr sin broder.  Och I
        haven hrom slutit ett frbund infr mitt ansikte, i det hus som
        r uppkallat efter mitt namn.
034:016 Men nu haven I ter ndrat eder och ohelgat mitt namn och tagit
        tillbaka var och en sin trl och sin trlinna, dem som I haden
        slppt fria till att g vart de ville; ja, I haven nu ter gjort
        dem till edra trlar och trlinnor.
034:017 Drfr sger HERREN s: I haven icke hrt p mig och utropat
        frihet var och en fr sin broder och sin nsta.  S utropar d
        jag, sger HERREN, fr eder frihet att hemfalla t svrd, pest
        och hungersnd; ja, jag skall gra eder till en varnagel fr
        alla riken p jorden.
034:018 Och de mn som hava vertrtt mitt frbund och icke hllit
        frpliktelserna vid det frbund de slto infr mitt ansikte--
        vid kalven som av dem blev huggen i tv stycken, mellan vilka de
        gingo--
034:019 dessa mn, nmligen Judas och Jerusalems furstar, hovmnnen och
        prsterna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av
        kalven,
034:020 dem skall jag giva i deras fienders hand, i de mns hand, som
        st efter deras liv; och deras dda kroppar skola bliva mat t
        himmelens fglar och markens djur.
034:021 Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras
        fienders hand, i de mns hand, som st efter deras liv, och i
        hnderna p den babyloniske konungens hr, som nu har dragit
        bort ifrn eder.
034:022 Se, jag skall giva dem befallning, sger HERREN, att de ter
        skola draga mot denna stad och belgra den; och de skola d
        intaga den och brnna upp den i eld.  Och Juda stder skall jag
        gra till en demark, dr ingen bor.

035:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN i Jojakims,
        Josias sons, Juda konungs, tid; han sade
035:002 G bort till rekabiternas slkt och tala med dem, och fr dem
        till HERRENS hus, in i en av kamrarna, och giv dem vin att
        dricka.

035:003 D tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till
        Habassinja, jmte hans brder och alla hans sner och
        rekabiternas hela vriga slkt,
035:004 och frde dem till HERRENS hus, in i den kammare som innehades
        av snerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son, den kammare som
        ligger bredvid furstarnas, ovanom drrvaktaren Maasejas, Sallums
        sons, kammare.
035:005 Och jag satte fram fr rekabiternas slkt kannor, fulla med vin,
        s ock bgare, och sade till dem: Dricken vin?
035:006 Men de svarade: Vi dricka icke vin.  Ty vr fader Jonadab,
        Rekabs son, har bjudit oss och sagt: 'I och edra barn skolen
        aldrig dricka vin;
035:007 och hus skolen I icke bygga, och sd skolen I icke s, och
        vingrdar skolen I icke plantera, ej heller ga sdana, utan I
        skolen bo i tlt i all eder tid, fr att I mn lnge leva i det
        land dr I bon ssom frmlingar.'
035:008 Och vi hava hrsammat vr fader Jonadabs, Rekabs sons,
        befallning, i allt vad han har bjudit oss, s att vi med vra
        hustrur och vra sner och dttrar aldrig dricka vin,
035:009 ej heller bygga hus till att bo i, ej heller ga vingrdar eller
        krar eller sd.
035:010 Vi hava allts bott i tlt och hava hrsammat och gjort allt vad
        vr fader Jonadab har bjudit oss.
035:011 Men nr Nebukadressar, konungen i Babel, drog upp och fll in i
        landet, sade vi: 'Vlan, vi vilja begiva oss till Jerusalem,
        undan kaldernas och aramernas hr.'  Och s bosatte vi oss i
        Jerusalem.

035:012 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
035:013 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: G stad och sg till Juda
        mn och till Jerusalems invnare: Skolen I d icke taga emot
        tuktan, s att I hren mina ord, sger HERREN?
035:014 Det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn, att de icke
        skulle dricka vin, det har blivit iakttaget, och nnu i dag
        dricka de icke vin, av hrsamhet mot sin faders bud.  Men sjlv
        har jag titt och ofta talat till eder, och I haven dock icke
        hrsammat mig.
035:015 Och titt och ofta har jag snt till eder alla mina tjnare
        profeterna och ltit sga: Vnden om, var och en frn sin onda
        vg, och bttren edert vsende, och fljen icke efter andra
        gudar, s att I tjnen dem; d skolen I f bo i det land som jag
        har givit t eder och edra fder.  Men I bjden icke edert ra
        drtill och hrden icke p mig.
035:016 Eftersom nu detta folk icke har hrsammat mig, ssom Jonadabs,
        Rekabs sons, barn hava iakttagit det bud som deras fader gav
        dem,
035:017 drfr sger HERREN, hrskarornas Gud, Israels Gud, s: Se, ver
        Juda och ver alla Jerusalems invnare skall jag lta all den
        olycka komma, som jag har frkunnat ver dem, drfr att de icke
        hrde, nr jag talade till dem, och icke svarade, nr jag
        kallade p dem.

035:018 Och till rekabiternas slkt sade Jeremia: S sger HERREN
        Sebaot, Israels Gud: Drfr att I haven hrsammat eder fader
        Jonadabs bud och hllit alla hans bud och i alla stycken gjort
        ssom han har bjudit eder,
035:019 drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Aldrig skall den
        tid komma, d icke en avkomling av Jonadab, Rekabs son, str
        infr mitt ansikte.

036:001 I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjrde regeringsr kom
        detta ord till Jeremia frn HERREN; han sade:
036:002 Tag dig en bokrulle och teckna dri upp allt vad jag har talat
        till dig angende Israel och Juda och alla hednafolk, frn den
        dag d jag frst talade till dig i Josias tid nda till denna
        dag.
036:003 Kanhnda skall Juda hus, nr de hra all den olycka som jag har
        i sinnet att gra dem, vnda om, var och en frn sin onda vg,
        och s skall jag frlta dem deras missgrning och synd.

036:004 D kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son; och efter
        Jeremias diktamen tecknade Baruk i en bokrulle upp alla de ord
        som HERREN hade talat till honom.
036:005 Och Jeremia bjd Baruk och sade: Jag r sjlv under tvng, s
        att jag icke kan begiva mig till HERRENS hus.
036:006 Men g du dit; och ur den rulle som du har skrivit efter min
        diktamen m du drp fastedagen lsa UPP HERRENS ord infr
        folket i HERRENS hus.  Infr hela Juda, s mnga som komma in
        frn sina stder, m du ock lsa upp dem.
036:007 Kanhnda skola de d bnfalla infr HERREN och vnda om, var och
        en frn sin onda vg.  Ty stor r den vrede och frtrnelse som
        HERREN har uttalat ver detta folk.
036:008 Och Baruk, Nerias son, gjorde alldeles ssom profeten Jeremia
        hade bjudit honom: i HERRENS hus lste han ur boken upp HERRENS
        ord.

036:009 I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, femte regeringsr, i
        nionde mnaden, utlystes nmligen en fasta infr HERREN, vilken
        hlls av allt folket i Jerusalem och av allt det folk som frn
        Juda stder hade kommit till Jerusalem.
036:010 D lste Baruk ur boken upp Jeremias ord; han lste upp dem i
        HERRENS hus, i sekreteraren Gemarjas, Safans sons, kammare p
        den vre frgrden, vid ingngen till nya porten p HERRENS hus,
        infr allt folket.
036:011 Nr nu Mika; son till Gemarja, son till Safan, hade hrt alla
        HERRENS ord upplsas ur boken,
036:012 gick han ned till konungshuset och in i sekreterarens kammare;
        dr sutto d alla furstarna: sekreteraren Elisama, Delaja,
        Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia,
        Hananjas son, och alla de andra furstarna.
036:013 Och Mika omtalade fr dem allt vad han hade hrt Baruk lsa upp
        ur boken infr folket.
036:014 D snde alla furstarna Jehudi, son till Netanja, son till
        Selemja, Kusis son, stad till Baruk och lto sga honom: Tag
        med dig den rulle varur du har lst infr folket, och kom hit.
        Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem.
036:015 D sade de till honom: Stt dig ned och ls den infr oss.
        Och Baruk lste infr dem.
036:016 Nr de d hrde allt som stod dr, sgo de med frskrckelse p
        varandra och sade till Baruk: Vi mste omtala fr konungen allt
        som str hr.
036:017 Och de frgade Baruk och sade: Tala om fr oss huru det skedde
        att du efter hans diktamen tecknade upp allt detta.
036:018 Baruk svarade dem: Han dikterade fr mig allt detta, och jag
        tecknade upp det i boken med blck.
036:019 D sade furstarna till Baruk: G och gm dig, du jmte Jeremia,
        och lten ingen veta var I ren.

036:020 Drefter, sedan de hade lmnat rullen i frvar i sekreteraren
        Elisamas kammare, gingo de in till konungen p frgrden och
        omtalade s allt fr konungen.
036:021 D snde konungen Jehudi att hmta rullen; och denne hmtade den
        frn sekreteraren Elisamas kammare.  Sedan lste Jehudi upp den
        infr konungen och infr alla furstarna, som stodo omkring
        konungen.
036:022 Konungen bodde d i vinterhuset, ty det var den nionde
        mnaden.  Och kolpannan stod ptnd framfr honom;
036:023 och s ofta Jehudi hade lst tre eller fyra spalter, skar han av
        rullen med pennkniven och kastade stycket p elden i kolpannan,
        nda till dess att hela rullen var frtrd av elden i kolpannan.
036:024 Och varken konungen sjlv eller ngon av hans tjnare blev
        frskrckt eller rev snder sina klder, nr de hrde allt detta
        som upplstes.
036:025 Och fastn Elnatan, Delaja och Gemarja bdo konungen att han
        icke skulle brnna upp rullen, lyssnade han icke till dem.
036:026 I stllet bjd konungen Jerameel, konungasonen, och Seraja,
        Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa
        skrivaren Baruk och profeten Jeremia.  Men HERREN gmde dem
        undan.

036:027 Men sedan konungen hade brnt upp rullen med det som Baruk efter
        Jeremias diktamen hade skrivit dri, kom HERRENS ord till
        Jeremia; han sade:
036:028 Tag dig nu ter en annan rulle och teckna dri upp allt vad som
        frut stod i den frra rullen, den som Jojakim, Juda konung,
        brnde upp.
036:029 Men angende Jojakim, Juda konung, skall du sga: S sger
        HERREN: Du har brnt upp denna rulle och sagt: Huru kunde du
        skriva dri att konungen i Babel frvisso skall komma och
        frdrva detta land, och gra slut p bde mnniskor och djur
        dri?
036:030 Drfr sger HERREN s om Jojakim, Juda konung: Ingen ttling av
        honom skall sitta p Davids tron; och hans egen dda kropp skall
        komma att ligga utkastad, prisgiven t hettan om dagen och t
        klden om natten.
036:031 Och jag skall hemska honom och hans avkomlingar och hans
        tjnare fr deras missgrnings skull, och ver dem och ver
        Jerusalems invnare och ver Juda mn skall jag lta all den
        olycka komma, som jag har frkunnat ver dem, fastn de icke
        hava velat hra.

036:032 D tog Jeremia en annan rulle och gav den t skrivaren Baruk,
        Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade denne dri upp
        allt vad som hade sttt i den bok som Jojakim, Juda konung, hade
        brnt upp i eld.  Och till detta lades ytterligare mycket annat
        av samma slag.

037:001 Och Sidkia, Josias son, blev konung i stllet fr Konja,
        Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honom
        till konung i Juda land.
037:002 Men varken han eller hans tjnare eller folket i landet hrda p
        HERRENS ord, dem som han talade genom profeten Jeremia.
037:003 Dock snde konung Sidkia stad Jehukal, Selemjas son, och
        prsten Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och lt
        sga: Bed fr oss till HERREN, vr Gud.
037:004 Jeremia gick d nnu ut och in bland folket, ty man hade nnu
        icke satt honom i fngelse.
037:005 Och Faraos hr hade d dragit ut frn Egypten; och nr
        kalderna, som belgrade Jerusalem, hade ftt hra ryktet drom,
        hade de dragit sig tillbaka frn Jerusalem.
037:006 D kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade:
037:007 S sger HERREN, Israels Gud: S skolen I svara Juda konung, som
        har snt eder till mig fr att frga mig: Se, Faraos hr, som
        har dragit ut till eder hjlp, skall vnda tillbaka till sitt
        land Egypten.
037:008 Sedan skola kalderna komma tillbaka och belgra denna stad och
        de skola d intaga den och brnna upp den i eld.
037:009 Drfr sger HERREN s: Bedragen icke eder sjlva med att tnka:
        'Kalderna skola nu en gng fr alla draga bort ifrn oss'; ty
        de skola icke draga bort.
037:010 Nej, om I n s slogen kaldernas hela hr, nr de strida mot
        eder, att allenast ngra svrt srade mn blevo kvar av dem, s
        skulle dessa resa sig upp, var och en i sitt tlt, och skulle
        brnna upp denna stad i eld.

037:011 Men nr kaldernas hr hade dragit sig tillbaka frn Jerusalem
        fr Faraos har,
037:012 ville Jeremia lmna Jerusalem och begiva sig till Benjamins
        land, fr att dr taga i besittning en jordlott bland folket.
037:013 Nr han d kom till Benjaminsporten, stod dr ssom vakthavande
        en man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; denne
        grep profeten Jeremia och sade: Du vill g ver till
        kalderna.
037:014 Jeremia svarade: Det r icke sant; jag vill icke g ver till
        kalderna, men ingen hrde p honom.  Och Jiria grep Jeremia
        och frde honom till furstarna.
037:015 Och furstarna frtrnades p Jeremia och lto hudflnga honom
        och satte honom i hkte i sekreteraren Jonatans hus, ty detta
        hade de gjort till fngelse.

037:016 Men nr Jeremia hade kommit i fngelsehlan, ned i fngvalven,
        och suttit dr en lng tid,
037:017 snde konung Sidkia och lt hmta honom; och hemma hos sig
        frgade konungen honom hemligen och sade: Har ngot ord kommit
        frn HERREN Jeremia svarade: Ja; och han tillade: Du skall
        bliva given i den babyloniske konungens hand.
037:018 Drefter frgade Jeremia konung Sidkia: Varmed har jag
        frsyndat mig mot dig och dina tjnare och detta folk, eftersom
        I haven satt mig i fngelse?
037:019 Och var ro nu edra profeter, som profeterade fr eder och sade:
        'Konungen i Babel skall icke komma ver eder och ver detta
        land'?
037:020 S hr mig nu, herre konung; vrdes upptaga min bn: snd mig
        icke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, p det att jag
        icke m d dr.
037:021 P konung Sidkias befallning satte man d Jeremia i frvar i
        fngelsegrden, och gav honom en kaka brd om dagen frn
        Bagargatan, till dess att det var slut p allt brdet i
        staden.  S stannade Jeremia i fngelsegrden.

038:001 Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal,
        Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hrde huru Jeremia talade
        till allt folket och sade:
038:002 S sger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad, han skall
        d genom svrd eller hunger eller pest, men den som giver sig t
        kalderna, han skall f leva, ja, han skall vinna sitt liv ssom
        ett byte och f leva.
038:003 Ty s sger HERREN: Denna stad skall frvisso bliva given i
        hnderna p den babyloniske konungens hr, och han skall intaga
        den.
038:004 D sade furstarna till konungen: Denne man br ddas, eftersom
        han gr folket modlst, bde det krigsfolk som nnu r kvar hr
        i staden och jmvl allt det vrig: folket, i det att han talar
        sdan: ord till dem.  Ty denne man sker icke folkets vlfrd,
        utan dess olycka.
038:005 Konung Sidkia svarade: Vlan han r i eder hand; ty konungen
        frmr intet mot eder.
038:006 D togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunn
        p fngelsegrden; de slppte Jeremia ditned med tg.  I brunnen
        var intet vatten, men dy, och Jeremia sjnk ned i dyn.

038:007 Nr nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig i
        konungshuset, under det att konungen uppehll sig i
        Benjaminsporten, fick hra att de hade snkt Jeremia ned i
        brunnen,
038:008 begav han sig stad frn konungshuset och talade till konungen
        och sade:
038:009 Min herre konung, dessa mn hava handlat illa i allt vad de
        hava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom i
        brunnen, dr han strax mste d av hunger, d nu intet brd
        finnes i staden.
038:010 D bjd konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: Tag med dig
        hrifrn trettio mn, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen,
        innan han dr.
038:011 S tog d Ebed-Melek mnnen med sig och begav sig till
        konungshuset, till rummet under skattkammaren, och hmtade
        drifrn trasor av snderrivna och utslitna klder och lt snka
        ned dem med tg till Jeremia i brunnen.
038:012 Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: Lgg trasorna av de
        snderrivna och utslitna klderna under dina armar, mellan dem
        och tgen.  Och Jeremia gjorde s.
038:013 Sedan drogo de med tgen Jeremia upp ur brunnen.  Men Jeremia
        mste stanna i fngelsegrden.

038:014 Drefter snde konung Sidkia stad och lt hmta profeten
        Jeremia till sig vid tredje ingngen till HERRENS hus.  Och
        konungen sade till Jeremia: Jag vill frga dig ngot dlj intet
        fr mig.
038:015 Jeremia sade till Sidkia: Om jag sger dig ngot, s kommer du
        frvisso att lta dda mig; och om jag giver dig ett rd, s hr
        du icke p mig.
038:016 D gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: S
        sant HERREN lever, han som har givit oss detta vrt liv: jag
        skall icke lta dda dig, ej heller skall jag lmna dig i
        hnderna p dessa mn som st efter ditt liv.
038:017 D sade Jeremia till Sidkia: S sger HERREN, hrskarornas Gud,
        Israels Gud: Om du giver dig t den babyloniske konungens
        furstar, s skall du f leva, och denna stad skall d icke bliva
        uppbrnd i eld, utan du och ditt hus skolen f leva.
038:018 Men om du icke giver dig t den babyloniske konungens furstar,
        d skall denna stad bliva given i kaldernas hand, och de skola
        brnna upp den i eld, och du sjlv skall icke undkomma deras
        hand.
038:019 Konung Sidkia svarade Jeremia: Jag rdes fr de judar som hava
        gtt ver till kalderna; kanhnda skall man lmna mig i deras
        hnder, och de skola d hantera mig skndligt.
038:020 Jeremia sade: Man skall icke gra det.  Hr blott HERRENS rst i
        vad jag sger dig, s skall det g dig vl, och du skall f
        leva.
038:021 Men om du vgrar att giva dig, s r detta vad HERREN har
        uppenbarat fr mig:
038:022 Se, alla de kvinnor som ro kvar i Juda konungs hus skola d
        fras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnorna
        skola klaga:

          'Dina vnner skte frleda dig,
          och de fingo makt med dig.
          Dina ftter fastnade i dyn;
              d drogo de sig undan'

038:023 Och alla dina hustrur och dina barn skall man fra ut till
        kalderna, och du sjlv skall icke undkomma deras hand, utan
        skall varda gripen av den babyloniske konungens hand och bliva
        en orsak till att denna stad brnnes upp i eld.

038:024 D sade Sidkia till Jeremia: Lt ingen f veta vad hr har
        blivit talat; eljest mste du d.
038:025 Och om furstarna f hra att jag har talat med dig, och de komma
        till dig och sga till dig: 'Lt oss veta vad du har sagt till
        konungen; dlj intet fr oss, s skola vi icke dda dig; sg oss
        ock vad konungen har sagt till dig'--
038:026 d skall du svara dem: 'Jag bnfll infr konungen att han icke
        skulle snda mig tillbaka till Jonatans hus fr att d dr.'
038:027 Och alla furstarna kommo till Jeremia och frgade honom; men han
        svarade dem alldeles ssom konungen hade bjudit honom.  D tego
        de och gingo bort ifrn honom, eftersom ingen hade hrt huru det
        verkligen hade gtt till.
038:028 Men Jeremia fick stanna i fngelsegrden nda till den dag d
        Jerusalem blev intaget.

039:001--efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin
        hr hade kommit till Jerusalem och begynt belgra det i Sidkia,
        Juda konungs, nionde regeringsr, i tionde mnaden,
039:002 och efter det att staden; hade blivit stormad i Sidkias elfte
        regeringsr, i fjrde mnaden, p nionde dagen mnaden
039:003 drogo alla den babyloniske konungens furstar drin och stannade
        i Mellersta porten: nmligen Nergal Sareser, Samgar-Nebo,
        Sarsekim, verste hovmannen, Nergal-Sareser, verste magern, och
        alla den babyloniske konungens vriga furstar.
039:004 Och nr Sidkia, Juda konung, med allt sitt krigsfolk fick se
        dem, flydde de och drogo om natten ut ur staden, p den vg som
        ledde till den kungliga trdgrden, genom porten mellan de bda
        murarna; och han tog vgen bort t Hedmarken till.
039:005 Men kaldernas hr frfljde dem och de hunno upp Sidkia p
        Jeriko hedmarker.  Och de togo fatt honom och frde honom till
        Nebukadressar, den babyloniske konungen, i Ribla i Hamats land;
        dr hll denne rannsakning och dom med honom.
039:006 Och den babyloniske konungen lt i Ribla slakta Sidkias barn
        infr hans gon; ocks alla andra Juda dlingar lt konungen i
        Babel slakta.
039:007 Och p Sidkia sjlv lt han sticka ut gonen och lt fngsla
        honom med kopparfjttrar, fr att fra honom till Babel.
039:008 Och kalderna brnde upp i eld bde konungens hus och folkets
        hus och brto ned Jerusalems murar.
039:009 Och terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de
        ver lpare som hade gtt ver till honom, och vad som fr
        vrigt var kvar av folket, dem frde Nebusaradan, versten fr
        drabanterna, bort till Babel.
039:010 Men av de ringaste bland folket, av dem som ingenting hade,
        lmnade Nebusaradan, versten fr drabanterna, ngra kvar i Juda
        land, och gav dem samtidigt vingrdar och kerflt.

039:011 Och Nebukadressar, konungen Babel, gav genom Nebusaradan,
        versten fr drabanterna, befallning angende Jeremia och sade:
039:012 Tag honom och se i honom till godo, och gr honom icke ngot
        ont, utan gr med honom efter som han sjlv begr av dig.
039:013 D snde Nebusaradan, versten fr drabanterna, och Nebusasban,
        verste hovmannen, och Nergal-Sareser, verste magern, och alla
        den babyloniske konungens vriga vldige--
039:014 dessa snde bort och lto hmta Jeremia ifrn fngelsegrden och
        lmnade honom t Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, p
        det att denne skulle fra honom hem; s fick han stanna dr
        bland folket.

039:015 Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han var
        insprrad i fngelsegrden; han hade sagt:
039:016 G och sg till etiopiern Ebed-Melek: S sger HERREN Sebaot,
        Israels Gud: Se, vad jag har frkunnat, det skall jag lta komma
        ver denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, och
        det skall uppfyllas i din syn p den dagen.
039:017 Men dig skall jag rdda p den dagen, sger HERREN, och du skall
        icke bliva given i de mns hand, som du fruktar fr.
039:018 Ty jag skall frvisso lta dig komma undan, och du skall icke
        falla fr svrd, utan vinna ditt liv ssom ett byte, drfr att
        du har frtrstat p mig, sger HERREN.

040:001 Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, sedan
        Nebusaradan, versten fr drabanterna, hade slppt honom ls
        frn Rama; denne lt nmligen hmta honom, dr han lg bunden
        med kedjor bland alla andra fngar ifrn Jerusalem och Juda, som
        skulle fras bort till Babel.
040:002 versten fr drabanterna lt allts hmta Jeremia och sade till
        honom: HERREN, din Gud, hade frkunnat denna olycka ver denna
        plats;
040:003 och HERREN har ltit den komma och har gjort ssom han hade
        sagt.  I haden ju syndat mot HERREN och icke hrt hans rst, och
        drfr har detta vederfarits eder.
040:004 Och se, nu lser jag dig i dag ur kedjorna som dina hnder hava
        varit bundna med.  Om du r sinnad att komma med mig till Babel,
        s kom, och jag skall d se dig till godo; men om du icke r
        sinnad att komma med mig till Babel, s gr det icke.  Se, hela
        landet ligger ppet fr dig; dit dig synes gott och rtt att g,
        dit m du g.
040:005 Och d han nnu drjde att vnda tillbaka, tillade han: Vnd
        tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som
        konungen i Babel har satt ver Juda stder, och stanna hos honom
        bland folket.  Eller g t vilket annat hll som helst dit det
        behagar dig att g.  Och versten fr drabanterna gav honom
        vgkost och sknker och lt honom g.
040:006 S begav sig d Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och
        stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.

040:007 Nr d alla krigshvitsmnnen p landsbygden jmte sina mn
        fingo hra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son,
        ver landet, och att han hade anfrtrott t honom mn kvinnor
        och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade
        frt bort till Babel,
040:008 kommo de till Gedalja i Mispa, nmligen Ismael, Netanjas son,
        Johanan och Jonatan, Kareas sner, Seraja, Tanhumets son,
        netofatiten Ofais sner och Jesanja, maakatitens son, med sina
        mn.
040:009 Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras
        mn sin ed och sade: Frukten icke fr att tjna
        kalderna.  Stannen kvar i landet, och tjnen konungen i Babel,
        s skall det g eder vl.
040:010 Se, sjlv stannar jag kvar i Mispa, fr att vara till tjnst t
        kalder som komma till oss; men I mn insamla vin och frukt och
        olja och lgga det i edra krl, och stanna kvar i de stder som
        I haven tagit i besittning.
040:011 D nu ocks alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och
        Edoms land, och de som voro i andra lnder hrde att konungen i
        Babel hade ltit ngra av judarna bliva kvar, och att han hade
        satt ver dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,
040:012 vnde alla dessa judar tillbaka frn alla de orter dit de hade
        blivit frdrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i
        Mispa.  Och de inbrgade vin och frukt i stor myckenhet.

040:013 Men Johanan, Kareas son, och alla krigshvitsmnnen p
        landsbygden kommo till Gedalja i Mispa
040:014 och sade till honom: Du vet vl att Baalis, Ammons barns
        konung, har snt hit Ismael, Netanjas son, fr att sl ihjl
        dig?  Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.
040:015 Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa:
        Lt mig g stad och drpa Ismael, Netanjas son; ingen skall f
        veta det.  Varfr skulle han f sl ihjl dig och s bliva en
        orsak till att vi judar, som hava frsamlats till dig,
        allasammans frskingras, och vad som r kvar av Juda frgs?
040:016 Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: Du fr
        icke gra detta; ty vad du sger om Ismael r icke sant.

041:001 Men i sjunde mnaden kom Ismael, son till Netanja, son till
        Elisama, av konungslig brd och en av konungens vldige, med tio
        mn till Gedalja, Ahikams son, i Mispa, och de hllo mltid
        tillsammans i Mispa.
041:002 Och Ismael, Netanjas son, jmte de tio mn som voro med honom,
        verfll d Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, och slog
        honom till dds med svrd, honom som konungen i Babel hade satt
        ver landet.
041:003 Drjmte drpte Ismael alla de judar som voro hos Gedalja i
        Mispa, s ock alla de kalder som funnos dr, och som tillhrde
        krigsfolket.

041:004 Dagen efter den d han hade ddat Gedalja, och innan nnu ngon
        visste av detta,
041:005 kom en skara av ttio mn frn Sikem, Silo och Samaria; de hade
        rakat av sig skgget och rivit snder sina klder och ristat
        mrken p sig, och hade med sig spisoffer och rkelse till att
        frambra i HERRENS hus.
041:006 Och Ismael, Netanjas son, gick ut emot dem frn Mispa, grtande
        utan uppehll.  Och nr han mtte dem, sade han till dem: Kommen
        in till Gedalja, Ahikams son.
041:007 Men nr de hade kommit in i staden, blevo de nedstuckna av
        Ismael, Netanjas son, och de mn som voro med honom, och kastade
        i brunnen.
041:008 Men bland dem funnos tio mn som sade till Ismael: Dda oss
        icke; ty vi hava frrd av vete, korn, olja och honung gmda p
        landsbygden.  D lt han dem vara och ddade dem icke med de
        andra.
041:009 Och brunnen i vilken Ismael kastade kropparna av alla de mn som
        han hade drpt, nr han drpte Gedalja, var densamma som konung
        Asa hade ltit gra, nr Baesa, Israels konung, anfll honom;
        denna fylldes nu av Ismael, Netanjas son, med ihjlslagna mn.
041:010 Drefter bortfrde Ismael ssom fngar allt det folk som var
        kvar i Mispa, konungadttrarna och allt annat folk som hade
        lmnats kvar i Mispa, och som Nebusaradan, versten fr
        drabanterna, hade anfrtrott t Gedalja, Ahikams son; dem
        bortfrde Ismael, Netanjas son; ssom fngar och drog stad bort
        till Ammons barn.

041:011 Men nr Johanan, Kareas son, och alla de krigshvitsmn som voro
        med honom fingo hra om allt det onda som Ismael, Netanjas son,
        hade gjort,
041:012 togo de alla sina mn och gingo stad fr att strida mot Ismael,
        Netanjas son; och de trffade p honom vid det stora vattnet i
        Gibeon.
041:013 D nu hela skaran av dem som Ismael frde med sig fick se
        Johanan, Kareas son, och alla de krigshvitsmn som voro med
        honom, blevo de glada;
041:014 och de vnde om, hela skaran av dem som Ismael hade bortfrt
        ssom fngar ifrn Mispa, och gvo sig stad tillbaka till
        Johanan, Kareas son.
041:015 Men Ismael, Netanjas son, rddade sig med tta mn undan Johanan
        och begav sig till Ammons barn.

041:016 Och Johanan, Kareas son, och alla de krigshvitsmn som voro med
        honom togo med sig allt som var kvar av folket, dem av Mispas
        invnare, som han hade vunnit tillbaka frn Ismael, Netanjas
        son, sedan denne hade drpt Gedalja, Ahikams son: bde krigsmn
        och kvinnor och barn och hovmn, som han hade hmtat tillbaka
        frn Gibeon.
041:017 Och de drogo stad; men i Kimhams hrbrge invid Bet-Lehem
        stannade de, fr att sedan draga vidare och komma till Egypten,
041:018 undan kalderna; ty de fruktade fr dessa, eftersom Ismael,
        Netanjas son, hade drpt Gedalja, Ahikams son, vilken konungen i
        Babel hade satt ver landet

042:001 D trdde alla krigshvitsmnnen fram, jmte Johanan, Kareas
        son, och Jesanja, Hosajas son, s ock allt folket, bde sm och
        stora,
042:002 och sade till profeten Jeremia: Vrdes upptaga vr bn: bed fr
        oss till HERREN, din Gud, fr hela denna kvarleva--ty vi ro
        blott ngra f, som hava blivit kvar av mnga; du ser med egna
        gon att det r s med oss.
042:003 M s HERREN, din Gud, kungra fr oss vilken vg vi bra g,
        och vad vi hava att gra.
042:004 Profeten Jeremia svarade dem: Jag vill lyssna till eder.  Ja,
        jag vill bedja till HERREN, eder Gud, ssom I haven begrt.  Och
        vadhelst HERREN svarar eder skall jag frkunna fr eder; intet
        skall jag undanhlla fr eder.
042:005 D sade de till Jeremia: HERREN vare ett sannfrdigt och
        osvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken gra efter
        det ord varmed HERREN, din Gud, snder dig till oss.
042:006 Det m vara gott eller ont, s vilja vi hra HERRENS, vr Guds,
        rst, hans som vi snda dig till; p det att det m g oss vl,
        nr vi hra HERRENS, vr Guds, rst.

042:007 Och tio dagar drefter kom HERRENS ord till Jeremia.
042:008 D kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de
        krigshvitsmn som voro med honom, och allt folket, bde sm och
        stora,
042:009 och sade till dem: S sger HERREN, Israels Gud, han som I haven
        snt mig till, fr att jag skulle hos honom bnfalla fr eder:
042:010 Om I stannen kvar i detta land, s skall jag uppbygga eder och
        ej mer sl eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka
        eder.  Ty jag ngrar det onda som jag har gjort eder.
042:011 Frukten icke mer fr konungen i Babel, som I nu frukten fr,
        frukten icke fr honom, sger HERREN.  Ty jag r med eder och
        vill frlsa eder och rdda eder ur hans hand.
042:012 Jag vill lta eder finna barmhrtighet; ja, han skall bliva
        barmhrtig mot eder och lta eder vnda tillbaka till edert
        land.
042:013 Men om I sgen: Vi vilja icke stanna i detta land, om I allts
        icke hren HERRENS, eder Guds, rst,
042:014 utan tnken: Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, dr
        vi slippa att se krig och hra basunljud och hungra efter brd,
        dr vilja vi bo--
042:015 vlan, hren d HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: S sger
        HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen stllen eder frd
        till Egypten och kommen dit, fr att bo dr ssom frmlingar,
042:016 s skall svrdet, som I frukten fr, hinna upp eder dr i
        Egyptens land, och hungersnden, som I rdens fr, skall flja
        efter eder dit till Egypten, och dr skolen I d.
042:017 Ja, de mnniskor som stlla sin frd till Egypten, fr att bo
        dr, skola alla d genom svrd, hunger och pest, och ingen av
        dem skall slippa undan och kunna rdda sig frn den olycka som
        jag skall lta komma ver dem.
042:018 Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och
        frtrnelse har utgjutit sig ver Jerusalems invnare, s skall
        ock min frtrnelse utgjuta sig ver eder, om I begiven eder
        till Egypten, och I skolen bliva ett exempel som man nmner, nr
        man frbannar, och ett freml fr hpnad, bannande och smlek,
        och I skolen aldrig mer f se denna ort.
042:019 Ja, HERREN sger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder
        icke till Egypten.  Mrken vl att jag i dag har varnat eder.
042:020 Ty I bedrogen eder sjlva, nr I snden mig till HERREN, eder
        Gud, och saden: Bed fr oss till HERREN, vr Gud; och vadhelst
        HERREN, vr Gud, sger, det m du frkunna fr oss, s vilja vi
        gra det.
042:021 Jag har nu i dag frkunnat det fr eder.  Men I haven icke velat
        hra HERRENS, eder Guds, rst, i allt det varmed han har snt
        mig till eder.
042:022 S veten nu att I skolen d genom svrd, hunger och pest, p den
        ort dit I stunden att komma, fr att bo dr ssom frmlingar.

043:001 Men nr Jeremia hade talat till allt folket alla HERRENS, deras
        Guds, ord, med vilka HERREN, deras Gud, hade snt honom till
        dem, allt som sagt r,
043:002 d svarade Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, och
        alla de vriga frcka mnnen--dessa svarade Jeremia: Det r
        icke sant vad du sger; HERREN, vr Gud, har icke snt dig och
        ltit sga: 'I skolen icke begiva eder till Egypten, fr att bo
        dr ssom frmlingar.'
043:003 Nej, det r Baruk, Nerias son, som uppeggar dig mot oss, p det
        att vi m bliva givna i kaldernas hand, fr att dessa skola
        dda oss eller fra oss bort till Babel.
043:004 Och varken Johanan, Kareas son, eller ngon av krigshvitsmnnen
        eller ngon av folket ville hra HERRENS rst och stanna kvar i
        Juda land.
043:005 I stllet togo Johanan, Kareas son, och alla krigshvitsmnnen
        med sig alla de kvarblivna av Juda, dem som frn alla de folk
        till vilka de hade varit frdrivna hade kommit tillbaka, fr att
        bo i Juda land,
043:006 bde mn, kvinnor och barn, dr till konungadttrarna och alla
        andra som Nebusaradan, versten fr drabanterna, hade lmnat
        kvar hos Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, jmvl
        profeten Jeremia och Baruk, Nerias son,
043:007 och begvo sig till Egyptens land, ty de ville icke hra HERRENS
        rst.  Och de kommo s fram till Tapanhes.

043:008 Och HERRENS ord kom till Jeremia i Tapanhes; han sade:
043:009 Tag dig ngra stora stenar och mura in dem i murbruket, dr
        tegelgolvet lgges, vid ingngen till Faraos hus i Tapanhes; gr
        detta infr judiska mns gon
043:010 och sg till dem: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag
        skall snda stad och hmta min tjnare Nebukadressar, konungen
        i Babel, och hans tron skall jag stta upp ovanp de stenar som
        jag har ltit mura in har, och han skall p dem breda ut sin
        tronmatta.
043:011 Ty han skall komma och sl Egyptens land och giva i pestens vld
        den som hr pesten till, i fngenskapens vld den som hr
        fngenskapen till, i svrdets vld den som hr svrdet
        till.
043:012 Och jag skall tnda eld p Egyptens gudahus, och han skall
        brnna upp dem och fra gudarna bort.  Och han skall rensa
        Egyptens land frn ohyra, likasom en herde rensar sin mantel;
        sedan skall han draga drifrn i god ro.
043:013 Och han skall sl snder stoderna i Bet-Semes i Egyptens land,
        och Egyptens gudahus skall han brnna upp i eld.

044:001 Detta r det ord som kom till Jeremia angende alla de judar som
        bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och
        Patros' land; han sade:
044:002 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den
        olycka som jag har ltit komma ver Jerusalem och ver alla Juda
        stder--Se, de ro nu delagda, och ingen bor i dem;
044:003 detta fr den ondskas skull som de bedrevo till att frtrna
        mig, i det att de gingo bort och tnde offereld och tjnade
        andra gudar, som varken I sjlva eller edra fder haden knt.
044:004 Och titt och ofta snde jag till eder alla mina tjnare
        profeterna och lt sga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag
        hatar.'
044:005 Men de ville icke hra eller bja sitt ra drtill, s att de
        omvnde sig frn sin ondska och upphrde att tnda offereld t
        andra gudar.
044:006 Drfr blev min frtrnelse och vrede utgjuten, och den brann i
        Juda stder och p Jerusalems gator, s att de blevo delagda
        och frdda, ssom de nu ro.
044:007 Och nu sger HERREN, hrskarornas Gud, Israels Gud, s: Varfr
        bereden I eder sjlva stor olycka?  I utroten ju ur Juda bde
        man och kvinna, bde barn och spenabarn bland eder, s att ingen
        kvarleva av eder kommer att terst;
044:008 I frtrnen ju mig genom edra hnders verk, i det att I tnden
        offereld t andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, fr
        att bo dr ssom frmlingar.  Hrav mste ske att I varden
        utrotade, och bliven ett exempel som man nmner, nr man
        frbannar, och ett freml fr smlek bland alla jordens folk.
044:009 Haven I frgtit edra fders onda grningar och Juda konungars
        onda grningar och deras hustrurs onda grningar och edra egna
        onda grningar och edra hustrurs onda grningar, vad de gjorde i
        Juda land och p Jerusalems gator?
044:010 nnu i dag ro de icke dmjukade; de frukta intet och vandra
        icke efter min lag och mina stadgar, dem som jag frelade eder
        och edra fder.
044:011 Drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Se, jag skall vnda
        mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela
        Juda.
044:012 Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava stllt sin
        frd till Egyptens land, fr att bo dr ssom frmlingar.  Och de
        skola allasammans frgs, i Egyptens land skola de falla; genom
        svrd och hunger skola de frgs, bde sm och stora, ja, genom
        svrd och hunger skola de d.  Och de skola bliva ett exempel som
        man nmner, nr man frbannar, och ett freml fr hpnad,
        bannande och smlek.
044:013 Och jag skall hemska dem som bo i Egyptens land, likasom jag
        hemskte Jerusalem, med svrd, hunger och pest.
044:014 Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit fr att bo
        ssom frmlingar dr i Egyptens land, skall ingen kunna rdda
        sig och slippa undan, s att han kan vnda tillbaka till Juda
        land, dit de dock stunda att f vnda tillbaka, fr att bo
        dr.  Nej, de skola icke f vnda tillbaka dit, frutom ngra f
        som bliva rddade.

044:015 D svarade alla mnnen--vilka vl visste att deras hustrur
        tnde offereld t andra gudar--och alla kvinnorna, som stodo
        dr i en stor hop, s ock allt folket som bodde i Egyptens land,
        i Patros, de svarade Jeremia och sade:
044:016 I det som du har talat till oss i HERRENS namn vilja vi icke
        hrsamma dig,
044:017 utan vi vilja gra allt vad vr mun har lovat, nmligen tnda
        offereld t himmelens drottning och utgjuta drickoffer t henne,
        ssom vi och vra fader, vra konungar och furstar gjorde i Juda
        stder och p Jerusalems gator.  D hade vi brd nog, och det
        gick oss vl, och vi sgo icke till ngon olycka.
044:018 Men frn den stund d vi upphrde att tnda offereld t
        himmelens drottning och utgjuta drickoffer t henne hava vi
        lidit brist p allt, och frgtts genom svrd och hunger.
044:019 Och nr vi nu tnda offereld t himmelens drottning och utgjuta
        drickoffer t henne, r det d utan vra mns samtycke som vi t
        henne gra offerkakor, vilka ro avbilder av henne, och som vi
        utgjuta drickoffer t henne?

044:020 Men Jeremia sade till allt folket, till mnnen och kvinnorna och
        allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:
044:021 Frvisso har HERREN kommit ihg och tnkt p huru I haven tnt
        offereld i Juda stder och p.  Jerusalems gator, bde I sjlva
        och edra fder, bde edra konungar och furstar och folket i
        landet.
044:022 Och HERREN kunde icke lngre hava frdrag med eder fr edert
        onda vsendes skull, och fr de styggelsers skull som I
        bedreven, utan edert land blev delagt och ett freml fr
        hpnad och frbannelse, s att ingen kunde bo dr, ssom vi nu
        se.
044:023 Drfr att I tnden offereld och syndaden mot HERREN och icke
        villen hra HERRENS rst eller vandra efter hans lag, efter hans
        stadgar och vittnesbrd, drfr har denna olycka trffat eder,
        ssom vi nu se.

044:024 Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla
        kvinnorna: Hren HERRENS ord, I alla av Juda, som ren i
        Egyptens land,
044:025 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven
        med edra hnder fullgjort vad I taladen med eder mun, nr I
        saden: 'Frvisso vilja vi fullgra de lften som vi gjorde, att
        tnda offereld t himmelens drottning och utgjuta drickoffer t
        henne.'  Vlan, I mn hlla edra lften och fullgra edra
        lften;
044:026 men hren d ocks HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i
        Egyptens land: Se, jag svr vid mitt stora namn, sger HERREN,
        att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda nmnt av
        ngon judisk mans mun, s att han sger: 'S sant Herren, HERREN
        lever.'
044:027 Ty se, jag skall vaka ver dem, till deras olycka, och icke till
        deras lycka, och alla mn av Juda, som ro i Egyptens land,
        skola frgs genom svrd och hunger, till dess att de hava ftt
        en nde.
044:028 Och allenast ngra som undkomma svrdet skola f vnda tillbaka
        frn Egyptens land till Juda land, en ringa hop.  Och s skola
        alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, fr
        att bo dr ssom frmlingar, f frnimma vilkens ord det r som
        bliver bestndande, mitt eller deras.

044:029 Och detta skall fr eder vara tecknet till att jag skall hemska
        eder p denna ort, sger HERREN, och I skolen s frnimma att
        mina ord om eder frvisso skola bliva bestndande, eder till
        olycka:
044:030 S sger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i
        Egypten i hans fienders hand och i de mns hand, som st efter
        hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i
        Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var
        hans fiende, och som stod efter hans liv.

045:001 Detta r det ord som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias
        son, nr denne efter Jeremias diktamen tecknade upp dessa tal i
        en bok, under Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjrde
        regeringsr; han sade:
045:002 S sger HERREN, Israels Gud, om dig, Baruk:
045:003 Du sger: Ve mig, ty HERREN har lagt ny sorg till min frra
        plga!  Jag r s trtt av suckande och finner ingen ro.
045:004 Men s skall du svara honom: S sger HERREN: Se, vad jag har
        byggt upp, det mste jag riva ned, och vad jag har planterat,
        det mste jag rycka upp; och detta gller hela jorden.
045:005 Och du begr stora ting fr dig!  Begr icke ngot sdant; ty
        se, jag skall lta olycka komma ver all ktt, sger HERREN, men
        dig skall jag lta vinna ditt liv ssom ett byte, till vilken
        ort du n m g.

046:001 Detta r vad som kom till profeten Jeremia ssom HERRENS ord om
        hednafolken.

046:002 Om Egypten, angende den egyptiske konungen Farao Nekos hr, som
        stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av
        Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda
        konungs, fjrde regeringsr.

046:003   Reden till skld och skrm,
              och rycken fram till strid.
046:004   Spnnen fr hstarna och bestigen springarna,
              och stllen upp eder,
              med hjlmarna p.
          Gren spjuten blanka,
              iklden eder pansaren.

046:005   Men varav kommer detta som jag nu ser?
              De ro frfrade.
          De vika tillbaka;
              deras hjltar bliva slagna.
          De taga till flykten
              utan att vnda sig om.
          Skrck frn alla sidor!
              sger HERREN.
046:006   Ej ens den snabbaste kan fly undan,
              ej ens hjlten kan rdda sig.
          Norrut, invid floden Frat,
              dr stappla de och falla.

046:007   Vem r denne som stiger upp ssom Nilfloden,
          denne vilkens vatten svalla ssom strmmar?
046:008   Det r Egypten som stiger upp ssom Nilfloden,
          och ssom strmmar svalla hans vatten.
          Han sger: Jag vill stiga upp och vertcka landet;
          jag vill frdrva stderna och dem som bo drinne.
046:009   Ja, dragen ditupp, I hstar;
              stormen fram, I vagnar.
          M hjltarna tga fram,
              etiopier och puter,
              rustade med skldar,
          och luder, rustade med bgar,
          bgar som de spnna.
046:010   Ty detta r Herrens; HERREN Sebaots, dag,
          en hmndedag, d han skall hmnas p sina motstndare;
          nu skall svrdet frossa sig mtt
          och dricka sig rusigt av deras blod.
          Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anstlla
          i nordlandet vid floden Frat.
046:011   Drag upp till Gilead och hmta balsam,
          du jungfru dotter Egypten.
          Men frgves skaffar du dig lkemedel i mngd;
          du kan icke bliva helad.
046:012   Folken f hra om din skam,
          och av dina klagorop bliver jorden full;
          ty den ene hjlten stapplar p den andre,
          och de falla bda tillsammans.

046:013 Detta r det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att
        Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och sl Egyptens
        land:

046:014   Frkunnen i Egypten
              och kungren i Migdol,
          ja, kungren i Nof,
              s ock i Tapanhes,
          och sgen: Trd fram och gr dig redo,
          ty svrdet frossar runt omkring dig.
046:015   Varfr ro dina vldige slagna till marken?
          De kunde ej hlla stnd, ty HERREN sttte dem bort.
046:016   Han kom mnga att stappla,
          och s fllo de, den ene ver den andre;
          de ropade: Upp, lt oss vnda tillbaka till vrt folk
          och till vrt fdernesland,
          undan det hrjande svrdet.
046:017   Ja, man ropar dr:
          Farao r frlorad, Egyptens konung!
          Han har frfelat sin tid.
046:018   S sant jag lever, sger konungen,
          han vilkens namn r HERREN Sebaot,
          en skall komma, vldig ssom Tabor ibland bergen,
          ssom Karmel vid havet.
046:019   S reden nu till t eder, I dottern Egyptens inbyggare,
          vad man behver, nr man skall g i landsflykt.
          Ty Nof skall bliva en demark
          och varda uppbrnt, s att ingen kan bo dr.

046:020   En skn kviga r Egypten;
          men en broms kommer farande norrifrn.
046:021   Ocks de legoknektar hon har i sitt land,
              lika gdda kalvar,
          ja, ocks de vnda d om och fly allasammans,
              de kunna icke hlla stnd.
          Ty deras ofrds dag har kommit ver dem,
              deras hemskelses tid.
046:022   Tyst smyger hon undan ssom en krlande orm,
              ty med hrsmakt draga de fram,
          och med yxor komma de ver henne,
              ssom gllde det att hugga ved.
046:023   De flla hennes skog, sger HERREN,
              ty ogenomtrnglig r den;
          talrikare ro de n grshoppor,
              ja, de kunna ej rknas.
046:024   P skam kommer dottern Egypten;
              hon bliver given i nordlandsfolkets hand.

046:025 S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemska Amon
        frn No, s ock Farao och Egypten med dess gudar och dess
        konungar, ja, bde Farao och dem som frlita sig p honom.
046:026 Och jag skall giva dem i de mans hand, som st efter deras liv,
        i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjnares
        hand.  Men drefter skall landet bliva bebott ssom i forna
        dagar, sger HERREN.

046:027   S frukta d icke, du min tjnare Jakob,
              och var ej frfrad, du Israel;
          ty se, jag skall frlsa dig ur det avlgsna landet,
              och dina barn ur deras fngenskaps land.
          Och Jakob skall f komma tillbaka
              och leva i ro och skerhet,
              och ingen skall frskrcka honom.
046:028   Ja, frukta icke, du min tjnare Jakob, sger HERREN,
              ty jag r med dig.
          Och jag skall gra nde p alla de folk
          till vilka jag har drivit dig bort;
          men p dig vill jag ej alldeles gra nde,
          jag vill blott tukta dig med mtta;
          ty alldeles ostraffad kan jag ju ej lta dig bliva.

047:001 Detta r vad som kom till profeten Jeremia ssom HERRENS ord om
        filisterna, frrn Farao hade intagit Gasa.
047:002   S sger HERREN:
          Se, vatten stiga upp norrifrn
              och vxa till en versvmmande strm;
          de versvmma landet och allt vad dri r,
              stderna med dem som bo drinne.
          Och mnniskorna ropa,
              alla landets inbyggare jmra sig
047:003   Nr bullret hres av hans hingstars hovslag,
              nr hans vagnar dna,
              nr hans hjuldon rassla,
          d se ej fderna sig om efter barnen,
              s maktlsa st de
047:004   infr den dag som kommer
              med frdrv ver alla filister,
          med undergng fr alla dem som ro kvar
              till att frsvara Tyrus och Sidon.
          Ty HERREN skall frdrva filisterna,
              kvarlevan frn Kaftors .
047:005   Skallighet stundar fr Gasa,
              det r frbi med Askelon,
          med kvarlevan i deras dalbygd.
              Huru lnge skall du rista mrken p dig?

047:006   Ack ve!  Du HERRENS svrd,
              nr skall du ntligen f ro,
          Drag dig tillbaka i din skida,
              vila dig och var stilla.
047:007   Dock, huru skulle det kunna f ro,
              d det r HERRENS bud det utfr?
          Mot Askelon, mot Kustlandet vid havet,
              mot dem har han bestmt det.

048:001   Om Moab.

          S sger HERREN Sebaot, Israels Gud:
          Ve ver Nebo, ty det r frstrt!
          Kirjataim har kommit p skam och r intaget,
          fstet har kommit p skam och ligger krossat.
048:002   Moabs bermmelse r icke mer.
          I Hesbon frehar man onda anslag mot det:
          Upp, lt oss utrota det, s att det icke mer r ett folk.
          Ocks du, Madmen, skall frgras,
          svrdet skall flja dig i spren.
048:003   Klagorop hras frn Horonaim,
          frdelse och stort brak.
048:004   Ja, Moab ligger frstrt;
          hgljutt klaga dess barn.
048:005   Uppfr Halluhots hjd stiger man under grt,
          och p vgen ned till Horonaim
          hras ngestfulla klagorop ver frstrelsen.
048:006   Flyn, rdden edra liv,
          och bliven som torra buskar i knen.
048:007   Ty drfr att du frlitar dig p dina verk
          och dina skatter, skall ock du bliva intagen;
          och Kemos skall g bort i fngenskap
          och hans prster och furstar med honom.
048:008   Och en frhrjare skall komma ver var stad,
          s att ingen stad skall kunna rdda sig;
          dalen skall bliva frstrd och sltten delagd,
          ssom HERREN har sagt.
048:009   Given vingar t Moab,
          ty flygande mste han fly bort.
          Hans stder skola bliva mark,
          och ingen skall bo i dem.
048:010   Frbannad vare den som frsumligt
              utfr HERRENS verk,
          frbannad vare den som drjer
              att bloda sitt svrd.

048:011   I skerhet har Moab levat frn sin ungdom
              och har legat i ro p sin drgg;
          han har icke varit tmd ur ett krl i ett annat,
              icke vandrat bort i fngenskap;
          drfr har hans smak behllit sig,
              och hans lukt har ej frvandlats.
048:012   Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN,
          d jag skall snda till honom vintappare,
              som skola tappa honom
          och tmma hans krl
              och krossa hans krukor.
048:013   D skall Moab komma p skam med Kemos,
          likasom Israels hus kom p skam med Betel,
              som det frlitade sig p.
048:014   Huru kunnen I sga: Vi ro hjltar
              och tappra mn i striden?
048:015   Moab skall nd bliva frstrt,
              dess stder skola g upp i rk,
          och dess utvalda unga manskap
              mste ned till att slaktas;
          s sger konungen,
              han vilkens namn r HERREN Sebaot.
048:016   Snart kommer Moabs ofrd,
              och hans olycka hastar fram med fart.
048:017   mken honom, I alla som bon omkring honom,
              I alla som knnen hans namn.
          Sgen: Huru snderbruten r icke den starka spiran,
              den prktiga staven!

048:018   Stig ned frn din hrlighet och stt dig p torra marken,
              du dottern Dibons folk;
          ty Moabs frhrjare drager upp mot dig
              och frstr dina fsten.
048:019   Stll dig vid vgen och spela omkring dig,
              du Aroers folk;
          frga mnnen som fly och kvinnorna som ska rdda sig,
              sg: Vad har hnt?
048:020   Moab har kommit p skam, ja, det r krossat;
              jmren eder och ropen
          Frkunnen vid Arnon
              att Moab r frstrt.

048:021 Domen har kommit ver slttlandet, ver Holon, Jahas och Mofaat,
048:022 ver Dibon, Nebo och Bet-Diblataim,
048:023 ver Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon,
048:024 ver Keriot och Bosra och ver alla andra stder i Moabs land,
        vare sig de ligga fjrran eller nra.
048:025 Avhugget r Moabs horn, och hans arm r snderbruten, sger
        HERREN.

048:026   Gren honom drucken, ty han har frhvt sig mot HERREN;
              ja, m Moab ragla omkull i sina egna spyor
          och bliva till tlje, ocks han.
048:027   Eller var icke Israel till ett tlje fr dig?
          Blev han d ertappad bland tjuvar,
          eftersom du skakar huvudet, s ofta du talar om honom?

048:028   vergiven edra stder
              och byggen bo i klipporna,
              I Moabs inbyggare,
          och bliven lika duvor
              som bygga sina nsten
              bortom klyftans gap.

048:029   Vi hava hrt om Moabs hgmod,
              det vermttan hga,
          om hans stolthet, hgmod och hgfrd
              och hans hjrtas frhvelse.
048:030   Jag knner, sger HERREN, hans vermod och oplitlighet,
              hans lsa tal och oplitliga handlingsstt.
048:031   Drfr mste jag jmra mig fr Moabs skull;
              ver hela Moab mste jag klaga.
          ver Kir-Heres' mn m man sucka.
048:032   Mer n Jaeser grter, mste jag grta ver dig,
              du Sibmas vintrd,
          du vars rankor gingo ver havet
              och ndde till Jaesers hav;
          mitt i din sommar och din vinbrgning
              har ju en frhrjare slagit ned.
048:033   Gldje och frjd r nu avbrgad
              frn de brdiga flten
              och frn Moabs land.
          P vinet i pressarna har jag gjort slut;
              man trampar ej mer vin under skrdeskri,
              skrdeskriet r intet skrdeskri mer.
048:034   Frn Hesbon, jmmerstaden, nda till Eleale,
               nda till Jahas upphver man rop,
          och frn Soar nda till Horonaim,
               till Eglat-Selisia;
          ty ocks Nimrims vatten
               bliva torr kenmark.
048:035   Och jag skall i Moab s gra, sger HERREN,
              att ingen mer frambr offer p offerhjden
          och ingen mer tnder offereld t sin gud.

048:036 Drfr klagar mitt hjrta ssom en fljt ver Moab, ja, mitt
        hjrta klagar ssom en fljt ver Kir-Heres' mn: vad de hava
        kvar av sitt frvrv gr ju frlorat.
048:037 Ty alla huvuden ro skalliga och alla skgg avskurna; p alla
        hnder ro srmrken och omkring lnderna
        scktyg.
048:038 P alla Moabs tak och p dess torg hres allenast ddsklagan, ty
        jag har krossat Moab ssom ett vrdelst krl, sger HERREN.

048:039 Huru frfrad r han icke!  I mn jmra eder.  Huru vnder icke
        Moab ryggen till med blygd!  Ja, Moab bliver ett tlje och en
        skrck fr alla dem som bo dromkring.

048:040 Ty s sger HERREN: Se, en som liknar en rn svvar fram och
        breder ut sina vingar ver Moab.
048:041 Keriot bliver intaget, bergfstena bliva ervrade.  Och Moabs
        hjltars hjrtan bliva p den dagen ssom en kvinnas hjrta, nr
        hon r barnsnd.
048:042 Ja, Moab skall frgras s att det icke mer r ett folk, ty det
        har frhvt sig mot HERREN.

048:043 Faror, fallgropar och fllor vnta eder, I Moabs inbyggare,
        sger HERREN.
048:044 Om ngon flyr undan faran, s strtar han i fallgropen, och om
        han kommer upp ur fallgropen, s fngas han i fllan.  Ty jag
        skall lta ett hemskelsens r komma ver dem, ver Moab, sger
        HERREN.
048:045 I Hesbons skugga stanna de, det r ute med flyktingarnas kraft.

          Ty eld gick ut frn Hesbon,
          en lga frn Sihons land;
          och den frtrde Moabs tinning,
          hjssan p stridslarmets sner.
048:046   Ve dig, Moab!
          Frlorat r Kemos' folk.
          Ty dina sner ro tagna till fnga,
          och dina dttrar frda bort i fngenskap.

048:047 Men i kommande dagar skall jag ter upprtta Moab, sger HERREN.

        S lngt om domen ver Moab.

049:001 Om Ammons barn.

          S sger HERREN:
          Har Israel nu inga barn,
          eller har han ingen arvinge mer?
          Eller varfr har Malkam tagit arv, efter Gad,
          och varfr bor hans folk i dess stder?
049:002   Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN
          d jag skall lta hra ett hrskri
          mot Rabba i Ammons barns land;
          och d skall det bliva en de grushg,
          och dess lydstder skola brnnas upp i eld;
          och Israel skall d taga arv
          efter dem som hava tagit hans arv, sger HERREN.
049:003   Jmra dig, du Hesbon, ty Ai r frstrt;
          ropen, I Rabbas dttrar.
          Hljen eder i sorgdrkt, klagen,
          och gn omkring i grdarna;
          ty Malkam mste vandra bort i fngenskap,
          och hans prster och furstar med honom.

049:004 Varfr bermmer du dig av dina dalar, av att din dal fldar
        ver, du avflliga dotter?  Du som frlitar dig p dina skatter
        och sger: Vem skall vl komma t mig?,
049:005 se, jag skall lta frskrckelse komma ver dig frn alla dem
        som bo omkring dig, sger Herren, HERREN Sebaot.  Och I skolen
        varda bortdrivna, var och en t sitt hll och ingen skall
        frsamla de flyktande.
049:006 Men drefter skall jag ter upprtta Ammons barn, sger HERREN.

049:007 Om Edom.

          S sger HERREN Sebaot:
          Finnes d ingen vishet mer i Teman?
          Har all rdighet frsvunnit ifrn de frstndiga?
              r deras vishet uttmd?
049:008   Flyn, vnden om, gmmen eder djupt nere,
              I Dedans inbyggare.
          Ty ver Esau skall jag lta ofrd komma
              p hans hemskelses tid.
049:009   Nr vinbrgare komma ver dig,
              skola de icke lmna kvar ngon efterskrd.
          Nr tjuvar komma om natten,
              skola de frdrva s mycket dem lyster.
049:010   Ty jag skall blotta Esau,
              jag skall uppenbara hans gmslen,
          och han skall icke lyckas hlla sig dold;
          frdrv skall drabba hans barn, hans brder och grannar,
              och han skall icke mer vara till.
049:011   Bekymra dig ej om dina faderlsa, jag vill behlla dem vid liv;
              och m dina nkor frtrsta p mig.

049:012 Ty s sger HERREN: Se, de som icke hade frskyllt att dricka
        kalken, de ndgas att dricka den; skulle d du bliva ostraffad?
        Nej, du skall icke bliva ostraffad, utan skall ndgas att dricka
        den.
049:013 Ty vid mig sjlv har jag svurit, sger HERREN, att Bosra skall
        bliva ett freml fr hpnad och smlek; det skall frdas och
        bliva ett exempel som man nmner, nr man frbannar; och alla
        dess lydstder skola bliva demarker fr evrdlig tid.

049:014   Ett budskap har jag hrt frn HERREN,
              och en budbrare r utsnd bland folken:
          Frsamlen eder och kommen emot det,
              och stn upp till strid.
049:015   Ty se, jag skall gra dig ringa bland folken,
              fraktad bland mnniskorna.
049:016   Den frfran du vckte har bedragit dig,
              ja, ditt hjrtas vermod,
          dr du sitter ibland bergsklyftorna
              och hller dig fast hgst uppe p hjden.
          Om du n byggde ditt nste s hgt uppe som rnen,
          s skulle jag dock strta dig ned drifrn, sger HERREN.

049:017 Och Edom skall bliva ett freml fr hpnad; alla som g dr
        fram skola hpna och vissla vid tanken p alla dess plgor.
049:018 Likasom nr Sodom och Gomorra med sina grannstder omstrtades,
        sger HERREN, s skall ingen mer bo dr och intet mnniskobarn
        dr vistas.

049:019 Se, lik ett lejon som drager upp frn Jordanbygdens snr och
        bryter in p frodiga betesmarker skall jag i ett gonblick jaga
        dem bort drifrn; och den som jag utvljer skall jag stta till
        herde ver dem.  Ty vem r min like, och vem kan stlla mig till
        ansvar?  Och vilken r den herde som kan best infr mig?
049:020 Hren drfr det rd som HERREN har lagt mot Edom, och de tankar
        som han har mot Temans inbyggare: Ja, herdegossarna skola
        sannerligen slpas bort; sannerligen, deras betesmark skall
        hpna ver dem.
049:021 Vid dnet av deras fall bvar jorden; man skriar s, att ljudet
        hres nda borta vid Rda havet.
049:022 Se, en som liknar en rn lyfter sig och svvar fram och breder
        ut sina vingar ver Bosra.  Och Edoms hjltars hjrtan bliva p
        den dagen ssom en kvinnas hjrta, nr hon r i barnsnd.

049:023 Om Damaskus.

          Hamat och Arpad komma p skam;
          ty ett ont budskap f de hra,
              och de betagas av ngest.
          I havet rder oro;
              det kan ej vara stilla.
049:024   Damaskus frlorar modet,
              det vnder sig om till flykt,
              ty skrck har fattat det;
          ngest och vnda har gripit det,
              lik en barnafderskas.
049:025   Varfr lt man den icke vara,
              den bermda staden,
              min gldjes stad?
049:026   S mste nu dess unga mn
              falla p dess gator,
          och alla dess stridsmn
              frgras p den dagen,
          sger HERREN Sebaot.
049:027   Och jag skall tnda eld
              p Damaskus' murar,
          och elden skall frtra
              Ben-Hadads palatser.

049:028 Om Kedar och Hasors riken, som blevo slagna av Nebukadressar,
        konungen i Babel.

        S sger HERREN:
          Upp, ja, dragen stad upp mot Kedar,
          och frdrven sterlandets sner.
049:029   Deras hyddor och deras hjordar m man taga,
          deras tlt och allt deras bohag
          och deras kameler m fras bort ifrn dem
          och man m ropa ver dem; Skrck frn alla sidor!
049:030   Flyn, ja, flykten med hast,
          gmmen eder djupt nere, I Hasors inbyggare, sger HERREN,
          ty Nebukadressar, konungen i Babel,
          har lagt rd mot eder
          och tnkt ut mot eder ett anslag.
049:031   Upp, sger HERREN, ja, dragen ditupp
          mot ett fredligt folk, som bor dr i trygghet,
          utan bde portar och bommar,
          i sin avskilda boning.
049:032   Deras kameler skola bliva edert byte,
          och deras myckna boskap skall bliva edert rov;
          och jag skall frstr dem t alla vderstreck,
          mnnen med det kantklippta hret
          och frn alla sidor skall jag lta ofrd
          komma ver dem, sger HERREN.
049:033   Och Hasor skall bliva en boning fr schakaler
          en demark till evrdlig tid;
          ingen skall mer bo dr
          och intet mnniskobarn dr vistas.

049:034 Detta r vad som kom till profeten Jeremia ssom HERRENS ord om
        Elam, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering; han
        sade:
049:035 S sger HERREN Sebaot: Se, jag skall bryta snder Elams bge,
        deras yppersta makt.
049:036 Och frn himmelens fyra ndar skall jag lta fyra vindar komma
        mot Elam, och skall frstr dess folk t alla dessa vderstreck;
        och intet folk skall finnas, dit icke de frdrivna ifrn Elam
        skola komma.
049:037 Och jag skall gra elamiterna frfrade fr sina fiender och fr
        dem som st efter deras liv, och jag skall lta olycka komma
        ver dem, min vredes gld, sger HERREN.  Jag skall snda
        svrdet efter dem, till dess att jag har gjort nde p dem.
049:038 Och jag skall stta upp min tron i Elam och frgra dr bde
        konung och furstar, sger HERREN.
049:039 Men i kommande dagar skall jag ter upprtta Elam, sger HERREN.

050:001 Detta r det ord som HERREN talade om Babel, om kaldernas land,
        genom profeten Jeremia.

050:002 Frkunnen detta bland folken och kungren det, och resen upp ett
        baner; kungren det, dljen det icke.  Sgen: Babel r intaget,
        Bel har kommit p skam, Merodak r krossad, ja, dess avgudar
        hava kommit p skam, dess elndiga avgudar ro krossade.
050:003 Ty ett folk drager upp mot det norrifrn, som skall gra dess
        land till en demark, s att ingen kan bo dri; bde mnniskor
        och djur skola fly bort.

050:004 I de dagarna och p den tiden, sger HERREN, skola Israels barn
        komma vandrande tillsammans med Juda barn; under grt skola de
        g stad och ska HERREN, sin Gud.
050:005 De skola frga efter Sion; hitt skola deras ansikten vara
        vnda: Kommen!  M man nu hlla fast vid HERREN i ett evigt
        frbund, som aldrig varder frgtet.

050:006 En vilsekommen hjord var mitt folk.  Deras herdar hade frt dem
        vilse och lto dem irra omkring p bergen.  S strvade de frn
        berg till hjd och glmde sin rtta lgerplats.
050:007 Alla som trffade p dem to upp dem, och deras ovnner sade:
        Vi draga oss ingen skuld drmed.  S skedde, drfr att de
        hade syndat mot HERREN, rttfrdighetens boning, mot HERREN,
        deras fders hopp.

050:008 Flyn ut ur Babel, dragen bort ifrn kaldernas land, och bliven
        lika bockar som hasta framfr hjorden.
050:009 Ty se, jag skall uppvcka frn nordlandet en hop av stora folk
        och fra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till strid
        mot det; frn det hllet skall det bliva intaget.  Deras pilar
        skola vara ssom en lyckosam hjltes, som icke vnder tillbaka
        utan seger.
050:010 Och Kaldeen skall lmnas till plundring; dess plundrare skola
        alla f nog, sger HERREN.
050:011 Ja, om I n gldjens och frjden eder, I som skvlen min
        arvedel, om I n hoppen ssom kvigor p trskplatsen och frusten
        ssom hingstar,
050:012 eder moder skall dock komma storligen p skam; hon som har ftt
        eder skall f blygas.  Se, bland folken skall hon bliva den
        yttersta--en ken, ett torrt land och en hedmark!
050:013 Fr HERRENS frtrnelses skull mste det ligga obebott och
        alltigenom vara en demark.  Alla som g fram vid Babel skola
        hpna och vissla vid tanken p alla dess plgor.

050:014 Rusten eder till strid mot Babel frn alla sidor, I som spnnen
        bge; skjuten p henne, sparen icke p pilarna; ty mot HERREN
        har hon syndat.
050:015 Hjen segerrop ver henne p alla sidor: Hon har mst giva sig;
        fallna ro hennes stdjepelare, nedrivna hennes murar!  Detta r
        ju HERRENS hmnd, s hmnens d p henne.  Ssom hon har gjort,
        s mn I gra mot henne.
050:016 Utroten ur Babel bde dem som s och dem som i skrdens tid fra
        lien.  Undan det hrjande svrdet m envar nu vnda om till sitt
        folk och envar fly hem till sitt land.

050:017 Israel var ett vilsekommet fr som jagades av lejon.  Frst ts
        det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebukadressar,
        konungen i Babel, gnagt dess ben.
050:018 Drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Se, jag skall
        hemska konungen i Babel och hans land, likasom jag har hemskt
        konungen i Assyrien.
050:019 Och jag skall fra Israel tillbaka till hans betesmarker, och
        han skall f g bet p Karmel och i Basan; och p Efraims berg
        och i Gilead skall han f ta sig mtt.
050:020 I de dagarna och p den tider sger HERREN, skall man ska efter
        Israels missgrning, och den skall icke mer vara till, och efter
        Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall
        frlta dem som jag lter leva kvar.

050:021 Drag ut mot Merataims land och mot inbyggarna i
        Pekod.  Frflj dem och dda dem och giv dem till spillo,
        sger HERREN, och gr i alla stycken ssom jag har befallt dig.
050:022 Krigsrop hras i landet, och stort brak.
050:023 Huru snderbruten och krossad r den icke, den hammare som slog
        hela jorden!  Huru har icke Babel blivit till hpnad bland
        folken!
050:024 Jag lade ut en snara fr dig, och s blev du fngad, Babel,
        frrn du visste drav; du blev ertappad och gripen, ty det var
        med HERREN som du hade givit dig i strid.
050:025 HERREN ppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen.  Ty
        ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utfra i kaldernas
        land.
050:026 Ja, kommen ver det frn alla sidor, ppnen dess frrdskammare,
        kasten i en hg vad dr finnes, ssom man gr med sd, och given
        det till spillo; lten intet drav bliva kvar.
050:027 Nedgren alla dess tjurar, fren dem ned till att slaktas.  Ve
        dem, ty deras dag har kommit, deras hemskelses tid!
050:028 Hr huru de fly och ska rdda sig ur Babels land, fr att i
        Sion frkunna HERRENS, vr Guds, hmnd, hmnden fr hans tempel.

050:029 Bden upp mot Babel folk i mngd, allt vad bgskyttar heter;
        lgren eder runt omkring det, lten ingen undkomma.  Vedergllen
        det efter dess grningar; gren mot det alldeles ssom det
        sjlvt har gjort.  Ty mot HERREN har det handlat vermodigt, mot
        Israels Helige.
050:030 Drfr skola dess unga man falla p dess gator, och alla dess
        stridsmn skola frgras p den dagen, sger HERREN.

050:031 Se, jag skall vnda mig mot dig, du vermodige, sger Herren,
        HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid d jag vill
        hemska dig.
050:032 D skall den vermodige stappla och falla, och ingen skall kunna
        upprtta honom.  Och jag skall tnda eld p hans stder, och
        elden skall frtra allt omkring honom.

050:033 S sger HERREN Sebaot: Frtryckta ro Israels barn, och Juda
        barn jmte dem.  Alla de som hava fart dem i fngenskap hlla dem
        fast och vilja icke slppa dem.
050:034 Men deras frlossare r stark; HERREN Sebaot r hans namn.  Han
        skall frvisso utfras deras sak, s att han skaffar ro t
        jorden--men oro t Babels invnare.

050:035 Svrd komme ver kalderna, sger HERREN, ver Babels invnare,
        ver dess furstar och dess visa mn!
050:036 Svrd komme ver lgnprofeterna, s att de st dr ssom drar!
        Svrd komme ver dess hjltar, s att de bliva frfrade!
050:037 Svrd komme ver dess hstar och vagnar och ver allt frmmande
        folk drinne, s att de bliva ssom kvinnor!  Svrd komme ver
        dess skatter, s att de bliva tagna ssom byte!
050:038 Torka komme ver dess vatten, s att de bliva uttorkade!  Ty det
        r ett beltenas land, och skrckgudar dyrka de ssom vanvettiga
        mnniskor.
050:039 Drfr skola nu schakaler bo dr tillsammans med andra kendjur,
        och strutsar skola dr f sin boning.  Aldrig mer skall det bliva
        bebyggt, frn slkte till slkte skall det vara
        obebott.
050:040 Likasom nr Sodom och Gomorra med sina grannstder omstrtades
        av Gud, sger HERREN, s skall ingen mer bo dr och intet
        mnniskobarn dr vistas.

050:041 Se, ett folk kommer norrifrn; ett stort folk och mnga konungar
        resa sig och komma frn jordens yttersta nda.
050:042 De fra bge och lans, de ro grymma och utan frbarmande.  Dnet
        av dem r ssom havets brus, och p sina hstar rida de fram,
        rustade ssom kmpar till strid, mot dig, du dotter Babel.
050:043 Nr konungen i Babel hr ryktet om dem, sjunka hans hnder ned;
        ngslan griper honom, ngest lik en barnafderskas.

050:044 Se, lik ett lejon som drager upp frn Jordanbygdens snr och
        bryter in p frodiga betesmarker skall jag i ett gonblick jaga
        dem bort drifrn; och den som jag utvljer skall jag stta till
        herde ver dem.  Ty vem r min like, och vem kan stlla mig till
        ansvar?  Och vilken r den herde som kan best infr mig?
050:045 Hren drfr det rd som HERREN har lagt mot Babel, och de
        tankar som han har mot kaldernas land: Ja, herdegossarna skola
        sannerligen slpas bort; sannerligen, deras betesmark skall
        hpna ver dem.
050:046 Nr man ropar: Babel r intaget, d bvar jorden, och ett
        skriande hres bland folken.

051:001 S sger HERREN: Se, jag skall uppvcka mot Babel och mot
        Leb-Kamais inbyggare en frdrvares ande.
051:002 Och jag skall snda frmlingar mot Babel, och de skola kasta det
        med kastskovlar och delgga dess land.  Ja, frn alla sidor
        skola de komma emot det p olyckans dag.
051:003 Skyttar skola spnna sina bgar mot dem som dr spnna bge, och
        mot dem som dr yvas i pansar.  Skonen icke dess unga mn, given
        hela dess hr till spillo.
051:004 Ddsslagna mn skola d falla i kaldernas land och genomborrade
        man p dess gator.
051:005 Ty Israel och Juda ro icke nkor som hava blivit vergivna av
        sin Gud, av HERREN Sebaot, drfr att deras land var fullt av
        skuld mot Israels Helige.
051:006 Flyn ut ur Babel; m var och en ska rdda sitt liv, s att I
        icke frgs genom dess missgrning.  Ty detta r fr HERREN en
        hmndens tid, d han vill vederglla det vad det har gjort.

051:007 Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden
        drucken.  Av dess vin drucko folken, och s blevo folken ssom
        vanvettiga.
051:008 Men pltsligt r nu Babel fallet och krossat.  Jmren eder ver
        henne, hmten balsam fr hennes plga, om hon till ventyrs kan
        helas.
051:009 Ja, vi hava skt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; lt
        oss lmna henne och g var och en till sitt land.  Ty hennes
        straffdom rcker upp till himmelen och nr allt upp till
        skyarna.
051:010 HERREN har ltit vr rtt g fram; kom, lt oss frtlja i Sion
        HERRENS, vr Guds, verk.

051:011 Vssen pilarna, fatten skldarna.  HERREN har uppvckt de
        mediska konungarnas ande; ty hans tankar ro vnda mot Babel
        till att frdrva det.  Ja, HERRENS hmnd r hr, hmnden fr
        hans tempel.
051:012 Resen upp ett baner mot Babels murar, hllen strng vakt,
        stllen ut vktare, lggen bakhll; ty HERREN har fattat sitt
        beslut, och han gr vad han har talat mot Babels invnare.
051:013 Du som bor vid stora vatten och r s rik p skatter, din nde
        har nu kommit, din vinningslystnads mtt r fyllt.
051:014 HERREN Sebaot har svurit vid sig sjlv: sannerligen, om jag n
        har uppfyllt dig med mnniskor s talrika som grshoppor, s
        skall man dock f upphva skrdeskri ver dig.

051:015   Han har gjort jorden genom sin kraft,
          han har berett jordens krets genom sin vishet,
          och genom sitt frstnd har han utspnt himmelen.
051:016   Nr han vill lta hra sin rst,
          d brusa himmelens vatten,
          d lter han regnskyar stiga upp frn jordens nda;
          han lter ljungeldar komma med regn
          och fr vinden ut ur dess frvaringsrum.
051:017   Ssom drar st d alla mnniskor dr och begripa intet;
          guldsmederna komma d alla p skam med sina belten,
          ty deras gjutna belten ro lgn,
          och ingen ande r i dem.
051:018   De ro ffnglighet, en tillverkning att le t;
          nr hemskelsen kommer ver dem, mste de frgs.
051:019   Men sdan r icke han som r Jakobs del;
          nej, det r han som har skapat allt,
          och srskilt sin arvedels stam.
          HERREN Sebaot r hans namn.

051:020   Du var min hammare, mitt stridsvapen;
          med dig krossade jag folk, med dig frdrvade jag riken.
051:021   Med dig krossade jag hst och ryttare;
          med dig krossade jag vagn och krsven.
051:022   Med dig krossade jag man och kvinna;
          med dig krossade jag gammal och ung;
          med dig krossade jag yngling och jungfru.
051:023   Med dig krossade jag herden och hans hjord;
          med dig krossade jag kermannen och hans oxpar;
          med dig krossade jag stthllare och landshvding.

051:024 Men nu skall jag vederglla Babel och alla Kaldeens inbyggare
        allt det onda som de hava frvat mot Sion, infr edra gon,
        sger HERREN.
051:025 Se, jag skall vnda mig mot dig, du frdrvets berg, sger
        HERREN, du som frdrvade hela jorden; och jag skall utrcka min
        hand mot dig och vltra dig ned frn klipporna och gra dig till
        ett frbrnt berg,
051:026 s att man icke av dig skall kunna taga vare sig hrnsten eller
        grundsten, utan du skall bliva en demark fr evrdlig tid,
        sger HERREN.

051:027 Resen upp ett baner p jorden, stten i basun ibland folken,
        invigen folk till strid mot det, bden upp mot det riken, bde
        Ararats, Minnis och Askenas', tillstten hvdingar mot det,
        dragen ditupp med hstar som likna borstiga grshoppor.
051:028 Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess
        stthllare och alla dess landshvdingar, och hela det land som
        lyder under deras vlde.
051:029 D darrar jorden och bvar, ty nu fullbordas vad HERREN tnkte
        mot Babel: att han ville gra Babels land till en demark, dr
        ingen skulle bo.
051:030 Babels hjltar upphra att strida, de sitta stilla i sina
        fsten; deras styrka har frsvunnit, de hava blivit ssom
        kvinnor.  Man har tnt eld p dess boningar; dess bommar ro
        snderbrutna.
051:031 Lparna lpa mot varandra, den ene budbraren korsar den andres
        vg, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad r
        intagen,
051:032 att vadstllena ro besatta och dammarna frbrnda i eld och
        krigsmnnen gripna av skrck.

051:033 Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel r ssom
        en trskplats, nr man just har trampat till den; nnu en liten
        tid, och skrdetiden kommer fr henne.

051:034 Upptit mig och frgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i
        Babel.  Han har gjort mig till ett tomt krl; lik en drake har
        han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina lckerheter
        och drivit mig bort.
051:035 Den ortt mig har skett och det som har vederfarits mitt ktt,
        det komme ver Babel, s m Sions invnare sga; och Mitt blod
        komme ver Kaldeens inbyggare, s m Jerusalem sga.

051:036 Drfr sger HERREN s:
          Se, jag skall utfra din sak
              och utkrva din hmnd.
          Jag skall lta dess hav sina bort
              och dess brunn uttorka,
051:037   och Babel skall bliva en stenhop,
              en boning fr schakaler,
          ett freml fr hpnad och begabberi,
              s att ingen kan bo dr.
051:038   Alla ryta de nu ssom lejon;
          de skria ssom lejonungar.
051:039   Men nr de ro som mest upptnda,
              skall jag tillreda t dem ett gstabud;
          jag skall gra dem druckna,
              s att de jubla.
          S skola de somna in i en evig smn,
              ur vilken de aldrig skola uppvakna,
              sger HERREN.
051:040   Jag skall fra dem ned till att slaktas ssom lamm,
          likasom vdurar och bockar.

051:041   Huru har icke Sesak blivit intaget
          och hon som var hela jordens bermmelse ervrad!
          Huru har icke Babel blivit ett freml
          fr hpnad bland folken!
051:042   Havet steg upp ver Babel;
          av dess brusande bljor blev det vertckt.
051:043   S blev av dess stder en demark,
          ett torrt land och en hedmark,
          ett land dr ingen bor,
          och dr intet mnniskobarn gr fram.
051:044   Ja, jag skall hemska Bel i Babel
          och taga ut ur hans gap vad han har slukat;
          och folken skola icke mer strmma till honom.
          Babels murar skola ock falla.

051:045 Dragen ut drifrn, mitt folk; m var och en ska rdda sitt liv
        undan HERRENS vredes gld.
051:046 Varen icke frsagda i edra hjrtan, och frukten icke fr de
        olycksbud som hras i landet, om n ett olycksbud kommer det ena
        ret och sedan nsta r ett nytt olycksbud, och om n vld rder
        p jorden och hrskare str mot hrskare.

051:047 Se, drfr skola dagar komma, d jag skall hemska Babels
        belten, och d hela dess land skall st med skam och alla skola
        falla slagna drinne.
051:048 D skola himmel och jord jubla ver Babel, de och allt vad i dem
        r, d nu frhrjarna komma ver det norrifrn, sger HERREN.
051:049 Ja, I slagna av Israel, ocks Babel mste falla, likasom fr
        Babel mnniskor fllo slagna ver hela jorden.

051:050 I som haven lyckats rdda eder undan svrdet, gn stad, stannen
        icke.  Kommen ihg HERREN, i fjrran land, och tnken p
        Jerusalem.
051:051 Vi st hr med skam, ja vi mste hra smdelse; blygsel hljer
        vrt ansikte, ty frmlingar hava kastat sig ver vad heligt som
        fanns i HERRENS hus.
051:052 Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d jag skall hemska
        dess belten, och d slagna mn skola jmra sig i hela dess
        land.
051:053 Om Babel n stege upp till himmelen, och om det gjorde sin
        befstning n s hg och stark s skulle dock frhrjare ifrn
        mig komma ver det, sger HERREN.

051:054 Klagorop hras frn Babel, och stort brak frn kaldernas land.
051:055 Ty HERREN frhrjar Babel och gr slut p det stora larmet
        drinne.  Och deras bljor brusa ssom stora vatten; dnet av dem
        ljuder hgt.
051:056 Ty ver det, ver Babel, kommer en frhrjare, och dess hjltar
        tagas till fnga, deras bgar brytas snder.  Se, HERREN r en
        vedergllningens Gud; han lnar till fullo.
051:057 Ja, jag skall gra dess furstar druckna, s ock dess visa mn,
        dess stthllare, dess landshvdingar och dess hjltar, och de
        skola somna in i en evig smn, ur vilken de aldrig skola
        uppvakna, sger konungen, han vilkens namn r HERREN Sebaot.

051:058 S sger HERREN Sebaot:
          Det vida Babels murar
              skola i grund omstrtas,
          och dess hga portar
              skola brnnas upp i eld.
          S mda sig folken
              fr det som skall bliva till intet,
          och folkslagen arbeta sig trtta
              fr det som skall frbrnnas av elden.

051:059 Detta r vad profeten Jeremia bjd Seraja, son till Neria, son
        till Mahaseja, nr denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda
        konung, i hans fjrde regeringsr.  Seraja var nmligen den som
        hade bestyret med lgerplatserna.
051:060 Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som
        skulle komma ver Babel, allt detta som nu r skrivet om Babel.
051:061 Jeremia sade till Seraja: Nr du kommer till Babel, s se till,
        att du lser upp allt detta.
051:062 Och du skall sga: 'HERRE, du har sjlv talat om denna ort att
        du vill frdrva den, s att ingen mer skall bo dr, varken
        ngon mnniska eller ngot djur; ty den skall vara en demark
        fr evrdlig tid.'
051:063 Och nr du har lst upp boken till slut, s bind en sten vid den
        och kasta den ut i Frat,
051:064 och sg: 'P detta stt skall Babel sjunka ned och icke mer
        komma upp, fr den olyckas skull som jag skall lta komma ver
        det, mitt under deras vlan.'

        S lngt Jeremias ord.

052:001 Sidkia var tjuguett r gammal, nr han blev konung, och han
        regerade elva r i Jerusalem.  Hans moder hette Hamital, Jeremias
        dotter, frn Libna.
052:002 Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom Jojakim
        hade gjort.
052:003 Ty p grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem
        och Juda, till dess att han kastade dem bort ifrn sitt ansikte.

        Och Sidkia avfll frn konungen i Babel.
052:004 D, i hans nionde regeringsr, i tionde mnaden, p tionde dagen
        i mnaden, kom Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin hr
        till Jerusalem, och de belgrade det; och de byggde en
        belgringsmur runt omkring det.
052:005 S blev staden belgrad och frblev s nda till konung Sidkias
        elfte regeringsr.
052:006 Men i fjrde mnaden, p nionde dagen i mnaden, var
        hungersnden s stor i staden, att mngden av folket icke hade
        ngot att ta.
052:007 Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde och drog ut ur
        staden om natten genom porten mellan de bda murarna (den port
        som ledde till den kungliga trdgrden), medan kalderna lgo
        runt omkring staden; och de togo vgen t Hedmarken till.
052:008 Men kaldernas hr frfljde konungen, och de hunno upp Sidkia
        p Jerikos hedmarker, sedan hela hans hr hade vergivit honom
        och skingrat sig.
052:009 Och de grepo konungen och frde honom till den babyloniske
        konungen i Ribla i Hamats land; dr hll denne rannsakning och
        dom med honom.
052:010 Och konungen i Babel lt slakta Sidkias barn infr hans gon;
        drjmte lt han ock slakta alla Juda furstar i Ribla.
052:011 Och p Sidkia sjlv lt han sticka ut gonen och lt fngsla
        honom med kopparfjttrar.  Och konungen i Babel frde honom
        drefter till Babel och lt honom sitta i fngelsehuset nda
        till hans ddsdag.

052:012 I femte mnaden, p tionde dagen i mnaden, detta i den
        babyloniske konungen Nebukadressars nittonde regeringsr, kom
        Nebusaradan, versten fr drabanterna; denne var den babyloniske
        konungens frtroendeman vid Jerusalem.
052:013 Han brnde upp HERRENS hus och konungshuset; ja, alla hus i
        Jerusalem, i synnerhet alla de frnmas hus, brnde han upp i
        eld.
052:014 Och alla murar runt omkring Jerusalem brtos ned av hela den hr
        av kalder, som versten fr drabanterna hade med sig.
052:015 Och en del av de ringaste bland folket och den vriga terstoden
        av folket, dem som voro kvar i staden, och de verlpare som
        hade gtt ver till konungen i Babel, s ock det hantverksfolk
        som fanns kvar, dem frde Nebusaradan, versten fr drabanterna,
        bort i fngenskap.
052:016 Men av de ringaste i landet lmnade Nebusaradan, versten fr
        drabanterna, ngra kvar till vingrdsmn och kermn.

052:017 Kopparpelarna i HERRENS hus, bckenstllen och kopparhavet i
        HERRENS hus slogo kalderna snder och frde all kopparen till
        Babel.
052:018 Och askkrlen, skovlarna, knivarna, de bda slagen av sklar och
        alla kopparkrl som hade begagnats vid gudstjnsten togo de
        bort.
052:019 Likaledes tog versten fr drabanterna bort faten, fyrfaten,
        offersklarna, askkrlen, ljusstakarna, de andra sklarna och
        bgarna, allt vad som var av rent guld eller av rent silver.
052:020 Vad angr de tv pelarna, havet som var allenast ett, och de
        tolv kopparoxarna under bckenstllen, som konung Salomo hade
        ltit gra till HERRENS hus, s kunde kopparen i alla dessa
        freml icke vgas.
052:021 Och vad pelarna angr, s var den ena pelaren aderton alnar hg,
        och en tolv alnar lng trd mtte dess omfng, och den var fyra
        finger tjock och ihlig.
052:022 Och ovanp den var ett pelarhuvud av koppar; och detta ena
        pelarhuvud var fem alnar hgt, och ett ntverk och granatpplen
        funnos p pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar.  Och
        likadant var det p den andra pelaren med fina granatpplen.
052:023 Och granatpplena voro nittiosex utt; men tillsammans voro
        granatpplena p ntverket runt omkring ett hundra.

052:024 Och versten fr drabanterna tog versteprsten Seraja jmte
        Sefanja prsten nst under honom, s ock de tre som hllo vakt
        vid trskeln,
052:025 och frn staden tog han en hovman, den som var anfrare fr
        krigsfolket, och sju av konungens nrmaste mn, som ptrffades
        i staden, s ock hrhvitsmannens sekreterare, som plgade
        utskriva folket i landet till krigstjnst, och sextio andra mn
        av landets folk, som ptrffades i staden--
052:026 dessa tog Nebusaradan, versten fr drabanterna, och frde dem
        till den babyloniske konungen i Ribla.
052:027 Och konungen i Babel lt avliva dem dr, i Ribla i Hamats land.
        S blev Juda bortfrt frn sitt land.

052:028 Detta r antalet av dem som Nebukadressar frde bort: i det
        sjunde ret tre tusen tjugutre judar,
052:029 och i Nebukadressars adertonde: regeringsr tta hundra
        trettiotv personer frn Jerusalem.
052:030 Men i Nebukadressars tjugutredje regeringsr bortfrde
        Nebusaradan, versten fr drabanterna, av judarna sju hundra
        fyrtiofem personer.  Hela antalet utgjorde fyra tusen sex hundra
        personer.

052:031 Men i det trettiosjunde ret sedan Jojakin, Juda konung, hade
        blivit bortfrd i fngenskap, i tolfte mnaden, p tjugufemte
        dagen i mnaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel--samma r
        han blev konung--Jojakin, Juda konung, till nder och frde
        honom ut ur fngelset.
052:032 Och han talade vnligt med honom och gav honom versta platsen
        bland de konungar som voro hos honom i Babel.
052:033 Han fick lgga av sin fngdrkt och bestndigt ta vid hans
        bord, s lnge han levde.
052:034 Och ett stndigt underhll gavs honom frn konungen i Babel,
        visst fr var dag, nda till hans ddsdag, s lnge han levde.



Klagovisorna


001:001   Huru vergiven sitter hon icke,
              den folkrika staden!
          Hon har blivit lik en nka.
              Hon som var s mktig bland folken,
          en furstinna bland lnderna,
              hon mste nu gra trltjnst.
001:002   Bittert grter hon i natten,
              och trar rinna utfr hennes kind.
          Ingen finnes, som trstar henne,
              bland alla hennes vnner.
        Alla hennes nrmaste hava varit trolsa mot henne;
              de hava blivit hennes fiender.
001:003   Juda har mst g i landsflykt efter att hava utsttt elnde
              och svra vedermdor;
          hon bor nu bland hedningarna
              och finner ingen ro.
          Alla hennes frfljare hava fallit ver henne,
              mitt i hennes trngml.
001:004   Vgarna till Sion ligga srjande,
              d nu ingen kommer till hgtiderna.
          Alla hennes portar ro de,
              hennes prster sucka.
          Hennes jungfrur ro bedrvade,
              och sjlv srjer hon bittert.
001:005   Hennes ovnner hava ftt vermakten,
              fr hennes fiender gr allt vl.
          Ty HERREN har snt henne bedrvelser
              fr hennes mnga vertrdelsers skull.
          Hennes barn hava mst g i fngenskap,
              bortdrivna av ovnnen.
001:006   S har all dottern Sions hrlighet
              frsvunnit ifrn henne.
          Hennes furstar likna hjortar
              som icke finna ngot bete;
          vanmktiga ska de fly bort,
              undan sina frfljare.
001:007   I denna sitt elndes och sin husvillhets tid
              kommer Jerusalem ihg
          allt vad dyrbart hon gde
              i forna dagar.
          Nu d hennes folk har fallit fr ovnnens hand
              och hon icke har ngon hjlpare
          nu se hennes ovnner
              med hn p hennes undergng.
001:008   Svrt hade Jerusalem frsynda sig;
              drfr har hon blivit en styggelse.
          Alla som rade henne frakta henne nu,
              d de se hennes blygd.
          Drfr suckar hon ock sjlv
              och drager sig undan.
001:009   Orenhet flckar hennes kldesfllar;
              hon tnkte icke p anden.
          Drfr vart hennes fall s gruvligt;
              ingen finnes, som trstar henne.
          Se, HERRE, till mitt elnde,
              ty fienden frhver sig.
001:010   Ovnnen rckte ut sin hand
              efter allt vad dyrbart hon gde;
          ja, hon fick se huru hedningar
              kommo in i hennes helgedom,
          just sdana som du hade frbjudit
              att komma in i din frsamling.
001:011   Allt hennes folk mste med suckan
              tigga sitt brd;
          fr vad dyrbart de gde mste de kpa sig mat
              till att stilla sin hunger.
          Se, HERRE, och akta p
              huru fraktad jag har blivit.
001:012   Gr detta eder ej till sinnes, I alla som dragen vgen fram?
              Akten hrp och sen till:
          kan ngon plga vara lik den
              varmed jag har blivit hemskt,
          den varmed HERREN har bedrvat mig
              p sin gldande vredes dag?
001:013   Frn hjden snde han en eld
              i mina ben och frdrvade dem.
          Han bredde ut ett nt fr mina ftter,
              han sttte mig tillbaka.
          Frdelse lt han g ver mig,
              han gjorde mig maktls fr alltid.
001:014   Mina vertrdelser kntos samman
              av hans hand till ett ok,
          hopbundna lades de p min hals;
              s brt han ned min kraft.
          Herren gav mig i hnderna p mnniskor
              som jag ej kan st emot.
001:015   Alla de tappra kmpar jag hyste
              aktade Herren fr intet.
          Han lyste ut hgtid, mig till frdrv,
              fr att krossa mina unga mn.
          Ja, vinpressen trampade Herren
              till ofrd fr jungfrun dottern Juda.
001:016   Frdenskull grter jag;
              mitt ga, det flyter i trar;
          ty fjrran ifrn mig ro de som skulle trsta mig
              och vederkvicka min sjl.
          Frdelse har gtt ver mina barn,
              ty fienden har blivit mig vermktig.
001:017   Sion rcker ut sina hnder,
              men ingen finnes, som trstar henne;
          mot Jakob bdade HERREN upp
              ovnner frn alla sidor;
          Jerusalem har blivit
              en styggelse ibland dem.
001:018   Ja, HERREN r rttfrdig,
              ty jag var genstrvig mot hans bud.
          Hren d, alla I folk,
              och sen min plga:
          mina jungfrur och mina unga mn
              fingo g i fngenskap.
001:019   Jag kallade p mina vnner,
              men de bedrogo mig.
          Mina prster och mina ldste
              frgingos i staden,
          medan de tiggde sig mat
              fr att stilla sin hunger.
001:020   Se HERRE, huru jag r i nd,
              mitt innersta r upprrt.
          Mitt hjrta vnder sig i mitt brst,
              drfr att jag var s genstrvig.
          Ute har svrdet frgjort mina barn,
              och inomhus pesten.
001:021   Vl hr man huru jag suckar,
              men ingen finnes, som trstar mig;
          alla mina fiender hra om min olycka och frjda sig
              ver att du har gjort detta.
          Den dag du frkunnade har du ltit komma.
              Dock, dem skall det g ssom mig.
001:021   Lt all deras ondska komma infr ditt ansikte,
              och hemsk dem,
          likasom du har hemskt mig
              fr alla mina vertrdelsers skull
          ty mnga ro mina suckar,
              och mitt hjrta r sjukt.

002:001   Huru hljer icke Herren genom sin vrede
              dottern Sion i mrker!
          Frn himmelen ned till jorden kastade han
              Israels hrlighet.
          Han vrdade sig icke om sin fotapall
              p sin vredes dag.
002:002   Utan skonsamhet frdrvade Herren
              alla Jakobs boningar;
          i sin frgrymmelse brt han ned
              dottern Judas fsten,
          ja, han slog dem till jorden, han oskrade
              riket och dess furstar.
002:003   I sin vredes gld hgg han av
              vart Israels horn;
          han hll sin hgra hand tillbaka,
              nr fienden kom.
          Jakob frbrnde han lik en lgande eld,
              som frtr allt runt omkring.
002:004   Han spnde sin bge ssom en fiende,
              med sin hgra hand stod han fram ssom en ovn
          och drpte alla som voro vra gons lust.
          ver dottern Sions hydda utgt han
              sin vrede ssom en eld.
002:005   Herren kom ssom en fiende
              och frdrvade Israel,
          han frdrvade alla dess palats,
              han frstrde dess fsten;
          s hopade han ver dottern Juda
              jmmer p jmmer.
002:006   Och han brt ned sin hydda ssom en trdgrd,
              han frstrde sin hgtidsplats.
          Bde hgtid och sabbat lt HERREN
              bliva frgtna i Sion,
          och i sin vredes frgrymmelse frskt han
              bde konung och prst.
002:007   Herren frkastade sitt altare,
              han gav sin helgedom till spillo.
          Murarna omkring hennes palatser
              gav han i fiendernas hand.
          De hovo upp rop i HERRENS hus
              ssom p en hgtidsdag.
002:008   HERREN hade beslutit att frstra
              dottern Sions murar;
          han spnde mtsnret till att frdrva
              och drog sin hand ej tillbaka.
          Han lt sorg komma ver vallar och murar;
              frfallna ligga de nu alla.
002:009   Hennes portar sjnko ned i jorden,
              han brckte och krossade hennes bommar.
          Hennes konung och furstar leva bland hedningar,
              ingen lag finnes mer;
          hennes profeter undf ej heller
              ngon syn frn HERREN.
002:010   Dottern Sions ldste sitta dr
              stumma p jorden,
          de hava strtt stoft p sina huvuden
              och hljt sig i sorgdrkt;
          Jerusalems jungfrur
              snka sina huvuden mot jorden.
002:011   Mina gon ro frtrda av grt,
              mitt innersta r upprrt,
          min lever r ssom utgjuten p jorden
              fr dottern mitt folks skada;
          ty barn och spenabarn frsmkta
              p gatorna i staden.
002:012   De ropa till sina mdrar:
              Var f vi brd och vin?
          Ty frsmktande ligga de ssom slagna
              p gatorna i staden;
          ja, de uppgiva sin anda
              i sina mdrars famn.
002:013   Vad jmfrligt skall jag framlgga fr dig,
              du dotter Jerusalem?
          Vilket liknande de kan jag draga fram till din trst,
              du jungfru dotter Sion?
          Din skada r ju stor ssom ett hav;
              vem kan hela dig?
002:014   Dina profeters syner
              voro falskhet och flrd,
          de blottade icke fr dig din missgrning,
              s att du kunde bliva upprttad;
          de utsagor de frkunnade fr dig
              voro falskhet och frfrelse.
002:015   Alla vgfarande sl ihop hnderna,
              dig till hn;
          de vissla och skaka huvudet
              t dottern Jerusalem:
          r detta den stad som man kallade 'sknhetens fullhet',
              'hela jordens frjd'?
002:016   Alla dina fiender sprra upp
              munnen emot dig,
          de vissla och bita samman tnderna,
              de sga: Vi hava frdrvat henne.
          Ja, detta r den dag som vi bidade efter;
              nu hava vi upplevat och sett den.
002:017   HERREN har gjort vad han hade beslutit,
              han har fullbordat sitt ord,
          vad han fr lnge sedan hade frordnat;
              han har brutit ned utan frskoning.
          Och han har ltit fienden gldjas ver dig,
              han har upphjt dina ovnners horn.
002:018   Deras hjrtan ropa till Herren.
              Du dottern Sions mur,
          lt dina trar rinna som en bck,
              bde dag och natt;
          lt dig icke frtrttas,
              unna ditt ga ingen ro.
002:019   St upp, ropa hgt i natten,
              nr dess vkter begynna,
          utgjut ditt hjrta ssom vatten
              infr Herrens ansikte;
          lyft upp till honom dina hnder
              fr dina barns liv,
          ty de frsmkta av hunger
              i alla gators hrn.
002:020   Se, HERRE, och akta p
              vem du s har hemskt.
          Skola d kvinnor ndgas ta sin livsfrukt,
              barnen som de hava burit i sin famn?
          Skall man i Herrens helgedom
              drpa prster och profeter?
002:021   P jorden, ute p gatorna, ligga de,
              bde unga och gamla;
          mina jungfrur och mina unga mn
              hava fallit fr svrd.
          Du drpte p din vredes dag,
              du slaktade utan frskoning.
002:022   Ssom till en hgtidsdag kallade du samman mot mig
              frskrckelser ifrn alla sidor;
          och p HERRENS vredes dag fanns ingen
              som blev rddad och slapp undan.
          Dem som jag hade burit i min famn och fostrat,
              dem frgjorde min fiende.

003:001   Jag r en man som har prvat elnde
              under hans vredes ris.
003:002   Mig har han frt och ltit vandra
              genom mrker och genom ljus.
003:003   Ja, mot mig vnder han sin hand bestndigt,
              ter och ter.
003:004   Han har uppfrtt mitt ktt och min hud,
              han har krossat benen i mig.
003:005   Han har kringskansat och omvrvt mig
              med gift och vedermda.
003:006   I mrker har han lagt mig
              ssom de lngesedan dda.
003:007   Han har kringmurat mig, s att jag ej kommer ut,
              han har lagt p mig tunga fjttrar.
003:008   Huru jag n klagar och ropar,
              tillstoppar han ronen fr min bn.
003:009   Med huggen sten har han murat fr mina vgar,
              mina stigar har han gjort svra.
003:010   En lurande bjrn r han mot mig,
              ett lejon som ligger i frst.
003:011   Han frde mig p villovg och rev mig i stycken,
              frdelse lt han g ver mig.
003:012   Han spnde sin bge och satte mig upp
              till ett ml fr sin pil.
003:013   Ja, pilar frn sitt koger snde han
              in i mina njurar.
003:014   Jag blev ett tlje fr hela mitt folk
              en visa fr dem hela dagen.
003:015   Han mttade mig med bittra rter,
              han gav mig malrt att dricka.
003:016   Han lt mina tnder bita snder sig p stenar,
              han hljde mig med aska.
003:017   Ja, du frkastade min sjl och tog bort min frid;
              jag visste ej mer vad lycka var.
003:018   Jag sade: Det r ute med min livskraft
              och med mitt hopp till HERREN.
003:019   Tnk p mitt elnde och min husvillhet,
              p malrten och giftet!
003:020   Stadigt tnker min sjl drp
              och r bedrvad i mig.
003:021   Men detta vill jag besinna,
              och drfr skall jag hoppas:
003:022   HERRENS nd r det att det icke r ute med oss,
              ty det r icke slut med hans barmhrtighet.
003:023   Den r var morgon ny,
              ja, stor r din trofasthet.
003:024   HERREN r min del, det sger min sjl mig;
              drfr vill jag hoppas p honom.
003:025   HERREN r god mot dem som frbida honom,
              mot den sjl som sker honom.
003:026   Det r gott att hoppas i stillhet
              p hjlp frn HERREN.
003:027   Det r gott fr en man att han fr bra
              ett ok i sin ungdom.
003:028   M han sitta ensam och tyst,
              nr ett sdant plgges honom.
003:029   M han snka sin mun i stoftet;
              kanhnda finnes nnu hopp.
003:030   M han vnda kinden till t den som slr honom
              och lta mtta sig med smlek.
003:031   Ty Herren frkastar icke
              fr evig tid;
003:032   utan om han har bedrvat, s frbarmar han sig igen,
              efter sin stora nd.
003:033   Ty icke av villigt hjrta plgar han mnniskors barn
              och vllar dem bedrvelse.
003:034   Att man krossar under sina ftter
              alla fngar i landet,
003:035   att man vrnger en mans rtt
              infr den Hgstes ansikte,
003:036   att man gr ortt mot en mnniska i ngon hennes sak,
              skulle Herren icke se det?
003:037   Vem sade, och det vart,
              om det ej var Herren som bjd?
003:038   Kommer icke frn den Hgstes mun
              bde ont och gott?
003:039   Varfr knorrar d en mnniska hr i livet,
              varfr en man, om han drabbas av sin synd?
003:040   Ltom oss rannsaka vra vgar och prva dem
              och omvnda oss till HERREN.
003:041   Ltom oss upplyfta vra hjrtan, svl som vra hnder,
              till Gud i himmelen.
003:042   Vi hava varit avflliga och genstrviga,
              och du har icke frltit det.
003:043   Du har hljt dig i vrede och frfljt oss,
              du har drpt utan frskoning.
003:044   Du har hljt dig i moln,
              s att ingen bn har ntt fram.
003:045   Ja, orena och fraktade lter du oss st
              mitt ibland folken.
003:046   Alla vra fiender sprra upp
              munnen emot oss.
003:047   Faror och fallgropar mta oss
              frdrv och skada.
003:048   Vattenbckar rinna ned frn mitt ga
              fr dottern mitt folks skada.
003:049   Mitt ga fldar utan uppehll
              och frtrttas icke,
003:050   till dess att HERREN blickar ned frn himmelen
              och ser hrtill.
003:051   Mitt ga vllar mig plga
              fr alla min stads dttrars skull.
003:052   Jag bliver ivrigt jagad ssom en fgel
              av dem som utan sak ro mina fiender.
003:053   De vilja frgra mitt liv hr i djupet,
              de kasta stenar p mig.
003:054   Vatten strmma ver mitt huvud,
              jag sger: Det r ute med mig.
003:055   Jag kallar ditt namn, o HERRE,
              har underst i djupet.
003:056   Du hr min rst; tillslut icke ditt ra,
              bered mig lindring, d jag nu ropar.
003:057   Ja, du nalkas mig, nr jag kallar dig;
              du sger: Frukta icke.
003:058   Du utfr, Herre, min sjls sak,
              du frlossar mitt liv.
003:059   Du ser, HERRE, den ortt mig vederfares;
              skaffa mig rtt.
003:060   Du ser all deras hmndgirighet,
              alla deras anslag mot mig.
003:061   Du hr deras smdelser, HERRE,
              alla deras anslag mot mig.
003:062   Vad mina motstndare tala och tnka ut
              r bestndigt riktat mot mig.
003:063   Akta p huru de hava mig till sin visa,
              evad de sitta eller st upp.
003:064   Du skall giva dem vedergllning, HERRE,
              efter deras hnders verk.
003:065   Du skall lgga ett tckelse ver deras hjrtan;
              din frbannelse skall komma ver dem.
003:066   Du skall frflja dem i vrede och frgra dem,
              s att de ej best under HERRENS himmel.

004:001   Huru har icke guldet bervats sin glans,
              den dla metallen frvandlats!
          Heliga stenar ligga kringkastade
          i alla gators hrn.
004:002   Sions dlaste sner
              som aktades lika med fint guld,
          huru rknas de icke nu ssom lerkrl,
              krukmakarhnders verk!
004:003   Sjlva schakalerna rcka spenarna t sina ungar
              fr att giva dem di;
          men dottern mitt folk har blivit grym,
              lik strutsen i knen.
004:004   Spenabarnets tunga
              lder av trst vid dess gom;
          le spda barnen bedja om brd,
              men ingen bryter sdant t dem.
004:005   De som frr to lckerheter
              frsmkta nu p gatorna;
          de som uppfddes i scharlakan
              mste nu ligga i dyn.
004:006   S var dottern mitt folks missgrning strre
              n Sodoms synd,
          Sodoms, som omstrtades i ett gonblick,
              utan att mnniskohnder kommo drvid.
004:007   Hennes furstar voro mer glnsande n sn,
              de voro vitare n mjlk,
          deras hy var rdare n korall,
              deras utseende var likt safirens.
004:008   Nu hava deras ansikten blivit mrkare n svart frg,
              man knner icke igen dem p gatorna;
          deras hud sitter fastklibbad vid benen,
              den har frtorkats och blivit ssom tr.
004:009   Lyckligare voro de som drptes med svrd,
              n de ro, som drpas av hunger,
          de som tras bort under kval,
              utan nring frn marken.
004:010   Med egna hnder mste msinta kvinnor
              koka sina barn
          fr att hava dem till fda
              vid dottern mitt folks skada.
004:011   HERREN har uttmt sin frtrnelse,
              utgjutit sin vredes gld;
          i Sion har han tnt upp en eld,
              som har frtrt dess grundvalar.
004:012   Ingen konung p jorden hade trott det,
              ingen som bor p jordens krets,
          att ngon ovn eller fiende skulle komma in
              genom Jerusalems portar.
004:013   Fr dess profeters synders skull har s skett,
              fr dess prsters missgrningar,
          drfr att de drinne utgto
              de rttfrdigas blod.
004:014   Ssom blinda irra de omkring p gatorna,
              flckade av blod.
          s att ingen finnes, som vgar
              komma vid deras klder.
004:015   Viken undan! Oren!, s ropar man framfr dem;
              Viken undan, viken undan, kommen icke vid den!
          ja, flyktiga och ostadiga mste de vara;
              bland hedningarna sger man om dem:
          De skola ej mer finna ngon boning.
004:016   HERRENS syn frskingrar dem,
              han vill icke mer akta p dem;
          mot prsterna visas intet undseende,
              mot de ldste ingen misskund.
004:017   nnu frsmkta vra gon
              i ffng vntan efter hjlp;
          frn vrt vrdtorn speja vi
              efter ett folk som nd ej kan frlsa oss.
004:018   Han lurar p vara steg,
              s att vi ej vga g p vra gator.
          Vr nde r nra, vara dagar ro ute;
              ja, vr ande har kommit.
004:019   Vra frfljare voro snabbare
              n himmelens rnar;
          p bergen jagade de oss,
              i knen lade de frst fr oss.
004:020   HERRENS smorde, han som var vr livsflkt,
              blev fngad i deras gropar,
          han under vilkens skugga vi hoppades
              att f leva bland folken.
004:021   Ja, frjda dig och var glad, du dotter Edom,
              du som bor i Us' land!
          Ocks till dig skall kalken komma;
              du skall varda drucken och f ligga blottad.
004:022   Din missgrning r ej mer, du dotter Sion;
              han skall ej ter fra dig bort i fngenskap.
          Men din missgrning, du dotter Edom, skall han hemska;
              han skall uppenbara dina synder.

005:001   Tnk, HERRE, p vad som har vederfarits oss
          skda ned och se till vr smlek.
005:002   Vr arvedel har kommit i frmlingars go,
          vra hus i utlnningars.
005:003   Vi hava blivit vrnlsa, vi hava ingen fader;
          vra mdrar ro ssom nkor.
005:004   Vattnet som tillhr oss f vi dricka allenast fr penningar;
          vr egen ved mste vi betala.
005:005   Vra frfljare ro oss p halsen;
          huru trtta vi n ro, unnas oss dock ingen vila.
005:006   Vi hava mst giva oss under Egypten,
          under Assyrien, fr att f brd till att mtta oss med.
005:007   Vra fder hava syndat, de ro icke mer,
          vi mste bra deras missgrningar.
005:008   Trlar f rda ver oss;
          ingen finnes, som rycker oss ur deras vld.
005:009   Med fara fr vrt liv hmta vi vrt brd,
          brga det undan knens svrd.
005:010   Vr hud r gldande ssom en ugn,
          fr brnnande hungers skull.
005:011   Kvinnorna krnkte man i Sion,
          jungfrurna i Juda stder.
005:012   Furstarna blevo upphngda av deras hnder,
          fr de ldste visade de ingen frsyn.
005:013   Ynglingarna mste bra p kvarnstenar,
          och gossarna dignade under vedbrdor.
005:014   De gamla sitta icke mer i porten,
          de unga hava upphrt med sitt strngaspel.
005:015   Vra hjrtan hava icke mer ngon frjd
          i sorgelt r vr dans frvandlad.
005:016   Kronan har fallit ifrn vrt huvud;
          ve oss, att vi syndade s!
005:017   Drfr hava ock vra hjrtan blivit sjuka,
          drfr ro vra gon frmrkade,
005:018   fr Sions bergs skull, som nu ligger de,
          s att rvarna strva omkring drp.
005:019   Du, HERRE, tronar evinnerligen;
          din tron bestr frn slkte till slkte.
005:020   Varfr vill du fr alltid frgta oss,
          frkasta oss fr bestndigt?
005:021   Tag oss ter till dig, HERRE, s att vi f vnda ter;
          frnya vra dagar, s att de bliva ssom fordom.
005:022   Eller har du alldeles frkastat oss?
          Frtrnas du p oss s vermttan?



Hesekiel


001:001 I det trettionde ret, p femte dagen i fjrde mnaden, nr jag
        var bland de fngna vid strmmen Kebar, ppnades himmelen, och
        jag sg en syn frn Gud.
001:002 P femte dagen i mnaden, nr femte ret gick, efter att konung
        Jojakin hade blivit bortfrd i fngenskap,
001:003 kom HERRENS ord till prsten Hesekiel, Busis son, i kaldernas
        land vid strmmen Kebar, och HERRENS hand kom dr ver honom.

001:004 Och jag fick se en stormvind komma norrifrn, ett stort moln med
        flammande eld, och ett sken omgav det; och mitt dri, mitt i
        elden, syntes ngot som var ssom glnsande malm.
001:005 Och mitt dri syntes ngot som liknade fyra vsenden, och dessa
        sgo ut p fljande stt: de liknade mnniskor,
001:006 men vart vsende hade fyra ansikten, och vart och ett av dem
        hade fyra vingar,
001:007 och deras ben voro raka och deras ftter ssom ftterna p en
        kalv och de glimmade ssom glnsande koppar.
001:008 Och de hade mnniskohnder under sina vingar p alla fyra
        sidorna.  Och med de fyras ansikten och vingar frhll det sig
        s:
001:009 deras vingar slto sig intill varandra; och nr de gingo,
        behvde de icke vnda sig, utan gingo alltid rakt fram.
001:010 Och deras ansikten liknade mnniskoansikten, och alla fyra hade
        lejonansikten p hgra sidan, och alla fyra hade tjuransikten p
        vnstra sidan, och alla fyra hade ock rnansikten.
001:011 S var det med deras ansikten.  Och deras vingar voro utbredda
        upptill; vart vsende hade tv vingar med vilka de slto sig
        intill varandra, och tv som betckte deras kroppar.
001:012 Och de gingo alltid rakt fram; vart anden ville g, dit gingo
        de, och nr de gingo, behvde de icke vnda sig.
001:013 Och vsendena voro till sitt utseende lika eldsgld, som brunno
        likasom bloss, under det att elden for omkring mellan vsendena;
        och den gav ett sken ifrn sig, och ljungeldar foro ut ur elden.
001:014 Och vsendena hastade fram och tillbaka likasom blixtar.

001:015 Nr jag nu sg p vsendena, fick jag se ett hjul st p jorden,
        invid vsendena, vid var och en av deras fyra framsidor.
001:016 Och det sg ut som om hjulen voro gjorda av ngot som liknade
        krysolit, och alla fyra voro likadana; och det sg vidare ut som
        om de voro s gjorda, att ett hjul var insatt i ett annat.
001:017 Nr de skulle g, kunde de g t alla fyra sidorna, de behvde
        icke vnda sig, nr de gingo.
001:018 Och deras ltar voro hga och frskrckliga, och p alla fyra
        voro ltarna fullsatta med gon runt omkring.
001:019 Och nr vsendena gingo, gingo ock hjulen invid dem, och nr
        vsendena lyfte sig upp ver jorden lyfte sig ock hjulen.
001:020 Vart anden ville g, dit gingo de, ja, varthelst anden ville g;
        och hjulen lyfte sig jmte dem, ty vsendenas ande var i hjulen.
001:021 Nr vsendena gingo, gingo ock dessa; nr de stodo stilla, stodo
        ock dessa stilla; nr de lyfte sig upp ver jorden, lyfte sig
        ock hjulen jmte dem, ty vsendenas ande var i hjulen.
001:022 Och ver vsendenas huvuden syntes ngot som liknade ett
        himlafste, till utseendet ssom underbar kristall, utspnt
        ovanp deras huvuden.
001:023 Och under fstet voro deras vingar utbredda rtt emot varandra
        Vart srskilt vsende hade tv vingar med vilka det kunde
        betcka sin kropp.
001:024 Och nr de gingo, lt dnet av deras vingar i mina ron ssom
        dnet av stora vatten, ssom den Allsmktiges rst; ja, det var
        ett vldigt dn, likt dnet frn en hrskara.  Men nr de stodo
        stilla, hllo de sina vingar nedsnkta.
001:025 Och ovan fstet, som vilade p deras huvuden, dnade det; nr de
        d stodo stilla, hllo de sina vingar nedsnkta.

001:026 Och ovanp fstet, som vilade p deras huvuden, syntes ngot som
        sg ut att vara av safirsten, och som liknade en tron; och
        ovanp det som liknade en tron satt en som till utseendet
        liknade en mnniska,
001:027 Och jag sg ngot som var ssom glnsande malm och omgivet runt
        omkring av ngot som sg ut ssom eld, nda ifrn det som sg ut
        att vara hans lnder och sedan allt uppt.  Men nedt frn det
        som sg ut att vara hans lnder sg jag ngot som sg ut ssom
        eld; och ett sken omgav honom.
001:028 Ssom bgen som synes i skyn, nr det regnar, s sg skenet ut
        dr runt omkring.

        S sg det ut, som tycktes mig vara HERRENS hrlighet; och nr
        jag sg det, fll jag ned p mitt ansikte, och jag hrde rsten
        av en som talade

002:001 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, st upp p dina ftter,
        s vill jag tala med dig.
002:002 Nr han s talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp
        mig p mina ftter; och jag hrde p honom som talade till mig.
002:003 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, jag snder dig till
        Israels barn, de avflliga hedningarna som hava avfallit frn
        mig; de och deras fder hava begtt vertrdelser mot mig allt
        intill den dag som i dag r.
002:004 Till barnen med hrda pannor och frstockade hjrtan snder jag
        dig, och du skall sga till dem: 'S sger Herren, HERREN'
002:005 Och evad de hra drp eller icke--ty de ro ett genstrvigt
        slkte--s skola de dock frnimma att en profet har varit
        ibland dem.
002:006 Och du, mnniskobarn, frukta icke fr dem, och frukta icke fr
        deras ord, fastn du omgives av tistlar och trnen och bor
        ibland skorpioner.  Nej, frukta icke fr deras ord, och var icke
        frfrad fr dem sjlva, d de nu ro ett genstrvigt slkte.
002:007 Utan tala mina ord till dem, evad de hra p dem eller icke, d
        de nu ro s genstrviga.
002:008 Men du, mnniskobarn, hr nu vad jag talar till dig; var icke
        genstrvig ssom detta genstrviga slkte.  ppna din mun och t
        vad jag giver dig.

002:009 Och jag fick se en hand utrckas mot mig, och i den sg jag en
        bokrulle.
002:010 Och denna breddes ut framfr mig, och den var fullskriven innan
        och utan; och dr voro uppskrivna klagosnger, suckan och verop.

003:001 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, t vad du hr finner,
        t upp denna rulle, och g sedan stad och tala till Israels
        hus.
003:002 D ppnade jag min mun, och han gav mig rullen att ta.
003:003 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, du mste mtta din buk
        och fylla dina inlvor med den rulle som jag nu giver dig.  Och
        jag t, och den var i min mun st ssom
        honung.

003:004 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, g bort till Israels
        hus och tala till dem med mina ord.
003:005 Ty du bliver ju icke snd till ett folk med obegripligt sprk
        och trg tunga, utan till Israels hus,
003:006 icke till mngahanda folk med obegripligt sprk och trg tunga,
        vilkas tal du icke frstr; sannerligen, snde jag dig till
        sdana, s skulle de hra p dig
003:007 Men Israels hus vill icke hra p dig, ty de vilja icke hra p
        mig; hela Israels hus har hrda pannor och frhrdade
        hjrtan.
003:008 Men se, jag gr ditt ansikte hrt ssom deras ansikten, och din
        panna hrd ssom deras pannor.
003:009 Ja, jag gr din panna hrd ssom diamant, hrdare n flinta.  Du
        skall icke frukta fr dem och icke frfras fr dem, d de nu
        ro ett genstrvigt slkte.
003:010 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, allt vad jag talar till
        dig skall du upptaga i ditt hjrta och hra med dina ron.
003:011 Och g bort till dina fngna landsmn, och tala till dem och sg
        till dem: 'S sger Herren, HERREN'--evad de nu hra drp
        eller icke.

003:012 Och en andekraft lyfte upp mig, och jag hrde bakom mig ljudet
        av ett vldigt dn: Lovad vare HERRENS hrlighet, dr varest
        den r!,
003:013 s ock ljudet av vsendenas vingar, som rrde vid varandra, och
        ljudet av hjulen jmte dem och ljudet av ett vldigt dn.
003:014 Och en andekraft lyfte upp mig och frde mig bort, och jag
        frdades stad, bedrvad och upprrd i min ande, och HERRENS
        hand var stark ver mig.
003:015 Och jag kom till de fngna i Tel-Abib, till dem som bodde vid
        strmmen Kebar, till den plats dr de bodde; och jag satt dr
        ibland dem i sju dagar, frsnkt i djup sorg.

003:016 Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade:
003:017 Du mnniskobarn, jag har satt dig till en vktare fr Israels
        hus, fr att du  mina vagnar skall varna dem, nr du hr ett
        ord frn min mun.
003:018 Om jag sger till den ogudaktige: 'Du mste d' och du d icke
        varnar honom, ja, om du icke sger ngot till att varna den
        ogudaktige fr hans ogudaktiga vg och rdda hans liv, d skall
        vl den ogudaktige d genom sin missgrning, men hans blod skall
        jag utkrva av din hand.
003:019 Men om du varnar den ogudaktige och han likvl icke vnder om
        frn sin ogudaktighet och sin ogudaktiga vg, d skall
        visserligen han d genom sin missgrning, men du sjlv har
        rddat din sjl.
003:020 Och om en rttfrdig man vnder om frn sin rttfrdighet och
        gr vad ortt r, s skall jag lgga en sttesten i hans vg,
        och han skall d.  Om du d icke har varnat honom, s skall han
        vl d genom sin synd, och den rttfrdighet som han frr har
        vat skall icke varda ihgkommen, men hans blod skall jag
        utkrva av din hand.
003:021 Men om du har varnat den rttfrdige, fr att han, den
        rttfrdige, icke skall synda, och han s avhller sig frn
        synd, d skall han frvisso f leva, drfr att han lt varna
        sig, och du sjlv har d rddat din sjl.

003:022 Och HERRENS hand kom dr ver mig, och han sade till mig: St
        upp och g ut p sltten; dr skall jag tala med dig.
003:023 D stod jag upp och gick ut p sltten; och se, dr stod HERRENS
        hrlighet, alldeles sdan som jag hade sett den vid strmmen
        Kebar; och jag fll ned p mitt ansikte.
003:024 Men en andekraft kom i mig och reste upp mig p mina ftter.  Och
        han talade med mig och sade till mig: G och stng dig inne i
        ditt hus.
003:025 Och se, du mnniskobarn, bojor skola lggas p dig, och du skall
        bliva bunden med sdana, s att du icke kan g ut bland de
        andra.
003:026 Och jag skall lta din tunga lda vid din gom, s att du bliver
        stum och icke kan bestraffa dem, d de nu ro ett genstrvigt
        slkte.
003:027 Men nr jag talar med dig, skall jag upplta din mun, s att du
        kan sga till dem: 'S sger Herren, HERREN.'  Den som d vill
        hra, han hre, och den som icke vill, han hre icke, d de nu
        ro ett genstrvigt slkte.

004:001 Och du, mnniskobarn, tag dig en tegeltavla och lgg den framfr
        dig och rista p den in en stad, nmligen Jerusalem.
004:002 Och res upp blverk mot den och bygg en belgringsmur mot den
        och kasta upp en vall mot den och sl upp lger mot den och stt
        upp murbrckor mot den runt omkring.
004:003 Och tag dig en jrnplt och stt upp den ssom en jrnvgg
        mellan dig och staden; och vnd s ditt ansikte emot den och
        hll den belgrad och anstt den.  Detta skall vara ett tecken
        fr Israels hus.

004:004 Och lgg du dig p din vnstra sida och lgg Israels hus'
        missgrning ovanp; lika mnga dagar som du ligger s, skall du
        bra p deras missgrning.
004:005 Jag skall lta deras missgrningsr fr dig motsvaras av ett
        lika antal dagar, nmligen av tre hundra nittio dagar; s lnge
        skall du bara p Israels hus' missgrning.
004:006 Och sedan, nr du har fullgjort detta, skall du lgga dig p din
        hgra sida och bra p Juda hus' missgrning; i fyrtio dagar,
        var dag svarande mot ett r, skall denna min freskrift glla
        fr dig.
004:007 Och du skall vnda ditt ansikte och din blottade arm mot det
        belgrade Jerusalem och profetera mot det.

004:008 Och se, jag skall lgga bojor p dig, s att du icke kan vnda
        dig frn den ena sidan p den andra, frrn dina belgringsdagar
        ro slut.
004:009 Och tag dig vete, korn, bnor, linsrter, hirs och splt och
        lgg detta i ett och samma krl och baka dig brd drav; lika
        mnga dagar som du ligger p ena sidan, allts tre hundra nittio
        dagar, skall detta vara vad du har att ta.
004:010 Den mat som du fr att ta skall du ta efter vikt, tjugu siklar
        om dagen; detta skall du hava att ta frn en viss timme ena
        dagen till samma timme nsta dag
004:011 Du skall ock dricka vatten efter mtt, nmligen en sjttedels
        hin; s mycket skall du hava att dricka frn en viss timme ena
        dagen till samma timme nsta dag.
004:012 Tillredd ssom kornkakor skall maten tas av dig, och du skall
        tillreda den infr deras gon p brnsle av mnniskotrck.

004:013 Och HERREN tillade: Likas skola Israels barn ta sitt brd
        orent bland hedningarna, till vilka jag skall frdriva dem.
004:014 Men jag svarade: Ack, Herre, HERRE!  Se, jag har nnu aldrig
        blivit orenad.  Jag har aldrig, frn min ungdom och intill nu,
        tit ngot sjlvdtt eller ihjlrivet djur; och sdant ktt som
        rknas fr vederstyggligt har aldrig kommit i min mun.
004:015 D sade han till mig: Vlan, jag vill lta dig taga kospillning
        i stllet fr mnniskotrck; vid sdan m du baka ditt brd.
004:016 Och han sade ter till mig: Du mnniskobarn, se, jag vill
        frdrva livsuppehllet fr Jerusalem, s att de skola ta brd
        efter vikt, och det med oro, och dricka vatten efter mtt, och
        det med frfran;
004:017 ja, s att de lida brist p brd och vatten och gripas av
        frfran, den ene med den andre, och frsmkta genom sin
        missgrning.

005:001 Och du, mnniskobarn, tag dig ett skarpt svrd och bruka det
        ssom rakkniv, och fr det ver ditt huvud och din haka; tag dig
        s en vgskl och dela det avrakade hret.
005:002 En tredjedel skall du brnna upp i eld mitt i staden, nr
        belgringsdagarna hava gtt till nda; en tredjedel skall du
        taga ut och sl den med svrdet dr runt omkring; och en
        tredjedel skall du str ut fr vinden, och mitt svrd skall jag
        draga ut efter dem.
005:003 Men ngra f strn skall du taga undan drifrn, och dem skall
        du knyta in i flikarna av din mantel.
005:004 Och av dessa strn skall du terigen taga ngra och kasta dem i
        elden och brnna upp dem i eld.  Hrifrn skall en eld g ut
        ver hela Israels hus.

005:005 S sger Herren, HERREN: Detta r Jerusalem, som jag har satt
        mitt ibland hednafolken, med lnder runt dromkring.
005:006 Men det var genstrvigt mot mina rtter p ett nnu ogudaktigare
        stt n hednafolken, och var nnu mer genstrvigt mot mina
        stadgar n lnderna runt dromkring; ty de frkastade mina
        rtter och vandrade icke efter mina stadgar.
005:007 Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom I haven rasat vrre n
        hednafolken runt omkring eder, och icke haven vandrat efter mina
        stadgar och icke gjort efter mina rtter, ja, icke ens gjort
        efter de hednafolks rtter, som bo runt omkring eder,
005:008 drfr sger Herren, HERREN s: Se, frdenskull skall jag ocks
        komma ver dig och skipa rtt mitt ibland dig infr hednafolkens
        gon;
005:009 jag skall gra med dig vad jag aldrig frr har gjort, och sdant
        som jag aldrig mer vill gra, fr alla dina styggelsers
        skull.
005:010 Drfr skola i dig frldrar ta sina barn, och barn sina
        frldrar; och jag skall skipa rtt i dig och str ut fr alla
        vindar allt som bliver kvar av dig.
005:011 Ja, s sant jag lever, sger Herren, HERREN: sannerligen, drfr
        att du har orenat min helgedom med alla dina skndligheter och
        alla dina styggelser, skall jag ocks utan skonsamhet vnda bort
        mitt ga och icke hava ngon misskund.
005:012 En tredjedel av dig skall d av pest och frgs av hunger i dig,
        en tredjedel skall falla fr svrd runt omkring dig; och en
        tredjedel skall jag str ut fr alla vindar, och mitt svrd
        skall jag draga ut efter dem.
005:013 Ja, min vrede skall f uttmma sig, och jag skall slcka min
        frtrnelse p dem och hmnas p dem; och nr jag s uttmmer
        min frtrnelse p dem, skola de frnimma att jag, HERREN, har
        talat i min nitlskan.
005:014 Och jag skall lta dig bliva en demark och en smlek bland
        folken runt omkring dig, infr var mans gon, som gr dr fram.
005:015 Ja, det skall bliva till smlek och hn, till varnagel och
        skrck fr folken runt omkring dig, nr jag s skipar rtt i dig
        med vrede och frtrnelse och frtrnelses tuktan.  Jag, HERREN,
        har talat.
005:016 Nr jag snder bland dem hungerns onda pilar, som bliva till
        frdrv, ja, nr jag snder dessa till att frdrva eder och s
        lter eder hunger bliva allt vrre, d skall jag frstra fr
        eder edert livsuppehlle.
005:017 Jag skall snda ver eder hungersnd och vilddjur, som skola
        dda edra barn; och pest och blodsutgjutelse skall g ver dig,
        och svrd skall jag lta komma ver dig.  Jag, HERREN, har talat.

006:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
006:002 Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Israels berg och
        profetera mot dem
006:003 och sg: I Israels berg, hren Herrens, HERRENS ord: S sger
        Herren, HERREN till bergen och hjderna, till bckarna och
        dalarna: Se, jag skall lta svrd komma ver eder och frstra
        edra offerhjder.
006:004 Och edra altaren skola varda frdda och edra solstoder
        snderkrossade, och dem av eder, som bliva slagna, skall jag
        lta bliva kastade infr edra elndiga avgudar.
006:005 Och jag skall lta Israels barns dda kroppar ligga dr infr
        deras elndiga avgudar, och jag skall frstr edra ben runt
        omkring edra altaren.
006:006 Var I n ren bosatta skola stderna bliva de och offerhjderna
        delagda, s att edra altaren st de och frdda, och edra
        elndiga avgudar bliva snderslagna och f en nde, och edra
        solstoder bliva nedhuggna, och edra verk utplnade.
006:007 Ddsslagna mn skola d falla bland eder; och I skolen frnimma
        att jag r HERREN.
006:008 Och om jag lter ngra leva kvar, s att somliga av eder, nr I
        bliven frstrdda i lnderna, rddas undan svrdet ute bland
        folken,
006:009 s skola dessa edra rddade ute bland folken, dr de ro i
        fngenskap, tnka p mig, nr jag har krossat deras trolsa
        hjrtan, som veko av ifrn mig, och deras gon, som i trols
        avfllighet skdade efter deras elndiga avgudar; och de skola
        knna leda vid sig sjlva fr det onda som de hava gjort med alla
        sina styggelser.
006:010 Och de skola frnimma att jag r HERREN.  Det r icke ett tomt
        ord att jag skall lta denna olycka komma ver dem.

006:011 S sger Herren, HERREN: Sl dina hnder tillsammans, och stampa
        med dina ftter, och ropa ack och ve ver alla de onda
        styggelserna i Israels hus, ty genom svrd, hunger och pest
        mste de falla.
006:012 Den som r lngt borta skall d av pest, och den som r nra
        skall falla fr svrd, och den som bliver kvar och varder
        bevarad skall d av hunger; s skall jag uttmma min vrede p
        dem.
006:013 Och I skolen frnimma att jag r HERREN, nr deras slagna mn
        ligga dr mitt ibland sina elndiga avgudar, runt omkring sina
        altaren, p alla hga kullar, p alla bergstoppar, under alla
        grna trd och under alla lummiga terebinter, varhelst de hava
        ltit en vlbehaglig lukt uppstiga till alla sina olndiga
        avgudar.
006:014 Och jag skall utrcka min hand mot dem och gra landet mer de
        och tomt n knen vid Dibla, var de n ro bosatta; och de skola
        frnimma att jag r HERREN.

007:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
007:002 Du mnniskobarn, s sger Herren, HERREN till Israels land:
        nden!  Ja, nden kommer ver landets fyra hrn.
007:003 Nu kommer nden ver dig, ty jag skall snda min vrede mot dig
        och dma dig efter dina grningar och lta alla dina styggelser
        komma ver dig.
007:004 Jag skall icke visa dig ngon skonsamhet och icke hava ngon
        misskund; nej, jag skall lta dina grningar komma ver dig, och
        dina styggelser skola vila p dig.  Och I skolen frnimma att jag
        r HERREN.

007:005 S sger Herren, HERREN: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i
        sitt slag!
007:006 En nde kommer, ja, nden kommer, den vaknar upp och kommer ver
        dig.
007:007 Ja se, det kommer!  Nu kommer ordningen till dig, du folk som bor
        hr i landet; din stund kommer, frvirringens dag r nra, d
        intet skrdeskri mer skall hras p bergen.
007:008 Nu skall jag snart utgjuta min frtrnelse ver dig och uttmma
        min vrede p dig, och dma dig efter dina grningar och lta
        alla dina styggelser komma ver dig.
007:009 Jag skall icke visa ngon skonsamhet och icke hava ngon
        misskund, jag skall giva dig efter dina grningar, och dina
        styggelser skola vila p dig.  Och I skolen frnimma att jag,
        HERREN, r den som slr.
007:010 Se, dagen r inne; se, det kommer!  Ordningen gr sin gng, riset
        blomstrar upp, vermodet grnskar;
007:011 vldet reser sig till ett ris fr ogudaktigheten.  D bliver
        intet kvar av dem, intet av hela deras hop, intet av deras gods,
        och till intet bliver deras hrlighet.
007:012 Stunden kommer, dagen nalkas; kparen m icke gldja sig, och
        sljaren m icke srja, ty vredesgld kommer ver hela hopen
        drinne.
007:013 Sljaren skall icke f tillbaka vad han har slt, om han ens fr
        frbliva vid liv.  Ty profetian om hela hopen drinne skall icke
        ryggas och ingen som lever i missgrning skall kunna hlla
        stnd.
007:014 Man stter i basun och rustar allt i ordning, men ingen drager
        ut till strid; ty min vredesgld gr fram ver hela hopen
        drinne.
007:015 Ute hrjar svrdet och drinne pest och hungersnd, den som r
        ute p marken dr genom svrdet, och den som r i staden, honom
        frtr hungersnd och pest.
007:016 Och om ngra av dem bliva rddade, s skola de ska sin
        tillflykt i bergen och vara lika klyftornas duvor, som
        allasammans klaga.  S skall det g var och en genom hans
        missgrning.
007:017 Alla hnder skola sjunka ned, och alla knn skola bliva ssom
        vatten.
007:018 Mnniskorna skola klda sig i sorgdrkt, och frfran skall
        vertcka dem, alla ansikten skola hljas av skam, och alla
        huvuden skola bliva skalliga.
007:019 Man skall kasta sitt silver ut p gatorna och akta sitt guld
        ssom orenlighet.  Deras silver och guld skall icke kunna rdda
        dem p HERRENS vredes dag, de skola icke kunna mtta sig drmed
        eller drmed fylla sin buk; ty det har varit fr dem en
        sttesten till missgrning.
007:020 Dess skna glans brukade man till hgfrd, ja, de gjorde drav
        sina styggeliga bilder, sina skndliga avgudar.  Drfr skall jag
        gra det till orenlighet fr dem.
007:021 Jag skall giva det ssom byte i frmlingars hand och ssom rov
        t de ogudaktigaste p jorden, fr att de m ohelga det.
007:022 Och jag skall vnda bort mitt ansikte ifrn dem, s att man fr
        ohelga min klenod; vldsmn skola f draga drin och ohelga den.

007:023 Gr kedjorna redo; ty landet r fullt av blodsdomar, och staden
        r full av ortt.
007:024 Och jag skall lta de vrsta hednafolk komma och taga deras hus
        i besittning.  S skall jag gra slut p de frckas vermod, och
        deras helgedomar skola varda oskrade.
007:025 Frskrckelse skall komma, och nr de ska rddning, skall ingen
        vara att finna.
007:026 Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudet
        skall flja det andra.  Man skall f tigga profeterna om syner,
        prsterna skola komma till korta med sin undervisning och de
        ldste med sina rd.
007:027 Konungen skall srja, hvdingarna skola klda sig i
        frskrckelse, och folket i landet skall st dr med darrande
        hnder.  Jag skall gra med den efter deras grningar och skipa
        rtt t dem ssom rtt r t dem; och de skola frnimma att jag
        r HERREN.

008:001 Och i sjtte ret, i sjtte mnaden, p femte dagen i mnaden,
        nr jag satt i mitt hus och de ldste i Juda sutto hos mig, kom
        Herrens, HERRENS hand dr ver mig.
008:002 Och jag fick se ngot som till utseendet liknade eld; allt, nda
        ifrn det som sg ut att vara hans lnder och sedan allt nedt,
        var eld.  Men frn hans lnder och sedan allt uppt syntes ngot
        som liknade strlande ljus, och som var ssom glnsande malm.
008:003 Och han rckte ut ngot som var bildat ssom en hand och fattade
        mig vid en lock av mitt huvudhr; och en andekraft lyfte mig upp
        mellan himmel och jord och frde mig, i en syn frn Gud, till
        Jerusalem, dit dr man gr in till den inre frgrden genom den
        port som vetter t norr, dr varest avgudabeltet, det som hade
        uppvckt Guds nitlskan, hade sin plats.
008:004 Och se, dr syntes Israels Guds hrlighet, alldeles sdan som
        jag hade sett den p sltten.
008:005 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, lyft upp dina gon mot
        norr.  Nr jag nu lyfte upp mina gon mot norr, fick jag se
        avgudabeltet, det som hade uppvckt Guds nitlskan, st dr
        norr om altarporten, vid sjlva ingngen.
008:006 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du vad de gra hr?
        Stora ro de styggelser som Israels hus hr bedriver, s att jag
        mste draga lngt bort ifrn min helgedom; men du skall f se
        nnu flera, strre styggelser.

008:007 Sedan frde han mig till frgrdens ingng, och jag fick dr se
        ett hl i vggen.
008:008 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, bryt igenom vggen.  D
        brt jag igenom vggen och fick nu se en drr.
008:009 Och han sade till mig: G in och se vilka onda styggelser de
        hr bedriva.
008:010 Nr jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av
        vederstyggliga krldjur och fyrfotadjur, s ock Israels hus'
        alla elndiga avgudar, inristade runt omkring p vggarna.
008:011 Och framfr dem stodo sjuttio av: de ldste i Israels hus, och
        Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av
        dem hade sitt rkelsekar i handen, och vllukt steg upp frn
        rkelsemolnet.
008:012 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du vad de ldste i
        Israels hus bedriva i mrkret, var och en i sin avgudakammare?
        Ty de sga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har vergivit landet.'

008:013 Drefter sade han till mig: Du skall f se nnu flera, strre
        styggelser som dessa bedriva.
008:014 Och han frde mig fram mot ingngen till norra porten p HERRENS
        hus, och se, dr sutto kvinnor som begrto Tammus.
008:015 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du detta?  Men du
        skall f se nnu flera styggelser, strre n dessa.
008:016 Och han frde mig till den inre frgrden till HERRENS hus, och
        se, vid ingngen till HERRENS tempel, mellan frhuset och
        altaret, stodo vid pass tjugufem mn, som vnde ryggarna t
        HERRENS tempel och ansiktena t ster, och som tillbdo solen i
        ster.
008:017 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du detta?  r det
        icke nog fr Juda hus att bedriva de styggelser som de hr hava
        bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med ortt och
        ter hava frtrnat mig?  Se nu huru de stta vintrdskvisten fr
        nsan!
008:018 Drfr skall ocks jag utfra mitt: verk i vrede; jag skall icke
        visa ngon skonsamhet och icke hava ngon misskund.  Och om de n
        ropa med hg rst infr mig, skall jag dock icke hra dem.

009:001 Och jag hrde honom ropa med hg rst och sga: Kommen hit med
        hemskelser ver staden, och var och en have sitt mordvapen i
        handen.
009:002 Och se, d kommo sex mn frn vre porten, den som vetter t
        norr och var och en hade sin stridshammare i handen; och bland
        dem fanns en man som var kldd i linneklder och hade ett
        skrivtyg vid sin lnd.  Och de kommo och stllde sig vid sidan
        av kopparaltaret.
009:003 Och Israels Guds hrlighet hade lyft sig frn keruben, som den
        vilade p, och hade flyttat sig till tempelhusets trskel, och
        ropade nu till mannen som var kldd i linneklderna och hade
        skrivtyget vid sin lnd;
009:004 HERREN sade till honom: G igenom Jerusalems stad, och teckna
        med ett tecken p pannan de mn som sucka och jmra sig ver
        alla styggelser som bedrivas drinne.
009:005 Och till de andra hrde jag honom sga: Dragen fram i staden
        efter honom och sln ned folket; visen ingen skonsamhet och
        haven ingen misskund.
009:006 Bde ldringar och ynglingar och jungfrur, bde barn och kvinnor
        skolen I drpa och frgra, men I mn icke komma vid ngon som
        har tecknet p sig, och I skolen begynna vid min helgedom.  Och
        de begynte med de ldste, med de mn som stodo framfr
        tempelhuset.
009:007 Han sade nmligen till dem: Orenen tempelhuset, och fyllen upp
        frgrdarna med slagna; dragen sedan ut.  Och de drogo ut och
        slogo ned folket i staden.

009:008 D nu jag blev lmnad kvar, nr de s slogo folket, fll jag ned
        p mitt ansikte och ropade och sade: Ack, Herre, HERRE, vill du
        d frgra hela kvarlevan av Israel, eftersom du s utgjuter din
        vrede ver Jerusalem?
009:009 Han sade till mig: Israels och Juda hus' missgrning r alltfr
        stor; landet r uppfyllt med ortt, och staden r full av
        lagvrngning.  Ty de sga: 'HERREN har vergivit landet, HERREN
        ser det icke.'
009:010 Drfr skall icke heller jag visa ngon skonsamhet eller hava
        ngon misskund, utan skall lta deras grningar komma ver deras
        huvuden.
009:011 Och mannen som var kldd i linneklderna och hade skrivtyget vid
        sin lnd kom nu tillbaka och gav besked och sade: Jag har gjort
        ssom du bjd mig.

010:001 Och jag fick se att p fstet, som vilade p kerubernas huvuden,
        fanns ngot som tycktes vara av safirsten, ngot som till
        utseendet liknade en tron; detta syntes ovanp dem.
010:002 Och han sade till mannen som var kldd i linneklderna, han
        sade: G in mellan rundlarna, in under keruben, och tag dina
        hnder fulla med eldsgld frn platsen mellan keruberna, och
        str ut dem ver staden.  Och jag sg honom g.
010:003 Och keruberna stodo till hger om huset, nr mannen gick ditin,
        och molnet uppfyllde den inre frgrden.
010:004 Men HERRENS hrlighet hjde sig upp frn keruben och flyttade
        sig till husets trskel; och huset uppfylldes d av molnet, och
        frgrden blev full av glansen frn HERRENS hrlighet.
010:005 Och dnet av kerubernas vingar hrdes nda till den yttre
        frgrden, likt Gud den Allsmktiges rst, d han talar.
010:006 Och nr han nu bjd mannen som var kldd i linneklderna och
        sade: Tag eld frn platsen mellan rundlarna, inne mellan
        keruberna, d gick denne ditin och stllde sig bredvid ett av
        hjulen.
010:007 D rckte keruben dr ut sin hand, mellan de andra keruberna,
        till elden som brann mellan keruberna, och tog drav och lade i
        hnderna p honom som var kldd i linneklderna; och denne tog
        det och gick s ut.

010:008 Och under vingarna p keruberna s syntes ngot som var bildat
        ssom en mnniskohand.
010:009 Och jag fick se fyra hjul st invid keruberna ett hjul invid var
        kerub och det sg ut som om hjulen voro av ngot som liknade
        krysolitsten.
010:010 De sgo alla fyra likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt
        i ett annat.
010:011 Nr de skulle g, kunde de g t alla fyra sidorna, de behvde
        icke vnda sig, nr de gingo.  Ty t det hll dit den frmste
        begav sig gingo de andra efter, utan att de behvde vnda sig,
        nr de gingo.
010:012 Och hela deras kropp, deras rygg, deras hnder och deras vingar,
        s ock hjulen, voro fulla med gon runt omkring; de fyra hade
        nmligen var sitt hjul.
010:013 Och jag hrde att hjulen kallades rundlar.
010:014 Och var och en hade fyra ansikten; det frsta ansiktet var en
        kerubs, det andra en mnniskas, det tredje ett lejons, det
        fjrde en rns.
010:015 Och keruberna hjde sig upp; de var samma vsenden som jag hade
        sett vid strmmen Kebar.
010:016 Och nr keruberna gingo, gingo ock hjulen invid dem; och nr
        keruberna lyfte sina vingar fr att hja sig ver jorden, skilde
        sig hjulen icke ifrn dem.
010:017 Nr de stodo stilla, stodo ock dessa stilla, och nr de hjde
        sig, hjde sig ock dessa med dem, ty vsendenas ande var i dem.

010:018 Och HERRENS hrlighet flyttade I sig bort ifrn husets trskel
        och stannade ver keruberna.
010:019 D sg jag huru keruberna lyfte sina vingar och hjde sig frn
        jorden, nr de begvo sig bort, och hjulen jmte dem; och de
        stannade vid ingngen till stra porten p HERRENS hus, och
        Israels Guds hrlighet vilade ovanp dem.
010:020 Det var samma vsenden som jag: hade sett under Israels Gud vid
        strmmen Kebar, och jag mrkte att det var keruber.
010:021 Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras
        vingar var ngot som liknade mnniskohnder.
010:022 Och deras ansikten voro likadana som de ansikten jag hade sett
        vid strmmen Kebar, s sgo de ut, och sdana voro de.  Och de
        gingo alla rakt fram.

011:001 Och en andekraft lyfte upp mig och frde mig till stra porten
        p HERRENS hus, den som vetter t ster.  Dr fick jag se
        tjugufem mn st vid ingngen till porten; och jag sg bland dem
        Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, som voro furstar
        i folket.
011:002 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, det r dessa mn som
        tnka ut vad frdrvligt r och rda till vad ont r, hr i
        staden;
011:003 det r de som sga: 'Hus byggas icke upp s snart.  Hr r
        grytan, och vi ro kttet.
011:004 Profetera drfr mot dem, ja, profetera, du mnniskobarn.

011:005 D fll HERRENS Ande ver mig, han sade till mig: Sg: S sger
        HERREN: Sdant sgen I, I av Israels hus, och edra hjrtans
        tankar knner jag vl.
011:006 Mnga ligga genom eder slagna hr i staden; I haven uppfyllt
        dess gator med slagna.
011:007 Drfr sger Herren, HERREN s: De slagna vilkas fall I haven
        vllat i staden, de ro kttet, och den r grytan; men eder
        sjlva skall man fra bort ur den.
011:008 I frukten fr svrd, och svrd skall jag ock lta komma ver
        eder, sger Herren, HERREN.
011:009 Jag skall fra eder bort hrifrn och giva eder i frmlingars
        hand; och jag skall hlla dom ver eder.
011:010 Fr svrd skolen I falla; vid Israels grns skall jag dma
        eder.  Och I skolen frnimma att jag r HERREN.
011:011 Staden skall icke vara en gryta fr eder, och I skolen icke vara
        kttet i den; nej, vid Israels grns skall jag dma eder.
011:012 D skolen I frnimma att jag r HERREN, I som icke haven vandrat
        efter mina stadgar och icke haven gjort efter mina rtter, utan
        haven gjort efter de hednafolks rtter, som bo runt omkring
        eder.

011:013 Medan jag s profeterade, hade Pelatja, Benajas son, uppgivit
        andan.  D fll jag ned p mitt ansikte och ropade med hg rst
        och sade: Ack, Herre, HERRE, vill du d alldeles gra nde p
        kvarlevan av Israel?
011:014 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
011:015 Du mnniskobarn, dina brder, ja, dina brder dina nra frnder
        och hela Israels hus, alla de till vilka Jerusalems invnare
        sga: 'Hllen eder borta frn HERREN; det r t oss som landet
        har blivit givet till besittning'--
011:016 om dem skall du allts sga: S sger Herren, HERREN: Ja, vl
        har jag frt dem lngt bort ibland folken och frstrtt dem i
        lnderna, och med nd har jag varit fr dem en helgedom i de
        lnder dit de hava kommit;
011:017 men drfr skall du nu sga: S sger Herren, HERREN: Jag skall
        frsamla eder ifrn folkslagen och hmta eder tillhopa frn de
        lnder dit I haven blivit frstrdda, och skall giva eder
        Israels land.
011:018 Och nr de hava kommit dit, skola de skaffa bort drifrn alla
        de skndliga och styggeliga avgudar som nu finnas dr.
011:019 Och jag skall giva dem alla ett och samma hjrta, och en ny ande
        skall jag lta komma i deras brst; jag skall taga bort
        stenhjrtat ur deras kropp och giva dem ett hjrta av ktt,
011:020 s att de vandra efter mina stadgar och hlla mina rtter och
        gra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall vara
        deras Gud.
011:021 Men de vilkas hjrtan efterflja de skndliga och styggeliga
        avgudarnas hjrtan, deras grningar skall jag lta komma ver
        deras huvuden, sger Herren, HERREN.
011:022 Och keruberna, fljda av hjulen, lyfte sina vingar, och Israels
        Guds hrlighet vilade ovanp dem.
011:023 Och HERRENS hrlighet hjde sig och lmnade staden och stannade
        p berget ster om staden.
011:024 Men mig hade en andekraft lyft upp och frt bort till de fngna
        i Kaldeen, s hade skett i synen, genom Guds Ande.  Sedan
        frsvann fr mig den syn jag hade ftt se.
011:025 Och jag talade till de fngna alla de ord som HERREN hade
        uppenbarat fr mig.

012:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade;
012:002 Du mnniskobarn, du bor mitt i det genstrviga slktet, bland
        mnniskor som hava gon att se med, men dock icke se, och ron
        att hra med, men dock icke hra, eftersom de ro ett s
        genstrvigt slkte.
012:003 S red nu till t dig, du mnniskobarn, vad man behver, nr man
        skall g i landsflykt.  Och vandra i deras syn stad p ljusa
        dagen, ja, vandra i deras syn stad frn det stlle dr du nu
        bor bort till en annan ort--om de till ventyrs ville akta
        drp, d de nu ro ett s genstrvigt slkte.
012:004 Fr ut ditt bohag, p ljusa dagen och i deras syn, ssom skulle
        du g i landsflykt, och vandra s i deras syn sjlv stad p
        aftonen, ssom landsflyktiga plga.
012:005 Gr dig i deras syn en ppning i vggen, och fr bohaget ut
        genom den.
012:006 Lyft det sedan i deras syn upp p axeln och fr bort det, nr
        det har blivit alldeles mrkt; och betck ditt ansikte, s att
        du icke ser landet.  Ty jag gr dig till ett tecken fr Israels
        hus.
012:007 Och jag gjorde ssom han bjd mig; p ljusa dagen frde jag ut
        mitt bohag, ssom skulle jag g i landsflykt.  Sedan, om aftonen,
        gjorde jag mig med handen en ppning i vggen, och nr det hade
        blivit alldeles mrkt, frde jag det ut genom den och bar det s
        p axeln, i deras syn.

012:008 Och HERRENS ord kom till mig den fljande morgonen; han sade:
012:009 Du mnniskobarn, skert har Israels hus, det genstrviga
        slktet, frgat dig: Vad r det du gr?
012:010 S svara dem nu: S sger Herren, HERREN: Denna utsaga gller
        fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som ro
        drinne.
012:011 Sg: Jag r ett tecken fr eder; ssom jag har gjort, s skall
        det g dem: de skola vandra bort i landsflykt och fngenskap.
012:012 Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin brda p
        axeln, nr det har blivit alldeles mrkt, och skall s draga
        ut.  Man skall gra en ppning i vggen, s att han genom den kan
        bra ut sin brda; och han skall betcka sitt ansikte, s att
        han icke ser landet med sitt ga.
012:013 Och jag skall breda ut mitt nt ver honom, och han skall bliva
        fngad i min snara; och jag skall fra honom till Babel i
        kaldernas land, som han dock icke skall se; och dr skall han
        d.
012:014 Och alla som ro omkring honom, till hans hjlp, och alla hans
        hrskaror skall jag frstr t alla vderstreck, och mitt svrd
        skall jag draga ut efter dem.
012:015 Och de skola frnimma att jag r HERREN, nr jag frskingrar dem
        bland folken och frstrr dem i lnderna.
012:016 Men ngra f av dem skall jag lta bliva kvar efter svrd,
        hungersnd och pest, fr att de bland de folk till vilka de
        komma skola kunna frtlja om alla sina styggelser; och de skola
        frnimma att jag r HERREN.

012:017 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
012:018 Du mnniskobarn, t nu ditt brd med bvan, och drick ditt
        vatten darrande och med oro.
012:019 Och sg till folket i landet: S sger Herren, HERREN om
        Jerusalems invnare i Israels land: De skola ta sitt brd med
        oro och dricka sitt vatten med frfran; s skall landet bliva
        delagt och plundrat p allt vad dri r, fr den ortts skull
        som alla dess inbyggare hava vat.
012:020 Och de stder som nu ro bebodda skola komma att ligga de, och
        landet skall bliva en demark; och I skolen frnimma att jag r
        HERREN.

012:021 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
012:022 Du mnniskobarn, vad r det fr ett ordsprk I haven i Israels
        land, nr I sgen: Tiden gr, och av alla profetsynerna bliver
        intet?
012:023 Sg nu till dem: S sger Herren, HERREN: Jag skall gra slut p
        det ordsprket, s att man icke mer skall bruka det i
        Israel.  Tala i stllet s till dem: Tiden kommer snart, med
        alla profetsynernas fullbordan.
012:024 Ty inga falska profetsyner och inga lgnaktiga spdomar skola
        mer finnas i Israels hus;
012:025 nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och det
        skall fullbordas, utan att lnge frdrjas.  Ja, du genstrviga
        slkte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ock
        fullborda det, sger Herren, HERREN.

012:026 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
012:027 Du mnniskobarn, se, Israels hus sger: Den syn som han skdar
        gller dagar som icke komma s snart; han profeterar om tider
        som nnu ro lngt borta.
012:028 Sg drfr till dem: S sger Herren, HERREN: Intet av vad jag
        har talat skall lngre frdrjas; vad jag talar, det skall ske,
        sger Herren, HERREN.

013:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
013:002 Du mnniskobarn, profetera mot Israels profeterande profeter;
        sg till dem som profetera efter sina egna hjrtans ingivelser:
        Hren HERRENS ord.
013:003 S sger Herren, HERREN: Ve eder, I draktiga profeter, som
        fljen eder egen ande och syner som I icke haven sett!--
013:004 Lika rvar p de platser ro dina profeter, Israel.
013:005 I haven icke trtt fram i gapet eller frt upp ngon mur omkring
        Israels hus, s att det har kunnat best i striden p HERRENS
        dag.
013:006 Nej, deras syner voro falskhet och deras spdomar lgn, fastn
        de sade S har HERREN sagt.  HERREN hade ju icke snt dem, men
        de hoppades att deras tal nd skulle g i fullbordan.
013:007 Ja, frvisso var det falska syner som I skdaden och lgnaktiga
        spdomar som I uttaladen, fastn I saden: S har HERREN sagt.
        Jag hade ju icke talat ngot sdant.

013:008 Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom edert tal r falskhet
        och edra syner ro lgn, se, drfr skall jag komma ver eder,
        sger Herren, HERREN.
013:009 Och min hand skall drabba profeterna som skda falska syner och
        sp lgnaktiga spdomar.  De skola icke f en plats i mitt folks
        frsamling och skola icke bliva upptagna i frteckningen p
        Israels hus, ej heller skola de f komma till Israels land; och
        I skolen frnimma att jag r Herren, HERREN.
013:010 Eftersom, ja, eftersom de frde mitt folk vilse, i det att de
        sade: Allt str vl till, och dock stod icke allt vl till,
        och eftersom de, nr folket bygger upp en mur, vitmena den,
013:011 drfr m du sga till dessa vitmenare att den mste falla.  Ett
        slagregn skall komma--ja, I skolen fara ned, I hagelstenar,
        och du skall bryta ned den, du stormvind!
013:012 Och nr s vggen faller, d skall man frvisso sga till eder:
        Var r nu vitmeningen som I strken p?
013:013 Drfr sger Herren, HERREN s; Jag skall i min frtrnelse lta
        en stormvind bryta ls, ett slagregn skall komma genom min
        vrede, och hagelstenar genom min frtrnelse, s att det bliver
        en nde drp.
013:014 Och jag skall frstra vggen som I bestrken med vitmening, jag
        skall sl den till jorden, s att dess grundval bliver
        blottad.  Och nr den faller, skolen I frgs drinne; och I
        skolen frnimma att jag r HERREN.
013:015 Och jag skall uttmma min frtrnelse p vggen och p dem som
        hava bestrukit den med vitmening; och s skall jag sga till
        eder: Det r ute med vggen, det r ute med dess vitmenare,
013:016 med Israels profeter, som profeterade om Jerusalem och skdade
        syner, det till behag, om att allt stod vl till, och dock stod
        icke allt vl till, sger Herren, HERREN.

013:017 Och du, mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot dina landsmaninnor
        som profetera efter sina egna hjrtans ingivelser; profetera mot
        dem
013:018 och sg: S sger Herren, HERREN: Ve eder som syn bindlar till
        alla handleder och gren sljor till alla huvuden, bde ungas
        och gamlas, fr att s fnga sjlar!  Skullen I f fnga sjlar
        bland mitt folk och dma somliga sjlar till liv, eder till
        vinning,
013:019 I som fr ngra nvar korn och ngra bitar brd ohelgen mig hos
        mitt folk, drmed att I dmen till dden sjlar som icke skola
        d, och dmen till liv sjlar som icke skola leva, i det att I
        ljugen fr mitt folk, som grna hr lgn?
013:020 Nej, och drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag skall vl n
        edra bindlar, i vilka I fngen sjlarna ssom fglar, och skall
        slita dem frn edra armar; och jag skall giva sjlarna fria, de
        sjlar som I haven fngat ssom fglar.
013:021 Och jag skall slita snder edra sljor och rdda mitt folk ur
        eder hand, och de skola icke mer vara ett byte i eder hand; och
        I skolen frnimma att jag r HERREN.
013:022 Eftersom I genom lgnaktigt tal haven gjort den rttfrdige
        frsagd i hjrtat, honom som jag ingalunda ville plga, men
        dremot haven styrkt den ogudaktiges mod, s att han icke vnder
        om frn sin onda vg och rddar sitt liv,
013:023 drfr skolen I icke f fortstta att skda falska syner och att
        va spdom; utan jag skall rdda mitt folk ur eder hand, och I
        skolen frnimma att jag r HERREN.

014:001 Och ngra av de ldste i Israel kommo till mig och satte sig ned
        hos mig.
014:002 D kom HERRENS ord till mig; han sade:
014:003 Du mnniskobarn, dessa mn hava ltit sina elndiga avgudar f
        insteg i sina hjrtan och hava stllt upp framfr sig vad som r
        dem en sttesten till missgrning.  Skulle jag vl lta frga mig
        av sdana?
014:004 Nej; tala drfr med dem och sg till dem: S sger Herren,
        HERREN: Var och en av Israels hus, som lter sina elndiga
        avgudar f insteg i sitt hjrta och stller upp framfr sig vad
        som r honom en sttesten till missgrning, och s kommer till
        profeten, honom skall jag, HERREN, giva svar ssom han har
        frtjnat genom sina mnga elndiga avgudar.
014:005 S skall jag gripa Israels barn i hjrtat, drfr att de
        allasammans hava vikit bort ifrn mig genom sina elndiga
        avgudar.
014:006 Sg drfr till Israels hus: S sger Herren, HERREN: Vnden om,
        ja, vnden eder bort ifrn edra elndiga avgudar, vnden edra
        ansikten bort ifrn alla edra styggelser.
014:007 Ty om ngon av Israels hus, eller av frmlingarna som bo i
        Israel, viker bort ifrn mig, och lter sina elndiga avgudar f
        insteg i sitt hjrta och stller upp framfr sig vad som r
        honom en sttesten till missgrning, och s kommer till
        profeten, fr att denne skall frga mig fr honom, s vill jag,
        HERREN, sjlv giva honom svar:
014:008 jag skall vnda mitt ansikte mot den mannen och gra honom till
        ett tecken och till ett ordsprk, och utrota honom ur mitt folk;
        och I skolen frnimma att jag r HERREN.
014:009 Men om profeten lter frfra sig och talar ngot ord, s har
        jag, HERREN, ltit den profeten bliva frfrd; och jag skall
        utrcka min hand mot honom och frgra honom ur mitt folk
        Israel.
014:010 Och de skola bda bra p sin missgrning: profetens missgrning
        skall rknas lika med den frgandes missgrning--
014:011 p det att Israels barn icke mer m g bort ifrn mig och fara
        vilse, ej heller mer orena sig med alla sina vertrdelser, utan
        vara mitt folk, ssom jag skall vara deras Gud, sger Herren,
        HERREN.

014:012 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
014:013 Du mnniskobarn, om ett land syndade mot mig och beginge
        otrohet, s att jag mste utrcka min hand mot det och frdrva
        dess livsuppehlle och snda hungersnd ver det och utrota
        drur bde mnniskor och djur,
014:014 och om d drinne funnes dessa tre mn: Noa, Daniel och Job, s
        skulle de genom sin rttfrdighet rdda allenast sina egna liv,
        sger Herren, HERREN.
014:015 Om jag lte vilddjur draga fram genom landet och gra det
        folktomt, s att det bleve s de att ingen vgade draga dr
        fram fr djuren skull,
014:016 d skulle, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, dessa tre
        mn, om de vore drinne, icke kunna rdda vare sig sner eller
        dttrar; allenast de sjlva skulle rddas, men landet mste
        bliva de.
014:017 Eller om jag lte svrd komma ver det landet, i det att jag
        sade: Svrdet fare fram genom landet!, och jag s utrotade
        drur bde mnniskor och djur,
014:018 och om d dessa tre mn vore drinne, s skulle de, s sant jag
        lever, sger Herren, HERREN, icke kunna rdda sner eller
        dttrar; allenast de sjlva skulle rddas.
014:019 Eller om jag snde pest i det landet och utgte min vrede
        drver i blod, fr att utrota drur bde mnniskor och djur,
014:020 och om d Noa, Daniel och Job vore drinne, s skulle de, s
        sant jag lever, sger Herren, HERREN, icke kunna rdda vare sig
        son eller dotter; de skulle genom sin rttfrdighet rdda
        allenast sina egna liv.
014:021 Och s sger Herren, HERREN: Men huru mycket vrre bliver det
        icke, nr jag p en gng snder mina fyra svra straffdomar:
        svrd, hungersnd, vilddjur och pest, ver Jerusalem, fr att
        utrota drur bde mnniskor och djur!
014:022 Likvl skola ngra rddade bliva kvar dr, ngra sner och
        dttrar, som skola fras bort.  Och se, dessa skola draga bort
        till eder; och nr I fn se deras vandel och deras grningar, d
        skolen I trsta eder fr den olycka som jag har ltit komma ver
        Jerusalem, ja, fr allt som jag har ltit komma ver
        det.
014:023 De skola vara eder till trst, nr I sen deras vandel och deras
        grningar; I skolen d frst att jag icke utan sak har gjort
        allt vad jag har gjort mot det, sger Herren, HERREN.

015:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
015:002 Du mnniskobarn, varutinnan r vinstockens tr frmer n annat
        tr, vinstockens, vars rankor vxa upp bland skogens andra trd?
015:003 Tager man vl virke drav till att frfrdiga ngot nyttigt?  Gr
        man ens drav en plugg fr att p den hnga upp ngonting?
015:004 Och om det nu drtill har varit livet till mat t elden, s att
        dess bda ndar hava blivit frtrda av eld, och vad dremellan
        finnes r svett, duger det d till ngot nyttigt?
015:005 Icke ens medan det nnu var oskadat, kunde man frfrdiga ngot
        nyttigt drav; huru mycket mindre kan man frfrdiga ngot
        nyttigt drav, sedan det endels har blivit frtrt av elden och
        endels r svett!

015:006 Drfr sger Herren, HERREN s: Ssom det hnder med vinstockens
        tr bland annat tr frn skogen, att Jag lmnar det till mat t
        elden, s skall jag ock gra med Jerusalems invnare.
015:007 Jag skall vnda mitt ansikte mot dem; ur elden hava de kommit
        undan, men eld skall dock frtra dem.  Och I skolen frnimma
        att jag r HERREN, nr jag vnder mitt ansikte mot dem.
015:008 Och jag skall gra landet till en demark, drfr att de hava
        varit otrogna, sger Herren, HERREN.

016:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
016:002 Du mnniskobarn, frehll Jerusalem dess styggelser
016:003 och sg: S sger Herren, HERREN till Jerusalem: Frn Kanaans
        land stammar du, och dr r du fdd; din fader var en amor och
        din moder en hetitisk kvinna.
016:004 Och vid din fdelse gick det s till.  Nr du fddes, skar ingen
        av din navelstrng, och du blev icke rentvagen med vatten, ej
        heller ingniden med salt och lindad.
016:005 Ingen sg p dig med s mycken mkan, att han villa gra ngot
        sdant med dig eller visa dig ngon misskund, utan man kastade
        ut dig p ppna fltet den dag du fddes; s ringa aktade man
        ditt liv.
016:006 D gick jag frbi dr du lg och fick se dig sprattla i ditt
        blod, och jag sade till dig: Du skall f bliva vid liv, du som
        ligger dr i ditt blod.  Ja, jag sade till dig: Du skall f
        bliva vid liv, du som ligger dr i ditt blod;
016:007 ja, jag skall frka dig till mnga tusen, ssom vxterna ro p
        marken.  Och du skt upp och blev stor och mycket fager; dina
        brst hade hjt sig, och ditt hr hade vxt, men du var nnu
        naken och blottad.
016:008 D gick jag ter frbi dr du var och fick se att din tid var
        inne, din lskogstid; och jag bredde min mantel ver dig och
        betckte din blygd.  Och s gav jag dig min ed och ingick
        frbund med dig, sger Herren, HERREN, och du blev min.
016:009 Och jag tvdde dig med vatten och skljde blodet av dig, och
        smorde dig med olja,
016:010 och kldde p dig brokigt vvda klder och satte p dig skor av
        tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slja av
        silke.
016:011 Och jag prydde dig med smycken: jag satte armband p dina armar
        och en kedja om din hals,
016:012 jag satte en ring i din nsa och rhngen i dina ron och en
        hrlig krona p ditt huvud.
016:013 S blev du prydd med guld och silver, och dina klder voro av
        fint linne, av siden och av tyg i brokig vvnad.  Fint mjl,
        honung och olja fick du ta.  Du blev vermttan skn, och s
        vart du omsider en drottning.
016:014 Och ryktet om dig gick ut bland folken fr din sknhets skull,
        ty den var fullkomlig genom de hrliga prydnader som jag hade
        satt p dig, sger Herren, HERREN.

016:015 Men du frlitade dig p din sknhet och bedrev otukt, sedan du
        nu hade ftt sdant rykte; du slsade din otukt p var och en
        som gick dr fram: det vore ju ngot fr honom.
016:016 Och du tog dina klder och gjorde dig med dem brokiga
        offerhjder och bedrev p dessa otukt, sdana grningar som
        eljest aldrig ngonsin hava frekommit, ej heller mer skola
        gras.
016:017 Och du tog dina hrliga smycken, det guld och silver som jag
        hade givit dig, och gjorde dig s mansbilder, med vilka du
        bedrev otukt.
016:018 Och du tog dina brokigt vvda klder och hljde dem i dessa; och
        min olja och min rkelse satte du fram fr dem.
016:019 Och det brd som jag hade givit dig--ty fint mjl, olja och
        honung hade jag ju ltit dig f att ta--detta satte du fram
        fr dem till en vlbehaglig lukt; ja, drhn kom det, sger
        Herren, HERREN.
016:020 Och du tog dina sner och dttrar, dem som du hade ftt t mig,
        och offrade dessa t dem till spis.  Var det d icke nog att du
        bedrev otukt?
016:021 Skulle du ocks slakta mina sner och giva dem till pris ssom
        offer t dessa?
016:022 Och vid alla dina styggelser och din otukt tnkte du icke p din
        ungdoms dagar, d du var naken och blottad och lg dr
        sprattlande i ditt blod.
016:023 Och sedan du hade bedrivit all denna ondska--ve, ve dig!  sger
        Herren, HERREN--
016:024 byggde du dig kummel och gjorde dig hjdaltaren p alla ppna
        platser.
016:025 I alla gathrn byggde du dig hjd altaren och lt din sknhet
        sknda och sprrade ut benen t alla som gingo dr fram; ja, du
        bedrev mycken otukt.
016:026 Du bedrev otukt med egyptierna, dina grannar med det stora
        kttet, ja, mycken otukt till att frtrna mig.
016:027 Men se, d utrckte jag min hand mot dig och minskade ditt
        underhll och gav dig till pris t dina fiender, filisternas
        dttrar, som blygdes ver ditt skndliga vsende.
016:028 Men sedan bedrev du otukt med assyrierna, ty du hade nnu icke
        blivit mtt; ja, du bedrev otukt med dem och blev nd icke
        mtt.
016:029 Du gick med din otukt nda bort till krmarlandet, kaldernas
        land; men icke ens s blev du mtt.
016:030 Huru lskogskrankt var icke ditt hjrta, sger Herren, HERREN,
        eftersom du gjorde allt detta, sdana grningar som allenast den
        frckaste skka kan gra.
016:031 Med dina dttrar uppfrde du t dig kummel i alla gathrn och
        hjdaltaren p alla ppna platser.  Men dri var du olik andra
        skkor, att du frsmdde skkoln,
016:032 du ktenskapsbryterska, som i stllet fr den man du hade tog
        andra mn till dig.
016:033 t alla andra skkor mste man giva sknker, men hr var det du
        som gav sknker t alla dina lskare och mutade dem, fr att de
        skulle komma till dig frn alla hll och bedriva otukt med dig.
016:034 S gjorde du vid din otukt tvrt emot vad andra kvinnor gra;
        efter dig lopp ingen fr att bedriva otukt, men du gav skkoln,
        utan att sjlv f ngon skkoln; du gjorde tvrt emot andra.

016:035 Hr drfr HERRENS ord, du skka.
016:036 S sger Herren, HERREN: Eftersom du har varit s frikostig med
        din skam och blottat din blygd i otukt med din lskare, drfr,
        och fr alla dina vederstyggliga elndiga avgudars skull och fr
        dina sners blods skull, dina sners, som du gav t dessa,
016:037 se, drfr skall jag frsamla alla dina lskare, dem som du har
        varit till behag, ja, alla dem som du har lskat mer eller
        mindre; dem skall jag frsamla mot dig frn alla hll och blotta
        din blygd infr dem, s att de f se all din blygd.
016:038 Och jag skall dma dig efter den lag som gller fr
        ktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor, och skall lta dig
        bliva ett blodigt offer fr min vrede och nitlskan.
016:039 Och jag skall giva dig i deras hand, och de skola sl ned dina
        kummel och bryta ned dina hjdaltaren, och slita av dig klderna
        och taga ifrn dig dina hrliga smycken och lta dig ligga naken
        och blottad.
016:040 Och de skola sammankalla en frsamling mot dig, och man skall
        stena dig och hugga snder dig med svrd;
016:041 och dina hus skall man brnna upp i eld.  S skall man hlla dom
        ver dig infr mnga kvinnors gon.  Och s skall jag gra slut
        p din otukt, och du skall icke mer kunna giva ngon skkoln.
016:042 Och jag skall slcka min vrede p dig, s att min nitlskan kan
        vika ifrn dig, och s att jag fr ro och slipper att mer
        frtrnas.
016:043 Eftersom du icke tnkte p din ungdoms dagar, utan var avog mot
        mig i allt detta, se, drfr skall ocks jag lta dina grningar
        komma ver ditt huvud, sger Herren, HERREN, p det att du icke
        mer m lgga sdan skndlighet till alla dina andra
        styggelser.

016:044 Se, alla som bruka ordsprk skola p dig tillmpa det
        ordsprket: Sdan moder, sdan dotter.
016:045 Ja, du r din moders dotter, hennes som vergav sin man och sina
        barn; du r dina systrars syster deras som vergvo sina mn och
        sina barn; eder moder var en hetitisk kvinna och eder fader en
        amor.
016:046 Din strre syster var Samaria med sina dttrar, hon som bodde
        norrut frn dig; och din mindre syster, som bodde sderut frn
        dig, var Sodom med sina dttrar.
016:047 Men du njde dig icke med att vandra p deras vgar och att gra
        efter deras styggelser; inom kort bedrev du vrre ting n de, p
        alla dina vgar.
016:048 S sant jag lever, sger Herren, HERREN: din syster Sodom och
        hennes dttrar hava icke gjort vad du och dina dttrar haven
        gjort.
016:049 Se, detta var din syster Sodoms missgrning: fastn hghet,
        verfld och tryggad ro hade blivit henne och hennes dttrar
        beskrd, understdde hon likvl icke den arme och fattige.
016:050 Tvrtom blevo de hgfrdiga och bedrevo vad styggeligt var infr
        mig; drfr frskt jag dem, nr jag sg detta.
016:051 Ej heller Samaria har syndat hlften s mycket som du.  Du har
        gjort s mnga flera styggelser n dessa, att du genom alla de
        styggelser du har bedrivit har kommit dina systrar att synas
        rttfrdiga.
016:052 S m ocks du nu bara din skam, du som nu kan lnda dina
        systrar till urskt; ty drigenom att du har bedrivit nnu
        vederstyggligare synder n de, st nu ssom rttfrdiga i
        jmfrelse med dig.  Ja, blygs och br din skam ver att du s
        har kommit dina systrar att synas rttfrdiga.
016:053 Drfr skall jag ock ter upp rtta dem, Sodom med hennes
        dttrar och Samaria med hennes dttrar.  Dig skall jag ock ter
        upprtta mitt ibland dem,
016:054 fr att du m bra din skam och skmmas fr allt vad du har
        gjort, och drmed bliva dem till trst.
016:055 Och med dina systrar skall s ske: Sodom och hennes dttrar
        skola ter bliva vad de fordom voro, och Samaria och hennes
        dttrar skola ter bliva vad de fordom voro Ocks du sjlv och
        dina dttrar skolen ter bliva vad I fordom voren.
016:056 Men om du frr icke ens hrdes nmna din syster Sodom, under din
        hghetstid,
016:057 innan nnu din egen ondska hade blivit uppenbarad--ssom den
        blev p den tid d du vart till smlek fr Arams dttrar och fr
        alla de kringboende filisternas dttrar, som hnade dig p alla
        sidor--
016:058 S mste du nu sjlv bra p din skndlighet och dina
        styggelser, sger HERREN.

016:059 Ty s sger Herren, HERREN: Jag har handlat med dig efter dina
        grningar, ty du hade ju fraktat eden och brutit
        frbundet.
016:060 Men jag vill nu tnka p det frbund som jag slt med dig i din
        ungdoms dagar, och upprtta med dig ett evigt frbund.
016:061 D skall du tnka tillbaka p dina vgar och skmmas, nr du fr
        taga till dig dina systrar, de strre jmte de mindre; ty jag
        skall giva dem t dig till dttrar, dock icke fr din trohet i
        frbundet.
016:062 Men jag skall upprtta mitt frbund med dig, och du skall
        frnimma att jag r HERREN;
016:063 och s skall du tnka drp och blygas, s att du av skam icke
        mer kan upplta din mun, d nr jag frlter dig allt vad du har
        gjort, sger Herren, HERREN.

017:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
017:002 Du mnniskobarn, frelgg Israels hus en gta, och tala till det
        en liknelse;
017:003 sg: S sger Herren, HERREN: Den stora rnen med de stora
        vingarna och de lnga pennorna, han som r s full med brokiga
        fjdrar, han kom till Libanon och tog bort toppen p cedern.
017:004 Han brt av dess versta kvist och frde den till krmarlandet
        och satte den i en kpmansstad.
017:005 Sedan tog han en telning som vxte i landet och planterade den i
        fruktbar jordmn; han tog den och satte den bland piltrd, p
        ett stlle dr mycket vatten fanns.
017:006 Och den fick vxa upp och bliva ett utgrenat vintrd, dock med
        lg stam, fr att dess rankor skulle vnda sig till honom och
        dess rtter vara under honom.  Den blev allts ett vintrd som
        bar grenar och skt skott.
017:007 Men dr var ock en annan stor rn med stora vingar och fjdrar i
        mngd; och se, till denne bjde nu vintrdet lngtansfullt sina
        grenar, och frn platsen dr det var planterat strckte det sina
        rankor mot honom, fr att han skulle vattna det.
017:008 Och dock var det planterat i god jordmn, p ett stlle dr
        mycket vatten fanns, s att det kunde f grenar och bra frukt
        och bliva ett hrligt vintrd.
017:009 Sg vidare: S sger Herren, HERREN: Kan det nu g det vl?
        Skall man icke rycka upp dess rtter och riva av dess frukt, s
        att det frtorkar, och s att alla blad som hava vuxit ut drp
        frtorka?  Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk
        behvas fr att flytta det bort ifrn dess rtter.
017:010 Visst str det fast planterat, men kan det g det vl?  Skall det
        icke alldeles frtorka, nr stanvinden nr det, ja, frtorka p
        den plats dr det har vuxit upp?

017:011 Och HERRENS ord kom till mig, han sade:
017:012 Sg till det genstrviga slktet Frstn I icke vad detta
        betyder?  S sg d: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och
        tog dess konung och dess furstar och hmtade dem till sig i
        Babel.
017:013 Och han tog en ttling av konungahuset och slt frbund med
        honom och lt honom anlgga ed.  Men de mktige i landet hade
        han frt bort med sig,
017:014 fr att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde
        uppresa sig, och som skulle ndgas hlla frbundet med honom, om
        det ville best.
017:015 Men han avfll frn honom och skickade sina sndebud till
        Egypten, fr att man dr skulle giva honom hstar och mycket
        folk.  Kan det g den vl, som s gr?  Kan han undkomma?  Kan
        den som bryter frbund undkomma?
017:016 S sant jag lever, sger Herren, HERREN: dr den konung bor, som
        gjorde honom till konung, den vilkens ed han likvl fraktade,
        och vilkens frbund han brt, dr, hos honom i Babel, skall han
        sannerligen d.
017:017 Och Farao skall icke med stor hrsmakt och mycket folk bist
        honom i kriget, nr en vall kastas upp och en belgringsmur
        bygges, till undergng fr mnga mnniskor.
017:018 Eftersom han fraktade eden och brt frbundet och gjorde allt
        detta fastn han hade givit sitt lfte, drfr skall han icke
        undkomma.
017:019 Ja, drfr sger Herren, HERREN s: S sant jag lever, jag skall
        frvisso lta min ed, som han har fraktat, och mitt frbund,
        som han har brutit, komma ver hans huvud.
017:020 Och jag skall breda ut mitt nt ver honom, och han skall bliva
        fngad i min snara; och jag skall fra honom till Babel och dr
        hlla dom ver honom, fr den otrohets skull som han har begtt
        mot mig.
017:021 Och alla flyktingar ur alla hans hrskaror skola falla fr
        svrd, och om ngra bliva rddade, s skola de varda frstrdda
        t alla vderstreck.  Och I skolen frnimma att jag, HERREN, har
        talat.

017:022 S sger Herren, HERREN: Jag vill ock sjlv taga en kvist av
        toppen p den hga cedern och stta den; av dess versta skott
        skall jag avbryta en spd kvist och sjlv plantera den p ett
        hgt och brant berg.
017:023 P Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall
        bra grenar och f frukt och bliva en hrlig ceder.  Och allt vad
        fglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i
        skuggan av dess grenar.
017:024 Och alla trd p marken skola frnimma att det r jag, HERREN,
        som frdmjukar hga trd och upphjer lga trd, som lter
        friska trd frtorka och gr torra trd grnskande.  Jag, HERREN,
        har talat det, och jag fullbordar det ocks.

018:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
018:002 Vad orsak haven I till att bruka detta ordsprk i Israels land:
        Fderna ta sura druvor, och barnens tnder bliva mma drav?
018:003 S sant jag lever, sger Herren, HERREN, I skolen ingen orsak
        mer hava att bruka detta ordsprk i Israel.
018:004 Se, alla sjlar ro mina, faderns sjl svl som sonens r min;
        den som syndar, han skall d.
018:005 Om nu en man r rttfrdig och var rtt och rttfrdighet,
018:006 om han icke hller offermltid p bergen, ej heller upplyfter
        sina gon till Israels hus' elndiga avgudar, om han icke
        skndar sin nstas hustru, ej heller kommer vid en kvinna under
        hennes orenhets tid,
018:007 om han icke frtrycker ngon, utan giver tillbaka den pant han
        har ftt fr skuld, om han icke tager rov, utan giver sitt brd
        t den hungrige och klder den nakne,
018:008 om han icke ockrar eller tager rnta, om han hller sin hand
        tillbaka frn vad ortt r och fller rtta domar mnniskor
        emellan--
018:009 ja, om han s vandrar efter mina stadgar och hller mina rtter,
        i det att han gr vad redligt r, d r han rttfrdig och skall
        frvisso f leva, sger Herren, HERREN.

018:010 Men om han s fder en son som bliver en vldsverkare, vilken
        utgjuter blod eller gr allenast ngot av allt detta
018:011 som han sjlv icke gjorde, en som hller offermltid p bergen,
        skndar sin nstas hustru,
018:012 frtrycker den arme och fattige, tager rov, icke giver pant
        tillbaka, upplyfter sina gon till de elndiga avgudarna,
        bedriver vad styggeligt r,
018:013 ockrar och tager rnta--skulle d denne f leva?  Nej, han
        skall icke f leva, utan eftersom han bedriver sdana
        styggelser, skall han straffas med dden; hans blod skall komma
        ver honom.
018:014 Och om sedan denne fder en son, vilken ser alla de synder som
        hans fader begr, och vid synen av dem sjlv tager sig till
        vara fr att gra sdant,
018:015 en som icke hller offermltid p bergen, icke upplyfter sina
        gon till Israels hus' elndiga avgudar, icke skndar sin nstas
        hustru,
018:016 en som icke frtrycker ngon, icke fordrar pant eller tager rov,
        utan giver sitt brd t den hungrige och klder den nakne,
018:017 en som icke frgriper sig p den arme, ej heller ockrar eller
        tager rnta, utan gr efter mina rtter och vandrar efter mina
        stadgar, d skall denne icke d genom sin faders missgrning,
        utan skall frvisso f leva.
018:018 Hans fader dremot, som begick vldsgrningar och rvade frn
        sin broder och gjorde bland sina frnder det som icke var gott,
        se, han mste d genom sin missgrning.

018:019 Huru kunnen I nu frga: Varfr skulle icke sonen bra p sin
        faders missgrning?  Jo, sonen vade ju rtt och rttfrdighet
        och hll alla mina stadgar och gjorde efter dem; drfr skall
        han frvisso f leva.
018:020 Den som syndar, han skall d; en son skall icke bra p sin
        faders missgrning, och en fader skall icke bra p sin sons
        missgrning.  ver den rttfrdige skall hans rttfrdighet
        komma, och ver den ogudaktige skall hans ogudaktighet komma.
018:021 Men om den ogudaktige omvnder sig frn alla de synder som han
        har begtt, och hller alla mina stadgar och var rtt och
        rttfrdighet, d skall han frvisso leva och icke d.
018:022 Ingen av de vertrdelser han har begtt skall du tillrknas
        honom; genom den rttfrdighet han har vat skall han f leva.
018:023 Menar du att jag har lust till den ogudaktiges dd, sger
        Herren, HERREN, och icke fastmer drtill att han vnder om frn
        sin vg och fr leva?

018:024 Men om den rttfrdige vnder om frn sin rttfrdighet och gr
        vad ortt r, alla sdana styggelser som den ogudaktige gr--
        skulle han d f leva, om han gr s?  Nej, intet av all den
        rttfrdighet han har vat skall d ihgkommas, utan genom den
        otrohet han har begtt och den synd han har vat skall han d.

018:025 Men nu sgen I: Herrens vg r icke alltid densamma.  Hren d,
        I av Israels hus: Skulle verkligen min vg icke alltid vara
        densamma?  r det icke fastmer eder vg som icke alltid r
        densamma?
018:026 Om den rttfrdige vnder om frn sin rttfrdighet och gr vad
        ortt r, s mste han d till straff drfr; genom det ortta
        som han gr mste han d.
018:027 Men om den ogudaktige vnder om frn den ogudaktighet som han
        har vat, och i stllet var rtt och rttfrdighet, d fr han
        behlla sin sjl vid liv.
018:028 Ja, eftersom han kom till insikt och vnde om frn alla de
        vertrdelser han hade begtt, skall han frvisso leva och icke
        d.
018:029 Och nd sga de av Israels hus: Herrens vg r icke alltid
        densamma!  Skulle verkligen mina vgar icke alltid vara desamma,
        I av Israels hus?  r det icke fastmer eder vg som icke alltid
        r densamma?

018:030 Allts: jag skall dma var och en av eder efter hans vgar, I av
        Israels hus, sger Herren, HERREN.  Vnden om, ja, vnden eder
        bort ifrn alla edra vertrdelser, fr att eder missgrning
        icke m bliva eder till en sttesten.
018:031 Kasten bort ifrn eder alla de vertrdelser som I haven begtt,
        och skaffen eder ett nytt hjrta och en ny ande; ty icke viljen
        I vl d, I av Israels hus?
018:032 Jag har ju ingen lust till ngons dd, sger Herren
        HERREN.  Omvnden eder drfr, s fn I leva.

019:001   Men du, stm upp en klagosng
              ver Israels furstar;
019:002       sg:

              Huru var icke din moder en lejoninna!
              Bland lejon lg hon;
          hon fdde upp sina ungar
              bland kraftiga lejon.
019:003   S fdde hon upp en av sina ungar,
              s att han blev ett kraftigt lejon;
          han lrde sig att taga rov,
              mnniskor t han upp.
019:004   Men folken fingo hra om honom
              och han blev fngad i deras grop;
          och man frde honom med krok i nosen
              till Egyptens land.

019:005   Nr hon nu sg att hon fick vnta frgves,
              och att hennes hopp blev om intet,
          d tog hon en annan av sina ungar
              och gjorde denne till ett kraftigt lejon.
019:006   Stolt gick han omkring bland lejonen,
              ja, han blev ett kraftigt lejon;
          han lrde sig att taga rov,
              mnniskor t han upp.
019:007   Han vldfrde deras nkor,
              deras stder frdde han.
          Och landet med vad dri var blev frfrat
              vid dnet av hans rytande.
019:008   D bdade man upp folk mot honom
              runt omkring frn lnderna;
          och de bredde ut sitt nt fr honom,
              och han blev fngad i deras grop
019:009   Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen,
              och frde honom till konungen Babel
          Dr satte man honom in i fasta borgar,
          fr att hans rst ej mer skulle hras
              bort till Israels berg.

019:010   Medan de levde i ro, var din moder ssom ett vintrd,
              planterat vid vatten.
          Och det blev ett fruktsamt trd, rikt p skott,
              genom det myckna vattnet.
019:011   Det fick starka grenar,
              tjnliga till hrskarspiror,
          och dess stam vxte hg,
              omgiven av lvverk,
          s att det syntes vida, ty det var hgt
              och rikt p rankor.

019:012   D ryckte man upp det i vrede,
              och det blev kastat p jorden,
          och stormen frn ster
              frtorkade dess frukt.
          Dess starka grenar
              brtos av och torkade bort,
              elden fick frtra dem.
019:013   Nu r det utplanterat i knen,
              i ett torrt och trstande land.
019:014   Och eld har gtt ut frn dess yppersta gren
              och har frtrt dess frukt.
          S finnes dr nu ingen stark gren kvar,
           ingen hrskarspira!

        En klagosng r detta, och den har ftt tjna ssom klagosng.

020:001 I sjunde ret, p tionde dagen i femte mnaden, kommo ngra av
        de ldste i Israel fr att frga HERREN; och de satte sig ned
        hos mig.
020:002 D kom HERRENS ord till mig han sade:
020:003 Du mnniskobarn, tala med de ldste i Israel och sg till dem:
        S sger Herren, HERREN: Haven I kommit fr att frga mig?  S
        sant jag lever, jag lter icke frga mig av eder, sger Herren,
        HERREN.
020:004 Men vill du dma dem, ja, vill du dma, du mnniskobarn, s
        frehll dem deras fders styggelser
020:005 och sg till dem: S sger Herren, HERREN: P den dag d jag
        utvalde Israel, d upplyfte jag min hand till ed infr Jakobs
        hus' barn och gjorde mig knd fr dem i Egyptens land; jag
        upplyfte min hand till ed infr dem och sade: Jag r HERREN,
        eder Gud.
020:006 P den dagen lovade jag dem med upplyft hand att fra dem ut ur
        Egyptens land, till det land som jag hade utsett t dem, ett
        land som skulle flyta av mjlk och honung, och som vore
        hrligast bland alla lnder.
020:007 Och jag sade till dem: Var och en av eder kaste bort sina gons
        styggelser, och ingen orene sig p Egyptens elndiga avgudar;
        jag r HERREN, eder Gud.
020:008 Men de voro genstrviga mot mig och ville icke hra p mig; de
        kastade icke bort var och en sina gons styggelser, och de
        vergvo icke Egyptens elndiga avgudar.  D tnkte jag p att
        utgjuta min frtrnelse ver dem och att uttmma min vrede p
        dem mitt i Egyptens land.
020:009 Men vad jag gjorde, det gjorde jag fr mitt namns skull, fr att
        detta icke skulle bliva vanrat i de folks gon, bland vilka de
        levde, och i vilkas syn jag gjorde mig knd fr dem, i det jag
        frde dem ut ur Egyptens land.

020:010 S frde jag dem d ut ur Egyptens land och lt dem komma in i
        knen.
020:011 Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde fr dem mina rtter;
        den mnniska som gr efter dem fr leva genom dem.
020:012 Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan
        mig och dem, fr att man skulle veta att jag r HERREN, som
        helgar dem.
020:013 Men Israels hus var genstrvigt mot mig i knen; de vandrade
        icke efter mina stadgar, utan fraktade mina rtter, fastn den
        mnniska som gr efter dem fr leva genom dem; de ohelgade ock
        svrt mina sabbater.  D tnkte jag p att utgjuta min
        frtrnelse ver dem i knen och s frgra dem.
020:014 Men vad jag gjorde, det gjorde jag fr mitt namns skull, fr att
        detta icke skulle bliva vanrat i de folks gon, i vilkas syn
        jag hade frt dem ut.
020:015 Likvl upplyfte jag min hand infr dem i knen och svor att jag
        icke skulle lta dem komma in i det land som jag hade givit dem,
        ett land som skulle flyta av mjlk och honung, och som vore
        hrligast bland alla lnder--
020:016 detta drfr att de fraktade mina rtter och icke vandrade
        efter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att deras
        hjrtan fljde efter deras elndiga avgudar.
020:017 Men jag visade dem skonsamhet och frdrvade dem icke; jag
        gjorde icke alldeles nde p dem i knen.

020:018 Och jag sade till deras barn i knen: I skolen icke vandra
        efter edra fders stadgar och icke hlla deras rtter, ej heller
        orena eder p deras elndiga avgudar.
020:019 Jag r HERREN, eder Gud; vandren efter mina stadgar och hller
        mina rtter och gren efter dem.
020:020 Och helgen mina sabbater, och m de vara ett tecken mellan mig
        och eder, fr att man m veta att jag r HERREN, eder Gud.
020:021 Men deras barn voro genstrviga mot mig; de vandrade icke efter
        mina stadgar och hllo icke mina rtter, s att de gjorde efter
        dem fastn den mnniska som gr efter dem fr leva genom dem; de
        ohelgade ock mina sabbater.  D tnkte jag p att utgjuta min
        frtrnelse ver dem och att uttmma min vrede p dem i knen.
020:022 Men jag drog min hand tillbaka, och vad jag gjorde, det gjorde
        jag fr mitt namns skull, fr att detta icke skulle bliva
        vanrat i de folks gon, i vilkas syn jag hade frt dem ut.
020:023 Likvl upplyfte jag min hand infr dem i knen och svor att
        frskingra dem bland folken och frstr dem i lnderna,
020:024 eftersom de icke gjorde efter mina rtter, utan fraktade mina
        stadgar och ohelgade mina sabbater, och eftersom deras gon
        hngde vid deras fders elndiga avgudar.
020:025 Drfr gav jag dem ock stadgar som icke voro till deras btnad,
        och rtter genom vilka de icke kunde bliva vid liv.
020:026 Och jag lt dem orena sig med sina offersknker, med att lta
        allt som ppnade moderlivet g genom eld, ty jag ville sl dem
        med frfran, p det att de skulle frst att jag r HERREN.

020:027 Tala drfr till Israels hus, du mnniskobarn, och sg till dem:
        S sger Herren, HERREN: Ocks drmed hava edra fder hdat mig,
        att de hava begtt otrohet mot mig.
020:028 Nr jag hade ltit dem komma in i det land som jag med upplyft
        hand hade lovat att giva dem, och nr de s dr fingo se ngon
        hg kulle eller ngot lummigt trd, d offrade de dr sina
        slaktoffer och framburo dr sina offergvor, mig till
        frtrnelse, och lto dr sina offers vlbehagliga lukt uppstiga
        och utgto dr sina drickoffer.
020:029 D sade jag till dem: Vad r detta fr en offerhjd, denna
        som I kommen till?  Drav fick en sdan plats namnet
        offerhjd, ssom man sger nnu i dag.

020:030 Sg drfr till Israels hus: S sger Herren, HERREN: Skolen d
        I orena eder p samma stt som edra fder gjorde, och i trols
        avfllighet lpa efter deras styggelser?
020:031 I orenen eder nnu i dag p alla edra elndiga avgudar, i det
        att I frambren t dem edra offersknker och lten edra barn g
        genom eld.  Skulle jag d lta frga mig av eder, I av Israels
        hus?  Nej, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, ja lter icke
        frga mig av eder.
020:032 Och frvisso skall icke det f ske som har kommit eder i sinnet,
        d I tnken: Vi vilja bliva ssom hedningarna, ssom folken i
        andra lnder: vi vilja tjna tr och sten.
020:033 S sant jag lever, sger Herren, HERREN, med stark hand och
        utrckt arm och utgjuten frtrnelse skall jag sannerligen
        regera ver eder.
020:034 Och med stark hand och utrckt arm och utgjuten frtrnelse
        skall jag fra eder ut ifrn folken och frsamla eder frn de
        lnder i vilka I ren frstrdda.
020:035 Och jag skall fra eder in i Folkens ken, och dr skall jag g
        till rtta med eder, ansikte mot ansikte.
020:036 Likasom jag gick till rtta med edra fder i knen vid Egyptens
        land, s skall jag ock g till rtta med eder, sger Herren,
        HERREN.
020:037 Och jag skall lta eder draga fram under staven och tvinga eder
        in i frbundets band.
020:038 Och jag skall rensa bort ifrn eder dem som stta sig upp emot
        mig och avfalla frn mig, jag skall skaffa bort dem ur det land
        dr de nu bo, men in i Israels land skola de icke f komma; och
        I skolen frnimma att jag r HERREN.

020:039 Men hren nu, I av Israels hus: S sger Herren, HERREN: Vlan,
        gn stad och tjnen edra elndiga avgudar, var och en dem han
        har.  Sedan skolen I frvisso komma att hra p mig, och I
        skolen d icke mer ohelga mitt heliga namn med edra offersknker
        och edra elndiga avgudar.
020:040 Ty p mitt heliga berg, p Israels hga berg, sger Herren,
        HERREN dr skall hela Israels hus tjna mig, s mnga drav som
        finnas i landet; dr skall jag finna behag i dem, dr skall jag
        hava lust till edra offergrder och till frstlingen av edra
        gvor, vadhelst I viljen helga.
020:041 Vid den vlbehagliga lukten skall jag finna behag i eder, nr
        tiden kommer, att jag fr eder ut ifrn folken och frsamlar
        eder frn de lnder i vilka I ren frstrdda.  Och jag skall
        bevisa mig helig p eder infr folkens gon.
020:042 Ja, I skolen frnimma att jag r HERREN, nr jag lter eder
        komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand
        lovade att giva t edra fder.
020:043 Och dr skolen I tnka tillbaka p edra vgar och p alla de
        grningar som I orenaden eder med; och I skolen knna leda vid
        eder sjlva fr allt det onda som I haven gjort.
020:044 Och I skolen frnimma att jag r HERREN, nr jag s handlar med
        eder, fr mitt namns skull och icke efter edra onda vgar och
        edra skndliga grningar, I av Israels hus, sger Herren,
        HERREN.

020:045 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
020:046 Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte sderut och predika mot
        sder; ja, profetera mot skogslandet sderut;
020:047 sg till skogen sderut: Hr HERRENS ord: S sger Herren,
        HERREN: Se, jag skall tnda upp en eld i dig, och den skall
        frtra alla trd i dig, bde de friska och de torra; den
        flammande lgan skall icke kunna slckas, och av den skola allas
        ansikten frbrnnas, allas mellan sder och norr.
020:048 Och allt ktt skall se att jag, HERREN, har upptnt den; den
        skall icke kunna slckas.

020:049 Och jag sade: Ack, Herre, HERRE!  Dessa sga om mig: 'Denne
        talar ju gtor.'

021:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
021:002 Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot
        helgedomarna, ja, profetera mot Israels land.
021:003 Och sg till Israels land: S sger HERREN: Se, jag skall vnda
        mig mot dig och draga ut mitt svrd ur skidan och utrota ur dig
        bde rttfrdiga och ogudaktiga.
021:004 Ja, eftersom jag skall utrota ur dig bde rttfrdiga och
        ogudaktiga, drfr skall mitt svrd fara ut ur skidan och vnda
        sig mot allt ktt mellan sder och norr;
021:005 och allt ktt skall frnimma att jag, HERREN, har dragit ut mitt
        svrd ur skidan; det skall icke mer stickas in igen.
021:006 Men du, mnniskobarn, m sucka, ja, du m sucka infr deras
        gon, som om dina lnder skulle brista snder i din bittra
        smrta.
021:007 Och nr de frga dig: Varfr suckar du?, d skall du svara:
        Fr ett olycksbud, som nr det kommer, skall gra att alla
        hjrtan frfras och alla hnder sjunka ned och alla sinnen
        omtcknas och alla knn bliva ssom vatten.  Se, det kommer, ja,
        det fullbordas!  sger Herren, HERREN.

021:008 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
021:009 Du mnniskobarn, profetera och sg: S sger HERREN: Sg: Ett
        svrd, ja, ett svrd har blivit vsst och har blivit fejat.
021:010 Det har blivit vsst, fr att det skall anstlla ett slaktande;
        det har blivit fejat, fr att det skall blixtra.  Eller skola vi
        f frjd drav?  Frjd av det som bliver ett tuktoris fr min
        son, ett fr vilket intet tr kan best!
021:011 Nej, han har lmnat det till att fejas, fr att det skall fattas
        i handen; svrdet har blivit vsst och fejat fr att sttas i en
        drpares hand.
021:012 Ropa och jmra dig, du mnniskobarn, ty det drabbar mitt folk,
        det drabbar alla Israels hvdingar.  De ro med mitt folk
        hemfallna t svrdet; drfr m du sl dig p lnden.
021:013 Ty rannsakning har redan skett; huru skulle det d vara mjligt
        att riset icke drabbade, det ris fr vilket intet kan best?
        sger Herren, HERREN.
021:014 Men du, mnniskobarn, profetera och sl hnderna tillsammans; m
        svrdet frdubblas, ja, bliva ssom tre, m det bliva ett
        mordsvrd, ett mordsvrd jmvl fr den strste, svrdet som
        drabbar dem frn alla hll.
021:015 Ja, fr att deras hjrtan m frsmlta av ngest, och fr att
        mnga m falla, skall jag snda det blnkande svrdet mot alla
        deras portar.  Ack, det r gjort likt en blixt, det r draget fr
        att slakta!
021:016 Hugg ls med all makt t hger, mtta t vnster, varthelst din
        egg kan bliva riktad.
021:017 Ocks jag skall sl mina hnder tillsammans och slcka min
        vrede.  Jag, HERREN, har talat.

021:018 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
021:019 Du mnniskobarn, mrk ut t dig tv vgar p vilka den
        babyloniske konungens svrd kan g fram; lt bda g ut frn ett
        och samma land.  Skr s ut en vgvisare, skr ut den fr den
        plats dr stadsvgarna skilja sig.
021:020 Mrk ut ssom det hll dit svrdet kan g dels Rabba i Ammons
        barns land, dels Juda med det befsta Jerusalem.
021:021 Ty konungen i Babel str redan vid vgsklet dr de bda vgarna
        begynna; han vill lta sp t sig, han skakar pilarna, han
        rdfrgar sina husgudar, han ser p levern.
021:022 I sin hgra hand fr han d ut lotten Jerusalem, fr att han
        dr skall stta upp murbrckor, ppna sin mun till krigsrop,
        upphva sin rst till hrskri, fr att han dr skall stta upp
        murbrckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en
        belgringsmur.--
021:023 Detta synes dem vara en falsk spdom: de hava ju heliga eder.
        Men han uppvcker minnet av deras missgrning, och s ryckas de
        bort.
021:024 Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom I haven uppvckt minnet
        av eder missgrning i det att edra vertrdelser hava blivit
        uppenbara, s att eder syndfullhet visar sig i allt vad I gren,
        ja, eftersom minnet av eder har blivit uppvckt, drfr skolen I
        komma att med makt ryckas bort.
021:025 Och du, ddsdmde, ogudaktige furste ver Israel, du vilkens dag
        kommer, nr din missgrning har ntt sin grns,
021:026 s sger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig
        kronan.  Det som nu r skall icke frbliva vad det r; vad lgt
        r skall upphjas, och vad hgt r skall frdmjukas.
021:027 Omstrtas, omstrtas, omstrtas skall detta av mig; ocks detta
        skall vara utan bestnd, till dess han kommer, som har rtt
        drtill, den som jag har givit det t.

021:028 Och du, mnniskobarn, profetera Och sg: S sger Herren, HERREN
        om Ammons barn och om deras smdelser: Sg: Ett svrd, ja, ett
        svrd r draget, det r fejat fr att slakta fr att varda
        mttat och fr att blixtra,
021:029 mitt under det att man skdar t dig falska profetsyner och spr
        t dig lgnaktiga spdomar om att du skall sttas p de
        ddsdmda ogudaktigas hals, vilkas dag kommer, nr missgrningen
        har ntt sin grns.
021:030 M det stickas i skidan igen.  I den trakt dr du r skapad, i
        det land varifrn du stammar, dr skall jag dma dig.
021:031 Jag skall Utgjuta min vrede ver dig, jag skall mot dig blsa
        upp min frgrymmelses eld; och jag skall giva dig till pris t
        vilda mnniskor, t mn som ro mstare i att frdrva.
021:032 Du skall bliva till mat t elden, ditt blod skall flyta i
        landet; ingen skall mer tnka p dig.  Ty jag, HERREN, har talat.

022:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
022:002 Du mnniskobarn, vill du dma ja, vill du dma blodstaden?
        Frehll henne d alla hennes styggelser
022:003 och sg: S sger Herren, HERREN: Du stad som utgjuter dina
        invnares blod, s att din stund mste komma, du som gr
        elndiga avgudar t dig och s bliver orenad!
022:004 Genom det blod som du har utgjutit har du dragit dig skuld, och
        genom de elndiga avgudar som du har gjort har du orenat dig; s
        har du pskyndat dina dagars slut och nu hunnit grnsen fr dina
        r.  Drfr skall jag lta dig bliva till smlek fr folken och
        till spott fr alla lnder.
022:005 Ja, bde nra och fjrran skall man bespotta dig, du vilkens
        namn r skndat, du frvirringens stad.

022:006 Se, hos dig trotsa Israels hvdingar var och en p sin arm, om
        det gller att utgjuta blod.
022:007 ver fader och moder uttalar man frbannelser hos dig; mot
        frmlingen var man vld hos dig; den faderlse och nkan
        frtrycker man hos dig.
022:008 Mina heliga ting fraktar du, och mina sabbater ohelgar du.
022:009 Frtalare finnas hos dig, om det gller att utgjuta blod.  Man
        hller hos dig offermltider p bergen; man bedriver hos dig vad
        skndligt r.
022:010 Man blottar sin faders blygd hos dig; man krnker hos dig
        kvinnan, nr hon har sin orenhets tid.
022:011 Man bedriver styggelse, var och en med sin nstas hustru; ja,
        man orenar i skndlighet sin sons hustru; man krnker hos dig
        sin syster, sin faders dotter.
022:012 Man tager hos dig mutor fr att utgjuta blod; ja, du ockrar och
        tager rnta och skinnar din nsta med vld, och mig frgter du,
        sger Herren, HERREN.
022:013 Men se, jag slr mina hnder tillsammans i harm ver det
        skinneri du var, och i harm ver det blod som du utgjuter hos
        dig.
022:014 Menar du att ditt mod skall best, eller att dina hnder skola
        vara starka nog, nr tiden kommer, att jag utfr mitt verk p
        dig?  Jag HERREN, har talat, och jag fullbordar det ocks.
022:015 Jag skall frskingra dig bland folken och frstr dig i
        lnderna; s skall jag taga bort ifrn dig all din orenhet.
022:016 Du skall bliva vanrad infr folkens gon, genom din egen skuld;
        och du skall frnimma att jag r HERREN.

022:017 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
022:018 Du mnniskobarn, Israels hus har fr mig blivit slagg; de ro
        allasammans blott koppar, tenn, jrn och bly i ugnen; de ro ett
        silver som kan rknas fr slagg.
022:019 Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom I allasammans haven
        blivit slagg, se, drfr skall jag hopsamla eder i Jerusalem.
022:020 Likasom man hopsamlar silver, koppar, jrn, bly och tenn i ugnen
        och dr blser upp eld under det och smlter det, s skall jag i
        min vrede och frtrnelse hopsamla eder och kasta eder i ugnen
        och smlta eder.
022:021 Ja, jag skall samla eder tillhopa; och blsa upp min
        frgrymmelses eld under eder, fr att I man smltas dri.
022:022 Likasom silver smltes i ugnen, s skolen I smltas dri; och I
        skolen frnimma att det r jag, HERREN, som utgjuter min
        frtrnelse ver eder.

022:023 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du mnniskobarn, sg
        till dem:
022:024 Du r ett land som icke bliver renat, icke varder skljt av regn
        p vredens dag.
022:025 De profeter som dr finnas hava sammansvurit sig och blivit
        ssom rytande, rovgiriga lejon; de ta upp sjlar, de riva till
        sig gods och dyrbarheter och gra mnga till nkor drinne.
022:026 Prsterna dr vldfra min lag och ohelga mina heliga ting; de
        gra ingen tskillnad mellan heligt och oheligt och undervisa
        icke om skillnaden mellan rent och orent.  De tillsluta sina
        gon fr mina sabbater, och s bliver jag ohelgad mitt ibland
        dem.
022:027 Furstarna drinne ro ssom rovgiriga vargar; de utgjuta blod
        och frgra sjlar fr att skaffa sig vinning.
022:028 De profeter som de hava tjna dem ssom vitmenare; de skda t
        dem falska profetsyner och sp t dem lgnaktiga spdomar; de
        sga: S sger Herren, HERREN, och det fastn HERREN icke har
        talat.
022:029 Folket i landet begr vldsgrningar och tager rov; den arme och
        fattige frtrycka de, och mot frmlingen va de vld, utan lag
        och rtt.
022:030 Jag sker bland dem efter ngon som skulle kunna uppfra en mur
        och trda fram i gapet infr mig till frsvar fr landet, p det
        att jag icke m frdrva det; men jag finner ingen.
022:031 Drfr utgjuter jag min vrede ver dem och gr nde p dem med
        min frgrymmelses eld.  Deras grningar skall jag lta komma ver
        deras huvuden, sger Herren, HERREN.

023:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
023:002 Du mnniskobarn, det var en gng tv kvinnor, dttrar till en
        och samma moder.
023:003 Dessa bedrevo otukt i Egypten; de gjorde det redan i sin ungdom.
        Dr kramades deras brst, och dr smekte man deras jungfruliga
        barm.
023:004 Den ldre hette Ohola, och hennes syster Oholiba.  Drefter blevo
        de mina, och fdde sner och dttrar.  Och om deras namn r att
        veta att Ohola r Samaria, och Oholiba Jerusalem.

023:005 Men Ohola bedrev otukt i stllet fr att hlla sig till mig; hon
        upptndes av lusta till sina lskare hennes grannar assyrierna,
023:006 dr de kommo kldda i mrkbl purpur och voro stthllare och
        landshvdingar, vackra unga mn allasammans, ryttare som redo p
        hstar.
023:007 Hon gav t dem sin trolsa lskog, t Assurs alla yppersta
        sner; och varhelst hon upptndes av lusta, dr orenade hon sig
        p alla deras elndiga avgudar
023:008 Men nd uppgav hon icke sin otukt med egyptierna, som hade ftt
        ligga hos henne i hennes ungdom, och som hade smekt hennes
        jungfruliga barm och slsat p henne sin otukt.
023:009 Drfr gav jag henne till pris t hennes lskare, t Assurs
        sner, till vilka hon var upptnd av lusta.
023:010 Och sedan dessa hade blottat hennes blygd, frde de bort hennes
        sner och dttrar och drpte henne sjlv med svrd; s blev hon
        en varnagel fr andra kvinnor, d nu dom blev hllen ver henne.

023:011 Men fastn hennes syster Oholiba sg detta, upptndes hon av
        lusta nnu vrre och drev sin otukt nnu lngre n systern.
023:012 Hon upptndes av lusta till Assurs sner; de voro ju stthllare
        och landshvdingar och voro hennes grannar, de kommo kldda i
        prktig drkt, ryttare som redo p hstar, vackra unga mn
        allasammans.
023:013 Och jag sg att ocks hon orenade sig; bda gingo de samma vg.
023:014 Men denna drev sin otukt nnu lngre.  Ty nr hon fick se
        mansbilder inristade i vggen, belten av kalder, som man hade
        inristat och mlat rda med dyrbar frg,
023:015 framstllda med grdlar kring sina lnder och med sttliga
        huvudbonader, allasammans lika kmpar, ja, nr hon fick se dessa
        bilder av Babels sner, av de mn som hade sitt fdernesland i
        Kaldeen;
023:016 d upptndes hon av lusta till dem, strax nr hon sg dem fr
        sina gon.  Och hon snde bud till dem i Kaldeen;
023:017 och Babels sner kommo till henne och lgo hos henne i lskog
        och orenade henne genom sin otukt.  Frst sedan hon hade blivit
        orenad av dem, vnde sig hennes sjl ifrn dem.
023:018 Men nr hon s ppet bedrev sin otukt och blottade sin blygd, d
        vnde sig min sjl ifrn henne, likasom den hade vnt sig ifrn
        hennes syster.

023:019 Dock drev hon sin otukt nnu lngre: hon mindes sin ungdoms
        dagar, d hon bedrev otukt i Egyptens land;
023:020 och s upptndes hon ter av lusta till bolarna dr, som hade
        ktt ssom snor och flde ssom hstar.
023:021 Ja, din hg stod ter till din ungdoms skndlighet, nr
        egyptierna smekte din barm, drfr att du hade s ungdomliga
        brst.

023:022 Drfr, du Oholiba, sger Herren, HERREN s: Se, jag skall
        uppvcka mot dig dina lskare, dem som din sjl har vnt sig
        ifrn, och jag skall lta dem komma ver dig frn alla sidor,
023:023 Babels sner och alla kalder, pekoder, soer och koer och
        alla Assurs sner med dem, vackra unga mn, stthllare och
        landshvdingar allasammans, kmpar och bermliga mn, som rida
        p hstar allasammans.
023:024 De skola komma ver dig med vagnar och hjuldon i mngd och med
        skaror av folk; rustade med skrmar och skldar och kldda
        hjlmar skola de anfalla dig frn alla sidor.  Och jag skall
        verlmna domen t dem, och de skola dma dig efter sina rtter.
023:025 Jag skall lta min nitlskan g ver dig, s att de fara grymt
        fram mot dig; de skola skra av dig nsa och ron, och de som
        bliva kvar av dig skola falla fr svrd.  Man skall fra bort
        dina sner och dttrar, och vad som bliver kvar av dig skall
        frtras av eld.
023:026 Man skall slita av dig dina klder och taga ifrn dig dina
        hrliga smycken.
023:027 S skall jag gra slut p din skndlighet och p den otukt som
        du begynte va i Egyptens land; och du skall icke mer lyfta upp
        dina gon till dem och icke mer tnka p Egypten.
023:028 Ty s sger Herren, HERREN: Se, jag vill giva dig till pris t
        dem som du nu hatar, t dem som din sjl har vnt sig bort
        ifrn.
023:029 Och de skola fara fram mot dig ssom fiender, och skola taga
        ifrn dig allt vad du har frvrvat och lmna dig naken och
        blottad; ja, din otuktiga blygd skall varda blottad, med din
        skndlighet och din otukt.
023:030 Detta skall man gra dig, drfr att du i otukt lopp efter
        hedningarna och orenade dig p deras elndiga avgudar.
023:031 Du vandrade p din systers vg; drfr skall jag stta i din
        hand samma kalk som gavs t henne.
023:032 Ja, s sger Herren, HERREN: Du skall ndgas dricka din systers
        kalk, s djup och s vid som den r, och den skall bringa dig
        tlje och smlek i fullt mtt.
023:033 Du skall bliva drucken och bliva full av bedrvelse, ty en
        delggelsens och frdelsens kalk r din syster Samarias kalk.
023:034 Du skall ndgas dricka ut den till sista droppen, ja ock slicka
        dess skrvor, och du skall sarga ditt brst.  Ty jag har talat,
        sger Herren, HERREN.
023:035 Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom du har frgtit mig och
        kastat mig bakom din rygg, drfr mste du ock bra p din
        skndlighet och din otukt.

023:036 Och HERREN sade till mig: Du mnniskobarn, vill du dma Ohola
        och Oholiba?  Frehll dem d deras styggelser.
023:037 Ty de hava begtt ktenskapsbrott, och blod lder vid deras
        hnder.  Ja, med sina elndiga avgudar hava de begtt
        ktenskapsbrott; och till mat t dem hava de offrat sina barn,
        dem som de hade ftt t mig.
023:038 Drtill gjorde de mig detta: samma dag som de orenade min
        helgedom ohelgade de ock mina sabbater.
023:039 Ty samma dag som de slaktade sina barn t de elndiga avgudarna
        gingo de in i min helgedom och ohelgade den.  Se, sdant hava de
        gjort i mitt hus.

023:040 n mer, de snde bud efter mn som skulle komma fjrran ifrn;
        budbrare skickades till dem, och se, de kommo, de mn fr vilka
        du hade tvtt dig och sminkat dina gon och prytt dig med
        smycken.
023:041 Och du satt p en hrlig vilobdd, med ett dukat bord framfr,
        och du hade dr stllt fram min rkelse och min olja.
023:042 Sorglst larm hrdes drinne, och till de mn ur hopen, som voro
        dr, hmtade man ytterligare in dryckesbrder frn knen.  Och
        dessa satte armband p kvinnornas armar och hrliga kronor p
        deras huvuden.
023:043 D sade jag: Skall hon, den utlevade, f hlla i med att beg
        ktenskapsbrott?  Skall man alltjmt f bedriva otukt med henne,
        d hon r en sdan?
023:044 Ty man gick in till henne, ssom man gr in till en skka; ja,
        s gick man in till Ohola och till Oholiba, de skndliga
        kvinnorna.
023:045 Men rttfrdiga man skola dma dem efter den lag som gller fr
        ktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor; ty
        ktenskapsbryterskor ro de, och blod lder vid deras hnder.
023:046 Ja, s sger Herren, HERREN: M man sammankalla en frsamling
        mot dem och prisgiva dem t misshandling och plundring.
023:047 Och frsamlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med
        svrd, och drpa deras sner och dttrar, och brnna upp deras
        hus i eld.
023:048 S skall jag gra slut p skndligheten i landet, och alla
        kvinnor m lta varna sig, s att de icke bedriva sdan
        skndlighet som I.
023:049 Och man skall lta eder skndlighet komma ver eder, och I
        skolen f bra p de synder I haven begtt med edra elndiga
        avgudar; och I skolen frnimma att jag r Herren, HERREN.

024:001 Och HERRENS ord kom till mig i nionde ret, p tionde dagen i
        tionde mnaden; han sade:
024:002 Du mnniskobarn, skriv upp t dig namnet p denna dag, just
        denna dag; ty konungen i Babel har p just denna dag ryckt fram
        mot Jerusalem.
024:003 Och tala till det genstrviga slktet i en liknelse; sg till
        dem: S sger Herren, HERREN: Stt p grytan, och nr du har
        satt p den, s gjut vatten dri.
024:004 Lgg sedan kttstyckena tillhopa dri, allahanda goda stycken,
        av lret och bogen; och fyll den s med de bsta mrgbenen.
024:005 Tag hrtill det bsta av hjorden; och lgg brnsle under den fr
        att koka benen.  Lt den koka starkt, s att ock benen bliva
        kokta i den.

024:006 S sger nu Herren, HERREN: Ve ver blodstaden, den rostiga
        grytan, varifrn rosten icke har kunnat tagas bort!  Det ena
        kttstycket efter det andra har man redan tagit ut drur, utan
        att kasta lott om ordningen.
024:007 Ty det blod hon har utgjutit r nnu kvar drinne; p kala
        klippan lt hon det rinna ned; hon utgt det icke p sdan mark
        att mullen har kunnat skyla det.
024:008 Fr att vreden skulle hava sin gng, och fr att jag skulle
        utkrva hmnd, lt jag det blod hon utgt komma p kala klippan,
        dr det icke kunde skylas.

024:009 Drfr sger Herren, HERREN s: Ve ver blodstaden!  Jag skall nu
        ytterligare ka p brnslet drunder.
024:010 Ja, lgg p mer ved, tnd upp eld, lt kttet bliva frstrt och
        spadet koka in och benen bliva frbrnda.
024:011 Och lt den sedan st tom p eldsglden, till dess att den
        bliver s upphettad att dess koppar gldgas och orenligheten
        smltes bort drur och rosten frsvinner.
024:012 Tung mda har den kostat, och nd har dess myckna rost icke
        gtt bort.  S m nu dess rst komma i elden!
024:013 Drfr att din orenhet r s skndlig, och drfr att du icke
        blev ren, huru jag n skte rena dig, drfr skall du nu icke
        mer bliva fri ifrn din orenhet, frrn jag har slckt min vrede
        p dig.
024:014 Jag, HERREN, har talat.  Det kommer!  Jag skall fullborda det!
        Jag skall icke slppa efter och icke skona och icke ngra mig.
        Efter dina vgar och dina grningar skall man dma dig, sger
        Herren, HERREN.

024:015 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
024:016 Du mnniskobarn, se, genom en pltslig dd skall jag taga ifrn
        dig den som r dina gons lust, men du m icke hlla ddsklagan
        eller grta eller flla trar.
024:017 Tyst m du jmra dig; men du skall icke hlla sorgefest ssom
        efter en dd.  Nej, stt p dig din huvudbindel och tag skor p
        dina ftter; skyl icke ditt skgg, och t icke det srskilda
        brd som eljest r vligt.

024:018 Sedan talade jag nsta morgon till folket, men p aftonen dog
        min hustru; och fljande morgon gjorde jag ssom mig var
        befallt.
024:019 D sade folket till mig: Vill du icke omtala fr oss vad det
        betyder att du s gr?
024:020 Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade:
024:021 Sg till Israels hus: S sger Herren, HERREN: Se, jag vill
        ohelga min helgedom, eder stolta hrlighet, edra gons lust och
        eder sjls lngtan.  Och edra sner och dttrar, som I haven mst
        vergiva, skola falla fr svrd.
024:022 D skolen I komma att gra ssom jag har gjort: I skolen icke
        skyla skgget och icke ta det vliga brdet.
024:023 Och I skolen behlla huvudbindlarna p edra huvuden och skorna
        p edra ftter; I skolen icke hlla ddsklagan eller grta, utan
        skolen sitta dr frsmktande genom edra missgrningar och sucka
        med varandra.
024:024 Hesekiel skall vara ett tecken fr eder; alldeles ssom han gr
        skolen I komma att gra.  Nr detta hnder, skolen I frnimma att
        jag r Herren, HERREN.

024:025 Men du, mnniskobarn, m veta att p den tid d jag tager ifrn
        dem deras vrn, deras hrliga frjd, deras gons lust och deras
        sjls begr, deras sner och dttrar,
024:026 p den tiden skall en rddad flykting komma till dig och
        frkunna detta.
024:027 Och d nr flyktingen r dr, skall din mun uppltas, och du
        skall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett tecken
        fr dem, och de skola frnimma att jag r HERREN.

025:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
025:002 Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Ammons barn och
        profetera mot dem.
025:003 Och sg till Ammons barn: Hren Herrens, HERRENS ord: S sger
        Herren, HERREN: Eftersom du ropar: Rtt s!  ver min helgedom,
        som har blivit oskrad, och ver Israels land, som har blivit
        delagt, och ver Juda folk, som har mst vandra bort i
        fngenskap,
025:004 se, drfr vill jag giva dig till besittning t
        sterlnningarna, s att de f sl upp sina tltlger i dig och
        stta upp sina boningar i dig; de skola f ta din frukt, och de
        skola dricka din mjlk.
025:005 Och jag skall gra Rabba till en betesmark fr kameler och
        Ammons barns land till en lgerplats fr fr; och I skolen
        frnimma att Jag r HERREN.
025:006 Ty s sger Herren, HERREN: Eftersom du klappar i hnderna och
        stampar med ftterna och i ditt sinnes hela vermod glder dig
        vid Israels lands ofrd,
025:007 se, drfr skall jag utrcka min hand mot dig och giva dig till
        byte t hedningarna och utrota dig ifrn folken och utplna dig
        ur lnderna; jag skall frgra dig, och du skall frnimma att
        jag r HERREN.

025:008 S sger Herren, HERREN: Eftersom Moab och Seir sga: Se, nu r
        det med Juda hus likasom med alla andra folk,
025:009 se, drfr skall jag lgga Moabs bergsluttning ppen och
        frstra dess stder, Ja, dess stder s mnga de ro, vad
        hrligast r i landet, Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatama.
025:010 t sterlnningarna skall jag giva det till besittning, likasom
        jag skall gra med Ammons barns land, s att man icke mer tnker
        p Ammons barn ibland folken.
025:011 Ja, ver Moab skall jag hlla dom, och de skola frnimma att jag
        r HERREN.

025:012 S sger Herren, HERREN: Eftersom Edom har handlat s
        hmndgirigt mot Juda hus och dragit sig svr skuld genom sin
        hmnd p dem,
025:013 drfr sger Herren, HERREN s: Jag skall utrcka min hand mot
        Edom och utrota drur bde mnniskor och djur.  Och jag skall
        gra det till en demark nda frn Teman, och nda borta i Dedan
        skola de falla fr svrd.
025:014 Och jag skall utfra min hmnd p Edom genom mitt folk Israel,
        och dessa skola gra med Edom efter min vrede och frtrnelse;
        och det skall s f knna min hmnd, sger Herren, HERREN.

025:015 S sger Herren, HERREN: Eftersom filisterna hava handlat s
        hmndgirigt, ja, eftersom de i sitt sinnes vermod hava velat
        utkrva hmnd och i sin eviga fiendskap hava velat bereda
        frdrv,
025:016 drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag vill utrcka min hand
        mot filisterna och utrota kereterna och frgra vad som r
        kvar av Kustlandet vid havet.
025:017 Och jag skall taga stor hmnd p dem och tukta dem i
        frtrnelse.  Och nr jag lter min hmnd drabba dem, d skola
        de frnimma att jag r HERREN.

026:001 Och i elfte ret, p frsta dagen i mnaden, kom HERRENS ord
        till mig; han sade:
026:002 Du mnniskobarn, eftersom Tyrus sade om Jerusalem:

          Rtt s, uppbruten r nu
              folkens port,
          den r ppnad fr mig;
          jag bliver rik, nu d hon r frdd,
026:003       drfr sger Herren, HERREN s:

          Se, jag skall komma
              ver dig, Tyrus,
          och jag skall upphva
              mnga folk mot dig,
          likasom havet
              upphver sina bljor.
026:004   De skola frstra Tyrus' murar
              och riva ned dess torn.
          S skall jag sopa bort sjlva dess grus
              och frvandla staden
              till en kal klippa.
026:005   En torkplats fr fisknt
              skall den vara ute i havet;
          ty jag har talat,
              sger Herren, HERREN.
          Ja, den skall bliva
              ett byte fr folken;
026:006   och dess dttrar p fastlandet
              skola drpas med svrd.
          De skola frnimma
              att jag r HERREN.

026:007 Ty s sger Herren, HERREN: Se, jag vill lta Nebukadressar,
        konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifrn ver
        Tyrus, med hstar och vagnar och ryttare och med en stor hop
        folk.

026:008   Dina dttrar p fastlandet
              skall han drpa med svrd;
          han skall bygga en belgringsmur mot dig
          och kasta upp mot dig en vall
          och resa ett skldtak mot dig.
026:009   Sin murbrckas sttar
              skall han rikta mot dina murar
          och skall med sina krigsredskap
              bryta ned dina torn.
026:010   Hans hstar ro s mnga
              att dammet skall verhlja dig.
          Vid dnet av hans ryttare
              och av hans hjuldon och vagnar
          skola dina murar darra,
              nr han drager in genom dina portar,
          ssom man drager in
              i en ervrad stad.
026:011   Med sina hstars hovar
              skall han trampa snder alla dina gator;
          ditt folk skall han drpa med svrd,
          och dina stolta stoder
              skola strta till jorden.
026:012   Man skall rva dina skatter
              och plundra dina handelsvaror;
          man skall riva dina murar
          och bryta ned dina skna hus;
          och stenarna, trvirket och gruset
          skall man kasta i havet.
026:013   Jag skall gra slut p dina sngers buller,
          och man skall icke mer hra
              klangen av dina harpor.
026:014   Ja, jag skall gra dig till en kal klippa
          en torkplats fr fisknt skall du bliva;
          aldrig mer skall du varda uppbyggd.
          Ty jag, HERREN, har talat,
          sger Herren, HERREN.

026:015 S sger Herren, HERREN till Tyrus:

          Sannerligen, vid dnet av ditt fall,
              nr de slagna jmra sig,
          vid det att man drper och mrdar i dig,
              skola havslnderna bva.
026:016   Och alla hvdingar vid havet
              skola stiga ned frn sina troner,
          de skola lgga bort sina mantlar
          och taga av sig sina brokigt vvda klder;
          frskrckelse bliver deras kldnad,
              och nere p jorden skola de sitta;
          deras frskrckelse varder stndigt ny,
              och de hpna ver ditt de.
026:017   De stmma upp en klagosng ver dig
              och sga om dig:

          Huru har du icke blivit frstrd, du havsfolkens tillhll,
              du hgtprisade stad,
          du som var s mktig p havet,
              dr du lg med dina invnare,
          vilka fyllde mnniskorna med skrck
              fr alla som bodde i dig!
026:018   Nu frskrckas havslnderna
              p ditt falls dag,
          och arna i havet
              frfras vid din undergng.

026:019   Ty s sger Herren, HERREN:
          Nr jag gr dig till en delagd stad,
          lik ngon stad som ingen bebor,
          ja, nr jag lter djupet upphva sig mot dig
          och de stora vattnen betcka dig,
026:020   d strtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven,
          till folk som levde fr lnge sedan;
          och lik en lngesedan delagd plats
          fr du ligga dr i jordens djup,
          hos dem som hava farit ned i graven.
          S skall du frbliva obebodd,
          medan jag gr hrliga ting i de levandes land.
026:021   Jag skall lta dig taga en ande med frskrckelse,
          s att man aldrig i evighet skall finna dig,
          huru man n sker efter dig,
          sger Herren, HERREN.

027:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
027:002 Du mnniskobarn, stm upp en klagosng ver Tyrus;
027:003 sg till Tyrus:

          Du som bor vid havets portar
              och driver kpenskap med folken,
          hn till mnga havslnder,
              s sger Herren, HERREN:

          O Tyrus, du sger sjlv: Jag r sknhetens fullhet.
027:004   Ja, dig som har ditt rike ute i havet,
              dig gjorde dina byggningsmn fullkomlig i sknhet.
027:005   Av cypress frn Senir timrade de
              allt plankverk p dig;
          de hmtade en ceder frn Libanon
              fr att gra din mast.
027:006   Av ekar frn Basan
              tillverkade de dina ror.
          Ditt dck prydde de med elfenben i delt tr
              frn kitternas lnder.
027:007   Ditt segel var av fint linne,
              med brokig vvnad frn Egypten,
              och det stod ssom ditt baner.
          Mrkbltt och purpurrtt tyg
              frn Elisas lnder
              hade du till soltlt.
027:008   Sidons och Arvads invnare
              voro roddare t dig;
          de frfarna mn du sjlv hade, o Tyrus,
              dem tog du till skeppare.
027:009   Gebals ldste och dess frfarnaste mn
              tjnade dig
              med att bota dina lckor.

          Alla havets skepp med sina sjmn
              tjnade dig
              vid ditt varubyte.
027:010   Perser, luder och puter
              funnos i din hr
              och voro ditt krigsfolk.
          Skldar och hjlmar hngde de upp i dig;
              dessa gvo dig glans.
027:011   Arvads sner stodo med din hr
              runt om p dina murar,
          gamader hade sin plats i dina torn.
          Sina stora skldar hngde de upp
              runt om p dina murar;
          de gjorde din sknhet fullkomlig.
027:012   Tarsis var din handelsvn,
              ty du var rik p allt slags gods
          silver, jrn, tenn och bly
              gavs dig ssom betalning.
027:013   Javan, Tubal och Mesek,
              de drevo kpenskap med dig;
          trlar och kopparkrl
              gvo de dig i utbyte.
027:014   Vagnshstar, ridhstar och mulsnor
              gvos t dig ssom betalning
              frn Togarmas land.
027:015   Dedans sner drevo kpenskap med dig
              ja, mnga havslnder
              drevo handel i din tjnst;
          elfenben och ebenholts
              tillfrde de dig ssom hyllningsgvor.
027:016   Aram var din handelsvn,
              ty du var rik p konstarbeten;
          karbunkelstenar, purpurrtt tyg,
              brokiga vvnader och fint linne.
          koraller och rubiner
              gvo de dig ssom betalning.
027:017   Juda och Israels land
              drevo kpenskap med dig;
          vete frn Minnit,
              bakverk och honung,
          olja och balsam
              gvo de dig i utbyte.
027:018   Damaskus var din handelsvn,
              ty du var rik p konstarbeten,
              ja, p allt slags gods;
          de kommo med vin frn Helbon
              och med ull frn Sahar.
027:019   Vedan och Javan
              gvo dig spnad ssom betalning;
          konstsmitt jrn och kassia och kalmus
              fick du i utbyte.
027:020   Dedan drev kpenskap hos dig
          med sadeltcken att rida p.
027:021   Araberna och Kedars alla furstar,
              de drevo handel i din tjnst;
          med lamm och vdurar och bockar
              drevo de handel hos dig.
027:022   Sabas och Raemas kpmn
              drevo kpenskap med dig;
          kryddor av allra yppersta slag
              och alla slags dla stenar och guld
              gvo de dig ssom betalning.
027:023   Haran, Kanne och Eden,
              Sabas kpmn,
          Assur och Kilmad
              drevo kpenskap med dig.
027:024   De drevo kpenskap hos dig med skna klder,
              med mrkbl, brokigt vvda mantlar,
              med mngfrgade tcken,
          med vlspunna, starka tg,
              p din marknad.
027:025   Tarsis-skepp foro stad
              med dina bytesvaror.

          S fylldes du med gods och blev tungt lastad,
              dr du lg i havet.
027:026   Och dina roddare frde dig stad,
              ut p de vida vattnen.
          D kom stanvinden och krossade dig.
              dr du lg i havet.
027:027   Ditt gods, dina handels- och bytesvaror,
              dina sjmn och skeppare,
          dina lckors botare och dina bytesmklare,
              allt krigsfolk p dig,
          allt manskap som fanns ombord p dig,
              de sjunka nu ned i havet,
          p ditt falls dag.
027:028   Vid dina skeppares klagorop
              bva markerna,
027:029   och alla som ro med ror
              vergiva sina skepp;
          sjmn och alla skeppare p havet
              begiva sig i land.
027:030   De ropa hgt ver ditt de
              och klaga bittert;
          de str stoft p sina huvuden
              och vltra sig i aska.
027:031   De raka sig skalliga fr din skull
              och hlja sig i sorgdrkt;
          de grta ver dig i bitter sorg,
              under bitter klagan.
027:032   Med jmmer stmma de upp en klagosng om dig,
              en klagosng ver ditt de:
          Vem var ssom Tyrus, hon som nu ligger i det tysta
              ute i havet?
027:033   Dr dina handelsvaror sattes i land frn havet
              mttade du mnga folk;
          med ditt myckna gods och dina mnga bytesvaror
              riktade du jordens konungar.
027:034   Men nu, d du har frlist och frsvunnit ifrn havet,
              ned i vattnens djup,
          nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap
              sjunkit med dig.
027:035   Havslndernas alla inbyggare
              hpna ver ditt de,
          deras konungar st rysande,
              med frfran i sina ansikten.
027:036   Kpmnnen ute bland folken
              vissla t dig;
          du har tagit en nde med frskrckelse
              till evig tid.

028:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
028:002 Du mnniskobarn, sg till fursten i Tyrus: S sger Herren,
        HERREN:

          Eftersom ditt hjrta r s hgmodigt
              och du sger: Jag r en gud,
          ja, p ett gudaste tronar jag
              mitt ute i havet,
          du som dock r en mnniska och icke en gud,
          huru mycket du n i ditt hjrta tycker dig vara en gud--
028:003   och sant r att du r visare n Daniel;
          ingen hemlighet r frborgad fr dig;
028:004   genom din vishet och ditt frstnd
              har du skaffat dig rikedom,
          guld och silver har du skaffat dig
              i dina frrdshus;
028:005   och genom den stora vishet varmed du drev din kpenskap
              har du kat din rikedom,
          och s har ditt hjrta blivit hgmodigt
              fr din rikedoms skull--
028:006   drfr sger Herren, HERREN s:
          Eftersom du i ditt hjrta
              tycker dig vara en gud,
028:007   se, drfr skall jag lta frmlingar komma ver dig,
              de grymmaste folk;
          och de skola draga ut sina svrd
              mot din visdoms sknhet
          och skola oskra din glans.
028:008   De skola strta dig ned i graven, och du skall d
              ssom en ddsslagen man,
              mitt ute i havet.
028:009   Mnne du d skall sga till din drpare:
              Jag r en gud,
          du som ej r en gud, utan en mnniska,
              i dens vld, som slr dig till dds?
028:010   Ssom de oomskurna d, s skall du d,
              fr frmlingars hand.
          Ty jag har talat,
              sger Herren, HERREN.

028:011 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
028:012 Du mnniskobarn, stm upp en klagosng ver konungen i Tyrus och
        sg till honom: S sger Herren, HERREN:

          Du var ypperst bland hrliga skapelser,
          full med vishet och fullkomlig i sknhet.
028:013   I Eden, Guds lustgrd, bodde du,
          hljd i alla slags dla stenar:
          karneol, topas och kalcedon,
          krysolit, onyx och jaspis,
          safir, karbunkel och smaragd, jmte guld;
          du var prydd med smycken och klenoder,
          beredda den dag d du skapades.
028:014   Du var en kerub, som skuggade vida,
          och jag hade satt dig att vara p det heliga gudaberget,
          du fick dr g omkring bland gnistrande stenar.
028:015   Lyckosam var du p dina vgar
          frn den dag d du skapades,
          till dess att orttfrdighet blev funnen hos dig.

028:016   Men under din myckna kpenskap
          blev ditt inre fyllt med ortt, och du fll i synd.
          D frvisade jag dig frn gudaberget
          och frgjorde dig, du vittskuggande kerub;
          du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna.
028:017   Eftersom ditt hjrta hgmodades ver din sknhet
              och du frspillde din vishet fr ditt prls skull,
          drfr slog jag dig ned till jorden
          och gav dig till pris t konungarna,
          s att de fingo se sin lust p dig.
028:018   Genom dina mnga missgrningar vid din orttrdiga kpenskap
          ohelgade du dina helgedomar.
          Drfr lt jag eld g ut ifrn dig,
              och av den blev du frtrd.
          Jag lt dig ligga ssom aska p jorden
              infr alla som beskte dig.
028:019   Alla som knde dig bland folken
              hpnade ver ditt de.
          Du tog en nde med frskrckelse
              fr evig tid.

028:020 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
028:021 Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot
        det
028:022 och sg: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver dig,
        Sidon, och frhrliga mig i dig.  Ja, att jag r HERREN, det
        skall man frnimma, nr jag hller dom ver henne och bevisar
        mig helig p henne.
028:023 Och jag skall snda ver henne pest och blod p hennes gator,
        och ddsslagna mn skola falla drinne fr ett svrd som skall
        drabba henne frn alla sidor; och man skall frnimma att jag r
        HERREN.
028:024 Sedan skall fr Israels hus icke mer finnas ngon stingande tagg
        eller ngot srande trne bland alla de grannfolk som nu hna
        dem; och man skall frnimma att jag r Herren, HERREN.
028:025 Ja, s sger Herren, HERREN: Nr jag frsamlar Israels barn frn
        de folk bland vilka de ro frstrdda, d skall jag bevisa mig
        helig p dem infr folkens gon, och de skola sedan f bo i sitt
        land, det som jag har givit t min tjnare Jakob.
028:026 De skola bo dr i trygghet och bygga hus och plantera vingrdar
        ja, de skola bo i trygghet, nr jag hller dom ver alla som
        hna dem p alla sidor; och de skola frnimma att jag r HERREN,
        deras Gud.

029:001 I tionde ret, p tolfte dagen i
        tionde mnaden, kom HERRENS
        ord till mig; han sade:
029:002 Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Farao, konungen i
        Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten.
029:003 Tala och sg: S sger Herren, HERREN:

          Se, jag skall komma ver dig, Farao,
              du Egyptens konung,
          du stora drake, som ligger dr
              i dina strmmar
          och sger: Min Nilflod r min;
              sjlv har jag gjort mig.
029:004   Jag skall stta krokar i dina kftar
              och lta fiskarna i dina strmmar
              fastna vid dina fjll,
          och s skall jag draga dig upp ur dina strmmar
              med alla de fiskar i dina strmmar,
          som hnga fast vid dina fjll.
029:005   Och jag skall kasta dig ut i knen
              med alla fiskarna ifrn dina strmmar;
          du skall falla p marken
              och ej tagas bort drifrn eller upphmtas,
          ty t markens djur och himmelens fglar
              vill jag giva dig till mat;
029:006   och alla Egyptens inbyggare skola frnimma
              att jag r HERREN.
          Ty de ro en rrstav
              fr Israels barn;
029:007   ja, nr dessa fatta i dig med handen, gr du snder
          och srar envar av dem i sidan;
          och nr de stdja sig p dig, brytes du av
          och lmnar dem alla med vacklande lnder.

029:008 Drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag vill lta svrd komma
        ver dig, och jag skall utrota ur dig bde mnniskor och djur.
029:009 Och Egyptens land skall bliva frtt och delagt, och man skall
        frnimma att jag r HERREN.  Detta drfr att han sade:
        Nilfloden r min; sjlv har jag gjort den.
029:010 Ja, drfr skall jag komma ver dig och dina strmmar, och gra
        Egyptens land till en demark, ett delagt land, frn Migdol
        till Sevene, fram till Etiopiens grns.
029:011 Ingen mnniskofot skall g dr fram, och ingen fot av ngot
        boskapsdjur skall g dr fram; och det skall ligga obebott i
        fyrtio r.
029:012 Och jag skall gra Egyptens land till en demark bland delagda
        lnder, och dess stder skola ligga de bland frhrjade stder
        i fyrtio r; och jag skall frskingra egyptierna bland folken
        och frstr dem i lnderna.

029:013 Ty s sger Herren, HERREN: Nr fyrtio r ro frlidna, skall
        jag frsamla egyptierna frn de folk bland vilka de ro
        frskingrade.
029:014 Och jag skall ter upprtta Egypten och lta egyptierna komma
        tillbaka till Patros' land, varifrn de stamma.  Dr skola de
        bliva ett oansenligt rike,
029:015 ja, ett rike oansenligare n andra riken, s att det icke mer
        skall kunna upphva sig ver folken; jag skall lta dem bliva s
        f att de icke kunna rda ver folken.
029:016 Och Israels barn skola icke mer stta sitt hopp till dem som
        allenast uppvcka minnet av deras missgrning, nr de vnda sig
        till dem; och de skola frnimma att jag r Herren, HERREN.

029:017 I tjugusjunde ret, p frsta dagen i frsta mnaden, kom
        HERRENS ord till mig; han sade:
029:018 Du mnniskobarn, Nebukadressar konungen i Babel, har ltit sin
        hr frrtta ett svrt arbete mot Tyrus; alla huvuden hava
        blivit skalliga och alla skuldror snderskavda.  Men han och hans
        hr hava icke ftt ngon ln frn Tyrus fr det arbete som han
        har frrttat mot det.
029:019 Drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag vill giva Egyptens land
        t Nebukadressar, konungen i Babel; och han skall fra bort dess
        rikedomar och taga rov drifrn och gra byte dr, och detta
        skall hans hr f till ln.
029:020 Ssom en vedergllning fr hans arbete giver jag honom Egyptens
        land; ty fr min rkning hava de utfrt sitt verk, sger Herren,
        HERREN.
029:021 P den tiden skall jag lta ett horn vxa upp t Israels hus,
        och du skall f upplta din mun mitt ibland dem; och de skola
        frnimma att jag r HERREN.

030:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
030:002 Du mnniskobarn, profetera och sg: S sger Herren, HERREN:
        Jmren eder: Ack ve, vilken dag!
030:003 Ty dagen r nra, HERRENS dag r nra; en molnhljd dag r det,
        hednafolkens stund r inne.
030:004 Ett svrd kommer ver Egypten, och Etiopien fattas av ngest,
        nr de slagna falla i Egypten och dess rikedomar fras bort och
        dess grundvalar upprivas.
030:005 Etiopier, puter och luder, och hela hopen av frmmande folk,
        och kuber och frbundslandets sner skola med dem falla fr
        svrd.
030:006 S sger HERREN: Ja, Egyptens frsvarare skola falla, och dess
        stolta makt skall strtas ned; frn Migdol till Sevene skola de
        som bo dr falla fr svrd, sger Herren, HERREN.
030:007 Och deras land skall ligga de bland delagda lnder, och
        stderna dr skola vara bland frhrjade stder.
030:008 Och man skall frnimma att jag r HERREN, nr jag tnder eld p
        Egypten och lter alla dess hjlpare varda krossade.
030:009 P den dagen skola sndebud draga ut frn mig p skepp, fr att
        injaga skrck hos Etiopien mitt i dess trygghet; och man skall
        dr fattas av ngest p Egyptens dag; ty se, det kommer!

030:010 S sger Herren, HERREN: Ja, jag skall gra slut p Egyptens
        rikedomar genom Nebukadressar, konungen i Babel.
030:011 Han och hans folk med honom, de grymmaste hedningar, skola
        hmtas dit till att frdrva landet; de skola draga sina svrd
        mot Egypten och uppfylla landet med slagna.
030:012 Och jag skall gra strmmarna till torr mark och slja landet i
        onda mns hand.  Jag skall delgga landet med allt vad dri r,
        genom frmmande mn.  Jag, HERREN, har talat.

030:013 S sger Herren, HERREN: Jag skall ock frstra de elndiga
        avgudarna och gra slut p avgudarna i Nof, och ur Egyptens land
        skall ingen furste mer uppst; och jag skall lta fruktan komma
        ver Egyptens land.
030:014 Jag skall delgga Patros och tnda eld p Soan och hlla dom
        ver No.
030:015 Och jag skall utgjuta min vrede ver Sin, Egyptens vrn, och
        utrota den larmande hopen i No.
030:016 Ja, jag skall tnda eld p Egypten, Sin skall gripas av ngest,
        No skall bliva intaget och Nof verfallas p ljusa dagen.
030:017 Avens och Pi-Besets unga mn skola falla fr svrd, och sjlva
        skola de vandra bort i fngenskap.
030:018 I Tehafnehes bliver dagen mrk, nr jag dr bryter snder
        Egyptens ok och dess stolta makt dr fr en nde; ja, ett moln
        skall vertcka det, och dess dttrar skola vandra bort i
        fngenskap.
030:019 Jag skall hlla dom ver Egypten, och man skall frnimma att jag
        r HERREN.

030:020 I elfte ret, p sjunde dagen i frsta mnaden, kom HERRENS ord
        till mig; han sade:
030:021 Du mnniskobarn, jag har brutit snder Faraos, den egyptiske
        konungens, arm; och se, den har icke blivit frbunden, man har
        icke brukat lkemedel, icke lindat den, icke lagt p den
        frband, fr att ter gra den stark nog till att fra svrdet.
030:022 Drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag skall komma ver Farao,
        konungen i Egypten, och bryta snder hans armar, bde den som
        nnu r stark och den som redan r snderbruten, och skall lta
        svrdet falla ur hans hand.
030:023 Och jag skall frskingra egyptierna bland folken och frstr dem
        i lnderna.
030:024 Den babyloniske konungens armar skall jag strka, och jag skall
        stta milt svrd i hans hand; men Faraos armar skall jag bryta
        snder, s att han upphver jmmerrop infr honom, ssom en
        ddsslagen kmpe gr.
030:025 Ja, jag skall strka den babyloniske konungens armar, men Faraos
        armar skola sjunka ned; och man skall frnimma att jag r
        HERREN, nr jag stter mitt svrd i den babyloniske konungens
        hand, fr att han skall svnga det mot Egyptens land.
030:026 Och jag skall frskingra egyptierna bland folken och frstr dem
        i lnderna; och de skola frnimma att jag r HERREN.

031:001 I elfte ret, p frsta dagen i tredje mnaden, kom HERRENS ord
        till mig; han sade:
031:002 Du mnniskobarn, sg till Farao, konungen i Egypten, och till
        hans larmande hop:

          Vem kan frliknas
              med dig i din storhet?
031:003   Se, du r ett delt trd,
              en ceder p Libanon,
          med skna grenar
              och skuggrik krona
              och hg stam,
          en som med sin topp
              rcker upp bland molnen.
031:004   Vatten gvo den vxt,
              djupets kllor gjorde den hg.
          Ty med sina strmmar omflto de
              platsen dr den var planterad;
          frst sedan snde de sina flden
              till alla andra trd p marken.
031:005   S fick den hgre stam
              n alla trd p marken,
          den fick talrika kvistar
              och lnga grenar,
          genom det myckna vatten den hade,
              nr den skt skott.
031:006   Alla himmelens fglar
              byggde sig nsten bland dess kvistar,
          under dess grenar fdde
              alla markens djur sina ungar,
          och i dess skugga bodde
              allahanda stora folk.
031:007   Och den blev skn genom sin storhet
              och genom sina grenars lngd,
          dr den stod med sin rot
              invid stora vatten.
031:008   Ingen ceder i Guds lustgrd
              gick upp emot denna,
          ingen cypress hade kvistar
              som kunde frliknas med dennas,
          ingen lnn bar grenar,
              jmfrliga med dennas;
          nej, intet trd i Guds lustgrd
              liknade den i sknhet
031:009   S skn hade jag ltit den bliva,
              i dess rikedom p grenar,
          att alla Edens trd i Guds lustgrd
              mste avundas den.

031:010 Drfr sger Herren, HERREN s Eftersom du vxte s hg, ja,
        eftersom ditt trd strckte sin topp upp bland molnen och
        frhvde sig i sitt hjrta ver att det var s hgt,
031:011 drfr skall jag prisgiva det t en som r vldig bland
        folken.  Han skall frvisso utfra sitt verk drp, ty fr dess
        ogudaktighets skull har jag frkastat det.

031:012 Ja, frmlingar hava ftt hugga ned det, de grymmaste folk, och
        hava ltit det ligga.  Dess kvistar hava nu fallit p bergen och
        i alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade i
        alla landets bckar, och alla folk p jorden hava mst draga
        bort drifrn och frsaka dess skugga och lta det ligga.
031:013 P dess kullfallna stam bo alla himmelens fglar, och p dess
        grenar lgra sig alla markens djur.
031:014 S sker, fr att ett trd som vxer vid vatten aldrig skall yvas
        ver sin hjd och strcka sin topp upp bland molnen; ja, fr att
        icke ens de vldigaste av dem skola st och yvas, intet trd som
        har haft vatten att dricka.  Ty de ro allasammans hemfallna t
        dden och mste ned i jordens djup, till att vara dr bland
        mnniskors barn, hos dem som hava farit ned i graven.

031:015 S sger Herren, HERREN: P den dag d det for ned till
        ddsriket lt jag djupet fr dess skull hlja sig i sorgdrkt;
        jag hmmade strmmarna dr, och de stora vattnen hllos
        tillbaka.  Jag lt Libanon fr dess skull klda sig i svart, och
        alla trd p marken frtvinade i sorg ver det.
031:016 Genom dnet av dess fall kom jag folken att bva, nr jag
        strtade det ned i ddsriket, till dem som hade farit ned i
        graven.  Men d trstade sig i jordens djup alla Edens trd, de
        yppersta och bsta p Libanon, alla de som hade haft vatten att
        dricka.
031:017 Ocks de hade, ssom det trdet, mst fara ned till ddsriket,
        till dem som voro slagna med svrd; dit foro ock de som hade
        varit dess std och hade bott i dess skugga bland folken.
031:018 Kan nu ngot bland Edens trd frliknas med dig i hrlighet och
        storhet?  Och dock skall du, ssom Edens trd, strtas ned i
        jordens djup och ligga dr bland oomskurna, hos dem som ro
        slagna med svrd.  S skall det g Farao och hela hans larmande
        hop, sger Herren, HERREN.

032:001 I tolfte ret, p frsta dagen i tolfte mnaden, kom HERRENS ord
        till mig; han sade:
032:002 Du mnniskobarn, stm upp en klagosng ver Farao, konungen i
        Egypten, och sg till honom:

          Det r frbi med dig, du lejon bland folken!
          Och du var dock lik draken i havet,
              dr du for fram i dina strmmar
          och rrde upp vattnet med dina ftter
              och grumlade dess strmmar.


032:003 S sger nu Herren, HERREN:
          Jag skall breda ut mitt nt ver dig
          genom skaror av mnga folk,
          och de skola draga upp dig i mitt garn.
032:004   Jag skall kasta dig upp p jorden,
          jag skall slunga dig bort p marken
          och lta alla himmelens fglar
              sl ned p dig
          och lta de vilda djuren p hela jorden
              mtta sig med dig.
032:005   Jag skall kasta ditt ktt p bergen
          och fylla dalarna med ditt stora skrov.
032:006   Och landet som du har nedslat
              skall jag vattna med ditt blod
              nda upp till bergen,
          och bckarna skola bliva fulla av dig.
032:007   Och nr jag utslcker dig, skall jag vertcka himmelen
          och frmrka dess stjrnor;
          jag skall vertcka solen med moln,
          och mnens ljus skall icke lysa mer.
032:008   Alla ljus p himmelen
          skall jag frmrka fr din skull
          och lta mrker komma ver ditt land,
          sger Herren, HERREN.
032:009   Och mnga folks hjrtan
              skall jag sl med skrck,
          nr jag gr din undergng bekant bland folkslagen,
          ja, i lnder som du icke knner.
032:010   Jag skall komma mnga folk
              att hpna fr din skull,
          och deras konungar skola fr din skull
              gripas av bvan,
          nr jag i deras syn svnger mitt svrd;
          vart gonblick skola de frukta,
              envar fr sitt liv,
              p ditt falls dag.
032:011   Ty s sger Herren, HERREN:
          Den babyloniske konungens svrd
              skall komma ver dig.
032:012   Jag skall lta din larmande hop
              falla fr hjltars svrd,
          grymmast bland hedningar ro de alla.
          De skola frda Egyptens hrlighet,
          och hela dess larmande hop skall frgras;
032:013   jag skall utrota all dess boskap,
          den som betar vid det myckna vattnet.
          Av mnniskofot skall det icke mer rras upp,
          ej heller rras upp av boskapsklvar.
032:014   Sedan skall jag lta deras vatten sjunka undan
          och deras strmmar flyta bort ssom olja,
          sger Herren, HERREN,
032:015   i det jag gr Egyptens land
          till en dslig demark
          och bervar landet allt vad dri r,
          nr jag nu slr alla dess inbyggare,
          s att man frnimmer att jag r HERREN.

032:016   Detta r en klagosng som man skall sjunga,
          ja, folkens dttrar skola sjunga den;
          de skola sjunga den ver Egypten
              med hela dess larmande hop,
          sger Herren, HERREN.

032:017 I tolfte ret, p femtonde dagen i mnaden, kom HERRENS ord
        till mig; han sade:
032:018 Du mnniskobarn, sjung sorgesng ver Egyptens larmande
        hop.  Bjud henne att ssom dttrarna av de vldigaste folk fara
        ned i jordens djup, till dem som redan hava farit ned i graven.

032:019 Finnes ngon s ringa att du r frmer n hon?  Nej, far du ned
        och lt dig bddas bland de oomskurna.
032:020 Bland mn som ro slagna med svrd skola ock dina falla.  Svrdet
        r redo; slpen bort henne med hela hennes larmande hop.
032:021 Mktiga hjltar skola tala till Farao ur ddsriket, till honom
        och till hans hjlpare: Ja, de hava mst fara hitned, och nu
        ligga de dr, de oomskurna, slagna med svrd.

032:022 Dr ligger redan Assur med hela sin skara; runt omkring honom
        har denna sin gravplats.  Allasammans ligga de dr slagna, fallna
        fr svrd.
032:023 Sin grav har han ftt lngst ned i underjorden, och runt omkring
        honom ligger hans skara begraven.  Allasammans ligga de slagna,
        fallna fr svrd, de man som en gng utbredde skrck i de
        levandes land.

032:024 Dr ligger Elam med hela sin larmande hop, vilande runt omkring
        hans grav.  Allasammans ligga de slagna, mnnen som fllo fr
        svrd, och som oomskurna mste fara, ned i jordens djup, desamma
        som en gng utbredde skrck omkring sig i de levandes land; nu
        mste de bra sin skam bland de andra som hava farit ned i
        graven.
032:025 Ja, bland slagna har han ftt sitt lger med hela sin larmande
        hop; runt omkring honom har denna sin gravplats.  Allasammans
        ligga de dr oomskurna, slagna med svrd; en gng utbredde sig
        ju skrck omkring dem i de levandes land, men de mste nu bra
        sin skam bland dem som hava farit ned i graven.  Ja, bland
        slagna har han ftt sin plats.

032:026 Dr ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop; runt omkring
        honom har denna sin gravplats.  Allasammans ligga de dr
        oomskurna, slagna med svrd; en gng utbredde de ju skrck
        omkring sig i de levandes land.
032:027 Men dessa fallna mn ur de oomskurnas hop, de f icke vila bland
        hjltarna, bland dem som hava farit ned till ddsriket i sin
        krigiska rustning och ftt sina svrd lagda under sina
        huvuden.  Nej, deras missgrningar hava kommit ver deras ben.  De
        utbredde ju skrck i de levandes land, ssom hjltar gra.
032:028 Ja, ocks du skall bliva krossad bland de oomskurna och f ligga
        bland dem som ro slagna med svrd.

032:029 Dr ligger Edom med sina konungar och alla sina hvdingar; huru
        mktiga de n voro, hava de nu ftt sin plats bland dem som ro
        slagna med svrd; de mste ligga bland de oomskurna, bland dem
        som hava farit ned i graven.

032:030 Dr ligga Nordlandets furstar allasammans, med alla sidonier, ty
        de hava mst fara ned till de slagna, de hava kommit p skam,
        trots den skrck de utbredde genom sina vldiga grningar.  Och
        de ligga dr oomskurna bland dem som hava blivit slagna med
        svrd; de mste bra sin skam bland dem som hava farit ned i
        graven.

032:031 Dem skall nu Farao f se, och han skall s trsta sig ver hela
        sin larmande hop.  Ja, Farao och hela hans har ro slagna med
        svrd, sger Herren, HERREN.
032:032 Ty vl utbredde jag skrck fr honom i de levandes land, men nu
        mste han, Farao, med hela sin larmande hop, lta sig bddas
        bland de oomskurna, hos dem som ro slagna med svrd, sger
        Herren, HERREN.

033:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
033:002 Du mnniskobarn, tala till dina landsmn och sg till dem: Om
        jag vill lta svrdet komma ver ett land, och folket i landet
        har utsett bland sig en man som det har gjort till sin vktare,
033:003 och denne ser svrdet komma ver landet och stter i basunen och
        varnar folket,
033:004 men den som fr hra basunljudet nda icke lter varna sig, och
        svrdet sedan kommer och tager honom bort, d kommer hans blod
        ver hans eget huvud.
033:005 Ty han hrde ju basunljudet, men lt icke varna sig; drfr
        kommer hans blod ver honom sjlv.  Om han hade ltit varna sig,
        s hade han rddat sitt liv.--
033:006 Men om vktaren ser svrdet komma och icke stter i basunen och
        folket s icke bliver varnat, och svrdet sedan kommer och tager
        bort ngon bland dem, d bliver visserligen denne borttagen
        genom sin egen missgrning, men hans blod skall jag utkrva av
        vktarens hand.

033:007 Dig, du mnniskobarn, har jag satt till en vktare fr Israels
        hus, fr att du  mina vgnar skall varna dem, nr du hr ett
        ord frn min mun.
033:008 Om jag sger till den ogudaktige: Du ogudaktige, du mste d,
        och du d icke sger ngot till att varna den ogudaktige fr
        hans vg, s skall vl den ogudaktige d genom sin missgrning,
        men hans blod skall jag utkrva av din hand.
033:009 Men om du varnar den ogudaktige fr hans vg, p det att han m
        vnda om ifrn den, och han likvl icke vnder om ifrn sin vg,
        d skall visserligen han d genom sin missgrning, men du sjlv
        har rddat din sjl.

033:010 Och du, mnniskobarn, sg till Israels hus: I sgen s: Vra
        vertrdelser och synder tynga p oss och vi frsmkta genom
        dem.  Huru kunna vi d bliva vid liv?
033:011 Men svara dem: S sant jag lever, sger Herren, HERREN, jag har
        ingen lust till den ogudaktiges dd, utan fastmer drtill att
        den ogudaktige vnder om frn sin vg och fr leva.  S vnden d
        om, ja, vnden om frn edra onda vgar; ty icke viljen I vl d,
        I av Israels hus?

033:012 Men du, mnniskobarn, sg till dina landsmn: Den rttfrdiges
        rttfrdighet skall icke rdda honom, nr han begr
        vertrdelser; och den ogudaktige skall icke komma p fall genom
        sin ogudaktighet, nr han vnder om frn sin ogudaktighet, lika
        litet som den rttfrdige skall kunna leva genom sin
        rttfrdighet, nr han syndar.
033:013 Om jag sger till den rttfrdige att han skall f leva, och han
        sedan i frlitande p sin rttfrdighet gr vad ortt r, s
        skall intet ihgkommas av all hans rttfrdighet, utan genom det
        ortta som han gr skall han d.
033:014 Och om jag sger till den ogudaktige: Du mste d, och han
        sedan vnder om frn sin synd och var rtt och rttfrdighet,
033:015 s att han, den ogudaktige, give tillbaka den pant han har ftt
        och erstter vad han har rvat och vandrar efter livets stadgar,
        s att han icke gr vad ortt r, d skall han frvisso leva och
        icke d.
033:016 Ingen av de synder han har begtt skall d tillrknas honom; han
        har vat rtt och rttfrdighet, drfr skall han frvisso f
        leva.--
033:017 Men nu sga dina landsmn: Herrens vg r icke alltid
        densamma, d det fastmer r deras egen vg som icke alltid r
        densamma.
033:018 Om den rttfrdige vnder om frn sin rttfrdighet och gr vad
        ortt r, s mste han just drfr d.
033:019 Men om den ogudaktige vnder om frn sin ogudaktighet och var
        rtt och rttfrdighet, d skall han just drfr f leva.
033:020 Och nd sgen I: Herrens vg r icke alltid densamma.  Jo, jag
        skall dma var och en av eder efter hans vgar, I av Israels
        hus.

033:021 I det tolfte ret sedan vi hade blivit bortfrda i fngenskap,
        p femte dagen i tionde mnaden, kom en flykting ifrn Jerusalem
        till mig med budskapet: Staden r intagen.
033:022 Nu hade p aftonen fre flyktingens ankomst HERRENS hand kommit
        ver mig; men p morgonen ppnade han ter min mun, just fre
        mannens ankomst, s att jag, d nu min mun blev ppnad, upphrde
        att vara stum.
033:023 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
033:024 Du mnniskobarn, de som bo ibland ruinerna dr borta i Israels
        land sga Abraham var en ensam man, och han fick dock landet
        till besittning.  Vi ro mnga, oss mste vl landet d vara
        givet till besittning!
033:025 Sg drfr till dem: S sger Herren, HERREN: I ten ktt med
        blodet i, I upplyften edra gon till edra elndiga avgudar, och
        I utgjuten blod; och likvl skullen I f hava landet till
        besittning!
033:026 I trotsen p edra svrd, I bedriven vad styggeligt r, I sknden
        varandras hustrur; och likvl skullen I f hava landet till
        besittning!
033:027 Nej; s skall du sga till dem: S sger Herren, HERREN: S sant
        jag lever, de som bo dr bland ruinerna skola falla fr svrd;
        och dem som bo p landsbygden skall jag giva till mat t de
        vilda djuren, och de som bo i bergfsten eller i grottor skola
        d genom pest.
033:028 Jag skall gra landet de och tomt, och dess stolta makt skall
        f en nde; och Israels berg skola delggas, s att ingen gr
        dr fram.
033:029 Och de skola frnimma att jag r HERREN, nr jag gr landet de
        och tomt, fr alla de styggelsers skull som de hava bedrivit.

033:030 Men du, mnniskobarn, dina landsmn, som orda om dig invid
        vggarna och i ingngarna till husen, de tala sinsemellan, den
        ene med den andre, och sga: Kom, lt oss hra vad det r fr
        ett ord som nu utgr frn HERREN.
033:031 Och de komma till dig, ssom gllde det en folkfrsamling, och
        stta sig hos dig ssom mitt folk; och de hra dina ord, men
        gra icke efter dem.  Ty vl hopgra de med munnen ljuvliga ord,
        men deras hjrtan st blott efter egen vinning.
033:032 Och se, du r fr dem, ssom nr ngon som har vacker rst och
        spelar vl sjunger en krleksvisa; de hra vl dina ord, men
        gra icke efter dem.
033:033 Men nr det kommer--ty se det kommer!--d skola de frnimma
        att en profet har varit ibland dem.

034:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
034:002 Du mnniskobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och sg
        till dem, till herdarna: S sger Herren, HERREN: Ve eder, I
        Israels herdar, som haven srjt allenast fr eder sjlva!  Var
        det d icke fr hjorden som herdarna borde srja?
034:003 I stllet ten I upp det feta, med ullen kldden I eder, det
        gdda slaktaden I; men om hjorden vrdaden I eder icke.
034:004 De svaga strkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade
        frbunden I icke, det frdrivna frden I icke tillbaka, det
        frlorade uppskten I icke, utan med frtryck och hrdhet fren
        I fram mot dem.
034:005 S blevo de frskingrade, drfr att de icke hade ngon herde,
        de blevo till mat t alla markens djur, ja, de blevo
        frskingrade.
034:006 Mina fr g nu vilse p alla berg och alla hga kullar; ver
        hela jorden ro mina fr frskingrade, utan att ngon frgar
        efter dem eller uppsker dem.
034:007 Hren drfr HERRENS ord, I herdar:
034:008 S sant jag lever, sger Herren, HERREN, sannerligen, eftersom
        mina fr hava lmnats till rov, ja, eftersom mina fr hava
        blivit till mat t alla markens djur, d de nu icke hava ngon
        herde, och eftersom mina herdar icke frga efter mina fr ja,
        eftersom herdarna srja fr sig sjlva och icke srja fr mina
        fr,
034:009 drfr, I herdar: Hren HERRENS ord:
034:010 S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver herdarna och
        utkrva mina fr ur deras hand och gra slut p deras
        herdetjnst; och herdarna skola d icke mer kunna srja fr sig
        sjlva, ty jag skall rdda mina fr ur deras gap, s att de icke
        bliva till mat t dem.

034:011 Ty s sger Herren, HERREN: Se, jag skall sjlv taga mig an mina
        fr och leta dem tillsammans.
034:012 Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, nr hans fr ro
        frstrdda omkring honom, s skall ock jag leta tillsammans mina
        fr och rdda dem frn alla de orter till vilka de frskingrades
        p en dag av moln och tcken.
034:013 Och jag skall fra dem ut ifrn folken och frsamla dem ur
        lnderna, och skall lta dem komma till sitt eget land och fra
        dem i bet p Israels berg, vid bckarna och var man eljest kan
        bo i landet.
034:014 P goda betesplatser skall jag fra dem i bet, p Israels hga
        berg skola de f sina betesmarker; dr skola de lgra sig p
        goda betesmarker, och fett bete skola de hava p Israels berg.
034:015 Jag skall sjlv fra mina fr i bet och sjlv utse lgerplatser
        t dem, sger Herren, HERREN.
034:016 Det frlorade skall jag uppska, det frdrivna skall jag fra
        tillbaka, det sargade skall jag frbinda, och det svaga skall
        jag strka.  Men det feta och det starka skall jag frgra; ja,
        jag skall skta det ssom rtt r.

034:017 Men I, mina fr, s sger Herren, HERREN: Se, jag vill dma
        mellan fr och fr, mellan vdurar och bockar.
034:018 r det eder icke nog att I fn beta p den bsta betesplatsen,
        eftersom I med edra ftter trampen ned vad som r kvar p eder
        betesplats?  Och r det eder icke nog att I fn dricka det
        klaraste vattnet, eftersom I med edra ftter grumlen vad som har
        lmnats kvar?
034:019 Skola mina fr beta av det som edra ftter hava trampat ned, och
        dricka vad edra ftter hava grumlat?
034:020 Nej; drfr sger Herren, HERREN s till dem: Se, jag skall
        sjlv dma mellan de feta fren och de magra fren.
034:021 Eftersom I med sida och bog stten undan alla de svaga och med
        edra horn stngen dem, till dess att I haven drivit dem ut och
        frskingrat dem,
034:022 drfr skall jag frlsa mina fr, s att de icke mer bliva till
        rov, och skall dma mellan fr och fr.
034:023 Och jag skall lta en herde uppst, gemensam fr dem alla, och
        han skall fra dem i bet, nmligen min tjnare David; ja, han
        skall fra dem i bet, han skall vara deras herde.
034:024 Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjnare David skall
        vara hvding bland dem.  Jag, HERREN, har talat.
034:025 Och jag skall med dem sluta ett fridsfrbund; jag skall gra
        nde p vilddjuren i landet, s att man i trygghet kan bo mitt i
        knen och sova i skogarna.
034:026 Och jag skall lta dem sjlva och landet runt omkring min hjd
        bliva till vlsignelse.  Jag skall lta regn falla i rtt tid;
        regnskurar till vlsignelse skall det bliva.
034:027 Trden p marken skola bra sin frukt, och jorden skall giva sin
        grda, och sjlva skola de bo i sitt land i trygghet; och de
        skola frnimma att jag r HERREN, nr jag bryter snder deras ok
        och rddar dem frn de mnniskors hand, som hava hllit dem i
        trldom.
034:028 De skola sedan icke mer bliva ett byte fr folken, och markens
        djur skola ej ta upp dem, utan de skola bo i trygghet, och
        ingen skall frskrcka dem.
034:029 Och jag skall t dem lta en plantering vxa upp, som skall
        bliva dem till bermmelse; och de som bo i landet skola icke mer
        ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida smlek av
        folken.
034:030 Och de skola frnimma att jag, HERREN, deras Gud, r med dem,
        och att de, Israels hus, ro mitt folk, sger Herren, HERREN.
034:031 Ja, I ren mina fr, I ren fr i min hjord, mnniskor som I
        ren, och jag r eder Gud, sger Herren, HERREN.

035:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
035:002 Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Seirs berg och profetera
        mot det;
035:003 sg till det: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver
        dig, du Seirs berg, och utrcka min hand mot dig och gra dig
        de och tomt.
035:004 Jag skall gra dina stder till ruiner, och sjlvt skall du
        bliva de; och du skall frnimma att jag r HERREN.
035:005 Eftersom du har hyst en evig fiendskap mot Israels barn och
        givit dem till pris t svrdet under deras ofrds tid, den tid
        d missgrningen hade ntt sin grns,
035:006 drfr, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, skall jag
        frvandla dig till blod, och blod skall frflja dig; eftersom
        du icke har hatat blod, skall blod frflja dig.
035:007 Ja, jag skall gra Seirs berg tomt och de och utrota drifrn
        envar som frdas dr, fram eller tillbaka.
035:008 Och jag skall uppfylla dess berg med dess slagna mn; ja, p
        dina hjder, i dina dalar och vid alla dina bckar skola
        svrdsslagna mn falla.
035:009 Jag skall gra dig till en demark fr evrdlig tid, och dina
        stder skola icke mer bliva bebodda; och I skolen frnimma att
        jag r HERREN.
035:010 Eftersom du sade: De bda folken och de bda lnderna skola
        bliva mina, vi skola taga dem i besittning--detta fastn
        HERREN bodde dr--
035:011 drfr, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, skall jag
        utfra mitt verk med samma vrede och nitlskan varmed du i din
        htskhet har utfrt ditt verk mot dem; och jag skall gra mig
        knd bland dem, nr jag dmer dig.
035:012 Och du skall frnimma att jag r HERREN.  Jag har hrt alla de
        smdelser som du har talat mot Israels berg, i det du har sagt:
        Det r en demark; de ro givna t oss till mat.
035:013 Ja, I sprraden upp munnen mot mig och togen den full av ord mot
        mig; jag har vl hrt det.

035:014 S sger Herren, HERREN: Till hela jordens gldje skall jag gra
        dig till en demark.
035:015 Drfr att du gladde dig t att Israels hus' arvedel blev
        delagd, drfr skall jag gra likas med dig.  Du skall bliva en
        demark, du Seirs berg, du hela Edom, s lngt du strcker dig;
        och man skall frnimma att jag r HERREN.

036:001 Och du, mnniskobarn, profetera om Israels berg och sg: I
        Israels berg, hren HERRENS ord.
036:002 S sger Herren, HERREN: Eftersom fienden sger om eder: Rtt
        s, de urgamla offerhjderna hava nu blivit vr besittning,
036:003 drfr m du profetera och sga: S sger Herren, HERREN:
        Eftersom, ja, eftersom man har frtt eder och fikar efter eder
        frn alla sidor, fr att I mtten tillfalla de vriga folken
        ssom deras besittning och eftersom I ren s utsatta fr onda
        tungors hn och folks frtal,
036:004 drfr, I Israels berg, mn I nu hra Herrens, HERRENS ord: S
        sger Herren, HERREN till bergen och hjderna, till bckarna och
        dalarna, till de frdda ruinerna och de vergivna stderna, som
        hava lmnats till rov och spott t de vriga folken runt
        omkring,
036:005 ja, drfr sger Herren, HERREN s: Sannerligen, i brinnande
        nitlskan talar jag mot de vriga folken och mot Edom, s lngt
        det strcker sig, ja, mot dessa som med hela sitt hjrtas gldje
        och i sitt sinnes vermod hava tillgnat sig mitt land ssom
        besittning, fr att driva ut dess inbyggare och gra det till
        sitt byte.
036:006 Profetera allts om Israels land och sg till bergen och
        hjderna, till bckarna och dalarna: S sger Herren, HERREN:
        Se, i nitlskan och vrede r det som jag talar, eftersom I liden
        sdan smlek av folken.
036:007 Drfr sger Herren, HERREN s Jag upplyfter min hand och
        betygar: Sannerligen, folken runt omkring eder skola sjlva f
        lida smlek.
036:008 Men I, Israels berg, I skolen ter grnska och bra frukt t
        mitt folk Israel, ty snart skola de komma ter.
036:009 Ty se, jag skall komma till eder, jag skall vnda mig till eder,
        och I skolen bliva brukade och besdda.
036:010 Och jag skall frsamla p eder mnniskor i myckenhet, alla
        Israels barn, s mnga de ro; och stderna skola nyo bliva
        bebodda och ruinerna ter byggas upp.
036:011 Ja, jag skall frsamla p eder mnniskor och boskap i myckenhet,
        och de skola frka sig och bliva fruktsamma.  Jag skall lta
        eder bliva bebodda, alldeles ssom I fordom voren; ja, jag skall
        gra eder nnu mer gott, n I frut fingen rna; och I skolen
        frnimma att jag r HERREN.
036:012 Jag skall lta mnniskor ter vandra fram ver eder, nmligen
        mitt folk Israel; de skola hava dig till besittning, och du
        skall vara deras arvedel; och du skall icke vidare dda deras
        barn.
036:013 S sger Herren, HERREN: Eftersom man sger till dig: Du r en
        mnniskoterska, du har ddat ditt eget folks barn,
036:014 drfr skall du nu icke mer f ta upp mnniskor och icke mer f
        dda ditt folks barn, sger Herren, HERREN.
036:015 Jag skall icke mer lta dig hra smlek av folken, och du skall
        icke mer ndgas bra folkslagens frakt; ej heller skall du mer
        bringa ditt folk p fall, sger Herren, HERREN.

036:016 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
036:017 Du mnniskobarn nr Israels barn nnu bodde i sitt land, d
        orenade de det genom sitt vsende och sina grningar; ssom en
        kvinnas orenhet var deras vsende fr mig.
036:018 D utgt jag min vrede ver dem, fr det blods skull som de hade
        utgjutit ver landet, och drfr att de hade orenat det med sina
        elndiga avgudar.
036:019 Jag frskingrade dem bland folken, och de blevo frstrdda i
        lnderna; efter deras vsende och deras grningar dmde jag dem.
036:020 Men till vilka folk de n kommo vanrade de mitt heliga namn, i
        det att man sade om dem: Detta r HERRENS folk, och de hava
        likvl mst draga ut ur sitt land.
036:021 D ville jag skona mitt heliga namn, som Israels barn vanrade
        bland de folk till vilka de kommo.
036:022 Sg drfr till Israels barn: S sger Herren, HERREN: Icke fr
        eder skull gr jag detta, I Israels barn, utan fr mitt heliga
        namns skull, som I haven vanrat bland de folk till vilka I
        haven kommit.
036:023 Jag vill nu helga mitt stora namn, som har blivit vanrat bland
        folken, i det att I haven vanrat det bland dem; och folken
        skola frnimma att jag r HERREN, sger Herren, HERREN, nr jag
        bevisar mig helig p eder infr deras gon.
036:024 Ty jag skall hmta eder ifrn folken och frsamla eder ifrn
        alla lnder och fra eder till edert land.
036:025 Och jag skall stnka rent vatten p eder, s att I bliven rena;
        jag skall rena eder frn all eder orenhet och frn alla edra
        elndiga avgudar.
036:026 Och jag skall giva eder ett nytt hjrta och lta en ny ande
        komma i edert brst; jag skall taga bort stenhjrtat ur eder
        kropp och giva eder ett hjrta av ktt.
036:027 Jag skall lta min Ande komma i edert brst och s gra, att I
        vandren efter mina stadgar och hllen mina rtter och gren
        efter dem.
036:028 S skolen I f bo i det land som jag gav t edra fder, och I
        skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud.
036:029 Och jag skall frlsa eder frn all eder orenhet.  Och jag skall
        kalla fram sden och lta den bliva ymnig och skall icke mer
        lta ngon hungersnd komma ver eder.
036:030 Ja, ymnig skall jag lta trdens frukt och markens grda bliva,
        fr att I icke mer skolen lida hungersndens smlek bland
        folken.
036:031 D skolen I tnka p edra onda vgar och p edra grningar, som
        icke voro goda; och I skolen knna leda vid eder sjlva fr edra
        missgrningars och styggelsers skull.
036:032 Men icke fr eder skull gr jag detta, sger Herren, HERREN; det
        vare eder kunnigt.  I mn skmmas och blygas fr edra vgar, I
        Israels barn.

036:033 S sger Herren, HERREN: Nr jag har renat eder frn alla edra
        missgrningar, d skall jag lta stderna nyo bliva bebodda,
        och d skola ruinerna ter byggas upp,
036:034 och det frdda landet skall ter bliva brukat, i stllet fr
        att det har legat ssom en demark infr var man som har gtt
        dr fram.
036:035 Och d skall man sga: Det landet som var s frtt har nu
        blivit ssom Edens lustgrd, och stderna som voro s delagda,
        frdda och frstrda, de ro nu bebodda och befsta.
036:036 D skola de folk som ro kvar runt omkring eder frnimma att
        jag, HERREN, nu ter har byggt upp det som var frstrt och nyo
        planterat det som var frtt.  Jag, HERREN, har talat det, och
        jag fullbordar det ocks.

036:037 S sger Herren, HERREN; Ocks p detta stt vill jag bnhra
        Israels barn, s vill jag handla med dem: jag skall dr frka
        mnniskorna, s att de bliva ssom frhjordar.
036:038 Ssom hjordar av offerdjur, ssom frhjordar i Jerusalem vid
        dess hgtider, s skola de hjordar av mnniskor vara, som skola
        uppfylla de delagda stderna.  Och man skall frnimma att jag r
        HERREN.

037:001 HERRENS hand kom ver mig, och genom HERRENS Ande frdes jag
        stad och sattes ned mitt p sltten, som nu lg full med ben.
037:002 Och han frde mig fram runt omkring dem, och jag sg att de lgo
        dr i stor myckenhet utver dalen och jag sg att de voro
        alldeles frtorkade.
037:003 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, kunna vl dessa ben
        ter bliva levande?  Jag svarade: Herre, HERRE, du vet det.
037:004 D sade han till mig: Profetera ver dessa ben och sg till
        dem: I frtorkade ben, hren HERRENS ord;
037:005 S sger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall lta ande
        komma in i eder, s att I ter bliven levande.
037:006 Jag skall fsta senor vid eder och lta ktt vxa p eder och
        vertcka eder med hud och giva eder ande, s att I ter bliven
        levande; och I skolen frnimma att jag r HERREN.

037:007 Och jag profeterade, ssom det hade blivit mig bjudet.  Och nr
        jag nu profeterade, hrdes ett rassel, och dr blev ett gny, och
        benen kommo ter tillhopa, s att det ena benet fogades till det
        andra.
037:008 Och jag sg huru senor och ktt vxte p dem, och huru de
        vertcktes med hud drovanp; men ingen ande var nnu i dem.
037:009 D sade han till mig: Profetera och tala till anden, ja,
        profetera, du mnniskobarn, och sg till anden: S sger Herren,
        HERREN: Kom, du ande, frn de fyra vderstrecken och bls p
        dessa drpta, s att de ter bliva levande.
037:010 Och jag profeterade, ssom han hade bjudit mig.  D kom anden in
        i dem, och de blevo ter levande och reste sig upp p sina
        ftter, en vermttan stor skara.
037:011 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, dessa ben, de ro alla
        Israels barn.  Se, de sga: 'Vra ben ro frtorkade, vrt hopp
        har blivit om intet, det r ute med oss.'
037:012 Profetera drfr och sg till dem: S sger Herren, HERREN: Se,
        jag vill ppna edra gravar och hmta eder, mitt folk, upp ur
        edra gravar och lta eder komma till Israels land.
037:013 Och I skolen frnimma att jag r HERREN, nr jag ppnar edra
        gravar och hmtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.
037:014 Och jag skall lta min ande komma in i eder, s att I ter
        bliven levande, och jag skall lta eder f bo i edert land; och
        I skolen frnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag
        ocks har fullborda det, sger HERREN.

037:015 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
037:016 Du mnniskobarn, tag dig en trstav och skriv p den: Fr Juda
        och hans frnder bland Israels barn.  Tag sedan en annan trstav
        och skriv p den: En stav fr Josef, Efraim, och fr hans
        frnder av hela Israels hus.
037:017 Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, s att
        de bliva frenade till ett i din hand.
037:018 Nr d dina landsmn sga till dig: Frklara fr oss vad du
        menar hrmed,
037:019 s svara dem: S sger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs
        stav, den som r i Efraims hand, vilken stav ock gller fr de
        stammar av Israel, som ro hans frnder, och intill denna vill
        jag lgga Judas stav, bda tillhopa, och s gra dem till en
        enda stav, s att de bliva ett i min hand.
037:020 Och stavarna som du har skrivit p skall du hlla i din hand
        infr deras gon.
037:021 Och du skall tala till dem: S sger Herren, HERREN: Se, jag
        skall hmta Israels barn ut ifrn de folk till vilka de hava
        mst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa frn alla hll
        och fra dem in i deras land.
037:022 Och jag skall gra dem till ett enda folk i landet, p Israels
        berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer
        vara tv folk och icke mer vara delade i tv riken.

037:023 Sedan skola de icke mer orena sig med sina elndiga avgudar och
        styggelser och med alla slags vertrdelser.  Och jag skall
        frlsa dem och hmta dem frn alla orter dr de hava syndat, och
        skall rena dem, s att de bliva mitt folk, och jag skall vara
        deras Gud.
037:024 Och min tjnare David skall vara konung ver dem, och de skola
        s alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina
        rtter och hlla mina stadgar och gra efter dem.
037:025 S skola de f bo i det land som jag gav t min tjnare Jakob,
        det vari edra fder bodde.  De skola sjlva f bo dr, s ock
        deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjnare
        David skall vara deras hvding evinnerligen.
037:026 Och jag skall med dem sluta ett fridsfrbund; ett evigt frbund
        med dem skall det vara.  Jag skall instta dem och frka dem och
        lta min helgedom st bland dem evinnerligen.
037:027 Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud,
        och de skola vara mitt folk.
037:028 S skola folken frnimma att jag r HERREN, som helgar Israel,
        d nu min helgedom frbliver ibland dem evinnerligen.


038:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
038:002 Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot
        hvdingen ver Ros, Mesek och Tubal, och profetera mot honom
038:003 och sg: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver dig,
        Gog, du hvding ver Ros, Mesek och Tubal.
038:004 Jag skall locka dig stad, jag skall stta krokar i dina kftar
        och fra dig ut med hela din hr, hstar och ryttare,
        allasammans i prktig rustning, en stor skara, vpnad med
        skrmar och skldar, och allasammans med svrd i hand.
038:005 Perser, etiopier och puter r, med dem, allasammans med skld
        och hjlm,
038:006 Gomer och alla dess hrskaror, Togarmas folk ifrn den yttersta
        norden och alla dess hrskaror; ja, mnga folk har du med dig.
038:007 Rusta dig och gr dig redo med alla de skaror som hava frsamlat
        sig till dig; och bliv du deras hvitsman.
038:008 Nr lng tid har gtt, skall du bliva uppbdad; i kommande r
        skall du f tga in i ett land som d har ftt ro efter svrdet,
        och vart folk d har blivit hopsamlat frn mnga andra folk, ja,
        upp till Israels berg, som s lnge lgo de, men vilkas folk d
        har blivit hmtat fram ifrn de andra folken, s att alla nu bo
        dr i trygghet.
038:009 Dit skall du draga upp, du skall komma ssom ett ovder och vara
        ssom ett moln som vertcker landet, du med alla dina hrskaror
        och med mnga folk som flja dig.

038:010 S sger Herren, HERREN: P den tiden skola planer uppst i ditt
        hjrta, och du skall tnka ut onda anslag.
038:011 Du skall sga: Jag vill draga upp mot det obefsta landet, jag
        vill komma ver dessa skra, som bo dr i trygghet, ja, som
        allasammans bo dr utan murar och varken hava bommar eller
        portar.
038:012 Ty du vill taga rov och gra byte och vnda din hand mot
        demarker som nu ter ro bebyggda, och mot ett folk som har
        blivit hopsamlat frn hedningarna, och som nu frvrvar sig
        boskap och gods, dr det bor p jordens mittelhjd.
038:013 Saba och Dedan och Tarsis' kpmn och alla dess unga lejon skola
        d utfrga dig: Har du kommit fr att taga rov, har du
        frsamlat dina skaror till att gra byte till att fra bort
        silver och guld, till att taga boskap och gods, ja, till att
        taga stort rov?

038:014 Profetera drfr, du mnniskobarn och sg till Gog: S sger
        Herren HERREN: Se, p den tiden, nr mitt folk Israel ter bor i
        trygghet, d skall du frnimma det.
038:015 Du skall d komma frn ditt land lngst uppe i norr, du sjlv
        och mnga folk med dig, allasammans ridande p hstar, en stor
        skara, en talrik hr.
038:016 Du skall draga upp mot mitt folk Israel och komma ssom ett moln
        fr att vertcka landet.  I kommande dagar skall detta ske; jag
        skall d lta dig komma ver mitt land, fr att folken skola
        lra knna mig, nr jag infr deras gon bevisar mig helig p
        dig, du Gog.

038:017 S sger Herren, HERREN: Du r ju den om vilken jag i forna
        tider talade genom mina tjnare, Israels profeter, som i de
        tiderna, r efter r, profeterade om att jag skulle lta dig
        komma ver dem.

038:018 Men p den dagen, den dag d Gog kommer ver Israels land, sger
        Herren, HERREN, d skall jag giva luft t min vrede.
038:019 Ja, i min nitlskan och min vredes eld betygar jag det: p den
        dagen skall det frvisso bliva en stor jordbvning i Israels
        land.
038:020 D skola de bva fr mig, bde fiskarna i havet och fglarna
        under himmelen och djuren p marken och alla krldjur som rra
        sig p jorden och alla mnniskor p jordens yta.  Och bergen
        skola sls ned och klipporna strta omkull och alla murar falla
        till jorden.
038:021 Och jag skall bda upp svrd mot honom p alla mina berg, sger
        Herren, HERREN; den enes svrd skall vara vnt mot den andres.
038:022 Och jag skall g till rtta med honom medelst pest och blod; och
        slagregn och hagelstenar, eld och svavel skall jag lta regna
        ver honom och hans hrskaror och ver de mnga folk som flja
        honom.
038:023 S skall jag bevisa mig stor och helig och gra mig knd infr
        mnga folks gon; och de skola frnimma att jag r HERREN.

039:001 Och du, mnniskobarn, profetera mot Gog och sg: S sger
        Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver dig, Gog, du hvding
        ver Ros, Mesek och Tubal.
039:002 Jag skall locka dig stad och leda dig fram och fra dig frn
        landet lngst uppe i norr och lta dig komma till Israels berg.
039:003 Dr skall jag sl bgen ur din vnstra hand och lta pilarna
        falla ur din hgra hand.
039:004 P Israels berg skall du falla, med alla dina hrskaror och med
        de folk som flja dig; jag skall giva dig till mat t rovfglar
        av alla slag och t markens djur.
039:005 Ute p marken skall du falla.  Ty jag har talat, sger Herren,
        HERREN.
039:006 Och jag skall snda eld ver Magog och ver dem som bo trygga i
        havslnderna; och de skola frnimma att jag r HERREN.
039:007 Och jag skall gra mitt heliga namn kunnigt bland mitt folk
        Israel, jag skall icke mer lta mitt heliga namn bliva ohelgat;
        och folken skola frnimma att jag r HERREN, helig i Israel.
039:008 Se, det kommer, ja, det fullbordas!  sger Herren, HERREN.  Detta
        r den dag om vilken jag har talat.
039:009 Sedan skola invnarna i Israels stder g ditut och taga
        rustningar, skldar och skrmar, bgar och pilar, handpkar och
        spjut ssom brnsle till att elda med, och de skola elda drmed
        i sju r.
039:010 De skola icke behva hmta tr frn marken eller hugga ved i
        skogarna, ty de skola elda med rustningarna.  S skola de taga
        rov av sina rvare och plundra sina plundrare, sger Herren,
        HERREN.

039:011 P den tiden skall jag dr i Israel giva t Gog en plats till
        grav, nmligen De framtgandes dal ster om havet, och den
        skall stnga vgen fr andra som vilja tga dr fram.  Dr skall
        man begrava Gog och hela hans larmande hop, och man skall kalla
        den Gogs larmande hops dal.
039:012 Och i sju mnader skola Israels barn hlla p med att begrava
        dem, fr att rena landet.
039:013 Allt folket i landet skall hlla p med begravandet, och detta
        skall lnda dem till bermmelse.  S skall ske p den tid d jag
        frhrligar mig, sger Herren, HERREN.
039:014 Och man skall avskilja mn som bestndigt skola genomvandra
        landet och begrava dem som tgade dr fram, och som nnu ligga
        kvar ovan jord, och de skola s rena landet; efter sju mnaders
        frlopp skola dessa begynna sitt letande.
039:015 Nr s ngon av dessa mn, som genomvandra landet, p sin frd
        fr se mnniskoben, d skall han stta upp en vrd drbredvid,
        till dess att ddgrvarna hinna begrava dem i Gogs larmande
        hops dal.
039:016 Dr skall ock finnas en stad med namnet Hamona.  P detta stt
        skola de rena landet.

039:017 Du mnniskobarn, s sger Herren, HERREN: Sg till alla slags
        fglar och till alla markens djur: Frsamlen eder och kommen
        hit; samlen eder tillhopa frn alla hll till mitt slaktoffer,
        till ett stort slaktoffer som jag vill anstlla t eder p
        Israels berg; I skolen f ta ktt och dricka blod.
039:018 I skolen f ta ktt av hjltar och dricka blod av jordens
        hvdingar: av vdurar och lamm och bockar och tjurar,
        allasammans gdda i Basan.
039:019 I skolen f ta eder mtta av fett och dricka eder druckna av
        blod frn det slaktoffer som jag anstller t eder.
039:020 Ja, mtten eder vid mitt bord av ridhstar och vagnshstar, av
        hjltar och allt slags krigsfolk, sger Herren, HERREN.

039:021 Och jag skall uppenbara min hrlighet bland folken, s att alla
        folk skola se den dom som jag har utfrt, och se huru jag har
        ltit min hand drabba dem.
039:022 Och Israels barn skola frnimma att jag, HERREN, r deras Gud,
        frn den dagen och allt framgent.
039:023 Och folken skola frnimma att Israels barn blevo bortfrda i
        fngenskap fr sin missgrnings skull, eftersom de voro trolsa
        mot mig, s att jag mste frdlja mitt ansikte fr dem; och jag
        gav dem d i deras ovnners hand, s att de allasammans fllo
        fr svrd.
039:024 Efter deras orenhet och deras vertrdelser handlade jag med dem
        och frdolde mitt ansikte fr dem.

039:025 Drfr sger Herren, HERREN s: Nu skall jag ter upprtta Jakob
        och frbarma mig ver hela Israels hus och nitlska fr mitt
        heliga namn.
039:026 Och de skola frgta sin skam och all den otrohet som de hava
        begtt mot mig, d de nu f bo i trygghet i sitt land, utan att
        ngon frskrcker dem.
039:027 Ja, nr jag lter dem vnda tillbaka ifrn folkslagen och
        frsamlar dem frn deras fienders lnder, d skall jag bevisa
        mig helig p dem infr mnga folks gon.
039:028 Och de skola frnimma att jag r HERREN, deras Gud, ty om jag n
        drev dem bort i fngenskap bland folken, s samlade jag dem
        sedan tillhopa till deras land och lt ingen enda av dem bliva
        kvar drute;
039:029 och jag skall drefter icke mer frdlja mitt ansikte fr dem,
        ty jag skall utgjuta min Ande ver Israels hus, sger Herren,
        HERREN'.

040:001 I det tjugufemte ret sedan vi hade blivit bortfrda i
        fngenskap, vid rets begynnelse, p tionde dagen i mnaden, i
        det fjortonde ret sedan staden hade blivit intagen, p just den
        dagen kom HERRENS hand ver mig, och han frde mig ditbort.
040:002 I en syn frn Gud frde han mig till Israels land och satte mig
        ned p ett mycket hgt berg, och p detta var likasom en stad
        byggd sderut.
040:003 Och dit frde han mig, och se, dr stod en man vilkens utseende
        var ssom koppar; han hade ett linnesnre i sin hand, s ock en
        mtstng; och han stod vid porten.
040:004 Och mannen talade till mig: Du mnniskobarn, se med dina gon
        och hr med dina ron, och akta p allt som jag kommer att visa
        dig, ty du har blivit frd hit, fr att jag skall visa dig det;
        frkunna fr Israels hus allt vad du fr se.

040:005 Och jag sg att en mur gick utomkring huset, runt omkring det.
        Och mtstngen som mannen hade i sin hand var sex alnar lng,
        var aln en handsbredd lngre n en vanlig aln.  Och han mtte
        murbyggnadens bredd: den var en stng, och dess hjd: den var en
        stng.
040:006 Drefter gick han till en port som lg mot ster och steg uppfr
        dess trappsteg; och han mtte portens ena trskel: den var en
        stng bred och sedan den andra trskeln: den var en stng bred.
040:007 Och var vaktkammare var en stng lng och en stng bred, och
        avstndet mellan vaktkamrarna var fem alnar; och porttrskeln
        invid portens frhus p inre sidan mtte en stng.
040:008 Och han mtte upp portens frhus p inre sidan: det mtte en
        stng.
040:009 Han mtte upp portens frhus det hll tta alnar, och dess
        murpelare: de hllo tv alnar.  Och portens frhus lg p inre
        sidan.
040:010 Och vaktkamrarna i porten mot ster voro tre p var sida, alla
        tre lika stora; och murpelarna p bda sidorna voro lika stora.
040:011 Och han mtte portppningens bredd: den var tio alnar, och
        portens lngd: den var tretton alnar.
040:012 Och framfr vaktkamrarna var en avskrankning, som hll en aln;
        en aln hll ock avskrankningen p motsatta sidan; och var
        vaktkammare, p vardera sidan, hll sex alnar.
040:013 Och han mtte porten frn den ena vaktkammarens tak till den
        andras: den var tjugufem alnar bred; och drr lg mot drr.
040:014 Och han tog upp murpelarna till sextio alnar; och intill
        frgrdens murpelare strckte sig porten runt omkring.
040:015 Och avstndet mellan ingngsportens framsida och frhusets
        framsida vid den inre portppningen var femtio alnar.
040:016 Och slutna fnster funnos till vaktkamrarna och till deras
        murpelare invndigt i porten runt omkring, och likaledes i
        frhusen; fnstren sutto runt omkring invndigt, och murpelarna
        voro prydda med palmer.

040:017 Och han frde mig till den yttre frgrden, och jag sg att dr
        voro tempelkamrar och ett stengolv, anlagt runt omkring
        frgrden; trettio tempelkamrar voro uppbyggda p stengolvet.
040:018 Och stengolvet gick utefter portarnas sidovggar, s att det
        motsvarade portarnas lngd; detta var det nedre stengolvet.
040:019 Och han mtte avstndet frn den nedre portens framsida till den
        inre frgrdens yttre framsida: det var hundra alnar, bde p
        stra sidan och p norra.
040:020 Sedan mtte han ock lngden och bredden p den port som lg mot
        norr p den yttre frgrden.
040:021 Ocks den hade tre vaktkamrar p var sida och likaledes
        murpelare och frhus, lika stora som den frra portens; den var
        femtio alnar lng och tjugufem alnar bred.
040:022 Och fnstren, frhuset och palmerna dri voro lika stora som i
        den port som lg mot ster; och man steg upp till den p sju
        trappsteg, och dess frhus lg framfr dessa.
040:023 Och en port till den inre frgrden fanns mitt emot denna port,
        det var i norr ssom i ster; och han mtte avstndet frn den
        ena porten till den andra: det var hundra alnar.
040:024 Drefter lt han mig g till sdra sidan, och jag sg att ocks
        p sdra sidan fanns en port.  Och han mtte dess murpelare och
        frhus; de voro lika stora som de andra.
040:025 Och fnster funnos p den och p dess frhus runt omkring,
        likadana som de andra fnstren.  Den var femtio alnar lng och
        tjugufem alnar bred.
040:026 Och trappan ditupp utgjordes av sju trappsteg, och dess frhus
        lg framfr dessa; och den var prydd med palmer p sina
        murpelare, p bda sidor.
040:027 Och en port till den inre frgrden fanns ock p sdra sidan;
        och han mtte avstndet frn den ena porten till den andra p
        sdra sidan: det var hundra alnar.

040:028 Drefter frde han mig till den inre frgrden genom sdra
        porten.  Och han mtte den sdra porten den var lika stor som de
        andra
040:029 Och dess vaktkamrar, murpelare och frhus voro lika stora som de
        andra, och fnster funnos p den och p dess frhus runt
        omkring.  Den var femtio alnar lng och tjugu fem alnar bred.
040:030 Och frhus funnos runt omkring tjugufem alnar lnga och fem
        alnar breda.
040:031 Och dess frhus lg utt den yttre frgrden, och dess murpelare
        voro prydda med palmer; och uppgngen drtill utgjordes av tta
        trappsteg.

040:032 Sedan frde han mig till den inre frgrdens stra sida och
        mtte porten dr; den var lika stor som de andra.
040:033 Och dess vaktkamrar, murpelare och frhus voro lika stora som de
        andra, och fnster funnos p den och p dess frhus runt
        omkring.  Den var femtio alnar lng och tjugufem alnar bred.
040:034 Och dess frhus lg mot den yttre frgrden, och dess murpelare
        voro prydda med palmer p bda sidor; och uppgngen drtill
        utgjordes av tta trappsteg.

040:035 Drefter frde han mig till den norra porten och mtte den; den
        var lika stor som de andra.
040:036 S ock dess vaktkamrar, murpelare och frhus, och fnster funnos
        p den runt omkring.  Den var femtio alnar lng och tjugufem
        alnar bred.
040:037 Och dess murpelare stodo vid den yttre frgrden, och dess
        murpelare voro prydda med palmer p bda sidor; och uppgngen
        drtill utgjordes av tta trappsteg.

040:038 Och en tempelkammare med sin ingng fanns vid murpelarna, i
        portarna; dr skulle man sklja brnnoffren.
040:039 Och i portens frhus stodo tv bord p var sida, och p dem
        skulle man slakta brnnoffers-, syndoffers- och
        skuldoffersdjuren.
040:040 Och vid den yttre sidovgg som lg norrut, nr man steg upp till
        portens ingng, stodo tv bord; och vid den andra sidovggen p
        porten frhus stodo ock tv bord.
040:041 Allts stodo vid portens sidovggar fyra bord p var sida, eller
        tillsammans tta bord, p vilka man skulle slakta.
040:042 Och fr brnnoffret stodo dr fyra bord av huggna stenar, en och
        en halv aln lnga, en och en halv aln breda och en aln hga; p
        dessa skulle man lgga de redskap som man slaktade brnnoffers-
        och slaktoffersdjuren med.
040:043 Och dubbelkrokar, en handsbredd lnga, voro fsta innantill runt
        om kring; och p borden skulle offerkttet lggas.

040:044 Och utanfr den inre porten funnos fr sngarna, p den inre
        grden, tempelkamrar, som lgo vid den norra portens sidovgg,
        med sin framsida t sder; och en annan lg vid den stra
        portens sidovgg med sin framsida t norr.
040:045 Och han talade till mig: Denna tempelkammare, vars framsida
        ligger mot sder, r fr de prster som frrtta tjnsten inne i
        huset.
040:046 Och den tempelkammare vars framsida ligger mot norr r fr de
        prster som frrtta tjnsten vid altaret, allts fr Sadoks
        sner, vilka ro de av Levi barn, som f trda fram till HERREN
        fr att gra tjnst infr honom.
040:047 Och han mtte frgrden; den var hundra alnar lng och hundra
        alnar bred, en liksidig fyrkant; och altaret stod framfr huset.

041:048 Sedan frde han mig till huset frhus.  Och han mtte fr
        husets murpelare: de hllo fem alnar var p sin sida, s ock
        porten bredd: den var p var sida tre alnar.
041:049 Frhuset var tjugu alnar lng och elva alnar brett, nmligen vid
        trappstegen p vilka man steg ditupp.  Och vid murpelarna stodo
        pelare, en p var sida.

041:001 Drefter frde han mig till tempelsalen.  Och han mtte
        murpelarna de voro sex alnar breda, var p sin sida--
        tabernaklets bredd.
041:002 Och ingngen var tio alnar bred, och sidovggarna vid ingngen
        voro p var sida fem alnar.  Sedan mtte han salens lngd: den
        var fyrtio alnar, och dess bredd: den var tjugu alnar.

041:003 Drefter gick han in i det innersta rummet.  Och han mtte
        murpelarna vid ingngen: de hllo tv alnar, och ingngen: den
        hll sex alnar, och ingngens bredd: den var sju alnar.
041:004 Och han mtte dess lngd: den var tjugu alnar, och dess bredd:
        den var tjugu alnar, framfr tempelsalen.  Och han sade till mig:
        Detta r det allraheligaste.

041:005 Drefter mtte han husets mur: den hll sex alnar, och
        sidokamrarnas bredd: den var fyra alnar, runt omkring hela
        huset.
041:006 Och sidokamrarna lgo den ena ovanfr den andra, i trettiotre
        omgngar; och p den mur som strckte sig innanfr sidokamrarna
        runt omkring funnos avsatser, p vilka de skulle hava sitt
        fste; ty i sjlva husvggen skulle de icke vara infsta.
041:007 Hrigenom blevo sidokamrarna, dr de lgo kring huset, bredare
        alltefter som de lgo hgre upp.  Ty husets kringbyggnad
        strckte sig med vervning ovanp vervning runt omkring
        huset.  Drfr vxte bredden int, alltefter som vningen lg
        hgre upp.  Och frn den nedersta vningen steg man s upp i den
        versta genom den mellersta.
041:008 Och jag sg att huset lg p en upphjd fot, som strckte sig
        runt dromkring; sidokamrarnas grundvalar voro nmligen en hel
        stng hga, sex alnar till kanten.
041:009 Sidokamrarnas yttermur var fem alnar tjock; och den plats som
        blev fri tillhrde husets sidokamrar.
041:010 Och mellanrummet bort till tempelkamrarna var tjugu alnar brett
        runt omkring hela huset.
041:011 Och ingngarna till sidokamrarna lgo utt den fria platsen, en
        ingng mot norr och en ingng t sder; den fria platsen var fem
        alnar bred, runt omkring.

041:012 Och den byggnad som lg invid den avsndrade platsen p vstra
        sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar
        tjock runt omkring och nittio alnar lng.

041:013 Och han mtte huset: det var hundra alnar lngt.  Och den
        avsndrade platsen jmte byggnaden med dess murar utgjorde en
        lngd av hundra alnar.
041:014 Och bredden p husets framsida jmte den avsndrade platsen t
        ster utgjorde en lngd av hundra alnar.
041:015 Och han mtte lngden p den byggnad som lg invid den
        avsndrade platsen, p dennas baksida, och mtte avsatserna p
        dess framvgg t bda sidor--de hllo hundra alnar--vidare
        det inre tempelrummet och frgrdsfrhusen,
041:016 trsklarna och de slutna fnstren, avsatserna p framvggen runt
        omkring, i deras tre vningar, platsen invid trskeln--som var
        av polerat tr--runt omkring,
041:017 s ock avstndet frn marken upp till fnstren.  Och fnstren
        voro tckta.  Men ovanfr drren, bde in emot det inre rummet
        och utt, och eljest utefter hela vggen runt omkring, innantill
        och utantill, funnos avmtta flt,
041:018 p vilka framstlldes keruber och palmer, var palm mellan tv
        keruber.  Och var kerub hade tv ansikten:
041:019 ett mnniskoansikte t palmen p ena sidan, och ett lejonansikte
        t palmen p andra sidan; s var gjort p hela huset runt
        omkring.
041:020 Frn marken nda upp ver ingngen funnos keruber och palmer
        framstllda, s ock p tempelsalens vggar.
041:021 Tempelsalens drrppning var fyrkantig, och framsidan av det
        heligaste hade sitt givna utseende.
041:022 Altaret var av tr, tre alnar hgt och tv alnar lngt, och det
        hade hrn; och dess lngsidor och vggar voro av tr.  Och han
        talade till mig: Detta r det bord som skall st infr HERRENS
        ansikte.

041:023 Och bde tempelsalen och det heligaste hade dubbeldrrar.
041:024 Och var drr hade tv drrskivor, tv vridbara drrskivor: den
        ena drren hade tv drrskivor, och likaledes den andra tv.
041:025 Och p dem, p drrarna till tempelsalen, funnos framstllda
        keruber och palmer, likasom p vggarna; och p frhusets
        framsida, utantill, var ett trapphus av tr.
041:026 Och slutna fnster och palmer funnos p frhusets sidovggar, p
        bda sidor, s ock i husets sidokamrar och i
        trapphusen.

042:001 Och han lt mig g ut p den yttre frgrden den vg som gick t
        norr, och frde mig drefter till den byggnad med tempelkamrar,
        som lg invid den avsndrade platsen och tillika invid
        murbyggnaden norrut,
042:002 till lngsidan, som mtte hundra alnar, med sin ingng i norr;
        men bredden var femtio alnar.
042:003 Ut emot den tjugu alnar breda platsen p den inre frgrden och
        ut emot stengolvet p den yttre frgrden lgo avsatserna p det
        ena husets framvgg mitt emot avsatserna p det andra husets
        framvgg, i tre vningar.
042:004 Och framfr tempelkamrarna gick en tio alnar bred gng till den
        inre frgrden, en alnsbred vg; och ingngarna lgo mot norr.
042:005 Men de versta tempelkamrarna voro mindre n de andra, ty
        avsatserna p framvggen togo bort mer rum frn dem n frn de
        nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden.
042:006 Ty kamrarna lgo i tre vningar och hade inga pelare, ssom
        frgrdarna hade; drfr blevo de versta vningens kamrar mer
        indragna n den nedersta och den mellersta vningens.
042:007 Och en yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna t den yttre
        frgrden till, framfr tempelkamrarna, och den var femtio alnar
        lng.
042:008 Ty lngden p tempelkammarbyggnaden utt den yttre frgrden var
        femtio alnar, men t templet till hundra alnar.
042:009 Och nedanfr dessa tempelkamrar var ingngen frn ster, nr man
        ville komma till dem frn den yttre frgrden.

042:010 Dr frgrdens skiljemur var som tjockast, lgo ock p stra
        sidan tempelkamrar invid den avsndrade platsen och tillika
        invid murbyggnaden.
042:011 Och en vg gick framfr dem, likadan som vgen framfr
        tempelkamrarna p norra sidan; och de hade samma lngd och
        bredd.  Och alla utgngar hr voro ssom dr, bde i frga om
        vriga anordningar och i frga om sjlva drrppningarna.
042:012 Och ssom det var med drrppningarna p tempelkamrarna vid
        sdra sidan, s fanns ocks har en drrppning, vid vilken en
        vg begynte, en vg som gick utefter den behriga skiljemuren,
        och som lg sterut, nr man gick in i tempelkamrarna.

042:013 Och han sade till mig: De norra och sdra tempelkamrarna invid
        den avsndrade platsen skola vara de heliga tempelkamrar i vilka
        prsterna, som f trda fram infr HERREN, skola ta det
        hgheliga; dr skola de frvara det hgheliga, svl spisoffer
        som syndoffer och skuldoffer ty det r en helig plats.
042:014 Nr prsterna--som frn helgedomen icke strax f begiva sig
        till den yttre frgrden--hava kommit ditin, skola de dr
        lmna kvar de klder i vilka de hava gjort tjnst, ty dessa ro
        heliga; frst nr de hava ikltt sig andra klder, f de trda
        ut p den plats som r fr folket.

042:015 Nr han nu hade slutat uppmtningen av det inre huset, lt han
        mig g ut till den port som lg mot ster.  Och han mtte platsen
        runt omkring.
042:016 Han mtte med sin mtstng t stra sidan: den hll efter
        mtstngen fem hundra stnger runt omkring.
042:017 Han mtte t norra sidan: den hll efter mtstngen fem hundra
        stnger runt omkring.
042:018 Han mtte ock t sdra sidan: den hll efter mtstngen fem
        hundra stnger.
042:019 Han vnde sig mot vstra sidan och mtte med mtstngen fem
        hundra stnger.
042:020 t alla fyra sidorna mtte han platsen.  Den var omgiven av en
        mur, som utefter platsens lngd hll fem hundra stnger och
        utefter dess bredd fem hundra stnger.  Och den skulle skilja det
        heliga frn det som icke var heligt.

043:001 Och han lt mig g stad till porten, den port som vette t
        ster.
043:002 D sg jag Israels Guds hrlighet komma sterifrn, och dnet
        drvid var ssom dnet av stora vatten, och jorden lyste av hans
        hrlighet.
043:003 Och den syn som jag d sg var likadan som den jag sg, nr jag
        kom fr att frdrva staden; det var en syn likadan som den jag
        sg vid strmmen Kebar.  Och jag fll ned p mitt ansikte.
043:004 Och HERRENS hrlighet kom in i huset genom den port som lg mot
        ster.
043:005 Och en andekraft lyfte upp mig och frde mig in p den inre
        frgrden, och jag sg att HERRENS hrlighet uppfyllde huset.
043:006 D hrde jag en rst tala till mig frn huset, under det att en
        man stod bredvid mig.
043:007 Den sade till mig: Du mnniskobarn, detta r den plats dr min
        tron r, den plats dr mina ftter skola st, dr jag vill bo
        ibland Israels barn evinnerligen.  Och Israels hus skall icke mer
        orena mitt eviga namn, varken de sjlva eller deras konungar,
        med sin trolsa avfllighet, med sina konungars dda kroppar och
        med sina offerhjder:
043:008 de som satte sin trskel invid min trskel, och sin drrpost vid
        sidan av min drrpost, s att allenast muren var mellan mig och
        dem, och som s orenade mitt heliga namn med de styggelser de
        bedrevo, varfr jag ock frgjorde dem i min vrede.
043:009 Men nu skola de skaffa sin trolsa avfllighet och sina
        konungars dda kroppar lngt bort ifrn mig, s att jag kan bo
        ibland dem evinnerligen.

043:010 Men du, mnniskobarn, frkunna nu fr Israels barn om detta hus,
        p det att de m blygas fr sina missgrningar.  M de mta det
        hrliga byggnadsverket.
043:011 Om de d blygas fr allt vad de hava gjort, s kungr fr dem
        och teckna fr deras gon upp husets form och inredning, dess
        utgngar och ingngar, alla dess former och alla stadgar drom,
        alla dess former och alla lagar drom, s att de akta p hela
        dess form och alla stadgar drom och gra efter dem.
043:012 Detta r lagen om huset: p toppen av berget skall hela dess
        omrde runt omkring vara hgheligt.  Ja, detta r lagen om
        huset.

043:013 Men dessa voro mtten p altaret i alnar, var aln en handsbredd
        lngre an en vanlig aln: Dess bottenram var en aln hg och en
        aln bred, och kanten p ramen, runt omkring utmed randen, var
        ett kvarter hg; detta var altarets underlag.
043:014 Avstndet frn bottenramen vid marken upp till den nedre
        avsatsen var tv alnar, och bredden var en aln.  Avstndet frn
        den mindre avsatsen upp till den strre var fyra alnar, och
        bredden var en aln.
043:015 Altarhrden hll fyra alnar; och frn altarhrden stodo de fyra
        hornen uppt.
043:016 Och altarhrden var tolv alnar lng och tolv alnar bred, s att
        dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant.
043:017 Och avsatsen var fjorton alnar lng och fjorton alnar bred,
        utefter sina fyra sidor.  Kanten runt omkring den hll en halv
        aln, och dess bottenram strckte sig en aln runt omkring.  Och
        altarets trappsteg vette t ster.

043:018 Och han sade till mig: Du mnniskobarn, s sger Herren,
        HERREN: Dessa ro stadgarna om altaret fr den dag d det bliver
        frdigt, s att man kan offra brnnoffer och stnka blod drp.
043:019 D skall du t de levitiska prsterna giva en ungtjur till
        syndoffer, t dem som ro av Sadoks sd, och som f trda fram
        till mig, sger Herren, HERREN, fr att gra tjnst infr mig.
043:020 Och du skall taga ngot av dess blod och stryka p altarets fyra
        hrn och p avsatsens fyra hrn och p kanten runt omkring; s
        skall du rena det och bringa frsoning fr det.
043:021 Sedan skall du taga syndofferstjuren, och utanfr helgedomen
        skall den brnnas upp p en drtill bestmd plats, som hr till
        huset.
043:022 Och nsta dag skall du fra fram en felfri bock till syndoffer;
        och man skall rena altaret med den, p samma stt som man renade
        det med tjuren.
043:023 Nr du s har fullbordat reningen, skall du fra fram en felfri
        ungtjur och en felfri vdur av smboskapen.
043:024 Dem skall du fra fram infr HERREN, och prsterna skola str
        salt p dem och offra dem ssom brnnoffer t HERREN.
043:025 Under sju dagar skall du dagligen offra en syndoffersbock; och
        en ungtjur och en vdur av smboskapen, bda felfria, skall man
        likaledes offra.
043:026 Under sju dagar skall man slunda bringa frsoning fr altaret
        och rena det och inviga det.
043:027 Men sedan dessa dagar hava gtt till nda, skola prsterna p
        ttonde dagen och allt framgent offra p altaret edra brnnoffer
        och tackoffer; och jag skall d hava behag till eder, sger
        Herren, HERREN.

044:001 Drefter frde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den
        kom vette t ster; den var nu stngd.
044:002 Och HERREN sade till mig: Denna port skall frbliva stngd och
        icke mer ppnas, och ingen skall g in genom den, ty HERREN,
        Israels Gud, har gtt in genom den; drfr skall den vara
        stngd.
044:003 Dock skall fursten, eftersom han r furste, f sitta dr och
        hlla mltid infr HERRENS ansikte; han skall d g in genom
        portens frhus, och samma vg skall han g ut igen.

044:004 Drefter frde han mig genom norra porten till platsen framfr
        huset; och jag fick se huru HERRENS hrlighet uppfyllde HERRENS
        hus.  D fll jag ned p mitt ansikte.
044:005 och HERREN sade till mig: Du mnniskobarn, akta p och se med
        dina gon, och hr med dina ron allt vad jag nu talar med dig
        om alla stadgar angende HERRENS hus och om alla lagar som rra
        det; och giv akt p huru man gr in i huset genom alla
        helgedomens utgngar.
044:006 Och sg till Israels hus, det genstrviga: S sger Herren,
        HERREN: Nu m det vara nog med alla de styggelser I haven
        bedrivit, I av Israels hus,
044:007 I som haven ltit frmlingar med oomskuret hjrta och oomskuret
        ktt komma in i min helgedom och vara dr, s att mitt hus har
        blivit ohelgat, under det att I framburen min spis, fett och
        blod.  S har mitt frbund blivit brutet, fr att icke nmna alla
        edra andra styggelser.
044:008 I haven icke sjlva frrttat tjnsten vid mina heliga freml,
        utan haven satt andra till att t eder frrtta tjnsten i min
        helgedom.
044:009 S sger Herren, HERREN: Ingen frmling med oomskuret hjrta och
        oomskuret ktt fr komma in i min helgedom, ingen av de
        frmlingar som finnas bland Israels barn.
044:010 Utan de leviter som gingo bort ifrn mig, nr Israel for vilse
        de som d sjlva foro vilse och gingo bort ifrn mig och fljde
        sina elndiga avgudar, de skola bra p sin missgrning
044:011 och skola i min helgedom bestrida vakttjnstgringen vid husets
        portar och annan tjnstgring i huset; de skola slakta
        brnnoffer och slaktoffer t folket, och skola st infr dem
        till att betjna dem.
044:012 Eftersom de betjnade dem infr deras elndiga avgudar och s
        blevo fr Israels hus en sttesten till missgrning, drfr
        betygar jag om dem med upplyft hand, sger Herren, HERREN, att
        de skola f bra p sin missgrning.
044:013 De skola icke f nalkas mig, till att frrtta prsterlig tjnst
        infr mig, eller till att nalkas ngot av mina heliga freml,
        nmligen de hgheliga, utan de skola bra p sin skam och p de
        styggeliga synder som de hava bedrivit.
044:014 Och jag skall stta dem till att frrtta tjnsten i huset vid
        allt tjnararbete dr, allt som dr skall utfras.

044:015 Men de levitiska prster, nmligen Sadoks sner, som frrttade
        tjnsten vid min helgedom, nr de vriga israeliterna foro vilse
        och gingo bort ifrn mig, de skola f trda fram till mig fr
        att gra tjnst infr mig; de skola st infr mitt ansikte fr
        att offra t mig fett och blod, sger Herren, HERREN.
044:016 De skola g in i min helgedom, och de skola trda fram till mitt
        bord fr att gra tjnst infr mig och frrtta vad som r att
        frrtta t mig.
044:017 Och nr de komma in i den inre frgrdens portar, skola de
        iklda sig linneklder; de f icke hava p sig ngot av ylle,
        nr de gra tjnst i den inre frgrdens portar och inne i
        huset.
044:018 De skola hava huvudbonader av linne p sina huvuden, och
        benklder av linne omkring sina lnder; de skola icke omgjorda
        sig med ngot som framkallar svett.
044:019 Och nr de sedan g ut p den yttre frgrden, till folket p
        den yttre frgrden, skola de taga av sig de klder i vilka de
        hava gjort tjnst, och skola lmna dem kvar i helgedomens
        tempelkamrar och iklda sig andra klder, fr att de icke m
        gra folket heligt med sina klder.
044:020 De skola icke raka huvudet, men skola icke heller lta hret
        vxa fritt, utan skola klippa sitt huvudhr kort.
044:021 Och vin fr ingen prst dricka, nr han har kommit in p den
        inre frgrden.
044:022 En nka eller en frnskild kvinna fr han icke taga till hustru
        t sig, utan allenast en jungfru av Israels barns slkt; dock
        fr han taga en nka, om hon r nka efter en prst.
044:023 Och de skola lra mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt
        och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent.
044:024 Och i rttssaker skola de upptrda ssom domare och skola avdma
        dem efter mina rtter.  Och mina lagar och stadgar skola de
        iakttaga vid alla mina hgtider, och mina sabbater skola de
        hlla heliga.
044:025 Ingen av dem fr orena sig genom att g in till ngon dd
        mnniska; allenast genom fader eller moder eller son eller
        dotter eller broder, eller genom en syster som icke har tillhrt
        ngon man m han draga sig orenhet.
044:026 Men nr han drefter har blivit ren, skall man rkna fr honom
        ytterligare sju dagar;
044:027 och p den dag d han gr in i helgedomen, p den inre
        frgrden, fr att gra tjnst i helgedomen, d skall han bra
        fram ett syndoffer fr sig, sger Herren, HERREN.
044:028 Och deras arvedel skall best dri att jag sjlv skall vara
        deras arvedel.  Och I skolen icke giva dem ngon besittning i
        Israel, ty jag sjlv r deras besittning.
044:029 Spisoffret och syndoffret och skuldoffret f de ta, och allt
        tillspillogivet i Israel skall hra dem till.
044:030 Och det frsta av alla frstlingsfrukter av alla slag, och alla
        offergrder av alla slag, vadhelst I frambren ssom offergrd,
        detta skall hra prsterna till; och frstlingen av edert mjl
        skolen I giva t prsten, fr att du m bringa vlsignelse ver
        ditt hus.
044:031 Intet sjlvdtt eller ihjlrivet djur, vare sig fgel eller
        boskapsdjur, f prsterna ta.

045:001 Och nr I genom lottkastning frdelen landet till arvedel, d
        skolen I t HERREN giva en offergrd, en helig del av landet, i
        lngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen; detta stycke
        skall vara heligt till hela sitt omfng runt omkring.
045:002 Hrav skall tagas till helgedomen en liksidig fyrkant, fem
        hundra alnar i lngd och fem hundra i bredd, runt omkring, och
        till utmark dr runt omkring femtio alnar.
045:003 Av det tillmtta stycket skall du allts avmta ett omrde,
        tjugufem tusen alnar i lngd och tio tusen i bredd; dr skall
        helgedomen, det hgheliga, ligga.
045:004 Detta skall vara en helig del av landet, och det skall tillhra
        prsterna, som gra tjnst i helgedomen, dem som f trda fram
        till att gra tjnst infr HERREN; detta skall vara en plats t
        dem fr deras hus, s ock en helig plats fr helgedomen.
045:005 Och ett stycke, tjugufem tusen alnar i lngd och tio tusen i
        bredd, skall tillhra leviterna, som gra tjnst i huset, ssom
        deras besittning, med tjugu tempelkamrar.
045:006 Och t staden skolen I giva till besittning ett omrde, fem
        tusen alnar i bredd och tjugufem tusen i lngd, motsvarande det
        heliga offergrdsomrdet; det skall hra hela Israels hus till.
045:007 Och fursten skall p bda sidor om det heliga offergrdsomrdet
        och stadens besittning f ett omrde, belget invid det heliga
        offergrdsomrdet och stadens besittning, dels p vstra sidan,
        vsterut, dels ock p stra sidan, sterut, och I lngd
        motsvarande en stamlotts utstrckning frn vstra grnsen till
        stra.
045:008 Detta skall han hava till sitt land, till besittning i
        Israel.  Och mina furstar skola d icke mer frtrycka mitt folk,
        utan skola lta Israels hus f behlla sitt land efter sina
        stammar.

045:009 S sger Herren, HERREN: Nu m det vara nog, I Israels furstar.
        Skaffen bort vld och frtryck, och ven rtt och rttfrdighet;
        hren upp att driva mitt folk ifrn hus och hem, sger Herren,
        HERREN.
045:010 Riktig vg, riktig efa, riktigt bat-mtt skolen I hava.
045:011 Efan och bat-mttet skola hlla samma mtt, s att bat-mttet
        rymmer tiondedelen av en homer, och likaledes efan tiondedelen
        av en homer; ty efter homern skall man bestmma mtten.
045:012 Sikeln skall innehlla tjugu gera; tjugu siklar, tjugufem
        siklar, femton siklar skall minan innehlla hos eder.

045:013 Detta r den offergrd I skolen giva: en sjttedels efa av var
        homer vete och en sjttedels efa av var homer korn;
045:014 vidare den stadgade grden av olja, rknat efter bat av olja: en
        tiondedels bat av var kor (som r ett mtt p tio bat och lika
        med en homer, ty tio bat utgra en homer);
045:015 vidare av smboskapen frn Israels betesmarker ett djur p vart
        tvhundratal, till spisoffer, brnnoffer och tackoffer, fr att
        bringa frsoning fr folket, sger Herren, HERREN.
045:016 Allt folket i landet skall vara frpliktat till denna offergrd
        t fursten i Israel.
045:017 Men fursten skall det ligga att frambra brnnoffer, spisoffer
        och drickoffer p festerna, nymnaderna och sabbaterna, vid alla
        Israels hus' hgtider.  Han skall anskaffa syndoffer, spisoffer,
        brnnoffer och tackoffer till att bringa frsoning fr Israels
        hus.

045:018 S sger Herren, HERREN: P frsta dagen i frsta mnaden skall
        du taga en felfri ungtjur och rena helgedomen.
045:019 Och prsten skall taga ngot av syndoffrets blod och stryka p
        husets drrpost och p altaravsatsens fyra hrn och p
        drrposten till den inre frgrdens port.
045:020 S skall du ock gra p sjunde dagen i mnaden, om s r, att
        ngon har syndat ouppstligen och av fkunnighet; p detta stt
        skolen I bringa frsoning fr huset.
045:021 P fjortonde dagen i frsta mnaden skolen I fira pskhgtid; i
        sju dagar skolen I hlla hgtid, och man skall d ta osyrat
        brd.
045:022 P den dagen skall fursten fr sig sjlv och fr allt folket i
        landet offra en tjur till syndoffer.
045:023 Men sedan, under hgtidens sju dagar, skall han dagligen under
        de sju dagarna offra ssom brnnoffer t HERREN sju tjurar och
        sju vdurar, alla felfria, och ssom syndoffer en bock dagligen.
045:024 Och ssom spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en
        efa till var vdur, jmte en hin olja till var efa.
045:025 P femtonde dagen i sjunde mnaden skall han vid hgtiden
        frambra likadana offer under de sju dagarna, likadana
        syndoffer, brnnoffer och spisoffer och lika mycket olja.

046:001 S sger Herren, HERREN: Den inre frgrdens port, den som
        vetter t ster, skall vara stngd under de sex arbetsdagarna,
        men p sabbatsdagen skall den ppnas; likaledes skall den ppnas
        p nymnadsdagen.
046:002 Och d skall fursten utifrn g in genom portens frhus och
        stlla sig vid portens drrpost; och nr prsterna offra hans
        brnnoffer och hans tackoffer, skall han tillbedja p portens
        trskel och drefter g ut.  Men porten skall icke stngas frren
        om aftonen.
046:003 Och folket i landet skall p sabbater och nymnader tillbedja
        infr HERREN vid ingngen till samma port.
046:004 Och brnnoffret som fursten skall frambra t HERREN skall p
        sabbatsdagen utgras av sex felfria lamm och en felfri vdur.
046:005 Och ssom spisoffer skall han frambra en efa till vduren, men
        till lammen ssom spisoffer s mycket han vill giva, jmte en
        hin olja till var efa.
046:006 Men p nymnadsdagen skall han frambra en felfri ungtjur, sex
        lamm och en vdur, allasammans felfria.
046:007 Och ssom spisoffer skall han offra en efa till tjuren och en
        efa till vduren, och till lammen s mycket han vill anskaffa,
        jmte en hin olja till var efa.
046:008 Och nr fursten vill g in, skall han g in genom portens
        frhus, och samma vg skall han g ut igen.
046:009 Men nr folket i landet kommer infr HERRENS ansikte vid
        hgtiderna, d skall den som har gtt in genom norra porten fr
        att tillbedja g ut genom sdra porten, och den som har gtt in
        genom sdra porten skall g ut genom norra porten; ingen skall
        g tillbaka genom samma port som han har kommit in igenom, utan
        man skall g ut genom den motsatta.
046:010 Och fursten skall g in tillsammans med de andra, nr de g in;
        och nr de g ut, skola de g ut tillsammans.
046:011 Men vid fester och hgtider skall spisoffret utgras av en efa
        till var tjur och en efa till var vdur, och till lammen av s
        mycket han vill giva, jmte en hin olja till var efa.
046:012 Och nr fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig ett
        brnnoffer eller ett tackoffer ssom frivilligt offer t HERREN,
        d skall man ppna t honom den port som vetter t ster, och
        han skall offra sitt brnnoffer och sitt tackoffer alldeles s,
        som han plgar offra p sabbatsdagen; och drefter skall han g
        ut och sedan han har gtt ut, skall man stnga porten.

046:013 Du skall dagligen offra ssom brnnoffer t HERREN ett felfritt
        rsgammalt lamm; var morgon skall du offra ett sdant.
046:014 Och ssom spisoffer skall du drtill offra var morgon en
        sjttedels efa, s ock en tredjedels hin olja fr att fukta
        mjlet--detta ssom spisoffer t HERREN, ssom evrdlig rtt
        fr bestndigt.
046:015 I skolen offra lammet och spisoffret och oljan var morgon ssom
        dagligt brnnoffer.

046:016 S sger Herren, HERREN: Om fursten giver ngon av sina sner en
        gva, s bliver det dennes arvedel, det skall hra hans sner
        till; de skola besitta det ssom arv.
046:017 Men om han av sin arvedel giver ngot ssom gva t ngon av
        sina tjnare, s skall detta tillhra denne intill friret; d
        skall det terg till fursten.  Hans arvedel r det ju, och hans
        sner skall det tillfalla.
046:018 Fursten m icke taga ngot av folkets arvedel och s krnka den
        i deras besittningsrtt; allenast av sin egen besittning m han
        giva arvedelar t sina sner, fr att ingen av mitt folk skall
        bliva undantrngd frn sin srskilda besittning.
046:019 Och han frde mig genom den ingng som lg vid sidan av porten
        till de heliga tempelkamrar som voro bestmda fr prsterna, och
        som vette t norr; och jag sg att dr var en plats lngst uppe
        i vster.
046:020 Och han sade till mig: Detta r den plats dr prsterna skola
        koka skuldoffret och syndoffret, och dr de skola baka
        spisoffret, fr att icke behva bra ut det p den yttre
        frgrden och s gra folket heligt.
046:021 Drefter lt han mig g ut p den yttre frgrden och frde mig
        omkring till frgrdens fyra hrn; och jag sg d att i vart och
        ett av frgrdens hrn fanns en grd.
046:022 I frgrdens fyra hrn funnos kringstngda grdar, fyrtio alnar
        lnga och trettio alnar breda; dessa fyra hrngrdar voro lika
        stora.
046:023 Och runt omkring inuti dem gick en mur, runt omkring i alla
        fyra; och nedtill vid muren runt omkring hade man inrttat
        eldstder till kokning.
046:024 Och han sade till mig: Detta r de kk i vilka husets tjnare
        skola koka folkets slaktoffer.

047:001 Drefter frde han mig tillbaka till husets ingng, och dr fick
        jag se vatten rinna fram under husets trskel p stra sidan, ty
        husets framsida lg mot ster; och vattnet flt ned under husets
        sdra sidovgg, sder om altaret.
047:002 Sedan lt han mig g ut genom norra porten och frde mig omkring
        p en yttre vg till den yttre porten, den som vette t
        ster.  Dr fick jag se vatten vlla fram p sdra sidan.
047:003 Sedan gick mannen, med ett mtsnre i handen, ett stycke mot
        ster och mtte drvid upp tusen alnar och lt mig s g ver
        vattnet, och vattnet rckte mig dr till fotknlarna.
047:004 ter mtte han upp tusen alnar och lt mig s g ver vattnet,
        och vattnet rckte mig dr till knna.  ter mtte han upp tusen
        alnar och lt mig s g ver vattnet, som dr rckte mig upp
        till lnderna.
047:005 nnu en gng mtte han upp tusen alnar, och nu var det en strm
        som jag icke kunde g ver.  Ty vattnet gick s hgt att man
        mste simma; det var en strm som man icke kunde g ver.
047:006 Och han sade till mig: Nu har du ju sett det, du mnniskobarn?
        Sedan frde han mig tillbaka upp p strmmens strand.
047:007 Och nr han hade frt mig dit tillbaka, fick jag se trd i stor
        myckenhet st p strmmens strand, p bda sidor.
047:008 Och han sade till mig: Detta vatten rinner fram mot stra
        kretsen och flyter ned p Hedmarken och faller drefter ut i
        havet.  Vattnet som fick bryta fram gr allts till havet, och s
        bliver vattnet dr sunt.
047:009 Och verallt dit den dubbla strmmen kommer, dr upplivas alla
        levande varelser som rra sig i stim, och fiskarna bliva dr
        mycket talrika; ty nr detta vatten kommer dit, bliver
        havsvattnet sunt, och allt fr liv, dr strmmen kommer.
047:010 Och fiskare skola st utmed den frn En-Gedi nda till
        En-Eglaim, och ssom ett enda fiskelge skall den strckan
        vara.  Dr skola finnas fiskar av olika slag i stor myckenhet,
        alldeles ssom i Stora havet.
047:011 Men glar och dammar dr skola icke bliva sunda, utan skola
        tjna till saltberedning.
047:012 Och vid strmmen, p dess bda strnder, skola allahanda
        frukttrd vxa upp, vilkas lv icke skola vissna, och vilkas
        frukt icke skall taga slut, utan var mnad skola trden bara ny
        frukt, ty deras vatten kommer frn helgedomen.  Och deras frukter
        skola tjna till fda och deras lv till lkedom.

047:013 S sger Herren, HERREN: Dessa ro de grnser efter vilka I
        skolen utskifta landet ssom arvedel t Israels tolv stammar
        (varvid Josef fr mer n en lott).
047:014 I skolen f det till arvedel, den ene svl som den andre,
        drfr att jag med upplyft hand har lovat att giva det t edra
        fader; s skall nu detta land tillfalla eder ssom arvsegendom.
047:015 Detta skall vara landets grns p norra sidan: frn Stora havet
        lngs Hetlonsvgen, dit fram dr vgen gr till Sedad,
047:016 Hamat, Berota, Sibraim, som ligger mellan Damaskus' och Hamat
        omrden, det mellersta Haser, som ligger invid Haurans omrde.
047:017 S skall grnsen g frn havet till Hasar-Enon vid Damaskus'
        omrde och vidare allt lngre norrut och upp mot Hamats
        omrde.  Detta r norra sidan.
047:018 Och p stra sidan skall grnsen begynna mellan Hauran och
        Damaskus och g mellan Gilead och Israels land och utgras av
        Jordan; frn nordgrnsen nedt, utmed stra havet, skolen I mta
        ut den.  Detta r stra sidan.
047:019 Och p sydsidan, sderut, skall grnsen g frn Tamar till
        Meribots vatten vid Kades, till bcken, fram till Stora
        havet.  Detta r sydsidan, sderut.
047:020 Och p vstra sidan skall grnsen utgras av Stora havet och g
        frn sydgrnsen till en punkt mitt emot det stlle dr vgen gr
        till Hamat.  Detta r vstra sidan.
047:021 Och I skolen utskifta detta land t eder efter Israels stammar.
047:022 I skolen utdela det genom lottkastning till arvedel t eder
        sjlva och t frmlingarna som bo ibland eder och hava ftt barn
        ibland eder.  Ty de skola av eder hllas lika med infdda
        israeliter; de skola tillfalla eder ssom en arvedel bland
        Israels stammar.
047:023 I den stam dr frmlingen bor, dr skolen I giva honom hans
        arvedel, sger Herren, HERREN.

048:001 Och dessa ro namnen p stammarna.  Vid norra grnsen lngs efter
        Hetlonsvgen, dit fram dr vgen gr till Hamat, vidare bort mot
        Hasar-Enan--med Damaskus' omrde jmte Hamat i norr--dr
        skall Dan hava en lott, s att hela strckan frn stra sidan
        till vstra tillhr honom.
048:002 Och nrmast Dans omrde skall Aser hava en lott, frn stra
        sidan till vstra.
048:003 Och nrmast Asers omrde skall Naftali hava en lott, frn stra
        sidan till vstra.
048:004 Och nrmast Naftalis omrde skall Manasse hava en lott, frn
        stra sidan till vstra.
048:005 Och nrmast Manasses omrde skall Efraim hava en lott, frn
        stra sidan till vstra.
048:006 Och nrmast Efraims omrde skall Ruben hava en lott, frn stra
        sidan till vstra.
048:007 Och nrmast Rubens omrde skall Juda hava en lott, frn stra
        sidan till vstra.

048:008 Och nrmast Juda omrde skall frn stra sidan till vstra
        strcka sig det offergrdsomrde som I skolen giva ssom grd,
        tjugufem tusen alnar i bredd, och i lngd lika med en stamlotts
        lngd frn stra sidan till vstra; och helgedomen skall ligga
        dr i mitten.
048:009 Det offergrdsomrde som I skolen giva ssom grd t HERREN
        skall vara i lngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen.
048:010 Och av detta heliga offergrdsomrde skall ett stycke tillhra
        prsterna, i norr tjugufem tusen alnar, i vster tio tusen i
        bredd, i ster likaledes tio tusen i bredd och i sder tjugufem
        tusen i lngd; och HERRENS helgedom skall ligga dr i mitten.
048:011 Det skall tillhra prsterna, dem som hava blivit helgade bland
        Sadoks sner, dem som hava frrttat tjnsten t mig, och som
        icke, ssom leviterna gjorde, foro vilse, nr de vriga
        israeliterna foro vilse.
048:012 Drfr skall en srskild offergrdsdel av den frn landet
        avtagna offergrden tillhra dem ssom ett hgheligt omrde
        invid leviternas.
048:013 Men leviterna skola f ett omrde motsvarande prsternas, i
        lngd tjugufem tusen alnar och i bredd tiotusen--lngden
        verallt tjugufem tusen och bredden tio tusen.
048:014 Och de f icke slja ngot drav; det bsta landet m man icke
        byta bort eller eljest verlta t ngon annan, ty det r helgat
        t HERREN.
048:015 Men de fem tusen alnar som bliva ver p bredden invid de
        tjugufem tusen skola utgra ett icke heligt omrde fr staden,
        dels till att bo p, dels ssom utmark; och staden skall ligga
        dr i mitten.
048:016 Och detta r mttet p den: norra sidan fyra tusen fem hundra
        alnar, sdra sidan fyra tusen fem hundra, p stra sidan fyra
        tusen fem hundra, och vstra sidan fyra tusen fem hundra.
048:017 Och staden skall hava en utmark, som norrut r tv hundra femtio
        alnar, sderut tv hundra femtio, sterut tv hundra femtio och
        vsterut tv hundra femtio.
048:018 Och vad som bliver ver p lngsidan utmed det heliga
        offergrdsomrdet, nmligen tio tusen alnar sterut och tio
        tusen vsterut--ty det skall strcka sig utmed det heliga
        offergrdsomrdet--av detta skall avkastningen tjna till fda
        t stadens bebyggare.
048:019 Alla stadens bebyggare frn alla Israels stammar skola bruka
        det.
048:020 Hela offergrdsomrdet skall allts vara tjugufem tusen alnar i
        lngd och tjugufem tusen i bredd; det heliga offergrdsomrde
        som I given ssom grd skall bilda en fyrkant, stadens
        besittning inberknad.
048:021 Och fursten skall f vad som bliver ver p bda sidor om det
        heliga offergrdsomrdet och stadens besittning, nmligen landet
        invid det tjugufem tusen alnar breda offergrdsomrdet, nda
        till stra grnsen, och likaledes vsterut landet utefter det
        tjugufem tusen alnar breda omrdet, nda till vstra
        grnsen.  Dessa omrden, motsvarande stamlotterna, skola tillhra
        fursten.  Och det heliga offergrdsomrdet med det heliga huset
        skall ligga mitt emellan dem.
048:022 Med sin grns  ena sidan mot leviternas besittning,  andra
        sidan mot stadens, skall detta omrde ligga mitt emellan
        furstens besittningar.  Och furstens besittningar skola ligga
        mellan Juda omrde och Benjamins omrde.

048:023 Drefter skola de terstende stammarna komma.  Frst skall
        Benjamin hava en lott frn stra sidan till vstra.
048:024 Och nrmast Benjamins omrde skall Simeon hava en lott, frn
        stra sidan till vstra.
048:025 Och nrmast Simeons omrde skall Isaskar hava en lott, frn
        stra sidan till vstra.
048:026 Och nrmast Isaskars omrde skall Sebulon hava en lott, frn
        stra sidan till vstra.
048:027 Och nrmast Sebulons omrde skall Gad hava en lott, frn stra
        sida till vstra.
048:028 Och nrmast Gads omrde, p dess sydsida, sderut, skall grnser
        g frn Tamar ver Meribas vatten vid Kades till bcken, fram
        emot Stora havet.
048:029 Detta r det land som I genom lottkastning skolen utdela t
        Israels stammar till arvedel; och detta skall vara deras
        stamlotter, sger Herren, HERREN.

048:030 Och fljande utgngar skall staden hava: P norra sidan skall
        den hlla ett mtt av fyra tusen fem hundra alnar,
048:031 och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammars namn,
        skola tre ligga i norr: den frsta Rubens port, den andra Juda
        port, den tredje Levi port.
048:032 Och p stra sidan skall den ock hlla fyra tusen fem hundra
        alnar och hava tre portar: den frsta Josefs port, den andra
        Benjamins port, den tredje Dans port.
048:033 Sammalunda skall ock sdra sidan hlla ett mtt av fyra tusen
        fem hundra alnar och hava tre portar: den frsta Simeons port,
        den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port.
048:034 Vstra sidan skall hlla fyra tusen fem hundra alnar och hava
        tre portar: den frsta Gads port, den andra Asers port, den
        tredje Naftali port.
048:035 Runt omkring skall den hlla aderton tusen alnar.  Och stadens
        namn skall allt framgent vara: Hr r HERREN.



Daniel


001:001 I Jojakims, Juda konungs, tredje regeringsr kom Nebukadnessar,
        konungen i Babel, mot Jerusalem och belgrade det.
001:002 Och Herren gav Jojakim, Juda konung, i hans hand, s ock en del
        av krlen i Guds hus; och han frde dem till Sinears land, in i
        sin guds hus.  Och krlen frde han in i sin guds skattkammare.

001:003 Och konungen befallde Aspenas, sin verste hovman, att han
        skulle av Israels barn taga till sig ynglingar av konungslig
        slkt eller av frnm brd,
001:004 sdana som icke hade ngot lyte, utan voro fagra att skda och
        utrustade med frstnd till att inhmta allt slags visdom, kloka
        och lraktiga ynglingar, som kunde bliva dugliga att tjna i
        konungens palats; dem skulle han lta undervisa i kaldernas
        skrift och tungoml.
001:005 Och konungen bestmde t dem ett visst underhll fr var dag, av
        konungens egen mat och av det vin han sjlv drack, och befallde
        att man skulle uppfostra dem i tre r; nr den tiden vore
        frliden, skulle de f gra tjnst hos konungen.

001:006 Bland dessa voro nu Daniel, Hananja, Misael och Asarja, av Juda
        barn.
001:007 Men verste hovmannen gav dem andra namn: Daniel kallade han
        Beltesassar, Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja Abed-Nego.

001:008 Men Daniel lt sig angelget vara att icke orena sig med
        konungens mat eller med vinet som denne drack av; och han bad
        verste hovmannen att han icke skulle ndgas orena sig.
001:009 Och Gud lt Daniel finna nd och barmhrtighet infr verste
        hovmannen.
001:010 Men verste hovmannen sade till Daniel: Jag fruktar att min
        herre, konungen, som har bestllt om eder mat och dryck, d
        skall finna edra ansikten magrare n de ynglingars som ro
        jmnriga med eder, och att I s skolen draga skuld ver mitt
        huvud infr konungen.

001:011 D sade Daniel till hovmstaren som av verste hovmannen hade
        blivit satt till att hava uppsikt ver Daniel, Hananja, Misael
        och Asarja:
001:012 Gr ett frsk med dina tjnare i tio dagar, och lt giva oss
        grnsaker att ta och vatten att dricka.
001:013 Sedan m du jmfra vrt utseende med de ynglingars som hava
        tit av konungens mat; och efter vad du d anser m du gra med
        dina tjnare.

001:014 Och han lyssnade till denna deras begran och gjorde ett frsk
        med dem i tio dagar.
001:015 Och efter de tio dagarnas frlopp befunnos de vara fagrare att
        skda och stadda vid bttre hull n alla de ynglingar som hade
        tit av konungens mat.
001:016 D lt hovmstaren dem allt fortfarande slippa den mat som hade
        varit bestmd fr dem och det vin som de skulle hava druckit,
        och gav dem grnsaker.

001:017 t dessa fyra ynglingar gav nu Gud kunskap och insikt i allt
        slags skrift och visdom; och Daniel fick frstnd p alla slags
        syner och drmmar.
001:018 Och nr den tid var frliden, efter vilken de, enligt konungens
        befallning, skulle fras fram fr honom, blevo de av verste
        hovmannen frda infr Nebukadnessar
001:019 Nr d konungen talade med dem, fanns bland dem alla ingen som
        kunde frliknas med Daniel, Hananja, Misael och Asarja; och de
        fingo s gra tjnst hos konungen.
001:020 Och nrhelst konungen tillfrgade dem i en sak som fordrade
        vishet i frstndet, fann han dem vara tio gnger klokare n
        ngon av de spmn och besvrjare som funnos i hela hans rike.
001:021 Och Daniel fortfor s intill konung Kores' frsta regeringsr.

002:001 I sitt andra regeringsr hade Nebukadnessar drmmar av vilka han
        blev orolig till sinnes, och smnen vek bort ifrn honom.
002:002 D lt konungen tillkalla sina spmn, besvrjare, trollkarlar
        och kalder, fr att de skulle giva konungen till knna vad
        han hade drmt, och de kommo och trdde fram fr konungen.

002:003 Och konungen sade till dem: Jag har haft en drm, och jag r
        orolig till sinnes och ville veta vad jag har drmt.
002:004 D talade kalderna till konungen p arameiska: M du leva
        evinnerligen, o konung!  Frtlj drmmen fr dina tjnare, s
        skola vi meddela uttydningen.
002:005 Konungen svarade och sade till kalderna: Nej, mitt oryggliga
        beslut r, att om I icke sgen mig drmmen och dess uttydning,
        skolen I huggas i stycken, och edra hus skola gras till platser
        fr orenlighet.
002:006 Men om I meddelen drmmen och dess uttydning, s skolen I f
        gvor och sknker och stor ra av mig.  Meddelen mig allts nu
        drmmen och dess uttydning.
002:007 De svarade fr andra gngen och sade: Konungen m frtlja
        drmmen fr sina tjnare, s skola vi meddela uttydningen.
002:008 Konungen svarade och sade: Jag mrker nogsamt att I viljen
        vinna tid, eftersom I sen att mitt beslut r oryggligt,
002:009 att om I icke sgen mig drmmen, domen ver eder icke kan bliva
        annat n en.  Ja, I haven kommit verens om att infr mig fra
        lgnaktigt och bedrgligt tal, i hopp att tiderna skola frndra
        sig.  Sgen mig allts nu vad jag har drmt, s mrker jag att I
        ock kunnen meddela mig uttydningen drp.
002:010 D svarade kalderna konungen och sade: Det finnes ingen
        mnniska p jorden, som frmr meddela konungen det som han vill
        veta; aldrig har ju heller ngon konung, huru stor och mktig
        han n var, begrt sdant som detta av ngon spman eller
        besvrjare eller kald.
002:011 Ty det som konungen begr r alltfr svrt, och ingen finnes,
        som kan meddela konungen det, frutom gudarna; och de hava icke
        sin boning ibland de ddliga.

002:012 D blev konungen vred och mycket frtrnad och befallde att man
        skulle frgra alla de vise i Babel.
002:013 Nr allts pbudet hrom hade blivit utfrdat och man skulle
        dda de vise, skte man ock efter Daniel och hans medbrder fr
        att dda dem.
002:014 D vnde sig Daniel med kloka och frstndiga ord till Arjok,
        versten fr konungens drabanter, vilken hade dragit ut fr att
        dda de vise i Babel.
002:015 Han tog till orda och frgade Arjok, konungens hvitsman:
        Varfr har detta strnga pbud blivit utfrdat av konungen?  D
        omtalade Arjok fr Daniel vad som var p frde.
002:016 Och Daniel gick in och bad konungen att tid mtte beviljas
        honom, s skulle han meddela konungen uttydningen.
002:017 Drefter gick Daniel hem och omtalade fr Hananja, Misael och
        Asarja, sina medbrder, vad som var p frde,
002:018 och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om frbarmande, s
        att denna hemlighet bleve uppenbarad, p det att icke Daniel och
        hans medbrder mtte frgras tillika med de vriga vise Babel.

002:019 D blev hemligheten uppenbarad fr Daniel i en syn om
        natten.  Och Daniel lovade himmelens Gud drfr;
002:020 Daniel hov upp sin rst och sade: Lovat vare Guds namn frn
        evighet till evighet!  Ty vishet och makt hra honom till.
002:021 Han lter tider och stunder omskifta, han avstter konungar och
        tillstter konungar, han giver t de visa deras vishet och t de
        frstndiga deras frstnd.
002:022 Han uppenbarar det som r djupt och frborgat, han vet vad i
        mrkret r, och hos honom bor ljuset.
002:023 Dig, mina fders Gud, tackar och prisar jag fr att du har givit
        mig vishet och frmga, och fr att du nu har uppenbarat fr mig
        det vi bdo dig om; ty det som konungen ville veta har du
        uppenbarat fr oss.

002:024 I fljd hrav gick Daniel in till Arjok, som av konungen hade
        ftt befallning att frgra de vise i Babel; han gick stad och
        sade till honom s: De vise i Babel m du icke frgra.  Fr mig
        in till konungen, s skall jag meddela konungen uttydningen.
002:025 D frde Arjok med hast Daniel infr konungen och sade till
        honom s: Jag har bland de judiska fngarna funnit en man som
        kan sga konungen uttydningen.
002:026 Konungen svarade och sade till Daniel, som hade ftt namnet
        Beltesassar: Frmr du sga mig den drm som jag har haft och
        dess uttydning?
002:027 Daniel svarade konungen och sade:

        Den hemlighet som konungen begr att f veta kunna inga vise,
        besvrjare, spmn eller stjrntydare meddela konungen.
002:028 Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter,
        och han har ltit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i
        kommande dagar.  Detta var din drm och den syn du hade p ditt
        lger:

002:029 Nr du, o konung, lg p ditt lger, uppstego hos dig tankar p
        vad som skall ske i framtiden; och han som uppenbarar
        hemligheter lt dig veta vad som skall ske.
002:030 Och fr mig har denna hemlighet blivit uppenbarad, icke i kraft
        av ngon vishet som jag ger framfr alla andra levande
        varelser, utan p det att uttydningen m bliva kungjord fr
        konungen, s att du frstr ditt hjrtas tankar.

002:031 Du, o konung, sg i din syn en stor bildstod st framfr dig,
        och den stoden var hg och dess glans vermttan stor, och den
        var frskrcklig att skda.
002:032 Bildstodens huvud var av bsta guld, dess brst och armar voro
        av silver, dess buk och lnder av koppar; dess ben voro av jrn,
002:033 dess ftter delvis av jrn och delvis av lera.
002:034 Medan du nu betraktade den, blev en sten lsriven, dock icke
        genom mnniskohnder, och den trffade bildstoden p ftterna,
        som voro av jrn och lera, och krossade dem.
002:035 D blev p en gng alltsammans krossat, jrnet, leran, kopparen,
        silvret och guldet, och det blev ssom agnar p en trskloge om
        sommaren, och vinden frde bort det, s att man icke mer kunde
        finna ngot spr drav.  Men av stenen som hade trffat
        bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.

002:036 Detta var drmmen; och vi vilja nu sga konungen uttydningen:
002:037 Du, o konung, konungarnas konung, t vilken himmelens Gud har
        givit rike, vldighet, makt och ra,
002:038 och i vilkens hand han har givit mnniskors barn och djuren p
        marken och fglarna under himmelen, varhelst varelser bo, och
        som han har satt till herre ver allasammans, du r det gyllene
        huvudet.
002:039 Men efter dig skall uppst ett annat rike, ringare n ditt, och
        drefter nnu ett tredje rike, ett som r av koppar, och det
        skall rda ver hela jorden.
002:040 Ett fjrde rike skall ock uppst och vara starkt ssom jrn, ty
        jrnet krossar och snderslr ju allt; och ssom jrnet frstr
        allt annat, s skall ock detta krossa och frstra.
002:041 Men att du sg ftterna och trna vara delvis av krukmakarlera
        och delvis av jrn, det betyder att det skall vara ett sndrat
        rike, dock s att det har ngot av jrnets fasthet, ty du sg ju
        jrn vara dr, blandat med lerjord.
002:042 Och att trna p ftterna voro delvis av jrn och delvis av
        lera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis
        svagt.
002:043 Och att du sg jrnet vara blandat med lerjord, det betyder att
        vl en beblandning dr skall ga rum genom mnniskosd, men att
        delarna likvl icke skola hlla ihop med varandra, lika litet
        som jrn kan frbinda sig med lera.

002:044 Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprtta ett rike
        som aldrig i evighet skall frstras och vars makt icke skall
        bliva verlmnad t ngot annat folk.  Det skall krossa och gra
        en nde p alla dessa andra riken, men sjlvt skall det best
        evinnerligen;
002:045 ty du sg ju att en sten blev lsriven frn berget, dock icke
        genom mnniskohnder, och att den krossade jrnet, kopparen,
        leran, silvret och guldet.

        S har en stor Gud uppenbarat fr konungen vad som skall ske i
        framtiden, och drmmen r viss, och dess uttydning r
        tillfrlitlig.

002:046 D fll konung Nebukadnessar p sitt ansikte och tillbad infr
        Daniel, och befallde att man skulle offra t honom spisoffer och
        rkoffer.
002:047 Och konungen svarade Daniel och sade: I sanning, eder Gud r en
        Gud ver andra gudar och en herre ver konungar och en
        uppenbarare av hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara
        denna hemlighet.

002:048 Drefter upphjde konungen Daniel och gav honom mnga stora
        sknker och satte honom till herre ver hela Babels hvdingdme
        och till hgste frestndare fr alla de vise i Babel.
002:049 Och p Daniels bn frordnade konungen Sadrak, Mesak och
        Abed-Nego att frvalta Babels hvdingdme; men Daniel sjlv
        stannade vid konungens hov.

003:001 Konung Nebukadnessar lt gra en gyllene bildstod, sextio alnar
        hg och sex alnar bred; den lt han stlla upp p Durasltten i
        Babels hvdingdme.
003:002 Och konung Nebukadnessar snde stad och lt frsamla satraper,
        landshvdingar och stthllare, fogdar, skattmstare, domare,
        lagtolkare och alla andra makthavande i hvdingdmena, fr att
        de skulle komma till invigningen av den bildstod som konung
        Nebukadnessar hade ltit stlla upp.
003:003 D frsamlade sig satraperna, landshvdingarna och stthllarna,
        fogdarna, skattmstarna, domarna, lagtolkarna och alla andra
        makthavande i hvdingdmena till invigningen av den bildstod som
        konung Nebukadnessar hade ltit stlla upp och nr de s stodo
        framfr den bildstod som Nebukadnessar hade ltit stlla upp,
003:004 utropade en hrold med hg rst: Detta vare eder befallt, I folk
        och stammar och tungoml:
003:005 Nr I hren ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare,
        sckpipor och allahanda andra instrumenter, skolen I falla ned
        och tillbedja den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar har
        ltit stlla upp.
003:006 Men den som icke faller ned och tillbeder, han skall i samma
        stund kastas i den brinnande ugnen.

003:007 S snart nu allt folket hrde ljudet av horn, pipor, cittror,
        sambukor, psaltare och allahanda andra instrumenter, fllo de
        allts ned, alla folk och stammar och tungoml, och tillbdo den
        gyllene bildstod som konung Nebukadnessar hade ltit stlla upp.

003:008 Men strax drefter kommo ngra kaldeiska mn fram och anklagade
        judarna.
003:009 De togo till orda och sade till konung Nebukadnessar: M du leva
        evinnerligen, o konung!
003:010 Du, o konung, har givit befallning att alla mnniskor, nr de
        hrde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare,
        sckpipor och allahanda andra instrumenter, skulle falla ned och
        tillbedja den gyllene bildstoden,
003:011 och att var och en som icke flle ned och tillbde skulle kastas
        i den brinnande ugnen.
003:012 Men nu ro hr ngra judiska mn, Sadrak, Mesak och Abed-Nego,
        vilka du har frordnat att frvalta Babels hvdingdme.  Dessa
        mn hava icke aktat p dig, o konung.  De dyrka icke dina gudar;
        och den gyllene bildstod som du har ltit stlla upp tillbedja
        de icke.

003:013 D befallde Nebukadnessar i vrede och frbittring att man skulle
        fra fram Sadrak, Mesak och Abed-Nego.  Och nr man hade frt
        fram mnnen infr konungen,
003:014 talade Nebukadnessar till dem och sade: r det av frakt som I,
        Sadrak, Mesak och Abed-Nego, icke dyrken mina gudar och icke
        tillbedjen den gyllene bildstod som jag har ltit stlla upp?
003:015 Vlan, allt m vara gott, om I ren redo, att nr I hren ljudet
        av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, sckpipor och
        allahanda andra instrumenter, falla ned och tillbedja den
        bildstod som jag har ltit gra.  Men om I icke tillbedjen, d
        skolen I i samma stund bliva kastade i den brinnande ugnen; och
        vilken r vl den gud som d kan rdda eder ur min hand?
003:016 D svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego och sade till konungen:
        O Nebukadnessar, vi behva icke giva dig ngot svar p detta.
003:017 Om vr Gud, den som vi dyrka, frmr rdda oss, s skall han ock
        rdda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o konung.
003:018 Men om han icke vill det, s m du veta, o konung, att vi nd
        icke dyrka dina gudar, och att vi icke vilja tillbedja den
        gyllene bildstod som du har ltit stlla upp.

003:019 D uppfylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak och
        Abed-Nego, s att hans ansikte frvandlades.  Och han hov upp sin
        rst och befallde att man skulle gra ugnen sju gnger hetare,
        n man ngonsin hade sett den vara.
003:020 Och ngra handfasta mn i hans hr fingo befallning att binda
        Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen.
003:021 S blevo dessa med sina underklder, livrockar, mssor och andra
        klder bundna och kastade i den brinnande ugnen.
003:022 Men eftersom konungens befallning hade varit s strng, och
        ugnen drfr hade blivit s vermttan starkt upphettad, blevo
        de mn som frde Sadrak, Mesak och Abed-Nego ditupp sjlva
        ddade av eldslgorna,
003:023 vid det att de tre mnnen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna
        kastades ned i den brinnande ugnen.

003:024 D blev konung Nebukadnessar frskrckt och stod upp med hast
        och frgade sina rdsherrar och sade: Var det icke tre mn som
        vi lto kasta bundna i elden?  De svarade och sade till konungen:
        Jo frvisso, o konung.
003:025 Han fortfor och sade: Och nd ser jag nu fyra mn, som g lsa
        och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och den
        fjrde ser s ut, som vore han en gudason.
003:026 Drefter trdde Nebukadnessar fram till ppningen p den
        brinnande ugnen och hov upp sin rst och sade: Sadrak, Mesak
        och Abed-Nego, I den hgste Gudens tjnare kommen hitut.  D
        gingo Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden.
003:027 Och satraperna, landshvdingarna och stthllarna och konungens
        rdsherrar frsamlade sig dr, och fingo d se att elden icke
        hade haft ngon makt ver mnnens kroppar, och att hret p
        deras huvuden icke var svett, och att deras klder icke hade
        blivit skadade; ja, man kunde icke ens knna lukten av ngot
        brnt p dem.

003:028 D hov Nebukadnessar upp sin rst och sade: Lovad vare Sadraks,
        Mesaks och Abed-Negos Gud, som snde sin ngel och rddade sina
        tjnare, vilka s frtrstade p honom, att de vertrdde
        konungens befallning och vgade sina liv fr att icke ndgas
        dyrka eller tillbedja ngon annan gud n sin egen Gud!
003:029 Och hrmed giver jag nu befallning att vilken som helst av alla
        folk och stammar och tungoml, som sger ngot otillbrligt om
        Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, han skall huggas i stycken,
        och hans hus skall gras till en plats fr orenlighet; ty ingen
        gud finnes, som s kan hjlpa som denne.

003:030 Drefter lt konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego komma till
        stor ra och makt i Babels hvdingdme.

004:031 Konung Nebukadnessar till alla folk och stammar och tungoml som
        finnas p hela jorden.  Mycken frid vare med eder!

004:032 Jag har funnit fr gott att hrmed kungra de tecken och under
        som den hgste Guden har gjort med mig.
004:033 Ty stora ro frvisso hans tecken, och mktiga ro hans
        under.  Hans rike r ett evigt rike, och hans vlde varar frn
        slkte till slkte.

004:001 Jag, Nebukadnessar, satt i god ro i mitt hus och levde lycklig i
        mitt palats.
004:002 D hade jag en drm som frskrckte mig; jag ngslades genom
        drmbilder p mitt lger och genom en syn som jag sg.
004:003 Drfr gav jag befallning att man skulle hmta alla de vise i
        Babel till mig, fr att de skulle sga mig drmmens uttydning.
004:004 S kommo nu spmnnen, besvrjarna, kalderna och stjrntydarna,
        och jag frtljde drmmen fr dem, men de kunde icke sga mig
        dess uttydning.
004:005 Slutligen kom ock Daniel infr mig, han som hade ftt namnet
        Beltesassar efter min guds namn, och i vilken heliga gudars ande
        r; och jag frtljde drmmen fr honom slunda:

004:006 Beltesassar, du som r den verste bland spmnnen, du om
        vilken jag vet att heliga gudars ande r i dig, och att ingen
        hemlighet r dig fr svr, sg mig vad jag sg i min drm, och
        vad den betyder.

004:007 Detta var den syn jag hade p mitt lger: Jag sg i min syn ett
        trd st mitt p jorden, och det var mycket hgt.
004:008 Ja, stort och vldigt var trdet, och s hgt att det rckte upp
        till himmelen och syntes allt intill jordens nda.
004:009 Dess lvverk var sknt, och de bar mycken frukt, s att det hade
        fda t alla.  Markens djur funno skugga drunder, och himmelens
        fglar bodde p dess grenar, och allt ktt hade sin fda drav.
004:010 Vidare sg jag, i den syn jag hade p mitt lger, huru en helig
        ngel steg ned frn himmelen.
004:011 Han ropade med hg rst och sade: 'Huggen ned trdet och skren
        av dess grenar, riven bort dess lvverk och frstrn dess frukt,
        s att djuren som ligga drunder fara sin vg och fglarna flyga
        bort ifrn dess grenar.
004:012 Dock m stubben med rtterna lmnas kvar i jorden, bunden med
        kedjor av jrn och koppar, bland markens grs; av himmelens dagg
        skall han vtas och hava sin lott med djuren bland markens
        rter.
004:013 Hans hjrta skall frvandlas, s att det icke mer r en
        mnniskas, och ett djurs hjrta skall givas t honom, och sju
        tider skola s g fram ver honom.
004:014 S r det frordnat genom nglarnas rdslut, och s r det
        befallt om denna sak av de heliga, fr att de levande skola
        besinna att den Hgste rder ver mnniskors riken och giver dem
        t vem han vill, ja, upphjer den lgste bland mnniskor till
        att hrska ver dem.'

004:015 Sdan var den drm som jag, konung Nebukadnessar, hade.  Och du,
        Beltesassar, m nu sga uttydningen; ty ingen av de vise i mitt
        rike kan sga mig uttydningen, men du kan det vl, ty heliga
        gudars ande r i dig.

004:016 D stod Daniel, som ocks hade namnet Beltesassar, en stund
        hpen, uppfylld av oroliga tankar.  Men konungen tog ter till
        orda och sade: Beltesassar, lt icke drmmen och vad den
        betyder frskrcka dig.  Beltesassar svarade och sade:
        Min herre, o att drmmen gllde dem som hata dig, och dess
        betydelse dina fiender!
004:017 Trdet som du sg, vilket var s stort och vldigt och s hgt
        att det rckte upp till himmelen och syntes ver hela jorden,
004:018 och som hade ett s sknt lvverk och bar mycken frukt, s att
        det hade fda t alla, trdet under vilket markens djur bodde,
        och p vars grenar himmelens fglar hade sina nsten,
004:019 det r du sjlv, o konung, du som har blivit s stor och vldig,
        du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har ntt upp
        till himmelen, och vilkens vlde strcker sig till jordens nda.
004:020 Men att konungen sg en helig ngel stiga ned frn himmelen,
        vilken sade: 'Huggen ned trdet och frstren det; dock m
        stubben med rtterna lmnas kvar i jorden, bunden med kedjor av
        jrn och koppar, bland markens grs; av himmelens dagg skall han
        vtas och hava sin lott med markens djur, till dess att sju
        tider hava gtt fram ver honom',
004:021 detta betyder fljande, o konung, och detta r den Hgstes
        rdslut, som har drabbat min herre konungen:
004:022 Du skall bliva utsttt frn mnniskorna och ndgas bo ibland
        markens djur och ta grs ssom en oxe och vtas av himmelens
        dagg; och sju tider skola s g fram ver dig, till dess du
        besinnar att den Hgste rder ver mnniskors riken och giver
        dem t vem han vill.
004:023 Men att det befalldes att trdets stubbe med rtterna skulle
        lmnas kvar, det betyder att du skall terf ditt rike, nr du
        har besinnat att det r himmelen som har makten.

004:024 Drfr, o konung, m du lta mitt rd tckas dig: gr dig fri
        ifrn dina synder genom att gra gott, och ifrn dina
        missgrningar genom att va barmhrtighet mot de fattiga, om
        till ventyrs din lycka s kunde bliva bestndande.

004:025 Allt detta drabbade ocks konung Nebukadnessar.
004:026 Tolv mnader drefter, nr konungen en gng gick omkring p
        taket av det kungliga palatset i Babel,
004:027 hov han upp sin rst och sade: Se, detta r det stora Babel,
        som jag har byggt upp till ett konungaste genom min vldiga
        makt, min hrlighet till ra!
004:028 Medan ordet nnu var i konungens mun, kom en rst frn himmelen:
        Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit
        taget ifrn dig;
004:029 du skall bliva utsttt frn mnniskorna och ndgas bo ibland
        markens djur och ta grs ssom en oxe; och sju tider skola s
        g fram ver dig, till dess du besinnar att den Hgste rder
        ver mnniskors riken och giver dem t vem han vill.
004:030 I samma stund gick det ordet i fullbordan p Nebukadnessar; han
        blev utsttt frn mnniskorna och mste ta grs ssom en oxe,
        och av himmelens dagg vttes hans kropp, till dess att hans hr
        vxte och blev ssom rnfjdrar, och till dess att hans naglar
        blevo ssom fgelklor.

004:031 Men nr tiden var frliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina
        gon till himmelen och fick ter mitt frstnd.  D lovade jag
        den Hgste, jag prisade och rade honom som lever evinnerligen,
        honom vilkens vlde r ett evigt vlde, och vilkens rike varar
        frn slkte till slkte,
004:032 honom mot vilken alla som bo p jorden ro att akta ssom intet,
        ty han gr vad han vill bde med himmelens hr och med dem som
        bo p jorden, och ingen kan st emot hans hand eller sga till
        honom: Vad gr du?

004:033 S fick jag d p den tiden ter mitt frstnd, och jag fick
        tillbaka min hrlighet och glans, mitt rike till ra; och mina
        rdsherrar och stormn skte upp mig.  Och jag blev ter insatt i
        mitt rike, och nnu strre makt blev mig given.
004:034 Drfr prisar nu jag, Nebukadnessar, och upphjer och rar
        himmelens konung, ty alla hans grningar ro sanning, och hans
        vgar ro rtta, och dem som vandra i hgmod kan han dmjuka.

005:001 Konung Belsassar gjorde ett stort gstabud fr sina tusen
        stormn och hll dryckeslag med de tusen.
005:002 Medan nu Belsassar var under vinets vlde, befallde han att man
        skulle bra fram de krl av guld och silver, som hans fader
        Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulle
        s konungen och hans stormn, hans gemler och bihustrur dricka.
005:003 D bar man fram de gyllene krl som hade blivit tagna ur
        tempelsalen i Guds hus i Jerusalem; och konungen och hans
        stormn, hans gemler och bihustrur drucko ur dem.
005:004 Medan de s drucko vin, prisade de sina gudar av guld och
        silver, av koppar, jrn, tr och sten.

005:005 D visade sig i samma stund fingrar ssom av en mnniskohand,
        vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo p den vitmenade
        vggen i konungens palats; och konungen sg handen som skrev.
005:006 D vek frgen bort ifrn konungens ansikte, och han uppfylldes
        av oroliga tankar, s att hans lnder sklvde och hans knn
        slogo emot varandra.
005:007 Och konungen ropade med hg rst och befallde att man skulle
        hmta besvrjarna, kalderna ock stjrntydarna.  Och konungen lt
        sga s till de vise i Babel: Vemhelst som kan lsa denna
        skrift och meddela mig dess uttydning, han skall bliva kldd i
        purpur, och den gyllene kedjan skall hngas om hans hals, och
        han skall bliva den tredje herren i riket.

005:008 D kommo alla konungens vise tillstdes, men de kunde icke lsa
        skriften eller sga konungen dess uttydning.
005:009 D blev konung Belsassar nnu mer frskrckt, och frgen vek
        bort ifrn hans ansikte, och hans stormn stodo bestrta.
005:010 Men nr konungens och hans stormns tal kom fr konungamodern,
        begav hon sig till gstabudssalen; dr tog hon till orda och
        sade: M du leva evinnerligen, o konung!  Lt icke oroliga
        tankar uppfylla dig, och m frgen icke vika bort ifrn ditt
        ansikte.
005:011 I ditt rike finnes en man i vilken heliga gudars ande r.  I din
        faders dagar befanns han hava insikt och frstnd och vishet,
        lik gudars vishet; och din fader, konung Nebukadnessar, satte
        honom till den verste bland spmnnen, besvrjarna, kalderna
        och stjrntydarna; ja, detta gjorde din fader konungen,
005:012 eftersom en vermttan hg ande och klokhet och frstnd och
        skicklighet att uttyda drmmar och lsa gtor och reda ut
        invecklade ting fanns hos denne Daniel, t vilken konungen hade
        givit namnet Beltesassar.  Lt drfr nu tillkalla Daniel; han
        skall meddela uttydningen.

005:013 Nr s Daniel hade blivit hmtad till konungen, talade denne
        till Daniel och sade: Du r ju Daniel, en av de judiska fngar
        som min fader konungen frde hit frn Juda?
005:014 Jag har hrt sgas om dig att gudars ande r i dig, och att du
        har befunnits hava insikt och frstnd och vermttan stor
        vishet.
005:015 Nu r det s, att de vise och besvrjarna hava blivit hmtade
        hit till mig fr att lsa denna skrift och sga mig dess
        uttydning; men de kunna icke meddela mig ngon uttydning drp.
005:016 Men om dig har jag hrt att du kan giva uttydningar och reda ut
        invecklade ting.  Om du allts nu kan lsa skriften och sga mig
        dess uttydning, s skall du bliva kldd i purpur, och den
        gyllene kedjan skall hngas om din hals, och du skall bliva den
        tredje herren i riket.

005:017 D svarade Daniel och sade till konungen:

        Dina gvor m du sjlv behlla, och dina sknker m du giva t
        en annan; dem frutan skall jag lsa skriften fr konungen och
        sga honom uttydningen:

005:018 t din fader Nebukadnessar, o konung, gav den hgste Guden rike,
        storhet, ra och hrlighet;
005:019 och fr den storhets skull som han hade givit honom darrade alla
        folk och stammar och tungoml, i frskrckelse fr honom.  Vem
        han ville ddade han, och vem han ville lt han leva; vem han
        ville upphjde han, och vem han ville dmjukade han.
005:020 Men nr hans hjrta frhvde sig och hans ande blev stolt och
        vermodig, d strtades han frn sin konungatron, och hans ra
        togs ifrn honom.
005:021 Han blev utsttt frn mnniskors barn, och hans hjrta blev likt
        ett djurs, och han mste bo ibland vildsnor och ta grs ssom
        en oxe, och av himmelens dagg vttes hans kropp--detta till
        dess han besinnade att den hgste Guden rder ver mnniskors
        riken och upphjer vem han vill till att hrska ver dem.
005:022 Men du, Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har nd
        icke dmjukat ditt hjrta,
005:023 utan frhvt dig mot himmelens Herre och ltit bra fram infr
        dig krlen frn hans hus; och du och dina stormn, dina gemler
        och bihustrur haven druckit vin ur dem och du har drunder
        prisat dina gudar av silver och guld, av koppar, jrn, tr och
        sten, som varken se eller hra eller veta ngot.  Men den Gud som
        har i sitt vld din ande och alla dina vgar, honom har du icke
        rat.

005:024 Drfr har nu av honom denna hand blivit snd och denna skrift
        blivit tecknad.
005:025 Och s lyder den skrift som hr r tecknad: Mene mene tekel
        u-farsin.
005:026 Och detta r uttydningen drp: Mene, det betyder: Gud har
        rknat ditt rikes dagar och gjort nde p det
005:027 Tekel, det betyder: du r vgd p en vg och befunnen fr
        ltt.
005:028 Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet t
        meder och perser.

005:029 D befallde Belsassar att man skulle klda Daniel i purpur, och
        att den gyllene kedjan skulle hngas om hans hals, och att man
        skulle utropa om honom att han skulle vara den tredje herren i
        riket.

005:030 Samma natt blev Belsassar, kaldernas konung, ddad.

005:031 Och Darejaves av Medien mottog riket, nr han var sextiotv r
        gammal.

006:001 Darejaves fann fr gott att stta ver riket ett hundra tjugu
        satraper, fr att sdana skulle finnas verallt i riket.
006:002 Och ver dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en;
        infr dessa skulle satraperna avlgga rkenskap, s att konungen
        icke lede ngot men.
006:003 Men Daniel gjorde sig bemrkt framfr de andra furstarna och
        satraperna, ty en vermttan hg ande var i honom, och konungen
        var betnkt p att stta honom ver hela riket.

006:004 D skte de andra furstarna och satraperna att finna ngon sak
        mot Daniel i det som angick riket.  Men de kunde icke finna ngon
        sdan sak eller ngot som var ortt, eftersom han var trogen i
        sin tjnst; ingen frsummelse och intet ortt var att finna hos
        honom.
006:005 D sade mnnen: Vi lra icke finna ngon sak mot denne Daniel,
        om vi icke till ventyrs kunna finna en sdan i hans
        gudsdyrkan.

006:006 Drefter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och
        sade till honom s: M du leva evinnerligen, konung Darejaves!
006:007 Alla rikets furstar, landshvdingarna och satraperna,
        rdsherrarna och stthllarna hava rdslagit om att en kunglig
        frordning borde utfrdas och ett frbud stadgas, av det
        innehll att vilken som helst som under trettio dagar vnder sig
        med bn till ngon annan, vare sig gud eller mnniska, n till
        dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.
006:008 S lt nu, o konung, hrom utfrda ett frbud och stta upp en
        skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan
        terkallas.
006:009 I verensstmmelse hrmed lt d konung Darejaves stta upp en
        skrivelse och utfrda ett frbud.

006:010 Men s snart Daniel hade ftt veta att skrivelsen var uppsatt,
        gick han in i sitt hus, varest han i sin vre sal hade fnster
        som voro ppna i riktning mot Jerusalem.  Dr fll han tre gnger
        om dagen ned p sina knn och bad och tackade sin Gud, ssom han
        frut hade plgat gra.
006:011 Nr mnnen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och
        kallande sin Gud.
006:012 Drefter gingo de till konungen och frgade honom angende det
        kungliga frbudet: Har du icke ltit stta upp ett frbud, av
        det innehll att vilken som helst som under trettio dagar vnder
        sig med bn till ngon annan, vare sig gud eller mnniska, n
        till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?  Konungen
        svarade och sade: Jo, och det pbudet str fast efter Mediens
        och Persiens oryggliga lag.
006:013 D svarade de och sade till konungen: Daniel, en av de judiska
        fngarna, aktar varken p dig eller p det frbud som du har
        ltit stta upp, utan frrttar sin bn tre gnger om dagen.
006:014 Nr konungen hrde detta, blev han mycket bedrvad och gjorde
        sig bekymmer ver huru han skulle kunna rdda Daniel; nda till
        solnedgngen mdade han sig med att ska en utvg att hjlpa
        honom.
006:015 D skyndade mnnen till konungen och sade till honom: Vet, o
        konung, att det r en Mediens och Persiens lag att intet frbud
        och ingen frordning som konungen utfrdar kan terkallas.
006:016 D lt konungen hmta Daniel och kasta honom i lejongropen och
        konungen talade till Daniel och sade: Din Gud, den som du s
        oavltligen dyrkar, han m rdda dig.
006:017 Och man frde fram en sten och lade den ver gropens ppning,
        och konungen frseglade den med sitt eget och med sina stormns
        signet, fr att ingen frndring skulle kunna gras i det som nu
        hade skett med Daniel.

006:018 Drefter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela
        natten under fasta och lt inga kvinnor komma infr sig; och
        smnen flydde honom.
006:019 Sedan om morgonen, nr det dagades, stod konungen upp och gick
        med hast till lejongropen.
006:020 Och nr han hade kommit nra intill gropen, ropade han p Daniel
        med ngslig rst; konungen talade till Daniel och sade: Daniel,
        du den levande Gudens tjnare, har vl din Gud, den som du s
        oavltligen dyrkar, kunnat rdda dig frn lejonen?
006:021 D svarade Daniel konungen: M du leva evinnerligen, o konung!
006:022 Min Gud har snt sin ngel och tillslutit lejonens gap, s att
        de icke hava gjort mig ngon skada.  Ty jag har infr honom
        befunnits oskyldig; ej heller har jag frbrutit mig mot dig, o
        konung.

006:023 D blev konungen mycket glad, och befallde att man skulle taga
        Daniel upp ur gropen.  Och nr Daniel hade blivit tagen upp ur
        gropen, kunde man icke upptcka ngon skada p honom; ty han
        hade trott p sin Gud.
006:024 Sedan lt konungen hmta de mn som hade anklagat Daniel, och
        han lt kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur; och
        innan de nnu hade hunnit till bottnen i gropen, fllo lejonen
        ver dem och krossade alla deras ben.

006:025 Drefter lt konung Darejaves skriva till alla folk och stammar
        och tungoml som funnos p hela jorden: Mycken frid vare med
        eder!
006:026 Hrmed giver jag befallning att man inom mitt rikes hela omrde
        skall bva och frukta fr Daniels Gud.  Ty han r den levande
        Guden, som frbliver evinnerligen; och hans rike r sdant att
        det icke kan frstras, och hans vlde bestr intill nden.
006:027 Han r en rddare och hjlpare, och han gr tecken och under i
        himmelen och p jorden, han som har rddat Daniel ur lejonens
        vld.

006:028 Och denne Daniel steg i ra och makt under Darejaves' och under
        persern Kores' regeringar.

007:001 I den babyloniske konungen Belsassars frsta regeringsr hade
        Daniel en drm och sg en syn p sitt lger.  Sedan tecknade han
        upp drmmen och meddelade huvudsumman av dess innehll.
007:002 Detta r Daniels berttelse:

        Jag hade en syn om natten, och sg i den huru himmelens fyra
        vindar stormade fram mot det stora havet.
007:003 Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det
        andra.

007:004 Det frsta liknade ett lejon, men det hade vingar ssom en
        rn.  Medan jag nnu sg hrp, rycktes vingarna av djuret, och
        det restes upp frn jorden, s att det blev stllt p tv ftter
        ssom en mnniska, och ett mnskligt hjrta blev givet t det.

007:005 Sedan fick jag se nnu ett djur, det andra i ordningen; det var
        likt en bjrn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre
        revben i sitt gap, mellan tnderna.  Och till det djuret blev s
        sagt: St upp och sluka mycket ktt.

007:006 Drefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men
        p sina sidor hade det fyra fgelvingar; och djuret hade fyra
        huvuden, och vlde blev givet t det.

007:007 Drefter fick jag i min syn om natten se ett fjrde djur,
        vermttan frskrckligt, fruktansvrt och starkt; det hade
        stora tnder av jrn, det uppslukade och krossade, och vad som
        blev kvar trampade det under ftterna; det var olikt alla de
        frra djuren och hade tio horn.
007:008 Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan
        dem ett annat horn skt upp, ett litet, fr vilket tre av de
        frra hornen blevo bortsttta; och se, det hornet hade gon lika
        mnniskogon, och en mun som talade stora ord.

007:009 Medan jag nnu sg hrp, blevo troner framsatta, och en som var
        gammal satte sig ned.  Hans kldnad var snvit, och hret p hans
        huvud var ssom ren ull; hans tron var av eldslgor, och hjulen
        drp voro av flammande eld.
007:010 En flod av eld strmmade ut frn honom, tusen gnger tusen voro
        hans tjnare, och tio tusen gnger tio tusen stodo dr till hans
        tjnst.  S satte man sig ned till doms, och bcker blevo
        uppltna.
007:011 Medan jag nu sg hrp, skedde det att, fr de stora ords skull
        som hornet talade--medan jag nnu sg hrp--djuret ddades
        och dess kropp frstrdes och kastades i elden fr att brnnas
        upp.
007:012 Frn de vriga djuren togs ock deras vlde, ty deras livslngd
        var bestmd till tid och stund.

007:013 Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en
        mnniskoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle
        och frdes fram infr honom.
007:014 t denne gavs vlde och ra och rike, och alla folk och stammar
        och tungoml mste tjna honom.  Hans vlde r ett evigt vlde,
        som icke skall tagas ifrn honom, och hans rike skall icke
        frstras.

007:015 D knde jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn
        som jag hade haft frskrckte mig.
007:016 Jag gick fram till en av dem som stodo dr och bad honom om en
        tillfrlitlig frklaring p allt detta Och han svarade mig och
        sade mig uttydningen drp:
007:017 De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppst p
        jorden.
007:018 Men sedan skola den Hgstes heliga undf riket och taga det i
        besittning fr evig tid, ja, fr evigheters evighet.

007:019 Drefter ville jag hava tillfrlitlig frklaring angende det
        fjrde djuret, som var olikt alla de andra, det som var s
        vermttan frskrckligt och hade tnder av jrn och klor av
        koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under
        ftterna vad som blev kvar;
007:020 s ock angende de tio hornen p dess huvud, och angende det
        nya hornet, det som sedan skt upp, och fr vilket tre andra
        fllo av, det hornet som hade gon, och en mun som talade stora
        ord, det som var strre att skda n de vriga,
007:021 det hornet som jag ock hade sett; fra krig mot de heliga och
        bliva dem vermktigt,
007:022 till dess att den gamle kom och rtt blev skipad t den Hgstes
        heliga och tiden var inne, d de heliga fingo taga riket i
        besittning.

007:023 D svarade han s: Det fjrde djuret betyder att ett fjrde
        rike skall uppst p jorden, ett som r olikt alla de andra
        rikena.  Det skall uppsluka hela jorden och frtrampa och krossa
        den.
007:024 Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppst i det
        riket; och efter dem skall uppst en annan, som skall vara olik
        de frra, och som skall sl ned tre konungar.
007:025 Och denne skall upphva sitt tal mot den Hgste och frda den
        Hgstes heliga; han skall stta sig i sinnet att frndra heliga
        tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid,
        och tider, och en halv tid.
007:026 Men dom skall bliva hllen, och hans vlde skall tagas ifrn
        honom och frdrvas och frgras i grund.
007:027 Men rike och vlde och storhet, utver alla riken under
        himmelen, skall givas t den Hgstes heligas folk.  Dess rike
        skall vara ett evigt rike, och alla vlden skola tjna och lyda
        det.

007:028 Hr slutar berttelsen.  Men jag, Daniel, uppfylldes av mnga
        oroliga tankar, och frgen vek bort ifrn mitt ansikte; men jag
        bevarade i mitt hjrta vad som hade hnt.

008:001 I konung Belsassars tredje regeringsr sg jag, Daniel, en syn,
        en som kom efter den jag frut hade sett.
008:002 D jag nu i denna syn sg till, tyckte jag mig vara i Susans
        borg i hvdingdmet Elam; och d jag vidare sg till i synen,
        fann jag mig vara vid floden Ulai.
008:003 Och nr jag lyfte upp mina gon, fick jag se en vdur st
        framfr floden, och han hade tv horn; och bda hornen voro
        hga, men det ena var hgre n det andra, och detta som var
        hgre skt sist upp.
008:004 Jag sg vduren stta med hornen vsterut och norrut och
        sderut, och intet djur kunde st honom emot, och ingen kunde
        rdda ur hans vld; han for fram ssom han ville och fretog sig
        stora ting.

008:005 Och nr jag vidare gav akt, fick jag se en bock komma
        vsterifrn och g fram ver hela jorden, dock utan att rra vid
        jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan.
008:006 Och han nalkades vduren med de bda hornen, den som jag hade
        sett st framfr floden, och sprang emot honom i vldig vrede.
008:007 Jag sg honom komma nda inp vduren och strta ver honom i
        frbittring, och han sttte till vduren och krossade hans bda
        horn, s att vduren icke hade ngon kraft att st emot
        honom.  Sedan slog han honom till jorden och trampade p honom;
        och ingen fanns, som kunde rdda vduren ur hans vld.

008:008 Och bocken fretog sig mycket stora ting.  Men nr han hade
        blivit som starkast, brast det stora hornet snder, och fyra
        andra ansenliga horn skto upp i dess stlle, t himmelens fyra
        vderstreck.
008:009 Och frn ett av dem gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet,
        och det vxte vermttan sderut och sterut och t det hrliga
        landet till.
008:010 Och det vxte nda upp till himmelens hrskara och kastade ngra
        av denna hrskara, av stjrnorna, ned till jorden och trampade
        p dem.
008:011 Ja, till och med mot hrskarornas furste fretog han sig stora
        ting: han tog bort ifrn honom det dagliga offret, och hans
        helgedoms boning slogs ned.
008:012 Jmte det dagliga offret bliver ock en hrskara prisgiven, fr
        vertrdelses skull.  Och det slr sanningen ned till jorden och
        lyckas vl i vad det fretager sig.

008:013 Sedan hrde jag en av de heliga tala, och en annan helig frgade
        denne som talade: Huru lng tid avser synen om det dagliga
        offret, och om vertrdelsen som kommer stad frdelse, och om
        frtrampandet av bde helgedom och hrskara?
008:014 D svarade han mig: Tv tusen tre hundra aftnar och morgnar;
        drefter skall helgedomen komma till sin rtt igen.

008:015 Nr nu jag, Daniel, hade sett denna syn och skte att frst
        den, fick jag se en som sg ut ssom en man st framfr mig.
008:016 Och mitt ver Ulai hrde jag rsten av en mnniska som ropade
        och sade: Gabriel, uttyd synen fr denne.
008:017 D kom han intill platsen dr jag stod, men jag blev frskrckt,
        nr han kom, och fll ned p mitt ansikte.  Och han sade till
        mig: Giv akt hrp, du mnniskobarn; ty synen syftar p ndens
        tid.
008:018 Medan han s talade med mig, lg jag i vanmakt, med mitt ansikte
        mot jorden; men han rrde vid mig och reste upp mig igen.

008:019 Drefter sade han: Se, jag vill kungra fr dig vad som skall
        ske, nr det lider mot slutet med vreden ty p ndens tid syftar
        detta.
008:020 Vduren som du sg, han med de tv hornen, betyder Mediens och
        Persiens konungar.
008:021 Men bocken r Javans konung, och det stora hornet i hans panna
        r den frste konungen.
008:022 Men att det brast snder, och att fyra andra uppstodo i dess
        stlle, det betyder att fyra riken skola uppst av hans folk,
        dock icke jmlika med honom i kraft.
008:023 Och vid slutet av deras vlde, nr vertrdarna hava fyllt sitt
        mtt, skall en frck och arglistig konung uppst;
008:024 han skall bliva stor i kraft, dock icke jmlik med den frre i
        kraft och han skall komma stad s stort frdrv att man mste
        frundra sig; och han skall lyckas vl och f fullborda sitt
        uppst.  Ja, han skall frdrva mnga, och jmvl de heligas
        folk.
008:025 Drigenom att han r s klok, skall han lyckas s vl med sitt
        svek, han skall frestta sig stora ting, ofrtnkt skall han
        frdrva mnga.  Ja, mot furstarnas furste skall han stta sig
        upp; men utan mnniskohand skall han d varda krossad.
008:026 Och synen angende aftnarna och morgnarna, varom nu r talat, r
        sanning.  Men gm du den synen, ty den syftar p en avlgsen
        framtid.
008:027 Men jag, Daniel, blev maktls och lg sjuk en tid.  Sedan stod
        jag upp och frrttade min tjnst hos konungen; och jag var
        hpen ver synen, men ingen frstod den.

009:001 I Darejaves', Ahasveros' sons, frsta regeringsr--hans som
        var av medisk slkt, men som hade blivit upphjd till konung
        ver kaldernas rike--
009:002 i dennes frsta regeringsr kom jag, Daniel, att i skrifterna
        lgga mrke till det antal r, som HERREN hade angivit fr
        profeten Jeremia, nr han sade att han ville lta sjuttio r g
        till nda, medan Jerusalem lg de.
009:003 D vnde jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bn och
        kallan, och fastade drvid i sck och aska.
009:004 Jag bad till HERREN, min Gud, och beknde och sade:
        Ack Herre, du store och fruktansvrde Gud, du som hller
        frbund och bevarar nd mot dem som lska dig och hlla dina
        bud!
009:005 Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och
        avflliga; vi hava vikit av ifrn dina bud och rtter.
009:006 Vi hava icke hrsammat dina tjnare profeterna, som talade i
        ditt namn till vra konungar, furstar och fader och till allt
        folket i landet.
009:007 Du, Herre, r rttfrdig, men vi mste blygas, ssom vi ock nu
        gra, vi Juda man och Jerusalems invnare, ja, hela Israel, bde
        de som bo nra och de som bo fjrran i alla andra lnder dit du
        har frdrivit dem, drfr att de voro otrogna mot dig.
009:008 Ja, Herre, vi med vra konungar, furstar och fder mste blygas,
        drfr att vi hava syndat mot dig.
009:009 Men hos Herren, vr Gud, r barmhrtighet och frltelse.  Ty vi
        voro avflliga frn
009:010 och hrde icke HERRENS, vr Guds, rst, s att vi vandrade efter
        hans lagar, dem som han frelade oss genom sina tjnare
        profeterna.
009:011 Nej, hela Israel vertrdde din lag och vek av, utan att hra
        din rst.  Drfr utgt sig ock ver oss den frbannelse som han
        hade svurit att snda, och som str skriven i Moses, Guds
        tjnares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.
009:012 Han hll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna
        som dmde oss; och han lt en s stor olycka komma ver oss, att
        ingenstdes under himmelen ngot sdant har skett, som det som
        nu har skett i Jerusalem.
009:013 I enlighet med vad som str skrivet i Moses lag kom all denna
        olycka ver oss, men nd skte vi icke att blidka HERREN, vr
        Gud, genom att omvnda oss frn vra missgrningar och akta p
        din sanning.
009:014 Drfr vakade ock HERREN ver att olyckan drabbade oss; ty
        HERREN, vr Gud, r rttfrdig i alla de grningar som han gr,
        men hrde icke hans rst.

009:015 Och nu, Herre, vr Gud, du som frde ditt folk ut ur Egyptens
        land med stark hand, och s gjorde dig ett namn, som r detsamma
        n i dag!  Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga.
009:016 Men Herre, lt, fr all din rttfrdighets skull, din vrede och
        frtrnelse vnda sig ifrn din stad Jerusalem, ditt heliga
        berg; ty genom vra synder och genom vra faders missgrningar
        hava Jerusalem och ditt folk blivit till smlek fr alla som bo
        omkring oss.
009:017 Och hr nu, du vr Gud, din tjnares bn och kallan, och lt
        ditt ansikte lysa ver din delagda helgedom, fr Herrens skull.
009:018 Bj, min Gud, ditt ra hrtill och hr; ppna dina gon och se
        vilken frdelse som har vergtt oss, och se till staden som r
        uppkallad efter ditt namn.  Ty icke i frlitande p vad
        rttfrdigt vi hava gjort bnfalla vi infr dig, utan i
        frlitande p din stora barmhrtighet.
009:019 O Herre, hr, o Herre, frlt; o Herre, akta hrp, och utfr
        ditt verk utan att drja--fr din egen skull, min Gud, ty din
        stad och ditt folk ro uppkallade efter ditt namn.

009:020 Medan jag nnu s talade och bad och beknde min egen och mitt
        folk Israels synd och infr HERREN, min Gud, frambar min frbn
        fr min Guds heliga berg--
009:021 medan jag allts nnu s talade i min bn, kom Gabriel till mig
        i flygande hast, den man som jag frut hade sett i min syn; och
        det var vid tiden fr aftonoffret.
009:022 Han undervisade mig och talade till mig och sade:

        Daniel, jag har nu begivit mig hit fr att lra dig frstnd.
009:023 Redan nr du begynte din bn, utgick befallning, och jag har
        kommit fr att giva dig besked, ty du r hgt bendad.  S giv nu
        akt p ordet, och akta p synen.

009:024 Sjuttio veckor ro bestmda ver ditt folk och ver din heliga
        stad, innan en grns sttes fr vertrdelsen och synderna f en
        nde och missgrningen varder frsonad och en evig rttfrdighet
        framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en hghelig
        helgedom bliver smord.
009:025 S vet nu och frst: Frn den tid d ordet om att Jerusalem
        ter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste,
        kommer, skola sju veckor frg; och under sextiotv veckor skall
        det ter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i
        tider av trngml.
009:026 Men efter de sextiotv veckorna skall en som r smord frgras,
        utan att ngon efterfljer honom.  Och staden och helgedomen
        skall en anryckande furstes folk frstra; men sjlv skall denne
        f sin nde i strtfloden.  Och intill nden skall strid vara;
        frdelse r oryggligt besluten.
009:027 Och han skall med mnga sluta ett starkt frbund fr en vecka,
        och fr en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer
        vara avskaffade; och p styggelsens vinge skall frdaren
        komma.  Detta skall fortg, till dess att frstring och
        oryggligt besluten straffdom utgjuter sig ver frdaren.

010:001 I den persiske konungen Kores' tredje regeringsr fick Daniel,
        som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen
        r sanning och bdar stor vedermda.  Och han aktade p
        uppenbarelsen och lade mrke till synen.

010:002 Jag, Daniel, hade d gtt srjande tre veckors tid.
010:003 Jag t ingen smaklig mat, ktt och vin kommo icke i min mun, ej
        heller smorde jag min kropp med olja, frrn de tre veckorna
        hade gtt till nda.
010:004 P tjugufjrde dagen i frsta mnaden, nr jag var vid stranden
        av den stora floden, nmligen Hiddekel,
010:005 fick jag, d jag lyfte upp mina gon, se en man st dr, kldd i
        linneklder och omgjordad kring sina lnder med ett blte av
        guld frn Ufas.
010:006 Hans kropp var ssom av krysolit hans ansikte liknade en
        ljungeld hans gon voro ssom eldbloss, han armar och ftter
        ssom glnsande koppar; och ljudet av hans tal var ssom ett
        vldigt dn.
010:007 Och jag, Daniel, var den ende som sg synen; de mn som voro med
        mig sgo den icke, men en stor frskrckelse fll ver dem, s
        att de flydde bort och gmde sig.
010:008 S blev jag allena kvar, och nr jag sg den stora synen,
        frgick all min kraft; frgen vek bort ifrn mitt ansikte, s
        att det blev ddsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.

010:009 D hrde jag ljudet av hans tal; och p samma gng jag hrde
        ljudet av hans tal, dr jag lg i vanmakt p mitt ansikte, med
        ansiktet mot jorden,
010:010 rrde en hand vid mig och hjlpte mig, s att jag sklvande
        kunde resa mig p mina knn och hnder.
010:011 Sedan sade han till mig: Daniel, du hgt bendade man, giv akt
        p de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp p dina
        ftter; ty jag har nu blivit snd till dig.  Nr han s talade
        till mig, reste jag mig bvande upp.
010:012 Och han sade till mig: Frukta icke, Daniel, ty redan ifrn
        frsta dagen, d nr du vnde ditt hjrta till att ska frstnd
        och till att dmjuka dig infr din Gud, hava dina ord varit
        hrda; och jag har nu kommit fr dina ords skull.
010:013 Fursten fr Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men
        d kom Mikael, en av de frnmsta furstarna, mig till hjlp,
        under det att jag frut hade sttt dr allena mot Persiens
        konungar.
010:014 Och nu har jag kommit fr att undervisa dig om vad som skall
        hnda ditt folk i kommande dagar; ty ocks detta r en syn som
        syftar p framtiden.

010:015 Under det han s talade till mig, bjde jag mitt ansikte mot
        jorden och var stum.
010:016 Men se, han som var lik en mnniska rrde vid mina lppar.  D
        upplt jag min mun och talade och sade till honom som stod
        framfr mig: Min herre, vid den syn jag sg har jag knt mig
        gripen av vnda, och jag har ingen kraft mer kvar.
010:017 Huru skulle ocks min herres tjnare, en sdan som jag, kunna
        tala med en sdan som min herre r?  Jag har nu ingen kraft mer i
        mig och frmr icke mer att andas.
010:018 D rrde han som sg ut ssom en mnniska ter vid mig och
        styrkte mig.
010:019 Han sade: Frukta icke, du hgt bendade man; frid vare med dig,
        var stark, ja, var stark.  Nr han s talade med mig, knde jag
        mig styrkt och sade: Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig.
010:020 D sade han: Kan du nu frst varfr jag har kommit till dig?
        Men jag mste strax vnda tillbaka fr att strida mot fursten
        fr Persien, och nr jag r fri ifrn honom, kommer fursten fr
        Javan.
010:021 Dock vill jag frkunna fr dig vad som r upptecknat i
        sanningens bok.  Och ingen enda str mig bi mot dessa, frutom
        Mikael, eder furste.

011:001 Och jag stod vid hans sida ssom hans std och vrn i medern
        Darejaves' frsta regeringsr.

011:002 Och nu skall jag frkunna fr dig vad visst r.

        Se, nnu tre konungar skola uppst i Persien, och den fjrde
        skall frvrva sig strre rikedomar n ngon av de andra, och
        nr han har blivit som starkast genom sina rikedomar, skall han
        uppbjuda all sin makt mot Javans rike.
011:003 Sedan skall en vldig konung uppst, och han skall hrska med
        stor makt och gra vad han vill.
011:004 Men knappt har han uppsttt, s skall hans rike brista snder
        och bliva delat efter himmelens frra vderstreck; och det skall
        icke tillfalla hans avkomlingar eller frbliva lika mktigt som
        nr han hade makten; ty hans rike skall omstrtas och tillfalla
        andra n dem.

011:005 Och konungen i Sderlandet skall bliva mktig, s ock en av hans
        furstar; ja, denne skall bliva en nnu mktigare hrskare n han
        sjlv, och hans herradme skall bliva stort.
011:006 Och efter ngra r skola de frbinda sig med varandra, och
        Sderlandskonungens dotter skall draga till konungen i
        Nordlandet fr att komma stad frlikning.  Men hon skall icke
        kunna behlla den makt hon vinner, ej heller skall han och hans
        makt bliva bestndande; utan hon skall bliva given till pris,
        hon jmte dem som lto henne draga dit, bde hennes fader och
        den man som i sin tid tog henne till sig.

011:007 Men av telningarna frn hennes rot skall en stiga upp p hans
        plats; denne skall draga mot Nordlandskonungens hr och trnga
        in i hans fste och gra med folket vad han vill och behlla
        vermakten.
011:008 Deras gudar och belten och deras dyrbara hvor, bde silver och
        guld, skall han ock fra ssom byte till Egypten.  Sedan skall
        han i ngra r lmna Nordlandskonungen i ro.
011:009 Dremot skall denne trnga in i Sderlandskonungens rike, men
        han skall f vnda tillbaka till sitt land igen.

011:010 Och hans sner skola rusta sig till strid och samla en vldig
        krigs hr; och den skall rycka fram och svmma ver och utbreda
        sig; och den skall komma igen, och striden skall fras nda fram
        till hans fste.
011:011 D skall konungen i Sderlandet resa sig i frbittring och draga
        ut och strida mot konungen i Nordlandet; och denne skall stlla
        upp en stor hrskara, men den hrskaran skall varda given i den
        andres hand.
011:012 Nr d hrskaran r sin kos, vxer hans vermod; men om han n
        han slagit ned tiotusenden, fr han dock icke makten.
011:013 Konungen i Nordlandet skall stlla upp en ny hrskara, strre n
        den frra; och efter en tid av ngra r skall han komma med en
        stor krigshr och stora frrd.
011:014 Vid samma tid skola mnga andra resa sig mot konungen i
        Sderlandet; vldsmn av ditt eget folk skola ock upphva sig,
        fr att synen skall fullbordas; men dessa skola falla.
011:015 Och konungen i Nordlandet skall rycka an och kasta upp vallar
        och intaga en vlbefst stad; och Sderlandets makt skall icke
        kunna hlla stnd, dess utvalda krigsfolk skall icke hava ngon
        kraft till motstnd.
011:016 Och han som rycker emot honom skall gra vad han vill, och ingen
        skall kunna st emot honom; han skall stta sig fast i det
        hrliga landet, och frstring skall komma genom hans hand.
011:017 Han skall rycka an med hela sitt rikes makt; dock r han hgad
        fr frlikning, och en sdan skall han komma stad.  En av sina
        dttrar skall han giva t honom till hustru, henne till
        frdrv.  Men detta skall icke hava ngot bestnd och icke vara
        honom till gagn.
011:018 Drefter skall han vnda sig mot lnderna och intaga mnga; men
        en hrfrare skall gra slut p hans smdelser, ja, lta hans
        smdelser vnda tillbaka ver honom sjlv.
011:019 D skall han vnda sig till sitt eget lands fsten; men han
        skall vackla och falla och sedan icke mer finnas till.
011:020 Och p hans plats skall uppst en annan, en som lter en fogde
        draga igenom det land som r hans rikes prydnad; men efter ngra
        dagar skall han strtas, dock icke genom vrede, ej heller i
        krig.

011:021 Och p hans plats skall uppst en fraktlig man, t vilken
        konungavrdighet icke var mnad; ofrtnkt skall han komma och
        bemktiga sig riket genom rnker.
011:022 Och versvmmande hrar skola svmmas bort fr honom och
        krossas, s ock frbundets furste.
011:023 Frn den stund d man frbinder sig med honom skall han bedriva
        svek.  Han skall draga stad och f vermakten, med allenast
        litet folk.
011:024 Ofrtnkt skall han falla in i landets brdigaste trakter, och
        skall gra ting som hans fder och hans fders fder icke hade
        gjort; byte och rov och gods skall han str ut t sitt folk; och
        mot fstena skall han frehava anslag, intill en viss tid.

011:025 Och han skall uppbjuda sin kraft; och sitt mod emot konungen i
        Sderlandet och komma med en stor hr, men konungen i
        Sderlandet skall ock rusta sig till strid, med en mycket stor
        och talrik hr; dock skall han icke kunna hlla stnd, fr de
        anslags skull som gras mot honom.
011:026 De som ta hans brd skola strta honom.  Och hans hr skall
        svmma ver, och mnga skola bliva slagna och falla.
011:027 Bda konungarna skola hava ont i sinnet, dr de sitta tillhopa
        vid samma bord, skola de tala lgn, men det skall icke hava
        ngon framgng; ty nnu drjer nden, intill den bestmda tiden.
011:028 Han skall vnda tillbaka till sitt land med stora frrd, och
        han skall lgga planer mot det heliga frbundet; och nr han har
        fullbordat dem, skall han vnda tillbaka till sitt land.

011:029 P bestmd tid skall han sedan ter draga stad mot Sderlandet,
        men denna senare gng skall det ej g ssom den frra.
011:030 Ty skepp frn Kittim skola komma emot honom, och han skall
        frlora modet.  D skall han vnda om och rikta sin vrede mot det
        heliga frbundet och giva den fritt lopp.  Och nr han har kommit
        hem, skall han lyssna till dem som hava vergivit det heliga
        frbundet.
011:031 Och hrar, utsnda av honom, skola komma och oskra helgedomens
        fste och avskaffa det dagliga offret och stlla upp frdelsens
        styggelse.
011:032 Och dem som hava krnkt frbundet skall han med hala ord locka
        till helt avfall; men de av folket, som knna sin Gud, skola st
        fasta och hlla ut.
011:033 Och de frstndiga bland folket skola lra mnga insikt; men de
        skola bliva hemskta med svrd och eld, med fngenskap och
        plundring, till en tid;
011:034 dock skall under hemskelsen en liten seger beskras dem, och
        mnga skola d av skrymteri sluta sig till dem.
011:035 Hemskelsen skall trffa somliga av de frstndiga, fr att en
        luttring skall ske bland dem, s att de varda renade och tvagna
        till ndens tid; ty nnu drjer denna, intill den bestmda
        tiden.

011:036 Och konungen skall gra vad han vill och skall frhva sig och
        upptrda stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud
        skall han tala sdant att man mste frundra sig.  Och allt skall
        lyckas honom vl, till dess att vredens tid r ute, d nr det
        har skett, som r oryggligt beslutet.
011:037 P sina fders gudar skall han icke akta, ej heller skall han
        akta p den som r kvinnors lust eller p ngon annan Gud, utan
        han skall upptrda stormodigt mot dem alla.
011:038 Men fstenas gud skall han i stllet ra; en gud som hans fder
        icke hava knt skall han ra med guld och silver och dla stenar
        och andra dyrbara ting.
011:039 Och mot starka fsten skall han med en frmmande guds hjlp gra
        vad honom lyster; dem som erknna denne skall han bevisa stor
        ra, han skall stta dem att rda ver mnga, och han skall
        utskifta jord t dem till belning.

011:040 Men p ndens tid skall konungen i Sderlandet drabba samman med
        honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med
        vagnar och ryttare och mnga skepp, och skall falla in i
        frmmande lnder och svmma ver och utbreda sig.
011:041 Han skall ock falla in i det hrliga landet, och mnga andra
        lnder skola bliva hemskta; men dessa skola komma undan hans
        hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons
        barn.
011:042 Ja, han skall utrcka sin hand mot frmmande lnder, och
        Egyptens land skall icke slippa undan;
011:043 han skall bemktiga sig skatter av guld och silver och allahanda
        dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola flja
        honom t.
011:044 D skall han frn ster och norr f hra rykten som frskrcka
        honom; och kan skall draga ut i stor vrede fr att frgra mnga
        och giva dem till spillo.
011:045 Och sina palatstlt skall han sl upp mellan havet och
        helgedomens hrliga berg.  Men han gr till sin undergng, och
        ingen skall finnas, som hjlper honom.

012:001 P den tiden skall Mikael trda upp, den store fursten som str
        ssom frsvarare fr dina landsmn; och d kommer en tid av nd,
        vars like icke har funnits, allt ifrn den dag d mnniskor
        blevo till och nda till den tiden.  Men p den tiden skola av
        ditt folk alla de varda frlsta, som finnas skrivna i boken.
012:002 Och mnga av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till
        evigt liv, och somliga till smlek och evig blygd.
012:003 De frstndiga skola d lysa, ssom fstet lyser, och de som
        hava frt de mnga till rttfrdighet ssom stjrnor, alltid och
        evinnerligen.

012:004 Men du, Daniel, m gmma dessa ord och frsegla denna skrift
        intill ndens tid; mnga komma att rannsaka den, och insikten
        skall s vxa till.

012:005 Nr nu jag, Daniel, sg till, fick jag se tv andra st dr, en
        p flodens ena strand, och en p dess andra strand.
012:006 Och en av dem sade till mannen som var kldd i linneklder, och
        som stod ovanfr flodens vatten: Huru lnge drjer det, innan
        nden kommer med dessa frunderliga ting?
012:007 Och jag hrde p mannen som var kldd i linneklder, och som
        stod ovanfr flodens vatten, och han lyfte sin hgra hand och
        sin vnstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever
        evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och
        nr det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, d
        skulle allt detta varda fullbordat.
012:008 Och jag hrde detta, men frstod det icke; och jag frgade: Min
        herre, vad bliver slutet p allt detta?
012:009 D sade han: G, Daniel, ty dessa ord skola frbliva gmda och
        frseglade intill ndens tid.
012:010 Mnga skola varda renade och tvagna och luttrade, men de
        ogudaktiga skola va sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall
        frst detta; men de frstndiga skola frst det.
012:011 Och frn den tid d det dagliga offret bliver avskaffat och
        frdelsens styggelse uppstlld skola ett tusen tv hundra
        nittio dagar frg.
012:012 Sll r den som frbidar och hinner fram till ett tusen tre
        hundra trettiofem dagar.
012:013 Men g du stad mot ndens tid; sedan du har vilat, skall du
        uppst till din del, vid dagarnas nde.



Hosea


001:001 Detta r HERRENS ord som kom till Hosea, Beeris son, i Ussias,
        Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, och i Jerobeams,
        Joas' sons, Israels konungs, tid.

001:002 Nr HERREN frst begynte tala genom Hosea, sade HERREN till
        honom: G stad och skaffa dig en trols hustru och barn--av
        en trols moder; ty i trols avfllighet lper landet bort ifrn
        HERREN.

001:003 D gick han stad och tog Gomer, Diblaims dotter; och hon blev
        havande och fdde honom en son.
001:004 Och HERREN sade till honom: Giv denne namnet Jisreel; ty nr
        nnu en liten tid har frgtt, skall jag hemska Jisreels
        blodskulder p Jehus hus och gra slut p konungadmet i
        Israels hus.
001:005 Och det skall ske p den dagen att jag skall bryta snder
        Israels bge i Jisreels dal.

001:006 Och hon blev ter havande och fdde en dotter.  D sade han till
        honom: Giv denna namnet Lo-Ruhama; ty jag vill icke vidare
        frbarma mig ver Israels hus, s att jag frlter dem.
001:007 Men ver Juda hus vill jag frbarma mig, och jag skall giva dem
        frlsning genom HERREN, deras Gud; icke genom bge och svrd och
        vad till kriget hr skall jag frlsa dem, icke genom hstar och
        ryttare.

001:008 Och nr hon hade avvant Lo-Ruhama, blev hon ter havande och
        fdde en son.
001:009 D sade han: Giv denne namnet Lo-Ammi; ty I ren icke mitt
        folk, ej heller vill jag hra eder till.

001:010   Men antalet av Israels barn skall bliva
              ssom havets sand,
          som man icke kan mta,
              ej heller rkna;
          och det skall ske, att i stllet fr att det sades till dem:
              I ren icke mitt folk,
          skola de kallas den levande Gudens barn.
001:011   Och Juda barn och Israels barn
              skola samla sig tillhopa,
          och skola stta ver sig
              ett gemensamt huvud,
          och skola draga upp ur landet;
              ty stor skall Jisreels dag vara.

002:001 Kallen d edra brder Ammi och edra systrar Ruhama.

002:002   Gn till rtta med eder moder, gn till rtta;
          ty hon r icke min hustru,
          och jag r icke hennes man.
          M hon skaffa bort det lsaktiga vsendet frn sitt ansikte
          och otuktsvsendet frn sin barm.
002:003   Varom icke, skall jag klda av henne, s att hon ligger naken,
          jag skall lta henne st dr sdan hon var den dag d hon fddes.
          Jag skall gra henne lik en ken
          och lta henne bliva ssom ett torrt land
          och lta henne d av trst.
002:004   Och mot hennes barn skall jag icke visa ngot frbarmande,
          eftersom de ro barn av en trols moder;
002:005   ty deras moder var en trols kvinna,
          ja, hon som fdde dem bedrev skamliga ting.
          Hon sade ju: Jag vill flja efter mina lskare,
          som giva mig min mat och min dryck,
              min ull och mitt lin,
              min olja och mitt vin.

002:006   Se, drfr skall jag nu ock
              stnga din vg med trnen.
          Ja, en mur skall jag resa framfr henne,
              s att hon ej skall finna ngon stig.
002:007   Nr hon d lper efter sina lskare,
              skall hon icke f dem fatt;
          nr hon sker dem,
              skall hon ej finna dem.
          D skall hon sga:
          Jag vill g tillbaka till min frste man
          ty bttre var mig d n nu.

002:008   Men hon har icke frsttt
          att det var jag som sknkte t henne
          bde sden och vinet och oljan,
          och att det var jag som gav henne s mycket silver,
          s ock guld, varav de gjorde sin Baalsbild.
002:009   Drfr skall jag taga tillbaka
              min sd, nr tiden r inne,
              och mitt vin, nr stunden kommer;
          jag skall taga bort min ull och mitt lin,
          det varmed hon skulle skyla sin blygd.
002:010   Ja, nu skall jag blotta hennes skam
          infr hennes lskares gon,
          och ingen skall rdda henne ur min hand.
002:011   Och jag skall gra slut p all hennes frjd,
          p hennes fester, nymnader och sabbater
          och p alla hennes hgtider.
002:012   Jag skall frda hennes vintrd och fikontrd,
          dem om vilka hon sade: De ro en ln
          som mina lskare hava givit mig.
          och jag skall gra drav en vildmark,
          och markens djur skola ta drav.
002:013   S skall jag hemska henne fr hennes Baalsdagar,
          d hon tnde offereld t Baalerna
          och prydde sig med ring och brstspnne
          och fljde efter sina lskare,
          men glmde mig, sger HERREN.

002:014   Se, frdenskull vill jag
              locka henne bort
          och fra henne ut i knen
              och tala ljuvligt till henne.
002:015   Drefter skall jag
              giva henne tillbaka hennes vingrdar
          och gra Akors dal
              till en hoppets port.
          D skall hon sjunga
              ssom i sin ungdoms dagar,
          och ssom p den dag d hon drog upp
              ur Egyptens land.
002:016   Och det skall ske p den dagen, sger HERREN,
          att du skall ropa: Min man!,
              och icke mer ropa till mig: Min Baal!
002:017   Ja, Baalernas namn
              skall jag skaffa bort ur hennes mun,
          s att de icke mer
              skola nmnas vid namn.
002:018   Och jag skall p den dagen
              fr deras rkning sluta ett frbund
          med djuren p marken
              och med fglarna under himmelen
              och med krldjuren p jorden.

          Och bge och svrd och vad till kriget hr
          skall jag bryta snder och skaffa bort ur landet
          och lta dem bo dr i trygghet.
002:019   Och jag skall trolova mig med dig fr evig tid;
          jag skall trolova mig med dig rttfrdighet och rtt,
          i nd och barmhrtighet.
002:020   Ja, i trofasthet skall jag trolova mig med dig,
          och du skall s lra knna HERREN.

002:021   Och det skall ske p den dagen
          att jag skall bnhra, sger HERREN,
          jag skall bnhra himmelen,
          och den skall bnhra jorden,
002:022   och jorden skall bnhra sden,
          s ock vinet och oljan,
          och de skola bnhra Jisreel.
002:023   Och jag skall plantera henne t mig i landet
          och frbarma mig ver Lo-Ruhama
          och sga till Lo-Ammi: Du r mitt folk.
          Och det skall svara: Du r min Gud.

003:001 Och HERREN sade till mig: G nnu en gng stad och giv din
        krlek t en kvinna som har en lskare och r en
        ktenskapsbryterska; likasom HERREN lskar Israels barn, fastn
        de vnda sig till andra gudar och lska druvkakor.

003:002 Och jag kpte henne t mig och gav fr henne femton siklar
        silver och en homer korn, och drutver en letek korn.
003:003 Sedan sade jag till henne: I lng tid skall du bliva sittande
        fr min rkning, utan att f bedriva ngon otukt, och utan att
        hava att skaffa med ngon man; och jag skall bete mig sammalunda
        mot dig.

003:004   Ja, i lng tid
              skola Israels barn
          f sitta utan konung och furste,
              utan offer och stoder
              och utan efod och husgudar.
003:005   Sedan skola Israels barn omvnda sig
          och ska HERREN, sin Gud,
              och David, sin konung;
          med fruktan skola de ska HERREN och hans goda,
              i kommande dagar.

004:001   Hren HERRENS ord,
              I Israels barn.
          Ty HERREN har sak
              med landets inbyggare,
          eftersom ingen sanning och ingen krlek
          och ingen Guds kunskap finnes i landet.
004:002   Man svr och ljuger,
              man mrdar och stjl
              och begr ktenskapsbrott;
          man far fram p vldsverkares vis,
              och blodsdd fljer p blodsdd.
004:003   Drfr ligger landet srjande,
          och allt som lever dr frsmktar
          bde djuren p marken
              och fglarna under himmelen;
          sjlva fiskarna i havet frgs.

004:004 Dock br man icke s mycket g till rtta med ngon annan eller
        frebr honom, eller frebr ditt folk, som man br g till
        rtta med prsten.

004:005   Ja, du skall komma p fall om dagen,
              p fall skall ock profeten komma
              jmte dig om natten,
          jmvl din moder skall jag frgra.
004:006   Det r frbi med mitt folk,
              drfr att det ej fr ngon kunskap.
          Men eftersom du har frkastat kunskap,
          drfr skall ock jag frkasta dig,
          s att du upphr att vara min prst.
          Och ssom du har frgtit din Guds lag,
          s skall ock jag frgta dina barn.
004:007   Ju mer de hava ftt vxa till,
          dess mer hava de syndat mot mig;
          men deras ra skall jag frbyta i skam.
004:008   Av mitt folks synd fda de sig,
          och till dess missgrning str deras begr.
004:009   Men nu skall det g prsten och folket lika:
          jag skall hemska dem fr deras vgar,
          och fr deras grningar skall jag vederglla dem.
004:010   Nr de ta, skola de icke bliva mtta,
          och genom sitt lsaktiga leverne skola de ej frka sig;
          de hava ju upphrt att hlla sig till HERREN.
004:011   Lsaktighet och vin och must taga bort frstndet.

004:012   Mitt folk frgar sin stock till rds
          och vill hmta besked av sin stav;
          ty en trolshetens ande har frt dem vilse,
          s att de i trols avfllighet hava lupit bort ifrn sin Gud.
004:013   P bergens toppar frambra de offer,
          och p hjderna tnda de offereld,
          under ekar, popplar och terebinter,
          eftersom skuggan dr r s god.
          S bliva edra dttrar skkor,
          och edra sners hustrur ktenskapsbryterskor.
004:014   Dock kan jag icke straffa edra dttrar fr att de ro skkor,
          eller edra sners hustrur fr att de ro ktenskapsbryterskor,
          ty mnnen sjlva g ju avsides med skkor,
          och offra med tempeltrnor.
          S lper folket, som intet frstr, till sin undergng.

004:015   Om nu du Israel vill bedriva din otukt,
          s m dock Juda icke draga sig skuld.
          Kommen d icke till Gilgal,
          dragen ej upp till Bet-Aven,
          och svrjen icke: S sant HERREN lever.

004:016   Om Israel spjrnar emot
              ssom en obndig ko,
          mnne HERREN nd skall fra dem i bet
              ssom lamm i vida knen
004:017   Nej, Efraim str i frbund
              med avgudar;
              m han d fara!
004:018   Deras dryckenskap r omttlig.
              hejdlst bedriva de sin otukt;
          de som skulle vara landets skldar
              lska vad skamligt r.
004:019   Men en stormvind skall fatta dem
              med sina vingar,
          och de skola komma p skam med sina offer.

005:001   Hren detta, I prster,
              akten hrp, I av Israels hus,
          och I av konungens hus, lyssnen hrtill;
          ty eder gller domen.
          Ty I haven varit en snara fr Mispa
          och ett nt, utbrett p Tabor.

005:002   Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare,
          men jag skall bliva ett tuktoris fr allasammans.

005:003   Jag knner Efraim,
          och Israel r icke frdold fr mig.
          Du Efraim, du har ju nu blivit en skka,
          Israel har orenat sig.
005:004   De lgga sig icke vinn om
          att vnda tillbaka till sin Gud,
          ty en trolshetens ande bor i deras brst,
          och HERREN knna de icke.

005:005   Men Israels stolthet vittnar emot honom,
          och Israel och Efraim komma p fall genom sin missgrning;
          Juda kommer ock p fall jmte dem.
005:006   Om de n med fr och fkreatur
          g stad fr att ska HERREN,
          s finna de honom nd icke;
          han har dragit sig undan frn dem.
005:007   Mot HERREN hava de handlat trolst,
          ja, de hava ftt barn som icke ro hans.
          Drfr skall nu en nymnadsdag frtra dem,
          jmte det som de fingo p sin del.

005:008   Stten i basun i Gibea,
              i trumpet i Rama,
          blsen larmsignal i Bet-Aven.
              Fienden r efter dig, Benjamin!
005:009   Efraim skall varda delagt
              p straffets dag;
          mot Israels stammar
              kungr jag vad visst r.
005:010   Juda furstar hava blivit
              rmrkflyttares likar;
          ver dem skall jag utgjuta
              min vrede ssom vatten.

005:011   Efraim lider frtryck,
              och hans rtt vldfres,
          ty han har tagit sig till att vandra
              efter tomma stadgar.
005:012   Drfr r jag nu fr Efraim ssom mal
          och fr Juda hus ssom rta i benen.
005:013   Och Efraim har mrkt sin sjukdom
          och Juda sitt sr;
          drfr har Efraim gtt till Assur
          och snt bud till Jarebs-konungen.
          Men denne skall icke kunna hela eder;
          edert sr skall icke bliva lkt.

005:014   Ty jag skall vara ssom ett lejon mot Efraim
          och ssom ett ungt lejon mot Juda hus.
          Sjlv griper jag mitt rov och gr bort drmed;
          jag slpar det bort utan rddning.
005:015   Jag vill g min vg, tillbaka till min boning,
          till dess att de hava ftt lida vad de hava frskyllt
          och begynna ska mitt ansikte.

006:001   Ja, i sin nd skola de ska mig:
          Kommen, ltom oss vnda om till HERREN.
          Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss.
          Han har slagit oss, han skall ock frbinda oss.
006:002   Han skall om tv dagar ter gra oss helbrgda;
          ja, p tredje dagen skall han lta oss st upp,
          s att vi f leva infr honom.
006:003   S ltom oss lra knna HERREN,
          ja, ltom oss fara efter att lra knna honom.
          Hans uppgng r s viss som morgonrodnadens,
          och han skall komma ver oss lik ett regn,
          lik ett vrregn, som vattnar jorden.

006:004   Vad skall jag taga mig till med dig Efraim?
          Vad skall jag taga mig till med dig, Juda?
          Eder krlek r ju lik morgonskyn,
          lik daggen, som tidigt frsvinner.
006:005   Drfr har jag utdelat mina hugg genom profeterna,
          drfr har jag drpt dem genom min muns tal;
          s skall domen ver dig st fram i ljuset.
006:006   Ty jag har behag till krlek och icke till offer,
          och till Guds kunskap mer n till brnnoffer.

006:007   Men dessa hava p mnniskovis vertrtt frbundet;
              dri hava de handlat trolst mot mig.
006:008   Gilead r en stad av ogrningsmn,
              den r full med blodiga spr.
006:009   Och lik en rvarskara, som ligger i frst fr mnniskor,
              r prsternas hop.
          De mrda p vgen till Sikem,
              ja, vad skndligt r gra de.
006:010   I Israels hus
              har jag sett gruvliga ting;
          dr bedriver Efraim sin otukt,
              dr orenar sig Israel.

006:011   Ocks fr dig, Juda,
              r en skrdetid bestmd,
          nr jag ter upprttar mitt folk.

007:001   Nr jag vill hela Israel,
          d uppenbarar sig Efraims missgrning
              och Samariens ondska.
          Ty de va falskhet,
              tjuvar gra inbrott,
              rvarskaror plundra p vgarna.
007:002   Och de betnka icke i sina hjrtan
          att jag lgger all deras ondska p minnet.
          De ro nu kringrnda av sina egna grningar,
          ty dessa hava kommit infr mitt ansikte.

007:003   Med sin ondska bereda de konungen gldje
              och med sina lgner furstarna.
007:004   Allasammans ro de ktenskapsbrytare;
              de likna en ugn,
              upphettad av bagaren,
          som nr han har kndat degen,
              underlter att elda,
              till dess att degen r syrad.
007:005   P vr konungs dag
              drucko sig furstarna
              febersjuka av vin;
          sjlv rckte han
              bespottarna handen.
007:006   Nr de med sina anslag hava eldat upp sitt hjrta
              likasom en ugn,
          sover bagaren
              hela natten;
          men om morgonen brinner elden
              i ljus lga.
007:007   Allasammans ro de heta ssom en ugn
          och frbrnna s sina domare;
          ja, alla deras konungar falla,
          ty bland dem finnes ingen som kallar mig.

007:008   Efraim beblandar sig
              med andra folk;
          Efraim har blivit lik
              en ovnd kaka.
007:009   Frmlingar hava frtrt hans kraft,
              men han frstr intet;
          fastn han har ftt gr hr,
              frstr han nd intet.
007:010   Men Israels stolthet vittnar emot honom;
          de vnda icke om till HERREN, sin Gud,
          och de ska honom ej, allt detta oaktat.
007:011   Efraim har blivit lik en duva,
              enfaldig, utan frstnd.
          Egypten pkalla de,
              till Assur g de;
007:012   men bst de g dr,
          breder jag ut mitt nt ver dem
          och drager dem ned,
          ssom vore de fglar under himmelen.
          Ja, jag skall tukta dem,
          ssom det redan har sports i deras frsamling.

007:013   Ve ver dem,
              ty de hava flytt bort ifrn mig!
          Frdrv ver dem,
              ty de hava avfallit frn mig!
          Och jag skulle frlossa dem,
              dem som fra mot mig
              s lgnaktigt tal!
007:014   De ropa icke till mig av hjrtat,
              allenast jmra sig p sina lger;
          de hava ngest fr sin sd och sitt vin,
              men de ro genstrviga mot mig.
007:015   Det var jag som undervisade dem och strkte deras armar,
              men de hava ont i sinnet mot mig.
007:016   De vnda om, men icke till den som r drovan;
              de ro lika en bge som sviker.
          Deras furstar skola falla genom svrd,
              drfr att deras tungor ro s htska.
          D skall man bespotta dem
              i Egyptens land.

008:001   Stt basunen fr din mun!
              Ssom en rn kommer fienden ver HERRENS hus,
          eftersom de hava vertrtt mitt frbund
              och avfallit frn min lag.
008:002   De ropa till mig: Min Gud!
              Vi knna dig, vi av Israel.
008:003   Men eftersom Israel har frkastat vad gott r,
              skall fienden jaga honom.

008:004   Sjlva valde de sig konungar,
              som icke kommo frn mig;
          de tillsatte furstar,
              utan att jag fick veta ngot drom
          av sitt silver och guld
              gjorde de sig avgudar,
              ty det skulle ju frstras.

008:005   En styggelse r din kalv, Samarien!
          Min vrede r upptnd mot dessa mnniskor;
          huru lnge skola de kunna undg straff?
008:006   Frn Israel har ju kalven kommit;
          en konstarbetare har gjort honom,
          och en gud r han icke.
          Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor.

008:007   Ty vind s de,
              och storm skola de skrda.
          Sd skola de icke f,
          deras grda skall icke
              giva ngon fda,
          och giver den ngon,
              skola frmlingar uppsluka den.

008:008 Uppslukad varder Israel!  Redan aktas de bland hedningarna ssom
        ett vrdelst ting.
008:009 Ty vl hava de dragit stad upp till Assur, lika vildsnor som
        g sin egen vg, ja, vl vill Efraim kpsl om lskog;
008:010 men huru de n kpsl bland hedningarna, skall jag dock nu
        trnga dem tillhopa och lta dem begynna en tid av ringhet,
        under verkonungens frtryck.

008:011 Eftersom Efraim har gjort sig s mnga altaren till synd, skola
        ock hans altaren bliva honom till synd.
008:012 Om jag n skriver mina lagar fr honom i tiotusental, s rknas
        de ju dock fr en frmlings lagar.
008:013 Ssom slaktoffergvor t mig offrar man ktt som man sedan ter
        upp; HERREN har intet behag till sdana.  Nu kommer han ihg
        deras missgrning och hemsker deras synder; till Egypten skola
        de f vnda tillbaka.

008:014 Och eftersom Israel har frgtit sin skapare och byggt sig
        palatser, och eftersom Juda har uppfrt s mnga befsta stder,
        skall jag snda en eld mot hans stder, och den skall frtra
        palatsen i dem.

009:001   Gld dig icke, Israel,
          s att du jublar ssom andra folk,
          du som i trols avfllighet har lupit bort ifrn din Gud,
              du som har haft ditt behag i skkoln
          p alla sdeslogar.
009:002   Logen och vinpressen skola icke fda dem,
          och vinet skall sl fel fr dem.
009:003   De skola icke f bo i HERRENS land;
          Efraim mste vnda tillbaka till Egypten,
          och i Assyrien skola de ndgas ta vad orent r.
009:004   De skola ej f offra vin till drickoffer t HERREN
          och skola icke vinna hans vlbehag.
          Deras slaktoffer skola vara fr dem ssom sorgebrd;
          alla som ta drav skola bliva orena.
          Ty det brd de f stillar allenast deras hunger,
          det kommer icke in i HERRENS hus.

009:005   Vad skolen I d gra, nr en hgtidsdag kommer,
              en HERRENS festdag?
009:006   Ty se, om de undg frdelsen,
              bliver det Egypten som fr frsamla dem,
              Mof som fr begrava dem.
          Deras silver, som r dem s krt,
              skola nsslor taga i besittning;
          trne skall vxa i deras hyddor.

009:007   De komma, hemskelsens dagar!
              De komma, vedergllningens dagar!
          Israel skall frnimma det.
          Ssom en dre str d profeten,
              ssom en vanvetting andans man,
          fr din stora missgrnings skull;
              ty stor har din htskhet varit.
009:008   Ja, en lurande fiende r Efraim mot min Gud;
          fr profeten sttas fllor p alla hans vgar
          och utlggas snaror i hans Guds hus.
009:009   I djupt frdrv ro de nedsjunkna,
              nu ssom i Gibeas dagar.
          Men han kommer ihg deras missgrning,
              han hemsker deras synder.

009:010   Ssom druvor i knen
              fann jag Israel;
          jag sg edra fder
              ssom frstlingsfrukter p ett fikontrd,
              d det begynner bra frukt.
          Men nr de kommo till Baal-Peor,
              invigde de sig t skndlighetsguden
          och blevo en styggelse
              lika honom som de lskade.

009:011   Efraims hrlighet
              skall flyga sin kos ssom en fgel;
          ingen skall dr fda barn eller g havande,
              ingen bliva fruktsam.
009:012   Och om de n f uppfda barn t sig,
              skall jag taga dessa ifrn dem,
              s att ingen mnniska bliver kvar.
          Ja, ve dem sjlva,
              nr jag viker ifrn dem!

009:013   Vl r Efraim nu
              vad jag har sett Tyrus vara,
              en plantering p ngen;
          men Efraim skall en gng f fra ut
              sina sner till bdeln.

009:014   Giv dem, HERRE,
              vad du br giva dem.
          Giv dem ofruktsamma modersskten
              och frsinade brst.

009:015   All deras ondska r samlad i Gilgal;
              ja, dr fick jag hat till dem
          Fr deras onda vsendes skull
              vill jag driva dem ut ur mitt hus.
          Jag skall icke lngre bevisa dem krlek;
              alla deras styresmn ro ju upprorsmn.
009:016   Efraim skall bliva nedbruten;
              deras rot skall frtorkas,
              de skola ej bra ngon frukt.
          Om de ock fda barn,
              skall jag dda deras livsfrukt,
              huru kr den n r dem.
009:017   Ja, min Gud skall frkasta dem,
              eftersom de icke ville hra honom;
          de skola bliva flyktingar bland hedningarna.

010:001   Israel var ett frodigt vintrd,
              som satte frukt.
          Men ju mer frukt han fick,
              dess flera altaren gjorde han t sig;
          ju bttre det gick hans land,
              dess prktigare stoder reste han.
010:002   Deras hjrtan voro hala;
              nu skola de lida vad de hava frskyllt.
          Han skall sjlv bryta ned deras altaren,
              frstra deras stoder.
010:003   Ja, nu skola de f sga:
              Vi hava blivit utan konung,
          drfr att vi icke fruktade HERREN.
          Dock, en konung,
              vad skulle nu han kunna gra fr oss?

010:004   De tala tomma ord,
              de svrja falska eder,
              de sluta frbund;
          men ssom en bitter planta skjuter domen upp
              ur markens fror.
010:005   Fr kalvarna i Bet-Aven
          skola Samariens inbyggare f bekymmer;
          ja, fr en sdan skall hans folk hava sorg,
          och hans prster skola skria fr hans skull,
          nr hans skatter fras bort frn honom.
010:006   Ocks han sjlv skall bliva slpad till Assyrien
          ssom en sknk t Jarebs-konungen.

          Skam skall Efraim uppbra,
          Israel skall komma p skam med sina rdslag.
010:007   Det r frbi med Samariens konung;
          ssom ett spn p vattnet far han hn.
010:008   delagda bliva Avens offerhjder,
              som Israel s har frsyndat sig med;
          trne och tistel
              skall skjuta upp p deras altaren.
          D skall man sga till bergen: Skylen oss,
          och till hjderna: Fallen ver oss.

010:009   Israels synd nr tillbaka
              nda till Gibeas dagar;
              dr hava de frblivit stende.
          Icke skulle hmndekriget mot de orttfrdiga
              kunna n dem i deras Gibea?
010:010   Jo, nr mig s lyster, tuktar jag dem;
          d skola folken frsamlas mot dem
          och oka dem ihop med deras bda missgrningsverk.

010:011   Efraim har varit en hemtam kalv,
              som fann behag i att g p trsklogen;
          och jag har skonat
              hans frodiga hals.
          Nu skall jag spnna Efraim i oket,
              Juda skall g fr plogen,
              Jakob fr harven.

010:012   Sn ut t eder i rttfrdighet,
          skrden efter krlekens bud,
          bryten eder ny mark;
          ty det r tid att ska HERREN,
          fr att han skall komma och lta rttfrdighet regna ver eder.

010:013   I haven pljt ogudaktighet,
              orttfrdighet haven I skrdat,
          I haven tit lgnaktighets frukt,
              i frlitande p eder vg,
              p edra mnga hjltar.
010:014   Men ett stridslarm skall uppst bland edra stammar,
              och alla edra fsten skola delggas,
              ssom Bet-Arbel delades av Salman
              p stridens dag,
          d man krossade bde mdrar och barn.

010:015   Sdant skall Betel tillskynda eder,
          fr eder stora ondskas skull.
          Nr morgonrodnaden gr upp, r det frbi,
          frbi med Israels konung!

011:001   Nr Israel var ung, fick jag honom kr,
          och ut ur Egypten kallade jag min son.
011:002   Men ju mer de hava blivit kallade,
              dess mer hava de dragit sig undan;
          de frambra offer t Baalerna,
              och t beltena tnda de offereld.
011:003   Och likvl var det jag som lrde Efraim att g,
          och som tog dem upp i mina armar.
          Men de frstodo icke att jag ville hela dem.
011:004   Med lena band drog jag dem,
          med krlekens tg;
          jag lttade oket ver deras halsar,
          jag snkte mig ned till dem och gav dem fda.

011:005   Borde de d icke f vnda tillbaka till Egyptens land
          eller f Assur till sin konung,
          eftersom de icke vilja omvnda sig?
011:006   Ja, svrdet skall rasa i deras stder
          och frstra deras bommar och frossa omkring sig,
          fr deras anslags skull.
011:007   Ty mitt folks hg str till avfall frn mig;
          och huru mycket man n kallar dem till den som r drovan,
          s hjer sig nd ingen.

011:008   Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim,
              och lta dig fara, Israel?
          Icke kan jag giva dig till pris ssom Adma
              och lta det g dig ssom Seboim?
          Mitt hjrta vnder sig i mig,
              all min barmhrtighet vaknar.
011:009   Jag vill icke lta dig knna
              min vredes gld,
          jag skall icke vidare
              frdrva Efraim.
          Ty jag r Gud
              och icke en mnniska;
          helig r jag bland eder,
          och med vrede vill jag ej komma.

011:010   Efter HERREN skola de s draga stad,
              och han skall ryta ssom ett lejon;
          ja, han skall upphva ett rytande,
              och hans barn skola d med bvan
              samlas vsterifrn;
011:011   ssom fglar skola de med bvan komma frn Egypten
              och ssom duvor frn Assurs land.
          Och sedan skall jag lta dem bo kvar i sina hus,
              sger HERREN.

012:012   Efraim har omvrvt mig med lgn
              och Israels hus med svek
          Juda r alltjmt trols mot Gud,
              mot den Helige, den Trofaste.

012:001   Efraim jagar efter vind
              och far efter stanvder;
          bestndigt gr han framt
              i lgn och vld.
          Med Assur sluter man frbund,
              och olja fr man till Egypten.
012:002   Men HERREN skall g till rtta med Juda
          och hemska Jakob, ssom hans vgar frtjna;
          efter hans grningar skall han vederglla honom.

012:003   I moderlivet grep han sin broder i hlen,
          och i sin mandomskraft kmpade han med Gud.
012:004   Ja, han kmpade med ngeln och vann seger,
          han grt och bad honom om nd.
          I Betel mtte han honom,
          och dr talade han med oss.
012:005   Och HERREN, hrskarornas Gud,
          HERREN r hans namn.

012:006   S vnd nu om till din Gud;
          hll fast vid krlek och rtt,
          och frbida din Gud bestndigt.

012:007   Kanaans folk gr
              med falsk vg i sin hand,
              det lskar orttrdig vinning;
012:008   s sger ock Efraim:
              Jag har ju blivit rik,
              jag har frvrvat mig gods;
          vad jag n gr,
              skall det ej draga ver mig skuld
              som kan rknas fr synd.
012:009   Men jag som r HERREN, din Gud,
              alltsedan du var i Egyptens land,
          jag skall terigen lta dig bo i tlt,
              likasom vid eder hgtid.

012:010   Jag har talat till profeterna,
          jag har ltit dem skda mngahanda syner,
          och genom profeterna har jag talat i liknelser.
012:011   r nu Gilead ett ogrningsnste,
              dr allenast falskhet rder,
          och offrar man tjurar i Gilgal,
          s skola ock deras altaren bliva lika stenrsen
              vid markens fror.

012:012   Och Jakob flydde till Arams mark
          Israel tjnade fr en kvinna,
          fr en kvinnas skull vaktade han hjorden.
012:013   Men genom en profet frde HERREN
              Israel upp ur Egypten,
              och genom en profet blev folket bevarat.

012:014   Efraim har uppvckt bitter frtrnelse;
          hans Herre skall lta hans blodskulder drabba honom
          och lta hans smdelser falla tillbaka p honom sjlv.

013:001   S ofta Efraim tog till orda, uppstod skrck;
          hgt tronade han i Israel.
          Men han drog sig skuld genom Baal och mste s d.
013:002   Och nnu fortg de i sin synd;
          av sitt silver gra de sig gjutna belten,
          avgudar efter sitt eget frstnd,
          alltsammans konstarbetares verk.
          Till sdana stlla de sina bner;
          under det att de slakta mnniskor,
              giva de sin hyllningskyss t kalvar.
013:003   Drfr skola de bliva lika morgonskyn,
          lika daggen som tidigt frsvinner,
          lika agnar som blsa bort ifrn trskplatsen
          och lika rk som flyr hn ur ett rkfng.

013:004   Men jag r HERREN, din Gud,
              alltsedan du var i Egyptens land;
          utom mig vet du ej av ngon Gud,
              och ingen annan frlsare finnes n jag.
013:005   Det var jag som lt mig vrda om dig i knen,
              i den brnnande torkans land.
013:006   Men ju bttre bete de fingo, dess mttare blevo de,
          och nr de voro mtta till fyllest,
          blevo deras hjrtan hgmodiga;
              och s glmde de mig.

013:007   D blev jag mot dem ssom ett lejon;
          lik en panter lurar jag nu vid vgen.
013:008   Jag kommer ver dem ssom en bjrninna
          frn vilken man har tagit ungarna,
          jag river snder deras hjrtans hlje;
          jag uppslukar dem p stllet, lik en lejoninna,
          lik ett vilddjur som sndersliter dem.

013:009   Det har blivit ditt frdrv, o Israel,
              att du satte dig upp mot mig som var din hjlp.
013:010   Var r nu din konung,
              som skulle bereda dig frlsning i alla dina stder?
          Och var har du dina domare, du som sade:
          Lt mig f konung och furstar?
013:011   Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede,
          och i min frgrymmelse skall jag ter taga honom bort.

013:012   Efraims missgrning r samlad ssom i en pung,
              och hans synd r i frvar.
013:013   En barnafderskas vnda
              skall komma ver honom.
          Han r ett ofrnuftigt foster,
              som icke kommer fram i fdseln.
              nr tiden r inne.
013:014   Skulle jag frlossa sdana ur ddsrikets vld,
              kpa dem fria ifrn dden?
          --Var har du dina hemskelser, du dd?
          Var har du din pest, du ddsrike?
          nger m vara frdold fr mina gon.

013:015   Bst han str dr frodig bland sina brder
              skall en stanvind komma,
          ett HERRENS vder,
              som stiger upp frn knen;
          d skall hans brunn komma p skam
              och hans klla sina ut.
          Den vinden rycker bort de skatter han har samlat
              av alla slags dyrbara hvor.

014:001   Samarien skall lida vad det har frskyllt
              genom sin genstrvighet mot sin Gud.
          Inbyggarna skola falla fr svrd,
          deras spda barn skola bliva krossade
              och deras havande kvinnor skall man upprista.

014:002   Vnd om, o Israel,
              till HERREN, din Gud;
          ty genom din missgrning har du
              kommit p fall.
014:003 Tagen med eder bneord,
          och vnden s ter till HERREN;
        sgen till honom:
          Skaffa bort all missgrning,
          och tag fram goda hvor,
        s vilja vi hembra dig vra lppars offer,
          ssom man offrar tjurar.
014:004   Hos Assur skola vi ej mer ska vr frlsning,
              vi skola icke vidare stiga till hst.
          vra hnders verk skola vi icke mer
              kalla fr vr Gud.
          Ty hos dig r det som den faderlse
              undfr barmhrtighet.

014:005   Ja, deras avfllighet vill jag hela,
              jag vill bevisa dem krlek av hjrtat,
          ty min vrede har vnt sig ifrn dem.
014:006   Jag skall bliva fr Israel ssom dagg,
              han skall blomstra ssom en lilja,
          och ssom Libanons skog skall han skjuta rtter.
014:007   Telningar skola utg frn honom,
              han skall bliva lik ett olivtrd i fgring
          och doft skall han sprida ssom Libanon.
014:008   De som bo i hans skugga
              skola ter f odla sd
              och skola grnska ssom vintrd;
          hans namn skall vara ssom Libanons vin.
014:009   Men vad har jag d mer att skaffa med avgudarna, du Efraim!
          Jag sjlv vill ju giva bnhrelse och se till honom.
          Ja, lik en grnskande cypress vill jag bliva;
          hos mig skall finnas frukt att hmta fr dig.

014:010   Den som r vis, han akte hrp;
          den som r frstndig, han besinne detta.
          Ty HERRENS vgar ro rtta,
          och p dem vandra de rttfrdiga,
          men vertrdarna komma dr p fall.



Joel


001:001 Detta r HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son.

001:002   Hren detta, I gamle,
          och lyssnen hrtill, I landets alla inbyggare.
          Har ngot sdant skett frut i edra dagar
          eller i edra fders dagar?
001:003   Nej, om detta mn I frtlja fr edra barn,
          och edra barn m frtlja drom fr sina barn,
          och deras barn fr ett kommande slkte.

001:004   Vad som blev kvar efter grsgnagarna,
              det to grshopporna upp;
          och vad som blev kvar efter grshopporna,
              det to grsbitarna upp;
          och vad som blev kvar efter grsbitarna
              det to grsfrtarna upp.

001:005   Vaknen upp, I druckne, och grten;
          ja, jmren eder, alla I som dricken vin,
          ver att druvsaften r ryckt undan eder mun.
001:006   Ty ett folk har dragit upp ver mitt land,
              ett mktigt, ett som ingen kan rkna;
          det har tnder likasom lejon,
          och dess kindtnder likna lejoninnors.
001:007   Mina vintrd har det frtt,
              och mina fikontrd har det brutit ned
          det har skalat dem nakna och kastat dem undan;
              vitnade ro deras rankor.

001:008   Klaga likasom en jungfru som br sorgdrkt
              efter sin ungdoms brudgum
001:009   Spisoffer och drickoffer ro frsvunna
              ifrn HERRENS hus;
          prsterna srja,
              HERRENS tjnare.
001:010   Flten ro frdda,
              marken ligger srjande,
          ty sden r frdd,
              vinet borttorkat,
              oljan utsinad.
001:011   kermnnen st med skam,
              vingrdsmnnen jmra sig,
          ver vetet och ver kornet;
          ty skrden p marken r frstrd.
001:012   Vintrden ro frtorkade
              och fikontrden frsmkta;
          granattrden och palmerna och ppeltrden
          och alla andra trd p marken hava torkat bort.
          Ja, all frjd har vissnat
              och flytt ifrn mnniskors barn.

001:013   Klden eder i sorgdrkt och klagen, I prster;
          jmren eder, I som tjnen vid altaret;
          gn in och sitten i sorgdrkt natten igenom,
              I min Guds tjnare,
          eftersom eder Gud hus mste sakna
              spisoffer och drickoffer
001:014   Plysen en helig fasta,
              lysen ut en hgtidsfrsamling;
          frsamlen de gamla,
              ja, alla landets inbyggare,
          till HERRENS, eder Guds, hus;
              och ropen s till HERREN.

001:015   Ve oss, vilken dag!
          ty HERRENS dag r nra,
          och ssom vld frn den Allsvldige kommer den.
001:016   Har icke vr brgning blivit frstrd
              mitt fr vra gon?
          har icke gldje och frjd frsvunnit
              ifrn var Guds hus?
001:017   Utsdet ligger frtorkat
              under mullen,
          frrdshusen st de,
              ladorna f frfalla,
              ty sden r borttorkad.
001:018   Huru stnar icke boskapen!
          Huru ngslas ej fkreaturens hjordar!
          De finna ju intet bete.
          Ja, ocks frhjordarna f lida under skulden.

001:019   Till dig, HERRE, ropar jag,
              nu d en eld har frtrt
              betesmarkerna i knen
          och en eldslga har frbrnt
              alla trd p marken.
001:020   Ja, ocks markens djur
              ropa med trngtan till dig,
          eftersom vattenbckarna ro uttorkade
              och betesmarkerna i knen
              ro frtrda av eld.

002:001   Stten i basun p Sion,
          och blsen larmsignal p mitt heliga berg;
          m alla landets inbyggare darra!
          Ty HERRENS dag kommer, ja, den r nra;
002:002   en dag av mrker och tjocka,
          en dag av moln och tcken,
          lik en gryning som breder ut sig ver bergen.
          Ett stort och mktigt folk kommer,
          ett vars like aldrig ngonsin har funnits
          och ej heller hdanefter skall uppst,
          intill senaste slktens r.
002:003   Framfr dem gr en frtrande eld
          och bakom dem kommer en frbrnnande lga.
          Likt Edens lustgrd var landet framfr dem,
          men bakom dem r det en de ken;
          ja, undan dem finnes ingen rddning.

002:004   De te sig likasom hstar,
          och ssom stridshstar hasta de stad.
002:005   Med ett rassel likasom av vagnar
          sprnga de fram ver bergens toppar,
          med ett brus ssom av en eldslga,
              nr den frtr str;
          de ro ssom ett mktigt folk,
              ordnat till strid.
002:006   Vid deras syn gripas folken av ngest,
          alla ansikten skifta frg.
002:007   Ssom hjltar hasta de stad,
          lika stridsmn bestiga de murarna;
          var och en gr sin vg rakt fram,
          och ingen tager miste om sin strt.
002:008   Den ene trnger icke den andre,
          var och en gr sin givna bana;
          mitt igenom vapnen strta de fram utan hejd.
002:009   I staden rusa de in
              p murarna hasta de stad,
          i husen trnga de upp,
          genom fnstren bryta de sig vg,
              ssom tjuvar gra.
002:010   Vid deras syn darrar jorden,
          och himmelen bvar;
          solen och mnen frmrkas,
          och stjrnorna mista sitt sken.
002:011   Och HERREN lter hra sin rst framfr sin hr
          ty hans skara r mycket stor,
          mktig r den skara som utfr hans befallning.
          Ja, HERRENS dag r stor
              och mycket fruktansvrd
              vem kan uthrda den?

002:012   Dock, nu mn I vnda om till mig
          av allt edert hjrta, sger HERREN,
          med fasta och grt och klagan.
002:013   Ja, riven snder edra hjrtan, icke edra klder,
          och vnden om till HERREN, eder Gud;
          ty ndig och barmhrtig r han,
          lngmodig och stor i mildhet,
          och sdan att han ngrar det onda.
002:014   Mhnda vnder han om och ngrar sig
          och lmnar kvar efter sig ngon vlsignelse,
          till spisoffer och drickoffer
              t HERREN, eder Gud.

002:015   Stten i basun p Sion,
          plysen en helig fasta
              lysen ut en hgtidsfrsamling;
002:016   frsamlen folket,
              plysen en helig sammankomst,
          kallen tillhopa de gamla
              frsamlen de sm barnen,
              jmvl dem som nnu dia vid brstet
          brudgummen m komma ur sin kammare
          och bruden ur sitt gemak.
002:017   Mellan frhuset och altaret
              m prsterna, HERRENS tjnare,
              hlla klagogrt och sga:
          HERRE, skona ditt folk,
          och lt icke din arvedel bliva till smlek,
          till ett ordsprk bland hedningarna
          Varfr skulle man f sga bland folken:
          'Var r nu deras Gud?'

002:018 S upptndes d HERREN till nitlskan fr sitt land, och han
        mkade sig ver sitt folk;
002:019 HERREN svarade och sade till sitt folk:

        Se, jag vill snda eder sd och vin och olja, s att I fn mtta
        eder drav, och jag skall icke mer lta eder bliva till smlek
        bland hedningarna.
002:020 Och nordlandsskaran skall jag frjaga lngt bort ifrn eder, jag
        skall driva den undan till ett torrt och de Land, dess frtrupp
        till stra havet och dess eftertrupp till Vstra havet.  Och
        stank skall stiga upp drav, ja, vmjelig lukt skall stiga upp
        drav, eftersom den har tagit sig fr s stora ting.

002:021   Frukta icke, du land,
              utan frjda dig och glds,
          ty stora ting har HERREN tagit sig fr
002:022   Frukten icke, I markens djur,
          ty betesmarkerna i knen grnska,
          och trden bra sin frukt,
          fikontrden och vintrden
              giva sin kraft.
002:023   Och frjden eder, I Sions barn,
          varen glada i HERREN, eder Gud;
          ty han giver eder
              hstregn, i rtt tid,
          han som ock frr snde ned ver eder regn,
          bde hst och vr.
002:024   S skola logarna fyllas mod sd
          och pressarna flda ver
              av vin och olja.

002:025 Och jag skall giva eder gottgrelse fr de rsgrdor som tos
        upp av grshopporna, grsbitarna, grstarna och grsgnagarna,
        den stora hr som jag snde ut mot eder.
002:026 Och I skolen f ta till fyllest och bliva mtta; och d skolen
        I lova HERRENS, eder Guds, namn, hans som har handlat s
        underbart med eder; och mitt folk skall icke komma p skam
        evinnerligen.
002:027 Och I skolen frnimma att jag bor mitt i Israel, och att jag r
        HERREN, eder Gud, och eljest ingen.  Ja, mitt folk skall icke
        komma p skam evinnerligen.

002:028   Och det skall ske drefter
          att jag skall utgjuta min Ande ver allt ktt,
          och edra sner och edra dttrar skola profetera,
          edra gamla mn skola hava drmmar
          edra ynglingar skola se syner;
002:029   ocks ver dem som ro tjnare och tjnarinnor
          skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.
002:030   Och jag skall lta tecken synas
              p himmelen och p jorden:
          blod och eld och rkstoder.
002:031   Solen skall vndas i mrker
              och mnen i blod
          frrn HERRENS dag kommer,
              den stora och fruktansvrda.
002:032   Men det skall ske att var och en som kallar HERRENS namn
              han skall varda frlst.
          Ty p Sions berg och i Jerusalem
              skall finnas en rddad skara,
              ssom HERREN har sagt;
          och till de undsluppna skola hra de som HERREN kallar.

003:001 Ty se, i de dagarna och p den tiden, d jag ter upprttar Juda
        och Jerusalem,
003:002 d skall jag samla tillhopa alla hednafolk och fra dem ned till
        Josafats dal, och dr skall jag hlla dom ver dem, fr mitt
        folks och min arvedels, Israels, skull, drfr att de hava
        frskingrat dem bland hedningarna och utskiftat mitt land.
003:003 Ja, de hava kastat lott om mitt folk, gossarna hava de givit
        ssom betalning t skkor, och flickorna hava de slt fr vin,
        som de hava druckit upp.

003:004 Och du, Tyrus, och du, Sidon, och I, Filisteens alla kretsar,
        vad frehaven ocks I mot mig?  Haven I ngot att vederglla mig
        fr, eller r det I som viljen begynna ngot mot mig?  Snart och
        med hast skall jag lta det I haven gjort komma tillbaka ver
        edra egna huvuden,
003:005 eftersom I haven tagit mitt silver och mitt guld och frt mina
        sknaste klenoder in i edra palats,
003:006 och eftersom I haven slt Judas och Jerusalems barn t Javans
        barn, till att fras lngt bort ifrn sitt land.
003:007 Se, jag skall kalla dem ter frn den ort dit I haven slt dem;
        och det som I haven gjort skall jag lta komma tillbaka ver
        edra egna huvuden.
003:008 Jag skall slja edra sner och dttrar i Juda barns hand, och de
        skola slja dem till saberna, folket i fjrran land.  Ty s har
        HERREN talat.

003:009   Ropen ut detta bland hednafolken,
              bden upp dem till helig strid.
          Manen p hjltarna,
          m alla stridsmnnen komma
              och draga framt.
003:010   Smiden edra plogbillar till svrd
          och edra vingrdsknivar till spjut;
          den svagaste m knna sig ssom en hjlte.
003:011   Skynden att komma,
              alla I folk har omkring,
              och samlen eder tillhopa.
          Snd, o HERRE,
              ditned dina hjltar.
003:012   Ja, m hednafolken resa sig och draga stad
              till Josafats dal;
          ty dr skall jag sitta till doms
              ver alla folk hromkring.

003:013   Lten lien g,
              ty skrden r mogen.
          Kommen och trampen,
              ty pressen r full;
          presskaren flda ver,
              s stor r ondskan dr.
003:014   Skaror hopa sig
              i Domens dal;
          ty HERRENS dag r nra
              i Domens dal.
003:015   Solen och mnen frmrkas,
              och stjrnorna mista sitt sken.
003:016   Och HERREN upphver ett rytande frn Sion,
          och frn Jerusalem lter han hra sin rst,
          s att himmelen och jorden bva.
          Men fr sitt folk r HERREN en tillflykt
          och fr Israels barn ett vrn.
003:017   Och I skolen frnimma att jag r HERREN, eder Gud,
          som bor p Sion, mitt heliga berg.
          Och Jerusalem skall vara en helgad plats
          och frmlingar skola icke mer draga ditin.

003:018   P den tiden skall det ske
          att bergen drypa av druvsaft
          och hjderna flda av mjlk;
          och alla bckar i Juda skola flda av vatten.
          Och en klla skall rinna upp i HERRENS hus
          och vattna Akaciedalen.
003:019   Men Egypten skall bliva en demark,
          och Edom skall varda en de ken
          drfr att de hava vat vld mot Juda barn
          och utgjutit oskyldigt blod i sitt land.
003:020   Sedan skall Juda trona evinnerligen,
          och Jerusalem frn slkte till slkte.
003:021   Och jag skall utplna deras blodskulder,
          dem som jag icke allaredan har utplnat.
          Och HERREN skall frbliva boende p Sion.



Amos


001:001 Detta r vad som talades av Amos, en bland herdarna frn Tekoa,
        vad han skdade angende Israel i Ussias, Juda konungs, och
        Jerobeams, Joas' sons, Israels konungs, tid, tv r fre
        jordbvningen.
001:002 Han sade:

          HERREN upphver ett rytande frn Sion,
          och frn Jerusalem lter han hra sin rst.
          D frsnkas herdarnas betesmarker i sorg,
          och Karmels topp frtorkas.

001:003 S sger HERREN:
          Eftersom Damaskus har trefalt frbrutit sig,
          ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
          eftersom de hava trskat Gilead
          med sina trskvagnar av jrn.
001:004   Drfr skall jag snda en eld mot Hasaels hus,
          och den skall frtra Ben-Hadads palatser.
001:005   Jag skall bryta snder Damaskus' bommar
          och utrota invnarna i Bikeat-Aven
          och spirans brare i Bet-Eden;
          och Arams folk skall bliva bortfrt till Kir, sger HERREN.

001:006 S sger HERREN:
          Eftersom Gasa har trefalt frbrutit sig,
          ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
          eftersom de hava frt bort allt folket ssom fngar
          och verlmnat dem t Edom.
001:007   Drfr skall jag snda en eld mot Gasas murar,
          och den skall frtra dess palatser.
001:008   Jag skall utrota invnarna i Asdod
          och spirans brare i Askelon;
          och jag skall vnda min hand mot Ekron,
          s att filisternas sista kvarleva frgs,
          sger Herren, HERREN.

001:009 S sger HERREN:
          Eftersom Tyrus har trefalt frbrutit sig,
          ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
          eftersom de hava verlmnat allt folket ssom fngar t Edom,
          utan att tnka p sitt brdrafrbund.
001:010   Drfr skall jag snda en eld mot Tyrus' murar,
          och den skall frtra dess palatser.

001:011 S sger HERREN:
          Eftersom Edom har trefalt frbrutit sig,
          ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
          eftersom han har frfljt sin broder med svrd
          och frkvvt all barmhrtighet,
          och eftersom han oupphrligt har ltit sin vrede rasa
          och stndigt behllit sin frgrymmelse.
001:012   Drfr skall jag snda en eld mot Teman,
          och den skall frtra Bosras palatser.

001:013 S sger HERREN:
          Eftersom Ammons barn hava trefalt frbrutit sig,
          ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
          eftersom de hava uppristat havande kvinnor i Gilead,
          nr de ville utvidga sitt omrde.
001:014   Drfr skall jag tnda upp en eld mot Rabbas murar,
          och den skall frtra dess palatser,
          under hrskri p stridens dag,
          under storm p ovdrets dag.
001:015   Och deras konung skall vandra bort i fngenskap,
          han sjlv och hans hvdingar med honom, sger HERREN.

002:001 S sger HERREN:
          Eftersom Moab har trefalt frbrutit sig,
          ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
          eftersom han har frbrnt
          Edoms konungs ben till aska.
002:002   Drfr skall jag snda en eld mot Moab,
          och den skall frtra Keriots palatser;
          och Moab skall omkomma under stridslarm,
          under hrskri vid basuners ljud,
002:003   Och jag skall utrota ur landet den som r domare dr,
          och alla dess furstar skall jag drpa jmte honom
          sger HERREN.

002:004 S sger HERREN:
          Eftersom Juda har trefalt frbrutit sig,
          ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
          eftersom de hava frkastat HERRENS lag
          och icke hllit hans stadgar,
          utan ltit frleda sig av sina lgngudar,
          dem som ock deras fder vandrade efter.
002:005   Drfr skall jag snda en eld mot Juda,
          och den skall frtra Jerusalems palatser.

002:006 S sger HERREN:
          Eftersom Israel har trefalt frbrutit sig,
          ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut:
          eftersom de slja den oskyldige fr penningar
          och den fattige fr ett par skor.
002:007   Ty de lngta efter att se stoft p de armas huvuden,
          och de vrnga de dmjukas sak.
          Son och fader g tillsammans till trnan
          och ohelga s mitt heliga namn.
002:008   P pantade klder strcker man sig
              invid vart altare,
          och btflldas vin dricker man
              i sin Guds hus

002:009   Och dock var det jag som frgjorde fr dem amorerna,
          ett folk s hgrest som cedrar
          och s vldigt som ekar;
          jag frgjorde deras frukt ovantill
          och deras rtter nedantill.
002:010   Det var jag som frde eder upp
              ur Egyptens land,
          och som ledde eder
              i knen i fyrtio r,
          s att I intogen amorernas land.
002:011   Och jag uppvckte somliga bland edra sner till profeter
              och somliga bland edra unga mn till nasirer.
          r det icke s, I Israels barn?
              sger HERREN.
002:012   Men I gven nasirerna vin att dricka,
              och profeterna bjden I:
              Profeteren icke.

002:013   Se, drfr skall jag lta ett gnissel uppst i edert land,
          likt gnisslet av en vagn
          som r fullastad med krvar.
002:014   D skall ej ens den snabbaste finna ngon undflykt,
          den starkaste har d intet gagn av sin kraft,
          och hjlten kan icke rdda sitt liv.
002:015   Bgskytten hller d icke stnd,
          den snabbfotade kan icke rdda sitt liv,
          ej heller kan ryttaren rdda sitt.
002:016   Ja, den som var modigast bland hjltarna
          skall p den dagen fly undan naken, sger HERREN.

003:001 Hren fljande ord, som HERREN har talat mot eder, I Israels
        barn, ja, mot hela det slkte som jag har frt upp ur Egyptens
        land.  S har han sagt:

003:002   Eder allena har jag utvalt
          bland alla slkter p jorden;
          drfr skall jag ock hemska p eder
          alla edra missgrningar.

003:003   Frdas vl tv tillsammans,
              utan att de hava blivit ense drom?
003:004   Ryter ett lejon i skogen,
              om det ej har funnit ngot rov?
          Upphver ett ungt lejon sin rst i kulan,
              utan att det har tagit ett byte?
003:005   Faller en fgel i snaran p marken,
              om intet garn har blivit utlagt fr den?
          Springer snaran upp frn marken,
              utom nr den gr ngon fngst?
003:006   Eller stter man i basun i en stad,
              utan att folket frskrckes?
          Eller drabbas en stad av ngot ont,
              utan att HERREN har skickat det?

003:007   Sannerligen, Herren, HERREN
              gr alls intet
          utan att hava uppenbarat sitt rd
              fr sina tjnare profeterna.
003:008   Nr lejonet ryter,
              vem skulle d icke frukta?
          Nr Herren, HERREN talar,
              vem skulle d icke profetera?

003:009   Ropen ut ver Asdods palatser
          och ver palatsen i Egyptens land;
          sgen: Frsamlen eder till Samarias berg,
          och sen huru stor frvirring dr rder,
          och huru man var frtryck drinne.
003:010   Man frstr icke dr att gra vad rtt r,
              sger HERREN;
          man hopar vld och frdrv
              i sina palats.

003:011 Drfr sger Herren, HERREN s:
          Trngml skall komma och omvrva landet,
          ditt starka fste skall du mista,
          det skall strtas ned;
          och dina palats skola varda utplundrade.

003:012 S sger HERREN: Likasom nr en herde ur lejonets gap rddar
        allenast ett par benpipor eller snibben av ett ra, s skola
        Israels barn bliva rddade, desamma som nu i Samaria sitta i
        sina soffors hrn och p sina bddars sidendamast.

003:013 Hren och betygen infr Jakobs hus, sger Herren, HERREN,
        hrskarornas Gud:
003:014 Den dag d jag p Israel hemsker dess vertrdelser, d skall
        jag ock hemska Betels altaren, s att altarhornen bliva
        avhuggna och falla till jorden.
003:015 Och jag skall sl ned bde vinterhus och sommarhus, och
        elfenbenshusen skola bliva frstrda, ja, en myckenhet av hus
        skall d f en nde, sger HERREN.

004:001 Hren detta ord, I Basans-kor p Samarias berg, I som frtrycken
        de arma och ven vld mot de fattiga, I som sgen till edra mn:
        Skaffen hit, s att vi f dricka.
004:002 Herren, HERREN har svurit vid sin helighet: Se, dagar skola
        komma ver eder, d man skall hmta upp eder med metkrokar och
        eder sista kvarleva med fiskkrokar.
004:003 D skolen I ska eder ut, var och en genom nrmaste rmna i
        muren, och eder Harmonsbild skolen I d kasta bort, sger
        HERREN.

004:004   Kommen till Betel och bedriven eder synd
          till Gilgal och bedriven n vrre synd;
          frambren dr p morgonen edra slaktoffer,
          p tredje dagen eder tionde.
004:005   Frbrnnen syrat brd till lovoffer,
          lysen ut och kungren frivilliga offer.
          Ty sdant lsken I ju, I Israels barn,
          sger Herren, HERREN.

004:006 Jag lt eder g med tomma munnar i alla edra stder, jag lt
        eder sakna brd p alla edra orter.  Och likvl haven I icke
        omvnt eder till mig, sger HERREN.

004:007 Jag frhll regnet fr eder, nr nnu tre mnader terstodo till
        skrdetiden; jag lt det regna ver en stad, men icke ver en
        annan; en ker fick regn, men en annan frtorkades, i det att
        regn icke kom drp.
004:008 Ja, tv, tre stder mste stappla bort till en och samma stad
        fr att f vatten att dricka, utan att de nd kunde slcka sin
        trst.  Och likvl haven I icke omvnt eder till mig, sger
        HERREN.

004:009 Jag slog eder sd med sot och rost; edra mnga trdgrdar och
        vingrdar, edra fikontrd och olivtrd to grsgnagarna upp.
        Och likvl haven I icke omvnt eder till mig, sger HERREN.

004:010 Jag snde ibland eder pest, likasom i Egypten; jag drpte edra
        unga mn med svrd och lt edra hstar bliva tagna ssom byte;
        och stanken av edra fallna skaror lt jag stiga upp och komma
        eder i nsan.  Och likvl haven I icke omvnt eder till mig,
        sger HERREN.

004:011 Jag lt omstrtning drabba eder, likasom nr Gud omstrtade
        Sodom och Gomorra; och I voren ssom en brand, ryckt ur elden.
        Och likvl haven I icke omvnt eder till mig, sger HERREN.

004:012 Drfr skall jag gra s med dig, Israel; och eftersom jag nu
        skall gra s med dig, drfr bered dig, Israel, att mta din
        Gud.
004:013 Ty se, han som har danat bergen och skapat vinden, han som kan
        yppa fr mnniskan hennes hemligaste tankar, han som kan gra
        morgonrodnaden till mrker, och som gr fram ver jordens hjder
        --HERREN, hrskarornas Gud, r hans namn.

005:001 Hren fljande ord, som jag vill uppstmma ssom klagosng ver
        eder, I av Israels hus:

005:002   Fallen r hon och kan icke mer st upp,
              jungfrun Israel!
          Hon ligger slagen till marken i sitt land;
              ingen reser henne upp.

005:003   Ty s sger Herren, HERREN:
          Den stad varifrn tusen plgade draga ut
              skall f behlla hundra kvar,
          och den stad varifrn hundra plgade draga ut
              skall f behlla tio kvar,
              i Israels hus.

005:004   Ty s sger HERREN till Israels hus:
          Sken mig, s fn I leva.
005:005       Men sken icke Betel,
          kommen icke till Gilgal,
              och dragen ej bort till Beer-Seba;
          ty Gilgal skall bliva bortfrt i fngenskap,
          och Betel skall hemfalla t frdrvet.

005:006   Sken HERREN s fn I leva;
          varom icke, s skall han komma ver Josefs hus lik en eld;
          och elden skall brnna, och ingen skall slcka den,
          till att rdda Betel.
005:007   I som frvandlen rtten till malrt
          och sln rttfrdigheten ned till jorden, veten:
005:008   han som har gjort Sjustjrnorna och Orion,
          han som kan frvandla svarta mrkret till morgon
          och gra dagen mrk ssom natten,
          han som kallar p havets vatten
          och gjuter det ut ver jorden--
          HERREN r hans namn.
005:009   Och han lter frdrv ljunga ned ver starka fsten;
          ja, ver fasta borgar kommer frdrv.

005:010   Dessa hata i porten den som frsvarar vad rtt r
          och rkna ssom en styggelse den som talar sanning.
005:011   Drfr, eftersom I trampen p den arme
          och tagen ifrn honom hans sd ssom skatt, drfr hren;
          om I n byggen hus av huggen sten,
          skolen I icke f bo i dem,
          och om I n planteren skna vingrdar,
          skolen I icke f dricka vin frn dem.
005:012   Ty jag vet att edra vertrdelser ro mnga
          och edra synder talrika,
          I den rttfrdiges frtryckare, som tagen mutor
          och vrngen rtten fr de fattiga i porten.
005:013   Drfr mste den frstndige tiga stilla i denna tid;
          ty det r en ond tid.

005:014   Sken vad gott r, och icke vad ont r,
          p det att I mn leva.
          D skall Herren, hrskarornas Gud,
          vara med eder, ssom I menen honom vara.
005:015   Haten vad ont r, och lsken vad gott r,
          och hllen rtten vid makt i porten;
          kanhnda skall d Herren, hrskarornas Gud, vara
          ndig mot Josefs kvarleva.

005:016   Drfr, s sger HERREN,
          hrskarornas Gud, Herren:
          P alla torg skall ddsklagan ljuda,
          och p alla gator skall man ropa: Ack ve!  Ack ve!
          kermnnen skall man mana att brista ut i jmmer,
          och ddsklagan skall hjas av dem som ro frfarna i sorgesng;
005:017   ja, i alla vingrdar skall ddsklagan ljuda,
          ty jag skall g fram mitt ibland eder, sger HERREN.

005:018   Ve eder som stunden HERRENS dag!
          Vad viljen I med HERRENS dag?
          Den r mrker och icke ljus.
005:019   D gr det, ssom nr ngon flyr fr ett lejon,
          men drvid mtes av en bjrn,
          och nr han d sker tillflykt i sitt hus,
          bliver han stungen av en orm,
          vid det han stter handen mot vggen.
005:020   Ja, HERRENS dag r mrker och icke ljus,
          den r tcken utan ngot solsken.

005:021   Jag hatar edra fester, jag r led vid dem,
          och jag finner intet behag i edra hgtidsfrsamlingar.
005:022   Ty om I n offren t mig brnnoffer, jmte edra spisoffer,
          s har jag dock ingen lust till dem,
          ej heller gitter jag se edra tackoffer av gdda kalvar.
005:023   Hav bort ifrn mig dina sngers buller;
          jag gitter icke hra ditt psaltarspel.
005:024   Men m rtten flda fram ssom vatten,
          och rttfrdigheten lik en bck som aldrig sinar.

005:025   Framburen I vl t mig slaktoffer och spisoffer
          under de fyrtio ren i knen,
          I av Israels hus?

005:026   S skolen I nu ndgas taga med eder Sickut, eder konung,
          och Kiun, eder avgudabild,
          stjrnguden, som I haven gjort t eder;
005:027   och jag skall lta eder fras stad i fngenskap
              nda bortom Damaskus,
          sger han vilkens namn r HERREN,
              hrskarornas Gud.

006:001   Ve eder, I skre p Sion,
          I sorglse p Samarias berg,
          I dlingar bland frstlingsfolket,
          I som Israels hus plgar vnda sig till!
006:002   Gn stad till Kalne och sen efter,
          dragen drifrn till Stora Hamat,
          och faren s ned till filisternas Gat:
          ro de bttre n rikena hr,
          eller r deras omrde strre n edert omrde?
006:003   Ve eder, I som menen att olycksdagen skall vara fjrran,
          men likvl inbjuden vldet att trona hos eder;
006:004   I som liggen p soffor av elfenben
          och haven det makligt p edra bddar;
          I som ten lamm, utvalda ur hjorden,
          och kalvar, hmtade frn gdstallet;
006:005   I som skrlen visor till harpans ljud
          och tnken ut t eder musikinstrumenter ssom David;
006:006   I som dricken vin ur stora blar
          och bruken salvor av yppersta olja,
          men icke bekymren eder om Josefs skada!

006:007   Frdenskull skola nu dessa frmst fras bort i fngenskap;
          de som nu hava det s makligt f d sluta med sitt skrl.

006:008 Herren, HERREN har svurit vid sig sjlv, sger HERREN,
        hrskarornas Gud: Jakobs stolthet r mig en styggelse, och hans
        palatser hatar jag; jag skall giva staden till pris med allt vad
        dri r.
006:009 Och det skall ske, att om n tio mn finnas kvar i ett och samma
        hus, s skola de likvl alla d.
006:010 Nr sedan en frnde till ngon av de dda med frbrnnarens
        hjlp vill skaffa benen ut ur huset, och drvid ropar till en
        som r i det inre av huset: Finnes hr ngon mer n du?, d
        mste denne svara: Ingen; och den frre skall d sga: Rtt
        s, stillhet m rda; ty HERRENS namn fr icke bliva nmnt.

006:011   Ty se, p HERRENS bud
          skola de stora husen bliva slagna i spillror
          och de sm husen i splittror.

006:012   Kunna vl hstar springa uppfr en klippbrant,
          eller pljer man dr med oxar?--
          eftersom I viljen frvandla rtten till en giftplanta
          och rttfrdighetens frukt till malrt,
006:013   I som gldjen eder ver det som r intet vrt
          och sgen: Genom vr egen styrka
          hava vi ju berett oss horn.

006:014 Ty se, jag skall uppvcka ett folk mot eder, I av Israels hus,
        sger Herren, hrskarornas Gud; och de skola frtrycka edert
        land, frn det stlle dr vgen gr till Hamat nda till
        Hedmarksbcken.

007:001 Fljande syn lt Herren, HERREN mig se; Jag sg grshoppor
        skapas, nr sommargrset begynte vxa upp; och det var
        sommargrset efter kungsslttern.
007:002 Nr s dessa hade tit upp alla markens rter, sade jag:
        Herre, HERRE, frlt.  Huru skall Jakob kunna best, han som r
        s ringa?
007:003 D ngrade HERREN detta.  Det skall icke ske, sade HERREN.

007:004 Fljande syn lt Herren, HERREN mig se: Jag sg Herren, HERREN
        nalkas fr att utfra sin sak genom eld; och elden frtrde det
        stora djupet och hll p att frtra arvedelslandet.
007:005 D sade jag: Herre, HERRE, hll upp.  Huru skall Jakob kunna
        best, han som r s ringa?
007:006 D ngrade HERREN detta.  Icke heller detta skall ske, sade
        Herren, HERREN.

007:007 Fljande syn lt han mig se: Jag sg Herren st p en mur,
        uppfrd efter snklod, och i sin hand hll han ett snklod.
007:008 Och HERREN sade till mig: Vad ser du, Amos?  Jag svarade:
        Ett snklod.  D sade Herren: Se, jag skall hnga upp ett
        snklod mitt ibland mitt folk Israel; jag kan icke vidare
        tillgiva dem.
007:009 Isaks offerhjder skola bliva delagda och Israels helgedomar
        frstrda, och mot Jerobeams hus skall jag uppresa mig med
        svrdet.

007:010 Men Amasja, prsten i Betel, snde till Jerobeam, Israels
        konung, och lt sga: Amos frehar en sammansvrjning mot
        dig, mitt i Israels hus.  Landet kan icke hrda ut med allt hans
        ordande.
007:011 Ty s har Amos sagt: 'Jerobeam skall d fr svrd, och Israel
        skall fras bort i fngenskap ur sitt land.'

007:012 Och Amasja sade till Amos: Du siare, g din vg och sk din
        tillflykt i Juda land; dr m du ta ditt brd, och dr m du
        profetera.
007:013 Men i Betel fr du icke vidare profetera, ty det r en
        konungslig helgedom och ett rikets tempel.
007:014 D svarade Amos och sade till Amasja: Jag r varken en profet
        eller en profetlrljunge, jag r en boskapsherde, som lever av
        mullbrsfikon.
007:015 Men HERREN tog mig frn hjorden; HERREN sade till mig: 'G
        stad och profetera fr mitt folk Israel.'
007:016 S hr nu HERRENS ord.  Du sger: 'Profetera icke mot Israel
        och predika icke mot Isaks hus.'

007:017 Drfr sger HERREN s:
          Din hustru skall bliva en skka i staden,
          dina sner och dttrar skola falla fr svrd,
          ditt land skall bliva utskiftat med mtsnre,
          sjlv skall du d i ett orent land,
          och Israel skall fras bort i fngenskap ur sitt land.

008:001 Fljande syn lt Herren, HERREN mig se; Jag sg en korg med
        mogen frukt.
008:002 Och han sade: Vad ser du, Amos?  Jag svarade: En korg med
        mogen frukt.  D sade HERREN till mig: Mitt folk Israel r
        moget till undergng; jag kan icke vidare tillgiva dem.
008:003 Och sngerna i palatset skola p den dagen frbytas i jmmer,
        sger Herren, HERREN; man skall f se lik i mngd, verallt
        skola de ligga kastade; ja, stillhet m rda!

008:004   Hren detta, I som stn den fattige efter livet
          och viljen gra slut p de dmjuka i landet,
008:005   I som sgen: Nr r d nymnadsdagen frbi,
          s att vi f slja sd,
          och sabbaten, s att vi f ppna vrt sdesfrrd?
          D vilja vi gra efa-mttet mindre och priset hgre
          och frfalska vgen, s att den visar ortt vikt.
008:006   D vilja vi kpa de arma fr penningar
          och den fattige fr ett par skor;
          och avfall av sden vilja vi d slja ssom sd.

008:007   HERREN har svurit vid Jakobs stolthet:
          Aldrig skall jag frgta detta allt som de hava gjort.
008:008   Skulle jorden icke darra, nr sdant sker,
          och skulle icke alla dess inbyggare srja?
          Skulle icke hela jorden hja sig ssom Nilen
          och rras upp och ter sjunka ssom Egyptens flod?

008:009   Och det skall ske p den dagen,
          sger Herren, HERREN,
          att jag skall lta solen g ned i dess middagsglans
          och lta jorden sjunka i mrker mitt p ljusa dagen.
008:010   Jag skall frvandla edra hgtider till sorgetider
          och alla edra snger till klagovisor.
          Jag skall hlja scktyg kring allas lnder
          och gra alla huvuden skalliga.
          Jag skall lta det bliva, ssom nr man srjer ende sonen,
          och lta det sluta med en bedrvelsens dag.

008:011   Se dagar skola komma,
          sger Herren, HERREN,
          d jag skall snda hunger i landet:
          icke en hunger efter brd,
          icke en trst efter vatten,
          utan efter att hra HERRENS ord.
008:012   D skall man driva omkring frn hav till hav,
          och frn norr till ster,
          och frdas hit och dit fr att ska efter HERRENS ord,
          men man skall icke finna det.

008:013   P den dagen skola de frsmkta av trst,
          edra skna jungfrur och edra unga mn,
008:014   desamma som nu svrja vid Samariens syndaskuld
          och sga: S sant din gud lever, o Dan,
          och: S sant den lever, som man dyrkar i Beer-Seba.
          De skola falla och icke mer st upp.

009:001   Jag sg HERREN st invid altaret, och han sade:
          Sl till pelarhuvudena, s att trsklarna bva,
          och lt spillrorna falla ver huvudet p alla dr.
          Deras sista kvarleva skall jag sedan drpa med svrd.
          Ingen av dem skall kunna undfly,
          ingen av dem kunna rdda sig.
009:002   Om de n brte sig in i ddsriket,
          s skulle min hand hmta dem fram drifrn;
          och fore de n upp till himmelen,
          s skulle jag strta dem ned drifrn.
009:003   Gmde de sig n p toppen av Karmel,
          s skulle jag dr leta fram dem och hmta dem ned;
          och dolde de sig n undan min syn
              p havets botten,
          s skulle jag dr mana ormen fram
              att stinga dem.
009:004   Om de lte fra sig bort
              i fngenskap av sina fiender,
          skulle jag bjuda svrdet
              att dr komma och drpa dem.
          Ja, jag skall lta mitt ga vila p dem,
          till deras olycka och icke till deras lycka.

009:005   Ty Herren, HERREN Sebaot,
          han som rr vid jorden, d frsmlter den av ngest
          och alla dess inbyggare srja,
          ja, hela jorden hjer sig ssom Nilen
          och sjunker ter ssom Egyptens flod;
009:006   han som bygger sin sal i himmelen
          och befster sitt valv ver jorden,
          han som kallar p havets vatten
          och gjuter det ut ver jorden--
          HERREN r hans namn.

009:007   ren I icke fr mig lika med etiopiernas barn,
              I Israels barn?
              sger HERREN.
          Frde jag icke Israel upp
              ur Egyptens land
          och filisterna ifrn Kaftor
              och aramerna ifrn Kir?

009:008   Se, Herrens, HERRENS gon ro vnda
              mot detta syndiga rike,
          och jag skall frgra det
              frn jordens yta.
          Dock vill jag icke alldeles
              frgra Jakobs hus,
              sger HERREN.

009:009   Ty se, jag skall lta ett bud utg,
          att Israels hus m bliva siktat bland alla hednafolken,
          ssom siktades det i ett sll;
          icke det minsta korn skall falla p jorden.
009:010   Alla syndare i mitt folk skola d fr svrdet,
          de som nu sga: Oss skall olyckan ej nalkas,
          ver oss skall den icke komma.

009:011   P den dagen skall jag upprtta
          Davids frfallna hydda;
          jag skall mura igen dess revor
          och upprtta dess ruiner
          och bygga upp den, sdan den var i forna dagar;
009:012   s att de f taga i besittning vad som r kvar av Edom
          och av alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn,
          sger HERREN, han som skall gra detta.

009:013   Se, dagar skola komma, sger HERREN,
          d pljaren skall flja skrdemannen i spren,
          och druvtramparen sningsmannen,
          d bergen skola drypa av druvsaft
          och alla hjder skola frsmlta.
009:014   D skall jag ter upprtta mitt folk Israel;
          nr de bygga upp sina delagda stder,
              skola de ock f bo i dem;
          nr de plantera vingrdar,
              skola de ock f dricka vin frn dem;
          nr de anlgga trdgrdar,
              skola de ock f ta deras frukt.
009:015   Jag skall d plantera dem i deras eget land,
          och de skola icke mer ryckas upp
          ur det land som jag har givit dem,
          sger HERREN, din Gud.



Obadja


001:001 Detta r Obadjas syn.  S sger Herren, HERREN om Edom:

          Ett budskap hava vi hrt frn HERREN,
              och en budbrare r utsnd bland folken:
          Upp, ja, lt oss st upp
              och strida mot det!

001:002   Se, jag skall gra dig ringa bland folken,
          djupt fraktad skall du bliva.
001:003   Ditt hjrtas vermod har bedragit dig,
          dr du sitter ibland bergsklyftorna
              i den hga boning
          och sger i ditt hjrta:
              Vem kan strta mig ned till jorden?
001:004   Om du n byggde ditt nste s hgt uppe som rnen,
          ja, om det n bleve frlagt mitt ibland stjrnorna,
              s skulle jag dock strta dig ned drifrn, sger HERREN.

001:005   Nr tjuvar komma ver dig,
              och rvare om natten,
              ja d r det frbi med dig.
          Sannerligen, de skola stjla s mycket dem lyster.
          Nr vinbrgare komma ver dig,
              sannerligen, en ringa efterskrd skola de lmna kvar.
001:006   Huru genomskt skall icke Esau bliva,
              huru skola ej hans dolda skatter letas fram!
001:007   Ut till grnsen skola de driva dig,
              alla dina bundsfrvanter;
          dina vnner skola svika dig
              och skola taga vldet ver dig.
          I stllet fr att giva dig brd
              skola de lgga en snara p din vg,
              dr du icke kan mrka den.

001:008   Sannerligen, p den dagen, sger HERREN
          skall jag frgra de vise i Edom
          och allt frstnd p Esaus berg.
001:009   Dina hjltar, o Teman, skola d bliva slagna av frfran;
          och s skall var man p Esaus berg
          bliva utrotad och drpt.

001:010   Ja, fr det vld du vade mot din broder Jakob
              skall du hljas med skam
              och bliva utrotad till evig tid.
001:011   P den dag d du lmnade honom i sticket,
              p den dag d frmlingar
              frde bort hans gods
          och utlnningar drogo in genom hans port
          och kastade lott om Jerusalem,
          d var ju ock du ssom en av dem.

001:012   Men se icke s med lust p din broders dag,
              p hans motgngs dag;
          gld dig icke s ver Juda barn
              p deras undergngs dag;
          sprra icke upp munnen s stort
              p ndens dag.
001:013   Drag icke in genom mitt folks port
              p deras ofrds dag;
          se ej s hans olycka med lust, ocks du,
              p hans ofrds dag;
          och rck icke ut din hand efter hans gods
              p hans ofrds dag.
001:014   Stll dig icke vid vgsklet
              fr att nedgra hans flyktingar,
          och giv icke hans undsluppna till pris
              p ndens dag.

001:015   Ty HERRENS dag r nra
              fr alla hednafolk.
          Ssom du har gjort,
              s skall man ock gra mot dig;
          dina grningar skola komma tillbaka
              ver ditt eget huvud.
001:016   Ja, ssom I haven druckit
              p mitt heliga berg,
          s skola ock alla hednafolk
              f dricka bestndigt,
          de skola f dricka kalken i botten
              och bliva ssom hade de ej varit till.

001:017   Men p Sions berg skall finnas en rddad skara,
              och det skall vara en helig plats;
          och Jakobs hus skall ter f rda
              ver sina besittningar.
001:018   D skall Jakobs hus bliva en eld
              och Josefs hus en lga,
          och Esaus hus skall varda ssom str,
              och de skola antnda det och frtra det,
          och ingen skall slippa undan av Esaus hus;
              ty s har HERREN talat.

001:019 Och Sydlandets folk skall taga Esaus berg i besittning, och
        Lglandets folk skall taga filisternas land; ja, ocks Efraims
        mark skall man taga i besittning, s ock Samariens mark.  Och
        Benjamin skall taga Gilead.
001:020 Och de bortfrda av denna Israels barns hr, de som bo i Kanaan
        allt intill Sarefat, s ock de bortfrda frn Jerusalem, de som
        leva i Sefarad, dessa skola taga Sydlandets stder i besittning.
001:021 Och frlsare skola draga upp p Sions berg till att dma Esaus
        berg.  Och s skall riket vara HERRENS.



Jona


001:001 Och HERRENS ord kom till Jona, Amittais son; han sade:
001:002 St upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och
        predika fr den; ty deras ondska har kommit upp infr mitt
        ansikte.
001:003 Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS
        ansikte.  Och han for ned till Jafo och fann dr ett skepp som
        skulle g till Tarsis.  Och sedan han hade erlagt betalning fr
        resan, steg han ombord drp fr att fara med till Tarsis,
        undan HERRENS ansikte.

001:004 Men HERREN snde en stark vind ut ver havet, s att en stark
        storm uppstod p havet; och skeppet var nra att krossas.
001:005 D betogos sjmnnen av fruktan och ropade var och en till sin
        gud; och vad lst som fanns i skeppet kastade de i havet fr att
        bereda sig lttnad.  Men Jona hade gtt ned i det inre av
        fartyget och lg dr i djup smn.
001:006 D gick skepparen till honom och sade till honom: Huru kan du
        sova s?  St upp och kalla din Gud.  Kanhnda skall den Guden
        tnka p oss, s att vi icke frgs.

001:007 Och folket sade till varandra: Vlan, lt oss kasta lott, s
        att vi f veta fr vems skull denna olycka har kommit ver oss.
        Nr de s kastade lott, fll lotten p Jona.
001:008 D sade de till honom: Sg oss fr vems skull denna olycka har
        kommit ver oss.  Vad r ditt rende, och varifrn kommer du?
        Frn vilket land och av vad folk r du?
001:009 Han svarade den; Jag r en hebr, och jag dyrkar HERREN,
        himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.
001:010 D betogos mnnen av stor fruktan och sade till honom: Vad r
        det du har gjort!  Ty mnnen fingo genom det han berttade dem
        veta att han flydde undan HERRENS ansikte.
001:011 Och de sade till honom: Vad skola vi gra med dig, s att
        havet stillar sig fr oss?  Ty havet stormade mer och mer.
001:012 D svarade han dem: Tagen mig och kasten mig i havet, s skall
        havet stillas fr eder; ty jag vet att det r fr min skull som
        denna starka storm har kommit ver eder.

001:013 Och mnnen strvade med all makt att komma tillbaka till land,
        men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem.
001:014 D ropade de till HERREN och sade: Ack HERRE, lt oss icke
        frgs fr denne mans sjls skull, och lt icke oskyldigt blod
        komma ver oss.  Ty du, HERRE, har gjort ssom dig tckes.
001:015 Drefter togo de Jona och kastade honom i havet.  D lade sig
        havets raseri.
001:016 Och mnnen betogos av stor fruktan fr HERREN, och de offrade
        slaktoffer t HERREN och gjorde lften.

002:001 Men HERREN snde en stor fisk, som slukade upp Jona.  Och Jona
        var i fiskens buk tre dagar och tre ntter.

002:002 Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk.
002:003 Han sade:

          Jag kallade HERREN i min nd,
              och han svarade mig;
          frn ddsrikets buk ropade jag,
              och du hrde min rst.

002:004   Du kastade mig i djupet, mitt i havet,
              och strmmen omslt mig,
          alla dina svallande bljor
              gingo ver mig.
002:005   Jag tnkte d: 'Jag r bortdriven
              ifrn dina gon.'
          Men jag skall ter f skda upp
              mot ditt heliga tempel.

002:006   Vatten omvrvde mig in p livet,
              djupet omslt mig;
          sjgrs omsnrjde mitt huvud.
002:007   Till bergens grund sjnk jag ned,
          jordens bommar slto sig bakom mig fr evigt.

          Men du frde min sjl upp ur graven,
              HERRE, min Gud.
002:008   Nr min sjl frsmktade i mig,
              d tnkte jag p HERREN,
          och min bn kom till dig,
              i ditt heliga tempel.

002:009   De som hlla sig till ffngliga avgudar,
              de lta sin nds Gud fara.
002:010   Men jag vill offra t dig,
              med hgljudd tacksgelse;
          vad jag har lovat vill jag infria;
              frlsningen r hos HERREN!

002:011 Och p HERRENS befallning kastade fisken upp Jona p land.

003:001 Och HERRENS ord kom fr andra gngen till Jona; han sade:
003:002 St upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och
        predika fr den vad jag skall tala till dig.
003:003 D stod Jona upp och begav sig till Nineve, ssom HERREN hade
        befallt.  Men Nineve var en stor stad infr Gud, tre dagsresor
        lng.
003:004 Och Jona begav sig p vg in i staden, en dagsresa, och
        predikade och sade: Det drjer nnu fyrtio dagar, s skall
        Nineve bliva omstrtat.

003:005 D trodde folket i Nineve p Gud, och lyste ut en fasta och
        kldde sig i sorgdrkt, bde stora och sm.
003:006 Och nr saken kom fr konungen i Nineve, stod han upp frn sin
        tron och lade av sin mantel och hljde sig i sorgdrkt och satte
        sig i aska.
003:007 Sedan utropade och frkunnade man i Nineve, enligt konungens och
        hans stores pbud, och sade: Ingen mnniska m smaka ngot,
        icke heller ngot djur, vare sig av fkreaturen eller
        smboskapen; de m icke fras i bet, ej heller vattnas.
003:008 Och bde mnniskor och djur skola hlja sig i sorgdrkt och ropa
        till Gud med all makt.  Och var och en m vnda om frn sin onda
        vg och frn den ortt som han har haft fr hnder.
003:009 Vem vet, kanhnda vnder Gud d om och ngrar sig och vnder sig
        ifrn sin vredes gld, s att vi icke frgs.

003:010 D nu Gud sg vad de gjorde, att de vnde om frn sin onda vg,
        ngrade han det onda som han hade hotat att gra mot dem, och
        han gjorde icke s.

004:001 Men detta frtrt Jona hgeligen, och hans vrede upptndes.
004:002 Och han bad till HERREN och sade: Ack Herre, var det icke
        detta jag tnkte, nr jag nnu var i mitt land!  Drfr ville
        jag ock i frvg fly undan till Tarsis.  Jag visste ju att du r
        en ndig och barmhrtig Gud, lngmodig och stor i mildhet, och
        sdan att du ngrar det onda.
004:003 S tag nu, Herre, mitt liv ifrn mig; ty jag vill hellre vara
        dd n leva.
004:004 Men HERREN sade: Menar du att du har skl till att vredgas?

004:005 Och Jona gick ut ur staden och stannade ster om staden; dr
        gjorde han sig en hydda och satt i skuggan drunder, fr att se
        huru det skulle g med staden.
004:006 Och HERREN Gud lt en ricinbuske skjuta upp ver Jona, fr att
        den skulle giva skugga t hans huvud och hjlpa honom ur hans
        frtrytelse; och Jona gladde sig hgeligen ver ricinbusken.

004:007 Men dagen drefter, nr morgonrodnaden gick upp, snde Gud
        maskar som frtte ricinbusken, s att den vissnade.
004:008 Nr sedan solen hade gtt upp, snde Gud en brnnande stanvind,
        och solen stack Jona p huvudet, s att han frsmktade.  D
        nskade han sig dden och sade: Jag vill hellre vara dd n
        leva.

004:009 Men Gud sade till Jona: Menar du att du har skl till att
        vredgas fr ricinbuskens skull?  Han svarade: Jag m vl hava
        skl att vredgas till dds.
004:010 D sade HERREN: Du mkar dig ver ricinbusken, som du icke har
        haft ngon mda med och icke har dragit upp, som kom till p en
        natt och frgicks efter en natt.
004:011 Och jag skulle icke mka mig ver Nineve, den stora staden, dr
        mer n ett hundra tjugu tusen mnniskor finnas, som icke frst
        att skilja mellan hger och vnster, och drtill djur i
        myckenhet!



Mika


001:001 Detta r HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams,
        Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han skdade angende
        Samaria och Jerusalem.

001:002   Hren, I folk, allasammans;
          akta hrp, du jord med allt vad p dig r.
          Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder,
          Herren i sitt heliga tempel.
001:003   Ty se, HERREN trder
              ut ur sin boning,
          han far ned och gr fram
              ver jordens hjder.
001:004   Bergen smlta under hans ftter,
          och dalar bryta sig fram--
          ssom vaxet gr fr elden,
          ssom vattnet, nr det strtar utfr branten.

001:005   Genom Jakobs vertrdelse sker allt detta
              och genom Israels hus' synder.
          Vem r d upphovet till Jakobs vertrdelse?
              r det icke Samaria?
          Och vem till Juda offerhjder?
              r det icke Jerusalem?

001:006   S skall jag d gra Samaria till en stenhop p marken,
              till en plats fr vingrdsplanteringar;
          jag skall vrka hennes stenar ned i dalen,
              och hennes grundvalar skall jag blotta.
001:007   Alla hennes belten skola bliva krossade,
          alla hennes skkosknker uppbrnda i eld,
          alla hennes avgudar skall jag frstra;
          ty av skkoln har hon hopsamlat dem,
          och skkoln skola de ter bliva.

001:008   Frdenskull mste jag klaga och jmra mig,
          jag mste g barfota och naken;
          jag mste upphva klagoskri ssom en schakal
          och sorgelt ssom en struts.
001:009   Ty ohelbara ro hennes sr;
              slaget har ntt nda till Juda,
          det har drabbat nda till mitt folks port,
              nda till Jerusalem.

001:010   Frkunnen det icke i Gat;
              grten icke s bittert.
          I Bet-Leafra
              vltrar jag mig i stoftet.
001:011   Dragen stad,
              I Safirs invnare,
              i nakenhet och skam.
          Saanans invnare
              vga sig icke ut.
          Klagolten i Bet-Haesel
              tillstdjer eder ej att drja dr.
001:012   Ty Marots invnare
              vndas efter trst;
          ned ifrn HERREN
              har ju en olycka kommit,
              intill Jerusalems port.
001:013   Spnnen travare fr vagnen,
              I Lakis' invnare,
          I som voren upphovet
              till dottern Sions synd;
          ty hos eder var det
              som Israels vertrdelser frst funnos.
001:014   Drfr mste du giva skiljebrev
              t Moreset-Gat.
          Husen i Aksib
              hava fr Israels konungar
              blivit ssom en frsinande bck.
001:015   nnu en gng skall jag lta
              ervraren komma ver eder,
              I Maresas invnare.
          nda till Adullam
              skall Israels hrlighet komma.
001:016   Raka dig skallig och skr av ditt hr,
              i sorg ver barnen, som voro din lust;
          gr ditt huvud s kalt som gamens,
              ty de skola fras bort ifrn dig.

002:001   Ve dessa som tnka ut vad frdrvligt r
              och bereda vad ont r p sina lger,
          och som stta det i verket, s snart morgonen gryr,
          allenast det str i deras makt;
002:002   dessa som hava begrelse till sin nstas krar och rva dem,
              eller till hans hus och tillgna sig dem;
          dessa som va vld mot bde mnniskor och hus,
              mot bde gare och egendom!

002:003 Drfr sger HERREN s: Se, jag tnker ut mot detta slkte vad
        ont r; och I skolen icke kunna draga eder hals drur, ej heller
        skolen I sedan g s stolta, ty det bliver en ond tid.
002:004 P den dagen skall man stmma upp en visa ver eder och sjunga
        en sorgesng; man skall sga:

          Det r ute med oss, vi ro frstrda i grund!
          Mitt folks arvslott bliver nu given t en annan.
          Ja i sanning, den ryckes ifrn mig,
          och t avfllingar utskiftas vra krar.

002:005 S sker det att hos dig icke mer finnes ngon som fr spnna
        mtsnre ver en lott i HERRENS frsamling.

002:006   Hren d upp att predika, s r deras predikan;
              om sdant fr man icke predika;
              det r ju ingen nde p smdelser!

002:007   r detta ett tillbrligt tal, du Jakobs hus?
          Har d HERREN varit snar till vrede?
              Hava hans grningar visat ngot sdant?
          ro icke fastmer mina ord milda
              mot den som vandrar redligt?

002:008   Men nu sedan en tid
              uppreser sig mitt folk ssom en fiende.
          I sliten manteln bort
              ifrn klderna p mnniskor
          som trygga g sin vg fram
              och ej vilja veta av strid.
002:009   Mitt folks kvinnor driven I ut
              frn de hem dr de hade sin lust;
          deras barn berven I fr alltid
              den bermmelse de hade av mig.

002:010   Stn upp och gn eder vg!
              Hr skolen I icke hava ngon vilostad,
          fr eder orenhets skull, som drager i frdrv,
              ja, i gruvligt frdrv.
002:011   Om ngon som fore
              med munvder och falskhet
              sade i sin lgnaktighet:
          Jag vill predika fr dig
              om vin och starka drycker--
          det vore en predikare
              fr detta folk!

002:012   Jag vill frsamla dig, Jakob,
              ja, hela ditt folk.
          Jag vill hmta tillhopa
              Israels kvarlevor,
          jag vill fra dem tillsammans
              ssom fren till fllan,
          ssom en hjord till dess betesmark,
              s att dr uppstr ett gny av mnniskor.
002:013   En vgbrytare drager ut framfr dem;
              de bryta sig igenom och tga fram,
              genom porten vandra de ut.
          Deras konung tgar framfr dem,
              HERREN gr i spetsen fr dem.

003:001   Och jag sade:
          Hren, I Jakobs hvdingar
          och I furstar av Israels hus.
          Tillkommer det ej eder att veta vad rtt r,
003:002   I som haten det goda
              och lsken det onda,
          I som sliten huden av kroppen p mnniskorna
              och kttet frn deras ben?

003:003   Men eftersom dessa ta mitt folks ktt
          och riva huden av deras kropp
          och bryta snder deras ben,
          fr att stycka dem likasom det man kastar i grytan,
          ja, likasom ktt som lgges i kitteln,
003:004   drfr skall HERREN icke svara dem,
          nr de ropa till honom;
          han skall dlja sitt ansikte fr dem p den tiden,
          fr deras onda vsendes skull.

003:005   S talar HERREN mot de profeter
          som fra mitt folk vilse,
          mot dem som ropa: Allt str vl till!,
          s lnge de hava ngot att tugga med sina tnder,
          men bda upp folket till helig strid
          mot den som ej giver dem ngot i gapet.
003:006   Drfr skall natt komma ver eder, s att det bliver slut p
                                   edra syner,
          och mrker, s att det bliver slut p edra spdomar.

          Ja, solen skall g ned ver profeterna
          och dagen varda mrk ver dem.
003:007   Siarna skola st dr med skam,
              och spmnnen skola f blygas;
          de skola alla ndgas skyla sitt skgg,
          d nu intet svar mer kommer frn Gud.

003:008   Men jag, jag r uppfylld med kraft,
              ja, med HERRENS Ande,
              med rttsinne och frimodighet,
          s att jag kan frkunna fr Jakob hans vertrdelse
              och fr Israel hans synd.
003:009   Hren d detta,
              I hvdingar av Jakobs hus
              och I furstar av Israels hus,
          I som hllen fr styggelse vad rtt r
              och gren krokigt allt vad rakt r,
003:010   I som byggen upp Sion med blodsdd
          och Jerusalem med orttfrdighet--
003:011   den stad vars hvdingar dma fr mutor,
          vars prster undervisa fr betalning,
          och vars profeter sp fr penningar,
          allt under det de stdja sig p HERREN och sga:
          r icke HERREN mitt ibland oss?
          Olycka skall ej komma ver oss.

003:012   Drfr skall fr eder skull Sion varda uppljt till en ker
          och Jerusalem bliva en stenhop
          och tempelberget en skogbevuxen hjd.

004:001   Men det skall ske i kommande dagar
          att det berg dr HERRENS hus r
          skall st dr fast grundat, ypperst ibland bergen,
          och vara upphjt ver andra hjder;
          och folk skall strmma ditupp,
004:002   ja, mnga hednafolk skola g stad
              och skola sga:
          Upp, lt oss draga stad
              till HERRENS berg,
              upp till Jakobs Guds hus,
          fr att han m undervisa oss om sina vgar,
              s att vi kunna vandra p hans stigar.
          Ty frn Sion skall lag utg,
          och HERRENS ord frn Jerusalem.
004:003   Och han skall dma mellan mnga folk
          och skipa rtt t mktiga hednafolk,
              nda bort i fjrran land.
          D skola de smida sina svrd till plogbillar
          och sina spjut till vingrdsknivar.
          Folken skola ej mer lyfta svrd mot varandra
          och icke mer lra sig att strida.
004:004   Och var och en skall sitta under sitt vintrd
          och sitt fikontrd, och ingen skall frskrcka honom;
          ty s har HERREN Sebaots mun talat.

004:005   Ja, alla andra folk vandra
          vart och ett i sin guds namn,
          men vi vilja vandra i HERRENS, vr Guds, namn,
          alltid och evinnerligen.

004:006   P den dagen, sger HERREN,
              skall jag frsamla de haltande
          och hmta tillhopa de frdrivna
              och dem som jag har hemskt med olyckor.
004:007   Och jag skall lta de haltande bliva en kvarleva
          och de lngt bort frjagade ett mktigt folk;
          och HERREN skall vara konung ver dem
              p Sions berg
              frn nu och till evig tid.
004:008   Och du Herdetorn,
              du dotter Sions kulle,
              till dig skall det komma,
          ja, till dig skall det tervnda, det forna herradmet,
          dottern Jerusalems konungavlde.

004:009   Men varfr skriar du nu s hgt?
          Finnes d ingen konung i dig,
          har du icke mer ngon rdklok man,
          eftersom ngest, lik en barnafderskas, har gripit dig?
004:010   Ja, vl m du vrida dig i fdslosmrtor
              ssom en barnafderska, du dotter Sion;
          ty nu mste du ut ur staden,
              du mste bo p ppna fltet;
          ja, du skall komma nda till Babel--
              dr skall du finna rddning,
          dr skall HERREN frlossa dig
              ur dina fienders hand.

004:011   Nu hava mnga hednafolk
              frsamlat sig mot dig,
          och de sga: M hon varda skndad,
              s att vra gon f skda med lust p Sion.
004:012   Men dessa knna icke
              HERRENS tankar,
          de frst icke hans rdslut,
          att han har samlat dem ssom krvar till trskplatsen.
004:013   Upp d och trska, du dotter Sion!
          Ty jag skall giva dig horn av jrn
          och giva dig klvar av koppar,
          fr att du m snderkrossa mnga folk.
          Och deras byte skall du giva till spillo t HERREN
          och deras skatter t hela jordens HERRE.

005:001   Nu m du samla dina skaror, du skarornas stad.
          Blverk har man rest upp mot oss;
          Israels domare slr man
              med ris p kinden.

005:002   Men du Bet-Lehem Efrata,
          som r s ringa fr att vara bland Juda slkter,
          av dig skall t mig utg
          en som skall bliva en furste i Israel,
          en vilkens hrkomst tillhr frgngna ldrar,
              forntidens dagar.
005:003   Drfr skola de prisgivas
          intill den tid d hon som skall fda har ftt;
          d skall terstoden av hans brder
          f vnda tillbaka till Israels barn.
005:004   Och han skall trda fram och vakta sin hjord
              i HERRENS kraft,
          i HERRENS, sin Guds,
              namns hghet;
          och den skall hava ro, ty han skall d vara stor
              intill jordens ndar.
005:005   Och tryggheten skall vara sdan,
          att om Assur vill falla in i vrt land
          och trnga in i vra palats,
          s kunna vi stlla upp mot honom sju herdar,
          ja, tta furstliga herrar;
005:006   och dessa skola avbeta Assurs land med svrd
          och Nimrods land nda in i dess portar.
          S skall han rdda oss frn Assur,
              om denne vill falla in i vrt land
              och trnga fram ver vra grnser.

005:007   D skall Jakobs kvarleva
          vara bland mnga folk
          ssom dagg frn HERREN,
          ssom en regnskur p grs,
          vilken icke drjer fr ngon mans skull
          eller vntar fr mnniskobarns skull.
005:008   Och Jakobs kvarleva skall d vara bland hedningarna,
          mitt ibland mnga folk,
          ssom ett lejon bland boskap i skogen,
          ssom ett ungt lejon bland frhjordar,
          vilket frtrampar, var det gr fram,
          och griper sitt rov utan rddning.

005:009   Ja, m din hand vara upplyft ver dina ovnner,
          och m alla dina fiender bliva utrotade!

005:010   Och det skall ske p den dagen, sger HERREN,
          att jag skall utrota dina hstar ur ditt land
          och frstra dina vagnar;
005:011   jag skall utrota stderna i ditt land
          och riva ned alla dina fsten;
005:012   jag skall utrota all trolldom hos dig,
          och inga teckentydare skola mer trffas hos dig;
005:013   jag skall utrota dina belten
              och dina stoder ur ditt land,
          s att du icke mer skall tillbedja
              dina hnders verk;
005:014   jag skall omstrta dina Aseror
              och skaffa dem bort ur ditt land;
              och dina stder skall jag delgga.
005:015   Och i vrede och frtrnelse
              skall jag utkrva hmnd av hednafolken,
              dem som icke hava varit hrsamma.

006:001   Hren vad HERREN sger:
          St upp och utfr din sak infr bergen,
          och lt hjderna hra din rst.

006:002   Ja, hren HERRENS sak, I berg
          och I fasta klippor, jordens grundvalar!
          Ty HERREN har sak mot sitt folk,
          och med Israel vill han g till rtta.

006:003   Mitt folk, vad har jag gjort mot dig,
          och varmed har jag betungat dig?  Svara mig!
006:004   Jag frde dig ju upp ur Egyptens land,
          och ur trldomshuset frlossade jag dig;
          och Mose, Aron och Mirjam
          lt jag g framfr dig.
006:005   Mitt folk, kom ihg vad Balak,
          konungen i Moab, hade i sinnet,
          och vad Bileam, Beors son, svarade honom;
          kom ihg huru det var mellan Sittim och Gilgal,
          och lr dig s frst HERRENS rttfrdighets grningar.

006:006   Varmed skall jag trda fram infr HERREN,
          och varmed bja mig ned infr Gud i hjden?
          Skall jag trda fram infr honom med brnnoffer,
          med rsgamla kalvar?
006:007   Har HERREN behag till vdurar i tusental,
          till oljestrmmar i tiotusental?
          Skall jag giva min frstfdde till offer fr min vertrdelse,
          min livsfrukt till syndoffer fr min sjl?
006:008   Nej, vad gott r har han kungjort fr dig, o mnniska.
          Ty vad annat begr HERREN av dig,
          n att du gr vad rtt r och vinnlgger dig om krlek
          och vandrar i dmjukhet infr din Gud?

006:009   Hr huru HERREN ropar till staden!
          Ja, sll r den som aktar p ditt namn.
          Hren om straffet, och vem han r, som har bestmt det.

006:010   Kunna ogudaktighetens skatter framgent
          f stanna i den ogudaktiges hus?
          Kan dr f finnas ett undermligt efa-mtt,
          vrt att frbannas?
006:011   Vore jag rttfrdig, om jag frdroge ortt vg
          och falska vikter i pungen,
006:012   om de rika i staden finge vara fulla av orttrdighet,
          om dess invnare finge tala lgn
          och hava falsk tunga i sin mun?

006:013   Nej, och drfr mste jag sl dig med olkliga sr,
          hemska dig med frdelse fr dina synders skull.
006:014   Nr du ter ngot,
              skall du icke bliva mtt,
              och tomhet skall rda i din buk.
          Vad du skaffar undan
              skall du nd icke kunna rdda,
          och vad du rddar
              skall jag giva t svrdet.
006:015   Du skall s,
              men icke f skrda;
          du skall pressa oliver,
              men icke f smrja din kropp med oljan,
          du skall pressa ut druvmust,
              men icke f dricka vinet.

006:016   Vid Omris stadgar hller man fast,
          man efterfljer alla Ahabs hus' grningar;
          ty efter dessas rdslag r det I vandren.
          Drfr skall jag gra dig till ett freml fr hpnad,
          och invnarna i staden till ett ml fr begabberi;
          ja, mitt folks smlek skolen I f bra.

007:001   Ve mig!  Det r mig,
          ssom nr frukten r insamlad om sommaren,
          eller ssom nr efterskrden efter vinbrgningen r slut
          och ingen druvklase mer finnes att ta,
          intet frstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.
007:002   De fromma ro frsvunna ur landet,
          och ingen redlig man finnes bland mnniskorna.
          Alla ligga de p lur efter blod;
          envar vill fnga den andre i sitt nt.
007:003   Till att frmja det onda ro deras hnder redo:
          fursten begr gvor,
              och domaren str efter vinning;
          den mktige krver ppet
              vad honom lyster;
          s bedriva de vrnghet.
007:004   Den bste ibland dem r ssom ett trnsnr,
              den redligaste vrre n en taggig hck.
          Men nr dina siares dag r inne,
              ja, nr hemskelsen nr dig,
          d skall bestrtning komma ibland dem.

007:005   Man fr icke tro p ngon vn,
              icke lita p ngon frtrogen;
          fr henne som vilar i din famn
              mste du vakta din muns drrar.
007:006   Ty sonen fraktar sin fader,
          dottern stter sig upp mot sin moder,
          sonhustrun mot sin svrmoder,
          och envar har sitt eget husfolk till fiender.

007:007   Men jag vill skda efter HERREN,
          jag vill hoppas p min frlsnings Gud;
          min Gud skall hra mig.
007:008   Gldjens icke ver mig, I mina fiender.
              Om jag n har fallit, skall jag dock st upp igen;
          om jag n sitter i mrkret,
              r dock HERREN mitt ljus.
007:009   Eftersom jag har syndat mot HERREN,
              vill jag bra hans vrede,
          till dess att han utfr min sak
              och skaffar mig rtt,
          till dess att han fr mig ut i ljuset,
              s att jag med lust fr se p hans rttfrdighet.
007:010   Nr mina fiender se det,
              skola de hljas med skam,
          desamma som sga till mig:
              Var r nu HERREN, din Gud?
          Mina gon skola se med lust p dem;
          ty d skola de bliva nedtrampade
               ssom orenlighet p gatan.

007:011   En dag skall komma, d dina murar skola byggas upp;
          p den dagen skola dina grnser strcka sig vida.
007:012   P den dagen
              skall man komma till dig
          bde frn Assur
              och frn Egyptens stder,
          ja frn Egypten
              och nda ifrn floden,
          och frn hav till hav,
              och frn berg till berg.
007:013   Men eljest skall jorden bliva en demark
              fr sina inbyggares skull;
          det skall vara deras grningars frukt.

007:014   Vakta med din stav ditt folk,
              din arvedels hjord,
          s att den fr hava sin avskilda boning
              i skogen p Karmel;
          lt den g i bet i Basan och i Gilead,
              likasom under forna dagar.

007:015   Ja, likasom i de dagar d du drog ut ur Egyptens land
              skall jag lta dem se underbara ting.
007:016   Hedningarna skola se det och komma p skam
              med all sin makt.
          De skola ndgas lgga handen p munnen,
              deras ron skola vara bedvade.
007:017   De skola slicka stoftet ssom ormar;
              lika maskar som krla p jorden
              skola de med bvan vergiva sina borgar.
          Med frskrckelse skola de ska HERREN, vr Gud;
              Ja, fr dig skola de frukta.

007:018   Vem r en sdan Gud som du?--
              du som frlter
          kvarlevan av din arvedel dess missgrning
              och tillgiver den dess vertrdelse,
          du som icke behller vrede evinnerligen,
          ty du har lust till nd,
007:019   och du skall ter frbarma dig ver oss
              och trampa vra missgrningar under ftterna.
          Ja, du skall kasta alla deras synder
              i havets djup.
007:020   Du skall bevisa trofasthet mot Jakob
              och nd mot Abraham,
          ssom du med ed har lovat vra fder
              i forntidens dagar.



Nahum


001:001 Detta r en utsaga om Nineve, den bok som innehller elkositen
        Nahums syn.

001:002   HERREN r en nitlskande Gud och en hmnare,
          ja, en hmnare r HERREN, en som kan vredgas.

          En hmnare r HERREN mot sina ovnner,
          vrede behller han mot sina fiender.

001:003   HERREN r lngmodig, men han r stor i kraft,
          och ingalunda lter han ngon bliva ostraffad.

          HERREN har sin vg i storm och ovder
          och molnen ro dammet efter hans ftter.

001:004   Han npser havet och lter det uttorka
          och alla strmmar lter han sina bort.

          D frsmkta Basan och Karmel,
          Libanons grnska frsmktar.

001:005   Bergen bva fr honom,
          och hjderna frsmlta av ngest.

          Jorden rres upp fr hans ansikte,
          jordens krets med alla som bo drp.

001:006   Vem kan best fr hans ogunst,
          och vem kan uthrda hans vrede gld?

          Hans frtrnelse utgjuter sig ssom eld,
          och klipporna rmna infr honom.

001:007   HERREN r god, ett vrn i ndens tid,
          och han lter sig vrda om dem som frtrsta p honom.

001:008   Men genom en strtflod gr han nde
              p platsen dr den staden str,
          och hans fiender frfljas av mrker.

001:009   Ja, p edert anslag mot HERREN gr han nde,
          icke tv gnger behver hemskelsen drabba.

001:010   Ty om de ock ro hopslingrade ssom trnsnr
          och s fulla av livssaft, som deras dryck r av must,
          skola de likvl alla frbrnnas ssom torrt str.

001:011   Ty frn dig drog ut en man
              som hade onda anslag mot HERREN,
          en vilkens rdslag voro frdrv.

001:012   S sger HERREN:
          Huru starka och huru mnga de ock m vara,
          skola de nd mejas av och frsvinna;
          och om jag frr har plgat dig,
          s skall jag nu ej gra det mer.

001:013   Ty nu skall jag bryta snder de ok han har lagt p dig,
          och hans band skall jag slita av.

001:014   Men om dig bjuder HERREN s
          Ingen avkomma av ditt namn skall mer f finnas.
          Ur dina gudars hus skall jag utrota alla belten,
              bde skurna och gjutna.
          En grav bereder jag t dig, ty p skam har du kommit.

001:015   Se, ver bergen nalkas gldjebudbrarens ftter
              hans som frkunnar frid:
          Fira dina hgtider, Juda,
              infria dina lften.
          Ty ej mer skall frdrvaren draga fram mot dig;
              han varder frgjord i grund.

002:001   En folkfrskingrare drager upp mot dig;
              bevaka dina fsten.
          Speja utt vgen, omgjorda dina lnder
              bruka din kraft, s mycket du frmr.
002:002   Ty HERREN vill terstlla Jakobs hghet
              ssom Israels hghet,
          d nu plundrare s hava delagt dem
              och s frdrvat deras vintrd.

002:003   Hans hjltars skldar ro frgade rda,
              stridsmnnen g kldda i scharlakan;
          vagnarna gnistra av eld,
              nr han gr dem redo till strid;
              och man skakar lansar av cypresstr.
002:004   P vgarna storma vagnarna fram,
              de kra om varandra p flten;
          ssom bloss ro de att skda
              lika ljungeldar fara de stad.
002:005   Han vet nogsamt vilka vldiga kmpar han ger;
              de strta vernda, dr de rusa framt.
          De hasta mot stadens murar,
              och stormtaken gras redo.
002:006   Strmportarna mste ppna sig,
              och palatset frsmlter av ngest.

002:007   Ja, domen str fast:
              hon bliver blottad, bortslpad;
          hennes trnor mste sucka
              likasom duvor
              och sl sig fr sitt brst.
002:008   I all sin tid var Nineve
              lik en vattenrik damm,
              men nu flyr vattnet bort.
          Stannen!  Stannen!--
              Nej, ingen vnder sig om.

002:009   Rven nu silver,
              rven guld.
          Hr finnas skatter utan nde,
              verfld p alla
              dyrbara hvor.

002:010   delggelse och frdelse och frstrelse!
          Frfrade hjrtan
              och sklvande knn!
          Darrande lnder allestdes!
          Allas ansikten hava skiftat frg.

002:011   Var r nu lejonens kula,
          den plats dr de unga lejonen frtrde sitt rov,
          dr lejonet och lejoninnan hade sin gng,
          dr lejonungen gick omkring,
          utan att ngon skrmde bort den?
002:012   Var r lejonet som tog rov, s mycket dess ungar ville hava,
              och ddade t sina lejoninnor,
          ja, uppfyllde sina hlor med rov
              och sina kulor med rvat gods?

002:013   Se, jag skall vnda mig mot dig,
          sger HERREN Sebaot;
          dina vagnar skall jag lta g upp i rk,
          och dina unga lejon skall svrdet frtra.
          Jag skall utrota ditt rvade gods frn jorden
          och man skall ej mer hra dina sndebuds rst

003:001   Ve dig, du blodstad,
              alltigenom s full av lgn och vld,
          du som aldrig upphr att rva!

003:002   Hr, piskor smlla!
              Hr, vagnshjul dna!
          Hstar jaga fram,
              och vagnar rulla stad.
003:003   Ryttare komma i fyrsprng;
              svrden ljunga,
              och spjuten blixtra.
          Slagna ser man i mngd
              och lik i stora hopar;
          igen nde r p dda,
              man stupar ver dda.

003:004   Allt detta fr den myckna otukt hon bedrev,
          hon, den fagra och trollkunniga skkan,
          som prisgav folkslag genom sin otukt
          och folkstammar genom sina trolldomskonster.

003:005   Se, jag skall vnda mig mot dig,
          sger HERREN Sebaot;
          jag skall lyfta upp ditt mantelslp ver ditt ansikte
          och lta folkslag se din blygd
          och konungariken din skam.
003:006   Och jag skall kasta p dig vad styggeligt r,
          jag skall lta dig bliva fraktad,
          ja, gra dig till ett skdespel.
003:007   Var och en som ser dig skall sky dig
          och skall sga: Nineve r delagt, men vem kan mka det?
          Ja, var finner man ngon som vill trsta dig?

003:008   r du d bttre n No-Amon,
              hon som tronade vid Nilens strmmar,
              omsluten av vatten--
          ett havets fste,
              som hade ett hav till mur?
003:009   Etiopier i mngd
              och egyptier utan nde,
          puter och libyer
          voro dig till hjlp.
003:010   Ocks hon mste ju
              g i landsflykt och fngenskap,
          ocks hennes barn blevo krossade
              i alla gathrn;
          om hennes dlingar
              kastade man lott,
          och alla hennes stormn
              blevo fngslade med kedjor

003:011   S skall ock du bliva drucken
              och sjunka i vanmakt;
          ocks du skall f leta
              efter ngot vrn mot fienden.
003:012   Alla dina fsten
              likna fikontrd med brdmogen frukt:
          vid minsta skakning
              falla de i munnen p den som vill ta dem.
003:013   Se, ditt manskap
              r hos dig ssom kvinnor;
          ditt lands portar st vidppna
              fr dina fiender;
          eld frtr dina bommar.

003:014   Hmta dig vatten
              till frrd under belgringen,
              frstrk dina fsten.
          Stig ned i leran
              och trampa i murbruket;
              grip till tegelformen.
003:015   Bst du str dr, skall elden frtra dig
              och svrdet utrota dig.
          Ja, ssom av grsmaskar skall du bliva uppfrtt,
              om du ock sjlv samlar skaror s talrika som grsmaskar,
          skaror s talrika som grshoppor.
003:016   Om du ock har krmare
              flera n himmelens stjrnor,
          s vet: grsmaskarna flla sina vingars hljen
              och flyga bort.
003:017   Ja, dina furstar ro ssom grshoppor
              och dina hvdingar ssom grshoppssvrmar:
          de stanna inom murarna,
              s lnge det r svalt,
          men nr solen kommer fram,
              d fly de bort,
          och sedan vet ingen
              var de finnas.

003:018   Dina herdar hava slumrat in,
              du Assurs konung;
              dina vldige ligga i ro.
          Ditt folk r frstrtt
              uppe p bergen,
              och ingen frsamlar det.
003:019   Det finnes ingen bot fr din skada
              olkligt r ditt sr.
          Alla som hra vad som har hnt dig
              klappa i hnderna ver dig.
          Ty ver vem gick ej
              din ondska bestndigt?



Habackuk


001:001 Detta r den utsaga som uppenbarades fr profeten Habackuk.

001:002   Huru lnge, HERRE, skall jag ropa,
              utan att du hr
          klaga infr dig ver vld,
              utan att du frlsar?
001:003   Varfr lter du mig se sdan ondska?
              Huru kan du sjlv skda p sdan orttrdighet,
          p det frdrv och det vld jag har infr mina gon?
          S uppstr ju kiv, och s upphva sig trtor.
001:004   Drigenom bliver lagen vanmktig,
          och rtten kommer aldrig fram.
          Ty den ogudaktige snrjer den rttfrdige;
          s framstr rtten frvrngd.

001:005   Sen efter bland hedningarna och skden;
              hpnen, ja, stn dr med hpnad
          Ty en grning utfr han i edra dagar,
          som I icke skolen tro, nr den frtljes.

001:006   Ty se, jag skall uppvcka kalderna
          det bistra och ofrvgna folket,
          som drager ut s vitt som jorden nr
          och inkrktar boningar som icke ro deras.
001:007   Det folket r frskrckligt och fruktansvrt;
          rtt och myndighet tager det sig sjlvt.
001:008   Dess hstar ro snabbare n pantrar
          och vildare n vargar om aftonen;
          dess ryttare jaga fram i fyrsprng.
          Ja, fjrran ifrn komma dess ryttare,
          de flyga stad ssom rnen,
              nr han strtar sig ver sitt rov
001:009   Alla hasta de till vld,
          av sin stridslust drivas de framt;
          och fngar hopa de ssom sand.
001:010   Konungar ro dem ett tlje,
          och furstar rkna de fr lekverk;
          t alla slags fsten le de,
          de kasta upp jordvallar och intaga dem.
001:011   S fara de stad ssom vinden,
          alltjmt framt till att samka sig skuld;
          ty deras egen kraft r deras gud.

001:012   r du d icke till av lder?
          Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej d!
          HERRE, till en dom r det du har satt dem,
          och till en tuktan har du berett dem, du vr klippa.
001:013   Du vilkens gon ro fr rena fr att se p det onda,
          du som icke lider att skda p orttrdighet,
          huru kan du nd skda p dessa trolsa mnniskor
          och tiga stilla, nr den ogudaktige frdrvar
          den som har rtt mot honom?
001:014   S vllar du att mnniskorna bliva lika fiskar i havet,
          lika krldjur, som icke hava ngon herre.

001:015   Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok,
              han fngar dem i sitt nt
              och frsamlar dem i sitt garn;
          drver r han glad och frjdar sig.
001:016   Frdenskull frambr han offer t sitt nt
              och tnder offereld t sitt garn;
          genom dem bliver ju hans andel s fet
          och hans mat s krslig.
001:017   Men skall han drfr framgent f tmma sitt nt
          och bestndigt drpa folken
              utan ngon frskoning

002:001   Jag vill stiga upp p min vaktpost
              och stlla mig p muren;
          jag vill speja fr att se
              vad han skall tala genom mig,
          och vilket svar p mitt klagoml
              jag skall f att frambra.

002:002   Och HERREN svarade mig och sade:
              Skriv upp din syn,
          och uppteckna den p skrivtavlor, med tydlig skrift,
              s att den ltt kan lsas.
002:003   Ty nnu mste synen vnta p sin
          men den lngtar efter fullbordan och skall icke sl fel.
          Om den drjer, s frbida den,
          ty den kommer frvisso, den skall ej utebliva.

002:004   Se, uppblst och orttrdig r dennes sjl i honom;
          men den rttfrdige skall leva genom sin tro.
002:005   Ty ssom vinet icke r att lita p,
          s skall denne vermodige ej best,
          om han ock sprrar upp sitt gap ssom ddsriket
          och r omttlig ssom dden,
          om han ock har frsamlat till sig alla folk
          och hmtat tillhopa till sig alla folkslag.
002:006   Sannerligen, de skola allasammans
          stmma upp en visa ver honom,
          ja, en smdesng om honom med vlbetnkta ord; man skall sga:

          Ve dig som hopar vad som icke r ditt
          och belastar dig med utpantat gods--men fr huru lnge!
002:007   Sannerligen, ofrtnkt skola borgenrer resa sig mot dig
          och anfktare vakna upp mot dig,
          och du skall bliva ett byte fr dem.
002:008   Ssom du sjlv har plundrat mnga folk,
          s skola ock alla andra folk f plundra dig,
          fr dina blodsdd mot mnniskor och ditt vld mot lnder,
          mot stder och alla som bo i dem.

002:009   Ve dig som sker ortt vinning t ditt hus,
          fr att kunna bygga ditt nste hgt uppe
          och s skydda dig undan olyckans vld!
002:010   Med dina rdslag drager du skam ver ditt hus,
          i det att du gr nde p mnga folk
          och s syndar mot dig sjlv.
002:011   Ty stenarna i muren skola ropa,
          och bjlkarna i trvirket skola svara dem.

002:012   Ve dig som bygger upp stder med blodsdd
          och befster orter med orttfrdighet!
002:013   Se, av HERREN Sebaot r det ju sagt:
          S mda sig folken
              fr det som skall frbrnnas av elden,
          och folkslagen arbeta sig trtta
              fr det som skall bliva till intet.
002:014   Ty jorden skall varda full
          av HERRENS hrlighets kunskap,
          likasom havsdjupet r fyllt av vattnet.

002:015   Ve dig som isknker vin t din nsta
          och blandar ditt gift dri och berusar honom,
          fr att f skda hans blygd!
002:016   Med skam skall du f mtta dig i stllet fr med ra.
          Ja, du skall ocks sjlv f dricka,
          till dess du ligger dr med blottad frhud.
          Kalken skall i sin ordning rckas dig av HERRENS hand,
          och smlek skall hlja din ra.
002:017   Ty ver dig skall komma en hemskelse, lik Libanons,
          och en frhrjelse, lik den som skrmmer bort dess djur,
          fr dina blodsdd mot mnniskor och ditt vld mot lnder,
          mot stder och alla som bo i dem.

002:018   Vad kan ett skuret belte hjlpa,
          eftersom en snidare vill sljda sdant?
          Och vad ett gjutet belte, en falsk vgvisare,
          eftersom dess formare s frtrstar drp,
          att han gr sig stumma avgudar?

002:019   Ve dig som sger till stocken: Vakna!,
          och till dda stenen: Vakna upp!
          Kan en sdan giva ngon vgvisning?
          Visst r den verdragen med guld och silver,
          men alls ingen ande r dri.

002:020   Men HERREN r i sitt heliga tempel.
          Hela jorden vare stilla infr honom.

003:001 En bn av profeten Habackuk; till Sigjont.

003:002   HERRE, jag har hrt om dig och hpnat.
          HERRE, frnya i dessa r dina grningar,
          lt oss frnimma dem i dessa r.
          Mitt i din vrede m du tnka p frbarmande.

003:003   Gud kommer frn Teman,
          den helige frn berget Paran.  Sela.
          Hans majestt vertcker himmelen,
          och av hans lov r jorden full.
003:004   D uppstr en glans ssom av solljus,
          strlar g ut ifrn honom,
          och han hljer i dem sin makt.

003:005   Framfr honom gr pest,
          och febergld fljer i hans spr.
003:006   Han trder fram--drmed kommer han jorden att darra;
          en blick--och han kommer folken att bva.
          De urldriga bergen splittras,
          de eviga hjderna sjunka ned.
          Han vandrar de vgar han fordom gick.

003:007   Jag ser Kusans hyddor hemskta av frdrv;
          tlten darra i Midjans land.
003:008   Harmas d HERREN p strmmar?
          Ja, r din vrede upptnd mot strmmarna
          eller din frgrymmelse mot havet,
          eftersom du s frdas fram med dina hstar,
          med dina segerrika vagnar?
003:009   Framtagen och blottad r din bge,
          ditt besvurna ords pilar.  Sela.

          Till strmfror klyver du jorden.
003:010   Bergen se dig och bva;
          ssom en strtskur far vattnet ned.
          Djupet lter hra sin rst,
          mot hjden lyfter det sina hnder.
003:011   Sol och mne stanna i sin boning
          fr skenet av dina farande pilar,
          fr glansen av ditt blixtrande spjut.

003:012   I frgrymmelse gr du fram ver jorden,
          i vrede trskar du snder folken.
003:013   Du drager ut fr att frlsa ditt folk,
          fr att bereda frlsning t din smorde.
          Du krossar taket p de ogudaktigas hus,
          du bryter ned huset, frn grunden till tinnarna.  Sela.
003:014   Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar,
          nr de storma fram till att frskingra oss, under frjd,
          ssom gllde det att i lnndom ta upp en betryckt.

003:015   Du far med dina hstar fram ver havet,
          ver de stora vattnens svall.
003:016   Jag hr det och darrar i mitt innersta,
          vid dnet sklva mina lppar;
          maktlshet griper benen i min kropp,
          jag darrar p platsen dr jag str.
          Ty jag mste ju stilla uthrda ndens tid,
          medan det kommer, som skall trnga folket.

003:017   Ja, fikontrdet blomstrar icke mer,
          och vintrden giva ingen skrd,
          olivtrdets frukt slr fel
          och flten alstra ingen ring,
          fren ryckas bort ur fllorna,
          och inga oxar finnas mer i stallen.

003:018   Likvl vill jag gldja mig i HERREN
          och frjda mig i min frlsnings Gud.
003:019   HERREN, Herren r min starkhet;
          han gr mina ftter ssom hindens
          och lter mig g fram ver mina hjder.

          Fr sngmstaren, med mitt strngaspel.



Sefanja


001:001 Detta r HERRENS ord som kom till Sefanja, son till Kusi, son
        till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, i Josias, Amons
        sons, Juda konungs, tid.

001:002   Jag skall rycka bort och frgra
          allt vad p jorden r, sger HERREN;
001:003   jag skall frgra mnniskor och djur,
          jag skall frgra fglarna under himmelen
              och fiskarna i havet,
          det vacklande riket
              jmte de ogudaktiga mnniskorna;
          ja, mnniskorna skall jag utrota
              frn jorden, sger HERREN.

001:004   Jag skall utrcka min hand mot Juda
              och mot Jerusalems alla invnare
          och utrota frn denna plats
              Baals sista kvarleva,
          avgudaprofeternas namn
              jmte prsterna;
001:005   dem som p taken tillbedja
              himmelens hrskara,
          och dem som tillbedja HERREN
              och svrja vid honom
              och svrja vid Malkam;
001:006   dem som hava vikit bort ifrn HERREN,
          och dem som aldrig hava skt HERREN
              eller frgat efter honom.

001:007   Varen stilla infr Herren, HERREN!
          Ty HERRENS dag r nra;
          HERREN har tillrett ett slaktoffer,
          han har invigt sina gster.
001:008   Och det skall ske p HERRENS slaktoffers dag
          att jag skall hemska furstarna
              och konungasnerna
          och alla som klda sig
              i utlndska klder;
001:009   Jag skall p den dagen hemska
              alla som hoppa ver trskeln,
          dem som fylla sin herres hus
              med vld och svek.

001:010   P den dagen, sger HERREN,
          skall klagorop hras ifrn Fiskporten
          och jmmer frn Nya staden
          och stort brak frn hjderna.
001:011   Jmren eder, I som bon i Mortelkvarteret,
          ty det r frbi med hela krmarskaran;
          utrotade ro alla de penninglastade.

001:012   Och det skall ske p den tiden
          att jag skall genomleta Jerusalem med lyktor
          och hemska de mnniskor
              som nu ligga dr i ro p sin drgg,
          dem som sga i sina hjrtan:
              HERREN gr intet,
              varken gott eller ont.
001:013   Deras godelar skola d lmnas till plundring
              och deras hus till delggelse.
          Om de bygga sig hus,
              skola de ej f bo i dem,
          och om de plantera vingrdar,
              skola de ej f dricka vin frn dem.

001:014   HERRENS stora dag r nra,
          ja, den r nra, den kommer med stor hast.
          Hr, det r HERRENS dag!
          I ngest ropa nu hjltarna.
001:015   En vredens dag r den dagen,
          en dag av ngest och trngml,
          en dag av delggelse och frdelse
          en dag av mrker och tjocka,
          en dag av moln och tcken,
001:016   en dag d basunljud och hrskri hjes
          mot de fastaste stder
          och mot de hgsta murtorn.
001:017   D skall jag bereda mnniskorna sdan ngest
              att de g dr ssom blinda,
              drfr att de hava syndat mot HERREN.
          Deras blod skall spridas omkring ssom stoft,
          och deras kroppar skola kastas ut ssom orenlighet.
001:018   Varken deras silver eller deras guld
              skall kunna rdda dem
              p HERRENS vredes dag.
          Av hans nitlskans eld
              skall hela jorden frtras.
          Ty en nde, ja, en nde med frskrckelse
              skall han gra p alla jordens inbyggare.

002:001   Besinna dig och kom till sans,
          du folk utan blygsel,
002:002   innan nnu rdslutet r fullgnget
          --den dagen hastar fram,
              ssom agnar fara!--
          och innan HERRENS vredes gld
              kommer ver eder,
          ja, innan HERRENS vredes dag
              kommer ver eder.

002:003   Sken HERREN,
              alla I dmjuke i landet,
              som hllen hans lag.
          Sken rttfrdighet,
              sken dmjukhet;
          kanhnda bliven I s beskrmade
              p HERRENS vredes dag.

002:004   Ty Gasa skall bliva vergivet
              och Askelon varda en demark;
          mitt p ljusa dagen skall Asdods folk drivas ut,
              och Ekron skall ryckas upp med roten.
002:005   Ve eder som bebon landstrckan utmed havet,
              I av kereternas folk!
          Ett HERRENS ord skall n dig, Kanaan,
              du filisternas land;
          ja, jag skall frdrva dig, s att ingen mer bor i dig.
002:006   Och landstrckan utmed havet skall ligga ssom betesmarker,
              dr herdarna hava sina brunnar
              och fren sina fllor.
002:007   Och den skall tillfalla de kvarblivna av Juda hus
              ssom deras lott;
              dr skola de fra sin boskap i bet.
          I Askelons hus skola de f lgra sig,
              nr aftonen kommer.
          Ty HERREN, deras Gud, skall se till dem
              och skall ter upprtta dem.

002:008   Jag har hrt Moabs smdelser
              och Ammons barns hn,
          huru de hava smdat mitt folk
              och frhvt sig mot dess land.
002:009   Drfr, s sant jag lever, sger HERREN Sebaot,
              Israels Gud:
          det skall g Moab ssom Sodom,
              och Ammons barn ssom Gomorra.
          Ett tillhll fr nsslor och en saltgrop skola de bliva,
              och en demark till evig tid.
          Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem.
          och terstoden av min menighet skall f dem till sin arvedel.

002:010   S skall det g dem,
              till ln fr deras hgmod
          drfr att de hava smdat och frhvt sig
              mot HERREN Sebaots folk.
002:011   Fruktansvrd skall HERREN bevisa sig mot dem;
          ty han skall gra alla jordens gudar maktlsa,
          och alla hedningarnas havslnder
              skola tillbedja honom,
              vart folk p sin ort--
002:012   ocks I etiopier,
          I som av mig bliven slagna med svrd.

002:013   Och han skall utrcka sin hand mot norr
              och frdrva Assur,
          han skall gra Nineve till en demark,
              frtorkat ssom en ken.
002:014   Och drinne skola hjordar lgra sig,
              allahanda vilda djur i skaror;
          pelikaner och rrdrommar skola taga natthrbrge
              p pelarhuvudena drinne;
          fglalt skall ljuda i fnstren
              och frdelse bo p trsklarna,
              nu d cederpanelningen r bortriven.

002:015   S skall det g den glada staden,
              som satt s trygg,
          och som sade i sitt hjrta:
              Jag och ingen annan!
          Huru har den icke blivit en demark,
              en lgerstad fr vilda djur!
          Alla som g dr fram skola vissla t den
              och sl ihop hnderna.

003:001   Ve henne, den genstrviga och beflckade staden,
              frtryckets stad!
003:002   Hon hr icke p ngons rst,
              hon tager ej emot tuktan;
          p HERREN frtrstar hon icke,
              till sin Gud vill hon ej komma.
003:003   Furstarna drinne
              ro rytande lejon;
          hennes domare ro ssom vargar om aftonen,
              de spara intet till morgondagen.
003:004   Hennes profeter ro stortaliga
              trolsa mn;
          hennes prster ohelga vad heligt r,
              de vldfra lagen.

003:005   HERREN r rttfrdig drinne,
              han gr intet ortt.
          var morgon lter han sin rtt g fram i ljuset,
              den utebliver aldrig;
          men de orttfrdiga veta icke av ngon skam.

003:006   Jag utrotade folkslag,
              deras murtorn blevo frstrda,
          deras gator gjorde jag de,
              s att ingen mer gick dr fram;
          deras stder blevo frhrjade,
              s att de lgo tomma p mnniskor,
              blottade p invnare.

003:007   Jag tillsade henne att allenast frukta mig
              och taga emot tuktan;
          d skulle hennes boning undg frstrelse,
              med allt vad jag hade givit i hennes vrd.
          Men i stllet vlades de att gra
              allt vad frdrvligt var.

003:008   Drfr man I vnta p mig, sger HERREN,
              och p den dag jag str upp fr att taga byte.
          Ty mitt domslut r: jag skall frsamla folk
              och hmta tillhopa konungariken,
          fr att utgjuta ver dem min ogunst,
              all min vredes gld;
          ty av min nitlskans eld
          skall hela jorden frtras.

003:009   Se, d skall jag giva t folken
              nya, renade lppar,
          s att de allasammans kalla HERRENS namn
              och endrktigt tjna honom.
003:010   nda ifrn lnderna bortom Etiopiens strmmar
              skola mina tillbedjare, mitt frskingrade folk,
              frambra offer t mig.

003:011   P den tiden skall du slippa att lngre blygas
              fr alla de vertrdelser
              som du har begtt mot mig.
          Ty d skall jag avskilja frn dig
          dem som nu jubla s segerstolt i dig;
          och du skall d icke vidare frhva dig
              p mitt heliga berg.
003:012   Men jag skall lmna kvar i dig
              ett folk, betryckt och armt;
          och de skola frtrsta p HERRENS namn.
003:013   Kvarlevan av Israel skall d icke mer gra ngot ortt,
              ej heller tala lgn,
          och i deras mun skall icke finnas
              en falsk tunga.
          Ja, de skola f beta och ligga i ro,
              utan att ngon frskrcker dem.

003:014   Jubla, du dotter Sion,
              hj gldjerop, du Israel;
          var glad och frjda dig av allt hjrta,
              du dotter Jerusalem.
003:015   HERREN har avvnt straffdomarna ifrn dig,
              han har rjt din fiende ur vgen.
          HERREN, som bor i dig, r Israels konung;
              du behver ej mer frukta ngot ont.

003:016   P den tiden skall det sgas till Jerusalem;
              Frukta icke, Sion
              lt ej modet falla.
003:017   HERREN, din Gud, bor i dig
              en hjlte som kan frlsa.
          Han glder sig ver dig med lust,
              han tiger stilla i sin krlek,
              han frjdas ver dig med jubel.

003:018   Dem som med bedrvelse mste sakna hgtiderna,
              dem skall jag d frsamla,
          dem som levde skilda frn dig,
              du som sjlv bar smlekens brda.
003:019   Ty se, jag skall p den tiden utfra mitt verk
              p alla dina frtryckare.
          jag skall frlsa de haltande
              och hmta tillhopa de frdrivna,
          jag skall lta dem bliva ett mne till lovsng
              och till bermmelse p hela jorden,
              dr de voro s smdade.
003:020   P den tiden skall jag lta eder komma tillbaka
          ja, p den tiden skall jag hmta eder tillhopa.
          Ty jag vill lta eder bliva ett mne till bermmelse
          och till lovsng bland alla jordens folk,
          i det att jag ter upprttar eder,
          s att I sen det med egna gon, sger HERREN.



Haggai


001:001 I konung Darejaves' andra regeringsr, i sjtte mnaden, p
        frsta dagen i mnaden, kom HERRENS ord genom profeten Haggai
        Serubbabel, Sealtiels son, Juda stthllare, och till
        versteprsten Josua, Josadaks son; han sade:

001:002 S sger HERREN Sebaot: Detta folk sger: nnu r icke tiden
        kommen att g till verket, tiden att HERRENS hus bygges upp.
001:003 Men HERRENS ord kom genom profeten Haggai; han sade:
001:004 r d tiden kommen fr eder att sjlva bo i panelade hus, medan
        detta hus ligger de?

001:005 Drfr sger nu HERREN Sebaot s: Given akt p huru det gr
        eder.
001:006 I sn mycket, men inbrgen litet; I ten, men fn icke nog fr
        att bliva mtta; I dricken, men fn icke nog fr att bliva
        glada; I tagen p eder klder, men haven icke nog fr att bliva
        varma.  Och den som fr ngon inkomst, han far den allenast fr
        att lgga den i en sndrig pung.

001:007 Ja, s sger HERREN Sebaot: Given akt p huru det gr eder.
001:008 Men dragen nu upp till bergen, hmten trvirke och byggen upp
        mitt hus, s vill jag hava behag drtill och bevisa mig hrlig,
        sger HERREN.
001:009 I vntaden p mycket, men se, det blev litet, och nr I frden
        det hem, d blste jag p det.  Varfr gick det s?  sger
        HERREN Sebaot.  Jo, drfr att mitt hus fr ligga de, under det
        att envar av eder hastar med sitt eget hus.
001:010 Frdenskull har himmelen ovan eder frhllit eder sin dagg och
        jorden frhllit sin grda.
001:011 Och jag har bjudit torka komma ver land och berg, och ver sd,
        vin och olja och alla andra jordens alster, och ver mnniskor
        och djur, och ver all frukt av edra hnders arbete.

001:012 Och Serubbabel, Sealtiels son, och versteprsten Josua,
        Josadaks son med hela kvarlevan av folket lyssnade till HERRENS,
        sin Guds, rst och till profeten Haggais ord, eftersom HERREN,
        deras Gud, hade snt honom; och folket fruktade fr HERREN.
001:013 D sade Haggai, HERRENS sndebud, efter HERRENS uppdrag, till
        folket s: Jag r med eder, sger HERREN.

001:014 Och HERREN uppvckte Serubbabels, Sealtiels sons, Juda
        stthllares, ande och versteprsten Josuas, Josadaks sons,
        ande och allt det kvarblivna folkets ande, s att de gingo till
        verket och arbetade p HERREN Sebaots; sin Guds, hus.

002:001 Detta skedde p tjugufjrde dagen i sjtte mnaden av konung
        Darejaves' andra regeringsr.

002:002 I sjunde mnaden, p tjugufrsta dagen i mnaden, kom HERRENS
        ord genom profeten Haggai han sade:
002:003 Sg till Serubbabel, Sealtiels son Juda stthllare, och till
        versteprsten Josua, Josadaks son, och till kvarlevan av
        folket:

002:004 Leva icke nnu bland eder mn kvar, som hava sett detta hus i
        dess forna hrlighet?  Och hurudant sen I det nu vara?  r det
        icke ssom intet i edra gon?
002:005 Men var likvl nu frimodig, du Serubbabel, sger HERREN; och var
        frimodig, du versteprst Josua, Josadaks son; och varen
        frimodiga och arbeten, alla I som hren till folket i landet,
        sger HERREN; ty jag r med eder, sger HERREN Sebaot.
002:006 Det frbund som jag slt med eder, nr I drogen ut ur Egypten,
        vill jag lta st fast, och min Ande skall frbliva ibland eder;
        frukten icke.

002:007 Ty s sger HERREN Sebaot: nnu en gng, inom en liten tid,
        skall jag komma himmelen och jorden, havet och det torra att
        bva;
002:008 och alla hednafolk skall jag komma att bva, och s skola
        dyrbara hvor frn alla hednafolk fras hit; och jag skall fylla
        detta hus med hrlighet, sger HERREN Sebaot.
002:009 Ty mitt r silvret, och mitt r guldet, sger HERREN Sebaot.
002:010 Den tillkommande hrligheten hos detta hus skall bliva strre n
        dess forna var, sger HERREN Sebaot; och p denna plats skall
        jag lta friden rda, sger HERREN Sebaot.

002:011 P tjugufjrde dagen i nionde mnaden av Darejaves' andra
        regeringsr kom HERRENS ord till profeten Haggai; han sade:
002:012 S sger HERREN Sebaot: Frga prsterna om lag och sg:
002:013 Om ngon br heligt ktt i fliken av sin mantel och s med
        fliken kommer vid ngot bakat eller kokt, eller vid vin eller
        olja, eller vid ngot annat som man frtr, mnne detta
        drigenom bliver heligt?  Prsterna svarade och sade: Nej.
002:014 ter frgade Haggai: Om den som har blivit orenad genom en dd
        kommer vid ngot av allt detta, mnne det d bliver orenat?
        Prsterna svarade och sade: Ja.

002:015 D tog Haggai till orda och sade: S r det med detta folk och
        s r det med detta slkte infr mig, sger HERREN, och s r
        det med allt deras hnders verk: vad de dr offra, det r orent.
002:016 Och given nu akt p huru det hittills har varit, fre denna dag,
        och under tiden innan man nnu hade begynt lgga sten p sten
        till HERRENS tempel
002:017 huru hrfrinnan, om ngon kom till en sdesskyl som skulle giva
        tjugu mtt, den gav allenast tio, och huru, om ngon kom till
        vinpressen fr att sa upp femtio krl, den gav allenast tjugu.
002:018 Vid allt edra hnders arbete slog jag eder sd med sot och rost
        och hagel, och likvl vnden I eder icke till mig, sger HERREN.

002:019 Given allts akt p huru det hittills har varit, fre denna dag;
        ja, given akt p huru det har varit fre tjugufjrde dagen i
        nionde mnaden, denna dag d grunden har blivit lagd till
        HERRENS tempel.
002:020 Finnes ngon sd nnu i kornboden?  Nej; och varken vintrdet
        eller fikontrdet eller granattrdet eller olivtrdet har nnu
        burit ngon frukt.  Men frn denna dag skall jag giva
        vlsignelse.
002:021 Och HERRENS ord kom fr andra gngen till Haggai, p tjugufjrde
        dagen i samma mnad; han sade:
002:022 Sg till Serubbabel, Juda stthllare: Jag skall komma himmelen
        och jorden att bva;
002:023 jag skall omstrta konungatroner och gra hednarikenas makt till
        intet; jag skall omstrta vagnarna med sina kmpar, och hstarna
        skola stupa med sina ryttare.  Den ene skall falla fr den andres
        svrd.
002:024 P den tiden, sger HERREN Sebaot, skall jag taga dig, min
        tjnare Serubbabel, Sealtiels son, sger HERREN, och skall akta
        dig ssom min signetring; ty dig har jag utvalt, sger HERREN
        Sebaot.



Sakarja


001:001 I ttonde mnaden av Darejaves' andra regeringsr kom HERRENS
        ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten, han
        sade:

001:002 Svrt frtrnad var HERREN p edra fder.
001:003 Sg drfr nu till folket s sger HERREN Sebaot: Vnden om till
        mig, sger HERREN Sebaot, s vill jag vnda om till eder, sger
        HERREN Sebaot.
001:004 Varen icke ssom edra fder, fr vilka forna tiders profeter
        predikade och sade: S sger HERREN Sebaot: Vnden om frn edra
        onda vgar och edra onda grningar; men de ville icke hra och
        aktade icke p mig sger HERREN.

001:005 Edra fder, var ro de?  Och profeterna, leva de kvar
        evinnerligen?
001:006 Nej, men mina ord och mina rdslut, de som jag betrodde t mina
        tjnare profeterna, de trffade ju edra fder, s att de mste
        vnda om och sga: Ssom HERREN Sebaot hade beslutit att gra
        med oss, och ssom vra vgar och vra grningar frtjnade, s
        har han ock gjort med oss.

001:007 P tjugufjrde dagen i elfte mnaden, det r mnaden Sebat, i
        Darejeves' andra regeringsr, kom HERRENS ord till Sakarja, son
        till Berekja, son till Iddo, profeten; han sade:
001:008 Jag hade en syn om natten: Jag fick se en man som red p en rd
        hst; och han hll stilla bland myrtentrden i
        dalsnkningen.  Och bakom honom stodo andra hstar, rda, bruna
        och vita.
001:009 D frgade jag: Vad betyda dessa, min herre?  ngeln som talade
        med mig svarade mig: Jag vill lta dig frst vad dessa
        betyda.
001:010 Och mannen som stod bland myrtentrden tog till orda och sade:
        Det r dessa som HERREN har snt ut till att fara omkring p
        jorden.
001:011 Och sjlva togo de till orda och sade till HERRENS ngel, som
        stod bland myrtentrden: Vi hava farit omkring p jorden och
        hava funnit hela jorden lugn och stilla.

001:012 D tog HERRENS ngel ter till orda och sade: HERRE Sebaot,
        huru lnge skall det drja, innan du frbarmar dig ver
        Jerusalem och Juda stder?  Du har ju nu varit vred p dem i
        sjuttio r.
001:013 Och HERREN svarade ngeln som talade med mig goda och trstliga
        ord;
001:014 och ngeln som talade med mig sade sedan till mig:

        Predika och sg: S sger HERREN Sebaot: Jag har stor nitlskan
        fr Jerusalem och Sion;
001:015 och jag r storligen frtrnad p hednafolken, som sitta s
        skra; ty nr jag var allenast litet frtrnad, hjlpte de
        ytterligare till att frdrva.

001:016 Drfr sger HERREN s: Jag vill ter vnda mig till Jerusalem i
        barmhrtighet; mitt hus skall dr bliva uppbyggt, sger HERREN
        Sebaot, och mtsnret skall spnnas ver Jerusalem.

001:017 Ytterligare m du predika och sga: S sger HERREN Sebaot: nnu
        en gng skola mina stder f njuta verfld av goda hvor; ja,
        HERREN skall nnu en gng trsta Sion, och nnu en gng skall
        han utvlja Jerusalem.

001:018 Sedan lyfte jag upp mina gon och fick d se fyra horn.
001:019 D frgade jag ngeln som talade med mig: Vad betyda dessa?
        Han svarade mig: Detta r de horn som hava frstrtt Juda,
        Israel och Jerusalem.

001:020 Sedan lt HERREN mig se fyra smeder.
001:021 D frgade jag: I vad rende hava dessa kommit?  Han svarade:
        De frra voro de horn som frstrdde Juda, s att ingen kunde
        upplyfta sitt huvud; men nu hava dessa kommit fr att injaga
        skrck hos dem, och fr att sl av hornen p de hednafolk som
        hava lyft sitt horn mot Juda land, till att frstr dess
        inbyggare.

002:001 Sedan lyfte jag upp mina gon och fick d se en man som hade ett
        mtsnre i sin hand.
002:002 D frgade jag: Vart gr du?  Han svarade mig: Till att mta
        Jerusalem, fr att se huru brett och huru lngt det skall
        bliva.
002:003 D fick jag se ngeln som talade ned mig komma fram, och en
        annan ngel kom emot honom.
002:004 Och han sade till denne: Skynda stad och tala till den unge
        mannen dr och sg: 'Jerusalem skall ligga ssom en obefst
        plats; s stor myckenhet av mnniskor och djur skall finnas
        drinne.
002:005 Men jag sjlv, sger HERREN, skall vara en eldsmur dromkring,
        och jag skall bevisa mig hrlig drinne.'

002:006 Upp, upp!  Flyn bort ur nordlandet, sger HERREN, I som av mig
        haven blivit frstrdda t himmelens fyra vderstreck, sger
        HERREN.
002:007 Upp, Sion!  Rdda dig, du som nu bor hos dottern Babel!
002:008 Ty s sger HERREN Sebaot, han som har snt mig stad fr att
        frhrliga sig, s sger han om hednafolken, vilka plundrade
        eder (ty den som rr vid eder, han rr vid hans gonsten):
002:009 Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skola bliva ett byte
        fr sina forna trlar; och I skolen s frnimma att HERREN
        Sebaot har snt mig.

002:010 Jubla och gld dig, du dotter Sion; ty se, jag kommer fr att
        aga min boning i dig, sger HERREN.
002:011 Och d skola mnga hednafolk sluta sig till HERREN och bliva
        mitt folk.  Ja, jag skall taga min boning i dig; och du skall
        frnimma att HERREN Sebaot har snt mig till
        dig.
002:012 Och HERREN skall hava Juda till I sin arvedel i det heliga
        landet, och nnu en gng skall han utvlja Jerusalem.

002:013 Allt ktt vare stilla infr HERREN; ty han har sttt upp och
        trtt fram ur sin heliga boning.

003:001 Sedan lt han mig se versteprsten Josua stende infr HERRENS
        ngel; och klagaren stod vid hans hgra sida fr att anklaga
        honom.
003:002 Men HERREN sade till klagaren: HERREN skall npsa dig, du
        klagare; ja, HERREN skall npsa dig, han som har utvalt
        Jerusalem.  r d icke denne en brand, ryckt ur elden?

003:003 Och Josua var kldd i orena klder, dr han stod infr ngeln
003:004 Och denne tog till orda och sade till dem som stodo dr ssom
        hans tjnare: Tagen av honom de orena klderna.  Och till honom
        sjlv sade han: Se, jag har tagit bort ifrn dig din
        missgrning, och man skall nu klda dig i hgtidsklder.
003:005 D sade jag: M man ock stta en ren bindel p hans huvud.  Och
        de satte en ren bindel p hans huvud och kldde p honom andra
        klder, medan HERRENS ngel stod drbredvid.

003:006 Och HERRENS ngel betygade fr Josua och sade:
003:007 S sger HERREN Sebaot: Om du vandrar p mina vgar och hller
        vad jag har bjudit dig hlla, s skall du ock f styra mitt hus
        och vakta mina grdar; och jag skall lta dig hava din gng
        bland dessa som hr gra tjnst.
003:008 Hr hrp, Josua, du versteprst, med dina medbrder, som sitta
        hr infr dig (ty dessa mn skola vara ett tecken): Se, jag vill
        lta min tjnare Telningen komma;
003:009 ty se, i den sten som jag har lagt infr Josua--ver vilken
        ena sten sju gon vaka--i den skall jag inrista den inskrift
        som hr drtill, sger HERREN Sebaot; och jag skall utplna
        detta lands missgrning p en enda dag.
003:010 P den tiden, sger HERREN Sebaot, skall var och en av eder
        kunna inbjuda den andre till gst under sitt vintrd och
        fikontrd.

004:001 Sedan blev jag av ngeln som talade med mig ter uppvckt,
        likasom nr ngon vckes ur smnen.
004:002 Och han sade till mig: Vad ser du?  Jag svarade: Jag ser en
        ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljeskl ovantill och med
        sina sju lampor; och sju rr g till de srskilda lamporna
        drovantill.
004:003 Och tv olivtrd strcka sig ver den, ett p hgra sidan om
        sklen och ett p vnstra.

004:004 Sedan frgade jag och sade till ngeln som talade med mig: Vad
        betyda dessa ting, min herre?
004:005 Men ngeln som talade med mig svarade och sade till mig:
        Frstr du d icke vad de betyda?  Jag svarade: Nej, min
        herre.
004:006 D talade han och sade till mig: Detta r HERRENS ord till
        Serubbabel: Icke genom ngon mnniskas styrka eller kraft skall
        det ske, utan genom min Ande, sger HERREN Sebaot.
004:007 Vilket du n m vara, du stora berg som reser dig mot
        Serubbabel, s skall du nd frvandlas till jmn mark.  Ty han
        skall f fra fram slutstenen under jubelrop: 'Nd, nd m vila
        ver den!'

004:008 Vidare kom HERRENS ord till mig; han sade:
004:009 Serubbabels hnder hava lagt grunden till detta hus; hans
        hnder skola ock f fullborda det.  Och du skall frnimma att
        HERREN Sebaot har snt mig till eder.
004:010 Ty vem r den som vill frakta: den ringa begynnelsens dag, nr
        dessa sju gldjas ver att se murlodet i Serubbabels hand, dessa
        HERRENS gon, som verfara hela jorden?

004:011 Och jag frgade och sade till honom: Vad betyda dessa tv
        olivtrd, det p hgra och det p vnstra sidan om ljusstaken?
004:012 Och ytterligare frgade jag och sade till honom: Vad betyda de
        tv olivkvistar som strcka sig intill de tv gyllene rnnor
        genom vilka den gyllene oljan ledes ditned?
004:013 D sade han till mig: Frstr du d icke vad de betyda?  Jag
        svarade: Nej, min herre.
004:014 D sade han: Dessa ro de tv oljesmorda som st ssom tjnare
        infr hela jordens Herre.

005:001 Nr jag sedan ter lyfte upp mina gon, fick jag se en bokrulle
        flyga fram.
005:002 Och han sade till mig: Vad ser du?  Jag svarade: Jag ser en
        bokrulle flyga fram; den r tjugu alnar lng och tio alnar
        bred.
005:003 D sade han till mig: Detta r Frbannelsen, som gr ut ver
        hela landet; ty i kraft av den skall var och en som stjl varda
        bortrensad hrifrn, och i kraft av den skall var och en som
        svr varda bortrensad hrifrn.
005:004 Jag har ltit den g ut, sger HERREN Sebaot, fr att den skall
        komma in i tjuvens hus och in i dens hus, som svr falskt vid
        mitt namn; och den skall stanna dr i huset och frta upp det
        med bde trvirke och stenar.

005:005 Sedan kom ngeln som talade med mig fram och sade till mig:
        Lyft upp dina gon och se vad det r som dr kommer fram.
005:006 Och jag frgade: Vad r det?  Han svarade: Det r en
        sdesskppa som kommer fram.  Ytterligare sade han: S r det
        bestllt med dem i hela landet.
005:007 Jag fick d se huru en rund skiva av bly lyfte sig; och nu
        syntes dr en kvinna som satt i skppan.
005:008 Drefter sade han: Detta r Ogudaktigheten.  Och s sttte han
        henne ter ned i skppan och slog igen blylocket ver dess
        ppning.

005:009 Nr jag sedan lyfte upp mina gon, fick jag se tv kvinnor komma
        fram; och vinden fyllde deras vingar, ty de hade vingar lika
        hgerns.  Och de lyfte upp skppan mellan jord och himmel.
005:010 D frgade jag ngeln som talade med mig: Vart fra de
        skppan?
005:011 Han svarade mig: De hava i sinnet att bygga ett hus t henne i
        Sinears land; och nr det r frdigt, skall hon dr bliva
        nedsatt p sin plats.

006:001 Nr jag sedan ter lyfte upp mina gon, fick jag se fyra vagnar
        komma fram mellan tv berg, och bergen voro av koppar.
006:002 Fr den frsta vagnen voro rda hstar, fr den andra vagnen
        svarta hstar,
006:003 fr den tredje vagnen vita hstar, och fr den fjrde vagnen
        flckiga hstar, starkare n de andra.
006:004 D tog jag till orda och frgade ngeln som talade med mig: Vad
        betyda dessa, min herre?
006:005 ngeln svarade och sade till mig: Det r himmelens fyra vindar,
        vilka nu draga ut, sedan de hava ftt trda infr hela jordens
        Herre.
006:006 Vagnen med de svarta hstarna drager mot nordlandet, de vita
        flja efter dem, och de flckiga draga mot sydlandet.
006:007 Men nr de som voro starkast skulle draga ut, voro de ivriga att
        f fara omkring p jorden.  D sade han: Ja, I mn fara omkring
        p jorden.  Och de foro stad omkring p jorden.
006:008 Drefter ropade han p mig och talade till mig och sade: Se,
        genom dem som draga ut mot nordlandet skall jag slcka min vrede
        p nordlandet.

006:009 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
006:010 Tag emot av Heldai gvorna frn de landsflyktiga, frn Tobia och
        Jedaja; du sjlv m redan samma dag g stad bort till Josias,
        Sefanjas sons, hus, dit dessa hava kommit frn Babel.
006:011 Nr du s har ftt silver och guld, skall du drav lta gra
        kronor; och du skall stta en p versteprsten Josuas, Josadaks
        sons, huvud.
006:012 Och du skall sga till honom: S sger HERREN Sebaot: Se, dr
        r en man som skall kallas Telningen.  Under honom skall det
        gro, och han skall bygga upp HERRENS tempel.
006:013 Ja, han skall bygga upp HERRENS tempel och frvrva majestt och
        sitta p sin tron och regera; och en prst skall han vara p sin
        tron; och fridens rdslag skola vara mellan bda.
006:014 Men kronorna skola frvaras i HERRENS tempel, till en minnelse
        av Helem, Tobia och Jedaja och Hen, Sefanjas son.
006:015 Och fjrran ifrn skall man komma och bygga p HERRENS tempel;
        och I skolen s frnimma att HERREN Sebaot har snt mig till
        eder.  Och s skall ske, om I troget hren HERRENS, eder Guds,
        rst.

007:001 Och i konung Darejaves' fjrde regeringsr hnde sig att HERRENS
        ord kom till Sakarja, p fjrde dagen i nionde mnaden, det r
        Kisleu.
007:002 Ty frn Betel hade d Sareser och Regem-Melek med sina mn
        blivit snda fr att bnfalla infr HERREN;
007:003 de skulle nmligen frga prsterna i HERREN Sebaots hus och
        profeterna slunda: Skola vi framgent hlla grtodag och spka
        oss i femte mnaden, ssom vi hava gjort nu i s mnga r?

007:004 S kom d HERREN Sebaots ord till mig; han sade:
007:005 Sg till allt folket i landet och till prsterna: Nr I nu under
        sjuttio r haven hllit faste- och klagodagar i femte och i
        sjunde mnaden, har det d varit t mig som I haven hllit
        fasta?
007:006 Och nr I ten och dricken, r det icke d fr eder egen rkning
        som I ten och dricken?
007:007 Haven I icke frnummit de ord som HERREN lt predika genom forna
        tiders profeter, medan Jerusalem nnu tronade i god ro med sina
        stder omkring sig, och medan Sydlandet och Lglandet nnu voro
        bebodda?
007:008 Vidare kom HERRENS ord till Sakarja; han sade:
007:009 S sade ju HERREN Sebaot: Dmen rtta domar, och bevisen
        varandra krlek och barmhrtighet.
007:010 Frtrycken icke nkan och den faderlse, frmlingen och den
        fattige, och tnken icke i edra hjrtan ut ont mot varandra.
007:011 Men de ville icke akta drp, utan spjrnade emot i
        genstrvighet och tillslto sina ron fr att slippa att hra.
007:012 ja, de gjorde sina hjrtan hrda ssom diamant, fr att slippa
        att hra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande
        hade snt, frmedelst forna tiders profeter.  Drfr utgick stor
        vrede frn HERREN Sebaot.
007:013 Och det skedde, att likasom de icke hade velat hra, nr han
        ropade, s sade nu HERREN Sebaot: Jag vill icke hra, nr de
        ropa;
007:014 utan jag skall frstr dem ssom genom en stormvind bland
        allahanda hednafolk som de icke knna.  S har nu landet blivit
        de efter dem, s att ingen frdas dr, vare sig fram eller
        tillbaka; ty de hava s gjort det ljuvliga landet till en
        demark.

008:001 Vidare kom HERREN Sebaots ord; han sade:
008:002 S sger HERREN Sebaot: Jag har stor nitlskan fr Sion, ja, med
        stor vrede nitlskar jag fr henne.

008:003 S sger HERREN: Jag vill vnda: ter till Sion och taga min
        boning i Jerusalem; och Jerusalem skall kallas den trogna
        staden, och HERREN Sebaots berg det heliga berget.

008:004 S sger HERREN Sebaot: nnu en gng skola gamla mn och gamla
        kvinnor vara att finna p gatorna i Jerusalem, var och en med
        sin stav i handen, fr hg lders skull.
008:005 Och stadens gator skola vara fulla av gossar och flickor, som
        leka dr p gatorna,

008:006 S sger HERREN Sebaot.  Om n sdant p den tiden kan komma att
        synas alltfr underbart fr kvarlevan av detta folk, icke mste
        det vl drfr synas alltfr underbart ocks fr mig?  sger
        HERREN Sebaot.
008:007 S sger HERREN Sebaot: Se, jag skall frlsa mitt folk ut ur
        bde sterland och vsterland
008:008 och lta dem komma och bostta sig i Jerusalem; och de skola
        vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, i sanning och
        rttfrdighet.
008:009 S sger HERREN Sebaot: Fatten mod, I som i denna tid hren
        dessa ord av samma profeters mun, som talade p den tid d
        grunden lades till HERREN Sebaots hus, templet som skulle byggas
        upp.
008:010 Ty fre den tiden var mnniskornas arbete lnlst och djurens
        arbete ffngt; ingen hade ngon ro fr sina ovnner, vare sig
        han gick ut eller in, ty jag eggade alla mnniskor mot varandra.
008:011 Men nu r jag icke mer s sinnad mot kvarlevan av detta folk som
        jag var i forna dagar, sger HERREN Sebaot.
008:012 Ty nu skall friden skaffa utsde, vintrdet skall giva sin
        frukt, jorden skall giva sin grda, och himmelen skall giva sin
        dagg; och jag skall lta kvarlevan av detta folk f allt detta
        till sin arvedel.
008:013 Och det skall ske, att likasom I, bde Juda hus och Israels hus,
        haven varit ett exempel som man har nmnt, nr man frbannade
        bland hedningarna, s skolen I nu, d jag har frlsat eder,
        tvrtom bliva nmnda, nr man vlsignar.  Frukten icke, utan
        fatten mod.

008:014 Ty s sger HERREN Sebaot: Likasom jag, nr edra fder
        frtrnade mig, beslt att gra eder ont, sger HERREN Sebaot,
        och icke sedan ngrade det,
008:015 s har jag tvrtom i denna tid beslutit att gra gott mot
        Jerusalem och Juda hus; frukten icke.
008:016 Men detta r vad I skolen gra: Talen sanning med varandra;
        domen rtta och fridsamma domar i edra
        portar.
008:017 Tnken icke i edra hjrtan ut ont mot varandra, och lsken icke
        falska eder; ty allt sdant hatar jag, sger HERREN.
008:018 Och HERREN Sebaots ord kom till mig; han sade:
008:019 S sger HERREN Sebaot: Fastedagarna i fjrde, femte, sjunde och
        tionde mnaden skola fr Juda hus bliva till frjd och gldje
        och till skna hgtider.  Men lsken sanning och frid.
008:020 S sger HERREN Sebaot: nnu en gng skall det ske att folk
        skola komma hit och mnga stders invnare;
008:021 och invnarna i den ena staden skola g till den andra och sga:
        Upp, ltom oss g stad och bnfalla infr HERREN och ska
        HERREN Sebaot; jag sjlv vill ock g stad.
008:022 Ja, mnga folk och mktiga hednafolk skola komma och ska HERREN
        Sebaot i Jerusalem och bnfalla infr HERREN,
008:023 S sger HERREN Sebaot: P den tiden skall det ske att tio mn
        av allahanda tungoml som talas bland hednafolken skola fatta en
        judisk man i mantelfliken och sga: Lt oss g med eder, ty vi
        hava hrt att Gud r med eder.

009:001 Detta r en utsaga som innehller HERRENS ord ver Hadraks land;
        ocks i Damaskus skall den sl ned--ty HERREN har sitt ga p
        andra mnniskor svl som p Israels alla stammar.
009:002 Den drabbar ock Hamat, som grnsar drintill, s ock Tyrus och
        Sion, dr man r s vis.

009:003   Tyrus byggde sig ett fste;
          hon hopade silver ssom stoft
          och guld ssom orenlighet p gatan.
009:004   Men se, Herren skall ter gra henne fattig,
          han skall bryta hennes murar ned i havet,
          och hon sjlv skall frtras av eld.

009:005   Askelon m se det med fruktan,
          och Gasa med stor bvan,
          s ock Ekron, ty dess hopp skall komma p skam.
          Gasa mister sin konung,
          Askelon bliver en obebodd plats
009:006   Asdod skall bebos av en vanbrdig hop;
          s skall jag utrota filisternas stolthet.

009:007   Men nr jag har ryckt blodmaten ur deras mun
          och styggelserna undan deras tnder
          d skall ocks av dem bliva en kvarleva t vr Gud,
          de skola bliva ssom stamfurstar i Juda,
          och Ekrons folk skall bliva ssom jebuserna.

009:008   Och jag skall sl upp mitt lger till ett vrn fr mitt hus,
          mot hrar som komma eller g,
          och ej mer skall ngon plgare komma ver dem;
          ty jag vaktar nu med ppna gon.

009:009   Frjda dig storligen, du dotter Sion;
              hj jubelrop, du dotter Jerusalem.
          Se, din konung kommer till dig;
              rttfrdig och segerrik r han.
          Han kommer fattig, ridande p en sna,
              p en sninnas fle.
009:010   S skall jag utrota vagnar Efraim
              och hstar ur Jerusalem;
          ja, stridens bgar skola utrotas,
          och han skall tala frid till folken.
          Och hans herradme skall n frn hav till hav,
          och ifrn floden intill jordens ndar.

009:011   Fr ditt frbundsblods skull vill jag ock
          slppa dina fngar fria ur gropen
          dr intet vatten finnes.
009:012   S vnden d ter till edert fste,
              I fngar som nu haven ett hopp.
          Ja, det vare eder frkunnat i dag att jag vill giva eder
          dubbelt igen.
009:013   Ty jag skall spnna Juda ssom min bge
          och lgga Efraim ssom pil p den,
          och dina sner, du Sion, skall jag svnga
          ssom spjut mot dina sner, du Javan,
          och gra dig lik en hjltes svrd.
009:014   Ja, HERREN skall uppenbara sig i hjden,
          och ssom en ljungeld skall hans pil fara ut;
          Herren, HERREN skall stta i basunen,
          och med sunnanstormar skall han draga fram.

009:015   HERREN Sebaot,
              han skall beskrma dem;
          de skola uppsluka sina fiender
              och trampa deras slungstenar under ftterna;
          under stridslarm skola de svlja
              sina fiender ssom vin,
          till dess de sjlva ro s fulla av blod
              som offersklar och altarhrn.

009:016   Och HERREN, deras Gud,
              skall p den tiden giva dem seger,
          ty de ro ju det folk
              som han har till sin hjord.
          Ja, delstenar ro de i en krona,
              strlande ver hans land.
009:017   Huru stor bliver icke deras lycka,
              huru stor deras hrlighet!
          Av deras sd skola ynglingar blomstra upp,
              och jungfrur av deras vin.

010:001   HERREN mn I bedja om regn,
          nr vrregnets tid r inne;
          HERREN r det som snder ljungeldarna.
          Regn skall han d giva mnniskorna i ymnigt mtt,
          grda p marken t var och en.
010:002   Men husgudarnas tal r ffnglighet,
          spmnnens syner ro lgn,
          tomma drmmar r vad de tala,
          och den trst de giva r ett intet.
          Drfr mste folket draga hdan ssom en frhjord
          och fara illa, dr det gr utan herde.

010:003   Mot herdarna r min vrede upptnd
          och bockarna skall jag hemska.
          Ja, HERREN Sebaot skall vrda sig om
              sin hjord, Juda hus,
          och skall s gra den
              till en stolt stridshst t sig.
010:004   Frn den hjorden skall en hrnsten komma,
              frn den en stdjepelare,
          frn den en bge till striden,
          frn den allt vad styresman heter.
010:005   Och de skola vara lika hjltar, som g fram i striden,
          likasom trampade de i orenlighet p gatan.
          Ja, strida skola de, ty HERREN r med dem,
          och ryttarna p sina hstar skola d komma p skam.
010:006 Jag skall giva styrka t Juda hus,
        och t Josefs hus skall jag giva seger.
        Jag skall i min barmhrtighet lta dem komma tillbaka,
        och det skall bliva ssom hade jag aldrig frkastat dem.
        Ty jag r HERREN, deras Gud, och skall bnhra dem.

010:007   Och Efraims mn skola bliva lika hjltar,
          och deras hjrtan skola gldja sig ssom av vin.
          Deras barn skola ock se det och bliva glada;
          deras hjrtan skola frjda sig i HERREN.

010:008   Jag skall locka p dem och samla dem tillhopa,
          ty jag frlossar dem;
          och de skola bliva lika talrika som de fordom voro.
010:009   Och nr jag planterar ut dem bland folken,
          skola de tnka p mig i fjrran land;
          och med sina barn skola de f leva och komma tillbaka.
010:010   Ja, frn Egyptens land skall jag lta dem komma tillbaka
          och frn Assur skall jag frsamla dem.
          Sedan skall jag fra dem till Gileads land och till Libanon;
          och dr skall icke finnas rum nog fr dem.

010:011   Han skall draga fram genom havet p en trng vg,
          bljorna i havet skall han sl ned,
          och alla Nilflodens djup skola torka ut.
          S skall Assurs stolthet bliva nedbruten
          och spiran tagen ifrn Egypten.
010:012   Men dem skall jag gra starka i HERREN,
          och i hans namn skola de g fram, sger HERREN.

011:001   ppna dina drrar, Libanon,
          ty eld skall nu frtra dina cedrar.
011:002   Jmra dig, du cypress, ty cedern mste falla,
          de hrliga trden skola frdas.
          Jmren eder, I Basans ekar,
          ty skogen, den ogenomtrngliga, varder flld.
011:003   Hr huru herdarna jmra sig, nr deras hrlighet bliver frdd!
          Hr huru de unga lejonen ryta,
          nr Jordanbygdens snr varda frdda!

011:004 S sade HERREN, min Gud: Bliv en herde fr slaktfren,
011:005 ty deras kpare slakta dem utan all frsyn, och deras sljare
        sga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.'  Ej heller
        skonas de av sina egna herdar.

011:006 Se, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare, sger
        HERREN, utan lta mnniskorna falla i varandras hand och i sina
        konungars hand, och dessa skola frdrva landet, och jag skall
        icke rdda ngon ur deras hand.

011:007 S blev jag en herde fr slaktfren, de arma fren.  Och jag tog
        mig tv stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra
        kallade jag Endrkt; och jag vaktade s fren
011:008 Men sedan jag inom en mnad hade frgjort de tre herdarna, blev
        jag led vid fren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig.

011:009 D sade jag: Jag vill icke mer vara eder herde.  Vad som vill
        d, det m d, och vad som vill frgs, det m frgs; och de
        som sedan bliva kvar m ta varandras ktt.
011:010 S tog jag min stav Ljuvlig ro och brt snder den, till att
        upplsa det frbund som jag hade slutit med alla folk.
011:011 Och nr detta nu p den dagen blev upplst, frnummo de arma
        fren, som aktade p mig, att det var HERRENS ord.
011:012 Drefter sade jag till dem: Om I s finnen fr gott, s given
        mig min ln; varom icke, m det s vara.  Och de vgde upp
        trettio siklar silver ssom ln t mig.
011:013 D sade HERREN till mig: Kasta det t krukmakaren--det
        hrliga pris vartill jag hade blivit vrderad av dem!  Och jag
        tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus t
        krukmakaren.
011:014 Drefter brt jag snder min andra stav, Endrkt, till att
        upplsa broderskapet mellan Juda och Israel.

011:015 Och HERREN sade till mig: Tag dig nu redskap ssom en
        ofrnuftig herde;
011:016 ty se, jag vill lta en herde uppst i landet, som icke vrdar
        sig om de fr som hlla p att frgs, icke uppsker det
        frskingrade, icke helar det sargade, icke srjer fr det som r
        helbrgda, utan allenast ter kttet av de feta och river snder
        klvarna p dem.

011:017   Ve ver denne ovrdige herde,
              som vergiver sin hjord!
          M ett svrd trffa hans arm
              och hans hgra ga!
          M hans arm alldeles frtvina
              och hans hgra ga
              frmrkas i grund!

012:001 Detta r en utsaga som innehller HERRENS ord ver Israel.

        S sger HERREN, han som har utspnt himmelen och grundat jorden
        och danat mnniskans ande i henne:
012:002 Se, jag skall gra Jerusalem till an berusningens kalk fr alla
        folk runt omkring; jmvl ver Juda skall det komma, nr
        Jerusalem bliver belgrat.
012:003 Och det skall ske p den tiden att jag skall gra Jerusalem till
        en lyftesten fr alla folk; var och en som frsker lyfta den
        skall illa sarga sig drp.  Och alla jordens folk skola frsamla
        sig mot det.

012:004 P den tiden, sger HERREN, skall jag sl alla hstar med
        frvirring och deras ryttare med vanvett.  Men ver Juda hus
        skall jag upplta mina gon, nr jag bland hednafolken slr alla
        hstar med blindhet.
012:005 D skola Juda stamfurstar sga i sina hjrtan: Jerusalems
        invnare ro vr styrka, genom HERREN Sebaot, sin Gud.

012:006 P den tiden skall jag lta Juda stamfurstar bliva ssom
        brinnande fyrfat bland ved, och ssom eldbloss bland halmkrvar,
        s att de frbrnna alla folk runt omkring, bde t hger och t
        vnster; men Jerusalem skall framgent trona p sin plats, dr
        Jerusalem nu r.
012:007 Och frst skall HERREN giva seger t Juda hyddor, fr att icke
        Davids hus och Jerusalems invnare skola tillrkna sig strre
        ra n Juda.

012:008 P den tiden skall HERREN beskrma Jerusalems invnare; den
        skrpligaste bland dem skall p den tiden vara ssom David, och
        Davids hus skall vara ssom ett gudavsen, ssom HERRENS ngel
        framfr dem.
012:009 Och jag skall p den tiden stta mig i sinnet att frgra alla
        folk som komma mot Jerusalem.

012:010   Men ver Davids hus
          och ver Jerusalems invnare
          skall jag utgjuta en ndens och bnens ande,
          s att de se upp till mig,
              och se vem de hava stungit.
          Och de skola hlla ddsklagan efter honom,
              ssom man hller ddsklagan efter ende sonen,
          och skola bittert srja honom,
              ssom man srjer sin frstfdde.

012:011 Ja, p den tiden skall i Jerusalem hllas stor ddsklagan, sdan
        den var, som hlls i Hadadrimmon p Megiddons sltt.
012:012 Och slkterna i landet skola hlla ddsklagan var fr sig:
        Davids hus slkt fr sig, och dess kvinnor fr sig, Natans hus'
        slkt fr sig, och dess kvinnor fr sig,
012:013 Levi hus' slkt fr sig, och dess kvinnor fr sig, Simeis slkt
        fr sig, och dess kvinnor fr sig;
012:014 s ock alla vriga slkter var fr sig, och deras kvinnor fr
        sig.

013:001 P den tiden skola Davids hus och Jerusalems invnare f en
        ppen brunn, till att avtv sin synd och orenhet.
013:002 Och det skall ske p den tiden, sger HERREN Sebaot, att jag
        skall utrota avgudarnas namn ur landet, s att de icke mer skola
        nmnas; profeterna och orenhetens ande skall jag ock skaffa bort
        ur landet.

013:003 Och det skall ske, att om ngon drefter upptrder ssom profet,
        s skola hans egna frldrar, hans fader och moder, sga till
        honom: Du kan icke f leva, du som talar lgn i HERRENS namn.
        Och hans egna frldrar, hans fader och moder, skola stinga
        ihjl honom, nr han vill profetera.

013:004 Och det skall ske p den tiden att alla profeter skola blygas
        fr sina syner, nr de vilja profetera; och fr att icke bliva
        rjda skola de icke mer klda sig i mantel av hr.
013:005 Och var och en av dem skall sga: Jag r ingen profet, en
        kerman r jag; redan i min ungdom blev jag kpt till trl.
013:006 Och om man d frgar honom: Vad r det fr sr du har p din
        kropp?  s skall han svara: Dem har jag ftt drhemma, hos
        mina nrmaste.

013:007   Svrd, upp mot min herde,
          mot den man som fick st mig nra!
          sger HERREN Sebaot.
          M herden bliva slagen,
              s att fren frskingras;
          ty jag vill nu vnda min hand mot de svaga.
013:008   Och det skall ske i hela landet, sger HERREN,
          att tv tredjedelar dr skola utrotas och frgs;
          allenast en tredjedel skall dr lmnas kvar.
013:009   Och den tredjedelen skall jag lta g genom eld;
          jag skall luttra dem, ssom man luttrar silver,
          och prva dem, ssom man prvar guld.
          S skola de kalla mitt namn,
          och jag skall bnhra dem.
          Jag skall sga: Detta r mitt folk.
          Och det skall svara: HERREN r min Gud.

014:001 Se, en dag skall komma, en HERRENS dag, d man i dig skall
        utskifta byte.
014:002 Ty jag skall frsamla alla folk till strid mot Jerusalem; och
        staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna
        skndas.  Och hlften av folket i staden skall fras bort i
        fngenskap.  Men terstoden drav skall icke bliva utrotad ur
        staden;
014:003 ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken, ssom han
        stridde frr p drabbningens dag.

014:004 Och han skall den dagen st med sina ftter p Oljeberget, gent
        emot Jerusalem, sterut; och Oljeberget skall rmna mitt itu,
        mot ster och vster, till en mycket stor dal, i det att ena
        hlften av berget viker undan mot norr, och andra hlften drav
        mot sder.
014:005 Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan
        bergen skall rcka nda till Asel; I skolen fly, ssom I flydden
        fr jordbvningen i Ussias, Juda konungs, tid.  D skall HERREN,
        min Gud, komma, ja, du sjlv och alla heliga med dig.

014:006 Och det skall ske p den dagen att ljuset skall bliva borta, ty
        himlaljusen skola frmrkas.
014:007 Och det bliver en dag som r ensam i sitt slag, och som r knd
        av HERREN, en dag d det varken r dag eller natt, en dag d det
        bliver ljust, nr aftonen kommer.

014:008 Och det skall ske p den tiden att rinnande vatten skola utg
        frn Jerusalem, ena hlften mot stra havet och andra hlften
        mot Vstra havet; bde sommar och vinter skall det vara s.
014:009 Och HERREN skall d vara konung ver hela jorden; ja, p den
        tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett.

014:010 Hela landet frn Geba till Rimmon, sder om Jerusalem, skall d
        frvandlas till en slttmark; men sjlva staden skall trona p
        sin hjd, och strcka sig frn Benjaminsporten nda till den
        plats dr den frra porten stod, till Hrnporten och
        Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna;
014:011 och folket skall bo dr i ro och icke mer givas till spillo, ty
        Jerusalem skall trona i trygghet.

014:012 Men denna hemskelse skall HERREN lta drabba alla de folk som
        drogo ut fr att strida mot Jerusalem: han skall lta deras ktt
        ruttna, medan de nnu st p sina ftter; deras gon skola
        ruttna i sina hlor och deras tunga skall ruttna i deras mun.
014:013 Och det skall ske p den tiden att HERREN skall snda en stor
        frvirring bland dem; de skola bra hand p varandra, och den
        enes hand skall lyftas mot den andres.
014:014 Ocks Juda skall strida mot Jerusalem.  Och skatter skola samlas
        tillhopa frn alla folk runt omkring: guld, silver och klder i
        stor myckenhet.

014:015 En likadan hemskelse skall ock drabba hstar, mulsnor,
        kameler, snor och alla andra djur som finnas dr i lgren.

014:016 Och det skall ske att alla verblivna ur alla de folk som kommo
        mot Jerusalem skola r efter r draga ditupp, fr att tillbedja
        konungen HERREN Sebaot, och fr att fira lvhyddohgtiden.
014:017 Men om ngon av jordens folkstammar icke drager upp till
        Jerusalem, fr att tillbedja konungen HERREN Sebaot, d skall
        ver den icke komma ngot regn.
014:018 Om Egyptens folkstam icke drager stad och kommer ditupp, s
        skall ej heller ver den komma regn.  Detta bliver den
        hemskelse som HERREN skall lta drabba de folk som icke draga
        upp fr att fira lvhyddohgtiden.
014:019 Ja, s skall Egypten drabbas av sin synd, s skola ock alla
        andra folk drabbas av sin synd, om de icke draga upp fr att
        fira lvhyddohgtiden.

014:020 P den tiden skall p hstarnas bjllror st att lsa: Helgad
        t HERREN, och grytorna i HERRENS hus skola vara ssom
        offersklarna framfr altaret.
014:021 Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad t HERREN
        Sebaot, s att var och en som vill offra kan komma och taga en
        sdan och koka i den.  Och ingen kanan skall mer finnas i HERREN
        Sebaots hus, p den tiden.



Malaki


001:001 Detta r en utsaga som innehller HERRENS ord till Israel genom
        Malaki.
001:002 Jag har bevisat eder krlek, sger HERREN.  Nu frgen I: Varmed
        har du d bevisat oss krlek?

          Esau var ju en broder till Jakob,
              sger HERREN,
          och jag lskade Jakob,
001:003   men Esau hatade jag;
          drfr gjorde jag hans berg till en demark
          och hans arvedel till ett hemvist fr knens schakaler.

001:004 Om nu Edom sger: Ja, vi ro frstrda, men vi skola ter bygga
        upp det delagda, s svarar HERREN Sebaot:

          Vl m de bygga upp,
              men jag skall ter riva det ned,
          och s skall man f kalla det 'ogudaktighetens land'
          och 'det folk p vilket HERREN
              evinnerligen vredgas'.
001:005   I skolen f se det med egna gon,
              och d skolen I sga:
          'HERREN r stor
              utver Israels grnser.'

001:006 En son skall hedra sin fader och en tjnare sin herre.  Om nu
        jag r fader, var r d den heder, som skulle visas mig?  Och om
        jag r en herre, var r d den fruktan som man skulle hava fr
        mig?--s sger HERREN Sebaot till eder, I prster, som
        frakten mitt namn.  Nu frgen I: Varmed hava vi d visat
        frakt fr ditt namn?
001:007 Jo, drmed att I bren fram ovrdig spis p mitt altare.  ter
        frgen I: P vad stt hava vi betett oss ovrdigt mot dig?
        Jo, i det att I tnken: HERRENS bord behver man icke mycket
        akta.
001:008 Nr i fren fram ett offerdjur som r blint, d rknen I sdant
        icke fr ont; nr I fren fram ett som r lytt eller svagt, d
        rknen I ej heller sdant fr ont.  Kom med ngot sdant till
        din stthllare, s fr du se om han tager gunstigt emot dig
        och bliver dig bevgen, sger HERREN Sebaot.

001:009 Bnfallen allts nu infr Gud att han m bliva oss ndig.  Kan
        han vl vara eder bevgen, d I haven begtt sdant?  sger
        HERREN Sebaot.
001:010 Ack att bland eder funnes ngon som ville stnga tempeldrrarna,
        s att I icke lngre frgves upptnden eder eld p mitt altare!
        Jag har icke behag till eder, sger HERREN Sebaot, och till
        offergvor av eder hand har jag icke lust.
001:011 Frn solens uppgng nda till dess nedgng r ju mitt namn stort
        bland folken, och verallt frambras rkoffer och rena
        offergvor t mitt namn; ja, mitt namn r stort bland folken,
        sger HERREN Sebaot.
001:012 Men I ohelgen det, i det att I sgen: Herrens bord kan man
        grna frsumma, och den spis som gives drtill behver man
        icke mycket akta.
001:013 Ja, I sgen: Icke r det mdan vrt!, och s handhaven I det
        vanvrdigt, sger HERREN Sebaot.

        Nr I allts frambren eder offergva, d fren I fram vad som
        r rvat, och vad som r lytt och svagt.  Skulle jag hava behag
        till sdana gvor av eder hand?  sger HERREN.
001:014 Nej, frbannad vare den bedragare, som i sin hjord har ett djur
        av hankn, men nd, nr han har gjort ett lfte, offrar t
        Herren ett djur som icke duger.  Ty jag r en stor konung,
        sger HERREN Sebaot, och mitt namn r fruktansvrt bland folken.

002:001 Drfr kommer nu fljande bud till eder, I prster.
002:002 Om I icke hrsammen det och akten drp, s att I given mitt
        namn ra, sger HERREN Sebaot, s skall jag snda frbannelse
        ver eder och frbanna edra vlsignelser; ja, jag har redan
        frbannat dem, eftersom I icke akten drp.
002:003 Se, jag skall lta min npst drabba eder avkomma, och jag skall
        kasta orenlighet i ansiktet p eder, orenligheten efter edra
        hgtidsoffer; ja, I skolen sjlva bliva kastade i denna.

002:004 D skolen I frst att jag har snt till eder detta bud, fr
        att mitt frbund med Levi skall best, sger HERREN Sebaot.
002:005 Jag hade ett frbund med honom, och dri var liv och frid.
        Sdant gav jag t honom, fr att han skulle frukta mig; och han
        fruktade mig och bvade fr mitt namn.
002:006 Rtt undervisning var i hans mun, och ingen ortt fanns p hans
        lppar; fridsamt och redligt vandrade han i min umgngelse och
        omvnde mnga frn missgrning.
002:007 Ty prstens lppar skola frvara kunskap, och undervisning skall
        man hmta ur hans mun; han r ju HERREN Sebaots sndebud.
002:008 Men I haven vikit av ifrn vgen; genom eder undervisning haven
        I kommit mnga p fall.  I haven frdrvat frbundet med Levi,
        sger HERREN Sebaot.
002:009 Drfr har ock jag gjort eder fraktade och lga i allt folkets
        gon, eftersom I icke hllen mina vgar, utan haven anseende
        till personen, nr I handhaven undervisningen.

002:010 Hava vi icke alla en och samma fader?  Har icke en och samma Gud
        skapat oss?  Varfr handla vi d trolst mot varandra och bryta
        vra fders frbund?
002:011 Juda har handlat trolst, och styggelse r bedriven i Israel och
        i Jerusalem; ty Juda har oskrat HERRENS helgedom, den som han
        lskar, och de hava tagit till kta kvinnor som dyrka frmmande
        gudar.
002:012 Hos den man som s gr m HERREN utrota var levande sjl ur
        Jakobs hyddor, jmvl den som frambr offergvor till HERREN
        Sebaot.

002:013 Och nnu ngot annat gren I: I vllen, att HERRENS altare
        hljes med trar, med grt och klagan, s att han icke mer vill
        se till offergvorna, ej heller med vlbehag kan taga emot ngot
        ur eder hand.
002:014 Nu frgen I: Huru s?  Jo, HERREN var ju vittne mellan dig och
        din ungdoms hustru, henne som du nu har varit trols emot,
        fastn hon r din maka, din kta hustru.
002:015 Hava vi d icke en och samma skapare, den i vilkens hand det
        str att vr ande bevaras?  Och vad vill nu denne ene?  Han
        vill ju hava ett gudaktigt slkte.  Tagen eder drfr vl till
        vara, s att ingen bliver trols mot sin ungdoms hustru.
002:016 Ty jag hatar ktenskapsskillnad, sger HERREN, Israels Gud, och
        att man hljer sig i vld ssom i en verkldnad, sger HERREN
        Sebaot.  Tagen eder drfr vl till vara, s att I icke bliven
        trolsa.

003:017 I trtten ut HERREN med edert tal.  Nu frgen I: Varmed trtta
        vi d ut honom?  Jo, drmed att I sgen: Den som gr ont r
        nd god i HERRENS gon, och till sdana har han behag.  Ty
        varfr kommer icke eljest domens Gud?

003:001   Se, jag skall snda ut min ngel,
          och han skall bereda vg fr mig.
          Och med hast skall han komma till sitt tempel,
          den Herre, som I stunden,
          ja, frbundets ngel som I begren,
          se, han kommer,
          sger HERREN Sebaot.
003:002   Men vem kan uthrda hans tillkommelses dag,
          och vem kan best, nr han uppenbarar sig?
          Ty han skall vara ssom en guldsmeds eld
          och ssom valkares spa.

003:003 Och han skall stta sig ned och smlta silvret och rena det; han
        skall rena Levi sner och luttra dem ssom guld och silver; och
        sedan skola de frambra t HERREN offergvor i rttfrdighet.
003:004 Och Juda offergvor och Jerusalems skola d behaga HERREN vl,
        likasom i forna dagar och i frgngna r.

003:005 Ja, jag skall komma till eder fr att hlla dom, och jag skall
        vara ett snarfrdigt vittne mot trollkarlar, ktenskapsbrytare
        och menedare, s ock mot dem som frhlla dagakarlen hans ln,
        eller frtrycka nkan och den faderlse eller vrnga rtten fr
        frmlingen, men icke frukta mig, sger HERREN Sebaot.
003:006 Ty jag, HERREN, har icke frndrats, och I, Jakobs barn, haven
        icke heller hrt upp:
003:007 allt ifrn edra fders dagar haven I vikit av ifrn mina stadgar
        och icke hllit dem.

        Vnden om till mig, s vill jag vnda om till eder, sger HERREN
        Sebaot.  Nu frgen I: Varutinnan skola vi vnda om?
003:008 Menen I d att en mnniska fr rva frn Gud?  Ty I rven ju
        frn mig.  ter frgen I: P vad stt hava vi rvat frn dig?
        Jo, i frga om tionden och offergrden.
003:009 Frbannelse har drabbat eder, men nd rven I frn mig, s
        mnga I ren.
003:010 Fren full tionde till frrdshuset, s att i mitt hus finnes
        mat, och prven s hurudan jag sedan bliver, sger HERREN
        Sebaot.  Frvisso skall jag d ppna himmelens fnster ver eder
        och utgjuta ver eder riklig vlsignelse.
003:011 Och jag skall npsa grshopporna fr eder, s att de icke mer
        frdrva eder frukt p marken; ej heller skola edra vintrd mer
        sl fel p fltet, sger HERREN Sebaot.
003:012 Och alla folk skola prisa eder slla, ty edert land skall d
        vara ljuvligt, sger HERREN Sebaot.

003:013 I haven talat hrda ord mot mig, sger HERREN.  Nu frgen I:
        Vad hava vi d med varandra talat mot dig?
003:014 I haven sagt: Det r ffngt att tjna Gud.  Eller vad vinning
        hava vi drav att vi hlla vad han har bjudit oss hlla, och
        drav att vi g i sorgdrkt infr HERREN Sebaot?
003:015 Nej, de frcka vilja vi nu prisa slla; ty de som gra vad
        ogudaktigt r bliva upprttade, de g fria, huru de n fresta
        Gud.

003:016 Men drunder hava ocks de som frukta HERREN talat med varandra;
        och HERREN har aktat p dem och hrt dem, och en minnesbok har
        blivit skriven infr hans ansikte, till minnelse av dessa som
        frukta HERREN och tnka p hans namn.
003:017 Och dessa, sger HERREN Sebaot, skall jag hava ssom min egendom
        p den dag d jag utfr mitt verk; och jag skall skona dem,
        ssom en fader skonar sin son som tjnar honom.
003:018 Och I skolen d ter f se vilken skillnad det r mellan den
        rttfrdige och den ogudaktige, mellan den som tjnar Gud och
        den som icke tjnar honom.

004:001 Ty se, dagen kommer, och den skall brinna ssom en ugn.  D
        skola alla frcka mnniskor och alla som gra vad ogudaktigt
        r bliva lika str, och dagen, den som kommer, skall frbrnna
        dem, sger HERREN Sebaot, s att varken rot eller krona lmnas
        kvar av dem.
004:002 Men fr eder, I som frukten mitt namn, skall rttfrdighetens
        sol g upp med lkedom under sina vingar.  D skolen I slippa ut
        och hoppa ssom kalvar, som hava varit instngda i stallet.
004:003 Och de ogudaktiga skolen I trampa ned, ty de skola bliva ssom
        aska under edra ftter, p den dag d jag utfr mitt verk, sger
        HERREN Sebaot.

004:004 Tnken p Moses lag, min tjnares, t vilken jag p Horeb gav
        stadgar och rtter fr hela Israel.

004:005 Se, jag skall snda till eder profeten Elia, frrn HERRENS
        stora och fruktansvrda dag kommer.
004:006 Och han skall vnda fdernas hjrtan till barnen, och barnens
        hjrtan till deras fder, fr att jag icke, nr jag kommer,
        skall sl landet med tillspillogivning.





Evangelium enligt Matteus


001:001 Detta r Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, slkttavla.

001:002 Abraham fdde Isak, Isak fdde Jakob, Jakob fdde Judas och hans
        brder;
001:003 Judas fdde Fares och Sara med Tamar, Fares fdde Esrom, Esrom
        fdde Aram;
001:004 Aram fdde Aminadab, Aminadab fdde Naasson, Naasson fdde
        Salmon;
001:005 Salmon fdde Boes med Rakab, Boes fdde Jobed med Rut, Jobed
        fdde Jessai;
001:006 Jessai fdde David, konungen, David fdde Salomo med Urias'
        hustru;
001:007 Salomo fdde Roboam, Roboam fdde Abia.  Abia fdde Asaf;
001:008 Asaf fdde Josafat, Josafat fdde Joram, Joram fdde Osias;
001:009 Osias fdde Joatam, Joatam fdde Akas, Akas fdde Esekias;
001:010 Esekias fdde Manasses, Manasses fdde Amos, Amos fdde Josias;
001:011 Josias fdde Jekonias och hans brder, vid den tid d folket
        blev bortfrt i fngenskap till Babylonien.
001:012 Sedan folket hade blivit bortfrt i fngenskap till Babylonien,
        fdde Jekonias Salatiel, Salatiel fdde Sorobabel;
001:013 Sorobabel fdde Abiud, Abiud fdde Eljakim, Eljakim fdde Asor;
001:014 Asor fdde Sadok, Sadok fdde Akim, Akim fdde Eliud;
001:015 Eliud fdde Eleasar, Eleasar fdde Mattan, Mattan fdde Jakob;
001:016 Jakob fdde Josef, Marias man, och av henne fddes Jesus, som
        kallas Kristus.
001:017 S utgra slktlederna frn Abraham intill David tillsammans
        fjorton leder, och frn David intill dess att folket blev
        bortfrt i fngenskap till Babylonien fjorton leder, och frn
        det att folket blev bortfrt i fngenskap till Babylonien intill
        Kristus fjorton leder.

001:018 Med Jesu Kristi fdelse gick det s till.

        Sedan Maria, hans moder, hade blivit trolovad med Josef, befanns
        hon, frrn de kommo tillsammans, vara havande av helig ande.
001:019 Nu var Josef, hennes man, en rttsinnig man och ville icke
        utstta henne for vanra; drfr beslt han att hemligen skilja
        sig frn henne.
001:020 Men nr han hade ftt detta i sinnet, se, d visade sig i
        drmmen en Herrens ngel fr honom och sade: Josef, Davids son,
        frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som r
        avlat i henne r av helig ande.
001:021 Och hon skall fda en son, och honom skall du giva namnet
        Jesus, ty han skall frlsa sitt folk ifrn deras synder.

001:022 Allt detta har skett, fr att det skulle fullbordas, som var
        sagt av Herren genom profeten som sade:
001:023 Se, jungfrun skall bliva havande och fda en son, och man skall
        giva honom namnet Emmanuel (det betyder Gud med oss).

001:024 Nr Josef hade vaknat upp ur smnen, gjorde han som Herrens
        ngel hade befallt honom och tog sin hustru till sig.
001:025 Och han knde henne icke, frrn hon hade ftt en son; och honom
        gav han namnet Jesus.

002:001 Nr nu Jesus var fdd i Betlehem i Judeen, p konung Herodes'
        tid, d kommo vise mn frn sterns lnder till Jerusalem
002:002 och sade: Var r den nyfdde judakonungen?  Vi hava nmligen
        sett hans stjrna i stern och hava kommit fr att giva honom
        vr hyllning.
002:003 Nr konung Herodes hrde detta, blev han frskrckt, och hela
        Jerusalem med honom.
002:004 Och han frsamlade alla versteprster och skriftlrde bland
        folket och frgade dem var Messias skulle fdas.
002:005 De svarade honom: I Betlehem i Judeen; ty s r skrivet genom
        profeten:
002:006   'Och du Betlehem, du judiska bygd,
          ingalunda r du minst bland Juda furstar,
          ty av dig skall utg en furste
          som skall vara en herde fr mitt folk Israel.'

002:007 D kallade Herodes hemligen till sig de vise mnnen och
        utfrgade dem noga om tiden d stjrnan hade visat sig.
002:008 Sedan lt han dem fara till Betlehem och sade: Faren stad och
        forsken noga efter barnet; och nr I haven funnit det, s lten
        mig veta detta, fr att ocks jag m komma och giva det min
        hyllning.
002:009 Nr de hade hrt konungens ord, foro de stad; och se, stjrnan
        som de hade sett i stern gick framfr dem, till dess att den
        kom ver det stlle dr barnet var.  Dr stannade den.
002:010 Och nr de sgo stjrnan, uppfylldes de av mycket stor gldje.
002:011 Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess
        moder.  D fllo de ned och gvo det sin hyllning; och de togo
        fram sina skatter och framburo t det sknker: guld, rkelse och
        myrra.
002:012 Sedan fingo de, genom en uppenbarelse i drmmen, befallning att
        icke tervnda till Herodes; och de drogo s en annan vg
        tillbaka till sitt land.

002:013 Men nr de hade dragit stad, se, d visade sig i drmmen en
        Herrens ngel fr Josef och sade: St upp och tag barnet och
        dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar dr,
        till dess jag sger dig till; ty Herodes tnker ska efter
        barnet fr att frgra det.
002:014 D stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten,
        och drog bort till Egypten.
002:015 Dr blev han kvar intill Herodes' dd, fr att det skulle
        fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade:
          Ut ur Egypten kallade jag min son.

002:016 Nr Herodes nu sg att han hade blivit gckad av de vise mnnen,
        blev han mycket vred.  Och han snde stad och lt dda alla de
        gossebarn i Betlehem och hela omrdet dromkring, som voro tv r
        gamla och drunder, detta enligt den uppgift om tiden, som han
        hade ftt genom att utfrga de vise mnnen.
002:017 D fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, nr
        han sade:
002:018   Ett rop hrdes i Rama,
          grt och mycken jmmer;
          det var Rakel som begrt sina barn,
          och hon ville icke lta trsta sig,
          eftersom de icke mer voro till.

002:019 Men nr Herodes var dd, se, d visade sig i drmmen en Herrens
        ngel for Josef, i Egypten,
002:020 och sade: St upp och tag barnet och dess moder med dig, och
        begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets
        liv ro nu dda.
002:021 D stod han upp och tog barnet och dess moder med sig, och
        kom s till Israels land.
002:022 Men nr han hrde att Arkelaus regerade ver Judeen; efter sin
        fader Herodes, fruktade han att begiva sig dit; och p grund av
        en uppenbarelse i drmmen drog han bort till Galileens bygder.
002:023 Och nr han hade kommit dit, bosatte han sig i en stad som hette
        Nasaret, fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom
        profeterna, att han skulle kallas nasar.

003:001 Vid den tiden upptrdde Johannes dparen och predikade i Judeens
        ken
003:002 och sade: Gren bttring, ty himmelriket r nra.
003:003 Det var om denne som profeten Esaias talade, nr han sade:
          Hr rsten av en som ropar i knen:
          'Bereden vgen fr Herren,
          gren stigarna jmna fr honom.'

003:004 Och Johannes hade klder av kamelhr och bar en ldergrdel om
        sina lnder, och hans mat var grshoppor och vildhonung.
003:005 Och frn Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring
        Jordan gick d folket ut till honom
003:006 och lt dpa sig av honom i floden Jordan, och beknde drvid
        sina synder.

003:007 Men nr han sg mnga fariser och sadducer komma fr att lta
        dpa sig, sade han till dem: I huggormars avfda, vem har
        ingivit eder att ska komma undan den tillstundande vredesdomen?
003:008 Bren d ock sdan frukt som tillhr bttringen.
003:009 Och menen icke att I kunnen sga vid eder sjlva: 'Vi hava ju
        Abraham till fader'; ty jag sger eder att Gud av dessa stenar
        kan uppvcka barn t Abraham.
003:010 Och redan r yxan satt till roten p trden; s bliver d vart
        trd som icke br god frukt avhugget och kastat i elden.
003:011 Jag dper eder i vatten till bttring, men den som kommer efter
        mig, han r starkare n jag, och jag r icke ens vrdig att bra
        hans skor; han skall dpa eder i helig ande och eld.
003:012 Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin
        loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han
        brnna upp i en eld som icke utslckes.

003:013 Drefter kom Jesus frn Galileen till Johannes, vid Jordan, fr
        att lta dpa sig av honom;
003:014 men denne ville hindra honom och sade: Jag behvde dpas av
        dig, och du kommer till mig?
003:015 D svarade Jesus och sade till honom: Lt det nu s ske; ty det
        hves oss att s uppfylla all rttfrdighet.  D tillstadde han
        honom det.
003:016 Och nr Jesus var dpt, steg han strax upp ur vattnet; och se,
        d ppnades himmelen, och han sg Guds Ande snka sig ned ssom
        en duva och komma ver honom.
003:017 Och frn himmelen kom en rst, som sade: Denne r min lskade
        Son, i vilken jag har funnit behag.

004:001 Drefter blev Jesus av Anden frd upp i knen, fr att han
        skulle frestas av djvulen.
004:002 Och nr han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio ntter, blev
        han omsider hungrig.
004:003 D trdde frestaren fram och sade till honom: r du Guds Son,
        s bjud att dessa stenar bliva brd.
004:004 Men han svarade och sade: Det r skrivet: 'Mnniskan skall leva
        icke allenast av brd, utan av allt det som utgr av Guds mun.'
004:005 Drefter tog djvulen honom med sig till den heliga staden och
        stllde honom uppe p helgedomens mur
004:006 och sade till honom: r du Guds Son, s kasta dig ned; det r
        ju skrivet:
          'Han skall giva sina nglar befallning om dig,
          och de skola bra dig p hnderna,
          s att du icke stter din fot mot ngon sten.'
004:007 Jesus sade till honom: Det r ock skrivet: 'Du skall icke
        fresta Herren, din Gud.'
004:008 ter tog djvulen honom med sig, upp p ett mycket hgt berg,
        och visade honom alla riken i vrlden och deras hrlighet
004:009 och sade till honom: Allt detta vill jag giva dig, om du faller
        ned och tillbeder mig.
004:010 D sade Jesus till honom: G bort, Satan; ty det r skrivet:
        'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du
        tjna.'
004:011 D lmnade djvulen honom; och se, nglar trdde fram och
        betjnade honom.

004:012 Men nr han hrde att Johannes hade blivit satt i fngelse, drog
        han sig tillbaka till Galileen.
004:013 Och han lmnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger
        vid sjn, p Sabulons och Neftalims omrde, och bosatte sig dr,
004:014 fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
        Esaias, nr han sade:

004:015   Sabulons land och Neftalims land,
          trakten t havet till,
          landet p andra sidan Jordan,
          hedningarnas Galileen--
004:016   det folk som dr satt i mrker
          fick se ett stort ljus;
          ja, de som sutto i ddens ngd och skugga,
          fr dem gick upp ett ljus.

004:017 Frn den tiden begynte Jesus predika och sga: Gren bttring,
        ty himmelriket r nra.

004:018 D han nu vandrade utmed Galileiska sjn, fick han se tv brder,
        Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nt
        i sjn, ty de voro fiskare.
004:019 Och han sade till dem: Fljen mig s skall jag gra eder till
        mnniskofiskare.
004:020 Strax lmnade de nten och fljde honom.
004:021 Nr han hade gtt drifrn ett stycke lngre fram, fick han se
        tv andra brder, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans
        broder, dr de jmte sin fader Sebedeus sutto i bten och
        ordnade sina nt; och han kallade dem till sig.
004:022 Och strax lmnade de bten och sin fader och fljde honom.

004:023 Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras
        synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla
        slags sjukdomar och allt slags skrplighet bland folket.
004:024 Och ryktet om honom gick ut ver hela Syrien, och man frde till
        honom alla sjuka som voro hemskta av olika slags lidanden och
        plgor, alla som voro besatta eller mnadsrasande eller lama;
        och han botade dem.
004:025 Och honom fljde mycket folk ifrn Galileen och Dekapolis och
        Jerusalem och Judeen och frn landet p andra sidan Jordan.

005:001 Nr han nu sg folket, gick han upp p berget; och sedan han
        hade satt sig ned, trdde hans lrjungar fram till honom.
005:002 D ppnade han sin mun och undervisade dem och sade:
005:003 Saliga ro de som ro fattiga i anden, ty dem hr himmelriket
        till.
005:004 Saliga ro de som srja, ty de skola bliva trstade.
005:005 Saliga ro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.
005:006 Saliga ro de som hungra och trsta efter rttfrdighet, ty de
        skola bliva mttade.
005:007 Saliga ro de barmhrtiga, ty dem skall vederfaras
        barmhrtighet.
005:008 Saliga ro de renhjrtade, ty de skola se Gud.
005:009 Saliga ro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.
005:010 Saliga ro de som lida frfljelse fr rttfrdighets skull, ty
        dem hr himmelriket till.
005:011 Ja, saliga ren I, nr mnniskorna fr min skull smda och
        frflja eder och sanningslst sga allt ont mot eder.
005:012 Gldjens och frjden eder, ty eder ln r stor i himmelen.  S
        frfljde man ju ock profeterna, som voro fre eder.

005:013 I ren jordens salt; men om saltet mister sin slta, varmed
        skall man d giva det slta igen?  Till intet annat duger det n
        till att kastas ut och trampas ned av mnniskorna.
005:014 I ren vrldens ljus.  Icke kan en stad dljas, som ligger uppe
        p ett berg?
005:015 Ej heller tnder man ett ljus och stter det under skppan, utan
        man stter det p ljusstaken, s att det lyser fr alla dem som
        ro i huset.
005:016 P samma stt m ock edert ljus lysa infr mnniskorna, s att
        de se edra goda grningar och prisa eder Fader, som r i
        himmelen.

005:017 I skolen icke mena att jag har kommit fr att upphva lagen
        eller profeterna.  Jag har icke kommit fr att upphva, utan fr
        att fullborda.
005:018 Ty sannerligen sger jag eder: Intill dess himmel och jord
        frgs, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av
        lagen frgs, frrn det allt har fullbordats.
005:019 Drfr, den som upphver ett av de minsta bland dessa bud och
        lr mnniskorna s, han skall rknas fr en av de minsta i
        himmelriket; men den som hller dem och lr mnniskorna s, han
        skall rknas fr stor i himmelriket.
005:020 Ty jag sger eder, att om eder rttfrdighet icke vergr de
        skriftlrdes och farisernas, s skolen I icke komma in i
        himmelriket.

005:021 I haven hrt att det r sagt till de gamle: 'Du skall icke
        drpa; och den som drper, han r hemfallen t Domstolens
        dom.'
005:022 Men jag sger eder: Var och en som vredgas p sin broder, han r
        hemfallen t Domstolens dom; men den som sger till sin broder:
        'Du odga', han r hemfallen t Stora rdets dom; och den som
        sger: 'Du dre', han r hemfallen t det brinnande Gehenna.
005:023 Drfr, om du kommer med din gva till altaret, och dr drager
        dig till minnes att din broder har ngot emot dig,
005:024 s lgg ned din gva dr framfr altaret, och g frst bort och
        frlik dig med din broder, och kom sedan och br fram din gva.
005:025 Var villig till snar frlikning med din motpart, medan du nnu
        r med honom p vgen, s att din motpart icke drager dig infr
        domaren, och domaren verlmnar dig t rttstjnaren, och du
        bliver kastad i fngelse.
005:026 Sannerligen sger jag dig: Du skall icke slippa ut drifrn,
        frrn du har betalt den yttersta skrven.

005:027 I haven hrt att det r sagt: 'Du skall icke beg
        ktenskapsbrott.'
005:028 Men jag sger eder: Var och en som med begrelse ser p en
        annans hustru, han har redan begtt ktenskapsbrott med henne i
        sitt hjrta.
005:029 Om nu ditt hgra ga r dig till frfrelse, s riv ut det och
        kasta det ifrn dig; ty det r bttre fr dig att en av dina
        lemmar frdrvas, n att hela din kropp kastas i Gehenna.
005:030 Och om din hgra hand r dig till frfrelse, s hugg av den och
        kasta den ifrn dig; ty det r bttre fr dig att en av dina
        lemmar frdrvas, n att hela din kropp kommer till Gehenna.

005:031 Det r ock sagt: 'Den som vill skilja sig frn sin hustru han
        skall giva henne skiljebrev.'
005:032 Men jag sger eder: Var och en som skiljer sig frn sin hustru
        fr ngon annan saks skull n fr otukt, han bliver orsak till
        att ktenskapsbrott begs med henne.  Och den som tager en
        frnskild kvinna till hustru, han begr ktenskapsbrott.

005:033 Ytterligare haven I hrt att det r sagt till de gamle: 'Du
        skall icke svrja falskt' och 'Du skall hlla din ed infr
        Herren.'
005:034 Men jag sger eder att I alls icke skolen svrja, varken vid
        himmelen, ty den r 'Guds tron',
005:035 ej heller vid jorden, ty den r 'hans fotapall', ej heller vid
        Jerusalem, ty det r 'den store Konungens stad';
005:036 ej heller m du svrja vid ditt huvud, ty du kan icke gra ett
        enda hr vare sig vitt eller svart;
005:037 utan sdant skall edert tal vara, att ja r ja, och nej r nej.
        Vad drutver r, det r av ondo.

005:038 I haven hrt att det r sagt: 'ga fr ga och tand fr tand.'
005:039 Men jag sger eder att I icke skolen st emot en ofrrtt; utan
        om ngon slr dig p den hgra kinden, s vnd ock den andra
        till t honom;
005:040 och om ngon vill g till rtta med dig fr att berva dig din
        livkldnad, s lt honom f manteln med;
005:041 och om ngon tvingar dig att till hans tjnst g med en mil, s
        g tv med honom.
005:042 Giv t den som beder dig, och vnd dig icke bort ifrn den som
        vill lna av dig.

005:043 I haven hrt att det r sagt: 'Du skall lska din nsta och hata
        din ovn.'
005:044 Men jag sger eder: lsken edra ovnner, och bedjen fr dem som
        frflja eder,
005:045 och varen s eder himmelske Faders barn; han lter ju sin sol g
        upp ver bde onda och goda och lter det regna ver bde
        rttfrdiga och orttfrdiga.
005:046 Ty om I lsken dem som lska eder, vad ln kunnen I f drfr?
        Gra icke publikanerna detsamma?
005:047 Och om I visen vnlighet mot edra brder allenast, vad
        synnerligt gren I drmed?  Gra icke hedningarna detsamma?
005:048 Varen allts I fullkomliga, ssom eder himmelske Fader r
        fullkomlig.

006:001 Tagen eder till vara fr att va eder rttfrdighet infr
        mnniskorna, fr att bliva sedda av dem; annars haven I ingen
        ln hos eder Fader, som r i himmelen.
006:002 Drfr, nr du giver en allmosa, s lt icke stta i basun fr
        dig, ssom skrymtarna gra i synagogorna och p gatorna, fr att
        de skola bliva prisade av mnniskorna.  Sannerligen sger jag
        eder: De hava ftt ut sin ln.
006:003 Nej, nr du giver en allmosa, lt d din vnstra hand icke f
        veta vad den hgra gr,
006:004 s att din allmosa gives i det frdolda.  D skall din Fader,
        som ser i det frdolda, vederglla dig.

006:005 Och nr I bedjen, skolen I icke vara ssom skrymtarna, vilka
        grna st i synagogorna och i gathrnen och bedja, fr att bliva
        sedda av mnniskorna.  Sannerligen sger jag eder: De hava ftt
        ut sin ln.
006:006 Nej, nr du vill bedja, g d in i din kammare, och stng igen
        din drr, och bed till din Fader i det frdolda.  D skall din
        Fader, som ser i det frdolda, vederglla dig.

006:007 Men i edra bner skolen I icke hopa tomma ord ssom hedningarna,
        vilka mena att de skola bliva bnhrda fr sina mnga ords
        skull.
006:008 S varen d icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behven,
        frrn I bedjen honom.
006:009 I skolen allts bedja slunda:

        'Fader vr, som r i himmelen!  Helgat varde ditt namn;
006:010 tillkomme ditt rike; ske din vilja, ssom i himmelen, s ock p
        jorden;
006:011 vrt dagliga brd giv oss i dag;
006:012 och frlt oss vra skulder, ssom ock vi frlta dem oss
        skyldiga ro;
006:013 och inled oss icke i frestelse, utan frls oss ifrn ondo.'

006:014 Ty om I frlten mnniskorna deras frsyndelser, s skall ock
        eder himmelske Fader frlta eder;
006:015 men om I icke frlten mnniskorna, s skall ej heller eder
        Fader frlta edra frsyndelser.

006:016 Och nr I fasten, skolen I icke visa en bedrvad uppsyn ssom
        skrymtarna, vilka vanstlla sina ansikten fr att bliva sedda av
        mnniskorna med sin fasta.  Sannerligen sger jag eder: De hava
        ftt ut sin ln.
006:017 Nej, nr du fastar, smrj d ditt huvud och tv ditt ansikte,
006:018 fr att du icke m bliva sedd av mnniskorna med din fasta, utan
        allenast av din Fader, som r i det frdolda.  D skall din
        Fader, som ser i det frdolda, vederglla dig.

006:019 Samlen eder icke skatter p jorden, dr mott och mal frstra,
        och dr tjuvar bryta sig in och stjla,
006:020 utan samlen eder skatter i himmelen, dr mott och mal icke
        frstra, och dr inga tjuvar bryta sig in och stjla.
006:021 Ty dr din skatt r, dr kommer ock ditt hjrta att vara.

006:022 gat r kroppens lykta.  Om nu ditt ga r friskt, s fr hela
        din kropp ljus.
006:023 Men om ditt ga r frdrvat, d bliver hela din kropp hljd i
        mrker.  r det nu s, att ljuset, som du har i dig, r mrker,
        huru djupt bliver d icke mrkret!

006:024 Ingen kan tjna tv herrar; ty antingen kommer han d att hata
        den ene och lska den andre, eller kommer han att hlla sig till
        den frre och frakta den senare.  I kunnen icke tjna bde Gud
        och Mamon.

006:025 Drfr sger jag eder: Gren eder icke bekymmer fr edert liv,
        vad I skolen ta eller dricka, ej heller fr eder kropp, vad I
        skolen klda eder med.  r icke livet mer n maten, och kroppen
        mer n klderna?
006:026 Sen p fglarna under himmelen: de s icke, ej heller skrda de,
        ej heller samla de in i lador; och likvl fder eder himmelske
        Fader dem.  ren I icke mycket mer n de?
006:027 Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lgga en enda aln
        till sin livslngd?
006:028 Och varfr bekymren I eder fr klder?  Beskden liljorna p
        marken, huru de vxa: de arbeta icke, ej heller spinna de;
006:029 och likvl sger jag eder att icke ens Salomo i all sin
        hrlighet var s kldd som en av dem.
006:030 Klder nu Gud s grset p marken, vilket i dag str och i
        morgon kastas i ugnen, skulle han d icke mycket mer klda eder,
        I klentrogne?
006:031 S gren eder nu icke bekymmer, och sgen icke: 'Vad skola vi
        ta?'  eller: 'Vad skola vi dricka?'  eller: 'Vad skola vi klda
        oss med?'
006:032 Efter allt detta ska ju hedningarna, och eder himmelske Fader
        vet att I behven allt detta.
006:033 Nej, sken frst efter hans rike och hans rttfrdighet, s
        skall ocks allt detta andra tillfalla eder.
006:034 Gren eder allts icke bekymmer fr morgondagen, ty morgondagen
        skall sjlv bra sitt bekymmer.  Var dag har nog av sin egen
        plga.

007:001 Dmen icke, p det att I icke mn bliva dmda;
007:002 ty med den dom varmed I dmen skolen I bliva dmda, och med det
        mtt som I mten med skall ock mtas t eder.
007:003 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders ga, men
        icke bliver varse bjlken i ditt eget ga?
007:004 Eller huru kan du sga till din broder: 'Lt mig taga ut grandet
        ur ditt ga', du som har en bjlke i ditt eget ga?
007:005 Du skrymtare, tag frst ut bjlken ur ditt eget ga; drefter m
        du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders ga.

007:006 Given icke t hundarna vad heligt r, och kasten icke edra
        prlor fr svinen, p det att dessa icke m trampa dem under
        ftterna och sedan vnda sig om och sarga eder.

007:007 Bedjen, och eder skall varda givet; sken, och I skolen finna;
        klappen, och fr eder skall varda uppltet.
007:008 Ty var och en som beder, han fr; och den som sker, han finner;
        och fr den som klappar skall varda uppltet.
007:009 Eller vilken r den man bland eder, som rcker sin son en sten,
        nr han beder honom om brd,
007:010 eller som rcker honom en orm, nr han beder om fisk?
007:011 Om nu I, som ren onda, frstn att giva edra barn goda gvor,
        huru mycket mer skall icke d eder Fader, som r i himmelen,
        giva vad gott r t dem som bedja honom!

007:012 Drfr, allt vad I viljen att mnniskorna skola gra eder, det
        skolen I ock gra dem; ty detta r lagen och profeterna.

007:013 Gn in genom den trnga porten.  Ty vid och bred r den vg som
        leder till frdrvet, och mnga ro de som g fram p den;
007:014 och den port r trng och den vg r smal, som leder till livet,
        och f ro de som finna den.

007:015 Tagen eder till vara fr falska profeter, som komma till eder i
        fraklder, men invrtes ro glupande ulvar.
007:016 Av deras frukt skolen I knna dem.  Icke hmtar man vl
        vindruvor frn trnen, eller fikon frn tistlar?
007:017 S br vart och ett gott trd god frukt, men ett dligt trd br
        ond frukt.
007:018 Ett gott trd kan icke bra ond frukt, ej heller kan ett dligt
        trd bra god frukt.
007:019 Vart trd som icke br god frukt bliver avhugget och kastat i
        elden.
007:020 Allts skolen I knna dem av deras frukt.--
007:021 Icke kommer var och en in i himmelriket, som sger till mig:
        'Herre, Herre', utan den som gr min himmelske Faders vilja.
007:022 Mnga skola p 'den dagen' sga till mig: 'Herre, Herre,
        hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit
        ut onda andar och genom ditt namn gjort mnga kraftgrningar?'
007:023 Men d skall jag betyga fr dem: 'Jag har aldrig knt eder; gn
        bort ifrn mig, I ogrningsmn.'

007:024 Drfr, var och en som hr dessa mina ord och gr efter dem, han
        m liknas vid en frstndig man som byggde sitt hus p
        hlleberget.
007:025 Och slagregn fll, och vattenstrmmarna kommo, och vindarna
        blste och kastade sig mot det huset; och likvl fll det icke
        omkull, eftersom det var grundat p hlleberget.
007:026 Men var och en som hr dessa mina ord och icke gr efter dem,
        han m liknas vid en ofrstndig man som byggde sitt hus p
        sanden.
007:027 Och slagregn fll, och vattenstrmmarna kommo, och vindarna
        blste och slogo mot det huset; och det fll omkull, och dess
        fall var stort.

007:028 Nr Jesus hade slutat detta tal, hpnade folket ver hans
        frkunnelse;
007:029 ty han frkunnade sin lra fr dem med makt och myndighet, och
        icke ssom deras skriftlrde.

008:001 Sedan han hade kommit ned frn berget, fljde honom mycket folk.
008:002 D trdde en spetlsk man fram och fll ned fr honom och sade:
        Herre, vill du, s kan du gra mig ren.
008:003 D rckte han ut handen och rrde vid honom och sade: Jag vill;
        bliv ren.  Och strax blev han ren frn sin spetlska.
008:004 Och Jesus sade till honom: Se till, att du icke sger detta fr
        ngon; men g bort och visa dig fr prsten, och frambr den
        offergva som Moses har pbjudit, till ett vittnesbrd fr dem.

008:005 Nr han drefter kom in i Kapernaum, trdde en hvitsman fram
        till honom och bad honom
008:006 och sade: Herre, min tjnare ligger drhemma lam och lider
        svrt.
008:007 Han sade till honom: Skall d jag komma och bota honom?
008:008 Hvitsmannen svarade och sade: Herre, jag r icke vrdig att du
        gr in under mitt tak.  Men sg allenast ett ord, s bliver min
        tjnare frisk.
008:009 Jag r ju sjlv en man som str under andras befl: jag har ock
        krigsmn under mig, och om jag sger till en av dem: 'G', s
        gr han, eller till en annan: 'Kom', s kommer han; och om jag
        sger till min tjnare: 'Gr det', d gr han s.
008:010 Nr Jesus hrde detta, frundrade han sig och sade till dem som
        fljde honom: Sannerligen sger jag eder: I Israel har jag icke
        hos ngon funnit s stor tro.
008:011 Och jag sger eder: Mnga skola komma frn ster och vster och
        f vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,
008:012 men rikets barn skola bliva utkastade i mrkret drutanfr; dr
        skall vara grt och tandagnisslan.
008:013 Och Jesus sade till hvitsmannen: G; ssom du tror, s m det
        ske dig.  Och i samma stund blev tjnaren frisk.

008:014 Nr Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans svrmoder
        ligga sjuk i feber.
008:015 D rrde han vid hennes hand, och febern lmnade henne; och hon
        stod upp och betjnade honom.

008:016 Men nr det hade blivit afton, frde man till honom mnga som
        voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och
        alla som voro sjuka botade han,
008:017 fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
        Esaias, nr han sade:
          Han tog p sig vra krankheter,
          och vra sjukdomar bar han.

008:018 D nu Jesus sg mycket folk omkring sig, bjd han att man skulle
        fara ver till andra stranden.
008:019 Och en skriftlrd kom fram och sade till honom: Mstare, jag
        vill flja dig varthelst du gr.
008:020 D svarade Jesus honom: Rvarna hava kulor, och himmelens
        fglar hava nsten; men Mnniskosonen har ingen plats dr han
        kan vila sitt huvud.
008:021 Och en annan av hans lrjungar sade till honom: Herre, tillstd
        mig att frst g bort och begrava min fader.
008:022 D svarade Jesus honom: Flj du mig, och lt de dda begrava
        sina dda.

008:023 Och han steg i bten, och hans lrjungar fljde honom.
008:024 Och se, d uppstod en hftig storm p sjn, s att vgorna
        slogo ver bten; men han lg och sov.
008:025 D gingo de fram och vckte honom och sade: Herre, hjlp oss;
        vi frgs.
008:026 Han sade till dem: I klentrogne, varfr rdens I?  Drefter
        stod han upp och npste vindarna och sjn, och det blev alldeles
        lugnt.
008:027 Och mnniskorna frundrade sig och sade: Vad r denne fr en,
        eftersom bde vindarna och sjn ro honom lydiga?

008:028 Nr han s hade kommit ver till gadarenernas land p andra
        stranden, kommo tv besatta emot honom, ut frn gravarna dr.
        Och de voro mycket vldsamma, s att ingen kunde frdas den
        vgen fram.
008:029 Dessa ropade d och sade: Vad har du med oss att gra, du Guds
        Son?  Har du kommit hit fr att plga oss, frrn tid r?
008:030 Nu gick dr lngt ifrn dem en stor svinhjord i bet.
008:031 Och de onda andarna bdo honom och sade: Om du vill driva ut
        oss s lt oss fara in i svinhjorden.
008:032 D sade han till dem: Faren stad.  Och de gvo sig stad och
        foro in i svinen.  Och se, d strtade sig hela hjorden utfr
        branten ned i sjn och omkom i vattnet.
008:033 Men herdarna flydde; och nr de hade kommit in i staden,
        omtalade de alltsammans, och srskilt vad som hade skett med de
        besatta.
008:034 D gick hela staden ut fr att mta Jesus; och nr de fingo se
        honom, bdo de att han skulle begiva sig bort ifrn deras
        omrde.

009:001 Och han steg i en bt och for ver och kom till sin egen stad.
009:002 D frde de till honom en lam man, som lg p en sng.  Nr
        Jesus sg deras tro sade han till den lame: Var vid gott mod,
        min son; dina synder frltas dig.
009:003 D sade ngra av de skriftlrde vid sig sjlva: Denne hdar.
009:004 Men Jesus frstod deras tankar och sade: Varfr tnken I i edra
        hjrtan vad ont r?
009:005 Vilket r lttare, att sga: 'Dina synder frltas dig' eller
        att sga: 'St upp och g'?
009:006 Men fr att I skolen veta att Mnniskosonen har makt hr p
        jorden att frlta synder, s st upp--sade han nu till den
        lame--och tag din sng och g hem.
009:007 D stod han upp och gick hem.
009:008 Nr folket sg detta, blevo de hpna och prisade Gud, som hade
        givit sdan makt t mnniskor.

009:009 Nr Jesus drifrn gick vidare fram, fick han se en man, som
        hette Matteus, sitta vid tullhuset.  Och han sade till denne:
        Flj mig.  D stod han upp och fljde honom.

009:010 Nr han drefter lg till bords i hans hus, kommo mnga
        publikaner och syndare dit och voro bordsgster dr, jmte Jesus
        och hans lrjungar.
009:011 Men d fariserna sgo detta, sade de till hans lrjungar: Huru
        kan eder mstare ta med publikaner och syndare?
009:012 Nr han hrde detta, sade han: Det r icke de friska som behva
        lkare, utan de sjuka.
009:013 Men gn I stad och lren eder vad de orden betyda: 'Jag har
        behag till barmhrtighet, och icke till offer.'  Ty jag har icke
        kommit fr att kalla rttfrdiga, utan fr att kalla syndare.

009:014 Drefter kommo Johannes' lrjungar till honom och sade: Varfr
        fasta icke dina lrjungar d vi och fariserna ofta fasta?
009:015 Jesus svarade dem: Icke kunna vl brllopsgsterna srja, s
        lnge brudgummen r hos dem?  Men den tid skall komma, d
        brudgummen tages ifrn dem, och d skola de fasta.--
009:016 Ingen stter en lapp av okrympt tyg p en gammal mantel, ty det
        isatta stycket skulle riva bort nnu mer av manteln, och hlet
        skulle bliva vrre.
009:017 Ej heller slr man nytt vin I gamla skinnlglar; om ngon s
        gjorde, skulle lglarna sprngas snder och vinet spillas ut,
        jmte det att lglarna frdrvades.  Nej, man slr nytt vin i
        nya lglar, s bliva bda delarna bevarade.

009:018 Medan han talade detta till dem, trdde en synagogfrestndare
        fram och fll ned fr honom och sade: Min dotter har just nu
        dtt, men kom och lgg din hand p henne, s bliver hon ter
        levande.
009:019 D stod Jesus upp och fljde honom med sina lrjungar.

009:020 Men en kvinna, som i tolv r hade lidit av blodgng, nrmade sig
        honom bakifrn och rrde vid hrntofsen p hans mantel.
009:021 Ty hon sade vid sig sjlv: Om jag allenast fr rra vid hans
        mantel, s bliver jag hulpen.
009:022 D vnde Jesus sig om, och nr han fick se henne, sade han: Var
        vid gott mod, min dotter; din tro har hjlpt dig.  Och kvinnan
        var hulpen frn den stunden.

009:023 Nr Jesus sedan kom in i frestndarens hus och fick se
        fljtblsarna och folket som hjde klagolt,
009:024 sade han: Gn bort hrifrn; ty flickan r icke dd, hon
        sover.  D hnlogo de t honom.
009:025 Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog
        flickan vid handen.  D stod hon upp.
009:026 Och ryktet hrom gick ut ver hela det landet.

009:027 Nr Jesus gick drifrn, fljde honom tv blinda som ropade och
        sade: Davids son, frbarma dig ver oss.
009:028 Och d han kom hem, trdde de blinda fram till honom; och Jesus
        frgade dem: Tron I att jag kan gra detta?  De svarade honom:
        Ja, Herre.
009:029 D rrde han vid deras gon och sade: Ske eder efter eder tro.
009:030 Och deras gon ppnades.  Och Jesus tillsade dem strngeligen
        att se till, att ingen finge veta detta.
009:031 Men de gingo stad och utspridde ryktet om honom ver hela det
        landet.

009:032 Nr dessa voro p vg ut, frde man till honom en dvstum som
        var besatt.
009:033 Och nr den onde anden hade blivit utdriven, talade den
        dvstumme.  Och folket frundrade sig och sade: Sdant har
        aldrig frut varit sett i Israel.
009:034 Men fariserna sade: Det r med de onda andarnas furste som han
        driver ut de onda andarna.

009:035 Och Jesus gick omkring i alla stder och byar och undervisade i
        deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade
        alla slags sjukdomar och allt slags skrplighet.
009:036 Och nr han sg folkskarorna, mkade han sig ver dem, eftersom
        de voro s illa medfarna och uppgivna, lika fr som icke hava
        ngon herde.
009:037 Drfr sade han till sina lrjungar: Skrden r mycken, men
        arbetarna ro f.
009:038 Bedjen frdenskull skrdens Herre att han snder ut arbetare
        till sin skrd.

010:001 Och han kallade till sig sina tolv lrjungar och gav dem makt
        ver orena andar, till att driva ut dem, s ock makt att bota
        alla slags sjukdomar och allt slags skrplighet.
010:002 Och dessa ro de tolv apostlarnas namn: frst Simon, som kallas
        Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son,
        och Johannes, hans broder;
010:003 Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob,
        Alfeus' son, och Lebbeus;
010:004 Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som frrdde honom.
010:005 Dessa tolv snde Jesus ut; och han bjd dem och sade:

        Stllen icke eder frd till hedningarna, och gn icke in i
        ngon samaritisk stad,
010:006 utan gn hellre till de frlorade fren av Israels hus.
010:007 Och dr I gn fram skolen I predika och sga: 'Himmelriket r
        nra.'
010:008 Boten sjuka, uppvcken dda, gren spetlska rena, driven ut
        onda andar.  I haven ftt fr intet; s given ock fr intet.
010:009 Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra blten,
010:010 icke ngon rnsel fr eder frd, ej heller dubbla livkldnader,
        ej heller skor eller stav; ty arbetaren r vrd sin mat.
010:011 Men nr I haven kommit in i ngon stad eller by, s utforsken
        vilken drinne som r vrdig, och stannen hos honom, till dess I
        lmnen den orten.
010:012 Och nr I kommen in i ett hus, s hlsen det.
010:013 Om d det huset r vrdigt, s m den frid I tillnsken det
        komma drver; men om det icke r vrdigt, d m den frid I
        tillnsken det vnda tillbaka till eder.
010:014 Och om man p ngot stlle icke tager emot eder och icke hr p
        edra ord, s gn ut ur det huset eller den staden, och skudden
        stoftet av edra ftter.
010:015 Sannerligen sger jag eder: Fr Sodoms och Gomorras land skall
        det p domens dag bliva drgligare n fr den staden.

010:016 Se, jag snder eder stad ssom fr mitt in ibland ulvar.  Varen
        frdenskull kloka ssom ormar och menlsa ssom duvor.
010:017 Tagen eder till vara fr mnniskorna; ty de skola draga eder
        infr domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;
010:018 och I skolen fras fram ocks infr landshvdingar och konungar,
        fr min skull, till ett vittnesbrd fr dem och fr hedningarna.

010:019 Men nr man drager eder infr rtta, gren eder d icke bekymmer
        fr huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall
        bliva eder givet i den stunden.
010:020 Det r icke I som skolen tala, utan det r eder Faders Ande som
        skall tala i eder.

010:021 Och den ene brodern skall d verlmna den andre till att ddas,
        ja ock fadern sitt barn; och barn skola stta sig upp mot sina
        frldrar och skola dda dem.
010:022 Och I skolen bliva hatade av alla, fr mitt namns skull.  Men
        den som r stndaktig intill nden, han skall bliva frlst.--
010:023 Nr de nu frflja eder i en stad, s flyn till en annan; och om
        de ocks dr frflja eder, s flyn till nnu en annan.  Ty
        sannerligen sger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom
        alla Israels stder, frrn Mnniskosonen kommer.

010:024 Lrjungen r icke frmer n sin mstare, ej heller r tjnaren
        frmer n sin herre.
010:025 Det m vara lrjungen nog, om det gr honom ssom hans mstare,
        och tjnaren, om det gr honom ssom hans herre.  Om de hava
        kallat husbonden fr Beelsebul, huru mycket mer skola de icke s
        kalla hans husfolk!
010:026 Frukten allts icke fr dem; ty intet r frborgat, som icke
        skall bliva uppenbarat, och intet r frdolt, som icke skall
        bliva knt.
010:027 Vad jag sger eder i mrkret, det skolen sga i ljuset, och vad
        I hren viskas i edert ra, det skolen I predika p taken.
010:028 Och frukten icke fr dem som vl kunna drpa kroppen, men icke
        hava makt att drpa sjlen, utan frukten fastmer honom som har
        makt att frgra bde sjl och kropp i Gehenna.--
010:029 Sljas icke tv sparvar fr en skrv?  Och icke en av dem
        faller till jorden utan eder Faders vilja.
010:030 Men p eder ro till och med huvudhren allasammans rknade.
010:031 Frukten allts icke; I ren mer vrda n mnga sparvar.
010:032 Drfr, var och en som beknner mig infr mnniskorna, honom
        skall ock jag knnas vid infr min Fader, som r i himmelen.
010:033 Men den som frnekar mig infr mnniskorna, honom skall ock
        jag frneka infr min Fader, som r i himmelen.

010:034 I skolen icke mena att jag har kommit fr att snda frid p
        jorden.  Jag har icke kommit fr att snda frid, utan svrd.
010:035 Ja, jag har kommit fr att uppvcka sndring, s att
          'sonen stter sig upp mot sin fader
          och dottern mot sin moder
          och sonhustrun mot sin svrmoder,
010:036   och envar fr sitt eget husfolk till fiender'.

010:037 Den som lskar fader eller moder mer n mig, han r mig icke
        vrdig, och den som lskar son eller dotter mer n mig, han r
        mig icke vrdig;
010:038 och den som icke tager sitt kors p sig och efterfljer mig, han
        r mig icke vrdig.
010:039 Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister
        sitt liv, fr min skull, han skall finna det.--
010:040 Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager
        emot mig, han tager emot honom som har snt mig.
010:041 Den som tager emot en profet, drfr att det r en profet, han
        skall f en profets ln; och den som tager emot en rttfrdig
        man, drfr att det r en rttfrdig man, han skall f en
        rttfrdig mans ln.
010:042 Och den som giver en av dessa sm allenast en bgare friskt
        vatten att dricka, drfr att det r en lrjunge--sannerligen
        sger jag eder: Han skall ingalunda g miste om sin ln.

011:001 Nr Jesus hade givit sina tolv lrjungar alla dessa bud, gick
        han drifrn vidare, fr att undervisa och predika i deras
        stder.

011:002 Men nr Johannes i sitt fngelse fick hra om Kristi grningar,
        snde han bud med sina lrjungar
011:003 och lt frga honom: r du den som skulle komma, eller skola vi
        frbida ngon annan?
011:004 D svarade Jesus och sade till dem: Gn tillbaka och omtalen
        fr Johannes vad I hren och sen:
011:005 blinda f sin syn, halta g, spetlska bliva rena, dva hra,
        dda uppst, och 'fr fattiga frkunnas gldjens budskap'.
011:006 Och salig r den fr vilken jag icke bliver en sttesten.

011:007 Nr dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om
        Johannes:
        Varfr var det I gingen ut i knen?  Var det fr att se ett rr
        som drives hit och dit av vinden?
011:008 Eller varfr gingen I ut?  Var det fr att se en mnniska kldd
        i fina klder?  De som bra fina klder, dem finnen I ju i
        konungapalatsen.
011:009 Varfr gingen I d ut?  Var det fr att se en profet?  Ja, jag
        sger eder: nnu mer n en profet r han.
011:010 Han r den om vilken det r skrivet:
          'Se, jag snder ut min ngel framfr dig,
          och han skall bereda vgen fr dig.'
011:011 Sannerligen sger jag eder: Bland dem som ro fdda av kvinnor
        har ingen uppsttt, som har varit strre n Johannes dparen;
        men den som r minst i himmelriket r likvl strre n han.
011:012 Och frn Johannes dparens dagar intill denna stund trnger
        himmelriket fram med storm, och mnniskor storma fram och rycka
        det till sig.
011:013 Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes;
011:014 och om I viljen tro det: han r Elias, den som skulle komma.
011:015 Den som har ron, han hre.

011:016 Men vad skall jag likna detta slkte vid?  Det r likt barn som
        sitta p torgen och ropa till andra barn
011:017 och sga:
          'Vi hava spelat fr eder,
          och I haven icke dansat;
          vi hava sjungit sorgesng,
          och I haven icke jmrat eder.'
011:018 Ty Johannes kom, och han varken ter eller dricker, och s sger
        man: 'Han r besatt av en ond ande.'
011:019 Mnniskosonen kom, och han bde ter och dricker, och nu sger
        man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han r, en publikaners
        och syndares vn!'  Men Visheten har ftt rtt av sina barn.

011:020 Drefter begynte han tala bestraffande ord till de stder i
        vilka han hade utfrt s mnga av sina kraftgrningar, och
        frehlla dem att de icke hade gjort bttring:
011:021 Ve dig, Korasin!  Ve dig, Betsaida!  Ty om de kraftgrningar
        som ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s
        skulle de fr lnge sedan hava gjort bttring i sck och aska.
011:022 Men jag sger eder: Fr Tyrus och Sidon skall det p domens dag
        bliva drgligare n fr eder.

011:023 Och du, Kapernaum, skall vl du bliva upphjt till himmelen?
        Nej, ned till ddsriket mste du fara.  Ty om de kraftgrningar
        som ro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, s skulle det
        hava sttt nnu i dag.
011:024 Men jag sger eder att det fr Sodoms land skall p domens dag
        bliva drgligare n fr dig.

011:025 Vid den tiden talade Jesus och sade: Jag prisar dig, Fader, du
        himmelens och jordens Herre, fr att du vl har dolt detta fr
        de visa och kloka, men uppenbarat det fr de enfaldiga.
011:026 Ja, Fader; s har ju varit ditt behag.
011:027 Allt har av min Fader blivit frtrott t mig.  Och ingen knner
        Sonen utom Fadern, ej heller knner ngon Fadern utom Sonen och
        den fr vilken Sonen vill gra honom knd.--
011:028 Kommen till mig, I alla som arbeten och ren betungade, s skall
        jag giva eder ro.
011:029 Tagen p eder mitt ok och lren av mig, ty jag r saktmodig och
        dmjuk i hjrtat; 's skolen I finna ro fr edra sjlar'.
011:030 Ty mitt ok r milt, och min brda r ltt.

012:001 Vid den tiden tog Jesus p sabbaten vgen genom ett sdesflt;
        och hans lrjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och
        ta.
012:002 Nr fariserna sgo detta, sade de till honom: Se, dina
        lrjungar gra vad som icke r lovligt att gra p en sabbat.
012:003 Han svarade dem: Haven I icke lst vad David gjorde, nr han
        och de som fljde honom blevo hungriga:
012:004 huru han d gick in i Guds hus, och huru de to skdebrden,
        fastn det ju varken fr honom eller fr dem som fljde honom
        var lovligt att ta sdant brd, utan allenast fr prsterna?
012:005 Eller haven I icke lst i lagen att prsterna p sabbaten bryta
        sabbaten i helgedomen, och likvl ro utan skuld?
012:006 Men jag sger eder: Hr r vad som r frmer n helgedomen.
012:007 Och haden I frsttt vad det r: 'Jag har behag till
        barmhrtighet, och icke till offer', s skullen I icke hava dmt
        dem skyldiga, som ro utan skuld.
012:008 Ty Mnniskosonen r herre ver sabbaten.

012:009 Och han gick drifrn vidare och kom in i deras synagoga.
012:010 Och se, dr var en man som hade en frvissnad hand.  D frgade
        de honom och sade: r det lovligt att bota sjuka p sabbaten?
        De ville nmligen f ngot att anklaga honom fr.
012:011 Men han sade till dem: Om ngon bland eder har ett fr, och
        detta p sabbaten faller i en grop, fattar han icke d i det och
        drager upp det?
012:012 Huru mycket mer vrd r nu icke en mnniska n ett fr!  Allts
        r det lovligt att p sabbaten gra vad gott r.
012:013 Drefter sade han till mannen: Rck ut din hand.  Och han
        rckte ut den, och den blev frisk igen och frdig ssom den
        andra.--
012:014 D gingo fariserna bort och fattade det beslutet om honom, att
        de skulle frgra honom.

012:015 Men nr Jesus fick veta detta, gick han bort drifrn; och mnga
        fljde honom, och han botade dem alla,
012:016 men frbjd dem strngeligen att utbreda ryktet om honom.
012:017 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias,
        nr han sade:

012:018   Se, ver min tjnare, som jag har utvalt,
          min lskade, i vilken min sjl har funnit behag,
          ver honom skall jag lta min Ande komma,
          och han skall frkunna rtten bland folken.
012:019   Han skall icke kiva eller skria,
          och hans rst skall man icke hra p gatorna,
012:020   Ett brutet rr skall han icke snderkrossa,
          och en rykande veke skall han icke utslcka,
          intill dess att han har frt rtten fram till seger.
012:021   Och till hans namn skola folken stta sitt hopp.

012:022 D frde man till honom en besatt, som var blind och dvstum.
        Och han botade honom, s att den dvstumme talade och sg.
012:023 Och allt folket uppfylldes av hpnad och sade: Mnne icke
        denne r Davids son?
012:024 Men nr fariserna hrde detta, sade de: Det r allenast med
        Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda
        andarna.
012:025 Men han frstod deras tankar och sade till dem:

        Vart rike som har kommit i strid med sig sjlvt bliver frtt,
        och intet samhlle eller hus som har kommit i strid med sig
        sjlvt kan hava bestnd.
012:026 Om nu Satan driver ut Satan, s har han kommit i strid med
        sig sjlv.  Huru kan d hans rike hava bestnd?
012:027 Och om det r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna,
        med vem driva d edra egna anhngare ut dem?  De skola allts
        vara edra domare.
012:028 Om det ter r med Guds Ande som jag driver ut de onda
        andarna, s har ju Guds rike kommit till eder.--
012:029 Eller huru kan ngon g in i en stark mans hus och berva honom
        hans bohag, sframt han icke frut har bundit den starke?  Frst
        drefter kan han plundra hans hus.
012:030 Den som icke r med mig, han r emot mig, och den som icke
        frsamlar med mig, han frskingrar.

012:031 Drfr sger jag eder: All annan synd och hdelse skall bliva
        mnniskorna frlten, men hdelse mot Anden skall icke bliva
        frlten.
012:032 Ja, om ngon sger ngot mot Mnniskosonen, s skall det bliva
        honom frltet; men om ngon sger ngot mot den helige Ande, s
        skall det icke bliva honom frltet, varken i denna tidsldern
        eller i den tillkommande.
012:033 I msten dma s: antingen r trdet gott, och d mste dess
        frukt vara god; eller r trdet dligt, och d mste dess frukt
        vara dlig.  Ty av frukten knner man trdet.
012:034 I huggormars avfda, huru skullen I kunna tala ngot gott, d I
        sjlva ren onda?  Vad hjrtat r fullt av, det talar ju munnen.
012:035 En god mnniska br ur sitt goda frrd fram vad gott r, och en
        ond mnniska br ur sitt onda frrd fram vad ont r.
012:036 Men jag sger eder, att fr vart ffngligt ord som mnniskorna
        tala skola de gra rkenskap p domens dag.
012:037 Ty efter dina ord skall du dmas rttfrdig, och efter dina ord
        skall du dmas skyldig.

012:038 D togo ngra av de skriftlrde och fariserna till orda och
        sade till honom: Mstare, vi skulle vilja se ngot tecken av
        dig.
012:039 Men han svarade och sade till dem:

        Ett ont och trolst slkte r detta!  Det stundar ett tecken,
        men intet annat tecken skall givas det n profeten Jonas'
        tecken.
012:040 Ty likasom Jonas tre dagar och tre ntter var i den stora
        fiskens buk, s skall ock Mnniskosonen tre dagar och tre ntter
        vara i jordens skte.
012:041 Ninevitiska mn skola vid domen trda fram tillsammans med detta
        slkte och bliva det till dom.  Ty de gjorde bttring vid Jonas'
        predikan; och se, hr r vad som r mer n Jonas.
012:042 Drottningen av Sderlandet skall vid domen trda fram
        tillsammans med detta slkte och bliva det till dom.  Ty hon kom
        frn jordens nda fr att hra Salomos visdom; och se, hr r
        vad som r mer n Salomo.

012:043 Nr en oren ande har farit ut ur en mnniska, vandrar han
        omkring i kentrakter och sker efter ro, men finner ingen.
012:044 D sger han: 'Jag vill vnda tillbaka till mitt hus, som jag
        gick ut ifrn.'  Och nr han kommer dit och finner det st
        ledigt och vara fejat och prytt,
012:045 d gr han stad och tager med sig sju andra andar, som ro
        vrre n han sjlv, och de g ditin och bo dr; och s bliver
        fr den mnniskan det sista vrre n det frsta.  S skall det
        ock g med detta onda slkte.

012:046 Medan han nnu talade till folket, kommo hans moder och hans
        brder och stannade drutanfr och ville tala med honom.
012:047 D sade ngon till honom: Se, din moder och dina brder st
        hrutanfr och vilja tala med dig.
012:048 Men han svarade och sade till den som omtalade detta fr honom:
        Vilken r min moder, och vilka ro mina brder?
012:049 Och han rckte ut handen mot sina lrjungar och sade: Se hr r
        min moder, och hr ro mina brder!
012:050 Ty var och en som gr min himmelske Faders vilja, den r min
        broder och min syster och min moder.

013:001 Samma dag gick Jesus ut frn huset dr han bodde och satte sig
        vid sjn.
013:002 D frsamlade sig mycket folk omkring honom.  Drfr steg han i
        en bt; och han satt i den, medan allt folket stod p stranden.
013:003 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade:

        En sningsman gick ut fr att s.
013:004 Och nr han sdde, fll somt vid vgen, och fglarna kommo och
        to upp det.
013:005 Och somt fll p stengrund, dr det icke hade mycket jord, och
        det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
013:006 men nr solen hade gtt upp, frbrndes det, och eftersom det
        icke hade ngon rot, torkade det bort.
013:007 Och somt fll bland trnen, och trnena skto upp och frkvvde
        det.
013:008 Men somt fll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt,
        dels sextiofalt, dels trettiofalt.
013:009 Den som har ron, han hre.

013:010 D trdde lrjungarna fram och sade till honom: Varfr talar du
        till dem i liknelser?
013:011 Han svarade och sade:

        Eder r givet att lra knna himmelrikets hemligheter, men dem
        r det icke givet.
013:012 Ty den som har, t honom skall varda givet, s att han fr ver
        nog; men den som icke har, frn honom skall tagas ocks det han
        har.
013:013 Drfr talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende
        gon intet se, och med hrande ron intet hra, och intet heller
        frst.
013:014 S fullbordas p dem Esaias' profetia, den som sger:

          'Med hrande ron skolen I hra,
          och dock alls intet frst,
          och med seende gon skolen I se,
          och dock alls intet frnimma.
013:015   Ty detta folks hjrta har blivit frstockat,
          och med ronen hra de illa,
          och sina gon hava de tillslutit,
          s att de icke se med sina gon,
          eller hra med sina ron,
          eller frst med sina hjrtan,
          och omvnda sig och bliva helade av mig.

013:016 Men saliga ro edra gon, som se, och edra ron, som hra.
013:017 Ty sannerligen sger jag eder: Mnga profeter och rttfrdiga
        mn stundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det,
        och att hra det som I hren, men fingo dock icke hra det.

013:018 Hren allts I vad som menas med liknelsen om sningsmannen.
013:019 Nr ngon hr ordet om riket, men icke frstr det, d kommer
        den onde och river bort det som sddes i hans hjrta.  Om en
        sdan mnniska kan det sgas att sden sddes vid vgen.
013:020 Och att den sddes p stengrunden, det r sagt om den som vl
        hr ordet och strax tager emot det med gldje,
013:021 men som icke har ngon rot i sig, utan bliver bestndande
        allenast till en tid, och nr bedrvelse eller frfljelse
        pkommer fr ordets skull, d kommer han strax p fall.
013:022 Och att den sddes bland trnena, det r sagt om den som vl hr
        ordet, men lter tidens omsorger och rikedomens bedrgliga
        lockelse frkvva det, s att han bliver utan frukt.
013:023 Men att den sddes i den goda jorden, det r sagt om den som
        bde hr ordet och frstr det, och som jmvl br frukt och
        giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.

013:024 En annan liknelse framstllde han fr dem; han sade: Med
        himmelriket r det, ssom nr en man sdde god sd i sin ker;
013:025 men nr folket sov, kom hans ovn och sdde ogrs mitt ibland
        vetet och gick sedan sin vg.
013:026 Nr nu sden skt upp och satte frukt, s visade sig ock
        ogrset.

013:027 D trdde husbondens tjnare fram och sade till honom: 'Herre,
        du sdde ju god sd i din ker; varifrn har den d ftt ogrs?
013:028 Han svarade dem: 'En ovn har gjort detta.'  Tjnarna sade till
        honom: 'Vill du allts att vi skola g stad och samla det
        tillhopa?'
013:029 Men han svarade: 'Nej; ty d kunden I rycka upp vetet jmte
        ogrset, nr I samlen detta tillhopa.
013:030 Lten bda slagen vxa tillsammans intill skrdetiden; och nr
        skrdetiden r inne, vill jag sga till skrdemnnen: 'Samlen
        frst tillhopa ogrset, och binden det i knippor till att
        brnnas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'

013:031 En annan liknelse framstllde han fr dem; han sade:
        Himmelriket r likt ett senapskorn som en man tager och lgger
        ned i sin ker.
013:032 Det r minst av alla frn, men nr det har vxt upp, r det
        strst bland kryddvxter; ja, det bliver ett trd, s att
        himmelens fglar komma och bygga sina nsten p dess grenar.

013:033 En annan liknelse framstllde han fr dem: Himmelriket r likt
        en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skppor
        mjl, till dess alltsammans bliver syrat.

013:034 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan
        liknelser talade han intet till dem.
013:035 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:
          Jag vill ppna min mun till liknelser,
          uppenbara vad frborgat har varit frn vrldens begynnelse.

013:036 Drefter lt han folket g och gick sjlv hem.  Och hans
        lrjungar trdde fram till honom och sade: Uttyd fr oss
        liknelsen om ogrset i kern.
013:037 Han svarade och sade:

        Den som sr den goda sden r Mnniskosonen.
013:038 kern r vrlden.  Den goda sden, det r rikets barn, men
        ogrset r ondskans barn.
013:039 Ovnnen, som sdde det, r djvulen.  Skrdetiden r tidens
        nde.  Skrdemnnen r nglar.
013:040 Ssom nu ogrset samlas tillhopa och brnnes upp i eld, s skall
        det ock ske vid tidens nde.
013:041 Mnniskosonen skall d snda ut sina nglar, och de skola samla
        tillhopa och fra bort ur hans rike alla dem som ro andra till
        fall, och dem som gra vad ortt r,
013:042 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; dr skall vara grt
        och tandagnisslan.
013:043 D skola de rttfrdiga lysa ssom solen, i sin Faders rike.
        Den som har ron, han hre.

013:044 Himmelriket r likt en skatt som har blivit gmd i en ker.  Och
        en man finner den, men hller det hemligt; och i sin gldje gr
        han bort och sljer allt vad han ger och kper den kern.

013:045 Ytterligare r det med himmelriket, ssom nr en kpman sker
        efter goda prlor;
013:046 och d han har funnit en dyrbar prla, gr han bort och sljer
        vad han ger och kper den.

013:047 Ytterligare r det med himmelriket, ssom nr en not kastas i
        havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
013:048 Nr den s bliver full, drager man upp den p stranden och
        stter sig ned och samlar de goda i krl, men de dliga kastar
        man bort.--
013:049 S skall det ock ske vid tidens nde: nglarna skola g ut och
        skilja de onda frn de rttfrdiga
013:050 och kasta dem i den brinnande ugnen; dr skall vara grt och
        tandagnisslan.

013:051 Haven I frsttt allt detta?
        De svarade honom: Ja.
013:052 D sade han till dem: S r nu var skriftlrd, som har blivit
        en lrjunge fr himmelriket, lik en husbonde som ur sitt frrd
        br fram nytt och gammalt.

013:053 Nr Jesus hade framstllt alla dessa liknelser, drog han bort
        drifrn.
013:054 Och han kom till sin fdernestad, och dr undervisade han folket
        i deras synagoga, s att de hpnade och sade: Varifrn har han
        ftt denna vishet?  Och hans kraftgrningar, varifrn komma de?
013:055 r d denne icke timmermannens son?  Heter icke hans moder
        Maria, och heta icke hans brder Jakob och Josef och Simon och
        Judas?
013:056 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss?  Varifrn har han d
        ftt allt detta?
013:057 S blev han fr dem en sttesten.  Men Jesus sade till dem: En
        profet r icke fraktad utom i sin fdernestad och i sitt eget
        hus.
013:058 Och fr deras otros skull gjorde han dr icke mnga
        kraftgrningar.

014:001 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, hra ryktet om Jesus.
014:002 D sade han till sina tjnare: Det r Johannes dparen.  Han
        har uppsttt frn de dda, och drfr verka dessa krafter i
        honom.

014:003 Herodes hade nmligen ltit gripa Johannes och binda honom och
        stta honom i fngelse, fr Herodias', sin broder Filippus'
        hustrus, skull.
014:004 Ty Johannes hade sagt till honom: Det r icke lovligt fr dig
        att hava henne.
014:005 Och han hade velat dda honom, men han fruktade fr folket,
        eftersom de hllo honom fr en profet.
014:006 Men s kom Herodes' fdelsedag.  D dansade Herodias' dotter
        infr dem; och hon behagade Herodes s mycket,
014:007 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begrde.
014:008 Hon sade d, ssom hennes moder ingav henne: Giv mig hr p ett
        fat Johannes dparens huvud.
014:009 D blev konungen bekymrad, men fr edens och fr bordsgsternas
        skull bjd han att man skulle giva henne det,
014:010 och snde stad och lt halshugga Johannes i fngelset.
014:011 Och hans huvud blev framburet p ett fat och givet t flickan;
        och hon bar det till sin moder.
014:012 Men hans lrjungar kommo och togo hans dda kropp och begrovo
        honom.  Sedan gingo de och omtalade det fr Jesus.

014:013 D Jesus hrde detta, for han i en bt drifrn bort till en de
        trakt, dr de kunde vara allena.  Men nr folket fick hra
        hrom, kommo de landvgen efter honom frn stderna.
014:014 Och d han steg i land, fick han se att dr var mycket folk; och
        han mkade sig ver dem och botade deras sjuka.

014:015 Men nr det led mot aftonen, trdde hans lrjungar fram till
        honom och sade: Trakten r de, och tiden r redan framskriden.
        Lt folket skiljas t, s att de kunna g bort i byarna och kpa
        sig mat.
014:016 Men Jesus sade till dem: De behva icke g bort; given I dem
        att ta.
014:017 De svarade honom: Vi hava hr icke mer n fem brd och tv
        fiskar.
014:018 D sade han: Bren dem hit till mig.
014:019 Drefter tillsade han folket att lgga sig ned i grset.  Och
        han tog de fem brden och de tv fiskarna och sg upp till
        himmelen och vlsignade dem.  Och han brt brden och gav dem t
        lrjungarna, och lrjungarna gvo t folket.

014:020 Och de to alla och blevo mtta Sedan samlade man upp de
        verblivna styckena, tolv korgar fulla.
014:021 Men de som hade tit voro vid pass fem tusen mn, frutom
        kvinnor och barn.

014:022 Strax drefter ndgade han sina lrjungar att stiga i bten och
        fre honom fara ver till andra stranden, medan han tillsg att
        folket skildes t.
014:023 Och sedan detta hade skett, gick han upp p berget fr att vara
        allena och bedja.  Nr det s hade blivit afton, var han dr
        ensam.
014:024 Bten var d redan mnga stadier frn land och hrt ansatt
        av vgorna, ty vinden lg emot.
014:025 Men under fjrde nattvkten kom Jesus till dem, gende fram ver
        sjn.
014:026 Nr d lrjungarna fingo se honom g p sjn, blevo de frfrade
        och sade: Det r en vlnad, och ropade av frskrckelse.
014:027 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: Varen vid gott
        mod; det r jag, varen icke frskrckta.
014:028 D svarade Petrus honom och sade: Herre, r det du, s bjud mig
        att komma till dig p vattnet.
014:029 Han sade: Kom.  D steg Petrus ut ur bten och begynte g p
        vattnet och kom till Jesus.
014:030 Men nr han sg huru stark vinden var, blev han frskrckt; och
        d han nu begynte sjunka, ropade han och sade: Herre, hjlp
        mig.
014:031 Och strax rckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade
        till honom: Du klentrogne, varfr tvivlade du?
014:032 Nr de sedan hade kommit upp i bten, lade sig vinden.
014:033 Men de som voro i bten fllo ned fr honom och sade: Frvisso
        r du Guds Son.

014:034 Nr de hade farit ver, kommo de till Gennesarets land.
014:035 D nu folket dr p orten knde igen honom, snde de ut bud i
        hela trakten dromkring, och man frde till honom alla som voro
        sjuka.
014:036 Och de bdo honom att allenast f rra vid hrntofsen p hans
        mantel; och alla som rrde vid den blevo hulpna.

015:001 Hrefter kommo fariser och skriftlrde frn Jerusalem till
        Jesus och sade:
015:002 Varfr vertrda dina lrjungar de ldstes stadgar?  De tv ju
        icke sina hnder, nr de skola ta.
015:003 Men han svarade och sade till dem: Varfr vertrden I sjlva
        Guds bud, fr edra stadgars skull?
015:004 Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som
        smdar sin fader eller sin moder, han skall dden d.'
015:005 Men I sgen, att om ngon sger till sin fader eller sin moder:
        'Vad du av mig kunde hava ftt till hjlp, det giver jag i
        stllet ssom offergva', d behver han alls icke hedra sin
        fader eller sin moder.
015:006 I haven s gjort Guds budord om intet, fr edra stadgars skull.
015:007 I skrymtare, rtt profeterade Esaias om eder, nr han sade:

015:008   'Detta folk rar mig med sina lppar,
          men deras hjrtan ro lngt ifrn mig;
015:009   och ffngt dyrka de mig,
          eftersom de lror de frkunna ro mnniskobud.'

015:010 Och han kallade folket till sig och sade till dem: Hren och
        frstn.
015:011 Icke vad som gr in i munnen orenar mnniskan, men vad som gr
        ut ifrn munnen, det orenar mnniskan.
015:012 D trdde hans lrjungar fram och sade till honom: Vet du, att
        nr fariserna hrde det du nu sade, var det fr dem en
        sttesten?
015:013 Men han svarade och sade: Var planta som min himmelske Fader
        icke har planterat skall ryckas upp med rtterna.
015:014 Frgen icke efter dem.  De ro blinda ledare; och om en blind
        leder en blind, s falla de bda i gropen.

015:015 D tog Petrus till orda och sade till honom: Uttyd fr oss
        detta bildliga tal.
015:016 Han sade: ren d ocks I nnu utan frstnd?
015:017 Insen I icke att allt som gr in i munnen, det gr ned i buken
        och har sin naturliga utgng?
015:018 Men vad som gr ut ifrn munnen, det kommer frn hjrtat, och
        det r detta som orenar mnniskan.
015:019 Ty frn hjrtat komma onda tankar, mord, ktenskapsbrott, otukt,
        tjuveri, falskt vittnesbrd, hdelse.
015:020 Det r detta som orenar mnniskan; men att ta med otvagna
        hnder, det orenar icke mnniskan.

015:021 Och Jesus begav sig bort drifrn och drog sig undan till
        trakten av Tyrus och Sidon.
015:022 D kom en kananeisk kvinna frn det omrdet och ropade och sade:
        Herre, Davids son, frbarma dig ver mig.  Min dotter plgas
        svrt av en ond ande.
015:023 Men han svarade henne icke ett ord.  D trdde hans lrjungar
        fram och bdo honom och sade: Giv henne besked; hon frfljer
        oss ju med sitt ropande.
015:024 Han svarade och sade: Jag r icke utsnd till andra n till de
        frlorade fren av Israels hus.
015:025 Men hon kom fram och fll ned fr honom och sade: Herre, hjlp
        mig.
015:026 D svarade han och sade: Det r otillbrligt att taga brdet
        frn barnen och kasta det t hundarna.
015:027 Hon sade: Ja, Herre.  Ocks ta ju hundarna allenast av de
        smulor som falla ifrn deras herrars bord.
015:028 D svarade Jesus och sade till henne: O kvinna, din tro r
        stor.  Ske dig ssom du vill.  Och hennes dotter var frisk ifrn
        den stunden.

015:029 Men Jesus gick drifrn vidare och kom till Galileiska sjn.
        Och han gick upp p berget och satte sig dr.
015:030 D kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta,
        blinda, dvstumma, lytta och mnga andra; dem lade de ned fr
        hans ftter, och han botade dem,
015:031 s att folket frundrade sig, nr de funno dvstumma tala, lytta
        vara friska och frdiga, halta g och blinda se.  Och man
        prisade Israels Gud.

015:032 Och Jesus kallade sina lrjungar till sig och sade: Jag mkar
        mig ver folket, ty det r redan tre dagar som de hava drjt
        kvar hos mig, och de hava intet att ta; och jag vill icke lta
        dem g ifrn mig fastande, fr att de icke skola uppgivas p
        vgen.
015:033 D sade lrjungarna till honom: Varifrn skola vi hr, i en
        ken, f s mycket brd, att vi kunna mtta s mycket folk?
015:034 Jesus frgade dem: Huru mnga brd haven I?  De svarade: Sju,
        och drtill ngra f smfiskar.
015:035 D tillsade han folket att lgra sig p marken.
015:036 Och han tog de sju brden, s ock fiskarna, och tackade Gud och
        brt brden och gav t lrjungarna, och lrjungarna gvo t
        folket.
015:037 S to de alla och blevo mtta.  Och de verblivna styckena
        samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
015:038 Men de som hade tit voro fyra tusen mn, frutom kvinnor och
        barn.
015:039 Sedan lt han folket skiljas t och steg i bten och for till
        Magadans omrde.

016:001 Och fariserna och sadducerna kommo dit och ville stta honom
        p prov; de begrde att han skulle lta dem se ngot tecken frn
        himmelen.
016:002 Men han svarade och sade till dem: Om aftonen sgen I: 'Det
        bliver klart vder, ty himmelen r rd',
016:003 och om morgonen: 'Det bliver ovder i dag, ty himmelen r mulen
        och rd.'  Ja, om himmelens utseende frstn I att dma, men om
        tidernas tecken kunnen I icke dma.
016:004 Ett ont och trolst slkte r detta!  Det stundar ett tecken,
        men intet annat tecken skall givas det n Jonas' tecken.  Och s
        lmnade han dem och gick sin vg.

016:005 Nr sedan lrjungarna foro stad, ver till andra stranden, hade
        de frgtit att taga med sig brd.
016:006 Och Jesus sade till dem: Sen till, att I tagen eder till vara
        fr farisernas och sadducernas surdeg.
016:007 D talade de med varandra och sade: Det r drfr att vi icke
        hava tagit med oss brd.
016:008 Men nr Jesus mrkte detta, sade han: I klentrogne, varfr
        talen I eder emellan om att I icke haven brd med eder?
016:009 Frstn I nnu ingenting?  Och kommen I icke ihg de fem brden
        t de fem tusen, och huru mnga korgar I d togen upp?
016:010 Ej heller de sju brden t de fyra tusen, och huru mnga korgar
        I d togen upp?
016:011 Huru kommer det d till, att I icke frstn att det ej var om
        brd som jag talade till eder?  Tagen eder till vara fr
        farisernas och sadducernas surdeg.
016:012 D frstodo de att det icke var fr surdeg i brd som han hade
        bjudit dem att taga sig till vara, utan fr farisernas och
        sadducernas lra.

016:013 Men nr Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frgade han
        sina lrjungar och sade: Vem sger folket Mnniskosonen vara?
016:014 De svarade: Somliga sga Johannes dparen, andra Elias, andra
        ter Jeremias eller en annan av profeterna.
016:015 D frgade han dem: Vem sgen d I mig vara?
016:016 Simon Petrus svarade och sade: Du r Messias, den levande
        Gudens Son.
016:017 D svarade Jesus och sade till honom: Salig r du, Simon,
        Jonas' son; ty ktt och blod har icke uppenbarat detta fr dig,
        utan min Fader, som r i himmelen.
016:018 S sger ock jag dig att du r Petrus; och p denna klippa
        skall jag bygga min frsamling, och ddsrikets portar skola icke
        bliva henne vermktiga.
016:019 Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder p
        jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du lser
        p jorden, det skall vara lst i himmelen.
016:020 Drefter frbjd han lrjungarna att fr ngon sga att han var
        Messias.

016:021 Frn den tiden begynte Jesus frklara fr sina lrjungar, att
        han mste g till Jerusalem och lida mycket av de ldste och
        versteprsterna och de skriftlrde, och att han skulle bliva
        ddad, men att han p tredje dagen skulle uppst igen.
016:022 D tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsga honom och
        sade: Bevare dig Gud, Herre!  Ingalunda fr detta vederfaras
        dig.
016:023 Men han vnde sig om och sade till Petrus: G bort, Satan, och
        st mig icke i vgen; du r fr mig en sttesten, ty dina tankar
        ro icke Guds tankar, utan mnniskotankar.

016:024 Drefter sade Jesus till sina lrjungar: Om ngon vill
        efterflja mig, s frsake han sig sjlv och tage sitt kors p
        sig: s flje han mig.
016:025 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den
        som mister sitt liv, fr min skull, han skall finna det.
016:026 Och vad hjlper det en mnniska, om hon vinner hela vrlden, men
        frlorar sin sjl?  Eller vad kan en mnniska giva till lsen
        fr sin sjl?
016:027 Mnniskosonen skall komma i sin Faders hrlighet med sina
        nglar, och d skall han vederglla var och en efter hans
        grningar.
016:028 Sannerligen sger jag eder: Bland dem som hr st finnas ngra
        som icke skola smaka dden, frrn de f se Mnniskosonen komma
        i sitt rike.

017:001 Sex dagar drefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och
        Johannes, Jakobs broder, och frde dem upp p ett hgt berg, dr
        de voro allena.
017:002 Och hans utseende frvandlades infr dem: hans ansikte sken
        ssom solen, och hans klder blevo vita ssom ljuset.
017:003 Och se, fr dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.
017:004 D tog Petrus till orda och sade till Jesus: Herre, hr r oss
        gott att vara; vill du, s skall jag hr gra tre hyddor, t
        dig en och t Moses en och t Elias en.
017:005 Och se, medan han nnu talade, verskyggade dem en ljus sky, och
        ur skyn kom en rst som sade: Denne r min lskade Son, i
        vilken jag har funnit behag; hren honom.
017:006 Nr lrjungarna hrde detta, fllo de ned p sina ansikten i
        stor frskrckelse.
017:007 Men Jesus gick fram och rrde vid dem och sade: Stn upp, och
        varen icke frskrckta.
017:008 Nr de d lyfte upp sina gon, sgo de ingen utom Jesus allena.

017:009 D de sedan gingo ned frn berget, bjd Jesus dem och sade:
        Omtalen icke fr ngon denna syn, frrn Mnniskosonen har
        uppsttt frn de dda.
017:010 Men lrjungarna frgade honom och sade: Huru kunna d de
        skriftlrde sga att Elias frst mste komma?
017:011 Han svarade och sade: Elias mste visserligen komma och
        upprtta allt igen;
017:012 men jag sger eder att Elias redan har kommit.  Men de ville
        icke veta av honom, utan frforo mot honom alldeles ssom de
        ville.  Sammalunda skall ock Mnniskosonen f lida genom dem.
017:013 D frstodo lrjungarna att det var om Johannes dparen som han
        talade till dem.

017:014 Nr de drefter kommo till folket, trdde en man fram till honom
        och fll p kn fr honom
017:015 och sade: Herre, frbarma dig ver min son ty han r
        mnadsrasande och plgas svrt; ofta faller han i elden och ofta
        i vattnet.
017:016 Och jag frde honom till dina lrjungar, men de kunde icke bota
        honom.
017:017 D svarade Jesus och sade: O du otrogna och vrnga slkte, huru
        lnge mste jag vara bland eder?  Huru lnge mste jag hrda ut
        med eder?  Fren honom hit till mig.
017:018 Och Jesus tilltalade honom strngt, och den onde anden for ut ur
        honom; och gossen var botad frn den stunden.
017:019 Sedan, nr de voro allena, trdde lrjungarna fram till Jesus
        och frgade: Varfr kunde icke vi driva ut honom?
017:020 Han svarade dem: Fr eder otros skull.  Ty sannerligen sger
        jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott ssom ett
        senapskorn, s skolen I kunna sga till detta berg: 'Flytta dig
        hrifrn dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall d
        vara omjligt fr eder.
017:021

017:022 Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus
        till dem: Mnniskosonen skall bliva verlmnad i mnniskors
        hnder,
017:023 och man skall dda honom, men p tredje dagen skall han uppst
        igen.  D blevo de mycket bedrvade.

017:024 Och nr de hade kommit till Kapernaum, trdde de som uppburo
        tempelskatten fram till Petrus och sade: Plgar icke eder
        mstare betala tempelskatt?
017:025 Han svarade: Jo.  Nr han sedan hade kommit hem, frekom honom
        Jesus med frgan: Vad synes dig, Simon?  Av vilka taga jordens
        konungar tull eller skatt, av sina sner eller av andra
        mnniskor?
017:026 Han svarade: Av andra mnniskor.  D sade Jesus till honom:
        Allts ro d snerna fria.
017:027 Men fr att vi icke skola bliva dem till en sttesten, s g ned
        till sjn och kasta ut en krok.  Tag s den frsta fisk som du
        drager upp, och nr du ppnar munnen p den skall du dr finna
        en silverpenning.  Tag den, och giv den t dem for mig och
        dig.

018:001 I samma stund trdde lrjungarna fram till Jesus och frgade:
        Vilken r den strste i himmelriket?
018:002 D kallade han fram ett barn och stllde det mitt ibland dem
018:003 och sade: Sannerligen sger jag eder: Om I icke omvnden eder
        och bliven ssom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.
018:004 Den som nu s dmjukar sig, att han bliver ssom detta barn, han
        r den strste i himmelriket.
018:005 Och den som tager emot ett sdant barn I mitt namn, han tager
        emot mig.
018:006 Men den som frfr en av dessa sm som tro p mig, fr honom
        vore det bttre att en kvarnsten hngdes om hans hals och han
        snktes ned i havets djup.
018:007 Ve vrlden fr frfrelsers skull!  Frfrelser mste ju komma;
        men ve den mnniska genom vilken frfrelsen kommer!

018:008 Om nu din hand eller din fot r dig till frfrelse, s hugg av
        den och kasta den ifrn dig.  Det r bttre fr dig att ing i
        livet lytt eller halt, n att hava bda hnderna eller bda
        ftterna i behll och kastas i den eviga elden.
018:009 Och om ditt ga r dig till frfrelse, s riv ut det och kasta
        det ifrn dig.  Det r bttre fr dig att ing i livet engd, n
        att hava bda gonen i behll och kastas i det brinnande
        Gehenna.
018:010 Sen till, att I icke frakten ngon av dessa sm; ty jag sger
        eder att deras nglar i himmelen alltid se min himmelske Faders
        ansikte.
018:011
018:012 Vad synes eder?  Om en man har hundra fr, och ett av dem har
        kommit vilse, lmnar han icke d de nittionio p bergen och gr
        stad och sker efter det som har kommit vilse?
018:013 Och hnder det d att han finner det--sannerligen sger jag
        eder: d glder han sig mer ver det fret n ver de nittionio
        som icke hade kommit vilse.
018:014 S r det ej heller eder himmelske Faders vilja att ngon av
        dessa sm skall g frlorad.

018:015 Men om din broder frsyndar sig, s g stad och frehll honom
        det enskilt.  Om han d lyssnar till dig, s har du vunnit din
        broder.
018:016 Men om han icke lyssnar till dig, s tag med dig nnu en eller
        tv, fr att 'var sak m avgras efter tv eller tre vittnens
        utsago'.
018:017 Lyssnar han icke till dem, s sg det till frsamlingen.
        Lyssnar han ej heller till frsamlingen, s vare han fr dig
        ssom en hedning och en publikan.
018:018 Sannerligen sger jag eder: Allt vad I binden p jorden, det
        skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lsen p jorden,
        det skall vara lst i himmelen.

018:019 Ytterligare sger jag eder, att om tv av eder hr p jorden
        komma verens att bedja om ngot, vad det vara m, s skall det
        beskras dem av min Fader, som r i himmelen.
018:020 Ty var tv eller tre r frsamlade i mitt namn, dr r jag mitt
        ibland dem.

018:021 D trdde Petrus fram och sade till honom: Herre, huru mnga
        gnger skall jag frlta min broder, om han frsyndar sig mot
        mig?  r sju gnger nog?
018:022 Jesus svarade honom: Jag sger dig: Icke sju gnger, utan
        sjuttio gnger sju gnger.

018:023 Allts r det med himmelriket, ssom nr en konung ville hlla
        rkenskap med sina tjnare.
018:024 Och nr han begynte hlla rkenskap, frde man fram till honom
        en som var skyldig honom tio tusen pund.
018:025 Men d denna icke kunde betala, bjd hans herre att han skulle
        sljas, s ock hans hustru och barn och allt vad han gde, fr
        att skulden mtte bliva betald.
018:026 D fll tjnaren ned fr hans ftter och sade: 'Hav tlamod med
        mig, s skall jag betala dig alltsammans.'
018:027 Och tjnarens herre mkade sig ver honom och gav honom fri och
        eftersknkte honom hans skuld.
018:028 Men nr samme tjnare kom ut, trffade han p en av sina
        medtjnare, som var skyldig honom hundra silverpenningar;
        och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade:
        'Betala vad du r skyldig.'
018:029 D fll hans medtjnare ned och bad honom och sade: 'Hav tlamod
        med mig, s skall jag betala dig.'
018:030 Men han ville icke, utan gick stad och lt stta honom i
        fngelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.
018:031 D nu hans medtjnare sgo det som skedde, togo de mycket illa
        vid sig och gingo och berttade fr sin herre allt som hade
        skett.
018:032 D kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du
        onde tjnare, allt vad du var skyldig eftersknkte jag dig,
        eftersom du bad mig drom.
018:033 Borde d icke ocks du hava frbarmat dig ver din medtjnare,
        ssom jag frbarmade mig ver dig?'
018:034 Och i sin vrede verlmnade hans herre honom i fngknektarnas
        vld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.
018:035 S skall ock min himmelske Fader gra med eder, om I icke av
        hjrtat frlten var och en sin broder.

019:001 Nr Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifrn Galileen
        och begav sig, genom landet p andra sidan Jordan, till Judeens
        omrde.
019:002 Och mycket folk fljde honom, och han botade dr de sjuka.

019:003 D ville ngra fariser snrja honom och trdde fram till honom
        och sade: r det lovligt att skilja sig frn sin hustru av
        vilken orsak som helst?
019:004 Men han svarade och sade: Haven I icke lst att Skaparen redan
        i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna'
019:005 och sade: 'Frdenskull skall en man vergiva sin fader och sin
        moder och hlla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett
        ktt'?
019:006 S ro de icke mer tv, utan ett ktt.  Vad nu Gud har
        sammanfogat, det m mnniskan icke tskilja.
019:007 D sade de till honom: Huru kunde d Moses bjuda att man skulle
        giva hustrun skiljebrev och s skilja sig frn henne?
019:008 Han svarade dem: Fr edra hjrtans hrdhets skull tillstadde
        Moses eder att skiljas frn edra hustrur, men frn begynnelsen
        har det icke varit s.
019:009 Och jag sger eder: Den som fr ngon annan orsaks skull n fr
        otukt skiljer sig frn sin hustru och tager sig en annan hustru,
        han begr ktenskapsbrott.
019:010 D sade lrjungarna till honom: r det s med mannens stllning
        till hustrun, d r det icke rdligt att gifta sig.
019:011 Men han svarade dem: Icke alla kunna taga emot det ordet, utan
        allenast de t vilka sdant r givet.
019:012 Ty visserligen finnas somliga som genom fdelsen, allt ifrn
        moderlivet, ro oskickliga till ktenskap, andra ter som av
        mnniskor hava gjorts oskickliga drtill, men somliga finnas
        ock, som fr himmelrikets skull sjlvmant hava gjort sig
        oskickliga drtill.  Den som kan taga emot detta, han tage emot
        det.

019:013 Drefter buros barn fram till honom, fr att han skulle lgga
        hnderna p dem och bedja; men lrjungarna visade bort dem.
019:014 D sade Jesus: Lten barnen vara, och frmenen dem icke att
        komma till mig; ty himmelriket hr sdana till.
019:015 Och han lade hnderna p dem och gick sedan drifrn.

019:016 D trdde en man fram till honom och sade: Mstare, vad gott
        skall jag gra fr att f evigt liv?
019:017 Han sade till honom: Varfr frgar du mig om vad som r gott?
        En finnes som r god.  Men vill du ing i livet, s hll buden.
019:018 Han frgade: Vilka?  Jesus svarade: 'Du skall icke drpa', 'Du
        skall icke beg ktenskapsbrott', 'Du skall icke stjla', 'Du
        skall icke bra falskt vittnesbrd',
019:019 'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall lska din nsta
        ssom dig sjlv.'
019:020 D sade den unge mannen till honom: Allt detta har jag hllit.
        Vad fattas mig nnu?
019:021 Jesus svarade honom: Vill du vara fullkomlig, s g bort och
        slj vad du ger och giv t de fattiga; d skall du f en skatt
        i himmelen.  Och kom sedan och flj mig.
019:022 Men nr den unge mannen hrde detta, gick han bedrvad bort, ty
        han hade mnga godelar.
019:023 D sade Jesus till sina lrjungar: Sannerligen sger jag eder:
        Fr den som r rik r det svrt att komma in i himmelriket.
019:024 Ja, jag sger eder: Det r lttare fr en kamel att komma in
        genom ett nlsga, n fr den som r rik att komma in i Guds
        rike.
019:025 Nr lrjungarna hrde detta, blevo de mycket hpna och sade:
        Vem kan d bliva frlst?
019:026 Men Jesus sg p dem och sade till dem: Fr mnniskor r detta
        omjligt, men fr Gud r allting mjligt.

019:027 D tog Petrus till orda och sade till honom: Se, vi hava
        vergivit allt och fljt dig; vad skola vi f drfr?
019:028 Jesus svarade dem: Sannerligen sger jag eder: Nr vrlden
        fdes p nytt, d nr Mnniskosonen stter sig p sin hrlighets
        tron, d skolen ocks I, som haven efterfljt mig, f sitta p
        tolv troner ssom domare ver Israels tolv stammar.
019:029 Och var och en som har vergivit hus, eller brder eller
        systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods,
        fr mitt namns skull, han skall f mngfaldigt igen, och skall
        f evigt liv till arvedel.
019:030 Men mnga som ro de frsta skola bliva de sista, och mnga som
        ro de sista skola bliva de frsta.

020:001 Ty med himmelriket r det, ssom nr en husbonde bittida om
        morgonen gick ut fr att leja t sig arbetare till sin vingrd.
020:002 Och nr han hade kommit verens med arbetarna om en viss
        dagspenning, snde han dem till sin vingrd.
020:003 Nr han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se ngra andra
        st sysslolsa p torget;
020:004 och han sade till dem: 'Gn ock I till min vingrd, s skall jag
        giva eder vad skligt r.'
020:005 Och de gingo.  ter gick han ut vid sjtte timmen och vid nionde
        och gjorde sammalunda.
020:006 Ocks vid elfte timmen gick han ut och fann d ngra andra st
        dr; och han sade till dem: 'Varfr stn I hr hela dagen
        sysslolsa?'
020:007 De svarade honom: 'Drfr att ingen har lejt oss.'  D sade han
        till dem: 'Gn ock I till min vingrd.'
020:008 Nr det s hade blivit afton, sade vingrdens herre till sin
        frvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras ln, men
        begynn med de sista och g s tillbaka nda till de frsta.'
020:009 D nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var
        och en av dem full dagspenning.
020:010 Nr sedan de frsta kommo, trodde de att de skulle f mer, men
        ocks var och en av dem fick samma dagspenning.
020:011 Nr de s fingo, knorrade de mot husbonden.
020:012 och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du
        har nd stllt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga
        och solens hetta?'
020:013 D svarade han en av dem och sade: 'Min vn, jag gr dig ingen
        ortt.  Kom du icke verens med mig om den dagspenningen?
020:014 Tag vad dig tillkommer och g.  Men t denne siste vill jag giva
        lika mycket som t dig.
020:015 Har jag icke lov att gra ssom jag vill med det som r mitt?
        Eller skall du med onda gon se p att jag r s god?'--
020:016 S skola de sista bliva de frsta, och de frsta bliva de
        sista.

020:017 D nu Jesus ville g upp till Jerusalem, tog han till sig de
        tolv, s att de voro allena; och under vgen sade han till dem:
020:018 Se, vi g nu upp till Jerusalem, och Mnniskosonen skall bliva
        verlmnad t versteprsterna och de skriftlrde, och de skola
        dma honom till dden
020:019 och verlmna honom t hedningarna till att begabbas och gisslas
        och korsfstas; men p tredje dagen skall han uppst igen.

020:020 D trdde Sebedeus' sners moder fram till honom med sina sner
        och fll ned fr honom och ville begra ngot av honom.
020:021 Han frgade henne: Vad vill du?  Hon svarade honom: Sg att i
        ditt rike den ene av dessa mina tv sner skall f sitta p din
        hgra sida, och den andre p din vnstra.
020:022 Men Jesus svarade och sade: I veten icke vad I begren.  Kunnen
        I dricka den kalk som jag skall dricka?  De svarade honom: Det
        kunna vi.
020:023 D sade han till dem: Ja, vl skolen I f dricka min kalk, men
        platsen p min hgra sida och platsen p min vnstra tillkommer
        det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem fr vilka
        s r bestmt av min Fader.

020:024 Nr de tio andra hrde detta, blevo de misslynta p de tv
        brderna.
020:025 D kallade Jesus dem till sig och sade: I veten att furstarna
        upptrda mot sina folk ssom herrar, och att de mktige lta
        folken knna sin myndighet.
020:026 S r det icke bland eder; utan den som vill bliva strst bland
        eder, han vare de andras tjnare,
020:027 och den som vill vara frmst bland eder, han vare de andras
        drng,
020:028 likasom Mnniskosonen har kommit, icke fr att lta tjna sig,
        utan fr att tjna och giva sitt liv till lsen fr mnga.
020:029 Nr de sedan gingo ut ifrn Jeriko, fljde honom mycket folk.
020:030 Och se, tv blinda sutto dr vid vgen.  Nr dessa hrde att det
        var Jesus som gick dr fram, ropade de och sade: Herre,
        frbarma dig ver oss, du Davids son.
020:031 Och folket tillsade dem strngeligen att de skulle tiga; men de
        ropade dess mer och sade: Herre, frbarma dig ver oss, du
        Davids son.
020:032 D stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: Vad viljen
        I att jag skall gra eder?
020:033 De svarade honom: Herre, lt vra gon bliva ppnade.
020:034 D frbarmade sig Jesus ver dem och rrde vid deras gon, och
        strax fingo de sin syn och fljde honom.

021:001 Nr de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid
        Oljeberget, d snde Jesus stad tv lrjungar
021:002 och sade till dem: Gn in i byn som ligger mitt framfr eder,
        s skolen I strax finna en sninna st dr bunden och en fle
        bredvid henne; lsen dem och fren dem till mig.
021:003 Och om ngon sger ngot till eder, s skolen I svara: 'Herren
        behver dem'; d skall han strax slppa dem.
021:004 Detta har skett, fr att det skulle fullbordas, som var sagt
        genom profeten som sade:

021:005   Sgen till dottern Sion:
          'Se, din konung kommer till dig,
          saktmodig, ridande p en sna,
          p en arbetssninnas fle.'

021:006 Och lrjungarna gingo stad och gjorde ssom Jesus hade befallt
        dem
021:007 och ledde till honom sninnan och flen; och de lade sina
        mantlar p denne, och han satte sig drovanp.
021:008 Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar p
        vgen; men somliga skuro kvistar av trden och strdde p vgen.
021:009 Och folket, bde de som gingo fre honom och de som fljde
        efter, ropade och sade:
          Hosianna Davids son!
          Vlsignad vare han som kommer,
          i Herrens namn.
          Hosianna i hjden!

021:010 Nr han s drog in i Jerusalem, kom hela staden i rrelse, och
        man frgade: Vem r denne?
021:011 Och folket sade: Det r Jesus, profeten, frn Nasaret i
        Galileen.

021:012 Och Jesus gick in i helgedomen.  Och han drev ut alla dem som
        slde och kpte i helgedomen, och han sttte omkull vxlarnas
        bord och duvomnglarnas sten.
021:013 Och han sade till dem: Det r skrivet: 'Mitt hus skall kallas
        ett bnehus.'  Men I gren det till en rvarkula.

021:014 Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han
        botade dem.
021:015 Men nr versteprsterna och de skriftlrde sgo de under som
        han gjorde, och sgo barnen som ropade i helgedomen och sade:
        Hosianna Davids son!, d frtrt detta dem;
021:016 och de sade till honom: Hr du vad dessa sga?  D svarade
        Jesus dem: Ja; haven I aldrig lst:
          'Av barns och spenabarns mun
          har du berett dig lov'?
021:017 Drefter lmnade han dem och gick ut ur staden till Betania och
        stannade dr ver natten.

021:018 Nr han sedan p morgonen gick in till staden igen, blev han
        hungrig.
021:019 Och d han fick se ett fikontrd vid vgen, gick han fram till
        det, men fann intet drp, utom allenast lv.  D sade han till
        det: Aldrig ngonsin mer skall frukt vxa p dig.  Och strax
        frtorkades fikontrdet.
021:020 Nr lrjungarna sgo detta, frundrade de sig och sade: Huru
        kunde fikontrdet s i hast frtorkas?
021:021 D svarade Jesus och sade till dem: Sannerligen sger jag eder:
        Om I haven tro och icke tvivlen, s skolen I icke allenast kunna
        gra sdant som skedde med fikontrdet, utan I skolen till och
        med kunna sga till detta berg: 'Hv dig upp och kasta dig i
        havet', och det skall ske.
021:022 Och allt vad I med tro bedjen om i eder bn, det skolen I f.

021:023 Nr han drefter hade kommit in i helgedomen, trdde
        versteprsterna och folkets ldste fram till honom, dr han
        undervisade; och de sade: Med vad myndighet gr du detta?  Och
        vem har givit dig sdan myndighet?
021:024 Jesus svarade och sade till dem: Ocks jag vill stlla en frga
        till eder; om I svaren mig p den, s skall ock jag sga eder
        med vad myndighet jag gr detta.
021:025 Johannes' dpelse, varifrn var den: frn himmelen eller frn
        mnniskor?  D verlade de med varandra och sade: Om vi svara:
        'Frn himmelen', s frgar han oss: 'Varfr trodden I honom d
        icke?'
021:026 Men om vi svara: 'Frn mnniskor', d mste vi frukta fr
        folket, ty alla hlla de Johannes fr en profet.
021:027 De svarade allts Jesus och sade: Vi veta det icke.  D sade
        ock han till dem: S sger icke heller jag eder med vad
        myndighet jag gr detta.

021:028 Men vad synes eder?  En man hade tv sner.  Och han kom till
        den frste och sade: 'Min son, g i dag och arbeta i vingrden.'
021:029 Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men eftert ngrade han
        sig och gick.
021:030 Och han kom till den andre och sade sammalunda.  D svarade
        denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke,
021:031 Vilken av de tv gjorde vad fadern ville?  De svarade: Den
        frste.  Jesus sade till dem: Ja, sannerligen sger jag eder:
        Publikaner och skkor skola frr g in i Guds rike n I.
021:032 Ty Johannes kom och lrde eder rttfrdighetens vg, och I
        trodden honom icke, men publikaner och skkor trodde honom.  Och
        fastn I sgen detta, ngraden I eder icke heller eftert, s
        att I trodden honom.

021:033 Hren nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingrd,
        och han satte stngsel omkring den och hgg ut ett presskar
        drinne och byggde ett vakttorn; drefter lejde han ut den t
        vingrdsmn och for utrikes.
021:034 Nr sedan frukttiden nalkades, snde han sina tjnare till
        vingrdsmnnen fr att uppbra frukten t honom.
021:035 Men vingrdsmnnen togo fatt p hans tjnare, och en
        misshandlade de, en annan drpte de, en tredje stenade de.
021:036 ter snde han stad andra tjnare, flera n de frra, men de
        gjorde med dem sammalunda.
021:037 Slutligen snde han till dem sin son, ty han tnkte: 'De skola
        vl hava frsyn fr min son.'
021:038 Men nr vingrdsmnnen fingo se hans son, sade de till varandra:
        'Denne r arvingen; kom, lt oss drpa honom, s f vi hans
        arv.'
021:039 Och de togo fatt p honom och frde honom ut ur vingrden och
        drpte honom.
021:040 Nr nu vingrdens herre kommer, vad skall han d gra med de
        vingrdsmnnen?
021:041 De svarade honom: Eftersom de hava illa gjort, skall han illa
        frgra dem, och vingrden skall han lmna t andra vingrdsmn,
        som giva honom frukten, nr tiden drtill r inne.
021:042 Jesus sade till dem: Ja, haven I aldrig lst i skrifterna:
          'Den sten som byggningsmnnen frkastade.
          den har blivit en hrnsten;
          av Herren har den blivit detta,
          och underbar r den i vra gon'?
021:043 Drfr sger jag eder att Guds rike skall tagas ifrn eder, och
        givas t ett folk som br dess frukt.
021:044

021:045 D nu versteprsterna och fariserna hrde hans liknelser,
        frstodo de att det var om dem som han talade.
021:046 Och de hade grna velat gripa honom, men de fruktade fr folket,
        eftersom man hll honom fr en profet.

022:001 Och Jesus begynte ter tala till dem i liknelser och sade:

022:002 Med himmelriket r det, ssom nr en konung gjorde brllop t
        sin son.
022:003 Han snde ut sina tjnare fr att kalla till brllopet dem som
        voro bjudna; men de ville icke komma.
022:004 ter snde han ut andra tjnare och befallde dem att sga till
        dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min mltid, mina oxar
        och min gdboskap ro slaktade, och allt r redo; kommen till
        brllopet.'
022:005 Men de aktade icke drp, utan gingo bort, den ene till sitt
        jordagods, den andre till sin kpenskap.
022:006 Och de vriga grepo hans tjnare och misshandlade och drpte
        dem.
022:007 D blev konungen vred och snde ut sitt krigsfolk och frgjorde
        drparna och brnde upp deras stad.
022:008 Drefter sade han till sina tjnare: 'Brllopet r tillrett, men
        de som voro bjudna voro icke vrdiga.
022:009 Gn drfr ut till vgsklen och bjuden till brllopet alla som
        I trffen p.'
022:010 Och tjnarna gingo ut p vgarna och samlade tillhopa alla som
        de trffade p, bde onda och goda, och brllopssalen blev full
        av bordsgster.
022:011 Men nr konungen nu kom in fr att se p gsterna, fick han dr
        se en man som icke var kldd i brllopsklder.
022:012 D sade han till honom: 'Min vn, huru har du kommit hitin, d
        du icke br brllopsklder?'  Och han kunde intet svara.
022:013 D sade konungen till tjnarna: 'Gripen honom vid hnder och
        ftter, och kasten honom ut i mrkret hrutanfr.'  Dr skall
        vara grt och tandagnisslan.
022:014 Ty mnga ro kallade, men f utvalda.

022:015 Drefter gingo fariserna bort och fattade det beslutet att de
        skulle ska snrja honom genom ngot hans ord.
022:016 Och de snde till honom sina lrjungar, tillika med
        herodianerna, och lto dem sga: Mstare, vi veta att du r
        sannfrdig och lr om Guds vg vad sant r, utan att frga efter
        ngon; ty du ser icke till personen.
022:017 S sg oss d: Vad synes dig?  r det lovligt att giva kejsaren
        skatt, eller r det icke lovligt?
022:018 Men Jesus mrkte deras ondska och sade: Varfr sken I att
        snrja mig, I skrymtare?
022:019 Lten mig se skattepenningen.  D lmnade de fram till honom en
        penning.
022:020 Drefter frgade han dem: Vems bild och verskrift r detta?
022:021 De svarade: Kejsarens.  D sade han till dem: S given d
        kejsaren vad kejsaren tillhr, och Gud vad Gud tillhr.
022:022 Nr de hrde detta, frundrade de sig.  Och de lmnade honom och
        gingo sin vg.

022:023 Samma dag trdde ngra sadducer fram till honom och ville pst
        att det icke gives ngon uppstndelse; de frgade honom
022:024 och sade: Mstare, Moses har sagt: 'Om ngon dr barnls, s
        skall hans broder i hans stlle kta hans hustru och skaffa
        avkomma t sin broder.'
022:025 Nu voro hos oss sju brder.  Den frste tog sig hustru och dog,
        och eftersom han icke hade ngon avkomma, lmnade han sin hustru
        efter sig t sin broder.
022:026 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
022:027 Sist av alla dog hustrun.
022:028 Vilken av de sju skall d vid uppstndelsen f henne till
        hustru?  De hade ju alla ktat henne.
022:029 Jesus svarade och sade till dem: I faren vilse, ty I frstn
        icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
022:030 Vid uppstndelsen taga mn sig icke hustrur, ej heller givas
        hustrur t mn, utan de ro d ssom nglarna i himmelen.
022:031 Men vad nu angr de ddas uppstndelse, haven I icke lst vad
        eder r sagt av Gud:
022:032 'Jag r Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'?  Han r en
        Gud icke fr dda, utan fr levande.
022:033 Nr folket hrde detta, hpnade de ver hans undervisning.

022:034 Men nr fariserna fingo hra att han hade stoppat munnen till
        p sadducerna, samlade de sig tillhopa;
022:035 och en av dem, som var lagklok, ville snrja honom och frgade:
022:036 Mstare, vilket r det yppersta budet i lagen?
022:037 D svarade han honom: 'Du skall lska HERREN, din Gud, av allt
        ditt hjrta och av all din sjl och av allt ditt frstnd.'
022:038 Detta r det yppersta och frnmsta budet.
022:039 Drnst kommer ett som r detta likt: 'Du skall lska din nsta
        ssom dig sjlv.'
022:040 P dessa tv bud hnger hela lagen och profeterna.

022:041 Men d nu fariserna voro frsamlade, frgade Jesus dem
022:042 och sade: Vad synes eder om Messias, vems son r han?  De
        svarade honom: Davids.
022:043 D sade han till dem: Huru kan d David, genom andeingivelse,
        kalla honom 'herre'?  Han sger ju:
022:044   'Herren sade till min herre:
          Stt dig p min hgra sida,
          till dess jag har lagt dina fiender
          under dina ftter.'
022:045 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han d vara hans
        son?
022:046 Och ingen frmdde svara honom ett ord.  Ej heller dristade sig
        ngon frn den dagen att vidare stlla ngon frga till honom.

023:001 Drefter talade Jesus till folket och till sina lrjungar
023:002 och sade:

        P Moses' stol hava de skriftlrde och fariserna satt sig.
023:003 Drfr, allt vad de sga eder, det skolen I gra och hlla, men
        efter deras grningar skolen I icke gra; ty de sga, men gra
        icke.
023:004 De binda ihop tunga brdor och lgga dem p mnniskornas
        skuldror, men sjlva vilja de icke rra ett finger fr att
        flytta dem.
023:005 Och alla sina grningar gra de fr att bliva sedda av
        mnniskorna.  De gra sina bneremsor breda och hrntofsarna p
        sina mantlar stora.
023:006 De vilja grna hava de frmsta platserna vid gstabuden och
        sitta frmst i synagogorna
023:007 och vilja grna bliva hlsade p torgen och av mnniskorna
        kallas 'rabbi'.
023:008 Men I skolen icke lta kalla eder 'rabbi', ty en r eder
        Mstare, och I ren alla brder.
023:009 Ej heller skolen I kalla ngon p jorden eder 'fader', ty en
        r eder Fader, han som r i himmelen.
023:010 Ej heller skolen I lta kalla eder 'lromstare', ty en r eder
        lromstare, Kristus.
023:011 Den som r strst bland eder, han vare de andras tjnare.
023:012 Men den som upphjer sig, han skall bliva frdmjukad, och den
        som dmjukar sig, han skall bliva upphjd.

023:013 Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som tillsluten
        himmelriket fr mnniskorna!  Sjlva kommen I icke ditin, och
        dem som vilja komma dit tillstdjen I icke att komma in.
023:014

023:015 Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som faren
        omkring ver vatten och land fr att gra en proselyt, och nr
        ngon har blivit det, gren I honom till ett Gehennas barn,
        dubbelt vrre n I sjlva ren!

023:016 Ve eder, I blinde ledare, som sgen: 'Om ngon svr vid templet,
        s betyder det intet; men om ngon svr vid guldet i templet, d
        r han bunden av sin ed'!
023:017 I draktige och blinde, vilket r d frmer, guldet eller
        templet, som har helgat guldet?
023:018 S ock: 'Om ngon svr vid altaret, s betyder det intet; men om
        ngon svr vid offergvan som ligger drp, d r han bunden av
        sin ed.'
023:019 I blinde, vilket r d frmer, offergvan eller altaret, som
        helgar offergvan?
023:020 Den som svr vid altaret, han svr allts bde vid detta och vid
        allt som ligger drp.
023:021 Och den som svr vid templet, han svr bde vid detta och vid
        honom som bor dri.
023:022 Och den som svr vid himmelen, han svr bde vid Guds tron och
        vid honom som sitter drp.

023:023 Ve eder, I skriftlrde och fariser.  I skrymtare, som given
        tionde av mynta och dill och kummin, men underlten det som r
        viktigast i lagen, nmligen rtten och barmhrtigheten och
        troheten!  Det ena borden I gra, men icke underlta det andra.
023:024 I blinde ledare, som silen bort myggan och svljen kamelen!

023:025 Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som gren det
        yttre av bgaren och fatet rent, medan de inuti ro fulla av vad
        I haven frvrvat genom rofferi och omttlig ondska!
023:026 Du blinde faris, gr frst insidan av bgaren ren, fr att
        sedan ocks dess utsida m bliva ren.

023:027 Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som ren lika
        vitmenade gravar, vilka vl utanp synas prydliga, men inuti ro
        fulla av de ddas ben och allt slags orenlighet!
023:028 S synens ock I utvrtes fr mnniskorna rttfrdiga, men
        invrtes ren I fulla av skrymteri och orttfrdighet.

023:029 Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som byggen upp
        profeternas gravar och pryden de rttfrdigas grifter
023:030 och sgen: 'Om vi hade levat p vra fders tid, s skulle vi
        icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!
023:031 S vittnen I d om eder sjlva, att I ren barn av dem som
        drpte profeterna.
023:032 Nvl, uppfyllen d I edra fders mtt.
023:033 I ormar, I huggormars avfda, huru skullen I kunna ska undg
        att dmas till Gehenna?
023:034 Se, drfr snder jag till eder profeter och vise och
        skriftlrde.  Somliga av dem skolen I drpa och korsfsta, och
        somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och frflja
        ifrn den ena staden till den andra.
023:035 Och s skall ver eder komma allt rttfrdigt blod som r
        utgjutet p jorden, nda ifrn den rttfrdige Abels blod intill
        Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I drpten mellan
        templet och altaret.
023:036 Sannerligen sger jag eder: Allt detta skall komma ver detta
        slkte.

023:037 Jerusalem, Jerusalem, du som drper profeterna och stenar dem
        som ro snda till dig!  Huru ofta har jag icke velat frsamla
        dina barn, likasom hnan frsamlar sina kycklingar under sina
        vingar!  Men I haven icke velat.
023:038 Se, edert hus skall komma att st vergivet och de.
023:039 Ty jag sger eder: Hrefter skolen I icke f se mig, intill den
        tid d I sgen:
          'Vlsignad vare han som kommer,
          i Herrens namn.'

024:001 Och Jesus gick drifrn, ut ur helgedomen.  Hans lrjungar
        trdde d fram och bdo honom giva akt p helgedomens byggnader.
024:002 D svarade han och sade till dem: Ja, I sen nu allt detta; men
        sannerligen sger jag eder: Hr skall icke lmnas sten p sten;
        allt skall bliva nedbrutet.
024:003 Nr han sedan satt p Oljeberget, trdde hans lrjungar fram
        till honom, medan de voro allena, och sade: Sg oss nr detta
        skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och
        tidens nde.
024:004 D svarade Jesus och sade till dem:

        Sen till, att ingen frvillar eder.
024:005 Ty mnga skola komma under mitt namn och sga: 'Jag r Messias'
        och skola frvilla mnga.
024:006 Och I skolen f hra krigslarm och rykten om krig; sen d till,
        att I icke frloren besinningen, ty sdant mste komma, men
        drmed r nnu icke nden inne.
024:007 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det
        skall bliva hungersnd och jordbvningar p den ena orten efter
        den andra;
024:008 men allt detta r allenast begynnelsen till 'fdslovndorna'.
024:009 D skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall
        drpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, fr mitt
        namns skull.
024:010 Och d skola mnga komma p fall, och den ene skall frrda den
        andre, och den ene skall hata den andre.
024:011 Och mnga falska profeter skola uppst och skola frvilla mnga.
024:012 Och drigenom att laglsheten frkas, skall krleken hos de
        flesta kallna.
024:013 Men den som r stndaktig intill nden, han skall bliva frlst.
024:014 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela
        vrlden, till ett vittnesbrd fr alla folk.  Och sedan skall
        nden komma.

024:015 Nr I nu fn se 'frdelsens styggelse', om vilken r talat
        genom profeten Daniel, st p helig plats--den som lser
        detta, han give akt drp--
024:016 d m de som ro i Judeen fly bort till bergen,
024:017 och den som r p taket m icke stiga ned fr att hmta vad som
        finnes i hans hus,
024:018 och den som r ute p marken m icke vnda tillbaka fr att
        hmta sin mantel.
024:019 Och ve dem som ro havande, eller som giva di p den tiden!
024:020 Men bedjen att eder flykt icke m ske om vintern eller p
        sabbaten.
024:021 Ty d skall det bliva 'en stor vedermda, vars like icke har
        frekommit allt ifrn vrldens begynnelse intill nu', ej heller
        ngonsin skall frekomma.
024:022 Och om den tiden icke bleve frkortad, s skulle intet ktt
        bliva frlst; men fr de utvaldas skull skall den tiden bliva
        frkortad.

024:023 Om ngon d sger till eder: 'Se hr r Messias', eller: 'Dr r
        han', s tron det icke.
024:024 Ty mnniskor som falskeligen sga sig vara Messias skola uppst,
        s ock falska profeter, och de skola gra stora tecken och
        under, fr att, om mjligt frvilla jmvl de utvalda.
024:025 Jag har nu sagt eder det frut.
024:026 Drfr, om man sger till eder: 'Se, han r i knen', s gn
        icke ditut, eller: 'Se, han r inne i huset', s tron det icke.
024:027 Ty ssom ljungelden, nr den gr ut frn ster, synes nda till
        vster, s skall Mnniskosonens tillkommelse vara.--
024:028 Dr teln r, dit skola rovfglarna frsamla sig.

024:029 Men strax efter den tidens vedermda skall solen frmrkas och
        mnen upphra att giva sitt sken, och stjrnorna skola falla
        ifrn himmelen, och himmelens makter skola bva.
024:030 Och d skall Mnniskosonens tecken visa sig p himmelen, och
        alla slkter p jorden skola d jmra sig.  Och man skall f se
        'Mnniskosonen komma p himmelens skyar' med stor makt och
        hrlighet.
024:031 Och han skall snda ut sina nglar med starkt basunljud, och de
        skola frsamla hans utvalda frn de fyra vderstrecken, frn
        himmelens ena nda till den andra.
024:032 Ifrn fikontrdet mn I hr hmta en liknelse.  Nr dess kvistar
        begynna att f save och lven spricka ut, d veten I att
        sommaren r nra.
024:033 Likas, nr I sen allt detta, d kunnen I ock veta att han r
        nra och str fr drren.
024:034 Sannerligen sger jag eder: Detta slkte skall icke frgs,
        frrn allt detta sker.
024:035 Himmel och jord skola frgs, men mina ord skola aldrig frgs.
024:036 Men om den dagen och den stunden vet ingen ngot, icke ens
        nglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.

024:037 Ty ssom det skedde p Noas tid, s skall det ske vid
        Mnniskosonens tillkommelse.
024:038 Ssom mnniskorna levde p den tiden, fre floden: de to och
        drucko, mn togo sig hustrur, och hustrur gvos t mn, nda
        till den dag d Noa gick in i arken;
024:039 och de visste av intet, frrn floden kom och tog dem
        allasammans bort--s skall det ske vid Mnniskosonens
        tillkommelse.
024:040 D skola tv mn vara tillsammans ute p marken; en skall bliva
        upptagen, och en skall lmnas kvar.
024:041 Tv kvinnor skola mala p samma kvarn; en skall bliva upptagen,
        och en skall lmnas kvar.
024:042 Vaken frdenskull; ty I veten icke vilken dag vr Herre kommer.
024:043 Men det frstn I vl, att om husbonden visste under vilken
        nattvkt tjuven skulle komma, s vakade han och tillstadde icke
        att ngon brt sig in i hans hus.
024:044 Varen drfr ock I redo; ty i en stund d I icke vnten det
        skall Mnniskosonen komma.

024:045 Finnes nu ngon trogen och frstndig tjnare, som av sin herre
        har blivit satt ver hans husfolk fr att giva dem mat i rtt
        tid--
024:046 salig r d den tjnaren, om hans herre, nr han kommer, finner
        honom gra s.
024:047 Sannerligen sger jag eder: Han skall stta honom ver allt vad
        han ger.
024:048 Men om s r, att tjnaren r en ond man, som sger i sitt
        hjrta: 'Min herre kommer icke s snart',
024:049 och han begynner sl sina medtjnare och ter och dricker med
        dem som ro druckna,
024:050 d skall den tjnarens herre komma p en dag d han icke vntar
        det, och i en stund d han icke tnker sig det,
024:051 och han skall lta hugga honom i stycken och lta honom f sin
        del med skrymtare.  Dr skall vara grt och tandagnisslan.

025:001 D skall det vara med himmelriket, ssom nr tio jungfrur togo
        sina lampor och gingo ut fr att mta brudgummen.
025:002 Men fem av dem voro ofrstndiga, och fem voro frstndiga.
025:003 De ofrstndiga togo vl sina lampor, men togo ingen olja med
        sig.
025:004 De frstndiga ter togo olja i sina krl, tillika med lamporna.
025:005 D nu brudgummen drjde, blevo de alla smniga och somnade.
025:006 Men vid midnattstiden ljd ett anskri: 'Se brudgummen kommer!
        Gn ut och mten honom.'
025:007 D stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.
025:008 Och de ofrstndiga sade till de frstndiga: 'Given oss av eder
        olja, ty vra lampor slockna.'
025:009 Men de frstndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda
        rcka till fr bde oss och eder.  Gn hellre bort till dem som
        slja, och kpen t eder.'
025:010 Men nr de gingo bort fr att kpa, kom brudgummen, och de som
        voro redo gingo in med honom till brllopet, och drren stngdes
        igen.
025:011 Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre,
        lt upp fr oss.'
025:012 Men han svarade och sade: 'Sannerligen sger jag eder: Jag knner
        eder icke.'
025:013 Vaken frdenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.

025:014 Ty det skall ske, likasom nr en man som ville fara utrikes
        kallade till sig sina tjnare och verlmnade t dem sina
        godelar;
025:015 t en gav han fem pund, t en annan tv och t en tredje ett
        pund, t var och en efter hans frmga, och for utrikes.
025:016 Strax gick d den som hade ftt de fem punden bort och
        frvaltade dem s, att han med dem vann andra fem pund.
025:017 Den som hade ftt de tv punden vann p samma stt andra tv.
025:018 Men den som hade ftt ett pund gick bort och grvde en grop i
        jorden och gmde dr sin herres penningar.
025:019 En lng tid drefter kom tjnarnas herre hem och hll rkenskap
        med dem.
025:020 D trdde den fram, som hade ftt de fem punden, och bar fram
        andra fem pund och sade: 'Herre, du verlmnade t mig fem pund;
        se, andra fem pund har jag vunnit.'
025:021 Hans herre svarade honom: 'Rtt s, du gode och trogne tjnare!
        Nr du var satt ver det som ringa r, var du trogen; jag skall
        stta dig ver mycket.  G in i din herres gldje.'
025:022 S trdde ock den fram, som hade ftt de tv punden, och sade:
        'Herre, du verlmnade t mig tv pund; se, andra tv pund har
        jag vunnit.'
025:023 Hans herre svarade honom: 'Rtt s, du gode och trogne tjnare!
        Nr du var satt ver det som ringa r, var du trogen; jag skall
        stta dig ver mycket.  G in i din herres gldje.'
025:024 Sedan trdde ock den fram, som hade ftt ett pund, och sade:
        'Herre, jag hade lrt knna dig ssom en strng man, som vill
        skrda, dr du icke har stt, och inbrga, dr du icke har
        utstrtt;
025:025 och av fruktan fr dig gick jag bort och gmde ditt pund i
        jorden.  Se hr har du vad dig tillhr.'
025:026 D svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late
        tjnare, du visste att jag vill skrda, dr jag icke har stt,
        och inbrga, dr jag icke har utstrtt?
025:027 D borde du ocks hava satt in mina penningar i en bank, s att
        jag hade ftt igen mitt med rnta, nr jag kom hem.
025:028 Tagen drfr ifrn honom hans pund, och given det t den som har
        de tio punden.
025:029 Ty var och en som har, t honom skall varda givet, s att han
        fr ver nog; men den som icke har, frn honom skall tagas ocks
        det han har.
025:030 Och kasten den oduglige tjnaren ut i mrkret hrutanfr.'  Dr
        skall vara grt och tandagnisslan.

025:031 Men nr Mnniskosonen kommer i sin hrlighet, och alla nglar
        med honom, d skall han stta sig p sin hrlighets tron.
025:032 Och infr honom skola frsamlas alla folk och han skall skilja
        dem frn varandra, ssom en herde skiljer fren ifrn getterna.
025:033 Och fren skall han stlla p sin hgra sida, och getterna p
        den vnstra.
025:034 Drefter skall Konungen sga till dem som st p hans hgra
        sida: 'Kommen, I min Faders vlsignade, och tagen i besittning
        det rike som r tillrett t eder frn vrldens begynnelse.
025:035 Ty jag var hungrig, och I gven mig att ta; jag var trstig,
        och I gven mig att dricka; jag var husvill, och I gven mig
        hrbrge,
025:036 naken, och I kldden mig; jag var sjuk, och I beskten mig; jag
        var i fngelse, och I kommen till mig.'
025:037 D skola de rttfrdiga svara honom och sga: 'Herre, nr sgo
        vi dig hungrig och gvo dig mat, eller trstig och gvo dig att
        dricka?
025:038 Och nr sgo vi dig husvill och gvo dig hrbrge, eller naken
        och kldde dig?
025:039 Och nr sgo vi dig sjuk eller i fngelse och kommo till dig?'
025:040 D skall Konungen svara och sga till dem: 'Sannerligen sger
        jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta
        brder, det haven I gjort mot mig.'

025:041 Drefter skall han ock sga till dem som st p hans vnstra
        sida: 'Gn bort ifrn mig, I frbannade, till den eviga
        elden, som r tillredd t djvulen och hans nglar.
025:042 Ty jag var hungrig, och I gven mig icke att ta; jag var
        trstig, och I gven mig icke att dricka;
025:043 jag var husvill, och I gven mig icke hrbrge, naken, och I
        kldden mig icke, sjuk och i fngelse, och I beskten mig icke.'
025:044 D skola ocks de svara och sga: 'Herre, nr sgo vi dig
        hungrig eller trstig eller husvill eller naken eller sjuk eller
        i fngelse och tjnade dig icke?'
025:045 D skall han svara dem och sga: 'Sannerligen sger jag eder:
        Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I
        ej heller gjort mot mig.'
025:046 Och dessa skola d d bort till evigt straff, men de rttfrdiga
        till evigt liv.

026:001 Nr nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina
        lrjungar:
026:002 I veten att det tv dagar hrefter r psk; d skall
        Mnniskosonen bliva frrdd och utlmnad till att korsfstas.

026:003 Drefter frsamlade sig versteprsterna och folkets ldste hos
        versteprsten, som hette Kaifas, i hans hus,
026:004 och rdslogo om att lta gripa Jesus med list och dda honom.
026:005 Men de sade: Icke under hgtiden, fr att ej oroligheter skola
        uppst bland folket.

026:006 Men nr Jesus var i Betania, i Simon den spetlskes hus,
026:007 framtrdde till honom en kvinna som hade med sig en
        alabasterflaska med dyrbar smrjelse; denna gt hon ut ver hans
        huvud, dr han lg till bords.
026:008 D lrjungarna sgo detta, blevo de misslynta och sade: Varfr
        skulle detta frspillas?
026:009 Man hade ju kunnat slja det fr mycket penningar och giva dessa
        t de fattiga.
026:010 Nr Jesus mrkte detta, sade han till dem: Varfr oroen I
        kvinnan?  Det r en god grning som hon har gjort mot mig.
026:011 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke
        alltid.
026:012 Nr hon gt ut denna smrjelse p min kropp, gjorde hon det
        ssom en tillredelse till min begravning.
026:013 Sannerligen sger jag eder: Varhelst i hela vrlden detta
        evangelium bliver predikat, dr skall ock det som hon nu har
        gjort bliva omtalat, henne till minnelse.

026:014 Drefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort
        till versteprsterna
026:015 och sade: Vad viljen I giva mig fr att jag skall verlmna
        honom t eder?  D vgde de upp t honom trettio
        silverpenningar.
026:016 Och frn den stunden skte han efter lgligt tillflle att
        frrda honom.

026:017 Men p frsta dagen i det osyrade brdets hgtid trdde
        lrjungarna fram till Jesus och frgade: Var vill du att vi
        skola reda till t dig att ta pskalammet?
026:018 Han svarade: Gn in i staden till den och den och sgen till
        honom: 'Mstaren lter sga: Min tid r nra; hos dig vill jag
        hlla pskhgtid med mina lrjungar.'
026:019 Och lrjungarna gjorde ssom Jesus hade befallt dem och redde
        till pskalammet.

026:020 Nr det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de
        tolv.
026:021 Och medan de to, sade han: Sannerligen sger jag eder: En av
        eder skall frrda mig.
026:022 D blevo de mycket bedrvade och begynte frga honom, var efter
        annan: Icke r det vl jag, Herre?
026:023 D svarade han och sade: Den som jmte mig nu doppade handen i
        fatet, han skall frrda mig.
026:024 Mnniskosonen skall g bort, ssom det r skrivet om honom; men
        ve den mnniska genom vilken Mnniskosonen bliver frrdd!  Det
        hade varit bttre fr den mnniskan, om hon icke hade blivit
        fdd.
026:025 Judas, han som frrdde honom, tog d till orda och frgade:
        Rabbi, icke r det vl jag?  Han svarade honom: Du har sjlv
        sagt det.

026:026 Medan de nu to, tog Jesus ett brd och vlsignade det och brt
        det och gav t lrjungarna och sade: Tagen och ten; detta r
        min lekamen.
026:027 Och han tog en kalk och tackade Gud och gav t dem och sade:
        Dricken hrav alla;
026:028 ty detta r mitt blod, frbundsblodet, som varder utgjutet fr
        mnga till syndernas frltelse.
026:029 Och jag sger eder: Hrefter skall jag icke mer dricka av det
        som kommer frn vintrd, frrn p den dag d jag dricker det
        nytt med eder i min Faders rike.

026:030 Nr de sedan hade sjungit lovsngen, gingo de ut till
        Oljeberget.
026:031 D sade Jesus till dem: I denna natt skolen I alla komma p
        fall fr min skull, ty det r skrivet:
          'Jag skall sl herden,
          och fren i hjorden skola frskingras.'
026:032 Men efter min uppstndelse skall jag fre eder g till
        Galileen.
026:033 D svarade Petrus och sade till honom: Om n alla andra komma
        p fall fr din skull, s skall dock jag aldrig komma p fall.
026:034 Jesus sade till honom: Sannerligen sger jag dig: I denna natt,
        frrn hanen har galit, skall du tre gnger frneka mig.
026:035 Petrus svarade honom: Om jag n mste d med dig, s skall jag
        dock frvisso icke frneka dig.  Sammalunda sade ock alla de
        andra lrjungarna.

026:036 Drefter kom Jesus med dem till ett stlle som hette Getsemane.
        Och han sade till lrjungarna: Bliven kvar hr, medan jag gr
        dit bort och beder.
026:037 Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' tv sner; och han
        begynte bedrvas och ngslas.
026:038 D sade han till dem: Min sjl r djupt bedrvad, nda till
        dds; stannen kvar hr och vaken med mig.
026:039 Drefter gick han litet lngre bort och fll ned p sitt ansikte
        och bad och sade: Min Fader, om det r mjligt, s gnge denna
        kalk ifrn mig.  Dock icke ssom jag vill, utan ssom du vill!
026:040 Sedan kom han tillbaka till lrjungarna och fann dem sovande.
        D sade han till Petrus: S litet frmdden I d vaka en kort
        stund med mig!
026:041 Vaken, och bedjen att I icke mn komma i frestelse.  Anden r
        villig, men kttet r svagt.
026:042 ter gick han bort, fr andra gngen, och bad och sade: Min
        Fader, om detta icke kan g ifrn mig, utan jag mste dricka
        denna kalk, s ske din vilja.
026:043 Nr han sedan kom tillbaka, fann han dem ter sovande, ty deras
        gon voro frtyngda.
026:044 D lt han dem vara och gick ter bort och bad, fr tredje
        gngen, och sade terigen samma ord.
026:045 Drefter kom han tillbaka till lrjungarna och sade till dem:
        Ja, I soven nnu alltjmt och vilen eder!  Se, stunden r nra
        d Mnniskosonen skall bliva verlmnad i syndares hnder.
026:046 Stn upp, lt oss g; se, den r nra, som frrder mig.

026:047 Och se, medan han nnu talade, kom Judas, en av de tolv, och
        jmte honom en stor folkskara, med svrd och stavar, utsnd frn
        versteprsterna och folkets ldste.
026:048 Men frrdaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: Den
        som jag kysser, den r det; honom skolen I gripa.
026:049 Och han trdde nu strax fram till Jesus och sade: Hell dig,
        rabbi!  och kysste honom hftigt.
026:050 Jesus sade till honom: Min vn, gr vad du r hr fr att
        gra.  D stego de fram och grepo Jesus och togo honom fngen.

026:051 Men en av dem som voro med Jesus frde handen till sitt svrd
        och drog ut det och hgg till versteprstens tjnare och hgg
        s av honom rat.
026:052 D sade Jesus till honom: Stick ditt svrd tillbaka i skidan:
        ty alla som taga till svrd skola frgras genom svrd.
026:053 Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att
        han nu snde till min tjnst mer n tolv legioner nglar?
026:054 Men huru bleve d skrifterna fullbordade, som sga att s mste
        ske?

026:055 I samma stund sade Jesus till folkskaran: Ssom mot en rvare
        haven I gtt ut med svrd och stavar fr att fasttaga mig.  Var
        dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven
        gripit mig.
026:056 Men allt detta har skett, fr att profeternas skrifter skola
        fullbordas.

        D vergvo alla lrjungarna honom och flydde.

026:057 Men de som hade gripit Jesus frde honom bort till
        versteprsten Kaifas, hos vilken de skriftlrde och de ldste
        hade frsamlat sig.
026:058 Och Petrus fljde honom p avstnd nda till versteprstens
        grd; dr gick han in och satte sig bland rttstjnarna fr att
        se vad slutet skulle bliva.

026:059 Och versteprsterna och hela Stora rdet skte efter ngot
        falskt vittnesbrd mot Jesus, fr att kunna dda honom;
026:060 men fastn mnga falska vittnen trdde fram, funno de likvl
        intet.  Slutligen trdde dock tv mn fram
026:061 och sade: Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och p
        tre dagar bygga upp det igen.'
026:062 D stod versteprsten upp och sade till honom: Svarar du
        intet?  Huru r det med det som dessa vittna mot dig?
026:063 Men Jesus teg.  D sade versteprsten till honom: Jag besvr
        dig vid den levande Guden, att du sger oss om du r Messias,
        Guds Son.
026:064 Jesus svarade honom: Du har sjlv sagt det.  Men jag sger
        eder: Hrefter skolen I f se Mnniskosonen sitta p Maktens
        hgra sida och komma p himmelens skyar.
026:065 D rev versteprsten snder sina klder och sade: Han har
        hdat.  Vad behva vi mer ngra vittnen?  I haven nu hrt
        hdelsen.
026:066 Vad synes eder?  De svarade och sade: Han r skyldig till
        dden.
026:067 Drefter spottade man honom i ansiktet och slog honom p
        kinderna, den ene med knytnven, den andre med flata handen,
026:068 och sade: Profetera fr oss, Messias: vem var det som slog
        dig?

026:069 Men Petrus satt utanfr p grden.  D kom en tjnstekvinna fram
        till honom och sade: Ocks du var med Jesus frn Galileen.
026:070 Men han nekade infr alla och sade: Jag frstr icke vad du
        menar.
026:071 Nr han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se
        honom och sade till dem som voro dr: Denne var med Jesus frn
        Nasaret.
026:072 ter nekade han med en ed och sade: Jag knner icke den
        mannen.
026:073 Litet drefter kommo de kringstende fram och sade till Petrus:
        Frvisso r ocks du en av dem; redan ditt uttal rjer dig ju.
026:074 D begynte han frbanna sig och svrja: Jag knner icke den
        mannen.  Och i detsamma gol hanen.
026:075 D kom Petrus ihg Jesu ord, huru han hade sagt: Frrn hanen
        gal, skall du tre gnger frneka mig.  Och han gick ut och grt
        bitterligen.

027:001 Men nr det hade blivit morgon, fattade alla versteprsterna
        och folkets ldste det beslutet angende Jesus, att de skulle
        dda honom.
027:002 Och de lto binda honom och frde honom bort och verlmnade
        honom t Pilatus, landshvdingen.

027:003 Nr d Judas, som hade frrtt honom, sg att han var dmd,
        ngrade han sig och bar de trettio silverpenningarna
        tillbaka till versteprsterna och de ldste
027:004 och sade: Jag har syndat drigenom att jag har frrtt
        oskyldigt blod.  Men de svarade: Vad kommer det oss vid?  Du
        fr sjlv svara drfr.
027:005 D kastade han silverpenningarna i templet och gick sin vg.
        Sedan gick han bort och hngde sig.

027:006 Men versteprsterna togo silverpenningarna och sade: Det r
        icke lovligt att lgga dem i offerkistan, eftersom det r
        blodspenningar.
027:007 Och sedan de hade fattat sitt beslut, kpte de fr dem
        Krukmakarkern till begravningsplats fr frmlingar.
027:008 Drfr kallas den kern nnu i dag Blodskern.
027:009 S fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, nr
        han sade: Och jag tog de trettio silverpenningarna--priset
        fr den man vilkens vrde hade blivit bestmt, den som
        israelitiska mn hade vrderat--
027:010 och jag gav dem till betalning fr Krukmakarkern, i enlighet
        med Herrens befallning till mig.

027:011 Men Jesus stlldes fram infr landshvdingen.  Och
        landshvdingen frgade honom och sade: r du judarnas konung?
        Jesus svarade honom: Du sger det sjlv.
027:012 Men nr versteprsterna och de ldste framstllde sina
        anklagelser mot honom, svarade han intet.
027:013 D sade Pilatus till honom: Hr du icke huru mycket de hava att
        vittna mot dig?
027:014 Men han svarade honom icke p en enda frga, s att
        landshvdingen mycket frundrade sig.

027:015 Nu var det sed att landshvdingen vid hgtiden gav folket en
        fnge ls, vilken de ville.
027:016 Och man hade d en beryktad fnge, som hette Barabbas.
027:017 Nr de nu voro frsamlade, frgade Pilatus dem: Vilken viljen I
        att jag skall giva eder ls, Barabbas eller Jesus, som kallas
        Messias?
027:018 Han visste nmligen att det var av avund som man hade dragit
        Jesus infr rtta.
027:019 Och medan han satt p domarstet, hade hans hustru snt bud till
        honom och ltit sga: Befatta dig icke med denne rttfrdige
        man; ty jag har i natt lidit mycket i drmmen fr hans skull.
027:020 Men versteprsterna och de ldste hade vertalat folket att
        begra Barabbas och lta frgra Jesus.
027:021 Nr allts landshvdingen nu frgade dem och sade: Vilken av de
        tv viljen I att jag skall giva eder ls?, s svarade de:
        Barabbas.
027:022 D frgade Pilatus dem: Vad skall jag d gra med Jesus, som
        kallas Messias?  De svarade alla: Lt korsfsta honom.
027:023 Men han frgade: Vad ont har han d gjort?  D skriade de nnu
        ivrigare: Lt korsfsta honom.
027:024 Nr nu Pilatus sg att han intet kunde utrtta, utan att larmet
        blev allt starkare, lt han hmta vatten och tvdde sina hnder
        i folkets syn och sade: Jag r oskyldig till denne mans blod.
        I fn sjlva svara drfr.
027:025 Och allt folket svarade och sade: Hans blod komme ver oss och
        ver vra barn.
027:026 D gav han dem Barabbas ls; men Jesus lt han gissla och
        utlmnade honom sedan till att korsfstas.

027:027 D togo landshvdingens krigsmn Jesus med sig in i pretoriet
        och frsamlade hela den romerska vakten omkring honom.
027:028 Och de togo av honom hans klder och satte p honom en rd
        mantel
027:029 och vredo samman en krona av trnen och satte den p hans huvud,
        och i hans hgra hand satte de ett rr.  Sedan bjde de kn
        infr honom och begabbade honom och sade: Hell dig, judarnas
        konung!
027:030 Och de spottade p honom och togo rret och slogo honom drmed i
        huvudet.
027:031 Och nr de s hade begabbat honom, kldde de av honom manteln
        och satte p honom hans egna klder och frde honom bort till
        att korsfstas.

027:032 D de nu voro p vg ditut, trffade de p en man frn Cyrene,
        som hette Simon.  Honom tvingade de att g med och bra hans
        kors.

027:033 Och nr de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det
        betyder huvudskalleplats),
027:034 rckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men d han
        hade smakat drp, ville han icke dricka det.
027:035 Och nr de hade korsfst honom, delade de hans klder mellan sig
        genom att kasta lott om dem.
027:036 Sedan sutto de dr och hllo vakt om honom.
027:037 Och ver hans huvud hade man satt upp en verskrift, som angav
        vad han var anklagad fr, och den lydde s: Denne r Jesus,
        judarnas konung.

027:038 Med honom korsfstes d ock tv rvare, den ene p hgra sidan
        och den andre p vnstra.
027:039 Och de som gingo dr frbi bespottade honom och skakade huvudet
027:040 och sade: Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger
        upp det igen, hjlp dig nu sjlv, om du r Guds Son, och stig
        ned frn korset.
027:041 Sammalunda talade ock versteprsterna, jmte de skriftlrde och
        de ldste, begabbande ord och sade:
027:042 Andra har han hjlpt; sig sjlv kan han icke hjlpa.  Han r ju
        Israels konung; han stige nu ned frn korset, s vilja vi tro p
        honom.
027:043 Han har satt sin frtrstan p Gud, m nu han frlsa honom, om
        han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag r Guds Son.'
027:044 P samma stt smdade honom ocks rvarna som voro korsfsta med
        honom.

027:045 Men vid sjtte timmen kom ver hela landet ett mrker, som
        varade nda till nionde timmen.
027:046 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hg rst och sade: Eli,
        Eli, lema sabaktani?; det betyder: Min Gud, min Gud, varfr
        har du vergivit mig?
027:047 Men nr ngra av dem som stodo dr borde detta, sade de: Han
        kallar p Elias.
027:048 Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde
        den med ttikvin och satte den p ett rr och gav honom att
        dricka.
027:049 Men de andra sade: Lt oss se om Elias kommer och hjlper
        honom.
027:050 ter ropade Jesus med hg rst och gav upp andan.

027:051 Och se, d rmnade frlten i templet i tv stycken, uppifrn
        och nda ned, och jorden skalv, och klipporna rmnade,
027:052 och gravarna ppnades, och mnga avsomnade heligas kroppar stodo
        upp.
027:053 De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppstndelse in
        i den heliga staden och uppenbarade sig fr mnga.
027:054 Men nr hvitsmannen och de som med honom hllo vakt om Jesus
        sgo jordbvningen och det vriga som skedde, blevo de mycket
        frskrckta och sade: Frvisso var denne Guds Son.

027:055 Och mnga kvinnor som hade fljt Jesus frn Galileen och tjnat
        honom, stodo dr p avstnd och sgo vad som skedde.
027:056 Bland dessa voro Maria frn Magdala och den Maria som var Jakobs
        och Joses' moder, s ock Sebedeus' sners moder.

027:057 Men nr det hade blivit afton, kom en rik man frn Arimatea, vid
        namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lrjunge;
027:058 denne gick till Pilatus och utbad sig att f Jesu kropp.  D
        bjd Pilatus att man skulle lmna ut den t honom.
027:059 Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk
027:060 och lade den i den nya grav som han hade ltit hugga ut t sig i
        klippan; och sedan han hade vltrat en stor sten fr ingngen
        till graven, gick han drifrn.
027:061 Men Maria frn Magdala och den andra Maria voro dr, och de
        sutto gent emot graven.

027:062 Fljande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, frsamlade
        sig versteprsterna och fariserna och gingo till Pilatus
027:063 och sade: Herre, vi hava dragit oss till minnes att den
        villolraren sade, medan han nnu levde: 'Efter tre dagar skall
        jag uppst.'
027:064 Bjud frdenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, s
        att hans lrjungar icke komma och stjla bort honom, och sedan
        sga till folket att han har uppsttt frn de dda.  D bliver
        den sista villan vrre n den frsta.
027:065 Pilatus svarade dem: Dr haven I vakt; gn stad och skydden
        graven s gott I kunnen.
027:066 Och de gingo stad och skyddade graven, i det att de icke
        allenast satte ut vakten, utan ock frseglade stenen.

028:001 Nr sabbaten hade gtt till nda, i gryningen till frsta
        veckodagen, kommo Maria frn Magdala och den andra Maria fr att
        se graven.
028:002 D blev det en stor jordbvning; ty en Herrens ngel steg ned
        frn himmelen och gick fram och vltrade bort stenen och satte
        sig p den.
028:003 Och han var att skda ssom en ljungeld, och hans klder voro
        vita ssom sn.
028:004 Och vktarna sklvde av frskrckelse fr honom och blevo ssom
        dda.

028:005 Men ngeln talade och sade till kvinnorna: Varen I icke
        frskrckta; jag vet att I sken Jesus, den korsfste.
028:006 Han r icke hr, ty han r uppstnden, ssom han hade frutsagt.
        Kommen hit, och sen platsen dr han har legat.
028:007 Och gn s stad med hast, och sgen till hans lrjungar att han
        r uppstnden frn de dda.  Och han skall fre eder g till
        Galileen; dr skolen I f se honom.  Jag har nu sagt eder det.
028:008 Och de gingo med hast bort ifrn graven, under fruktan och med
        stor gldje, och skyndade stad fr att omtala det fr hans
        lrjungar.
028:009 Men se, d kom Jesus emot dem och sade: Hell eder!  Och de
        gingo fram och fattade om hans ftter och tillbdo honom.
028:010 D sade Jesus till dem: Frukten icke; gn stad och omtalen
        detta fr mina brder, p det att de m g till Galileen; dr
        skola de f se mig.

028:011 Men under det att de voro p vgen, kommo ngra av vktarna till
        staden och underrttade versteprsterna om allt det som hade
        hnt.
028:012 D frsamlade sig dessa jmte de ldste; och sedan de hade
        fattat sitt beslut, gvo de en ganska stor summa penningar t
        krigsmnnen
028:013 och sade: S skolen I sga: 'Hans lrjungar kommo om natten och
        stulo bort honom, medan vi sovo.'
028:014 Och om saken kommer fr landshvdingens ron, s skola vi stlla
        honom till freds och srja fr, att I kunnen vara utan
        bekymmer.
028:015 Och de togo emot penningarna och gjorde ssom man hade lrt dem.
        Och det talet utspriddes bland judarna och r gngse bland dem
        nnu i denna dag.

028:016 Men de elva lrjungarna begvo sig till det berg i Galileen, dit
        Jesus hade bjudit dem att g.
028:017 Och nr de fingo se honom, tillbdo de honom.  Dock funnos ngra
        som tvivlade.
028:018 D trdde Jesus fram och talade till dem och sade: Mig r given
        all makt i himmelen och p jorden.
028:019 Gn frdenskull ut och gren alla folk till lrjungar, dpande
        dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn,
028:020 lrande dem att hlla allt vad jag har befallt eder.  Och se,
        jag r med eder alla dagar intill tidens nde.



Evangelium enligt Markus


001:001 Detta r begynnelsen av evangelium om Jesus Kristus, Guds Son.

001:002 S r skrivet hos profeten Esaias:
          Se, jag snder ut min ngel framfr dig,
          och han skall bereda vgen fr dig.
001:003   Hr rsten av en som ropar i knen:
          'Bereden vgen fr Herren,
          gren stigarna jmna fr honom.'
001:004 I enlighet hrmed upptrdde Johannes dparen i knen och
        predikade bttringens dpelse till syndernas frltelse.
001:005 Och hela judiska landet och alla Jerusalems invnare gingo ut
        till honom och lto dpa sig av honom i floden Jordan, och
        beknde drvid sina synder.
001:006 Och Johannes hade klder av kamelhr och bar en ldergrdel om
        sina lnder och levde av grshoppor och vildhonung.
001:007 Och han predikade och sade: Efter mig kommer den som r
        starkare n jag; jag r icke ens vrdig att bja mig ned fr att
        upplsa hans skorem.
001:008 Jag dper eder med vatten, men han skall dpa eder med helig
        ande.

001:009 Och det hnde sig vid den tiden att Jesus kom frn Nasaret i
        Galileen.  Och han lt dpa sig i Jordan av Johannes.
001:010 Och strax d han steg upp ur vattnet, sg han himmelen dela sig
        och Anden ssom en duva snka sig ned ver honom.
001:011 Och en rst kom frn himmelen: Du r min lskade Son; i dig har
        jag funnit behag.

001:012 Strax drefter frde Anden honom ut i knen.
001:013 Och han var i knen i fyrtio dagar och frestades av Satan och
        levde bland vilddjuren; och nglarna betjnade honom.

001:014 Men sedan Johannes hade blivit satt i fngelse, kom Jesus till
        Galileen och predikade Guds evangelium
001:015 och sade: Tiden r fullbordad, och Guds rike r nra; gren
        bttring, och tron evangelium.

001:016 Nr han nu gick fram utmed Galileiska sjn, fick han se Simon
        och Simons broder Andreas kasta ut nt i sjn, ty de voro
        fiskare.
001:017 Och Jesus sade till dem: Fljen mig, s skall jag gra eder
        till mnniskofiskare.
001:018 Strax lmnade de nten och fljde honom.
001:019 Nr han hade gtt litet lngre fram, fick han se Jakob,
        Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, dr de sutto i bten,
        ocks de, och ordnade sina nt.
001:020 Och strax kallade han dem till sig; och de lmnade sin fader
        Sebedeus med legodrngarna kvar i bten och fljde honom.

001:021 Sedan begvo de sig in i Kapernaum; och strax, p sabbaten, gick
        han in i synagogan och undervisade.
001:022 Och folket hpnade ver hans frkunnelse; ty han frkunnade sin
        lra fr dem med makt och myndighet, och icke ssom de
        skriftlrde.

001:023 Strax hrefter befann sig i deras synagoga en man som var besatt
        av en oren ande.  Denne ropade
001:024 och sade: Vad har du med oss att gra, Jesus frn Nasaret?  Har
        du kommit fr att frgra oss?  Jag vet vem du r, du Guds
        Helige.
001:025 Men Jesus tilltalade honom strngt och sade: Tig, och far ut ur
        honom.
001:026 D slet och ryckte den orene anden honom och ropade med hg rst
        och for ut ur honom.
001:027 Och alla hpnade, s att de begynte frga varandra och sga:
        Vad r detta?  Det r ju en ny lra, med makt och myndighet.
        Till och med de orena andarna befaller han, och de lyda honom.
001:028 Och ryktet om honom gick strax ut verallt i hela den
        kringliggande trakten av Galileen.

001:029 Och strax d de hade kommit ut ur synagogan, begvo de sig med
        Jakob och Johannes till Simons och Andreas' hus.
001:030 Men Simons svrmoder lg sjuk i feber, och de talade strax med
        honom om henne.
001:031 D gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne;
        och febern lmnade henne, och hon betjnade dem.

001:032 Men nr solen hade gtt ned och det hade blivit afton, frde man
        till honom alla som voro sjuka eller besatta;
001:033 och hela staden var frsamlad utanfr drren.
001:034 Och han botade mnga som ledo av olika slags sjukdomar; och han
        drev ut mnga onda andar, men tillstadde icke de onda andarna
        att tala, eftersom de knde honom.

001:035 Och bittida om morgonen, medan det nnu var mrkt, stod han upp
        och gick stad bort till en de trakt, och bad dr.
001:036 Men Simon och de som voro med honom skyndade efter honom.
001:037 Och nr de funno honom, sade de till honom: Alla frga efter
        dig.
001:038 D sade han till dem: Lt oss draga bort t annat hll, till de
        nrmaste smstderna, fr att jag ocks dr m predika; ty
        drfr har jag begivit mig ut.
001:039 Och han gick stad och predikade i hela Galileen, i deras
        synagogor, och drev ut de onda andarna.

001:040 Och en spetlsk man kom fram till honom och fll p kn och bad
        honom och sade till honom: Vill du, s kan du gra mig ren.
001:041 D frbarmade han sig och rckte ut handen och rrde vid honom
        och sade till honom: Jag vill; bliv ren.
001:042 Och strax vek spetlskan ifrn honom, och han blev ren.
001:043 Sedan vnde Jesus strax bort honom med strnga ord
001:044 och sade till honom: Se till, att du icke sger ngot hrom fr
        ngon; men g bort och visa dig fr prsten, och frambr fr din
        rening det offer som Moses har pbjudit, till ett vittnesbrd
        fr dem.
001:045 Men nr han kom ut, begynte han ivrigt frkunna och utsprida vad
        som hade skett, s att Jesus icke mer kunde ppet g in i ngon
        stad, utan mste hlla sig ute i de trakter; och dit kom man
        till honom frn alla hll.

002:001 Ngra dagar drefter kom han ter till Kapernaum; och nr det
        spordes att han var hemma,
002:002 frsamlade sig s mycket folk, att icke ens platsen utanfr
        drren mer kunde rymma dem; och han frkunnade ordet fr dem.
002:003 D kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra mn.
002:004 Och d de fr folkets skull icke kunde komma fram till honom med
        mannen, togo de bort taket ver platsen dr han var; och sedan
        de s hade gjort en ppning, slppte de ned sngen, som den lame
        lg p.
002:005 Nr Jesus sg deras tro, sade han till den lame: Min son, dina
        synder frltas dig.
002:006 Nu sutto dr ngra skriftlrde, och dessa tnkte i sina hjrtan:
002:007 Huru kan denne tala s?  Han hdar ju.  Vem kan frlta synder,
        utom Gud allena?
002:008 Strax frnam d Jesus i sin ande att de tnkte s vid sig
        sjlva; och han sade till dem: Huru kunnen I tnka sdant i
        edra hjrtan?
002:009 Vilket r lttare, att sga till den lame: 'Dina synder frltas
        dig' eller att sga: 'St upp, tag din sng och g'?
002:010 Men fr att I skolen veta att Mnniskosonen har makt hr p
        jorden att frlta synder,
002:011 s sger jag dig (och hrmed vnde han sig till den lame): St
        upp, tag din sng och g hem.
002:012 D stod han upp och tog strax sin sng och gick ut i allas syn,
        s att de alla uppfylldes av hpnad och prisade Gud och sade:
        Sdant hava vi aldrig sett.

002:013 ter begav han sig ut och gick lngs med sjn.  Och allt folket
        kom till honom, och han undervisade dem.
002:014 Nr han nu gick dr fram, fick han se Levi, Alfeus' son, sitta
        vid tullhuset.  Och han sade till denne: Flj mig.  D steg han
        upp och fljde honom.

002:015 Nr Jesus drefter lg till bords i hans hus, voro dr ssom
        bordsgster, jmte Jesus och hans lrjungar, ocks mnga
        publikaner och syndare; ty mnga sdana funnos bland dem som
        fljde honom.
002:016 Men nr de skriftlrde bland fariserna sgo att han t med
        publikaner och syndare, sade de till hans lrjungar: Huru kan
        han ta med publikaner och syndare?
002:017 Nr Jesus hrde detta, sade han till dem: Det r icke de friska
        som behva lkare, utan de sjuka.  Jag har icke kommit fr att
        kalla rttfrdiga, utan fr att kalla syndare.

002:018 Och Johannes' lrjungar och fariserna hllo fasta.  Och man kom
        och sade till honom: Varfr fasta icke dina lrjungar, d
        Johannes' lrjungar och farisernas lrjungar fasta?
002:019 Jesus svarade dem: Kunna vl brllopsgsterna fasta, medan
        brudgummen nnu r hos dem?  Nej, s lnge de hava brudgummen
        hos sig, kunna de icke fasta.
002:020 Men den tid skall komma, d brudgummen tages ifrn dem, och d,
        p den tiden, skola de fasta.--
002:021 Ingen syr en lapp av okrympt tyg p en gammal mantel; om ngon
        s gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort nnu mer av
        den gamla manteln, och hlet skulle bliva vrre.
002:022 Ej heller slr ngon nytt vin i gamla skinnlglar; om ngon s
        gjorde, skulle vinet sprnga snder lglarna, s att bde vinet
        och lglarna frdrvades.  Nej, nytt vin slr man i nya lglar.

002:023 Och det hnde sig p sabbaten att han tog vgen genom ett
        sdesflt; och hans lrjungar begynte rycka av axen, medan de
        gingo.
002:024 D sade fariserna till honom: Se!  Huru kunna de p sabbaten
        gra vad som icke r lovligt?
002:025 Han svarade dem: Haven I aldrig lst vad David gjorde, nr han
        sjlv och de som fljde honom kommo i nd och blevo hungriga:
002:026 huru han d, p den tid Abjatar var versteprst, gick in i Guds
        hus och t skdebrden--fastn det ju icke r lovligt fr
        andra n fr prsterna att ta sdant brd--och huru han
        jmvl gav t dem som fljde honom?
002:027 Drefter sade han till dem: Sabbaten blev gjord fr mnniskans
        skull, och icke mnniskan fr sabbatens skull.
002:028 S r d Mnniskosonen herre ocks ver sabbaten.

003:001 Och han gick ter in i en synagoga.  Dr var d en man som hade
        en frvissnad hand.
003:002 Och de vaktade p honom, fr att se om han skulle bota denne p
        sabbaten; de ville nmligen f ngot att anklaga honom fr.
003:003 D sade han till mannen som hade den frvissnade handen: St
        upp, och kom fram.
003:004 Sedan sade han till dem: Vilketdera r lovligt p sabbaten: att
        gra vad gott r, eller att gra vad ont r, att rdda ngons
        liv, eller att dda?  Men de tego.
003:005 D sg han sig omkring p dem med vrede, bedrvad ver deras
        hjrtans frstockelse, och sade till mannen: Rck ut din hand.
        Och han rckte ut den; och hans hand blev frisk igen.--
003:006 D gingo fariserna bort och fattade strax, tillsammans med
        herodianerna, det beslutet att de skulle frgra honom.

003:007 Och Jesus drog sig med sina lrjungar undan till sjn, och en
        stor hop folk fljde honom frn Galileen.
003:008 Och frn Judeen och Jerusalem och Idumeen och frn landet p
        andra sidan Jordan och frn trakterna omkring Tyrus och Sidon
        kom en stor hop folk till honom, nr de fingo hra huru stora
        ting han gjorde.
003:009 Och han tillsade sina lrjungar att en bt skulle hllas
        tillreds t honom, fr folkets skull, fr att de icke skulle
        trnga sig inp honom.
003:010 Ty han botade mnga och blev drfr verlupen av alla som hade
        ngon plga och frdenskull ville rra vid honom.
003:011 Och nr de orena andarna sgo honom, fllo de ned fr honom och
        och ropade och sade: Du r Guds Son.
003:012 Men han frbjd dem strngeligen, ter och ter, att rja honom.

003:013 Och han gick upp p berget och kallade till sig ngra som han
        sjlv utsg; och de kommo till honom.
003:014 S frordnade han tolv som skulle flja honom, och som han ville
        snda ut till att predika,
003:015 och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.
003:016 Han frordnade allts dessa tolv: Simon, t vilken han gav
        tillnamnet Petrus;
003:017 vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, t
        vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordnsmn);
003:018 vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och
        Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren
003:019 och Judas Iskariot, densamme som frrdde honom.

003:020 Och nr han kom hem, frsamlade sig folket ter, s att de icke
        ens fingo tillflle att ta.
003:021 D nu hans nrmaste fingo hra hrom, gingo de stad fr att
        taga vara p honom; ty de menade att han var frn sina sinnen.
003:022 Och de skriftlrde som hade kommit ned frn Jerusalem sade att
        han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda
        andarnas furste som han drev ut de onda andarna.
003:023 D kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser:

        Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?
003:024 Om ett rike har kommit i strid med sig sjlvt, s kan det riket
        ju icke hava bestnd;
003:025 och om ett hus har kommit i strid med sig sjlvt, s skall icke
        heller det huset kunna ga bestnd.
003:026 Om allts Satan har satt sig upp mot sig sjlv och kommit i
        strid med sig sjlv, s kan han icke ga bestnd, utan det r d
        ute med honom.--
003:027 Nej, ingen kan g in i en stark mans hus och plundra honom p
        hans bohag, sframt han icke frut har bundit den starke.  Frst
        drefter kan han plundra hans hus.

003:028 Sannerligen sger jag eder: Alla andra synder skola bliva
        mnniskors barn frltna, ja ock alla andra hdelser, huru
        hdiskt de n m tala;
003:029 men den som hdar den helige Ande, han fr icke ngonsin
        frltelse, utan r skyldig till evig synd.

003:030 De hade ju nmligen sagt att han var besatt av en oren ande.

003:031 S kommo nu hans moder och hans brder; och de stannade
        drutanfr och snde bud in till honom fr att kalla honom ut.
003:032 Och mycket folk satt dr omkring honom; och man sade till honom:
        Se, din moder och dina brder st hrutanfr och frga efter
        dig.
003:033 D svarade han dem och sade: Vilken r min moder, och vilka ro
        mina brder?
003:034 Och han sg sig omkring p dem som sutto dr runt omkring honom,
        och han sade: Se hr r min moder, och hr ro mina brder!
003:035 Den som gr Guds vilja, den r min broder och min syster och min
        moder.

004:001 Och han begynte ter undervisa vid sjn.  Och dr frsamlade sig
        en stor hop folk omkring honom.  Drfr steg han i en bt; och
        han satt i den ute p sjn, under det att allt folket stod p
        land utmed sjn.
004:002 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i
        sin undervisning:

004:003 Hren!  En sningsman gick ut fr att s.
004:004 D hnde sig, nr han sdde, att somt fll vid vgen, och
        fglarna kommo och to upp det.
004:005 Och somt fll p stengrund, dr det icke hade mycket jord, och
        det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
004:006 men nr solen hade gtt upp, frbrndes det, och eftersom det icke
        hade ngon rot, torkade det bort.
004:007 Och somt fll bland trnen, och trnena skto upp och frkvvde
        det, s att det icke gav ngon frukt.
004:008 Men somt fll i god jord, och det skt upp och vxte och gav
        frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.
004:009 Och han tillade: Den som har ron till att hra, han hre.

004:010 Nr han sedan hade dragit sig undan ifrn folket, frgade honom
        de tolv, och med dem de andra som fljde honom, om liknelserna.
004:011 D sade han till dem: t eder r Guds rikes hemlighet given,
        men t dem som st utanfr meddelas alltsammans i liknelser,
004:012 fr att de 'med seende gon skola se, och dock intet frnimma,
        och med hrande ron hra, och dock intet frst, s att de icke
        omvnda sig och undf frltelse'.

004:013 Sedan sade han till dem: Frstn I icke denna liknelse, huru
        skolen I d kunna fatta alla de andra liknelserna?--
004:014 Vad sningsmannen sr r ordet.
004:015 Och att sden sddes vid vgen, det r sagt om dem i vilka ordet
        vl bliver stt, men nr de hava hrt det, kommer strax Satan
        ock tager bort ordet som sddes i dem.
004:016 Sammalunda frhller det sig med det som ss p stengrunden: det
        r sagt om dem, som nr de f hra ordet, vl strax taga emot
        det med gldje,
004:017 men icke hava ngon rot i sig, utan bliva bestndande allenast
        till en tid; nr sedan bedrvelse eller frfljelse pkommer fr
        ordets skull, d komma de strax p fall.
004:018 Annorlunda frhller det sig med det som ss bland trnena: det
        r sagt om dem som vl hra ordet,
004:019 men lta tidens omsorger och rikedomens bedrgliga lockelse, och
        begrelser efter andra ting, komma drin och frkvva ordet, s
        att det bliver utan frukt.
004:020 Men att det sddes i den goda jorden, det r sagt om dem som
        bde hra ordet och taga emot det, och som bra frukt,
        trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.

004:021 Och han sade till dem: Icke tager man vl fram ett ljus, fr
        att det skall sttas under skppan eller under bnken; man gr
        det ju, fr att det skall sttas p ljusstaken.
004:022 Ty intet r frdolt, utom fr att det skall bliva uppenbarat; ej
        heller har ngot blivit undangmt, utom fr att det skall komma
        i dagen.
004:023 Om ngon har ron till att hra, s hre han.

004:024 Och han sade till dem: Akten p vad I hren.  Med det mtt som
        I mten med skall ock mtas t eder, och nnu mer skall bliva
        eder tilldelat.
004:025 Ty den som har, t honom skall varda givet; men den som icke
        har, frn honom skall tagas ocks det han har.

004:026 Och han sade: S r det med Guds rike, som nr en man sr sd i
        jorden;
004:027 och han sover, och han vaknar, och ntter och dagar g, och
        sden skjuter upp och vxer i hjden, han vet sjlv icke huru.
004:028 Av sig sjlv br jorden frukt, frst str och sedan ax, och
        omsider finnes fullbildat vete i axet.
004:029 Nr s frukten r mogen, lter han strax lien g, ty skrdetiden
        r d inne.

004:030 Och han sade: Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med
        vilken liknelse skola vi framstlla det?
004:031 Det r ssom ett senapskorn, som nr det lgges ned i jorden, r
        minst av alla frn p jorden;
004:032 men sedan det r nedlagt, skjuter det upp och bliver strst
        bland alla kryddvxter och fr s stora grenar, att himmelens
        fglar kunna bygga sina nsten i dess skugga.

004:033 I mnga sdana liknelser frkunnade han ordet fr dem, efter
        deras frmga att fatta det;
004:034 och utan liknelse talade han icke till dem.  Men fr sina
        lrjungar uttydde han allt, nr de voro allena.

004:035 Samma dag, om aftonen, sade han till dem: Lt oss fara ver
        till andra stranden.
004:036 S lto de folket g och togo honom med i bten, dr han redan
        frut var; och jmvl andra btar fljde med honom.
004:037 D kom en hftig stormvind, och vgorna slogo in i bten, s att
        bten redan begynte fyllas.
004:038 Men han sjlv lg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgrden.
        D vckte de honom och sade till honom: Mstare, frgar du icke
        efter att vi frgs?
004:039 Nr han s hade vaknat, npste han vinden och sade till sjn:
        Tig, var stilla.  Och vinden lade sig, och det blev alldeles
        lugnt.
004:040 Drefter sade han till dem: Varfr rdens I?  Haven I nnu
        ingen tro?
004:041 Och de hade blivit mycket hpna och sade till varandra: Vem r
        d denne, eftersom bde vinden och sjn ro honom lydiga?

005:001 S kommo de ver till gerasenernas land, p andra sidan sjn.
005:002 Och strax d han hade stigit ur bten, kom en man, som var
        besatt av en oren ande, emot honom frn gravarna dr;
005:003 han hade nmligen sitt tillhll bland gravarna.  Och icke ens
        med kedjor kunde man numera fngsla honom;
005:004 ty vl hade han mnga gnger blivit fngslad med fotbojor och
        kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit snder
        fotbojorna, och ingen kunde f makt med honom.
005:005 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och p
        bergen och skriade och sargade sig sjlv med stenar.
005:006 Nr denne nu fick se Jesus p avstnd, skyndade han fram och
        fll ned fr honom
005:007 och ropade med hg rst och sade: Vad har du med mig att gra,
        Jesus, du Guds, den Hgstes, Son?  Jag besvr dig vid Gud, plga
        mig icke.
005:008 Jesus skulle nmligen just sga till honom: Far ut ur mannen,
        du orena ande.
005:009 D frgade han honom: Vad r ditt namn?  Han svarade honom:
        Legion r mitt namn, ty vi ro mnga.
005:010 Och han bad honom entrget att icke driva dem bort ifrn den
        trakten.
005:011 Nu gick dr vid berget en stor svinhjord i bet.
005:012 Och de bdo honom och sade: Snd oss stad in i svinen; lt oss
        f fara in i dem.
005:013 Och han tillstadde dem det.  D gvo sig de orena andarna stad
        och foro in i svinen.  Och hjorden, vid pass tv tusen svin,
        strtade sig utfr branten ned i sjn och drunknade i sjn.
005:014 Men de som vaktade dem flydde och berttade hrom i staden och
        p landsbygden; och folket gick stad fr att se vad det var som
        hade skett.
005:015 Nr de d kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit
        besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta dr kldd och
        vid sina sinnen; och de betogos av hpnad.
005:016 Och de som hade sett hndelsen frtljde fr dem vad som hade
        vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
005:017 D begynte folket bedja honom att han skulle g bort ifrn deras
        omrde.
005:018 Nr han sedan steg i bten, bad honom mannen som hade varit
        besatt, att han skulle f flja honom.
005:019 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: G hem
        till de dina, och bertta fr dem huru stora ting Herren har
        gjort med dig, och huru han har frbarmat sig ver dig.
005:020 D gick han stad och begynte frkunna i Dekapolis huru stora
        ting Jesus hade gjort med honom; och alla frundrade sig.

005:021 Och nr Jesus hade farit ver i bten, tillbaka till andra
        stranden, frsamlade sig mycket folk omkring honom, dr han stod
        vid sjn.
005:022 D kom en synagogfrestndare, vid namn Jairus, dit; och nr
        denne fick se honom, fll han ned fr hans ftter
005:023 och bad honom entrget och sade: Min dotter ligger p sitt
        yttersta.  Kom och lgg hnderna p henne, s att hon bliver
        hulpen och fr leva.
005:024 D gick han med mannen; och honom fljde mycket folk, som
        trngde sig inp honom.

005:025 Nu var dr en kvinna som hade haft blodgng i tolv r,
005:026 och som hade lidit mycket hos mnga lkare och kostat p sig
        allt vad hon gde, utan att det hade varit henne till ngot
        gagn; snarare hade det blivit vrre med henne.
005:027 Hon hade ftt hra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom,
        och rrde vid hans mantel.
005:028 Ty hon tnkte: Om jag tminstone fr rra vid hans klder, s
        bliver jag hulpen.
005:029 Och strax uttorkade hennes blods klla, och hon knde i sin
        kropp att hon var botad frn sin plga.
005:030 Men strax d Jesus inom sig frnam vilken kraft som hade gtt ut
        ifrn honom, vnde han sig om i folkhopen och frgade: Vem
        rrde vid mina klder?
005:031 Hans lrjungar sade till honom: Du ser huru folket trnger p,
        och nd frgar du: 'Vem rrde vid mig?'
005:032 D sg han sig omkring fr att f se den som hade gjort detta.
005:033 Men kvinnan fruktade och bvade, ty hon visste vad som hade
        skett med henne; och hon kom fram och fll ned fr honom och
        sade honom hela sanningen.
005:034 D sade han till henne: Min dotter, din tro har hjlpt dig.  G
        i frid, och var botad frn din plga.

005:035 Medan han nnu talade, kommo ngra frn synagogfrestndarens
        hus och sade: Din dotter r dd; du m icke vidare gra
        mstaren omak.
005:036 Men nr Jesus mrkte vad som talades, sade han till
        synagogfrestndaren: Frukta icke, tro allenast.
005:037 Och han tillstadde ingen att flja med, utom Petrus och Jakob
        och Johannes, Jakobs broder.
005:038 S kommo de till synagogfrestndarens hus, och han fick dr se
        en hop mnniskor som hjde klagolt och grto och jmrade sig
        hgt.
005:039 Och han gick in och sade till dem: Varfr klagen I och grten?
        Flickan r icke dd, hon sover.
005:040 D hnlogo de t honom.  Men han visade ut dem allasammans; och
        han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som
        hade ftt flja med honom, och gick in dit dr flickan lg.
005:041 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: Talita,
        kum (det betyder: Flicka, jag sger dig, st upp).
005:042 Och strax stod flickan upp och begynte g omkring (hon var
        nmligen tolv r gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor
        hpnad.
005:043 Men han frbjd dem strngeligen att lta ngon f veta vad som
        hade skett.  Drefter tillsade han att man skulle giva henne
        ngot att ta.

006:001 Och han gick bort drifrn och begav sig till sin fdernestad;
        och hans lrjungar fljde honom.
006:002 Och nr det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan.  Och
        folket hpnade, nr de hrde honom; de sade: Varifrn har han
        ftt detta?  Och vad r det fr vishet som har blivit honom
        given?  Och dessa stora kraftgrningar som gras genom honom,
        varifrn komma de?
006:003 r d denne icke timmermannen, han som r Marias son och broder
        till Jakob och Joses och Judas och Simon?  Och bo icke hans
        systrar hr hos oss?  S blev han fr dem en sttesten.
006:004 D sade Jesus till dem: En profet r icke fraktad utom i sin
        fdernestad och bland sina frnder och i sitt eget hus.
006:005 Och han kunde icke dr gra ngon kraftgrning, utom att han
        botade ngra f sjuka, genom att lgga hnderna p dem.
006:006 Och han frundrade sig ver deras otro.

        Sedan gick han omkring i byarna, frn den ena byn till den
        andra, och undervisade.

006:007 Och han kallade till sig de tolv och snde s ut dem, tv och
        tv, och gav dem makt ver de orena andarna.
006:008 Och han bjd dem att icke taga ngot med sig p vgen, utom
        allenast en stav: icke brd, icke rnsel, icke penningar i
        bltet.
006:009 Sandaler finge de dock hava p ftterna, men de skulle icke bra
        dubbla livkldnader.
006:010 Och han sade till dem: Nr I haven kommit in i ngot hus, s
        stannen dr, till dess I lmnen den orten.
006:011 Och om man p ngot stlle icke tager emot eder och icke hr p
        eder, s gn bort drifrn, och skudden av stoftet som r under
        edra ftter, till ett vittnesbrd mot dem.

006:012 Och de gingo ut och predikade att man skulle gra bttring;
006:013 och de drevo ut mnga onda andar och smorde mnga sjuka med olja
        och botade dem.

006:014 Och konung Herodes fick hra om honom, ty hans namn hade blivit
        knt.  Man sade: Det r Johannes dparen, som har uppsttt frn
        de dda, och drfr verka dessa krafter i honom.
006:015 Men andra sade: Det r Elias.  Andra ter sade: Det r en
        profet, lik de andra profeterna.
006:016 Men nr Herodes hrde detta, sade han: Det r Johannes, den som
        jag lt halshugga.  Han bar uppsttt frn de dda.

006:017 Herodes hade nmligen snt stad och ltit gripa Johannes och
        binda honom och stta honom i fngelse, fr Herodias', sin
        broder Filippus' hustrus, skull.  Ty henne hade Herodes tagit
        till kta,
006:018 och Johannes hade d sagt till honom: Det r icke lovligt fr
        dig att hava din broders hustru.
006:019 Drfr hyste nu Herodes agg till honom och ville dda honom, men
        han hade icke makt drtill.
006:020 Ty Herodes frstod att Johannes var en rttfrdig och helig man,
        och han fruktade fr honom och gav honom sitt beskydd.  Och nr
        han hade hrt honom, blev han betnksam i mnga stycken; och han
        hrde honom grna.
006:021 Men s kom en lglig dag, i det att Herodes p sin fdelsedag
        gjorde ett gstabud fr sina stormn och fr krigsverstarna och
        de frnmsta mnnen i Galileen.
006:022 D gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade
        Herodes och hans bordsgster.  Och konungen sade till flickan:
        Begr av mig vadhelst du vill, s skall jag giva dig det.
006:023 Ja, han lovade henne detta med ed och sade: Vadhelst du begr
        av mig, det skall jag giva dig, nda till hlften av mitt rike.
006:024 D gick hon ut och frgade sin moder: Vad skall jag begra?
        Hon svarade: Johannes dparens huvud.
006:025 Och strax skyndade hon in till konungen och framstllde sin
        begran och sade: Jag vill att du nu genast giver mig p ett
        fat Johannes dparens huvud.
006:026 D blev konungen mycket bekymrad, men fr edens och fr
        bordsgsternas skull ville han icke avvisa henne.
006:027 Allts snde konungen strax en drabant med befallning att hmta
        hans huvud.  Och denne gick stad och halshgg honom i fngelset
006:028 och bar sedan fram hans huvud p ett fat och gav det t flickan,
        och flickan gav det t sin moder.
006:029 Men nr hans lrjungar fingo hra hrom, kommo de och togo hans
        dda kropp och lade den i en grav.

006:030 Och apostlarna frsamlade sig hos Jesus och omtalade fr honom
        allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lrt folket.
006:031 D sade han till dem: Kommen nu I med mig bort till en de
        trakt, dr vi f vara allena, och vilen eder ngot litet.  Ty de
        fingo icke ens tid att ta; s mnga voro de som kommo och
        gingo.
006:032 De foro allts i bten bort till en de trakt, dr de kunde vara
        allena.
006:033 Men man sg dem fara sin vg, och mnga fingo veta det; och frn
        alla stder strmmade d mnniskor tillsammans dit landvgen och
        kommo fram fre dem.
006:034 Nr han s steg i land, fick han se att dr var mycket folk.  D
        mkade han sig ver dem, eftersom de voro lika fr som icke
        hade ngon herde; och han begynte undervisa dem i mngahanda
        stycken.

006:035 Men nr det redan var lngt lidet p dagen, trdde hans
        lrjungar fram till honom och sade: Trakten r de, och det r
        redan lngt lidet p dagen.
006:036 Lt dem skiljas t, s att de kunna g bort i grdarna och
        byarna hromkring och kpa sig ngot att ta.
006:037 Men han svarade och sade till dem: Given I dem att ta.  De
        svarade honom: Skola vi d g bort och kpa brd fr tv hundra
        silverpenningar och giva dem att ta?
006:038 Men han sade till dem: Huru mnga brd haven I?  Gn och sen
        efter.  Sedan de hade gjort s, svarade de: Fem, och drtill
        tv fiskar.
006:039 D befallde han dem att lta alla i skilda matlag lgga sig ned
        i grna grset.
006:040 Och de lgrade sig dr i skilda hopar, hundra eller femtio i
        var.
006:041 Drefter tog han de fem brden och de tv fiskarna och sg upp
        till himmelen och vlsignade dem.  Och han brt brden och gav
        dem t lrjungarna, fr att de skulle lgga fram t folket;
        ocks de tv fiskarna delade han mellan dem alla.
006:042 Och de to alla och blevo mtta.
006:043 Sedan samlade man upp verblivna brdstycken, tolv korgar fulla,
        drtill ock kvarlevor av fiskarna.
006:044 Och det var fem tusen mn som hade tit.

006:045 Strax drefter ndgade han sina lrjungar att stiga i bten och
        i frvg fara ver till Betsaida p andra stranden, medan han
        sjlv tillsg att folket skildes t.
006:046 Och nr han hade tagit avsked av folket, gick han drifrn upp
        p berget fr att bedja.
006:047 Nr det s hade blivit afton, var bten mitt p sjn, och han
        var ensam kvar p land.
006:048 Och han sg dem vara hrt ansatta, dr de rodde fram, ty vinden
        lg emot dem.  Vid fjrde nattvkten kom han d till dem, gende
        p sjn, och skulle just g frbi dem.
006:049 Men nr de fingo se honom g p sjn, trodde de att det var en
        vlnad och ropade hgt;
006:050 ty de sgo honom alla och blevo frfrade.  Men han begynte
        strax tala med dem och sade till dem: Varen vid gott mod; det
        r jag, varen icke frskrckta.
006:051 Drefter steg han upp till dem i bten, och vinden lade sig.
        Och de blevo uppfyllda av stor hpnad;
006:052 ty de hade icke kommit till frstnd genom det som hade skett
        med brden, utan deras hjrtan voro frstockade.

006:053 Nr de hade farit ver till andra stranden, kommo de till
        Gennesarets land och lade till dr.
006:054 Och nr de stego ur bten, knde man strax igen honom;
006:055 och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket
        begynte d verallt bra de sjuka p sngar dit dr man hrde
        att han var.
006:056 Och varhelst han gick in i ngon by eller ngon stad eller ngon
        grd, dr lade man de sjuka p de ppna platserna.  Och de bdo
        honom att tminstone f rra vid hrntofsen p hans mantel; och
        alla som rrde vid den blevo hulpna.

007:001 Och fariserna, s ock ngra skriftlrde som hade kommit frn
        Jerusalem, frsamlade sig omkring honom;
007:002 och de fingo d se ngra av hans lrjungar ta med orena, det
        r otvagna, hnder.
007:003 Nu r det s med fariserna och alla andra judar, att de icke
        ta ngot utan att frut, till tlydnad av de ldstes stadgar,
        noga hava tvagit sina hnder,
007:004 likasom de icke heller, nr de komma frn torget, ta ngot utan
        att frut hava tvagit sig; mnga andra stadgar finnas ock, som
        de av lder plga hlla, ssom att sklja bgare och trkannor
        och kopparsklar.
007:005 Drfr frgade honom nu fariserna och de skriftlrde: Varfr
        vandra icke dina lrjungar efter de ldstes stadgar, utan ta
        med orena hnder?
007:006 Men han svarade dem: Rtt profeterade Esaias om eder, I
        skrymtare, ssom det r skrivet:
          'Detta folk rar mig med sina lppar,
          men deras hjrtan ro lngt ifrn mig;
007:007   och ffngt dyrka de mig,
          eftersom de lror de frkunna ro mnniskobud.'
007:008 I stten Guds bud  sido och hllen mnniskors stadgar.
007:009 Ytterligare sade han till dem: Rtt s; I upphven Guds bud fr
        att hlla edra egna stadgar!
007:010 Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den som
        smdar sin fader eller sin moder, han skall dden d.'
007:011 Men I sgen: om en son sger till sin fader eller sin moder:
        'Vad du av mig kunde hava ftt till hjlp, det giver jag i
        stllet ssom korban' (det betyder offergva),
007:012 d kunnen I icke tillstdja honom att vidare gra ngot fr sin
        fader eller sin moder.
007:013 P detta stt gren I Guds budord om intet genom edra
        fdernervda stadgar.  Och mycket annat sdant gren I.

007:014 Drefter kallade han ter folket till sig och sade till dem:
        Hren mig alla och frstn.
007:015 Intet som utifrn gr in i mnniskan kan orena henne, men vad
        som gr ut ifrn mnniskan, detta r det som orenar henne.
007:016

007:017 Nr han sedan hade lmnat folket och kommit inomhus, frgade
        hans lrjungar honom om detta bildliga tal.
007:018 Han svarade dem: ren d ocks I s utan frstnd?  Insen I
        icke att intet som utifrn gr in i mnniskan kan orena henne,
007:019 eftersom det icke gr in i hennes hjrta, utan ned i buken, och
        har sin naturliga utgng?  Hrmed frklarade han all mat fr
        ren.
007:020 Och han tillade: Vad som gr ut ifrn mnniskan, detta r det
        som orenar mnniskan.
007:021 Ty inifrn, frn mnniskornas hjrtan, utg deras onda tankar,
        otukt, tjuveri, mord,
007:022 ktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lsaktighet, avund,
        hdelse, vermod, ofrsynt vsende.
007:023 Allt detta onda gr inifrn ut, och det orenar mnniskan.

007:024 Och han stod upp och begav sig bort drifrn till Tyrus' omrde.
        Dr gick han in i ett hus och ville icke att ngon skulle f
        veta det.  Dock kunde han icke frbliva obemrkt,
007:025 utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom,
        strax d hon hade ftt hra om honom, och fll ned fr hans
        ftter;
007:026 det var en grekisk kvinna av syrofenicisk hrkomst.  Och hon bad
        honom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.
007:027 Men han sade till henne: Lt barnen frst bliva mttade; det r
        ju otillbrligt att taga brdet frn barnen och kasta det t
        hundarna.
007:028 Hon svarade och sade till honom: Ja, Herre; ocks ta hundarna
        under bordet allenast av barnens smulor.
007:029 D sade han till henne: Fr det ordets skull sger jag dig: G;
        den onde anden har farit ut ur din dotter.
007:030 Och nr hon kom hem, fann hon flickan ligga p sngen och sg
        att den onde anden hade farit ut.

007:031 Sedan begav han sig ter bort ifrn Tyrus' omrde och tog vgen
        ver Sidon och kom, genom Dekapolis' omrde, till Galileiska
        sjn.
007:032 Och man frde till honom en som var dv och nstan stum och bad
        honom att lgga handen p denne.
007:033 D tog han honom avsides ifrn folket och satte sina fingrar i
        hans ron och spottade och rrde vid hans tunga
007:034 och sg upp till himmelen, suckade och sade till honom: Effata
        (det betyder: Upplt dig).
007:035 D ppnades hans ron, och hans tungas band lstes, och han
        talade redigt och klart.
007:036 Och Jesus frbjd dem att omtala detta fr ngon; men ju mer han
        frbjd dem, dess mer frkunnade de det.
007:037 Och folket hpnade vermttan och sade: Allt har han vl
        bestllt: de dva lter han hra och de stumma tala.

008:001 D vid samma tid ter mycket folk hade kommit tillstdes, och de
        icke hade ngot att ta, kallade han sina lrjungar till sig och
        sade till dem:
008:002 Jag mkar mig ver folket, ty det r redan tre dagar som de
        hava drjt kvar hos mig, och de hava intet att ta.
008:003 Om jag nu lter dem fastande g ifrn mig hem, s uppgivas de p
        vgen; somliga av dem hava ju kommit lngvga ifrn.
008:004 D svarade hans lrjungar honom: Varifrn skall man hr i en
        ken kunna f brd till att mtta dessa med?
008:005 Han frgade dem: Huru mnga brd haven I?  De svarade: Sju.
008:006 D tillsade han folket att lgra sig p marken.  Ock han tog de
        sju brden, tackade Gud och brt dem och gav t sina lrjungar,
        fr att de skulle lgga fram dem; och de lade fram t folket.
008:007 De hade ock ngra f smfiskar; och nr han hade vlsignat
        dessa, bjd han att man likaledes skulle lgga fram dem.
008:008 S to de och blevo mtta.  Och man samlade sedan upp sju korgar
        med verblivna stycken.
008:009 Men antalet av dem som voro tillstdes var vid pass fyra tusen.
        Sedan lt han dem skiljas t.
008:010 Och strax drefter steg han i bten med sina lrjungar och for
        till trakten av Dalmanuta.

008:011 Och fariserna kommo ditut och begynte disputera med honom; de
        ville stta honom p prov och begrde av honom ngot tecken frn
        himmelen.
008:012 D suckade han ur sin andes djup och sade: Varfr begr detta
        slkte ett tecken?  Sannerligen sger jag eder: t detta slkte
        skall intet tecken givas.
008:013 S lmnade han dem och steg ter i bten och for ver till andra
        stranden.

008:014 Och de hade frgtit att taga med sig brd; icke mer n ett enda
        brd hade de med sig i bten.
008:015 Och han bjd dem och sade: Sen till, att I tagen eder till vara
        fr farisernas surdeg och fr Herodes' surdeg.
008:016 D talade de med varandra om att de icke hade brd med sig.
008:017 Men nr han mrkte detta, sade han till dem: Varfr talen I om
        att I icke haven brd med eder?  Fatten och frstn I d nnu
        ingenting?  ro edra hjrtan s frstockade?

008:018 I haven ju gon; sen I d icke?  I haven ju ron; hren I d
        icke?
008:019 Och kommen I icke ihg huru mnga korgar fulla av stycken I
        samladen upp, nr jag brt de fem brden t de fem tusen?  De
        svarade honom: Tolv.
008:020 Och nr jag brt de sju brden t de fyra tusen, huru mnga
        korgar fulla av stycken samladen I d upp?  De svarade: Sju.
008:021 D sade han till dem: Frstn I d nnu ingenting?

008:022 Drefter kommo de till Betsaida.  Och man frde till honom en
        som var blind och bad honom att han skulle rra vid denne.
008:023 D tog han den blinde vid handen och ledde honom utanfr byn;
        sedan spottade han p hans gon och lade hnderna p honom och
        frgade honom: Ser du ngot?
008:024 Han sg d upp och svarade: Jag kan urskilja mnniskorna; jag
        ser dem g omkring, men de likna trd.
008:025 Drefter lade han ter hnderna p hans gon, och nu sg han
        tydligt och var botad och kunde jmvl p lngt hll se allting
        klart.
008:026 Och Jesus bjd honom g hem och sade: G icke ens in i byn.

008:027 Och Jesus gick med sina lrjungar bort till byarna vid Cesarea
        Filippi.  P vgen dit frgade han sina lrjungar och sade till
        dem: Vem sger folket mig vara?
008:028 De svarade och sade: Johannes dparen; andra sga dock Elias,
        andra ter sga: 'Det r en av profeterna.'
008:029 D frgade han dem: Vem sgen d I mig vara?  Petrus svarade
        och sade till honom: Du r Messias.
008:030 D frbjd han dem strngeligen att fr ngon sga detta om
        honom.

008:031 Sedan begynte han undervisa dem om att Mnniskosonen mste lida
        mycket, och att han skulle bliva frkastad av de ldste och
        versteprsterna och de skriftlrde, och att han skulle bliva
        ddad, men att han tre dagar drefter skulle uppst igen.
008:032 Och han talade detta i ofrtckta ordalag.  D tog Petrus honom
        avsides och begynte ivrigt motsga honom.
008:033 Men han vnde sig om, och nr han d sg sina lrjungar, talade
        han strngt till Petrus och sade: G bort, Satan, och st mig
        icke i vgen; ty dina tankar ro icke Guds tankar, utan
        mnniskotankar.

008:034 Och han kallade till sig folket jmte sina lrjungar och sade
        till dem: Om ngon vill efterflja mig, s frsake han sig
        sjlv och tage sitt kors p sig; s flje han mig.
008:035 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den
        som mister sitt liv, fr min och fr evangelii skull, han skall
        bevara det.
008:036 Och vad hjlper det en mnniska, om hon vinner hela vrlden, men
        frlorar sin sjl?
008:037 Och vad kan en mnniska giva till lsen fr sin sjl?
008:038 Den som blyges fr mig och fr mina ord, i detta trolsa och
        syndiga slkte, fr honom skall ock Mnniskosonen blygas, nr
        han kommer i sin Faders hrlighet med de heliga nglarna.


009:001 Ytterligare sade han till dem: Sannerligen sger jag eder:
        Bland dem som hr st finnas ngra som icke skola smaka dden,
        frrn de f se Guds rike vara kommet i sin kraft.

009:002 Sex dagar drefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och
        Johannes och frde dem ensamma upp p ett hgt berg, dr de voro
        allena.  Och hans utseende frvandlades infr dem;
009:003 och hans klder blevo glnsande och mycket vita, s att ingen
        valkare p jorden kan gra klder s vita.
009:004 Och fr dem visade sig Elias jmte Moses, och dessa samtalade
        med Jesus.
009:005 D tog Petrus till orda och sade till Jesus: Rabbi, hr r oss
        gott att vara; lt oss gra tre hyddor, t dig en och t Moses
        en och t Elias en.
009:006 Han visste nmligen icke vad han skulle sga; s stor var deras
        frskrckelse.
009:007 D kom en sky som verskyggde dem, och ur skyn kom en rst:
        Denne r min lskade Son; hren honom.
009:008 Och pltsligt mrkte de, nr de sgo sig omkring, att dr icke
        mer fanns ngon hos dem utom Jesus allena.

009:009 D de sedan gingo ned frn berget, bjd han dem att de icke,
        frrn Mnniskosonen hade uppsttt frn de dda, skulle fr
        ngon omtala vad de hade sett.
009:010 Och de lade mrke till det ordet och begynte tala med varandra
        om vad som kunde menas med att han skulle uppst frn de dda.
009:011 Och de frgade honom och sade: De skriftlrde sga ju att Elias
        frst mste komma?
009:012 Han svarade dem: Elias mste visserligen frst komma och
        upprtta allt igen.  Men huru kan det d vara skrivet om
        Mnniskosonen att han skall lida mycket och bliva fraktad?
009:013 Dock, jag sger eder att Elias redan har kommit; och de frforo
        mot honom alldeles ssom de ville, och ssom det var skrivet att
        det skulle g honom.

009:014 Nr de drefter kommo till lrjungarna, sgo de att mycket folk
        var samlat omkring dem, och att ngra skriftlrde disputerade
        med dem.
009:015 Och strax d allt folket fick se honom, blevo de mycket hpna
        och skyndade fram och hlsade honom.
009:016 D frgade han dem: Varom disputeren I med dem?
009:017 Och en man i folkhopen svarade honom: Mstare, jag har frt
        till dig min son, som r besatt av en stum ande.
009:018 Och varhelst denne fr fatt i honom kastar han omkull honom, och
        fradgan str gossen om munnen, och han gnisslar med tnderna och
        bliver ssom livls.  Nu bad jag dina lrjungar att de skulle
        driva ut honom, men de frmdde det icke.
009:019 D svarade han dem och sade: O du otrogna slkte, huru lnge
        mste jag vara hos eder?  Huru lnge mste jag hrda ut med
        eder?  Fren honom till mig.
009:020 Och de frde honom till Jesus.  Och strax d han fick se Jesus,
        slet och ryckte anden honom, och han fll ned p jorden och
        vltrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.
009:021 Jesus frgade d hans fader: Huru lnge har det varit s med
        honom?  Han svarade: Alltsedan han var ett litet barn;
009:022 och det har ofta hnt att han har kastat honom n i elden, n i
        vattnet, fr att frgra honom.  Men om du frmr ngot, s
        frbarma dig ver oss och hjlp oss.
009:023 D sade Jesus till honom: Om jag frmr, sger du.  Allt frmr
        den som tror.
009:024 Strax ropade gossens fader och sade: Jag tror!  Hjlp min
        otro.
009:025 Men nr Jesus sg att folk strmmade tillsammans dit, tilltalade
        han den orene anden strngt och sade till honom: Du stumme och
        dve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer
        in i honom.
009:026 D skriade han och slet och ryckte gossen svrt och for ut; och
        gossen blev ssom dd, s att folket menade att han verkligen
        var dd.
009:027 Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod
        d upp.

009:028 Nr Jesus drefter hade kommit inomhus, frgade hans lrjungar
        honom, d de nu voro allena: Varfr kunde icke vi driva ut
        honom?
009:029 Han svarade dem: Detta slag kan icke drivas ut genom ngot
        annat n bn och fasta.

009:030 Och de gingo drifrn och vandrade genom Galileen; men han ville
        icke att ngon skulle f veta det.
009:031 Han undervisade nmligen sina lrjungar och sade till dem:
        Mnniskosonen skall bliva verlmnad i mnniskors hnder, och
        man skall dda honom; men tre dagar efter det att han har blivit
        ddad skall han uppst igen.
009:032 Och de frstodo icke vad han sade, men de fruktade att frga
        honom.

009:033 Och de kommo till Kapernaum.  Och nr han hade kommit dit dr
        han bodde, frgade han dem: Vad var det I samtaladen om p
        vgen?
009:034 Men de tego, ty de hade p vgen talat med varandra om vilken
        som vore strst.
009:035 D satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till
        dem: Om ngon vill vara den frste, s vare han den siste av
        alla och allas tjnare.
009:036 Och han tog ett barn och stllde det mitt ibland dem; sedan tog
        han det upp i famnen och sade till dem:
009:037 Den som tager emot ett sdant barn i mitt namn, han tager emot
        mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan
        honom som har snt mig.

009:038 Johannes sade till honom: Mstare, vi sgo huru en man som icke
        fljer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville
        hindra honom, eftersom han icke fljde oss.
009:039 Men Jesus sade: Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt
        namn har gjort en kraftgrning kan strax drefter tala illa om
        mig.
009:040 Ty den som icke r emot oss, han r fr oss.
009:041 Ja, den som giver eder en bgare vatten att dricka, drfr att I
        hren Kristus till--sannerligen sger jag eder: Han skall
        ingalunda g miste om sin ln.
009:042 Och den som frfr en av dessa sm som tro, fr honom vore det
        bttre, om en kvarnsten hngdes om hans hals och han kastades i
        havet.

009:043 Om nu din hand r dig till frfrelse, s hugg av den.  Det r
        bttre fr dig att ing i livet lytt, n att hava bda hnderna
        i behll och komma till Gehenna, till den eld som icke
        utslckes.
009:044
009:045 Och om din fot r dig till frfrelse, s hugg av den.  Det r
        bttre fr dig att ing i livet halt, n att hava bda ftterna
        i behll och kastas i Gehenna.
009:046
009:047 Och om ditt ga r dig till frfrelse, s riv ut det.  Det r
        bttre fr dig att ing i Guds rike engd, n att hava bda
        gonen i behll och kastas i Gehenna,
009:048 dr 'deras mask icke dr och elden icke utslckes'.
009:049 Ty var mnniska mste saltas med eld.
009:050 Saltet r en god sak; men om saltet mister sin slta, varmed
        skolen I d terstlla dess kraft?--Haven salt i eder och
        hllen frid inbrdes.

010:001 Och han stod upp och begav sig drifrn, genom landet p andra
        sidan Jordan, till Judeens omrde.  Och mycket folk frsamlades
        ter omkring honom, och ter undervisade han dem, ssom hans sed
        var.

010:002 D ville ngra fariser snrja honom, och de trdde fram och
        frgade honom om det vore lovligt fr en man att skilja sig frn
        sin hustru.
010:003 Men han svarade och sade till dem: Vad har Moses bjudit eder?
010:004 De sade: Moses tillstadde att en man fick skriva skiljebrev t
        sin hustru och s skilja sig frn henne.
010:005 D sade Jesus till dem: Fr edra hjrtans hrdhets skull skrev
        han t eder detta bud.
010:006 Men redan vid vrldens begynnelse 'gjorde Gud dem till man och
        kvinna'.
010:007 'Frdenskull skall en man vergiva sin fader och sin moder.
010:008 Och de tu skola varda ett ktt.'  S ro de icke mer tv, utan
        ett ktt.
010:009 Vad nu Gud har sammanfogat, det m mnniskan icke tskilja.
010:010 Nr de sedan hade kommit hem, frgade hans lrjungar honom ter
        om detsamma.
010:011 Och han svarade dem: Den som skiljer sig frn sin hustru och
        tager sig en annan hustru, han begr ktenskapsbrott mot henne.
010:012 Och om en hustru skiljer sig frn sin man och tager sig en annan
        man, d begr hon ktenskapsbrott.

010:013 Och man bar fram barn till honom, fr att han skulle rra vid
        dem; men lrjungarna visade bort dem.
010:014 Nr Jesus sg detta, blev han misslynt och sade till dem: Lten
        barnen komma till mig, och frmenen dem det icke; ty Guds rike
        hr sdana till.
010:015 Sannerligen sger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike
        ssom ett barn, han kommer aldrig ditin.
010:016 Och han tog dem upp i famnen och lade hnderna p dem och
        vlsignade dem.

010:017 Nr han sedan begav sig stad fr att fortstta sin vg,
        skyndade en man fram och fll p kn fr honom och frgade
        honom: Gode Mstare, vad skall jag gra fr att f evigt liv
        till arvedel?
010:018 Jesus sade till honom: Varfr kallar du mig god?  Ingen r god
        utom Gud allena.
010:019 Buden knner du: 'Du skall icke drpa', 'Du skall icke beg
        ktenskapsbrott', 'Du skall icke stjla', 'Du skall icke bra
        falskt vittnesbrd', 'Du skall icke undanhlla ngon vad honom
        tillkommer', Hedra din fader och din moder.'
010:020 D svarade han honom: Mstare, allt detta har jag hllit frn
        min ungdom.
010:021 D sg Jesus p honom och fick krlek till honom och sade till
        honom: Ett fattas dig: g bort och slj allt vad du ger och
        giv t de fattiga; d skall du f en skatt i himmelen.  Och kom
        sedan och flj mig.
010:022 Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedrvad
        bort, ty han hade mnga godelar.
010:023 D sg Jesus sig omkring och sade till sina lrjungar: Huru
        svrt r det icke fr dem som hava penningar att komma in i Guds
        rike!
010:024 Men lrjungarna hpnade vid hans ord.  D tog Jesus ter till
        orda och sade till dem: Ja, mina barn, huru svrt r det icke
        att komma in i Guds rike!
010:025 Det r lttare fr en kamel att komma igenom ett nlsga, n fr
        den som r rik att komma in i Guds rike.
010:026 D blevo de nnu mer hpna och sade till varandra: Vem kan d
        bliva frlst?
010:027 Jesus sg p dem och sade: Fr mnniskor r det omjligt, men
        icke fr Gud, ty fr Gud r allting mjligt.

010:028 D tog Petrus till orda och sade till honom: Se, vi hava
        vergivit allt och fljt dig.
010:029 Jesus svarade: Sannerligen sger jag eder: Ingen som fr min
        och evangelii skull har vergivit hus, eller brder eller
        systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods,
010:030 ingen sdan finnes, som icke skall f hundrafalt igen: redan hr
        i tiden hus, och brder och systrar, och mdrar och barn, och
        jordagods, mitt under frfljelser, och i den tillkommande
        tidsldern evigt liv.
010:031 Men mnga som ro de frsta skola bliva de sista, medan de sista
        bliva de frsta.

010:032 Och de voro p vgen upp till Jerusalem.  Och Jesus gick fre
        dem, och de gingo dr bvande; och de som fljde med dem voro
        uppfyllda av fruktan.  D tog han ter till sig de tolv och
        begynte tala till dem om vad som skulle verg honom:
010:033 Se, vi g nu upp till Jerusalem, och Mnniskosonen skall bliva
        verlmnad t versteprsterna och de skriftlrde, och de skola
        dma honom till dden och verlmna honom t hedningarna,
010:034 och dessa skola begabba honom och bespotta honom och gissla
        honom och dda honom; men tre dagar drefter skall han uppst
        igen.

010:035 D trdde Jakob och Johannes, Sebedeus' sner, fram till honom
        och sade till honom: Mstare, vi skulle vilja att du lte oss
        f vad vi nu tnka begra av dig.
010:036 Han frgade dem: Vad viljen I d att jag skall lta eder f?
010:037 De svarade honom: Lt den ene av oss i din hrlighet f sitta
        p din hgra sida, och den andre p din vnstra.
010:038 Men Jesus sade till dem: I veten icke vad I begren.  Kunnen I
        dricka den kalk som jag dricker, eller genomg det dop som jag
        genomgr?
010:039 De svarade honom: Det kunna vi.  D sade Jesus till dem: Ja,
        den kalk jag dricker skolen I f dricka, och det dop jag
        genomgr skolen I genomg,
010:040 men platsen p min hgra sida och platsen p min vnstra
        tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla
        dem fr vilka s r bestmt.

010:041 Nr de tio andra hrde detta, blevo de misslynta p Jakob och
        Johannes.
010:042 D kallade Jesus dem till sig och sade till dem: I veten att de
        som rknas fr folkens furstar upptrda mot dem ssom herrar,
        och att deras mktige lta dem knna sin myndighet.
010:043 Men s r det icke bland eder; utan den som vill bliva strst
        bland eder, han vare de andras tjnare,
010:044 och den som vill vara frmst bland eder, han vare allas drng.
010:045 Ocks Mnniskosonen har ju kommit, icke fr att lta tjna sig,
        utan fr att tjna och giva sitt liv till lsen fr mnga.

010:046 Och de kommo till Jeriko.  Men nr han ter gick ut ifrn
        Jeriko, fljd av sina lrjungar och en ganska stor hop folk,
        satt dr vid vgen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son.
010:047 Nr denne hrde att det var Jesus frn Nasaret, begynte han ropa
        och sga: Jesus, Davids son, frbarma dig ver mig.
010:048 Och mnga tillsade honom strngeligen att han skulle tiga; men
        han ropade nnu mycket mer: Davids son, frbarma dig ver mig.
010:049 D stannade Jesus och sade: Kallen honom hit.  Och de kallade
        p den blinde och sade till honom: Var vid gott mod, st upp;
        han kallar dig till sig.
010:050 D kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom
        fram till Jesus.
010:051 Och Jesus talade till honom och sade: Vad vill du att jag skall
        gra dig?  Den blinde svarade honom: Rabbuni, lt mig f min
        syn.
010:052 Jesus sade till honom: G; din tro har hjlpt dig.  Och strax
        fick han sin syn och fljde honom p vgen.

011:001 Nr de nu nalkades Jerusalem och voro nra Betfage och Betania
        vid Oljeberget, snde han stad tv av sina lrjungar
011:002 och sade till dem: Gn in i byn som ligger mitt framfr eder,
        s skolen I, strax d I kommen ditin, finna en snefle st dr
        bunden, som nnu ingen mnniska har suttit p; lsen den och
        fren den hit.
011:003 Och om ngon frgar eder varfr I gren detta, s skolen I
        svara: 'Herren behver den, men han skall strax snda den
        tillbaka hit.

011:004 D gingo de stad och funno en snefle st dr bunden utanfr
        en port vid vgen, och de lste den.
011:005 Och ngra som stodo dr bredvid sade till dem: Vad gren I?
        Varfr lsen I flen?
011:006 Men de svarade dem ssom Jesus hade bjudit.  D lt man dem
        vara.
011:007 Och de frde flen till Jesus och lade sina mantlar p den,
        och han satte sig upp p den.
011:008 Och mnga bredde ut sina mantlar p vgen, andra ter skuro av
        kvistar och lv p flten och strdde p vgen.
011:009 Och de som gingo fre och de som fljde efter ropade:

          Hosianna!
          Vlsignad vare han som kommer,
          i Herrens namn.
011:010   Vlsignat vare vr fader Davids rike,
          som nu kommer.
          Hosianna i hjden!

011:011 S drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och nr han
        hade sett sig omkring verallt och det redan var sent p dagen,
        gick han med de tolv ut till Betania.

011:012 Nr de dagen drefter voro p vg tillbaka frn Betania, blev
        han hungrig.
011:013 Och d han p avstnd fick se ett fikontrd som hade lv, gick
        han dit fr att se om han till ventyrs skulle finna ngot
        drp; men nr han kom fram till det, fann han intet annat n
        lv, det var icke d fikonens tid.
011:014 D talade han och sade till trdet: Aldrig ngonsin mer te
        ngon frukt av dig.  Och hans lrjungar hrde detta.

011:015 Nr de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen
        och begynte driva ut dem som slde och kpte i helgedomen.  Och
        han sttte omkull vxlarnas bord och duvomnglarnas sten;
011:016 han tillstadde icke heller att man bar ngonting genom
        helgedomen.
011:017 Och han undervisade dem och sade: Det r ju skrivet: 'Mitt hus
        skall kallas ett bnehus fr alla folk.'  Men I haven gjort det
        till en rvarkula.

011:018 D versteprsterna och de skriftlrde fingo hra hrom, skte
        de efter tillflle att frgra honom; ty de fruktade fr honom,
        eftersom allt folket hpnade ver hans undervisning.

011:019 Nr det blev afton, begvo de sig ut ur staden.
011:020 Men d de nu p morgonen ter gingo dr fram, fingo de se
        fikontrdet vara frtorkat nda frn roten.
011:021 D kom Petrus ihg vad som hade skett och sade till honom:
        Rabbi, se, fikontrdet som du frbannade r frtorkat.
011:022 Jesus svarade och sade till dem: Haven tro p Gud.
011:023 Sannerligen sger jag eder: Om ngon sger till detta berg: 'Hv
        dig upp, och kasta dig i havet' och drvid icke tvivlar i sitt
        hjrta, utan tror att det han sger skall ske, d skall det ske
        honom s.
011:024 Drfr sger jag eder: Allt vad I bedjen om och begren, tron
        att det r eder givet; och det skall ske eder s.
011:025 Och nr I stn och bedjen, s frlten, om I haven ngot emot
        ngon, fr att ocks eder Fader, som r i himmelen, m frlta
        eder edra frsyndelser.
011:026

011:027 S kommo de ter till Jerusalem.  Och medan han gick omkring i
        helgedomen, kommo versteprsterna och de skriftlrde och de
        ldste fram till honom;
011:028 och de sade till honom: Med vad myndighet gr du detta?  Och
        vem har givit dig myndighet att gra detta?
011:029 Jesus svarade dem: Jag vill stlla en frga till eder; svaren
        mig p den, s skall ock jag sga eder med vad myndighet jag gr
        detta.
011:030 Johannes' dpelse, var den frn himmelen eller frn mnniskor?
        Svaren mig hrp.
011:031 D verlade de med varandra och sade: Om vi svara: 'Frn
        himmelen', s frgar han: 'Varfr trodden I honom d icke?'
011:032 Eller skola vi svara: 'Frn mnniskor'?--det vgade de icke
        av fruktan fr folket, ty alla hllo fre att Johannes verkligen
        var en profet.
011:033 De svarade allts Jesus och sade: Vi veta det icke.  D sade
        Jesus till dem: S sger icke heller jag eder med vad myndighet
        jag gr detta.

012:001 Och han begynte tala till dem i liknelser: En man planterade en
        vingrd och satte stngsel dromkring och hgg ut ett presskar
        och byggde ett vakttorn; drefter lejde han ut den t
        vingrdsmn och for utrikes.
012:002 Nr sedan rtta tiden var inne, snde han en tjnare till
        vingrdsmnnen, fr att denne av vingrdsmnnen skulle uppbra
        ngon del av vingrdens frukt.
012:003 Men de togo fatt p honom och misshandlade honom och lto honom
        g tomhnt tillbaka.
012:004 ter snde han till dem en annan tjnare.  Honom slogo de i
        huvudet och skymfade.
012:005 Sedan snde han stad nnu en annan, men denne drpte de.
        Likas gjorde de med mnga andra: somliga misshandlade de, och
        andra drpte de.
012:006 Nu hade han ock en enda son, vilken han lskade.  Honom snde
        han slutligen stad till dem, ty han tnkte: 'De skola vl hava
        frsyn fr min son.'
012:007 Men vingrdsmnnen sade till varandra: 'Denne r arvingen; kom,
        lt oss drpa honom, s bliver arvet vrt.'
012:008 Och de togo fatt p honom och drpte honom och kastade honom ut
        ur vingrden.--
012:009 Vad skall nu vingrdens herre gra?  Jo, han skall komma och
        frgra vingrdsmnnen och lmna vingrden t andra.
012:010 Haven I icke lst detta skriftens ord:
          'Den sten som byggningsmnnen frkastade,
          den har blivit en hrnsten;
012:011   av Herren har den blivit detta,
          och underbar r den i vra gon'?

012:012 De hade nu grna velat gripa honom, men de fruktade fr folket;
        ty de frstodo att det var om dem som han hade talat i denna
        liknelse.  S lto de honom vara och gingo sin vg.
012:013 Drefter snde de till honom ngra fariser och herodianer, fr
        att dessa skulle fnga honom genom ngot hans ord.
012:014 Dessa kommo nu och sade till honom: Mstare, vi veta att du r
        sannfrdig och icke frgar efter ngon, ty du ser icke till
        personen, utan lr om Guds vg vad sant r.  r det lovligt att
        giva kejsaren skatt, eller r det icke lovligt?  Skola vi giva
        skatt, eller icke giva?
012:015 Men han frstod deras skrymteri och sade till dem: Varfr sken
        I att snrja mig?  Tagen hit en penning, s att jag fr se
        den.
012:016 D lmnade de fram en sdan.  Drefter frgade han dem: Vems
        bild och verskrift r detta?  De svarade honom: Kejsarens.
012:017 D sade Jesus till dem: S given kejsaren vad kejsaren tillhr,
        och Gud vad Gud tillhr.  Och de frundrade sig hgeligen ver
        honom.

012:018 Sedan kommo till honom ngra av sadducerna, vilka mena att det
        icke gives ngon uppstndelse.  Dessa frgade honom och sade:
012:019 Mstare, Moses har givit oss den freskriften, att om ngon har
        en broder som dr, och som efterlmnar hustru, men icke lmnar
        barn efter sig, s skall han taga sin broders hustru till kta
        och skaffa avkomma t sin broder.
012:020 Nu voro hr sju brder.  Den frste tog sig en hustru, men dog
        utan att lmna ngon avkomma efter sig.
012:021 D tog den andre i ordningen henne, men ocks han dog utan att
        lmna ngon avkomma efter sig; sammalunda den tredje.
012:022 S skedde med alla sju: ingen av dem lmnade ngon avkomma efter
        sig.  Sist av alla dog ock hustrun.
012:023 Vilken av dem skall nu vid uppstndelsen, nr de uppst, f
        henne till hustru?  De hade ju alla sju tagit henne till
        hustru.
012:024 Jesus svarade dem: Visar icke eder frga att I faren vilse och
        varken frstn skrifterna, ej heller Guds kraft?
012:025 Efter uppstndelsen frn de dda taga mn sig icke hustrur, ej
        heller givas hustrur t mn, utan de ro d ssom nglarna i
        himmelen.
012:026 Men vad nu det angr, att de dda uppst, haven I icke lst i
        Moses' bok, p det stlle dr det talas om trnbusken, huru Gud
        sade till honom s: 'Jag r Abrahams Gud och Isaks Gud och
        Jakobs Gud'?
012:027 Han r en Gud icke fr dda, utan fr levande.  I faren mycket
        vilse.

012:028 D trdde en av de skriftlrde fram, en som hade hrt deras
        ordskifte och frsttt att han hade svarat dem vl.  Denne
        frgade honom: Vilket r det frnmsta av alla buden?
012:029 Jesus svarade: Det frnmsta r detta: 'Hr, Israel!  Herren,
        vr Gud, Herren r en.
012:030 Och du skall lska Herren, din Gud, av allt ditt hjrta och av
        all din sjl och av allt ditt frstnd och av all din kraft.'
012:031 Drnst kommer detta: 'Du skall lska din nsta ssom dig
        sjlv.'  Intet annat bud r strre n dessa.
012:032 D svarade den skriftlrde honom: Mstare, du har i sanning
        rtt i vad du sger, att han r en, och att ingen annan r n
        han.
012:033 Och att lska honom av allt sitt hjrta och av allt sitt
        frstnd och av all sin kraft och att lska sin nsta ssom sig
        sjlv, det r 'frmer n alla brnnoffer och slaktoffer'.
012:034 D nu Jesus mrkte att han hade svarat frstndigt, sade han
        till honom: Du r icke lngt ifrn Guds rike.  Sedan dristade
        sig ingen att vidare stlla ngon frga p honom.

012:035 Medan Jesus undervisade i helgedomen, framstllde han denna
        frga: Huru kunna de skriftlrde sga att Messias r Davids
        son?
012:036 David sjlv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse:
          'Herren sade till min herre:
          Stt dig p min hgra sida,
          till dess jag har lagt dina fiender
          dig till en fotapall.'
012:037 S kallar nu David sjlv honom 'herre'; huru kan han d vara
        hans son?

        Och folkskarorna hrde honom grna.

012:038 Och han undervisade dem och sade till dem: Tagen eder till vara
        fr de skriftlrde, som grna g omkring i fotsida klder och
        grna vilja bliva hlsade p torgen
012:039 och grna sitta frmst i synagogorna och p de frmsta platserna
        vid gstabuden--
012:040 detta under det att de utsuga nkors hus, medan de fr syns
        skull hlla lnga bner.  De skola f en dess hrdare dom.

012:041 Och han satte sig mitt emot offerkistorna och sg huru folket
        lade ned penningar i offerkistorna.  Och mnga rika lade dit
        mycket.
012:042 Men en fattig nka kom och lade ned tv skrvar, det r ett
        re.
012:043 D kallade han sina lrjungar till sig och sade till dem:
        Sannerligen sger jag eder: Denna fattiga nka lade dit mer n
        alla de andra som lade ngot i offerkistorna.
012:044 Ty dessa lade alla dit av sitt verfld, men hon lade dit av
        sitt armod allt vad hon hade, s mycket som fanns i hennes go.

013:001 D han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans lrjungar till
        honom: Mstare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!
013:002 Jesus svarade honom: Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men
        hr skall frvisso icke lmnas sten p sten; allt skall bliva
        nedbrutet.

013:003 Nr han sedan satt p Oljeberget, mitt emot helgedomen, frgade
        honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, d de voro
        allena:
013:004 Sg oss nr detta skall ske, och vad som bliver tecknet till
        att tiden r inne, d allt detta skall g i fullbordan.
013:005 D begynte Jesus tala till dem och sade:

        Sen till, att ingen frvillar eder.
013:006 Mnga skola komma under mitt namn och sga: 'Det r jag' och
        skola frvilla mnga.
013:007 Men nr I fn hra krigslarm och rykten om krig, s frloren
        icke besinningen; sdant mste komma, men drmed r nnu icke
        nden inne.
013:008 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det
        skall bliva jordbvningar p den ena orten efter den andra, och
        hungersnd skall uppst; detta r begynnelsen till
        'fdslovndorna'.
013:009 Men tagen I eder till vara.  Man skall d draga eder infr
        domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och stllas
        fram infr landshvdingar och konungar, fr min skull, till ett
        vittnesbrd fr dem.
013:010 Men evangelium mste frst bliva predikat fr alla folk.

013:011 Nr man nu fr eder stad och drager eder infr rtta, s gren
        eder icke frut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som
        bliver eder givet i den stunden, det mn I tala.  Ty det r icke
        I som skolen tala, utan den helige Ande.

013:012 Och den ene brodern skall d verlmna den andre till att ddas,
        ja ock fadern sitt barn; och barn skola stta sig upp mot sina
        frldrar och skola dda dem.
013:013 Och I skolen bliva hatade av alla, fr mitt namns skull.  Men
        den som r stndaktig intill nden, han skall bliva frlst.

013:014 Men nr I fn se 'frdelsens styggelse' st dr han icke
        borde st--den som lser detta, han give akt drp--d m de
        som ro i Judeen fly bort till bergen,
013:015 och den som r p taket m icke stiga ned och g in fr att
        hmta ngot ur sitt hus,
013:016 och den som r ute p marken m icke vnda tillbaka fr att
        hmta sin mantel.
013:017 Och ve de som ro havande, eller som giva di p den tiden!
013:018 Men bedjen att det icke m ske om vintern.
013:019 Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermda, s svr att dess
        like icke har frekommit allt ifrn vrldens begynnelse, frn
        den tid d Gud skapade vrlden, intill nu', ej heller ngonsin
        skall frekomma.
013:020 Och om Herren icke frkortade den tiden, s skulle intet ktt
        bliva frlst; men fr de utvaldas skull, fr de mnniskors
        skull, som han har utvalt, har han frkortat den tiden.

013:021 Och om ngon d sger till eder: 'Se hr r Messias', eller: 'Se
        dr r han', s tron det icke.
013:022 Ty mnniskor som falskeligen sga sig vara Messias skola uppst,
        s ock falska profeter, och de skola gra tecken och under, fr
        att, om mjligt, frvilla de utvalda.
013:023 Men tagen I eder till vara.  Jag har nu sagt eder allt frut.

013:024 Men p den tiden, efter den vedermdan, skall solen frmrkas
        och mnen upphra att giva sitt sken,
013:025 och stjrnorna skola falla ifrn himmelen, och makterna i
        himmelen skola bva.
013:026 Och d skall man f se 'Mnniskosonen komma i skyarna' med stor
        makt och hrlighet.
013:027 Och han skall d snda ut sina nglar och frsamla sina utvalda
        frn de fyra vderstrecken, frn jordens nda till himmelens
        nda.
013:028 Ifrn fikontrdet mn I hr hmta en liknelse.  Nr dess kvistar
        begynna att f save och lven spricka ut, d veten I att
        sommaren r nra.
013:029 Likas, nr I sen detta ske, d kunnen I ock veta att han r
        nra och str fr drren.
013:030 Sannerligen sger jag eder: Detta slkte skall icke frgs,
        frrn allt detta sker.
013:031 Himmel och jord skola frgs, men mina ord skola icke frgs.
013:032 Men om den dagen och den stunden vet ingen ngot, icke nglarna
        i himmelen, icke ens Sonen--ingen utom Fadern.

013:033 Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke nr tiden r inne.
013:034 Ssom nr en man reser utrikes och lmnar sitt hus och giver
        sina tjnare makt och myndighet drver, t var och en hans
        srskilda syssla, och drvid ock bjuder portvaktaren att vaka.
013:035 likas bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke nr husets herre
        kommer, om han kommer p aftonen eller vid midnattstiden eller i
        hanegllet eller p morgonen;
013:036 vaken, s att han icke finner eder sovande, nr han ofrtnkt
        kommer.
013:037 Men vad jag sger till eder, det sger jag till alla: Vaken!

014:001 Tv dagar drefter var det psk och det osyrade brdets hgtid.
        Och versteprsterna och de skriftlrde skte efter tillflle
        att gripa honom med list och dda honom.
014:002 De sade nmligen: Icke under hgtiden, fr att ej oroligheter
        skola uppst bland folket.

014:003 Men nr han var i Betania, i Simon den spetlskes hus, och dr
        lg till bords, kom en kvinna som hade med sig en
        alabasterflaska med smrjelse av dyrbar kta nardus.  Och hon
        brt snder flaskan och gt ut smrjelsen ver hans huvud.
014:004 Ngra som voro dr blevo d misslynta och sade till varandra:
        Varfr skulle denna smrjelse frspillas?
014:005 Man hade ju kunnat slja den fr mer n tre hundra
        silverpenningar och giva dessa t de fattiga.  Och de talade
        hrda ord till henne.
014:006 Men Jesus sade: Lten henne vara.  Varfr oroen I henne?  Det
        r en god grning som hon har gjort mot mig.
014:007 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och nrhelst I viljen
        kunnen I gra dem gott, men mig haven I icke alltid.
014:008 Vad hon kunde, det gjorde hon.  Hon har i frvg smort min kropp
        ssom en tillredelse till min begravning.
014:009 Och sannerligen sger jag eder: Varhelst i hela vrlden
        evangelium bliver predikat, dr skall ock det som hon nu har
        gjort bliva omtalat, henne till minnelse.

014:010 Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till
        versteprsterna och ville frrda honom t dem.
014:011 Nr de hrde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en
        summa penningar.  Sedan skte han efter tillflle att frrda
        honom, d lgligt var.

014:012 P frsta dagen i det osyrade brdets hgtid, nr man slaktade
        pskalammet, sade hans lrjungar till honom: Vart vill du att
        vi skola g och reda till, s att du kan ta pskalammet?
014:013 D snde han stad tv av sina lrjungar och sade till dem: Gn
        in i staden; dr skolen I mta en man som br en kruka vatten.
        Fljen honom.
014:014 Och sgen till husbonden i det hus dr han gr in: 'Mstaren
        frgar: Var finnes hrbrget dr jag skall ta pskalammet med
        mina lrjungar?'
014:015 D skall han visa eder en stor sal i vre vningen, tillredd och
        ordnad fr mltid; reden till t oss dr.
014:016 Och lrjungarna begvo sig i vg och kommo in i staden och funno
        det s som han hade sagt dem; och de redde till pskalammet.

014:017 Nr det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
014:018 Och medan de lgo till bords och to, sade Jesus: Sannerligen
        sger jag eder: En av eder skall frrda mig, 'den som ter med
        mig'.
014:019 D begynte de bedrvas och frga honom, den ene efter den andre:
        Icke r det vl jag?
014:020 Och han sade till dem: Det r en av de tolv, den som jmte mig
        doppar i fatet.
014:021 Ja, Mnniskosonen skall g bort, ssom det r skrivet om honom;
        men ve den mnniska genom vilken Mnniskosonen bliver frrdd!
        Det hade varit bttre fr den mnniskan, om hon icke hade blivit
        fdd.

014:022 Medan de nu to, tog han ett brd och vlsignade det och brt
        det och gav t dem och sade: Tagen detta; detta r min
        lekamen.
014:023 Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav t dem; och de
        drucko alla drav.
014:024 Och han sade till dem: Detta r mitt blod, frbundsblodet, som
        varder utgjutet fr mnga.
014:025 Sannerligen sger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som
        kommer frn vintrd, frrn p den dag d jag dricker det nytt i
        Guds rike.

014:026 Nr de sedan hade sjungit lovsngen, gingo de ut till
        Oljeberget.
014:027 D sade Jesus till dem: I skolen alla komma p fall; ty det r
        skrivet:
          'Jag skall sl herden,
          och fren skola frskingras.'
014:028 Men efter min uppstndelse skall jag fre eder g till
        Galileen.
014:029 D svarade Petrus honom: Om n alla andra komma p fall, s
        skall dock jag det icke.
014:030 Jesus sade till honom: Sannerligen sger jag dig: Redan i denna
        natt, frrn hanen har galit tv gnger, skall du tre gnger
        frneka mig.
014:031 D frskrade han nnu ivrigare: Om jag n mste d med dig, s
        skall jag dock icke frneka dig.  Sammalunda sade ock alla de
        andra.  Och de kommo till ett stlle som kallades Getsemane.

014:032 D sade han till sina lrjungar: Bliven kvar hr, medan jag
        beder.
014:033 Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han
        begynte bva och ngslas.
014:034 Och han sade till dem: Min sjl r djupt bedrvad, nda till
        dds; stannen kvar hr och vaken.
014:035 Drefter gick han litet lngre bort och fll ned p jorden och
        bad, att om mjligt vore, den stunden skulle bliva honom
        besparad.
014:036 Och han sade: Abba, Fader, allt r mjligt fr dig.  Tag denna
        kalk ifrn mig.  Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!
014:037 Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande.  D sade han till
        Petrus: Simon, sover du?  Frmdde du d icke vaka en kort
        stund?
014:038 Vaken, och bedjen att I icke mn komma i frestelse.  Anden r
        villig, men kttet r svagt.
014:039 Och han gick ter bort och bad och sade samma ord.
014:040 Nr han sedan kom tillbaka, fann han dem ter sovande, ty deras
        gon voro frtyngda.  Och de visste icke vad de skulle svara
        honom.
014:041 Fr tredje gngen kom han tillbaka och sade d till dem: Ja, I
        soven nnu alltjmt och vilen eder!  Det r nog.  Stunden r
        kommen.  Mnniskosonen skall nu bliva verlmnad i syndarnas
        hnder.
014:042 Stn upp, lt oss g; se, den som frrder mig r nra.

014:043 Och i detsamma, medan han nnu talade, kom Judas, en av de tolv,
        och jmte honom en folkskara med svrd och stavar, utsnd frn
        versteprsterna och de skriftlrde och de ldste.
014:044 Men frrdaren hade kommit verens med dem om ett tecken och
        sagt: Den som jag kysser, den r det; honom skolen I gripa och
        fra bort under sker bevakning.
014:045 Och nr han nu kom dit, trdde han strax fram till honom och
        sade: Rabbi!  och kysste honom hftigt.
014:046 D grepo de Jesus och togo honom fngen.

014:047 Men en av dem som stodo dr bredvid drog sitt svrd och hgg
        till versteprstens tjnare och hgg s av honom rat.

014:048 Och Jesus talade till dem och sade: Ssom mot en rvare haven I
        gtt ut med svrd och stavar fr att fasttaga mig.
014:049 Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat,
        utan att I haven gripit mig.  Men skrifterna skulle ju
        fullbordas.

014:050 D vergvo de honom alla och flydde.
014:051 Och bland dem som hade fljt med honom var en ung man, hljd i
        ett linneklde, som var kastat ver blotta kroppen; honom grepo
        de.
014:052 Men han lmnade linnekldet kvar och flydde undan naken.

014:053 S frde de nu Jesus bort till versteprsten, och dr
        frsamlade sig alla versteprsterna och de ldste och de
        skriftlrde.
014:054 Och Petrus fljde honom p avstnd nda in p versteprstens
        grd; dr satt han sedan tillsammans med tjnarna och vrmde sig
        vid elden.

014:055 Och versteprsterna och hela Stora rdet skte efter ngot
        vittnesbrd mot Jesus, fr att kunna dda honom; men de funno
        intet.
014:056 Ty vl vittnade mnga falskt mot honom, men vittnesbrden stmde
        icke verens.
014:057 Och ngra stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:
014:058 Vi hava sjlva hrt honom sga: 'Jag skall bryta ned detta
        tempel, som r gjort med hnder, och skall sedan p tre dagar
        bygga upp ett annat, som icke r gjort med hnder.'
014:059 Men icke ens i det stycket stmde deras vittnesbrd verens.
014:060 D stod versteprsten upp ibland dem och frgade Jesus och
        sade: Svarar du intet?  Huru r det med det som dessa vittna
        mot dig?
014:061 Men han teg och svarade intet.  ter frgade versteprsten
        honom och sade till honom: r du Messias, den Hgtlovades Son?
014:062 Jesus svarade: Jag r det.  Och I skolen f se Mnniskosonen
        sitta p Maktens hgra sida och komma med himmelens skyar.
014:063 D rev versteprsten snder sina klder och sade: Vad behva
        vi mer ngra vittnen?
014:064 I hrden hdelsen.  Vad synes eder?  D dmde de alla honom
        skyldig till dden.
014:065 Och ngra begynte spotta p honom; och sedan de hade hljt ver
        hans ansikte, slogo de honom p kinderna med knytnvarna och
        sade till honom: Profetera.  Ocks rttstjnarna slogo honom p
        kinderna.

014:066 Medan nu Petrus befann sig drnere p grden, kom en av
        versteprstens tjnstekvinnor dit.
014:067 Och nr hon fick se Petrus, dr han satt och vrmde sig, sg hon
        p honom och sade: Ocks du var med nasaren, denne Jesus.
014:068 Men han nekade och sade: Jag varken vet eller frstr vad du
        menar.  Sedan gick han ut p den yttre grden.
014:069 Nr tjnstekvinnan d fick se honom dr, begynte hon ter sga
        till dem som stodo bredvid: Denne r en av dem.
014:070 D nekade han ter.  Litet drefter sade terigen de som stodo
        dr bredvid till Petrus: Frvisso r du en av dem; du r ju
        ocks en galil.
014:071 D begynte han frbanna sig och svrja: Jag knner icke den man
        som I talen om.
014:072 Och i detsamma gol hanen fr andra gngen.  D kom Petrus ihg
        Jesu ord, huru han hade sagt till honom: Frrn hanen har galit
        tv gnger, skall du tre gnger frneka mig.  Och han brast ut i
        grt.

015:001 Sedan nu versteprsterna, tillsammans med de ldste och de
        skriftlrde, hela Stora rdet, p morgonen hade fattat sitt
        beslut, lto de strax binda Jesus och frde honom bort och
        verlmnade honom t Pilatus.
015:002 D frgade Pilatus honom: r du judarnas konung?  Han svarade
        honom och sade: Du sger det sjlv.
015:003 Och versteprsterna framstllde mnga anklagelser mot honom.
015:004 Pilatus frgade honom d ter och sade: Svarar du intet?  Du
        hr ju huru mycket det r som de anklaga dig fr.
015:005 Men Jesus svarade intet mer, s att Pilatus frundrade sig.

015:006 Nu plgade han vid hgtiden giva dem en fnge ls, den som de
        begrde.
015:007 Och dr fanns d en man, han som kallades Barabbas, vilken satt
        fngslad jmte de andra som hade gjort upplopp och under
        upploppet begtt drp.
015:008 Folket kom ditupp och begynte begra att han skulle gra t dem
        ssom han plgade gra.
015:009 Pilatus svarade dem och sade: Viljen I att jag skall giva eder
        'judarnas konung' ls?
015:010 Han frstod nmligen att det var av avund som versteprsterna
        hade dragit Jesus infr rtta.
015:011 Men versteprsterna uppeggade folket till att begra att han
        hellre skulle giva dem Barabbas ls.
015:012 Nr allts Pilatus ter tog till orda och frgade dem: Vad
        skall jag d gra med den som I kallen 'judarnas konung'?,
015:013 s skriade de ter: Korsfst honom!
015:014 Men Pilatus frgade dem: Vad ont har han d gjort?  D skriade
        de nnu ivrigare: Korsfst honom!
015:015 Och eftersom Pilatus ville gra folket till viljes, gav han dem
        Barabbas ls; men Jesus lt han gissla och utlmnade honom sedan
        till att korsfstas.

015:016 Och krigsmnnen frde honom in i palatset, eller pretoriet, och
        kallade tillhopa hela den romerska vakten.
015:017 Och de kldde p honom en purpurfrgad mantel och vredo samman
        en krona av trnen och satte den p honom.
015:018 Sedan begynte de hlsa honom: Hell dig, judarnas konung!
015:019 Och de slogo honom i huvudet med ett rr och spottade p honom;
        drvid bjde de kn och gvo honom sin hyllning.
015:020 Och nr de hade begabbat honom, kldde de av honom den
        purpurfrgade manteln och satte p honom hans egna klder och
        frde honom ut fr att korsfsta honom.

015:021 Och en man som kom utifrn marken gick dr fram, Simon frn
        Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att g
        med och bra hans kors.

015:022 Och de frde honom till Golgataplatsen (det betyder
        huvudskalleplatsen).
015:023 Och de rckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke
        emot det.
015:024 Och de korsfste honom och delade sedan hans klder mellan sig,
        genom att kasta lott om vad var och en skulle f.
015:025 Och det var vid tredje timmen som de korsfste honom.
015:026 Och den verskrift som man hade satt upp ver honom, fr att
        angiva vad han var anklagad fr, hade denna lydelse: Judarnas
        konung.

015:027 Och de korsfste med honom tv rvare, den ene p hans hgra
        sida och den andre p hans vnstra.
015:028
015:029 Och de som gingo dr frbi bespottade honom och skakade huvudet
        och sade: Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp
        det igen inom tre dagar'!
015:030 Hjlp dig nu sjlv, och stig ned frn korset.
015:031 Sammalunda talade ock versteprsterna, jmte de skriftlrde,
        begabbande ord med varandra och sade: Andra har han hjlpt; sig
        sjlv kan han icke hjlpa.
015:032 Han som r Messias, Israels konung, han stige nu ned frn
        korset, s att vi f se det och tro.  Ocks de mn som voro
        korsfsta med honom smdade honom.

015:033 Men vid sjtte timmen kom ver hela landet ett mrker, som
        varade nda till nionde timmen.
015:034 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hg rst: Eloi, Eloi,
        lema sabaktani?; det betyder: Min Gud, min Gud, varfr har
        du vergivit mig?
015:035 D ngra av dem som stodo dr bredvid hrde detta, sade de:
        Hr, han kallar p Elias.
015:036 Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ttikvin och
        satte den p ett rr och gav honom att dricka, i det han sade:
        Lt oss se om Elias kommer och tager honom ned.
015:037 Men Jesus ropade med hg rst och gav upp andan.

015:038 D rmnade frlten i templet i tv stycken, uppifrn och nda
        ned.
015:039 Men nr hvitsmannen, som stod dr mitt emot honom, sg att han
        p sdant stt gav upp andan, sade han: Frvisso var denne man
        Guds Son.

015:040 Ocks ngra kvinnor stodo dr p avstnd och sgo vad som
        skedde.  Bland dessa voro jmvl Maria frn Magdala och den
        Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, s ock Salome
015:041--vilka hade fljt honom och tjnat honom, medan han var i
        Galileen--drtill mnga andra kvinnor, de som med honom hade
        vandrat upp till Jerusalem.

015:042 Det var nu tillredelsedag (det r dagen fre sabbaten), och det
        hade blivit afton.
015:043 Josef frn Arimatea, en ansedd rdsherre och en av dem som
        vntade p Guds rike, tog drfr nu mod till sig och gick in
        till Pilatus och utbad sig att f Jesu kropp.
015:044 D frundrade sig Pilatus ver att Jesus redan skulle vara dd,
        och han kallade till sig hvitsmannen och frgade honom om det
        var lnge sedan han hade dtt.
015:045 Och nr han av hvitsmannen hade ftt veta huru det var, sknkte
        han t Josef hans dda kropp.
015:046 Denne kpte d en linneduk och tog honom ned och svepte honom i
        linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en
        klippa; sedan vltrade han en sten fr ingngen till graven.
015:047 Men Maria frn Magdala och den Maria som var Joses' moder sgo
        var han lades.

016:001 Och nr sabbaten var frliden, kpte Maria frn Magdala och den
        Maria som var Jakobs moder och Salome vlluktande kryddor, fr
        att sedan g stad och smrja honom.
016:002 Och bittida om morgonen p frsta veckodagen kommo de till
        graven, redan vid soluppgngen.
016:003 Och de sade till varandra: Vem skall t oss vltra bort stenen
        frn ingngen till graven?
016:004 Men nr de sgo upp, fingo de se att stenen redan var
        bortvltrad.  Den var nmligen mycket stor.
016:005 Och nr de hade kommit in i graven, fingo de se en ung man sitta
        dr p hgra sidan, kldd i en vit fotsid kldnad; och de blevo
        frskrckta.
016:006 Men han sade till dem: Varen icke frskrckta.  I sken Jesus
        frn Nasaret, den korsfste.  Han r uppstnden, han r icke
        hr.  Se dr r platsen dr de lade honom.
016:007 Men gn bort och sgen till hans lrjungar, och srskilt till
        Petrus: 'Han skall fre eder g till Galileen; dr skolen I f
        se honom, ssom han bar sagt eder.'
016:008 D gingo de ut och flydde bort ifrn graven, ty bvan och
        bestrtning hade kommit ver dem.  Och i sin fruktan sade de
        intet till ngon.

016:009 [1] Men efter sin uppstndelse visade han sig p frsta
        veckodagens morgon frst fr Maria frn Magdala, ur vilken han
        hade drivit ut sju onda andar.
016:010 Hon gick d och omtalade det fr dem som hade fljt med honom,
        och som nu srjde och grto.
016:011 Men nr dessa hrde sgas att han levde och hade blivit sedd av
        henne, trodde de det icke.

016:012 Drefter uppenbarade han sig i en annan skepnad fr tv av dem,
        medan de voro stadda p vandring utt landsbygden.
016:013 Ocks dessa gingo bort och omtalade det fr de andra; men icke
        heller dem trodde man.

016:014 Sedan uppenbarade han sig ocks fr de elva, nr de lgo till
        bords; och han frebrdde dem d deras otro och deras hjrtans
        hrdhet, i det att de icke hade trott dem som hade sett honom
        vara uppstnden.

016:015 Och han sade till dem: Gn ut i hela vrlden och prediken
        evangelium fr allt skapat.
016:016 Den som tror och bliver dpt, han skall bliva frlst; men den
        som icke tror, han skall bliva frdmd.
016:017 Och dessa tecken skola tflja dem som tro: genom mitt namn
        skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungoml,
016:018 ormar skola de taga i hnderna, och om de dricka ngot ddande
        gift, s skall det alls icke skada dem; p sjuka skola de lgga
        hnderna, och de skola d bliva friska.

016:019 Drefter, sedan Herren Jesus hade talat med dem, blev han
        upptagen i himmelen och satte sig p Guds hgra sida.
016:020 Men de gingo ut och predikade allestdes.  Och Herren verkade
        med dem och stadfste ordet genom de tecken som tfljde det.

[1] V. 9-20 se Nya testamentets text i Ordfrklaringarna.



Evangelium enligt Lukas


001:001 Alldenstund mnga andra hava fretagit sig att om de hndelser,
        som bland oss hava timat, avfatta berttelser,
001:002 i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som sjlva
        voro syna vittnen och ordets tjnare,
001:003 s har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt nda
        ifrn begynnelsen, beslutit mig fr att i fljd och ordning
        skriva drom till dig, dle Teofilus,
001:004 s att du kan inse huru tillfrlitliga de stycken ro, i vilka
        du har blivit undervisad.
001:005 P den tid d Herodes var konung ver Judeen levde en prst vid
        namn Sakarias, av Abias' dagsavdelning.  Denne hade till hustru
        en av Arons dttrar som hette Elisabet.
001:006 De voro bda rttfrdiga infr Gud och vandrade ostraffligt
        efter alla Herrens bud och stadgar.
001:007 Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och bda voro
        de komna till hg lder.
001:008 Medan han nu en gng, nr ordningen kom till hans avdelning,
        gjorde prsterlig tjnst infr Gud,
001:009 hnde det sig, vid den vliga lottningen om de prsterliga
        sysslorna, att det tillfll honom att g in i Herrens tempel och
        tnda rkelsen.
001:010 Och hela menigheten stod utanfr och bad, medan rkoffret
        frrttades.
001:011 D visade sig fr honom en Herrens ngel, stende p hgra sidan
        om rkelsealtaret.
001:012 Och nr Sakarias sg honom, blev han frskrckt, och fruktan
        fll ver honom.
001:013 Men ngeln sade till honom: Frukta icke, Sakarias; ty din bn
        r hrd, och din hustru Elisabet skall fda dig en son, och
        honom skall du giva namnet Johannes.
001:014 Och han skall bliva dig till gldje och frjd, och mnga skola
        gldja sig ver hans fdelse.
001:015 Ty han skall bliva stor infr Herren.  Vin och starka drycker
        skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han
        bliva uppfylld av helig ande.
001:016 Och mnga av Israels barn skall han omvnda till Herren, deras
        Gud.
001:017 Han skall g framfr honom i Elias' ande och kraft, fr att
        'vnda fdernas hjrtan till barnen' och omvnda de ohrsamma
        till de rttfrdigas sinnelag, s att han skaffar t Herren ett
        vlberett folk.
001:018 D sade Sakarias till ngeln: Varav skall jag veta detta?  Jag
        r ju sjlv gammal, och min hustru r kommen till hg lder.
001:019 ngeln svarade och sade till honom: Jag r Gabriel, som str
        infr Gud, och jag r utsnd fr att tala till dig och frkunna
        dig detta glada budskap.
001:020 Och se, nda till den dag d detta sker skall du vara mlls och
        icke kunna tala, drfr att du icke trodde mina ord, vilka dock
        i sin tid skola fullbordas.
001:021 Och folket stod och vntade p Sakarias och frundrade sig ver
        att han s lnge drjde i templet;
001:022 och nr han kom ut, kunde han icke tala till dem.  D frstodo
        de att han hade sett ngon syn i templet.  Och han tecknade t
        dem och frblev stum.
001:023 Och nr tiden fr hans tjnstgring hade gtt till nda, begav
        han sig hem.
001:024 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och hll
        sig dold i fem mnader;
001:025 och hon sade: S har Herren gjort med mig nu, d han har sett
        till min smlek bland mnniskorna, fr att borttaga den.
001:026 I sjtte mnaden blev ngeln Gabriel snd av Gud till en stad i
        Galileen som hette Nasaret,
001:027 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av
        Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
001:028 Och ngeln kom in till henne och sade: Hell dig, du
        hgtbendade!  Herren r med dig.
001:029 Men hon blev mycket frskrckt vid hans ord och tnkte p vad
        denna hlsning mnde innebra.
001:030 D sade ngeln till henne: Frukta icke, Maria; ty du har funnit
        nd fr Gud.
001:031 Se, du skall bliva havande och fda en son, och honom skall du
        giva namnet Jesus.
001:032 Han skall bliva stor och kallas den Hgstes Son, och Herren Gud
        skall giva honom hans fader Davids tron.
001:033 Och han skall vara konung ver Jakobs hus till evig tid, och p
        hans rike skall ingen nde vara.
001:034 D sade Maria till ngeln: Huru skall detta ske?  Jag vet ju
        icke av ngon man.
001:035 ngeln svarade och sade till henne: Helig ande skall komma ver
        dig, och kraft frn den Hgste skall verskygga dig; drfr
        skall ock det heliga som varder ftt kallas Guds Son.
001:036 Och se, jmvl din frnka Elisabet har blivit havande och skall
        fda en son, nu p sin lderdom; och detta r sjtte mnaden fr
        henne, som sges vara ofruktsam.
001:037 Ty fr Gud kan intet vara omjligt.
001:038 D sade Maria: Se, jag r Herrens tjnarinna; ske mig ssom du
        har sagt.  Och ngeln lmnade henne.

001:039 En av de nrmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt
        till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
001:040 Och hon trdde in i Sakarias' hus och hlsade Elisabet.
001:041 Nr d Elisabet hrde Marias hlsning, spratt barnet till i
        hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
001:042 och brast ut och ropade hgt och sade: Vlsignad vare du bland
        kvinnor, och vlsignad din livsfrukt!
001:043 Men varfr sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
001:044 Se, nr ljudet av din hlsning ndde mina ron, spratt barnet
        till av frjd i mitt liv.
001:045 Och salig r du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev
        dig sagt frn Herren.
001:046 D sade Maria:
          Min sjl prisar storligen Herren,
001:047   och min ande frjdar sig i Gud, min Frlsare.
001:048   Ty han har sett till sin tjnarinnas ringhet;
          och se, hrefter skola alla slkten prisa mig salig.
001:049   Ty den Mktige har gjort stora ting med mig,
          och heligt r hans namn.
001:050   Hans barmhrtighet varar frn slkte till slkte
          ver dem som frukta honom.
001:051   Han har utfrt vldiga grningar med sin arm,
          han har frskingrat dem som tnkte vermodiga tankar
              i sina hjrtan.
001:052   Hrskare har han strtat frn deras troner,
          och ringa mn har han upphjt;
001:053   hungriga har han mttat med sitt goda,
          och rika har han skickat bort med tomma hnder.
001:054   Han har tagit sig an sin tjnare Israel
          och tnkt p att bevisa barmhrtighet
001:055   mot Abraham
          och mot hans sd till evig tid,
          efter sitt lfte till vra fder.
001:056 Och Maria stannade hos henne vid pass tre mnader och vnde
        drefter hem igen.
001:057 S var nu fr Elisabet tiden inne, d hon skulle fda; och hon
        fdde en son.
001:058 Och nr hennes grannar och frnder fingo hra att Herren hade
        bevisat henne s stor barmhrtighet, gladde de sig med henne.
001:059 Och p ttonde dagen kommo de fr att omskra barnet; och de
        ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
001:060 Men hans moder tog till orda och sade: Ingalunda; han skall
        heta Johannes.
001:061 D sade de till henne: I din slkt finnes ju ingen som har det
        namnet.
001:062 Och de frgade hans fader genom tecken vad han ville att barnet
        skulle heta.
001:063 D begrde han en tavla och skrev dessa ord: Johannes r hans
        namn.  Och alla frundrade sig.
001:064 Men i detsamma ppnades hans mun, och hans tunga lstes, och han
        talade och lovade Gud.
001:065 Och deras grannar betogos alla av hpnad, och ryktet om allt
        detta gick ut ver Judeens hela bergsbygd.
001:066 Och alla som hrde det lade mrke drtill och sade: Vad mnde
        vl varda av detta barn?  Ocks var ju Herrens hand med honom.
001:067 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och
        profeterade och sade:
001:068   Lovad vare Herren, Israels Gud,
          som har sett till sitt folk och berett det frlossning,
001:069   och som har upprttat t oss ett frlsningens horn
          i sin tjnare Davids hus,
001:070   ssom han hade lovat
          genom sin forntida heliga profeters mun.
001:071   Ty han ville frlsa oss frn vra ovnner
          och ur alla vra motstndares hand,
001:072   och s gra barmhrtighet med vra fder
          och tnka p sitt heliga frbund,
001:073   vad han med ed hade lovat fr vr fader Abraham,
001:074   Han ville beskra oss
          att f tjna honom utan fruktan,
          frlsta ur vra ovnners hand,
001:075   ja, att gra tjnst infr honom i helighet och rttfrdighet
          i alla vra dagar.
001:076   Och du, barn, skall bliva kallad
          den Hgstes profet,
          ty du skall g framfr Herren
          och bereda vgar fr honom,
001:077   till att giva hans folk kunskap om frlsning,
          i det att deras synder bliva dem frltna.
001:078   S skall ske fr vr Guds frbarmande krleks skull,
          som skall lta ett ljus g upp
          och skda ned till oss frn hjden,
001:079   fr att 'skina ver dem som sitta i mrker och ddsskugga'
          och s styra vra ftter in p fridens vg.
001:080 Och barnet vxte upp och blev allt starkare i anden.  Och han
        vistades i knen, intill den dag d han skulle trda fram fr
        Israel.

002:001 Och det hnde sig vid den tiden att frn kejsar Augustus utgick
        ett pbud att hela vrlden skulle skattskrivas.
002:002 Detta var den frsta skattskrivningen, och den hlls, nr
        Kvirinius var landshvding ver Syrien.
002:003 D frdades alla var och en till sin stad, fr att lta
        skattskriva sig.
002:004 S gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och
        slkt, for han frn staden Nasaret i Galileen upp till Davids
        stad, som heter Betlehem, i Judeen,
002:005 fr att lta skattskriva sig jmte Maria, sin trolovade, som var
        havande.
002:006 Medan de voro dr, hnde sig att tiden var inne, d hon skulle
        fda.
002:007 Och hon fdde sin frstfdde son och lindade honom och lade
        honom i en krubba, ty det fanns icke rum fr dem i hrbrget.
002:008 I samma nejd voro d ngra herdar ute p marken och hllo vakt
        om natten ver sin hjord.
002:009 D stod en Herrens ngel framfr dem, och Herrens hrlighet
        kringstrlade dem; och de blevo mycket frskrckta.
002:010 Men ngeln sade till dem: Varen icke frskrckta.  Se, jag
        bdar eder en stor gldje, som skall vederfaras allt folket.
002:011 Ty i dag har en Frlsare blivit fdd t eder i Davids stad, och
        han r Messias, Herren.
002:012 Och detta skall fr eder vara tecknet: I skolen finna ett nyftt
        barn, som ligger lindat i en krubba.
002:013 I detsamma sgs dr jmte ngeln en stor hop av den himmelska
        hrskaran, och de lovade Gud och sade:
002:014   ra vare Gud i hjden,
          och frid p jorden,
          bland mnniskor till vilka han har behag!
002:015 Nr s nglarna hade farit ifrn herdarna upp i himmelen, sade
        dessa till varandra: Lt oss nu g till Betlehem och se det som
        dr har skett, och som Herren har kungjort fr oss.
002:016 Och de skyndade stad dit och funno Maria och Josef, och barnet
        som lg i krubban.
002:017 Och nr de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt
        till dem om detta barn.
002:018 Och alla som hrde det frundrade sig ver vad herdarna
        berttade fr dem.
002:019 Men Maria gmde och begrundade allt detta i sitt hjrta.
002:020 Och herdarna vnde tillbaka och prisade och lovade Gud fr allt
        vad de hade ftt hra och se, alldeles ssom det blivit dem
        sagt.
002:021 Nr sedan tta dagar hade gtt till nda och han skulle
        omskras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit
        nmnt av ngeln, frrn han blev avlad i sin moders liv.
002:022 Och nr deras reningsdagar hade gtt till nda, de som voro
        freskrivna i Moses' lag, frde de honom upp till Jerusalem fr
        att bra honom fram infr Herren,
002:023 enligt den freskriften i Herrens lag, att allt mankn som
        ppnar moderlivet skall rknas ssom helgat t Herren,
002:024 s ock fr att offra ett par duvor eller tv unga turturduvor,
        ssom stadgat var i Herrens lag.
002:025 I Jerusalem levde d en man, vid namn Simeon, en rttfrdig och
        from man, som vntade p Israels trst; och helig ande var ver
        honom.
002:026 Och av den helige Ande hade han ftt den uppenbarelsen att han
        icke skulle se dden, frrn han hade ftt se Herrens Smorde.
002:027 Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen.  Och nr
        frldrarna buro in barnet Jesus, fr att s gra med honom som
        sed var efter lagen,
002:028 d tog ocks han honom i sin famn och lovade Gud och sade:
002:029   Herre, nu lter du din tjnare fara hdan
          i frid, efter ditt ord,
002:030   ty mina gon hava sett din frlsning,
002:031   vilken du har berett till att skdas av alla folk:
002:032   ett ljus som skall uppenbaras fr hedningarna,
          och en hrlighet som skall givas t ditt folk Israel.
002:033 Och hans fader och moder frundrade sig ver det som sades om
        honom.
002:034 Och Simeon vlsignade dem och sade till Maria, hans moder: Se,
        denne r satt till fall eller upprttelse fr mnga i Israel,
        och till ett tecken som skall bliva motsagt.
002:035 Ja, ocks genom din sjl skall ett svrd g.  S skola mnga
        hjrtans tankar bliva uppenbara.
002:036 Dr fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers
        stam.  Hon var kommen till hg lder; i sju r hade hon levat
        med sin man, frn den tid d hon var jungfru,
002:037 och hon var nu nka, ttiofyra r gammal.  Och hon lmnade
        aldrig helgedomen, utan tjnade dr Gud med fastor och bner,
        natt och dag.
002:038 Hon kom ocks i samma stund tillstdes och prisade Gud och
        talade om honom till alla dem som vntade p frlossning fr
        Jerusalem.
002:039 Och nr de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag,
        vnde de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.
002:040 Men barnet vxte upp och blev allt starkare och uppfylldes av
        vishet; och Guds nd var ver honom.
002:041 Nu plgade hans frldrar rligen vid pskhgtiden begiva sig
        till Jerusalem.
002:042 Nr han var tolv r gammal, gingo de ocks dit upp, ssom sed
        var vid hgtiden.
002:043 Men nr de hade varit med om alla hgtidsdagarna och vnde hem
        igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans
        frldrar lade mrke drtill.
002:044 De menade att han var med i ressllskapet och vandrade s en
        dagsled och skte efter honom bland frnder och vnner.
002:045 Nr de d icke funno honom, vnde de tillbaka till Jerusalem och
        skte efter honom.
002:046 Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, dr han satt
        mitt ibland lrarna och hrde p dem och frgade dem;
002:047 och alla som hrde honom blevo uppfyllda av hpnad ver hans
        frstnd och hans svar.
002:048 Nr de nu fingo se honom dr, frundrade de sig hgeligen; och
        hans moder sade till honom: Min son, varfr gjorde du oss
        detta?  Se, din fader och jag hava skt efter dig med stor oro.
002:049 D sade han till dem: Varfr behvden I ska efter mig?
        Vissten I d icke att jag br vara dr min Fader bor?
002:050 Men de frstodo icke det som han talade till dem.
002:051 S fljde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem
        underdnig.  Och hans moder gmde allt detta i sitt hjrta.
002:052 Och Jesus vxte till i lder och vishet och nd infr Gud och
        mnniskor.

003:001 I femtonde ret av kejsar Tiberius' regering, nr Pontius
        Pilatus var landshvding i Judeen, och Herodes var landsfurste i
        Galileen, och hans broder Filippus landsfurste i Itureen och
        Trakonitis-landet, och Lysanias landsfurste i Abilene,
003:002 p den tid d Hannas var versteprst jmte Kaifas--d kom
        Guds befallning till Johannes, Sakarias' son, i knen;
003:003 och han gick stad och predikade i hela trakten omkring Jordan
        bttringens dpelse till syndernas frltelse.
003:004 S uppfylldes vad som var skrivet i profeten Esaias' utsagors
        bok:
          Hr rsten av en som ropar i knen:
          Bereden vgen fr Herren,
          gren stigarna jmna fr honom.
003:005   Alla dalar skola fyllas
          och alla berg och hjder snkas;
          vad krokigt r skall bliva rak vg,
          och vad olndigt r skall bliva slta stigar;
003:006   och allt ktt skall se Guds frlsning.'
003:007 Han sade nu till folket som kom ut fr att lta dpa sig av
        honom: I huggormars avfda, vem har ingivit eder att ska komma
        undan den tillstundande vredesdomen?
003:008 Bren d ock sdan frukt som tillhr bttringen.  Och sgen icke
        vid eder sjlva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; Ty jag sger
        eder att Gud av dessa stenar kan uppvcka barn t Abraham.
003:009 Redan r ocks yxan satt till roten p trden; s bliver d vart
        trd som icke br god frukt avhugget och kastat p elden.
003:010 Och folket frgade honom och sade: Vad skola vi d gra?
003:011 Han svarade och sade till dem: Den som har tv livkldnader,
        han dele med sig t den som icke har ngon; och en som har
        matfrrd, han gre sammalunda.
003:012 S kommo ock publikaner fr att lta dpa sig, och de sade till
        honom: Mstare, vad skola vi gra?
003:013 Han svarade dem: Krven icke ut mer n vad som r eder
        freskrivet.
003:014 Ocks krigsmn frgade honom och sade: Vad skola d vi gra?
        Han svarade dem: Tilltvingen eder icke penningar av ngon,
        genom hot eller p annat otillbrligt stt, utan lten eder nja
        med eder sold.
003:015 Och folket gick dr i frbidan, och alla undrade i sina hjrtan
        om Johannes icke till ventyrs vore Messias.
003:016 Men Johannes tog till orda och sade: till dem alla: Jag dper
        eder med vatten, men den som kommer, som r starkare n jag, den
        vilkens skorem jag icke r vrdig att upplsa; han skall dpa
        eder i helig ande och eld.
003:017 Han har sin kastskovel i handen, ty han vill noga rensa sin loge
        och samla in vetet i sin lada; men agnarna skall han brnna upp
        i en eld som icke utslckes.
003:018 S frmanade han folket ocks i mnga andra stycken och
        frkunnade evangelium fr dem.
003:019 Men nr han hade frehllit Herodes, landsfursten, hans synd i
        frga om hans broders hustru Herodias och frehllit honom allt
        det onda som han eljest hade gjort,
003:020 lade Herodes till allt annat ocks det att han insprrade
        Johannes i fngelse.
003:021 Nr nu allt folket lt dpa sig och jmvl Jesus blev dpt, s
        skedde drvid, medan han bad, att himmelen ppnades,
003:022 och den helige Ande snkte sig ned ver honom I lekamlig skepnad
        ssom en duva; och frn himmelen kom en rst: Du r min lskade
        Son; i dig har jag funnit behag.
003:023 Och Jesus var vid pass trettio r gammal, nr han begynte sitt
        verk.  Och man menade att han var son av Josef, som var son av
        Eli,
003:024 som var son av Mattat, som var son av Levi, som var son av
        Melki, som var son av Jannai, som var son av Josef,
003:025 som var son av Mattatias, som var son av Amos, som var son av
        Naum, som var son av Esli, som var son av Naggai,
003:026 som var son av Maat, som var son av Mattatias, som var son av
        Semein, som var son av Josek, som var son av Joda,
003:027 som var son av Joanan, som var son av Resa, som var son av
        Sorobabel, som var son av Salatiel, som var son av Neri,
003:028 som var son av Melki, som var son av Addi, som var son av Kosam,
        som var son av Elmadam, som var son av Er,
003:029 som var son av Jesus, som var son av Elieser, som var son av
        Jorim, som var son av Mattat, som var son av Levi,
003:030 som var son av Simeon, som var son av Judas, som var son av
        Josef, som var son av Jonam, som var son av Eljakim,
003:031 som var son av Melea, som var son av Menna, som var son av
        Mattata, som var son av Natam, som var son av David,
003:032 som var son av Jessai, som var son av Jobed, som var son av
        Boos, som var son av Sala, som var son av Naasson,
003:033 som var son av Aminadab, som var son av Admin, som var son av
        Arni, som var son av Esrom, som var son av Fares, som var son av
        Judas,
003:034 som var son av Jakob, som var son av Isak, som var son av
        Abraham, som var son av Tara, som var son av Nakor,
003:035 som var son av Seruk, som var son av Ragau, som var son av
        Falek, som var son av Eber, som var son av Sala,
003:036 som var son av Kainam, som var son av Arfaksad, som var son av
        Sem, som var son av Noa, som var son av Lamek,
003:037 som var son av Matusala, som var son av Enok, som var son av
        Jaret som var son av Maleleel, som var son av Kainan,
003:038 som var son av Enos, som var son av Set, som var son av Adam,
        som var son av Gud.

004:001 Sedan vnde Jesus tillbaka frn Jordan, full av helig ande, och
        frdes genom Anden omkring i knen
004:002 och frestades av djvulen under fyrtio dagar.  Och under de
        dagarna t han intet; men nr de hade gtt till nda, blev han
        hungrig.
004:003 D sade djvulen till honom: r du Guds Son, s bjud denna sten
        att bliva brd.
004:004 Jesus svarade honom: Det r skrivet: 'Mnniskan skall leva icke
        allenast av brd.'
004:005 Och djvulen frde honom upp p en hjd och visade honom i ett
        gonblick alla riken i vrlden
004:006 och sade till honom: t dig vill jag giva makten ver allt
        detta med dess hrlighet; ty t mig har den blivit verlmnad,
        och t vem jag vill kan jag giva den.
004:007 Om du allts tillbeder infr mig, s skall den hel och hllen
        hra dig till.
004:008 Jesus svarade och sade till honom: Det r skrivet: 'Herren, din
        Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjna.'
004:009 Och han frde honom till Jerusalem och stllde honom uppe p
        helgedomens mur och sade till honom: r du Guds Son, s kasta
        dig ned hrifrn;
004:010 det r ju skrivet:
          'Han skall giva sina nglar befallning om dig,
          att de skola vl bevara dig';
004:011 s ock:
          'De skola bra dig p hnderna,
          s att du icke stter din fot mot ngon sten.'
004:012 D svarade Jesus och sade till honom: Det r sagt: 'Du skall
        icke fresta Herren, din Gud.'
004:013 Nr djvulen s hade slutat med alla sina frestelser, vek han
        ifrn honom, intill lglig tid.
004:014 Och Jesus vnde i Andens kraft tillbaka till Galileen; och
        ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.
004:015 Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.
004:016 S kom han till Nasaret, dr han var uppfdd.  Och p
        sabbatsdagen gick han, ssom hans sed var, in i synagogan: och
        dr stod han upp till att frelsa.
004:017 D rckte man t honom profeten Esaias' bok; och nr han ppnade
        boken, fick han se det stlle dr det stod skrivet:
004:018   Herrens Ande r ver mig,
          ty han har smort mig.
          Han har satt mig till att frkunna
          gldjens budskap fr de fattiga,
          till att predika frihet fr de fngna
          och syn fr de blinda,
          ja, till att giva de frtryckta frihet
004:019   och till att predika ett ndens r frn Herren.
004:020 Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka t tjnaren och
        satte sig ned.  Och alla som voro i synagogan hade sina gon
        fsta p honom.
004:021 D begynte han tala och sade till dem: I dag r detta skriftens
        ord fullbordat infr edra ron.
004:022 Och de gvo honom alla sitt vittnesbrd och frundrade sig ver
        de ndens ord som utgingo frn hans mun, och sade: r d denne
        icke Josefs son?
004:023 D sade han till dem: Helt visst skolen I nu vnda mot mig det
        ordet: 'Lkare, bota dig sjlv' och sga: 'Sdana stora ting som
        vi hava hrt vara gjorda i Kapernaum, sdana m du gra ocks
        hr i din fdernestad.'
004:024 Och han tillade: Sannerligen sger jag eder: Ingen profet
        bliver i sitt fdernesland vl mottagen.
004:025 Men jag sger eder, ssom sant r: I Israel funnos mnga nkor
        p Elias' tid d himmelen var tillsluten i tre r och sex
        mnader, och stor hungersnd kom ver hela landet--
004:026 och likvl blev Elias icke snd till ngon av dessa, utan
        allenast till en nka i Sarepta i Sidons land.
004:027 Och mnga spetlska funnos i Israel p profeten Elisas tid; och
        likvl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman frn
        Syrien.
004:028 Nr de som voro i synagogan hrde detta, uppfylldes de alla av
        vrede
004:029 och stodo upp och drevo honom ut ur staden och frde honom nda
        fram till branten av det berg som deras stad var byggd p, och
        ville strta honom drutfr.
004:030 Men han gick sin vg mitt igenom hopen och vandrade vidare.
004:031 Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och
        undervisade folket p sabbaten.
004:032 Och de hpnade ver hans undervisning, ty han talade med makt
        och myndighet.
004:033 Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande.
        Denne ropade med hg rst:
004:034 Bort hrifrn!  Vad har du med oss att gra, Jesus frn
        Nasaret?  Har du kommit fr att frgra oss?  Jag vet vem du r,
        du Guds Helige.
004:035 Men Jesus tilltalade honom strngt och sade: Tig och far ut ur
        honom.  D kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem
        och for ut ur honom, utan att hava gjort honom ngon skada.
004:036 Och hpnad kom ver dem alla, och de talade med varandra och
        sade: Vad r det med dennes ord?  Med myndighet och makt
        befaller han ju de orena andarna, och de fara ut.
004:037 Och ryktet om honom spriddes t alla hll i den kringliggande
        trakten.
004:038 Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons
        hus.  Och Simons svrmoder var ansatt av en svr feber, och de
        bdo honom fr henne.
004:039 D trdde han fram och lutade sig ver henne och npste febern,
        och den lmnade henne; och strax stod hon upp och betjnade dem.
004:040 Men nr solen gick ned, frde alla till honom sina sjuka, sdana
        som ledo av olika slags sjukdomar.  Och han lade hnderna p var
        och en av dem och botade dem.
004:041 Onda andar blevo ock utdrivna ur mnga, och de ropade drvid och
        sade: Du r Guds Son.  Men han tilltalade dem strngt och
        tillsade dem att icke sga ngot, eftersom de visste att han var
        Messias.
004:042 Och nr det ter hade blivit dag, gick han stad bort till en
        de trakt.  Men folket skte efter honom; och nr de kommo fram
        till honom, ville de hlla honom kvar och hindra honom att g
        sin vg.
004:043 Men han sade till dem: Ocks fr de andra stderna mste jag
        frkunna evangelium om Guds rike, ty drtill har jag blivit
        utsnd.
004:044 Och han predikade i synagogorna i Judeen.

005:001 D nu en gng folket, fr att hra Guds ord, trngde sig inp
        honom dr han stod vid Gennesarets sj,
005:002 fick han se tv btar ligga vid sjstranden; men de som fiskade
        hade gtt i land och hllo p att sklja sina nt.
005:003 D steg han i en av btarna, den som tillhrde Simon, och bad
        honom lgga ut ngot litet frn land.  Sedan satte han sig ned
        och undervisade folket frn bten.
005:004 Och nr han hade slutat att tala, sade han till Simon: Lgg ut
        p djupet; och kasten dr ut edra nt till fngst.
005:005 D svarade Simon och sade: Mstare, vi hava arbetat hela
        natten och ftt intet; men p ditt ord vill jag kasta ut
        nten.
005:006 Och nr de hade gjort s, fingo de en stor hop fiskar i sina
        nt; och nten gingo snder.
005:007 D vinkade de t sina kamrater i den andra bten, att dessa
        skulle komma och hjlpa dem.  Och de kommo och fyllde upp bda
        btarna, s att de begynte sjunka.
005:008 Nr Simon Petrus sg detta, fll han ned fr Jesu knn och sade:
        G bort ifrn mig, Herre; jag r en syndig mnniska.
005:009 Ty fr detta fiskafnges skull hade han och alla som voro med
        honom betagits av hpnad,
005:010 jmvl Jakob och Johannes, Sebedeus' sner, som deltogo med
        Simon i fisket.  Men Jesus sade till Simon: Frukta icke;
        hrefter skall du fnga mnniskor.
005:011 Och de frde btarna i land och lmnade alltsammans och fljde
        honom.

005:012 Och medan han var i en av stderna, hnde sig, att dr kom en
        man som var full av spetlska.  Nr denne fick se Jesus, fll han
        ned p sitt ansikte och bad honom och sade: Herre, vill du,
        s kan du gra mig ren.
005:013 D rckte han ut handen och rrde vid honom och sade: Jag
        vill; bliv ren.  Och strax vek spetlskan ifrn honom.
005:014 Och han frbjd honom att omtala detta fr ngon, men tillade:
        G stad och visa dig fr prsten och frambr fr din rening
        ett offer, ssom Moses har pbjudit, till ett vittnesbrd fr
        dem.
005:015 Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk
        samlade sig fr att hra honom och fr att bliva botade frn
        sina sjukdomar.
005:016 Men han drog sig undan till de trakter och bad.

005:017 Nu hnde sig en dag, d han undervisade folket, att dr sutto
        ngra fariser och laglrare--sdana hade nmligen kommit dit
        frn alla byar i Galileen och Judeen och frn Jerusalem--och
        Herrens kraft verkade, s att sjuka blevo botade av honom.
005:018 D kommo ngra mn dit med en lam man, som de buro p en sng;
        och de frskte komma in med honom fr att lgga honom ned
        framfr Jesus.
005:019 Men d de fr folkets skull icke kunde finna ngot annat stt
        att komma in med honom stego de upp p taket och slppte honom
        tillika med sngen ned genom tegelbelggningen, mitt ibland dem,
        framfr Jesus.
005:020 Nr han sg deras tro, sade han: Min vn, dina synder ro dig
        frltna.
005:021 D begynte de skriftlrde och fariserna tnka s: Vad r
        denne fr en, som talar s hdiska ord?  Vem kan frlta synder
        utom Gud allena?
005:022 Men Jesus frnam deras tankar och svarade och sade till dem:
        Vad r det I tnken i edra hjrtan?
005:023 Vilket r lttare att sga: 'Dina synder ro dig frltna' eller
        att sga: 'St upp och g'?
005:024 Men fr att I skolen veta, att Mnniskosonen har makt hr p
        jorden att frlta synder, s sger jag dig (och hrmed vnde
        han sig till den lame): St upp, tag din sng och g
        hem.
005:025 D stod han strax upp i deras syn och tog sngen, som han hade
        legat p, och gick hem, prisande Gud.
005:026 Och de grepos alla av bestrtning och prisade Gud; och de sade,
        fulla av hpnad: Vi hava i dag sett frunderliga ting.

005:027 Sedan begav han sig drifrn.  Och han fick se en publikan, vid
        namn Levi, sitta vid tullhuset.  Och han sade till denne: Flj
        mig.
005:028 D lmnade han allt och stod upp och fljde honom.
005:029 Och Levi gjorde i sitt hus ett stort gstabud fr honom; och en
        stor hop publikaner och andra voro bordsgster dr jmte dem.
005:030 Men fariserna--srskilt de skriftlrde bland dem--knorrade
        mot hans lrjungar och sade: Huru kunnen I ta och dricka
        med publikaner och syndare?
005:031 D svarade Jesus och sade till dem: De r icke de friska som
        behva lkare, utan de sjuka.
005:032 Jag har icke kommit fr att kalla rttfrdiga, utan syndare,
        till bttring.
005:033 Och de sade till honom: Johannes' lrjungar fasta ofta och
        hlla bner, sammalunda ock farisernas; men dina lrjungar ta
        och dricka.
005:034 Jesus svarade dem: Icke kunnen I vl lgga brllopsgsterna
        att fasta, medan brudgummen nnu r hos dem?
005:035 Men en annan tid skall komma, och d, nr brudgummen tages ifrn
        dem, d, p den tiden, skola de fasta.--
005:036 Han framstllde ock fr dem denna liknelse: Ingen river av en
        lapp frn en ny mantel och stter den p en gammal mantel; om
        ngon s gjorde, skulle han icke allenast riva snder den nya
        manteln, utan drtill komme, att lappen frn den nya manteln
        icke skulle passa den gamla.
005:037 Ej heller slr ngon nytt vin i gamla skinnlglar; om ngon s
        gjorde, skulle det nya vinet sprnga snder lglarna, och vinet
        skulle spillas ut, jmte det att lglarna frdrvades.
005:038 Nej, nytt vin br man sl i nya lglar.--
005:039 Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan grna hava
        nytt; ty han tycker, att det gamla r bttre.

006:001 Och det hnde sig p en sabbat att han tog vgen genom ett
        sdesflt; och hans lrjungar ryckte av axen och gnuggade snder
        dem med hnderna och to.
006:002 D sade ngra av fariserna; Huru kunnen I gra vad som icke r
        lovligt att gra p sabbaten?
006:003 Jesus svarade och sade till dem: Haven I icke lst om det som
        David gjorde, nr han sjlv och de som fljde honom blevo
        hungriga:
006:004 huru han d gick in i Guds hus och tog skdebrden och t, och
        jmvl gav t dem som fljde honom, fastn det ju icke r
        lovligt fr andra n allenast fr prsterna att ta sdant
        brd?
006:005 Drefter sade han till dem: Mnniskosonen r herre ver
        sabbaten.

006:006 P en annan sabbat hnde sig att han gick in i synagogan och
        undervisade.  Dr var d en man vilkens hgra hand var
        frvissnad.
006:007 Och de skriftlrde och fariserna vaktade p honom, fr att se
        om han botade ngon p sabbaten; de ville nmligen finna ngot
        att anklaga honom fr.
006:008 Men han frstod deras tankar och sade till mannen som hade den
        frvissnade handen: St upp, och trd fram.  D stod han upp
        och trdde fram.
006:009 Sedan sade Jesus till dem: Jag vill gra eder en
        frga.  Vilketdera r lovligt p sabbaten: att gra vad gott r,
        eller att gra vad ont r, att rdda ngons liv, eller att
        frgra det?
006:010 Och han sg sig omkring p dem alla och sade till mannen: Rck
        ut din hand.  Och han gjorde s; och hans hand blev frisk igen.
006:011 Men de blevo ssom ursinniga och talade med varandra om vad de
        skulle kunna fretaga sig mot Jesus.

006:012 S hnde sig p den tiden att han gick stad upp p berget fr
        att bedja; och han blev kvar dr ver natten i bn till Gud.
006:013 Men nr det blev dag, kallade han till sig sina lrjungar och
        utvalde bland dem tolv, som han ock benmnde apostlar:
006:014 Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans
        broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus
006:015 och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som
        kallades ivraren;
006:016 vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en
        frrdare.

006:017 Dessa tog han nu med sig och steg ter ned och stannade p en
        jmn plats; och en stor skara av hans lrjungar var dr
        frsamlad, s ock en stor hop folk ifrn hela Judeen och
        Jerusalem, och frn kuststrckan vid Tyrus och Sidon.
006:018 Dessa hade kommit fr att hra honom och fr att bliva botade
        frn sina sjukdomar.  Och jmvl de som voro kvalda av orena
        andar blevo botade.
006:019 Och allt folket skte att f rra vid honom, ty kraft gick ut
        ifrn honom och botade alla.
006:020 Och han lyfte upp sina gon och sg p sina lrjungar och sade:
        Saliga ren I, som ren fattiga, ty eder hr Guds rike till.
006:021 Saliga ren I, som nu hungren, ty I skolen bliva mttade.  Saliga
        ren I, som nu grten, ty I skolen le.
006:022 Saliga ren I, nr mnniskorna fr Mnniskosonens skull hata
        eder och frskjuta och smda eder och kasta bort edert namn
        ssom ngot ont.
006:023 Gldjens p den dagen, ja, springen upp av frjd, ty se, eder
        ln r stor i himmelen.  P samma satt gjorde ju deras fder med
        profeterna.
006:024 Men ve eder, I som ren rika, ty I haven ftt ut eder hugnad!
006:025 Ve eder, som nu ren mtta, ty I skolen hungra!  Ve eder, som nu
        len, ty I skolen srja och grta!
006:026 Ve eder, nr alla mnniskor tala vl om eder!  P samma stt
        gjorde ju deras fader i frga om de falska profeterna.

006:027 Men till eder, som hren mig, sger jag: lsken edra ovnner,
        gren gott mot dem som hata eder,
006:028 vlsignen dem som frbanna eder, bedjen fr dem som frortta
        eder.
006:029 Om ngon slr dig p den ena kinden, s hll ock fram den andra
        t honom; och om ngon tager manteln ifrn dig, s frvgra
        honom icke heller livkldnaden.
006:030 Giv t var och en som beder dig; och om ngon tager ifrn dig
        vad som r ditt, s krv det icke igen.
006:031 Ssom I viljen att mnniskorna skola gra mot eder, s skolen I
        ock gra mot dem.
006:032 Om I lsken dem som lska eder, vad tack kunnen I f drfr?
        Ocks syndare lska ju dem av vilka de bliva lskade.
006:033 Och om I gren gott mot dem som gra eder gott, vad tack kunnen
        I f drfr?  Ocks syndare gra ju detsamma.
006:034 Och om I lnen t dem av vilka I kunnen hoppas att sjlva f
        ngot, vad tack kunnen I f drfr?  Ocks syndare lna ju t
        syndare fr att f lika igen.
006:035 Nej, lsken edra ovnner, och gren gott och given ln utan att
        hoppas p ngon gengld.  D skall eder ln bliva stor, och d
        skolen I vara den Hgstes barn; ty han r mild mot de otacksamma
        och onda.

006:036 Varen barmhrtiga, ssom eder Fader r barmhrtig.
006:037 Dmen icke, s skolen I icke bliva dmda; frdmen icke, s
        skolen I icke bliva frdmda.  Frlten, och eder skall bliva
        frltet.
006:038 Given, och eder skall bliva givet.  Ett gott mtt, vl packat,
        skakat och verfldande, skall man giva eder i sktet; ty med
        det mtt som I mten med skall ock mtas t eder igen.

006:039 Han framstllde ock fr dem denna liknelse:
        Kan vl en blind leda en blind?  Falla de icke d bda i
        gropen?
006:040 Lrjungen r icke frmer n sin mstare; nr ngon bliver
        fullrd, s bliver han allenast sin mstare lik.
006:041 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders ga, men
        icke bliver varse bjlken i ditt eget ga?
006:042 Huru kan du sga till din broder: 'Broder, lt mig taga ut
        grandet i ditt ga', du som icke ser bjlken i ditt eget ga?
        Du skrymtare, tag frst ut bjlken ur ditt eget ga; drefter m
        du se till, att du kan tala ut grandet i din broders ga.

006:043 Ty intet gott trd finnes, som br dlig frukt, och lika litet
        finnes ngot dligt trd som br god frukt;
006:044 vart och ett trd knnes ju igen p sin frukt.  Icke hmtar man
        vl fikon ifrn trnen, ej heller skrdar man vindruvor av
        trnbuskar.
006:045 En god mnniska br ur sitt hjrtas goda frrd fram vad gott
        r, och en ond mnniska br ur sitt onda frrd fram vad ont r;
        ty vad hennes hjrta r fullt av, det talar hennes mun.--
006:046 Men varfr ropen I till mig: 'Herre, Herre', och gren dock icke
        vad jag sger?

006:047 Var och en som kommer till mig och hr mina ord och gr efter
        dem, vem han r lik, det skall jag visa eder.
006:048 Han r lik en man som ville bygga ett hus och som d grvde
        djupt och lade dess grund p hlleberget.  Nr sedan
        versvmning kom, strtade sig vattenstrmmen mot det huset, men
        den frmdde dock icke skaka det, eftersom det var s byggt.
006:049 Men den som hr och icke gr, han r lik en man som byggde ett
        hus p blotta jorden, utan att lgga ngon grund.  Och
        vattenstrmmen strtade sig emot det, och strax fll det samman,
        och det husets fall blev stort.

007:001 Nr han nu hade talat allt detta till slut infr folket, gick
        han in i Kapernaum.

007:002 Men dr var en hvitsman som hade en tjnare, vilken lg sjuk
        och var nra dden; och denne var hgt skattad av honom.
007:003 D han nu fick hra om Jesus, snde han till honom ngra av
        judarnas ldste och bad honom komma och bota hans tjnare.
007:004 Nr dessa kommo till Jesus, bdo de honom entrget och sade:
        Han r vrd att du gr honom detta,
007:005 ty han har vrt folk krt, och det r han som har byggt
        synagogan t oss.
007:006 D gick Jesus med dem.  Men nr han icke var lngt ifrn
        hvitsmannens hus, snde denne ngra av sina vnner och lt sga
        till honom: Herre, gr dig icke omak; ty jag r icke vrdig att
        du gr in under mitt tak.
007:007 Drfr har jag ej heller aktat mig sjlv vrdig att komma till
        dig Men sg ett ord, s bliver min tjnare frisk.
007:008 Jag r ju sjlv en man som str under andras befl; jag har ock
        krigsmn under mig, och om jag sger till en av dem: 'G', s
        gr han, eller till en annan: 'Kom', s kommer han, och om jag
        sger till min tjnare: 'Gr det', d gr han s.
007:009 Nr Jesus hrde detta, frundrade han sig ver honom och vnde
        sig om och sade till folket som fljde honom: Jag sger eder:
        Icke ens i Israel har jag funnit s stor tro.
007:010 Och de som hade blivit utsnda gingo hem igen och funno tjnaren
        vara frisk.

007:011 Drefter begav han sig till en stad som hette Nain; och med
        honom gingo hans lrjungar och mycket folk.
007:012 Och se, d han kom nra stadsporten, bars dr ut en dd, och han
        var sin moders ende son, och hon var nka; och en ganska stor
        hop folk ifrn staden gick med henne.

007:013 Nr Herren fick se henne, mkade han sig ver henne och sade
        till henne: Grt icke.
007:014 Och han gick fram och rrde vid bren, och de som buro stannade.
        Och han sade: Unge man, jag sger dig: St upp.
007:015 D satte sig den dde upp och begynte tala.  Och han gav honom t
        hans moder.
007:016 Och alla betogos av hpnad och prisade Gud och sade: Den stor
        profet har uppsttt ibland oss och: Gud har sett till sitt
        folk.
007:017 Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet
        dromkring.

007:018 Och allt detta fick Johannes hra berttas av sina lrjungar.
007:019 D kallade Johannes till sig tv av sina lrjungar och snde dem
        till Herren med denna frga: r du den som skulle komma, eller
        skola vi frbida ngon annan?
007:020 Nr mannen kommo fram till honom, sade de: Johannes dparen har
        snt oss till dig och lter frga: 'r du den som skulle komma,
        eller skola vi frbida ngon annan?'
007:021 Just d hll Jesus p med att bota mnga som ledo av sjukdomar
        och plgor, eller som voro besatta av onda andar, och t mnga
        blinda gav han deras syn.
007:022 Och han svarade och sade till mnnen: Gn tillbaka och omtalen
        fr Johannes vad I haven sett och hrt: blinda f sin syn, halta
        g, spetlska bliva rena, dva hra, dda uppst, 'fr fattiga
        frkunnas gldjens budskap'.
007:023 Och salig r den fr vilken jag icke bliver en sttesten.

007:024 Nr sedan Johannes' sndebud hade gtt sin vg, begynte han tala
        till folket om Johannes: Varfr var det I gingen ut i knen?
        Var det fr att se ett rr som drives hit och dit av vinden?
007:025 Eller varfr gingen I ut?  Var det fr att se en mnniska kldd i
        fina klder?  De som bra prktiga klder och leva i krslighet,
        dem finnen I ju i konungapalatsen.
007:026 Varfr gingen I d ut?  Var det fr att se en profet?  Ja, jag
        sger eder: nnu mer n en profet r han.
007:027 Han r den om vilken det r skrivet:
          'Se, jag snder ut min ngel framfr dig,
          och han skall bereda vgen fr dig.'
007:028 Jag sger eder: Bland dem som ro fdda av kvinnor har ingen
        varit strre n Johannes; men den som r minst i Guds rike r
        likvl strre n han.
007:029 S gav ock allt folket som hrde honom Gud rtt, jmvl
        publikanerna, och lto dpa sig med Johannes' dop.
007:030 Men fariserna och de lagkloke fraktade Guds rdslut i frga om
        dem sjlva och lto icke dpa sig av honom.

007:031 Vad skall jag d likna detta slktes mnniskor vid?  Ja, vad ro
        de lika?
007:032 De ro lika barn som sitta p torget och ropa till varandra och
        sga:
          'Vi hava spelat fr eder,
          och I haven icke dansat;
          vi hava sjungit sorgesng,
          och I haven icke grtit.'
007:033 Ty Johannes dparen har kommit, och han ter icke brd och
        dricker ej heller vin, och s sgen I: 'Han r besatt av en ond
        ande.'
007:034 Mnniskosonen har kommit, och han bde ter och dricker, och nu
        sgen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han r, en
        publikaners och syndares vn!'
007:035 Men Visheten har ftt rtt av alla sina barn.

007:036 Och en faris inbjd honom till en mltid hos sig; och han gick
        in i farisens hus och lade sig till bords.
007:037 Nu fanns dr i staden en synderska; och nr denna fick veta att
        han lg till bords i farisens hus, gick hon dit med en
        alabasterflaska med smrjelse
007:038 och stannade bakom honom vid hans ftter, grtande, och begynte
        vta hans ftter med sina trar och torkade dem med sitt
        huvudhr och kysste ivrigt hans ftter och smorde dem med
        smrjelsen.
007:039 Men nr farisen som hade inbjudit honom sg detta, sade han vid
        sig sjlv: Vore denne en profet, s skulle han knna till,
        vilken och hurudan denna kvinna r, som rr vid honom; han
        skulle d veta att hon r en synderska.

007:040 D tog Jesus till orda och sade till honom: Simon, jag har
        ngot att sga dig.  Han svarade: Mstare, sg det.
007:041 En man som lnade ut penningar hade tv gldenrer.  Den ene var
        skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio.
007:042 Men d de icke kunde betala, eftersknkte han skulden fr dem
        bda.  Vilken av dem kommer nu att lska honom mest?
007:043 Simon svarade och sade: Jag menar den t vilken han
        eftersknkte mest.  D sade han till honom: Rtt dmde du
007:044 Och s vnde han sig t kvinnan och sade till Simon: Ser du
        denna kvinna?  Nr jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten
        till mina ftter, men hon har vtt mina ftter med sina trar
        och torkat dem med sitt hr.
007:045 Du gav mig ingen hlsningskyss, men nda ifrn den stund d jag
        kom hitin, har hon icke upphrt att ivrigt kyssa mina ftter.
007:046 Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina
        ftter med smrjelse.
007:047 Frdenskull sger jag dig: Hennes mnga synder ro henne
        frltna; hon har ju ock visat mycken krlek.  Men den som fr
        litet frltet, han lskar ock litet.
007:048 Sedan sade han till henne: Dina synder ro dig frltna.
007:049 D begynte de som voro bordsgster jmte honom att sga vid sig
        sjlva: Vem r denne, som till och med frlter synder?
007:050 Men han sade till kvinnan: Din tro har frlst dig.  G i frid.

008:001 Drefter vandrade han igenom landet, frn stad till stad och
        frn by till by, och predikade och frkunnade evangelium om Guds
        rike.  Och med honom fljde de tolv,
008:002 s ock ngra kvinnor som hade blivit befriade frn onda andar
        och botade frn sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, ur
        vilken sju onda andar hade blivit utdrivna,
008:003 och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och
        mnga andra som tjnade dem med sina godelar.
008:004 D nu mycket folk kom tillhopa, i det att inbyggarna i de
        srskilda stderna begvo sig ut till honom, sade han i en
        liknelse:

008:005 En sningsman gick ut fr att s sin sd.  Och nr han sdde,
        fll somt vid vgen och blev nedtrampat, och himmelens fglar
        to upp det.
008:006 Och somt fll p stengrund, och nr det hade vuxit upp, torkade
        det bort, eftersom det icke dr hade ngon fuktighet.
008:007 Och somt fll bland trnen, och trnena vxte upp tillsammans
        drmed och frkvvde det.
008:008 Men somt fll i god jord, och nr det hade vuxit upp, bar det
        hundrafaldig frukt.  Sedan han hade talat detta, sade han med
        hg rst: Den som har ron till att hra, han hre.

008:009 D frgade hans lrjungar honom vad denna liknelse betydde.
008:010 Han sade: Eder r givet att lra knna Guds rikes hemligheter,
        men t de andra meddelas de i liknelser, fr att de med seende
        gon intet skola se och med hrande ron intet frst'.
008:011 S r nu detta liknelsens mening: Sden r Guds ord.
008:012 Och att den sddes vid vgen, det r sagt om dem som hava hrt
        ordet, men sedan kommer djvulen och tager bort det ur deras
        hjrtan, fr att de icke skola komma till tro och bliva frlsta.
008:013 Och att den sddes p stengrunden det r sagt om dem, som nr de
        f hra ordet, taga emot det med gldje, men icke hava ngon
        rot; de tro allenast till en tid, och i frestelsens stund
        avfalla de.
008:014 Och att den fll bland trnena, det r sagt om dem, som nr de
        hava hrt ordet, g bort och lta sig frkvvas av rikedomens
        omsorger och njutandet av livets goda och s icke fra ngot
        fram till mognad.
008:015 Men att den fll i den goda jorden, det r sagt om dem, som nr
        de hava hrt ordet, behlla det i rttsinniga och goda hjrtan
        och bra frukt i stndaktighet.

008:016 Ingen tnder ett ljus och gmmer det sedan under ett krl eller
        stter det under en bnk, utan man stter det p en ljusstake,
        fr att de som komma in skola se skenet.
008:017 Ty intet r frdolt, som icke skall bliva uppenbart, ej heller
        r ngot undangmt, som icke skall bliva knt och komma i dagen.
008:018 Akten frdenskull p huru I hren.  Ty den som har, t honom
        skall varda givet; men den som icke har, frn honom skall tagas
        ocks det han menar sig hava.

008:019 Och hans moder och hans brder kommo och skte honom, men fr
        folkets skull kunde de icke komma in till honom.
008:020 D sade man till honom: Din moder och dina broder st
        hrutanfr och vilja trffa dig.
008:021 Men han svarade och sade till dem: Min moder och mina brder
        ro dessa, som hra Guds ord och gra det.

008:022 En dag steg han med sina lrjungar i en bt och sade till dem:
        Lt oss fara ver sjn till andra sidan.  Och de lade ut.
008:023 Och medan de seglade fram, somnade han.  Men en stormvind for ned
        ver sjn, och deras bt begynte fyllas med vatten, s att de
        voro i fara.
008:024 D gingo de fram och vckte upp honom och sade: Mstare,
        Mstare, vi frgs.  Nr han s hade vaknat, npste han vinden
        och vattnets vgor, och de stillades, och det blev lugnt.
008:025 Drefter sade han till dem: Var r eder tro?  Men de hade
        blivit hpna och frundrade sig och sade till varandra: Vem r
        d denne?  Han befaller ju bde vindarna och vattnet, och de
        lyda honom.

008:026 S foro de ver till gerasenernas land, som ligger mitt emot
        Galileen.
008:027 Och nr han hade stigit i land, kom en man frn staden emot
        honom, en som var besatt av onda andar, och som under ganska
        lng tid icke hade haft klder p sig och icke bodde i hus, utan
        bland gravarna.
008:028 D nu denne fick se Jesus, skriade han och fll ned fr honom
        och sade med hg rst: Vad har du med mig att gra, Jesus, du
        Guds, den Hgstes, son?  Jag beder dig, plga mig icke.
008:029 Jesus skulle nmligen just bjuda den orene anden att fara ut ur
        mannen.  Ty i lng tid hade han farit svrt fram med mannen; och
        vl hade denne varit fngslad med kedjor och fotbojor och
        hllits i frvar, men han hade slitit snder bojorna och hade av
        den onde anden blivit driven ut i knarna.
008:030 Jesus frgade honom: Vad r ditt namn?  Han svarade: Legion.
        Ty det var mnga onda andar som hade farit in i honom.
008:031 Och dessa bdo Jesus att han icke skulle befalla dem att fara
        ned i avgrunden.
008:032 Nu gick dr en ganska stor svinhjord i bet p berget.  Och de
        bdo honom att han ville tillstdja dem att fara in i
        svinen.  Och han tillstadde dem det.
008:033 D gvo sig de onda andarna stad ut ur mannen och foro in i
        svinen.  Och hjorden strtade sig utfr branten ned i sjn och
        drunknade.
008:034 Men nr herdarna sgo vad som hade skett, flydde de och
        berttade hrom i staden och p landsbygden.
008:035 Och folket gick ut fr att se vad som hade skett.  Nr de d
        kommo till Jesus, funno de mannen, ur vilken de onda andarna
        hade blivit utdrivna, sitta invid Jesu ftter, kldd och vid
        sina sinnen; och de betogos av hpnad.
008:036 Och de som hade sett hndelsen omtalade fr dem huru den besatte
        hade blivit botad.
008:037 Allt folket ifrn den kringliggande trakten av gerasenernas land
        bad d Jesus att han skulle g bort ifrn dem, ty de voro gripna
        av stor frskrckelse.  S steg han d i en bt fr att vnda
        tillbaka.
008:038 Och mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, bad
        honom att f flja honom.  Men Jesus tillsade honom att g, med
        de orden:
008:039 Vnd tillbaka hem, och frtlj huru stora ting Gud har gjort
        med dig.  D gick han bort och frkunnade i hela staden huru
        stora ting Jesus hade gjort med honom.

008:040 Nr Jesus kom tillbaka, mottogs han av folket; ty alla vntade
        de p honom.
008:041 D kom dr en man, vid namn Jairus, som var frestndare fr
        synagogan.  Denne fll ned fr Jesu ftter och bad honom att han
        skulle komma till hans hus;
008:042 ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv r gammal,
        som lg fr dden.  Men under det att han var p vg dit,
        trngde folket hrt p honom.
008:043 Nu var dr en kvinna som hade haft blodgng i tolv r och icke
        hade kunnat botas av ngon.
008:044 Hon nrmade sig honom bakifrn och rrde vid hrntofsen p hans
        mantel, och strax stannade hennes blodgng
008:045 Men Jesus frgade: Vem var det som rrde vid mig?  D alla
        nekade till att hava gjort det, sade Petrus: Mstare, hela
        folkhopen trycker och trnger dig ju.
008:046 Men Jesus sade: Det var ngon som rrde vid mig; ty jag knde
        att kraft gick ut ifrn mig.
008:047 D nu kvinnan sg att hon icke hade blivit obemrkt, kom hon
        fram bvande och fll ned fr honom och omtalade infr allt
        folket varfr hon hade rrt vid honom, och huru hon strax hade
        blivit frisk.
008:048 D sade han till henne: Min dotter, din tro har hjlpt dig.  G
        i frid.

008:049 Medan han nnu talade, kom ngon frn synagogfrestndarens hus
        och sade: Din dotter r dd; du m icke vidare gra mstaren
        omak.
008:050 Men nr Jesus hrde detta, sade han till honom: Frukta icke;
        tro allenast, s fr hon liv igen.
008:051 Och nr han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen
        att g med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och drtill
        flickans fader och moder.
008:052 Och alla grto och jmrade sig ver henne.  Men han sade: Grten
        icke; hon r icke dd, hon sover.
008:053 D hnlogo de t honom, ty de visste ju att hon var dd.
008:054 Men han tog henne vid handen och sade med hg rst: Flicka, st
        upp.
008:055 D kom hennes ande igen, och hon stod strax upp.  Och han
        tillsade att man skulle giva henne ngot att ta.
008:056 Och hennes frldrar blevo uppfyllda av hpnad; men han frbjd
        dem att fr ngon omtala vad som hade skett.

009:001 Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet
        ver alla onda andar, s ock makt att bota sjukdomar.
009:002 Och han snde ut dem till att predika Guds rike och till att
        bota sjuka.
009:003 Och han sade till dem: Tagen intet med eder p vgen, varken
        stav eller rnsel eller brd eller penningar, och haven icke
        heller dubbla livkldnader.
009:004 Och nr I haven kommit in ngot hus, s stannen dr, till dess I
        lmnen den orten.
009:005 Och om man ngonstdes icke tager emot eder, s gn bort ifrn
        den staden, och skudden stoftet av edra ftter, till ett
        vittnesbrd mot dem.
009:006 Och de gingo ut och vandrade igenom landet, frn by till by, och
        frkunnade evangelium och botade sjuka allestdes.

009:007 Men nr Herodes, landsfursten, fick hra om allt detta som
        skedde visste han icke vad han skulle tro.  Ty somliga sade:
        Det r Johannes, som har uppsttt frn de dda.

009:008 Men andra sade: Det r Elias, som har visat sig.  Andra ter
        sade: Det r ngon av de gamla profeterna, som har uppsttt.
009:009 Men Herodes sjlv sade: Johannes har jag ltit halshugga.  Vem
        r d denne, som jag hr sdant om?  Och han skte efter
        tillflle att f se honom.

009:010 Och apostlarna kommo tillbaka och frtljde fr Jesus huru stora
        ting de hade gjort.  De tog han dem med sig och drog sig undan
        till en stad som hette Betsaida, dr de kunde vara allena.
009:011 Men nr folket fick veta detta, gingo de efter honom.  Och han
        lt dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem
        som behvde botas gjorde han friska.

009:012 Men dagen begynte nalkas sitt slut.  D trdde de tolv fram och
        sade till honom: Lt folket skiljas t, s att de kunna g bort
        i byarna och grdarna hromkring och skaffa sig hrbrge och f
        mat; vi ro ju hr i en de trakt.
009:013 Men han sade till dem: Given I dem att ta.  De svarade: Vi
        hava icke mer n fem brd och tv fiskar, sframt vi icke skola
        g bort och kpa mat t allt detta folk.
009:014 Dr voro nmligen vid pass fem tusen mn.  D sade han till sina
        lrjungar: Lten dem lgga sig ned i matlag, femtio eller s
        omkring i vart.
009:015 Och de gjorde s och lto dem alla lgga sig ned.
009:016 Drefter tog han de fem brden och de tv fiskarna och sg upp
        till himmelen och vlsignade dem.  Och han brt brden och gav t
        lrjungarna, fr att de skulle lgga fram t folket.
009:017 Och de to alla och blevo mtta.  Sedan samlade man upp de
        stycken som hade blivit ver efter dem, tolv korgar.

009:018 Nr han en gng hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro
        hans lrjungar hos honom.  Och han frgade dem och sade: Vem
        sger folket mig vara?
009:019 De svarade och sade: Johannes dparen; dock sga andra Elias;
        andra ter sga: 'Det r ngon av de gamla profeterna, som har
        uppsttt.'
009:020 D frgade han dem: Vem sgen d I mig vara?  Petrus svarade
        och sade: Guds Smorde.
009:021 D frbjd han dem strngeligen att sga detta till ngon.
009:022 Och han sade: Mnniskosonen mste lida mycket, och han skall
        bliva frkastad av de ldste och versteprsterna och de
        skriftlrda och skall bliva ddad, men p tredje dagen skall han
        uppst igen.

009:023 Och han sade till alla: Om ngon vill efterflja mig, s
        frsake han sig sjlv och tage sitt kors p sig var dag; s
        flje han mig.
009:024 Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som
        mister sitt liv, fr min skull, han skall bevara det.
009:025 Och vad hjlper det en mnniska om hon vinner hela vrlden, men
        mister sig sjlv eller sjlv gr frlorad?
009:026 Den som blyges fr mig och fr mina ord, fr honom skall
        Mnniskosonen blygas, nr han kom mer i sin och min Faders och
        de heliga nglarnas hrlighet.
009:027 Men sannerligen sger jag eder: Bland dem som hr st finnas
        ngra som icke skola smaka dden, frrn de f se Guds rike.
009:028 Vid pass tta dagar efter det att han hade talat detta tog han
        Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp p berget fr
        att bedja.
009:029 Och under det att han bad, blev hans ansikte frvandlat, och
        hans klder blevo skinande vita.
009:030 Och de, tv mn stodo dr och samtalade med honom, och dessa
        voro Moses och Elias.
009:031 De visade sig i hrlighet och talade om hans bortgng, vilken
        han skulle fullborda i Jerusalem.
009:032 Men Petrus och de som voro med honom voro frtyngda av smn; d
        de sedan vaknade, sgo de hans hrlighet och de bda mnnen, som
        stodo hos honom.
009:033 Nr s dessa skulle skiljas ifrn honom, sade Petrus till Jesus:
        Mstare, har r oss gott att vara; lt oss gra tre hyddor, en
        t dig och en t Moses och en t Elias.  Han visste nmligen
        icke vad han sade.
009:034 Medan han s talade, kom en sky och verskyggde dem; och de
        blevo frskrckta, nr de trdde in i skyn.
009:035 Och ur skyn kom en rst som sade: Denne r min Son, den
        utvalde; hren honom.
009:036 Och i detsamma som rsten kom, funno de Jesus vara dr
        allena.--Och de frtego detta och omtalade icke fr ngon p
        den tiden ngot av vad de hade sett.

009:037 Nr de dagen drefter gingo ned frn berget, hnde sig att
        mycket folk kom honom till mtes.
009:038 D ropade en man ur folkhopen och sade: Mstare, jag beder dig,
        se till min son, ty han r mitt enda barn.
009:039 Det r s, att en ande plgar gripa fatt i honom, och strax
        skriar han d, och anden sliter och rycker honom, och fradgan
        str honom om munnen.  Och det r med knapp nd han slpper
        honom, sedan han har snderbrkat honom.
009:040 Nu bad jag dina lrjungar att de skulle driva ut honom, men de
        kunde det icke.
009:041 D svarade Jesus och sade: O du otrogna och vrnga slkte, huru
        lnge mste jag vara hos eder och hrda ut med eder?  Fr hit din
        son.
009:042 Men nnu medan denne var p vg fram, kastade den onde anden
        omkull honom och slet och ryckte honom.  D tilltalade Jesus den
        orene anden strngt och gjorde gossen frisk och gav honom
        tillbaka t hans fader.
009:043 Och alla hpnade ver Guds stora makt.

        D nu alla frundrade sig ver alla de grningar som han gjorde,
        sade han till sina lrjungar:
009:044 Tagen emot dessa ord med ppna ron: Mnniskosonen skall bliva
        verlmnad i mnniskors hnder.
009:045 Men de frstodo icke detta som han sade, och det var frborgat
        fr dem, s att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att
        frga honom om det som han hade sagt.

009:046 Och bland dem uppstod tanken p vilken av dem som vore strst.
009:047 Men Jesus frstod deras hjrtans tankar och tog ett barn och
        stllde det bredvid sig
009:048 och sade till dem: Den som tager emot detta barn i mitt namn,
        han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot
        honom som har snt mig.  Ty den som r minst bland eder alla, han
        r strst.

009:049 Och Johannes tog till orda och sade: Mstare, sgo huru en man
        drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom,
        eftersom han icke fljde med oss.
009:050 Men Jesus sade till honom: Hindren honom icke; ty den som icke
        r emot eder, han r fr eder.

009:051 D nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, beslt han
        att stlla sin frd till Jerusalem.
009:052 Och han snde budbrare framfr sig; och de gingo stad och
        kommo in i en samaritisk by fr att reda till t honom.
009:053 Men folket dr tog icke emot honom, eftersom han var stadd p
        frd till Jerusalem.
009:054 Nr de bda lrjungarna Jakob i och Johannes frnummo detta,
        sade de: Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned
        frn himmelen och frtr dem?
009:055 D vnde han sig om och tillrttavisade dem.
009:056 Och de gingo till en annan by.

009:057 Medan de nu frdades fram p vgen, sade ngon till honom: Jag
        vill flja dig, varthelst du gr.
009:058 D svarade Jesus honom: Rvarna hava kulor, och himmelens
        fglar hava nsten; men Mnniskosonen har ingen plats dr han
        kan vila sitt huvud.
009:059 Och till en annan sade han: Fl; mig.  Men denne svarade:
        Tillstd mig att frst g bort och begrava min fader.
009:060 D sade han till honom: Lt de dda begrava sina dda; men g
        du stad och frkunna Guds rike.
009:061 ter en annan sade: Jag vill flja dig, Herre, men tillstd mig
        att frst taga avsked av dem som hra till mitt hus.
009:062 D svarade Jesus honom: Ingen som ser sig tillbaka, sedan han
        har satt sin hand till plogen, r skickad fr Guds rike.

010:001 Drefter utsg Herren sjuttiotv andra och snde ut dem framfr
        sig, tv och tv, till var stad och ort dit han sjlv tnkte
        komma
010:002 Skrden r mycken, men arbetarna ro f.  Bedjen frdenskull
        skrdens Herre att han snder ut arbetare till sin skrd.
010:003 Gn stad.  Se, jag snder eder ssom lamm mitt in ibland ulvar.
010:004 Bren ingen penningpung, ingen rnsel, inga skor, och hlsen
        icke p ngon under vgen.
010:005 Men nr I kommen in i ngot hus, s sgen frst: 'Frid vare ver
        detta hus.'
010:006 Om d ngon finnes drinne, som r frid vrd, s skall den frid
        I tillnsken vila ver honom; varom icke, s skall den vnda
        tillbaka ver eder sjlva.
010:007 Och stannen kvar i det huset, och ten och dricken vad de hava
        att giva, ty arbetaren r vrd sin ln.  Gn icke ur hus i hus.
010:008 Och nr I kommen in i ngon stad dr man tager emot eder, s
        ten vad som sttes fram t eder,
010:009 och boten de sjuka som finnas dr, och sgen till dem: 'Guds
        rike r eder nra.'
010:010 Men nr I kommen in i ngon stad dr man icke tager emot eder,
        s gn ut p dess gator och sgen:
010:011 'Till och med det stoft som lder vid vra ftter ifrn eder stad
        skaka vi av oss t eder.  Men det mn I veta, att Guds rike r
        nra.'
010:012 Jag sger eder att det fr Sodom skall p 'den dagen' bliva
        drgligare n fr den staden.

010:013 Ve dig, Korasin!  Ve dig, Betsaida!  Ty om de kraftgrningar som
        ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s
        skulle de fr lnge sedan hava suttit i sck och aska och gjort
        bttring.
010:014 Men ocks skall det vid domen bliva drgligare fr Tyrus och
        Sidon n fr eder.
010:015 Och du.  Kapernaum, skall vl du bliva upphjt till himmelen?
        Nej, ned till ddsriket mste du fara.--
010:016 Den som hr eder, han hr mig, och den som frkastar eder, han
        frkastar mig; men den som frkastar mig, han frkastar honom
        som har snt mig.

010:017 Och de sjuttiotv kommo tillbaka, uppfyllda av gldje, och sade:
        Herre, ocks de onda andarna ro oss underdniga genom ditt
        namn.
010:018 D sade han till dem: Jag sg Satan falla ned frn himmelen
        ssom en ljungeld.
010:019 Se, jag har givit eder makt att trampa p ormar och skorpioner
        och att frtrampa all ovnnens hrsmakt, och han skall icke
        kunna gra eder ngon skada.
010:020 Dock, gldjens icke ver att nglarna ro eder underdniga, utan
        gldjens ver att edra namn ro skrivna i himmelen.

010:021 I samma stund uppfylldes han av frjd genom den helige Ande och
        sade: Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre,
        fr att du vl har dolt detta fr de visa och kloka, men
        uppenbarat det fr de enfaldiga.  Ja, Fader; s har ju varit ditt
        behag.
010:022 Allt har av min Fader blivit fr trott t mig.  Och ingen knner
        vem Sonen r utom Fadern, ej heller vem Fadern r, utom Sonen
        och den fr vilken Sonen vill gra honom knd.

010:023 Sedan vnde han sig till lrjungarna, nr han var allena med dem
        och sade: Saliga ro de gon som se det I sen.
010:024 Ty jag sger eder: Mnga profeter och konungar ville se det som
        I sen men fingo dock icke se det, och hra det som I hren, men
        fingo dock icke hra det.

010:025 Men en lagklok stod upp och ville snrja honom och sade:
        Mstare, vad skall jag gra fr att f evigt liv till arvedel?
010:026 D sade han till honom: Vad r skrivet i lagen?  Huru lser du?
010:027 Han svarade och sade: 'Du skall lska Herren, din Gud, av allt
        ditt hjrta och av all din sjl och av all din kraft och av allt
        ditt frstnd och din nsta ssom dig sjlv.'
010:028 Han sade till honom: Rtt svarade du.  Gr det, s fr du leva,
010:029 D ville han rttfrdiga sig och sade till Jesus: Vilken r d
        min nsta?
010:030 Jesus svarade och sade: En man begav sig frn Jerusalem ned
        till Jeriko, men rkade ut fr rvare, som togo ifrn honom hans
        klder och drtill slogo honom; drefter gingo de sin vg och
        lto honom ligga dr halvdd.
010:031 S hnde sig att en prst frdades samma vg; och nr han fick
        se honom, gick han frbi.
010:032 Likaledes ock en levit: nr denne kom till det stllet och fick
        se honom, gick han frbi.
010:033 Men en samarit, som frdades samma vg, kom ocks dit dr han
        lg; och nr denne fick se honom, mkade han sig ver honom
010:034 och gick fram till honom och gt olja och vin i hans sr och
        frband dem.  Sedan lyfte han upp honom p sin sna och frde
        honom till ett hrbrge och sktte honom.
010:035 Morgonen drefter tog han fram tv silverpenningar och gav dem
        t vrden och sade: 'Skt honom och vad du mer kostar p honom
        skall jag betala dig, nr jag kommer tillbaka.'--
010:036 Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens
        nsta, som hade fallit i rvarhnder?
010:037 Han svarade: Den som bevisade honom barmhrtighet.  D sade
        Jesus till honom: G du och gr sammalunda.

010:038 Nr de nu voro p vandring, gick han in i en by, och en kvinna,
        vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus.
010:039 Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid
        Herrens ftter och hrde p hans ord.
010:040 Men Marta var upptagen av mngahanda bestyr fr att tjna honom.
        Och hon gick fram och sade: Herre, frgar du icke efter att min
        syster har lmnat alla bestyr t mig allena?  Sg nu till henne
        att hon hjlper mig.
010:041 D svarade Herren och sade till henne: Marta, Marta, du gr dig
        bekymmer och oro fr mngahanda,
010:042 men allenast ett r ndvndigt.  Maria har utvalt den goda
        delen, och den skall icke tagas ifrn henne.

011:001 Nr han en gng uppehll sig p ett stlle fr att bedja och
        hade slutat sin bn, sade en av hans lrjungar till honom:
        Herre, lr oss att bedja, ssom ock Johannes lrde sina
        lrjungar.
011:002 D sade han till dem: Nr I bedjen, skolen I sga s: 'Fader,
        helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;
011:003 vrt dagliga brd giv oss var dag;
011:004 och frlt oss vra synder, ty ocks vi frlta var och en som
        r oss ngot skyldig; och inled oss icke i frestelse.'

011:005 Ytterligare sade han till dem: Om ngon av eder har en vn och
        mitt i natten kommer till denne och sger till honom: 'Kre vn,
        lna mig tre brd;
011:006 ty en av mina vnner har kommit resande till mig, och jag har
        intet att stta fram t honom'
011:007 s svarar kanske den andre inifrn huset och sger: 'Gr mig
        icke omak; drren r redan stngd, och bde jag och mina barn
        hava gtt till sngs; jag kan icke st upp och gra dig ngot.'
011:008 Men jag sger eder: Om han n icke, av det sklet att han r
        hans vn, vill st upp och giva honom ngot, s kommer han
        likvl, drfr att den andre r s ptrngande, att st upp och
        giva honom s mycket han behver.
011:009 Likas sger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet;
        sken, och I skolen finna; klappen, och fr eder skall varda
        uppltet.
011:010 Ty var och en som beder, han fr; och den som sker, han finner;
        och fr den som klappar skall varda uppltet.
011:011 Finnes bland eder ngon fader, som nr hans son beder honom om
        en fisk, i stallet fr en fisk rcker honom en orm,
011:012 eller som rcker honom en skorpion, nr han beder om ett gg?
011:013 Om nu I, som ren onda, frstn att giva edra barn goda gvor,
        huru mycket mer skall icke d den himmelske Fadern giva helig
        ande t dem som bedja honom!

011:014 Och han drev ut en ond ande som var dvstum.  Och nr den onde
        anden hade blivit utdriven, talade den dvstumme; och folket
        frundrade sig.
011:015 Men ngra av dem sade: Det r med Beelsebul, de onda andarnas
        furste, som han driver ut de onda andarna.
011:016 Och ngra andra ville stta honom p prov och begrde av honom
        ett tecken frn himmelen.
011:017 Men han frstod deras tankar och sade till dem: Vart rike som
        har kommit i strid med sig sjlvt bliver frtt, s att hus
        faller p hus.
011:018 Om nu Satan har kommit i strid med sig sjlv, huru kan d hans
        rike hava bestnd?  I sgen ju att det r med Beelsebul som jag
        driver ut de onda andarna.
011:019 Men om det r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna,
        med vem driva d edra egna anhngare ut dem?  De skola allts
        vara edra domare.
011:020 Om det ter r med Guds finger som jag driver ut de onda
        andarna, s har ju Guds rike kommit till eder.--
011:021 Nr en stark man, fullt vpnad, bevakar sin grd, d ro hans
        godelar fredade.
011:022 Men om ngon som r starkare n han angriper honom och
        vervinner honom, s tager denne ifrn honom alla vapnen, som
        han frtrstade p, och skiftar ut bytet efter honom.
011:023 Den som icke r med mig, han r emot mig, och den som icke
        frsamlar med mig, han frskingrar.

011:024 Nr en oren ande har farit ut ur en mnniska, vandrar han
        omkring i kentrakter och sker efter ro.  Men d han icke finner
        ngon, sger han: 'Jag vill vnda tillbaka till mitt hus, som
        jag gick ut ifrn.'
011:025 Och nr han kommer dit och finner det fejat och prytt,
011:026 d gr han stad och tager med sig sju andra andar, som ro
        vrre n han sjlv, och de g ditin och bo dr; och s bliver
        fr den mnniskan det sista vrre n det frsta.

011:027 Nr han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin rst och
        ropade till honom: Saligt r det modersskte som har burit dig,
        och de brst som du har diat.
011:028 Men han svarade: Ja, saliga r de som hra Guds ord och gmma
        det.

011:029 Men nr folket strmmade till tog han till orda och sade: Detta
        slkte r ett ont slkte Det begr ett tecken, men intet annat
        tecken skall givas det n Jonas' tecken.
011:030 Ty ssom Jonas blev ett tecken fr nineviterna, s skall ock
        Mnniskosonen vara ett tecken fr detta slkte.
011:031 Drottningen av Sderlandet skall vid domen trda fram
        tillsammans med detta slktes mn och bliva dem till dom.  Ty hon
        kom frn jordens nda fr att hra Salomos visdom; och se, har
        r vad som r mer n Salomo.
011:032 Ninevitiska mn skola vid domen trda fram tillsammans med detta
        slkte och bliva det till dom.  Ty de gjorde bttring vid Jonas'
        predikan; och se, hr r vad som r mer n Jonas.

011:033 Ingen tnder ett ljus och stter det p en undangmd plats eller
        under skppan, utan man stter det p ljusstaken, fr att de som
        komma in skola se skenet.

011:034 Ditt ga r kroppens lykta.  Nr ditt ga r friskt, d har ock
        hela din kropp ljus; men nr det r frdrvat, d r ock din
        kropp hljd i mrker.
011:035 Se drfr till, att ljuset som du har i dig icke r mrker.
011:036 Om s hela din kropp fr ljus och icke har ngon del hljd i
        mrker, d har den ljus i sin helhet, ssom nr en lykta lyser
        dig med sitt klara sken.

011:037 Under det att han s talade, inbjd en faris honom till mltid
        hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.
011:038 Men nr farisen sg att han icke tvdde sig fre mltiden,
        frundrade han sig.
011:039 D sade Herren till honom: I fariser, I gren nu det yttre av
        bgaren och fatet rent, medan edert inre r fullt av rofferi och
        ondska.
011:040 I drar, har icke han som har gjort det yttre ocks gjort det
        inre?
011:041 Given fastmer ssom allmosa vad inuti krlet r; frst d bliver
        allt hos eder rent.

011:042 Men ve eder, I fariser, som given tionde av mynta och ruta och
        alla slags kryddvxter, men icke akten p rtten och p krleken
        till Gud!  Det ena borden I gra, men icke underlta det andra.
011:043 Ve eder, I fariser, som grna viljen sitta frmst i synagogorna
        och grna viljen bliva hlsade p torgen!
011:044 Ve eder, I som ren lika gravar som ingen kan mrka, och ver
        vilka mnniskorna g fram utan att veta det!

011:045 D tog en av de lagkloke till orda och sade till honom:
        Mstare, nr du s talar, skymfar du ocks oss.
011:046 Han svarade: Ja, ve ock eder, I lagkloke, som p mnniskorna
        lggen brdor, svra att bra, men sjlva icke viljen med ett
        enda finger rra vid de brdorna!
011:047 Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra
        fder drpte!
011:048 S bren I d vittnesbrd om edra fders grningar och gillen
        dem; ty om de drpte profeterna, s byggen I upp deras gravar.
011:049 Drfr har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall snda till dem
        profeter och apostlar, och somliga av dem skola de drpa, och
        andra skola de frflja.
011:050 Och s skall av detta slkte utkrvas alla profeters blod, allt
        det som r utgjutet frn vrldens begynnelse,
011:051 nda ifrn Abels blod intill Sakarias' blod, hans som frgjordes
        mellan altaret och templet.'  Ja, jag sger eder: Det skall
        utkrvas av detta slkte.
011:052 Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till
        kunskapen!  Sjlva haven I icke kommit ditin och fr dem som
        ville komma dit haven I lagt hinder.

011:053 Nr han infr allt folket sade detta till dem, blevo fariserna
        och de lagkloke mycket frbittrade och gvo sig i strid med
        honom om mnga stycken;
011:054 de skte nmligen efter tillflle att kunna anklaga honom.

012:001 D nu otaligt mycket folk var frsamlat omkring honom, s att de
        trampade p varandra, tog han till orda och sade, nrmast till
        sina lrjungar: Tagen eder till vara fr farisernas surdeg,
        det r fr skrymteri.
012:002 Intet r frborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet
        r frdolt, som icke skall bliva knt.
012:003 Drfr skall allt vad I haven sagt i mrkret bliva hrt i
        ljuset, och vad I haven viskat i ngons ra i kammaren, det
        skall bliva utropat p taken.

012:004 Men jag sger eder, mina vnner: Frukten icke fr dem som vl
        kunna drpa kroppen, men sedan icke hava makt att gra ngot
        mer.
012:005 Jag vill lra eder vem I skolen frukta: frukten honom som har
        makt att, sedan han har drpt, ocks kasta i Gehenna.  Ja, jag
        sger eder: Honom skolen I frukta.--
012:006 Sljas icke fem sparvar fr tv skrvar?  Och icke en av dem r
        frgten hos Gud.
012:007 Men p eder ro till och med huvudhren allasammans rknade.
        Frukten icke; I ren mer vrda n mnga sparvar.
012:008 Och jag sger eder: Var och en som beknner mig infr
        mnniskorna, honom skall ock Mnniskosonen knnas vid infr
        Guds nglar.
012:009 Men den som frnekar mig infr mnniskorna, han skall ock bliva
        frnekad infr Guds nglar.
012:010 Och om ngon sger ngot mot Mnniskosonen, s skall det bliva
        honom frltet; men den som hdar den helige Ande, honom skall
        det icke bliva frltet.

012:011 Men nr man drager eder fram infr synagogor och verheter och
        myndigheter, s gren eder icke bekymmer fr huru eller varmed I
        skolen frsvara eder, eller vad I skolen sga;
012:012 ty den helige Ande skall i samma stund lra eder vad I skolen
        sga.

012:013 Och en man i folkhopen sade till honom: Mstare, sg till min
        broder att han skiftar arvet med mig.
012:014 Men han svarade honom: Min vn, vem har satt mig till domare
        eller skiftesman ver eder?
012:015 Drefter sade han till dem: Sen till, att I tagen eder till
        vara fr allt slags girighet; ty en mnniskas liv beror icke
        drp att hon har verfld p godelar.

012:016 Och han framstllde fr dem en liknelse; han sade: Det var en
        rik man vilkens krar buro ymniga skrdar.
012:017 Och han tnkte vid sig sjlv och sade: 'Vad skall jag gra?  Jag
        har ju icke rum nog fr att inbrga min skrd.'
012:018 Drefter sade han: 'S vill jag gra: jag vill riva ned mina
        lador och bygga upp strre, och i dem skall jag samla in all min
        grda och allt mitt goda.
012:019 Sedan vill jag sga till min sjl: Kra sjl, du har mycket gott
        frvarat fr mnga r; giv dig nu ro, t, drick och var glad.
012:020 Men Gud sade till honom: 'Du dre, i denna natt skall din sjl
        utkrvas av dig; vem skall d f vad du har samlat i frrd?'--
012:021 S gr det den som samlar skatter t sig sjlv, men icke r rik
        infr Gud.

012:022 Och han sade till sina lrjungar: Drfr sger jag eder: Gren
        eder icke bekymmer fr edert liv, vad I skolen ta, ej heller
        fr eder kropp, vad I skolen klda eder med.
012:023 Livet r ju mer n maten, och kroppen mer n klderna.
012:024 Given akt p korparna: de s icke, ej heller skrda de, och de
        hava varken visthus eller lada; och likvl fder Gud dem.  Huru
        mycket mer ren icke I n fglarna!
012:025 Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer lgga en aln till sin
        livslngd?
012:026 Frmn I nu icke ens det som minst r, varfr gren I eder d
        bekymmer fr det vriga?
012:027 Given akt p liljorna, huru de varken spinna eller vva; och
        likvl sger jag eder att icke ens Salomo i all sin hrlighet
        var s kldd som en av dem.
012:028 Klder nu Gud s grset p marken, vilket i dag str och i
        morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han d icke klda
        eder, I klentrogne!
012:029 Sken drfr icke heller I efter vad I skolen ta, eller vad I
        skolen dricka, och begren icke vad som r fr hgt.
012:030 Efter allt detta ska ju hedningarna i vrlden, och eder Fader
        vet att I behven detta.
012:031 Nej, sken efter hans rike, s skall ocks detta andra tillfalla
        eder.
012:032 Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att
        giva eder riket.
012:033 Sljen vad I gen och given allmosor; skaffen eder penningpungar
        som icke ntas ut, en outtmlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv
        nr, och dr man icke frdrvar.
012:034 Ty dr eder skatt r, dr komma ock edra hjrtan att vara.

012:035 Haven edra lnder omgjordade och edra lampor brinnande.
012:036 Och varen I lika tjnare som vnta p att deras herre skall
        bryta upp frn brllopet, fr att strax kunna ppna fr honom,
        nr han kommer och klappar.
012:037 Saliga ro de tjnare som deras herre finner vakande, nr han
        kommer.  Sannerligen sger jag eder: Han skall fsta upp sin
        kldnad och lta dem taga plats vid bordet och sjlv g fram och
        betjna dem.
012:038 Och vare sig han kommer under den andra nattvkten eller under
        den tredje och finner dem s gra--saliga ro de d.
012:039 Men det frstn I vl, att om husbonden visste vilken stund
        tjuven skulle komma, s tillstadde han icke att ngon brt sig
        in i hans hus.
012:040 S varen ock I redo ty i en stund d I icke vnten det skall
        Mnniskosonen komma.

012:041 D sade Petrus: Herre, r det om oss som du talar i denna
        liknelse, eller r det om alla?
012:042 Herren svarade: Finnes ngon trogen och frstndig frvaltare,
        som av sin herre kan sttas ver hans husfolk, fr att i rtt
        tid giva dem deras bestmda kost--
012:043 salig r d den tjnaren, om hans herre, nr han kommer, finner
        honom gra s.
012:044 Sannerligen sger jag eder: Han skall stta honom ver allt vad
        han ger.
012:045 Men om s r, att tjnaren sger i sitt hjrta: 'Min herre
        kommer icke s snart', och han begynner att sl de andra
        tjnarna och tjnarinnorna och att ta och dricka s att han
        bliver drucken,
012:046 d skall den tjnarens herre komma p en dag d han icke vntar
        det, och i en stund d han icke tnker sig det, och han skall
        lta hugga honom i stycken och lta honom f sin del med de
        otrogna.--
012:047 Och den tjnare som hade ftt veta sin herres vilja, men icke
        redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva
        straffad med mnga slag.
012:048 Men den som, utan att hava ftt veta hans vilja, gjorde vad som
        val slag vrt, han skall bliva straffad med allenast f
        slag.  Var och en t vilken mycket r givet, av honom skall
        mycket varda utkrvt och den som har blivit betrodd med mycket,
        av honom skall man fordra dess mera.
012:049 Jag har kommit fr att tnda en eld p jorden; och huru grna
        ville jag icke att den redan brunne!
012:050 Men jag mste genomg ett dop; och huru ngslas jag icke, till
        dess att det r fullbordat!
012:051 Menen I att jag har kommit fr att skaffa frid p jorden?  Nej,
        sger jag eder, fastmer sndring.
012:052 Ty om fem finnas i samma hus, skola de hrefter vara sndrade
        frn varandra, s att tre st mot tv Och tv mot tre:
012:053 fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin
        dotter och dottern mot sin moder, svrmodern mot sin sonhustru
        och sonhustrun mot sin svrmoder.

012:054 Han hade ocks till folket: Nr I sen ett moln stiga upp i
        vster, sgen I strax: 'Nu kommer regn'; och det sker s.
012:055 Och nr I sen sunnanvind blsa, sgen I: 'Nu kommer stark
        hetta'; och detta sker.
012:056 I skrymtare, jordens och himmelens utseende frstn I att tyda;
        huru kommer det d till, att I icke kunnen tyda denna tiden?
012:057 Varfr lten I icke edert eget inre dma om vad rtt r?
012:058 Nr du gr till en verhetsperson med din motpart, s gr dig
        under vgen all mda att bliva frlikt med denne, s att han
        icke drager dig fram infr domaren; d hnder att domaren
        verlmnar dig t rttstjnaren, och att rttstjnaren kastar
        dig i fngelse.
012:059 Jag sger dig: Du skall icke slippa ut drifrn, frrn du har
        betalt nda till den yttersta skrven.

013:001 Vid samma tid kommo ngra och berttade fr honom om de galiler
        vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
013:002 D svarade han och sade till dem: Menen I att dessa galiler
        voro strre syndare n alla andra galiler, eftersom de fingo
        lida sdant?
013:003 Nej, sger jag eder; men om I icke gren bttring, skolen I alla
        sammalunda frgs.
013:004 Eller de aderton som ddades, nr tornet i Siloam fll p dem,
        menen I att de voro mer brottsliga n alla andra mnniskor som
        bo i Jerusalem?
013:005 Nej, sger jag eder; men om I icke gren bttring, skolen I alla
        sammalunda frgs.

013:006 Och han framstllde denna liknelse: En man hade ett fikontrd
        planterat i sin vingrd; och han kom och skte frukt drp, men
        fann ingen.
013:007 D sade han till vingrdsmannen: 'Se, nu i tre r har jag kommit
        och skt frukt p detta fikontrd, utan att finna ngon.  Hugg
        bort det.  Varfr skall det drjmte f utsuga jorden?'
013:008 Men vingrdsmannen svarade och sade till honom: 'Herre, lt det
        st kvar ocks detta r, fr att jag under tiden m grva
        omkring det och gda det;
013:009 kanhnda skall det s till nsta  bra frukt.  Varom icke, s m
        du d hugga bort det.'

013:010 Nr han en gng p sabbaten undervisade i en synagoga,
013:011 var dr en kvinna som i aderton r hade varit besatt av en
        sjukdomsande, och hon var s hopkrumpen, att hon alls icke kunde
        rta upp sin kropp.
013:012 D nu Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade
        till henne Kvinna, du r fri ifrn din sjuk dom,
013:013 och han lade drvid hnderna p henne.  Och strax rtade hon upp
        sig och prisade Gud.

013:014 Men det frtrt synagogfrestndaren att Jesus p sabbaten
        botade sjuka; och han tog till orda och sade till folket: Sex
        dagar finnas, p vilka man br arbeta.  P dem mn I allts komma
        och lta bota eder, men icke p sabbatsdagen.
013:015 D svarade Herren honom och sade: I skrymtare, lser icke var
        och en av eder p sabbaten sin oxe eller sna frn krubban och
        leder den bort fr att vattna den?
013:016 Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har hllit
        bunden nu i aderton r, skulle d icke hon p sabbatsdagen f
        lsas frn sin boja?
013:017 Nr han sade detta, blygdes alla hans motstndare; och allt
        folket gladde sig ver alla de hrliga grningar som gjordes av
        honom.

013:018 S sade han d: Vad r Guds rike likt, ja, vad skall jag likna
        det vid?
013:019 Det r likt ett senapskorn som en man tager och lgger ned i sin
        trdgrd, och det vxer och bliver ett trd, och himmelens
        fglar bygga sina nsten p dess grenar.

013:020 Ytterligare sade han: Vad skall jag likna Guds rike vid?
013:021 Det r likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre
        skppor mjl, till dess alltsammans bliver syrat.

013:022 Och han vandrade frn stad till stad och frn by till by och
        undervisade folket, under det att han fortsatte sin frd till
        Jerusalem.
013:023 Och ngon frgade honom: Herre, r det allenast f som bliva
        frlsta?  D svarade han dem:
013:024 Kmpen fr att komma in genom den trnga drren; ty mnga,
        sger jag eder, skola frska att komma in och skola dock icke
        frm det.
013:025 Om husbonden har sttt upp och tillslutit drren, och I sedan
        kommen och stllen eder drutanfr och klappen p drren och
        sgen: 'Herre, lt upp fr oss', s skall han svara och sga
        till eder: 'Jag vet icke varifrn I ren.'
013:026 Och I skolen d sga: 'Vi hava ju tit och druckit med dig, och
        du har undervisat p vra gator.'
013:027 Men han skall svara: 'Jag sger eder: Jag vet icke varifrn I
        ren; gn bort ifrn mig, alla I ogrningsmn.'
013:028 Dr skall d bliva grt och tandagnisslan, nr I fn se Abraham,
        Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen
        eder sjlva utkastade.
013:029 Ja, mnniskor skola komma frn ster och vster, frn norr och
        sder och bliva bordsgster i Guds rike.
013:030 Och se, d skola somliga som ro de sista bliva de frsta, och
        somliga som ro de frsta bliva de sista.

013:031 I samma stund kommo ngra fariser fram och sade till honom:
        Begiv dig stad bort hrifrn; ty Herodes vill drpa dig.
013:032 D svarade han dem: Gn och sgen den rven, att jag i dag och
        i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag frst
        p tredje dagen r frdig.
013:033 Men jag mste vandra i dag och i morgon och i vermorgon, ty det
        r icke i sin ordning att en profet frgres annorstdes n i
        Jerusalem.--
013:034 Jerusalem, Jerusalem, du som drper profeterna och stenar dem
        som ro snda till dig!  Huru ofta har jag icke velat frsamla
        dina barn, likasom hnan frsamlar sina kycklingar under sina
        vingar!  Men haven icke velat.
013:035 Se, edert hus skall komma att st vergivet.  Men jag sger eder:
        I skolen icke se mig, frrn den tid kommen, d I sgen:
        'Vlsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'

014:001 Nr han p en sabbat hade kommit in till en av de frnmligaste
        fariserna fr att intaga en mltid, hnde sig, medan man dr
        vaktade p honom,
014:002 att en vattusiktig man kom dit och stod framfr honom.
014:003 D tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariserna:
        r det lovligt att bota sjuka p sabbaten, eller r det icke
        lovligt?
014:004 Men de tego.  D tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk
        och lt honom g.
014:005 Sedan sade han till dem: Om ngon av eder har en sna eller en
        oxe som faller i en brunn, gr han icke d strax och drager upp
        den, jmvl p sabbatsdagen?
014:006 Och de frmdde icke svara ngot hrp.

014:007 D han nu mrkte huru gsterna utvalde t sig de frmsta
        platserna, framstllde han fr dem en liknelse; han sade till
        dem:
014:008 Nr du av ngon har blivit bjuden till brllop, s tag icke den
        frmsta platsen vid bordet.  Ty kanhnda finnes bland gsterna
        ngon som r mer ansedd n du,
014:009 och d kommer till ventyrs den som har bjudit bde dig och
        honom och sger till dig: 'Giv plats t denne'; och s mste du
        med skam intaga den nedersta platsen.
014:010 Nej, nr du har blivit bjuden, s g och tag den nedersta
        platsen vid bordet.  Ty det kan d hnda att den som har bjudit
        dig sger till dig, nr han kommer: 'Min vn, stig hgre upp.'
        D vederfares dig heder infr alla de andra bordsgsterna.
014:011 Ty var och en som upphjer sig, han skall bliva frdmjukad, och
        den som dmjukar sig, han skall bliva upphjd.

014:012 Han sade ock till den som hade bjudit honom: Nr du gr ett
        gstabud, p middagen eller p aftonen, s inbjud icke dina
        vnner eller dina brder eller dina frnder, ej heller rika
        grannar, s att de bjuda dig igen och du drigenom fr
        vedergllning.
014:013 Nej, nr du gr gstabud, s bjud fattiga, krymplingar, halta,
        blinda.
014:014 Salig r du d; ty eftersom de icke frm vederglla dig, skall
        du f din vedergllning vid de rttfrdigas uppstndelse.
014:015 D nu en av de andra vid bordet hrde detta, sade denne till
        honom: Salig r den som fr bliva bordsgst i Guds rike!
014:016 D sade han till honom: En man tillredde ett stort gstabud
        och bjd mnga.
014:017 Och nr gstabudet skulle hllas, snde han ut sin tjnare och
        lt sga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu r allt redo.'
014:018 Men de begynte alla strax urskta sig.  Den frste sade till
        honom: 'Jag har kpt ett jordagods, och jag mste g ut och bese
        det.  Jag beder dig, tag emot min urskt.'
014:019 En annan sade: 'Jag har kpt fem par oxar, och jag skall nu g
        stad och frska dem.  Jag beder dig, tag emot min urskt.'
014:020 ter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och drfr kan
        jag icke komma.'
014:021 Och tjnaren kom igen och omtalade detta fr sin herre.  D blev
        husbonden vred och sade till sin tjnare: 'G strax ut p gator
        och grnder i staden, och fr hitin fattiga och krymplingar och
        blinda och halta.'
014:022 Sedan sade tjnaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort,
        men har r nnu rum.'
014:023 D sade herren till tjnaren: 'G ut p vgar och stigar, och
        ndga mnniskorna att komma hitin, s att mitt hus bliver fullt.
014:024 Ty jag sger eder att ingen av de mn som voro bjudna skall
        smaka sin mltid.'

014:025 Och mycket folk gick med honom; och han vnde sig om och sade
        till dem:
014:026 Om ngon kommer till mig, och han drvid ej hatar sin fader och
        sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina brder och
        systrar, drtill ock sitt eget liv, s kan han icke vara min
        lrjunge.
014:027 Den som icke br sitt kors och efterfljer mig, han kan icke
        vara min lrjunge.

014:028 Ty om ngon bland eder vill bygga ett torn, stter han sig icke
        d frst ned och berknar kostnaden och mer till, om han ger
        vad som behves fr att bygga det frdigt?
014:029 Eljest, om han lade grunden, men icke frmdde fullborda verket
        skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom
014:030 och sga: 'Den mannen begynte bygga, men frmdde icke fullborda
        sitt verk.'

014:031 Eller om en konung vill draga ut i krig fr att drabba samman
        med en annan konung, stter han sig icke d frst ned och tnker
        efter, om han frmr att med tio tusen mta den som kommer emot
        honom med tjugu tusen?
014:032 Om s icke r, mste han ju, medan den andre nnu r lngt
        borta, skicka sndebud och underhandla om fred.

014:033 Likas kan ingen av eder vara min lrjunge, om han icke frsakar
        allt vad han ger.--
014:034 S r vl saltet en god sak, men om till och med saltet mister
        sin slta, varmed skall man d terstlla dess kraft?
014:035 Varken fr jorden eller fr gdselhgen r det tjnligt; man
        kastar ut det.  Den som har ron till att hra, han hre.

015:001 Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette fr att
        hra honom.
015:002 Men fariserna och de skriftlrde knorrade och sade: Denne
        tager emot syndare och ter med dem.
015:003 D framstllde han fr dem denna liknelse; han sade:

015:004 Om ibland eder finnes en man som har hundra fr, och han
        frlorar ett av dem, lmnar han icke d de nittionio i knen och
        gr och sker efter det frlorade, till dess han finner det?
015:005 Och nr han har funnit det, lgger han det p sina axlar med
        gldje.
015:006 Och nr han kommer hem, kallar han tillhopa sina vnner och
        grannar och sger till dem: 'Gldjens med mig, ty jag har funnit
        mitt fr, som var frlorat.'
015:007 Jag sger eder att likas bliver mer gldje i himmelen ver en
        enda syndare som gr bttring, n ver nittionio rttfrdiga som
        ingen bttring behva.

015:008 Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort
        en av dem, tnder hon icke d upp ljus och sopar huset och sker
        noga, till dess hon finner den?
015:009 Och nr hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina vninnor
        och grannkvinnor och sger: 'Gldjens med mig, ty jag har funnit
        den penning som jag hade tappat bort.'
015:010 Likas, sger jag eder, bliver gldje hos Guds nglar ver en
        enda syndare som gr bttring.

015:011 Ytterligare sade han: En man hade tv sner.
015:012 Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del
        av frmgenheten, som faller p min lott.'  D skiftade han sina
        godelar mellan dem.
015:013 Och icke lng tid drefter lade den yngre sonen allt sitt
        tillhopa och for lngt bort till ett frmmande land.  Dr levde
        han i utsvvningar och frfor s sin frmgenhet.
015:014 Men sedan han hade slsat bort allt, kom en svr hungersnd ver
        det landet, och han begynte lida nd.
015:015 D gick han bort och gav sig under en man dr i landet, och
        denne snde honom ut p sina marker fr att vakta svin.
015:016 Och han stundade att f fylla sin buk med de frskidor som
        svinen to; men ingen gav honom ngot.
015:017 D kom han till besinning och sade: 'Huru mnga legodrngar hos
        min fader hava icke brd i verfld, medan jag har frgs av
        hunger!
015:018 Jag vill st upp och g till min fader och sga till honom:
        Fader, jag har syndat mot himmelen och infr dig;
015:019 jag r icke mer vrd att kallas din son.  Lt mig bliva ssom en
        av dina legodrngar.'

015:020 S stod han upp och gick till sin fader.  Och medan han nnu var
        lngt borta, fick hans fader se honom och mkade sig ver honom
        och skyndade emot honom och fll honom om halsen och kysste
        honom innerligt.
015:021 Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen
        och infr dig; jag r icke mer vrd att kallas din son.'
015:022 D sade fadern till sina tjnare 'Skynden eder att taga fram den
        yppersta kldnaden och klden honom i den, och stten en ring p
        hans hand och skor p hans ftter.
015:023 Och hmten den gdda kalven och slakten den, s vilja vi ta och
        gr oss glada.
015:024 Ty denne min son var dd, men har ftt liv igen; han var
        frlorad men r terfunnen.'  Och de begynte gra sig glada.

015:025 Men hans ldre son var ute p marken.  Nr denne nu vnde
        tillbaka och hade kommit nra huset fick han hra spel och dans.
015:026 D kallade han till sig en av tjnarna och frgade vad detta
        kunde betyda.
015:027 Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och d nu din
        fader har ftt honom vlbehllen tillbaka, har han ltit slakta
        den gdda kalven.'
015:028 D blev han vred och ville icke g in.  Hans fader gick d ut och
        talade vanligt med honom.
015:029 Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i s mnga r har
        jag nu tjnat dig, och aldrig har jag vertrtt ngot ditt bud;
        och lik vl har du t mig aldrig givit ens en killing, fr att
        jag skulle kunna gra mig glad med mina vnner.
015:030 Men nr denne din son, som har frtrt dina godelar tillsammans
        med skkor, nu har kommit tillbaka, s har du fr honom ltit
        slakta den gdda kalven.'
015:031 D sade han till honom: 'Min son, du r alltid hos mig, och all
        mitt r ditt.
015:032 Men nu mste vi frjda oss och vara glada; ty denne din broder
        var dd, men har ftt liv igen, han var frlorad, men r
        terfunnen.'

016:001 Han sade ocks till sina lrjungar: En rik man hade en
        frvaltare som hos honom blev angiven fr frskingring av hans
        godelar.
016:002 D kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad r det
        jag hr om dig?  Gr rkenskap fr din frvaltning; ty du kan
        icke lngre f vara frvaltare.'
016:003 Men frvaltaren sade vid sig sjlv: 'Vad skall jag gra, d min
        herre nu tager ifrn mig frvaltningen?  Grva orkar jag icke;
        att tigga blyges jag fr.
016:004 Dock, nu vet jag vad jag skall gra, fr att man m upptaga mig
        i sina hus, nr jag bliver avsatt ifrn frvaltningen.'
016:005 Och han kallade till sig sin herres gldenrer, var och en
        srskilt.  Och han frgade den frste: 'Huru mycket r du skyldig
        min herre?'
016:006 Han svarade: 'Hundra fat olja.'  D sade han till honom: 'Tag
        hr ditt skuldebrev, och stt dig nu strax ned och skriv
        femtio.'
016:007 Sedan frgade han en annan: 'och du, huru mycket r du skyldig?'
        Denne svarade: 'hundra tunnor vete.'  D sade han till honom:
        'Tag hr ditt skuldebrev och skriv ttio.'
016:008 Och husbonden prisade den orttrdige frvaltaren fr det att
        han hade handlat klokt.  Ty denna tidslders barn skicka sig
        klokare mot sitt slkte n ljusets barn.
016:009 Och jag sger eder: Skaffen eder vnner medelst den orttrdige
        Mamons goda, fr att de, nr detta har tagit slut, m taga emot
        eder i de eviga hyddorna.

016:010 Den som r trogen i det minsta, han r ock trogen i vad mer r,
        och den som r orttrdig i det minsta, han r ock orttrdig i
        vad mer r.
016:011 Haven I nu icke varit trogna, nr det gllde den orttrdige
        Mamons goda, vem vill d betro eder det sannskyldiga goda?
016:012 Och haven I icke varit trogna, nr det gllde vad som tillhrde
        en annan, vem vill d giva eder det som hr eder till?

016:013 Ingen som tjnar kan tjna tv herrar; ty antingen kommer han d
        att hata den ene och lska den andre, eller kommer han att hlla
        sig till den frre och frakta den senare.  I kunnen icke tjna
        bde Gud och Mamon.

016:014 Allt detta hrde nu fariserna, som voro penningkra, och de
        drevo d gck med honom.
016:015 Men han sade till dem: I hren till dem som gra sig
        rttfrdiga infr mnniskorna.  Men Gud knner edra hjrtan; ty
        det som bland mnniskor r hgt r en styggelse infr Gud.

016:016 Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes.  Sedan
        dess frkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma
        ditin.
016:017 Men snarare kunna himmel och jord frgs, n en enda prick av
        lagen kan falla bort.

016:018 Var och en som skiljer sig frn sin hustru och tager sig en
        annan hustru, han begr ktenskapsbrott.  Och den som tager till
        hustru en kvinna som r skild frn sin man, han begr
        ktenskapsbrott.

016:019 Det var en rik man som kldde sig i purpur och fint linne och
        levde var dag i gldje och prakt.
016:020 Men en fattig man, vid namn Lasarus, lg vid hans port, full av
        sr,
016:021 och stundade att f stilla sin hunger med vad som kunde falla
        ifrn den rike mannens bord.  Ja, det gick s lngt att hundarna
        kommo och slickade hans sr.
016:022 S hnde sig att den fattige dog och blev frd av nglarna till
        Abrahams skte.  Ocks den rike dog och blev begraven.
016:023 Nr han nu lg i ddsriket och plgades, lyfte han upp sina gon
        och fick se Abraham lngt borta och Lasarus i hans skte.
016:024 D ropade han och sade: 'Fader Abraham, frbarma dig ver mig,
        och snd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten
        och svalka min tunga, ty jag pinas svrt i dessa lgor.'
016:025 Men Abraham svarade: 'Min son kom ihg att du, medan du levde,
        fick ut ditt goda och Lasarus dremot vad ont var; nu ter fr
        han hr hugnad, under det att du pinas.
016:026 Och till allt detta kommer, att ett stort svalg r satt mellan
        oss och eder, fr att de som vilja begiva sig ver hrifrn till
        eder icke skola kunna det, och fr att ej heller ngon drifrn
        skall kunna komma ver till oss.
016:027 D sade han: 'S beder jag dig d, fader, att du snder honom
        till min faders hus,
016:028 dr jag har fem brder, och lter honom varna dem, s att icke
        ocks de komma till detta pinorum.'
016:029 Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem m de
        lyssna till.'
016:030 Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om ngon kommer till dem
        frn de dda, s skola de gra bttring.'
016:031 D sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och
        profeterna, s skola de icke heller lta vertyga sig, om ngon
        uppstr frn de dda.'

017:001 Och han sade till sina lrjungar: Det r icke annat mjligt n
        att frfrelser mste komma, men ve den genom vilken de komma!
017:002 Fr honom vore det bttre att en kvarnsten hngdes om hans hals
        och han kastades i havet, n att han skulle frfra en av dessa
        sm.
017:003 Tagen eder till vara!

        Om din broder frsyndat sig, s tillrttavisa honom; och om han
        d ngrar sig, s frlt honom.
017:004 Ja, om han sju gnger om dagen frsyndar sig mot dig och sju
        gnger kommer tillbaka till dig och sger: 'Jag ngrar mig' s
        skall du frlta honom.
017:005 Och apostlarna sade till Herren: Frka vr tro.
017:006 D sade Herren: Om I haden tro, vore den ock blott ssom ett
        senapskorn, s skullen I kunna sga till detta
        mullbrsfikontrd: 'Ryck dig upp med rtterna, och plantera dig
        i havet', och det skulle lyda eder.

017:007 Om ngon bland eder har en tjnare som kr plogen eller vaktar
        boskap, icke sger han vl till tjnaren, nr denne kommer hem
        frn marken: 'G du nu strax till bords'?
017:008 Sger han icke fastmer till honom: 'Red till min mltid, och
        fst s upp din kldnad och betjna mig, medan jag ter och
        dricker; sedan m du sjlv ta och dricka'?
017:009 Icke tackar han vl tjnaren fr att denne gjorde det som blev
        honom befallt?
017:010 Sammalunda, nr I haven gjort allt som har blivit eder befallt,
        d skolen I sga: 'Vi ro blott ringa tjnare: vi hava endast
        gjort vad vi voro pliktiga att gra.'
017:011 D han nu var stadd p sin frd till Jerusalem, tog han vgen
        mellan Samarien och Galileen.
017:012 Och nr han kom in i en by, mttes han av tio spetlska mn.
        Dessa stannade p avstnd
017:013 och ropade och sade: Jesus, Mstare, frbarma dig ver oss.
017:014 Nr han fick se dem, sade han till dem: Gn och visen eder fr
        prsterna.  Och medan de voro p vg dit, blevo de rena.
017:015 Och en av dem vnde tillbaka, nr han sg att han hade blivit
        botad, och prisade Gud med hg rst
017:016 och fll ned p mitt ansikte fr Jesu ftter och tackade
        honom.  Och denne var en samarit.
017:017 D svarade Jesus och sade: Blevo icke alla tio gjorda rena?  Var
        ro de nio?
017:018 Fanns d ibland dem ingen som vnde tillbaka fr att prisa Gud,
        utom denne frmling?
017:019 Och han sade till honom: St upp och g dina frde.  Din tro har
        frlst dig.

017:020 Och d han blev tillfrgad av fariserna nr Guds rike skulle
        komma, svarade han dem och sade: Guds rike kommer icke p
        sdant stt att det kan frnimmas med gonen,
017:021 ej heller skall man kunna sga: 'Se hr r det', eller: 'Dr r
        det.'  Ty se, Guds rike r invrtes i eder.

017:022 Och han sade till lrjungarna: Den tid skall komma, d I grna
        skullen vilja se en av Mnniskosonens dagar, men I skolen icke f
        det.
017:023 Vl skall man d sga till eder: 'Se dr r han', eller: 'Se hr
        r han'; men gn icke dit, och lpen icke drefter.
017:024 Ty ssom ljungelden, nr den ljungar fram, lyser frn himmelens
        ena nda till den andra, s skall det vara med Mnniskosonen p
        hand dag.
017:025 Men frst mste han lida mycket och bliva frkastad av detta
        slkte.
017:026 Och ssom det skedde p Noas tid, s skall det ock ske i
        Mnniskosonens dagar:
017:027 mnniskorna to och drucko, mn togo sig hustrur, och hustrur
        gvos t mn, nda till den dag d Noa gick in i arken; d kom
        floden och frgjorde dem allasammans.
017:028 Likaledes, ssom det skedde p Lots tid: mnniskorna to och
        drucko, kpte och slde, planterade och byggde,
017:029 men p den dag d Lot gick ut frn Sodom regnade eld och svavel
        ned frn himmelen och frgjorde dem allasammans,
017:030 alldeles p samma stt skall det ske den dag d Mnniskosonen
        uppenbaras.
017:031 Den som den dagen r p taket och har sitt bohag inne i huset,
        han m icke stiga ned fr att hmta det; ej heller m den som r
        ute p marken vnda tillbaka.
017:032 Kommen ihg Lots hustru.
017:033 Den som str efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men
        den som mister det, han skall rdda det.
017:034 Jag sger eder: Den natten skola tv ligga i samma sng; den ene
        skall bliva upptagen, den andre skall lmnas kvar.
017:035 Tv kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen,
        den andra skall lmnas kvar.
017:036 D frgade de honom: Var d, Herre?  Han svarade dem: Dr den
        dda kroppen r, dit skola ock rovfglarna frsamla sig.

018:001 Och han framstllde fr dem en liknelse, fr att lra dem att de
        alltid borde bedja, utan att frtrttas.
018:002 Han sade: I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och
        ej heller hade frsyn fr ngon mnniska.
018:003 I samma stad fanns ock en nka som ter och ter kom till honom
        och sade: 'Skaffa mig rtt av min motpart.'
018:004 Till en tid ville han icke.  Men omsider sade han vid sig sjlv:
        'Det m nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har
        frsyn fr ngon mnniska;
018:005 likvl, eftersom denna nka r mig s besvrlig, vill jag nd
        skaffa henne rtt, fr att hon icke med sina ideliga besk skall
        alldeles pina ut mig.'
018:006 Och Herren tillade: Hren vad den orttfrdige domaren hr
        sger.
018:007 Skulle d Gud icke skaffa rtt t sina utvalda, som ropa till
        honom dag och natt, och skulle han icke hava tlamod med dem?
018:008 Jag sger eder: Han skall snart skaffa dem rtt.  Men skall vl
        Mnniskosonen, nr han kommer, finna tro hr p jorden?

018:009 Ytterligare framstllde han denna liknelse fr somliga som
        frtrstade p sig sjlva och menade sig vara rttfrdiga, under
        det att de fraktade andra:
018:010 Tv mn gingo upp i helgedomen fr att bedja; den ene var en
        faris och den andre en publikan.
018:011 Farisen trdde fram och bad s fr sig sjlv: 'Jag tackar dig,
        Gud, fr att jag icke r ssom andra mnniskor, rvare,
        orttrdiga, ktenskapsbrytare, ej heller ssom denne publikan.
018:012 Jag fastar tv gnger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag
        frvrvar.'
018:013 Men publikanen stod lngt borta och ville icke ens lyfta sina
        gon upp mot himmelen, utan slog sig fr sitt brst och sade:
        'Gud, misskunda dig ver mig syndare.'--
018:014 Jag sger eder: Denne gick hem igen rttfrdig mer an den andre.
        Ty var och en som upphjer sig, han skall bliva frdmjukad, men
        den som dmjukar sig, han skall bliva upphjd.
018:015 Man bar fram till honom ocks spda barn, fr att han skulle
        rra vid dem; men nr hans lrjungar sgo detta, visade de bort
        dem.
018:016 D kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: Lten barnen
        komma till mig, och frmenen dem det icke; ty Guds rike hr
        sdana till.
018:017 Sannerligen sger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike
        ssom ett barn, han kommer aldrig ditin.

018:018 Och en verhetsperson frgade honom och sade: Gode Mstare, vad
        skall jag gra fr att f evigt liv till arvedel?
018:019 Jesus sade till honom: Varfr kallar du mig god?  Ingen r god
        utom Gud allena.
018:020 Buden knner du: 'Du skall icke beg ktenskapsbrott', 'Du skall
        icke drpa', 'Du skall icke stjla', 'Du skall icke bra falskt
        vittnesbrd', 'Hedra din fader och din moder.'
018:021 D svarade han: Allt detta har jag hllit frn min ungdom.
018:022 Nr Jesus hrde detta, sade han till honom: Ett terstr dig
        nnu: slj allt vad du ger och dela ut t de fattiga; d skall
        du f en skatt i himmelen.  Och kom sedan och flj mig.
018:023 Men nr han hrde detta, blev han djupt bedrvad, ty han var
        mycket rik.
018:024 D nu Jesus sg huru det var med honom, sade han: Huru svrt r
        det icke fr dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
018:025 Ja, det r lttare fr en kamel att komma in genom ett nlsga,
        n fr den som r rik att komma in i Guds rike.
018:026 D sade de som hrde detta: Vem kan d bliva frlst?
018:027 Men han svarade: Vad som r omjligt fr mnniskor, det r
        mjligt fr Gud.

018:028 D sade Petrus: Se, vi hava vergivit allt som var vrt och
        hava fljt dig.
018:029 Han svarade dem: Sannerligen sger jag eder: Ingen som fr Guds
        rikes skull har vergivit hus, eller hustru, eller brder, eller
        frldrar eller barn,
018:030 ingen sdan finnes, som icke skall mngfaldigt igen redan hr i
        tiden, och i den tillkommande tidsldern evigt liv.

018:031 Och han tog till sig de tolv och sade till dem: Se, vi g nu
        upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom
        profeterna r skrivet om Mnniskosonen.
018:032 Ty han skall bliva verlmnad t hedningarna och bliva begabbad
        och skymfad och bespottad,
018:033 och de skola gissla honom och dda honom; men p tredje dagen
        skall han uppst igen.
018:034 Och de frstodo intet hrav; ja, detta som han talade var dem s
        frdolt, att de icke fattade vad som sades.

018:035 D han nu nalkades Jeriko, hnde sig att en blind man satt vid
        vgen och tiggde.
018:036 Nr denne hrde en hop mnniskor g dr fram, frgade han vad
        det var.
018:037 Och man omtalade fr honom att det var Jesus frn Nasaret som
        kom p vgen.
018:038 D ropade han och sade: Jesus, Davids son, frbarma dig ver
        mig.
018:039 Och de som gingo framfr tillsade honom strngeligen att han
        skulle tiga; men han ropade nnu mycket mer: Davids son,
        frbarma dig ver mig.
018:040 D stannade Jesus och bjd att mannen skulle ledas fram till
        honom.  Och nr han hade kommit fram, frgade han honom:
018:041 Vad vill du att jag skall gra dig?  Han svarade: Herre, lt
        mig f min syn.
018:042 Jesus sade till honom: Hav din syn; din tro har hjlpt dig.
018:043 Och strax fick han sin syn och fljde honom och prisade Gud.  Och
        allt folket som sg detta lovade Gud.

019:001 Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
019:002 Dr fanns en man, vid namn Sackeus, som var frman fr
        publikanerna och en rik man.
019:003 Denne ville grna veta vem som var Jesus och ville se honom, men
        han kunde det icke fr folkets skull, ty han var liten till
        vxten.
019:004 D skyndade han i frvg och steg upp i ett mullbrsfikontrd
        fr att f se honom, ty han skulle komma den vgen fram.
019:005 Nr Jesus nu kom till det stllet, sg han upp och sade till
        honom: Sackeus, skynda dig ned, ty i dag mste jag gsta i ditt
        hus.
019:006 Och han skyndade sig ned och tog emot honom med gldje.
019:007 Men alla som sgo det knorrade och sade: Han har gtt in fr
        att gsta hos en syndare.
019:008 Men Sackeus trdde fram och sade till Herren: Herre, hlften av
        mina godelar giver jag nu t de fattiga; och om jag har utkrvt
        fr mycket av ngon, s giver jag fyradubbelt igen.
019:009 Och Jesus sade om honom: I dag har frlsning vederfarits detta
        hus, eftersom ocks han r en Abrahams son.
019:010 Ty Mnniskosonen har kommit fr att uppska och frlsa det som
        var frlorat.

019:011 Medan de hrde hrp, framstllde han ytterligare en liknelse,
        eftersom han var nra Jerusalem och de nu menade att Guds rike
        strax skulle uppenbaras.
019:012 Han sade allts: En man av frnmlig slkt tnkte fara bort
        till ett avlgset land fr att utverka t sig konungslig
        vrdighet; sedan skulle han komma tillbaka.
019:013 Och han kallade till sig tio sin tjnare och gav dem tio pund
        och sade till dem: 'Frvalten dessa, till dess jag kommer
        tillbaka.'
019:014 Men hans landsmn hatade honom och snde, efter hans avfrd,
        stad en beskickning och lto sga: 'Vi vilja icke att denne
        skall bliva konung ver oss.
019:015 Nr han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat t sig den
        konungsliga vrdigheten, lt han kalla till sig de tjnare t
        vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och
        en genom sin frvaltning hade frvrvat.
019:016 D kom den frste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i
        vinst tio pund.'
019:017 Han svarade honom: 'Rtt s, du gode tjnare!  Eftersom du har
        varit trogen i en mycket ringa sak, skall du f makt och
        myndighet ver tio stder.'
019:018 Drefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund
        har avkastat fem pund.'
019:019 D sade han jmvl till denne: 'S vare ock du satt ver fem
        stder.'
019:020 Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se hr r ditt pund;
        jag har haft det frvarat i en duk.
019:021 Ty jag fruktade fr dig, eftersom du r en strng man; du vill
        taga upp vad du icke har lagt ned, och skrda vad du icke har
        stt.'
019:022 Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag dma dig, du
        onde tjnare.  Du visste allts att jag r en strng man, som
        vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skrda vad jag icke
        har stt?
019:023 Varfr satte du d icke in mina penningar i en bank?  D hade
        jag, nr jag kom hem, ftt uppbra dem med rnta.'
019:024 Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrn
        honom hans pund, och given det t den som har de tio punden.'
019:025 De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'
019:026 Han svarade: 'Jag sger eder: Var och en som har, t honom skall
        varda givet; men den som icke har, frn honom skall tagas ocks
        det han har.
019:027 Men dessa mina ovnner, som icke ville hava mig till konung ver
        sig, fren dem hit huggen ned dem hr infr mig.

019:028 Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framfr de andra upp mot
        Jerusalem.
019:029 Nr han d nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas
        Oljeberget, snde han stad tv av lrjungarna
019:030 och sade: Gn in i byn som ligger hr mitt framfr.  Och nr I
        kommen ditin, skolen I finna en snefle st dr bunden, som
        ingen mnniska ngonsin har suttit p, lsen den och fren den
        hit.
019:031 Och om ngon frgar eder varfr I lsen den skolen I svara s:
        'Herren behver den.'

019:032 Och de som hade blivit utsnda gingo stad och funno det s som
        han hade sagt dem.
019:033 Och nr de lste flen, frgade garen dem: Varfr lsen I
        flen?
019:034 De svarade: Herren behver den.
019:035 Och de frde flen till Jesus och lade sina mantlar p den och
        lto Jesus stta sig drovanp.
019:036 Och dr han frdades fram bredde de ut sina mantlar under honom
        p vgen.
019:037 Och d han var nra foten av Oljeberget, begynte hela
        lrjungaskaran i sin gldje att med hg rst lova Gud fr alla
        de kraftgrningar som de hade sett;
019:038 och de sade:

        Vlsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn.  Frid
        vare i himmelen och ra i hjden!
019:039 Och ngra fariser som voro med i folkhopen sade till honom:
        Mstare, frbjud dina lrjungar att ropa s.
019:040 Men han svarade och sade: Jag sger eder: Om dessa tiga, skola
        stenarna ropa.

019:041 D han nu kom nrmare och fick se staden, begynte han grta ver
        den
019:042 och sade: O att du i dag hade insett, ocks du, vad din frid
        tillhr!  Men nu r det frdolt fr dina gon.
019:043 Ty den tid skall komma ver dig, d dina fiender skola omgiva
        dig med belgringsvall och innesluta dig och trnga dig p alla
        sidor.
019:044 Och de skola sl ned dig till jorden, tillika med dina barn, som
        ro i dig, och skola icke lmna kvar i dig sten p sten, drfr
        att du icke aktade p den tid d du var skt.
019:045 Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som slde
        drinne;
019:046 och han sade till dem: Det r skrivet: 'Och mitt hus skall vara
        ett bnehus.'  Men I haven gjort det till en rvarkula.
019:047 Och han undervisade var dag i helgedomen.  Och versteprsterna
        och de skriftlrde och folkets frnmste mn skte efter
        tillflle att frgra honom;
019:048 men de kunde icke finna ngon utvg drtill, ty allt folket hll
        sig till honom och hrde honom.

020:001 Och en dag, d han undervisade folket i helgedomen och
        frkunnade evangelium, trdde versteprsterna och de
        skriftlrde, tillika med de ldste, fram
020:002 och talade till honom och sade: Sg oss, med vad myndighet gr
        du detta?  Och vem r det som har rivit dig sdan myndighet?
020:003 Han svarade och sade till dem: Ocks jag vill stlla en frga
        till eder; svaren mig p den.
020:004 Johannes' dpelse, var den frn himmelen eller frn mnniskor?
020:005 D verlade de med varandra och sade: Om vi svara: 'Frn
        himmelen' s frgar han: 'Varfr trodden I honom d icke?'
020:006 Men om vi svara: 'Frn mnniskor', d kommer allt folket att
        stena oss, ty de ro frvissade om att Johannes var en profet.
020:007 De svarade allts att de icke visste varifrn den var.
020:008 D sade Jesus till dem: S sger icke heller jag eder med vad
        myndighet jag gr detta.
020:009 Och han framstllde fr folket denna liknelse: En man
        planterade en vingrd och lejde ut den t vingrdsmn och fr
        utrikes fr lng tid.
020:010 Nr sedan rtta tiden var inne, snde han en tjnare till
        vingrdsmnnen, fr att de t denne skulle lmna ngon del av
        vingrdens frukt.  Men vingrdsmnnen misshandlade honom och lto
        honom g tomhnt bort.
020:011 Ytterligare snde han en annan tjnare.  Ocks honom misshandlade
        och skymfade de och lto honom g tomhnt bort.
020:012 Ytterligare snde han en tredje.  Men ocks denne slogo de
        blodig och drevo bort honom.
020:013 D sade vingrdens herre: 'Vad skall jag gra?  Jo, jag vill
        snda min lskade son; fr honom skola de vl nd hava frsyn.'
020:014 Men nr vingrdsmannen fingo se honom, verlade de med varandra
        och sade: 'Denne r arvingen; lt oss drpa honom, fr att arvet
        m bliva vrt.'
020:015 Och de frde honom ut ur vingrden och drpte honom.  Vad skall
        nu vingrdens herre gra med dem?
020:016 Jo, han skall komma och frgra de vingrdsmnnen och lmna
        vingrden t andra.  Nr de hrde detta, sade de: Bort det!
020:017 D sg han p dem och sade: Vad betyder d detta skriftens ord:

        'Den sten som byggningsmnnen frkastade, den har blivit en
        hrnsten'?

020:018 Var och en som faller p den stenen, han skall bliva krossad;
        men den som stenen faller p, honom skall den sndersmula.
020:019 Och de skriftlrde och versteprsterna hade grna velat i samma
        stund gripa honom, men de fruktade fr folket.  Ty de frstodo
        att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
020:020 Och de vaktade p honom och snde ut ngra som frstligen
        skulle ltsa sig vara rttsinniga mn, fr att dessa skulle
        fnga honom genom ngot hans ord, s att de skulle kunna
        verlmna honom t verheten, i landshvdingens vld.
020:021 Dessa frgade honom och sade: Mstare, vi veta att du talar och
        undervisar rtt och icke har anseende till personen, utan lr om
        Guds vg vad sant r.
020:023 r det lovligt fr oss att giva kejsaren skatt, eller r det
        icke lovligt?
020:023 Men han mrkte deras illfundighet och sade till dem:
020:024 Lten mig se en penning.  Vems bild och verskrift br den?  De
        svarade: Kejsarens.
020:025 D sade han till dem: Given allts kejsaren vad kejsaren
        tillhr, och Gud vad Gud tillhr.
020:026 Och de frmdde icke fnga honom genom ngot hans ord infr
        folket, utan frundrade sig ver hans svar och tego.

020:027 Drefter trdde ngra sadducer fram och ville pst att det
        icke gives ngon uppstndelse.  Dessa frgade honom
020:028 och sade: Mstare, Moses har givit oss den freskriften, att om
        ngon har en broder som r gift, men dr barnls, s skall han
        taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma t sin
        broder.
020:029 Nu voro hr sju brder.  Den frste tog sig en hustru, men dog
        barnls.
020:030 D tog den andre i ordningen henne
020:031 och drefter den tredje; sammalunda alla sju.  Men de dogo alla,
        utan att ngon av dem lmnade barn efter sig.
020:032 Slutligen dog ock hustrun.
020:033 Vilken av dem skall d vid uppstndelsen f kvinnan till hustru?
        De hade ju alla sju tagit henne till hustru.
020:034 Jesus svarade dem: Med den nuvarande tidslderns barn r det
        s, att mn taga sig hustrur, och hustrur givas t mn;
020:035 men de som bliva aktade vrdiga att f del i den nya tidsldern
        och i uppstndelsen frn de dda, med dem r det s, att varken
        mn tag sig hustrur, eller hustrur givas mn.
020:036 De kunna ju ej heller mer d ty de ro lika nglarna och ro,
        Guds sner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppstndelsen.
020:037 Men att de dda uppst, det har ock Moses, p det stlle dr det
        talas om trnbusken, givit till knna, nr han kallar Herren
        'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
020:038 Och han r en Gud icke fr dda, utan fr levande, ty fr honom
        leva alla.
020:039 D svarade ngra av de skriftlrde och sade: Mstare, du har
        talat rtt.
020:040 De dristade sig nmligen icke att vidare stlla ngon frga p
        honom.

020:041 Men han sade till dem: Huru kan man sga att Messias r Davids
        son?
020:042 David sjlv sger ju i Psalmernas bok:

        Herren sade till min herre: Stt dig p min hgra sida,
020:043 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
020:044 David kallar honom allts 'herre'; huru kan han d vara hans
        son?
020:045 Och han sade till sina lrjungar, s att allt folket hrde det:
020:046 Tagen eder till vara fr de skriftlrde, som grna g omkring i
        fotsida klder och grna vilja bliva hlsade p torgen och grna
        sitta frmst i synagogorna och p de frmsta platserna vid
        gstabuden--
020:047 detta under det att de utsuga nkors hus, medan de fr syns
        skull hlla lnga baner.  Del skola f en dess hrdare dom.

021:001 Och nr han sg upp, fick han se huru de rika lade ned sina
        gvor i offerkistorna.
021:002 Drvid fick han ock se huru en fattig nka lade ned tv skrvar.
021:003 D sade han: Sannerligen sger jag eder: Denna fattiga nka
        lade dit mer n alla de andra.
021:004 Ty det var av sitt verfld som alla dessa lade ned ngot bland
        gvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin
        go.

021:005 Och d ngra talade om helgedomen, huru den var uppfrd av
        hrliga stenar och prydd med helgedomssknker, sade han:
021:006 Dagar skola komma, d av allt detta som I nu sen icke skall
        lmnas sten p sten, utan allt skall bliva nedbrutet.
021:007 D frgade de honom och sade: Mstare, nr skall detta ske?  Och
        vad bliver tecknet till att tiden r inne, d detta kommer att
        ske?
021:008 Han svarade: Sen till, att I icke bliven frvillade.  Ty mnga
        skola komma under mitt namn och sga: 'Det r jag' och: 'Tiden
        r nra'.  Men fljen dem icke.
021:009 Och nr I fn hra krigslarm och upprorslarm, s bliven icke
        frfrade; ty sdant mste frst komma, men drmed r icke strax
        nden inne.

021:010 Drefter sade han till dem: Folk skall resa sig upp mot folk
        och rike mot rike;
021:011 och det skall bliva stora jordbvningar, s ock hungersnd och
        farsoter p den ena orten efter den andra, och skrcksyner skola
        visa sig och stora tecken p himmelen.
021:012 Men fre allt detta skall man gripa eder, man skall frflja
        eder och draga eder infr synagogorna och stta eder i fngelse
        och fra eder fram infr konungar och landshvdingar, fr mitt
        namns skull.
021:013 S skolen I f tillflle att frambra vittnesbrd.
021:014 Mrken drfr noga att I icke frut mn gra eder bekymmer fr
        huru I skolen frsvara eder.
021:015 Ty jag skall giva eder sdana ord och sdan vishet, att ingen av
        edra vedersakare skall kunna st emot eller sga ngot emot.
021:016 I skolen bliva frrdda till och med av frldrar och brder och
        frnder och vnner; och somliga av eder skall man dda.
021:017 Och I skolen bliva hatade av alla fr mitt namns skull.
021:018 Men icke ett hr p edra huvuden skall g frlorat.
021:019 Genom att vara stndaktiga skolen I vinna edra sjlar.

021:020 Men nr I fn se Jerusalem omringas av krigshrar, d skolen I
        veta att dess delggelse r nra.
021:021 D m de som ro i Judeen fly bort till bergen, och de som ro
        inne i staden m draga ut drifrn och de som ro ute p
        landsbygden m icke g ditin.
021:022 Ty detta r en hmndens tid, d allt som r skrivet skall
        uppfyllas.
021:023 Ve dem som ro havande, eller som giva di p den tiden!  Ty stor
        nd skall d komma i landet, och en vredesdom ver detta folk.
021:024 Och de skola falla fr svrdsegg och bliva bortfrda i
        fngenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva
        frtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider ro
        fullbordade.

021:025 Och tecken skola ske i solen och mnen och i stjrnorna, och p
        jorden skall ngest komma ver folken, och de skola st rdlsa
        vid havets och vgornas dn,
021:026 d nu mnniskor uppgiva andan av frskrckelse och ngslan fr
        det som skall verg vrlden; ty himmelens makter skola bva.
021:027 Och d skall man f se 'Mnniskosonen komma i en sky', med stor
        makt och hrlighet.
021:028 Men nr detta begynner ske, d mn I resa eder upp och upplyfta
        edra huvuden, ty d nalkas eder frlossning.
021:029 Och han framstllde fr dem en liknelse: Sen p fikontrdet och
        p alla andra trd.
021:030 Nr I fn se att de skjuta knopp, d veten I av eder sjlva att
        sommaren redan r nra.
021:031 Likas, nr I sen detta ske, d kunnen I ock veta att Guds rike
        r nra.
021:032 Sannerligen sger jag eder: Detta slkte skall icke frgs,
        frrn allt detta sker.
021:033 Himmel och jord skola frgs, men mina ord skola aldrig frgs.
021:034 Men tagen eder till vara fr att lta edra hjrtan frtyngas av
        omttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, s att den
        dagen kommer p eder ofrtnkt;
021:035 ty ssom en snara skall den komma ver hela jordens alla
        inbyggare.
021:036 Men vaken alltjmt, och bedjen att I mn kunna undfly allt detta
        som skall komma, och kunna best infr Mnniskosonen.

021:037 Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna
        gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade dr
        ver natten.
021:038 Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen
        fr att hra honom.

022:001 Det osyrade brdets hgtid, som ock kallas psk, var nu nra.
022:002 Och versteprsterna och de skriftlrde skte efter tillflle
        att rja honom ur vgen.  De fruktade nmligen fr folket.

022:003 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en
        av de tolv.
022:004 Denne gick bort och talade med versteprsterna och beflhavarna
        fr tempelvakten om huru han skulle verlmna honom t dem.
022:005 D blevo de glada och frklarade sig villiga att giva honom en
        summa penningar.
022:006 Och han gick in p deras anbud och skte sedan efter lgligt
        tillflle att frrda honom t dem, utan att ngon folkskockning
        uppstod.

022:007 S kom nu den dag i det osyrad brdets hgtid, d man skulle
        slakta pskalammet.
022:008 D snde han stad Petrus och Johannes och sade: Gn stad och
        reden till t oss, s att vi kunna ta pskalammet.
022:009 De frgade honom: Var vill du att vi skola reda till det?
022:010 Han svarade dem: Nr I kommen in i staden, skolen I mta en man
        som br en kruka vatten.  Fljen honom till det hus dr han gr
        in.
022:011 Och sgen till husbonden i det huset: 'Mstaren frgar dig: Var
        finnes hrbrget dr jag skall ta pskalammet med mina
        lrjungar?'
022:012 D skall han visa eder en stor sal i vre vningen, ordnad fr
        mltid; reden till dr.
022:013 Och de gingo stad och funno det s som han hade sagt dem; och
        de redde till pskalammet.

022:014 Och nr stunden var inne, lade han sig till bords, och
        apostlarna med honom.
022:015 Och han sade till dem: Jag har hgeligen stundat att ta detta
        pskalamm med eder, frrn mitt lidande begynner;
022:016 ty jag sger eder att jag icke mer skall fira denna hgtid,
        frrn den kommer till fullbordan i Guds rike.
022:017 Och han lt giva sig en kalk och tackade Gud och sade: Tagen
        detta och delen eder emellan;
022:018 ty jag sger eder att jag hrefter icke, frrn Guds rike
        kommer, skall dricka av det som kommer frn vintrd.
022:019 Sedan tog han ett brd och tackade Gud och brt det och gav t
        dem och sade: Detta r min lekamen, som varder utgiven fr
        eder.  Gren detta till min minnelse.
022:020 Sammalunda tog han ock kalken, efter mltiden, och sade: Denna
        kalk r det nya frbundet, i mitt blod, som varder utgjutet fr
        eder.
022:021 Men se, den som frrder mig, hans hand r med mig p bordet.
022:022 Ty Mnniskosonen skall g bort, ssom frut r bestmt; men ve
        den mnniska genom vilken han bliver frrdd!
022:023 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det vl kunde
        vara som skulle gra detta.

022:024 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle
        rknas fr den strste.
022:025 D sade han till dem: Konungarna upptrda mot sina folk ssom
        hrskare, och de som hava myndighet ver folken lta kalla sig
        'ndige herrar'.
022:026 Men s r det icke med eder; utan den som r strst bland eder,
        han vare ssom den yngste, och den som r den frnmste, han
        vare ssom en tjnare.
022:027 Ty vilken r strre: den som ligger till bords eller den som
        tjnar?  r det icke den som ligger till bords?  Och likvl r
        jag hr ibland eder ssom en tjnare.--
022:028 Men I ren de som hava frblivit hos mig i mina prvningar;
022:029 och ssom min Fader har verltit konungslig makt t mig, s
        verlter jag likadan makt t eder,
022:030 s att I skolen f ta och dricka vid mitt bord i mitt rike och
        sitta p troner ssom domare ver Israels tolv slkter.

022:031 Simon, Simon!  Se, Satan har begrt att f eder i sitt vld, fr
        att kunna slla eder ssom vete;
022:032 men jag har bett fr dig, att din tro icke m bliva om
        intet.  Och nr du en gng har omvnt dig, s styrk dina brder.

022:033 D sade han till honom: Herre, jag r redo att med dig bde g
        i fngelse och g i dden.
022:034 Men han svarade: Jag sger dig, Petrus: I dag skall icke hanen
        gala, frrn du tre gnger har frnekat mig och sagt att du icke
        knner mig.

022:035 Ytterligare sade han till dem: Nr jag snde eder stad utan
        penningpung, utan rnsel, utan skor, icke fattades eder d
        ngot?  De svarade: Intet.
022:036 D sade han till dem: Nu ter m den som har en penningpung
        taga den med sig, och den som har en rnsel, han gre
        sammalunda; och den som icke har ngot svrd, han slje sin
        mantel och kpe sig ett sdant.
022:037 Ty jag sger eder att p mig mste fullbordas detta skriftens
        ord: 'Han blev rknad bland ogrningsmn'.  Ja, det som r
        frutsagt om mig, det gr nu i fullbordan
022:038 D sade de: Herre, se hr ro tv svrd.  Han svarade dem: Det
        r nog.

022:039 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, ssom hans sed
        var; och hans lrjungar fljde honom.
022:040 Men nr han hade kommit till platsen, sade han till dem: Bedjen
        att I icke mn komma i frestelse.
022:041 Sedan gick han bort ifrn dem, vid pass ett stenkast, och fll
        ned p sina knn och bad
022:042 och sade: Fader, om det r din vilja, s tag denna kalk ifrn
        mig.  Dock, ske icke min vilja, utan din.
022:043 D visade sig fr honom en ngel frn himmelen, som styrkte
        honom.
022:044 Men han hade kommit i svr ngest och bad allt ivrigare, och
        hans svett blev ssom blodsdroppar, som fllo ned p jorden.
022:045 Nr han sedan stod upp frn bnen och kom tillbaka till
        lrjungarna, fann han dem insomnade av bedrvelse.
022:046 D sade han till dem: Varfr soven I?  Stn upp, och bedjen att
        I icke mn komma i frestelse.
022:047 Och se, medan han nnu talade, kom en folkskara; och en av de
        tolv, den som hette Judas, gick framfr dem.  Och han trdde fram
        till Jesus fr att kyssa honom.
022:048 Men Jesus sade till honom: Judas, frrder du Mnniskosonen med
        en kyss?
022:049 D nu de som voro med Jesus sgo vad som var p frde, frgade
        de: Herre, skola vi hugga till med svrd?
022:050 Och en av dem hgg till versteprstens tjnare och hgg s av
        honom hgra rat.
022:051 D svarade Jesus och sade: Lten det g s lngt.  Och han
        rrde vid hans ra och helade honom.
022:052 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till
        versteprsterna och beflhavarna fr tempelvakten och de
        ldste: Ssom mot en rvare haven I gtt ut med svrd och
        stavar.
022:053 Fastn jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke
        strckt ut edra hnder emot mig men detta r eder stund, och nu
        rder mrkrets makt.
022:054 S grepo de honom och frde honom stad in i versteprstens
        hus.  Och Petrus fljde efter p avstnd.
022:055 Och de tnde upp en eld mitt p grden och satte sig dr
        tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.

022:056 Men en tjnstekvinna, som fick se honom, dr han satt vid elden
        fste gonen p honom och sade: Ocks denne var med honom.
022:057 Men han nekade och sade: Kvinna, jag knner honom icke.
022:058 Kort drefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade:
        Ocks du r en av dem.  Men Petrus svarade: Nej, det r jag
        icke.
022:059 Vid pass en timme drefter kom en annan som bedyrade och sade:
        Frvisso var ocks denne med honom; han r ju ock en galil.
022:060 D svarade Petrus: Jag frstr icke vad du menar.  Och i
        detsamma, medan han nnu talade, gol hanen.
022:061 D vnde Herren sig om och sg p Petrus; och Petrus kom d ihg
        Herrens ord, huru han hade sagt till honom: Frrn hanen i dag
        har galit, skall du tre gnger frneka mig.
022:062 Och han gick ut och grt bitterligen.

022:063 Och de mn som hllo Jesus fngen begabbade honom och
        misshandlade honom.
022:064 De hljde ver honom och frgade honom och sade: Profetera: vem
        var det som slog dig?
022:065 Mnga andra smdliga ord talade de ock mot honom.

022:066 Men nr det blev dag, frsamlade sig folkets ldste,
        versteprster och skriftlrde, och lto fra honom infr sitt
        Stora rd
022:067 och sade: r du Messias, s sg oss det.  Men han svarade dem:
        Om jag sger eder det, s tron I det icke.
022:068 Och om jag frgar, s svaren I icke.
022:069 Men hrefter skall Mnniskosonen sitta p den gudomliga Maktens
        hgra sida.
022:070 D sade de alla: S r du d Guds Son?  Han svarade dem: I
        sgen det sjlva, att jag r det.
022:071 D sade de: Vad behva vi mer ngot vittnesbrd?  Vi hava ju
        sjlva nu hrt det av hans egen mun.

023:001 Och de stodo upp, hela hopen, och frde honom till Pilatus.
023:002 Dr begynte de anklaga honom och sade: Vi hava funnit att denne
        man frleder vrt folk och vill frhindra att man giver kejsaren
        skatt, och att han sger sig vara Messias, en konung.
023:003 D frgade Pilatus honom och sade: r du judarnas konung?  Han
        svarade honom och sade: Du sger det sjlv.

023:004 Men Pilatus sade till versteprsterna och till folket: Jag
        finner intet brottsligt hos denne man.
023:005 D blevo de nnu ivrigare och sade: Han uppviglar med sin lra
        folket i hela Judeen, allt ifrn Galileen och nda hit.
023:006 Nr Pilatus hrde detta, frgade han om mannen var frn
        Galileen.
023:007 Och d han fick veta att han var frn det land som lydde under
        Herodes' vlde, snde han honom bort till Herodes, som under
        dessa dalar ocks var i Jerusalem.

023:008 Nr Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade
        sedan lng tid velat se honom; han hade nmligen hrt talas om
        honom, och han hoppades nu att f se honom gra ngot tecken.
023:009 Men fastn han stllde ganska mnga frgor p Jesus, svarade
        denne honom intet.
023:010 Och versteprsterna och de skriftlrde stodo dr och anklagade
        honom hftigt.
023:011 Men Herodes och hans krigsfolk bemtte honom med frakt och
        begabbade honom; och sedan de hade satt p honom en lysande
        kldnad, snde de honom tillbaka till Pilatus.
023:012 Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vnner med varandra;
        Frut hade nmligen dem emellan rtt ovnskap.

023:013 Sedan kallade Pilatus tillhopa versteprsterna och rdsherrarna
        och folket
023:014 och sade till dem: I haven frt till mig denne man och sagt att
        han frleder folket; och jag har nu i eder nrvaro anstllt
        rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till ngot
        av det som I anklagen honom fr.
023:015 Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju snt
        honom tillbaka till oss.  I sen allts att denne icke har gjort
        ngot som frtjnar dden.
023:016 Drfr vill jag giva honom ls, medan jag har tuktat honom.
023:018 D skriade hela hopen och sade: Hav bort denne, och giv oss
        Barabbas ls.
023:019 (Denne man hade blivit kastad i fngelse p grund av ett
        upplopp, som hade gt rum i staden, och fr ett drps skull.)
023:020 ter talade Pilatus till dem, ty han nskade att kunna giva
        Jesus ls.
023:021 Men de ropade emot honom: Korsfst, korsfst honom!
023:022 D talade han till dem fr tredje gngen och frgade: Vad ont
        har denne d gjort?  Jag har icke funnit honom skyldig till ngot
        som frtjnar dden Drfr vill jag giva honom ls, sedan jag
        har tuktat honom.
023:023 Men de lgo ver honom med hga rop och begrde att han skulle
        lta korsfsta honom; och deras rop blevo honom vermktiga.
023:024 D dmde Pilatus att s skulle ske, som de begrde.
023:025 Och han lsgav den man de begrde, den som hade blivit kastad i
        fngelse fr upplopp och drp; men Jesus utlmnade han, fr att
        med honom skulle ske efter deras vilja.

023:026 Nr de sedan frde bort honom, fingo de fatt en man, Simon frn
        Cyrene, som kom utifrn marken; p honom lade de korset, fr att
        han skulle bra det efter Jesus.

023:027 Men en stor hop folk fljde med honom, bland dem ocks kvinnor
        som jmrade sig och grto ver honom.
023:028 D vnde Jesus sig om till dem och sade: I Jerusalems dttrar,
        grten icke ver mig, utan grten ver eder sjlva och ver edra
        barn.
023:029 Ty se, den tid skall komma, d man skall sga: 'Saliga ro de
        ofruktsamma, de moderliv som icke hava ftt barn, och de brst
        som icke hava givit di.'
023:030 D skall man begynna sga till: bergen: 'Fallen ver oss', och
        till hjderna: 'Skylen oss.'
023:031 Ty om han gr s med det friska trdet, vad skall icke d ske
        med det torra!

023:032 Jmvl tv andra, tv ogrningsmn, frdes ut fr att avlivas
        tillika med honom.
023:033 Och nr de hade kommit till den plats som kallades
        Huvudskallen korsfste de honom dr, s ock ogrningsmnnen,
        den ene p hgra sidan och den andre p vnstra.
023:034 Men Jesus sade.  Fader, frlt dem; ty de veta icke vad de gra.
        Och de delade hans klder mellan sig och kastade lott om dem.--
023:035 Men folket stod och sg drp.  Och jmvl rdsherrarna drevo
        gck med honom och sade: Andra har han hjlpt; nu m han hjlpa
        sig sjlv, om han r Guds Smorde, den utvalde.
023:036 Ocks krigsmnnen gingo fram och begabbade honom och rckte
        honom ttikvin
023:037   och sade: r du judarnas konung, s hjlp dig sjlv.
023:038 Men ver honom hade man ock satt upp en verskrift: Denne r
        judarnas konung.

023:039 Och en av de ogrningsmn som voro dr upphngda smdade honom
        och sade: Du r ju Messias; hjlp d dig sjlv och oss.
023:040 D tillrttavisade honom den andre och svarade och sade:
        Fruktar icke heller du Gud, du som r under samma dom?
023:041 Oss vederfares detta med all rtt, ty vi lida vad vra grningar
        ro vrda, men denne man har intet ont gjort.
023:042 Sedan sade han: Jesus, tnk p mig, nr du kommer i ditt rike.
023:043 Han svarade honom: Sannerligen sger jag dig: I dag skall du
        vara med mig i paradiset.

023:044 Det var nu omkring sjtte timmen; d kom ver hela landet ett
        mrker, som varade nda till nionde timmen,
023:045 i det att solen miste sitt sken.  Och frlten i templet rmnade
        mitt itu.
023:046 Och Jesus ropade med hg rst och sade: Fader, i dina hnder
        befaller jag min ande.  Och nr han hade sagt detta, gav han upp
        andan.
023:047 Men nr hvitsmannen sg vad som skedde, prisade han Gud och
        sade: S var d denne verkligen en rttfrdig man!
023:048 Och nr allt folket, de som hade kommit tillsammans fr att se
        hrp, sgo vad som skedde, slogo de sig fr brstet och vnde
        hem igen.
023:049 Men alla hans vnner stodo p avstnd och sgo detta, bland dem
        ocks ngra kvinnor, de som hade fljt med honom frn Galileen.

023:050 Nu var dr en rdsherre, vi namn Josef, en god och rttfrdig
        man,
023:051 som icke hade samtyckt till deras rdslag och grning.  Han var
        frn Arimatea, en stad i Judeen; och han vntade p Guds rike.
023:052 Denne gick till Pilatus och utbad sig att f Jesu kropp.
023:053 Och han tog ned den och svepte den i en linneduk.  Sedan lade han
        den i en grav som var uthuggen i klippan, och dr nnu ingen
        hade varit lagd.
023:054 Det var d tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ing.
023:055 Och de kvinnor, som med honom hade kommit frn Galileen, fljde
        efter och sgo graven och sgo huru hans kropp lades ned dri.
023:056 Sedan vnde de hem igen och redde till vlluktande kryddor och
        smrjelse; men p sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.

024:001 Men p frsta veckodagen kommo de, tidigt i sjlva
        dagbrckningen, till graven med de vlluktande kryddor som de
        hade tillrett.
024:002 Och de funno stenen vara bortvltrad frn graven.
024:003 D gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
024:004 Nr de nu icke visste vad de skulle tnka hrom, se, d stodo
        tv man framfr dem i skinande klder.
024:005 Och de blevo frskrckta och bjde sina ansikten ned mot
        jorden.  D sade mannen till dem Varfr sken I den levande
        bland de dda?
024:006 Han r icke har, han r uppstnden.  Kommen ihg vad han talade
        till eder, medan han nnu var i Galileen, huru han sade:
024:007 'Mnniskosonen mste bliva verlmnad i syndiga mnniskors
        hnder och bliva korsfst; men p tredje dagen skall han uppst
        igen.'
024:008 D kommo de ihg hans ord.
024:009 Och de vnde tillbaka frn graven och omtalade allt detta fr de
        elva och fr alla de andra.--
024:010 Kvinnorna voro Maria frn Magdala och Johanna och den Maria som
        var Jakobs moder.  Och jmvl de andra kvinnorna instmde med dem
        och sade detsamma till apostlarna.
024:011 Deras ord syntes dock fr dessa vara lst tal, och de trodde dem
        icke.
024:012 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och nr han lutade
        sig ditin sg han dr allenast linnebindlarna.  Sedan gick han
        hem till sitt, uppfylld av frundran ver det som hade skett.
024:013 Men tv av dem voro samma dag stadda p vandring till en by som
        hette Emmaus, och som lg sextio stadiers vg frn Jerusalem.
024:014 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
024:015 Medan de nu samtalade och verlade med varandra, nalkades Jesus
        sjlv och gick med dem.
024:016 Men deras gon voro tillslutna, s att de icke knde igen honom.
024:017 Och han sade till dem: Vad r det I talen om med varandra,
        medan I gn hr?  D stannade de och sgo bedrvade ut.
024:018 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: Du
        r vl en frmling i Jerusalem, den ende som icke har hrt vad
        dr har skett i dessa dagar?
024:019 Han frgade dem: Vad d?  De svarade honom: Det som har skett
        med Jesus frn Nasaret, vilken var en profet, mktig i grningar
        och ord infr Gud och allt folket:
024:020 huru nmligen vra versteprster och rdsherrar hava utlmnat
        honom till att dmas till dden och hava korsfst honom.
024:021 Men vi hoppades att han var den som skulle frlossa Israel.  Och
        likvl, till allt detta kommer att det redan r tredje dagen
        sedan detta skedde.
024:022 Men nu hava drjmte ngra av vra kvinnor gjort oss hpna; ty
        sedan de bittida p morgonen hade varit vid graven
024:023 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till
        och med hade sett en nglasyn, och nglarna hade sagt att han
        levde.
024:024 Och nr ngra av dem som voro med oss gingo bort till graven,
        funno de det vara s som kvinnorna hade sagt, men honom sjlv
        sgo de icke.

024:025 D sade han till dem: O, huru ofrstndiga ren I icke och
        trghjrtade till att tro p allt vad profeterna hava talat!
024:026 Mste icke Messias lida detta, fr I att s ing i sin
        hrlighet?
024:027 Och han begynte att genomg Moses och alla profeterna och
        uttydde fr dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
024:028 Nr de nu nalkades byn dit de voro p vg, stllde han sig som
        om han ville g vidare.
024:029 Men de ndgade honom och sade: Bliv kvar hos oss, ty det lider
        mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.  D gick han
        ditin och stannade kvar hos dem.
024:030 Och nr han nu lg till bords med dem, tog han brdet och
        vlsignade och brt det och rckte t dem.
024:031 Drvid ppnades deras gon, s att de knde igen honom.  Men d
        frsvann han ur deras syn.

024:032 Och de sade till varandra: Voro icke vra hjrtan brinnande i
        oss, nr han talade med oss p vgen och uttydde skrifterna fr
        oss?
024:033 Och i samma stund stodo de upp och vnde tillbaka till
        Jerusalem; och de funno dr de elva frsamlade, s ock de andra
        som hade slutit sig till dem.
024:034 Och dessa sade: Herren r verkligen uppstnden, och han har
        visat sig fr Simon.
024:035 D frtljde de sjlva vad som hade skett p vgen, och huru han
        hade blivit igenknd av dem, nr han brt brdet.

024:036 Medan de nu talade hrom, stod han sjlv mitt ibland dem och
        sade till dem: Frid vare med eder.
024:037 D blevo de frfrade och uppfylldes av fruktan och trodde att
        det var en ande de sgo.
024:038 Men han sade till dem: Varfr ren I s frskrckta, och varfr
        uppstiga tvivel i edra hjrtan?
024:039 Sen hr mina hnder och mina ftter, och sen att det r jag
        sjlv; ja, tagen p mig och sen.  En ande har ju icke ktt och
        ben, ssom I sen mig hava.
024:040 Och nr han hade sagt detta, visade han dem sina hnder och sina
        ftter.
024:041 Men d de nnu icke trodde, fr gldjes skull, utan allenast
        frundrade sig, sade han till dem: Haven I hr ngot att ta?
024:042 D rckte de honom ett stycke stekt fisk och ngot av en
        honungskaka;
024:043 och han tog det och t drav i deras syn.

024:044 Och han sade till dem: Det r ssom jag sade till eder, medan
        jag nnu var bland eder, att allt mste fullbordas, som r
        skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.
024:045 Drefter ppnade han deras sinnen, s att de frstodo skrifterna.
024:046 Och han sade till dem: Det r s skrivet, att Messias skulle
        lida och p tredje dagen uppst frn de dda,
024:047 och att bttring till syndernas frltelse i hans namn skulle
        predikas bland alla folk, och frst i Jerusalem.
024:048 I kunnen vittna hrom.
024:049 Och se, jag vill snda till eder vad min Fader har utlovat.  Men
        I skolen stanna kvar hr i staden, till dess I frn hjden
        bliven bekldda med kraft.

024:050 Sedan frde han dem ut till Betania; och dr lyfte han upp sina
        hnder och vlsignade dem.
024:051 Och medan han vlsignade dem, frsvann han ifrn dem och blev
        upptagen till himmelen.
024:052 D tillbdo de honom och vnde sedan tillbaka till Jerusalem,
        uppfyllda av stor gldje.
024:053 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.



Evangelium enligt Johannes


001:001 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var
        Gud.
001:002 Detta var i begynnelsen hos Gud.
001:003 Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit
        till, som r till.
001:004 I det var liv, och livet var mnniskornas ljus.
001:005 Och ljuset lyser i mrkret, och mrkret har icke ftt makt
        drmed.

001:006 En man upptrdde, snd av Gud; hans namn var Johannes.
001:007 Han kom ssom ett vittne, fr att vittna om ljuset, p det att
        alla skulle komma till tro genom honom.
001:008 Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
001:009 Det sanna ljuset, det som lyser ver alla mnniskor, skulle nu
        komma i vrlden.
001:010 I vrlden var han, och genom honom hade vrlden blivit till, men
        vrlden ville icke veta av honom.
001:011 Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom.
001:012 Men t alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds
        barn, t dem som tro p hans namn;
001:013 och de hava blivit fdda, icke av blod, ej heller av kttslig
        vilja, ej heller av ngon mans vilja, utan av Gud.

001:014 Och Ordet vart ktt och tog sin boning ibland oss, och vi sgo
        hans hrlighet, vi sgo likasom en enfdd Sons hrlighet frn
        sin Fader, och han var full av nd och sanning.
001:015 Johannes vittnar om honom, han ropar och sger: Det var om
        denne jag sade: 'Den som kommer efter mig, han r fre mig; ty
        han var frr n jag.'
001:016 Av hans fullhet hava vi ju alla ftt, ja, nd utver nd;
001:017 ty genom Moses blev lagen given, men nden och sanningen hava
        kommit genom Jesus Kristus.
001:018 Ingen har ngonsin sett Gud; den enfdde Sonen, som r i Faderns
        skte, han har kungjort vad Gud r.

001:019 Och detta r vad Johannes vittnade, nr judarna hade snt till
        honom prster och leviter frn Jerusalem fr att frga honom vem
        han var.
001:020 Han svarade ppet och frnekade icke; han sade ppet: Jag r
        icke Messias.
001:021 ter frgade de honom: Vad r du d?  r du Elias?  Han
        svarade: Det r jag icke.--r du Profeten?  Han svarade:
        Nej.
001:022 D sade de till honom: Vem r du d?  Sg oss det, s att vi
        kunna giva dem svar, som hava snt oss.  Vad sger du om dig
        sjlv?
001:023 Han svarade: Jag r rsten av en som ropar i knen: 'Jmnen
        vgen fr Herren', ssom profeten Esaias sade.
001:024 Och mnnen voro utsnda ifrn fariserna.
001:025 Och de frgade honom och sade till honom: Varfr dper du d,
        om du icke r Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?
001:026 Johannes svarade dem och sade: Jag dper i vatten; men mitt
        ibland eder str en som I icke knnen:
001:027 han som kommer efter mig, vilkens skorem jag icke r vrdig
        att upplsa.

001:028 Detta skedde i Betania, p andra sidan Jordan, dr Johannes
        dpte.

001:029 Dagen drefter sg han Jesus nalkas; d sade han: Se, Guds
        Lamm, som borttager vrldens synd!
001:030 Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som r
        fre mig; ty han var frr n jag.'
001:031 Och jag knde honom icke; men fr att han skall bliva uppenbar fr
        Israel, drfr r jag kommen och dper i vatten.
001:032 Och Johannes vittnade och sade: Jag sg Anden ssom en duva
        snka sig ned frn himmelen; och han frblev ver honom.
001:033 Och jag knde honom icke; men den som snde mig till att dpa i
        vatten, han sade till mig: 'Den ver vilken du fr se Anden
        snka sig ned och frbliva, han r den som dper i helig ande.'
001:034 Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne r Guds
        Son.

001:035 Dagen drefter stod Johannes ter dr med tv av sina lrjungar.
001:036 Nr d Jesus kom gende, sg Johannes p honom och sade: Se,
        Guds Lamm!
001:037 Och de tv lrjungarna hrde hans ord och fljde Jesus.
001:038 D vnde sig Jesus om, och nr han sg att de fljde honom,
        frgade han dem: Vad viljen I?  De svarade honom: Rabbi (det
        betyder mstare) var bor du?
001:039 Han sade till dem: Kommen och sen.  D gingo de med honom och
        sgo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom.--
        Detta skedde vid den tionde timmen.
001:040 En av de tv som hade hrt var Johannes sade, och som hade fljt
        Jesus, var Andreas, Simon Petrus' broder.
001:041 Denne trffade frst sin broder Simon och sade till honom: Vi
        hava funnit Messias (det betyder detsamma som Kristus).
001:042 Och han frde honom till Jesus.  D sg Jesus p honom och sade:
        Du r Simon, Johannes' son; du skall heta Cefas (det betyder
        detsamma som Petrus).

001:043 Dagen drefter ville Jesus g drifrn till Galileen, och han
        trffade d Filippus.  Och Jesus sade till honom: Flj mig.
001:044 Och Filippus var frn Betsaida, Andreas' och Petrus' stad.

001:045 Filippus trffade Natanael och sade till honom: Den som Moses
        har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom
        hava vi funnit, Jesus, Josefs son, frn Nasaret.
001:046 Natanael sade till honom: Kan ngot gott komma frn Nasaret?
        Filippus svarade honom: Kom och se.
001:047 Nr nu Jesus sg Natanael nalkas, sade han om honom: Se, denne
        r en rtt israelit, i vilken icke finnes ngot svek.
001:048 Natanael frgade honom: Huru kunna du knna mig?  Jesus svarade
        och sade till honom: Frrn Filippus kallade dig, sg jag dig,
        dr du var under fikontrdet.
001:049 Natanael svarade honom: Rabbi, du r Guds Son, du r Israels
        konung.
001:050 Jesus svarade och sade till honom: Eftersom jag sade dig att
        jag sg dig under fikontrdet, tror du?  Strre ting n vad
        detta r skall du f se.
001:051 Drefter sade han till honom: Sannerligen, sannerligen sger
        jag eder: I skolen f se himmelen ppen och Guds nglar fara upp
        och fara ned ver Mnniskosonen.

002:001 P tredje dagen var ett brllop i Kana i Galileen, och Jesu
        moder var dr.
002:002 Ocks Jesus och hans lrjungar blevo bjudna till brllopet.
002:003 Och vinet begynte taga slut.  D sade Jesu moder till honom: De
        hava intet vin.
002:004 Jesus svarade henne: Lt mig vara, moder; min stund r nnu
        icke kommen.
002:005 Hans moder sade d till tjnarna: Vadhelst han sger till eder,
        det skolen I gra.
002:006 Nu stodo dr sex stenkrukor, sdana som judarna hade fr sina
        reningar; de rymde tv eller tre bat-mtt var.
002:007 Jesus sade till dem: Fyllen krukorna med vatten.  Och de fyllde
        dem nda till brdden.
002:008 Sedan sade han till dem: sen nu upp och bren till
        vertjnaren.  Och de gjorde s.
002:009 Och vertjnaren smakade p vattnet, som nu hade blivit vin; och
        han visste icke varifrn det hade kommit, vilket dremot
        tjnarna visste, de som hade st upp vattnet.  D kallade
        vertjnaren p brudgummen.
002:010 och sade till honom: Man brukar eljest alltid stta fram det
        goda vinet, och sedan, nr gsterna hava ftt fr mycket, det
        som r smre.  Du har gmt det goda vinet nda tills nu.
002:011 Detta var det frsta tecknet som Jesus gjorde.  Han gjorde det i
        Kana i Galileen och uppenbarade s sin hrlighet; och hans
        lrjungar trodde p honom.

002:012 Drefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina
        brder och sina lrjungar; och dr stannade de ngra f dagar.
002:013 Judarnas psk var nu nra, och Jesus begav sig d upp till
        Jerusalem.
002:014 Och nr han fick i helgedomen se huru dr sutto mn som slde
        fkreatur och fr och duvor, och huru vxlare sutto dr.
002:015 D gjorde han sig ett gissel av tg och drev dem alla ut ur
        helgedomen, med fr och fkreatur, och slog ut vxlarnas
        penningar och sttte omkull deras bord.
002:016 Och till duvomnglarna sade han: Tagen bort detta hrifrn;
        gren icke min Faders hus till ett marknadshus.
002:017 Hans lrjungar kommo d ihg att det var skrivet: Nitlskan fr
        ditt hus skall frtra mig.
002:018 D togo judarna till orda och sade till honom: Vad fr tecken
        lter du oss se, eftersom du gr p detta stt?
002:019 Jesus svarade och sade till dem: Bryten ned detta tempel, s
        skall jag inom tre dagar lta det uppst igen.
002:020 D sade judarna: I fyrtiosex r har man byggt p detta tempel,
        och du skulle lta det uppst igen inom tre dagar?
002:021 Men det var om sin kropps tempel han talade.
002:022 Sedan, nr han hade uppsttt frn de dda, kommo hans lrjungar
        ihg att han hade sagt detta; och de trodde d skriften och det
        ord som Jesus hade sagt.
002:023 Medan han nu var i Jerusalem, under psken, vid hgtiden, kommo
        mnga till tro p hans namn, nr de sgo de tecken som han
        gjorde.
002:024 Men sjlv betrodde sig Jesus icke t dem, eftersom han knde
        alla
002:025 och icke behvde ngon annans vittnesbrd om mnniskorna; ty av
        sig sjlv visste han vad i mnniskan var.

003:001 Men bland fariserna var en man som hette Nikodemus, en av
        judarnas rdsherrar.
003:002 Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: Rabbi, vi
        veta att det r frn Gud du har kommit ssom lrare; ty ingen
        kan gra sdana tecken som du gr, om icke Gud r med honom.
003:003 Jesus svarade och sade till honom: Sannerligen, sannerligen
        sger jag dig: Om en mnniska icke bliver fdd p nytt, s
        kan hon icke f se Guds rike.
003:004 Nikodemus sade till honom: Huru kan en mnniska fdas, nr hon
        r gammal?  Icke kan hon vl ter g in i sin moders liv och
        fdas?
003:005 Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Om en
        mnniska icke bliver fdd av vatten och ande, s kan hon icke
        komma in i Guds rike.
003:006 Det som r ftt av ktt, det r ktt; och det som r ftt av
        Anden, det r ande.
003:007 Frundra dig icke ver att jag sade dig att I msten fdas p
        nytt.
003:008 Vinden blser vart den vill, och du hr dess sus, men du vet
        icke varifrn den kommer, eller vart den far; s r det med var
        och en som r fdd av Anden.
003:009 Nikodemus svarade och sade till honom: Huru kan detta ske?
003:010 Jesus svarade och sade till honom: r du Israels lrare och
        frstr icke detta?
003:011 Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Vad vi veta, det tala
        vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vrt vittnesbrd
        tagen I icke emot.
003:012 Tron i icke, nr jag talar till eder om jordiska ting, huru
        skolen I d kunna tro, nr jag talar till eder om himmelska
        ting?
003:013 Och likvl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg
        ned frn himmelen, Mnniskosonen, som var i himmelen.
003:014 Och ssom Moses upphjde ormen i knen, s mste Mnniskosonen
        bliva upphjd,
003:015 s att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.
003:016 Ty s lskade Gud vrlden, att han utgav sin enfdde Son, p det
        att var och en som tror p honom skall icke frgs, utan hava
        evigt liv.
003:017 Ty icke snde Gud sin Son i vrlden fr att dma vrlden, utan
        fr att vrlden skulle bliva frlst genom honom.
003:018 Den som tror p honom, han bliver icke dmd, men den som icke
        tror, han r redan dmd, eftersom han icke tror p Guds enfdde
        Sons namn.
003:019 Och detta r domen, att nr ljuset hade kommit i vrlden,
        mnniskorna dock lskade mrkret mer n ljuset, eftersom deras
        grningar voro onda,
003:020 Ty var och en som gr vad ont r, han hatar ljuset och kommer
        icke till ljuset, p det att hans grningar icke skola bliva
        blottade.
003:021 Men den som gr sanningen, han kommer till ljuset, fr att det
        skall bliva uppenbart att hans grningar ro gjorda i Gud.

003:022 Drefter begav sig Jesus med sina lrjungar till den judiska
        landsbygden, och dr vistades han med dem och dpte.
003:023 Men ocks Johannes dpte, i Enon, nra Salim, ty dr fanns
        mycket vatten; och folket kom dit och lt dpa sig.
003:024 Johannes hade nmligen nnu icke blivit kastad i fngelse.
003:025 D uppstod mellan Johannes' lrjungar och en jude en tvist om
        reningen.
003:026 Och de kommo till Johannes och sade till honom: Rabbi, se, den
        som var hos dig p andra sidan Jordan, den som du har vittnat
        om, han dper, och alla komma till honom.
003:027 Johannes svarade och sade: En mnniska kan intet taga, om det
        icke bliver henne givet frn himmelen.
003:028 I kunnen sjlva giva mig det vittnesbrdet att jag sade: 'Icke
        r jag Messias; jag r allenast snd framfr honom.'
003:029 Brudgum r den som har bruden; men brudgummens vn, som str dr
        och hr honom, han glder sig storligen t brudgummens rst.  Den
        gldjen r mig nu given i fullt mtt.
003:030 Det r ssom sig br att han vxer till, och att jag
        frminskas.--
003:031 Den som kommer ovanifrn, han r ver alla; den som r frn
        jorden, han r av jorden, och av jorden talar han.  Ja, den som
        kommer frn himmelen, han r ver alla,
003:032 och vad han har sett och hrt, det vittnar han om; och likvl
        tager ingen emot hans vittnesbrd.
003:033 Men om ngon tager emot hans vittnesbrd, s bekrftar han
        drmed att Gud r sannfrdig.
003:034 Ty den som Gud har snt, han talar Guds ord; Gud giver nmligen
        icke Anden efter mtt.
003:035 Fadern lskar Sonen, och allt har han givit i hans hand.
003:036 Den som tror p Sonen, han har evigt liv; men den som icke
        hrsammar Sonen, han skall icke f se livet, utan Guds vrede
        frbliver ver honom.

004:001 Men Herren fick nu veta att fariserna hade hrt hurusom Jesus
        vann flera lrjungar och dpte flera n Johannes;
004:002 dock var det icke Jesus sjlv som dpte, utan hans lrjungar.
004:003 D lmnade han Judeen och begav sig ter till Galileen.
004:004 Drvid mste han taga vgen genom Samarien.
004:005 S kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nra det
        jordstycke som Jakob gav t sin son Josef.
004:006 Och dr var Jakobs brunn.  Eftersom nu Jesus var trtt av
        vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen.  Det var vid den
        sjtte timmen.
004:007 D kom en samaritisk kvinna fr att hmta vatten.  Jesus sade
        till henne: Giv mig att dricka.
004:008 Hans lrjungar hade nmligen gtt in i staden fr att kpa mat.
004:009 D sade den samaritiska kvinnan till honom: Huru kan du, som r
        jude, bedja mig, som r en samaritisk kvinna, om ngot att
        dricka?  Judarna hava nmligen ingen umgngelse med samariterna.
004:010 Jesus svarade och sade till henne: Frstode du Guds gva, och
        vem den r som sger till dig: 'Giv mig att dricka', s skulle i
        stllet du hava bett honom, och han skulle d hava givit dig
        levande vatten.
004:011 Kvinnan sade till honom: Herre, du har ju intet att hmta upp
        vatten med, och brunnen r djup.  Varifrn fr du d det friska
        vattnet?
004:012 Icke r du vl frmer n vr fader Jakob, som gav oss brunnen
        och sjlv med sina barn och sin boskap drack ur den?
004:013 Jesus svarade och sade till henne: Var och en som dricker av
        detta vatten, han bliver trstig igen;
004:014 men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall
        aldrig ngonsin trsta, utan det vatten jag giver honom skall
        bliva i honom en klla vars vatten springer upp med evigt liv.
004:015 Kvinnan sade till honom: Herre, giv mig det vattnet, s att jag
        icke mer behver trsta och komma hit fr att hmta vatten.
004:016 Han sade till henne: G och hmta din man, och kom sedan
        tillbaka.
004:017 Kvinnan svarade och sade: Jag har ingen man.  Jesus sade till
        henne: Du har rtt i vad du sger, att du icke har ngon man.
004:018 Ty fem mn har du haft, och den du nu har r icke din man; dri
        sade du sant.
004:019 D sade kvinnan till honom: Herre, jag ser att du r en profet.
004:020 Vra fder hava tillbett p detta berg, men I sgen att i
        Jerusalem den plats finnes, dr man br tillbedja.
004:021 Jesus sade till henne: Tro mig, kvinna: den tid kommer, d det
        varken r p detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja
        Fadern.
004:022 I tillbedjen vad I icke knnen, vi tillbedja vad vi knna--ty
        frlsningen kommer frn judarna--
004:023 men den tid skall komma, ja, den r redan inne, d sanna
        tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sdana
        tillbedjare vill Fadern hava.
004:024 Gud r ande, och de som tillbedja mste tillbedja i ande och
        sanning.
004:025 Kvinnan sade till honom: Jag vet att Messias skall komma, han
        som ock kallas Kristus; nr han kommer, skall han frkunna oss
        allt.
004:026 Jesus svarade henne: Jag, som talar med dig, r den du nu
        nmnde.
004:027 I detsamma kommo hans lrjungar; och de frundrade sig ver att
        han talade med en kvinna.  Dock frgade ingen vad han ville
        henne, eller varfr han talade med henne.
004:028 Men kvinnan lt sin kruka st och gick in i staden och sade till
        folket:
004:029 Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har
        gjort.  Mnne icke han r Messias?
004:030 D gingo de ut ur staden och kommo till honom.
004:031 Under tiden bdo lrjungarna honom och sade: Rabbi, tag och
        t.
004:032 Men han svarade dem: Jag har mat att ta som I icke veten om.
004:033 D sade lrjungarna till varandra: Kan vl ngon hava burit mat
        till honom?
004:034 Jesus sade till dem: Min mat r att gra dens vilja, som har
        snt mig, och att fullborda hans verk.
004:035 I sgen ju att det nnu r fyra mnader innan skrdetiden
        kommer.  Men se, jag sger eder: Lyften upp edra gon, och sen p
        flten, huru de hava vitnat till skrd.
004:036 Redan nu fr den som skrdar uppbra sin ln och samla in frukt
        till evigt liv; s kunna den som sr och den som skrdar
        tillsammans gldja sig.
004:037 Ty hr sannas det ordet, att en r den som sr och en annan den
        som skrdar.
004:038 Jag har snt eder att skrda, dr I icke haven arbetat.  Andra
        hava arbetat, och I haven ftt g in i deras arbete.

004:039 Och mnga samariter frn den staden kommo till tro p honom fr
        kvinnans ords skull, d hon vittnade att han hade sagt henne
        allt vad hon hade gjort.
004:040 Nr sedan samariterna kommo till honom, bde de honom att stanna
        kvar hos dem.  S stannade han dr i tv dagar.
004:041 Och lngt flera kommo d till tro fr hans egna ords skull.
004:042 Och de sade till kvinnan: Nu r det icke mer fr dina ords
        skull som vi tro, ty vi hava nu sjlva hrt honom, och vi veta
        nu att han i sanning r vrldens Frlsare.

004:043 Men efter de tv dagarna gick han drifrn till Galileen.
004:044 Ty Jesus vittnade sjlv att en profet icke r aktad i sitt eget
        fdernesland.
004:045 Nr han nu kom till Galileen, togo galilerna vnligt emot
        honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem
        vid hgtiden.  Ocks de hade nmligen varit dr vid hgtiden.
004:046 S kom han ter till Kana i Galileen, dr han hade gjort vattnet
        till vin.  I Kapernaum fanns d en man i konungens tjnst,
        vilkens son lg sjuk.
004:047 Nr han nu hrde att Jesus hade kommit frn Judeen till
        Galileen, begav han sig stad till honom och bad att han skulle
        komma ned och bota hans son; ty denne lg fr dden.
004:048 D sade Jesus till honom: Om I icke sen tecken och under, s
        tron I icke.
004:049 Mannen sade till honom: Herre, kom ned, frrn mitt barn dr.
004:050 Jesus svarade honom: G, din son fr leva.  D trodde mannen
        det ord som Jesus sade till honom, och gick.
004:051 Och medan han nnu var p vgen hem, mtte honom hans tjnare
        och sade: Din son kommer att leva.
004:052 D frgade han dem vid vilken timme det hade blivit bttre med
        honom.  De svarade honom: I gr vid den sjunde timmen lmnade
        febern honom.
004:053 D mrkte fadern att det hade skett just den timme d Jesus sade
        till honom: Din son fr leva.  Och han kom till tro, s ock
        hela hans hus.
004:054 Detta var nu ter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus
        gjorde, sedan han hade kommit frn Judeen till Galileen.

005:001 Drefter infll en av judarnas hgtider, och Jesus for upp till
        Jerusalem.
005:002 Vid Frporten i Jerusalem ligger en damm, p hebreiska kallad
        Betesda, och invid den finnas fem pelargngar.
005:003 I dessa lgo mnga sjuka, blinda, halta, frtvinade.
005:004
005:005 Dr fanns nu en man som hade varit sjuk i trettiotta r.
005:006 D Jesus fick se denne, dr han lg, och fick veta att han redan
        lng tid hade varit sjuk, sade han till honom: Vill du bliva
        frisk?
005:007 Den sjuke svarade honom: Herre, jag har ingen som hjlper mig
        ned i dammen, nr vattnet har kommit i rrelse; och s stiger en
        annan ditned fre mig, medan jag nnu r p vg.
005:008 Jesus sade till honom: St upp, tag din sng och g.
005:009 Och strax blev mannen frisk och tog sin sng och gick.  Men det
        var sabbat den dagen.
005:010 Drfr sade judarna till mannen som hade blivit botad: Det r
        sabbat; det r icke lovligt fr dig att bra sngen.
005:011 Men han svarade dem: Den som gjorde mig frisk, han sade till
        mig: 'Tag din sng och g.'
005:012 D frgade de honom: Vem var den mannen som sade till dig att
        du skulle taga sin sng och g?
005:013 Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty
        Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var dr p
        platsen.--
005:014 Sedan trffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom:
        Se, du har blivit frisk; synda icke hrefter, p det att icke
        ngot vrre m vederfaras dig.
005:015 Mannen gick d bort och omtalade fr judarna, att det var Jesus
        som hade gjort honom frisk.
005:016 Drfr frfljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde
        sdant p sabbaten.
005:017 Men han svarade dem: Min Fader verkar nnu alltjmt; s verkar
        ock jag.
005:018 Och drfr stodo judarna nnu mer efter att dda honom, eftersom
        han icke allenast ville gra sabbaten om intet, utan ock kallade
        Gud sin Fader och gjorde sig sjlv lik Gud.

005:019 D talade Jesus ter och sade till dem: Sannerligen,
        sannerligen sger jag eder: Sonen kan icke gra ngot av sig
        sjlv, utan han gr allenast vad han ser Fadern gra; ty vad han
        gr, det gr likaledes ock Sonen.
005:020 Ty Fadern lskar Sonen och lter honom se allt vad han sjlv
        gr; och strre grningar, n dessa ro, skall han lta honom
        se, s att I skolen frundra eder.
005:021 Ty ssom Fadern uppvcker dda och gr dem levande, s gr ock
        Sonen levande vilka han vill.
005:022 Icke heller dmer Fadern ngon, utan all dom har han verltit
        t Sonen,
005:023 fr att alla skola ra Sonen ssom de ra Faderns.  Den som icke
        rar Sonen, han rar icke heller Fadern, som har snt honom.
005:024 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som hr mina ord
        och tror honom som har snt mig, han har evigt liv och kommer
        icke under ngon dom, utan har vergtt frn dden till livet.
005:025 Sannerligen sger jag eder: Den stund kommer, jag, den r redan
        inne, s de dda skola hra Guds Sons rst, och de som hra den
        skola bliva levande.
005:026 Ty ssom Fadern har liv i sig sjlv, s har han ock givit t
        Sonen att hava liv i sig sjlv.
005:027 Och han har givit honom makt att hlla dom, eftersom han r
        Mnniskoson.
005:028 Frundren eder icke ver detta.  Ty den stund kommer, d alla som
        ro i gravarna skola hra hans rst
005:029 och g ut ur dem: de som hava gjort vad gott r skola uppst
        till liv, och de som hava gjort vad ont r skola uppst till
        dom.
005:030 Jag kan icke gra ngot av mig sjlv.  Ssom jag hr, s dmer
        jag; och min dom r rttvis, ty jag sker icke min vilja, utan
        dens vilja, som har snt mig.
005:031 Om jag sjlv vittnar om mig, s gller icke mitt vittnesbrd.
005:032 Men det r en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans
        vittnesbrd om mig r sant.
005:033 I haven snt bud till Johannes, och han har vittnat fr
        sanningen,
005:034 Dock, det r icke av ngon mnniska som jag tager emot
        vittnesbrd om mig; men jag sger detta, fr att I skolen bliva
        frlsta.
005:035 Han var den brinnande, skinande lampan, och fr en liten stund
        villen I frjdas i dess ljus.
005:036 Men jag har ett vittnesbrd om mig, som r frmer n Johannes'
        vittnesbrd: de grningar som Fadern har givit mig att
        fullborda, just de grningar som jag gr, de vittna om mig, att
        Fadern har snt mig.
005:037 Ja, Fadern, som har snt mig, han har sjlv vittnat om mig.  Hans
        rst haven I aldrig ngonsin hrt, ej heller haven I sett hans
        gestalt,
005:038 och hans ord haven I icke ltit frbliva i eder.  Ty den han har
        snt, honom tron I icke.
005:039 I rannsaken skrifterna, drfr att I menen eder i dem hava evigt
        liv; och det r dessa som vittna om mig.
005:040 Men I viljen icke komma till mig fr att f liv.
005:041 Jag tager icke emot pris av mnniskor;
005:042 men jag knner eder och vet att I icke haven Guds krlek i eder.
005:043 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig;
        kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.
005:044 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och
        icke sken det pris som kommer frn honom som allena r Gud?
005:045 Menen icke att det r jag som skall anklaga eder hos Fadern.
        Den som anklagar eder r Moses, han till vilken I stten edert
        hopp.
005:046 Trodden I Moses, s skullen I ju tro mig, ty om mig har han
        skrivit.
005:047 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I d kunna tro mina
        ord?

006:001 Drefter for Jesus ver Galileiska sjn, Tiberias' sj.
006:002 Och mycket folk fljde efter honom, drfr att de sgo de tecken
        som han gjorde med de sjuka.
006:003 Men Jesus gick upp p berget och satte sig dr med sina
        lrjungar.
006:004 Och psken, judarnas hgtid, var nra.
006:005 D nu Jesus lyfte upp sina gon och sg att mycket folk kom till
        honom, sade han till Filippus: Varifrn skola vi kpa brd, s
        att dessa f ta?
006:006 Men detta sade han fr att stta honom p prov, ty sjlv visste
        han vad han skulle gra.
006:007 Filippus svarade honom: Brd fr tv hundra silverpenningar
        vore icke nog fr att var och en skulle f ett litet stycke.
006:008 D sade till honom en annan av hans lrjungar, Andreas, Simon
        Petrus' broder:
006:009 Hr r en gosse som har fem kornbrd och tv fiskar; men vad
        frslr det fr s mnga?
006:010 Jesus sade: Lten folket lgga sig hr.  Och p det stllet var
        mycket grs.  D lgrade sig mnnen dr, och deras antal var vid
        pass fem tusen.
006:011 Drefter tog Jesus brden och tackade Gud och delade ut t dem
        som hade lagt sig ned dr, likaledes ock av fiskarna, s mycket
        de ville hava.
006:012 Och nr de voro mtta, sade han till sina lrjungar: Samlen
        tillhopa de verblivna styckena, s att intet frfares.
006:013 D samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken,
        som av de fem kornbrden hade blivit ver efter dem som hade
        tit.
006:014 D nu mnniskorna hade det tecken som han hade gjort, sade de:
        Denne r frvisso Profeten som skulle komma i vrlden.
006:015 Nr d Jesus mrkte att de tnkte komma och med vld fra honom
        med sig och gra honom till konung, drog han sig ter undan till
        berget, helt allena.

006:016 Men nr det blev afton, gingo hans lrjungar ned till sjn
006:017 och stego i en bt fr att fara ver sjn till Kapernaum.  Det
        hade d redan blivit mrkt, och Jesus hade nnu icke kommit till
        dem;
006:018 och sjn gick hg, ty det blste hrt.
006:019 Nr de s hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier,
        fingo de se Jesus komma gende p sjn och nalkas bten.  D
        blevo de frskrckta.
006:020 Men han sade till dem: Det r jag; varen icke frskrckta.
006:021 De ville d taga honom upp i bten; och strax var bten framme
        vid landet dit de foro.

006:022 Dagen drefter hnde sig detta.  Folket som stod kvar p andra
        sidan sjn hade lagt mrke till att dr icke fanns mer n en
        enda bt, och att Jesus icke hade stigit i den bten med sina
        lrjungar, utan att lrjungarna hade farit bort allena.
006:023 Andra btar hade likvl kommit frn Tiberias och lagt till nra
        det stlle dr folket bespisades efter det att Herren hade
        uttalat tacksgelsen.
006:024 Nr allts folket nu sg att Jesus icke var dr, ej heller hans
        lrjungar, stego de sjlva i btarna och foro till Kapernaum fr
        att ska efter Jesus.
006:025 Och d de funno honom dr p andra sidan sjn, frgade de honom:
        Rabbi, nr kom du hit?
006:026 Jesus svarade dem och sade: Sannerligen, sannerligen sger jag
        eder: I sken mig icke drfr att I haven sett tecken, utan
        drfr att I fingen ta av brden och bleven mtta.
006:027 Verken icke fr att f den mat som frgs, utan fr att f den
        mat som frbliver och har med sig evigt liv, den som
        Mnniskosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud sjlv,
        ltit undf sitt insegel.
006:028 D sade de till honom: Vad skola vi gra fr att utfra Guds
        grningar?
006:029 Jesus svarade och sade till dem: Detta r Guds grning, att I
        tron p den han har snt.
006:030 De sade till honom: Vad fr tecken gr du d?  Lt oss se ngot
        tecken, s att vi kunna tro dig.  Vilken grning utfr du?
006:031 Vra fder fingo ta manna i knen, ssom det r skrivet: 'Han
        gav dem brd frn himmelen att ta.'
006:032 D svarade Jesus dem: Sannerligen, sannerligen sger jag eder:
        Det r icke Moses som har givit eder brdet frn himmelen, men
        det r min Fader som giver eder det rtta brdet frn himmelen.
006:033 Ty Guds brd r det brd som kommer ned frn himmelen och giver
        vrlden liv.
006:034 D sade de till honom: Herre, giv oss alltid det brdet.
006:035 Jesus svarade: Jag r livets brd.  Den som kommer till mig, han
        skall aldrig hungra, och den som tror p mig, han skall aldrig
        trsta.
006:036 Men det r ssom jag har sagt eder: fastn I haven sett mig,
        tron I dock icke.
006:037 Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som
        kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut.
006:038 Ty jag har kommit ned frn himmelen, icke fr att gra min
        vilja, utan fr att gra dens vilja, som har snt mig.
006:039 Och detta r dens vilja, som har snt mig, att jag icke skall
        lta ngon enda g frlorad av dem som han har givit mig, utan
        att jag skall lta dem uppst p den yttersta dagen.
006:040 Ja, detta r min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och
        tror p honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall lta
        honom uppst p den yttersta dagen.
006:041 D knorrade judarna ver honom, drfr att han hade sagt: Jag
        r det brd som har kommit ned frn himmelen.
006:042 Och de sade: r denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och
        moder vi knna?  Huru kan han d sga: 'Jag har kommit ned frn
        himmelen'?
006:043 Jesus svarade och sade till dem: Knorren icke eder emellan.
006:044 Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har snt mig,
        drager honom; och jag skall lta honom uppst p den yttersta
        dagen.
006:045 Det r skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava ftt lrdom
        av Gud.'  Var och en som har lyssnat till Fadern och lrt av
        honom, han kommer till mig.
006:046 Icke som om ngon skulle hava sett Fadern, utom den som r frn
        Gud; han har sett Fadern.
006:047 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som tror, han har
        evigt liv.
006:048 Jag r livets brd.
006:049 Edra fder to manna i knen, och de dogo.
006:050 Men med det brd som kommer ned frn himmelen r det s, att om
        ngon ter drav, s skall han icke d.
006:051 Jag r det levande brdet som har kommit ned frn himmelen.  Om
        ngon ter av det brdet, s skall han leva till evig tid.  Och
        det brd som jag skall giva r mitt ktt; och jag giver det, fr
        att vrlden skall leva.
006:052 D tvistade judarna med varandra och sade: Huru skulle denne
        kunna giva oss sitt ktt att ta?
006:053 Jesus sade d till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag
        eder: Om I icke ten Mnniskosonens ktt och dricken hans blod,
        s haven I icke liv i eder.
006:054 Den som ter mitt ktt och dricker mitt blod, han har evigt liv,
        och jag skall lta honom uppst p den yttersta dagen.
006:055 Ty mitt ktt r sannskyldig mat, och mitt blod r sannskyldig
        dryck.
006:056 Den som ter mitt ktt och dricker mitt blod, han frbliver i
        mig, och jag frbliver i honom.
006:057 Ssom Fadern, han som r den levande, har snt mig, och ssom
        jag lever genom Fadern, s skall ock den som ter mig leva genom
        mig.
006:058 S r det med det brd som har kommit ned frn himmelen.  Det r
        icke ssom det fderna fingo ta, vilka sedan dogo; den som ter
        detta brd, han skall leva till evig tid.
006:059 Detta sade han, nr han undervisade i synagogan i Kapernaum.
006:060 Mnga av hans lrjungar, som hrde detta, sade d: Detta r ett
        hrt tal; vem str ut med att hra p honom?
006:061 Men Jesus visste inom sig att hans lrjungar knorrade ver
        detta; och han sade till dem: r detta fr eder en sttesten?
006:062 Vad skolen I d sga, om I fn se Mnniskosonen uppstiga dit dr
        han frut var?--
006:063 Det r anden som gr levande; kttet r till intet gagneligt.  De
        ord som jag har talat till eder ro ande och ro liv.
006:064 Men bland eder finnas ngra som icke tro.  Jesus visste nmligen
        frn begynnelsen vilka de voro som icke trodde, s ock vilken
        den var som skulle frrda honom.
006:065 Och han tillade: Frdenskull har jag sagt eder att ingen kan
        komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.
006:066 Fr detta tals skull drogo sig mnga av hans lrjungar tillbaka,
        s att de icke lngre vandrade med honom.
006:067 D sade Jesus till de tolv: Icke viljen vl ocks I g bort?
006:068 Simon Petrus svarade honom: Herre, till vem skulle vi g?  Du
        har det eviga livets ord,
006:069 och vi tro och frst att du r Guds helige.
006:070 Jesus svarade dem: Har icke jag sjlv utvalt eder, I tolv?  Och
        likvl r en av eder en djvul.
006:071 Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne
        som skulle frrda honom, och han var en av de tolv.

007:001 Drefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville
        han icke vandra omkring, d nu judarna stodo efter att dda
        honom.
007:002 Men judarnas lvhyddohgtid var nu nra.
007:003 D sade hans brder till honom: Begiv dig hrifrn och g till
        Judeen, s att ocks dina lrjungar f se de grningar som du
        gr.
007:004 Ty ingen som vill vara knd bland mnniskor utfr sitt verk i
        hemlighet.  D du nu gr sdana grningar, s trd ppet fram fr
        vrlden.
007:005 Det var nmligen s, att icke ens hans brder trodde p honom.
007:006 D sade Jesus till dem: Min tid r nnu icke kommen, men fr
        eder r tiden alltid lglig.
007:007 Vrlden kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag
        vittnar om henne, att hennes grningar ro onda.
007:008 Gn I upp till hgtiden; jag r icke stadd p vg upp till denna
        hgtid, ty min tid r nnu icke fullbordad.
007:009 Detta sade han till dem och stannade s kvar i Galileen.
007:010 Men nr hans brder hade gtt upp till hgtiden, d gick ocks
        han ditupp, dock icke ppet, utan likasom i hemlighet.
007:011 Och judarna skte efter honom under hgtiden och sade: Var r
        han?
007:012 Och bland folket talades i tysthet mycket om honom.  Somliga
        sade: Han r en rttsinnig man, men andra sade: Nej, han
        frvillar folket.
007:013 Dock talade ingen ppet om honom, av fruktan fr judarna.

007:014 Men nr redan halva hgtiden var frliden, gick Jesus upp i
        helgedomen och undervisade.
007:015 D frundrade sig judarna och sade: Varifrn har denne sin
        lrdom, han som icke har ftt undervisning?
007:016 Jesus svarade dem och sade: Min lra r icke min, utan hans som
        har snt mig.
007:017 Om ngon vill gra hans vilja, s skall han frst om denna lra
        r frn Gud, eller om jag talar av mig sjlv.
007:018 Den som talar av sig sjlv, han sker sin egen ra; men den som
        sker dens ra, som har snt honom, han r sannfrdig, och
        orttfrdighet finnes icke i honom.--
007:019 Har icke Moses givit eder lagen?  Och likvl fullgr ingen av
        eder lagen.  Varfr stn I efter att dda mig?
007:020 Folket svarade: Du r besatt av en ond ande.  Vem str efter
        att dda dig?
007:021 Jesus svarade och sade till dem: En grning allenast gjorde
        jag, och alla frundren I eder ver den.
007:022 Moses har givit eder omskrelsen--icke som om den vore ifrn
        Moses, ty den r ifrn fderna--och s omskren I mnniskor
        ocks p en sabbat.
007:023 Om nu en mnniska undfr omskrelsen p en sabbat, fr att
        Moses' lag icke skall gras om intet, huru kunnen I d vredgas
        p mig, drfr att jag p en sabbat gjorde en mnniska hel och
        frisk?
007:024 Dmen icke efter skenet, utan dmen en rtt dom.

007:025 D sade ngra av folket i Jerusalem: r det icke denne som de
        st efter att dda?
007:026 Och nd fr han tala fritt, utan att de sga ngot till
        honom.  Hava d rdsherrarna verkligen blivit frvissade om att
        denne r Messias?
007:027 Dock, denne knna vi, och vi veta varifrn han r; men nr
        Messias kommer, knner ingen varifrn han r.
007:028 D sade Jesus med hg rst, dr han undervisade i helgedomen:
        Javl, I knnen mig, och I veten varifrn jag r.  Likvl har
        jag icke kommit av mig sjlv, men han som har snt mig r en som
        verkligen har myndighet att snda, han som I icke knnen.
007:029 Men jag knner honom, ty frn honom r jag kommen, och han har
        snt mig.
007:030 D ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom,
        ty hans stund var nnu icke kommen.
007:031 Men mnga av folket trodde p honom, och de sade: Icke skall
        vl Messias, nr han kommer, gra flera tecken n denne har
        gjort?

007:032 Sdant fingo fariserna hra folket i tysthet tala om honom.  D
        snde versteprsterna och fariserna ut rttstjnare fr att
        gripa honom.
007:033 Men Jesus sade: nnu en liten tid r jag hos eder; sedan gr
        jag bort till honom som har snt mig.
007:034 I skolen d ska efter mig, men I skolen icke finna mig, och dr
        jag r, dit kunnen I icke komma.
007:035 D sade judarna till varandra: Vart tnker denne g, eftersom
        vi icke skola kunna finna honom?  Mnne han tnker g till dem
        som bo kringspridda bland grekerna?  Tnker han d undervisa
        grekerna?
007:036 Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen ska efter mig, men
        I skolen icke finna mig, och dr jag r, dit kunnen I icke
        komma'?

007:037 P den sista dagen i hgtiden, som ock var den frnmsta, stod
        Jesus dr och ropade och sade: Om ngon trstar, s komme han
        till mig och dricke.
007:038 Den som tror p mig, av hans innersta skola strmmar av levande
        vatten flyta fram, ssom skriften sger.
007:039 Detta sade han om Anden, vilken de som trodde p honom skulle
        undf; ty ande var d nnu icke given, eftersom Jesus nnu icke
        hade blivit frhrligad.
007:040 Ngra av folket, som hrde dessa ord, sade d: Denne r
        frvisso Profeten.
007:041 Andra sade: Han r Messias.  Andra ter sade: Icke kommer vl
        Messias frn Galileen?
007:042 Sger icke skriften att Messias skall komma av Davids sd och
        frn den lilla staden Betlehem, dr David bodde?
007:043 S uppstodo fr hans skull stridiga meningar bland folket,
007:044 och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin
        hand vid honom.

007:045 Nr sedan rttstjnarna kommo tillbaka till versteprsterna och
        fariserna, frgade dessa dem: Varfr haven I icke frt honom
        hit?
007:046 Tjnarna svarade: Aldrig har ngon mnniska talat, som den
        mannen talar.
007:047 D svarade fariserna dem: Haven nu ocks I blivit frvillade?
007:048 Har d ngon av rdsherrarna trott p honom?  Eller ngon av
        fariserna?
007:049 Nej; men detta folk, som icke knner lagen, det r frbannat.
007:050 D sade Nikodemus till dem, han som frut hade beskt honom,
        och som sjlv var en av dem:
007:051 Icke dmer vl vr lag ngon, utan att man frst har frhrt
        honom och utrnt vad han frehar?
007:052 De svarade och sade till honom: Kanske ocks du r frn
        Galileen?  Rannsaka, s skall du finna att ingen profet kommer
        frn Galileen.

007:053 [2] Och de gingo hem, var och en till sitt.


008:001 Och Jesus gick ut till Oljeberget.

008:002 Men i dagbrckningen kom han ter till helgedomen.
008:003 D frde versteprsterna och fariserna dit en kvinna som hade
        blivit betrdd med ktenskapsbrott; och nr de hade lett henne
        fram,
008:004 sade de till honom: Mstare, denna kvinna har p bar grning
        blivit betrdd med ktenskapsbrott.
008:005 Nu bjuder Moses i lagen att sdana skola stenas.  Vad sger d
        du?
008:006 Detta sade de fr att snrja honom, p det att de skulle f
        ngot att anklaga honom fr.  D bjde Jesus sig ned och skrev
        med fingret p jorden.
008:007 Men nr de stodo fast vid sin frga, reste han sig upp och sade
        till dem: Den av eder som r utan synd, han kaste frsta stenen
        p henne.
008:008 Sedan bjde han sig ter ned och skrev p jorden.
008:009 Nr de hrde detta, gingo de ut, den ene efter den andre,
        frst de ldsta, och Jesus blev lmnad allena med kvinnan, som
        stod dr kvar.
008:010 D sg Jesus upp och sade till kvinnan: Var ro de andra?  Har
        ingen dmt dig?
008:011 Hon svarade: Herre, ingen.  D sade han till henne: Icke
        heller jag dmer dig.  G, och synda icke hrefter.

[2] 7:53-8:11.  Se Nya testamentets text i Ordfrkl.

008:012 ter talade Jesus till dem och sade: Jag r vrldens ljus; den
        som fljer mig, han skall frvisso icke vandra i mrkret, utan
        skall hava livets ljus.
008:013 D sade fariserna till honom: Du vittnar om dig sjlv; ditt
        vittnesbrd gller icke.
008:014 Jesus svarade och sade till dem: Om jag n vittnar om mig
        sjlv, s gller dock mitt vittnesbrd, ty jag vet varifrn jag
        har kommit, och vart jag gr; men I veten icke varifrn jag
        kommer, eller vart jag gr.
008:015 I dmen efter kttet; jag dmer ingen.
008:016 Och om jag n dmer, s r min dom en rtt dom, ty jag r drvid
        icke ensam, utan med mig r han som har snt mig.
008:017 I eder lag r ju ock skrivet att vad tv mnniskor vittna, det
        gller ssom sant.
008:018 Hr r nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar ocks Fadern,
        som har snt mig.
008:019 D sade de till honom: Var r d din Fader?  Jesus svarade: I
        knnen varken mig eller min Fader.  Om I knden mig, s knden I
        ock min Fader.
008:020 Det var p det stlle dr offerkistorna stodo som han talade
        dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar
        hand p honom, ty hans stund var nnu icke kommen.

008:021 ter sade han till dem: Jag gr bort, och I skolen d ska
        efter mig; men I skolen d i eder synd.  Dig jag gr, dit kunnen
        I icke komma.
008:022 D sade judarna: Icke vill han vl drpa sig sjlv, eftersom
        han sger: 'Dit jag gr, dit kunnen I icke komma'?
008:023 Men han svarade dem: I ren hrnedifrn, jag r ovanifrn; I
        ren av denna vrlden, jag r icke av denna vrlden.
008:024 Drfr sade jag till eder att I skullen d i edra synder; ty om
        I icke tron att jag r den jag r, s skolen I d i edra
        synder.
008:025 D frgade de honom: Vem r du d?  Jesus svarade dem: Det som
        jag redan frn begynnelsen har uttalat fr eder.
008:026 Mycket har jag nnu att tala och att dma i frga om eder.  Men
        han som har snt mig r sannfrdig, och vad jag har hrt av
        honom, det talar jag ut infr vrlden.
008:027 Men de frstodo icke att det var om Fadern som han talade till
        dem.

008:028 D sade Jesus: Nr I haven upphjt Mnniskosonen, d skolen I
        frsta att jag r den jag r, och att jag icke gr ngot av mig
        sjlv, utan talar detta ssom Fadern har lrt mig.
008:029 Och han som har snt mig r med mig; han har icke lmnat mig
        allena, eftersom jag alltid gr vad honom behagar.
008:030 Nr han talade detta, kommo mnga till tro p honom.
008:031 D sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: Om I
        frbliven i mitt ord, s ren I i sanning mina lrjungar;
008:032 Och I skolen d frst sanningen, och sanningen skall gra eder
        fria.
008:033 De svarade honom: Vi ro Abrahams sd och hava aldrig varit
        trlar under ngon.  Huru kan du d sga: 'I skolen bliva fria'?
008:034 Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Var
        och en som gr synd, han r syndens trl.
008:035 Men trlen fr icke frbliva i huset fr alltid; sonen fr
        frbliva dr fr alltid.
008:036 Om nu Sonen gr eder fria, s bliven i verkligen fria.
008:037 Jag vet att I ren Abrahams sd; men I stn efter att dda mig,
        eftersom mitt ord icke fr ngon ingng i eder.
008:038 Jag talar vad jag har sett hos min Fader; s gren ock I vad I
        haven hrt av eder fader.
008:039 De svarade och sade till honom: Vr fader r ju Abraham.  Jesus
        svarade till dem: ren I Abrahams barn, s gren ock Abrahams
        grningar.
008:040 Men nu stn I efter att dda mig, en man som har sagt eder
        sanningen, ssom jag har hrt den av Gud.  S handlade icke
        Abraham.
008:041 Nej, I gren eder faders grningar.  De sade till honom: Vi ro
        icke fdda i ktenskapsbrott.  Vi hava Gud till fader och ingen
        annan.
008:042 Jesus svarade dem: Vore Gud eder fader, s lskaden I ju mig,
        ty frn Gud har jag utgtt, och frn honom r jag kommen.  Ja,
        jag har icke kommit av mig sjlv, utan det r han som har snt
        mig.
008:043 Varfr fatten I d icke vad jag talar?  Jo, drfr att I icke
        'stn ut med' att hra p mitt ord.
008:044 I haven djvulen till eder fader, och vad eder fader har begr
        till, det viljen i gra.  Han har varit en mandrpare frn
        begynnelsen, och i sanningen str han icke, ty sanning finnes
        icke i honom.  Nr han talar lgn, d talar han av sitt eget, ty
        han r en lgnare, ja, lgnens fader.
008:045 Men mig tron I icke, just drfr att jag talar sanning.
008:046 Vilken av eder kan verbevisa mig om ngon synd?  Om jag allts
        talar sanning, varfr tron I mig d icke?
008:047 Den som r av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det r drfr
        att I icke ren av Gud som I icke lyssnen drtill.
008:048 Judarna svarade och sade till honom: Hava vi icke rtt, d vi
        sga att du r en samarit och r besatt av en ond ande?
008:049 Jesus svarade: Jag r icke besatt av ngon ond ande; fastmer
        hedrar jag min Fader.  I ter skymfen mig.
008:050 Men jag sker icke min egen ra; en finnes dock som sker den
        och som dmer.
008:051 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som hller mitt
        ord, han skall aldrig ngonsin se dden.
008:052 Judarna sade till honom: Nu frst vi att du r besatt av en
        ond ande.  Abraham har dtt, s ock profeterna, och likvl sger
        du: 'Den som hller mitt ord, han skall aldrig ngonsin smaka
        dden.'
008:053 Icke r vl du frmer n vr Fader Abraham?  Och han har ju
        dtt.  Profeterna hava ocks dtt.  Till vem gr du d dig
        sjlv?
008:054 Jesus svarade: Om jag sjlv ville skaffa mig ra, s vore min
        ra intet; men det r min Fader som frlnar mig ra, han som I
        sger vara eder Gud.
008:055 Dock, I haven icke lrt knna honom, men jag knner honom; och
        om jag sade att jag icke knde honom, s bleve jag en lgnare
        likasom I; men jag knner honom och hller hans ord.
008:056 Abraham, eder fader, frjdade sig ver att han skulle f se min
        dag.  Han fick se den och blev glad.
008:057 D sade judarna till honom: Femtio r gammal r du icke nnu,
        och Abraham har du sett!
008:058 Jesus sade till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag eder:
        Frrn Abraham blev till, r jag.
008:059 D togo de upp stenar fr att kasta p honom.  Men Jesus gmde
        sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.

009:001 Nr han nu gick vgen fram, fick han se en man som var fdd
        blind.
009:002 D frgade hans lrjungar honom och sade: Rabbi, vilken har
        syndat, denne eller hans frldrar, s att han har blivit fdd
        blind?
009:003 Jesus svarade: Det r varken denne som har syndat eller hans
        frldrar, utan s har skett, fr att Guds grningar skulle
        uppenbaras p honom.
009:004 Medan dagen varar, mste vi gra dens grningar, som har snt
        mig; natten kommer, d ingen kan verka.
009:005 S lnge jag r i vrlden, r jag vrldens ljus.
009:006 Nr han hade sagt detta, spottade han p jorden och gjorde en
        deg av spotten och lade degen p mannens gon
009:007 och sade till honom: G bort och tv dig i dammen Siloam (det
        betyder utsnd).  Mannen gick d dit och tvdde sig; och nr han
        kom igen, kunde han se.
009:008 D sade grannarna och andra som frut hade sett honom ssom
        tiggare: r detta icke den man som att och tiggde?
009:009 Somliga svarade: Det r han.  Andra sade: Nej, men han r lik
        honom.  Sjlv sade han: Jag r den mannen.
009:010 Och de frgade honom: Huru blevo d dina gon ppnade?
009:011 Han svarade: Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde
        drmed mina gon och sade till mig: 'G bort till Siloam och tv
        dig.'  Jag gick d dit och tvdde mig, och s fick jag min syn.
009:012 De frgade honom: Var r den mannen?  Han svarade: Det vet jag
        icke.
009:013 D frde de honom, mannen som frut hade varit blind, bort till
        fariserna.
009:014 Och det var sabbat den dag d Jesus gjorde degen och ppnade
        hans gon.
009:015 Nr nu jmvl fariserna i sin ordning frgade honom huru han
        hade ftt sin syn, svarade han dem: Han lade en deg p mina
        gon, och jag fick tv mig, och nu kan jag se.
009:016 D sade ngra av fariserna: Den mannen r icke frn Gud,
        eftersom han icke hller sabbaten.  Andra sade: Huru skulle
        ngon som r en syndare kunna gra sdana tecken?  S funnos
        bland dem stridiga meningar.
009:017 D frgade de ter den blinde: Vad sger du sjlv om honom, d
        det ju var dina gon han ppnade?  Han svarade: En profet r
        han.
009:018 Men judarna trodde icke att han hade varit blind och ftt sin
        syn, frrn de hade kallat till sig mannen frldrar, hans som
        hade ftt sin syn.
009:019 Dem frgade de och sade: r detta eder son, den som I sgen
        vara fdd blind?  Huru kommer det d till, att han nu kan se?
009:020 D svarade han frldrar och sade: Att denne r vr son, och
        att han fddes blind, det veta vi.
009:021 Men huru han nu kan se, det veta vi icke, ej heller veta vi vem
        som har ppnat hans gon.  Frgen honom sjlv; han r gammal
        nog, han m sjlv tala fr sig.
009:022 Detta sade hans frldrar, drfr att de fruktade judarna; ty
        judarna hade redan kommit verens om att den som beknde Jesus
        vara Messias, han skulle utsttas ur synagogan.
009:023 Drfr var det som hans frldrar sade: Han r gammal nog;
        frgen honom sjlv.
009:024 D kallade de fr andra gngen till sig mannen som hade varit
        blind och sade till honom: Sg nu sanningen, Gud till pris.  Vi
        veta att denne man r en syndare.
009:025 Han svarade: Om han r en syndare vet jag icke; ett vet jag:
        att jag, som var blind, nu kan se.
009:026 D frgade de honom: Vad gjorde han med dig?  P vad stt
        ppnade han dina gon?
009:027 Han svarade dem: Jag har ju redan sagt eder det, men I hrden
        icke p mig.  Varfr viljen I d ter hra det?  Kanske viljen
        ocks I bliva hans lrjungar?
009:028 D bannade de honom och sade: Du r sjlv hans lrjunge; vi ro
        Moses' lrjungar.
009:029 Till Moses har Gud talat, det veta vi; men varifrn denne r,
        det veta vi icke.
009:030 Mannen svarade och sade till dem: Ja, dri ligger det
        frunderliga, att I icke veten varifrn han r, och nd har han
        ppnat mina gon.
009:031 Vi veta ju att Gud icke hr syndare, men ocks att om ngon r
        gudfruktig och gr hans vilja, d hr han honom.
009:032 Aldrig frut har man hrt att ngon har ppnat gonen p en som
        fddes blind.
009:033 Vore denne icke frn Gud, s kunde han intet gra.
009:034 De svarade och sade till honom: Du r hel och hllen fdd i
        synd, och du vill undervisa oss!  Och s drevo de ut honom.
009:035 Jesus fick sedan hra att de hade drivit ut honom, och nr han
        s trffade honom, sade han: Tror du p Mnniskosonen?
009:036 Han svarade och sade: Herre, vem r han d?  Sg mig det, s att
        jag kan tro p honom.
009:037 Jesus sade till honom: Du har sett honom; det r han som talar
        med dig.
009:038 D sade han: Herre, jag tror.  Och han fll ned fr honom.
009:039 Och Jesus sade: Till en dom har jag kommit hit i vrlden, fr
        att de som icke se skola varda seende, och fr att de som se
        skola varda blinda.
009:040 Nr ngra fariser som voro i hans nrhet hrde detta, sade de
        till honom: ro d kanske ocks vi blinda?
009:041 Jesus svarade dem: Voren I blinda, s haden I icke synd.  Men nu
        sgen I: 'Vi se', drfr str eder synd kvar.

010:001 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som icke gr in i
        frahuset genom drren, utan stiger in ngon annan vg, han r
        en tjuv och en rvare.
010:002 Men den som gr in genom drren, han r frens herde.
010:003 Fr honom ppnar drrvaktaren, och fren lyssna till hans rst,
        och han kallar sina fr vid namn och fr dem ut.
010:004 Och nr han har slppt ut alla sina fr, gr han framfr dem,
        och fren flja honom, ty de knna hans rst.
010:005 Men en frmmande flja de alls icke, utan fly bort ifrn honom,
        ty de knna icke de frmmandes rst.
010:006 S talade Jesus till dem i frtckta ord; men de frstodo icke
        vad det var som han talade till dem.
010:007 ter sade Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag
        eder: Jag r drren in till fren.
010:008 Alla de som hava kommit fre mig ro tjuvar och rvare, men
        fren hava icke lyssnat till dem.
010:009 Jag r drren; den som gr in genom mig, han skall bliva frlst,
        och han skall f g ut och in och skall finna bete.
010:010 Tjuven kommer allenast fr att stjla och slakta och
        frgra.  Jag har kommit, fr att de skola hava liv och hava ver
        nog.
010:011 Jag r den gode herden.  En god herde giver sitt liv fr fren.
010:012 Men den som r lejd och icke r herden sjlv, nr han, den som
        fren icke tillhra, ser ulven komma, d vergiver han fren och
        flyr, och ulven rvar bort dem och frskingrar dem.
010:013 Han r ju lejd och frgar icke efter fren.
010:014 Jag r den gode herden, och jag knner mina fr, och mina fr
        knna mig,
010:015 ssom Fadern knner mig, och ssom jag knner Fadern; och jag
        giver mitt liv fr fren.
010:016 Jag har ock andra fr, som icke hra till detta frahus; ocks
        dem mste jag draga till mig, och de skola lyssna till min
        rst.  S skall det bliva en hjord och en herde.
010:017 Drfr lskar Fadern mig, att jag giver mitt liv--fr att
        sedan taga igen det.
010:018 Ingen tager det ifrn mig, utan jag giver det av fri vilja.  Jag
        har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det.  Det
        budet har jag ftt av min Fader.
010:019 Fr dessa ords skull uppstodo ter stridiga meningar bland
        judarna.
010:020 Mnga av dem sade: Han r besatt av en ond ande och r frn
        sina sinnen.  Varfr hren I p honom?
010:021 Andra ter sade: Sdana ord talar icke den som r besatt.  Icke
        kan vl en ond ande ppna blindas gon?

010:022 Drefter infll tempelinvigningens hgtid i Jerusalem.  Det var
        nu vinter,
010:023 och Jesus gick fram och ter i Salomos pelargng i helgedomen.
010:024 D samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: Huru
        lnge vill du hlla oss i ovisshet?  Om du r Messias, s sg oss
        det ppet.
010:025 Jesus svarade dem: Jag har sagt eder det, men I tron mig
        icke.  De grningar som jag gr i min Faders namn, de vittna om
        mig.
010:026 Men I tron mig icke, ty I ren icke av mina fr.
010:027 Mina fr lyssna till min rst, och jag knner dem, och de flja
        mig.
010:028 Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig ngonsin
        frgs, och ingen skall rycka dem ur min hand.
010:029 Min Fader, som har givit mig dem, r strre n alla, och ingen
        kan rycka dem ur min Faders hand.
010:030 Jag och Fadern ro ett.

010:031 D togo judarna ter upp stenar fr att stena honom.
010:032 Men Jesus sade till dem: Mnga goda grningar, som komma frn
        min Fader, har jag ltit eder se.  Fr vilken av dessa grningar
        r det som I viljen stena mig?
010:033 Judarna svarade honom: Det r icke fr ngon god grnings skull
        som vi vilja stena dig, utan drfr att du hdar och gr dig
        sjlv till Gud, du som r en mnniska.
010:034 Jesus svarade dem: Det r ju s skrivet i eder lag: 'Jag har
        sagt att I ren gudar'.
010:035 Om han nu har kallat fr gudar dem som Guds ord kom till--och
        skriften kan ju icke bliva om intet--
010:036 huru kunnen d I, p den grund att jag har sagt mig vara Guds
        Son, anklaga mig fr hdelse, mig som Fadern har helgat och snt
        i vrlden?
010:037 Gr jag icke min Faders grningar, s tron mig icke.
010:038 Men gr jag dem, s tron grningarna, om I n icke tron mig; d
        skolen I fatta och frst att Fadern r i mig, och att jag r i
        Fadern.
010:039 D ville de ter gripa honom, men han gick sin vg, undan deras
        hnder.
010:040 Sedan begav han sig ter bort till det stlle p andra sidan
        Jordan, dr Johannes frst hade dpt, och stannade kvar dr.
010:041 Och mnga kommo till honom.  Och de sade: Vl gjorde Johannes
        intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.
010:042 Och mnga kommo dr till tro p honom.

011:001 Och en man vid namn Lasarus lg sjuk; han var frn Betania, den
        by dr Maria och hennes syster Marta bodde.
011:002 Det var den Maria som smorde Herren med smrjelse och torkade
        hans ftter med sitt hr.  Och nu lg hennes broder Lasarus
        sjuk.
011:003 D snde systrarna bud till Jesus och lto sga: Herre, se, han
        som du har s kr ligger sjuk.
011:004 Nr Jesus hrde detta, sade han: Den sjukdomen r icke till
        dds, utan till Guds frhrligande, s att Guds Son genom den
        bliver frhrligad.
011:005 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kra.
011:006 Nr han nu hrde att denne lg sjuk, stannade han frst tv
        dagar dr han var;
011:007 men drefter sade han till lrjungarna: Lt oss g tillbaka
        till Judeen.
011:008 Lrjungarna sade till honom: Rabbi, nyligen ville judarna stena
        dig, och ter gr du dit?
011:009 Jesus svarade: Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om
        dagen, han stter sig icke, ty han ser d denna vrldens ljus.
011:010 Men den som vandrar om natten, han stter sig, ty han har d
        intet som lyser honom.
011:011 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem:
        Lasarus, vr vn, har somnat in; men jag gr fr att vcka upp
        honom ur smnen.
011:012 D sade hans lrjungar till honom: Herre, sover han, s bliver
        han frisk igen.
011:013 Men Jesus hade talat om hans dd; de ter menade att han talade
        om vanlig smn.
011:014 D sade Jesus ppet till dem: Lasarus r dd.
011:015 Och fr eder skull, fr att I skolen tro, glder jag mig ver
        att jag icke var dr.  Men lt oss nu g till honom.
011:016 D sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lrjungarna:
        Lt oss g med, fr att vi m d med honom.
011:017 Nr s Jesus kom dit, fann han att den dde redan hade legat
        fyra dagar i graven.
011:018 Nu lg Betania nra Jerusalem, vid pass femton stadier drifrn,
011:019 och mnga judar hade kommit till Marta och Maria fr att trsta
        dem i sorgen ver deras broder.
011:020 D nu Maria fick hra att Jesus kom, gick hon honom till mtes;
        men Maria satt kvar hemma.
011:021 Och Marta sade till Jesus: Herre, hade du varit hr, s vore
        min broder icke dd.
011:022 Men jag vet nd att allt vad du beder Gud om, det skall Gud
        giva dig.
011:023 Jesus sade till henne: Din broder skall st upp igen.
011:024 Marta svarade honom: Jag vet att han skall st upp, vid
        uppstndelsen p den yttersta dagen.
011:025 Jesus svarade till henne: Jag r uppstndelsen och livet.  Den
        som tror p mig, han skall leva, om han n dr;
011:026 och var och en som lever och tror p mig, han skall aldrig
        ngonsin d.  Tror du detta?
011:027 Hon svarade honom: Ja, Herre, jag tror att du r Messias, Guds
        Son, han som skulle komma i vrlden.
011:028 Nr hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade p Maria, sin
        syster, och sade hemligen till henne: Mstaren r hr och
        kallar dig till sig.
011:029 Nr hon hrde detta, stod hon strax upp och gick stad till
        honom.
011:030 Men Jesus hade nnu icke kommit in i byn, utan var kvar p det
        stlle dr Marta hade mtt honom.
011:031 D nu de judar, som voro inne i huset hos Maria fr att trsta
        henne, sgo att hon s hastigt stod upp och gick ut, fljde de
        henne, i tanke att hon gick till graven fr att grta dr.
011:032 Nr s Maria kom till det stlle dr Jesus var och fick se
        honom, fll hon ned fr hans ftter och sade till honom: Herre,
        hade du varit dr, s vore min broder icke dd.
011:033 D nu Jesus sg henne grta och sg jmvl att de judar, som
        hade kommit med henne, grto, upptndes han i sin ande och blev
        upprrd
011:034 och frgade: Var haven I lagt honom?  De svarade honom: Herre,
        kom och se.  Och Jesus grt.
011:035 D sade judarna: Se huru kr han hade honom!
011:036 Men somliga av dem sade:
011:037 Kunde icke han, som ppnade den blindes gon, ock hava s gjort
        att denne icke hade dtt?
011:038 D upptndes Jesus ter i sitt innersta och gick bort till
        graven.  Den var urholkad i berget, och en sten lg framfr
        ingngen.
011:039 Jesus sade: Tagen bort stenen.  D sade den ddes syster Marta
        till honom: Herre, han luktar redan, ty han har varit dd i
        fyra dygn.
011:040 Jesus svarade henne: Sade jag dig icke, att om du trodde,
        skulle du f se Guds hrlighet?
011:041 D togo de bort stenen.  Och Jesus lyfte upp sina gon och sade:
        Fader, jag tackar dig fr att du har hrt mig.
011:042 Jag visste ju frut att du alltid hr mig; men fr folkets
        skull, som str hr omkring, sger jag detta, fr att de skola
        tro att det r du som har snt mig.
011:043 Nr han hade sagt detta, ropade han med hg rst: Lasarus, kom
        ut.
011:044 Och han som hade varit dd kom ut, med hnder och ftter
        inlindade i bindlar och med ansiktet inhljt i en duk.  Jesus
        sade till dem: Lsen honom, och lten honom g.

011:045 Mnga judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus
        hade gjort, trodde d p honom.
011:046 Men ngra av dem gingo bort till fariserna och omtalade fr dem
        vad Jesus hade gjort.
011:047 D sammankallade versteprsterna och fariserna en
        rdsfrsamling och sade: Vad skola vi taga oss till?  Denne man
        gr ju mnga tecken.
011:048 Om vi skola lta honom s fortfara, skola alla tro p honom, och
        romarna komma d att taga ifrn oss bde land och folk.
011:049 Men en av dem, Kaifas, som var versteprst fr det ret, sade
        till dem: I frstn intet,
011:050 och I besinnen icke huru mycket bttre det r fr eder att en
        man dr fr folket, n att hela folket frgs.
011:051 Detta sade han icke av sig sjlv, utan genom profetisk
        ingivelse, eftersom han var versteprst fr det ret; ty Jesus
        skulle d fr folket.
011:052 Ja, icke allenast fr folket; han skulle d ocks fr att
        samla och frena Guds frskingrade barn.
011:053 Frn den dagen var deras beslut fattat att dda honom.

011:054 S vandrade d Jesus icke lngre ppet bland judarna, utan drog
        sig undan till en stad som hette Efraim, p landsbygden, i
        nrheten av knen; dr stannade han kvar med sina lrjungar.
011:055 Men judarnas psk var nra, och mnga begvo sig d, fre
        psken, frn landsbygden upp till Jerusalem fr att helga sig.
011:056 Och de skte efter Jesus och sade till varandra, dr de stodo i
        helgedom: Vad menen I?  Skall han d alls icke komma till
        hgtiden?
011:057 Och versteprsterna och fariserna hade utfrdat pbud om att
        den som finge veta var han fanns skulle giva det till knna, fr
        att de mtte kunna gripa honom.

012:001 Sex dagar fre psk kom nu Jesus till Betania, dr Lasarus
        bodde, han som av Jesus hade blivit uppvckt frn de dda.
012:002 Dr gjorde man d fr honom ett gstabud, och Marta betjnade
        dem, men Lasarus var en av dem som lgo till bords jmte honom.
012:003 D tog Maria ett sklpund smrjelse av dyrbar kta nardus och
        smorde drmed Jesu ftter; sedan torkade hon hans ftter med
        sitt hr.  Och huset uppfylldes med vllukt av smrjelsen.
012:004 Men Judas Iskariot, en av hans lrjungar, den som skulle frrda
        honom, sade d:
012:005 Varfr slde man icke hellre denna smrjelse fr tre hundra
        silverpenningar och gav dessa t de fattiga?
012:006 Detta sade han, icke drfr, att han frgade efter de fattiga,
        utan drfr, att han var en tjuv och plgade taga vad som lades
        i penningpungen, vilken han hade om hand.
012:007 Men Jesus sade: Lt henne vara; m hon f fullgra detta fr
        min begravningsdag.
012:008 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke
        alltid.
012:009 Nu hade det blivit knt fr den stora hopen av judarna att Jesus
        var dr, och de kommo dit, icke allenast fr hans skull, utan
        ock fr att se Lasarus, som han hade uppvckt frn de dda.
012:010 D beslto versteprsterna att dda ocks Lasarus.
012:011 Ty fr hans skull gingo mnga judar bort och trodde p Jesus.

012:012 Nr dagen drefter det myckna folk som hade kommit till hgtiden
        fick hra att Jesus var p vg till Jerusalem,
012:013 togo de palmkvistar och gingo ut fr att mta honom och ropade:
          Hosianna!
          Vlsignad vare han som kommer,
          i Herrens namn,
          han som r Israels konung.
012:014 Och Jesus fick sig en snefle och satte sig upp p den, ssom
        det r skrivet:
012:015   Frukta icke, du dotter Sion.
          Se, din konung kommer,
          sittande p en sninnas fle.
012:016 Detta frstodo hans lrjungar icke d strax, men nr Jesus hade
        blivit frhrligad, d kommo de ihg att detta var skrivet om
        honom, och att man hade gjort detta med honom.
012:017 S gav nu folket honom sitt vittnesbrd, de som hade varit med
        honom, nr han kallade Lasarus ut ur graven och uppvckte honom
        frn de dda.
012:018 Drfr kom ocks det vriga folket emot honom, eftersom de hrde
        att han hade gjort det tecknet.
012:019 D sade fariserna till varandra: I sen att I alls intet kunnen
        utrtta; hela vrlden lper ju efter honom.

012:020 Nu voro dr ock ngra greker, av dem som plgade fara upp fr
        att tillbedja under hgtiden.
012:021 Dessa kommo till Filippus, som var frn Betsaida i Galileen, och
        bdo honom och sade: Herre, vi skulle vilja se Jesus.
012:022 Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus
        gingo och sade det till Jesus.
012:023 Jesus svarade dem och sade: Stunden r kommen att Mnniskosonen
        skall frhrligas.
012:024 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Om icke vetekornet
        faller i jorden och dr, s frbliver det ett ensamt korn; men
        om det dr, s br det mycken frukt.
012:025 Den som lskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt
        liv i denna vrlden, han skall behlla det och skall hava evigt
        liv.
012:026 Om ngon vill tjna mig, s flje han mig; och dr jag r, dr
        skall ocks min tjnare f vara.  Om ngon tjnar mig, s skall
        min Fader ra honom.
012:027 Nu r min sjl i ngest; vad skall jag vl sga?  Fader, frls
        mig undan denna stund.  Dock, just drfr har jag kommit till
        denna stund.
012:028 Fader, frhrliga ditt namn.  D kom en rst frn himmelen: Jag
        har redan frhrligat det, och jag skall ytterligare frhrliga
        det.
012:029 Folket, som stod dr och hrde detta, sade d: Det var ett
        tordn.  Andra sade: Det var en ngel som talade med honom.
012:030 D svarade Jesus och sade: Denna rst kom icke fr min skull,
        utan fr eder skull.
012:031 Nu gr en dom ver denna vrlden, nu skall denna vrldens furste
        utkastas.
012:032 Och nr jag har blivit upphjd frn jorden, skall jag draga alla
        till mig.
012:033 Med dessa ord gav han till knna p vad stt han skulle d.
012:034 D svarade folket honom: Vi hava hrt av lagen att Messias
        skall stanna kvar fr alltid.  Huru kan du d sga att
        Mnniskosonen mste bliva upphjd?  Vad r vl detta fr en
        Mnniskoson?
012:035 Jesus sade till dem: nnu en liten tid r ljuset ibland
        eder.  Vandren medan I haven ljuset, p det att mrkret icke m
        f makt med eder; den som vandrar i mrkret, han vet ju icke var
        han gr.
012:036 Tron p ljuset, medan I haven ljuset, s att I bliven ljusets
        barn.  Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig fr
        dem.
012:037 Men fastn han hade gjort s mnga tecken infr dem, trodde de
        icke p honom.
012:038 Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias sger:
          Herre, vem trodde, vad som predikades fr oss,
          och fr vem var Herrens arm uppenbar?
012:039 Allts kunde de icke tro; Esaias sger ju ytterligare:
012:040   Han har frblindat deras gon
          och frstockat deras hjrtan,
          s att de icke kunna se med sina gon
          eller frst med sina hjrtan
          och omvnda sig och bliva helade av mig.
012:041 Detta kunde Esaias sga, eftersom han hade sett hans hrlighet,
        nr han talade med honom.--
012:042 Dock funnos jmvl bland rdsherrarna mnga som trodde p honom;
        men fr farisernas skulle ville de icke beknna det, fr att de
        icke skulle bliva utsttta ur synagogan.
012:043 Ty de skattade hgre att bliva rade av mnniskor n att bliva
        rade av Gud.

012:044 Men Jesus sade med hg rst: Den som tror p mig, han tror icke
        p mig, utan p honom som har snt mig.
012:045 Och den som ser mig, han ser honom som har snt mig.
012:046 Ssom ett ljus har jag kommit i vrlden, fr att ingen av dem
        som tro p mig skall frbliva i mrkret.
012:047 Om ngon hr mina ord, men icke hller dem, s dmer icke jag
        honom; ty jag har icke kommit fr att dma vrlden, utan fr att
        frlsa vrlden.
012:048 Den som frkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock
        en domare ver sig; det ord som jag har talat, det skall dma
        honom p den yttersta dagen.
012:049 Ty jag har icke talat av mig sjlv, utan Fadern, som har snt
        mig, han har bjudit mig vad jag skall sga, och vad jag skall
        tala.
012:050 Och jag vet att hans bud r evigt liv; drfr, vad jag talar,
        det talar jag ssom Fadern har sagt mig.

013:001 Fre pskhgtiden hnde sig detta.  Jesus visste att stunden var
        kommen fr honom att g bort ifrn denna vrlden till Fadern;
        och ssom han allt hittills hade lskat sina egna hr i vrlden,
        s gav han dem nu ett yttersta bevis p sin krlek.
013:002 De hllo nu aftonmltid, och djvulen hade redan ingivit Judas
        Iskariot, Simons son, i hjrtat att frrda Jesus.
013:003 Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans hnder, och
        att han hade gtt ut frn Gud och skulle g till Gud.
013:004 Men han stod upp frn mltiden och lade av sig verkldnaden och
        tog en linneduk och band den om sig.
013:005 Sedan slog han vatten i ett bcken och begynte tv lrjungarnas
        ftter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om
        sig.
013:006 S kom han till Simon Petrus.  Denne sade d till honom: Herre,
        skulle du tv mina ftter?
013:007 Jesus svarade och sade till honom: Vad jag gr frstr du icke
        nu, men framdeles skall du fatta det.
013:008 Petrus sade till honom: Aldrig ngonsin skall du tv mina
        ftter!  Jesus svarade honom: Om jag icke tvr dig, s har du
        ingen del med mig.
013:009 D sade Simon Petrus till honom: Herre, icke allenast mina
        ftter, utan ock hnder och huvud!
013:010 Jesus svarade honom: Den som r helt tvagen, han behver
        allenast tv ftterna; han r ju i vrigt hel och hllen ren.  S
        ren ock I rena--dock icke alla.
013:011 Han visste nmligen vem det var som skulle frrda honom; drfr
        sade han att de icke alla voro rena.

013:012 Sedan han nu hade tvagit deras ftter och tagit p sig
        verkldnaden och ter lagt sig ned vid bordet, sade han till
        dem:
          Frstn I vad jag har gjort med eder?
013:013 I kallen mig 'Mstare' och 'Herre', och I sger rtt, ty jag r
        s.
013:014 Har nu jag, eder Herre och Mstare, tvagit edra ftter, s ren
        ock I pliktiga att tv varandras ftter.
013:015 Jag har ju givit eder ett fredme, fr att I skolen gra ssom
        jag har gjort mot eder.
013:016 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Tjnaren r icke frmer
        n sin herre, ej heller sndebudet frmer n den som har snt
        honom.
013:017 D I veten detta, saliga ren I, om I ock gren det.
013:018 Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt.  Men
        detta skriftens ord skulle ju fullbordas:
          'Den som t mitt brd,
          han lyfte mot mig sin hl.'
013:019 Redan nu, frrn det sker, sger jag eder det, fr att I, nr
        det har skett, skolen tro att jag r den jag r.
013:020 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som tager emot den
        jag snder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han
        tager emot honom som har snt mig.

013:021 Nr Jesus hade sagt detta, blev han upprrd i sin ande och
        betygade och sade: Sannerligen, sannerligen sger jag eder: En
        av eder skall frrda mig.
013:022 D sgo lrjungarna p varandra och undrade vilken han talade
        om.
013:023 Nu var dr bland lrjungarna en som lg till bords invid Jesu
        brst, den lrjunge som Jesus lskade.
013:024 t denne gav d Simon Petrus ett tecken och sade till honom:
        Sg vilken det r som han talar om.
013:025 Han lutade sig d mot Jesu brst och frgade honom: Herre,
        vilken r det?
013:026 D svarade Jesus: Det r den t vilken jag rcker brdstycket
        som jag nu doppar.  Drvid doppade han brdstycket och rckte
        det t Judas, Simon Iskariots son.
013:027 D, nr denne hade tagit emot brdstycket, for Satan in i
        honom.  Och Jesus sade till honom: Gr snart vad du gr.
013:028 Men ingen av dem som lgo dr till bords frstod varfr han sade
        detta till honom.
013:029 Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade ngra att
        Jesus hade velat sga till honom: Kp vad vi behva till
        hgtiden, eller ock att han hade tillsagt honom att giva ngot
        t de fattiga.
013:030 D han nu hade tagit emot brdstycket, gick han strax ut; och
        det var natt.

013:031 Och nr han hade gtt ut, sade Jesus:
          Nu r Mnniskosonen frhrligad,
          och Gud r frhrligad i honom.
013:032 r nu Gud frhrligad i honom, s skall ock Gud frhrliga honom
        i sig sjlv, och han skall snart frhrliga honom.
013:033 Kra barn, allenast en liten tid r jag nnu hos eder; I skolen
        sedan ska efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit
        jag gr, dit kunnen I icke komma', detsamma sger jag nu ock
        till eder.
013:034 Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen lska varandra; ja,
        ssom jag har lskat eder, s skolen ock I lska varandra.
013:035 Om I haven krlek inbrdes, s skola alla drav frst att I
        ren mina lrjungar.
013:036 D frgade Simon Petrus honom: Herre, vart gr du?  Jesus
        svarade: Dit jag gr, dit kan du icke nu flja mig; men
        framdeles skall du flja mig.
013:037 Petrus sade till honom: Herre, varfr kan jag icke flja dig
        nu?  Mitt liv vill jag giva fr dig.
013:038 Jesus svarade: Ditt liv vill du giva fr mig?  Sannerligen,
        sannerligen sger jag dig: Hanen skall icke gala, frrn du tre
        gnger har frnekat mig.

014:001 Edra hjrtan vare icke oroliga.  Tron p Gud; tron ock p mig.
014:002 I min Faders hus ro mnga boningar; om s icke voro, skulle jag
        nu sga eder att jag gr bort fr att bereda eder rum.
014:003 Och om jag n gr bort fr att bereda eder rum, s skall jag
        dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att dr jag
        r, dr skolen I ock vara.
014:004 Och vgen som leder dit jag gr, den veten I.
014:005 Tomas sade till honom: Herre, vi veta icke vart du gr; huru
        kunna vi d veta vgen?
014:006 Jesus svarade honom: Jag r vgen och sanningen och livet;
        ingen kommer till Fadern utom genom mig.
014:007 Haden I knt mig, s haden I ock knt min Fader; nu knnen I
        honom och haven sett honom.
014:008 Filippus sade till honom: Herre, lt oss se Fadern, s hava vi
        nog.
014:009 Jesus svarade honom: S lng tid har jag varit hos eder, och du
        har icke lrt knna mig, Filippus?  Den som har sett mig, han har
        sett Fadern.  Huru kan du d sga: 'Lt oss se Fadern'?
014:010 Tror du icke att jag r i Fadern, och att Fadern r i mig?  De
        ord jag talar till eder talar jag icke av mig sjlv.  Och
        grningarna, dem gr Fadern, som bor i mig; de ro hans verk.
014:011 Tron mig; jag r i Fadern, och Fadern i mig.  Varom icke, s
        tron fr sjlva grningarnas skull.
014:012 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som tror p mig,
        han skall ock sjlv gra de grningar som jag gr; och nnu
        strre n dessa skall han gra.  Ty jag gr till Fadern,
014:013 och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag gra, p det
        att Fadern m bliva frhrligad i Sonen.
014:014 Ja, om I bedjen om ngot i mitt namn, s skall jag gra det.

014:015 lsken I mig, s hllen I mina bud,
014:016 och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan
        Hjlpare, som fr alltid skall vara hos eder:
014:017 sanningens Ande, som vrlden icke kan taga emot, ty hon ser
        honom icke och knner honom icke.  Men I knnen honom, ty han bor
        hos eder och skall vara i eder.
014:018 Jag skall icke lmna eder faderlsa; jag skall komma till eder.
014:019 nnu en liten tid, och vrlden ser mig icke mer, men I sen
        mig.  Ty jag lever; I skolen ock leva.
014:020 P den dagen skolen I frst att jag r i min Fader, och att I
        ren i mig, och att jag r i eder.
014:021 Den som har mina bud och hller dem, han r den som lskar mig;
        och den som lskar mig, han skall bliva lskad av min Fader, och
        jag skall lska honom och jag skall uppenbara mig fr honom.
014:022 Judas--icke han som kallades Iskariot--sade d till honom:
        Herre, varav kommer det att du tnker uppenbara dig fr oss,
        men icke fr vrlden?
014:023 Jesus svarade och sade till honom: Om ngon lskar mig, s
        hller han mitt ord; och min Fader skall lska honom, och vi
        skola komma till honom och taga vr boning hos honom.
014:024 Den som icke lskar mig, han hller icke mina ord; och likvl r
        det ord som I hren icke mitt, utan Faderns, som har snt mig.
014:025 Detta har jag talat till eder, medan jag nnu r kvar hos eder.
014:026 Men Hjlparen, den helige Ande, som Fadern skall snda i mitt
        namn, han skall lra eder allt och pminna eder om allt vad jag
        har sagt eder.
014:027 Frid lmnar jag efter mig t eder, min frid giver jag eder; icke
        giver jag eder den ssom vrlden giver.  Edra hjrtan vare icke
        oroliga eller frsagda.
014:028 I hrden att jag sade till eder: 'Jag gr bort, men jag kommer
        ter till eder.'  Om I lskaden mig, s skullen I ju gldjas
        ver att jag gr bort till Fadern, ty Fadern r strre n jag.
014:029 Och nu har jag sagt eder det, frrn det sker, p det att I mn
        tro, nr det har skett.
014:030 Hrefter talar jag icke mycket med eder, ty denna vrldens
        furste kommer.  I mig finnes intet som hr honom till;
014:031 men detta sker, fr att vrlden skall frst att jag lskar
        Fadern och gr ssom Fadern har bjudit mig.  Stn upp, lt oss g
        hrifrn.

015:001 Jag r det sanna vintrdet, och min Fader r vingrdsmannen.
015:002 Var gren i mig, som icke br frukt, den tager han bort; och var
        och en som br frukt, den rensar han, fr att den skall bra mer
        frukt.
015:003 I ren redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till
        eder.
015:004 Frbliven i mig, s frbliver ock jag i eder.  Ssom grenen icke
        kan bra frukt av sig sjlv, utan allenast om den frbliver i
        vintrdet, s kunnen I det ej heller, om I icke frbliven i mig.
015:005 Jag r vintrdet, I ren grenarna.  Om ngon frbliver i mig, och
        jag i honom, s br han mycken frukt; ty mig frutan kunnen I
        intet gra.
015:006 Om ngon icke frbliver i mig, s kastas han ut ssom en
        avbruten gren och frtorkas; och man samlar tillhopa sdana
        grenar och kastar dem i elden, och de brnnas upp.
015:007 Om I frbliven i mig, och mina ord frbliva i eder, s mn I
        bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.
015:008 Drigenom bliver min Fader frhrligad, att i bren mycken frukt
        och bliven mina lrjungar.
015:009 Ssom Fadern har lskat mig, s har ock jag lskat eder;
        frbliven i min krlek.
015:010 Om I hllen mina bud, s frbliven I i min krlek, likasom jag
        har hllit min Faders bud och frbliver i hans krlek.
015:011 Detta har jag talat till eder, fr att min gldje skall bo i
        eder, och fr att eder gldje skall bliva fullkomlig.

015:012 Detta r mitt bud, att I skolen lska varandra, ssom jag har
        lskat eder.
015:013 Ingen har strre krlek, n att han giver sitt liv fr sina
        vnner.
015:014 I ren mina vnner, om I gren vad jag bjuder eder.
015:015 Jag kallar eder nu icke lngre tjnare, ty tjnaren fr icke
        veta vad hans herre gr; vnner kallar jag eder, ty allt vad jag
        har hrt av min Fader har jag kungjort fr eder.
015:016 I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har
        bestmt om eder att I skolen g stad och bra frukt, sdan
        frukt som bliver bestndande, p det att Fadern m giva eder
        vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.
015:017 Ja, det bjuder jag eder, att I skolen lska varandra.

015:018 Om vrlden hatar eder, s betnken att hon har hatat mig frr n
        eder.
015:019 Voren I av vrlden, s lskade ju vrlden vad henne tillhrde;
        men eftersom I icke ren av vrlden, utan av mig haven blivit
        utvalda och tagna ut ur vrlden, drfr hatar vrlden eder.
015:020 Kommen ihg det ord som jag sade till eder: 'Tjnaren r icke
        frmer n sin herre.'  Hava de frfljt mig, s skola de ock
        frflja eder; hava de hllit mitt ord, s skola de ock hlla
        edert.
015:021 Men allt detta skola de gra mot eder fr mitt namns skull,
        eftersom de icke knna honom som har snt mig.
015:022 Hade jag icke kommit och talat till dem, s skulle de icke hava
        haft synd; men nu hava de ingen urskt fr sin synd.
015:023 Den som hatar mig, han hatar ock min Fader.
015:024 Hade jag icke bland dem gjort sdana grningar, som ingen annan
        har gjort, s skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett
        dem, och hava likvl hatat bde mig och min Fader.
015:025 Men det ordet skulle ju fullbordas, som r skrivet i deras lag:
        'De hava hatat mig utan sak.'

015:026 Dock, nr Hjlparen kommer, som jag skall snda eder ifrn
        Fadern, sanningens Ande, som utgr ifrn Fadern, d skall han
        vittna om mig.
015:027 Ocks I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig frn
        begynnelsen.

016:001 Detta har jag talat till eder, fr att I icke skolen komma p
        fall.
016:002 Man skall utstta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, d
        vemhelst som drper eder skall mena sig drmed frrtta
        offertjnst t Gud.
016:003 Och s skola de gra, drfr att de icke hava lrt knna Fadern,
        ej heller mig.
016:004 Men detta har jag talat till eder, fr att I, nr den tiden r
        inne, skolen komma ihg att jag har sagt eder det.  Jag sade eder
        det icke frn begynnelsen, ty jag var ju hos eder.

016:005 Och nu gr jag bort till honom som har snt mig; och ingen av
        eder frgar mig vart jag gr.
016:006 Men edra hjrtan ro uppfyllda av bedrvelse, drfr att jag har
        sagt eder detta.
016:007 Dock sger jag eder sanningen: Det r nyttigt fr eder att jag
        gr bort, ty om jag icke ginge bort, s komme icke Hjlparen
        till eder; men d jag nu gr bort, skall jag snda honom till
        eder.
016:008 Och nr han kommer, skall han lta vrlden f veta sanningen i
        frga om synd och rttfrdighet och dom:
016:009 i frga om synd, ty de tro icke p mig;
016:010 i frga om rttfrdighet, ty jag gr till Fadern, och I sen mig
        icke mer;
016:011 i frga om dom, ty denna vrldens furste r nu dmd.
016:012 Jag hade nnu mycket att sga eder, men I kunnen icke nu bra
        det.
016:013 Men nr han kommer, som r sanningens Ande, d skall han leda
        eder fram till hela sanningen.  Ty han skall icke tala av sig
        sjlv, utan vad han hr, allt det skall han tala; och han skall
        frkunna fr eder vad komma skall.
016:014 Han skall frhrliga mig, ty av mitt skall han taga och skall
        frkunna det fr eder.
016:015 Allt vad Fadern har, det r mitt; drfr sade jag att han skall
        taga av mitt och frkunna det fr eder.

016:016 En liten tid, och I sen mig icke mer; och ter en liten tid, och
        I fn se mig.
016:017 D sade ngra av hans lrjungar till varandra: Vad r detta som
        han sger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och ter
        en liten tid, och I fn se mig', s ock: 'Jag gr till Fadern'?
016:018 De sade allts: Vad r detta som han sger: 'En liten tid'?  Vi
        frst icke vad han talar.
016:019 D mrkte Jesus att de ville frga honom, och han sade till dem:
        I talen med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, och
        I sen mig icke; och ter en liten tid, och I fn se mig.'
016:020 Sannerligen, sannerligen sger jag eder: I skolen bliva
        bedrvade, men eder bedrvelse skall vndas i gldje.
016:021 Nr en kvinna fder barn, har hon bedrvelse, ty hennes stund r
        kommen; men nr hon har ftt barnet, kommer hon icke mer ihg
        sin vedermda, ty hon glder sig ver att en mnniska r fdd
        till vrlden.
016:022 S haven ock I nu bedrvelse; men jag skall se eder ter, och d
        skola edra hjrtan gldja sig, och ingen skall taga eder gldje
        ifrn eder.
016:023 Och p den dagen skolen I icke frga mig om ngot.  Sannerligen,
        sannerligen sger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall
        han giva eder i mitt namn.
016:024 Hittills haven I icke bett om ngot i mitt namn; bedjen, och I
        skolen f, fr att eder gldje skall bliva fullkomlig.
016:025 Detta har jag talat till eder i frtckta ord; den tid kommer,
        d jag icke mer skall tala till eder i frtckta ord, utan ppet
        frkunna fr eder om Fadern.
016:026 P den dagen skolen I bedja i mitt namn.  Och jag sger eder icke
        att jag skall bedja Fadern fr eder,
016:027 ty Fadern sjlv lskar eder, eftersom I haven lskat mig och
        haven trott att jag r utgngen frn Gud.
016:028 Ja, jag har gtt ut ifrn Fadern och har kommit i vrlden; ter
        lmnar jag vrlden och gr till Fadern.

016:029 D sade hans lrjungar: Se, nu talar du ppet och brukar inga
        frtckta ord.
016:030 Nu veta vi att du vet allt, och att det icke r behvligt fr
        dig att man frgar dig; drfr tro vi att du r utgngen frn
        Gud.
016:031 Jesus svarade dem: Nu tron I?
016:032 Se, den stund kommer, ja, den r redan kommen, s I skolen
        frskingras, var och en t sitt hll, och lmna mig
        allena.  Dock, jag r icke allena, ty Fadern r med mig.
016:033 Detta har jag talat till eder, fr att I skolen hava frid i
        mig.  I vrlden liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har
        vervunnit vrlden.

017:001 Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina gon mot
        himmelen och sade: Fader, stunden r kommen; frhrliga din
        Son, p det att din Son m frhrliga dig,
017:002 eftersom du har givit honom makt ver allt ktt, fr att han
        skall giva evigt liv t alla dem som du har givit t honom.
017:003 Och detta r evigt liv, att de knna dig, den enda sanne Guden,
        och den du har snt, Jesus Kristus.
017:004 Jag har frhrligat dig p jorden, genom att fullborda det verk
        som du har givit mig att utfra.
017:005 Och nu, Fader, frhrliga du mig hos dig sjlv, med den
        hrlighet som jag hade hos dig, frrn vrlden var till.
017:006 Jag har uppenbarat ditt namn fr de mnniskor som du har tagit
        ut ur vrlden och givit t mig.  De voro dina, och du har givit
        dem t mig, och de hava hllit ditt ord.
017:007 Nu hava de frsttt att allt vad du har givit t mig, det kommer
        frn dig.
017:008 Ty de ord som du har givit t mig har jag givit t dem: och de
        hava tagit emot dem och hava i sanning frsttt att jag r
        utgngen frn dig, och de tro att du har snt mig.

017:009 Jag beder fr dem; det r icke fr vrlden jag beder, utan fr
        dem som du har givit t mig, ty de ro dina
017:010--ssom allt mitt r ditt, och ditt r mitt--och jag r
        frhrligad i dem.
017:011 Jag r nu icke lngre kvar i vrlden, men de ro kvar i vrlden,
        nr jag gr till dig.  Helige Fader, bevara dem i ditt namn--
        det som du har frtrott t mig--fr att de m vara ett,
        likasom vi ro ett.
017:012 Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du
        har frtrott t mig; jag vakade ver dem, och ingen av dem gick
        i frdrvet, ingen utom frdrvets man, ty skriften skulle ju
        fullbordas.
017:013 Nu gr jag till tid; dock talar jag detta, medan jag nnu r hr
        i vrlden, fr att de skola hava min gldje fullkomlig i sig.
017:014 Jag har givit dem ditt ord; och vrlden har hatat dem, eftersom
        de icke ro av vrlden, likasom icke heller jag r av vrlden.
017:015 Jag beder icke att du skall taga dem bort ur vrlden, utan att
        du skall bevara dem frn det onda.
017:016 De ro icke av vrlden, likasom icke heller jag r av vrlden.
017:017 Helga dem i sanningen; ditt ord r sanning.
017:018 Ssom du har snt mig i vrlden, s har ock jag snt dem i
        vrlden.
017:019 Och jag helgar mig till ett offer fr dem, p det att ock de m
        vara i sanning helgade.

017:020 Men icke fr dessa allenast beder jag, utan ock fr dem som
        genom deras ord komma till tro p mig;
017:021 jag beder att de alla m vara ett, och att, ssom du, Fader, r
        i mig, och jag i dig, ocks de m vara i oss, fr att vrlden
        skall tro att du har snt mig.
017:022 Och den hrlighet som du har givit mig, den har jag givit t
        dem, fr att de skola vara ett, ssom vi ro ett
017:023--jag i dem, och du i mig--ja, fr att de skola vara
        fullkomligt frenade till ett, s att vrlden kan frst att du
        har snt mig, och att du har lskat dem, ssom du har lskat
        mig.
017:024 Fader, jag vill att dr jag r, dr skola ock de som du har
        givit mig vara med mig, s att de f se min hrlighet, som du
        har givit mig; ty du har lskat mig fre vrldens begynnelse.
017:025 Rttfrdige Fader, vrlden har icke lrt knna dig, men jag
        knner dig, och dessa hava frsttt att du har snt mig.
017:026 Och jag har kungjort fr dem ditt namn och skall kungra det, p
        det att den krlek, som du har lskat mig med, m vara i dem,
        och jag i dem.

018:001 Nr Jesus hade sagt detta, begav han sig med sina lrjungar
        drifrn och gick ver bcken Kidron till andra sidan.  Dr var
        en rtagrd, och i den gick han in med sina lrjungar.
018:002 Men ocks Judas, han som frrdde honom, knde till det stllet,
        ty dr hade Jesus och hans lrjungar ofta kommit tillsammans.
018:003 Och Judas tog nu med sig den romerska vakten, s ock ngra av
        versteprsternas och farisernas tjnare, och kom dit med bloss
        och lyktor och vapen.
018:004 Och Jesus, som visste allt vad som skulle verg honom, gick
        fram och sade till dem: Vem sken I?
018:005 De svarade honom: Jesus frn Nasaret.  Jesus sade till dem:
        Det r jag.  Och Judas, frrdaren, stod ocks dr ibland dem.
018:006 Nr Jesus nu sade till dem: Det r jag, veko de tillbaka och
        fllo till marken.
018:007 ter frgade han dem d: Vem sken I?  De svarade: Jesus frn
        Nasaret.
018:008 Jesus sade: Jag har sagt eder att det r jag; om det allts r
        mig I sken, s lten dessa g.
018:009 Ty det ordet skulle fullbordas, som han hade sagt: Av dem som
        du har givit mig har jag icke frlorat ngon.
018:010 Och Simon Petrus, som hade ett svrd, drog ut det och hgg till
        versteprstens tjnare och hgg s av honom hgra rat; och
        tjnarens namn var Malkus.
018:011 D sade Jesus till Petrus: Stick ditt svrd i skidan.  Skulle
        jag icke dricka den kalk som min Fader har givit mig?

018:012 Den romerska vakten med sin verste och de judiska rttstjnarna
        grepo d Jesus och bundo honom
018:013 och frde honom bort, frst till Hannas; denne var nmligen
        svrfader till Kaifas, som var versteprst det ret.
018:014 Och det var Kaifas som under rdplgningen hade sagt till
        judarna, att det vore bst om en man finge d fr folket.
018:015 Och Simon Petrus jmte en annan lrjunge fljde efter Jesus.  Den
        lrjungen var bekant med versteprsten och gick med Jesus in p
        versteprstens grd;
018:016 men Petrus stod utanfr vid porten.  Den andre lrjungen, den som
        var bekant med versteprsten, gick d ut och talade med
        portvakterskan och fick s fra Petrus ditin.
018:017 Tjnstekvinnan som vaktade porten sade drvid till Petrus: r
        icke ocks du en av den mannens lrjungar?  Han svarade: Nej,
        det r jag icke.

018:018 Men tjnarna och rttsbetjnterna hade gjort upp en koleld, ty
        det var kallt, och de stodo dr och vrmde sig; bland dem stod
        ocks Petrus och vrmde sig.
018:019 versteprsten frgade nu Jesus om hans lrjungar och om hans
        lra.
018:020 Jesus svarade honom: Jag har ppet talat fr vrlden, jag har
        alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, p stllen dr
        alla judar komma tillsammans; hemligen har jag intet talat.
018:021 Varfr frgar du d mig?  Dem som hava hrt mig m du frga om
        vad jag har talat till dem.  De veta ju vad jag har sagt.
018:022 Nr Jesus sade detta, gav honom en av rttstjnarna, som stod
        dr bredvid, ett slag p kinden och sade: Skall du s svara
        versteprsten?
018:023 Jesus svarade honom: Har jag talat ortt, s bevisa att det var
        ortt; men har jag talat rtt, varfr slr du mig d?
018:024 Och Hannas snde honom bunden till versteprsten Kaifas.

018:025 Men Simon Petrus stod och vrmde sig.  D sade de till honom: r
        icke ocks du en av hans lrjungar?  Han nekade och sade: Det
        r jag icke.
018:026 D sade en av versteprstens tjnare, en frnde till den som
        Petrus hade huggit rat av: Sg jag icke sjlv att du var med
        honom i rtagrden?
018:027 D nekade Petrus ter.  Och i detsamma gol hanen.

018:028 Sedan frde de Jesus frn Kaifas till pretoriet; och det var nu
        morgon.  Men sjlva gingo de icke in i pretoriet, fr att de icke
        skulle bliva orenade, utan skulle kunna ta pskalammet.
018:029 D gick Pilatus ut till dem och sade: Vad haven I fr
        anklagelse att frambra mot denne man?
018:030 De svarade och sade till honom: Vore han icke en
        illgrningsman, s hade vi icke verlmnat honom t dig.
018:031 D sade Pilatus till dem: Tagen I honom, och dmen honom efter
        eder lag.  Judarna svarade honom: Fr oss r det icke lovligt
        att avliva ngon.
018:032 Ty Jesu ord skulle fullbordas, det som han hade sagt fr att
        giva till knna p vad stt han skulle d.
018:033 Pilatus gick ter in i pretoriet och kallade Jesus till sig och
        sade till honom: r du judarnas konung?
018:034 Jesus svarade: Sger du detta av dig sjlv, eller hava andra
        sagt dig det om mig?
018:035 Pilatus svarade: Jag r vl icke en jude!  Ditt eget folk och
        versteprsterna hava verlmnat dig t mig.  Vad har du gjort?
018:036 Jesus svarade: Mitt rike r icke av denna vrlden.  Om mitt rike
        vore av denna vrlden, s hade vl mina tjnare kmpat fr att
        jag icke skulle bliva verlmnad t judarna.  Men nu r mitt rike
        icke av denna vrlden.
018:037 S sade Pilatus till honom: S r du dock en konung?  Jesus
        svarade: Du sger det sjlv, att jag r en konung.  Ja, drtill
        r jag fdd, och drtill har jag kommit i vrlden, att jag skall
        vittna fr sanningen.  Var och en som r av sanningen, han hr
        min rst.
018:038 Pilatus sade till honom: Vad r sanning?  Nr han hade sagt
        detta, gick han ter ut till judarna och sade till dem: Jag
        finner honom icke skyldig till ngot brott.
018:039 Nu r det en sedvnja hos eder, att jag vid psken skall giva
        eder en fnge ls.  Viljen I d att jag skall giva eder 'judarnas
        konung' ls?
018:040 D skriade de ter och sade: Icke honom, utan Barabbas.  Men
        Barabbas var en rvare.

019:001 S tog d Pilatus Jesus och lt gissla honom.
019:002 Och krigsmnnen vredo samman en krona av trnen och satte den p
        hans huvud och kldde p honom en purpurfrgad mantel.
019:003 Sedan trdde de fram till honom och sade: Hell dig, du judarnas
        konung!  och slogo honom p kinden.
019:004 ter gick Pilatus ut och sade till folket: Se, jag vill fra
        honom ut till eder, p det att I mn frst att jag icke finner
        honom skyldig till ngot brott.
019:005 Och Jesus kom d ut, kldd i trnekronan och den purpurfrgade
        manteln.  Och han sade till dem: Se mannen!
019:006 D nu versteprsterna och rttstjnarna fingo se honom, skriade
        de: Korsfst!  Korsfst!  Pilatus sade till dem: Tagen I
        honom, och korsfsten honom; jag finner honom icke skyldig till
        ngot brott.
019:007 Judarna svarade honom: Vi hava sjlva en lag, och efter den
        lagen mste han d, ty han har gjort sig till Guds Son.
019:008 Nr Pilatus hrde dem tala s, blev hans fruktan nnu strre.
019:009 Och han gick ter in i pretoriet och frgade Jesus: Varifrn r
        du?  Men Jesus gav honom intet svar.
019:010 D sade Pilatus till honom: Svarar du mig icke?  Vet du d icke
        att jag har makt att giva dig ls och makt att korsfsta dig?
019:011 Jesus svarade honom: Du hade alls ingen makt ver mig, om den
        icke vore dig given ovanifrn.  Drfr har den strre synd, som
        har verlmnat mig t dig.
019:012 Frn den stunden skte Pilatus efter ngon utvg att giva honom
        ls.  Men judarna ropade och sade: Giver du honom ls, s r du
        icke kejsarens vn.  Vemhelst som gr sig till konung, han stter
        sig upp mot kejsaren.
019:013 Nr Pilatus hrde de orden, lt han fra ut Jesus och satte sig
        p domarstet, p en plats som kallades Litostroton, p
        hebreiska Gabbata.
019:014 Och det var tillredelsedagen fre psken, vid sjtte timmen.  Och
        han sade till judarna: Se hr r eder konung!
019:015 D skriade de: Bort med honom!  Bort med honom!  Korsfst
        honom!  Pilatus sade till dem: Skall jag korsfsta eder
        konung?  versteprsterna svarade: Vi hava ingen annan konung
        n kejsaren.
019:016 D gjorde han dem till viljes och bjd att han skulle
        korsfstas.

        Och de togo Jesus med sig.
019:017 Och han bar sjlv sitt kors och kom s ut till det stlle som
        kallades Huvudskalleplatsen, p hebreiska Golgata.
019:018 Dr korsfste de honom, och med honom tv andra, en p vardera
        sidan, och Jesus i mitten.
019:019 Men Pilatus lt ock gra en verskrift och stta upp den p
        korset; och den lydde s: Jesus frn Nasaret, judarnas konung.
019:020 Den verskriften lste mnga av judarna, ty det stlle dr Jesus
        var korsfst lg nra staden: och den var avfattad p hebreiska,
        p latin och p grekiska.
019:021 D sade judarnas versteprster till Pilatus: Skriv icke:
        'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnas
        konung.
019:022 Pilatus svarade: Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.
019:023 D nu krigsmnnen hade korsfst Jesus, togo de hans klder och
        delade dem i fyra delar, en del t var krigsman.  Ocks
        livkldnaden togo de.  Men livkldnaden hade inga smmar, utan
        var vvd i ett stycke, uppifrn och alltigenom.
019:024 Drfr sade de till varandra: Lt oss icke skra snder den,
        utan kasta lott om vilken den skall tillhra.  Ty skriftens ord
        skulle fullbordas: De delade mina klder mellan sig och kastade
        lott om min kldnad.  S gjorde nu krigsmnnen.

019:025 Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster,
        Maria, Klopas' hustru, och Maria frn Magdala.
019:026 Nr Jesus nu fick se sin moder och bredvid henne den lrjunge
        som han lskade, sade han till sin moder: Moder, se din son.
019:027 Sedan sade han till lrjungen: Se din moder.  Och frn den
        stunden tog lrjungen henne hem till sig.
019:028 Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat,
        sade han drefter, d ju skriften skulle i allt uppfyllas: Jag
        trstar.
019:029 Dr stod d en krl som var fullt av ttikvin.  Med det vinet
        fyllde de en svamp, som de satte p en isopsstngel och frde
        till hans mun.
019:030 Och nr Jesus hade tagit emot vinet, sade han: Det r
        fullbordat.  Sedan bjde han ned huvudet och gav upp andan.

019:031 Men eftersom det var tillredelsedag och judarna icke ville att
        kropparna skulle bliva kvar p korset ver sabbaten (det var
        nmligen en stor sabbatsdag), bdo de Pilatus att han skulle
        lta sndersl de korsfstas ben och taga bort kropparna.
019:032 S kommo d krigsmnnen och slogo snder den frstes ben och
        sedan den andres som var korsfst med honom.
019:033 Nr de drefter kommo till Jesus och sgo honom redan vara dd,
        slogo de icke snder hans ben;
019:034 men en av krigsmnnen stack upp han sida med ett spjut, och
        strax kom drifrn ut blod och vatten.
019:035 Och den som har sett detta, han har vittnat drom, fr att ock I
        skolen tro; och hans vittnesbrd r sant, och han vet att han
        talar sanning.
019:036 Ty detta skedde, fr att skriftens ord skulle fullbordas: Intet
        ben skall sndersls p honom.
019:037 Och ter ett annat skriftens ord lyder s:
          De skola se upp till honom
          som de hava stungit.

019:038 Men Josef frn Arimatea, som var en Jesu lrjunge--fastn i
        hemlighet, av fruktan fr judarna--kom drefter och bad
        Pilatus att f taga Jesu kropp; och Pilatus tillstadde honom
        det.  D gick han stad och tog hans kropp.
019:039 Och jmvl Nikodemus kom dit, han som frsta gngen hade beskt
        honom om natten; denne frde med sig en blandning av myrra och
        aloe, vid pass hundra sklpund.
019:040 Och de togo Jesu kropp och omlindade den med linnebindlar och
        lade dit de vlluktande kryddorna, ssom judarna hava fr sed
        vid tillredelse till begravning.
019:041 Men invid det stlle dr han hade blivit korsfst var en
        rtagrd, och i rtagrden fanns en ny grav, som nnu ingen hade
        varit lagd i.
019:042 Dr lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag
        och graven lg nra.

020:001 Men p frsta veckodagen, medan det nnu var mrkt, kom Maria
        frn Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen
        frn graven.
020:002 D skyndade hon drifrn och kom till Simon Petrus och till den
        andre lrjungen, den som Jesus lskade, och sade till dem: De
        hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava
        lagt honom.
020:003 D begvo sig Petrus och den andre lrjungen stad p vg till
        graven.
020:004 Och de sprungo bda p samma gng; men den andre lrjungen
        sprang fortare n Petrus och kom frst fram till graven.
020:005 Och nr han lutade sig ditin, s han linnebindlarna ligga dr;
        dock gick han icke in.
020:006 Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit.  Han gick in i
        graven och fick s se huru bindlarna lgo dr,
020:007 och huru duken som hade varit hljd ver hans huvud icke lg
        tillsammans med bindlarna, utan fr sig sjlv p ett srskilt
        stlle, hopvecklad.
020:008 D gick ock den andre lrjungen ditin, han som frst hade kommit
        till graven; och han sg och trodde.
020:009 De hade nmligen nnu icke frsttt skriftens ord, att han
        skulle uppst frn de dda.
020:010 Och lrjungarna gingo s hem till sitt igen.
020:011 Men Maria stod och grt utanfr graven.  Och under det hon grt,
        lutade hon sig in i graven
020:012 och fick d se tv nglar i vita klder sitta dr Jesu kropp
        hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid ftternas.
020:013 Och de sade till henne: Kvinna, varfr grter du?  Hon svarade
        dem: De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava
        lagt honom.
020:014 Vid det hon sade detta, vnde hon sig om och fick se Jesus st
        dr; men hon visste icke att det var Jesus.
020:015 Jesus sade till henne: Kvinna, varfr grter du?  Vem sker du?
        Hon trodde att det var rtagrdsmstaren och svarade honom:
        Herre, om det r du som har burit bort honom, s sg mig var du
        har lagt honom, s att jag kan hmta honom.
020:016 Jesus sade till henne: Maria!  D vnde hon sig om och sade
        till honom p hebreiska: Rabbuni! (det betyder mstare).
020:017 Jesus sade till henne: Rr icke vid mig; jag har ju nnu icke
        farit upp till Fadern.  Men g till mina brder, och sg till dem
        att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och
        eder Gud.
020:018 Maria frn Magdala gick d och omtalade fr lrjungarna att hon
        hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne.

020:019 P aftonen samma dag, den frsta veckodagen, medan lrjungarna
        av fruktan fr judarna voro samlade inom stngda drrar, kom
        Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: Frid vare med
        eder!
020:020 Och nr han hade sagt detta, visade han dem sina hnder och sin
        sida.  Och lrjungarna blevo glada, nr de sgo Herren.
020:021 ter sade Jesus till dem: Frid vare med eder!  Ssom Fadern har
        snt mig, s snder ock jag eder.
020:022 Och nr han hade sagt detta, andades han p dem och sade till
        dem: Tagen emot helig ande!
020:023 Om I frlten ngon hans synder, s ro de honom frltna; och
        om I binden ngon i hans synder, s r han bunden i dem.
020:024 Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med
        dem, nr Jesus kom.
020:025 D nu de andra lrjungarna sade till honom att de hade sett
        Herren, svarade han dem: Om jag icke ser hlen efter spikarna i
        hans hnder och sticker mitt finger i hlen efter spikarna och
        sticker min hand i hans sida, s kan jag icke tro det.

020:026 tta dagar drefter voro hans lrjungar ter drinne, och Tomas
        var med bland dem.  D kom Jesus, medan drrarna voro stngda,
        och stod mitt ibland de, och sade: Frid vare med eder!
020:027 Sedan sade han till Tomas: Rck hit dit finger, se hr ro mina
        hnder; och rck hit din hand, och stick den i min sida.  Och
        tvivla icke, utan tro.
020:028 Tomas svarade och sade till honom: Min Herre och min Gud!
020:029 Jesus sade till honom: Eftersom du har sett mig, tror du?
        Saliga ro de som icke se och dock tro.

020:030 nnu mnga andra tecken, som icke ro uppskrivna i denna bok,
        gjorde Jesus i sina lrjungars syn.
020:031 Men dessa hava blivit uppskrivna, fr att I skolen tro att Jesus
        r Messias, Guds Son, och fr att I genom tron skolen hava liv i
        hans namn.

021:001 Drefter uppenbarade sig Jesus ter fr lrjungarna, vid
        Tiberias' sj; och vid den uppenbarelsen gick s till:
021:002 Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han
        som var frn Kana i Galileen, och Sebedeus' sner voro
        tillsammans, och med dem tv andra av hans lrjungar.
021:003 Simon Petrus sade d till dem: Jag vill g stad och fiska.  De
        sade till honom: Vi g ocks med dig.  S begvo de sig stad
        och stego i bten.  Men den natten fingo de intet.
021:004 Nr det sedan hade blivit morgon, stod Jesus dr p stranden;
        dock visste lrjungarna icke att det var Jesus.
021:005 Och Jesus sade till dem: Mina barn, haven I ngot att ta?  De
        svarade honom: Nej.
021:006 Han sade till dem: Kasten ut ntet p hgra sidan om bten, s
        skolen I f.  D kastade de ut; och nu fingo de en s stor hop
        fiskar, att de icke frmdde draga upp ntet.
021:007 Den lrjunge som Jesus lskade sade d till Petrus: Det r
        Herren.  Nr Simon Petrus hrde att det var Herren, tog han p
        sig sin verkldnad--ty han var okldd--och gav sig i sjn.
021:008 Men de andra lrjungarna kommo med bten och drogo efter sig
        ntet med fiskarna; de voro nmligen icke lngre frn land n
        vid pass tv hundra alnar.
021:009 Nr de sedan hade stigit i land, sgo de gld ligga dr och
        fisk, som lg drp, och brd.
021:010 Jesus sade till dem: Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.
021:011 D steg Simon Petrus i bten och drog ntet upp p land, och det
        var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken.  Och
        fastn de voro s mnga, hade ntet icke gtt snder.
021:012 Drefter sade Jesus till dem: Kommen hit och ten.  Och ingen
        av lrjungarna dristade sig att frga honom vem han var, ty de
        frstodo att det var Herren.
021:013 Jesus gick d fram och tog brdet och gav dem, likaledes ock av
        fiskarna.
021:014 Detta var nu tredje gngen som Jesus uppenbarade sig fr sina
        lrjungar, sedan han hade uppsttt frn de dda.
021:015 Nr de hade tit, sade Jesus till Simon Petrus: Simon,
        Johannes' son, lskar du mig mer n dessa gra?  Han svarade
        honom: Ja, Herre; du vet att jag har dig kr.  D sade han till
        honom: Fd mina lamm.
021:016 ter frgade han honom, fr andra gngen: Simon, Johannes' son,
        lskar du mig?  Han svarade honom: Ja, Herre; du vet att jag
        har dig kr.  D sade han till honom: Var en herde fr mina
        fr.
021:017 Fr tredje gngen frgade han honom: Simon, Johannes' son, har
        du mig kr?  Petrus blev bedrvad ver att han fr tredje gngen
        frgade honom: Har du mig kr?  Och han svarade honom: Herre,
        du vet allting; du vet att jag har dig kr.  D sade Jesus till
        honom: Fd mina fr.
021:018 Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Nr du var yngre,
        omgjordade du dig sjlv och gick vart du ville; men nr du
        bliver gammal, skall du ndgas strcka ut dina hnder, och en
        annan skall omgjorda dig och fra dig dit du icke vill.
021:019 Detta sade han fr att giva till knna med hurudan dd Petrus
        skulle frhrliga Gud.  Och sedan han hade sagt detta, sade han
        till honom: Flj mig.
021:020 Nr Petrus vnde sig om, fick han se att den lrjunge som Jesus
        lskade fljde med, densamme som under aftonmltiden hade lutat
        sig mot hans brst och frgat honom: Herre, vilken r det som
        skall frrda dig?
021:021 D nu Petrus sg den lrjungen, frgade han Jesus: Herre, huru
        bliver det d med denne?
021:022 Jesus svarade honom: Om jag vill att han skall leva kvar, till
        dess jag kommer, vad kommer det dig vid?  Flj du mig.
021:023 S kom det talet ut ibland brderna, att den lrjungen icke
        skulle d.  Men Jesus hade icke sagt till honom att han icke
        skulle d, utan allenast: Om jag vill att han skall leva kvar,
        till dess jag kommer, vad kommer det dig vid?
021:024 Det r den lrjungen som vittnar om detta, och som har skrivit
        detta; och vi veta att hans vittnesbrd r sant.

021:025 nnu mycket annat var det som Jesus gjorde; och om allt detta
        skulle uppskrivas, det ena med det andra, s tror jag att icke
        ens hela vrlden skulle kunna rymma de bcker som d bleve
        skrivna.



Apostlagrningarna


001:001 I min frra skrift, gode Teofilus, har jag berttat om allt vad
        Jesus gjorde och lrde,
001:002 nda till den dag d han blev upptagen, sedan han genom helig
        ande hade givit sina befallningar t apostlarna som han hade
        utvalt.
001:003 Fr dem hade han ock genom mnga skra bevis tett sig ssom
        levande, efter utstndet lidande; ty under fyrtio dagar lt han
        sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.

001:004 Nr han d var tillsammans med dem, bjd han dem och sade:
        Lmnen icke Jerusalem, utan frbiden dr vad Fadern har
        utlovat, det varom I haven hrt av mig.
001:005 Ty Johannes dpte med vatten, men f dagar hrefter skolen I
        bliva dpta i helig ande.

001:006 D de nu hade kommit tillhopa, frgade de honom och sade:
        Herre, skall du nu i denna tid upprtta igen riket t Israel?
001:007 Han svarade dem: Det tillkommer icke eder att f veta tider
        eller stunder som Fadern i sin makt har faststllt.
001:008 Men nr den helige Ande kommer ver eder, skolen I undf kraft
        och bliva mina vittnen, bde i Jerusalem och i hela Judeen och
        Samarien, och sedan intill jordens nda.

001:009 Nr han hade sagt detta, lyftes han infr deras gon upp i
        hjden, och en sky tog honom bort ur deras syn.
001:010 Och medan de skdade mot himmelen, under det han for upp, se, d
        stodo hos dem tv mn i vita klder.
001:011 Och dessa sade: I galileiske mn, varfr stn I och sen mot
        himmelen?  Denne Jesus, som har blivit upptagen frn eder till
        himmelen, han skall komma igen p samma stt som I haven sett
        honom fara upp till himmelen.

001:012 Sedan vnde de tillbaka till Jerusalem frn det berg som kallas
        Oljeberget, vilket ligger nra Jerusalem, icke lngre drifrn,
        n man fr frdas p en sabbat.
001:013 Och nr de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i vre
        vningen, dr de plgade vara tillsammans: Petrus och Johannes
        och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och
        Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs
        son.
001:014 Alla dessa hllo endrktigt ut i bn tillika med Maria, Jesu
        moder, och ngra andra kvinnor samt Jesu brder.

001:015 En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland brderna, som
        d voro frsamlade till ett antal av omkring etthundratjugu; han
        sade:
001:016 Mina brder, det skriftens ord skulle fullbordas, som den
        helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas,
        vilken blev vgvisare t de mn som grepo Jesus.
001:017 Han var ju rknad bland oss och hade ocks ftt detta mbete p
        sin lott.
001:018 Och med de penningar han hade ftt ssom ln fr sin ogrning
        frvrvade han sig en ker.  Men han strtade framstupa ned, och
        hans kropp brast mitt itu, s att alla hans inlvor gvo sig ut.
001:019 Detta blev bekant fr alla Jerusalems invnare, och s blev den
        kern p deras tungoml kallad Akeldamak (det betyder
        Blodskern).
001:020 S r ju skrivet i Psalmernas bok:
          'Hans grd blive de,
          och ingen m finnas, som bor dri';
        och vidare:
          'Hans mbete tage en annan.'

001:021 Drfr br nu ngon av de mn som fljde oss under hela den tid
        d Herren Jesus gick ut och in bland oss,
001:022 allt ifrn den dag d han dptes av Johannes nda till den dag
        d han blev upptagen och skildes ifrn oss--ngon av dessa mn
        br insttas till att jmte oss vittna om hans uppstndelse.

001:023 Drefter stllde de fram tv: Josef (som kallades Barsabbas och
        hade tillnamnet Justus) och Mattias.
001:024 Och de bdo och sade: Herre, du som knner allas hjrtan, visa
        oss vilken av dessa tv du har utvalt
001:025 till att f den plats ssom tjnare och apostel, vilken Judas
        vergav, fr att g till den plats som var hans.
001:026 Och de drogo lott om dem, och lotten fll p Mattias.  Och s
        blev denne, jmte de elva, rknad ssom apostel.

002:001 Nr sedan pingstdagen var inne, voro de alla frsamlade med
        varandra.
002:002 D kom pltsligt frn himmelen ett dn, ssom om en vldsam
        storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset dr de
        sutto.
002:003 Och tungor ssom av eld visade sig fr dem och frdelade sig och
        satte sig p dem, en p var av dem.
002:004 Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra
        tungoml, efter som Anden ingav dem att tala.

002:005 Nu bodde i Jerusalem fromma judiska mn frn allahanda folk
        under himmelen.
002:006 Och nr dnet hrdes, frsamlade sig hela hopen, och en stor
        rrelse uppstod, ty var och en hrde sitt eget tungoml talas av
        dem.
002:007 Och de uppfylldes av hpnad och frundran och sade: ro de icke
        galiler, alla dessa som hr tala?
002:008 Huru kommer det d till, att var och en av oss hr sitt eget
        modersml talas?
002:009 Vi m vara parter eller meder eller elamiter, vi m hava vrt
        hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus
        eller provinsen Asien,
002:010 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, t
        Cyrene till, eller vara hitflyttade frmlingar frn Rom,
002:011 vi m vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla
        hra vi dem p vra egna tungoml tala om Guds vldiga
        grningar.
002:012 S uppfylldes de alla av hpnad och visste icke vad de skulle
        tnka.  Och de sade, den ene till den andre: Vad kan detta
        betyda?
002:013 Men somliga drevo gck med dem och sade: De ro fulla av stt
        vin.

002:014 D trdde Petrus fram, jmte de elva, och hov upp sin rst och
        talade till dem:

        I judiske mn och I alla Jerusalems invnare, detta mn I veta,
        och lyssnen nu till mina ord:
002:015 Det r icke s som I menen, att dessa ro druckna; det r ju
        blott tredje timmen p dagen.
002:016 Nej, hr uppfylles det som r sagt genom profeten Joel:

002:017   'Och det skall ske i de yttersta dagarna, sger Gud,
          att jag skall utgjuta av min Ande ver allt ktt,
          och edra sner och edra dttrar skola profetera,
          och edra ynglingar skola se syner,
          och edra gamla mn skola hava drmmar;
002:018   ja, ver mina tjnare och mina tjnarinnor
          skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,
          och de skola profetera.
002:019   Och jag skall lta undertecken synas uppe p himmelen
          och tecken nere p jorden:
          blod och eld och rkmoln.
002:020   Solen skall vndas i mrker
          och mnen i blod,
          frrn Herrens dag kommer,
          den stora och hrliga.
002:021   Och det skall ske att var och en som kallar Herrens namn,
          han skall varda frlst.'

002:022 I mn av Israel, hren dessa ord: Jesus frn Nasaret, en man som
        infr eder fick vittnesbrd av Gud genom kraftgrningar och under
        och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, ssom I
        sjlva veten,
002:023 denne som blev given i edert vld, enligt vad Gud i sitt rdslut
        och sin frsyn hade bestmt, honom haven I genom mn som icke
        veta av lagen ltit fastnagla vid korset och dda.
002:024 Men Gud gjorde en nde p ddens vnda och lt honom uppst,
        eftersom det icke var mjligt att han skulle kunna behllas av
        dden.
002:025 Ty David sger med tanke p honom:
          'Jag har haft Herren
          fr mina gon alltid,
          ja, han r p min hgra sida,
          fr att jag icke skall vackla.
002:026   Frdenskull glder sig mitt hjrta,
          och min tunga frjdar sig,
          och jmvl min kropp
          fr vila med en frhoppning:
002:027   den, att du icke skall lmna
          min sjl t ddsriket
          och icke lta din Helige
          se frgngelse.
002:028   Du har kungjort mig livets vgar;
          du skall uppfylla mig med gldje infr ditt ansikte.'

002:029 Mina brder, jag kan vl fritt sga till eder om vr stamfader
        David att han r bde dd och begraven; hans grav finnes ju
        ibland oss nnu i dag.
002:030 Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade
        lovat honom att 'av hans livs frukt stta en konung p hans
        tron',
002:031 drfr frutsg han att Messias skulle uppst, och talade drom
        och sade att Messias icke skulle lmnas t ddsriket, och att
        hans kropp icke skulle se frgngelse.

002:032 Denne--Jesus--har nu Gud ltit uppst; drom kunna vi alla
        vittna.
002:033 Och sedan han genom Guds hgra hand har blivit upphjd och av
        Fadern undftt den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I
        hr sen och hren.
002:034 Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer sger han
        sjlv:
          'Herren sade till min herre:
          Stt dig p min hgra sida,
002:035   till dess jag har lagt dina fiender
          dig till en fotapall.

002:036 S m nu hela Israels hus veta och vara frvissat om att denne
        Jesus som I haven korsfst, honom har Gud gjort bde till Herre
        och till Messias.

002:037 Nr de hrde detta, knde de ett styng i hjrtat.  Och de sade
        till Petrus och de andra apostlarna: Brder, vad skola vi
        gra?
002:038 Petrus svarade dem: Gren bttring, och lten alla dpa eder i
        Jesu Kristi namn till edra synders frltelse; d skolen I ssom
        gva undf den helige Ande.
002:039 Ty eder gller lftet och edra barn, jmvl alla dem som ro i
        fjrran, s mnga som Herren, vr Gud, kallar.

002:040 Ocks med mnga andra ord bad och frmanade han dem, i det han
        sade: Lten frlsa eder frn detta vrnga slkte.
002:041 De som d togo emot hans ort lto dpa sig; och s kades
        frsamlingen p den dagen med vid pass tre tusen personer.
002:042 Och dessa hllo fast vid apostlarnas undervisning och
        brdragemenskapen, vid brdsbrytelsen och bnerna.

002:043 Och fruktan kom ver var och en; och mnga under och tecken
        gjordes genom apostlarna.
002:044 Men alla de som trodde hllo sig tillsammans och hade allting
        gemensamt;
002:045 de slde sina jordagods och vad de eljest gde och delade med
        sig drav t alla, eftersom var och en behvde.
002:046 Och stndigt, var dag, voro de endrktigt tillsammans i
        helgedomen; och hemma i husen brto de brd och to med frjd
        och i hjrtats enfald, och lovade Gud.
002:047 Och allt folket vad dem vl bevget.  Och Herren kade
        frsamlingen, dag efter dag, med dem som lto sig frlsas.

003:001 Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den bn
        som hlls vid nionde timmen.
003:002 Och dr bars fram en man som hade varit ofrdig allt ifrn
        moderlivet, och som man var dag plgade stta vid den port i
        helgedomen, som kallades Skna porten, fr att han skulle kunna
        begra allmosor av dem som gingo in i helgedomen.
003:003 Nr denne nu fick se Petrus och Johannes, d de skulle g in i
        helgedomen, bad han dem om en allmosa.
003:004 D fste Petrus och Johannes sina gon p honom, och Petrus
        sade: Se p oss.
003:005 Nr han d gav akt p dem, i frvntan att f ngot av dem,
003:006 sade Petrus: Silver och guld har jag icke; men vad jag har, det
        giver jag dig.  I Jesu Kristi, nasarens namn: st upp och g.
003:007 Och s fattade han honom vid hgra handen och reste upp honom.
        Och strax fingo hans ftter och fotleder styrka,
003:008 och han sprang upp och stod upprtt och begynte g och fljde
        dem in i helgedomen, alltjmt gende och springande, under det
        att han lovade Gud.
003:009 Och allt folket sg honom, dr han gick omkring och lovade Gud.
003:010 Och nr de knde igen honom och sgo att det var samme man som
        plgade sitta och begra allmosor vid Skna porten i helgedomen,
        blevo de uppfyllda av hpnad och bestrtning ver det som hade
        vederfarits honom.

003:011 D han nu hll sig till Petrus och Johannes, strmmade allt
        folket, utom sig av hpnad, tillsammans till dem p den plats
        som kallades Salomos pelargng.
003:012 Nr Petrus sg detta, tog han till orda och talade till folket
        s:

        I mn av Israel, varfr undren I ver denne man, och varfr sen
        I s p oss, likasom hade vi genom ngon vr kraft eller fromhet
        stadkommit att han kan g?
003:013 Nej, Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, vra fders Gud, har
        frhrligat sin tjnare Jesus, honom som I utlmnaden, och som I
        frnekaden infr Pilatus, nr denne redan hade beslutit att giva
        honom ls.
003:014 Ja, I frnekaden honom, den helige och rttfrdige, och begrden
        att en drpare skulle givas t eder.
003:015 Och livets furste drpten I, men Gud uppvckte honom frn de
        dda; drom kunna vi sjlva vittna.
003:016 Och det r p grund av tron p hans namn som denne man, vilken I
        sen och knnen, har undftt styrka av hans namn; och den tro som
        verkas genom Jesus har, i allas eder syn, gjort att han nu kan
        bruka alla lemmar.

003:017 Nu vet jag vl, mina brder, att I svl som edra rdsherrar
        haven gjort detta, drfr att I icke vissten bttre.
003:018 Men Gud har p detta stt ltit det g i fullbordan, som han
        frut genom alla sina profeters mun hade frkunnat, nmligen att
        hans Smorde skulle lida.

003:019 Gren drfr bttring och omvnden eder, s att edra synder
        bliva utplnade,
003:020 p det att tider av vederkvickelse m komma frn Herren, i det
        att han snder den Messias som han har utsett t eder, nmligen
        Jesus,
003:021 vilken dock himmelen mste behlla intill de tider n allt skall
        bliva upprttat igen, varom Gud har talat genom sina forntida
        heliga profeters mun.
003:022 Moses har ju sagt: 'En profet skall Herren Gud lta uppst t
        eder, av edra brder, en som r mig lik; honom skolen I lyssna
        till i allt vad han talar till eder.
003:023 Och det skall ske att var och en som icke lyssnar till den
        profeten, han skall utrotas ur folket.'
003:024 Och sedan hava alla profeterna, bde Samuel och de som fljde
        efter honom, s mnga som hava talat, ocks bebdat dessa tider.
003:025 I ren sjlva barn av profeterna och delaktiga i det frbund som
        Gud slt med edra fder, nr han sade till Abraham: 'Och i din
        sd skola alla slkter p jorden varda vlsignade.'
003:026 Fr eder frst och frmst har Gud ltit sin tjnare uppst, och
        han har snt honom fr att vlsigna eder, nr I, en och var,
        omvnden eder frn eder ondska.

004:001 Medan de nnu talade till folket, kommo prsterna och
        tempelvaktens beflhavare och sadducerna ver dem.
004:002 Ty det frtrt dem att de undervisade folket och i Jesus
        frkunnade uppstndelsen frn de dda.
004:003 Drfr grepo de dem nu och satte dem i fngsligt frvar till
        fljande dag, eftersom det redan var afton.
004:004 Men mnga av dem som hade hrt vad som hade talats kommo till
        tro; och antalet av mnnen uppgick nu till vid pass fem tusen.

004:005 Dagen drefter frsamlade sig deras rdsherrar och ldste och
        skriftlrde i Jerusalem;
004:006 dr voro d ock Hannas, versteprsten, och Kaifas och Johannes
        och Alexander och alla som voro av versteprsterlig slkt.
004:007 Och de lto fra fram dem infr sig och frgade dem: Av vilken
        makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?
004:008 D sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande:

        I folkets rdsherrar och ldste,
004:009 eftersom vi i dag underkastas rannsakning fr en god grning mot
        en sjuk man och tillfrgas varigenom denne har blivit botad,
004:010 s mn I veta, I alla och hela Israels folk, att det r genom
        Jesu Kristi, nasarens, namn, hans som I haven korsfst, men som
        Gud har uppvckt frn de dda--att det r genom det namnet som
        denne man str infr eder frisk och frdig.
004:011 Han r 'den stenen som av byggningsmnnen'--av eder sjlva--
        'aktades fr intet, men som har blivit en hrnsten'.
004:012 Och i ingen annan finnes frlsning; ej heller finnes under
        himmelen ngot annat namn, bland mnniskor givet, genom vilket
        vi kunna bliva frlsta.

004:013 Nr de sgo Petrus och Johannes vara s frimodiga och frnummo
        att de voro olrda mn ur folket, frundrade de sig.  Men s
        knde de igen dem och pminde sig att de hade varit med Jesus.
004:014 Och nr de sgo mannen som hade blivit botad st dr bredvid
        dem, kunde de icke sga ngot dremot.
004:015 De befallde dem allts att g ut frn rdsfrsamlingen.  Sedan
        verlade de med varandra
004:016 och sade: Vad skola vi gra med dessa mn?  Att ett mrkligt
        tecken har blivit gjort av dem, det r ju uppenbart fr alla
        Jerusalems invnare, och vi kunna icke frneka det.
004:017 Men fr att detta icke nnu mer skall komma ut bland folket, m
        vi strngeligen frbjuda dem att hdanefter i det namnet tala
        fr ngon mnniska.

004:018 Drefter kallade de in dem och frbjdo dem helt och hllet att
        tala eller undervisa i Jesu namn.
004:019 Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: Om det r
        rtt infr Gud att vi hrsamma eder mer r Gud, drom mn I
        sjlva dma;
004:020 vi fr vr del kunna icke underlta att tala vad vi hava sett
        och hrt.
004:021 D frbjdo de dem detsamma nnu strngare, men lto dem sedan
        g.  Ty eftersom alla prisade Gud fr det som hade skett, kunde
        de, fr folkets skull, icke finna ngon utvg genom att straffa
        dem.
004:022 Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var nmligen
        ver fyrtio r gammal.

004:023 Nr de allts hade blivit lsgivna, kommo de till sina egna och
        omtalade fr dem allt vad versteprsterna och de ldste hade
        sagt dem.
004:024 D de hrde detta, ropade de endrktigt till Gud och sade:

        Herre, det r du som har gjort himmelen och jorden och havet
        och allt vad i dem r.
004:025 Och du har genom vr fader Davids, din tjnares, mun sagt genom
        helig ande:
          'Varfr larmade hedningarna
          och tnkte folken ffnglighet?
004:026   Jordens konungar trdde fram,
          och furstarna samlade sig tillhopa
          mot Herren och hans Smorde.'

004:027 Ja, i sanning, de frsamlade sig i denna stad mot din helige
        tjnare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius
        Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar;
004:028 de frsamlade sig till att utfra allt vad din hand och ditt
        rdslut frut hade bestmt skola ske.
004:029 Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjnare att
        de med all frimodighet m frkunna ditt ord,
004:030 i det att du utrcker din hand till att bota de sjuka, och till
        att lta tecken och under ske genom din helige tjnare Jesu
        namn.

004:031 Nr de hade slutat att bedja, skakades platsen dr de voro
        frsamlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och
        de frkunnade Guds ord med frimodighet.

004:032 Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjrta och en sjl.
        Ingen enda kallade ngot av det han gde fr sitt, utan du hade
        allting gemensamt.
004:033 Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesbrdet om Herren
        Jesu uppstndelse; och stor nd var ver dem alla.
004:034 Bland dem fanns ingen som led nd; ty alla som gde ngot
        jordstycke eller ngot hus slde detta och buro fram betalningen
        fr det slda
004:035 och lade den fr apostlarnas ftter, och man delade ut drav, s
        att var och en fick efter som han behvde.

004:036 Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder
        frmanaren), en levit som var brdig frn Cypern,
004:037 ocks han slde en ker som han gde och bar fram penningarna
        och lade dem fr apostlarnas ftter.

005:001 Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira slde ett
        jordagods,
005:002 och han tog drvid, med sin hustrus vetskap, undan ngot av
        betalningen drfr; allenast en del bar han fram och lade fr
        apostlarnas ftter.
005:003 D sade Petrus: Ananias, varfr har Satan ftt uppfylla ditt
        hjrta, s att du har velat bedraga den helige Ande och taga
        undan ngot av betalningen fr jordstycket?
005:004 Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och nr det
        var slt, voro ju penningarna i din makt.  Huru kunde du f
        ngot sdant i sinnet?  Du har ljugit, icke fr mnniskor, utan
        fr Gud.
005:005 Nr Ananias hrde dessa ord, fll han ned och gav upp andan.
        Och stor fruktan kom ver alla som hrde detta.
005:006 Och de yngre mnnen stodo upp och hljde in honom och buro ut
        honom och begrovo honom.

005:007 Vid pass tre timmar drefter kom hans hustru in, utan att veta
        om, vad som hade skett.
005:008 Petrus sade d till henne: Sg mig, var det fr den summan I
        slden jordstycket?  Hon svarade: Ja, fr den summan.
005:009 D sade Petrus till henne: Huru kunden I vilja komma verens om
        att fresta Herrens Ande?  Se, hrutanfr drren hras nu
        fotstegen av de mn som hava begravt din man; och de skola bra
        ut ocks dig.
005:010 Och strax fll hon ned vid hans ftter och gav upp andan; och
        nr de unge mnnen kommo in, funno de henne dd.  De buro d ut
        henne och begrovo henne bredvid hennes man.
005:011 Och stor fruktan kom ver hela frsamlingen och ver alla andra
        som hrde detta.

005:012 Och genom apostlarna gjordes mnga tecken och under bland
        folket; och de hllo sig alla endrktigt tillsammans i Salomos
        pelargng.
005:013 Av de andra dristade sig ingen att nrma sig dem, men folket
        hll dem i ra.
005:014 Och nnu flera trodde och slto sig till Herren, hela skaror av
        bde mn och kvinnor.
005:015 Ja, man bar de sjuka ut p gatorna och lade dem p brar och i
        sngar, fr att, nr Petrus kom gende, tminstone hans skugga
        mtte falla p ngon av dem.
005:016 Och jmvl frn stderna runt omkring Jerusalem kom folket i
        skaror och frde med sig sjuka och sdana som voro plgade av
        orena andar; och alla blevo botade.

005:017 D stod versteprsten upp och alla som hllo med honom--de
        som hrde till sadducernas parti--och de uppfylldes av
        nitlskan
005:018 och lto gripa apostlarna och stta dem i allmnt hkte.
005:019 Men en Herrens ngel ppnade om natten fngelsets portar och
        frde ut dem och sade:
005:020 Gn stad och trden upp i helgedomen, och talen till folket
        alla det sanna livets ord.
005:021 Nr de hade hrt detta, gingo de inemot dagbrckningen in i
        helgedomen och undervisade.

        Emellertid kommo versteprsten och de som hllo med honom och
        sammankallade Stora rdet, alla Israels barns ldste.  Drefter
        snde de stad till fngelset fr att hmta dem.
005:022 Men nr rttstjnarna kommo dit, funno de dem icke i fngelset.
        De vnde d tillbaka och omtalade detta
005:023 och sade: Fngelset funno vi stngt med all omsorg och vktarna
        stende utanfr portarna, men d vi ppnade, funno vi ingen
        drinne.
005:024 Nr tempelvaktens beflhavare och versteprsterna hrde detta,
        visst de icke vad de skulle tnka drom, eller vad som skulle
        bliva av detta.
005:025 D kom ngon och berttade fr den: De mn som I haven insatt i
        fngelset, de st nu i helgedomen och undervisa folket.

005:026 Beflhavaren gick d med rttstjnarna stad och hmtade dem;
        dock brukade de icke vld, ty de fruktade att bliva stenade av
        folket.
005:027 Och sedan de hade hmtat dem, frde de dem fram infr Stora
        rdet.  Och versteprsten anstllde frhr med dem
005:028 och sade: Vi hava ju allvarligen frbjudit eder att undervisa i
        det namnet, och likvl haven I uppfyllt Jerusalem med eder
        undervisning, och I viljen nu lta den mannens blod komma ver
        oss.
005:029 Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: Man mste
        lyda Gud mer n mnniskor.
005:030 Vra fders Gud har uppvckt Jesus, som I haden upphngt p tr
        och ddat.
005:031 Och Gud har med sin hgra hand upphjt honom till en hvding och
        frlsare, fr att t Israel frlna bttring och syndernas
        frltelse.
005:032 Om allt detta kunna vi sjlva vittna, s ock den helige Ande,
        vilken Gud har givit t dem som ro honom lydiga.

005:033 Nr de hrde detta, blevo de mycket frbittrade och ville dda
        dem.
005:034 Men en faris, en laglrare vid namn Gamaliel, som var aktad av
        allt folket, stod d upp i Rdet och tillsade att man fr en kort
        stund skulle fra ut mnnen.
005:035 Sedan sade han till de andra: I mn av Israel, sen eder fr vad
        I tnken gra med dessa mn.
005:036 Fr en tid sedan upptrdde ju Teudas och gav sig ut fr att
        ngot vara, och till honom slt sig en hop av vid pass fyra
        hundra mn.  Och han blev ddad, och alla som hade trott p
        honom frskingrades och blevo till intet.
005:037 Efter honom upptrdde Judas frn Galileen, vid den tid d
        skattskrivningen pgick; denne frledde en hop folk till avfall,
        s att de fljde honom.  Ocks han frgicks, och alla som hade
        trott p honom blevo frskingrade.
005:038 Och nu sger jag eder: Befatten eder icke med dessa mn, utan
        lten dem vara; ty skulle detta vara ett rdslag eller ett verk
        av mnniskor, s kommer det att sls ned;
005:039 men r det av Gud, s kunnen I icke sl ned dessa mn.  Sen
        till, att I icke mn befinnas strida mot Gud sjlv.

005:040 Och de lydde hans rd; de kallade in apostlarna, och sedan de
        hade ltit gissla dem, frbjdo de dem att tala i Jesu namn och
        lto dem drefter g.

005:041 Och de gingo ut frn rdsfrsamlingen, glada ver att de hade
        aktats vrdiga att lida smlek fr det namnets skull.
005:042 Och de upphrde icke att var dag undervisa i helgedomen och
        hemma i husen och frkunna evangelium om Kristus Jesus.

006:001 Vid denna tid, d nu lrjungarnas antal frkades, begynte de
        grekiska judarna knorra mot de infdda hebrerna ver att deras
        nkor blevo frbisedda vid den dagliga utdelningen.
006:002 D sammankallade de tolv hela lrjungaskaran och sade: Det r
        icke tillbrligt att vi frsumma Guds ord fr att gra tjnst
        vid borden.
006:003 S utsen nu bland eder, I brder, sju mn som hava gott
        vittnesbrd om sig och ro fulla av ande och vishet, mn som vi
        kunna stta till att skta denna syssla.
006:004 Vi skola d helt f gna oss t bnen och t ordets tjnst.

006:005 Det talet behagade hela menigheten.  Och de utvalde Stefanus, en
        man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och
        Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus,
        en proselyt frn Antiokia.
006:006 Dem lto de trda fram fr apostlarna, och dessa bdo och lade
        hnderna p dem.

006:007 Och Guds ord hade framgng, och lrjungarnas antal frkades
        mycket i Jerusalem; och en stor hop av prsterna blevo lydiga
        och trodde.

006:008 Och Stefanus var full av nd och kraft och gjorde stora under
        och tecken bland folket.
006:009 Men av dem som hrde till den synagoga som kallades De
        frigivnes och cyrenernas och alexandrinernas synagoga, s ock
        av dem som voro frn Cilicien och provinsen Asien, stodo ngra
        upp fr att disputera med Stefanus.
006:010 Dock frmdde de icke st emot den vishet och den ande som hr
        talade.
006:011 D skaffade de ngra mn som fregvo att de hade hrt honom
        tala hdiska ord mot Moses och mot Gud.
006:012 De uppeggade s folket och de ldste och de skriftlrde och
        verfllo honom och grepo honom och frde honom infr Stora
        rdet.
006:013 Dr lto de falska vittnen trda fram, vilka sade: Denne man
        upphr icke att tala mot vr heliga plats och mot lagen.
006:014 Ty vi hava hrt honom sga att Jesus, han frn Nasaret, skall
        bryta ned denna byggnad och frndra de stadgar som Moses har
        givit oss.
006:015 D nu alla som sutto i Rdet fste sina gon p honom, syntes
        dem hans ansikte vara ssom en ngels ansikte.

007:001 Och versteprsten frgade: Frhller detta sig s?
007:002 D sade han:

        Brder och fder, hren mig.  Hrlighetens Gud uppenbarade sig
        fr vr fader Abraham, medan han nnu var i Mesopotamien, och
        frrn han bosatte sig i Karran,
007:003 och sade till honom: 'G ut ur ditt land och frn din slkt, och
        drag till det land som jag skall visa dig.'
007:004 D gick han stad ut ur kaldernas land och bosatte sig i
        Karran.  Sedan, efter han faders dd, bjd Gud honom att flytta
        drifrn till detta land, dr I nu bon.
007:005 Han gav honom ingen arvedel dri, icke ens s mycket som en
        fotsbredd, men lovade att giva det till besittning t honom och
        t hans sd efter honom; detta var p den tid d han nnu icke
        hade ngon son.
007:006 Och vad Gud sade var detta, att hans sd skulle leva ssom
        frmlingar i ett land som icke tillhrde dem, och att man skulle
        gra dem till trlar och frtrycka dem i fyra hundra r.
007:007 'Men det folk vars trlar de bliva skall jag dma', sade Gud;
        'sedan skola de draga ut och hlla gudstjnst t mig p denna
        plats.'

007:008 Och han upprttade ett omskrelsens frbund med honom.  Och s
        fdde han Isak och omskar honom p ttonde dagen, och Isak fdde
        Jakob, och Jakob fdde vra tolv stamfder.

007:009 Och vra stamfder avundades Josef och slde honom till
        Egypten.  Men Gud var med honom
007:010 och frlste honom ur allt hans betryck och lt honom finna nd
        och gav honom vishet infr Farao, konungen i Egypten; och denne
        satte honom till herre ver Egypten och ver hela sitt hus.
007:011 Och hungersnd kom ver hela Egypten och Kanaan med stort
        betryck, och vra fder kunde icke f ngot att ta.
007:012 Men nr Jakob fick hra att brd fanns i Egypten, snde han vra
        fder stad dit, en frsta gng.
007:013 Sedan, nr de fr andra gngen kommo dit, blev Josef igenknd av
        sina brder, och Farao fick kunskap och Josefs slkt.
007:014 Drefter snde Josef stad och kallade till sig sin fader Jakob
        och hela sin slkt, sjuttiofem personer.
007:015 Och Jakob for ned till Egypten; och han dog dr, han svl som
        vra fder.
007:016 Och man frde dem drifrn till Sikem och lade dem i den grav
        som Abraham fr en summa penningar hade kpt av Emmors barn i
        Sikem.

007:017 Och alltefter som tiden nalkades att det lfte skulle uppfyllas,
        som Gud hade givit Abraham, vxte folket till och frkade sig i
        Egypten,
007:018 till dess en ny konung ver Egypten uppstod, en som icke visste
        av Josef.
007:019 Denne konung gick listigt till vga mot vrt folk och frtryckte
        vra fder och drev dem till att utstta sina spda barn, fr
        att dessa icke skulle bliva vid liv.

007:020 Vid den tiden fddes Moses, och han 'var ett vackert barn' infr
        Gud.  Under tre mnader fostrades han i sin faders hus;
007:021 sedan, nr han hade blivit utsatt, lt Faraos dotter hmta honom
        till sig och uppfostra honom ssom sin egen son.
007:022 Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var
        mktig i ord och grningar.
007:023 Men nr han blev fyrtio r gammal, fick han i sinnet att beska
        sina brder, Israels barn.
007:024 Nr han d sg att en av dem led ortt, tog han den misshandlade
        i frsvar och hmnades honom, i det att han slog ihjl
        egyptiern.
007:025 Nu menade han att hans brder skulle frst att Gud genom honom
        ville bereda dem frlsning; men de frstodo det icke.
007:026 Dagen drefter kom han ter fram till dem, dr de tvistade, och
        ville frlika dem och sade: 'I mn, I ren ju brder; varfr
        gren I d varandra ortt?'
007:027 Men den som gjorde ortt mot sin landsman sttte bort honom och
        sade: 'Vem har satt dig till hvding och domare ver oss?
007:028 Kanske du vill dda mig, ssom du i gr ddade egyptiern?'
007:029 Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan ssom frmling i
        Madiams land och fdde dr tv sner.

007:030 Och nr fyrtio r ter voro frlidna, uppenbarade sig fr honom,
        i knen vid berget Sinai, en ngel i en brinnande trnbuske.
007:031 Nr Moses sg detta, frundrade han sig ver synen; och d han
        gick fram fr att se vad det var, hrdes Herrens rst:
007:032 'Jag r dina fders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.'  D
        greps Moses av bvan och dristade sig icke att se dit.
007:033 Och Herren sade till honom: 'Ls dina skor av dina ftter, ty
        platsen dr du str r helig mark.
007:034 Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras
        suckan har jag hrt, och jag har stigit ned fr att rdda dem.
        Drfr m du nu g stad; jag vill snda dig till Egypten.

007:035 Denne Moses, som de hade frnekat, i det de sade: 'Vem har satt
        dig till hvding och domare?', honom snde Gud att vara bde en
        hvding och en frlossare, genom ngeln som uppenbarade sig fr
        honom i trnbusken.
007:036 Det var han som frde ut dem, och som gjorde under och tecken i
        Egyptens land och i Rda havet och i knen, under fyrtio r.

007:037 Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall
        Gud lta uppst t eder, av edra brder, en som r mig lik.'
007:038 Det var och han, som under den tid d menigheten levde i knen,
        bde var hos ngeln, som talade med honom p berget Sinai, och
        tillika hos vra fder; och han undfick levande ord fr att giva
        dem t eder.
007:039 Men vra fder ville icke bliva honom lydiga, utan sttte bort
        honom och vnde sig med sina hjrtan mot Egypten
007:040 och sade till Aron: 'Gr oss gudar, som kunna g framfr oss; ty
        vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som frde oss
        ut ur Egyptens land.'
007:041 Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer t
        avguden och gladde sig ver sina hnders verk.
007:042 D vnde Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens
        hrskara, ssom det r skrivet i Profeternas bok:
          'Framburen I vl t mig slaktoffer och spisoffer
          under de fyrtio ren i knen,
          I av Israels hus?
007:043   Nej, I buren Moloks tlt
          och guden Romfas stjrna,
          de bilder som I hade gjort fr att tillbedja.
          Drfr skall jag lta eder fras stad
          nda bortom Babylon.'

007:044 Vra fder hade vittnesbrdets tabernakel i knen, s inrttat,
        som han som talade till Moses hade frordnat att denne skulle
        gra det, efter den mnsterbild som han hade ftt se.
007:045 Och vra fder togo det i arv och frde det sedan under Josua
        hitin, nr de togo landet i besittning, efter de folk som Gud
        frdrev fr vra fder.  S var det nda till Davids tid.
007:046 Denne fann nd infr Gud och bad att han mtte finna 'ett rum
        till boning' t Jakobs Gud.
007:047 Men det var Salomo som fick bygga ett hus t honom.
007:048 Dock, den Hgste bor icke i hus som ro gjorda med hnder, ty
        det r ssom profeten sger:
007:049   'Himmelen r min tron,
          och jorden r min fotapall;
          vad fr ett hus skullen I d kunna bygga t mig, sger Herren,
          och vad fr en plats skulle tjna mig till vilostad?
007:050   Min hand har ju gjort allt detta.'

007:051 I hrdnackade, med oomskurna hjrtan och ron, I stn alltid
        emot den helige Ande, I likavl som edra fder.
007:052 Vilken av profeterna hava icke edra fder frfljt?  De hava ju
        drpt dem som frkunnade att den Rttfrdige skulle komma, han
        som I sjlva nu haven frrtt och drpt,
007:053 I som fingen lagen eder given genom nglars frsorg, men icke
        haven hllit den.

007:054 Nr de hrde detta, blevo de mycket frbittrade i sina hjrtan
        och beto sina tnder samman mot honom.
007:055 Men han, full av helig ande, skdade upp mot himmelen och fick
        se Guds hrlighet och sg Jesus st p Guds hgra sida.
007:056 Och han sade: Jag ser himmelen ppen och Mnniskosonen st p
        Guds hgra sida.
007:057 D skriade de med hg rst och hllo fr sina ron och stormade
        alla p en gng emot honom
007:058 och frde honom ut ur staden och stenade honom.  Och vittnena
        lade av sina mantlar vid en ung mans ftter, som hette Saulus.
007:059 S stenade de Stefanus, under det att han kallade och sade:
        Herre Jesus, tag emot min ande.
007:060 Och han fll ned p sina knn och ropade med hg rst: Herre,
        tillrkna dem icke denna synd.  Och nr han hade sagt detta,
        avsomnade han.


008:001 Och jmvl Saulus hade gillat att man ddade honom.

008:002 Ngra fromma mn begrovo dock Stefanus och hllo en stor
        ddsklagan efter honom.
008:003 Saulus ter for vldsamt fram mot frsamlingen; han gick omkring
        i husen och drog fram mn och kvinnor och lt stta dem i
        fngelse.

008:004 Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och frkunnade
        evangelii ord.
008:005 Och Filippus kom s ned till huvudstaden i Samarien och
        predikade Kristus fr folket dr.
008:006 Och nr de hrde Filippus och sgo de tecken som han gjorde,
        aktade de endrktigt p det som han talade.
008:007 Ty frn mnga som voro besatta av orena andar foro andarna ut
        under hga rop, och mnga lama och ofrdiga blevo botade.
008:008 Och det blev stor gldje i den staden.

008:009 Nu var dr i staden fre honom en man vid namn Simon, som hade
        vat trolldom, s att han hade slagit det samaritiska folket med
        hpnad, och som sade sig vara ngot stort.
008:010 Till honom hllo sig alla, bde sm och stora, och sade: Denne
        r vad man kallar 'Guds stora kraft.'
008:011 Och de hllo sig till honom, drfr att han genom sina
        trollkonster under ganska lng tid hade slagit dem med hpnad.
008:012 Men nu, d de satte tro till Filippus, som frkunnade evangelium
        om Guds rike och om Jesu Kristi namn, lto de dpa sig, bde mn
        och kvinnor.
008:013 Ja, Simon sjlv kom till tro; och sedan han hade blivit dpt,
        hll han sig stndigt till Filippus.  Och nr han sg de stora
        tecken och kraftgrningar som denne gjorde, betogs han av
        hpnad.

008:014 D nu apostlarna i Jerusalem fingo hra att Samarien hade tagit
        emot Guds ord, snde de dit Petrus och Johannes.
008:015 Och nr dessa kommo ditned, bdo de fr dem, att de mtte undf
        helig ande;
008:016 ty helig ande hade nnu icke fallit p ngon av dem, utan de
        voro allenast dpta i Herren Jesu namn.
008:017 De lade d hnderna p dem, och de undfingo helig ande.
008:018 Nr d Simon sg att det var genom apostlarnas handplggning
        som Anden blev given, bjd han dem penningar
008:019 och sade: Given ock mig den makten, s att var och en som jag
        lgger hnderna p undfr helig ande.
008:020 D sade Petrus till honom: M dina penningar med dig sjlv g i
        frdrvet, eftersom du menar att Guds gva kan kpas fr
        penningar.
008:021 Du har ingen del eller lott i det som hr r frga om, ty ditt
        hjrta r icke rttsinnigt infr Gud.
008:022 Gr frdenskull bttring och upphr med denna din ondska, och
        bed till Herren att den tanke som har uppsttt i ditt hjrta m,
        om mjligt r, bliva dig frlten.
008:023 Ty jag ser att du r frgiftad av ondska och fngen i
        orttfrdighetens bojor.
008:024 D svarade Simon och sade: Bedjen I till Herren fr mig, att
        intet av det som I haven sagt m komma ver mig.

008:025 Och sedan de hade framburit sitt vittnesbrd och talat Herrens
        ord, begvo de sig tillbaka till Jerusalem och frkunnade drvid
        evangelium i mnga samaritiska byar.

008:026 Men en Herrens ngel talade till Filippus och sade: St upp och
        begiv dig vid middagstiden ut p den vg som leder ned frn
        Jerusalem till Gasa; den r tom p folk.
008:027 D stod han upp och begav sig stad.  Och se, en etiopisk man
        for dr fram, en hovman som var en mktig herre hos Kandace,
        drottningen i Etiopien, och var satt ver hela hennes
        skattkammare.  Denne hade kommit till Jerusalem fr att dr
        tillbedja,
008:028 men var nu stadd p hemvgen och satt i sin vagn och lste
        profeten Esaias.
008:029 D sade Anden till Filippus: G fram och nrma dig till denna
        vagn.
008:030 Filippus skyndade fram och hrde att han lste profeten Esaias.
        D frgade han: Frstr du vad du lser?
008:031 Han svarade: Huru skulle jag vl kunna frst det, om ingen
        vgleder mig?  Och han bad Filippus stiga upp och stta sig
        bredvid honom.

008:032 Men det stlle i skriften som han lste var detta:
          Ssom ett fr frdes han bort till att slaktas;
          och ssom ett lamm som r tyst infr den som klipper det,
          s ppnade han icke sin mun.
008:033   Genom hans frnedring blev hans dom borttagen.
          Vem kan rkna hans slkte?
          Ty hans liv ryckes undan frn jorden.

008:034 Och hovmannen frgade Filippus och sade: Jag beder dig, sg mig
        om vilken profeten talar detta, om sig sjlv eller om ngon
        annan?
008:035 D ppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord
        och frkunnade fr honom evangelium om Jesus.
008:036 Och medan de frdades vgen fram, kommo de till ett vatten.  D
        sade hovmannen: Se, hr finnes vatten.  Vad hindrar att jag
        dpes?
008:037
008:038 Och han lt vagnen stanna; och de stego bda ned i vattnet,
        Filippus och hovmannen, och han dpte honom.
008:039 Men nr de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort
        Filippus, och hovmannen sg honom icke mer, d han nu glad
        fortsatte sin frd.
008:040 Men Filippus blev eftert sedd i Asdod.  Drefter vandrade han
        omkring och frkunnade evangelium i alla stder, till dess han
        kom till Cesarea.

009:001 Men Saulus, som alltjmt andades hot och mordlust mot Herrens
        lrjungar, gick till versteprsten
009:002 och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, fr
        att, om han funne ngra som voro p den vgen, vare sig mn
        eller kvinnor, han skulle kunna fra dem bundna till Jerusalem.

009:003 Men nr han p sin frd nalkades Damaskus, hnde sig att ett
        sken frn himmelen pltsligt kringstrlade honom.
009:004 Och han fll ned till jorden och hrde d en rst som sade till
        honom: Saul, Saul, varfr frfljer du mig?
009:005 D sade han: Vem r du, Herre?  Han svarade: Jag r Jesus,
        den som du frfljer.
009:006 Men st nu upp och g in i staden, s skall dr bliva dig sagt
        vad du har att gra.
009:007 Och mnnen som voro med honom p frden stodo mllsa av skrck,
        ty de hrde vl rsten, men sgo ingen.
009:008 Och Saulus reste sig upp frn jorden, men nr han ppnade sina
        gon, kunde han icke mer se ngot.  De togo honom drfr vid
        handen och ledde honom in i Damaskus.
009:009 Och under tre dagar sg han intet; och han varken t eller
        drack.

009:010 Men i Damaskus fanns en lrjunge vid namn Ananias.  Till honom
        sade Herren i en syn: Ananias!  Han svarade: Hr r jag,
        Herre.
009:011 Och Herren sade till honom: St upp och g till den gata som
        kallas Raka gatan och frga i Judas' hus efter en man vid namn
        Saulus, frn Tarsus.  Ty se, han beder.
009:012 Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in
        och lade hnderna p honom, fr att han skulle f sin syn igen.
009:013 D svarade Ananias: Herre, jag har av mnga hrt huru mycket
        ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.
009:014 Och han har nu hr med sig fullmakt ifrn versteprsterna att
        fngsla alla dem som kalla ditt namn.
009:015 Men Herren sade till honom: G stad; ty denne man r mig ett
        utvalt redskap till att bra fram mitt namn infr hedningar och
        konungar och infr Israels barn;
009:016 och jag skall visa honom huru mycket han mste lida fr mitt
        namns skull.

009:017 D gick Ananias stad och kom in i huset; och han lade sina
        hnder p honom och sade: Saul, min broder, Herren har snt
        mig, Jesus, som visade sig fr dig p vgen dr du frdades; han
        har snt mig, fr att du skall f din syn igen och bliva
        uppfylld av helig ande.
009:018 D var det strax ssom om fjll fllo ifrn hans gon, och han
        fick sin syn igen.  Och han stod upp och lt dpa sig.
009:019 Sedan tog han sig mat och blev drav strkt.

        Drefter var han ngon tid tillsammans med lrjungarna i
        Damaskus.
009:020 Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han
        var Guds Son.
009:021 Och alla som hrde honom blevo uppfyllda av hpnad och sade:
        Var det icke denne som i Jerusalem frgjorde dem som kallade
        det namnet?  Och hade han icke kommit hit, fr att han skulle
        fra sdana mnniskor bundna till versteprsterna?

009:022 Men Saulus upptrdde med allt strre kraft och gjorde de judar
        som bodde i Damaskus svarslsa, i det han bevisade att Jesus var
        Messias.

009:023 Nr s en lngre tid hade frgtt, rdslogo judarna om att rja
        honom ur vgen;
009:024 men deras anslag blev bekant fr Saulus.  Och d de nu, fr att
        kunna rja honom ur vgen, till och med hllo vakt vid
        stadsportarna bde dag och natt,
009:025 togo hans lrjungar honom en natt och slppte honom ut genom
        muren, i det att de snkte ned honom i en korg.

009:026 Nr han sedan kom till Jerusalem, frskte han att nrma sig
        lrjungarna; men alla fruktade fr honom, ty de trodde icke att
        han verkligen var en lrjunge.
009:027 D tog Barnabas sig an honom och frde honom till apostlarna och
        frtljde fr dem huru han p vgen hade sett Herren, som hade
        talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt
        predikat i Jesu namn.
009:028 Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och
        predikade frimodigt i Herrens namn;
009:029 och han talade och disputerade med de grekiska judarna.  Men de
        gjorde frsk att rja honom ur vgen.
009:030 Nr brderna frnummo detta, frde de honom ned till Cesarea och
        snde honom drifrn vidare till Tarsus.

009:031 S hade nu frsamlingen frid i hela Judeen och Galileen och
        Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan
        och vxte till genom den helige Andes trst och frmaning.

009:032 Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, hnde sig att
        han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.
009:033 Dr trffade han p en man vid namn Eneas, som i tta r hade
        legat till sngs; han var nmligen lam.
009:034 Och Petrus sade till honom: Eneas, Jesus Kristus botar dig.
        St upp och lgg ihop din bdd.  D stod han strax upp.
009:035 Och alla som bodde i Lydda och i Saron sgo honom; och de
        omvnde sig till Herren.

009:036 I Joppe bodde d en lrjunginna vid namn Tabita (det betyder
        detsamma som Dorkas).  Hon verfldade i goda grningar och
        gav allmosor rikligen.
009:037 Men just i de dagarna hnde sig att hon blev sjuk och dog.  Och
        man tvdde henne och lade henne i en sal i vre vningen.
009:038 D nu Lydda lg nra Joppe och lrjungarna hade hrt att Petrus
        var dr, snde de tv mn till honom och bdo honom att utan
        drjsml komma till dem.
009:039 Petrus stod d upp och fljde med dem.  Och nr han kom dit,
        frde de honom upp i salen; och alla nkorna kommo dr omkring
        honom grtande och visade honom alla livkldnader och mantlar
        som Dorkas hade gjord, medan hon nnu levde ibland dem.
009:040 D tillsade Petrus dem allasammans att g ut och fll ned p
        sina knn och bad; sedan vnde han sig mot den dda och sade:
        Tabita, st upp.  D slog hon upp gonen, och nr hon fick se
        Petrus, satte hon sig upp.
009:041 Och han rckte henne handen och reste upp henne och kallade
        sedan in de heliga, jmte nkorna, och stllde henne levande
        framfr den.
009:042 Detta blev bekant i hela Joppe, och mnga kommo till tro p
        Herren.
009:043 Drefter stannade han en lngre tid i Joppe hos en garvare vid
        namn Simon.

010:001 I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en hvitsman vid den
        s kallade italiska krigsskaran.
010:002 Han var en from man, som fruktade Gud tillika med hela sitt
        hus; han utdelade rikligen allmosor t folket och bad alltid
        till Gud.

010:003 En dag omkring nionde timmen sg denne tydligt i en syn en Guds
        ngel, som kom in till honom och sade till honom: Kornelius!
010:004 Han betraktade honom frskrckt och frgade: Vad r det,
        herre?  D sade ngeln till honom: Dina bner och dina
        allmosor hava uppstigit till Gud och ro i minnelse hos honom.
010:005 S snd nu ngra mn till Joppe och lt hmta en viss Simon, som
        ock kallas Petrus.
010:006 Han gstar hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid
        havet.

010:007 Nr ngeln som hade talat med honom var borta, kallade han till
        sig tv av sina tjnare och en from krigsman, en av dem som
        hrde till hans nrmaste flje,
010:008 och frtljde alltsammans fr dem och snde dem stad till
        Joppe.

010:009 Men dagen drefter, medan dessa voro p vgen och nalkades
        staden, gick Petrus vid sjtte timmen upp p taket fr att
        bedja.
010:010 Och han blev hungrig och ville hava ngot att ta.  Medan man nu
        tillredde maten, fll han i hnryckning.
010:011 Han sg himmelen ppen och ngonting komma ned som liknade en
        stor linneduk, och som fasthlls vid de fyra hrnen och snktes
        ned till jorden.
010:012 Och dri funnos alla slags fyrfota och krlande djur som leva p
        jorden, och alla slags himmelens fglar.
010:013 Och en rst kom till honom: St upp, Petrus, slakta och t.
010:014 Men Petrus svarade: Bort det, Herre!  Jag har aldrig tit ngot
        oheligt och orent.
010:015 ter, fr andra gngen, kom en rst till honom: Vad Gud har
        frklarat fr rent, det m du icke hlla fr oheligt.
010:016 Detta skedde tre gnger efter varandra; sedan blev duken strax
        ter upptagen till Himmelen.

010:017 Medan Petrus i sitt sinne undrade ver vad den syn han hade sett
        skulle betyda, hade de mn som voro utsnda av Kornelius redan
        frgat sig fram till Simons hus; och de stannade nu vid porten
010:018 och ropade p ngon fr att f veta om Simon, som ock kallades
        Petrus, gstade dr.
010:019 Men under det Petrus alltjmt begrundade synen, sade Anden till
        honom: Hr ro ett par mn som frga efter dig.
010:020 St upp, och g ditned och flj med dem, utan att tveka; ty det
        r jag som har snt dem.

010:021 D steg Petrus ned till mnnen och sade: Se hr r jag, den som
        I frgen efter.  Av vilken orsak haven I kommit hit?
010:022 De svarade: Hvitsmannen Kornelius, en rttfrdig och
        gudfruktig man, som har gott vittnesbrd om sig av hela det
        judiska folket, har i en uppenbarelse ftt befallning av en
        helig ngel att hmta dig till sig och hra vad du har att
        sga.
010:023 D bjd han dem komma in och beredde dem hrbrge.

        Dagen drefter stod han upp och begav sig stad med dem; och
        ngra av brderna i Joppe fljde med honom.
010:024 Fljande dag kommo de fram till Cesarea.  Och Kornelius vntade
        p dem och hade kallat tillhopa sina frnder och nrmaste
        vnner.
010:025 D nu Petrus skulle trda in, gick Kornelius emot honom och
        betygade honom sin vrdnad, i det att han fll ned fr hans
        ftter.
010:026 Men Petrus reste upp honom och sade: St upp; ocks jag r en
        mnniska.
010:027 Och under samtal med honom trdde Petrus in och fann mnga vara
        dr frsamlade.
010:028 Och han sade till dem: I veten sjlva att det r en judisk man
        frbjudet att hava ngot umgnge med en utlnning eller att
        beska en sdan; men mig har Gud lrt att icke rkna ngon
        mnniska fr ohelig eller oren.
010:029 Drfr kom jag ock utan invndning hit, nr jag blev hmtad.
        Och nu frgar jag eder av vilket skl I haven ltit hmta mig.
010:030 D svarade Kornelius: Det r nu fjrde dagen sedan jag, just
        vid denna timme, frrttade i mitt hus den bn som man beder vid
        nionde timmen.  D fick jag se en man i skinande kldnad st
        framfr mig,
010:031 och han sade: 'Kornelius, din bn r hrd, och dina allmosor
        hava kommit i minnelse infr Gud.
010:032 S snd nu bud till Joppe och kalla till dig Simon, som ock
        kallas Petrus: han gstar i garvaren Simons hus vid havet.'
010:033 D snde jag strax bud till dig, och du gjorde vl i att du
        kom.  Och nu ro vi alla hr tillstdes infr Gud fr att hra
        allt som har blivit dig befallt av Herren.

010:034 D ppnade Petrus sin mun och sade:

        Nu frnimmer jag i sanning att 'Gud icke har anseende till
        personen',
010:035 utan att den som fruktar honom och var rttfrdighet, han tages
        emot av honom, vilket folk han n m tillhra.
010:036 Det ord som han har snt till Israels barn fr att genom Jesus
        Kristus, som r allas Herre, frkunna det glada budskapet om
        frid, det ordet knnen I,
010:037 den frkunnelse som gick ut ver hela Judeen, sedan den hade
        begynt i Galileen efter den dpelse Johannes predikade--
010:038 frkunnelsen om Jesus frn Nasaret och om huru Gud hade smort
        honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och
        gjorde gott och botade alla som voro under djvulens vld; ty
        Gud var med honom.
010:039 Vi kunna sjlva vittna om allt vad han gjorde bde p den
        judiska landsbygden och i Jerusalem; likvl upphngde man honom
        p tr och ddade honom.
010:040 Men honom har Gud uppvckt p tredje dagen och ltit honom bliva
        uppenbar,
010:041 vl icke fr allt folket, men fr oss, som redan frut av Gud
        hade blivit utvalda till vittnen, och som to och drucko med
        honom, sedan han hade uppsttt frn de dda.
010:042 Och han bjd oss predika fr folket och betyga att han r den
        som av Gud har blivit bestmd till att vara domare ver levande
        och dda.
010:043 Om honom bra alla profeterna vittnesbrd och betyga att var och
        en som tror p honom skall f syndernas frltelse genom hans
        namn.

010:044 Medan Petrus nnu s talade, fll den helige Ande p alla dem
        som hrde hans tal.
010:045 Och alla de omskurna troende mn som hade kommit dit med Petrus
        blevo uppfyllda av hpnad ver att den helige Ande hade blivit
        utgjuten jmvl ver hedningarna, ssom en gva t dem.
010:046 De hrde dem nmligen tala tungoml och storligen prisa Gud.
010:047 D tog Petrus till orda och sade: Icke kan vl ngon hindra att
        dessa dpas med vatten, d de hava undftt den helige Ande, de
        likavl som vi?
010:048 Och s bjd han att man skulle dpa dem i Jesu Kristi namn.

        Drefter bdo de honom att han skulle stanna hos dem ngra
        dagar.

011:001 Men apostlarna och de brder som voro i Judeen fingo hra att
        ocks hedningarna hade tagit emot Guds ord.
011:002 Nr s Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro
        omskurna g till rtta med honom;
011:003 de sade: Du har ju beskt oomskurna mn och tit med dem.
011:004 D begynte Petrus frn brjan och omtalade fr dem allt i fljd
        och ordning; han sade:

011:005 Jag var i staden Joppe, stadd i bn; d sg jag under
        hnryckning i en syn ngonting komma ned, som liknade en stor
        linneduk, vilken fasthlls vid de fyra hrnen och snktes ned
        frn himmelen; och det kom nda ned till mig.
011:006 Och jag betraktade det och gav akt drp; d fick jag dri se
        fyrfota djur, sdana som leva p jorden, tama och vilda, s ock
        krlande djur och himmelens fglar.
011:007 Jag hrde ock en rst sga till mig: 'St upp, Petrus, slakta
        och t.'
011:008 Men jag svarade: 'Bort det, Herre!  Aldrig har ngot oheligt
        eller orent kommit i min mun.'
011:009 Fr andra gngen talade en rst frn himmelen: 'Vad Gud har
        frklarat fr rent, det m du icke hlla fr oheligt.'
011:010 Detta skedde tre gnger efter varandra; sedan drogs alltsammans
        ter upp till himmelen.
011:011 Och i detsamma kommo tre mn, som hade blivit snda till mig
        frn Cesarea, och stannade framfr huset dr vi voro.
011:012 Och Anden sade till mig att jag skulle flja med dem, utan att
        gra ngon tskillnad mellan folk och folk.  Ocks de sex brder
        som ro hr kommo med mig; och vi gingo in i mannens hus.
011:013 Och han berttade fr oss huru han hade sett ngeln trda in i
        hans hus, och att denne hade sagt: 'Snd stad till Joppe och
        lt hmta Simon, som ock kallas Petrus.
011:014 Han skall tala till dig ord genom vilka du skall bliva frlst,
        du sjlv och hela ditt hus.'
011:015 Och nr jag hade begynt tala, fll den helige Ande p dem,
        alldeles ssom det under den frsta tiden skedde med oss.
011:016 D kom jag ihg Herrens ord, huru han hade sagt: 'Johannes dpte
        med vatten, men I skolen bliva dpta i helig ande.'
011:017 D allts Gud t dem hade givit samma gva som t oss, som hava
        kommit till tro p Herren Jesus Kristus, huru skulle d jag hava
        kunnat stta mig emot Gud?

011:018 Nr de hade hrt detta, gvo de sig till freds och prisade Gud
        och sade: S har d Gud ocks t hedningarna frlnat den
        bttring som fr till liv.

011:019 De som hade blivit kringspridda genom den frfljelse som utbrt
        fr Stefanus' skull drogo emellertid omkring nda till Fenicien
        och Cypern och Antiokia, men frkunnade icke ordet fr andra n
        fr judar.
011:020 Dock funnos bland dem ngra mn frn Cypern och Cyrene, som nr
        de kommo till Antiokia, ocks talade till grekerna och fr dem
        frkunnade evangelium om Herren Jesus.
011:021 Och Herrens hand var med dem, och en stor skara kom till tro och
        omvnde sig till Herren.

011:022 Ryktet hrom ndde frsamlingen i Jerusalem; och de snde d
        Barnabas till Antiokia.
011:023 Nr han kom dit och fick se vad Guds nd hade verkat, blev han
        glad och frmanade dem alla att med hjrtats fasta fresats
        stadigt hlla sig till Herren.
011:024 Ty han var en god man och full av helig ande och tro.  Och
        ganska mycket folk blev ytterligare frt till Herren.
011:025 Sedan begav han sig stad till Tarsus fr att uppska Saulus.
011:026 Och nr han hade trffat honom, tog han honom med sig till
        Antiokia.  Ett helt r hade de sedan sin umgngelse inom
        frsamlingen och undervisade ganska mycket folk.  Och det var i
        Antiokia som lrjungarna frst begynte kallas kristna.

011:027 Vid den tiden kommo ngra profeter frn Jerusalem ned till
        Antiokia.
011:028 Och en av dem, vid namn Agabus, trdde upp och gav genom Andens
        ingivelse till knna att en stor hungersnd skulle komma ver
        hela vrlden; den kom ocks p Klaudius' tid.
011:029 D bestmde lrjungarna att de, var och en efter sin frmga,
        skulle snda ngot till understd t de brder som bodde i
        Judeen.
011:030 Detta gjorde de ocks, och genom Barnabas och Saulus versnde
        de det till de ldste.

012:001 Vid den tiden lt konung Herodes gripa och misshandla ngra av
        dem som hrde till frsamlingen.
012:002 Och Jakob, Johannes' broder, lt han avrtta med svrd.
012:003 Nr han sg att detta behagade judarna, fortsatte han och lt
        fasttaga ocks Petrus.  Detta skedde under det osyrade brdets
        hgtid.
012:004 Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i fngelse och
        uppdrog t fyra vaktavdelningar krigsmn, vardera p fyra man,
        att bevaka honom; och hans avsikt var att efter psken stlla
        honom fram infr folket.
012:005 Under tiden frvarades Petrus i fngelset, men frsamlingen bad
        entrget till Gud fr honom.

012:006 Natten fre den dag d Herodes tnkte draga honom infr rtta
        lg Petrus och sov mellan tv krigsmn, fngslad med tv kedjor;
        och utanfr drren voro vktare utsatta till att bevaka
        fngelset.
012:007 D stod pltsligt en Herrens ngel dr, och ett sken lyste i
        rummet.  Och han sttte Petrus i sidan och vckte honom och
        sade: St nu strax upp; och kedjorna fllo ifrn hans hnder.
012:008 ngeln sade ytterligare till honom: Omgjorda dig, och tag p
        dig dina sandaler.  Och han gjorde s.  drefter sade ngeln
        till honom: Tag din mantel p dig och flj mig.
012:009 Och Petrus gick ut och fljde honom; men han frstod icke att
        det som skedde genom ngeln var ngot verkligt, utan trodde att
        det var en syn han sg.
012:010 Nr de s hade gtt genom frsta och andra vakten, kommo de till
        jrnporten som ledde ut till staden.  Den ppnade sig fr dem av
        sig sjlv, och de trdde ut och gingo en gata fram; och i
        detsamma frsvann ngeln ifrn honom.
012:011 Nr sedan Petrus kom till sig igen, sade han: Nu vet jag och r
        frvissad om att Herren har utsnt sin ngel och rddat mig ur
        Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade
        vntat sig.

012:012 Nr han allts hade frsttt huru det var, gick han till det hus
        dr Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock
        kallades Markus; dr voro ganska mnga frsamlade och bdo.
012:013 D han nu klappade p portdrren, kom en tjnsteflicka, vid namn
        Rode, fr att hra vem det var.
012:014 Och nr hon knde igen Petrus' rst, ppnade hon i sin gldje
        icke porten, utan skyndade in och berttade att Petrus stod
        utanfr porten.
012:015 D sade de till henne: Du r frn dina sinnen.  Men hon
        bedyrade att det var ssom hon hade sagt.  D sade de: Det r
        vl hans ngel.
012:016 Men Petrus fortfor att klappa; och nr de ppnade, sgo de med
        hpnad att det var han.
012:017 Och han gav tecken t dem med handen att de skulle tiga, och
        frtljde fr dem huru Herren hade frt honom ut ur fngelset.
        Och han tillade: Lten Jakob och de andra brderna f veta
        detta.  Sedan gick han drifrn och begav sig till en annan
        ort.

012:018 Men nr det hade blivit dag, uppstod bland krigsmnnen en ganska
        stor oro och undran ver vad som hade blivit av Petrus.
012:019 Nr s Herodes ville hmta honom, men icke fann honom, anstllde
        han rannsakning med vktarna och bjd att de skulle fras bort
        till bestraffning.  Drefter for han ned frn Judeen till
        Cesarea och vistades sedan dr.

012:020 Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna.
        Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade ftt
        Blastus, konungens kammarherre, p sin sida, bdo de om fred, ty
        deras land hade sin nring av konungens.
012:021 P utsatt dag kldde sig d Herodes i konungslig skrud och satte
        sig p tronen och hll ett tal till dem.
012:022 D ropade folket: En guds rst r detta, och icke en
        mnniskas.
012:023 Men i detsamma slog honom en Herrens ngel, drfr att han icke
        gav Gud ran.  Och han fll i en sjukdom som bestod dri att han
        uppfrttes av maskar, och s gav han upp andan.

012:024 Men Guds ord hade framgng och utbredde sig.
012:025 Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i
        Jerusalem och avlmnat understdet, vnde de tillbaka och togo
        d med sig Johannes, som ock kallades Markus.

013:001 I den frsamling som fanns i Antiokia verkade nu ssom profeter
        och lrare Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius
        frn Cyrene, s ock Manaen, landsfursten Herodes'
        fosterbroder, och Saulus.
013:002 Nr dessa frrttade Herrens tjnst och fastade, sade den helige
        Ande: Avskiljen t mig Barnabas och Saulus fr det verk som jag
        har kallat dem till.
013:003 D fastade de och bdo och lade hnderna p dem och lto dem
        begiva sig stad.

013:004 Dessa, som s hade blivit utsnda av den helige Ande, foro nu
        ned till Seleucia och seglade drifrn till Cypern.
013:005 Och nr de hade kommit till Salamis, frkunnade de Guds ord i
        judarnas synagogor.  De hade ocks med sig Johannes ssom
        tjnare.
013:006 Och sedan de hade frdats ver hela n nda till Pafos, trffade
        de dr p en judisk trollkarl och falsk profet, vid namn
        Barjesus,
013:007 som vistades hos landshvdingen Sergius Paulus.  Denne var en
        frstndig man.  Han kallade till sig Barnabas och Saulus och
        begrde att f hra Guds ord.

013:008 Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen)
        stod emot dem och ville hindra landshvdingen frn att komma
        till tro.
013:009 Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes d av helig ande och
        fste gonen p honom
013:010 och sade: O du djvulens barn, du som r full av allt slags
        svek och arglistighet och en fiende till allt vad rtt r, skall
        du d icke upphra att frvrida Herrens raka vgar?
013:011 Se, nu kommer Herrens hand ver dig, och du skall till en tid
        bliva blind och icke kunna se solen.  Och strax fll tcken och
        mrker ver honom; och han gick omkring och skte efter ngon
        som kunde leda honom.
013:012 Nr d landshvdingen sg vad som hade skett, hpnade han ver
        Herrens lra och kom till tro.

013:013 Paulus och hans fljeslagare lade sedan ut ifrn Pafos och foro
        till Perge i Pamfylien.  Dr skilde sig Johannes ifrn dem och
        vnde tillbaka till Jerusalem.
013:014 Men sjlva foro de vidare frn Perge och kommo till Antiokia i
        Pisidien.  Och p sabbatsdagen gingo de in i synagogan och satte
        sig dr.
013:015 Och sedan man hade frelst ur lagen och profeterna, snde
        synagogfrestndarna till dem och lto sga: Brder, haven I
        ngot frmaningens ord att sga till folket, s sgen det.
013:016 D stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade:

        I mn av Israels hus och I som 'frukten Gud', hren mig.
013:017 Detta folks, Israels, Gud utvalde vra fder, och han upphjde
        detta folk, medan de nnu bodde ssom frmlingar i Egyptens
        land, och frde dem sedan ut drifrn 'med upplyft arm'.
013:018 Och under en tid av vid pass fyrtio r hade han frdrag med dem
        i knen.
013:019 Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade
        han dessas land till arvedelar t dem.
013:020 Drunder frgick en tid av vid pass fyra hundra femtio r.
        Sedan gav han dem domare, nda till profeten Samuels tid.
013:021 Drefter begrde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, en
        man av Benjamins stam, fr en tid av fyrtio r.

013:022 Men denne avsatte han och gjorde David till konung ver dem.
        Honom gav han ock sitt vittnesbrd, i det han sade: 'Jag har
        funnit David, Jessais son, en man efter mitt hjrta.  Han skall
        i alla stycken gra min vilja.'
013:023 Av dennes sd har Gud efter sitt lfte ltit Jesus komma, ssom
        Frlsare t Israel.
013:024 Men redan innan han upptrdde, hade Johannes predikat
        bttringens dpelse fr hela Israels folk.
013:025 Och nr Johannes hll p att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad
        I menen mig vara, det r jag icke.  Men se, efter mig kommer den
        vilkens skor jag icke r vrdig att lsa av han ftter.'

013:026 Mina brder, I som ren barn av Abrahams slkt, s ock I andra
        hr, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna frlsning
        blivit snt.
013:027 Ty eftersom Jerusalems invnare och deras rdsherrar icke knde
        honom, uppfyllde de ock genom sin dom ver honom profeternas
        utsagor, vilka var sabbat frelses;
013:028 och fastn de icke funno honom skyldig till ngot som frtjnade
        dden, bdo de likvl Pilatus att han skulle lta dda honom.
013:029 Nr de s hade frt till fullbordan allt som var skrivet om
        honom, togo de honom ned frn korsets tr och lade honom i en
        grav.
013:030 Men Gud uppvckte honom frn de dda.
013:031 Sedan visade han sig under mnga dagar fr dem som med honom
        hade gtt upp frn Galileen till Jerusalem, och som nu ro hans
        vittnen infr folket.

013:032 Och vi frkunna fr eder det glada budskapet, att det lfte som
        gavs t vra fder, det har Gud ltit g i fullbordan fr oss,
        deras barn, drigenom att han har ltit Jesus uppst,
013:033 ssom ock r skrivet i andra psalmen:
          'Du r min Son,
          jag har i dag ftt dig.'
013:034 Och att han har ltit honom uppst frn de dda, s att han icke
        mer skall vnda tillbaka till frgngelsen, det har han sagt med
        dessa ord:
          'Jag skall uppfylla t eder de heliga lften
          som jag i trofasthet har givit t David.'
013:035 Drfr sger han ock i en annan psalm:
          'Du skall icke lta din Helige se frgngelsen.'
013:036 Nr David i sin tid hade tjnat Guds vilja, avsomnade han ju och
        blev samlad till sina fder och sg frgngelsen;
013:037 men den som Gud har uppvckt, han har icke sett frgngelsen.
013:038 S mn I nu veta, mena brder, att genom honom syndernas
        frltelse frkunnas fr eder,
013:039 och att i honom var och en som tror bliver rttfrdig och friad
        ifrn allt det varifrn I icke under Moses' lag kunden bliva
        friade.
013:040 Sen drfr till, att ver eder icke m komma det som r sagt hos
        profeterna:
013:041   'Sen hr, I fraktare, och frundren eder,
          och bliven till intet;
          ty en grning utfr jag i edra dagar,
          en grning som I alls icke skullen tro,
          om den frtljdes fr eder.'

013:042 Nr de sedan gingo drifrn, bad men dem att de nsta sabbat
        skulle tala fr dem om samma sak.
013:043 Och nr frsamlingen tskildes, fljde mnga judar och
        gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas.  Dessa talade d
        till dem och frmanade dem att stadigt hlla sig till Guds nd.

013:044 Fljande sabbat kom nstan hela staden tillsammans fr att hra
        Guds ord.
013:045 D nu judarna sgo det myckna folket, uppfylldes de av nitlskan
        och foro ut i smdelser och motsade det som Paulus talade.
013:046 D togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: Guds ord
        mste i frsta rummet frkunnas fr eder.  Men eftersom I stten
        det bort ifrn eder och icke akten eder sjlva vrdiga det eviga
        livet, s vnda vi oss nu till hedningarna.
013:047 Ty s har Herren bjudit oss:
          'Jag har satt dig till ett ljus fr hednafolken,
          fr att du skall bliva till frlsning intill jordens nda.'

013:048 Nr hedningarna hrde detta, blevo de glada och prisade Herrens
        ord; och de kommo till tro, s mnga det var beskrt att f
        evigt liv.
013:049 Och Herrens ord utbredde sig ver hela landet.

013:050 Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som fruktade Gud, s
        ock de frnmsta mnnen i staden, och uppvckte en frfljelse
        mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifrn sin stads
        omrde.
013:051 Dessa skuddade d stoftet av sina ftter mot dem och begvo sig
        till Ikonium.

013:052 Och lrjungarna uppfylldes alltmer av gldje och helig ande.

014:001 P samma stt tillgick det i Ikonium: de gingo in i judarnas
        synagoga och talade s, att en stor hop av bde judar och greker
        kommo till tro;
014:002 men de judar som voro ohrsamma retade upp hedningarna och
        vckte deras frbittring mot brderna.
014:003 S vistades de dr en lngre tid och predikade frimodigt, i
        frtrstan p Herren, och han gav vittnesbrd t sitt ndesord,
        i det att han lt tecken och under ske genom dem.
014:004 Men folket i staden delade sig, s att somliga hllo med
        judarna, andra ter med apostlarna.
014:005 Och nr sedan, bde ibland hedningar och ibland judar med deras
        frestndare, en storm hade blivit uppvckt emot dem, och man
        ville misshandla och stena dem,
014:006 flydde de, s snart de frstodo huru det var, till stderna
        Lystra och Derbe i Lykaonien och till trakten omkring dem.
014:007 Och dr frkunnade de evangelium.

014:008 I Lystra fanns nu en man som satt dr ofrmgen att bruka sina
        ftter, ty allt ifrn sin moders liv hade han varit ofrdig och
        hade aldrig kunnat g.
014:009 Denne hrde p, nr Paulus talade.  Och d Paulus fste sina
        gon p honom och sg att han hade tro, s att han kunde bliva
        botad,
014:010 sade han med hg rst: Res dig upp och st p dina ftter.  D
        sprang mannen upp och begynte g.
014:011 Nr folket sg vad Paulus hade gjort, hovo de upp sin rst och
        ropade p lykaoniskt tungoml: Gudarna hava stigit ned till oss
        i mnniskogestalt.
014:012 Och de kallade Barnabas fr Jupiter, men Paulus kallade de fr
        Merkurius, eftersom det var han som frde ordet.
014:013 Och prsten vid det Jupiterstempel som lg utanfr staden frde
        fram tjurar och kransar till portarna och ville jmte folket
        anstlla ett offer.
014:014 Men nr apostlarna, Barnabas och Paulus, fingo hra detta, revo
        de snder sina klder och sprungo ut bland folket och ropade
014:015 och sade: I mn, vad r det I gren?  Ocks vi ro mnniskor,
        av samma natur som I, och vi frkunna fr eder evangelium, att I
        msten omvnda eder frn dessa ffngliga avgudar till den
        levande Guden, 'som har gjort himmelen och jorden och havet och
        allt vad i dem r'.
014:016 Han har under framfarna slktens tider tillstatt alla hedningar
        att g sina egna vgar.
014:017 Dock har han icke ltit sig vara utan vittnesbrd, ty han har
        bevisat eder vlgrningar, i det han har givit eder regn och
        fruktbara tider frn himmelen och s vederkvickt edra hjrtan
        med mat och gldje.
014:018 Genom sdana ord stillade de med knapp nd folket, s att man
        icke offrade t dem.

014:019 Men ngra judar kommo dit frn Antiokia och Ikonium.  Dessa
        drogo folket ver p sin sida och stenade Paulus och slpade
        honom ut ur staden, i tanke att han var dd.
014:020 Men sedan lrjungarna hade samlat sig omkring honom, reste han
        sig upp och gick in i staden.

        Dagen drefter begav han sig med Barnabas stad drifrn till
        Derbe.
014:021 Och de frkunnade evangelium i den staden och vunno ganska mnga
        lrjungar.  Sedan vnde de tillbaka till Lystra och Ikonium och
        Antiokia
014:022 och styrkte lrjungarnas sjlar, i det de frmanade dem att st
        fasta i tron och sade dem, att det r genom mycken bedrvelse
        som vi mste ing i Guds rike.
014:023 Drefter utvalde de t dem ldste fr var srskild frsamling
        och anbefallde dem efter bn och fastor t Herren, som de nu
        trodde p.

014:024 Sedan frdades de vidare genom Pisidien och kommo till
        Pamfylien.
014:025 Dr frkunnade de ordet i Perge och foro sedan ned till Attalia.
014:026 Drifrn avseglade de till Antiokia, samma ort varifrn de hade
        blivit utsnda, sedan man hade anbefallt dem t Guds nd, fr
        det verk som de nu hade fullbordat.
014:027 Och nr de hade kommit dit, kallade de tillhopa frsamlingen och
        omtalade fr dem huru stora ting Gud hade gjort med dem, och
        huru han fr hedningarna hade ppnat en drr till tro.
014:028 Sedan vistades de dr hos lrjungarna en ganska lng tid.

015:001 Men frn Judeen kommo ngra mn ditned och lrde brderna s:
        Om I icke lten omskra eder, ssom Moses har stadgat, s
        kunnen I icke bliva frlsta.
015:002 D uppstod sndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska
        skarpt ordskifte med dem.  Det bestmdes drfr, att Paulus och
        Barnabas och ngra andra av dem skulle, fr denna tvistefrgas
        skull, fara upp till apostlarna och de ldste i Jerusalem.
015:003 Och frsamlingen utrustade dem fr resan, och de foro genom
        Fenicien och Samarien och frtljde utfrligt om hedningarnas
        omvndelse och gjorde drmed alla brderna stor gldje.
015:004 Nr de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av
        frsamlingen och av apostlarna och de ldste och omtalade huru
        stora ting Gud hade gjort med dem.
015:005 Men ngra ifrn farisernas parti, vilka hade kommit till tro,
        stodo upp och sade att man borde omskra dem och bjuda dem att
        hlla Moses' lag.

015:006 D trdde apostlarna och de ldste tillsammans fr att verlgga
        om denna sak.
015:007 Och sedan man lnge hade frhandlat drom, stod Petrus upp och
        sade till dem:

        Mina brder, I veten sjlva att Gud, fr lng tid sedan, bland
        eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna
        skulle f hra evangelii ord och komma till tro.
015:008 Och Gud, som knner allas hjrtan, gav dem sitt vittnesbrd,
        drigenom att han lt dem, likavl som oss, undf den helige
        Ande.
015:009 Och han gjorde ingen tskillnad mellan oss och dem, i det att
        han genom tron renade deras hjrtan.
015:010 Varfr fresten I d nu Gud, genom att p lrjungarnas hals vilja
        lgga ett ok som varken vra fder eller vi hava frmtt bra?
015:011 Vi tro ju fastmer att det r genom Herren Jesu nd som vi bliva
        frlsta, vi likavl som de.

015:012 D teg hela menigheten, och man hrde p Barnabas och Paulus,
        som frtljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade
        gjort bland hedningarna.

015:013 Nr de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade:

        Mina brder, hren mig.
015:014 Simeon har frtljt huru Gud frst s skickade, att han bland
        hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.
015:015 Drmed stmmer ock verens vad profeterna hava talat; ty s r
        skrivet:
015:016   'Drefter skall jag komma tillbaka
          och ter bygga upp Davids frfallna hydda;
          ja, dess ruiner skall jag bygga upp och s upprtta den igen,
015:017   fr att ock vriga mnniskor skola ska Herren,
          alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn.
          S sger Herren, han som skall gra detta,
015:018   ssom han ock har vetat det frut av evighet.'

015:019 Drfr r min mening att man icke br betunga sdana som hava
        varit hedningar, men omvnt sig till Gud,
015:020 utan allenast skriva till dem att de skola avhlla sig frn
        avgudastyggelser och frn otukt och frn kttet av frkvvda
        djur och frn blod.
015:021 Ty Moses har av lder sina frkunnare i alla stder, d han ju
        var sabbat frelses i synagogorna.

015:022 Drefter beslto apostlarna och de ldste, tillika med hela
        frsamlingen, att bland sig utvlja ngra mn, som jmte Paulus
        och Barnabas skulle sndas till Antiokia; och de valde Judas,
        som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland brderna voro
        ledande mn.
015:023 Och man versnde genom dem fljande skrivelse:

        Apostlarna och de ldste, edra brder, hlsa eder, I brder av
        hednisk brd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien.

015:024 Alldenstund vi hava hrt att ngra som hava kommit frn oss hava
        frvirrat eder med sitt tal och vckt oro i edra sjlar, utan
        att de hava haft ngot uppdrag av oss,
015:025 s hava vi enhlligt kommit till det beslutet att utvlja ngra
        mn, som vi skulle snda till eder jmte Barnabas och Paulus,
        vra lskade brder,
015:026 vilka hava vgat sina liv fr vr Herres, Jesu Kristi, namns
        skull.
015:027 Allts snda vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola
        kungra detsamma fr eder.
015:028 Den helige Ande och vi hava nmligen beslutit att icke plgga
        eder ngon ytterligare brda, utver fljande ndvndiga
        freskrifter:
015:029 att I skolen avhlla eder frn avgudaoffersktt och frn blod
        och frn kttet av frkvvda djur och frn otukt.  Om I noga
        tagen eder till vara fr detta, s skall det g eder vl.  Faren
        vl.

015:030 De fingo s begiva sig stad och kommo ned till Antiokia.  Dr
        kallade de tillsammans menigheten och lmnade fram brevet.
015:031 Och nr menigheten lste detta, blevo de glada ver det
        hugnesamma budskapet.
015:032 Judas och Silas, som sjlva voro profeter, talade drefter mnga
        frmaningens ord till brderna och styrkte dem.
015:033 Och sedan de hade uppehllit sig dr ngon tid, fingo de i frid
        fara ifrn brderna tillbaka till dem som hade snt dem.
015:034
015:035 Men Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, dr de
        undervisade och, jmte mnga andra frkunnade evangelii ord frn
        Herren.

015:036 Efter ngon tid sade Paulus till Barnabas: Lt oss nu fara
        tillbaka och beska vra brder, i alla de stder dr vi hava
        frkunnat Herrens ord, och se till, huru det r med dem.
015:037 Barnabas ville d att de skulle taga med sig Johannes, som ock
        kallades Markus.
015:038 Men Paulus fann icke skligt att taga med sig en man som hade
        vergivit dem i Pamfylien och icke fljt med dem till deras
        arbete.
015:039 Och s skarp blev deras tvist att de skilde sig ifrn varandra;
        och Barnabas tog med sig Markus och avseglade till Cypern.
015:040 Men Paulus utvalde t sig Silas; och sedan han av brderna hade
        blivit anbefalld t Herrens nd, begav han sig stad
015:041 och frdades genom Syrien och Cilicien och styrkte
        frsamlingarna.

016:001 Han kom d ocks till Derbe och till Lystra.  Dr fanns en
        lrjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk
        kvinna och en grekisk fader,
016:002 och som hade gott vittnesbrd om sig av brderna i Lystra och
        Ikonium.
016:003 Paulus ville nu att denne skulle fara med honom.  Fr de judars
        skull som bodde i dessa trakter tog han honom drfr till sig
        och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.
016:004 Och nr de sedan foro genom stderna, meddelade de
        frsamlingarna till efterfljd de stadgar som voro faststllda
        av apostlarna och de ldste i Jerusalem.
016:005 S styrktes nu frsamlingarna i tron, och brdernas antal
        frkades fr var dag.

016:006 Sedan togo de vgen genom Frygien och det galatiska landet; de
        frhindrades nmligen av den helige Ande att frkunna ordet i
        provinsen Asien.
016:007 Och nr de hade kommit fram emot Mysien, frskte de att fara in
        i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.
016:008 D begvo de sig ver Mysien ned till Troas.
016:009 Hr visade sig fr Paulus i en syn om natten en macedonisk man,
        som stod dr och bad honom och sade: Far ver till Macedonien
        och hjlp oss.
016:010 Nr han hade sett denna syn, skte vi strax ngon lgenhet att
        fara drifrn till Macedonien, ty vi frstodo nu att Gud hade
        kallat oss att frkunna evangelium fr dem.

016:011 Vi lade allts ut frn Troas och foro raka vgen till Samotrace
        och dagen drefter till Neapolis
016:012 och sedan drifrn till Filippi.  Denna stad, en romersk koloni,
        r den frsta i denna del av Macedonien.  I den staden vistades
        vi ngon tid.

016:013 P sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, lngs med en flod,
        till en plats som gllde ssom bnestlle.  Dr satte vi oss ned
        och talade med de kvinnor som hade samlats dit.
016:014 Och en kvinna som fruktade Gud, en purpurkrmerska frn
        staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och
        Herren ppnade hennes hjrta, s att hon aktade p det som
        Paulus talade.
016:015 Och sedan hon jmte sitt husfolk hade ltit dpa sig, bad hon
        oss och sade: Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror p
        Herren, s kommen in i mitt hus och stannen dr.  Och hon
        ndgade oss drtill.

016:016 Och det hnde sig en gng, d vi gingo ned till bnestllet, att
        vi mtte en tjnsteflicka, som hade en spdomsande i sig och
        genom sina spdomar skaffade sina herrar mycken inkomst.
016:017 Denne fljde efter Paulus och oss andra och ropade och sade:
        Dessa mn ro Guds, den Hgstes, tjnare, och de frkunna fr
        eder frlsningens vg.
016:018 S gjorde hon under mnga dagar.  Men Paulus tog illa vid sig
        och vnde sig om och sade till anden: I Jesu Kristi namn bjuder
        jag dig att fara ut ur henne.  Och anden for ut i samma stund.

016:019 Men nr hennes herrar sgo att det fr dem var slut med allt
        hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och slpade
        dem till torget infr verhetspersonerna.
016:020 Och sedan de hade frt dem tid fram, till domarna, sade de:
        Dessa mn uppvcka stor oro i vr stad; de ro judar
016:021 och vilja infra stadgar som det fr oss, ssom romerska
        medborgare, icke r lovligt att antaga eller hlla.
016:022 Ocks folket reste sig upp emot dem, och domarna lto slita av
        dem deras klder och bjdo att man skulle piska dem med spn.
016:023 Och sedan de hade ltit giva dem mnga slag, kastade de dem i
        fngelse och bjdo fngvaktaren att hlla dem i skert frvar.
016:024 D denne fick en s strng befallning, satte han in dem i det
        innersta fngelserummet och fastgjorde deras ftter i stocken.

016:025 Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bn och lovade
        Gud med sng, och de andra fngarna hrde p dem.
016:026 D kom pltsligt en stark jordstt, s att fngelsets grundvalar
        skakades; och i detsamma ppnades alla drrar, och allas bojor
        lstes.
016:027 D vaknade fngvaktaren; och nr han fick se fngelsets drrar
        ppna, drog han sitt svrd och ville dda sig sjlv, i tanke att
        fngarna hade kommit undan.
016:028 Men Paulus ropade med hg rst och sade: Gr dig intet ont; ty
        vi ro alla hr.
016:029 D lt han hmta ljus och sprang in och fll ned fr Paulus och
        Silas, bvande.
016:030 Drefter frde han ut dem och sade: I herrar, vad skall jag
        gra fr att bliva frlst?
016:031 De svarade: Tro p Herren Jesus, s bliver du med ditt hus
        frlst.
016:032 Och de frkunnade Guds ord fr honom och fr alla dem som voro i
        hans hus.
016:033 Och redan under samma timme p natten tog han dem till sig och
        tvdde deras sr och lt strax dpa sig med allt sitt husfolk.
016:034 Och han frde dem upp i sitt hus och dukade ett bord t dem och
        frjdade sig ver att han med allt sitt hus hade kommit till tro
        p Gud.

016:035 Men nr det hade blivit dag, snde domarna stad rttstjnarna
        och lto sga: Slpp ut mnnen.
016:036 Fngvaktaren underrttade d Paulus hrom och sade: Domarna
        hava snt bud att I skolen slppas ut.  Gn drfr nu eder vg i
        frid.
016:037 Men Paulus sade till dem: De hava offentligen ltit gissla oss,
        utan dom och rannsakning, oss som ro romerska medborgare, och
        hava kastat oss i fngelse; nu vilja de ocks i tysthet slppa
        oss ut!  Nej, icke s; de mste sjlva komma och taga oss ut.
016:038 Rttstjnarna inberttade detta fr domarna.  Nr dessa hrde
        att de voro romerska medborgare, blevo de frskrckta.
016:039 Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut
        och bdo dem lmna staden.
016:040 Nr de s hade kommit ut ur fngelset, begvo de sig hem till
        Lydia.  Och sedan de dr hade trffat brderna och talat
        frmaningens ord till dem, drogo de vidare.

017:001 Och de foro ver Amfipolis och Apollonia och kommo s till
        Tessalonika.  Dr hade judarna en synagoga;
017:002 i den gick Paulus in, ssom hans sed var.  Och under tre
        sabbater talade han dr med dem, i det han utgick ifrn
        skrifterna
017:003 och utlade dem och bevisade att Messias mste lida och uppst
        frn de dda; och han sade: Denne Jesus som jag frkunnar fr
        eder r Messias.
017:004 Och ngra av dem lto vertyga sig och slto sig till Paulus och
        Silas; s gjorde ock en stor hop greker som fruktade Gud,
        likas ganska mnga av de frnmsta kvinnorna.

017:005 D grepos judarna av nitlskan och togo med sig allahanda dligt
        folk ifrn gatan och stllde till folkskockning och oroligheter
        i staden och trngde fram mot Jasons hus och ville draga dem ut
        infr folket.
017:006 Men nr de icke funno dem, slpade de Jason och ngra av
        brderna infr stadens styresmn och ropade: Dessa mn, som
        hava uppviglat hela vrlden, hava nu ocks kommit hit;
017:007 och Jason har tagit emot dem i sitt hus.  De gra alla tvrtemot
        kejsarens pbud och sga att en annan, en som heter Jesus, r
        konung.
017:008 S vckte de oro bland folket och hos stadens styresmn, nr de
        hrde detta.
017:009 Dessa lto d Jason och de andra stlla borgen fr sig och
        slppte dem drefter lsa.

017:010 Men strax om natten blevo Paulus och Silas av brderna snda
        stad till Berea.  Och nr de hade kommit dit, gingo de till
        judarnas synagoga.
017:011 Dessa voro dlare till sinnes n judarna i Tessalonika; de togo
        emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna,
        fr att se om det frhlle sig ssom nu sades.
017:012 Mnga av dem kommo drigenom till tro, likas ganska mnga
        ansedda grekiska kvinnor och jmvl mn.
017:013 Men nr judarna i Tessalonika fingo veta att Guds ord
        frkunnades av Paulus ocks i Berea, kommo de dit och uppviglade
        ocks dr folket och vckte oro bland dem.
017:014 Strax snde d brderna Paulus stad nda ned till havet, men
        bde Silas och Timoteus stannade kvar p platsen.
017:015 De som ledsagade Paulus frde honom vidare till Aten och foro s
        drifrn tillbaka, med bud till Silas och Timoteus att dessa med
        det snaraste skulle komma till honom.

017:016 Men, Paulus nu vntade p dem i Aten, upprrdes han i sin ande,
        nr han sg huru uppfylld staden var med avgudabilder.
017:017 Han hll drfr i synagogan samtal med judarna och med dem som
        fruktade Gud, s ock p torget, var dag, med dem som han
        trffade dr.
017:018 Ocks ngra filosofer, dels av epikurernas skola, dels av
        stoikernas, gvo sig i ordskifte med honom.  Och somliga sade:
        Vad kan vl denne pratmakare vilja sga?  Andra ter: Han
        tyckes vara en frkunnare av frmmande gudar.  De sade s,
        eftersom han frkunnade evangelium om Jesus och om
        uppstndelsen.
017:019 Och de grepo honom och frde honom till Areopagen och sade:
        Kunna vi f veta vad det r fr en ny lra som du frkunnar?
017:020 Ty det r frunderliga ting som du talar oss i ronen.  Vi vilja
        nu veta vad detta skall betyda.
017:021 Det var nmligen s med alla atenare, likasom ock med de
        frmlingar som hade bosatt sig bland dem, att de icke hade tid
        och hg fr annat n att tala om eller hra p ngot nytt fr
        dagen.

017:022 D trdde Paulus fram mitt p Areopagen och sade: Atenare, jag
        ser av allting att I ren mycket ivriga gudsdyrkare.
017:023 Ty medan jag har gtt omkring och betraktat edra helgedomar, har
        jag ock funnit ett altare med den inskriften: 't en oknd Gud.'
        Om just detta vsende, som I slunda dyrken utan att knna det,
        r det jag nu kommer med budskap till eder.
017:024 Den Gud som har gjort vrlden och allt vad dri r, han som r
        Herre ver himmel och jord, han bor icke i tempel som ro gjorda
        med hnder,
017:025 ej heller lter han betjna sig av mnniskohnder, ssom vore
        han i behov av ngot, han som sjlv t alla giver liv, anda och
        allt.
017:026 Och han har skapat mnniskoslktets alla folk, alla frn en enda
        stamfader, till att bostta sig utver hela jorden; och han har
        faststllt fr dem bestmda tider och utstakat de grnser inom
        vilka de skola bo--
017:027 detta fr att de skola ska Gud, om de till ventyrs skulle
        kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastn han ju
        icke r lngt ifrn ngon enda av oss.
017:028 Ty i honom r det som vi leva och rra oss och ro till, ssom
        ock ngra av edra egna skalder hava sagt: 'Vi ro ju ock av hans
        slkt.'
017:029 ro vi nu av Guds slkt, s bra vi icke mena att gudomen r lik
        ngonting av guld eller silver eller sten, ngot som r danat
        genom mnsklig konst och uppfinning.

017:030 Med sdana okunnighetens tider har Gud hittills haft frdrag,
        men nu bjuder han mnniskorna att de alla allestdes skola gra
        bttring.
017:031 Ty han har faststllt en dag d han skall 'dma vrlden med
        rttfrdighet', genom en man som han har bestmt drtill; och
        han har t alla givit en bekrftelse hrp, i det att han har
        ltit honom uppst frn de dda.

017:032 Nr de hrde talas om att uppst frn de dda, drevo somliga
        gck drmed, andra ter sade: Vi vilja hra dig tala hrom nnu
        en gng.
017:033 Med detta besked gick Paulus bort ifrn dem.
017:034 Dock slto sig ngra mn till honom och kommo till tro.  Bland
        dessa var Dionysius, han som tillhrde Areopagens domstol, s
        ock en kvinna vid namn Damaris och ngra andra jmte dem.

018:001 Drefter lmnade Paulus Aten och kom till Korint.
018:002 Dr trffade han en jude vid namn Akvila, brdig frn Pontus,
        vilken nyligen hade kommit frn Italien med sin hustru
        Priscilla.  (Klaudius hade nmligen pbjudit att alla judar
        skulle lmna Rom.) Till dessa bda slt han sig nu,
018:003 och eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han kvar
        hos dem, och de arbetade tillsammans; de voro nmligen till
        yrket tltmakare.

018:004 Och i synagogan hll han var sabbat samtal och vertygade bde
        judar och greker.
018:005 Nr sedan Silas och Timoteus kommo ditned frn Macedonien, var
        Paulus helt upptagen av att frkunna ordet, i det att han
        betygade fr judarna att Jesus var Messias.
018:006 Men nr dessa stodo emot honom och foro ut i smdelser, skakade
        han stoftet av sina klder och sade till dem: Edert blod komme
        ver edra egna huvuden.  Jag r utan skuld och gr nu till
        hedningarna.

018:007 Och han gick drifrn och tog in hos en man vid namn Titius
        Justus, som fruktade Gud; denne hade sitt hus invid
        synagogan.
018:008 Men Krispus, synagogfrestndaren, kom med hela sitt hus till
        tro p Herren; ocks mnga andra korintier som hrde honom
        trodde och lto dpa sig.
018:009 Och i en syn om natten sade Herren till Paulus: Frukta icke,
        utan tala och tig icke;
018:010 ty jag r med dig, och ingen skall komma vid dig och gra dig
        skada.  Jag har ock mycket folk i denna stad.
018:011 S uppehll han sig dr bland dem ett r och sex mnader och
        undervisade i Guds ord.

018:012 Men nr Gallio var landshvding i Akaja, reste sig judarna, alla
        tillhopa, upp mot Paulus och frde honom infr domstolen
018:013 och sade: Denne man frleder mnniskorna att dyrka Gud p ett
        stt som r emot lagen.
018:014 Nr d Paulus ville ppna sin mun och tala, sade Gallio till
        judarna: Vore ngot brott eller ngot ont och arglistigt dd
        begnget, d kunde vl vara skligt att jag tlmodigt hrde p
        eder, I judar.
018:015 Men r det ngon tvistefrga om ord och namn eller om eder egen
        lag, s mn I sjlva avgra saken; i sdana ml vill jag icke
        vara domare.
018:016 Och s visade han bort dem frn domstolen.
018:017 D grepo de alla gemensamt Sostenes, synagogfrestndaren, och
        slogo honom infr domstolen; och Gallio frgade alls icke
        drefter.

018:018 Men Paulus stannade dr nnu ganska lnge.  Drp tog han avsked
        av brderna och avseglade till Syrien, tfljd av Priscilla och
        Akvila, sedan han i Kenkrea hade ltit raka sitt huvud; han hade
        nmligen bundit sig genom ett lfte.
018:019 S kommo de till Efesus, och dr lmnade Paulus dem.  Sjlv gick
        han in i synagogan och gav sig i samtal med judarna.
018:020 Och de bdo honom att han skulle stanna dr ngot lngre; men
        han samtyckte icke drtill,
018:021 utan tog avsked av dem med de orden: Om Gud vill, skall jag
        vnda tillbaka till eder.  Och s lmnade han Efesus.
018:022 Och nr han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och
        hlsade p hos frsamlingen och for drefter ned till Antiokia.

018:023 Sedan han hade uppehllit sig dr ngon tid, for han vidare, och
        frdades frst genom det galatiska landet och drefter genom
        Frygien och styrkte alla lrjungarna.

018:024 Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos, brdig frn
        Alexandria, en lrd man, mycket frfaren i skrifterna.
018:025 Denne sade blivit undervisad om Herrens vg och talade,
        brinnande i anden, och undervisade grundligt om Jesus, fastn
        han allenast hade kunskap om Johannes' dpelse.
018:026 Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan.  Nr Priscilla
        och Akvila hrde honom, togo de honom till sig och undervisade
        honom grundligare om Guds vg.
018:027 Och d han sedan ville fara till Akaja, skrevo brderna till
        lrjungarna dr och uppmanade dem att taga vnligt emot
        honom.  Och nr han hade kommit fram, blev han dem som trodde
        till mycken hjlp, genom den nd han hade undftt.
018:028 Ty med stor kraft vederlade han judarna offentligen och bevisade
        genom skrifterna att Jesus var Messias.

019:001 Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan han hade farit
        genom de vre delarna av landet, ned till Efesus.  Dr trffade
        han ngra lrjungar.
019:002 Och han frgade dessa: Undfingen I helig ande, nr I kommen
        till tro?  De svarade honom: Nej, vi hava icke ens hrt att
        helig ande r given.
019:003 Han frgade: Vilken dpelse bleven I d dpta med?  De svarade:
        Vi dptes med Johannes' dpelse
019:004 D sade Paulus: Johannes' dpelse var en dpelse till bttring;
        och han sade drvid till folket, att det var p den som skulle
        komma efter honom, det r p Jesus, som de skulle tro.
019:005 Sedan de hade hrt detta, lto de dpa sig i Herren Jesu namn.
019:006 Och nr Paulus lade hnderna p dem, kom den helige Ande ver
        dem, och de talade tungoml och profeterade.
019:007 Och tillsammans voro de vid pass tolv mn.

019:008 Drefter gick han in i synagogan; och under tre mnader
        samtalade han dr, frimodigt och vertygande, med dem om Guds
        rike.
019:009 Men nr ngra av dem frhrdade sig och voro ohrsamma och infr
        menigheten talade illa om den vgen, vnde han sig ifrn
        dem och avskilde lrjungarna och samtalade sedan dagligen med
        dessa i Tyrannus' lrosal.
019:010 S fortgick det i tv r, och alla provinsen Asiens inbyggare,
        bde judar och greker, fingo p detta stt hra Herrens ord.

019:011 Och Gud gjorde genom Paulus kraftgrningar av icke vanligt slag.
019:012 Man till och med tog handklden och frklden, som hade varit i
        berring med hans kropp, och lade dem p de sjuka; och
        sjukdomarna veko d ifrn dem, och de onda andarna foro ut.

019:013 Men ocks ngra kringvandrande judiska besvrjare fretogo sig
        nu att ver dem som voro besatta av onda andar nmna Herren Jesu
        namn; de sade: Jag besvr eder vid den Jesus som Paulus
        predikar.
019:014 Bland dem som s gjorde voro sju sner av en viss Skevas, en
        judisk versteprst.
019:015 Men den onde anden svarade d och sade till dem: Jesus knner
        jag, Paulus r mig ock vl bekant men vilka ren I?
019:016 Och mannen som var besatt av den onde anden strtade sig p dem
        och vermannade bde den ene och den andre; han betedde sig s
        vldsamt mot dem, att de mste fly ut ur huset, nakna och
        sargade.
019:017 Och detta blev bekant fr alla Efesus' invnare, bde judar och
        greker, och fruktan fll ver dem alla, och Herren Jesu namn
        blev storligen prisat.
019:018 Och mnga av dem som hade kommit till tro trdde fram och
        beknde sin synd och omtalade vad de hade gjort.
019:019 Och ganska mnga av dem som hade vat vidskepliga konster
        samlade ihop sina bcker och brnde upp dem i allas syn.  Och
        nr man rknade tillsammans vad bckerna voro vrda, fann man
        att vrdet uppgick till femtio tusen silverpenningar.

019:020 P detta stt hade Herrens ord mktig framgng och visade sin
        kraft.

019:021 Efter allt detta bestmde sig Paulus genom Andens tillskyndelse,
        att ver Macedonien och Akaja fara till Jerusalem.  Och han sade:
        Sedan jag har varit dr, mste jag ock se Rom.
019:022 Han snde d tv av sina medhjlpare, Timoteus och Erastus,
        stad till Macedonien, men sjlv stannade han nnu ngon tid i
        provinsen Asien.

019:023 Vid den tiden uppstod ganska mycket ovsen angende den vgen.
019:024 Dr fanns nmligen en guldsmed, vid namn Demetrius, som
        frfrdigade Dianatempel av silver och drmed skaffade
        hantverkarna en ganska stor inkomst.
019:025 Han kallade tillhopa dessa, jmte andra som hade liknande
        arbete, och sade: I man, I veten att det r detta arbete som
        giver oss vr goda brgning;
019:026 men nu sen och hren I att denne Paulus icke allenast i Efesus,
        utan i nstan hela provinsen Asien genom sitt tal har frlett
        ganska mycket folk, i det han sger att de gudar som gras med
        mnniskohnder icke ro gudar.
019:027 Och det r fara vrt, icke allenast att denna vr hantering
        kommer i missaktning, utan ock att den stora gudinnan Dianas
        helgedom bliver rknad fr intet, och att jmvl denna gudinna,
        som hela provinsen Asien, ja, hela vrlden dyrkar, kommer att
        lida avbrck i sitt stora anseende.

019:028 Nr de hrde detta, blevo de fulla av vrede och skriade: Stor
        r efesiernas Diana!
019:029 Och hela staden kom i rrelse, och alla stormade p en gng till
        skdebanan och slpade med sig Gajus och Aristarkus, tv
        macedonier som voro Paulus' fljeslagare
019:030 Paulus ville d g in bland folket men lrjungarna tillstadde
        honom det icke.
019:031 Ocks ngra asiarker, som voro hans vnner, snde bud till honom
        och bdo honom att han icke skulle giva sig in p skdebanan.
019:032 Och de skriade, den ene s och den andre s; ty menigheten var
        upprrd, och de flesta visste icke varfr de hade kommit
        tillsammans.
019:033 D drog man ur folkhopen fram Alexander, som judarna skto
        framfr sig.  Och Alexander gav tecken med handen att han ville
        hlla ett frsvarstal infr folket.
019:034 Men nr de mrkte att han var jude, begynte de ropa, alla med en
        mun, och skriade under ett par timmars tid: Stor r efesiernas
        Diana!
019:035 Men stadens kansler lugnade folket och sade: Efesier, finnes d
        ngon mnniska som icke vet, att efesiernas stad r vrdare av
        den stora Dianas tempel och den bild av henne, som har fallit
        ned frn himmelen?
019:036 Eftersom ju ingen kan bestrida detta, bren I hlla eder lugna
        och icke fretaga eder ngot frhastat.
019:037 Emellertid haven I dragit fram dessa mn, som icke ro
        helgernare, ej heller smda vr gudinna,
019:038 Om nu Demetrius och de hantverkare som hlla ihop med honom hava
        sak mot ngon, s finnas ju domstolssammantrden och
        landshvdingar.  M de allts gra upp saken med varandra infr
        rtta.
019:039 Och haven I ngot att andraga som gr drutver, s m sdant
        avgras i den lagliga folkfrsamlingen.
019:040 P grund av det som i dag har skett lpa vi ju till och med fara
        att bliva anklagade fr upplopp, fastn vi icke hava gjort ngot
        ont; och ngon giltig anledning till denna folkskockning kunna
        vi icke heller uppgiva.

        Med dessa ord fick han menigheten att skiljas t.

020:001 D nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lrjungarna
        till sig och talade till dem frmaningens ord; och sedan han
        hade tagit avsked av dem, begav han sig stad fr att fara till
        Macedonien.
020:002 Och nr han hade frdats genom det landet och jmvl dr talat
        mnga frmaningens ord, kom han till Grekland.
020:003 Dr uppehll han sig i tre mnader.  Nr han sedan tnkte avsegla
        drifrn till Syrien, beslt han, eftersom judarna frehade
        ngot anslag mot honom, att gra terfrden genom Macedonien.
020:004 Och med honom fljde Sopater, Pyrrus' son, frn Berea, och av
        tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus frn Derbe
        och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus frn provinsen
        Asien.
020:005 Men dessa foro i frvg och invntade oss i Troas.
020:006 Sedan, efter det osyrade brdets hgtid, avseglade vi andra
        ifrn Filippi och trffade dem p femte dagen ter i Troas; och
        dr vistades vi i sju dagar.

020:007 P frsta veckodagen voro vi frsamlade till brdsbrytelse, och
        Paulus, som tnkte fara vidare dagen drefter, samtalade med
        brderna.  Och samtalet drog ut nda till midnattstiden;
020:008 och ganska mnga lampor voro tnda i den sal i vre vningen,
        dr vi voro frsamlade.
020:009 Invid fnstret satt d en yngling vid namn Eutykus, och nr
        Paulus talade s lnge, fll denne i djup smn och blev s
        vervldigad av smnen, att han strtade ned frn tredje
        vningen; och nr man tog upp honom, var han dd
020:010 D gick Paulus ned och lade sig ver honom och fattade om honom
        och sade: Klagen icke s; ty livet r nnu kvar i honom.
020:011 Sedan gick han ter upp, och brt brdet och t, och samtalade
        ytterligare ganska lnge med dem, nda till dess att det
        dagades; frst d begav han sig i vg.
020:012 Och de frde ynglingen hem levande och knde sig nu icke litet
        trstade.

020:013 Men vi andra gingo i frvg ombord p skeppet och avseglade till
        Assos, dr vi tnkte taga Paulus ombord; ty s hade han
        frordnat, eftersom han sjlv tnkte fara land vgen.
020:014 Och nr han sammantrffade med oss i Assos, togo vi honom ombord
        och kommo sedan till Mitylene.
020:015 Drifrn seglade vi vidare och kommo fljande dag mitt fr Kios.
        Dagen drefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat
        ver i Trogyllium, kommo vi nstfljande dag till Miletus.
020:016 Paulus hade nmligen beslutit att segla frbi Efesus, fr att
        icke frdrja sig i provinsen Asien; ty han pskyndade sin frd,
        fr att, om det bleve honom mjligt, till pingstdagen kunna vara
        i Jerusalem.

020:017 Men frn Miletus snde han bud till Efesus och kallade till sig
        frsamlingens ldste.
020:018 Och nr de hade kommit till honom, sade han till dem: I veten
        sjlva p vad stt jag hela tiden, ifrn frsta dagen d jag kom
        till provinsen Asien, har umgtts med eder:
020:019 huru jag har tjnat Herren i all dmjukhet, under trar och
        prvningar, som hava vllats mig genom judarnas anslag.
020:020 Och I veten att jag icke har dragit mig undan, nr det gllde
        ngot som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har
        frsummat att offentligen och hemma i husen predika fr eder och
        undervisa eder.
020:021 Ty jag har allvarligt uppmanat bde judar och greker att gra
        bttring och vnda sig till Gud och tro p vr Herre Jesus.

020:022 Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan
        att veta vad dr skall vederfaras mig;
020:023 allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter
        den andra betygar fr mig och sger att bojor och bedrvelser
        vnta mig.
020:024 Dock anser jag mitt liv icke vara av ngot vrde fr mig sjlv,
        om jag blott fr vl fullborda mitt lopp och vad som hr till
        det mbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds
        nds evangelium.
020:025 Och se, jag vet nu att I icke mer skolen f se mitt ansikte, I
        alla bland vilka jag har gtt omkring och predikat om riket.
020:026 Drfr betygar jag fr eder nu i dag att jag icke br skuld fr
        ngons blod.
020:027 Ty jag har icke undandragit mig att frkunna fr eder allt Guds
        rdslut.
020:028 S haven nu akt p eder sjlva och p hela den hjord i vilken
        den helige Ande har satt eder till frestndare, till att vara
        herdar fr Guds frsamling, som han har vunnit med sitt eget
        blod.
020:029 Jag vet, att sedan jag har skilts frn eder svra ulvar skola
        komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.
020:030 Ja, bland eder sjlva skola mn upptrda, som tala vad frvnt
        r, fr att locka lrjungarna att flja sig.
020:031 Vaken drfr, och kommen ihg att jag i tre rs tid, natt och
        dag, oavltligen under trar har frmanat var och en srskild av
        eder.

020:032 Och nu anbefaller jag eder t Gud och hans ndesord, t honom
        som frmr uppbygga eder och giva t eder eder arvedel bland
        alla som ro helgade.
020:033 Silver eller guld eller klder har jag icke stundat av ngon.
020:034 I veten sjlva att dessa mina hnder hava gjort tjnst, fr att
        skaffa ndtorftigt uppehlle t mig och t dem som hava varit
        med mig.
020:035 I allt har jag genom mitt fredme visat eder att man s, under
        eget arbete, br taga sig an de svaga och komma ihg Herren Jesu
        ord, huru han sjlv sade: 'Saligare r att giva n att taga.'

020:036 Nr han hade sagt detta, fll han ned p sina knn och bad med
        dem alla.
020:037 Och de begynte alla att grta bitterligen och fllo Paulus om
        halsen och kysste honom innerligt;
020:038 och mest srjde de fr det ordets skull som han hade sagt, att
        de icke mer skulle f se hans ansikte.  Och s ledsagade de honom
        till skeppet.

021:001 Sedan vi hade skilts ifrn dem, lade vi ut och foro raka vgen
        till Kos och kommo dagen drefter till Rodus och drifrn till
        Patara.
021:002 Dr funno vi ett skepp som skulle fara ver till Fenicien; p
        det gingo vi ombord och lade ut.
021:003 Och nr vi hade ftt Cypern i sikte, lmnade vi denna  p
        vnster hand och seglade till Syrien och landade vid Tyrus; ty
        dr skulle skeppet lossa sin last.
021:004 Och vi uppskte dr lrjungarna och stannade hos dem i sju
        dagar.  Dessa sade nu genom Andens tillskyndelse till Paulus att
        han icke borde begiva sig till Jerusalem.
021:005 Men nr vi hade stannat dr de dagarna ut, brto vi upp drifrn
        och gvo oss i vg, ledsagade av dem alla, med hustrur och barn,
        nda utom staden.  Och p stranden fllo vi ned p vra knn och
        bdo
021:006 och togo sedan avsked av varandra.  Drefter stego vi ombord p
        skeppet, och de andra vnde tillbaka hem igen.

021:007 Frn Tyrus kommo vi till Ptolemais, och drmed avslutade vi
        sjresan.  Och vi hlsade p hos brderna dr och stannade hos
        dem en dag.
021:008 Men fljande dag begvo vi oss drifrn och kommo till Cesarea.
        Dr togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och
        stannade kvar hos honom.
021:009 Denne hade fyra ogifta dttrar, som gde profetisk
        gva.
021:010 Under den tid av flera dagar, som vi stannade dr, kom en
        profet, vid namn Agabus, dit ned frn Judeen.
021:011 Nr denne hade kommit till oss, tog han Paulus' blte och band
        drmed sina hnder och ftter och sade: S sger den helige
        Ande: 'Den man som detta blte tillhr, honom skola judarna s
        binda i Jerusalem, och sedan skola de verlmna honom i
        hedningarnas hnder.'
021:012 Nr vi hrde detta, bdo svl vi sjlva som brderna i staden
        honom att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem.
021:013 Men d svarade Paulus: Varfr grten I s och sargen mitt
        hjrta?  Jag r ju redo icke allenast att lta mig bindas, utan
        ock att d i Jerusalem, fr Herren Jesu namns skull.
021:014 D han allts icke lt vertala sig, gvo vi oss till freds och
        sade: Ske Herrens vilja.

021:015 Efter de dagarnas frlopp gjorde vi oss i ordning och begvo oss
        upp till Jerusalem.
021:016 Frn Cesarea fljde ocks ngra av lrjungarna med oss, och
        dessa frde oss till en viss Mnason frn Cypern, en gammal
        lrjunge, som vi skulle gsta hos.
021:017 Och nr vi kommo till Jerusalem, togo brderna emot oss med
        gldje.

021:018 Dagen drefter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo
        ock alla de ldste.
021:019 Och sedan han hade hlsat dem frtljde han fr dem alltsammans,
        det ena med det andra, som Gud genom hans arbete hade gjort
        bland hedningarna.
021:020 Nr de hrde detta, prisade de Gud.  Och de sade till honom: Du
        ser, kre broder, huru mnga tusen judar det r som hava kommit
        till tro, och alla nitlska de fr lagen.
021:021 Nu har det blivit dem sagt om dig, att du lr alla judar som bo
        spridda bland hedningarna att avfalla frn Moses, i det du sger
        att de icke behva omskra sina barn, ej heller i vrigt vandra
        efter vad stadgat r.
021:022 Vad r d att gra?  Helt visst skall man f hra att du har
        kommit hit.
021:023 Gr drfr ssom vi nu vilja sga dig.  Vi hava hr fyra mn som
        hava bundit sig genom ett lfte.
021:024 Tag med dig dessa, och lt helga dig tillsammans med dem, och
        tag dig omkostnaderna fr dem, s att de kunna lta raka sina
        huvuden.  D skola alla frst att intet av allt det som har
        blivit dem sagt om dig ger ngon grund, utan att ocks du
        vandrar efter lagen och hller den.
021:025 Vad ter angr de hedningar som hava kommit till tro, s hava vi
        hr beslutit och jmvl skrivit till dem, att de bra taga sig
        till vara fr ktt frn avgudaoffer och fr blod och fr kttet
        av frkvvda djur och fr otukt.

021:026 S tog d Paulus mnnen med sig och lt fljande dag helga sig
        tillsammans med dem; sedan gick han in i helgedomen och gav till
        knna nr den tid skulle g till nda, fr vilken de hade ltit
        helga sig, den tid fre vars utgng offer skulle frambras fr
        var och en srskild av dem.

021:027 Nr de sju dagarna nstan voro ute, fingo judarna frn provinsen
        Asien se honom i helgedomen och uppviglade d allt folket.  Och
        de grepo honom
021:028 och ropade: I mn av Israel, kommen till hjlp!  Hr r den man
        som allestdes lr alla sdant som r emot vrt folk och emot
        lagen och emot denna plats.  Drtill har han nu ock frt greker
        in i helgedomen och oskrat denna heliga plats.
021:029 De hade nmligen frut sett efesiern Trofimus i staden
        tillsammans med honom och menade att Paulus hade frt denne in i
        helgedomen.
021:030 Och hela staden kom i rrelse, och folket skockade sig
        tillsammans.  Och d de nu hade gripit Paulus, slpade de honom
        ut ur helgedomen, varefter portarna genast stngdes igen.

021:031 Men just som de stodo frdiga att drpa honom, anmldes det hos
        versten fr den romerska vakten att hela Jerusalem var i
        uppror.
021:032 Denne tog d strax med sig krigsmn och hvitsmn och skyndade
        ned till dem.  Och nr de fingo se versten och krigsmnnen,
        upphrde de att sl Paulus
021:033 versten gick d fram och tog honom i frvar och bjd att man
        skulle fngsla honom med tv kedjor.  Och han frgade vem han var
        och vad han hade gjort.
021:034 Men bland folket ropade den ene s, den andre s.  D han allts
        fr larmets skull icke kunde f ngot skert besked, bjd han
        att man skulle fra honom till kasernen.
021:035 Och nr han kom fram till trappan, trngde folket s vldsamt
        p, att han mste bras av krigsmnnen,
021:036 ty folkhopen fljde efter och skriade: Bort med honom!

021:037 D nu Paulus skulle fras in i kasernen, sade han till versten:
        Tillstdjes det mig att sga ngot till dig?  Han svarade: Kan
        du tala grekiska?
021:038 r du d icke den egyptier som fr en tid sedan stllde till
        'dolkmnnens' uppror, de fyra tusens, och frde dem ut i
        knen?
021:039 D svarade Paulus: Nej, jag r en judisk man frn Tarsus,
        medborgare allts i en betydande stad i Cilicien.  Men jag beder
        dig, tillstd mig att tala till folket.
021:040 Och han tillstadde honom det.  D gav Paulus frn trappan, dr
        han stod, med handen ett tecken t folket.  Och sedan dr hade
        blivit helt tyst, talade han till dem p hebreiska och sade:

022:001 Brder och fder, hren vad jag nu infr eder vill tala till
        mitt frsvar.
022:002 Nr de hrde att han talade till dem p hebreiska, blevo de nnu
        mer stilla.  Och han fortsatte:
022:003 Jag r en judisk man, fdd i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad
        hr i staden och undervisad vid Gamaliels ftter, efter fdernas
        lag i all dess strnghet.  Och jag var en man som nitlskade fr
        Gud, ssom I allasammans i dag gren.
022:004 Jag frfljde 'den vgen' nda till dds, och bde mn och
        kvinnor lt jag binda och stta i fngelse;
022:005 det vittnesbrdet kan versteprsten och de ldstes hela rd
        giva mig.  Ocks fick jag av dem brev till brderna i Damaskus;
        och jag begav mig dit, fr att fngsla jmvl dem som voro dr
        och fra dem till Jerusalem, s att de kunde bliva straffade.

022:006 Men nr jag var p vgen och nalkades Damaskus, hnde sig vid
        middagstiden att ett starkt sken frn himmelen pltsligt
        kringstrlade mig.
022:007 Och jag fll ned till marken och hrde d en rst som sade till
        mig: 'Saul, Saul, varfr frfljer du mig?'
022:008 D svarade jag: 'Vem r du, Herre?'  Han sade till mig: 'Jag r
        Jesus frn Nasaret, den som du frfljer.'
022:009 Och de som voro med mig sgo vl skenet, men hrde icke rsten
        av den som talade till mig.
022:010 D frgade jag: 'Vad skall jag gra, Herre?'  Och Herren svarade
        mig: 'St upp och g in i Damaskus; dr skall allt det bliva dig
        sagt, som r dig frelagt att gra.'
022:011 Men eftersom jag, till fljd av det starka skenet, icke mer
        kunde se togo mina fljeslagare mig vid handen och ledde mig, s
        att jag kom in i Damaskus.
022:012 Dr fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott
        vittnesbrd om sig av alla judar som bodde dr.
022:013 Denne kom nu och trdde fram till mig och sade: 'Saul, min
        broder, hav din syn igen.'  Och i samma stund fick jag min syn
        igen och sg upp p honom.
022:014 D sade han: 'Vra fders Gud har utsett dig till att knna hans
        vilja och till att se den Rttfrdige och hra ord frn hans
        mun.
022:015 Ty du skall vara hans vittne infr alla mnniskor och vittna om
        vad du har sett och hrt.
022:016 Varfr drjer du d nu?  St upp och lt dpa dig och avtv dina
        synder, och kalla drvid hans namn.'

022:017 Men nr jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, hnde sig,
        medan jag bad i helgedomen, att jag fll i hnryckning
022:018 och sg honom och hrde honom sga till mig: 'Skynda dig med
        hast bort ifrn Jerusalem; ty de skola icke hr taga emot ditt
        vittnesbrd om mig.'
022:019 Men jag sade: 'Herre, de veta sjlva att det var jag som
        verallt i synagogorna lt fngsla och gissla dem som trodde p
        dig.
022:020 Och nr Stefanus', ditt vittnes, blod utgts, var ock jag
        tillstdes och gillade vad som skedde och vaktade de mns
        klder, som ddade honom.'
022:021 D sade han till mig: G; jag vill snda dig stad lngt bort
        till hedningarna.'

022:022 nda till dess att han sade detta hade de hrt p honom.  Men nu
        hovo de upp sin rst och ropade: Bort ifrn jorden med den
        mnniskan!  Det r icke tillbrligt att en sdan fr leva.
022:023 D de s skriade och drvid revo av sig sina klder och kastade
        stoft upp i luften,
022:024 bjd versten att man skulle fra in honom i kasernen, och gav
        befallning om att man skulle frhra honom under gisselslag, s
        att han finge veta varfr de s ropade mot honom.
022:025 Men nr de redan hade strckt ut honom till gissling, sade
        Paulus till den hvitsman som stod dr: r det lovligt fr eder
        att gissla en romersk medborgare, och det utan dom och
        rannsakning?
022:026 Nr hvitsmannen hrde detta, gick han till versten och
        underrttade honom hrom och sade: Vad r det du tnker gra?
        Mannen r ju romersk medborgare.
022:027 D gick versten dit och frgade honom: Sg mig, r du
        verkligen romersk medborgare?  Han svarade: Ja.
022:028 versten sade d: Mig har det kostat en stor summa penningar att
        kpa den medborgarrtten.  Men Paulus sade: Jag dremot har den
        redan genom fdelsen.
022:029 Mnnen som skulle hava frhrt honom drogo sig d strax undan
        och lmnade honom.  Och nr versten nu hade ftt veta att han
        var romersk medborgare, blev ocks han frskrckt, vid tanken p
        att han hade ltit fngsla honom.

022:030 D han emellertid ville f skert besked om varfr Paulus
        anklagades av judarna, lt han dagen drefter taga av honom
        bojorna och bjd versteprsterna och hela Stora rdet att komma
        tillsammans.  Sedan lt han fra Paulus ditned och stllde honom
        infr dem.

023:001 Och Paulus fste gonen p Rdet och sade: Mina brder, allt
        intill denna dag har jag vandrat infr Gud med ett i allo gott
        samvete.
023:002 D befallde versteprsten Ananias dem som stodo bredvid honom,
        att de skulle sl honom p munnen.
023:003 Paulus sade d till honom: Gud skall sl dig, du vitmenade
        vgg.  Du sitter hr fr att dma mig efter lagen, och nd
        bjuder du, tvrtemot lagen, att man skall sl mig!
023:004 D sade de som stodo drbredvid: Smdar du Guds versteprst?
023:005 Paulus svarade: Jag visste icke, mina brder, att han var
        versteprst.  Det r ju skrivet: 'Mot en hvding i ditt folk
        skall du icke tala onda ord.'

023:006 Nu hade Paulus mrkt att den ena delen av dem utgjordes av
        sadducer och den andra av fariser.  Drfr sade han med
        ljudelig rst infr Rdet: Mina brder, jag r faris, en
        avkomling av fariser.  Det r fr vrt hopps skull, fr de
        ddas uppstndelses skull, som jag str hr infr rtta.
023:007 Knappt hade han sagt detta, frrn en strid uppstod mellan
        fariserna och sadducerna, s att hopen blev delad.
023:008 Sadducerna sga nmligen att det icke finnes ngon
        uppstndelse, ej heller ngon ngel eller ande, men fariserna
        beknna sig tro p bde det ena och det andra.
023:009 Och man begynte ropa och larma; och ngra skriftlrde som hrde
        till farisernas parti stodo upp och begynte ivrigt disputera
        med de andra och sade: Vi finna intet ont hos denne
        man.  Kanhnda har en ande eller en ngel verkligen talat med
        honom.
023:010 D nu en s hftig strid hade uppsttt, fruktade versten att de
        skulle slita Paulus i stycken, och bjd manskapet g ned och
        rycka honom undan dem och fra honom till kasernen.
023:011 Natten drefter kom Herren och stod framfr honom och sade: Var
        vid gott mod; ty ssom du har vittnat om mig i Jerusalem, s
        mste du ock vittna i Rom.

023:012 Nr det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och
        frpliktade sig med dyr ed att varken ta eller dricka, frrn
        de hade drpt Paulus.
023:013 Och det var mer n fyrtio mn som s hade sammansvurit sig.
023:014 Dessa gingo till versteprsterna och de ldste och sade: Vi
        hava med dyr ed frpliktat oss att ingenting smaka, frrn vi
        hava drpt Paulus.
023:015 S mn I nu, tillsammans med Rdet, hemstlla hos versten att
        han lter fra honom ned till eder, detta under fregivande att
        I tnken grundligare underska hans sak.  Vi skola d vara redo
        att rja honom ur vgen, innan han hinner fram.

023:016 Men Paulus' systerson fick hra om frstet.  Han kom drfr till
        kasernen och gick ditin och omtalade fr Paulus vad han hade
        hrt.
023:017 Paulus bad d att en av hvitsmnnen skulle komma till honom,
        och sade: Fr denne yngling till versten; ty han har en
        underrttelse att lmna honom.
023:018 Denne tog honom d med sig och frde honom till versten och
        sade: Fngen Paulus har kallat mig till sig och bett mig fra
        denne yngling till dig, ty han har ngot att sga dig.
023:019 D tog versten honom vid handen och gick avsides med honom och
        frgade honom: Vad r det fr en underrttelse du har att lmna
        mig?
023:020 Han svarade: Judarna hava kommit verens om att bedja dig att
        du i morgon lter fra Paulus ned till Rdet, detta under
        fregivande att det tnker skaffa sig grundligare kunskap om
        honom.
023:021 Gr dem nu icke till viljes hri; ty mer n fyrtio av dem ligga
        i frst fr honom och hava med dyr ed frpliktat sig att varken
        ta eller dricka, frrn de hava rjt honom ur vgen.  Och nu ro
        de redo och vnta allenast p att du skall bevilja deras
        begran.
023:022 versten bjd d ynglingen att icke fr ngon omtala att han
        hade yppat detta fr honom, och lt honom sedan g.

023:023 Drefter kallade han till sig tv av hvitsmnnen och sade till
        dem: Lten tv hundra krigsmn gra sig redo att i natt vid
        tredje timmen avg till Cesarea, s ock sjuttio ryttare och tv
        hundra spjutbrare.
023:024 Och han tillsade dem att skaffa snor, som de skulle lta Paulus
        rida p s att han oskadd kunde fras till landshvdingen Felix.
023:025 Och han skrev ett brev, s lydande:

023:026 Klaudius Lysias hlsar den dle landshvdingen Felix.

023:027 Denne man blev gripen av judarna, och det var nra att han hade
        blivit ddad av dem.  D kom jag tillstdes med mitt manskap och
        tog honom ifrn dem, sedan jag hade ftt veta att han var
        romersk medborgare.
023:028 Men d jag ocks ville veta vad de anklagade honom fr, lt jag
        stlla honom infr deras Stora rd.
023:029 Jag fann d att anklagelsen mot honom gllde ngra tvistefrgor
        i deras lag, men att han icke var anklagad fr ngot som
        frtjnade dd eller fngelse.
023:030 Sedan har jag ftt knnedom om att ngot anslag frehaves mot
        honom, och drfr snder jag honom nu strax till dig.  Jag har
        jmvl bjudit hans anklagare att infr dig fra sin talan mot
        honom.

023:031 S togo nu krigsmnnen Paulus, ssom det hade blivit dem
        befallt, och frde honom om natten till Antipatris.
023:032 Dagen drefter vnde de sjlva tillbaka till kasernen och lto
        ryttarna frdas vidare med honom.
023:033 Nr dessa kommo till Cesarea, lmnade de fram brevet till
        landshvdingen och frde jmvl Paulus fram infr honom.
023:034 Sedan han hade lst brevet, frgade han frn vilket landskap han
        var; och nr han hade ftt veta att han var frn Cilicien, sade
        han:
023:035 Jag skall hra vad du har att sga, nr ocks dina anklagare
        hava kommit tillstdes.  Och s bjd han att man skulle frvara
        honom i Herodes' borg.

024:001 Fem dagar drefter for versteprsten Ananias ditned med ngra
        av de ldste och en sakfrare, Tertullus; dessa anmlde infr
        landshvdingen klagoml mot Paulus.
024:002 Och sedan denne hade blivit frekallad, begynte Tertullus sitt
        anklagelsetal; han sade:
024:003 Att vi genom dig tnjuta mycken frid och ro, och att genom din
        frsorg, dle Felix, goda tgrder hava blivit vidtagna fr
        detta folk, det erknna vi p allt stt och allestdes, med
        mnga tacksgelser.
024:004 Men fr att icke alltfr lnge besvra dig beder jag att du, i
        din mildhet, ville hra allenast ngra f ord av oss.
024:005 Vi hava funnit att denne r en frdrvlig man, som uppvcker
        strid bland alla judar i hela vrlden, och att han r en
        huvudman fr nasarernas parti.
024:006 Han har ock frskt att oskra helgedomen; drfr grepo vi
        honom,
024:007
024:008 och du kan nu sjlv anstlla rannsakning med honom och s skaffa
        dig knnedom om allt det som vi anklaga honom fr.

024:009 De andra judarna instmde hri och pstodo att det frhll sig
        s.

024:010 D landshvdingen nu gav tecken t Paulus att han skulle tala,
        tog han till orda och sade:
        Eftersom jag vet att du nu i mnga r har varit domare ver
        detta folk, frsvarar jag min sak med frimodighet.
024:011 Du kan sjlv ltt frvissa dig om att det icke r mer n tolv
        dagar sedan jag kom upp till Jerusalem fr att tillbedja.
024:012 Och varken i helgedomen eller i synagogorna eller ute i staden
        har man funnit mig tvista med ngon eller stlla till
        folkskockning.
024:013 Ej heller kunna de infr dig bevisa det som de nu anklaga mig
        fr.
024:014 Men det beknner jag fr dig att jag, i enlighet med 'den
        vgen', vilken de kalla en partimening, s tjnar mina fders
        Gud, att jag tror allt vad som r skrivet i lagen och i
        profeterna,
024:015 och att jag har samma hopp till Gud som dessa hysa, att de dda
        skola uppst, bde rttfrdiga och orttfrdiga.
024:016 Drfr lgger ocks jag mig vinn om att alltid hava ett okrnkt
        samvete infr Gud och mnniskor.

024:017 S kom jag nu, efter flera rs frlopp, tillbaka fr att
        verlmna ngra allmosor till mitt folk och fr att frambra
        offer.
024:018 Drunder ptrffades jag i helgedomen, sedan jag hade ltit
        helga mig, utan att hava vllat ngon folkskockning eller ngot
        larm,
024:019 av ngra judar frn provinsen Asien, vilka nu borde vara hr
        tillstdes infr dig och framstlla sina klagoml, om de hava
        ngot att anklaga mig fr.
024:020 Eller ock m dessa som ro hr tillstdes sga vad ortt de
        funno mig skyldig till, nr jag stod infr Stora rdet,
024:021 om det icke skulle vara i frga om detta enda ord, som jag
        ljudeligen uttalade, dr jag stod ibland dem: 'Det r fr de
        ddas uppstndelses skull som jag i dag str infr rtta hr
        bland eder.'

024:022 Men Felix, som mycket vl knde till den vgen, uppskt
        mlet och sade: Nr versten Lysias kommer hit ned, vill jag
        underska eder sak.
024:023 Och han befallde hvitsmannen att hlla honom i frvar, dock s,
        att man skulle behandla honom milt och icke hindra ngon av hans
        nrmaste frn att vara honom till tjnst.

024:024 Ngon tid drefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru
        Drusilla, som var judinna; och han lt hmta Paulus och hrde
        honom om tron p Kristus Jesus.
024:025 Men nr Paulus talade med dem om rttfrdighet och
        terhllsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix
        frskrckt och sade: G din vg fr denna gng; nr jag fr
        lglig tid, vill jag kalla dig till mig.
024:026 Han hoppades ocks att han skulle f penningar av Paulus, varfr
        han ock ganska ofta lt hmta honom och samtalade med honom.

024:027 Nr tv r voro frlidna, fick Felix till eftertrdare Porcius
        Festus.  Och eftersom Felix ville gra judarna sig bevgna,
        lmnade han Paulus kvar i fngelset.

025:001 Tre dagar efter det att Festus hade tilltrtt hvdingdmet for
        han frn Cesarea upp till Jerusalem.
025:002 versteprsterna och de frnmsta bland judarna anmlde d infr
        honom klagoml mot Paulus.
025:003 Fr att f denne i sitt vld anhllo de hos Festus och begrde
        ssom en ynnest, att han skulle lta hmta honom till
        Jerusalem.  De ville nmligen lgga frst fr honom, s att de
        kunde dda honom under vgen.
025:004 Festus svarade d att Paulus hlls i frvar i Cesarea, och att
        han sjlv tnkte inom kort fara dit tillbaka.
025:005 Och han tillade: De bland eder som det vederbr m allts fara
        dit ned med mig och framlgga sin anklagelse mot mannen, om han
        r skyldig till ngot ont.

025:006 Sedan han hade vistats hos dem hgst tta eller tio dagar, kom
        han ter ned till Cesarea.  Dagen drefter satte han sig p
        domarstet och bjd att Paulus skulle fras fram.
025:007 Nr denne hade infunnit sig, omringades han av de judar som hade
        kommit ned frn Jerusalem, och dessa framstllde nu mnga svra
        beskyllningar.  Men de frmdde icke bevisa dem,
025:008 ty Paulus frsvarade sig och visade att han icke p ngot stt
        hade frsyndat sig, vare sig mot judarnas lag eller mot
        helgedomen eller mot kejsaren.
025:009 Men Festus ville gra judarna sig bevgna och frgade Paulus och
        sade: Vill du fara upp till Jerusalem och dr st till rtta
        infr mig i denna sak?
025:010 Paulus svarade: Jag str hr infr kejserlig domstol, och av
        sdan domstol br jag dmas.  Mot judarna har jag intet ortt
        gjort, ssom du sjlv mycket vl vet.
025:011 Om jag nu eljest r skyldig till ngot ortt och har gjort ngot
        som frtjnar dden, s vill jag icke undandraga mig att d; men
        om deras anklagelser mot mig ro utan grund, s kan ingen giva
        mig till pris t dem.  Jag vdjar till kejsaren.--
025:012 Sedan Festus drefter hade verlagt med sitt rd, svarade han:
        Till kejsaren har du vdjat, till kejsaren skall du ock f
        fara.

025:013 Efter ngra dagars frlopp kommo konung Agrippa och Bernice till
        Cesarea och hlsade p hos Festus.
025:014 Medan de nu i flera dagar vistades dr, framlade Festus Paulus'
        sak fr konungen och sade: Felix har hr lmnat efter sig en
        man ssom fnge;
025:015 och nr jag var i Jerusalem, anmlde judarnas versteprster och
        ldste klagoml mot honom och begrde att han skulle dmas
        skyldig.
025:016 Men jag svarade dem att det icke var romersk sed att prisgiva
        ngon mnniska, frrn den anklagade hade ftt st ansikte mot
        ansikte med sina anklagare och haft tillflle att frsvara sig
        mot anklagelsen.
025:017 Sedan de hade kommit med mig hit, satte jag mig allts utan
        uppskov, dagen drefter, p domarstet och bjd att mannen
        skulle fras fram.
025:018 Men nr hans anklagare upptrdde, anfrde de mot honom ingen
        beskyllning fr sdana frbrytelser som jag hade tnkt mig;
025:019 de voro allenast i tvist med honom om ngra frgor som rrde
        deras srskilda gudsdyrkan, och angende en viss Jesus, som r
        dd, men om vilken Paulus pstod att han lever.
025:020 D jag var villrdig huru jag skulle gra med underskningen
        hrom, frgade jag om han ville fara till Jerusalem och dr st
        till rtta i denna sak.
025:021 Nr Paulus d sade sig vilja vdja till kejsaren och begrde att
        bliva hllen i frvar, fr att sedan underg rannsakning infr
        honom, bjd jag att han skulle hllas i frvar, till dess jag
        kunde snda honom till kejsaren.
025:022 D sade Agrippa till Festus: Jag skulle ocks sjlv grna vilja
        hra den mannen.  Han svarade: I morgon skall du f hra
        honom.

025:023 Dagen drefter kommo allts Agrippa och Bernice, med stor stt,
        och gingo in i domsalen, tillika med verstarna och de frnmsta
        mnnen i staden; och p Festus' befallning blev Paulus infrd.
025:024 D sade Festus: Konung Agrippa, och alla I andra som ren har
        tillstdes med oss, I sen hr den man fr vilkens skull hela
        hopen av judar, bde i Jerusalem och hr, har legat ver mig med
        sina rop att han icke borde f leva lngre.
025:025 Jag fr min del har kommit till insikt om att han icke har gjort
        ngot som frtjnar dden;
025:026 men d han nu sjlv har vdjat till kejsaren, har jag beslutit
        att snda honom till denne.  Jag har emellertid icke ngot skert
        besked om honom att giva min hge herre, nr jag skriver.  Drfr
        har jag frt honom fram infr eder, och frst och frmst infr
        dig, konung Agrippa, fr att jag, efter det att rannsakning har;
        blivit hllen, skall f veta vad jag br skriva.
025:027 Ty det synes mig vara orimligt att snda stad en fnge, utan
        att p samma gng giva till knna vad han r anklagad fr.

026:001 Agrippa sade nu till Paulus: Det tillstdjes dig att tala fr
        din sak.  D rckte Paulus ut handen och talade s till sitt
        frsvar:

026:002 Jag skattar mig lycklig att jag, i frga om allt det som
        judarna anklaga mig fr, i dag skall frsvara mig infr dig,
        konung Agrippa,
026:003 som s vl knner judarnas alla stadgar och tvistefrgor.  Drfr
        beder jag dig hra mig med tlamod.

026:004 Hurudant mitt liv allt ifrn ungdomen har varit, det veta alla
        judar, ty jag har ju frn tidiga r framlevat det bland mitt
        folk och i Jerusalem.
026:005 Och sedan lng tid tillbaka knna de om mig--sframt de nu
        vilja tillst det--att jag har tillhrt det strngaste partiet
        i vr gudsdyrkan och levat ssom faris.
026:006 Och nu str jag hr till rtta fr vrt hopp om det som Gud har
        lovat vra fder,
026:007 det vartill ock vra tolv stammar, under det de tjna Gud med
        iver bde natt och dag, hoppas att n fram.  Fr det hoppets
        skull, o konung, r jag anklagad av judarna.
026:008 Varfr hlles det d bland eder fr otroligt att Gud uppvcker
        dda?

026:009 Jag fr min del menade allts att jag med all makt borde strida
        mot Jesu, nasarens, namn;
026:010 s gjorde jag ock i Jerusalem.  Och mnga av de heliga
        insprrade jag i fngelse, sedan jag av versteprsterna hade
        ftt fullmakt drtill; och nr man ville dda dem, rstade ock
        jag drfr.
026:011 Och verallt i synagogorna frskte jag, gng p gng, att genom
        straff tvinga dem till hdelse.  I mitt raseri mot dem gick jag
        s lngt, att jag frfljde dem till och med nda in i utlndska
        stder.

026:012 Nr jag nu i detta rende var p vg till Damaskus, med fullmakt
        och uppdrag frn versteprsterna,
026:013 fick jag under min frd, o konung, mitt p dagen se ett sken
        frn himmelen, klarare n solens glans, kringstrla mig och mina
        fljeslagare.
026:014 Och vi fllo alla ned till jorden, och jag hrde d en rst sga
        till mig p hebreiska: 'Saul, Saul, varfr frfljer du mig'?
        Det r dig svrt att spjrna mot udden.'
026:015 D sade jag: 'Vem r du, Herre?'  Herren svarade: 'Jag r Jesus,
        den som du frfljer.
026:016 Men res dig upp och st p dina ftter; ty drfr har jag visat
        mig fr dig, att jag har velat utse dig till en tjnare och ett
        vittne, som skall vittna bde om huru du nu har sett mig, och om
        huru jag vidare skall uppenbara mig fr dig.
026:017 Och jag skall rdda dig svl frn ditt eget folk som frn
        hedningarna.  Ty till dem snder jag dig,
026:018 fr att du skall ppna deras gon, s att de omvnda sig frn
        mrkret till ljuset, och frn Satans makt till Gud, p det att
        de m, genom tron p mig, undf syndernas frltelse och f sin
        lott bland dem som ro helgade.'

026:019 S blev jag d, konung Agrippa, icke ohrsam mot den himmelska
        synen,
026:020 utan predikade frst fr dem som voro i Damaskus och i
        Jerusalem, och sedan ver hela judiska landet och fr
        hedningarna, att de skulle gra bttring och omvnda sig till
        Gud och gra sdana grningar som tillhra bttringen.
026:021 Fr denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen
        och frskte att dda mig.

026:022 Genom den hjlp som jag har undftt av Gud str jag allts nnu
        i dag ssom ett vittne infr bde sm och stora; och jag sger
        intet annat, n vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,
026:023 nmligen att Messias skulle lida och, ssom frstlingen av dem
        som uppst frn de dda, bra budskap om ljuset, svl till vrt
        eget folk som till hedningarna.

026:024 Nr han p detta satt frsvarade sig, utropade Festus: Du r
        frn dina sinnen, Paulus; den myckna lrdomen gr dig frryckt.
026:025 Men Paulus svarade: Jag r icke frn mina sinnen, dle Festus;
        jag talar sanna ord med lugn besinning.
026:026 Konungen knner vl till dessa ting; drfr talar jag ocks
        frimodigt infr honom.  Ty jag kan icke tro att ngot av detta r
        honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i ngon undangmd
        vr.
026:027 Tror du profeterna, konung Agrippa?  Jag vet att du tror dem.

026:028 D sade Agrippa till Paulus: Fga fattas att du vertalar mig
        och gr mig till kristen.
026:029 Paulus svarade: Vare sig det fattas litet eller fattas mycket,
        skulle jag nska infr Gud att icke allenast du, utan alla som i
        dag hra mig, mtte bliva sdana som jag r, dock med undantag
        av dessa bojor.

026:030 Drefter stod konungen upp, och med honom landshvdingen och
        Bernice och de som sutto dr tillsammans med dem.
026:031 Och nr de gingo drifrn, talade de med varandra och sade: Den
        mannen har icke gjort ngot som frtjnar dd eller fngelse.
026:032 Och Agrippa sade till Festus: Denne man hade vl kunnat
        frigivas, om han icke hade vdjat till kejsaren.

027:001 Nr det nu var beslutet att vi skulle avsegla till Italien, blev
        Paulus jmte ngra andra fngar verlmnad t en hvitsman, vid
        namn Julius, som tillhrde den kejserliga vakten.
027:002 Och vi gingo ombord p ett skepp frn Adramyttium, som skulle
        anlpa provinsen Asiens kuststder.  S lade vi ut, och vi hade
        med oss Aristarkus, en macedonier frn Tessalonika.
027:003 Dagen drefter lade vi till vid Sidon.  Och Julius, som bemtte
        Paulus med vlvilja, tillstadde honom att beska sina vnner dr
        och tnjuta deras omvrdnad.
027:004 Nr vi hade lagt ut drifrn, seglade vi under Cypern, eftersom
        vinden lg emot.
027:005 Och sedan vi hade seglat ver havet, utanfr Cilicien och
        Pamfylien, landade vi vid Myrra i Lycien.
027:006 Dr trffade hvitsmannen p ett skepp frn Alexandria, som
        skulle segla till Italien, och p det frde han oss ombord.
027:007 Under en lngre tid gick nu seglingen lngsamt, och vi kommo med
        knapp nd inemot Knidus.  Och d vinden icke var oss gynnsam,
        seglade vi in under Kreta vid Salmone.
027:008 Det var med knapp nd som vi kommo dr frbi och hunno fram till
        en ort som kallades Goda hamnarna, icke lngt frn staden Lasea.

027:009 Hrunder hade ganska lng tid hunnit frflyta, och sjfarten
        begynte redan vara osker; fastedagen var nmligen redan
        frbi.  Paulus varnade dem d
027:010 och sade: I mn, jag ser att denna sjresa kommer att medfra
        vedervrdigheter och stor olycka, icke allenast fr last och
        skepp, utan ock fr vra liv.
027:011 Men hvitsmannen trodde mer p styrmannen och skepparen n p
        det som Paulus sade.
027:012 Och d hamnen icke lg vl till fr vervintring, var flertalet
        av den meningen att man borde lgga ut drifrn och frska om
        man kunde komma fram till Fenix, en hamn p Kreta, som ligger
        skyddad mot sydvst och nordvst; dr skulle de sedan stanna
        ver vintern.
027:013 Och d nu en lindrig sunnanvind blste upp, menade de sig hava
        mlet vunnet, och lyfte ankar och foro ttt utmed Kreta.

027:014 Men icke lngt drefter kom en vldsam stormvind farande ned
        frn n; det var den s kallade nordostorkanen.
027:015 D skeppet av denna rycktes med och icke kunde hllas upp mot
        vinden, gvo vi efter och lto det driva.
027:016 Nr vi kommo under en liten  som hette Kauda, frmdde vi dock,
        fastn med knapp nd, brga skeppsbten.
027:017 Sedan manskapet hade dragit upp den, tillgrepo de
        ndhjlpsmedel och slogo tg om skeppet.  Och d de fruktade att
        bliva kastade p Syrtenrevlarna, lade de ut drivankare och lto
        skeppet s driva.
027:018 Och eftersom vi alltjmt hrt ansattes av stormen, vrkte de
        dagen drefter en del av lasten ver bord.
027:019 P tredje dagen kastade de med egna hnder ut skeppsredskapen.
027:020 Och d under flera dagar varken sol eller stjrnor hade synts,
        och stormen lg ganska hrt p, hade vi icke mer ngot hopp om
        rddning.

027:021 D nu mnga funnos som ingenting ville frtra, trdde Paulus
        upp mitt ibland dem och sade: I mn, I haden bort lyda mig och
        icke avsegla frn Kreta; I haden d kunnat spara eder dessa
        vedervrdigheter och denna olycka.
027:022 Men nu uppmanar jag eder att vara vid gott mod, ty ingen av eder
        skall frlora sitt liv; allenast skeppet skall g frlorat.
027:023 Ty i natt kom en ngel frn den Gud som jag tillhr, och som jag
        ocks tjnar, och stod bredvid mig och sade:
027:024 'Frukta icke, Paulus.  Du skall komma att st infr kejsaren; och
        se, Gud har sknkt dig alla dem som segla med dig.'
027:025 Varen drfr vid gott mod, I mn; ty jag har den frtrstan till
        Gud, att s skall ske som mig r sagt.
027:026 Men p en  mste vi bliva kastade.

027:027 Nr vi nu den fjortonde natten drevo omkring p Adriatiska
        havet, tyckte sjmnnen sig vid midnattstiden finna att de
        nrmade sig ngot land.
027:028 De lodade d och funno tjugu famnars djup.  Nr de hade kommit
        ett litet stycke lngre fram lodade de ter och funno femton
        famnars djup.
027:029 D fruktade de att vi skulle stta p ngot skarpt grund, och
        kastade drfr ut fyra ankaren frn akterskeppet och lngtade
        efter att det skulle dagas.
027:030 Sjmnnen ville emellertid fly ifrn skeppet och firade ned
        skeppsbten i havet, under fregivande att de tnkte fra ut
        ankaren ifrn frskeppet.
027:031 D sade Paulus till hvitsmannen och krigsmnnen: Om icke dessa
        stanna kvar p skeppet, s kunnen I icke rddas.
027:032 D hggo krigsmnnen av de tg som hllo skeppsbten, och lto
        den fara.

027:033 Medan det nu hll p att dagas, uppmanade Paulus alla att taga
        sig mat och sade: Det r i dag fjorton dagar som I haven vntat
        och frblivit fastande, utan att frtra ngot.
027:034 Drfr uppmanar jag eder att taga eder mat; detta skall
        frhjlpa eder till rddning.  Ty p ingen av eder skall ett
        huvudhr g frlorat.
027:035 Nr han hade sagt detta, tog han ett brd och tackade Gud i
        allas syn och brt det och begynte ta.
027:036 D blevo alla de andra vid gott mod och togo sig mat, ocks de.
027:037 Och vi voro p skeppet tillsammans tv hundra sjuttiosex
        personer.
027:038 Sedan de hade tit sig mtta, lttade de skeppet genom att kasta
        vetelasten i havet.

027:039 Nr det blev dag, knde de icke igen landet; men de blevo varse
        en vik med lg strand och beslto d att, om mjligt, lta
        skeppet driva upp p denna.
027:040 De kapade s ankartgen p bda sidor och lmnade ankarna kvar i
        havet; tillika lsgjorde de rodren och hissade frseglet fr
        vinden och styrde mot stranden.
027:041 De sttte d p ett rev och lto skeppet g upp p det.  Dr
        fastnade frskeppet och blev stende orrligt, men akterskeppet
        begynte brytas snder av vgsvallet.
027:042 D ville krigsmnnen dda fngarna, fr att ingen skulle kunna
        fly undan simmande.
027:043 Men hvitsmannen ville rdda Paulus och hindrade dem drfr i
        deras uppst, och bjd att de simkunniga frst skulle kasta sig
        i vattnet och ska komma i land,
027:044 och att drefter de vriga skulle giva sig ut, somliga p
        plankor, andra p spillror av skeppet.  S lyckades det fr alla
        att komma vlbehllna i land.

028:001 Frst sedan vi hade blivit rddade, fingo vi veta att n hette
        Malta.
028:002 Och infdingarna visade oss en icke vanlig vlvilja; de tnde
        upp en eld och togo oss alla med sig dit, fr det pkommande
        regnets och fr kldens skull.
028:003 Nr Paulus d tog upp ett fng torra kvistar som han lade p
        elden, kom, i fljd av hettan, en huggorm fram drur och hgg
        sig fast vid hans hand.
028:004 D infdingarna fingo se ormen hnga dr vid hans hand, sade de
        till varandra: Helt visst r denne man en drpare, som
        rttvisans gudinna icke tillstdjer att leva, om han nu ock har
        blivit rddad undan havet.
028:005 Men han skakade ormen ifrn sig i elden och led ingen skada.
028:006 De vntade att han skulle svlla upp eller helt pltsligt falla
        ned dd; men nr de efter lng vntan fingo se att intet ont
        vederfors honom, ndrade de mening och sade att han var en gud.

028:007 I nrheten av detta stlle var en lantgrd, som tillhrde den
        frnmste mannen p n, en som hette Publius; denne tog
        vlvilligt emot oss och gav oss hrbrge i tre dagar.
028:008 Nu hnde sig att Publius' fader lg sjuk i en magsjukdom med
        feberanfall.  Paulus gick d in till honom och bad och lade
        hnderna p honom och gjorde honom frisk.
028:009 Men nr detta hade skett, kommo ocks de av ns vriga inbyggare
        som hade ngon sjukdom till honom och blevo botade.
028:010 Och de bevisade oss ra p mngahanda stt; och nr vi skulle
        avsegla, frsgo de oss med vad vi behvde.

028:011 D tre mnader voro frlidna, avseglade vi p ett skepp som hade
        legat vid n ver vintern; det var frn Alexandria och bar
        Tvillinggudarnas bilder.
028:012 Och vi lade till vid Syrakusa och stannade dr i tre dagar.
028:013 Drifrn foro vi lngs kusten och kommo till Regium.  Dagen
        drefter fingo vi sunnanvind, och vi kommo s redan p andra
        dagen till Puteoli.
028:014 Dr trffade vi p brder, och hos dem stannade vi, p deras
        inbjudning, i sju dagar.

        P detta stt kommo vi till Rom.
028:015 S snart brderna dr fingo hra om oss, gingo de oss till mtes
        nda till Forum Appii och Tres Taberne.  Nr Paulus fick se dem,
        tackade han Gud och fick nytt mod.
028:016 Och d vi hade kommit in i Rom, tillstaddes det Paulus att bo
        fr sig sjlv, med den krigsman som skulle bevaka honom.

028:017 Tre dagar drefter kallade han tillhopa de frnmsta av judarna;
        och nr de hade kommit tillsammans, sade han till dem:
        Mina brder, fastn jag icke har gjort ngot mot vrt folk
        eller mot fdernas stadgar, blev jag likvl i Jerusalem
        verlmnad i romarnas hnder och frdes bort drifrn ssom
        fnge.
028:018 Och nr de hade anstllt rannsakning med mig, ville de giva mig
        ls, eftersom jag icke hade gjort ngot som frtjnade dden.
028:019 Men d judarna satte sig dremot, ndgades jag vdja till
        kejsaren; dock, icke som om jag hade ngon anklagelse att gra
        mot mitt folk.
028:020 Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig, fr att f se
        eder och tala med eder, ty det r fr Israels hopps skull som
        jag r bunden med denna kedja.

028:021 D svarade de honom: Vi hava icke frn Judeen mottagit ngon
        skrivelse om dig, ej heller har ngon av vra brder kommit och
        berttat eller sagt ngot ont om dig.
028:022 Men vi finna skligt att du lter oss hra huru du tnker.  Ty om
        det partiet r oss bekant att det allestdes mtes med
        gensgelse.

028:023 Sedan utsatte de en viss dag fr honom, och p den kommo nnu
        flera till honom i hans hrbrge.  D vittnade han fr dem om
        Guds rike och utlade vad drtill hr, och frskte att vertyga
        dem i frga om Jesus, med bevis bde ur Moses' lag och ur
        profeterna; drmed hll han p frn morgonen nda till aftonen.
028:024 Och somliga lto vertyga sig av det som han sade, men andra
        trodde icke.
028:025 Och d de icke kunde komma verens med varandra, gingo de sin
        vg, och drvid sade Paulus allenast detta ord: Rtt talade den
        helige Ande genom profeten Esaias till edra fder,
028:026 nr han sade:

          'G stad och sg till detta folk:
          Med hrande ron skolen I hra,
          och dock alls intet frst,
          och med seende gon skolen I se,
          och dock alls intet frnimma.
028:027   Ty detta folks hjrta har blivit frstockat;
          och med ronen hra de illa,
          och sina gon hava de tillslutit,
          s att de icke se med sina gon
          eller hra med sina ron
          eller frst med sina hjrtan
          och omvnda sig och bliva helade av mig'

028:028 Det mn I drfr veta: till hedningarna bar denna Guds frlsning
        blivit snd; de skola ock akta drp.
028:030 I tv hela r bodde han sedan kvar i en bostad som han sjlv
        hade hyrt.  Och alla som kommo till honom tog han emot;
028:031 och han predikade om Guds rike och undervisade om Herren Jesus
        Kristus med all frimodighet, utan att ngon hindrade honom dri.



Paulus' brev till romarna


001:001 Paulus, Jesu Kristi tjnare, kallad till apostel, avskild till
        att frkunna Guds evangelium,
001:002 vilket Gud redan frut genom sina profeter hade i heliga
        skrifter utlovat,
001:003 evangelium om hans Son, vilken ssom mnniska i kttet r fdd
        av Davids sd
001:004 och ssom helig andevarelse r med kraft bevisad vara Guds Son,
        allt ifrn uppstndelsen frn de dda, ja, evangelium om Jesus
        Kristus, vr Herre,
001:005 genom vilken vi hava ftt nd och apostlambete fr att, hans
        namn till ra, upprtta trons lydnad bland alla hednafolk,
001:006 bland vilka jmvl I ren, I som ren kallade och Jesu Kristi
        egna--
001:007 jag, Paulus, hlsar alla Guds lskade som bo i Rom, dem som ro
        kallade och heliga.  Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr
        Fader, och Herren Jesus Kristus.

001:008 Frst och frmst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus fr eder
        alla, drfr att man i hela vrlden talar om eder tro.
001:009 Ty Gud, som jag i min ande tjnar ssom frkunnare av evangelium
        om hans Son, han r mitt vittne, han vet huru oavltligt jag
        tnker p eder
001:010 och i mina bner alltid beder att jag dock nu omsider m f ett
        gynnsamt tillflle att komma till eder, om Gud s vill.
001:011 Ty jag lngtar efter att se eder, fr att jag m kunna meddela
        eder ngon andlig ndegva till att styrka eder;
001:012 jag menar: fr att jag i eder krets m tillsammans med eder f
        hmta hugnad ur vr gemensamma tro, eder och min.

001:013 Jag vill sga eder, mina brder, att jag ofta har haft i sinnet
        att komma till eder, fr att ocks bland eder f skrda ngon
        frukt, ssom bland vriga hednafolk; dock har jag allt hittills
        blivit hindrad.
001:014 Bde mot greker och mot andra folk, bde mot visa och mot ovisa
        har jag frpliktelser.
001:015 Drfr r jag villig att frkunna evangelium ocks fr eder som
        bon i Rom.

001:016 Ty jag blyges icke fr evangelium; ty det r en Guds kraft till
        frlsning fr var och en som tror, frst och frmst fr juden,
        s ock fr greken.
001:017 Rttfrdighet frn Gud uppenbaras nmligen dri, av tro till
        tro; s r ock skrivet: Den rttfrdige skall leva av tro.

001:018 Ty Guds vrede uppenbarar sig frn himmelen ver all ogudaktighet
        och orttfrdighet hos mnniskor som i orttfrdighet
        undertrycka sanningen.
001:019 Vad man kan knna om Gud r nmligen uppenbart bland dem; Gud
        har ju uppenbarat det fr dem.
001:020 Ty hans osynliga vsen, hans eviga makt och gudomshrlighet hava
        nda ifrn vrldens skapelse varit synliga, i det att de kunna
        frsts genom hans verk.  S ro de d utan urskt.
001:021 Ty fastn de hade lrt knna Gud, prisade och tackade de honom
        dock icke ssom Gud, utan frfllo till ffngliga tankar; och
        s blevo deras ofrstndiga hjrtan frmrkade.
001:022 Nr de bermde sig av att vara visa, blevo de drar
001:023 och bytte bort den ofrgnglige Gudens hrlighet mot belten,
        som voro avbilder av frgngliga mnniskor, ja ock av fglar
        och fyrfotadjur och krlande djur.
001:024 Drfr prisgav Gud dem i deras hjrtans begrelser t orenhet,
        s att de med varandra skndade sina kroppar.
001:025 De hade ju bytt bort Guds sanning mot lgn och tagit sig fr att
        dyrka och tjna det skapade framfr Skaparen, honom som r
        hgtlovad i evighet, amen.
001:026 Frdenskull gav Gud dem till pris t skamliga lustar: deras
        kvinnor utbytte det naturliga umgnget mot ett onaturligt;
001:027 sammalunda vergvo ock mnnen det naturliga umgnget med
        kvinnan och upptndes i lusta till varandra och bedrevo
        styggelse, man med man.  S fingo de p sig sjlva uppbra sin
        villas tillbrliga ln.
001:028 Och eftersom de icke hade aktat det ngot vrt att taga vara p
        sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris t ett ovrdigt
        sinnelag, till att bedriva otillbrliga ting.
001:029 S hava de blivit uppfyllda av allt slags orttfrdighet,
        ondska, girighet, elakhet; de ro fulla av avund, mordlust,
        trtlystnad, svek, vrngsinthet;
001:030 de ro rontasslare, frtalare, styggelser fr Gud,
        vldsverkare, vermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot
        sina frldrar,
001:031 ofrstndiga, trolsa, utan krlek till sina egna, utan
        barmhrtighet mot andra.
001:032 Och fastn de vl veta vad Gud har stadgat ssom rtt, att
        nmligen de som handla s frtjna dden, r det dem icke nog
        att sjlva s gra, de giva ock sitt bifall t andra som handla
        likas.

002:001 Drfr r du utan urskt, du mnniska, vem du n r, som dmer.
        Ty drmed att du dmer en annan frdmer du dig sjlv, eftersom
        du, som dmer den andre, sjlv handlar p samma stt.
002:002 Och vi veta att Guds dom verkligen kommer ver dem som handla
        s.
002:003 Men du menar vl detta, att du skall kunna undfly Guds dom, du
        mnniska, som dmer dem som handla s, och dock gr detsamma som
        de?
002:004 Eller fraktar du hans godhets, skonsamhets och lngmodighets
        rikedom, utan att frst att denna Guds godhet vill fra dig
        till bttring?
002:005 Genom din hrdhet och ditt hjrtas obotfrdighet samlar du ju
        ver dig vrede, som skall drabba dig p vredens dag, d nr det
        bliver uppenbart att Gud r en rttvis domare.
002:006 Ty han skall vederglla var och en efter hans grningar.
002:007 Evigt liv skall han giva t dem som med uthllighet i att gra
        det goda ska hrlighet och ra och ofrgnglighet.
002:008 Men ver dem som ro genstridiga och icke lyda sanningen, utan
        lyda orttfrdigheten, ver dem kommer vrede och frtrnelse.
002:009 Ja, bedrvelse och ngest skall komma ver den mnniskas sjl,
        som gr det onda, frst och frmst ver judens, s ock ver
        grekens.
002:010 Men hrlighet och ra och frid skall tillfalla var och en som
        gr det goda, frst och frmst juden, s ock greken.

002:011 Ty hos Gud finnes intet anseende till personen;
002:012 alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag frgs, och
        alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dmda.
002:013 Ty icke lagens hrare ro rttfrdiga infr Gud, men lagens
        grare skola frklaras rttfrdiga.
002:014 Ty d hedningarna, som icke hava lag, av naturen gra vad lagen
        innehller, s ro dessa, utan att hava lag, sig sjlv en lag,
002:015 d de ju slunda visa att lagens verk ro skrivna i deras
        hjrtan.  Drom utgra ocks deras egna samveten ett
        vittnesbrd, s ock, i den inbrdes umgngelsen, deras tankar,
        nr dessa anklaga eller ock frsvara dem.
002:016 Ja, s skall det befinnas vara p den dag d Gud, enligt det
        evangelium jag frkunnar, genom Kristus Jesus dmer ver vad som
        r frdolt hos mnniskorna.

002:017 Du kallar dig jude och frlitar dig p lagen och bermmer dig av
        Gud.
002:018 Du knner ock hans vilja, och eftersom du har ftt din
        undervisning ur lagen, kan du dma om vad rttast r;
002:019 och du tilltror dig att vara en ledare fr blinda, ett ljus fr
        mnniskor som vandra i mrker,
002:020 en uppfostrare fr ofrstndiga, en lrare fr enfaldiga,
        eftersom du i lagen har uttrycket fr kunskapen och sanningen.
002:021 Du som vill lra andra, du lr icke dig sjlv!  Du som predikar
        att man icke skall stjla, du begr sjlv stld!
002:022 Du som sger att man icke skall beg ktenskapsbrott, du begr
        sjlv sdant brott!  Du som hller avgudarna fr styggelser, du
        gr dig sjlv skyldig till tempelrn!
002:023 Du som bermmer dig av lagen, du vanrar Gud genom att vertrda
        lagen,
002:024 ty, ssom det r skrivet, fr eder skull varder Guds namn
        smdat bland hedningarna.

002:025 Ty vl r omskrelse till gagn, om du hller lagen; men om du r
        en lagvertrdare, s r du med din omskrelse dock oomskuren.
002:026 Om nu den oomskurne hller lagens stadgar, skall han d icke,
        fastn han r oomskuren, rknas ssom omskuren?
002:027 Jo, och han som i fljd av sin hrkomst r oomskuren, men nd
        fullgr lagen, skall bliva dig till dom, dig som ger lagens
        bokstav och omskrelsen, men likvl r en lagvertrdare.
002:028 Ty den r icke jude, som r det i utvrtes mtto, ej heller r
        det omskrelse, som sker utvrtes p kttet.
002:029 Nej, den r jude, som r det i invrtes mtto, och omskrelse r
        hjrtats omskrelse, en som sker i Anden, och icke i kraft av
        bokstaven; och han har sin bermmelse, icke frn mnniskor, utan
        frn Gud.

003:001 Vilket fretrde hava d judarna, eller vad gagn hava de av
        omskrelsen?
003:002 Jo, ett stort fretrde, p allt stt; frst och frmst det, att
        de hava blivit betrodda med Guds lftesord.
003:003 Ty vad betyder det, om ngra av dem blevo trolsa?  Kan d deras
        trolshet gra Guds trofasthet om intet?
003:004 Bort det!  M Gud st ssom sannfrdig, om ock var mnniska r
        en lgnare.  S r ju skrivet:
          P det att du m finnas rttfrdig i dina ord
          och f rtt, nr man stter sig till doms ver dig.

003:005 Men r det nu s, att vr orttfrdighet tjnar till att bevisa
        Guds rttfrdighet, vad skola vi d sga?  Kan vl Gud, han som
        lter vredesdomen drabba, vara orttfrdig?  (Jag talar ssom
        vore det frga om en mnniska.)
003:006 Bort det!  Huru skulle Gud d kunna dma vrlden?
003:007 Och  andra sidan, om Guds sannfrdighet genom min lgnaktighet
        nnu mer har trtt i dagen, honom till ra, varfr skall d jag
        likvl dmas ssom syndare?
003:008 Och varfr skulle vi icke gra vad ont r, fr att gott mtte
        komma drav, ssom man, fr att smda oss, pstr att vi gra,
        och ssom ngra fregiva att vi lra?--Sdana f med rtta
        sin dom.

003:009 Huru r det allts?  ro vi d ngot frmer n de andra?
        Ingalunda.  Redan hrfrut har jag ju mst anklaga bde judar
        och greker fr att allasammans vara under synd.
003:010 S r ock skrivet:
          Ingen rttfrdig finnes,
          icke en enda.
003:011   Ingen frstndig finnes,
          ingen finnes som sker Gud.

003:012   Nej, alla hava de avvikit,
          allasammans hava de blivit odugliga,
          ingen finnes som gr vad gott r,
          det finnes ingen enda.

003:013   En ppen grav r deras strupe,
          sina tungor bruka de till svek.
          Huggormsgift r inom deras lppar.
003:014   Deras mun r full av frbannelse och bitterhet.
003:015   Deras ftter ro snara, nr det gller att utgjuta blod.
003:016   Frdelse och elnde r p deras vgar,
003:017   och fridens vg knna de icke.
003:018   Guds fruktan r icke fr deras gon.

003:019 Nu veta vi att allt vad lagen sger, det talar den till dem som
        hava lagen, fr att var mun skall bliva tillstoppad och hela
        vrlden st med skuld infr Gud;
003:020 ty av laggrningar bliver intet ktt rttfrdigt infr honom.
        Vad som kommer genom lagen r knnedom om synden.

003:021 Men nu har, utan lag, en rttfrdighet frn Gud blivit
        uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om,
003:022 en rttfrdighet frn Gud genom tro p Jesus Kristus, fr alla
        dem som tro.  Ty hr r ingen tskillnad.
003:023 Alla hava ju syndat och ro i saknad av hrligheten frn Gud;
003:024 och de bliva rttfrdiggjorda utan frskyllan, av hans nd,
        genom frlossningen i Kristus Jesus,
003:025 honom som Gud har stllt fram ssom ett frsoningsmedel genom
        tro, i hans blod.  S ville Gud--d han i sin skonsamhet hade
        haft frdrag med de synder som frut hade blivit begngna--nu
        visa att han dock var rttfrdig.
003:026 Ja, s ville han i den tid som nu r lmna beviset fr att han
        r rttfrdig.  Hrigenom skulle han bde sjlv befinnas vara
        rttfrdig och gra den rttfrdig, som lter det bero p tro p
        Jesus.

003:027 Huru bliver det d med vr bermmelse?  Den r utestngd.  Genom
        vilken lag?  Mnne genom en grningarnas lag?  Nej, genom en
        trons lag.
003:028 Vi hlla nmligen fre att mnniskan bliver rttfrdig genom
        tro, utan laggrningar.
003:029 Eller r Gud allenast judarnas Gud?  r han icke ock
        hedningarnas?  Jo, frvisso ocks hedningarnas,
003:030 s visst som Gud r en, han som skall gra de omskurna
        rttfrdiga av tro, s ock de oomskurna genom tron.

003:031 Gra vi d vad lag r om intet genom tron?  Bort det!  Vi gra
        tvrtom lag gllande.

004:001 Vad skola vi d sga om Abraham, vr stamfader efter kttet?
004:002 Om Abraham blev rttfrdig av grningar, s har han ju ngot att
        bermma sig av.  Dock icke infr Gud.
004:003 Ty vad sger skriften?  Abraham trodde Gud, och det rknades
        honom till rttfrdighet.
004:004 Den som hller sig till grningar, honom bliver lnen tillrknad
        icke p grund av nd, utan p grund av frtjnst.
004:005 Men den som icke hller sig till grningar, utan tror p honom
        som gr den ogudaktige rttfrdig, honom rknas hans tro till
        rttfrdighet.
004:006 S prisar ock David den mnniska salig, som Gud tillrknar
        rttfrdighet, utan grningar:
004:007   Saliga ro de vilkas vertrdelser ro frltna,
          och vilkas synder ro verskylda.
004:008   Salig r den man
          som Herren icke tillrknar synd.

004:009 Gller nu detta ordet salig de omskurna allenast eller ock de
        oomskurna?  Vi sga ju att tron rknades Abraham till
        rttfrdighet.
004:010 Huru blev den honom d tillrknad?  Skedde det sedan han hade
        blivit omskuren, eller medan han nnu var oomskuren?  Det skedde
        icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han nnu var
        oomskuren.
004:011 Och han undfick omskrelsens tecken ssom ett insegel p den
        rttfrdighet genom tron, som han hade, medan han nnu var
        oomskuren.  Ty s skulle han bliva en fader fr alla oomskurna
        som tro, och s skulle rttfrdighet tillrknas dem.
004:012 Han skulle ock bliva en fader fr omskurna, nmligen fr sdana
        som icke allenast ro omskurna, utan ock vandra i spren av den
        tro som vr fader Abraham hade, medan han nnu var oomskuren.

004:013 Det var nmligen icke genom lag som Abraham och hans sd undfick
        det lftet att han skulle f vrlden till arvedel; det var genom
        rttfrdighet av tro.
004:014 Ty om de som lta det bero p lag skola f arvedelen, s r tron
        till intet nyttig, och lftet r gjort om intet.
004:015 Vad lagen kommer stad r ju vredesdom; men dr ingen lag
        finnes, dr finnes icke heller ngon vertrdelse.
004:016 Drfr mste det bero p tro, fr att det skulle vara av nd, s
        att lftet kunde bliva bestndande fr all hans sd, icke blott
        fr dem som hrde till lagens folk, utan ock fr dem som
        allenast hade Abrahams tro.  Han r ju allas vr fader,
004:017 enligt detta skriftens ord: Jag har bestmt dig till att bliva
        en fader till mnga folk; han r detta infr den Gud som han
        trodde, infr honom som gr de dda levande och kallar p de
        ting som icke ro till, likasom voro de till.

004:018 Och dr ingen frhoppning fanns, dr hoppades han nd och
        trodde; och han kunde s bliva en fader till mnga folk, efter
        vad som var frutsagt: S skall din sd bliva.
004:019 Och han frsvagades icke i sin tro, nr han betnkte huru hans
        egen kropp var ssom dd--han var ju omkring hundra r gammal
        --och huru jmvl Saras moderliv var ssom dtt.
004:020 Han tvivlade icke p Guds lfte i otro, utan blev fastmer
        starkare i sin tro; ty han rade Gud
004:021 och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han ocks
        mktig att hlla.
004:022 Drfr rknades det honom ock till rttfrdighet.

004:023 Men att det s tillrknades honom, det r skrivet icke ssom
        gllde det allenast honom,
004:024 utan det skulle glla ocks oss; ty det skall tillrknas jmvl
        oss, oss som tro p honom som frn de dda uppvckte Jesus, vr
        Herre,
004:025 vilken utgavs fr vra synders skull och uppvcktes fr vr
        rttfrdiggrelses skull.

005:001 D vi nu hava blivit rttfrdiggjorda av tro, hava vi frid med
        Gud genom vr Herre Jesus Kristus
005:002--genom vilken vi ock hava ftt tilltrde till den nd vari vi
        nu st--och vi bermma oss i hoppet om Guds hrlighet.
005:003 Och icke det allenast, vi till och med bermma oss av vra
        lidanden, eftersom vi veta att lidandet verkar stndaktighet,
005:004 och stndaktigheten beprvad fasthet, och fastheten hopp,
005:005 och hoppet lter oss icke komma p skam; ty Guds krlek r
        utgjuten i vra hjrtan genom den helige Ande, vilken har blivit
        oss given.

005:006 Ty medan vi nnu voro svaga, led Kristus, nr tiden var inne,
        dden fr oss ogudaktiga.
005:007 Nppeligen vill ju eljest ngon d ens fr en rttfrdig man--
        om nu ock till ventyrs ngon kan hava mod att d fr den som
        har gjort honom gott--
005:008 men Gud bevisar sin krlek till oss dri att Kristus dog fr
        oss, medan vi nnu voro syndare.
005:009 S mycket mer skola vi drfr, sedan vi nu hava blivit
        rttfrdiggjorda i och genom hans blod, ocks genom honom bliva
        frlsta undan vredesdomen.
005:010 Ty om vi, medan vi voro Guds ovnner, blevo frsonade med honom
        genom hans Sons dd, s skola vi, sedan vi hava blivit
        frsonade, nnu mycket mer bliva frlsta i och genom hans liv.
005:011 Och icke det allenast; vi bermma oss ock av Gud genom vr Herre
        Jesus Kristus, genom vilken vi nu hava undftt frsoningen.

005:012 Drfr r det s: Genom en enda mnniska har synden kommit in i
        vrlden och genom synden dden; och s har dden kommit ver
        alla mnniskor, eftersom de alla hava syndat.
005:013 Ty synd fanns i vrlden redan innan lagen fanns.  Men synd
        tillrknas icke dr ingen lag finnes;
005:014 och dock har under tiden frn Adam till Moses dden haft vldet
        ocks ver dem som icke hade syndat genom en vertrdelse, i
        likhet med vad Adam gjorde, han som r en frebild till den som
        skulle komma.

005:015 Likvl r det icke s med ndegvan, som det var med
        syndafallet.  Ty om genom en endas fall de mnga hava blivit
        dden underlagda, s har nnu mycket mer Guds nd och gvan i
        och genom nd--vilken, ocks den, r kommen genom en enda
        mnniska, Jesus Kristus--blivit p ett verfldande stt de
        mnga beskrd.
005:016 Och med gvan r det icke ssom det var med det som kom genom
        denne ene som syndade: domen kom genom en enda, och ledde till
        en frdmelsedom, men ndegvan kom i fljd av mngas fall, och
        ledde till en rttfrdiggrelsedom.
005:017 Och om dden p grund av en endas fall kom till konungavlde
        genom denne ene, s skola nnu mycket mer de som undf den
        verfldande nden och rttfrdighetsgvan f konungsligt vlde
        i liv, ocks det genom en enda, Jesus Kristus.--
005:018 Allts, likasom det, som kom genom en endas fall, fr alla
        mnniskor ledde till en frdmelsedom, s leder det, som kom
        genom rttfrdiggrelsedomen frmedelst en enda, fr alla
        mnniskor till en rttfrdiggrelse som medfr liv.
005:019 Ty ssom genom en enda mnniskas olydnad de mnga fingo st
        ssom syndare, s skola ock genom en endas lydnad de mnga st
        ssom rttfrdiga.

005:020 Men lagen har drjmte kommit in, fr att fallet skulle bliva s
        mycket strre; dock, dr synden blev strre, dr verfldade
        nden mycket mer.
005:021 Ty ssom synden hade utvat sitt vlde i och genom dden, s
        skulle nu ock nden genom rttfrdighet utva sitt vlde till
        evigt liv, och det genom Jesus Kristus, vr Herre.

006:001 Vad skola vi d sga?  Skola vi frbliva i synden, fr att nden
        skall bliva s mycket strre?
006:002 Bort det!  Vi som hava dtt frn synden, huru skulle vi nnu
        kunna leva i den?
006:003 Veten I d icke att vi alla som hava blivit dpta till Kristus
        Jesus, vi hava blivit dpta till hans dd?
006:004 Och vi hava s, genom detta dop till dden, blivit begravna med
        honom, fr att, ssom Kristus uppvcktes frn de dda genom
        Faderns hrlighet, ocks vi skola vandra i ett nytt vsende, i
        liv.
006:005 Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika dd, s skola
        vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppstndelse.
006:006 Vi veta ju detta, att vr gamla mnniska har blivit korsfst med
        honom, fr att syndakroppen skall gras om intet, s att vi icke
        mer tjna synden.
006:007 Ty den som r dd, han r friad ifrn synden.
006:008 Hava vi nu dtt med Kristus, s tro vi att vi ock skola leva med
        honom,
006:009 eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppsttt frn de
        dda, icke mer dr; dden rder icke mer ver honom.
006:010 Ty hans dd var en dd frn synden en gng fr alla, men hans
        liv r ett liv fr Gud.
006:011 S mn ock I hlla fre att I ren dda frn synden och leven
        fr Gud, i Kristus Jesus.

006:012 Lten drfr icke synden hava vldet i edra ddliga kroppar, s
        att I lyden deras begrelser.
006:013 Och stllen icke edra lemmar i syndens tjnst, att vara
        orttfrdighetsvapen, utan stllen eder sjlva i Guds tjnst,
        ssom de dr frn dden hava kommit till livet, och edra lemmar
        i Guds tjnst, att vara rttfrdighetsvapen.
006:014 Ty synden skall icke rda ver eder, eftersom I icke stn under
        lagen, utan under nden.

006:015 Huru r det allts?  Skola vi synda, eftersom vi icke st under
        lagen, utan under nden?  Bort det!
006:016 I veten ju, att nr I stllen eder i ngons tjnst fr att lyda
        honom, s ren I tjnare under denne, som I slunda lyden, vare
        sig det r under synden, vilket leder till dd, eller under
        lydnaden, vilket leder till rttfrdighet.
006:017 Men Gud vare tack fr att den tid r frbi, d I voren syndens
        tjnare, och fr att I haven blivit av hjrtat lydiga, s att I
        fljen den lra som har givits eder till mnsterbild,
006:018 och fr att I, nr I nu haven gjorts fria ifrn synden, haven
        blivit tjnare under rttfrdigheten--
006:019 om jag nu fr tala p mnniskostt, fr eder kttsliga svaghets
        skull.  Ja, likasom I frr stllden edra lemmar i orenhetens och
        orttfrdighetens tjnst, till orttfrdighet, s mn I nu
        stlla edra lemmar i rttfrdighetens tjnst, till helgelse.
006:020 Medan I voren syndens tjnare, voren I ju fria ifrn
        rttfrdighetens tjnst;
006:021 men vilken frukt skrdaden I d drav?  Jo, det som I nu blygens
        fr; nden p sdant r ju dden.
006:022 Men nu, d I haven gjorts fria ifrn synden och blivit Guds
        tjnare, nu skrden I frukten av detta: I varden helgade; och
        nden bliver att I undfn evigt liv.
006:023 Ty den ln som synden giver r dden, men den gva som Gud av
        nd giver r evigt liv, i Kristus Jesus, vr Herre.

007:001 Eller veten I icke, mina brder--jag talar ju till sdana som
        knna lagen--att lagen rder ver en mnniska fr s lng tid
        som hon lever?
007:002 S r ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, s lnge
        denne lever; men om mannen dr, d r hon lst frn den lag som
        band henne vid mannen.
007:003 Allts, om hon giver sig t en annan man, medan hennes man
        lever, s kallas hon ktenskapsbryterska; men om mannen dr, d
        r hon fri ifrn lagen, s att hon icke r ktenskapsbryterska,
        om hon giver sig t en annan man.
007:004 S haven ock I, mina brder, genom Kristi kropp blivit ddade
        frn lagen fr att tillhra en annan, nmligen honom som har
        uppsttt frn de dda, p det att vi m bra frukt t Gud.
007:005 Ty medan vi nnu voro i ett kttsligt vsende, voro de syndiga
        lustar, som uppvcktes genom lagen, verksamma i vra lemmar till
        att bra frukt t dden.
007:006 Men nu ro vi lsta frn lagen, i det att vi hava dtt frn det
        varunder vi frr hllos fngna; och s tjna vi nu i Andens nya
        vsende, och icke i bokstavens gamla vsende.

007:007 Vad skola vi d sga?  r lagen synd?  Bort det!  Men synden
        skulle jag icke hava lrt knna, om icke genom lagen; ty jag
        hade icke vetat av begrelsen, om icke lagen hade sagt: Du
        skall icke hava begrelse.
007:008 Men d nu synden fick tillflle, uppvckte den genom budordet
        allt slags begrelse i mig.  Ty utan lag r synden dd.
007:009 Jag levde en gng utan lag; men nr budordet kom, fick synden
        liv,
007:010 och jag hemfll t dden.  S befanns det att budordet, som var
        givet till liv, det blev mig till dd;
007:011 ty d synden fick tillflle, frledde den mig genom budordet och
        ddade mig genom det.

007:012 Allts r visserligen lagen helig, och budordet heligt och
        rttfrdigt och gott.
007:013 Har d verkligen det som r gott blivit mig till dd?  Bort det!
        Men synden har blivit det, fr att s skulle varda uppenbart att
        den var synd, i det att den genom ngot som sjlvt var gott drog
        ver mig dd; och s skulle synden bliva till vermtt syndig,
        genom budordet.

007:014 Vi veta ju att lagen r andlig, men jag r av kttslig natur,
        sld till trl under synden.
007:015 Ty jag kan icke fatta att jag handlar ssom jag gr; jag gr ju
        icke vad jag vill, men vad jag hatar, det gr jag.
007:016 Om jag nu gr det som jag icke vill, s giver jag mitt bifall t
        lagen och vidgr att den r god.
007:017 S r det nu icke mer jag som gr sdant, utan synden, som bor i
        mig.
007:018 Ty jag vet att i mig, det r i mitt ktt, bor icke ngot gott;
        viljan r vl tillstdes hos mig, men att gra det goda frmr
        jag icke.
007:019 Ja, det goda som jag vill gr jag icke; men det onda som jag
        icke vill, det gr jag.
007:020 Om jag allts gr vad jag icke vill, s r det icke mer jag som
        gr det, utan synden, som bor i mig.

007:021 S finner jag nu hos mig, som har viljan att gra det goda, den
        lagen, att det onda fastmer r tillstdes hos mig.
007:022 Ty efter min invrtes mnniska har jag min lust i Guds lag;
007:023 men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid
        med den lag som r i min hg, en som gr mig till fnge under
        syndens lag, som r i mina lemmar.
007:024 Jag arma mnniska!  Vem skall frlsa mig frn denna ddens
        kropp?--
007:025 Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vr Herre!

        Allts tjnar jag, sdan jag r i mig sjlv, visserligen med min
        hg Guds lag, men med kttet tjnar jag syndens lag.

008:001 S finnes nu ingen frdmelse fr dem som ro i Kristus Jesus.
008:002 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrn
        syndens och ddens lag.
008:003 Ty det som lagen icke kunde stadkomma, i det den var frsvagad
        genom kttet, det gjorde Gud, d han, fr att borttaga synden,
        snde sin Son i syndigt ktts gestalt och frdmde synden i
        kttet.
008:004 S skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter
        kttet, utan efter Anden.

008:005 Ty de som ro kttsliga, de hava sitt sinne vnt till vad kttet
        tillhr; men de som ro andliga, de hava sitt sinne vnt till
        vad Anden tillhr.
008:006 Och kttets sinne r dd, medan Andens sinne r liv och frid.
008:007 Kttets sinne r nmligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke
        r Guds lag underdnigt, ej heller kan vara det.
008:008 Men de som ro i ett kttsligt vsende kunna icke behaga Gud.

008:009 I ter ren icke i ett kttsligt vsende, utan i ett andligt, om
        eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande,
        han hr icke honom till.
008:010 Om nu Kristus r i eder, s r vl kroppen hemfallen t dden,
        fr syndens skull, men Anden r liv, fr rttfrdighetens skull.
008:011 Och om dens Ande, som uppvckte Jesus frn de dda, bor i eder,
        s skall han som uppvckte Kristus Jesus frn de dda gra ocks
        edra ddliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.

008:012 Allts, mina brder, hava vi icke ngon frpliktelse mot kttet,
        s att vi skola leva efter kttet.
008:013 Ty om i leven efter kttet, s skolen I d; men om I genom ande
        dden kroppens grningar, s skolen I leva.
008:014 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de ro Guds barn.
008:015 I haven ju icke ftt en trldomens ande, s att I ter skullen
        knna fruktan; I haven ftt en barnaskapets ande, i vilken vi
        ropa: Abba!  Fader!
008:016 Anden sjlv vittnar med vr ande att vi ro Guds barn.
008:017 Men ro vi barn, s ro vi ock arvingar, nmligen Guds arvingar
        och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, fr att
        ocks med honom bliva frhrligade.

008:018 Ty jag hller fre att denna tidens lidanden intet betyda, i
        jmfrelse med den hrlighet som kommer att uppenbaras p oss.
008:019 Ty skapelsens trngtan strcker sig efter Guds barns
        uppenbarelse.
008:020 Skapelsen har ju blivit lagd under frgngligheten, icke av eget
        val, utan fr dens skull, som lade den drunder; dock s, att en
        frhoppning skulle finnas,
008:021 att ocks skapelsen en gng skall bliva frigjord ifrn sin
        trldom under frgngelsen och komma till den frihet som tillhr
        Guds barns hrlighet.

008:022 Vi veta ju att nnu i denna stund hela skapelsen samfllt suckar
        och vndas.
008:023 Och icke den allenast; ocks vi sjlva, som hava ftt Anden
        ssom frstlingsgva, ocks vi sucka inom oss och bida efter
        barnaskapet, vr kropps frlossning.
008:024 Ty i hoppet ro vi frlsta.  Men ett hopp som man ser fullbordat
        r icke mer ett hopp; huru kan ngon hoppas det som han redan
        ser?
008:025 Om vi nu hoppas p det som vi icke se, s bida vi drefter med
        stndaktighet.

008:026 S kommer ock Anden vr svaghet till hjlp; ty vad vi rtteligen
        bra bedja om, det veta vi icke, men Anden sjlv manar gott fr
        oss med outsgliga suckar.
008:027 Och han som rannsakar hjrtan, han vet vad Anden menar, ty det
        r efter Guds behag som han manar gott fr de heliga.

008:028 Men vi veta att fr dem som lska Gud samverkar allt till det
        bsta, fr dem som ro kallade efter hans rdslut.
008:029 Ty dem som frut hava blivit knda av honom, dem har han ock
        frut bestmt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, s
        att denne skulle bliva den frstfdde bland mnga brder.
008:030 Och dem som han har frut bestmt, dem kallar han ock, och dem
        som han har kallat, dem rttfrdiggr han ock, och dem som han
        har rttfrdiggjort, dem frhrligar han ock.

008:031 Vad skola vi nu sga hrom?  r Gud fr oss, vem kan d vara
        emot oss?
008:032 Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom fr oss
        alla, huru skulle han kunna annat n ocks sknka oss allt med
        honom?
008:033 Vem vill anklaga Guds utvalda?  Gud r den som rttfrdiggr.
008:034 Vem r den som vill frdma?  Kristus Jesus r den som har dtt,
        ja, n mer, den som har uppsttt; och han sitter p Guds hgra
        sida, han manar ock gott fr oss.
008:035 Vem skulle kunna skilja oss frn Kristi krlek?  Mnne
        bedrvelse eller ngest eller frfljelse eller hunger eller
        nakenhet eller fara eller svrd?
008:036 S r ju skrivet:
          Fr din skull varda vi ddade hela dagen;
          vi hava blivit aktade ssom slaktfr.
008:037 Nej, i allt detta vinna vi en hrlig seger genom honom som har
        lskat oss.
008:038 Ty jag r viss om att varken dd eller liv, varken nglar eller
        andefurstar, varken ngot som nu r eller ngot som skall komma,
008:039 varken ngon makt i hjden eller ngon makt i djupet, ej heller
        ngot annat skapat skall kunna skilja oss frn Guds krlek i
        Kristus Jesus, vr Herre.

009:001 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke--drom br mitt
        samvete mig vittnesbrd i den helige Ande--
009:002 nr jag sger att jag har stor bedrvelse och oavltligt kval i
        mitt hjrta.
009:003 Ja, jag skulle nska att jag sjlv vore frbannad och bortkastad
        frn Kristus, om detta kunde gagna mina brder, mina frnder
        efter kttet.
009:004 De ro ju israeliter, dem tillhra barnaskapet och hrligheten
        och frbunden och lagstiftningen och tempeltjnsten och lftena.
009:005 Dem tillhra ock fderna, och frn dem r Kristus kommen efter
        kttet, han som r ver allting, Gud, hgtlovad i evighet, amen.

009:006 Detta sger jag icke som om Guds lftesord skulle hava blivit om
        intet.  Ty Israel, det r icke detsamma som alla de som
        hrstamma frn Israel.
009:007 Ej heller ro de alla barn, drfr att de ro Abrahams sd.
        Nej, det heter: Genom Isak r det som sd skall uppkallas efter
        dig.
009:008 Detta vill sga: Icke de ro Guds barn, som ro barn efter
        kttet, men de som ro barn efter lftet, de rknas fr sd.
009:009 Ty ett lftesord var det ordet: Vid denna tid skall jag komma
        tillbaka, och d skall Sara hava en son.
009:010 n mer: s skedde ock, nr Rebecka genom en och samme man,
        nmligen vr fader Isak, blev moder till sina barn.
009:011 Ty frrn dessa voro fdda, och innan de nnu hade gjort vare sig
        gott eller ont, blev det ordet henne sagt--fr att Guds
        utkorelse-rdslut skulle bliva bestndande, varvid det icke
        skulle bero p ngons grningar, utan p honom som kallar--
009:012 det ordet:
          Den ldre skall tjna den yngre.

009:013 S r ock skrivet:
          Jakob lskade jag,
          men Esau hatade jag.

009:014 Vad skola vi d sga?  Kan vl orttfrdighet finnas hos Gud?
        Bort det!
009:015 Han sger ju till Moses: Jag skall vara barmhrtig mot den jag
        vill vara barmhrtig emot, och jag skall frbarma mig ver den
        jag vill frbarma mig ver.
009:016 Allts beror det icke p ngon mnniskas vilja eller strvan,
        utan p Guds barmhrtighet.
009:017 Ty skriften sger till Farao: Just drtill har jag ltit dig
        uppst, att jag skall visa min makt p dig, och att mitt namn
        skall varda frkunnat p hela jorden.
009:018 Allts r han barmhrtig mot vem han vill, och vem han vill
        frhrdar han.

009:019 Nu torde du sga till mig: Vad har han d att frebr oss?  Kan
        vl ngon st emot hans vilja?
009:020 O mnniska, vem r d du, som vill trta med Gud?  Icke skall
        verket sga till sin mstare: Varfr gjorde du mig s?
009:021 Har icke krukmakaren den makten ver leret, att han av samma
        lerklump kan gra ett krl till hedersamt bruk, ett annat till
        mindre hedersamt?

009:022 Men om nu Gud, nr han ville visa sin vrede och uppenbara sin
        makt, likvl i stor lngmodighet hade frdrag med vredens
        krl, som voro frdiga till frdrv, vad har du d att sga?
009:023 Och om han gjorde detta fr att tillika f uppenbara sin
        hrlighets rikedom p barmhrtighetens krl, som han frut
        hade berett till hrlighet?

009:024 Och till att vara sdana har han ock kallat oss, icke allenast
        dem som ro av judisk brd, utan jmvl dem som ro av hednisk.
009:025 S sger han ock hos Oseas:
          Det folk som icke var mitt folk,
          det skall jag kalla 'mitt folk',
          och henne som jag icke lskade
          skall jag kalla 'min lskade'.
009:026   Och det skall ske att p den ort dr det sades till dem:
          'I ren icke mitt folk',
          dr skola de kallas 'den levande Gudens barn'.
009:027 Men Esaias utropar om Israel:
          Om n Israels barn vore till antalet ssom sanden i havet,
          s skall dock allenast en kvarleva bliva frlst.
009:028   Ty dom skall Herren hlla p jorden,
          en slutdom, som avgr saken med hast.
009:029 Och det r ssom redan Esaias har sagt:
          Om Herren Sebaot icke hade lmnat
          en avkomma kvar t oss,
          d vore vi ssom Sodom,
          vi vore Gomorra lika.

009:030 Vad skola vi d sga?  Jo, att hedningarna, som icke foro efter
        rttfrdighet, hava vunnit rttfrdighet, nmligen den
        rttfrdighet som kommer av tro,
009:031 under det att Israel, som for efter en rttfrdighetslag, icke
        har kommit till ngon sdan lag.
009:032 Varfr?  Drfr att de icke skte den p trons vg, utan ssom
        ngot som skulle vinnas p grningarnas vg.  De sttte sig mot
        sttestenen,
009:033 ssom det r skrivet:
          Se, jag lgger i Sion en sttesten
          och en klippa som skall bliva dem till fall;
          men den som tror p den skall icke komma p skam.

010:001 Mina brder, mitt hjrtas stundan och min bn till Gud fr dem
        r att de m bliva frlsta.
010:002 Ty det vittnesbrdet giver jag dem, att de nitlska fr Gud.
        Dock gra de detta icke med rtt insikt.
010:003 De frst nmligen icke rttfrdigheten frn Gud, utan ska att
        komma stad en sin egen rttfrdighet och hava icke givit sig
        under rttfrdigheten frn Gud.

010:004 Ty lagen har ftt sin nde i Kristus, till rttfrdighet fr var
        och en som tror.
010:005 Moses skriver ju om den rttfrdighet som kommer av lagen, att
        den mnniska som var sdan rttfrdighet skall leva genom den.
010:006 Men den rttfrdighet som kommer av tro sger s: Du behver
        icke frga i ditt hjrta: 'Vem vill fara upp till himmelen
        (nmligen fr att hmta Kristus ned)?'
010:007 ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (nmligen fr att
        hmta Kristus upp ifrn de dda?)'
010:008 Vad sger den d?  Ordet r dig nra, i din mun och i ditt
        hjrta (nmligen ordet om tron, det som vi predika).
010:009 Ty om du med din mun beknner Jesus vara Herre och i ditt hjrta
        tror att Gud har uppvckt honom frn de dda, d bliver du
        frlst.
010:010 Ty genom hjrtats tro bliver man rttfrdig, och genom munnens
        beknnelse bliver man frlst.
010:011 Skriften sger ju:
          Ingen som tror p honom skall komma p skam.

010:012 Det r ingen tskillnad mellan jude och grek; alla hava ju en
        och samme Herre, och han har rikedomar att giva t alla som
        kalla honom.
010:013 Ty var och en som kallar Herrens namn,
          han skall varda frlst.

010:014 Men huru skulle de kunna kalla den som de icke hava kommit till
        tro p?  Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hrt?
        Och huru skulle de kunna hra, om ingen predikade?
010:015 Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve snda?
        S r och skrivet:
          Huru ljuvliga ro icke fotstegen
          av de mn som frambra gott budskap!
010:016 Dock, icke alla hava blivit evangelium lydiga.  Esaias sger ju:
          Herre, vem trodde vad som predikades fr oss?
010:017 Allts kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi
        ord.

010:018 Jag frgar d: Hava de kanhnda icke hrt predikas?  Jo,
        visserligen; det heter ju:
          Deras tal har gtt ut ver hela jorden,
          och deras ord till vrldens ndar.
010:019 Jag frgar d vidare: Har Israel kanhnda icke frsttt det?
        Redan Moses sger:
          Jag skall uppvcka eder avund mot ett folk som icke r ett folk;
          mot ett hednafolk utan frstnd skall jag reta eder till vrede.
010:020 Och Esaias gr s lngt, att han sger:
          Jag har ltit mig finnas av dem som icke skte mig,
          jag har ltit mig bliva uppenbar fr dem som icke frgade
          efter mig.
010:021 Men om Israel sger han:
          Hela dagen har jag utrckt mina hnder
          till ett ohrsamt och genstrvigt folk.

011:001 S frgar jag nu: Har d Gud frskjutit sitt folk?  Bort det!
        Jag r ju sjlv en israelit, av Abrahams sd och av Benjamins
        stam.
011:002 Gud har icke frskjutit sitt folk, som redan frut hade blivit
        knt av honom.  Eller veten I icke vad skriften sger, dr den
        talar om Elias, huru denne infr Gud trder upp mot Israel med
        dessa ord:
011:003 Herre, de hava drpt dina profeter och rivit ned dina altaren;
        jag allena r kvar, och de st efter mitt liv?
011:004 Och vad fr han d fr svar av Gud?  Jag har ltit bliva kvar
        t mig sju tusen mn, som icke hava bjt kn fr Baal.
011:005 Likas finnes ock, i den tid som nu r, en kvarleva, i kraft av
        en utkorelse som har skett av nd.
011:006 Men har den skett av nd, s har den icke skett p grund av
        grningar; annars vore nd icke mer nd.

011:007 Huru r det allts?  Vad Israel str efter, det har det icke
        ftt; allenast de utvalda hava ftt det, medan de andra hava
        blivit frstockade.
011:008 S r ju skrivet: Gud har givit dem en smnaktighetens ande,
        gon som de icke kunna se med och ron som de icke kunna hra
        med; s r det nnu i dag.
011:009 Och David sger:
          M deras bord bliva dem till en snara,
          s att de bliva fngade;
          m det bliva dem till ett giller,
          s att de f sin vedergllning.
011:010   M deras gon frmrkas,
          s att de icke se;
          bj deras rygg alltid.

011:011 S frgar jag nu: Var det d fr att de skulle komma p fall som
        de stapplade?  Bort det!  Men genom deras fall har frlsningen
        kommit till hedningarna, fr att de sjlva skola uppvckas till
        avund.
011:012 Och har nu redan deras fall varit till rikedom fr vrlden, och
        har deras ftalighet varit till rikedom fr hedningarna, huru
        mycket mer skall icke deras fulltalighet s bliva!

011:013 Men till eder, I som ren av hednisk brd, sger jag: Eftersom
        jag nu r en hedningarnas apostel, hller jag mitt mbete hgt--
011:014 om jag till ventyrs s skulle kunna uppvcka avund hos dem
        som ro mitt ktt och blod och frlsa ngra bland dem.
011:015 Ty om redan deras frkastelse hade med sig vrldens frsoning,
        vad skall d deras upptagande hava med sig, om icke liv frn de
        dda?
011:016 Om frstlingsbrdet r heligt, s r ock hela degen helig; och
        om roten r helig, s ro ock grenarna heliga.
011:017 Men om nu ngra av grenarna hava brutits bort, och du, som r av
        ett vilt olivtrd, har blivit inympad bland grenarna och med dem
        har ftt delaktighet i det kta olivtrdets saftrika rot,
011:018 s m du icke drfr frhva dig ver grenarna.  Nej, om du
        skulle vilja frhva dig, s besinna att det icke r du som br
        roten, utan att roten br dig.

011:019 Nu sger du kanhnda: Det var fr att jag skulle bliva inympad
        som en del grenar brtos bort.
011:020 Visserligen.  Fr sin otros skull blevo de bortbrutna, och du
        fr vara kvar genom din tro.  Hav d inga hgmodiga tankar, utan
        lev i fruktan.
011:021 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, s skall han icke
        heller skona dig.

011:022 Se allts hr Guds godhet och strnghet: Guds strnghet mot dem
        som fllo och hans godhet mot dig, om du nmligen hller dig
        fast vid hans godhet; annars bliver ocks du borthuggen.
011:023 Men jmvl de andra skola bliva inympade, om de icke hlla fast
        vid sin otro; Gud r ju mktig att ter inympa dem.
011:024 Ty om du har blivit borthuggen frn ditt av naturen vilda
        olivtrd och mot naturen inympats i ett delt olivtrd, huru
        mycket snarare skola d icke dessa kunna inympas i sitt eget
        kta olivtrd, det som de efter naturen tillhra!

011:025 Ty fr att I, mina brder, icke skolen hlla eder sjlva fr
        kloka, vill jag yppa fr eder denna hemlighet: Frstockelse har
        drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess
        hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;
011:026 och s skall hela Israel bliva frlst, ssom det r skrivet:
          Frn Sion skall frlossaren komma,
          han skall skaffa bort all ogudaktighet frn Jakob.
011:027   Och nr jag borttager deras synder,
          d skall detta vara det frbund, som jag gr med dem.

011:028 Se vi nu p evangelium, s ro de hans ovnner, fr eder skull;
        men se vi p utkorelsen, s ro de hans lskade, fr fdernas
        skull.
011:029 Ty sina ndegvor och sin kallelse kan Gud icke ngra.
011:030 Ssom I frut voren ohrsamma mot Gud, men nu genom dessas
        ohrsamhet haven ftt barmhrtighet,
011:031 s hava nu ock dessa varit ohrsamma, fr att de, genom den
        barmhrtighet som har vederfarits eder, ocks sjlva skola f
        barmhrtighet.
011:032 Ty Gud har givit dem alla till pris t ohrsamhet, fr att sedan
        frbarma sig ver dem alla.

011:033 O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!  Huru
        outgrundliga ro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans
        vgar!
011:034 Ty
          vem har lrt knna Herrens sinne,
          eller vem har varit hans rdgivare?
011:035   Eller vem har frst givit honom ngot,
          som han allts br betala igen?
011:036 Av honom och genom honom och till honom r ju allting.  Honom
        tillhr ran i evighet, amen.

012:001 S frmanar jag nu eder, mina brder, vid Guds barmhrtighet,
        att frambra edra kroppar till ett levande, heligt och Gud
        vlbehagligt offer--eder andliga tempeltjnst.
012:002 Och skicken eder icke efter denna tidslders vsende, utan
        frvandlen eder genom edert sinnes frnyelse, s att I kunnen
        prva vad som r Guds vilja, vad som r gott och vlbehagligt
        och fullkomligt.

012:003 Ty i kraft av den nd som har blivit mig given, tillsger jag
        var och en av eder att icke hava hgre tankar om sig n
        tillbrligt r, utan tnka blygsamt, i verensstmmelse med det
        mtt av tro som Gud har tilldelat var och en.
012:004 Ty ssom vi i en och samma kropp hava mnga lemmar, men alla
        lemmarna icke hava samma frrttning,
012:005 s utgra ock vi, fastn mnga, en enda kropp i Kristus, men var
        fr sig ro vi lemmar, varandra till tjnst.
012:006 Och vi hava olika gvor, alltefter den nd som har blivit oss
        given.  Har ngon profetians gva, s bruke han den efter mttet
        av sin tro;
012:007 har ngon ftt en tjnst, s akte han p tjnsten; r ngon satt
        till lrare, s akte han p sitt lrarkall;
012:008 r ngon satt till att frmana, s akte han p sin plikt att
        frmana.  Den som delar ut gvor, han gre det med gott hjrta;
        den som r satt till frestndare, han vare det med nit; den som
        var barmhrtighet, han gre det med gldje.

012:009 Eder krlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hllen fast vid
        det goda.
012:010 lsken varandra av hjrtat i broderlig krlek; sken vertrffa
        varandra i inbrdes hedersbevisning.
012:011 Varen icke trga, dr det gller nit; varen brinnande i anden,
        tjnen Herren.
012:012 Varen glada i hoppet, tliga i bedrvelsen, uthlliga i bnen.
012:013 Tagen del i de heligas behov.  Varen angelgna om att bevisa
        gstvnlighet.
012:014 Vlsignen dem som frflja eder; vlsignen, och frbannen icke.
012:015 Gldjens med dem som ro glada, grten med dem som grta.
012:016 Varen ens till sinnes med varandra.  Haven icke edert sinne vnt
        till vad hgt r, utan hllen eder till det som r ringa.
        Hllen icke eder sjlva fr kloka.
012:017 Vedergllen ingen med ont fr ont.  Vinnlggen eder om vad gott
        r infr var man.
012:018 Hllen frid med alla mnniskor, om mjligt r, och s mycket som
        p eder beror.
012:019 Hmnens icke eder sjlva, mina lskade, utan lmnen rum fr
        vredesdomen; ty det r skrivet: Min r hmnden, jag skall
        vederglla det, sger Herren.
012:020   Fastmer,
          om din ovn r hungrig, s giv honom att ta,
          om han r trstig, s giv honom att dricka;
          ty om du s gr, samlar du gldande kol p hans huvud.
012:021 Lt dig icke vervinnas av det onda, utan vervinn det onda med
        det goda.

013:001 Var och en vare underdnig den verhet som han har ver sig.  Ty
        ingen verhet finnes, som icke r av Gud; all verhet som finnes
        r frordnad av Gud.
013:002 Drfr, den som stter sig upp mot verheten, han str emot vad
        Gud har frordnat; men de som st emot detta, de skola f sin
        dom.
013:003 Ty de som hava vldet ro till skrck, icke fr dem som gra vad
        gott r, utan fr dem som gra vad ont r.  Vill du vara utan
        fruktan fr verheten, s gr vad gott r; du skall d bliva
        prisad av den,
013:004 ty verheten r en Guds tjnare, dig till fromma.  Men gr du
        vad ont r, d m du frukta; ty verheten br icke svrdet
        frgves, utan r en Guds tjnare, en hmnare, till att utfra
        vredesdomen ver den som gr vad ont r.
013:005 Drfr mste man vara den underdnig, icke allenast fr
        vredesdomens skull, utan ock fr samvetets skull.
013:006 Frdenskull betalen I ju ock skatt; ty verheten frrttar Guds
        tjnst och r just fr detta ndaml stndigt verksam.

013:007 S given t alla vad I ren dem skyldiga; skatt t den som
        skatt tillkommer, tull t den som tull tillkommer, fruktan t
        den som fruktan tillkommer, heder t den som heder tillkommer.
013:008 Varen ingen ngot skyldiga--utom nr det gller krlek till
        varandra; ty den som lskar sin nsta, han har uppfyllt lagen.
013:009 De buden: Du skall icke beg ktenskapsbrott, Du skall icke
        drpa, Du skall icke stjla, Du skall icke hava begrelse
        och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i det
        ordet: Du skall lska din nsta ssom dig sjlv.
013:010 Krleken gr intet ont mot nstan; allts r krleken lagens
        uppfyllelse.

013:011 Akten p allt detta, s mycket mer som I veten vad tiden lider,
        att stunden nu r inne fr eder att vakna upp ur smnen.  Ty
        frlsningen r oss nu nrmare, n d vi kommo till tro.
013:012 Natten r framskriden, och dagen r nra.  Ltom oss drfr
        avlgga mrkrets grningar och iklda oss ljusets vapenrustning.
013:013 Ltom oss fra en hvisk vandel, ssom om dagen, icke med vilt
        leverne och dryckenskap, icke i otukt och lsaktighet, icke i
        kiv och avund.
013:014 Iklden eder fastmer Herren Jesus Kristus, och haven icke sdan
        omsorg om kttet, att onda begrelser drav uppvckas.

014:001 Om ngon r svag i tron, s upptagen honom dock vnligt, utan
        att dma ver andras betnkligheter.
014:002 Den ene har tro till att ta vad som helst, under det att den
        som r svag allenast ter vad som vxer p jorden.
014:003 Den som ter m icke frakta den som icke ter.  Ej heller m
        den som icke ter dma den som ter; ty Gud har upptagit honom,
014:004 och vem r du som dmer en annans tjnare?  Om han str eller
        faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall
        vl bliva stende, ty Herren r mktig att hlla honom stende.

014:005 Den ene gr skillnad mellan dag och dag, den andre hller alla
        dagar fr lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.
014:006 Om ngon srskilt aktar p ngon dag, s gr han detta fr
        Herren, och om ngon ter, s gr han detta fr Herren; han
        tackar ju Gud.  S ock, om ngon avhller sig frn att ta, gr
        han detta fr Herren, och han tackar Gud.
014:007 Ty ingen av oss lever fr sig sjlv, och ingen dr fr sig
        sjlv.
014:008 Leva vi, s leva vi fr Herren; d vi, s d vi fr Herren.
        Evad vi leva eller d, hra vi allts Herren till.
014:009 Ty drfr har Kristus dtt och ter blivit levande, att han
        skall vara herre ver bde dda och levande.
014:010 Men du, varfr dmer du din broder?  Och du ter, varfr
        fraktar du din broder?  Vi skola ju alla en gng st infr Guds
        domstol.
014:011 Ty det r skrivet:
          S sant jag lever, sger Herren,
          fr mig skola alla knn bja sig,
          och alla tungor skola prisa Gud.
014:012 Allts skall var och en av oss infr Gud gra rkenskap fr sig
        sjlv.

014:013 Ltom oss drfr icke mer dma varandra.  Dmen hellre s, att
        ingen m fr sin broder lgga en sttesten eller ngot som
        bliver honom till fall.
014:014 Jag vet vl och r i Herren Jesus viss om att intet i sig sjlvt
        r orent; allenast om ngon hller ngot fr orent, s r det
        fr honom orent.
014:015 Om nu genom din mat bekymmer vllas din broder, s vandrar du
        icke mer i krleken.  Bliv icke genom din mat till frdrv fr
        den som Kristus har lidit dden fr.
014:016 Lten allts icke det goda som I haven ftt bliva utsatt fr
        smdelse.
014:017 Ty Guds rike bestr icke i mat och dryck, utan i rttfrdighet
        och frid och gldje i den helige Ande.
014:018 Den som hri tjnar Kristus, han r vlbehaglig fr Gud och
        hller provet infr mnniskor.
014:019 Vi vilja allts fara efter det som lnder till frid och till
        inbrdes uppbyggelse.
014:020 Bryt icke fr mats skull ned Guds verk.  Vl r allting rent,
        men om tandet fr ngon r en sttesten, s bliver det fr den
        mnniskan till ondo;
014:021 du gr vl i att avhlla dig frn att ta ktt och dricka vin
        och frn annat som fr din broder bliver en sttesten.
014:022 Den tro du har m du hava fr dig sjlv infr Gud.  Salig r den
        som icke mste dma sig sjlv, nr det gller ngot som han har
        prvat vara rtt.
014:023 Men om ngon hyser betnkligheter och likvl ter, d r han
        dmd, eftersom det icke sker av tro.  Ty allt som icke sker av
        tro, det r synd.

015:001 Vi som ro starka ro pliktiga att bra de svagas skrpligheter
        och att icke leva oss sjlva till behag.
015:002 Var och en av oss m leva sin nsta till behag, honom till
        fromma och honom till uppbyggelse.
015:003 Kristus levde ju icke sig sjlv till behag, utan med honom
        skedde ssom det r skrivet:
          Dina smdares smdelser hava fallit ver mig.
015:004 Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det r skrivet oss
        till undervisning, fr att vi, genom stndaktighet och genom den
        trst som skrifterna giva, skola bevara vrt hopp.
015:005 Och stndaktighetens och trstens Gud give eder att vara ens
        till sinnes med varandra i Kristi Jesu efterfljelse,
015:006 s att I endrktigt och med en mun prisen vr Herres, Jesu
        Kristi, Gud och Fader.

015:007 Drfr m den ene av eder vnligt upptaga den andre, ssom
        Kristus, Gud till ra, har upptagit eder.
015:008 Vad jag vill sga r detta: Fr de omskurna har Kristus blivit
        en tjnare, till ett vittnesbrd om Guds sannfrdighet, fr att
        bekrfta de lften som hade givits t fderna;
015:009 hedningarna ter hava ftt prisa Gud fr hans barmhrtighets
        skull.  S r ock skrivet:
          Frdenskull vill jag prisa dig bland hedningarna
          och lovsjunga ditt namn.
015:010 Och ter heter det:
          Jublen, I hedningar, med hans folk;
015:011 s ock:
          Loven Herren, alla hedningar,
          ja, honom prise alla folk.
015:012 S sger ock Esaias: Telningen frn Jessais rot skall komma,
        ja, han som skall st upp fr att rda ver hedningarna; p
        honom skola hedningarna hoppas.
015:013 Men hoppets Gud uppfylle eder med all gldje och frid i tron, s
        att I haven ett verfldande hopp i den helige Andes kraft.

015:014 Jag r vl redan nu viss om att I, mina brder, av eder sjlva
        ren fulla av godhet, uppfyllda med all kunskap, i stnd jmvl
        att frmana varandra.
015:015 Dock har jag, p ett delvis ngot dristigt stt, skrivit till
        eder med ytterligare pminnelser, detta i kraft av den nd som
        har blivit mig given av Gud:
015:016 att jag nmligen skall frrtta Kristi Jesu tjnst bland
        hedningarna och vara en prsterlig frvaltare av Guds
        evangelium, s att hedningarna bliva ett honom vlbehagligt
        offer, helgat i den helige Ande.
015:017 Allts r det i Kristus Jesus som jag har ngot att bermma mig
        av i frga om min tjnst infr Gud.
015:018 Ty jag skall icke drista mig att orda om ngot annat n vad
        Kristus, fr att gra hedningarna lydaktiga, har verkat genom
        mig, med ord och med grning,
015:019 genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft.  S har
        jag, frn Jerusalem och runt omkring nda till Illyrien,
        verallt frkunnat evangelium om Kristus.
015:020 Och jag har hrvid satt min ra i att icke frkunna evangelium,
        dr Kristi namn redan var knt, ty jag ville icke bygga p en
        annans grundval;
015:021 utan s har skett, som skrivet r:
          De fr vilka intet har varit frkunnat om honom skola f se,
          och de som intet hava hrt skola frst.

015:022 Det r ocks hrigenom som jag s mnga gnger har blivit
        frhindrad att komma till eder.
015:023 Men d jag nu icke mer har ngot att utrtta i dessa trakter och
        under ganska mnga r har lngtat efter att komma till eder,
015:024 vill jag beska eder, nr jag begiver mig till Spanien.  Jag
        hoppas nmligen att p genomresan f se eder och att drefter av
        eder bliva utrustad fr frden dit, sedan jag frst i ngon mn
        har ftt min lngtan efter eder stillad.
015:025 Men nu far jag till Jerusalem med understd t de heliga.
015:026 Macedonien och Akaja hava nmligen knt sig manade att gra ett
        sammanskott t dem bland de heliga i Jerusalem, som leva i
        fattigdom.
015:027 Ja, drtill hava de knt sig manade; de st ocks i skuld hos
        dem.  Ty om hedningarna hava ftt del i deras andliga goda, s
        ro de  sin sida skyldiga att vara dem till tjnst med sitt
        lekamliga goda.--
015:028 Nr jag s har fullgjort detta och lmnat i deras hnder vad som
        har blivit insamlat, mnar jag drifrn begiva mig till Spanien
        och taga vgen genom eder stad.
015:029 Och jag vet, att nr jag kommer till eder, kommer jag med Kristi
        vlsignelse i fullt mtt.

015:030 Och nu uppmanar jag eder, mina brder, vid vr Herre Jesus
        Kristus och vid vr krlek i Anden, att bist mig i min kamp,
        genom att bedja fr mig till Gud,
015:031 att jag m bliva frlst undan de ohrsamma i Judeen, och att det
        understd som jag fr med mig till Jerusalem m bliva vl
        mottaget av de heliga.
015:032 S skall jag, om Gud vill, med gldje komma till eder och
        vederkvicka mig tillsammans med eder.

015:033 Fridens Gud vare med eder alla.  Amen.

016:001 Jag anbefaller t eder vr syster Febe, som r
        frsamlingstjnarinna i Kenkrea.
016:002 S mottagen d henne i Herren, ssom det hves de heliga, och
        bistn henne i allt vari hon kan behva eder; ty hon har sjlv
        varit ett std fr mnga och jmvl fr mig.

016:003 Hlsen Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus.
016:004 De hava ju vgat sitt liv fr mig; och icke allenast jag tackar
        dem drfr, utan ocks alla hednafrsamlingar.
016:005 Hlsen ock den frsamling som kommer tillhopa i deras hus.
        Hlsen Epenetus, min lskade broder, som r frstlingen av dem
        som i provinsen Asien hava kommit till Kristus.
016:006 Hlsen Maria, som har arbetat s mycket fr eder.
016:007 Hlsen Andronikus och Junias, mina landsmn och medfngar, som
        hava ett s gott anseende bland apostlarna, och som lngre n
        jag hava varit i Kristus.
016:008 Hlsen Ampliatus, min lskade broder i Herren.
016:009 Hlsen Urbanus, vr medarbetare i Kristus, och Stakys, min
        lskade broder.
016:010 Hlsen Apelles, den i Kristus beprvade.  Hlsen dem som hra
        till Aristobulus' hus.
016:011 Hlsen Herodion, min landsman.  Hlsen dem av Narcissus' hus,
        som ro i Herren.
016:012 Hlsen Tryfena och Tryfosa, som arbeta i Herren.  Hlsen Persis,
        den lskade systern, som har s mycket arbetat i Herren.
016:013 Hlsen Rufus, den i Herren utvalde, och hans moder, som ocks
        fr mig har varit en moder.
016:014 Hlsen Asynkritus, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och de
        brder som ro tillsammans med dem.
016:015 Hlsen Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas
        och alla de heliga som ro tillsammans med dem.
016:016 Hlsen varandra med en helig kyss.  Alla Kristi frsamlingar
        hlsa eder.

016:017 Men jag frmanar eder, mina brder, att hava akt p dem som
        vlla tvedrkt och kunna bliva eder till fall, i strid med den
        lra som I haven inhmtat; dragen eder ifrn dem.
016:018 Ty sdana tjna icke vr Herre Kristus, utan sin egen buk; och
        genom sina milda ord och sitt fagra tal bedraga de oskyldiga
        mnniskors hjrtan.
016:019 Eder lydnad r ju knd av alla.  ver eder glder jag mig
        drfr; men jag skulle nska att I voren visa i frga om det
        goda, och menlsa i frga om det onda.
016:020 Och fridens Gud skall snart lta Satan bliva krossad under edra
        ftter.

        Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med eder.

016:021 Timoteus, min medarbetare, hlsar eder: s gra ock Lucius och
        Jason och Sosipater, mina landsmn.
016:022 Jag, Tertius, som har nedskrivit detta brev, hlsar eder i
        Herren.
016:023 Gajus, min och hela frsamlingens vrd, hlsar eder.  Erastus,
        stadens kamrerare, och brodern Kvartus hlsar eder.
016:024

016:025 Men honom som frmr styrka eder, enligt det evangelium jag
        frkunnar och min predikan om Jesus Kristus, ja, enligt den nu
        avsljade hemlighet som frut under evrdliga tider har varit
        outtalad,
016:026 men som nu har blivit uppenbarad och, enligt den eviga Gudens
        befallning, blivit, med std av profetiska skrifter, kungjord
        bland alla hedningar, fr att bland dem upprtta trons lydnad--
016:027 honom, den ende vise Guden, tillhr ran, genom Jesus Kristus, i
        evigheternas evigheter.  Amen.



Paulus' frsta brev till korintierna


001:001 Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, s ock
        brodern Sostenes,
001:002 hlsar den Guds frsamling som finnes i Korint, de i Kristus
        Jesus helgade, dem som ro kallade och heliga, jmte alla andra
        som kalla vr Herres, Jesu Kristi, namn, p alla orter dr de
        eller vi bo.
001:003 Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren
        Jesus Kristus.

001:004 Jag tackar Gud alltid fr eder skull, fr den Guds nd som har
        blivit eder given i Kristus Jesus,
001:005 att I haven i honom blivit rikligen begvade i alla stycken, i
        frga om allt vad tal och kunskap heter.
001:006 S har ju ock vittnesbrdet om Kristus blivit befst hos eder,
001:007 s att I icke stn tillbaka i frga om ngon ndegva, medan I
        vnten p vr Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.
001:008 Han skall ock gra eder stndaktiga intill nden, s att I ren
        ostraffliga p vr Herres, Jesu Kristi, dag.
001:009 Gud r trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till
        gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, vr Herre.

001:010 Men jag frmanar eder, mina brder, vid vr Herres, Jesu Kristi,
        namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke lta
        sndringar finnas bland eder, utan hlla fast tillhopa i samma
        sinnelag och samma tnkestt.
001:011 Det har nmligen av Kloes husfolk blivit mig berttat om eder,
        mina brder, att tvister hava uppsttt bland eder.
001:012 Hrmed menar jag att bland eder den ene sger: Jag hller mig
        till Paulus, den andre: Jag hller mig till Apollos, en
        annan: Jag hller mig till Cefas, ter en annan: Jag hller
        mig till Kristus.--
001:013 r d Kristus delad?  Icke blev vl Paulus korsfst fr eder?
        Och icke bleven I vl dpta i Paulus' namn?
001:014 Jag tackar Gud fr att jag icke har dpt ngon bland eder utom
        Krispus och Gajus,
001:015 s att ingen kan sga att I haven blivit dpta i mitt namn.
001:016 Dock, jag har dpt ocks Stefanas' husfolk; om jag eljest har
        dpt ngon vet jag icke.

001:017 Ty Kristus har icke snt mig till att dpa, utan till att
        frkunna evangelium, och detta icke med en visdom som bestr i
        ord, fr att Kristi kors icke skall bervas sin kraft.
001:018 Ty talet om korset r visserligen en drskap fr dem som g
        frlorade, men fr oss som bliva frlsta r det en Guds kraft.
001:019 Det r ju skrivet:
          Jag skall gra de visas vishet om intet,
          och de frstndigas frstnd skall jag sl ned.

001:020 Ja, var ro de visa?  Var ro de skriftlrda?  Var ro denna
        tidslders klyftiga mn?  Har icke Gud gjort denna vrldens
        visdom till drskap?
001:021 Jo, eftersom vrlden icke genom sin visdom lrde knna Gud i
        hans visdom, behagade det Gud att genom den drskap han lt
        predikas frlsa dem som tro.
001:022 Ty judarna begra tecken, och grekerna stunda visdom,
001:023 vi ter predika en korsfst Kristus, en som fr judarna r en
        sttesten och fr hedningarna en drskap,
001:024 men som fr de kallade, vare sig judar eller greker, r en
        Kristus som r Guds kraft och Guds visdom.
001:025 Ty Guds drskap r visare n mnniskor, och Guds svaghet r
        starkare n mnniskor.

001:026 Ty betnken, mina brder, huru det var vid eder kallelse: icke
        mnga som voro visa efter kttet blevo kallade, icke mnga
        mktiga, icke mnga av frnmlig slkt.
001:027 Men det som fr vrlden var draktigt, det utvalde Gud, fr att
        han skulle lta de visa komma p skam.
001:028 Och det som i vrlden var svagt, det utvalde Gud, fr att han
        skulle lta det starka komma p skam.  Och det som i vrlden var
        ringa och fraktat, det utvalde Gud--ja, det som ingenting var
        --fr att han skulle gra det till intet, som ngonting var.
001:029 Ty han ville icke att ngot ktt skulle kunna bermma sig infr
        Gud.
001:030 Men hans verk r det, att I ren i Kristus Jesus, som fr oss
        har blivit till visdom frn Gud, till rttfrdighet och helgelse
        och till frlossning,
001:031 fr att s skall ske, som det r skrivet: Den som vill bermma
        sig, han bermme sig av Herren.

002:001 Nr jag kom till eder, mina brder, var det ocks icke med hga
        ord eller hg visdom som jag kom och frambar fr eder Guds
        vittnesbrd.
002:002 Ty jag hade beslutit mig fr, att medan jag var bland eder icke
        veta om ngot annat n Jesus Kristus, och honom ssom korsfst.
002:003 Och jag upptrdde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken
        bvan.
002:004 Och mitt tal och min predikan framstlldes icke med vertalande
        visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft;
002:005 ty eder tro skulle icke vara grundad p mnniskors visdom, utan
        p Guds kraft.

002:006 Visdom tala vi dock bland dem som ro fullmogna, men en visdom
        som icke tillhr denna tidslder eller denna tidslders mktige,
        vilkas makt bliver till intet.
002:007 Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den frdolda, om vilken Gud,
        redan fre tidsldrarnas begynnelse, har bestmt att den skall
        bliva oss till hrlighet,
002:008 och som ingen av denna tidslders mktige har knt; ty om de
        hade knt den, s hade de icke korsfst hrlighetens Herre.
002:009 Vi tala--ssom det heter i skriften--vad intet ga har sett
        och intet ra har hrt, och vad ingen mnniskas hjrta har
        kunnat tnka, vad Gud har berett t dem som lska honom.
002:010 Ty fr oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.  Anden
        utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet.
002:011 Ty vilken mnniska vet vad som r i en mnniska, utom den
        mnniskans egen ande?  Likas knner ingen vad som r i Gud, utom
        Guds Ande.
002:012 Men vi hava icke ftt vrldens ande, utan den Ande som r av
        Gud, fr att vi skola veta vad som har blivit oss sknkt av Gud.

002:013 Om detta tala vi ock, icke med sdana ord som mnsklig visdom
        lr oss, utan med sdana ord som Anden lr oss; vi hava ju att
        tyda andliga ting fr andliga mnniskor.
002:014 Men en sjlisk mnniska tager icke emot vad som hr Guds
        Ande till.  Det r henne en drskap, och hon kan icke frst det,
        ty det mste utgrundas p ett andligt stt.
002:015 Den andliga mnniskan ter kan utgrunda allt, men sjlv kan
        hon icke utgrundas av ngon.
002:016 Ty
          vem har lrt knna Herrens sinne,
          s att han skulle kunna undervisa honom?
        Men vi hava Kristi sinne.

003:001 Och jag kunde icke tala till eder, mina brder, ssom till
        andliga mnniskor, utan mste tala ssom till mnniskor av
        kttslig natur, ssom till dem som nnu ro barn i Kristus.
003:002 Mjlk gav jag eder att dricka; fast fda gav jag eder icke, ty
        det frdrogen I d nnu icke.  Ja, icke ens nu frdragen I det,
003:003 eftersom I nnu haven ett kttsligt sinne.  Ty om avund och kiv
        finnes bland eder, haven I icke d ett kttsligt sinne, och
        vandren I icke d p vanligt mnniskostt?
003:004 Nr den ene sger: Jag hller mig till Paulus och den andre:
        Jag hller mig till Apollos, ren I icke d lika hopen av
        mnniskor?

003:005 Vad r d Apollos?  Vad r Paulus?  Allenast tjnare, genom vilka
        I haven kommit till tro; och de ro det i mn av vad Herren har
        beskrt t var och en av dem.
003:006 Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav vxten.
003:007 Allts kommer det icke an p den som planterar, ej heller p den
        som vattnar, utan p Gud, som giver vxten.
003:008 Den som planterar och den som vattnar--den ene r ssom den
        andre, dock s, att var och en skall f sin srskilda ln efter
        sitt srskilda arbete.
003:009 Ty vi ro Guds medarbetare; I ren ett Guds kerflt, en Guds
        byggnad.

003:010 Efter den Guds nd som blev mig given lade jag grunden ssom en
        frfaren byggmstare, och en annan bygger nu vidare drp.  Men
        var och en m se till, huru han bygger drp.
003:011 Ty en annan grund kan ingen lgga, n den som r lagd, nmligen
        Jesus Kristus;
003:012 men om ngon bygger p den grunden med guld, silver och dyrbara
        stenar eller med tr, h och str,
003:013 s skall det en gng visa sig huru det r med vars och ens
        verk.  Den dagen skall gra det kunnigt; ty den skall
        uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk r, det skall
        elden prva.
003:014 Om det byggnadsverk, som ngon har uppfrt p den grunden,
        bliver bestndande, s skall han undf ln;
003:015 men om hans verk brnnes upp, s skall han g miste om lnen.
        Sjlv skall han dock bliva frlst, men ssom igenom eld.

003:016 Veten I icke att I ren ett Guds tempel och att Guds Ande bor i
        eder?
003:017 Om nu ngon frdrvar Guds tempel, s skall Gud frdrva honom;
        ty Guds tempel r heligt, och det templet ren I.

003:018 Ingen bedrage sig sjlv.  Om ngon bland eder menar sig vara
        vis genom denna tidslders visdom, s blive han en dre, fr att
        han skall kunna bliva vis.
003:019 Ty denna vrldens visdom r drskap infr Gud.  Det r ju
        skrivet:
          Han fngar de visa i deras klokskap;
003:020 s ock:
          Herren knner
          de visas tankar,
          han vet att de ro ffngliga.

003:021 S bermme sig d ingen av mnniskor.  Allt hr ju eder till;
003:022 det m vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela vrlden,
        det m vara liv eller dd, vad som nu r, eller vad som skall
        komma, alltsammans hr eder till.
003:023 Men I hren Kristus till, och Kristus hr Gud till.

004:001 Ssom Kristi tjnare och ssom frvaltare av Guds hemligheter,
        s m man anse oss.
004:002 Vad man nu drutver sker hos frvaltare r att en sdan m
        befinnas vara trogen.
004:003 Fr mig betyder det likvl fga att I--eller verhuvud ngon
        mnsklig domstol--stten eder till doms ver mig.  Ja, jag
        vill icke ens stta mig till doms ver mig sjlv.
004:004 Ty vl vet jag intet med mig, men drigenom r jag icke
        rttfrdigad; det r Herren som sitter till doms ver mig.
004:005 Dmen drfr icke frrn tid r, icke frrn Herren kommer, han
        som skall draga fram i ljuset vad som r frdolt i mrker och
        uppenbara alla hjrtans rdslag.  Och d skall var och en undf
        av Gud den bermmelse som honom tillkommer.

004:006 Detta, mina brder, har jag nu fr eder skull s framstllt, som
        gllde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i frga om
        oss lra eder detta: Icke utver vad skrivet r.  Jag vill icke
        att I skolen st emot varandra, uppblsta var och en ver sin
        lrare.
004:007 Vem sger d att du har ngot fretrde?  Och vad ger du, som du
        icke har ftt dig givet?  Men har du nu ftt dig givet vad du
        har, huru kan du d bermma dig, ssom om du icke hade ftt det
        dig givet?

004:008 I ren kantnka redan mtta, I haven redan blivit rika; oss
        frutan haven I blivit sannskyldiga konungar!  Ja, jag skulle
        nska att I verkligen haden blivit konungar, s att vi kunde f
        bliva edra medkonungar.
004:009 Mig tyckes nmligen att Gud har stllt oss apostlar hr ssom de
        ringaste bland alla, ssom livdmda mn; ett skdespel hava vi
        ju blivit fr vrlden, fr bde nglar och mnniskor.
004:010 Vi ro drar fr Kristi skull, men I ren kloka i Kristus; vi
        ro svaga, men I ren starka; I ren rade, men vi ro
        fraktade.
004:011 nnu i denna stund lida vi bde hunger och trst, vi mste g
        nakna, vi f uppbra hugg och slag, vi hava intet stadigt
        hemvist,
004:012 vi mste mda oss och arbeta med vra hnder.  Vi bliva smdade
        och vlsigna likvl; vi lida frfljelse och hrda dock ut;
004:013 man talar illa om oss, men vi tala goda ord.  Vi hava blivit
        ssom vrldens avskum, ssom var mans avskrap, och vi ro s
        nnu alltjmt.

004:014 Detta skriver jag, icke fr att komma eder att blygas, utan
        ssom en frmaning till mina lskade barn.
004:015 Ty om I n haden tio tusen uppfostrare i Kristus, s haven I
        dock icke mnga fder; det var ju jag som i Kristus Jesus genom
        evangelium fdde eder till liv.
004:016 Drfr frmanar jag eder: Bliven mina efterfljare.

004:017 Just fr denna saks skull snder jag nu till eder Timoteus, min
        lskade och trogne son i Herren; han skall pminna eder om huru
        jag gr till vga i Kristus, i enlighet med den lra jag
        frkunnar allestdes, i alla frsamlingar.
004:018 Nu r det vl s, att somliga hava blivit uppblsta, under
        frmenande att jag icke skulle komma till eder.
004:019 Men om Herren s vill, skall jag snart komma till eder; och d
        skall jag lra knna, icke dessa uppblsta mnniskors ord, utan
        deras kraft.
004:020 Ty Guds rike bestr icke i ord, utan i kraft.
004:021 Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller
        i krlek och saktmods ande?

005:001 Det frljudes svl att verhuvud otukt bedrives bland eder, som
        ock att sdan otukt frekommer, som man icke ens finner bland
        hedningarna, nmligen att en son har sin faders hustru.
005:002 Och nd ren I uppblsta och haven icke fastmer blivit
        uppfyllda av sdan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den
        som har gjort detta.
005:003 Jag, som vl till kroppen r frnvarande, men till anden
        nrvarande, har fr min del redan, ssom vore jag nrvarande,
        fllt domen ver den som har frvat en sdan ogrning:
005:004 i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande,
        med vr Herre Jesu kraft,
005:005 och verlmna den mannen t Satan till kttets frdrv, fr att
        anden skall bliva frlst p Herren Jesu dag.

005:006 Det r icke vl bestllt med eder bermmelse.  Veten I icke att
        litet surdeg syrar hela degen?
005:007 Rensen bort den gamla surdegen, s att I bliven en ny deg.  I
        ren ju osyrade; ty vi hava ock ett pskalamm, som r slaktat,
        nmligen Kristus.
005:008 Ltom oss drfr hlla hgtid, icke med gammal surdeg, icke med
        elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och
        sanningens osyrade brd.

005:009 Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava ngot
        umgnge med otuktiga mnniskor--
005:010 detta icke sagt i allmnhet, om alla denna vrldens otuktiga
        mnniskor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare;
        annars msten I ju rymma ur vrlden.
005:011 Nej, d jag skrev s till eder, menade jag, att om ngon som
        kallades broder vore en otuktig mnniska eller en girig eller en
        avgudadyrkare eller en smdare eller en drinkare eller en
        roffare, s skullen I icke hava ngot umgnge med en sdan eller
        ta tillsammans med honom.
005:012 Ty icke tillkommer det vl mig att dma dem som ro utanfr?
        Dem som ro innanfr haven I ju att dma;
005:013 dem som ro utanfr skall Gud dma.  I skolen driva ut ifrn
        eder den som r ond.

006:001 Huru kan ngon av eder taga sig fr, att nr han har sak med en
        annan, g till rtta icke infr de heliga, utan infr de
        orttfrdiga?
006:002 Veten I d icke att de heliga skola dma vrlden?  Men om nu I
        skolen sitta till doms ver vrlden, ren I d icke goda nog att
        dma i helt ringa ml?
006:003 I veten ju att vi skola dma nglar; huru mycket mer bra vi
        icke d kunna dma i timliga ting?
006:004 Och likvl, nr I nu haven fre ngot ml som gller sdana
        ting, stten I till domare just dem som ro ringa aktade i
        frsamlingen!
006:005 Eder till blygd sger jag detta.  r det d s omjligt att bland
        eder finna ngon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina
        brder?
006:006 Mste i stllet den ene brodern g till rtta med den andre, och
        det infr de otrogna?

006:007 verhuvud r redan det en brist hos eder, att I gn till rtta
        med varandra.  Varfr liden I icke hellre ortt?  Varfr lten I
        icke hellre andra gra eder skada?
006:008 I stllet gren I nu sjlva ortt och skada, och detta mot
        brder.

006:009 Veten I d icke att de orttfrdiga icke skola f Guds rike till
        arvedel?  Faren icke vilse.  Varken otuktiga mnniskor eller
        avgudadyrkare eller ktenskapsbrytare, varken de som lta bruka
        sig till synd mot naturen eller de som sjlva va sdan synd,
006:010 varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smdare eller
        roffare skola f Guds rike till arvedel.
006:011 Sdana voro ock somliga bland eder, men I haven ltit tv eder
        rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rttfrdiggjorda i
        Herrens, Jesu Kristi, namn och i vr Guds Ande.

006:012 Allt r mig lovligt; ja, men icke allt r nyttigt.  Allt r
        mig lovligt; ja, men jag br icke lta ngot f makt ver mig.
006:013 Maten r fr buken och buken fr maten, men bdadera skall Gud
        gra till intet.  Dremot r kroppen icke fr otukt, utan fr
        Herren, och Herren fr kroppen;
006:014 och Gud, som har uppvckt Herren, skall ock genom sin kraft
        uppvcka oss.
006:015 Veten I icke att edra kroppar ro Kristi lemmar?  Skall jag nu
        taga Kristi lemmar och gra dem till en skkas lemmar?  Bort det!
006:016 Veten I d icke att den som hller sig till en skka, han bliver
        en kropp med henne?  Det heter ju: De tu skola varda ett ktt.
006:017 Men den som hller sig till Herren, han r en ande med honom.

006:018 Flyn otukten.  All annan synd som en mnniska kan beg r utom
        kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar p sin egen
        kropp.
006:019 Veten I d icke att eder kropp r ett tempel t den helige Ande,
        som bor i eder, och som I haven undftt av Gud, och att I icke
        ren edra egna?
006:020 I ren ju kpta, och betalning r given.  S frhrligen d Gud i
        eder kropp.

007:001 Vad nu angr det I haven skrivit om, s svarar jag detta:

        En man gr visserligen vl i att icke komma vid ngon kvinna;
007:002 men fr att undg otuktssynder m var man hava sin egen hustru,
        och var kvinna sin egen man.
007:003 Mannen give sin hustru vad han r henne pliktig, sammalunda ock
        hustrun sin man.
007:004 Hustrun rder icke sjlv ver sin kropp, utan mannen; sammalunda
        rder ej heller mannen ver sin kropp, utan hustrun.
007:005 Dragen eder icke undan frn varandra, om icke mjligen, med
        bdas samtycke, till en tid, fr att I skolen hava ledighet till
        bnen.  Kommen sedan ter tillsammans, s att Satan icke frestar
        eder, d I nu icke kunnen leva terhllsamt.
007:006 Detta sger jag likvl ssom en tillstdjelse, icke ssom en
        befallning.
007:007 Jag skulle dock vilja att alla mnniskor vore ssom jag.  Men var
        och en har ftt sin srskilda ndegva frn Gud, den ene s, den
        andre s.

007:008 Till de ogifta ter och till nkorna sger jag att de gra vl,
        om de frbliva i samma stllning som jag.
007:009 Men kunna de icke leva terhllsamt, s m de gifta sig; ty det
        r bttre att gifta sig n att vara upptnd av begr.

007:010 Men dem som ro gifta bjuder jag--dock icke jag, utan Herren;
        En hustru m icke skilja sig frn sin man
007:011 (om hon likvl skulle skilja sig, s frblive hon ogift eller
        frlike sig ter med mannen), ej heller m en man frskjuta sin
        hustru.

007:012 Till de andra ter sger jag sjlv, icke Herren: Om ngon som
        hr till brderna har en hustru som icke r troende, och denna
        r villig att leva tillsammans med honom, s m han icke
        frskjuta henne.
007:013 Likas, om en hustru har en man som icke r troende, och denne
        r villig att leva tillsammans med henne, s m hon icke
        frskjuta mannen.
007:014 Ty den icke troende mannen r helgad i och genom sin hustru, och
        den icke troende hustrun r helgad i och genom sin man, d han
        r en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu ro de
        heliga.--
007:015 Om dremot den icke troende vill skiljas, s m han f
        skiljas.  En broder eller syster r i sdana fall intet tvng
        underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid.
007:016 Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall frlsa din man?
        Eller du man, huru vet du om du skall frlsa din hustru?
007:017 M allenast var och en vandra den vg fram, som Herren har
        bestmt t honom, var och en i den stllning vari Gud har kallat
        honom.  Den ordningen stadgar jag fr alla frsamlingar.
007:018 Har ngon blivit kallad ssom omskuren, s gre han sig icke
        ter lik de oomskurna; har ngon blivit kallad ssom oomskuren,
        s lte han icke omskra sig.
007:019 Det kommer icke an p om ngon r omskuren eller oomskuren; allt
        beror p huruvida han hller Guds bud.
007:020 Var och en frblive i den kallelse vari han var, nr han blev
        kallad.
007:021 Har du blivit kallad ssom trl, s lt detta icke g dig till
        sinnes; dock, om du kan bliva fri, s begagna dig hellre
        drav.
007:022 Ty den trl som har blivit kallad till att vara i Herren, han r
        en Herrens frigivne; sammalunda r ock den frie, som har blivit
        kallad, en Kristi livegne.
007:023 I ren kpta, och betalningen r given; bliven icke mnniskors
        trlar.
007:024 Ja, mina brder, var och en frblive infr Gud i den stllning
        vari han har blivit kallad.

007:025 Vad vidare angr dem som ro jungfrur, s har jag icke att
        beropa ngon befallning av Herren, utan giver allenast ett rd,
        ssom en som genom Herrens barmhrtighet har blivit frtroende
        vrd.
007:026 Jag menar allts, med tanke p den nd som str fr drren, att
        den mnniska gr vl, som frbliver ssom hon r.
007:027 r du bunden vid hustru, s sk icke att bliva ls.  r du utan
        hustru, s sk icke att f hustru.
007:028 Om du likvl skulle gifta dig, s syndar du icke drmed; ej
        heller syndar en jungfru, om hon gifter sig.  Dock komma de som
        s gra att draga ver sig lekamliga vedermdor; och jag skulle
        grna vilja skona eder.

007:029 Men det sger jag, mina brder: Tiden r kort; drfr m
        hrefter de som hava hustrur vara ssom hade de inga,
007:030 och de som grta ssom grte de icke, och de som gldja sig
        ssom gladde de sig icke, och de som kpa ngot ssom finge de
        icke behlla det,
007:031 och de som bruka denna vrlden ssom gjorde de icke ngot bruk
        av den.  Ty den nuvarande vrldsordningen gr mot sitt slut;
007:032 och jag skulle grna vilja att I voren fria ifrn omsorger.  Den
        man som icke r gift gnar nmligen sin omsorg t vad som hr
        Herren till, huru han skall behaga Herren;
007:033 men den gifte mannen gnar sin omsorg t vad som hr vrlden
        till, huru han skall behaga sin hustru,
007:034 och s r hans hjrta delat.  Likas gnar den kvinna, som icke
        lngre r gift eller som r jungfru, sin omsorg t vad som hr
        Herren till, att hon m vara helig till bde kropp och ande; men
        den gifta kvinnan gnar sin omsorg t vad som hr vrlden till,
        huru hon skall behaga sin man.
007:035 Detta sger jag till eder egen nytta, och icke fr att lgga
        ngot band p eder, utan fr att I skolen fra en hvisk vandel
        och stadigt frbliva vid Herren.

007:036 Men om ngon menar sig handla otillbrligt mot sin ogifta dotter
        drmed att hon fr bliva verrig, d m han gra ssom han
        vill, om det nu mste s vara; han begr drmed ingen synd.  M
        hon f gifta sig.
007:037 Om dremot ngon r fast i sitt sinne och icke bindes av ngot
        ndtvng, utan kan flja sin egen vilja, och s i sitt sinne r
        besluten att lta sin ogifta dotter frbliva ssom hon r, d
        gr denne vl.
007:038 Allts: den som gifter bort sin dotter, han gr vl; och den som
        icke gifter bort henne, han gr nnu bttre.

007:039 En hustru r bunden s lnge hennes man lever; men nr hennes
        man r avsomnad, str det henne fritt att gifta sig med vem hon
        vill, blott det sker i Herren.
007:040 Men lyckligare r hon, om hon frbliver ssom hon r.  S r min
        mening, och jag tror att ocks jag har Guds Ande.

008:001 Vad ter angr ktt frn avgudaoffer, s knna vi nog det talet:
        Alla hava vi 'kunskap'.  Kunskapen uppblser, men
        krleken uppbygger.
008:002 Om ngon menar sig hava ftt ngon kunskap, s har han nnu
        icke ftt kunskap p sdant stt som han borde hava.
008:003 Men den som lskar Gud, han r knd av honom.

008:004 Vad allts angr tandet av ktt frn avgudaoffer, s sger jag
        detta:

        Vi veta visserligen att ingen avgud finnes till i vrlden, och
        att det icke finnes mer n en enda Gud.
008:005 Ty om ock ngra s kallade gudar skulle finnas, vare sig i
        himmelen eller p jorden--och det finnes ju mnga gudar och
        mnga herrar--
008:006 s finnes dock fr oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken
        allt r, och till vilken vi sjlva ro, och en enda Herre: Jesus
        Kristus, genom vilken allt r, och genom vilken vi sjlva ro.

008:007 Dock, icke alla hava denna kunskap, utan somliga, som ro vana
        att nnu alltjmt tnka p avguden, ta kttet ssom
        avgudaoffersktt.  Och eftersom deras samvete r svagt, bliver
        det hrigenom beflckat.
008:008 Men maten skall icke avgra vr stllning till Gud.  Avhlla vi
        oss frn att ta, s bliva vi icke drigenom smre; ta vi, s
        bliva vi icke drigenom bttre.

008:009 Sen likvl till, att denna eder frihet icke till ventyrs bliver
        en sttesten fr de svaga.
008:010 Ty om ngon fr se dig, som har undftt kunskap, ligga till
        bords i ett avgudahus, skall d icke hans samvete, om han r
        svag, drav bliva uppbyggt p det stt att han ter kttet
        frn avgudaoffer?
008:011 Genom din kunskap gr ju d den svage frlorad--han, din
        broder, som Kristus har lidit dden fr.
008:012 Om I p sdant stt synden mot brderna och sren deras svaga
        samveten, d synden I mot Kristus sjlv.

008:013 Drfr, om maten kan bliva min broder till fall, s vill jag
        sannerligen hellre fr alltid avst frn att ta ktt, p det
        att jag icke m bliva min broder till fall.

009:001 r jag icke fri?  r jag icke en apostel?  Har jag icke sett
        Jesus, vr Herre?  ren icke I mitt verk i Herren?
009:002 Om jag icke fr andra r en apostel, s r jag det tminstone
        fr eder, ty I sjlva ren i Herren inseglet p mitt
        apostlambete.

009:003 Detta r mitt frsvar mot dem som stta sig till doms ver mig.

009:004 Skulle vi kanhnda icke hava rtt att f mat och dryck?
009:005 Skulle vi icke hava rtt att f ssom hustru fra med oss p
        vra resor ngon som r en syster, vi likavl som de andra
        apostlarna och Herrens brder och srskilt Cefas?
009:006 Eller ro jag och Barnabas de enda som icke hava rtt att vara
        fritagna ifrn kroppsarbete?
009:007 Vem tjnar ngonsin i krig p egen sold?  Vem planterar en
        vingrd och ter icke dess frukt?  Eller vem vaktar en hjord och
        frtr icke mjlk frn hjorden?

009:008 Icke talar jag vl detta drfr att mnniskor plga s tala?
        Sger icke sjlva lagen detsamma?
009:009 I Moses' lag r ju skrivet: Du skall icke binda munnen till p
        oxen som trskar.  Mnne det r om oxarna som Gud har sdan
        omsorg?
009:010 Eller sger han det icke i alla hndelser med tanke p oss?
        Jo, fr vr skull blev det skrivet, att den som pljer br plja
        med en frhoppning, och att den som trskar br gra det i
        frhoppning om att f sin del.
009:011 Om vi hava stt t eder ett utsde av andligt gott, r det d
        fr mycket, om vi f inbrga frn eder en skrd av lekamligt gott?
009:012 Om andra hava en viss rttighet ver eder, skulle d icke vi n
        mer hava det?  Och likvl hava vi icke gjort bruk av den
        rttigheten, utan vi frdraga allt, fr att icke lgga ngot
        hinder i vgen fr Kristi evangelium.
009:013 I veten ju att de som frrtta tjnsten i helgedomen f sin fda
        ifrn helgedomen, och att de som ro anstllda vid altaret f
        sin del, nr altaret fr sin.
009:014 S har ock Herren frordnat att de som frkunna evangelium skola
        hava sitt uppehlle av evangelium.
009:015 Men jag fr min del har icke gjort bruk av ngon sdan frmn.

        Detta skriver jag nu icke, fr att jag sjlv skall f ngon
        sdan; lngt hellre ville jag d.  Nej, ingen skall gra min
        bermmelse om intet.
009:016 Ty om jag frkunnar evangelium, s r detta ingen bermmelse
        fr mig.  Jag mste ju s gra; och ve mig, om jag icke frkunnade
        evangelium!
009:017 Gr jag det av egen drift, s har jag rtt till ln; men d jag
        nu icke gr det av egen drift, s r den syssla som jag r
        betrodd med allenast en livegen frvaltares.--
009:018 Vilken r allts min ln?  Jo, just den, att nr jag frkunnar
        evangelium, s gr jag detta utan kostnad fr ngon, i det att
        jag avstr frn att gra bruk av den rttighet jag har ssom
        frkunnare av evangelium.

009:019 Ty fastn jag r fri och oberoende av alla, har jag dock
        gjort mig till allas tjnare, fr att jag skall vinna dess flera.
009:020 Fr judarna har jag blivit ssom en jude, fr att kunna vinna
        judar; fr dom som st under lagen har jag, som sjlv icke str
        under lagen, blivit ssom stode jag under lagen, fr att kunna
        vinna dem som st under lagen.
009:021 Fr dem som ro utan lag har jag, som icke r utan Guds lag, men
        r i Kristi lag, blivit ssom vore jag utan lag, fr att jag
        skall vinna dem som ro utan lag.
009:022 Fr de svaga har jag blivit svag, fr att kunna vinna de svaga;
        fr alla har jag blivit allt, fr att jag i alla hndelser skall
        frlsa ngra.
009:023 Men allt gr jag fr evangelii skull, fr att ocks jag skall
        bliva delaktig av dess goda.

009:024 I veten ju, att fastn de som lpa p tvlingsbanan allasammans
        lpa, s vinner allenast en segerlnen.  Lpen ssom denne, fr
        att I mn vinna lnen.
009:025 Men alla som vilja deltaga i en sdan tvlan plgga sig
        terhllsamhet i alla stycken: dessa fr att vinna en frgnglig
        segerkrans, men vi fr att vinna en ofrgnglig.
009:026 Jag fr min del lper allts icke ssom gllde det ett ovisst
        ml; jag kmpar icke likasom en man som hugger i vdret.
009:027 Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, fr att jag icke,
        nr jag predikar fr andra, sjlv skall komma till korta vid
        provet.

010:001 Ty jag vill sga eder detta, mina brder:

        Vra fder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;
010:002 alla blevo de i molnskyn och i havet dpta till Moses;
010:003 alla to de samma andliga mat,
010:004 och alla drucko de samma andliga dryck--de drucko nmligen ur
        en andlig klippa, som tfljde dem, och den klippan var Kristus.
010:005 Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju
        nedgjorda i knen.
010:006 Detta skedde oss till en varnagel, fr att vi icke skulle hava
        begrelse till det onda, ssom de hade begrelse drtill.
010:007 Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, ssom somliga av dem
        blevo; s r ju skrivet: Folket satte sig ned till att ta och
        dricka, och drp stodo de upp till all leka.
010:008 Ltom oss icke heller bedriva otukt, ssom somliga av dem
        gjorde, varfr ock tjugutre tusen fllo p en enda dag.
010:009 Ltom oss icke heller fresta Kristus, ssom somliga av dem
        gjorde, varfr de ock blevo ddade av ormarna.
010:010 Knorren icke heller, ssom somliga av dem gjorde, varfr de ock
        blevo ddade av Frdrvaren.
010:011 Men detta vederfors dem fr att tjna till en varnagel, och det
        blev upptecknat till lrdom fr oss, som hava tidernas nde inp
        oss.
010:012 Drfr, den som menar sig st, han m se till, att han icke
        faller.
010:013 Inga andra frestelser hava mtt eder n sdana som vanligen mta
        mnniskor.  Och Gud r trofast; han skall icke tillstdja att I
        bliven frestade ver eder frmga, utan nr han lter frestelsen
        komma, skall han ock bereda en utvg drur, s att I kunnen
        hrda ut i den.

010:014 Allts, mina lskade, undflyn avgudadyrkan.
010:015 Jag sger detta till eder ssom till frstndiga mnniskor;
        sjlva mn I dma om det som jag sger.
010:016 Vlsignelsens kalk, ver vilken vi uttala vlsignelsen, r icke
        den en delaktighet av Kristi blod?  Brdet, som vi bryta, r icke
        det en delaktighet av Kristi kropp?
010:017 Eftersom det r ett enda brd, s ro vi, fastn mnga, en enda
        kropp, ty alla f vi vr del av detta ena brd.
010:018 Sen p det lekamliga Israel: ro icke de som ta av offren
        delaktiga i altaret?

010:019 Vad vill jag d sga hrmed?  Mnne att avgudaoffersktt r
        ngonting, eller att en avgud r ngonting?
010:020 Nej, det vill jag sga, att vad hedningarna offra, det offra de
        t onda andar och icke t Gud; och jag vill icke att I skolen
        hava ngon gemenskap med de onda andarna.
010:021 I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk;
        I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars
        bord.
010:022 Eller vilja vi reta Herren?  ro d vi starkare n han?

010:023 Allt r lovligt; ja, men icke allt r nyttigt.  Allt r
        lovligt; ja, men icke allt uppbygger.
010:024 Ingen ske sitt eget bsta, utan envar den andres.

010:025 Allt som sljes i kttboden mn I ta; I behven icke fr
        samvetets skull gra ngon underskning drom.
010:026 Ty
          jorden r Herrens, och allt vad drp r.

010:027 Om ngon av dem som icke ro troende bjuder eder till sig och I
        viljen g till honom, s mn I ta av allt som sttes fram t
        eder; I behven icke fr samvetets skull gra ngon underskning
        drom.
010:028 Men om ngon d sger till eder: Detta r offerktt, s skolen
        I avhlla eder frn att ta, fr den mans skull, som gav saken
        till knna, och fr samvetets skull--
010:029 jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varfr
        skulle jag lta min frihet dmas av en annans samvete?
010:030 Om jag ter drav med tacksgelse, varfr skulle jag d bliva
        smdad fr det som jag tackar Gud fr?

010:031 Allts, vare sig I ten eller dricken, eller vadhelst annat I
        gren, s gren allt till Guds ra.
010:032 Bliven icke fr ngon till en sttesten, varken fr judar
        eller fr greker eller fr Guds frsamling;
010:033 varen ssom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och
        icke sker min egen nytta, utan de mngas, fr att de skola bliva
        frlsta.

011:001 Varen I mina efterfljare, ssom jag r Kristi.

011:002 Jag prisar eder fr det att I i alla stycken haven mig i minne
        och hllen fast vid mina lrdomar, ssom de ro eder givna av
        mig.

011:003 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus r envar mans
        huvud, och att mannen r kvinnans huvud, och att Gud r Kristi
        huvud.
011:004 Var och en man som har sitt huvud betckt, nr han beder eller
        profeterar, han vanrar sitt huvud.
011:005 Men var kvinna som beder eller profeterar med ohljt huvud, hon
        vanrar sitt huvud, ty det r d alldeles som om hon hade sitt
        hr avrakat.
011:006 Om en kvinna icke vill hlja sig, s kan hon lika vl lta skra
        av sitt hr; men eftersom det r en skam fr en kvinna att lta
        skra av sitt hr eller att lta raka av det, s m hon hlja
        sig.
011:007 En man r icke pliktig att hlja sitt huvud, eftersom han r
        Guds avbild och terspeglar hans hrlighet, d kvinnan dremot
        terspeglar mannens hrlighet.
011:008 Ty mannen r icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
011:009 Icke heller skapades mannen fr kvinnans skull, utan kvinnan fr
        mannens skull.
011:010 Drfr br kvinnan p sitt huvud hava en makt, fr nglarnas
        skull.
011:011 Dock r det i Herren s, att varken kvinnan r till utan mannen,
        eller mannen utan kvinnan.
011:012 Ty ssom kvinnan r av mannen, s r ock mannen genom kvinnan;
        men alltsammans r av Gud.--
011:013 Dmen sjlva: hves det en kvinnan att ohljd bedja till Gud?
011:014 Lr icke sjlva naturen eder att det lnder en man till
        vanheder, om han har lngt hr,
011:015 men att det lnder en kvinna till ra, om hon har lngt hr?
        Hret r ju henne givet ssom slja.
011:016 Om nu likvl ngon vill vara genstridig, s mn han veta att vi
        fr vr del icke hava en sdan sedvnja, ej heller andra Guds
        frsamlingar.

011:017 Detta bjuder jag eder nu.  Men vad jag icke kan prisa r att I
        kommen tillsammans, icke till frbttring, utan till frsmring.
011:018 Ty frst och frmst hr jag sgas att vid edra frsamlingsmten
        sndringar yppa sig bland eder.  Och till en del tror jag att s
        r.
011:019 Ty partier mste ju finnas bland eder, fr att det skall bliva
        uppenbart vilka bland eder som hlla provet.

011:020 Nr I allts kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens
        mltid hllas;
011:021 ty vid mltiden tager var och en i frvg sjlv den mat han
        har medfrt, och s fr den ene hungra, medan den andre fr fr
        mycket.
011:022 Haven I d icke edra hem, dr I kunnen ta ock dricka?  Eller
        r det s, att I frakten Guds frsamling och viljen komma dem
        att blygas, som intet hava?  Vad skall jag d sga till eder?
        Skall jag prisa eder?  Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.

011:023 Ty jag har frn Herren undftt detta, som jag ock har meddelat
        eder: I den natt d Herren Jesus blev frrdd tog han ett brd
011:024 och tackade Gud och brt det och sade: Detta r min lekamen,
        som varder utgiven fr eder.  Gren detta till min minnelse.
011:025 Sammalunda tog han ock kalken, efter mltiden, och sade: Denna
        kalk r det nya frbundet, i mitt blod.  S ofta I dricken den,
        s gren detta till min minnelse.

011:026 Ty s ofta I ten detta brd och dricken kalken, frkunnen I
        Herrens dd, till dess att han kommer.
011:027 Den som nu p ett ovrdigt stt ter detta brd eller dricker
        Herrens kalk, han frsyndar sig p Herrens lekamen och blod.
011:028 Prve d mnniskan sig sjlv, och te s av brdet och dricke av
        kalken.
011:029 Ty den som ter och dricker, utan att gra tskillnad mellan
        Herrens lekamen och annan spis, han ter och dricker en dom ver
        sig.
011:030 Drfr finnas ock bland eder mnga som ro svaga och sjuka, och
        ganska mnga ro avsomnade.
011:031 Om vi ginge till doms med oss sjlva, s bleve vi icke dmda.
011:032 Men d vi nu bliva dmda, s r detta en Herrens tuktan, som
        drabbar oss, fr att vi icke skola bliva frdmda tillika med
        vrlden.

011:033 Allts, mina brder, nr I kommen tillsammans fr att hlla
        mltid, s vnten p varandra.
011:034 Om ngon r hungrig, d m han ta hemma, s att eder
        sammankomst icke bliver eder till en dom.

        Om det vriga skall jag frordna, nr jag kommer.

012:001 Vad nu angr dem som hava andliga gvor, s vill jag sga eder,
        mina brder, huru med dem frhller sig.
012:002 I veten att I, medan I voren hedningar, lten eder blindvis
        fras bort till de stumma avgudarna.
012:003 Drfr vill jag nu frklara fr eder, att likasom ingen som
        talar i Guds Ande sger: Frbannad vare Jesus, s kan ej
        heller ngon sga: Jesus r Herre annat n i den helige Ande.

012:004 Ndegvorna ro mngahanda, men Anden r en och densamme.
012:005 Tjnsterna ro mngahanda, men Herren r en och densamme.
012:006 Kraftverkningarna ro mngahanda, men Gud r en och densamme,
        han som verkar allt i alla.
012:007 Men de gvor i vilka Anden uppenbarar sig givas t var och en
        s, att de kunna bliva till nytta.
012:008 S gives genom Anden t den ene att tala visdomens ord, t en
        annan att efter samme Ande tala kunskapens ord,
012:009 t en annan gives tro i samme Ande, t en annan givas
        helbrgdagrelsens gvor i samme ene Ande,
012:010 t en annan gives gvan att utfra kraftgrningar, t en annan
        att profetera, t en annan att skilja mellan andar, t en annan
        att tala tungoml p olika stt, t en annan att uttyda, nr
        ngon talar tungoml.
012:011 Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter
        sin vilja, tilldelar t var och en ngon srskild gva.

012:012 Ty likasom kroppen r en och likvl har mnga lemmar, och
        likasom kroppens alla lemmar, fastn de ro mnga, likvl utgra
        en enda kropp, likas r det med Kristus.
012:013 Ty i en och samme Ande ro vi alla dpta till att utgra en och
        samma kropp, vare sig vi ro judar eller greker, vare sig vi ro
        trlar eller fria; och alla hava vi ftt en och samme Ande
        utgjuten ver oss.
012:014 Kroppen utgres ju icke heller av en enda lem, utan av mnga.
012:015 Om foten ville sga: Jag r icke hand, drfr hr jag icke till
        kroppen, s skulle den icke dess mindre hra till kroppen.
012:016 Och om rat ville sga: Jag r icke ga, drfr hr jag icke
        till kroppen, s skulle det icke dess mindre hra till kroppen.
012:017 Om hela kroppen vore ga, var funnes d hrseln?  Och om den hel
        och hllen vore ra, var funnes d lukten?
012:018 Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem p
        det stt som han har velat.
012:019 Om ter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes d sjlva
        kroppen?
012:020 Men nu r det s, att lemmarna ro mnga, och att kroppen dock
        r en enda.
012:021 gat kan icke sga till handen: Jag behver dig icke, ej
        heller huvudet till ftterna: Jag behver eder icke.
012:022 Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast ro som
        mest ndvndiga.
012:023 Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma,
        dem beklda vi med s mycket strre heder; och dem som vi blygas
        fr, dem skyla vi med s mycket strre blygsamhet,
012:024 under det att de andra icke behva ngot sdant.  Men nr Gud
        sammanfogade kroppen av olika delar och drvid lt den ringare
        delen f en s mycket strre heder,
012:025 s skedde detta, fr att sndring icke skulle uppst i kroppen,
        utan alla lemmar endrktigt hava omsorg om varandra.
012:026 Om nu en lem lider, s lida alla de andra lemmarna med den; om
        ter en lem ras, s gldja sig alla de andra lemmarna med den.

012:027 Men nu ren I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin
        mn.
012:028 Och Gud har i frsamlingen satt frst och frmst ngra till
        apostlar, fr det andra ngra till profeter, fr det tredje
        ngra till lrare, vidare ngra till att utfra kraftgrningar,
        ytterligare ngra till att hava helbrgdagrelsens gvor, eller
        till att taga sig an de hjlplsa, eller till att vara
        styresmn, eller till att p olika stt tala tungoml.
012:029 Icke ro vl alla apostlar?  Icke ro vl alla profeter?  Icke
        ro vl alla lrare?  Icke utfra vl alla kraftgrningar?
012:030 Icke hava vl alla helbrgdagrelsens gvor?  Icke tala vl alla
        tungoml?  Icke kunna vl alla uttyda?
012:031 Men varen ivriga att undf de ndegvor som ro de strsta.

        Och nu vill jag ytterligare visa eder en vg, en vermttan
        hrlig vg.

013:001 Om jag talade bde mnniskors och nglars tungoml, men icke
        hade krlek, s vore jag allenast en ljudande malm eller en
        klingande cymbal.
013:002 Och om jag hade profetians gva och visste alla hemligheter och
        gde all kunskap, och om jag hade all tro, s att jag kunde
        frflytta berg, men icke hade krlek, s vore jag intet.
013:003 Och om jag gve bort allt vad jag gde till brd t de fattiga,
        ja, om jag offrade min kropp till att brnnas upp, men icke hade
        krlek, s vore detta mig till intet gagn.

013:004 Krleken r tlig och mild.  Krleken avundas icke, krleken
        frhver sig icke, den uppblses icke.
013:005 Den skickar sig icke ohviskt, den sker icke sitt, den
        frtrnas icke, den hyser icke agg fr en ofrrtts skull.
013:006 Den glder sig icke ver orttfrdigheten, men har sin gldje i
        sanningen.
013:007 Den frdrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den
        uthrdar allting.

013:008 Krleken frgr aldrig.  Men profetians gva, den skall
        frsvinna, och tungomlstalandet, det skall taga slut, och
        kunskapen, den skall frsvinna.
013:009 Ty vr kunskap r ett styckverk, och vrt profeterande r ett
        styckverk;
013:010 men nr det kommer, som r fullkomligt, d skall det frsvinna,
        som r ett styckverk.
013:011 Nr jag var barn, talade jag ssom ett barn, mitt sinne var
        ssom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev
        man, har jag lagt bort vad barnsligt var.
013:012 Nu se vi ju p ett dunkelt stt, ssom i en spegel, men d skola
        vi se ansikte mot ansikte.  Nu r min kunskap ett styckverk, men
        d skall jag knna till fullo, ssom jag sjlv har blivit till
        fullo knd.

013:013 S bliva de d bestndande, tron, hoppet, krleken, dessa tre;
        men strst bland dem r krleken.

014:001 Faren efter krleken, men varen ock ivriga att undf de andliga
        gvorna, framfr allt profetians gva.
014:002 Ty den som talar tungoml, han talar icke fr mnniskor, utan
        fr Gud; ingen frstr honom ju, han talar i andehnryckning
        hemlighetsfulla ord.
014:003 Men den som profeterar, han talar fr mnniskor, dem till
        uppbyggelse och frmaning och trst.
014:004 Den som talar tungoml uppbygger allenast sig sjlv, men den som
        profeterar, han uppbygger en hel frsamling.
014:005 Jag skulle vl vilja att I alla taladen tungoml, men nnu
        hellre ville jag att I profeteraden.  Den som profeterar r
        frmer n den som talar tungoml, om nmligen den senare icke
        drjmte uttyder sitt tal, s att frsamlingen fr ngon
        uppbyggelse.
014:006 Ja, mina brder, om jag komme till eder och talade tungoml, vad
        gagn gjorde jag eder drmed, sframt jag icke drjmte genom
        mitt tal meddelade eder antingen ngon uppenbarelse eller ngon
        kunskap eller ngon profetia eller ngon undervisning?

014:007 Gller det icke jmvl om livlsa ting som giva ljud ifrn sig,
        det m nu vara en fljt eller en harpa, att vad som spelas p
        dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifrn sig toner som
        kunna skiljas frn varandra?
014:008 Likas, om den signal som basunen giver r otydlig, vem gr sig
        d redo till strid?
014:009 Detsamma gller nu fr eder; om I icke med edra tungor
        frambringen begripliga ord, huru skall man d kunna frst vad I
        talen?  D bliver det ju ett tal i vdret.

014:010 Det finnes hr i vrlden olika sprk, vem vet huru mnga, och
        bland dem finnes intet vars ljud ro utan mening.
014:011 Men om jag nu icke frstr sprket, s bliver jag en frmling
        fr den som talar, och den som talar bliver en frmling fr mig.
014:012 Detta gller ock fr eder; nr I ren ivriga att undf andliga
        gvor, s m eder strvan efter att dessa hos eder skola
        verflda hava frsamlingens uppbyggelse till ml.
014:013 Drfr m den som talar tungoml bedja om att han ock m kunna
        uttyda.
014:014 Ty om jag talar tungoml, nr jag beder, s beder visserligen
        min ande, men mitt frstnd kommer ingen frukt stad.

014:015 Vad fljer d hrav?  Jo, jag skall vl bedja med anden, men jag
        skall ock bedja med frstndet; jag skall vl lovsjunga med
        anden, men jag skall ock lovsjunga med frstndet.
014:016 Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta p de
        olrdas plats d kunna sga sitt amen till din tacksgelse?
        De frst ju icke vad du sger.
014:017 Om n din tacksgelse r god, s bliva de andra dock icke
        uppbyggda drav.--
014:018 Gud vare tack, jag talar tungoml mer n I alla;
014:019 och dock vill jag hellre i frsamlingen tala fem ord med mitt
        frstnd, till undervisning jmvl fr andra, n tio tusen ord i
        tungoml.

014:020 Mina brder, varen icke barn till frstndet; nej varen barn i
        ondskan, men varen fullmogna till frstndet.
014:021 Det r skrivet i lagen:
          Genom mnniskor med frmmande tungoml
          och genom frmlingars lppar
          skall jag tala till detta folk,
          men icke ens s skola de hra p mig, sger Herren.
014:022 Allts ro tungomlen ett tecken, ej fr dem som tro, utan fr
        dem som icke tro; profetian dremot r ett tecken, ej fr dem
        som icke tro, utan fr dem som tro.
014:023 Om nu hela frsamlingen komme tillhopa till gemensamt mte, och
        alla dr talade tungoml, och s ngra som vore olrda komme
        ditin, eller ngra som icke trodde, skulle d icke dessa sga
        att I voren ifrn edra sinnen?
014:024 Om ter alla profeterade, och s ngon som icke trodde, eller
        som vore olrd komme ditin, d skulle denne knna sig avsljad
        av alla och av alla utrannsakad.
014:025 Vad som vore frdolt i hans hjrta bleve d uppenbart, och s
        skulle han falla ned p sitt ansikte och tillbedja Gud och
        betyga att Gud verkligen r i eder.

014:026 Vad fljer d hrav, mina brder?  Jo, nr I kommen tillsammans,
        s har var och en ngot srskilt att meddela: den ene har en
        psalm, den andre ngot till undervisning, en annan ter ngon
        uppenbarelse, en talar tungoml, en annan uttyder; allt detta m
        nu ske s, att det lnder till uppbyggelse.
014:027 Vill man tala tungoml, s m fr var gng tv eller hgst tre
        f tala, och av dessa en i snder, och en m uttyda det.
014:028 r ingen uttydare tillstdes, s m de tiga i frsamlingen och
        tala allenast fr sig sjlva och fr Gud.

014:029 Av dem som vilja profetera m tv eller tre f tala, och de
        andra m dma om det som talas.
014:030 Men om ngon annan som sitter dr fr en uppenbarelse, d m den
        frste tiga.
014:031 Ty I kunnen alla f profetera, den ene efter den andre, s att
        alla bliva undervisade och alla frmanade;
014:032 och profeters andar ro profeterna underdniga.
014:033 Gud r ju icke oordningens Gud, utan fridens.

014:034 Ssom kvinnorna tiga i alla andra de heligas frsamlingar, s m
        de ock tiga i edra frsamlingar.  Det r dem icke tillstatt att
        tala, utan de bra underordna sig, ssom lagen bjuder.
014:035 Vilja de hava upplysning om ngot, s m de hemma frga sina
        mn; ty det r en skam fr en kvinna att tala i frsamlingen.--
014:036 Eller r det frn eder som Guds ord har utgtt?  Eller har det
        kommit allenast till eder?

014:037 Om ngon menar sig vara en profet eller en man med andegva, s
        m han ock inse att vad jag skriver till eder r Herrens bud.
014:038 Men vill ngon icke inse detta, s vare det hans egen sak.

014:039 Allts, mina brder, varen ivriga att undf profetians gva och
        frmenen ej heller ngon att tala tungoml.
014:040 Men lten allt tillg p hviskt stt och med ordning.

015:001 Mina brder, jag vill pminna eder om det evangelium som jag
        frkunnade fr eder, som I jmvl togen emot, och som I nnu
        stn kvar i,
015:002 genom vilket I ock bliven frlsta; jag vill pminna eder om huru
        jag frkunnade det fr eder, sframt I eljest hllen fast drvid
        --om nu icke s r att I frgves haven kommit till tro.
015:003 Jag meddelade eder ju ssom ett huvudstycke vad jag sjlv hade
        undftt: att Kristus dog fr vra synder, enligt skrifterna,
015:004 och att han blev begraven, och att han har uppsttt p tredje
        dagen, enligt skrifterna,
015:005 och att han visade sig fr Cefas och sedan fr de tolv.
015:006 Drefter visade han sig fr mer n fem hundra brder p en gng,
        av vilka de flesta nnu leva kvar, medan ngra ro avsomnade.
015:007 Drefter visade han sig fr Jakob och sedan fr alla apostlarna.
015:008 Allra sist visade han sig ocks fr mig, som r att likna vid
        ett ofullgnget foster.
015:009 Ty jag r den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens vrdig att
        kallas apostel, jag som har frfljt Guds frsamling.
015:010 Men genom Guds nd r jag vad jag r, och hans nd mot mig har
        icke varit ffng, utan jag har arbetat mer n de alla--dock
        icke jag, utan Guds nd, som har varit med mig.

015:011 Det m nu vara jag eller de andra, s r det p det sttet vi
        predika, och p det sttet I haven kommit till tro.

015:012 Om det nu predikas om Kristus att han har uppsttt frn de dda,
        huru kunna d somliga bland eder sga att det icke finnes ngon
        uppstndelse frn de dda?
015:013 Om det ter icke finnes ngon uppstndelse frn de dda, d har
        icke heller Kristus uppsttt.
015:014 Men om Kristus icke har uppsttt, d r ju vr predikan ffng,
        d r ock eder tro ffng;
015:015 d befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava
        vittnat mot Gud att han har uppvckt Kristus, som han icke har
        uppvckt, om det r sant att dda icke uppst.
015:016 Ja, om dda icke uppst, s har ej heller Kristus uppsttt.
015:017 Men om Kristus icke har uppsttt, s r eder tro frgves; I
        ren d nnu kvar i edra synder.
015:018 D hava ju ock de gtt frlorade, som hava avsomnat i Kristus.
015:019 Om vi i detta livet hava i Kristus haft vrt hopp, och drav
        intet bliver, d ro vi de mest mkansvrda av alla mnniskor.

015:020 Men nu har Kristus uppsttt frn de dda, ssom frstlingen av
        de avsomnade.
015:021 Ty eftersom dden kom genom en mnniska, s kom ock genom en
        mnniska de ddas uppstndelse.
015:022 Och ssom i Adam alla d, s skola ock i Kristus alla gras
        levande.
015:023 Men var och en i sin ordning: Kristus ssom frstlingen,
        drnst, vid Kristi tillkommelse, de som hra honom till.
015:024 Drefter kommer nden, d nr han verlmnar riket t Gud och
        Fadern, sedan han frn andevrldens alla furstar och alla
        vldigheter och makter har tagit all deras makt.
015:025 Ty han mste regera
          till dess han har lagt alla sina fiender
          under sina ftter.
015:026 Sist bland hans fiender bliver ock dden bervad all sin makt;
015:027 ty
          allt har han lagt under hans ftter.

        Men nr det heter att allt r honom underlagt, d r
        uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.
015:028 Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, d skall ock Sonen
        sjlv giva sig under den som har lagt allt under honom.  Och s
        skall Gud bliva allt i alla.

015:029 Vad kunna annars de som lta dpa sig fr de ddas skull vinna
        drmed?  Om s r att dda alls icke uppst, varfr lter man d
        dpa sig fr deras skull?
015:030 Och varfr undstta vi oss sjlva var stund fr faror?
015:031 Ty--s sant jag i Kristus Jesus, vr Herre, kan bermma mig av
        eder, mina brder--jag lider dden dag efter dag.
015:032 Om jag hade tnkt ssom mnniskor plga tnka, nr jag i Efesus
        kmpade mot vilddjuren, vad gagnade mig d det jag gjorde?  Om
        dda icke uppst--ltom oss d ta och dricka, ty i morgon
        mste vi d.

015:033 Faren icke vilse:
          Fr goda seder dligt sllskap r frdrv.
015:034 Vaknen upp till rtt nykterhet, och synden icke.  Somliga finnas
        ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd sger jag
        detta.

015:035 Nu torde ngon frga: P vad stt uppst d de dda, och med
        hurudan kropp skola de trda fram?
015:036 Du ofrstndige!  Det fr du sr, det fr ju icke liv, om det
        icke frst har dtt.
015:037 Och nr du sr, d r det du sr icke den vxt som en gng skall
        komma upp, utan ett naket korn, kanhnda ett vetekorn, kanhnda
        ngot annat.
015:038 Men Gud giver det en kropp, en sdan som han vill, och t vart
        fr dess srskilda kropp.
015:039 Icke allt ktt r av samma slag, utan mnniskors har sin art,
        boskapsdjurs ktt en annan art, fglars ktt ter en annan,
        fiskars terigen en annan.
015:040 S finnas ock bde himmelska kroppar och jordiska kroppar, men
        de himmelska kropparnas hrlighet r av ett slag, de jordiska
        kropparnas av ett annat slag.
015:041 En hrlighet har solen, en annan hrlighet har mnen, ter en
        annan hrlighet hava stjrnorna; ja, den ena stjrnan r icke
        lik den andra i hrlighet.--
015:042 S r det ock med de ddas uppstndelse: vad som bliver stt
        frgngligt, det uppstr ofrgngligt;
015:043 vad som bliver stt i ringhet, det uppstr i hrlighet; vad som
        bliver stt i svaghet, det uppstr i kraft;
015:044 hr ss en sjlisk kropp, dr uppstr en andlig kropp.  S
        visst som det finnes en sjlisk kropp, s visst finnes det ock
        en andlig.
015:045 S r ock skrivet: Den frsta mnniskan, Adam, blev en levande
        varelse med sjl.  Den siste Adam ter blev en levandegrande
        ande.
015:046 Men icke det andliga r det frsta, utan det sjliska; sedan
        kommer det andliga.
015:047 Den frsta mnniskan var av jorden och jordisk, den andra
        mnniskan r av himmelen.
015:048 Sdan som den jordiska var, sdana ro ock de jordiska; och
        sdan som den himmelska r, sdana ro ock de himmelska.
015:049 Och ssom vi hava burit den jordiskas gestalt, s skola vi ock
        bra den himmelskas gestalt.

015:050 Mina brder, vad jag nu vill sga r detta, att ktt och blod
        icke kunna f Guds rike till arvedel; ej heller fr
        frgngligheten ofrgngligheten till arvedel.
015:051 Se, jag sger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men
        alla skola vi bliva frvandlade,
015:052 och det i ett nu, i ett gonblick, vid den sista basunens ljud.
        Ty basunen skall ljuda, och de dda skola uppst till
        ofrgnglighet, och d skola vi bliva frvandlade.
015:053 Ty detta frgngliga mste iklda sig ofrgnglighet, och
        detta ddliga iklda sig oddlighet.
015:054 Men nr detta frgngliga har ikltt sig ofrgnglighet, och
        detta ddliga har ikltt sig oddlighet, d skall det ord
        fullbordas, som str skrivet: Dden r uppslukad och seger
        vunnen.
015:055 Du dd, var r din seger?  Du dd, var r din udd?
015:056 Ddens udd r synden, och syndens makt kommer av lagen.
015:057 Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vr Herre Jesus
        Kristus!

015:058 Allts, mina lskade brder, varen fasta, orubbliga, alltid
        verfldande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete
        icke r ffngt i Herren.

016:001 Vad nu angr insamlingen till de heliga, s mn I frfara p
        samma stt som jag har frordnat fr frsamlingarna i Galatien.
016:002 Var och en av eder m spara ihop vad han fr tillflle till, och
        p frsta dagen i var vecka m han lgga av detta hemma hos sig,
        s att insamlingen icke gres frst vid min ankomst.
016:003 Men nr jag kommer, skall jag snda stad de mn som I sjlva
        prven vara lmpliga, med brev till Jerusalem, fr att dr
        frambra eder krleksgva.
016:004 Och om saken befinnes vara vrd att ocks jag reser, s skola de
        f tflja mig.

016:005 Jag tnker nmligen komma till eder, sedan jag har farit genom
        Macedonien.  Ty Macedonien vill jag allenast fara igenom,
016:006 men hos eder skall jag kanhnda stanna ngot, mjligen vintern
        ver, fr att I drefter mn hjlpa mig till vgs, dit jag kan
        vilja begiva mig.
016:007 Jag vill icke beska eder nu strax, p genomresa, ty jag hoppas
        att ngon tid f stanna hos eder, om Herren s tillstdjer.
016:008 Men i Efesus vill jag stanna nda till pingst.
016:009 Ty en drr till stor och fruktbrande verksamhet har ppnats fr
        mig; jag har ock mnga motstndare.

016:010 Men nr Timoteus kommer, s sen till, att han utan fruktan m
        kunna vistas hos eder.  Han utfr ju Herrens verk, han svl som
        jag;
016:011 m drfr ingen frakta honom.  Hjlpen honom sedan till vgs i
        frid, s att han kommer ter till mig; ty jag vntar honom med
        brderna.

016:012 Vad angr brodern Apollos, s har jag ivrigt uppmanat honom att
        med de andra brderna begiva sig till eder.  Han var dock alls
        icke hgad att komma just nu; men nr det bliver honom lgligt,
        skall han komma.

016:013 Vaken, stn fasta i tron, skicken eder ssom mn, varen starka.
016:014 Lten allt hos eder ske i krlek.

016:015 Mina brder, jag vill giva eder en frmaning: I knnen ju
        Stefanas' husfolk och veten att de ro frstlingen i Akaja, och
        att de hava gnat sig t de heligas tjnst;
016:016 drfr mn I  eder sida underordna eder under dessa mn och
        under envar som bistr dem i deras arbete och sjlv gr sig
        mda.
016:017 Jag glder mig ver att Stefanas och Fortunatus och Akaikus hava
        kommit hit, ty dessa hava givit mig ersttning fr vad jag har
        mst sakna genom att vara skild frn eder;
016:018 de hava vederkvickt min ande svl som eder ande.  S lren eder
        nu att rtt uppskatta sdana mn.

016:019 Frsamlingarna i provinsen Asien hlsar eder.  Akvila och
        Priska, tillika med den frsamling som kommer tillhopa i deras
        hus, hlsa eder mycket i Herren.
016:020 Ja, alla brderna hlsa eder.  Hlsen varandra med en helig
        kyss.

016:021 Hr skriver jag, Paulus, min hlsning med egen hand.

016:022 Om ngon icke har Herren kr, s vare han frbannad.

        Marana, ta!

016:023 Herren Jesu nd vare med eder.
016:024 Min krlek r med eder alla, i Kristus Jesus.



Paulus' andra brev till korintierna


001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, s ock brodern
        Timoteus, hlsar den Guds frsamling som finnes i Korint, och
        tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.
001:002 Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren
        Jesus Kristus.

001:003 Lovad vare vr Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader,
        barmhrtighetens Fader och all trsts Gud,
001:004 han som trstar oss i all vr nd, s att vi genom den trst vi
        sjlva undf av Gud kunna trsta dem som ro stadda i allahanda
        nd.
001:005 Ty ssom Kristuslidanden till verfld komma ver oss, s kommer
        ock genom Kristus trst till oss i verfldande mtt.
001:006 Men drabbas vi av nd, s sker detta till trst och frlsning
        fr eder.  Undf vi dremot trst, s sker ock detta till trst
        fr eder, en trst som skall visa sin kraft dri, att I
        stndaktigt uthrden samma lidanden som vi utst.  Och det hopp
        vi hysa i frga om eder r fast,
001:007 ty vi veta att ssom I delen vra lidanden, s delen I ock den
        trst vi undf.

001:008 Vi vilja nmligen icke lmna eder, kre brder, i okunnighet om
        vilken nd vi fingo utst i provinsen Asien, och huru vermttan
        svrt det blev oss, utver vr frmga, s att vi till och med
        misstrstade om livet.
001:009 Ja, vi hade redan i vrt inre likasom ftt vr ddsdom, fr att
        vi icke skulle frtrsta p oss sjlva, utan p Gud, som
        uppvcker de dda.
001:010 Och ur en sdan ddsnd frlste han oss, och han skall n vidare
        frlsa oss; ja, till honom hava vi satt vrt hopp att han allt
        framgent skall frlsa oss.
001:011 Ocks I stn oss ju bi med eder frbn.  Och s skola mnga
        hembra tacksgelse fr oss, fr den nd som genom mngas bner
        har kommit oss till del.

001:012 Ty vad vi kunna bermma oss av, och vad vrt samvete br oss
        vittnesbrd om, det r att vi i denna vrlden hava vandrat i
        Guds helighet och renhet, icke ledda av kttslig vishet, utan av
        Guds nd; s framfr allt i vrt frhllande till eder.
001:013 Ty i vad vi skriva till eder ligger icke ngot annat n just vad
        I lsen och vl kunnen frst.  Och jag hoppas att I skolen
        komma att till fullo frst
001:014 vad I redan nu delvis frstn om oss: att vi ro eder
        bermmelse, likasom I ren vr bermmelse, p vr Herre Jesu
        dag.

001:015 Och i denna tillfrsikt tnkte jag komma frst till eder, fr
        att I skullen f nnu ett krleksbevis.
001:016 Genom eder stad ville jag allts taga vgen till Macedonien, och
        jag skulle sedan frn Macedonien terigen komma till eder, fr
        att d av eder utrustas fr resan till Judeen.
001:017 S tnkte jag; och icke har jag vl drfr nu handlat i
        vankelmod?  Eller plgar jag kanhnda fatta mina beslut efter
        kttet, s att vad jag sger r p samma gng ja, ja och nej,
        nej?
001:018 Ingalunda; s sant Gud r trofast, vad vi tala till eder r icke
        ja och nej.
001:019 Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad
        genom oss--genom mig och Silvanus och Timoteus--han kom ju
        icke ssom ja och nej, utan ja har kommit i och genom honom.
001:020 Ty Guds lften, s mnga de ro, hava i honom ftt sitt ja;
        drfr f de ock genom honom sitt amen, p det att Gud m
        bliva rad genom oss.
001:021 Men den som befster oss svl som eder i Kristus, och den som
        har smort oss, det r Gud,
001:022 han som har ltit oss undf sitt insegel och givit oss Anden
        till en underpant i vra hjrtan.

001:023 Jag kallar Gud till vittne ver min sjl, att det r av
        skonsamhet mot eder som jag nnu icke har kommit till Korint.
001:024 (Detta sger jag icke, som om vi vore herrar ver eder tro;
        fastmer ro vi edra medarbetare till att bereda eder gldje, ty
        i tron stn I fasta.)

002:001 Jag satte mig nmligen i sinnet att jag icke ter skulle komma
        till eder med bedrvelse.
002:002 Ty om jag bedrvade eder, vem skulle d bereda mig gldje?
        Mnne ngon annan n den som genom mig hade blivit bedrvad?
002:003 Och vad jag skrev, det skrev jag, fr att jag icke vid min
        ankomst skulle f bedrvelse frn dem som jag borde f gldje
        av.  Ty jag har den tillfrsikten till eder alla, att min gldje
        r allas eder gldje.
002:004 Och det var i stor nd och hjrtengest, under mnga trar, som
        jag skrev till eder, icke fr att I skullen bliva bedrvade,
        utan fr att I skullen frst den synnerliga krlek som jag har
        till eder.

002:005 Men om en viss man har vllat bedrvelse, s r det icke
        srskilt mig han har bedrvat, utan eder alla, i ngon mn--
        fr att jag nu icke skall tala fr strngt.
002:006 Nu r det likvl nog med den npst som han har ftt mottaga frn
        de flesta bland eder.
002:007 I mn allts nu tvrtom snarare frlta och trsta honom, s att
        han icke till ventyrs gr under genom sin alltfr stora
        bedrvelse.
002:008 Drfr uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om att
        bemta honom med krlek.
002:009 Ty nr jag skrev, var det just fr att f veta huru I skullen
        hlla provet, huruvida I voren lydiga i allting.
002:010 Den som I frlten ngot, honom frlter ock jag, likasom jag
        ocks frut, om jag har haft ngot att frlta, har infr Kristi
        ansikte frltit det fr eder skull.
002:011 Jag vill nmligen icke att vi skola lida frfng av Satan; ty
        vad han har i sinnet, drom ro vi icke i okunnighet.

002:012 Jag kom till Troas fr att frkunna evangelium om Kristus, och
        en drr till verksamhet i Herren ppnades fr mig;
002:013 men jag fick ingen ro i min ande, ty jag fann icke dr min
        broder Titus.  Jag tog d avsked av dem som voro dr och begav
        mig till Macedonien.

002:014 Men Gud vare tack, som i Kristus alltid fr oss fram i segertg
        och genom oss allestdes utbreder hans kunskaps vllukt!
002:015 Ty vi ro en Kristi vlluktande rkelse infr Gud, bde ibland
        dem som bliva frlsta och ibland dem som g frlorade.
002:016 Fr dessa senare ro vi en lukt frn dd till dd; fr de frra
        ro vi en lukt frn liv till liv.

        Vem r nu skicklig hrtill?
002:017 Jo, vi frfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord, ssom s
        mnga andra gra; utan av rent sinne, drivna av Gud, frkunna vi
        ordet i Kristus, infr Gud.

003:001 Begynna vi nu ter att anbefalla oss sjlva?  Eller behva vi
        kanhnda, ssom somliga, ett anbefallningsbrev till eder?  Eller
        kanhnda ifrn eder?
003:002 Nej, I ren sjlva vrt brev, ett brev som r inskrivet i vra
        hjrtan, knt och lst av alla mnniskor.
003:003 Ty det r uppenbart att I ren ett Kristus-brev, avfattat genom
        oss, skrivet icke med blck, utan med den levande Gudens Ande,
        icke p tavlor av sten, utan p tavlor av ktt, p
        mnniskohjrtan.

003:004 En sdan tillfrsikt hava vi genom Kristus till Gud.
003:005 Icke som om vi av oss sjlva vore skickliga att tnka ut ngot,
        ssom komme det frn oss sjlva, utan den skicklighet vi hava
        kommer frn Gud,
003:006 som ocks har gjort oss skickliga till att vara tjnare t ett
        nytt frbund, ett som icke r bokstav, utan r ande; ty
        bokstaven ddar, men Anden gr levande.

003:007 Om nu redan ddens mbete, som var med bokstver inristat p
        stenar, framtrdde i hrlighet, s att Israels barn icke kunde
        se p Moses' ansikte fr hans ansiktes hrlighets skull, vilken
        dock var frsvinnande,
003:008 huru mycket strre hrlighet skall d icke Andens mbete hava!
003:009 Ty om redan frdmelsens mbete var hrligt, s mste
        rttfrdighetens mbete nnu mycket mer verflda av hrlighet.
003:010 Ja, en s versvinnlig hrlighet har detta mbete, att vad som
        frr hade hrlighet hr visar sig vara utan all hrlighet.
003:011 Ty om redan det som var frsvinnande framtrdde i hrlighet, s
        mste det som bliver bestndande hava en nnu mycket strre
        hrlighet.

003:012 D vi nu hava ett sdant hopp, g vi helt ppet till vga
003:013 och gra icke ssom Moses, vilken hngde ett tckelse fr sitt
        ansikte, s att Israels barn icke kunde se huru det som var
        frsvinnande tog en nde.
003:014 Men deras sinnen blevo frstockade.  Nr det gamla frbundets
        skrifter frelsas, hnger ju nnu i denna dag samma tckelse
        oborttaget kvar; ty frst i Kristus frsvinner det.
003:015 Ja, nnu i dag hnger ett tckelse ver deras hjrtan, d Moses
        frelses.
003:016 Men nr de en gng omvnda sig till Herren, tages tckelset
        bort.
003:017 Och Herren r Anden, och dr Herrens Ande r, dr r frihet.
003:018 Men vi alla som med avhljt ansikte terspegla Herrens
        hrlighet, vi frvandlas till hans avbilder, i det vi stiga frn
        den ena hrligheten till den andra, ssom nr den Herre verkar,
        som sjlv r ande.

004:001 Drfr, d vi nu, genom den barmhrtighet som har vederfarits
        oss, hava detta mbete, s flla vi icke modet.
004:002 Nej, vi hava frnsagt oss allt skamligt hemlighetsvsen och g
        icke illfundigt till vga, ej heller frfalska vi Guds ord, utan
        framlgga ppet sanningen och anbefalla oss s, infr Gud, hos
        var mnniskas samvete.
004:003 Och om vrt evangelium nu verkligen r bortskymt av ett
        tckelse, s finnes det tckelset hos dem som g frlorade.
004:004 Ty de otrognas sinnen har denna tidslders gud s frblindat,
        att de icke se det sken som utgr frn evangelium om Kristi,
        Guds egen avbilds, hrlighet.
004:005 Vi predika ju icke oss sjlva, utan Kristus Jesus ssom Herre,
        och oss ssom tjnare t eder, fr Jesu skull.
004:006 Ty den Gud som sade: Ljus skall lysa fram ur mrkret, han r
        den som har ltit ljus g upp i vra hjrtan, fr att kunskapen
        om Guds hrlighet, som strlar fram i Kristi ansikte, skall
        kunna sprida sitt sken.

004:007 Men denna skatt hava vi i lerkrl, fr att den versvinnliga
        kraften skall befinnas vara Guds och icke ngot som kommer frn
        oss.
004:008 Vi ro p allt stt i trngml, dock icke utan utvg; vi ro
        rdvilla, dock icke rdlsa;
004:009 vi ro frfljda, dock icke givna till spillo; vi ro slagna
        till marken, dock icke frlorade.
004:010 Alltid bra vi Jesu ddsmrken p vr kropp, fr att ocks Jesu
        liv skall bliva uppenbarat i vr kropp.
004:011 Ja, nnu medan vi leva, verlmnas vi fr Jesu skull bestndigt
        t dden, p det att ock Jesu liv m bliva uppenbarat i vrt
        ddliga ktt.

004:012 S utfr nu dden sitt verk i oss, men i eder verkar livet.
004:013 Men ssom det r skrivet: Jag tror, drfr talar jag ock, s
        tro ocks vi, eftersom vi hava samma trons Ande; drfr tala vi
        ock,
004:014 ty vi veta att han som uppvckte Herren Jesus, han skall ock
        uppvcka oss med Jesus och stlla oss infr sig tillsammans med
        eder.
004:015 Allt sker nmligen fr eder skull, p det att nden, genom att
        komma allt flera till del, m bliva s mycket strre och verka
        en allt mer verfldande tacksgelse, Gud till ra.

004:016 Drfr flla vi icke modet; om ock vr utvrtes mnniska frgs,
        s frnyas likvl vr invrtes mnniska dag efter dag.
004:017 Ty vr bedrvelse, som varar ett gonblick och vger fga,
        bereder t oss, i versvinnligen rikt mtt, en hrlighet som
        vger versvinnligen tungt och varar i evighet--
004:018 t oss som icke hava till gonmrke de ting som synas, utan dem
        som icke synas; ty de ting som synas, de vara allenast en tid,
        med de som icke synas, de vara i evighet.

005:001 Ty vi veta, att om vr kroppshydda, vr jordiska boning,
        nedbrytes, s hava vi en byggnad som kommer frn Gud, en boning
        som icke r gjord med hnder, en evig boning i himmelen.
005:002 Drfr sucka vi ju ock av lngtan att f verklda oss med vr
        himmelska hydda;
005:003 ty hava vi en gng ikltt oss denna, skola vi sedan icke komma
        att befinnas nakna.
005:004 Ja, vi som nnu leva hr i kroppshyddan, vi sucka och ro
        betungade, eftersom vi skulle vilja undg att avklda oss och i
        stllet f verklda oss, s att det som r ddligt bleve
        uppslukat av livet.
005:005 Och den som har berett oss till just detta, det r Gud, som till
        en underpant har givit oss Anden.

005:006 S ro vi d alltid vid gott mod.  Vi veta vl att vi ro borta
        ifrn Herren, s lnge vi ro hemma i kroppen;
005:007 ty vi vandra hr i tro och icke i skdning.
005:008 Men vi ro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrn
        kroppen och komma hem till Herren.
005:009 Drfr ska vi ock vr ra i att vara honom till behag, vare sig
        vi ro hemma eller borta.
005:010 Ty vi mste alla, sdana vi ro, trda fram infr Kristi
        domstol, fr att var och en skall f igen sitt jordelivs
        grningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort
        gott eller ont.

005:011 D vi allts veta vad det r att frukta Herren, ska vi att
        vinna mnniskor, men fr Gud r det uppenbart hurudana vi ro;
        och jag hoppas att det ocks r uppenbart fr edra samveten.

005:012 Vi vilja nu ingalunda ter anbefalla oss sjlva hos eder, men vi
        vilja giva eder en anledning att bermma eder i frga om oss, s
        att I haven ngot att svara dem som bermma sig av utvrtes ting
        och icke av vad som r i hjrtat.
005:013 Ty om vi hava varit frn vra sinnen, s har det varit i Guds
        tjnst; om vi ter ro vid lugn besinning, s r det eder till
        godo.
005:014 Ty Kristi krlek tvingar oss, eftersom vi tnka s: en har dtt
        fr alla, allts hava de alla dtt.
005:015 Och han har dtt fr alla, p det att de som leva icke mer m
        leva fr sig sjlva, utan leva fr honom som har dtt och
        uppsttt fr dem.

005:016 Allt ifrn denna tid veta vi drfr fr vr del icke av ngon
        efter kttet.  Och om vi n efter kttet hade lrt knna
        Kristus, s knna vi honom nu icke mer p det sttet.
005:017 Allts, om ngon r i Kristus, s r han en ny skapelse.  Det
        gamla r frgnget; se, ngot nytt har kommit!
005:018 Men alltsammans kommer frn Gud, som har frsonat oss med sig
        sjlv genom Kristus och givit t oss frsoningens mbete.
005:019 Ty det var Gud som i Kristus frsonade vrlden med sig sjlv;
        han tillrknar icke mnniskorna deras synder, och han har
        betrott oss med frsoningens ord.
005:020  Kristi vgnar ro vi allts sndebud; det r Gud som frmanar
        genom oss.  Vi bedja  Kristi vgnar: Lten frsona eder med
        Gud.
005:021 Den som icke visste av ngon synd, honom har han fr oss gjort
        till synd, p det att vi i honom m bliva rttfrdighet frn
        Gud.

006:001 Men ssom medarbetare frmana vi eder ock att icke s mottaga
        Guds nd, att det bliver utan frukt.
006:002 Han sger ju:
          Jag bnhr dig i behaglig tid,
          och jag hjlper dig p frlsningens dag.
        Se, nu r den vlbehagliga tiden; se, nu r frlsningens dag.

006:003 Hrvid vilja vi icke i ngot stycke vara till ngon anstt, p
        det att vrt mbete icke m bliva smdat.
006:004 Fastmer vilja vi i allting bevisa oss ssom Guds tjnare, i
        mycken stndaktighet, under bedrvelse och nd och ngest,
006:005 under hugg och slag, under fngenskap och upprorslarm, under
        mdor, vakor och svlt,
006:006 i renhet, i kunskap, i tlamod och godhet, i helig ande, i
        oskrymtad krlek,
006:007 med sanning i vrt tal, med kraft frn Gud, med rttfrdighetens
        vapen bde i hgra handen och i vnstra,
006:008 under ra och smlek, under ont rykte och gott rykte, ssom
        villolrare, d vi dock ro sannfrdiga,
006:009 ssom oknda, fastn vi ro vl knda, ssom dende, men se, vi
        leva, ssom tuktade, men likvl icke till dds,
006:010 ssom bedrvade, men dock alltid glada, ssom fattiga, medan vi
        dock gra mnga rika, ssom utblottade p allt, men likvl
        gande allt.

006:011 Vi hava nu uppltit vr mun och talat ppet till eder, I
        korintier.  Vrt hjrta har vidgat sig fr eder.
006:012 Ja, det rum I haven i vrt inre r icke litet, men i edra
        hjrtan r allenast litet rum.
006:013 Given oss d lika fr lika--om jag nu fr tala ssom till barn
        --ja, vidgen ocks I edra hjrtan.

006:014 Gn icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka
        par.  Vad har vl rttfrdighet att skaffa med orttfrdighet,
        eller vilken gemenskap har ljus med mrker?
006:015 Huru frlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har
        den som tror med den som icke tror?
006:016 Eller huru lter ett Guds tempel frena sig med avgudar?  Vi ro
        ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo
        i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de
        skola vara mitt folk.
006:017 Allts: Gn ut ifrn dem och skiljen eder ifrn dem, sger
        Herren; kommen icke vid det orent r.  D skall jag taga emot
        eder
006:018 och vara en Fader fr eder; och I skolen vara mina sner och
        dttrar, sger Herren, den Allsmktige.


007:001 D vi nu hava dessa lften, mina lskade, s ltom oss rena oss
        frn allt som beflckar vare sig ktt eller ande, i det vi
        fullborda vr helgelse i Guds fruktan.

007:002 Bereden oss ett rum i edra hjrtan; vi hava icke handlat ortt
        mot ngon, icke varit ngon till skada, icke gjort ngon ngot
        frfng.--
007:003 Jag sger icke detta fr att dma eder; jag har ju redan sagt
        att I haven ett rum i vrt hjrta, s att vi skola bde d och
        leva med varandra.
007:004 Stor r den tillit som jag har till eder, mycket bermmer jag
        mig av eder; jag har ftt hugnad i fullt mtt och gldje i rikt
        verfld, mitt i allt vrt betryck.

007:005 Ty vl fingo vi till kttet ingen ro, icke ens sedan vi hade
        kommit till Macedonien, utan vi voro p allt stt i trngml,
        utifrn genom strider, inom oss genom farhgor;
007:006 men Gud, som trstar dem som ro betryckta, han trstade oss
        genom Titus' ankomst,
007:007 och icke allenast genom hans ankomst, utan ock drigenom att han
        hade ftt s mycken hugnad av eder.  Han omtalade nmligen fr
        oss eder lngtan, eder klagan, eder iver i frga om mig; och s
        gladde jag mig nnu mer.

007:008 Ty om jag ock bedrvade eder genom mitt brev, s ngrar jag nu
        icke detta.  Nej, om jag frut ngrade det--eftersom jag ser
        att det brevet har bedrvat eder, lt vara allenast fr en liten
        tid--
007:009 s glder jag mig nu i stllet, icke drfr att I bleven
        bedrvade, utan drfr att eder bedrvelse lnde eder till
        bttring.  Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedrvade,
        och I haven allts icke genom oss lidit ngon skada.
007:010 Ty den bedrvelse som r efter Guds sinne kommer stad en
        bttring som leder till frlsning, och som man icke ngrar; men
        vrldens bedrvelse kommer stad dd.
007:011 Se, just detta, att I bleven bedrvade efter Guds sinne, huru
        mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru mnga
        urskter, huru stor frtrytelse, huru mycken fruktan, huru
        mycken lngtan, huru mycken iver, huru mnga bestraffningar!  P
        allt stt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det
        hr gller.--
007:012 Om jag skrev till eder, s skedde detta allts icke fr den mans
        skull, som hade gjort ortt, ej heller fr den mans skull, som
        hade lidit ortt, utan p det att edert nit fr oss skulle bliva
        uppenbart bland eder sjlva infr Gud.

007:013 S hava vi nu ftt hugnad.  Och till den hugnad, som vi redan
        fr egen del fingo, kom den nnu mer verfldande gldje som
        bereddes oss av den gldje Titus hade ftt.  Ty hans ande har
        ftt vederkvickelse genom eder alla.
007:014 Och om jag infr honom har bermt mig ngot i frga om eder, s
        har jag icke kommit p skam drmed; utan likasom vi eljest i
        allting hava talat sanning infr eder, s har ocks det som vi
        infr Titus hava sagt till eder bermmelse visat sig vara
        sanning.
007:015 Och hans hjrta verfldar nnu mer av krlek till eder, d han
        nu pminner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emot
        honom, med fruktan och bvan.

007:016 Jag glder mig ver att jag, i allt vad eder angr, kan vara vid
        gott mod.

008:001 Vi vilja meddela eder, kre brder, huru Guds nd har verkat i
        Macedoniens frsamlingar.
008:002 Fastn de hava varit prvade av svr nd, har deras verfldande
        gldje, mitt under deras djupa fattigdom, s fldat ver, att de
        av gott hjrta hava givit rikliga gvor.
008:003 Ty de hava givit efter sin frmga, ja, ver sin frmga, och
        det sjlvmant; drom kan jag vittna.
008:004 Mycket entrget bdo de oss om den ynnesten att f vara med om
        understdet t de heliga.
008:005 Och de gvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig sjlva
        gvo de, frst och frmst t Herren, och s t oss, genom Guds
        vilja.
008:006 S kunde vi uppmana Titus att han skulle fortstta ssom han
        hade begynt och fra jmvl detta krleksverk bland eder till
        fullbordan.
008:007 Ja, d I nu utmrken eder i alla stycken: i tro, i tal, i
        kunskap, i allskns nit, i krlek, den krlek som av eder har
        blivit oss bevisad, s mn I se till, att I ocks utmrken eder
        i detta krleksverk.

008:008 Detta sger jag dock icke ssom en befallning, utan drfr att
        jag, genom att framhlla andras nit, vill prva om ocks eder
        krlek r kta.
008:009 I knnen ju vr Herres, Jesu Kristi, nd, huru han, som var rik,
        likvl blev fattig fr eder skull, p det att I genom hans
        fattigdom skullen bliva rika.
008:010 Det r allenast ett rd som jag hrmed giver.  Ty detta kan vara
        nyttigt fr eder.  I voren ju fre de andra--redan under frra
        ret--icke allenast nr det gllde att stta saken i verket,
        utan till och med nr det gllde att besluta sig fr den.
008:011 Fullborden nu ock edert verk, s att I, som voren s villiga att
        besluta det, jmvl, i mn av edra tillgngar, fren det till
        fullbordan.
008:012 Ty om den goda viljan r fr handen, s bliver den vlbehaglig
        med de tillgngar den har och bedmes ej efter vad den icke har.
008:013 Ty meningen r icke att andra skola hava lttnad och I sjlva
        lida nd.  Nej, en utjmning skall ske,
008:014 s att edert verfld denna gng kommer deras brist till hjlp,
        fr att en annan gng deras verfld skall komma eder brist till
        hjlp.  S skall en utjmning ske,
008:015 efter skriftens ord: Den som hade samlat mycket hade intet till
        verlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.

008:016 Gud vare tack, som ocks i Titus' hjrta ingiver samma nit fr
        eder.
008:017 Ty han mottog villigt vr uppmaning; ja, han var s nitisk, att
        han nu sjlvmant far stad till eder.

008:018 Med honom snda vi ock hr en broder som i alla vra
        frsamlingar prisas fr sitt nit om evangelium;
008:019 dessutom har han ock av frsamlingarna blivit utvald att vara
        vr fljeslagare, nr vi skola begiva oss stad med den
        krleksgva som nu genom vr frsorg kommer till stnd, Herren
        till ra och ssom ett vittnesbrd om vr goda vilja.
008:020 Drmed vilja vi frebygga att man talar illa om oss, i vad som
        rr det rikliga sammanskott som nu genom vr frsorg kommer till
        stnd.
008:021 Ty vi vinnlgga oss om vad som r gott icke allenast infr
        Herren, utan ock infr mnniskor.

008:022 Jmte dessa snda vi en annan av vra brder, vilkens nit vi
        ofta och i mnga stycken hava funnit hlla provet, och som nu p
        grund av sin stora tillit till eder r nnu mycket mer nitisk.

008:023 Om jag nu har anbefallt Titus, s mn I besinna att han r min
        medbroder och min medarbetare till edert bsta; och om jag har
        skrivit om andra vra brder, s mn I besinna att de ro
        frsamlingssndebud och Kristi ra.
008:024 Given allts infr frsamlingarna bevis p eder krlek, och
        drmed ocks p sanningen av det som vi infr dem hava sagt till
        eder bermmelse.

009:001 Om understdet till de heliga r det nu visserligen verfldigt
        att jag hr skriver till eder;
009:002 jag knner ju eder goda vilja, och av den plgar jag, i frga om
        eder, bermma mig infr macedonierna, i det jag omtalar att
        Akaja nda sedan frra ret har varit redo, och att det r just
        edert nit som har eggat s mnga andra.
009:003 Likvl snder jag nu stad dessa brder, fr att det som jag har
        sagt till eder bermmelse icke skall i denna del befinnas hava
        varit tomt tal.  Ty, ssom jag frut har sagt, jag vill att I
        skolen vara redo.
009:004 Eljest, om ngra macedonier komma med mig och finna eder
        oberedda, kunna vi--fr att icke sga I--till ventyrs komma
        p skam med vr tillfrsikt i denna sak.
009:005 Jag har drfr funnit det vara ndvndigt att uppmana brderna
        att i frvg begiva sig till eder och frbereda den rikliga
        vlsignelsegva som I redan haven utlovat.  De skola laga att
        denna r tillreds ssom en riklig gva, och icke ssom en gva i
        njugghet.

009:006 Besinnen detta: den som sr sparsamt, han skall ock skrda
        sparsamt; men den som sr rikligt, han skall ock skrda riklig
        vlsignelse.

009:007 Var och en give efter som han har knt sig manad i sitt hjrta,
        icke med olust eller av tvng, ty Gud lskar en glad givare.

009:008 Men Gud r mktig att i verfldande mtt lta all nd komma
        eder till del, s att I alltid i allo haven allt till fyllest
        och i verfld kunnen giva till allt gott verk,
009:009 efter skriftens ord:
          Han utstrr, han giver t de fattiga,
          hans rttfrdighet frbliver evinnerligen.
009:010 Och han som giver sningsmannen sd till att s och brd till
        att ta, han skall ock giva eder utsdet och lta det frka
        sig och skall bereda vxt t eder rttfrdighets frukt.
009:011 I skolen bliva s rika p allt, att I av gott hjrta kunnen giva
        allahanda gvor, vilka, nr de verlmnas genom oss, skola
        framkalla tacksgelse till Gud.
009:012 Ty det understd, som kommer till stnd genom denna eder tjnst,
        skall icke allenast avhjlpa de heligas brist, utan verka nnu
        lngt mer genom att framkalla mnga tacksgelser till Gud.
009:013 De skola nmligen, drfr att I visen eder s vl hlla provet i
        frga om detta understd, komma att prisa Gud fr att I med s
        lydaktigt sinne beknnen eder till Kristi evangelium och av s
        gott hjrta visen dem och alla andra edert deltagande.
009:014 De skola ock sjlva bedja fr eder och lngta efter eder, fr
        den Guds nds skull, som i s versvinnligen rikt mtt beskres
        eder.

009:015 Ja, Gud vare tack fr hans outsgligt rika gva!

010:001 Jag Paulus sjlv, som r s dmjuk, nr jag str ansikte mot
        ansikte med eder, men visar mig s modig mot eder, nr jag r
        lngt borta, jag frmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet
010:002 och beder eder se till, att jag icke, nr jag en gng r hos
        eder, mste visa mig modig, i det jag helt ofrskrckt tnker
        vga mig p somliga som mena att vi vandra efter kttet.
010:003 Ty fastn vi vandra i kttet, fra vi dock icke en strid efter
        kttet.
010:004 Vra stridsvapen ro nmligen icke av kttslig art; de ro
        tvrtom s mktiga infr Gud, att de kunna bryta ned fsten.
010:005 Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags hga blverk, som
        uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags
        tankefunder till fnga och lgga dem under Kristi lydnad.
010:006 Och nr lydnaden fullt har kommit till vldet bland eder, d ro
        vi redo att npsa all olydnad.

010:007 Sen d vad som ligger ppet fr allas gon.  Om ngon i sitt
        sinne r viss om att han hr Kristus till, s m han ytterligare
        besinna inom sig, att lika visst som han sjlv hr Kristus till,
        lika visst gra ocks vi det.
010:008 Och om jag n ngot hrutver bermmer mig, d nu frga r om
        vr myndighet--den som Herren har givit oss, till att uppbygga
        eder och icke till att nedbryta--s skall jag dock icke komma
        p skam drmed.
010:009 Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev
        allenast tnkte skrmma eder.
010:010 Ty man sger ju: Hans brev ro vl myndiga och strnga, men nr
        han kommer sjlv, upptrder han utan kraft, och p hans ord
        aktar ingen.
010:011 Den som sger sdant, han m emellertid gra sig beredd p att
        sdana som vi ro i orden, genom vra brev, nr vi ro
        frnvarande, sdana skola vi ock visa oss i grningarna, nr vi
        ro nrvarande.

010:012 Ty vi ro icke nog dristiga att rkna oss till eller jmfra oss
        med somliga som giva sig sjlva gott vitsord, men som ro utan
        frstnd, i det att de mta sig allenast efter sig sjlva och
        jmfra sig allenast med sig sjlva.
010:013 Vi fr vr del vilja icke bermma oss till vermtt, utan
        allenast efter mttet av det omrde som Gud tillmtte t oss,
        nr han bestmde att vi skulle n fram jmvl till eder.
010:014 Ty vi strcka oss icke utom vrt omrde, ssom ndde vi icke
        rtteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om
        Kristus hunnit fram jmvl till eder.
010:015 Nr vi sga detta, bermma vi oss icke till vermtt, icke av
        andras arbete.  Men vl hava vi det hoppet, att i samma mn som
        eder tro vxer till, vi inom det omrde som har tillfallit oss
        skola bland eder vinna framgng, i s verfldande mtt,
010:016 att vi ocks f frkunna evangelium i trakter som ligga bortom
        eder--och detta utan att vi, inom ett omrde som tillhr
        andra, bermma oss i frga om det som redan dr r utrttat.
010:017 Men den som vill bermma sig, han bermme sig av Herren.
010:018 Ty icke den hller provet, som giver sig sjlv gott vitsord,
        utan den som Herren giver sdant vitsord.

011:001 Jag skulle nska att I villen hava frdrag med mig, om jag nu
        talar ngot litet efter drars stt.  Dock, I haven helt visst
        frdrag med mig.
011:002 Ty jag nitlskar fr eder ssom Gud nitlskar, och jag har
        trolovat eder med Kristus, och ingen annan, fr att kunna stlla
        fram infr honom en ren jungfru.
011:003 Men jag fruktar att ssom ormen i sin illfundighet bedrog Eva,
        s skola till ventyrs ocks edra sinnen frdrvas och dragas
        ifrn den uppriktiga troheten mot Kristus.
011:004 Om ngon kommer och predikar en annan Jesus, n den vi hava
        predikat, eller om I undfn ett annat slags ande, n den I frut
        haven undftt, eller ett annat slags evangelium, n det I frut
        haven mottagit, d frdragen I ju sdant alltfr vl.

011:005 Jag menar nu att jag icke i ngot stycke str tillbaka fr dessa
        s vermttan hga apostlar.
011:006 Om jag n r ofrfaren i talkonsten, s r jag det likvl icke i
        frga om kunskap.  Tvrtom, vi hava p allt stt, i alla
        stycken, lagt vr kunskap i dagen infr eder.

011:007 Eller var det vl en synd jag begick, nr jag fr intet
        frkunnade Guds evangelium fr eder och slunda dmjukade mig,
        p det att I skullen bliva upphjda?
011:008 Andra frsamlingar plundrade jag, i det jag, fr att kunna tjna
        eder, tog ln av dem.
011:009 Och nr jag under min vistelse hos eder led brist, lg jag nd
        ingen till last; ty den brist jag led avhjlptes av brderna,
        nr de kommo frn Macedonien.  Ja, p allt stt aktade jag mig
        fr att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta
        mig drfr.
011:010 S visst som Kristi sannfrdighet r i mig, den bermmelsen
        skall icke f tagas ifrn mig i Akajas bygder.
011:011 Varfr?  Mnne drfr att jag icke lskar eder?  Gud vet att jag
        s gr.
011:012 Och vad jag nu gr, det skall jag ock framgent gra, fr att de
        som trakta efter tillflle att bliva likstllda med oss i frga
        om bermmelse skola genom mig bervas tillfllet drtill.
011:013 Ty de mnnen ro falska apostlar, oredliga arbetare, som
        frskapa sig till Kristi apostlar.
011:014 Och detta r icke att undra p.  Satan sjlv frskapar sig ju
        till en ljusets ngel.
011:015 Det r d icke ngot mrkligt, om jmvl hans tjnare s
        frskapa sig, att de likna rttfrdighetens tjnare.  Men deras
        nde skall svara emot deras grningar.

011:016 ter sger jag: Ingen m mena att jag r en dre; men om jag
        vore det, s mn I nd hlla till godo med mig--lt vara
        ssom med en dre--s att ock jag fr bermma mig ngot litet.
011:017 Vad jag talar, d jag nu med sdan tillfrsikt bermmer mig, det
        talar jag icke efter Herrens sinne, utan efter drars stt.
011:018 D s mnga bermma sig p kttsligt vis, vill ock jag bermma
        mig;
011:019 I haven ju grna frdrag med drar, I som sjlva ren s kloka.
011:020 I frdragen ju, om man trlbinder eder, om man utsuger eder, om
        man fngar eder, om man frhver sig ver eder, om man slr eder
        i ansiktet.
011:021 Till vr skam mste jag tillst att vi fr vr del hava varit
        fr svaga till sdant.  Men eljest, vadhelst andra kunna gra
        sig stora med, det kan ocks jag gra mig stor med--om jag nu
        fr tala efter drars stt.
011:022 ro de hebrer, s r jag det ock.  ro de israeliter, s r jag
        det ock.  ro de Abrahams sd, s r jag det ock.
011:023 ro de Kristi tjnare, s r jag det nnu mer--om jag nu fr
        tala ssom vore jag en dre.  Jag har haft mer arbete, oftare
        varit i fngelse, ftt hugg och slag till verfld, varit i
        ddsnd mnga gnger.
011:024 Av judarna har jag fem gnger ftt fyrtio slag, p ett nr.
011:025 Tre gnger har jag blivit piskad med spn, en gng har jag
        blivit stenad, tre gnger har jag lidit skeppsbrott, ett helt
        dygn har jag drivit omkring p djupa havet.
011:026 Jag har ofta mst vara ute p resor; jag har utsttt faror p
        floder, faror bland rvare, faror genom landsmn, faror genom
        hedningar, faror i stder, faror i knar, faror p havet, faror
        bland falska brder--
011:027 allt under arbete och mda, under mngfaldiga vakor, under
        hunger och trst, under svlt titt och ofta, under kld och
        nakenhet.
011:028 Och till allt annat kommer det, att jag var dag r verlupen, d
        jag mste hava omsorg om alla frsamlingarna.
011:029 Vem r svag, utan att ocks jag bliver svag?  Vem kommer p
        fall, utan att jag bliver upptnd?--
011:030 Om jag nu mste bermma mig, s vill jag bermma mig av min
        svaghet.
011:031 Herren Jesu Gud och Fader, han som r hgtlovad i evighet, vet
        att jag icke ljuger.

011:032 I Damaskus lt konung Aretas' stthllare stta ut vakt vid
        damaskenernas stad fr att gripa mig;
011:033 och jag mste i en korg slppas ned genom en ppning p muren
        och kom s undan hans hnder.

012:001 Jag mste ytterligare bermma mig.  Vl r sdant icke eljest
        nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som
        hava beskrts mig av Herren.
012:002 Jag vet om en man som r i Kristus, att han fr fjorton r sedan
        blev uppryckt nda till tredje himmelen; huruvida det nu var i
        kroppslig mtto, eller om han var skild frn sin kropp, det vet
        jag icke, Gud allena vet det.
012:003 Ja, jag vet om denne man, att han--huruvida det nu var i
        kroppslig mtto, eller om han var skild frn sin kropp, det vet
        jag icke, Gud allena vet det--
012:004 jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick
        hra outsgliga ord, sdana som det icke r lovligt fr en
        mnniska att uttala.
012:005 I frga om den mannen vill jag bermma mig, men i frga om mig
        sjlv vill jag icke bermma mig, om icke av min svaghet.
012:006 Visserligen skulle jag icke vara en dre, om jag ville bermma
        mig sjlv, ty det vore sanning som jag d skulle tala; men
        likvl avhller jag mig drifrn, fr att ingen skall hava hgre
        tankar om mig n skligt r, efter vad han ser hos mig eller hr
        av mig.
012:007 Och fr att jag icke skall frhva mig p grund av mina
        vermttan hga uppenbarelser, har jag ftt en trntagg i mitt
        ktt, en Satans ngel, som skall sl mig i ansiktet, fr att jag
        icke skall frhva mig.
012:008 Att denne mtte vika ifrn mig, drom har jag tre gnger bett
        till Herren.
012:009 Men Herren har sagt till mig; Min nd r dig nog, ty kraften
        fullkomnas i svaghet.  Drfr vill jag hellre med gldje
        bermma mig av min svaghet, p det att Kristi kraft m komma och
        vila ver mig.
012:010 Ja, drfr finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nd, i
        frfljelse, i ngest fr Kristi skull; ty nr jag r svag, d
        r jag stark.

012:011 S har jag nu gjort mig till en dre; I haven sjlva ndgat mig
        drtill.  Jag hade ju bort f gott vitsord av eder; ty om jag n
        r ett intet, s har jag dock icke i ngot stycke sttt tillbaka
        fr dessa s vermttan hga apostlar.
012:012 De grningar som ro en apostels knnemrken hava ock med all
        uthllighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och
        kraftgrningar.
012:013 Och haven I vl i ngot stycke blivit tillbakasatta fr de andra
        frsamlingarna?  Dock, kanhnda i det stycket, att jag fr min
        del icke har legat eder till last?  Den ofrrtten mn I d
        frlta mig.

012:014 Se, det r nu tredje gngen som jag str redo att komma till
        eder.  Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert
        sker jag, utan eder sjlva.  Och barnen ro ju icke pliktiga
        att spara t frldrarna, utan frldrarna t barnen.
012:015 Och fr min del vill jag grna fr edra sjlar bde offra vad
        jag ger och lta mig sjlv offras hel och hllen.  Om jag nu s
        hgt lskar eder, skall jag vl drfr bliva mindre lskad?

012:016 Dock, det kunde ju vara s, att jag visserligen icke sjlv hade
        betungat eder, men att jag p en listig omvg hade fngat eder,
        jag som r s illfundig.
012:017 Har jag d verkligen, genom ngon av dem som jag har snt till
        eder, berett mig ngon ortt vinning av eder?
012:018 Sant r att jag bad Titus fara och snde med honom den andre
        brodern.  Men icke har vl Titus berett mig ngon ortt vinning
        av eder?  Hava vi icke bda vandrat i en och samme Ande?  Hava
        vi icke bda gtt i samma fotspr?

012:019 Nu torden I redan lnge hava menat att det r infr eder som vi
        frsvara oss.  Nej, det r infr Gud, i Kristus, som vi tala,
        men visserligen alltsammans fr att uppbygga eder, I lskade.
012:020 Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till ventyrs icke skall
        finna eder sdana som jag skulle nska, och att jag sjlv d av
        eder skall befinnas vara sdan som I icke skullen nska.  Jag
        fruktar att till ventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet,
        frtal, skvaller, uppblsthet och oordning rda bland eder.
012:021 Ja, jag fruktar att min Gud skall lta mig vid min ankomst ter
        bliva frdmjukad genom eder, och att jag skall f srja ver
        mnga av dem som frut hava syndat, och som nnu icke hava knt
        nger ver den orenhet och otukt och lsaktighet som de hava
        vat.

013:001 Det r nu tredje gngen som jag skall komma till eder; efter
        tv eller tre vittnens utsago skall var sak avgras.
013:002 Till dem som frut hava syndat och till alla de andra har jag
        redan i frvg sagt, och jag sger nu ter i frvg--nu d jag
        r borta ifrn eder, likasom frut d jag fr andra gngen var
        hos eder--att jag icke skall visa ngon skonsamhet, nr jag
        kommer igen.
013:003 I viljen ju hava ett bevis fr att det r Kristus som talar i
        mig, han som icke r svag mot eder, utan r stark bland eder.
013:004 Ty om han n blev korsfst i fljd av svaghet, s lever han dock
        av Guds kraft.  Ocks vi ro ju svaga i honom, men av Guds kraft
        skola vi leva med honom och bevisa det p eder.

013:005 Rannsaken eder sjlva, huruvida I ren i tron, ja, prven eder
        sjlva.  Eller knnen I icke med eder sjlva att Jesus Kristus
        r i eder?  Varom icke, s hllen I ej provet.
013:006 Att vi fr vr del icke ro av dem som ej hlla provet, det
        hoppas jag att I skolen f lra knna.
013:007 Men vi bedja till Gud att I icke mn gra ngot ont, detta icke
        fr att vi  vr sida skola synas hlla provet, utan fr att I
        sjlva verkligen skolen gra vad gott r.  Sedan m vi  vr
        sida grna anses icke hlla provet.
013:008 Ty icke mot sanningen, utan allenast fr sanningen frm vi
        ngot.
013:009 Och vi gldja oss, nr vi ro svaga, men I ren starka.  Just
        detta bedja vi ocks om, att I mn alltmer fullkomnas.
013:010 Och medan jag nnu r borta ifrn eder, skriver jag detta, fr
        att jag icke, nr jag r hos eder, skall ndgas upptrda med
        strnghet, i kraft av den myndighet som Herren har givit mig,
        till att uppbygga och icke till att nedbryta.

013:011 Fr vrigt, mina brder, varen glada, lten fullkomna eder,
        lten frmana eder, varen ens till sinnes, hllen frid; d skall
        krlekens och fridens Gud vara med eder.

013:012 Hlsen varandra med en helig kyss.  Alla de heliga hlsa eder.

013:013 Herrens, Jesu Kristi, nd och Guds krlek och den helige Andes
        delaktighet vare med eder alla.



Paulus' brev till galaterna


001:001 Paulus, apostel, icke frn mnniskor, ej heller genom ngon
        mnniska, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som
        har uppvckt honom frn de dda--
001:002 jag, jmte alla de brder som ro hr med mig, hlsar
        frsamlingarna i Galatien.
001:003 Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och ifrn
        Herren Jesus Kristus,
001:004 som har utgivit sig sjlv fr vra synder, fr att rdda oss
        frn den nuvarande onda tidsldern, efter vr Guds och Faders
        vilja.
001:005 Honom tillhr ran i evigheternas evigheter.  Amen.

001:006 Det frundrar mig att I s hastigt avfallen frn honom, som har
        kallat eder till att vara i Kristi nd, och vnden eder till ett
        nytt evangelium.
001:007 Likvl r detta icke ngot annat evangelium; det r allenast
        s, att ngra finnas som vlla frvirring bland eder och vilja
        frvnda Kristi evangelium.
001:008 Men om ngon, vore det ock vi sjlva eller en ngel frn
        himmelen, frkunnar evangelium i strid mot vad vi hava frkunnat
        fr eder, s vare han frbannad.
001:009 Ja, ssom vi frut hava sagt, s sger jag nu ter: Om ngon
        frkunnar evangelium fr eder i strid mot vad I haven undftt,
        s vare han frbannad.

001:010 r det d mnniskor som jag nu sker vinna fr mig, eller r det
        Gud?  Str jag verkligen efter att vara mnniskor till behag?
        Nej, om jag nnu ville vara mnniskor till behag, s vore jag
        icke en Kristi tjnare.

001:011 Ty det vill jag sga eder, mina brder, att det evangelium som
        har blivit frkunnat av mig icke r ngon mnniskolra.
001:012 Det r ju icke heller av ngon mnniska som jag har undftt det
        eller blivit undervisad dri, utan genom en uppenbarelse frn
        Jesus Kristus.

001:013 I haven ju hrt huru det var med mig, medan jag nnu vandrade i
        judiskt vsende: att jag d vermttan vldsamt frfljde Guds
        frsamling och ville utrota den,
001:014 ja, att jag gick lngre i judiskt vsende n mnga av mina
        samtida landsmn och nnu ivrigare nitlskade fr mina fders
        stadgar.
001:015 Men nr han, som allt ifrn min moders liv har avskilt mig, och
        som genom sin nd har kallat mig,
001:016 tcktes i mig uppenbara sin Son, fr att jag bland hedningarna
        skulle frkunna evangelium om honom, d begav jag mig strax
        stad; jag rdfrde mig icke med ngon mnniska,
001:017 ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som fre mig voro
        apostlar.  I stllet for jag bort till Arabien och vnde s ter
        tillbaka till Damaskus.

001:018 Frst sedan, tre r drefter, for jag upp till Jerusalem, fr
        att lra knna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar.
001:019 Men av de andra apostlarna sg jag ingen; allenast Jakob,
        Herrens broder, sg jag.
001:020 Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag hr skriver till eder.

001:021 Drefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder.
001:022 Men fr de kristna frsamlingarna i Judeen var jag personligen
        oknd.
001:023 De hrde allenast huru man sade: Han som frut frfljde oss,
        han frkunnar nu evangelium om den tro som han frr ville
        utrota.
001:024 Och de prisade Gud fr min skull.

002:001 Efter fjorton rs frlopp for jag sedan ter upp till Jerusalem,
        tfljd av Barnabas; jag tog d ocks Titus med mig.
002:002 Men det var p grund av en uppenbarelse som jag for dit.  Och
        fr brderna dr framlade jag det evangelium som jag predikar
        bland hedningarna; srskilt framlade jag det fr de mn som
        stodo hgst i anseende--detta av oro fr att mitt strvande nu
        vore frgves eller frut hade varit det.
002:003 Men icke ens Titus, min fljeslagare, som var grek, blev ndgad
        att lta omskra sig.
002:004 Det var nmligen s, att ngra falska brder hade kommit att
        upptagas i frsamlingen, dit de hade smugit sig in fr att
        bespeja vr frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de
        ville trlbinda oss.
002:005 Dock gvo vi icke ens ett gonblick vika fr dem genom en sdan
        underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva
        bevarad hos eder.
002:006 Och vad angr dem som ansgos ngot vara--hurudana de nu voro,
        det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen--
        s skte icke dessa mn, de som stodo hgst i anseende, att
        plgga mig ngra nya frpliktelser.
002:007 Tvrtom; de sgo att jag hade blivit betrodd med att frkunna
        evangelium fr de oomskurna, likasom Petrus hade ftt de
        omskurna p sin del--
002:008 ty densamme som hade sttt Petrus bi vid hans apostlaverksamhet
        bland de omskurna, han hade ock sttt mig bi bland hedningarna--
002:009 och nr de nu frnummo vilken nd som hade blivit mig given,
        rckte de mig och Barnabas handen till samarbete, bde Jakob och
        Cefas och Johannes, de mn som rknades fr sjlva
        stdjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland
        de omskurna.
002:010 Allenast skulle vi tnka p de fattiga; och just detta har jag
        ocks vinnlagt mig om att gra.

002:011 Men nr Cefas kom till Antiokia, trdde jag ppet upp mot honom,
        ty han hade befunnits skyldig till en frsyndelse.
002:012 Frut hade han nmligen tit tillsammans med hedningarna; men s
        kommo ngra mn dit frn Jakob, och efter deras ankomst drog han
        sig tillbaka och hll sig undan, av fruktan fr de omskurna.
002:013 Till samma skrymteri gjorde sig ocks de andra judarna skyldiga,
        och s blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.
002:014 Men nr jag sg att de icke vandrade med fasta steg, enligt
        evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas nrvaro: Om du,
        som r en jude, kan leva efter hednisk sed i stllet fr efter
        judisk, varfr vill du d ndga hedningarna att leva efter
        judiskt stt?

002:015 Vi fr vr del ro vl p grund av vr hrkomst judar och icke
        hedniska syndare;
002:016 men d vi nu veta att en mnniska icke bliver rttfrdig av
        laggrningar, utan genom tro p Kristus Jesus, hava ocks vi
        satt vr tro till Jesus Kristus, fr att vi skola bliva
        rttfrdiga av tro p Kristus, och icke av laggrningar.  Ty av
        laggrningar bliver intet ktt rttfrdigt.
002:017 Men om nu jmvl vi, i det vi skte att bliva rttfrdiga i
        Kristus, hava befunnits vara syndare, d r ju Kristus en
        syndatjnare?  Bort det!
002:018 Om s vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har
        brutit ned, d bevisade jag drmed, att jag var en vertrdare.
002:019 Ty jag fr min del har genom lagen dtt bort ifrn lagen, fr
        att jag skall leva fr Gud.  Jag r korsfst med Kristus,
002:020 och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv
        som jag nu lever i kttet, det lever jag i tron p Guds Son, som
        har lskat mig och utgivit sig sjlv fr mig.
002:021 Jag frkastar icke Guds nd.  Om rttfrdighet kunde vinnas
        genom lagen, d hade ju Kristus icke behvt lida dden.

003:001 I ofrstndige galater!  Vem har s drat eder, I som dock haven
        ftt Jesus Kristus mlad fr edra gon ssom korsfst?
003:002 Allenast det vill jag att I skolen svara mig p: Kom det sig av
        laggrningar att I undfingen Anden, eller kom det sig drav att
        I lyssnaden i tro?
003:003 ren I s ofrstndiga?  I, som haven begynt i Anden, viljen I
        nu sluta i kttet?
003:004 Haven I d upplevat s mycket frgves--om det nu verkligen
        har varit frgves?
003:005 Allts, att han som frlnade eder Anden och utfrde
        kraftgrningar bland eder gjorde detta, kom det sig av
        laggrningar eller drav att I lyssnaden i tro,
003:006 i enlighet med det ordet: Abraham trodde Gud, och det rknades
        honom till rttfrdighet?

003:007 S mn I nu veta att de som lta det bero p tro, de ro
        Abrahams barn.
003:008 Och eftersom skriften frutsg att det var av tro som
        hedningarna skulle bliva rttfrdiggjorda av Gud, s gav den i
        frvg t Abraham detta glada budskap: I dig skola alla folk
        varda vlsignade.
003:009 Allts bliva de som lta det bero p tro vlsignade tillika med
        Abraham, honom som trodde.

003:010 Ty alla de som lta det bero p laggrningar, de ro under
        frbannelse.  Det r nmligen skrivet: Frbannad vare var och
        en som icke frbliver vid allt som r skrivet i lagens bok, och
        icke gr drefter.
003:011 Och att ingen i kraft av lag bliver rttfrdig infr Gud, det r
        uppenbart, eftersom det heter: Den rttfrdige skall leva av
        tro.
003:012 Men i lagen beror det icke p tro; tvrtom heter det: Den som
        gr efter dessa stadgar skall leva genom dem.
003:013 Kristus frikpte oss frn lagens frbannelse, nr han blev en
        frbannelse fr vr skull.  Det r ju skrivet: Frbannad r var
        och en som r upphngd p tr.
003:014 Vi frikptes, fr att den vlsignelse som hade givits t Abraham
        skulle i Jesus Kristus komma ocks hedningarna till del, s att
        vi genom tron skulle undf den utlovade Anden.

003:015 Mina brder, jag vill taga ett exempel frn vad som gller bland
        mnniskor.  Icke ens nr frga r om en mnniskas
        testamentsfrordnande, kan ngon upphva det eller lgga ngot
        drtill, sedan det en gng har vunnit gllande kraft.
003:016 Nu gvos lftena t Abraham, s ock t hans sd.  Det heter
        icke: och t dem som komma av din sd, ssom nr det talas om
        mnga; utan det heter, ssom nr det talas om en enda: och t
        din sd, vilken r Kristus.
003:017 Vad jag allts vill sga r detta: Ett frordnande som Gud
        redan hade givit gllande kraft kan icke genom en lag, som
        utgavs fyra hundra trettio r drefter, hava blivit ogiltigt, s
        att lftet drmed har gjorts om intet.
003:018 Om det nmligen vore p grund av lag som arvet skulle undfs, s
        vore det icke p grund av lfte.  Men t Abraham har Gud sknkt
        det genom ett lfte.

003:019 Vartill tjnade d lagen?  Jo, p det att vertrdelserna skulle
        komma i dagen, blev den eftert given, fr att glla till dess
        att sden skulle komma, han t vilken lftet hade blivit
        givet; och den utgavs genom nglar och verlmnades i en
        medlares hand.
003:020 Men den som r medlare r icke medlare fr allenast en enda.
        Men Gud r en.

003:021 r d lagen emot Guds lften?  Bort det!  Om en lag hade blivit
        given, som kunde gra levande, d skulle rttfrdigheten
        verkligen komma av lagen.
003:022 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, fr att
        det som var utlovat skulle, av tro p Jesus Kristus, komma dem
        till del som tro.

003:023 Men frrn tron kom, voro vi inneslutna under lagen och hllos i
        frvar under den, i frbidan p den tro som en gng skulle
        uppenbaras.
003:024 S har lagen blivit vr uppfostrare till Kristus, fr att vi
        skola bliva rttfrdiga av tro.
003:025 Men sedan tron har kommit, st vi icke mer under uppfostrare.
003:026 Alla ren I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;
003:027 ty I alla, som haven blivit dpta till Kristus, haven ikltt
        eder Kristus.
003:028 Hr r icke jude eller grek, hr r icke trl eller fri, hr r
        icke man och kvinna: alla ren I ett i Kristus Jesus.
003:029 Hren I nu Kristus till, s ren I drmed ock Abrahams sd,
        arvingar enligt lftet.

004:001 Vad jag vill sga r detta: S lnge arvingen r barn, finnes
        ingen skillnad mellan honom och en trl, fastn han r herre
        ver alla godelarna;
004:002 ty han str under frmyndare och frvaltare, intill den tid som
        fadern har bestmt.
004:003 Sammalunda hllos ock vi, nr vi voro barn, i trldom under
        vrldens makter.
004:004 Men nr tiden var fullbordad, snde Gud sin Son, fdd av kvinna
        och stlld under lagen,
004:005 fr att han skulle frikpa dem som stodo under lagen, s att vi
        skulle f sners rtt.
004:006 Och eftersom I nu ren sner, har han snt i vra hjrtan sin
        Sons Ande, som ropar: Abba!  Fader!
004:007 S r du nu icke mer trl, utan son; och r du son, s r du ock
        arvinge, insatt drtill av Gud.

004:008 Frut, innan I nnu knden Gud, voren I trlar under gudar som
        till sitt vsende icke voro gudar.
004:009 Men nu, sedan I haven lrt knna Gud och, vad mer r, haven
        blivit knda av Gud, huru kunnen I nu vnda tillbaka till de
        svaga och arma makter, under vilka I ter p nytt viljen bliva
        trlar?
004:010 I akten ju p dagar och p mnader och p srskilda tider och
        r.--
004:011 Jag r bekymrad fr eder och fruktar att jag till ventyrs har
        arbetat frgves fr eder.

004:012 Jag beder eder, mina brder: Bliven ssom jag r, eftersom jag
        har blivit ssom I voren.  I haven icke gjort mig ngot fr nr.
004:013 I veten ju att det var p grund av kroppslig svaghet som jag
        frsta gngen kom att frkunna evangelium fr eder.
004:014 Och fastn mitt kroppsliga tillstnd d vl hade kunnat innebra
        en frestelse fr eder, s sgen I det nd icke med ringaktning
        eller leda, utan togen emot mig ssom en Guds ngel, ja, ssom
        Kristus Jesus sjlv.
004:015 Nr hr man eder nu prisa eder saliga?  Det vittnesbrdet kan
        jag nmligen giva eder, att I d, om s hade varit mjligt,
        skullen hava rivit ut edra gon och givit dem t mig.
004:016 S har jag d blivit eder ovn drigenom att jag sger eder
        sanningen!
004:017 Man sker med iver att vinna eder fr sig, men icke med en god
        iver; nej, del vilja avsprra eder frn andra, fr att I med s
        mycket strre iver skolen hlla eder till dem.
004:018 Och det r nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en
        god sak, alltid, och icke allenast nr jag r tillstdes hos
        eder,
004:019 I mina barn, som jag nu ter med vnda mste fda till livet,
        intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.
004:020 Jag skulle nska att jag just nu vore hos eder och kunde gra
        min rst rtt bevekande.  Ty jag vet mig knappt ngon rd med
        eder.

004:021 Sgen mig, I som viljen st under lagen: haven I icke hrt vad
        lagen sger?
004:022 Det r ju skrivet att Abraham fick tv sner, en med sin
        tjnstekvinna, och en med sin fria hustru.
004:023 Men tjnstekvinnans son r fdd efter kttet, d dremot den
        fria hustruns son r fdd i kraft av lftet.
004:024 Dessa ord hava en djupare mening; ty de bda kvinnorna beteckna
        tv frbund.  Av dessa kommer det ena frn berget Sina och fder
        sina barn till trldom, och detta har sin frebild i Agar.
004:025 Berget Sina kallas nmligen i Arabien fr Agar och svarar emot
        det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i trldom.
004:026 Men det Jerusalem som r drovan, det r fritt, och det r vr
        moder.
004:027 S r ju skrivet:
          Jubla, du ofruktsamma,
          du som icke fder barn;
          brist ut och ropa,
          du som icke bliver moder,
          Ty den ensamma skall hava mnga barn,
          flera n den som har man.
004:028 Och I, mina brder, ren lftets barn, likasom Isak var.
004:029 Men likasom frr i tiden den son som var fdd efter kttet
        frfljde den som var fdd efter Anden, s r det ock nu.
004:030 Dock, vad sger skriften?  Driv ut tjnstekvinnan och hennes
        son; ty tjnstekvinnans son skall frvisso icke rva med den
        fria hustruns son.

004:031 Allts, mina brder, vi ro icke barn av en tjnstekvinna, utan
        av den fria hustrun.

005:001 Fr att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss.  Stn
        drfr fasta, och lten icke ngot nytt trldomsok lggas p
        eder.

005:002 Se, jag sger eder, jag Paulus, att om I lten omskra eder, s
        bliver Kristus eder till intet gagn.
005:003 Och fr var och en som lter omskra sig betygar jag nu ter att
        han r pliktig att fullgra hela lagen.
005:004 I haven kommit bort ifrn Kristus, I som viljen bliva
        rttfrdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nden.
005:005 Vi vnta nmligen genom ande, av tro, den rttfrdighet som r
        vrt hopp.
005:006 Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida ngon r omskuren
        eller oomskuren; allt beror p huruvida han har en tro som r
        verksam genom krlek.

005:007 I begynten edert lopp vl.  Vem har nu lagt hinder i eder vg,
        s att I icke mer lyden sanningen?
005:008 Till sdant kom ingen maning frn honom som har kallat eder.
005:009 Litet surdeg syrar hela degen.
005:010 Fr min del har jag i Herren den tillfrsikten till eder, att I
        icke hri skolen tnka p annat stt; men den som vllar
        frvirring bland eder, han skall bra sin dom, vem han n m
        vara.
005:011 Om s vore, mina brder, att jag sjlv nnu predikade
        omskrelse, varfr skulle jag d nnu alltjmt lida frfljelse?
        D vore ju korsets sttesten rjd ur vgen.--
005:012 Jag skulle nska att de mn som uppvigla eder lte omskra sig
        nda till avstympning.

005:013 I ren ju kallade till frihet, mina brder; bruken dock icke
        friheten s, att kttet fr ngot tillflle.  Fastmer mn I
        tjna varandra genom krleken.
005:014 Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nmligen
        detta: Du skall lska din nsta ssom dig sjlv.
005:015 Men om I bitens inbrdes och ten p varandra, s mn I se till,
        att I icke bliven upptna av varandra.

005:016 Vad jag vill sga r detta: Vandren i ande, s skolen I
        frvisso icke gra vad kttet har begrelse till.
005:017 Ty kttet har begrelse mot Anden, och Anden mot kttet; de tv
        ligga ju i strid med varandra, fr att hindra eder att gra vad
        I viljen.
005:018 Men om I drivens av ande, s stn I icke under lagen.

005:019 Men kttets grningar ro uppenbara: de ro otukt, orenhet,
        lsaktighet,
005:020 avgudadyrkan, trolldom, ovnskap, kiv, avund, vrede,
        genstridighet, tvedrkt, partisndring,
005:021 missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sdant,
        varom jag sger eder i frvg, ssom jag redan frut har sagt,
        att de som gra sdant, de skola icke f Guds rike till arvedel.

005:022 Andens frukt ter r krlek, gldje, frid, tlamod, mildhet,
        godhet, trofasthet,
005:023 saktmod, terhllsamhet.  Mot sdant r icke lagen.
005:024 Och de som hra Kristus Jesus till hava korsfst sitt ktt
        tillika med dess lustar och begrelser.

005:025 Om vi nu hava liv genom ande, s ltom oss ock vandra i ande.
005:026 Ltom oss icke ska ffnglig ra, i det att vi utmana varandra
        och avundas varandra.

006:001 Mina brder, om s hnder att ngon ertappas med att beg en
        frsyndelse, d mn I, som ren andliga mnniskor, upprtta
        honom i saktmods ande.  Och du m hava akt p dig sjlv, att
        icke ocks du bliver frestad.
006:002 Bren varandras brdor; s uppfyllen I Kristi lag.
006:003 Ty om ngon tycker sig ngot vara, fastn han intet r, s
        bedrager han sig sjlv.
006:004 M var och en prva sina egna grningar; han skall d tillmta
        sig bermmelse allenast efter vad han sjlv r, och icke efter
        vad andra ro.
006:005 Ty var och en har sin egen brda att bra.

006:006 Den som fr undervisning i ordet, han lte den som undervisar
        honom f del med sig i allt gott.

006:007 Faren icke vilse.  Gud lter icke gcka sig.  Ty vad mnniskan
        sr, det skall hon ock skrda.
006:008 Den som sr i sitt ktts ker, han skall av kttet skrda
        frgngelse, men den som sr i Andens ker, han skall av Anden
        skrda evigt liv.
006:009 Och ltom oss icke frtrttas att gra vad gott r; ty om vi
        icke uppgivas, s skola vi, nr tiden r inne, f inbrga vr
        skrd.
006:010 M vi allts, medan vi hava tillflle, gra vad gott r mot var
        man, och frst och frmst mot dem som ro vra medbrder i tron.

006:011 Sen hr med vilka stora bokstver jag egenhndigt skriver till
        eder!

006:012 Alla de som efterstrva ett gott anseende hr i kttet, de vilja
        ndga eder till omskrelse, detta allenast fr att de sjlva
        skola undg att bliva frfljda fr Kristi kors' skull.
006:013 Ty icke ens dessa omskurna sjlva hlla lagen.  Nej, det r fr
        att kunna bermma sig av edert ktt som de vilja att I skolen
        lta omskra eder.
006:014 Men vad mig angr, s vare det fjrran ifrn mig att bermma mig
        av ngot annat n av vr Herres, Jesu Kristi, kors, genom vilket
        vrlden fr mig r korsfst, och jag fr vrlden.
006:015 Ty det kommer icke an p om ngon r omskuren eller oomskuren;
        allt beror p huruvida han r en ny skapelse.
006:016 Och ver alla dem som komma att vandra efter detta rttesnre,
        ver dem vare frid och barmhrtighet, ja, ver Guds Israel.

006:017 M nu ingen hrefter vlla mig oro; ty jag br Jesu mrken p
        min kropp.

006:018 Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med eder ande, mina brder.
        Amen.



Paulus' brev till efesierna


001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, hlsar de heliga
        som bo i Efesus, de i Kristus Jesus troende.
001:002 Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren
        Jesus Kristus.

001:003 Vlsignad vare vr Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i
        Kristus har vlsignat oss med all den himmelska vrldens andliga
        vlsignelse,
001:004 ssom han ju, frrn vrldens grund var lagd, har utvalt oss i
        honom till att vara heliga och ostraffliga infr sig.
001:005 Ty i sin krlek frutbestmde han oss till barnaskap hos sig,
        genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag,
001:006 den ndeshrlighet till pris, varmed han har bendat oss i den
        lskade.
001:007 I honom hava vi frlossning genom hans blod, frltelse fr vra
        synder, efter hans nds rikedom.
001:008 Och denna nd har han i verfldande mtt ltit komma oss till
        del, med all vishet och allt frstnd,
001:009 i det att han fr oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt
        det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig sjlv,
001:010 om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stnd,
        det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i
        himmelen och p jorden.
001:011 I honom hava vi ock undftt vr arvslott, vi som frut voro
        bestmda drtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin
        egen viljas rd.
001:012 S skulle vi, hans hrlighet till pris, vara de som i Kristus
        redan i frvg hava gt ett hopp.
001:013 I honom haven jmvl I, sedan I haven ftt hra sanningens ord,
        eder frlsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock
        haven kommit till tron, ssom ett insegel undftt den utlovade
        helige Ande,
001:014 vilken r en underpant p vrt arv, till frvissning om att hans
        egendomsfolk skall frlossas, hans hrlighet till pris.

001:015 Sedan jag fick hra om eder tro i Herren Jesus och om eder
        krlek till alla de heliga,
001:016 har drfr jag  min sida icke upphrt att tacka Gud fr eder,
        nr jag tnker p eder i mina bner.
001:017 Och min bn r att vr Herres, Jesu Kristi, Gud, hrlighetens
        Fader, m giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till
        kunskap om sig,
001:018 och att han m upplysa edra hjrtans gon, s att I frstn
        hurudant det hopp r, vartill han har kallat eder, huru rikt p
        hrlighet hans arv r bland de heliga,
001:019 och huru versvinnligt stor hans makt r p oss som tro--allt
        i enlighet med den vldiga styrkas kraft,
001:020 varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppvckte honom
        frn de dda och satte honom p sin hgra sida i den himmelska
        vrlden,
001:021 ver alla andevrldens furstar och vldigheter och makter och
        herrar, ja, ver allt som kan nmnas, icke allenast i denna
        tidslder, utan ock i den tillkommande.
001:022 Allt lade han under hans ftter.

        Och honom gav han t frsamlingen till att vara ett huvud ver
        allting--
001:023 t frsamlingen, ty den r hans kropp och r uppfylld av honom
        som uppfyller allt i alla.

002:001 S har han ock gjort eder levande, eder som voren dda genom de
        vertrdelser och synder
002:002 i vilka I frut vandraden, efter denna vrlds och tidslders
        stt, i det I fljden fursten ver luftens hrsmakt, ver den
        andemakt som nu r verksam i de ohrsamma.
002:003 Bland dessa voro frut ocks vi allasammans, dr vi vandrade i
        vrt ktts begrelser och gjorde vad kttet och sinnet ville;
        och vi voro genom vr natur hemfallna t vredesdomen, vi likasom
        de andra.
002:004 Men Gud, som r rik p barmhrtighet, har, fr den stora krleks
        skull, varmed han har lskat oss,
002:005 gjort oss levande med Kristus, oss som voro dda genom vra
        synder.  Av nd ren I frlsta!
002:006 Ja, han har uppvckt oss med honom och satt oss med honom i den
        himmelska vrlden, i Kristus Jesus,
002:007 fr att i de kommande tidsldrarna bevisa sin nds versvinnliga
        rikedom, genom godhet mot oss i Kristus Jesus.
002:008 Ty av nden ren I frlsta genom tro--och det icke av eder
        sjlva, Guds gva r det--
002:009 icke av grningar, fr att ingen skall bermma sig.
002:010 Ty hans verk ro vi, skapade i Kristus Jesus till goda
        grningar, vilka Gud frut har berett, fr att vi skola vandra i
        dem.

002:011 Kommen drfr ihg att I frut, I som voren hedningar i kttet
        och bleven kallade oomskurna av dem som kallas omskurna, efter
        den omskrelse som med hnder gres p kttet--
002:012 kommen ihg att I p den tiden, d nr I voren utan Kristus,
        voren utestngda frn medborgarskap i Israel och frmmande fr
        lftets frbund, utan hopp och utan Gud i vrlden.
002:013 Nu dremot, d I ren i Kristus Jesus, haven I, som frut voren
        fjrran, kommit nra, i och genom Kristi blod.
002:014 Ty han r vr frid, han som av de bda har gjort ett och brutit
        ned den skiljemur som stod emellan oss, nmligen ovnskapen.
002:015 Ty i sitt ktt gjorde han om intet budens stadgelag, fr att han
        skulle av de tv i sig skapa en enda ny mnniska och s bereda
        frid,
002:016 och fr att han skulle t dem bda, frenade i en enda kropp,
        skaffa frsoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin
        person ddat ovnskapen.
002:017 Och han har kommit och har frkunnat det glada budskapet om frid
        fr eder, I som voren fjrran, och om frid fr dem som voro
        nra.
002:018 Ty genom honom hava vi, de ena svl som de andra, i en och
        samme Ande tilltrde till Fadern.

002:019 Allts ren I nu icke mer frmlingar och gster, utan I haven
        medborgarskap med de heliga och ren Guds husfolk,
002:020 uppbyggda p apostlarnas och profeternas grundval, dr
        hrnstenen r Kristus Jesus sjlv,
002:021 i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och s vxer
        upp till ett heligt tempel i Herren.
002:022 I honom bliven ocks I med de andra uppbyggda till en Guds
        boning, i Anden.

003:001 Frdenskull bjer jag mina knn, jag Paulus, som till gagn fr
        eder, I hedningar, r Kristi Jesu fnge.
003:002 I haven vl hrt om det ndesuppdrag av Gud, som r mig givet
        fr eder rkning,
003:003 huru genom uppenbarelse den hemlighet blev fr mig kungjord,
        varom jag ovan har i korthet skrivit.
003:004 Och nr I lsen detta, kunnen I drav frst vilken insikt jag
        har i Kristi hemlighet,
003:005 som under frgngna slktens tider icke hade blivit kungjord fr
        mnniskors barn, ssom den nu genom andeingivelse har blivit
        uppenbarad fr hans heliga apostlar och profeter.
003:006 Jag menar den hemligheten, att hedningarna i Kristus Jesus ro
        vra medarvingar och jmte oss lemmar i en och samma kropp och
        jmte oss delaktiga i lftet--detta genom evangelium,
003:007 vars tjnare jag har blivit i fljd av den Guds nds gva som
        blev mig given genom hans mktiga kraft.
003:008 Ja, t mig, den ringaste bland alla heliga, blev den nden given
        att fr hedningarna frkunna evangelium om Kristi outrannsakliga
        rikedom,
003:009 och att lgga i dagen huru det rdslut har blivit utfrt, som
        tidsldrarna igenom hade ssom en hemlighet varit frdolt i Gud,
        alltings skapare.
003:010 Ty Gud ville att hans mngfaldiga visdom nu, i och genom
        frsamlingen, skulle bliva kunnig fr furstarna och
        vldigheterna i den himmelska vrlden.
003:011 Sdant hade hans beslut varit frn tidsldrarnas begynnelse, det
        som han utfrde i Kristus Jesus, vr Herre.
003:012 Och i honom kunna vi med tillfrsikt frimodigt trda fram, genom
        tron p honom.
003:013 Drfr beder jag eder att icke flla modet vid mina lidanden fr
        eder; de lnda ju eder till ra.

003:014 Frdenskull bjer jag mina knn fr Fadern--
003:015 honom frn vilken allt vad fader heter i himmelen och p jorden
        har sitt namn--
003:016 och beder att han ville efter sin hrlighets rikedom frlna
        eder, att I genom hans Ande vxen till i kraft till eder
        invrtes mnniska,
003:017 och att Kristus genom tron m bo i edra hjrtan, och att I mn
        vara rotade och grundade i krleken,
003:018 s att I, tillika med alla de heliga, till fullo frmn fatta
        vad bredden och lngden och hjden och djupet r
003:019 och s lra knna Kristi krlek, som vergr all kunskap.  Ty s
        skolen I bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet.

003:020 Men honom, som frmr gra mer, ja, lngt mer n allt vad vi
        bedja eller tnka, efter den kraft som r verksam i oss,
003:021 honom tillhr ran i frsamlingen och i Kristus Jesus alla
        slkten igenom i evigheternas evighet, amen.

004:001 S frmanar jag nu eder, jag som r en fnge i Herren, att fra
        en vandel som r vrdig den kallelse I haven undftt,
004:002 med all dmjukhet och allt saktmod, med tlamod, s att I haven
        frdrag med varandra i krlek
004:003 och vinnlggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens
        band:
004:004 en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till
        att leva i ett och samma hopp, det som tillhr eder kallelse--
004:005 en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som r allas Fader,
004:006 han som r ver alla, genom alla och i alla.

004:007 Men t var och en srskild av oss blev nden given, alltefter
        som Kristus tillmtte honom sin gva.
004:008 Drfr heter det:

          Han for upp i hjden,
          han tog fngar,
          han gav mnniskorna gvor.

004:009 Men detta ord han for upp, vad innebr det, om icke att han
        frut hade farit hit ned till jordens lgre rymder?
004:010 Den som for ned, han r ock den som for upp ver alla himlar,
        fr att han skulle uppfylla allt.
004:011 Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter,
        somliga till evangelister, somliga till herdar och lrare.
004:012 Ty han ville gra de heliga skickliga till att utfra sitt
        tjnarvrv, att uppbygga Kristi kropp,
004:013 till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och
        i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och s bliva
        fullvuxna, intill Kristi fullhet.
004:014 S skulle vi icke mer vara barn, icke ssom havets vgor drivas
        omkring av vart vindkast i lran, vid mnniskornas bedrgliga
        spel, nr de illfundigt ska frmja villfarelsens listiga
        anslag.
004:015 Nej, vi skulle d hlla oss till sanningen, och i alla stycken i
        krlek vxa upp till honom som r huvudet, Kristus.
004:016 Ty frn honom hmtar hela kroppen sin tillvxt, till att bliva
        uppbyggd i krlek, i det att den sammanslutes och fr
        sammanhllning genom det bistnd var led giver, med en kraft som
        r avmtt efter var srskild dels uppgift.

004:017 Jag tillsger eder allts och uppmanar eder allvarligt i Herren,
        att icke mer vandra ssom hedningarna i sitt sinnes ffnglighet
        vandra,
004:018 hedningarna, vilka, i fljd av den okunnighet som rder hos dem
        genom deras hjrtans frstockelse, ro frmrkade till
        frstndet och bortkomna frn det liv som r av Gud.
004:019 Ty i sin frsoffning hava de verlmnat sig t lsaktighet, s
        att de i girighet bedriva alla slags orena grningar.
004:020 Men I haven icke ftt en sdan undervisning om Kristus,
004:021 om I eljest s haven hrt om honom och s blivit lrda i honom,
        som sanning r i Jesus:
004:022 att I--d detta nu krvdes p grund av eder frra vandel--
        haven avlagt den gamla mnniskan, som frdrvar sig genom att
        flja sina begrelsers bedrgliga lockelser,
004:023 och nu frnyens genom Anden som bor i edert sinne,
004:024 och att I haven ikltt eder den nya mnniskan, som r skapad
        till likhet med Gud i sanningens rttfrdighet och helighet.

004:025 Lggen drfr bort lgnen, och talen sanning med varandra,
        eftersom vi ro varandras lemmar.
004:026 Vredgens, men synden icke; lten icke solen g ned ver eder
        vrede,
004:027 och given icke djvulen ngot tillflle.
004:028 Den som har stulit, han stjle icke mer, utan arbete hellre, och
        utrtte med sina hnder vad gott r, s att han har ngot varav
        han kan dela med sig t den som lider brist.
004:029 Lten intet ohviskt tal utg ur eder mun, utan allenast det som
        r gott, till uppbyggelse, dr sdan behves, s att det bliver
        till vlsignelse fr dem som hra det.
004:030 Och bedrven icke Guds helige Ande, vilken I haven undftt ssom
        ett insegel, fr frlossningens dag.
004:031 All bitterhet och hftighet och vrede, allt skriande och
        smdande, ja, allt vad ondska heter vare fjrran ifrn eder.
004:032 Varen i stllet goda och barmhrtiga mot varandra, och frlten
        varandra, ssom Gud i Kristus har frltit eder.

005:001 Bliven allts Guds efterfljare, ssom hans lskade barn,
005:002 och vandren i krlek, ssom Kristus lskade eder och utgav sig
        sjlv fr oss till en gva och ett offer, Gud till en
        vlbehaglig lukt.

005:003 Men otukt och orenhet, av vad slag det vara m, och girighet
        skolen I, ssom det anstr heliga, icke ens lta nmnas bland
        eder,
005:004 ej heller ohviskt vsende och draktigt tal och gyckel; sdant
        r otillbrligt.  Lten fastmer tacksgelse hras.
005:005 Ty det bren I veta, och det insen I ocks sjlva, att ingen
        otuktig eller oren mnniska har arvedel i Kristi och Guds rike,
        ej heller ngon girig, ty en sdan r en avgudadyrkare.
005:006 Lten ingen bedraga eder med tomma ord; ty fr sdana synder
        kommer Guds vrede ver de ohrsamma.
005:007 Haven allts ingen del i sdant.
005:008 I voren ju frut mrker, men nu ren I ljus i Herren; vandren d
        ssom ljusets barn.
005:009 Ty ljusets frukt bestr i allt vad godhet och rttfrdighet och
        sanning r.
005:010 Ja, vandren s, i det att I prven vad som r vlbehagligt fr
        Herren.
005:011 Och haven ingen delaktighet i mrkrets grningar, som icke giva
        ngon frukt, utan avsljen dem fastmer.
005:012 Vad av sdana mnniskor i hemlighet frvas, drom r det
        skamligt till och med att tala;
005:013 men alltsammans bliver uppenbart, nr det avsljas genom ljuset.
        Ty varhelst ngot bliver uppenbart, dr r ljus.
005:014 Drfr heter det:
          Vakna upp, du som sover,
          och st upp ifrn de dda,
          s skall Kristus lysa fram fr dig.

005:015 Sen drfr noga till, huru I vandren: att I vandren icke ssom
        ovisa mnniskor, utan ssom visa;
005:016 och tagen vl i akt vart lgligt tillflle.  Ty tiden r ond.
005:017 Varen allts icke ofrstndiga, utan frstn vad som r Herrens
        vilja.

005:018 Och dricken eder icke druckna av vin; ty drav kommer ett
        oskickligt leverne.  Lten eder fastmer uppfyllas av ande,
005:019 och talen till varandra i psalmer och lovsnger och andliga
        visor, och sjungen och spelen till Herrens ra i edra hjrtan,
005:020 och tacken alltid Gud och Fadern fr allt, i vr Herres, Jesu
        Kristi, namn.

005:021 Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.

005:022 I hustrur, underordnen eder edra mn, ssom I underordnen eder
        Herren;
005:023 ty en man r sin hustrus huvud, ssom Kristus r frsamlingens
        huvud, han som ock r denna sin kropps Frlsare.
005:024 Ja, ssom frsamlingen underordnar sig Kristus, s skola ock
        hustrurna i allt underordna sig sina mn.

005:025 I mn, lsken edra hustrur, ssom Kristus har lskat
        frsamlingen och utgivit sig sjlv fr henne
005:026 till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad,
        i kraft av ordet.
005:027 Ty s ville han sjlv stlla fram frsamlingen infr sig i
        hrlighet, utan flck och skrynka och annat sdant; fastmer
        skulle hon vara helig och ostrafflig.
005:028 P samma stt ro mnnen pliktiga att lska sina hustrur, d
        dessa ju ro deras egna kroppar; den som lskar sin hustru, han
        lskar sig sjlv.
005:029 Ingen har ngonsin hatat sitt eget ktt; i stllet nr och
        omhuldar man det, ssom Kristus gr med frsamlingen,
005:030 eftersom vi ro lemmar av hans kropp.
005:031 Frdenskull skall en man vergiva sin fader och sin moder och
        hlla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett ktt.--
005:032 Den hemlighet som ligger hri r stor; jag sger detta med tanke
        p Kristus och frsamlingen.
005:033 Dock gller ocks om eder att var och en skall lska sin hustru
        ssom sig sjlv; men hustrun  sin sida skall visa sin man
        vrdnad.

006:001 I barn, varen edra frldrar lydiga i Herren, ty detta r rtt
        och tillbrligt.
006:002 Hedra din fader och din moder.  Det r ju frst detta bud som
        har ett lfte med sig:
006:003 fr att det m g dig vl och du m lnge leva p jorden.

006:004 Och I fder, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i
        Herrens tukt och frmaning.

006:005 I tjnare, varen edra jordiska herrar lydiga, med fruktan och
        bvan, av uppriktigt hjrta, ssom gllde det Kristus;
006:006 icke med gontjnst, av begr att behaga mnniskor, utan ssom
        Kristi tjnare, som av hjrtat gra Guds vilja;
006:007 och gren eder tjnst med villighet, ssom tjnaden I Herren och
        icke mnniskor.
006:008 I veten ju att vad gott var och en gr, det skall han f igen av
        Herren, vare sig han r trl eller fri.

006:009 Och I herrar, handlen p samma stt mot dem, och upphren att
        bruka hrda ord; I veten ju att i himmelen finnes den som r
        Herre ver bde dem och eder, och att hos honom icke finnes
        anseende till personen.

006:010 Fr vrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans vldiga
        kraft.
006:011 Iklden eder hela Guds vapenrustning, s att I kunnen hlla
        stnd emot djvulens listiga angrepp.
006:012 Ty den kamp vi hava att utkmpa r en kamp icke mot ktt och
        blod, utan mot furstar och vldigheter och vrldshrskare, som
        rda hr i mrkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.
006:013 Tagen allts p eder hela Guds vapenrustning, s att I kunnen
        st emot p den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt,
        behlla fltet.
006:014 Stn drfr omgjordade kring edra lnder med sanningen, och
        varen ikldda rttfrdighetens pansar,
006:015 och haven ssom skor p edra ftter den beredvillighet som
        fridens evangelium giver.
006:016 Och tagen alltid trons skld, varmed I skolen kunna utslcka den
        ondes alla brinnande pilar.
006:017 Och lten giva eder frlsningens hjlm och Andens svrd, som
        r Guds ord.

006:018 Gren detta under stndig kallan och bn, s att I alltjmt
        bedjen i Anden och frdenskull vaken, under stndig uthllighet
        och stndig bn fr alla de heliga.
006:019 Bedjen ock fr mig, att min mun m uppltas, och att det jag
        skall tala m bliva mig givet, s att jag frimodigt kungr
        evangelii hemlighet,
006:020 fr vars skull jag r ett sndebud i kedjor; ja, bedjen att jag
        m frimodigt tala drom med de rtta orden.

006:021 Men fr att ock I skolen f veta ngot om mig, huru det gr mig,
        kommer Tykikus, min lskade broder och trogne tjnare i Herren,
        att underrtta eder om allt.
006:022 Honom snder jag till eder, just fr att I skolen f veta huru
        det r med oss, och fr att han skall hugna edra hjrtan.

006:023 Frid vare med brderna och krlek tillika med tro, frn Gud,
        Fadern, och Herren Jesus Kristus.
006:024 Nd vare med alla som lska vr Herre Jesus Kristus--nd i
        ofrgngligt liv.



Paulus' brev till filipperna


001:001 Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjnare, hlsa alla de heliga i
        Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med
        frsamlingsfrestndare och frsamlingstjnare.
001:002 Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren
        Jesus Kristus.

001:003 Jag tackar min Gud, s ofta jag tnker p eder,
001:004 i det jag alltid i alla mina bner med gldje beder fr eder
        alla.
001:005 Jag tackar honom fr att I, allt ifrn frsta dagen intill nu,
        haven deltagit i arbetet fr evangelium.
001:006 Och jag har den tillfrsikten, att han som i eder har begynt ett
        gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag.
001:007 Och det r ju rtt och tillbrligt att jag tnker s om eder
        alla, eftersom jag, bde nr jag ligger i bojor, och nr jag
        frsvarar och befster evangelium, har eder i mitt hjrta ssom
        alla med mig delaktiga i nden.
001:008 Ty Gud r mitt vittne, han vet huru jag lngtar efter eder alla
        med Kristi Jesu krlek.
001:009 Och drom beder jag, att eder krlek m allt mer och mer
        verflda av kunskap och frstnd i allt,
001:010 s att I kunnen dma om vad rttast r, p det att I mn bliva
        rena och fr ingen till sttesten, i vntan p Kristi dag,
001:011 och bliva rika p rttfrdighetens frukt, vilken kommer genom
        Jesus Kristus, Gud till ra och pris.

001:012 Jag vill att I, mina brder, skolen veta att det som har
        vederfarits mig snarare har lnt till evangelii framgng.
001:013 Det har nmligen s blivit uppenbart fr alla i pretoriet och
        fr alla andra, att det r i Kristus som jag br mina bojor;
001:014 och de flesta av brderna hava genom mina bojor blivit s
        frimodiga i Herren, att de med allt strre dristighet vga
        ofrskrckt frkunna Guds ord.

001:015 Somliga finnas vl ock, som av avund och trtlystnad predika
        Kristus, men det finnes ocks andra som gra det av god vilja.
001:016 Dessa senare gra det av krlek, eftersom de veta att jag r
        satt till att frsvara evangelium.
001:017 De frra ter frkunna Kristus av genstridighet, icke med rent
        sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare
        bedrvelse i mina bojor.
001:018 Vad mer?  Kristus bliver dock p ena eller andra sttet
        frkunnad, det m nu ske fr syns skull eller i uppriktighet;
        och drver glder jag mig.  Ja, jag skall ock framgent f
        gldja mig;
001:019 ty jag vet att detta skall lnda mig till frlsning, genom eder
        frbn och drigenom att Jesu Kristi Ande frlnas mig.
001:020 Det r nmligen min trngtan och mitt hopp att jag i intet skall
        komma p skam, utan att Kristus, nu ssom alltid, skall av mig
        med all frimodighet bliva frhrligad i min kropp, det m ske
        genom liv eller genom dd.
001:021 Ty att leva, det r fr mig Kristus, och att d, det r fr mig
        en vinning.
001:022 Men om det att leva i kttet fr mig r att utfra ett arbete
        som br frukt, vilketdera skall jag d vlja?  Det kan jag icke
        sga.
001:023 Jag drages t bda hllen.  Ty vl stundar jag att bryta upp
        och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket bttre;
001:024 men att jag lever kvar i kttet r fr eder skull mer av nden.
001:025 Och d jag r frvissad hrom, vet jag att jag skall leva kvar
        och frbliva hos eder alla, eder till frkovran och gldje i
        tron,
001:026 fr att eder bermmelse skall verflda i Kristus Jesus, i frga
        om mig, drigenom att jag nnu en gng kommer till eder.

001:027 Fren allenast en sdan vandel som r vrdig Kristi evangelium,
        s att jag--vare sig jag kommer och besker eder, eller jag
        frbliver frnvarande--fr hra om eder att I stn fasta i en
        och samme Ande och endrktigt kmpen tillsammans fr tron p
        evangelium,
001:028 utan att i ngot stycke lta skrmma eder av motstndarna.  Ty
        att I s skicken eder r fr dem ett vittnesbrd om att de
        sjlva g mot frdrvet, men att I skolen bliva frlsta, och
        detta av Gud.
001:029 t eder har ju frunnats icke allenast att tro p Kristus, utan
        ock att lida fr hans skull,
001:030 i det att I haven samma kamp som I frr sgen mig hava och nu
        hren att jag har.

002:001 Om nu frmaning i Kristus, om uppmuntran i krlek, om gemenskap
        i Anden, om hjrtlig godhet och barmhrtighet betyda ngot,
002:002 gren d min gldje fullkomlig, i det att I ren ens till
        sinnes, uppfyllda av samma krlek, endrktiga, liksinnade,
002:003 fria ifrn genstridighet och ifrn begr efter ffnglig ra.
        Fasthellre m var och en i dmjukhet akta den andre frmer n
        sig sjlv.
002:004 Och sen icke var och en p sitt eget bsta, utan var och en
        ocks p andras.

002:005 Varen s till sinnes som Kristus Jesus var,
002:006 han som var till i Guds-skepnad, men icke rknade jmlikheten
        med Gud ssom ett byte,
002:007 utan utblottade sig sjlv, i det han antog tjnare-skepnad, nr
        han kom i mnniskogestalt.  S befanns han i utvrtes mtto vara
        ssom en mnniska
002:008 och dmjukade sig och blev lydig intill dden, ja, intill dden
        p korset.
002:009 Drfr har ock Gud upphjt honom ver allting och givit honom
        det namn som r ver alla namn
002:010 fr att i Jesu namn alla knn skola bja sig, deras som ro i
        himmelen, och deras som ro p jorden, och deras som ro under
        jorden,
002:011 och fr att alla tungor skola beknna, Gud, Fadern, till ra,
        att Jesus Kristus r Herre.

002:012 Drfr, mina lskade, ssom I alltid frut haven varit lydiga,
        s mn I ocks nu med fruktan och bvan arbeta p eder
        frlsning, och det icke allenast ssom I gjorden, d jag var
        nrvarande, utan nnu mycket mer nu, d jag r frnvarande.
002:013 Ty Gud r den som verkar i eder bde vilja och grning, fr att
        hans goda vilja skall ske.
002:014 Gren allt utan att knorra och tveka,
002:015 s att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt
        ibland ett vrngt och avogt slkte, inom vilket I lysen ssom
        himlaljus i vrlden,
002:016 i det att I hllen fast vid livets ord.  Bliven mig s till
        bermmelse p Kristi dag, till ett vittnesbrd om att jag icke
        har strvat frgves och icke frgves har arbetat.
002:017 Men om n mitt blod bliver utgjutet ssom ett drickoffer, nr
        jag frrttar min tempeltjnst och drvid frambr offret av eder
        tro, s glder jag mig dock och deltager i allas eder gldje.
002:018 Sammalunda mn ock I gldjas och deltaga i min gldje.

002:019 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna snda Timoteus till
        eder, s att ock jag fr knna hugnad genom det som jag d hr
        om eder.
002:020 Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av s
        uppriktigt hjrta kommer att hava omsorg om eder.
002:021 Allasammans ska de sitt eget, icke vad som hr Kristus Jesus
        till.
002:022 Men hans beprvade trohet knnen I; I veten huru han med mig har
        verkat i evangelii tjnst, ssom en son tjnar sin fader.
002:023 Honom hoppas jag allts kunna snda, s snart jag har ftt se
        huru det gr med min sak.
002:024 Och i Herren r jag viss om att jag ocks sjlv snart skall f
        komma.

002:025 Emellertid har jag funnit det ndvndigt att snda brodern
        Epafroditus, min medarbetare och medkmpe, tillbaka till eder,
        honom som I haven skickat hit, fr att  edra vgnar verlmna
        t mig vad jag kunde behva.
002:026 Ty han lngtar efter eder alla och har ingen ro, drfr att I
        haven hrt honom vara sjuk.
002:027 Han har ocks verkligen varit sjuk, ja, nra dden, men Gud
        frbarmade sig ver honom; och icke allenast ver honom, utan
        ocks ver mig, fr att jag icke skulle f bedrvelse p
        bedrvelse.
002:028 Drfr r jag s mycket mer angelgen att snda honom, bde fr
        att I skolen f gldjen att terse honom, och fr att jag sjlv
        drigenom skall f lttnad i min bedrvelse.
002:029 Tagen allts emot honom i Herren, med all gldje, och hllen
        sdana mn i ra.
002:030 Ty fr Kristi verks skull var han nra dden, i det han satte
        sitt liv p spel, fr att giva mig ersttning fr den tjnst
        som jag mste sakna frn eder personligen.

003:001 Fr vrigt, mina brder, gldjen eder i Herren.  Att skriva till
        eder detsamma som frut, det rknar jag icke fr ngot besvr,
        och det r fr eder tryggare.

003:002 Given akt p de hundarna, given akt p de onda arbetarna, given
        akt p de snderskurna.
003:003 Ty vi ro de omskurna, vi som genom Guds Ande tjna Gud och
        bermma oss av Kristus Jesus och icke frtrsta p kttet--
003:004 fastn jag fr min del vl ocks kunde hava skl att frtrsta
        p kttet.  Ja, om ngon menar sig kunna frtrsta p kttet, s
        kan jag det nnu mer,
003:005 jag som blev omskuren, nr jag var tta dagar gammal, jag som r
        av Israels folk och av Benjamins stam, en hebr, fdd av
        hebrer, jag som i frga om lagen har varit en faris,
003:006 i frga om nitlskan varit en frsamlingens frfljare, i frga
        om rttfrdighet--den som vinnes i kraft av lagen--varit en
        ostrafflig man.
003:007 Men allt det som var mig en vinning, det har jag fr Kristi
        skull rknat ssom en frlust.
003:008 Ja, jag rknar i sanning allt ssom frlust mot det som r lngt
        mer vrt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.  Ty det r fr
        hans skull som jag har gtt frlustig alltsammans och nu rknar
        det ssom avskrde, p det att jag m vinna Kristus
003:009 och bliva funnen i honom, icke med min egen rttfrdighet, den
        som kommer av lag, utan med den rttfrdighet som kommer genom
        tro p Kristus, rttfrdigheten av Gud, p grund av tron.
003:010 Ty jag vill lra knna honom och hans uppstndelses kraft och f
        knna delaktighet i hans lidanden, i det jag bliver honom lik
        genom en dd sdan som hans,
003:011 om jag s skulle kunna n fram till uppstndelsen frn de dda.

003:012 Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit
        fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag sjlv
        har blivit vunnen av Kristus Jesus.
003:013 Ja, mina brder, jag hller icke fre att jag nnu har vunnit
        det, men ett gr jag: jag frgter det som r bakom mig och
        strcker mig mot det som r framfr mig
003:014 och jagar mot mlet, fr att f den segerln som hlles framfr
        oss genom Guds kallelse ovanifrn, i Kristus Jesus.

003:015 M drfr vi alla som ro fullkomliga hava ett sdant
        tnkestt.  Men om s r, att I i ngot stycke haven andra
        tankar, s skall Gud ocks drver giva eder klarhet.
003:016 Dock, svitt vi redan hava hunnit ngot framt, s ltom oss
        vandra vidare p samma vg.

003:017 Mina brder, varen ock I mina efterfljare, och sen p dem som
        vandra p samma stt som jag, eftersom I ju haven oss till
        fredme.
003:018 Ty det r ssom jag ofta har sagt eder och nu ter mste sga
        under trar: mnga vandra ssom fiender till Kristi kors,
003:019 och deras nde r frdrv; de hava buken till sin Gud och ska
        sin ra i det som r deras skam, och deras sinne r vnt till
        det som hr jorden till.
003:020 Vi ter hava vrt medborgarskap i himmelen, och drifrn vnta
        vi ock Herren Jesus Kristus ssom Frlsare,
003:021 vilken skall s frvandla vr frnedringskropp, att den bliver
        lik hans hrlighetskropp--genom den kraft varmed han ock kan
        underlgga sig allt.

004:001 Drfr, mina lskade och efterlngtade brder, min gldje och
        min krona, stn fasta i Herren med detta sinne, I mina lskade.

004:002 Evodia frmanar jag, och Syntyke frmanar jag att de skola vara
        ens till sinnes i Herren.
004:003 Ja, ocks till dig, min Synsygus--du som med rtta br det
        namnet--har jag en bn: Var dessa kvinnor till hjlp, ty
        jmte mig hava de kmpat i evangelii tjnst, de svl som
        Klemens och mina andra medarbetare, vilkas namn ro skrivna i
        livets bok.

004:004 Gldjen eder i Herren alltid.  ter vill jag sga: Gldjen eder.
004:005 Lten edert saktmod bliva kunnigt fr alla mnniskor.  Herren
        r nra!

004:006 Gren eder intet bekymmer, utan lten i allting edra nskningar
        bliva kunniga infr Gud, genom kallan och bn, med tacksgelse.
004:007 S skall Guds frid, som vergr allt frstnd, bevara edra
        hjrtan och edra tankar, i Kristus Jesus.

004:008 Fr vrigt, mina brder, vad sant r, vad vrdigt, vad rtt, vad
        rent r, vad som r lskligt och vrt att akta, ja, allt vad
        dygd heter, och allt som frtjnar att prisas--tnken p allt
        sdant.
004:009 Detta, som I haven lrt och inhmtat och haven hrt av mig och
        sett hos mig, det skolen I gra; och s skall fridens Gud vara
        med eder.

004:010 Det har varit fr mig en stor gldje i Herren att I nu omsider
        haven kommit i en s god stllning, att I haven kunnat tnka p
        mitt bsta.  Dock, I tnkten nog ocks frut drp, men I haden
        icke tillflle att gra ngot.
004:011 Icke som om jag hrmed ville sga att ngot har fattats mig; ty
        jag har lrt mig att vara njd med de omstndigheter i vilka jag
        r.
004:012 Jag vet att finna mig i ringhet, jag vet ock att finna mig i
        verfld.  Med vilken stllning och vilka frhllanden som helst
        r jag frtrogen: jag kan vara mtt, och jag kan vara hungrig;
        jag kan hava verfld, och jag kan lida brist.
004:013 Allt frmr jag i honom som giver mig kraft.

004:014 Dock gjorden I vl dri att I visaden mig deltagande i mitt
        betryck.
004:015 I veten ju ock sjlva, I filipper, att under evangelii frsta
        tid, d nr jag hade dragit bort ifrn Macedonien, ingen annan
        frsamling n eder trdde i sdan frbindelse med mig, att
        rkning kunde fras ver utgivet och mottaget.
004:016 Ty medan jag nnu var i Tessalonika, snden I mig bde en och
        tv gnger vad jag behvde.--
004:017 Icke som om jag skulle stunda sjlva gvan; nej, vad jag
        stundar r en sdan frukt drav, som rikligen kommer eder
        sjlva till godo.
004:018 Jag har nu ftt ut allt, och det i verfldande mtt.  Jag har
        fullt upp, sedan jag av Epafroditus har mottagit eder gva, en
        vlbehaglig lukt, ett offer som tckes Gud och behagar honom
        vl.
004:019 S skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt mtt och p
        ett hrligt stt i Kristus Jesus giva eder allt vad I behven.
004:020 Men vr Gud och Fader tillhr ran i evigheternas evigheter.
        Amen.

004:021 Hlsen var och en av de heliga i Kristus Jesus.  De brder som
        ro hr hos mig hlsa eder.
004:022 Alla de heliga hlsa eder, frst och frmst de som hra till
        kejsarens hus.

004:023 Herrens, Jesu Kristi, nd vare med eder ande.



Paulus' brev till kolosserna


001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, s ock brodern
        Timoteus,
001:002 hlsar de heliga som bo i Kolosse, de troende brderna i
        Kristus.  Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader.

001:003 Vi tacka Gud, vr Herres, Jesu Kristi, Fader, alltid fr eder i
        vra bner,
001:004 ty vi hava hrt om eder tro i Kristus Jesus och om den krlek
        som I haven till alla de heliga;
001:005 vi tacka honom fr det hopps skull, som r frvarat t eder i
        himmelen.  Om detta hopp haven I redan frut ftt hra, genom
        sanningens ord i det evangelium
001:006 som har kommit till eder, likasom det ock r att finna verallt
        i vrlden och dr br frukt och vxer till, p samma stt som
        det har gjort bland eder, allt ifrn den dag, d I hrden det
        och lrden i sanning knna Guds nd.
001:007 Det var ju en sdan undervisning I mottogen av Epafras, vr
        lskade medtjnare, som i vrt stlle r eder en trogen Kristi
        tjnare;
001:008 det r ocks han som fr oss har omtalat eder krlek i Anden.

001:009 Allt ifrn den dag d vi fingo hra hrom, hava vi drfr,  vr
        sida, icke upphrt att bedja fr eder och bnfalla om att I mn
        bliva uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig
        vishet och andligt frstnd.
001:010 S skolen I kunna fra en vandel som r vrdig Herren, honom i
        allt till behag, och genom kunskapen om Gud bra frukt och vxa
        till i allt gott verk.
001:011 Och genom hans hrliga makt skolen I p allt stt uppfyllas av
        kraft till att bevisa stndaktighet och tlamod i allt;
001:012 och I skolen med gldje tacka Fadern, som har gjort eder
        skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i
        ljuset.
001:013 Ty han har frlst oss frn mrkrets vlde och frsatt oss i sin
        lskade Sons rike.

001:014 I honom hava vi frlossningen, frltelsen fr vra synder,
001:015 i honom som r den osynlige Gudens avbild och frstfdd fre
        allt skapat.
001:016 Ty i honom skapades allt i himmelen och p jorden, synligt svl
        som osynligt, bde tronnglar och herrar och furstar och
        vldigheter i andevrlden.  Alltsammans har blivit skapat genom
        honom och till honom.
001:017 Ja, han r till fre allt annat, och alltsammans ger bestnd i
        honom.
001:018 Och han r huvudet fr kroppen, det r frsamlingen, han som r
        begynnelsen, den frstfdde ifrn de dda.  S skulle han i allt
        vara den frmste.

001:019 Ty det behagade Gud att lta all fullhet taga sin boning i honom
001:020 och att genom honom frsona allt med sig, sedan han genom blodet
        p hans kors hade berett frid.  Ja, genom honom skulle s ske
        med allt vad p jorden och i himmelen r.

001:021 Ocks t eder, som frut voren bortkomna frn honom och genom
        edert sinnelag hans fiender, i det att I gjorden vad ont var,
001:022 ocks t eder har han nu skaffat frsoning i hans jordiska
        kropp, genom hans dd, fr att kunna stlla eder fram infr sig
        heliga och obeflckade och ostraffliga--
001:023 om I nmligen frbliven i tron, vl grundade och fasta, utan att
        lta rubba eder frn det hopp som tillbjudes oss i evangelium,
        det evangelium som I haven hrt, och som blivit predikat bland
        allt skapat under himmelen, det vars tjnare jag, Paulus, har
        blivit.

001:024 Nu glder jag mig mitt i mina lidanden fr eder; och vad som
        fattas i det mtt av Kristus-bedrvelser som jag i mitt ktt
        mste utst, det uppfyller jag nu fr hans kropp, som r
        frsamlingen.
001:025 Ty dennas tjnare har jag blivit, i enlighet med det uppdrag av
        Gud, som har blivit mig givet, att jag nmligen verallt skall
        fr eder frkunna Guds ord,
001:026 den hemlighet som tidsldrar och slkten igenom hade varit
        frdold, men som nu har blivit uppenbarad fr hans heliga.
001:027 Ty fr dem ville Gud kungra huru rik p hrlighet den r bland
        hedningarna, denna hemlighet, vilken r Kristus i eder, vrt
        hrlighetshopp.
001:028 Och honom frkunna vi fr vr del, i det vi frmana var mnniska
        och undervisa var mnniska med all vishet, fr att kunna stlla
        fram var mnniska ssom fullkomlig i Kristus.
001:029 Och fr det mlet arbetar och kmpar jag, i enlighet med hans
        kraft, som mktigt verkar i mig.

002:001 Jag vill nmligen, att I skolen veta, vilken kamp jag har att
        utst fr eder och fr frsamlingen i Laodicea och fr alla de
        andra som icke personligen hava sett mitt ansikte.
002:002 Ty jag nskar, att deras hjrtan skola f hugnad, drigenom att
        de slutas tillsammans i krlek och komma till en full
        frstndsvisshets hela rikedom, till en rtt kunskap om Guds
        hemlighet, vilken r Kristus;
002:003 ty i honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter
        frdolda.
002:004 Detta sger jag, fr att ingen skall bedraga eder med skenfagert
        tal.
002:005 Ty om jag ock till kroppen r frnvarande, s r jag dock i
        anden hos eder och glder mig, nr jag ser den ordning, som
        rder bland eder, och nr jag ser fastheten i eder tro p
        Kristus.

002:006 Ssom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, s vandren i
        honom
002:007 och varen rotade i honom och lten eder uppbyggas i honom och
        befstas i tron, i enlighet med den undervisning I haven ftt,
        och verflden i tacksgelse.
002:008 Sen till, att ingen fr bortfra eder ssom ett segerbyte genom
        sin tomma och bedrgliga vishetslra, i det att han beropar
        fdernervda mnniskomeningar och hller sig till vrldens
        makter och icke till Kristus.
002:009 Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen,
002:010 och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom
        som r huvudet fr alla andevrldens furstar och vldigheter.

002:011 I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskrelse, som
        icke skedde med hnder, en som bestod dri att I bleven avkldda
        eder kttsliga kropp; jag menar omskrelsen i Kristus.
002:012 I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i
        dopet blivit uppvckta med honom, genom tron p Guds kraft, hans
        som uppvckte honom frn de dda.
002:013 Ja, ocks eder som voren dda genom edra synder och genom edert
        ktts oomskurenhet, ocks eder har han gjort levande med honom;
        ty han har frltit oss alla vra synder.
002:014 Han har nmligen utplnat den handskrift som genom sina stadgar
        anklagade oss och lg oss i vgen; den har han skaffat undan
        genom att nagla den fast vid korset.
002:015 Han har avvpnat andevrldens furstar och vldigheter och ltit
        dem bliva till skam infr alla, i det att han i honom har
        triumferat ver dem.

002:016 Lten drfr ingen dma eder i frga om mat och dryck eller
        angende hgtid eller nymnad eller sabbat.
002:017 Sdant r allenast en skuggbild av vad som skulla komma, men
        verkligheten sjlv finnes hos Kristus.
002:018 Lten icke segerlnen tagas ifrn eder av ngon som har sin lust
        i dmjukhet och ngladyrkan och gr sig stor med sina syner,
        ngon som utan orsak r uppblst genom sitt kttsliga sinne
002:019 och icke hller sig till honom som r huvudet, honom frn vilken
        hela kroppen vinner sin tillvxt i Gud, i det att den av sina
        ledgngar och senor fr bistnd och sammanhllning.
002:020 Om I nu haven dtt med Kristus och s blivit frigjorda ifrn
        vrldens makter, varfr lten I d allahanda stadgar lggas p
        eder, likasom levden I nnu i vrlden:
002:021 Det skall du icke taga i, Det skall du icke smaka, Det
        skall du icke komma vid,
002:022 och detta nr det gller ting, som alla ro bestmda till att g
        under genom frbrukning--allt till tlydnad av mnniskobud och
        mnniskolror?
002:023 Visserligen har allt detta ftt namn om sig att vara vishet,
        eftersom dri ligger ett sjlvvalt gudstjnstvsende och ett
        slags dmjukhet och en kroppens spkning; men ingalunda ligger
        dri en viss heder, det tjnar allenast till att nra det
        kttsliga sinnet.

003:001 Om I allts ren uppstndna med Kristus, s sken det som r
        drovan, dr varest Kristus r och sitter p Guds hgra sida.
003:002 Ja, haven edert sinne vnt till det som r drovan, icke till
        det som r p jorden.
003:003 Ty I haven dtt, och edert liv r frdolt med Kristus i Gud.
003:004 Nr Kristus, han som r vrt liv, bliver uppenbarad, d skolen
        ock I med honom bliva uppenbarade i hrlighet.

003:005 S dden nu edra lemmar, som hra jorden till: otukt, orenhet,
        lusta, ond begrelse, s ock girigheten, som ju r avgudadyrkan;
003:006 ty fr sdant kommer Guds vrede.
003:007 I de synderna vandraden ocks I frut, d I nnu haden edert liv
        i dem.
003:008 Men nu skolen ocks I lgga bort alltsammans; vrede, hftighet,
        ondska, smdelse och skamligt tal ur eder mun;
003:009 I skolen icke ljuga p varandra.  I haven ju avkltt eder den
        gamla mnniskan med hennes grningar
003:010 och ikltt eder den nya, den som frnyas till sann kunskap och
        s bliver en avbild av honom som har skapat henne.
003:011 Och drvid kommer det icke an p om ngon r grek eller jude,
        omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, trl eller fri;
        nej, Kristus r allt och i alla.
003:012 S klden eder nu ssom Guds utvalda, hans heliga och lskade, i
        hjrtlig barmhrtighet, godhet, dmjukhet, saktmod, tlamod.
003:013 Och haven frdrag med varandra och frlten varandra, om ngon
        har ngot att frebr en annan.  Ssom Herren har frltit eder,
        s skolen ock I frlta.
003:014 Men ver allt detta skolen I iklda eder krleken, ty den r
        fullkomlighetens sammanhllande band.
003:015 Och lten Kristi frid regera i edra hjrtan; ty till att ga den
        ren I ock kallade ssom lemmar i en och samma kropp.  Och varen
        tacksamma.
003:016 Lten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och
        frmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsnger och
        andliga visor, och sjungen med tacksgelse till Guds ra i edra
        hjrtan.
003:017 Och allt, vadhelst I fretagen eder i ord eller grning, gren
        det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.

003:018 I hustrur, underordnen eder edra mn, ssom tillbrligt r i
        Herren.
003:019 I mn, lsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem.
003:020 I barn, varen edra frldrar lydiga i allt, ty detta r
        vlbehagligt i Herren.
003:021 I fder, reten icke edra barn, p det att de icke m bliva
        klenmodiga.
003:022 I tjnare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med
        gontjnst, av begr att behaga mnniskor, utan av uppriktigt
        hjrta, i Herrens fruktan.
003:023 Vadhelst I gren, gren det av hjrtat, ssom tjnaden I Herren
        och icke mnniskor.
003:024 I veten ju, att I till vedergllning skolen av Herren f eder
        arvedel; den herre I tjnen r Kristus.
003:025 Den som gr ortt, han skall f igen den ortt han har gjort,
        utan anseende till personen.

004:001 I herrar, given edra tjnare, vad rtt och billigt r; I veten
        ju, att ocks I haven en herre i himmelen.
004:002 Varen uthlliga i bnen och vaken i den under tacksgelse.
004:003 Och bedjen jmvl fr oss, att Gud m t oss ppna en drr fr
        ordet, s att vi f frkunna Kristi hemlighet, den hemlighet,
        fr vars skull jag ocks r en fnge;
004:004 ja, bedjen, att jag m uppenbara den med de rtta orden.
004:005 Skicken eder visligt mot dem som st utanfr och tagen vl i akt
        vart lgligt tillflle.
004:006 Edert tal vare alltid vlbehagligt, kryddat med salt; I bren
        frst, huru I skolen svara var och en.

004:007 Om allt vad mig angr skall min lskade broder Tykikus, min
        trogne tjnare och min medtjnare i Herren, underrtta eder.
004:008 Honom snder jag till eder, just fr att I skolen f veta, huru
        det r med oss, och fr att han skall hugna edra hjrtan.
004:009 Tillika snder jag Onesimus, min trogne och lskade broder, eder
        landsman.  De skola underrtta eder om allting hr.

004:010 Aristarkus, min medfnge, hlsar eder; s gr ock Markus,
        Barnabas syskonbarn.  Angende honom haven I redan ftt
        freskrifter; och om han kommer till eder, s tagen vnligt emot
        honom.
004:011 Ocks Jesus, som kallas Justus, hlsar eder.  Av de omskurna ro
        dessa mina enda medarbetare fr Guds rike, och de hava varit mig
        till hugnad.
004:012 Epafras, eder landsman, hlsar eder, en Kristi Jesu tjnare, som
        i sina bner alltid kmpar fr eder, fr att I skolen st fasta
        och vara fullkomliga och fullt vissa i allt som r Guds vilja.
004:013 Ty jag giver honom det vittnesbrdet, att han har stor mda fr
        eder likasom ock fr dem som bo i Laodicea och i Hierapolis.
004:014 Lukas, lkaren, den lskade brodern, hlsar eder; s gr ock
        Demas.
004:015 Hlsen brderna i Laodicea, s ock Nymfas tillika med den
        frsamling som kommer tillhopa i hans hus.
004:016 Sedan detta brev har blivit upplst hos eder, s srjen fr att
        det ock bliver upplst i laodicernas frsamling och att jmvl
        I fn lsa det brev, som kommer frn Laodicea.
004:017 Sgen ock detta till Arkippus: Hav akt p det mbete, som du
        har undftt i Herren, s att du fullgr, vad drtill hr.
004:018 Hr skriver jag, Paulus, min hlsning med egen hand.  Tnken p
        mina bojor.  Nd vare med eder.



Paulus' frsta brev till tessalonikerna


001:001 Paulus och Silvanus och Timoteus hlsa tessalonikernas
        frsamling i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus.  Nd och
        frid vare med eder.

001:002 Vi tacka Gud alltid fr eder alla, nr vi tnka p eder i vra
        bner.
001:003 Ty oavltligen ihgkomma vi infr vr Gud och Fader edra
        grningar i tron och edert arbete i krleken och eder
        stndaktighet i hoppet, i vr Herre Jesus Kristus.
001:004 Vi veta ju, kre brder, i Guds lskade, huru det var, nr I
        bleven utvalda:
001:005 vrt evangelium kom till eder icke med ord allenast, utan i
        kraft och helig ande och med full visshet.  I veten ock p vad
        stt vi upptrdde bland eder, till edert bsta.
001:006 Och I  eder sida bleven vra efterfljare och drmed Herrens, i
        det att I, mitt under stort betryck, togen emot ordet med gldje
        i helig ande.
001:007 S bleven I sjlva ett fredme fr alla de troende i Macedonien
        och Akaja.
001:008 Ty frn eder har genljudet av Herrens ord gtt vidare ut; icke
        allenast i Macedonien och Akaja, utan allestdes har eder tro p
        Gud blivit knd, s att vi fr vr del icke behva tala ngot
        drom.
001:009 Ty sjlva frkunna de om oss, med vilken framgng vi begynte
        vrt arbete hos eder, och huru I frn avgudarna omvnden eder
        till Gud, till att tjna den levande och sanne Guden,
001:010 och till att vnta hans Son frn himmelen, honom som han har
        uppvckt frn de dda, Jesus, som frlsar oss undan den kommande
        vredesdomen.

002:001 I veten ju sjlva, kre brder, att det icke var utan kraft vi
        begynte vrt arbete hos eder.
002:002 Nej, fastn vi, ssom i veten, i Filippi frut hade ftt utst
        lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vr Gud
        till att frkunna fr eder Guds evangelium, under mycken kamp.
002:003 Ty vad vi tala till trst och frmaning, det har icke sin grund i
        villfarelse eller i orent uppst, ej heller sker det med svek;
002:004 utan drfr att vi av Gud hava prvats vrdiga att f evangelium
        oss betrott, tala vi i enlighet drmed, icke fr att vara
        mnniskor till behag, utan fr att vara Gud till behag, honom
        som prvar vra hjrtan.
002:005 Aldrig ngonsin hava vi upptrtt med smickrets ord, det veten I,
        ej heller s, att vi skulle f en frevndning att bereda oss
        vinning--Gud r vrt vittne.
002:006 Ej heller hava vi skt pris av mnniskor, vare sig av eder eller
        av andra,
002:007 fastn vi ssom Kristi apostlar vl hade kunnat upptrda med
        myndighet.  Tvrtom hava vi visat oss milda bland eder, ssom nr
        en moder omhuldar sina spda barn.
002:008 I sdan mhet om eder ville vi grna icke allenast gra ocks
        eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra vra
        liv fr eder, ty I haden blivit oss kra.
002:009 I kommen ju ihg, kre brder, vrt arbete och vr mda, huru
        vi, under det att vi predikade fr eder Guds evangelium,
        strvade natt och dag, fr att icke bliva ngon av eder till
        tunga.
002:010 I sjlva ren vra vittnen, och Gud r vrt vittne, I veten, och
        han vet huru heligt och rttfrdigt och ostraffligt vi frhllo
        oss mot eder, I som tron.
002:011 Likaledes veten I huru vi frmanade och uppmuntrade var och en
        av eder, ssom en fader sina barn,
002:012 och huru vi uppfordrade eder att fra en vandel som vore vrdig
        Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin hrlighet.

002:013 Drfr tacka vi ock oavltligen Gud fr att I, nr I undfingen
        det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det ssom
        mnniskoord, utan ssom Guds ord, vilket det frvisso r, ett
        ord som ock r verksamt i eder som tron.
002:014 I, kre brder, haven ju blivit efterfljare till de Guds
        frsamlingar i Kristus Jesus som ro i Judeen.  Ty I haven av
        edra egna landsmn ftt lida detsamma som de hava lidit av
        judarna--
002:015 av dem som ddade bde Herren Jesus och profeterna och frjagade
        oss, och som ro misshagliga fr Gud och fiender till alla
        mnniskor,
002:016 i det att de ska hindra oss att tala till hedningarna, s att
        dessa kunna bliva frlsta.  S uppfylla de alltjmt sina synders
        mtt.  Dock, vredesdomen har kommit ver dem i all sin strnghet.

002:017 Men d vi nu hava mst vara skilda frn eder, kre brder--
        visserligen allenast fr en kort tid och i utvrtes mtto, icke
        till hjrtat--hava vi blivit s mycket mer angelgna att f se
        edra ansikten och knt stor stundan drefter.
002:018 Ty vi hava varit redo att komma till eder--jag, Paulus, fr
        min del bde en och tv gnger--men Satan har hindrat oss.
002:019 Ty vem r vrt hopp och vr gldje och vr bermmelses krona
        infr vr Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just
        I?
002:020 Ja, I ren vr ra och vr gldje.

003:001 Drfr, nr vi icke mer kunde uthrda, beslto vi att stanna
        ensamma kvar i Aten,
003:002 och snde stad Timoteus, vr broder och Guds tjnare vid
        frkunnandet av evangelium om Kristus, fr att han skulle styrka
        och uppmuntra eder i eder tro,
003:003 s att ingen bleve vacklande under dessa lidanden.  Ty I veten
        sjlva att sdana ro oss frelagda.
003:004 Redan nr vi voro hos eder, sade vi ju eder frut att vi skulle
        komma att utst lidanden.  S har nu ock skett, det veten I.
003:005 Det var ocks drfr som jag snde honom stad, nr jag icke mer
        kunde uthrda; ty jag ville veta ngot om eder tro, eftersom jag
        fruktade att frestaren till ventyrs hade s frestat eder, att
        vrt arbete skulle bliva utan frukt.
003:006 Men nu, d Timoteus har kommit till oss frn eder och frkunnat
        fr oss det glada budskapet om eder tro och krlek, och sagt oss
        att I alltjmt haven oss i god hgkomst, och att I lngten efter
        att se oss, likasom vi lngta efter eder,
003:007 nu hava vi i frga om eder, kre brder, genom eder tro ftt
        hugnad i all vr nd och allt vrt lidande.
003:008 Ty nu leva vi, eftersom I stn fasta i Herren.
003:009 Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud fr eder, till gengld fr
        all den gldje som vi genom eder hava infr vr Gud?
003:010 Natt och dag r det vr innerligaste bn, att vi m f se edra
        ansikten och avhjlpa vad som kan brista i eder tro.

003:011 Men vr Gud och Fader sjlv och vr Herre Jesus m fr oss jmna
        vgen till eder.
003:012 Och eder m Herren giva en allt strre och mer verfldande
        krlek till varandra, ja, till alla mnniskor, en sdan krlek
        som vi hava till eder,
003:013 s att edra hjrtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet
        infr vr Gud och Fader vid vr Herre Jesu tillkommelse, nr han
        kommer med alla sina heliga.

004:001 Ytterligare, kre brder, bedja vi nu och frmana eder i Herren
        Jesus att allt mer frkovra eder i en sdan vandel som I haven
        ftt lra av oss att I skolen fra, Gud till behag--en sdan
        vandel som I redan fren.
004:002 I veten ju vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus.
004:003 Ty detta r Guds vilja, detta som hr till eder helgelse, att I
        avhllen eder frn otukt,
004:004 och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse
        och ra,
004:005 icke i begrelses lusta ssom hedningarna--vilka icke knna
        Gud--
004:006 och att ingen i sitt frhllande till sin broder krnker honom
        eller gr honom ngot frfng, ty Herren r en hmnare ver allt
        detta, ssom vi redan frut hava sagt och betygat fr eder.
004:007 Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i
        helgelse.
004:008 Den som icke vill veta av detta, han frkastar allts icke en
        mnniska, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i
        eder.

004:009 Om broderlig krlek r det icke behvligt att skriva till eder,
        ty I haven sjlva ftt lra av Gud att lska varandra;
004:010 s handlen I ju ock mot alla brderna i hela Macedonien.  Men vi
        frmana eder, kre brder, att allt mer frkovra eder hri
004:011 och att stta eder ra i att leva i stillhet och skta vad eder
        ligger och arbeta med edra hnder, enligt vad vi hava bjudit
        eder,
004:012 s att I skicken eder hviskt mot dem som st utanfr och icke
        behven anlita ngons hjlp.

004:013 Vi vilja icke lmna eder, kre brder, i okunnighet om huru det
        frhller sig med dem som avsomna, fr att I icke skolen srja
        ssom de andra, de som icke hava ngot hopp.
004:014 Ty lika visst som Jesus, ssom vi tro, har dtt och har
        uppsttt, lika visst skall ock Gud genom Jesus fra dem som ro
        avsomnade fram jmte honom.
004:015 Ssom ett ord frn Herren sga vi eder nmligen detta, att vi
        som leva och lmnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda
        skola komma fre dem som ro avsomnade.
004:016 Ty Herren skall sjlv stiga ned frn himmelen, och ett maktbud
        skall ljuda, en verngels rst och en Guds basun.  Och frst
        skola de i Kristus dda uppst;
004:017 sedan skola vi som d nnu leva och hava lmnats kvar bliva
        jmte dem bortryckta p skyar upp i luften, Herren till mtes;
        och s skola vi alltid f vara hos Herren.
004:018 S trsten nu varandra med dessa ord.

005:001 Vad ter angr tid och stund hrfr, s r det icke behvligt
        att drom skriva till eder, kre brder.
005:002 Ty I veten sjlva nogsamt att Herrens dag kommer ssom en tjuv
        om natten.
005:003 Bst de sga: Allt str vl till, och ingen fara r p frde,
        d kommer pltsligt frdrv ver dem, ssom fdslovndan ver en
        havande kvinna, och de skola frvisso icke kunna fly undan.
005:004 Men I, kre brder, I leven icke mrker, s att den dagen kan
        komma ver eder ssom en tjuv;
005:005 I ren ju alla ljusets barn och dagens barn.  Ja, vi hra icke
        natten eller mrkret till;
005:006 ltom oss allts icke sova ssom de andra, utan ltom oss vaka
        och vara nyktra.
005:007 De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna,
        de ro druckna om natten;
005:008 men vi som hra dagen till, vi m vara nyktra, ikldda trons och
        krlekens pansar, med frlsningens hopp ssom hjlm.
005:009 Ty Gud har icke bestmt oss till att drabbas av vrede, utan till
        att vinna frlsning genom vr Herre, Jesus Kristus,
005:010 som har dtt fr oss, p det att vi m leva tillika med honom,
        vare sig vi nnu ro vakna eller vi ro avsomnade.
005:011 Trsten drfr varandra, och uppbyggen varandra inbrdes, ssom
        I ock redan gren.

005:012 Vi bedja eder, kre brder, att rtt uppskatta de mn som arbeta
        bland eder, och som ro edra frestndare i Herren och frmana
        eder.
005:013 Lten dem vara eder vermttan kra, fr det verks skull som de
        utfra.

        Hllen frid inbrdes.

005:014 Vi bjuda eder, kre brder: Frmanen de oordentliga, uppmuntren
        de klenmodiga, tagen eder an de svaga, visen tlamod mot var
        man.
005:015 Sen till, att ingen vedergller ngon med ont fr ont; faren
        fastmer alltid efter att gra vad gott r mot varandra och mot
        var man.
005:016 Varen alltid glada.
005:017 Bedjen oavltligen.
005:018 Tacken Gud i alla livets frhllanden.  Ty att I s gren r Guds
        vilja i Kristus Jesus.
005:019 Utslcken icke Anden,
005:020 frakten icke profetisk tal,
005:021 men prven allt, behllen vad gott r,
005:022 avhllen eder frn allt ont, av vad slag det vara m.

005:023 Men fridens Gud sjlv helge eder till hela eder varelse, s att
        hela eder ande och eder sjl och eder kropp finnas bevarade
        ostraffliga vid vr Herres, Jesu Kristi, tillkommelse.
005:024 Trofast r han som kallar eder; han skall ock utfra sitt verk.

005:025 Kre brder, bedjen fr oss.
005:026 Hlsen alla brderna med en helig kyss.
005:027 Jag besvr eder vid Herren att lta upplsa detta brev fr alla
        brderna.
005:028 Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med eder.



Paulus' andra brev till tessalonikerna


001:001 Paulus och Silvanus och Timoteus hlsa tessalonikernas
        frsamling i Gud, vr Fader, och Herren Jesus Kristus.
001:002 Nd vare med eder och frid ifrn Gud, Fadern, och Herren Jesus
        Kristus.

001:003 Vi ro pliktiga att alltid tacka Gud fr eder, kre brder,
        ssom tillbrligt r, drfr att eder tro s mktigt tillvxer,
        och den krlek I haven till varandra mer och mer frkas hos
        eder alla och hos envar av eder.
001:004 Drfr kunna vi sjlva i Guds frsamlingar bermma oss av eder,
        i frga om eder stndaktighet och eder tro under alla edra
        frfljelser, och under de lidanden I msten uthrda.
001:005 Sdant r ett vittnesbrd om att Guds dom bliver rttvis.  S
        skolen I aktas vrdiga Guds rike; fr dess skull r det ock som
        I liden.
001:006 Guds rttfrdighet krver ju att de som vlla eder lidande f
        lidande till vedergllning,
001:007 men att I som utstn lidanden fn hugnad tillsammans med oss,
        nr Herren Jesus uppenbarar sig frn himmelen med sin makts
        nglar,
001:008 i lgande eld, och lter straffet drabba dem som icke knna
        Gud, och dem som icke ro vr Herre Jesu evangelium lydiga.
001:009 Dessa skola d bliva straffade med evigt frdrv, bort undan
        Herrens ansikte och hans vervldigande hrlighet,
001:010 nr han kommer fr att frhrligas i sina heliga och visa sig
        underbar i alla dem som hava kommit till att tro; ty det
        vittnesbrd vi hava framburit till eder haven I trott.  S skall
        ske p den dagen.

001:011 Frdenskull bedja vi ock alltid fr eder, att vr Gud m akta
        eder vrdiga sin kallelse, och att han m med kraft fullborda i
        eder allt vad en god vilja kan stunda, och vad tro kan verka,
001:012 s att vr Herre Jesu namn bliver frhrligat i eder, och I i
        honom, efter vr Guds och Herrens, Jesu Kristi, nd.

002:001 I frga om vr Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi
        skola frsamlas till honom, bedja vi eder, kre brder,
002:002 att I icke--vare sig genom ngon andeingivelse eller p
        grund av ngot ord eller ngot brev, som frmenas komma frn oss
        --s hastigt lten eder bringas ur fattningen och frloren
        besinningen, som om Herrens dag redan stode fr drren.
002:003 Lten ingen bedraga eder om vad stt det vara m.  Ty frst mste
        avfallet hava skett och Laglshetens mnniska, frdrvets man,
        hava trtt fram,
002:004 vedersakaren, som upphver sig ver allt vad gud heter, och allt
        som kallas heligt, s att han tager sitt ste i Guds tempel och
        fregiver sig vara Gud.
002:005 Kommen I icke ihg att jag sade eder detta, medan jag nnu var
        hos eder?
002:006 Och I veten vad det r som nu hller honom tillbaka, s att han
        frst nr hans tid r inne kan trda fram.
002:007 Redan r ju laglshetens hemlighet verksam; allenast mste den
        som nnu hller tillbaka frst skaffas ur vgen.
002:008 Sedan skall den Laglse trda fram, och honom skall d Herren
        Jesus dda med sin muns anda och tillintetgra genom sin
        tillkommelses uppenbarelse--
002:009 honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lgnens alla
        kraftgrningar och tecken och under
002:010 och med orttfrdighetens alla bedrgliga konster, fr att
        bedraga dem som g frlorade, till straff drfr att de icke
        gvo krleken till sanningen rum, s att de kunde bliva frlsta.
002:011 Drfr snder ock Gud ver dem villfarelsens makt, s att de
        stta tro till lgnen,
002:012 fr att de skola bliva dmda, alla dessa som icke hava satt tro
        till sanningen, utan funnit behag i orttfrdigheten.
002:013 Men vi fr vr del ro pliktiga att alltid tacka Gud fr eder
        kre brder, I Herrens lskade, drfr att Gud frn begynnelsen
        har utvalt eder till frlsning, i helgelse i Anden och i tro p
        sanningen.
002:014 Hrtill har han ock genom vrt evangelium kallat eder, fr att I
        skolen bliva delaktiga av vr Herres, Jesu Kristi, hrlighet.
002:015 Stn allts fasta, kre brder, och hllen eder vid de lrdomar
        som I haven mottagit av oss, vare sig muntligen eller genom
        brev.

002:016 Och vr Herre Jesus Kristus sjlv och Gud, vr Fader, som har
        lskat oss och i nd berett oss en evig hugnad och givit oss ett
        gott hopp,
002:017 han hugne edra hjrtan, och styrke eder till allt vad gott r,
        bde i grning och i ord.

003:001 Fr vrigt, kre brder, bedjen fr oss, att Herrens ord m hava
        framgng och komma till ra hos andra likasom hos eder,
003:002 s ock att vi m bliva frlsta ifrn vanartiga och onda
        mnniskor.  Ty tron r icke var mans.
003:003 Men Herren r trofast, och han skall styrka eder och bevara eder
        frn det onda.
003:004 Och vi hava den tillfrsikten till eder i Herren, att I bde nu
        gren och framgent skolen gra vad vi bjuda eder.
003:005 Ja, Herren styre edra hjrtan till Guds krlek och Kristi
        stndaktighet.

003:006 Men vi bjuda eder, kre brder, i vr Herres, Jesu Kristi, namn,
        att I dragen eder ifrn var broder som fr en oordentlig vandel
        och icke lever efter de lrdomar han har mottagit av oss.
003:007 I veten ju sjlva huru man br efterflja oss.  Ty vi frhllo
        oss icke oordentligt bland eder,
003:008 ej heller to vi ngons brd fr intet; tvrtom to vi vrt brd
        under arbete och mda, och vi strvade natt och dag, fr att
        icke bliva ngon av eder till tunga.
003:009 Icke som om vi ej hade haft rtt drtill, men vi ville lta eder
        i oss f ett fredme, fr att I skullen efterflja oss.
003:010 Redan nr vi voro hos eder, gvo vi ju eder det budet: om ngon
        icke vill arbeta, s skall han icke heller ta.
003:011 Vi hra nmligen att somliga bland eder fra en oordentlig vandel
        och icke arbeta, utan allenast syssla med sdant som icke kommer
        dem vid.
003:012 Sdana mnniskor bjuda och frmana vi i Herren Jesus Kristus,
        att de arbeta i stillhet, s att de kunna ta sitt eget brd.
003:013 Och I, kre brder, mn icke frtrttas att gra vad gott r.
003:014 Men om ngon icke lyder vad vi hava sagt i detta brev, s mrken
        ut fr eder den mannen, och haven intet umgnge med honom, p
        det att han m blygas.
003:015 Hllen honom dock icke fr en ovn, utan frmanen honom ssom en
        broder.

003:016 Men fridens Herre sjlv give eder sin frid alltid och p allt
        stt.  Herren vare med eder alla.

003:017 Hr skriver jag, Paulus, min hlsning med egen hand.  Detta r
        ett knnetecken i alla mina brev; s skriver jag.
003:018 Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med eder alla.



Paulus' frsta brev till Timoteus


001:001 Paulus, Kristi Jesu apostel, frordnad av Gud, vr Frlsare, och
        Kristus Jesus, vrt hopp,
001:002 hlsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron.  Nd,
        barmhrtighet och frid ifrn Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vr
        Herre!

001:003 Jag bjuder dig, nu ssom nr jag for stad till Macedonien, att
        stanna kvar i Efesus och dr frmana somliga att icke frkunna
        frmmande lror
001:004 eller akta p fabler och slktledningshistorier utan nde, som
        ju snarare vlla ordstrider n frmja den Guds ordning som
        kommer till fullbordan i tron.
001:005 Och frmaningens ndaml r krlek av ett rent hjrta och av ett
        gott samvete och av en oskrymtad tro.
001:006 Frn dessa stycken hava somliga farit vilse och vnt sin hg
        till ffngligt tal--
001:007 mnniskor som vilja vara lrare i lagen, fastn de icke frst
        ens vad de sjlva tala, eller vad de ting ro, som de med sdan
        skerhet orda om.

001:008 Men vi veta att lagen r god, om man nmligen brukar den ssom
        lagen br brukas,
001:009 och om man frstr detta, att lagen r till icke fr rttfrdiga
        mnniskor, utan fr dem som trotsa lag och myndighet, fr
        ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga mnniskor,
        fadermrdare och modermrdare, fr mandrpare,
001:010 fr dem som va otukt och onaturlig vllustsynd, fr dem som ro
        mnniskosljare, lgnare, menedare eller ngot annat som strider
        mot den sunda lran--
001:011 detta i enlighet med det evangelium om den salige Gudens
        hrlighet, varmed jag har blivit betrodd.

001:012 Vr Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag fr
        att han har tagit mig i sin tjnst och funnit mig vara
        frtroende vrd,
001:013 mig som frut var en hdare och frfljare och vldsverkare.  Men
        barmhrtighet vederfors mig, eftersom jag icke bttre visste,
        nr jag i min otro handlade s.
001:014 Och vr Herres nd blev s mycket mer verfldande, med tron och
        krleken i Kristus Jesus.
001:015 Det r ett fast ord och i allo vrt att mottagas, att Kristus
        Jesus har kommit i vrlden fr att frlsa syndare, bland vilka
        jag r den frmste.
001:016 Men att barmhrtighet vederfors mig, det skedde just fr att
        Kristus Jesus skulle frmst p mig bevisa all sin lngmodighet,
        och lta mig bliva en frstlingsbild av dem som skulle komma att
        tro p honom och s vinna evigt liv.
001:017 Men evigheternas konung, den ofrgnglige, osynlige, ende Guden,
        vare ra och pris i evigheternas evigheter!  Amen.

001:018 Att s frmana dem, det lgger jag dig, min son Timoteus, i
        enlighet med de profetord som en gng uttalades ver dig.  M du
        i kraft av dem strida den goda striden,
001:019 rustad med tro och med ett gott samvete.  Detta hava nu
        visserligen somliga skjutit  sido, men de hava drigenom lidit
        skeppsbrott i tron.
001:020 Till dem hra Hymeneus och Alexander, vilka jag har verlmnat
        t Satan, fr att de skola bliva s tuktade, att de icke vidare
        smda.

002:001 S uppmanar jag nu framfr allt drtill att man m bedja,
        kalla, anropa och tacka Gud fr alla mnniskor,
002:002 fr konungar och all verhet, s att vi kunna fra ett lugnt och
        stilla liv, p ett i allo fromt och vrdigt stt.
002:003 Sdant r gott och vlbehagligt infr Gud, vr Frlsare,
002:004 som vill att alla mnniskor skola bliva frlsta och komma till
        kunskap om sanningen.
002:005 Ty en enda r Gud, och en enda r medlare emellan Gud och
        mnniskor: en mnniska, Kristus Jesus,
002:006 han som gav sig sjlv till lsen fr alla, varom ock
        vittnesbrdet skulle frambras, nr tiden var inne.
002:007 Och sjlv har jag blivit satt till att vara dess frkunnare och
        apostel--det sger jag med sanning, jag ljuger icke--ja,
        till att i tro och sanning vara en lrare fr hedningar.

002:008 Jag vill allts att mnnen allestdes skola frrtta bn, i det
        att de, fria ifrn vrede och disputerande, upplyfta heliga
        hnder.
002:009 Likaledes vill jag att kvinnorna skola upptrda i hvisk drkt,
        att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hrfltningar
        och guld eller prlor eller dyrbara klder,
002:010 utan med goda grningar, ssom det hves kvinnor som vilja
        rknas fr gudfruktiga.
002:011 Kvinnan br i stillhet lta sig undervisas och drvid helt
        underordna sig.
002:012 Dremot kan jag icke tillstdja en kvinna att sjlv upptrda
        ssom lrare, ej heller att rda ver sin man; fastmer m hon
        leva i stillhet.
002:013 Adam blev ju frst skapad och sedan Eva.
002:014 Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svrt bedragen och
        frleddes till vertrdelse.
002:015 Dock skall kvinnan, under det hon fder sina barn, vinna
        frlsning, om hon frbliver i tro och krlek och helgelse, med
        ett tuktigt vsende.

003:001 Det r ett visst ord, att om ngons hg str till en
        frsamlingsfrestndares mbete, s r det en god verksamhet han
        stundar.
003:002 En frsamlingsfrestndare br drfr vara ofrvitlig; han br
        vara en enda kvinnas man, nykter och tuktig, hvisk i sitt
        skick, gstvnlig, vl skickad att undervisa,
003:003 icke begiven p vin, icke vldsam, utan foglig, icke
        stridslysten, fri ifrn penningbegr.
003:004 Han br vl frest sitt eget hus och hlla sina barn i lydnad,
        med all vrdighet;
003:005 ty huru skulle dem som icke vet att frest sitt eget hus kunna
        skta Guds frsamling?
003:006 Han br icke vara nyomvnd, fr att han icke skall frblindas av
        hgmod och s hemfalla under djvulens dom.
003:007 Han br ock hava gott vittnesbrd om sig av dem som st utanfr,
        s att han icke utsttes fr smlek och faller i djvulens
        snara.

003:008 Frsamlingstjnarna bra likaledes skicka sig vrdigt, icke vara
        tvetaliga, icke bengna fr mycket vindrickande, icke snikna
        efter slem vinning;
003:009 de bra ga trons hemlighet i ett rent samvete.
003:010 Men ocks dessa skola frst prvas; drefter m de, om de
        befinnas ofrvitliga, f tjna frsamlingen.
003:011 r det kvinnor, s bra dessa likaledes skicka sig vrdigt, icke
        g omkring med frtal, men vara nyktra och trogna i allt.
003:012 En frsamlingstjnare skall vara en enda kvinnas man; han skall
        hlla god ordning p sina barn och vl frest sitt hus.
003:013 Ty de som hava vl sktt en frsamlingstjnares syssla, de vinna
        en aktad stllning och kunna i tron, den tro de hava i Kristus
        Jesus, upptrda med mycken frimodighet.

003:014 Detta skriver jag till dig, fastn jag hoppas att snart f komma
        till dig.
003:015 Jag vill nmligen, om jag likvl skulle drja, att du skall veta
        huru man br frhlla sig i Guds hus, som ju r den levande
        Gudens frsamling, sanningens stdjepelare och grundfste.
003:016 Och erknt stor r gudaktighetens hemlighet:
          Han som blev uppenbarad i kttet,
          rttfrdigad i anden, sedd av nglar,
          predikad bland hedningarna,
          trodd i vrlden,
          upptagen i hrligheten.

004:001 Men Anden sger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola
        avfalla frn tron och hlla sig till villoandar och till onda
        andars lror.
004:002 S skall ske genom lgnpredikanters skrymteri, mnniskors som i
        sina egna samveten ro brnnmrkta ssom brottslingar,
004:003 och som frbjuda ktenskap och vilja att man skall avhlla sig
        frn allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksgelse
        mottagas av dem som tro och hava lrt knna sanningen.
004:004 Ty allt vad Gud har skapat r gott, och intet r frkastligt,
        nr det mottages med tacksgelse:
004:005 det bliver nmligen helgat genom Guds ord och genom bn.

004:006 Om du framlgger detta fr brderna, s bevisar du dig ssom en
        god Kristi Jesu tjnare, d du ju hmtar din nring av trons och
        den goda lrans ord, den lras som du troget har efterfljt.
004:007 Men de oandliga kringfablerna m du visa ifrn dig.  va dig i
        stllet sjlv i gudsfruktan.
004:008 Ty lekamlig vning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar
        till allt; den har med sig lfte om liv, bde fr denna tiden
        och fr den tillkommande.
004:009 Detta r ett fast ord och i allo vrt att mottagas.
004:010 Ja, drfr arbeta och kmpa vi, d vi nu hava satt vrt hopp
        till den levande Guden, honom som r alla mnniskors Frlsare,
        frst och frmst deras som tro.
004:011 S skall du bjuda och undervisa.

004:012 Lt ingen frakta dig fr din ungdoms skull; fastmer m du fr
        dem som tro bliva ett fredme i tal och i vandel, i krlek, i
        tro och i renhet.
004:013 Var nitisk i att frelsa skriften och i att frmana och
        undervisa, till dess jag kommer.
004:014 Frsumma icke att vrda den ndegva som finnes i dig, och som
        gavs dig i kraft av profetord, under handplggning av de
        ldste.
004:015 Tnk p detta, lev i detta, s att din frkovran bliver uppenbar
        fr alla.
004:016 Hav akt p dig sjlv och p din undervisning, och hll stadigt
        ut drmed; ty om du s gr, frlsar du bde dig sjlv och dem
        som hra dig.

005:001 En ldre man m du icke tillrttavisa med hrda ord; du br tala
        till honom ssom till en fader.  Till yngre mn m du tala ssom
        till brder,
005:002 till ldre kvinnor ssom till mdrar, till yngre kvinnor ssom
        till systrar, i all renhet.

005:003 nkor m du bevisa ra, om de ro rtta, vrnlsa nkor.
005:004 Men om en nka har barn eller barnbarn, d m i frsta rummet
        dessa lra sig att med tillbrlig vrdnad taga sig an sina
        nrmaste och s terglda sina frldrar vad de ro dem
        skyldiga; ty sdant r vlbehagligt infr Gud.
005:005 En rtt, vrnls nka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud
        och hller ut i bn och kallan natt och dag.
005:006 Men en sdan som allenast gr sig goda dagar, hon r dd, fastn
        hon lever.--
005:007 Frehll dem ocks detta, s att man icke fr ngot att frevita
        dem.
005:008 Men om ngon icke drager frsorg om sina egna, frst och frmst
        om sina nrmaste, s har denne frnekat sin tro och r vrre n
        en otrogen.

005:009 Ssom frsamlingsnka m ingen annan uppfras n den som r
        minst sextio r gammal, och som har varit allenast en mans
        hustru,
005:010 en som har det vittnesbrdet om sig, att hon har vat goda
        grningar, uppfostrat barn, givit hrbrge t husvilla, tvagit
        heligas ftter, understtt ndlidande, korteligen, beflitat sig
        om allt gott verk.
005:011 Unga nkor skall du dremot icke antaga.  Ty nr de hava njutit
        nog av Kristus, vilja de ter gifta sig;
005:012 och de ro d hemfallna t dom, eftersom de hava brutit sin
        frsta tro.
005:013 Drtill lra de sig ock att vara lttjefulla, i det att de lpa
        omkring i husen; ja, icke allenast att vara lttjefulla, utan
        ock att vara skvalleraktiga och att syssla med sdant som icke
        kommer dem vid, allt medan de tala vad otillbrligt r.
005:014 Drfr vill jag att unga nkor gifta sig, fda barn, frest var
        och en sitt hus och icke giva ngon motstndare anledning att
        smda.
005:015 Redan hava ju ngra vikit av och fljt efter Satan.
005:016 Om ngon troende, vare sig man eller kvinna, har nkor att srja
        fr, d m han understdja dem utan att frsamlingen betungas,
        fr att denna s m kunna understdja rtta, vrnlsa nkor.

005:017 Sdana ldste som ro goda frsamlingsfrestndare m aktas
        dubbel heder vrda, frst och frmst de som arbeta med
        predikande och undervisning.
005:018 Skriften sger ju: Du skall icke binda munnen till p oxen som
        trskar, s ock: Arbetaren r vrd sin ln.--
005:019 Upptag intet klagoml mot ngon av de ldste, om det icke
        styrkes av tv eller tre vittnen.
005:020 Men begr ngon en synd, s skall du infr alla frehlla honom
        den, s att ocks de andra knna fruktan.

005:021 Jag uppmanar dig allvarligt infr Gud och Kristus Jesus och de
        utvalda nglarna att iakttaga detta, utan ngon frutfattad
        mening och utan att i ngot stycke frfara partiskt.
005:022 Frhasta dig icke med handplggning, och gr dig icke delaktig
        i en annans synder.  Bevara dig sjlv ren.

005:023 Drick nu icke lngre allenast vatten, utan bruka ngot litet vin
        fr din mages skull, eftersom du s ofta lider av svaghet.

005:024 Somliga mnniskors synder ligga i ppen dag och komma i frvg
        fram till dom; andras ter komma frst eftert fram.
005:025 Sammalunda plga ock goda grningar ligga i ppen dag; och nr
        s icke r, kunna de nd icke bliva frdolda.

006:001 De som ro trlar och tjna under andra m akta sina herrar all
        heder vrda, s att Guds namn och lran icke bliva smdade.
006:002 Men de som hava troende herrar m icke, drfr att de ro deras
        brder, akta dem mindre; fastmer m de tjna dem s mycket
        villigare, just drfr att de ro troende och kra brder, dessa
        som vinnlgga sig om att gra vad gott r.  S skall du
        undervisa och frmana.

006:003 Om ngon frkunnar frmmande lror och icke hller sig till
        sunda ord--vr Herres, Jesu Kristi, ord--och till den lra
        som hr gudsfruktan till,
006:004 d r han frblindad av hgmod, och detta fastn han intet
        frstr, utan r ssom frn vettet i sitt begr efter
        disputerande och ordstrider, vilka vlla avund, kiv, smdelser,
        ondskefulla misstankar
006:005 och stndiga tvister mellan mnniskor som ro frdrvade i sitt
        sinne och hava tappat bort sanningen, mnniskor som mena att
        gudsfruktan r ett medel till vinning.
006:006 Ja, gudsfruktan i frening med frnjsamhet r verkligen en stor
        vinning.
006:007 Vi hava ju icke frt ngot med oss till vrlden, just drfr att
        vi icke kunna fra ngot med oss ut drifrn.
006:008 Hava vi fda och klder, s m vi lta oss nja drmed.
006:009 Men de som vilja bliva rika, de rka in i frestelser och snaror
        och hemfalla t mnga draktiga och skadliga begrelser, som
        snka mnniskorna ned i frdrv och undergng.
006:010 Ty penningbegret r en rot till allt ont; och somliga hava
        ltit sig s drivas drav, att de hava villats bort ifrn tron
        och drigenom tillskyndat sig sjlva mnga kval.

006:011 Men fly sdant, du gudsmnniska, och far efter rttfrdighet,
        gudsfruktan, tro, krlek, stndaktighet, saktmod.
006:012 Kmpa trons goda kamp, sk att vinna det eviga livet, vartill du
        har blivit kallad, du som ock infr mnga vittnen har avlagt den
        goda beknnelsen.
006:013 Infr Gud, som giver liv t allt, och infr Kristus Jesus, som
        under Pontius Pilatus vittnade med den goda beknnelsen, manar
        jag dig
006:014 att, sjlv utan flck och tadel, hlla vad jag har bjudit,
        intill vr Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse,
006:015 vilken den salige, ende hrskaren skall lta oss se, nr tiden
        r inne, han som r konungarnas konung och herrarnas herre,
006:016 han som allena har oddlighet och bor i ett ljus dit ingen kan
        komma, han som ingen mnniska har sett eller kan se.  Honom vare
        ra och evigt vlde!  Amen.

006:017 Bjud dem som ro rika i den tidslder som nu r att icke
        hgmodas, och att icke stta sitt hopp till ovissa rikedomar,
        utan till Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta drav;
006:018 bjud dem att gra gott, att vara rika p goda grningar, att
        vara givmilda och grna dela med sig.
006:019 M de s lgga av t sig skatter som kunna bliva en god grundval
        fr det tillkommande, s att de vinna det verkliga livet.

006:020 O Timoteus, bevara vad som har blivit dig betrott; och vnd dig
        bort ifrn de oandliga, tomma ord och gensgelser som komma frn
        den falskeligen s kallade kunskapen,
006:021 vilken ngra fregiva sig ga, varfr de ock hava farit vilse i
        frga om tron.  Nd vare med eder.



Paulus' andra brev till Timoteus


001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel--snd enligt det
        lfte som gavs oss om liv, livet i Kristus Jesus--
001:002 hlsar Timoteus, sin lskade son.  Nd, barmhrtighet och frid
        ifrn Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vr Herre!

001:003 Jag tackar Gud, som jag i likhet med mina frfder tjnar, och
        det med rent samvete, ssom jag ock oavltligen har dig i tanke
        i mina bner, bde natt och dag.
001:004 Och nr jag kommer ihg dina trar, lngtar jag efter att se
        dig, fr att s bliva uppfylld av gldje,
001:005 d jag erinras om din oskrymtade tro, samma tro som frst bodde
        i din mormoder Lois och din moder Eunice, och som nu--drom r
        jag frvissad--jmvl bor i dig.

001:006 Frdenskull pminner jag dig att du m uppliva den ndegva frn
        Gud, som i fljd av min handplggning finnes i dig.
001:007 Ty Gud har icke givit oss en frsagdhetens ande, utan en
        kraftens och krlekens och tuktighetens ande.
001:008 Blygs drfr icke fr vittnesbrdet om vr Herre, ej heller fr
        mig, hans fnge, utan br ocks du ditt lidande fr evangelium,
        genom den kraft som Gud giver,
001:009 han som har frlst oss och kallat oss med en helig kallelse,
        icke p grund av vra grningar, utan efter sitt eget rdslut
        och sin nd, den nd som redan fr evrdliga tider sedan gavs
        oss i Kristus Jesus,
001:010 men som nu har blivit uppenbar genom vr Frlsares, Kristi Jesu,
        uppenbarelse.  Ty han har gjort ddens makt om intet och frt liv
        och ofrgnglighet fram i ljuset genom evangelium,
001:011 till vars frkunnare och apostel och lrare jag har blivit satt.
001:012 Frdenskull lider jag ocks detta, men jag blyges dock icke
        drfr.  Ty jag vet p vem jag tror, och jag r viss om att han
        r mktig att fr den dagen bevara vad som har blivit mig
        betrott.
001:013 Ssom frebild i frga om sunda ord m du, i tron och krleken i
        Kristus Jesus, hava de ord som du har hrt av mig.
001:014 Bevara genom den helige Ande, vilken bor i oss, det goda som har
        blivit dig betrott.

001:015 Det vet du, att alla i provinsen Asien hava vnt sig ifrn mig,
        bland dem ocks Fygelus och Hermogenes.
001:016 M Herren visa barmhrtighet mot Onesiforus' hus, eftersom han
        ofta var mig till vederkvickelse och icke blygdes fr mina
        kedjor;
001:017 fastmer, nr han kom till Rom, skte han efter mig med all iver,
        till dess han fann mig.
001:018 Ja, Herren give att han m finna barmhrtighet hos Herren p
        den dagen.  Till huru stor tjnst han var i Efesus, det vet du
        sjlv bst.

002:001 S bliv nu du, min son, allt starkare i den nd som r i Kristus
        Jesus.
002:002 Och vad du har hrt av mig och ftt betygat av mnga vittnen,
        det m du betro t mn som ro frtroende vrda, och som kunna
        bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra.

002:003 Br ock du ditt lidande ssom en god Kristi Jesu stridsman.
002:004 Ingen som tjnar i krig lter sig insnrjas i nringsomsorger,
        ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold.
002:005 Likas, om ngon deltager i en tvlingskamp, s vinner han icke
        segerkransen, ifall han icke kmpar efter stadgad ordning.
002:006 kermannen, han som gr arbetet, br frmst av alla f njuta av
        frukten.
002:007 Fatta rtt vad jag sger; Herren skall giva dig frstnd i allt.
002:008 Tnk p Jesus Kristus, som r uppstnden frn de dda, av Davids
        sd, enligt det evangelium som jag frkunnar,
002:009 och i vars tjnst jag jmvl utstr lidande, ja, till och med
        mste bra bojor ssom en ogrningsman.  Men Guds ord br icke
        bojor.
002:010 Drfr uthrdar jag stndaktigt allting fr de utvaldas skull,
        p det att ocks de m vinna frlsningen i Kristus Jesus och
        drmed evig hrlighet.
002:011 Detta r ett fast ord; ty hava vi dtt med honom, s skola vi
        ock leva med honom;
002:012 ro vi stndaktiga, s skola vi ock f regera med honom Men
        frneka vi honom, s skall ock han frneka oss;
002:013 ro vi trolsa, s str han troget fast vid sitt ord Ty han kan
        icke frneka sig sjlv.

002:014 Pminn dem om detta, och uppmana dem allvarligt infr Gud att
        icke befatta sig med ordstrider; ty sdana gagna till intet,
        utan ro allenast till frdrv fr dem som hra drp.
002:015 Strva med all flit efter att sjlv kunna trda fram infr Gud
        ssom en som hller provet, en arbetare som icke behver blygas,
        utan rtt frvaltar sanningens ord.
002:016 Men undfly oandligt och tomt prat.  Ty de som befatta sig med
        sdant komma att g allt lngre i ogudaktighet,
002:017 och deras tal skall frta omkring sig ssom ett krftsr.  Av det
        slaget ro Hymeneus och Filetus;
002:018 ty nr dessa sga att uppstndelsen redan har skett, hava de
        farit vilse frn sanningen, och de frvnda s tron hos somliga.
002:019 Dock, Guds fasta grundval frbliver bestndande och har ett
        insegel med dessa ord: Herren knner de sina, och: Var och en
        som kallar Herrens namn, han vnde sig bort ifrn
        orttfrdighet.

002:020 Men i ett stort hus finnas krl icke allenast av guld och
        silver, utan ock av tr och lera; och somliga ro till hedersamt
        bruk, andra till mindre hedersamt.
002:021 Om nu ngon hller sig ren och obesmittad av sdant folk, d
        bliver han ett krl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt fr
        sin herre, tjnligt till allt vad gott r.

002:022 Fly ungdomens onda begrelser, och far efter rttfrdighet, tro
        och krlek, och frid med dem som av rent hjrta kalla Herren.
002:023 Men undvik draktiga och barnsliga tvistefrgor; du vet ju att
        de fda av sig strider.
002:024 Och en Herrens tjnare br icke strida, utan vara mild mot alla,
        vl skickad att undervisa, tlig nr han fr lida.
002:025 Han br med saktmod tillrttavisa de motspnstiga, i hopp att
        Gud till ventyrs skall frlna dem bttring, s att de komma
        till kunskap om sanningen,
002:026 och i hopp att de s skola bliva nyktra och drigenom befrias ur
        djvulens snara; ty av honom ro de fngade, s att de gra hans
        vilja.

003:001 Men det m du veta, att i de yttersta dagarna svra tider skola
        komma.
003:002 Ty mnniskorna skola d vara sjlviska, penningkra, stortaliga,
        vermodiga, smdelystna, olydiga mot sina frldrar, otacksamma,
        gudlsa,
003:003 krlekslsa mot sina nrmaste, trolsa, begivna p frtal,
        omttliga, tygellsa, fientliga mot det goda,
003:004 frrdiska, besinningslsa, frblindade av hgmod; de skola
        lska vllust mer n Gud,
003:005 de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta
        av dess kraft.

        Vnd dig bort ifrn sdana.
003:006 Ty till dem hra de mn som innstla sig i husen och fnga svaga
        kvinnor, som ro tyngda av synder och drivas av allahanda
        begrelser,
003:007 kvinnor som alltjmt hlla p med att lra, men aldrig kunna
        komma till kunskap om sanningen.
003:008 Och ssom Jannes och Jambres stodo emot Moses, s st dessa mn
        emot sanningen; de ro mnniskor som ro frdrvade i sitt sinne
        och icke hlla provet i frga om tron.
003:009 Men de skola icke tillstdjas att g lngre, ty deras galenskap
        skall bliva uppenbar fr alla, ssom det skedde med de mnnens.

003:010 Du ter har blivit min efterfljare i lra, i vandel, i
        strvanden, i tro, i tlamod, i krlek, i stndaktighet,
003:011 under frfljelser och lidanden, sdana som drabbade mig i
        Antiokia, Ikonium och Lystra.  Ja, sdana frfljelser har jag
        ftt utst, men ur alla har Herren frlst mig.
003:012 S skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus
        Jesus, f lida frfljelse.
003:013 Men onda mnniskor och bedragare skola g allt lngre i ondska;
        de skola frvilla andra och sjlva bliva frvillade.

003:014 Men frbliv du vid det som du har lrt, och som du har ftt
        visshet om.  Du vet ju av vilka du har lrt det,
003:015 och du knner frn barndomen de heliga skrifter som kunna giva
        dig vishet, s att du bliver frlst genom den tro du har i
        Kristus Jesus.
003:016 All skrift som r ingiven av Gud r ock nyttig till
        undervisning, till bestraffning, till upprttelse, till fostran
        i rttfrdighet,
003:017 s att en gudsmnniska kan bliva fullt frdig, vl skickad till
        allt gott verk.

004:001 Jag uppmanar dig allvarligt infr Gud och Kristus Jesus, infr
        honom som skall dma levande och dda, jag uppmanar dig vid hans
        tillkommelse och hans rike:
004:002 Predika ordet, trd upp i tid och otid, bestraffa,
        tillrttavisa, frmana med allt tlamod och med undervisning i
        alla stycken.
004:003 Ty den tid kommer, d de icke lngre skola frdraga den sunda
        lran, utan efter sina egna begrelser skola samla t sig lrare
        hoptals, alltefter som det kliar dem i ronen,
004:004 en tid d de skola vnda sina ron frn sanningen, och i stllet
        vnda sig till fabler.

004:005 Men du, var nykter i allting, br ditt lidande, utfr en
        evangelists verk, fullgr i allo vad som tillhr ditt mbete.
004:006 Ty sjlv r jag nu p vg att offras, och tiden r inne, d jag
        skall bryta upp.
004:007 Jag har kmpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp,
        jag har bevarat tron.
004:008 Nu ligger rttfrdighetens segerkrans tillreds t mig, och
        Herren, den rttfrdige domaren, skall giva den t mig p den
        dagen, och icke t mig allenast, utan t alla som hava
        lskat hans tillkommelse.

004:009 Lt dig angelget vara att snart komma till mig.
004:010 Ty av krlek till denna tidslders vsende har Demas vergivit
        mig och har begivit sig till Tessalonika; Krescens har begivit
        sig till Galatien och Titus till Dalmatien.
004:011 Lukas r den ende som r kvar hos mig.

        Tag Markus med dig hit; ty han kan i mycket vara mig till gagn
        och tjna mig.
004:012 Tykikus har jag snt till Efesus.

004:013 Nr du kommer, s hav med dig den mantel som jag lmnade kvar
        hos Karpus i Troas, s ock bckerna, frst och frmst
        pergamentskrifterna.

004:014 Alexander, smeden, har gjort mig mycket ont; Herren kommer att
        vederglla honom efter hans grningar.
004:015 Ocks du m taga dig till vara fr honom, ty han har hftigt
        trtt upp emot det som vi hava talat.

004:016 Vid mitt frsta frsvar infr rtta kom ingen mig till hjlp,
        utan alla vergvo mig; m det icke bliva dem tillrknat.
004:017 Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, fr att genom mig
        ordet verallt skulle bliva predikat, s att alla hedningar
        finge hra det; och s blev jag rddad ur lejonets gap.
004:018 Ja, Herren skall rdda mig frn alla ondskans tilltag och frlsa
        mig till sitt himmelska rike.  Honom tillhr ran i evigheternas
        evigheter.  Amen.

004:019 Hlsa Priska och Akvila, s ock Onesiforus' hus.
004:020 Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus lmnade jag sjuk
        efter mig i Miletus.

004:021 Lt dig angelget vara att komma hit fre vintern.

        Eubulus och Pudens och Linus och Klaudia och alla brderna hlsa
        dig.

004:022 Herren vare med din ande.  Nd vare med eder.



Paulus' brev till Titus


001:001 Paulus, Guds tjnare och Jesu Kristi apostel, snd att verka fr
        Guds utvaldas tro och fr kunskapen om den sanning som hr
        gudsfruktan till,
001:002 snd, drfr att det finnes ett hopp om evigt liv--ty evigt
        liv har Gud, som icke kan ljuga, fr evrdliga tider sedan
        utlovat,
001:003 och nr tiden var inne, uppenbarade han sitt ord i den predikan
        varmed jag genom Guds, vr Frlsares, befallning blev betrodd--
001:004 jag, Paulus, hlsar Titus, min sannskyldige son p grund av
        gemensam tro.  Nd och frid ifrn Gud, Fadern, och Kristus Jesus,
        vr Frlsare!

001:005 Nr jag lmnade dig kvar p Kreta, var det fr att du skulle
        ordna vad som nnu terstod att ordna, och fr att du, p det
        stt som jag har lagt dig, skulle i var srskild stad tillstta
        ldste,
001:006 varhelst ngon ofrvitlig man funnes, en enda kvinnas man, en
        som hade troende barn, vilka icke vore i vanrykte fr oskickligt
        leverne eller vore uppstudsiga.
001:007 Ty en frsamlingsfrestndare br vara ofrvitlig, ssom det
        hves en Guds frvaltare, icke sjlvgod, icke snar till vrede,
        icke begiven p vin, icke vldsam, icke sniken efter slem
        vinning.
001:008 Han br fastmer vara gstvnlig, nitlska fr vad gott r, leva
        tuktigt, rttfrdigt, heligt och terhllsamt;
001:009 han br hlla sig stadigt vid det fasta ordet, ssom han har
        ftt lra det, s att han r mktig bde att frmana medelst den
        sunda lran och att vederlgga dem som sga emot.

001:010 Ty mnga finnas som icke vilja veta av ngon myndighet, mnga
        som fra ffngligt tal och bedraga mnniskors sinnen; s gra i
        synnerhet de omskurna.
001:011 P sdana br man tysta munnen, ty de frvilla hela hus genom
        att fr slem vinnings skull frkunna otillbrliga lror.
001:012 En av dem, en profet av deras eget folk, har sagt: Kreterna,
        lgnare jmt, ro odjur, glupska och lata.
001:013 Och det vittnesbrdet r sant.  Du skall drfr strngt
        tillrttavisa dem, s att de bliva sunda i tron
001:014 och icke akta p judiska fabler och vad som pbjudes av
        mnniskor som vnda sig frn sanningen.
001:015 Allt r rent fr dem som ro rena; men fr de orena och otrogna
        r intet rent, utan hos dem ro bde frstnd och samvete
        orenade.
001:016 De sga sig knna Gud, men med sina grningar frneka de det; ty
        de ro vederstyggliga och ohrsamma mnniskor, odugliga till
        allt gott verk.

002:001 Du ter m tala vad som r den sunda lran vrdigt.
002:002 Frmana de ldre mnnen att vara nyktra, att skicka sig vrdigt
        och tuktigt, att vara sunda i tro, i krlek, i stndaktighet.
002:003 Frmana likaledes de ldre kvinnorna att skicka sig ssom det
        hves heliga kvinnor, att icke g omkring med frtal, icke vara
        trlar under begret efter vin, utan lra andra vad gott r, fr
        att fostra dem till tuktighet.
002:004 Frmana de yngre kvinnorna att lska sina mn och sina barn,
002:005 att fra en tuktig och ren vandel, att vara goda husmdrar och
        att underordna sig sina mn, s att Guds ord icke bliver smdat.
002:006 Frmana likaledes de yngre mnnen att skicka sig tuktigt.
002:007 Bliv dem i allo ett fredme i goda grningar, och lt dem i din
        undervisning finna ofrfalskad renhet och vrdighet,
002:008 med sunt, ostraffligt tal, s att den som str oss emot mste
        blygas, d han nu icke har ngot ont att sga om oss.
002:009 Frmana tjnarna att i allt underordna sig sina herrar, att
        skicka sig dem till behag och icke vara gensvariga,
002:010 att icke beg ngon orlighet, utan p allt stt visa dem redbar
        trohet, s att de i alla stycken bliva en prydnad fr Guds, vr
        Frlsares, lra.

002:011 Ty Guds nd har uppenbarats till frlsning fr alla mnniskor;
002:012 den fostrar oss till att avsga oss all ogudaktighet och alla
        vrldsliga begrelser, och till att leva tuktigt och rttfrdigt
        och gudfruktigt i den tidslder som nu r,
002:013 medan vi vnta p vrt saliga hopps fullbordan och p den store
        Gudens och vr Frlsares, Kristi Jesu, hrlighets uppenbarelse--
002:014 hans som har utgivit sig sjlv fr oss, till att frlossa oss
        frn all orttfrdighet, och till att rena t sig ett
        egendomsfolk, som beflitar sig om att gra vad gott r.
002:015 S skall du tala; och du skall frmana och tillrttavisa dem med
        all myndighet.  Lt ingen frakta dig.

003:001 Lgg dem p minnet att de bra vara underdniga verheten, dem
        som hava myndighet, att de bra visa lydnad och vara redo till
        allt gott verk,
003:002 att de icke m smda ngon, icke vara stridslystna, utan vara
        fogliga, och att de i allt skola visa sig saktmodiga mot alla
        mnniskor.
003:003 Vi voro ju sjlva frut ofrstndiga, ohrsamma och
        vilsefarande, vi voro trlar under allahanda begrelser och
        lustar, vi levde i ondska och avund, vi voro vrda att avskys,
        och vi hatade varandra.
003:004 Men nr Guds, vr Frlsares, godhet och krlek till mnniskorna
        uppenbarades,
003:005 d frlste han oss, icke p grund av rttfrdighetsgrningar som
        vi hade gjort, utan efter sin barmhrtighet, genom ett bad till
        ny fdelse och frnyelse i helig ande,
003:006 som han rikligen utgt ver oss genom Jesus Kristus, vr
        Frlsare,
003:007 fr att vi, rttfrdiggjorda genom hans nd, skulle, ssom vrt
        hopp r, f evigt liv till arvedel.

003:008 Detta r ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar
        hrom, fr att de som stta tro till Gud m beflita sig om att
        rtt utva goda grningar.  Sdant r gott och gagneligt fr
        mnniskorna.
003:009 Men draktiga tvistefrgor och slktledningshistorier m du
        undfly, s ock trtor och strider om lagen; ty sdant r
        gagnlst och ffngligt.
003:010 En man som kommer partisndring stad m du visa ifrn dig,
        sedan du en eller tv gnger har frmanat honom;
003:011 ty du vet att en sdan r frvnd och begr synd, ja, han har
        sjlv fllt domen ver sig.

003:012 Nr jag framdeles snder Artemas eller Tykikus till dig, lt dig
        d angelget vara att komma till mig i Nikopolis, ty jag har
        beslutit att stanna dr ver vintern.
003:013 Senas, den lagkloke, och Apollos m du med all omsorg utrusta
        fr deras resa, s att intet fattas dem.
003:014 Och m jmvl vra brder, fr att icke bliva utan frukt, lra
        sig att rtt utva goda grningar, dr hjlp r av nden.
003:015 Alla som ro hr hos mig hlsa dig.  Hlsa dem som lska oss i
        tron.  Nd vare med eder alla.



Paulus' brev till Filemon


001:001 Paulus, Kristi Jesu fnge, och brodern Timoteus hlsa Filemon,
        vr lskade broder och medarbetare,
001:002 och Appfia, vr syster, och Arkippus, vr medkmpe, och den
        frsamling som kommer tillhopa i ditt hus.
001:003 Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren
        Jesus Kristus.

001:004 Jag tackar min Gud alltid, nr jag tnker p dig i mina bner,
001:005 ty jag har hrt om den krlek och den tro som du har till Herren
        Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga.
001:006 Och min bn r att den tro du har gemensam med oss m visa sig
        verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i
        Kristus.
001:007 Ty jag har ftt mycken gldje och hugnad av den krlek varmed
        du, min broder, har vederkvickt de heligas hjrtan.

001:008 Drfr, fastn jag med mycken frimodighet i Kristus kunde
        befalla dig att gra vad du nu br gra,
001:009 beder jag dig dock hellre drom fr krlekens skull--jag,
        sdan jag nu r, den gamle Paulus, han som drtill nu r en
        Kristi Jesu fnge;
001:010 ja, jag beder dig fr min son, den som jag har ftt i min
        fngenskap, fr Onesimus,
001:011 som frut var ingalunda var dig till till gagn, men som nu r
        bde dig och mig till stort gagn.

001:012 Denne snder jag hr tillbaka till dig; och nr jag s gr, r
        det ssom snde jag stad mitt eget hjrta.
001:013 Jag hade vl sjlv velat behlla honom hos mig, s att han 
        dina vgnar kunde hava betjnat mig i den fngenskap som jag
        utstr fr evangelii skull.
001:014 Men utan ditt samtycke ville jag intet gra, ty det goda du
        gjorde skulle ju icke ske ssom av tvng, utan gras av fri
        vilja.
001:015 Nr han fr en liten tid blev skild frn dig, skedde detta till
        ventyrs just fr att du skulle f honom igen fr alltid,
001:016 nu icke lngre ssom en trl, utan ssom ngot vida mer n en
        trl: ssom en lskad broder.  Detta r han redan fr mig i
        hgsta mtto; huru mycket mer d fr dig, han, din broder bde
        efter kttet och i Herren!

001:017 Om du allts hller mig fr din medbroder, s tag emot honom
        ssom du skulle taga emot mig sjlv.
001:018 Har han gjort dig ngon ortt, eller r han dig ngot skyldig,
        s fr upp det p min rkning.
001:019 Jag, Paulus, skriver hr med egen hand: Jag skall sjlv betala
        det.  Jag skulle ocks kunna sga: Fr upp det p din rkning.
        Ty du har ju en nnu strre skuld till mig, nmligen--dig
        sjlv.

001:020 Ja, min broder, mtte jag f gagn av dig i Herren!  Vederkvick
        mitt hjrta i Kristus.

001:021 Det r drfr att jag r viss om din lydaktighet som jag har
        skrivit detta till dig.  Och jag vet att du kommer att gra nnu
        mer n jag begr.

001:022 Och s tillgger jag: bered dig p att giva mig hrbrge.  Jag
        hoppas nmligen att jag genom edra bner skall bliva sknkt t
        eder.

001:023 Epafras, min medfnge i Kristus Jesus, hlsar dig;
001:024 s gra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina
        medarbetare.

001:025 Herrens, Jesu Kristi, nd vare med eder ande.



Brevet till hebrerna


001:001 Sedan Gud fordom mnga gnger och p mnga stt hade talat till
        fderna genom profeterna,
001:002 har han nu, p det yttersta av denna tid, talat till oss genom
        sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken
        han ock har skapat vrlden.
001:003 Och eftersom denne r hans hrlighets tersken och hans vsens
        avbild och genom sin makts ord br allt, har han--sedan han
        hade utfrt en rening frn synderna--satt sig p Majesttets
        hgra sida i hjden.
001:004 Och han har blivit s mycket strre n nglarna som det namn han
        har rvt r frmer n deras.
001:005 Ty till vilken av nglarna har han ngonsin sagt: Du r min
        Son, jag har i dag ftt dig?  eller: Jag skall vara hans
        Fader, och han skall vara min Son?
001:006 Likas sger han, med tanke p den tid d han ter skall lta
        den frstfdde intrda i vrlden: Och alla Guds nglar skola
        tillbedja honom.
001:007 Och medan han om nglarna sger: Han gr sina nglar till
        vindar och sina tjnare till eldslgor,
001:008 sger han om Sonen: Gud, din tron frbliver alltid och
        evinnerligen, och rttvisans spira r ditt rikes spira.
001:009 Du har lskat rttfrdighet och hatat orttfrdighet; drfr, o
        Gud, har din Gud smort dig med gldjens olja mer n dina
        medbrder;
001:010 s ock: Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och
        himlarna ro dina hnders verk;
001:011 de skola frgs, men du frbliver; de skola alla ntas ut ssom
        en kldnad,
001:012 och ssom en mantel skall du hoprulla dem; ssom en kldnad
        skola de ock bytas om.  Men du r densamme, och dina r skola
        icke hava ngon nde.
001:013 Och till vilken av nglarna har han ngonsin sagt: Stt dig p
        min hgra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en
        fotapall?
001:014 ro de icke allasammans tjnsteandar, som sndas ut till tjnst
        fr deras skull som skola f frlsning till arvedel?

002:001 Drfr bra vi s mycket mer akta p det som vi hava hrt, s
        att vi icke g frlorade.
002:002 Ty om det ord som talades genom nglar blev bestndande, och all
        vertrdelse och olydnad fick sin rttvisa ln,
002:003 huru skola d vi kunna undkomma, om vi icke taga vara p en
        sdan frlsning?--en frlsning som ju frst frkunnades genom
        Herren och sedan bekrftades fr oss av dem som hade hrt honom,
002:004 varjmte Gud sjlv ytterligare gav sitt vittnesbrd genom tecken
        och under och allahanda kraftgrningar, och genom att utdela
        helig ande, allt efter sin vilja.
002:005 Ty det var icke under nglars vlde som han lade den
        tillkommande vrlden, den som vi tala om.
002:006 Dremot har ngon ngonstdes betygat och sagt: Vad r en
        mnniska, att du tnker p henne, eller en mnniskoson, att du
        lter dig vrda om honom?
002:007 En liten tid lt du honom vara ringare n nglarna, men krnte
        honom sedan med hrlighet och ra och satte honom till herre
        ver dina hnders verk;
002:008 allt lade du under hans ftter.  Nr han underlade honom
        allting, undantog han nmligen intet frn att bliva honom
        underlagt--om vi ock nnu icke se allting vara honom
        underlagt.
002:009 Men honom som en liten tid hade blivit gjord ringare n
        nglarna, honom, Jesus, se vi fr sitt ddslidandes skull hava
        blivit krnt med hrlighet och ra, fr att det genom Guds nd
        skulle komma alla till godo att han smakade dden.
002:010 Ty den fr vilkens skull allting r, och genom vilken allting
        r, honom hvdes det, att nr han ville fra mnga sina barn
        till hrlighet, genom lidanden fullkomna deras frlsnings
        hvding.
002:011 Han som helgar och de som bliva helgade hava nmligen alla en
        och samme Fader.  Frdenskull blyges han icke fr att kalla dem
        brder;
002:012 han sger ju: Jag skall frkunna ditt namn fr mina brder,
        mitt i frsamlingen skall jag prisa dig;
002:013 s ock: Jag vill stta min frtrstan till honom; s ock: Se
        hr ro jag och barnen som Gud har givit mig.
002:014 D nu barnen hade blivit delaktiga av ktt och blod, blev ock
        han p ett liknande stt delaktig drav, fr att han genom sin
        dd skulle gra dens makt om intet, som hade dden i sitt vld,
        det r djvulen,
002:015 och gra alla dem fria, som av fruktan fr dden hela sitt liv
        igenom hade varit hemfallna till trldom.
002:016 Ty det r ju icke nglar som han tager sig an; det r Abrahams
        sd som han tager sig an.
002:017 Drfr mste han i allt bliva lik sina brder, fr att han
        skulle bliva barmhrtig och en trogen versteprst i sin tjnst
        infr Gud, till att frsona folkets synder.
002:018 Ty drigenom att han har lidit, i det han sjlv blev frestad,
        kan han hjlpa dem som frestas.

003:001 Drfr, I helige brder, I som haven blivit delaktiga av en
        himmelsk kallelse, skolen I akta p vr beknnelses apostel och
        versteprst, Jesus,
003:002 huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses
        var trogen i hela hans hus.
003:003 Ty han har blivit aktad vrdig s mycket strre hrlighet n
        Moses, som uppbyggaren av ett hus tnjuter strre ra n sjlva
        huset.
003:004 Vart och ett hus bygges ju av ngon, men Gud r den som har
        byggt allt.
003:005 Och vl var Moses trogen i hela hans hus, ssom tjnare,
        till ett vittnesbrd om vad som framdeles skulle frkunnas;
003:006 men Kristus var trogen ssom son, en son satt ver hans
        hus.  Och hans hus ro vi, sframt vi intill nden hlla fast vr
        frimodighet och vr bermmelse i hoppet.
003:007 S sger den helige Ande: I dag, om I fn hra hans rst,
003:008 mn I icke frhrda edra hjrtan, ssom nr de frbittrade mig
        p frestelsens dag i knen,
003:009 dr edra fder frestade mig och prvade mig, fastn de hade sett
        mina verk i fyrtio r.
003:010 Drfr blev jag frtrnad p det slktet och sade: 'Alltid fara
        de vilse med sina hjrtan.'  Men de ville icke veta av mina
        vgar.
003:011 S svor jag d i min vrede: De skola icke komma in i min vila.
003:012 Sen drfr till, mina brder, att icke hos ngon bland eder
        finnes ett ont otroshjrta, s att han avfaller frn den levande
        Guden,
003:013 utan frmanen varandra alla dagar, s lnge det heter i dag,
        p det att ingen av eder m bliva frhrdad genom syndens makt
        att bedraga.
003:014 Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, sframt vi eljest intill
        nden hlla fast vr frsta tillfrsikt.
003:015 Nr det nu sges: I dag, om I fn hra hans rst, mn I icke
        frhrda edra hjrtan, ssom nr de frbittrade mig,
003:016 vilka voro d de som frbittrade honom, fastn de hade hrt hans
        ord?  Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur
        Egypten?
003:017 Och vilka voro de som han var frtrnad p i fyrtio r?  Var det
        icke de som hade syndat, de vilkas kroppar fllo i knen?
003:018 Och vilka gllde den ed som han svor, att de icke skulle komma
        in i hans vila, vilka, om icke dem som hade varit ohrsamma?
003:019 S se vi d att det var fr otros skull som de icke kunde komma
        ditin.

004:001 Eftersom nu ett lfte att f komma in i hans vila nnu str
        kvar, m vi allts med fruktan se till, att icke ngon bland
        eder en gng befinnes hava blivit efter p vgen.
004:002 Ty det glada budskapet hava vi mottagit svl som de; men fr
        dem blev det lftesord de fingo hra till intet gagn, eftersom
        det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hrde det.
004:003 Vi som hava kommit till tro, vi f ju komma in i vilan.  Det
        heter ocks: S svor jag d i min vrede: De skola icke komma in
        i min vila, och detta fastn hans verk stodo dr frdiga allt
        ifrn den tid d vrlden var skapad.
004:004 Ty om den sjunde dagen heter det ngonstdes s: Och Gud vilade
        p sjunde dagen frn alla sina verk;
004:005 hr ter heter det: De skola icke komma in i min vila.
004:006 Eftersom det allts str kvar att ngra skola f komma in i den,
        och eftersom de som frst mottogo det glada budskapet fr sin
        ohrsamhets skull icke kommo ditin,
004:007 s bestmmer han genom ordet i dag ter en viss dag, nu d han
        s lng tid drefter sger hos David, ssom frut r nmnt: I
        dag, om I fn hra hans rst, mn I icke frhrda edra hjrtan.
004:008 Ty om Josua hade frt dem in i vilan, s skulle Gud icke hava
        talat om en annan, senare dag.
004:009 Allts str en sabbatsvila nnu ter fr Guds folk.
004:010 Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila frn
        sina verk, likasom Gud frn sina.
004:011 S ltom oss nu med all flit strva efter att f komma in i den
        vilan, fr att ingen m, ssom de, falla och bliva ett varnande
        exempel p ohrsamhet.
004:012 Ty Guds ord r levande och kraftigt och skarpare n ngot
        tveeggat svrd, och trnger igenom, s att det tskiljer sjl
        och ande, mrg och ben; och det r en domare ver hjrtats
        uppst och tankar.
004:013 Intet skapat r frdolt fr honom, utan allt ligger blottat och
        uppenbart fr hans gon; och infr honom skola vi gra
        rkenskap.
004:014 Eftersom vi nu hava en stor versteprst, som har farit upp
        genom himlarna, nmligen Jesus, Guds Son, s ltom oss hlla
        fast vid beknnelsen.
004:015 Ty vi hava icke en sdan versteprst som ej kan hava medlidande
        med vra svagheter, utan en som har varit frestad i allting,
        likasom vi, dock utan synd.
004:016 Ltom oss drfr med frimodighet g fram till ndens tron, fr
        att vi m undf barmhrtighet och finna nd, till hjlp i rtt
        tid.

005:001 Ty var och en som skall bliva versteprst uttages bland
        mnniskor och tillsttes fr att till mnniskors bsta gra
        tjnst infr Gud, genom att frambra gvor och offer fr synder.
005:002 Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande,
        just drfr att han sjlv r behftad med svaghet
005:003 och, fr denna sin svaghets skull, mste offra fr sina egna
        synder likavl som fr folkets.
005:004 Och ingen tager sig sjlv denna vrdighet, utan han mste, ssom
        Aron, kallas drtill av Gud.
005:005 S tog sig icke heller Kristus sjlv ran att bliva
        versteprst, utan den ran tillfll honom genom den som sade
        till honom: Du r min Son, jag har i dag ftt dig,
005:006 likasom han ock p ett annat stlle sger: Du r en prst till
        evig tid, efter Melkisedeks stt.
005:007 Och med starkt rop och trar frambar han, under sitt ktts
        dagar, bner och kallan till den som kunde frlsa honom frn
        dden; och han blev bnhrd och tagen ur sin ngest.
005:008 S lrde han, fastn han var Son, lydnad genom sitt lidande;
005:009 och nr han hade blivit fullkomnad, blev han, fr alla dem som
        ro honom lydiga, upphovet till evig frlsning
005:010 och hlsades av Gud ssom versteprst efter Melkisedeks stt.
005:011 Hrom hava vi mycket att sga, mycket som r svrt att gra
        tydligt i ord, eftersom I haven blivit s trga till att hra.
005:012 Ty fastn det kunde vara p tiden att I sjlva voren lrare,
        behves det snarare att man nu ter undervisar eder i de allra
        frsta grunderna av Guds ord; det har kommit drhn med eder,
        att I behven mjlk i stllet fr stadig mat.
005:013 Men om ngon r sdan att han nnu mste leva av mjlk, d r
        han oskicklig att frst en undervisning om rttfrdighet; han
        r ju nnu ett barn.
005:014 Ty den stadiga maten tillhr de fullmogna, dem som genom vanan
        hava sina sinnen vade till att skilja mellan gott och ont.

006:001 Ltom oss drfr lmna bakom oss de frsta grunderna av lran om
        Kristus och g framt mot det som hr till fullkomningen; ltom
        oss icke ter lgga grunden med bttring frn dda grningar och
        med tro p Gud,
006:002 med undervisning om dop och handplggning, om de ddas
        uppstndelse och en evig dom.
006:003 Ja, detta vilja vi gra, sframt Gud eljest tillstdjer det.
006:004 Ty dem till vilka ljuset en gng har kommit, och som hava smakat
        den himmelska gvan och blivit delaktiga av helig ande,
006:005 och som hava ftt smaka det goda gudsordet och den tillkommande
        tidslderns krafter,
006:006 men som nd hava avfallit--dem r det omjligt att terfra
        till ny bttring, eftersom de p nytt korsfsta Guds Son t sig
        och utstta honom fr bespottelse.
006:007 Det r ju s, att den jord som indricker regnet, nr det titt
        och ofta strmmar ned drver, och som framalstrar vxter, dem
        till gagn fr vilkas rkning den brukas, den jorden fr
        vlsignelse frn Gud.
006:008 Den ter som br trne och tistel, den r ingenting vrd och r
        frbannelsen nra, och slutet bliver att den avbrnnes med eld.
006:009 Men i frga om eder, I lskade, ro vi vissa om vad bttre r,
        och vad som lnder till frlsning, om vi ock nu tala p detta
        stt.
006:010 Ty Gud r icke orttvis, s att han frgter vad I haven verkat,
        och vilken krlek I bevisaden mot hans namn, d I tjnaden de
        heliga, ssom I nnu gren.
006:011 Men vr stundan r att var och en av eder visar samma nit att
        intill nden bevara full visshet i sitt hopp,
006:012 s att I icke bliven trga, utan bliven efterfljare t dem som
        genom tro och tlamod f till arvedel vad utlovat r.
006:013 Ty nr Gud gav lftet t Abraham, svor han vid sig sjlv--
        eftersom han icke hade ngon hgre att svrja vid--
006:014 och sade: Sannerligen, jag skall rikligen vlsigna dig och
        storligen frka dig.
006:015 Och nr denne tligt frbidade, fick han s vad utlovat var.
006:016 Mnniskor svrja ju vid den som r hgre n de, och eden tjnar
        dem till bekrftelse och gr en nde p all tvist.
006:017 Drfr, nr Gud ville fr dem som skulle f till arvedel vad
        lftet innebar nnu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt
        rdslut, lade han drtill en ed.
006:018 S skulle vi genom tv oryggliga utsagor, i vilka Gud omjligen
        kunde ljuga, undf en kraftig uppmuntran, vi som hava skt vr
        rddning i att hlla fast vid det hopp som ligger framfr oss.
006:019 I det hoppet hava vi ett skert och fast sjlens ankare, som nr
        innanfr frlten,
006:020 dit Jesus, ssom vr frelpare, har gtt in fr oss, i det han
        blev en versteprst efter Melkisedeks stt, till evig tid.

007:001 Denne Melkisedek, som var konung i Salem och prst t Gud den
        Hgste--han som gick Abraham till mtes, nr denne var stadd
        p tervgen, sedan han hade slagit konungarna, och som
        vlsignade honom,
007:002 varvid Abraham  sin sida gav honom tionde av allt; denne, som
        nr man uttyder vad han kallas, r frst och frmst
        rttfrdighetens konung, men drjmte ock Salems konung, det
        r fridens konung,
007:003 denne som str dr utan fader, utan moder och utan slktledning,
        utan begynnelse p sina dagar och utan nde p sitt liv och
        likstlles med Guds Son--denne frbliver en prst fr
        bestndigt.
007:004 Och sen nu huru stor han r, denne t vilken vr stamfader
        Abraham gav tionde av det frnmsta bytet.
007:005 Medan de av Levi sner, som undf prstmbetet, hava befallning
        att enligt lagen taga tionde av folket, det r av sina brder,
        fastn dessa hava utgtt frn Abrahams lnd,
007:006 tog denne, som icke var av deras slkt, tionde av Abraham och
        vlsignade honom, densamme som hade ftt lftena.
007:007 Nu lr ingen kunna neka att det plgar vara den ringare som
        mottager vlsignelse av den som str hgre.
007:008 Och medan det hr r ddliga mnniskor som taga tionde, r det
        dr en som fr det vittnesbrdet att han frbliver levande.
007:009 Genom Abraham har p visst stt ocks Levi, som tager tionde,
        ftt giva tionde;
007:010 ty han var nnu i sin stamfaders lnd, nr Melkisedek gick denne
        till mtes.
007:011 Vore det nu s, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska
        prstadmet--och p detta var ju folkets lagstiftning byggd--
        varfr hade det d behvts att en prst av annat slag, efter
        Melkisedeks stt, skulle uppst, en som icke nmnes efter
        Arons stt?
007:012 (Om prstadmet frndras, mste ju med ndvndighet ocks lagen
        frndras.)
007:013 Den som detta sges om hrde nmligen till en annan stam, en
        stam frn vilken ingen har utgtt, som har gjort tjnst vid
        altaret.
007:014 Ty det r en knd sak att han som r vr Herre har trtt fram ur
        Juda stam; och med avseende p den har Moses icke talat ngot om
        prster.
007:015 Och nnu mycket tydligare blir detta, d nu en prst av annat
        slag uppstr, lik Melkisedek dri,
007:016 att han har blivit prst icke p grund av en lag som stadgar
        hrstamning efter kttet, utan p grund av en kraft som kommer
        av ofrgngligt liv.
007:017 Han fr nmligen det vittnesbrdet: Du r en prst till evig
        tid, efter Melkisedeks stt.
007:018 S upphves nu visserligen en fregende stadga, drfr att den
        var svag och gagnls--
007:019 eftersom lagen icke kunde stadkomma ngot fullkomligt--men
        ett bttre hopp sttes i stllet, ett hopp genom vilket vi f
        nalkas Gud.
007:020 Och i s mtto som detta icke har kommit till stnd utan edlig
        bekrftelse--det r nmligen s, att medan de andra hava
        blivit prster utan edlig bekrftelse,
007:021 har denne blivit det med sdan bekrftelse, genom den som sade
        till honom: Herren har svurit och skall icke ngra sig: 'Du r
        en prst till evig tid'--
007:022 i s mtto r ocks det frbund bttre, som har Jesus till
        lftesman.
007:023 Och medan de frra prsterna hava mst bliva flera, drfr att
        de genom dden hindrades frn att frbliva i sin tjnst,
007:024 har dremot denne ett ofrgngligt prstadme, eftersom han
        frbliver till evig tid.
007:025 Drfr kan han ock till fullo frlsa dem som genom honom komma
        till Gud, ty han lever alltid fr att mana gott fr dem.
007:026 En sdan versteprst hvdes oss ocks att hava, en som vore
        helig, oskyldig, obesmittad, skild frn syndare och upphjd ver
        himmelen,
007:027 en som icke var dag behvde frambra offer, ssom de andra
        versteprsterna, frst fr sina egna synder och sedan fr
        folkets; detta gjorde han nmligen en gng fr alla, nr han
        offrade sig sjlv.
007:028 Ty lagen instter till versteprster mnniskor som ro
        behftade med svaghet, men det lftesord, som efter lagens
        utgivande gavs under edlig bekrftelse, instter en Son som r
        fullkomnad till evig tid.

008:001 Men en huvudpunkt i vad vi vilja sga r detta: Vi hava en
        versteprst som sitter p hgra sidan om Majesttets tron i
        himmelen,
008:002 fr att gra tjnst i det allraheligaste, i det sannskyldiga
        tabernaklet, vilket Herren har upprttat, och icke ngon
        mnniska.
008:003 Ty var och en som bliver versteprst tillsttes fr att
        frambra gvor och offer; drfr mste ocks denne hava ngot
        att frambra.
008:004 Om han nu vore p jorden, s vore han icke ens prst, d andra
        dr finnas, som efter lagens bud hava att frambra gvorna,
008:005 i det att de tjna i den helgedom som r en avbild och en skugga
        av den himmelska.  Om en sdan fick ock Moses befallning genom en
        uppenbarelse, nr han skulle frfrdiga tabernaklet.  Se till,
        heter det, att du gr allt efter den mnsterbild som har blivit
        dig visad p berget.
008:006 Men nu har denne ftt ett s mycket frnmligare mbete, som han
        r medlare fr ett bttre frbund, vars ordning vilar p bttre
        lften.
008:007 Ty om det frra frbundet hade varit utan brist, s skulle vl
        plats icke hava skts fr ett annat.
008:008 Men nu frebrr Gud dem och sger: Se, dagar skola komma, sger
        Herren, d jag skall sluta ett nytt frbund med Israels hus och
        med Juda hus;
008:009 icke ett sdant frbund som det jag gjorde med deras fder, p
        den dag d jag tog dem vid handen till att fra dem ut ur
        Egyptens land.  Ty de frblevo icke i mitt frbund, och drfr
        frgade icke heller jag efter dem, sger Herren.
008:010 Nej, detta r det frbund som jag skall sluta med Israels hus i
        kommande dagar, sger Herren: Jag skall lgga mina lagar i deras
        sinnen, och i deras hjrtan skall jag skriva dem, och jag skall
        vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
008:011 D skall den ene medborgaren aldrig behva undervisa den andre,
        icke den ene brodern den andre och sga: 'Lr knna Herren'; ty
        de skola alla knna mig, frn den minste bland dem till den
        strste.
008:012 Ty jag skall i nd frlta deras missgrningar, och deras synder
        skall jag aldrig mer komma ihg.
008:013 Nr han sger ett nytt frbund, har han drmed givit till
        knna att det frra r frldrat; men det som frldras och
        bliver gammalt, det r nra att frsvinna.

009:001 Nu hade visserligen ocks det frra frbundet sina
        gudstjnststadgar och sin jordiska helgedom.
009:002 Ty i tabernaklet inrttades ett frmre rum, vari stodo
        ljusstaken och bordet med skdebrden; och detta rum kallas det
        heliga.
009:003 Men bakom den andra frlten var ett annat rum i tabernaklet,
        ett som kallas det allraheligaste,
009:004 med ett gyllene rkelsealtare och frbundets ark, p alla sidor
        verdragen med guld.  I denna frvarades ett gyllene mbar med
        mannat, s ock Arons stav, som hade grnskat, och drtill
        frbundets tavlor.
009:005 Drovanp stodo hrlighetskeruber, som verskyggde
        ndastolen.  Men om vart srskilt av dessa freml r nu icke
        tillflle att tala.
009:006 S blev detta inrttat.  Och i det frmre tabernakelrummet g
        prsterna stndigt in och frrtta vad som hr till
        gudstjnsten,
009:007 men i det andra gr allenast versteprsten in en gng om ret,
        och d aldrig utan blod; och han frambr blodet fr sig sjlv
        och fr folkets ouppstliga synder.
009:008 Drmed giver den helige Ande till knna att vgen till det
        allraheligaste nnu icke har blivit uppenbarad, s lnge det
        frmre tabernakelrummet fortfarande ger bestnd.
009:009 Ty detta r en sinnebild som avser den nuvarande tiden, och i
        enlighet hrmed frambras gvor och offer, vilka dock icke kunna
        fullkomna, efter samvetets krav, den som frrttar sin
        gudstjnst,
009:010 utan allenast ro utvrtes stadgar--de svl som
        freskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar--
        stadgar plagda intill dess tiden vore inne fr en bttre
        ordning.
009:011 Men Kristus kom ssom versteprst fr det tillkommande goda;
        och genom det strre och fullkomligare tabernakel som icke r
        gjort med hnder, det r, som icke tillhr den skapelse som nu
        r,
009:012 gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget
        blod, en gng fr alla in i det allraheligaste och vann en evig
        frlossning.
009:013 Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stnkt
        p dem som hava blivit orenade, helgar till utvrtes renhet,
009:014 huru mycket mer skall icke Kristi blod--d han nu genom evig
        ande har framburit sig sjlv ssom ett felfritt offer t Gud--
        rena vra samveten frn dda grningar till att tjna den
        levande Guden!
009:015 S r han medlare fr ett nytt frbund, p det att de som voro
        kallade skulle f det utlovade eviga arvet, drigenom att en led
        dden till frlossning ifrn vertrdelserna under det frra
        frbundet.
009:016 Ty dr ett testamente finnes, dr mste det styrkas att den som
        har gjort testamentet r dd.
009:017 Frst genom dden bliver ju ett testamente giltigt, varemot det
        icke ger gllande kraft, s lnge den som har gjort det nnu
        lever.
009:018 Drfr har icke heller det frra frbundet blivit invigt utan
        blod.
009:019 Ty sedan alla buden, ssom de lyda i lagen, hade blivit av Moses
        kungjorda fr allt folket, tog han blod av kalvar och bockar,
        tillika med vatten och rd ull och isop, och bestnkte svl
        sjlva boken som allt folket
009:020 och sade: Detta r frbundets blod, det frbunds som Gud har
        stadgat fr eder.
009:021 Likaledes stnkte han ock blod p tabernaklet och p alla de
        ting som hrde till gudstjnsten.
009:022 S renas enligt lagen nstan allting med blod, och utan att blod
        utgjutes gives ingen frltelse.
009:023 Allts var det ndvndigt att avbilderna av de himmelska tingen
        renades genom sdana medel; men de himmelska tingen sjlva mste
        renas genom bttre offer n dessa.
009:024 Ty Kristus har icke gtt in i ett allraheligaste som r gjort
        med hnder, och som allenast r en efterbildning av det
        sannskyldiga, utan han har gtt in i sjlva himmelen, fr att nu
        trda fram infr Guds ansikte, oss till godo.
009:025 Ej heller har han gtt ditin, fr att mnga gnger offra sig
        sjlv, ssom versteprsten r efter r gr in i det
        allraheligaste, med blod som icke r hans eget.
009:026 Han hade annars mst lida mnga gnger allt ifrn vrldens
        begynnelse.  I stllet har han uppenbarats en enda gng, nu vid
        tidernas nde, fr att genom offret av sig sjlv utplna synden.
009:027 Och ssom det r mnniskorna frelagt att en gng d och sedan
        dmas,
009:028 s skall Kristus, sedan han en gng har blivit offrad fr att
        bra mngas synder, fr andra gngen, utan synd, lta sig ses av
        dem som bida efter honom, till frlsning.

010:001 Ty lagen innehller en skugga av det tillkommande goda, men
        framstller icke tingen i deras verkliga gestalt; drfr kan den
        aldrig genom de offer som stndigt frambras, r efter r p
        samma stt, fullkomna dem som framtrda med sdana.
010:002 Annars skulle man vl hava upphrt att offra, d ju de som s
        frrttade sin gudstjnst icke mer kunde veta med sig ngon
        synd, sedan de en gng hade blivit renade.
010:003 Men just i offren ligger en rlig pminnelse om synd.
010:004 Ty omjligt r att tjurars och bockars blod skulle kunna
        borttaga synder.
010:005 Drfr sger han vid sitt intrde i vrlden: Slaktoffer och
        spisoffer begrde du icke, men en kropp beredde du t mig;
010:006 i brnnoffer och syndoffer fann du icke behag.
010:007 D sade jag: 'Se, jag kommer--i bokrullen r skrivet om mig--
        fr att gra din vilja, o Gud.'
010:008 Sedan han frst har sagt: Slaktoffer och spisoffer, brnnoffer
        och syndoffer begrde du icke, och i sdana fann du icke behag
        --och dock frambras de efter lagen--
010:009 sger han vidare: Se, jag kommer fr att gra din vilja.  S
        tager han bort det frra, fr att stta det andra i stllet.
010:010 Och i kraft av denna vilja hava vi blivit helgade, drigenom
        att Jesu Kristi kropp en gng fr alla har blivit offrad.
010:011 Och alla andra prster st dag efter dag i sin tjnst och
        frambra gng p gng enahanda offer, som dock aldrig kunna
        borttaga synder;
010:012 men sedan denne har framburit ett enda offer fr synderna,
        sitter han fr bestndigt p Guds hgra sida
010:013 och vntar nu allenast p att hans fiender skola bliva lagda
        honom till en fotapall.
010:014 Ty med ett enda offer har han fr bestndigt fullkomnat dem som
        bliva helgade.
010:015 Hrom vittnar jmvl den helige Ande fr oss.  Ty sedan Herren
        hade sagt:
010:016 Detta r det frbund som jag skall sluta med dem i kommande
        dagar, sger han: Jag skall lgga mina lagar i deras hjrtan,
        och i deras sinnen skall jag skriva dem;
010:017 och vidare: Deras synder och deras orttfrdiga grningar skall
        jag aldrig mer komma ihg.
010:018 Men dr frltelse fr dessa r given, dr behves icke mer
        ngot offer fr synd.
010:019 Eftersom vi nu, mina brder, hava en fast tillfrsikt att f g
        in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,
010:020 i det att han t oss har invigt en ny och levande vg ditin
        genom frlten--det r genom sitt ktt--
010:021 och eftersom vi hava en stor versteprst ver Guds hus,
010:022 s ltom oss med uppriktiga hjrtan g fram i full trosvisshet,
        bestnkta till vra hjrtan och drigenom renade frn ett ont
        samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.
010:023 Ltom oss oryggligt hlla fast vid hoppets beknnelse, ty den
        som har givit oss lftet, han r trofast.
010:024 Och ltom oss akta p varandra fr att uppliva varandra till
        krlek och goda grningar;
010:025 ltom oss icke vergiva vr frsamlingsgemenskap, ssom somliga
        hava fr sed, utan m vi frmana varandra--detta s mycket mer
        som I sen huru dagen nalkas.
010:026 Ty om vi med bertt mod synda, sedan vi hava undftt kunskapen
        om sanningen, s terstr icke mer ngot offer fr vra synder,
010:027 utan allenast en frskrcklig vntan p dom och glden av en eld
        som skall frtra motstndarna.
010:028 Den som fraktar Moses' lag, han skall efter tv eller tre
        vittnens utsago ddas utan barmhrtighet;
010:029 huru mycket svrare straff tron I icke d att den skall anses
        vrd, som frtrampar Guds Son och aktar frbundets blod fr
        orent--det i vilket han har blivit helgad--och som smdar
        ndens Ande!
010:030 Vi veta ju vem han r som sade: Min r hmnden; jag skall
        vederglla det, och ter: Herren skall dma sitt folk.
010:031 Det r frskrckligt att falla i den levande Gudens hnder.
010:032 Men kommen ihg den frgngna tiden, d I, sedan ljuset hade
        kommit till eder, stndaktigt uthrdaden mngen lidandets kamp
010:033 och dels sjlva genom smlek och misshandling bleven gjorda till
        ett skdespel fr vrlden, dels leden med andra som fingo
        genomg sdant.
010:034 Ty I haven delat de fngnas lidanden och med gldje underkastat
        eder att bliva bervade edra godelar.  I vissten nmligen att I
        haven en egendom som r bttre och bliver bestndande.
010:035 S kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor
        ln.
010:036 I behven nmligen stndaktighet fr att kunna gra Guds vilja
        och f vad utlovat r.
010:037 Ty nnu en helt liten tid, s kommer den som skall komma, och
        han skall icke drja;
010:038 och min rttfrdige skall leva av tro.  Men om ngon drager sig
        undan, s finner min sjl icke behag i honom.
010:039 Dock, vi hra icke till dem som draga sig undan, sig sjlva till
        frdrv; vi hra till dem som tro och s vinna sina sjlar.

011:001 Men tron r en fast tillfrsikt om det som man hoppas, en
        vertygelse om ting som man icke ser.
011:002 P grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesbrd.
011:003 Genom tron frst vi att vrlden har blivit fullbordad genom ett
        ord av Gud, s att det man ser icke har blivit till av ngot
        synligt.
011:004 Genom tron frambar Abel t Gud ett bttre offer n Kain, och
        genom den fick han det vittnesbrdet att han var rttfrdig, i
        det Gud sjlv gav vittnesbrd om hans offergvor; och genom tron
        talar han nnu, fastn han r dd.
011:005 Genom tron togs Enok bort, fr att han icke skulle se dden; och
        man sg honom icke mer, ty Gud tog honom bort.  Frrn han togs
        bort, fick han nmligen det vittnesbrdet att han hade tckts
        Gud;
011:006 men utan tro r det omjligt att tckas Gud.  Ty den som vill
        komma till Gud mste tro att han r till, och att han lnar dem
        som ska honom.
011:007 Genom tron var det som Noa, sedan han hade ftt uppenbarelse om
        ngot som man nnu icke sg, i from frtrstan byggde en ark fr
        att rdda sitt hus; och genom den blev han vrlden till dom och
        fick till arvedel den rttfrdighet som hr tron till.
011:008 Genom tron var Abraham lydig, nr han blev kallad, och han drog
        s ut till det land som han skulle f till arvedel; han drog ut,
        fastn han icke visste vart han skulle komma.
011:009 Genom tron bosatte han sig ssom frmling i det utlovade landet,
        likasom i ett frmmande land, och bodde i tlt med Isak och
        Jakob, som voro hans medarvingar till samma lfte.
011:010 Ty han vntade p staden med de fasta grundvalarna, vars
        byggmstare och skapare r Gud.
011:011 Genom tron fick jmvl Sara, fastn verrig, kraft att bliva
        stammoder fr en avkomma, i det hon hll den fr trovrdig, som
        hade givit lftet.
011:012 Drfr fddes ock av en och samme man, en som var s gott som
        dd, avkomlingar s talrika som stjrnorna p himmelen och som
        sanden p havets strand, som man icke kan rkna.
011:013 I tron dogo alla dessa, innan de nnu hade ftt vad utlovat var;
        de hade allenast sett det i fjrran och hade hlsat det och
        beknt sig vara gster och frmlingar p jorden.
011:014 De som s tala giva ju drmed till knna att de ska efter ett
        fdernesland.
011:015 Och om de hade menat det land som de hade gtt ut ifrn, s hade
        de haft tillflle att vnda tillbaka dit.
011:016 Men nu stod deras hg till ett bttre, nmligen det
        himmelska.  Drfr blyges icke Gud fr att kallas deras Gud; ty
        han har berett t dem en stad.
011:017 Genom tron var det som Abraham frambar Isak ssom offer, nr han
        blev satt p prov; ja, sin ende son frambar han ssom offer, han
        som hade mottagit lftena,
011:018 han till vilken det hade blivit sagt: Genom Isak r det som sd
        skall uppkallas efter dig.
011:019 Ty han tnkte p att Gud var mktig att till och med uppvcka
        frn de dda; frn de dda fick han honom ock tillbaka,
        liknelsevis talat.
011:020 Genom tron gav jmvl Isak sin vlsignelse t Jakob och Esau fr
        kommande tider.
011:021 Genom tron vlsignade den dende Jakob Josefs bda sner och
        tillbad, lutad mot ndan av sin stav.
011:022 Genom tron talade Josef, nr han lg fr dden, om Israels barns
        uttg och gav befallning om vad som skulle gras med hans ben.
011:023 Genom tron blev Moses vid sin fdelse dold av sina frldrar och
        hlls av dem gmd i tre mnader, eftersom de sgo att det var
        ett vackert barn; och de lto icke frskrcka sig av konungens
        pbud.
011:024 Genom tron frsmdde Moses, sedan han hade blivit stor, att
        kallas Faraos dotterson.
011:025 Han ville hellre utst lidande med Guds folk n fr en kort tid
        leva i syndig njutning;
011:026 han hll nmligen Kristi smlek fr en strre rikedom n
        Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad p lnen.
011:027 Genom tron vergav han Egypten, utan att lta frskrcka sig av
        konungens vrede; ty drigenom att han likasom sg den Osynlige
        kunde han hrda ut.
011:028 Genom tron har han ock frordnat om psken och
        blodbestrykningen, p det att Frdrvaren, som frgjorde allt
        frstftt, icke skulle komma vid dem.
011:029 Genom tron drogo de fram genom Rda havet likasom p torra
        landet; men nr egyptierna frskte g samma vg, drnktes de.
011:030 Genom tron fllo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade gtt
        runt omkring dem.
011:031 Genom tron undgick skkan Rahab att frgs tillsammans med de
        ohrsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna ssom vnner.
011:032 Och vad skall jag nu vidare sga?  Tiden bleve mig ju fr kort,
        ifall jag skulle frtlja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om
        David och Samuel och profeterna,
011:033 om dessa som genom tron besegrade konungariken, vade
        rttfrdighet, fingo lften uppfyllda, tillstoppade lejons gap,
011:034 dmpade eldens kraft, undkommo svrdets egg, blevo starka frn
        att hava varit svaga, blevo vldiga i krig och drevo frmmande
        hrar p flykten.
011:035 Kvinnor funnos som fingo igen sina dda genom deras
        uppstndelse.  Andra lto sig lggas p strckbnk och ville icke
        taga emot ngon befrielse, i hopp om en s mycket bttre
        uppstndelse.
011:036 Andra ter underkastade sig begabberi och gisselslag, drtill
        ock bojor och fngelse;
011:037 de blevo stenade, marterade, sndersgade, ddade med svrd.  De
        gingo omkring hljda i frskinn och gethudar, ndstllda,
        misshandlade, plgade,
011:038 dessa mnniskor som vrlden icke var vrdig att hysa; de irrade
        omkring i knar och bergstrakter och levde i hlor och
        jordkulor.
011:039 Och fastn alla dessa genom tron hava ftt sitt vittnesbrd,
        undfingo de nd icke vad utlovat var;
011:040 ty Gud hade t oss utsett ngot bttre, p det att de icke oss
        frutan skulle bliva fullkomnade.

012:001 Allts, d vi nu hava omkring oss en s stor hop av vittnen, m
        ock vi lgga av allt som r oss till hinder, och srskilt
        synden, som s hrt omsnrjer oss, och med uthllighet lpa
        framt i den tvlingskamp som r oss frelagd.
012:002 Och m vi drvid se p Jesus, trons hvding och fullkomnare, p
        honom, som i stllet fr att taga den gldje som lg framfr
        honom, utstod korsets lidande och aktade smleken fr intet, och
        som nu sitter p hgra sidan om Guds tron.
012:003 Ja, p honom, som har utsttt s mycken gensgelse av syndare,
        p honom mn I tnka, s att I icke trttnen och uppgivens i
        edra sjlar.
012:004 nnu haven I icke sttt emot nda till blods, i eder kamp mot
        synden.
012:005 Och I haven alldeles frgtit den frmaningens rst som talar
        med eder, ssom man talar med sner: Min son, frkasta icke
        Herrens aga, och giv dig icke ver, nr du tuktas av honom.
012:006 Ty den Herren lskar, den agar han, och han straffar med riset
        var son som han har kr.
012:007 Det r till eder fostran som I fn utst lidande; Gud handlar
        med eder ssom med sner.  Ty var finnes den son som icke bliver
        agad av sin fader?
012:008 Om I lmnadens utan aga, medan alla andra finge sin del drav,
        s voren I okta sner och icke kta.
012:009 Vidare: vi hava haft kttsliga fder, som agade oss, och vi
        visade frsyn fr dem; skola vi d icke mycket mer vara
        underdniga andarnas Fader, s att vi f leva?
012:010 De frra agade oss ju fr en kort tid, ssom det syntes dem
        gott, men denne agar oss fr vrt verkliga gagn, fr att vi
        skola f del av hans helighet.
012:011 Vl synes alla aga fr tillfllet vara icke till gldje, utan
        till sorg; men eftert br den, fr dem som hava blivit fostrade
        drmed, en fridsfrukt som r rttfrdighet.
012:012 Allts: strken maktlsa hnder och vacklande knn,
012:013 och gren rta stigar fr edra ftter, s att den fot som
        haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.
012:014 Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse
        fr ingen se Herren.
012:015 Och sen till, att ingen gr miste om Guds nd, och att ingen
        giftig rot skjuter skott och bliver till frdrv, s att
        menigheten drigenom bliver besmittad;
012:016 sen till, att ingen r en otuktig mnniska eller ohelig ssom
        Esau, han som fr en enda matrtt slde sin frstfdslortt.
012:017 I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, nr han p grund
        av arvsrtt ville f vlsignelsen; han kunde nmligen icke vinna
        ngon ndring, fastn han med trar skte drefter.
012:018 Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga p, ett
        som brann i eld, icke till tcken och mrker och storm,
012:019 icke till basunljud och till en rst som talade s, att de
        som hrde den bdo att intet ytterligare skulle talas till dem.
012:020 Ty de kunde icke hrda ut med det pbud som gavs dem: Ocks om
        det r ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.
012:021 Och s frskrcklig var den syn man sg, att Moses sade: Jag r
        frskrckt och bvar.
012:022 Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad,
        det himmelska Jerusalem, och till nglar i mngtusental,
012:023 till en hgtidsskara och frsamling av frstfdda sner som ro
        uppskrivna i himmelen, och till en domare som r allas Gud, och
        till fullkomnade rttfrdigas andar,
012:024 och till ett nytt frbunds medlare, Jesus, och till ett
        stnkelseblod som talar bttre n Abels blod.
012:025 Sen till, att I icke visen ifrn eder honom som talar.  Ty om
        dessa icke kunde undfly, nr de visade ifrn sig honom som hr
        p jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola d vi
        kunna det, om vi vnda oss ifrn honom som kungr sin vilja frn
        himmelen?
012:026 Hans rst kom d jorden att bva; men nu har han lovat och sagt:
        nnu en gng skall jag komma icke allenast jorden, utan ock
        himmelen att bva.
012:027 Dessa ord nnu en gng giva till knna att de ting, som kunna
        bva, skola, eftersom de ro skapade, bliva frvandlade, fr att
        de ting, som icke kunna bva, skola bliva bestndande.
012:028 Drfr, d vi nu skola undf ett rike som icke kan bva, s
        ltom oss vara tacksamma.  P det sttet tjna vi Gud, honom till
        behag, med helig fruktan och rddhga.
012:029 Ty vr Gud r en frtrande eld.

013:001 Frbliven fasta i broderlig krlek.
013:002 Frgten icke att bevisa gstvnlighet; ty genom gstvnlighet
        hava ngra, utan att veta det, ftt nglar till gster.
013:003 Tnken p dem som ro fngna, likasom voren I deras medfngar,
        och tnken p dem som utst misshandling, eftersom ocks I
        sjlva haven en kropp.
013:004 ktenskapet m hllas i ra bland alla, och kta sng bevaras
        obesmittad; ty otuktiga mnniskor och ktenskapsbrytare skall
        Gud dma.
013:005 Varen i eder handel och vandel fria ifrn penningbegr; lten
        eder nja med vad I haven.  Ty han har sjlv sagt: Jag skall
        icke lmna dig eller vergiva dig.
013:006 Allts kunna vi dristigt sga: Herren r min hjlpare, jag
        skall icke frukta; vad kunna mnniskor gra mig?
013:007 Tnken p edra lrare, som hava talat Guds ord till eder; sen
        huru de slutade sin levnad, och efterfljen deras tro.
013:008 Jesus Kristus r densamme i gr och i dag, s ock i evighet.
013:009 Lten eder icke vilsefras av allahanda frmmande lror.  Ty det
        r gott att bliva styrkt i sitt hjrta genom nd och icke genom
        offermltider; de som hava befattat sig med sdant hava icke
        haft ngot gagn drav.
013:010 Vi hava ett altare, frn vilket de som gra tjnst vid
        tabernaklet icke hava rtt att f ngot att ta.
013:011 Det r ju s, att kropparna av de djur, vilkas blod
        versteprsten br in i det allraheligaste till frsoning fr
        synd, brnnas upp utanfr lgret.
013:012 Drfr var det ock utanfr stadsporten som Jesus utstod sitt
        lidande, fr att han genom sitt eget blod skulle helga folket.
013:013 Ltom oss allts g ut till honom utanfr lgret och bra hans
        smlek.
013:014 Ty vi hava hr ingen varaktig stad, utan ska efter den
        tillkommande staden.
013:015 S ltom oss d genom honom alltid till Gud frambra ett lovets
        offer, det r en frukt ifrn lppar som prisa hans namn.
013:016 Men frgten icke att gra gott och dela med eder, ty sdana
        offer har Gud behag till.
013:017 Varen edra lrare hrsamma, och bjen eder fr dem; ty de vaka
        ver edra sjlar, eftersom de skola avlgga rkenskap.  M de d
        kunna gra det med gldje, och icke med suckan, ty detta vore
        eder icke nyttigt.
013:018 Bedjen fr oss; ty vi tro oss hava ett gott samvete, eftersom vi
        ska att i alla stycken fra en god vandel.
013:019 Och jag uppmanar eder att gra detta, s mycket mer som jag
        hoppas att drigenom dess snarare bliva tergiven t eder.
013:020 Men fridens Gud, som frn de dda har terfrt vr Herre Jesus,
        vilken genom ett evigt frbunds blod r den store herden fr
        fren,
013:021 han fullkomne eder i allt vad gott r, s att I gren hans
        vilja; och han verke i oss vad som r vlbehagligt infr honom,
        genom Jesus Kristus.  Honom tillhr ran i evigheternas
        evigheter.  Amen.
013:022 Jag beder eder, mina brder: tagen icke illa upp dessa
        frmaningens ord; jag har ju ock skrivit till eder helt kort.
013:023 Veten att vr broder Timoteus har blivit lsgiven.  Om han snart
        kommer hit, vill jag tillsammans med honom beska eder.
013:024 Hlsen alla edra lrare och alla de heliga.  De italiska brderna
        hlsa eder.
013:025 Nd vare med eder alla.



Petrus' frsta brev


001:001 Petrus, Jesu Kristi apostel, hlsar de utvalda frmlingar som bo
        kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, provinsen Asien
        och Bitynien,
001:002 utvalda enligt Guds, Faderns, frsyn, i helgelse i Anden, till
        lydnad och till bestnkelse med Jesu Kristi blod.  Nd och frid
        frke sig hos eder.

001:003 Lovad vare vr Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin
        stora barmhrtighet har genom Jesu Kristi uppstndelse frn de
        dda ftt oss p nytt till ett levande hopp,
001:004 till ett ofrgngligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i
        himmelen r frvarat t eder,
001:005 I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en frlsning
        som r beredd fr att uppenbaras i den yttersta tiden.
001:006 Drfr mn I frjda eder, om I ock nu en liten tid, dr s mste
        ske, liden bedrvelse under allahanda prvningar,
001:007 fr att, om eder tro hller provet--vilket r mycket mer vrt
        n guldet, som frgs, men som dock genom eld bliver beprvat--
        detta m befinnas lnda eder till pris, hrlighet och ra vid
        Jesu Kristi uppenbarelse.
001:008 Honom lsken I utan att hava sett honom; och fastn I nnu icke
        sen honom, tron I dock p honom och frjden eder ver honom med
        outsglig och hrlig gldje,
001:009 d I nu ren p vg att vinna det som r mlet fr eder tro,
        nmligen edra sjlars frlsning.

001:010 Angende denna frlsning hava profeter ivrigt forskat och
        rannsakat, de som profeterade om den nd som skulle vederfaras
        eder.
001:011 De hava rannsakat fr att finna vilken och hurudan tid det var
        som Kristi Ande i dem hnvisade till, nr han frebdade de
        lidanden som skulle vederfaras Kristus, och den hrlighet som
        drefter skulle flja.
001:012 Och det blev uppenbarat fr dem att det icke var sig sjlva,
        utan eder, som de tjnade hrmed.  Om samma ting har nu en
        frkunnelse kommit till eder genom de mn som i helig ande,
        nedsnd frn himmelen, hava fr eder predikat evangelium; och i
        de tingen stunda jmvl nglar att skda in.

001:013 Omgjorden drfr edert sinnes lnder och varen nyktra; och
        stten med full tillit edert hopp till den nd som bjudes eder i
        och med Jesu Kristi uppenbarelse.
001:014 D I nu haven kommit till lydnad, s fljen icke de begrelser
        som I frut, under eder okunnighets tid, levden i,
001:015 utan bliven heliga i all eder vandel, ssom han som har kallat
        eder r helig.
001:016 Det r ju skrivet: I skolen vara heliga, ty jag r helig.
001:017 Och om I ssom Fader kallen honom som utan anseende till
        personen dmer var och en efter hans grningar, s vandren ock i
        fruktan under denna edert frmlingsskaps tid.
001:018 I veten ju att det icke r med frgngliga ting, med silver
        eller guld, som I haven blivit lskpta frn den vandel I
        frden i ffnglighet, efter fdernas stt,
001:019 utan med Kristi dyra blod, ssom med blodet av ett felfritt lamm
        utan flck.
001:020 S var frutsett om honom fre vrldens begynnelse; men frst nu
        i de yttersta tiderna har han blivit uppenbarad fr eder skull,
001:021 I som genom honom tron p Gud, vilken uppvckte honom frn de
        dda och gav honom hrlighet, s att eder tro nu ock kan vara
        ett hopp till Gud.

001:022 Renen edra sjlar, i lydnad fr sanningen, till oskrymtad
        broderlig krlek, och lsken varandra av hjrtat med uthllig
        krlek,
001:023 I som ren fdda p nytt, icke av ngon frgnglig sd, utan av
        en ofrgnglig: genom Guds levande ord, som frbliver.
001:024   Ty
          allt ktt r ssom grs
          och all dess hrlighet ssom grsets blomster;
          grset torkar bort,
          och blomstret faller av,
001:025   men Herrens ord
          frbliver evinnerligen.

        Och det r detta ord som har blivit frkunnat fr eder ssom ett
        glatt budskap.

002:001 S lggen d bort all ondska och allt svek s ock skrymteri och
        avund och allt frtal.
002:002 Och d I nu ren nyfdda barn, s lngten efter att f den
        andliga ofrfalskade mjlken, p det att I genom den mn vxa
        upp till frlsning,
002:003 om I annars haven smakat att Herren r god.
002:004 Och kommen till honom, den levande stenen, som vl av mnniskor
        r frkastad, men infr Gud r utvald och dyrbar;
002:005 och lten eder sjlva ssom levande stenar uppbyggas till ett
        andligt hus, s att I bliven ett heligt prsterskap, som skall
        frambra andliga offer, vilka genom Jesus Kristus ro
        vlbehagliga fr Gud.
002:006 Det heter nmligen p ett stlle i skriften:

          Se, jag lgger i Sion
          en utvald, dyrbar hrnsten,
          och den som tror p den
          skall icke komma p skam.

002:007 Fr eder, I som tron, r stenen allts dyrbar, men fr sdana
        som icke tro har den sten som byggningsmnnen frkastade blivit
        en hrnsten,
002:008 som r en sttesten och en klippa till fall.  Eftersom de icke
        hrsamma ordet, stta de sig; s var det ock bestmt om dem.
002:009 I ter ren ett utvalt slkte, ett konungsligt prsterskap, ett
        heligt folk, ett egendomsfolk, fr att I skolen frkunna hans
        hrliga grningar, hans som har kallat eder frn mrkret till
        sitt underbara ljus.
002:010 I som frut icke voren ett folk, men nu ren ett Guds folk,
        I som icke haden ftt ngon barmhrtighet, men nu haven ftt
        barmhrtighet.

002:011 Mina lskade, jag frmanar eder ssom gster och frmlingar
        att taga eder till vara fr de kttsliga begrelserna, vilka
        fra krig mot sjlen.
002:012 Och fren en god vandel bland hedningarna, p det att dessa, om
        de i ngon sak frtala eder ssom illgrningsmn, nu i stllet,
        nr de skda edra goda grningar, m fr dessas skull prisa Gud
        p den dag d han sker dem.

002:013 Varen underdniga all mnsklig ordning fr Herrens skull, vare
        sig det r konungen, ssom den verste hrskaren,
002:014 eller det r landshvdingarna, som ju ro snda av honom fr att
        straffa dem som gra vad ont r och fr att prisa dem som gra
        vad gott r.
002:015 Ty s r Guds vilja, att I med goda grningar skolen stoppa
        munnen till p ofrstndiga och fkunniga mnniskor.
002:016 I ren ju fria, dock icke som om I haden friheten fr att drmed
        verskyla ondskan, utan ssom Guds tjnare.
002:017 Bevisen var man ra, lsken brderna, frukten Gud, ren
        konungen.

002:018 I tjnare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke
        allenast de goda och milda, utan ocks de obilliga.
002:019 Ty det r vlbehagligt fr Gud, om ngon, med honom fr gonen,
        tligt uthrdar sina vedervrdigheter, nr han fr lida
        ofrskylt.
002:020 Ty vad bermligt r dri att I bevisen tlamod, nr I fr edra
        synders skull fn uppbra hugg och slag?  Men om I bevisen
        tlamod, nr I fn lida fr goda grningars skull, d r detta
        vlbehaglig fr Gud.
002:021 Ty drtill ren I kallade, d ju Kristus sjlv led fr eder och
        efterlmnade t eder en frebild, p det att I skullen flja
        honom och vandra i hans fotspr.

002:022 Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.
002:023 Nr han blev smdad, smdade han icke igen, och nr han led,
        hotade han icke, utan verlmnade sin sak t honom som dmer
        rttvist.
002:024 Och vra synder bar han i sin kropp upp p korsets tr, fr
        att vi skulle d bort ifrn synderna och leva fr
        rttfrdigheten; och genom hans sr haven I blivit helade.
002:025 Ty I gingen vilse ssom fr, men nu haven I vnt om till edra
        sjlars herde och vrdare.

003:001 Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra mn, fr att ocks
        de mn, som till ventyrs icke hrsamma ordet; m genom sina
        hustrurs vandel bliva vunna utan ord,
003:002 nr de skda den rena vandel som I fren i fruktan.
003:003 Eder prydnad vare icke den utvrtes prydnaden, den som bestr i
        hrfltningar och phngda gyllene smycken eller i eder
        kldedrkt.
003:004 Den vare fastmer hjrtats frdolda mnniska, smyckad med den
        saktmodiga och stilla andens ofrgngliga vsende; ty detta r
        dyrbart infr Gud.
003:005 P sdant stt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de
        som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina mn.
003:006 S var Sara lydig mot Abraham och kallade honom herre; och
        hennes barn haven I blivit, om I gren vad gott r, och icke
        lten eder frskrckas av ngot.

003:007 Sammalunda skolen I ock, I mn, p frstndigt stt leva
        tillsammans med edra hustrur, d ju hustrun r det svagare
        krlet; och eftersom de ro edra medarvingar till livets nd,
        skolen I bevisa dem all ra, p det att edra bner icke m bliva
        frhindrade.

003:008 Varen slutligen alla endrktiga, medlidsamma, krleksfulla mot
        brderna, barmhrtiga, dmjuka.
003:009 Vedergllen icke ont med ont, icke smdelse med smdelse, utan
        tvrtom vlsignen; drtill ren I ju ock kallade, att I skolen
        f vlsignelse till arvedel.
003:010 Ty
          den som vill lska livet
          och se goda dagar,
          han avhlle sin tunga frn det som r ont
          och sina lppar frn att tala svek;
003:011   han vnde sig bort ifrn det som
          r ont, och gre vad gott r,
          han ske friden, och trakte drefter
003:012   Ty Herrens gon ro vnda till de rttfrdiga,
          och hans ron till deras bn.
          Men Herrens ansikte r emot dem som gra det onda.

003:013 Och vem r den som kan gra eder ngot ont, om I nitlsken fr
        det som r gott?
003:014 Skullen I n f lida fr rttfrdighets skull, s ren I dock
        saliga.  Hysen ingen fruktan fr dem, och lten eder icke
        frskrckas;
003:015 nej, Herren, Kristus, skolen I hlla helig i edra hjrtan.  Och
        I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begr
        skl fr det hopp som r i eder, dock med saktmod och i fruktan
003:016 och med ett gott samvete, s att de som smda eder goda vandel i
        Kristus komma p skam, i frga om det som de frtala eder fr.
003:017 Ty det r bttre att lida fr goda grningar, om s skulle vara
        Guds vilja, n att lida fr onda.

003:018 Kristus sjlv led ju en gng dden fr synder; rttfrdig led
        han fr orttfrdiga, p det att han skulle fra oss till
        Gud.  Ja, han blev ddad till kttet, men till anden blev han
        gjord levande.
003:019 I anden gick han gick han ock stad och predikade fr de andar
        som hllos i fngelse,
003:020 fr sdana som fordom voro ohrsamma, nr Guds lngmodighet gav
        dem anstnd i Noas tid, d nr en ark byggdes, i vilken ngra f
        --allenast tta personer--blevo frlsta genom vatten.
003:021 Efter denna frebild bliven nu och I frlsta genom vatten--
        nmligen genom ett dop som icke betyder att man avtvr kroppslig
        orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete--
        i kraft av Jesu Kristi uppstndelse,
003:022 hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter p Guds
        hgra sida, sedan nglar och vldige och makter i andevrlden
        hava blivit honom underlagda.

004:001 D nu Kristus har lidit till kttet, s vpnen ock I eder med
        samma sinne; ty den som har lidit till kttet har icke lngre
        ngot att skaffa med synd.
004:002 Och leven sedan, under den tid som terstr eder hr i kttet,
        icke mer efter mnniskors onda begrelser, utan efter Guds
        vilja.
004:003 Ty det r nog, att I under den framfarna tiden haven gjort
        hedningarnas vilja och levat i lsaktighet och onda begrelser,
        i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig
        avgudadyrkan,
004:004 varfr de ock frundra sig och smda eder, d I nu icke lpen
        med till samma liderlighetens pl.
004:005 Men de skola gra rkenskap infr honom som r redo att dma
        levande och dda.
004:006 Ty att evangelium blev frkunnat jmvl fr dda, det skedde, fr
        att dessa, om de n till kttet blevo dmda, ssom alla mnniskor
        dmas, likvl till anden skulle f leva, s som Gud lever

004:007 Men nden p allting r nu nra.  Varen allts besinningsfulla
        och nyktra, s att I kunnen bedja.
004:008 Och varen framfr allt uthlliga i eder krlek till varandra, ty
        krleken verskyler en myckenhet av synder.
004:009 Varen gstvnliga mot varandra utan knot,
004:010 och tjnen varandra, var och en med den ndegva han har
        undftt, ssom goda frvaltare av Guds mngfaldiga nd.
004:011 Om ngon talar, s vare hans tal i enlighet med Guds ord, om
        ngon har en tjnst, s skte han den efter mttet av den kraft
        som Gud frlnar, s att Gud i allt bliver rad genom Jesus
        Kristus.  Honom tillhr ran och vldet i evigheternas evigheter,
        amen.

004:012 Mina lskade, frundren eder icke ver den luttringseld som r
        tnd bland eder, och som I till eder prvning msten genomg,
        och menen icke att drmed ngot frunderligt vederfares eder;
004:013 utan ju mer I fn dela Kristi lidanden, dess mer mn I gldja
        eder, fr att I ock mn kunna gldjas och frjda eder vid hans
        hrlighets uppenbarelse.
004:014 Saliga ren I, om I fr Kristi namns skull bliven smdade, ty
        hrlighetens Ande, Guds Ande, vilar d ver eder.
004:015 Det m nmligen icke ske, att ngon av eder fr lida ssom
        drpare eller tjuv eller illgrningsman, eller drfr att han
        blandar sig i vad honom icke vidkommer.
004:016 Men om ngon fr lida fr att han r en kristen, d m han icke
        blygas, utan prisa Gud fr detta namns skull.

004:017 Ty tiden r inne att domen skall begynna, och det p Guds hus;
        men om begynnelsen sker med oss, vad bliver d nden fr dem som
        icke hrsamma Guds evangelium?
004:018 Och om den rttfrdige med knapp nd bliver frlst, huru skall
        det d g den ogudaktige och syndaren?
004:019 Allts, de som efter Guds vilja f lida, de m anbefalla sina
        sjlar t sin trofaste Skapare, allt under det att de gra vad
        gott r.

005:001 Till de ldste bland eder stller jag nu denna frmaning, jag
        som sjlv r en av de ldste och en som vittnar om Kristi
        lidanden, och som jmvl har del i den hrlighet som kommer att
        uppenbaras:
005:002 Varen herdar fr Guds hjord, som I haven i eder vrd, varen det
        icke av tvng, utan av fri vilja, icke fr slem vinnings skull,
        utan med villigt hjrta.
005:003 Upptrden icke ssom herrar ver edra frsamlingar, utan bliven
        fredmen fr hjorden.
005:004 D skolen I, nr verherden uppenbaras, undf hrlighetens
        ofrvissneliga segerkrans.

005:005 S skolen I ock, I yngre,  eder sida underordna eder de
        ldre.  Iklden eder alla, i umgngelsen med varandra,
        dmjukheten ssom en tjnardrkt.  Ty
          Gud str emot de hgmodiga,
          men de dmjuka giver han nd.

005:006 dmjuken eder allts under Guds mktiga hand, fr att han m
        upphja eder i sinom tid.
005:007 Och kasten alla edra bekymmer p honom, ty han har omsorg om
        eder.

005:008 Varen nyktra och vaken.  Eder vedersakare, djvulen, gr omkring
        ssom ett rytande lejon och sker vem han m uppsluka.
005:009 Stn honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidanden
        vederfaras edra brder hr i vrlden.

005:010 Men all nds Gud, som har kallat eder till sin eviga hrlighet i
        Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna,
        stdja, styrka och stadfsta eder.
005:011 Honom tillhr vldet i evigheternas evigheter.  Amen.

005:012 Genom Silvanus, eder trogne broder--fr en sdan hller jag
        honom nmligen--har jag nu i korthet skrivit detta, fr att
        frmana eder, och fr att betyga att den nd I stn i r Guds
        rtta nd.
005:013 Frsamlingen i Babylon, utvald likasom eder frsamling, hlsar
        eder.  S gr ock min son Markus.
005:014 Hlsen varandra med en krlekens kyss.

        Frid vare med eder alla som ren i Kristus.



Petrus' andra brev


001:001 Simon Petrus, Jesu Kristi tjnare och apostel, hlsar dem som i
        och genom vr Guds och Frlsarens, Jesu Kristi, rttfrdighet
        hava ftt sig beskrd en lika dyrbar tro som vi.
001:002 Nd och frid frke sig hos eder, i kunskap om Gud och vr Herre
        Jesus Kristus.

001:003 Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga
        makt sknkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss
        medelst sin hrlighet och underkraft.
001:004 Genom dem har han ock sknkt oss sina dyrbara och mycket stora
        lften, fr att I skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga av
        gudomlig natur och undkomma den frgngelse som i fljd av den
        onda begrelsen rder i vrlden.

001:005 Vinnlggen eder just drfr p allt stt om att i eder tro
        bevisa dygd, i dygden kunskap,
001:006 i kunskapen terhllsamhet, i terhllsamheten stndaktighet, i
        stndaktigheten gudsfruktan,
001:007 i gudsfruktan broderlig krlek, i den broderliga krleken
        allmnnelig krlek.
001:008 Ty om detta finnes hos eder och mer och mer frkas, s
        tillstdjer det eder icke att vara overksamma eller utan frukt i
        frga om kunskapen om vr Herre Jesus Kristus.
001:009 Den ter som icke har detta, han r blind och kan icke se; han
        har frgtit att han har blivit renad frn sina frra synder,
001:010 Vinnlggen eder drfr, mina brder, s mycket mer om att gra
        eder kallelse och utkorelse fast.  Ty om I det gren, skolen I
        aldrig ngonsin komma p fall.
001:011 S skall intrdet i vr Herres och Frlsares, Jesu Kristi, eviga
        rike frlnas eder i rikligt mtt.

001:012 Drfr kommer jag alltid att pminna eder om detta, fastn I
        visserligen redan knnen det och ren befsta i den sanning som
        har kommit till eder.
001:013 Och jag hller det fr rtt och tillbrligt, att s lnge jag
        nnu r i denna kroppshydda, genom mina pminnelser vcka
        eder.
001:014 Ty jag vet att jag snart skall lmna min kroppshydda; detta har
        vr Herre Jesus Kristus givit till knna fr mig.
001:015 Men jag vill hrmed srja fr, att I ocks efter min bortgng
        stdse kunnen draga eder detta till minnes.

001:016 Ty det var icke ngra slugt uttnkta fabler vi fljde, nr vi
        kungjorde fr eder vr Herres, Jesu Kristi, makt och hans
        tillkommelse utan vi hade sjlva skdat hans hrlighet.
001:017 Ty han fick ifrn Gud, fadern, ra och pris, nr frn det hgsta
        Majesttet en rst kom till honom och sade: Denne r min
        lskade Son, i vilken jag har funnit behag.
001:018 Den rsten hrde vi sjlva komma frn himmelen, nr vi voro med
        honom p det heliga berget.

001:019 S mycket fastare str nu ocks fr oss det profetiska ordet;
        och I gren vl, om I akten drp, ssom p ett ljus som lyser i
        en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjrnan
        gr upp i edra hjrtan.
001:020 Men det mn I framfr allt veta, att ingen profetia i ngot
        skriftens ord kan av ngon mnniskas egen kraft utlggas.
001:021 Ty ingen profetia har ngonsin framkommit av en mnniskas vilja,
        utan drigenom att mnniskor, drivna av den helige Ande, talade
        vad som gavs dem frn Gud.

002:001 Men ocks falska profeter uppstodo bland folket, likasom jmvl
        bland eder falska lrare skola komma att finnas, vilka p
        smygvgar skola infra frdrvliga partimeningar och draga ver
        sig sjlva pltsligt frdrv, i det att de till och med frneka
        den Herre som har kpt dem.
002:002 De skola f mnga efterfljare i sin lsaktighet, och fr deras
        skull skall sanningens vg bliva smdad.
002:003 I sin girighet skola de ock med bedrgliga ord bereda sig
        vinning av eder.  Men sedan lnge r deras dom i annalkande, den
        drjer icke, och deras frdrv sover icke.

002:004 Ty Gud skonade ju icke de nglar som syndade, utan strtade dem
        ned i avgrunden och verlmnade dem t mrkrets hlor, fr att
        dr frvaras till domen.
002:005 Ej heller skonade han den forntida vrlden, om han ock, nr han
        lt floden komma ver de ogudaktigas vrld, bevarade Noa ssom
        rttfrdighetens frkunnare, jmte sju andra.
002:006 Och stderna Sodom och Gomorra lade han i aska och dmde dem
        till att omstrtas; han gjorde dem s till ett varnande exempel
        fr kommande tiders ogudaktiga mnniskor.
002:007 Men han frlste den rttfrdige Lot, som svrt pinades av de
        gudlsa mnniskornas lsaktiga vandel.
002:008 Ty genom de ogrningar som han, den rttfrdige mannen, mste se
        och hra, dr han bodde ibland dem, plgades han dag efter dag i
        sin rttfrdiga sjl.

002:009 S frstr Herren att frlsa de gudfruktiga ur prvningen, men
        ock att under straff frvara de orttfrdiga till domens dag.
002:010 Och detta gr han frst och frmst med dem som i oren begrelse
        st efter kttslig lust och frakta andevrldens herrar.

        I sitt trots och sin sjlvgodhet bva dessa mnniskor icke fr
        att smda andevrldens hrlige,
002:011 under det att nglar som st nnu hgre i starkhet och makt icke
        om dem uttala ngon smdande dom infr Herren.
002:012 Men p samma stt som oskliga djur frgs, varelser som av
        naturen ro fdda till att fngas och frgs, p samma stt
        skola ock dessa frgs, eftersom de smda vad de icke knna
        till;
002:013 och de skola s bliva bedragna p den ln som de vilja vinna
        genom orttfrdighet.  De hava sin lust i krsligt leverne mitt
        p ljusa dagen.  De ro skamflckar och styggelser, dr de vid
        gstabuden, som de f hlla med eder, frossa i sina njutningar.
002:014 Deras gon ro fulla av otuktigt begr och kunna icke f nog av
        synd.  De locka till sig obefsta sjlar.  De hava hjrtan vade i
        girighet.  Frbannade ro de.
002:015 De hava vergivit den raka vgen och kommit vilse genom att
        efterflja Balaam, Beors son, p hans vg.  Denne trdde ju att
        vinna ln genom orttfrdighet;
002:016 men han blev tillrttavisad fr sin vertrdelse: en stum
        arbetssninna begynte tala med mnniskorst och hindrade
        profeten i hans galenskap.

002:017 Dessa mnniskor ro kllor utan vatten, skyar som drivas av
        stormvinden, och det svarta mrkret r frvarat t dem.
002:018 Ty de tala stora ord som ro idel ffnglighet; och d de nu
        sjlva leva i kttsliga begrelser, locka de genom sin
        lsaktighet till sig mnniskor som med knapp nd rdda sig undan
        sdana som vandra i villfarelse.
002:019 De lova dem frihet, fastn de sjlva ro frgngelsens trlar;
        ty den som har ltit sig vervinnas av ngon, han har blivit
        dennes trl.
002:020 Och d de genom kunskapen om Herren och Frlsaren, Jesus
        Kristus, hava undkommit vrldens besmittelser, men sedan ter
        lta sig insnrjas och vervinnas av dem, s har det sista fr
        dem blivit vrre n det frsta.
002:021 Ty det hade varit bttre fr dem att icke hava lrt knna
        rttfrdighetens vg, n att nu, sedan de hava lrt knna den,
        vnda tillbaka, bort ifrn det heliga bud som har blivit dem
        meddelat.
002:022 Det har gtt med dem ssom det riktigt heter i ordsprket: En
        hund vnder ter till sina spyor, och: Ett tvaget svin vltrar
        sig ter i smutsen.

003:001 Detta r nu redan det andra brevet som jag skriver till eder,
        mina lskade; och i bda har jag genom mina pminnelser velat
        uppvcka edert rena sinne,
003:002 s att I kommen ihg vad som har blivit frutsagt av de heliga
        profeterna, s ock det bud som av edra apostlar har blivit eder
        givet frn Herren och Frlsaren.

003:003 Och det mn I framfr allt veta, att i de yttersta dagarna
        bespottare skola komma med bespottande ord, mnniskor som vandra
        efter sina egna begrelser.
003:004 De skola sga: Huru gr det med lftet om hans tillkommelse?
        Frn den dag d vra fder avsomnade har ju allt frblivit sig
        likt, nda ifrn vrldens begynnelse.
003:005 Ty nr de vilja pst detta, frgta de att i kraft av Guds ord
        himlar funnos till frn urldrig tid, s ock en jord som hade
        kommit till av vatten och genom vatten;
003:006 och genom versvmning av vatten frn dem frgicks ocks den
        vrld som d fanns.
003:007 Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av
        samma ord blivit sparade t eld, och de frvaras nu till domens
        dag, d de ogudaktiga mnniskorna skola frgs.

003:008 Men ett vare icke frdolt fr eder, mina lskade, detta, att en
        dag r fr Herren ssom tusen r, och tusen r ssom en dag.
003:009 Herren frdrjer icke uppfyllelsen av sitt lfte, ssom somliga
        mena att han frdrjer sig.  Men han r lngmodig mot eder,
        eftersom han icke vill att ngon skall frgs, utan att alla
        skola vnda sig till bttring.

003:010 Men Herrens dag skall komma ssom en tjuv, och d skola himlarna
        med dnande hast frgs, och himlakropparna upplsas av hetta,
        och jorden och de verk som ro drp brnnas upp.
003:011 Eftersom nu allt detta slunda gr till sin upplsning, hurudana
        bren icke I d vara i helig vandel och gudsfruktan,
003:012 medan I frbiden och pskynden Guds dags tillkommelse, varigenom
        himlar skola upplsas av eld, och himlakroppar smlta av hetta!
003:013 Men nya himlar och en ny jord, dr rttfrdighet bor, frbida
        vi efter hans lfte.

003:014 Drfr, mina lskade, eftersom I frbiden detta, skolen I med
        all flit srja fr, att I mn fr honom befinnas vara
        obeflckade och ostraffliga, i frid.
003:015 Och I skolen hlla fre, att vr Herres lngmodighet lnder till
        frlsning; ssom ock vr lskade broder Paulus har skrivit till
        eder efter den vishet som har blivit honom given.
003:016 S gr han i alla sina brev, nr han i dem talar om sdant,
        fastn visserligen i dem finnes ett och annat som r svrt att
        frst, och som okunniga och obefsta mnniskor vrngt uttyda,
        ssom de ock gra med de vriga skrifterna, sig sjlva till
        frdrv.

003:017 D I nu sledes, mina lskade, haven ftt veta detta i frvg,
        s tagen eder till vara fr att bliva indragna i de gudlsas
        villfarelse och drigenom frlora edert fste.
003:018 Vxen i stllet till i nd och i kunskap om vr Herre och
        Frlsare, Jesus Kristus.  Honom tillhr ran, nu och till
        evighetens dag.  Amen.



Johannes' frsta brev


001:001 Det som var frn begynnelsen, det vi hava hrt, det vi med egna
        gon hava sett, det vi skdade och med egna hnder togo p, det
        frkunna vi: om livets Ord tala vi.
001:002 Ty livet uppenbarades, och vi hava sett det; och vi vittna drom
        och frkunna fr eder livet, det eviga, som var hos Fadern och
        uppenbarades fr oss.
001:003 Ja, det vi hava sett och hrt, det frkunna vi ock fr eder, p
        det att ocks I mn hava gemenskap med oss; och vi hava vr
        gemenskap med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus.
001:004 Och vi skriva nu detta, fr att vr gldje skall bliva
        fullkomlig.

001:005 Och detta r det budskap som vi hava hrt frn honom, och som vi
        frkunna fr eder, att Gud r ljus, och att intet mrker finnes
        i honom.
001:006 Om vi sga oss hava gemenskap med honom, och vi vandra i
        mrkret, s ljuga vi och gra icke sanningen.
001:007 Men om vi vandra i ljuset, ssom han r i ljuset, s hava vi
        gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss frn
        all synd.
001:008 Om vi sga att vi icke hava ngon synd, s bedraga vi oss
        sjlva, och sanningen r icke i oss.
001:009 Om vi beknna vra synder, s r han trofast och rttfrdig, s
        att han frlter oss vra synder och renar oss frn all
        orttfrdighet.
001:010 Om vi sga att vi icke hava syndat, s gra vi honom till en
        ljugare, och hans ord r icke i oss.

002:001 Mina kra barn, detta skriver jag till eder, fr att I icke
        skolen synda.  Men om ngon syndar, s hava vi en fresprkare
        hos Fadern, Jesus Kristus, som r rttfrdig;
002:002 och han r frsoningen fr vra synder, ja, icke allenast fr
        vra, utan ock fr hela vrldens.

002:003 Drav veta vi att vi hava lrt knna honom, drav att vi hlla
        hans bud.
002:004 Den som sger sig hava lrt knna honom och icke hller hans
        bud, han r en lgnare och i honom r icke sanningen.
002:005 Men den som hller hans ord, i honom r frvisso Guds krlek
        fullkomnad.  Drav veta vi att vi ro i honom.
002:006 Den som sger sig frbliva i honom, han r ock pliktig att sjlv
        s vandra som Han vandrade.

002:007 Mina lskade, det r icke ett nytt bud jag skriver till eder,
        utan ett gammalt bud, som I haven haft frn begynnelsen.  Detta
        gamla bud r ordet som I haven ftt hra.
002:008 P samma gng r det dock ett nytt bud som jag skriver till
        eder.  Och detta r sant bde i frga om honom och i frga om
        eder; ty mrkret frgr, och det sanna ljuset lyser redan.
002:009 Den som sger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han r
        nnu alltjmt i mrkret.
002:010 Den som lskar sin broder, han frbliver i ljuset, och i honom
        r intet som lnder till fall.
002:011 Men den som hatar sin broder, han r i mrkret och vandrar i
        mrkret, och han vet icke vart han gr; ty mrkret har
        frblindat hans gon.

002:012 Jag skriver till eder, kra barn, ty synderna ro eder frltna
        fr hans namns skull.
002:013 Jag skriver till eder, I fder, ty I haven lrt knna honom som
        r frn begynnelsen.  Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I
        haven vervunnit den onde.

002:014 Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lrt knna
        Fadern.  Jag har skrivit till eder, I fder, ty I haven lrt
        knna honom som r frn begynnelsen.  Jag har skrivit till eder,
        I ynglingar, ty I ren starka, och Guds ord frbliver i eder,
        och I haven vervunnit den onde.

002:015 lsken icke vrlden, ej heller vad som r i vrlden.  Om ngon
        lskar vrlden, s r Faderns krlek icke i honom.
002:016 Ty allt som r i vrlden, kttets begrelse och gonens
        begrelse och hgfrd ver detta livets goda, det r icke av
        Fadern, utan av vrlden.
002:017 Och vrlden frgr och dess begrelse, men den som gr Guds
        vilja, han frbliver evinnerligen.

002:018 Mina barn, nu r den yttersta tiden.  I haven ju hrt att en
        antikrist skall komma, och redan hava mnga antikrister
        uppsttt; drav frst vi att den yttersta tiden r inne.
002:019 Frn oss hava de utgtt, men de hrde icke till oss, ty hade de
        hrt till oss, s hade de frblivit hos oss.  Men det skulle
        bliva uppenbart att icke alla hra till oss.

002:020 I ter haven mottagit smrjelse frn den Helige, och I haven all
        kunskap.
002:021 Jag har skrivit till eder, icke drfr att I icke knnen
        sanningen, utan drfr att I knnen den och veten att ingen lgn
        kommer av sanningen.
002:022 Vilken r Lgnaren, om icke den som frnekar att Jesus r
        Kristus?  Denne r Antikrist, denne som frnekar Fadern och
        Sonen.
002:023 Var och en som frnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den
        som beknner Sonen, han har ock Fadern.

002:024 I ter skolen lta det som I haven hrt frn begynnelsen
        frbliva i eder.  Om det som I haven hrt frn begynnelsen
        frbliver i eder s skolen ock I sjlva frbliva i Sonen och i
        Fadern.
002:025 Och detta r vad han sjlv har lovat oss: det eviga livet.

002:026 Detta har jag skrivit till eder med tanke p dem som ska
        frvilla eder.
002:027 Men vad eder angr, s frbliver i eder den smrjelse I haven
        undftt frn honom, och det behves icke att ngon undervisar
        eder; ty vad hans smrjelse lr eder om allting, det r sant och
        r icke lgn.  Frbliven allts i honom, ssom den har lrt
        eder.

002:028 Ja, kra barn, frbliven nu i honom, s att vi, nr han en gng
        uppenbaras, kunna frimodigt trda fram, och icke med skam ndgas
        g bort ifrn honom vid hans tillkommelse.

002:029 Om I veten att han r rttfrdig, s kunnen I frst att ocks
        var och en som gr vad rttfrdigt r, han r fdd av honom.

003:001 Se vilken krlek Fadern har bevisat oss drmed att vi f kallas
        Guds barn, vilket vi ock ro.  Drfr knner vrlden oss icke,
        eftersom den icke har lrt knna honom.
003:002 Mina lskade, vi ro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det
        r nnu icke uppenbart.  Men det veta vi, att nr han en gng
        uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty d skola vi f se
        honom sdan han r.
003:003 Och var och en som har detta hopp till honom, han renar sig,
        likasom Han r ren.

003:004 Var och en som gr synd, han vertrder ock lagen, ty synd r
        vertrdelse av lagen.
003:005 Och i veten att Han uppenbarades, fr att han skulle borttaga
        synderna; och synd finnes icke i honom.
003:006 Var och en som frbliver i honom, han syndar icke; var och en
        som syndar, han har icke sett honom och icke lrt knna honom.

003:007 Kra barn, lten ingen frvilla eder.  Den som gr vad
        rttfrdigt r, han r rttfrdig, likasom Han r rttfrdig.
003:008 Den som gr synd, han r av djvulen, ty djvulen har syndat
        frn begynnelsen.  Och just drfr uppenbarades Guds Son, att
        han skulle gra om intet djvulens grningar.

003:009 Var och en som r fdd av Gud, han gr icke synd, ty Guds sd
        frbliver i honom; han kan icke synda, eftersom han r fdd av
        Gud.
003:010 Drav r uppenbart vilka som ro Guds barn, och vilka som ro
        djvulens barn, drav att var och en som icke gr vad
        rttfrdigt r, han r icke av Gud, ej heller den som icke
        lskar sin broder.
003:011 Ty detta r det budskap som I haven hrt frn begynnelsen, att
        vi skola lska varandra
003:012 och icke likna Kain, som var av den onde och slog ihjl sin
        broder.  Och varfr slog han ihjl honom?  Drfr att hans egna
        grningar voro onda och hans broders grningar rttfrdiga.

003:013 Frundren eder icke, mina brder, om vrlden hatar eder.
003:014 Vi veta att vi hava vergtt frn dden till livet, ty vi lska
        brderna.  Den som icke lskar, han frbliver i dden.
003:015 Var och en som hatar sin broder, han r en mandrpare; och I
        veten att ingen mandrpare har evigt liv frblivande i sig.
003:016 Drav att Han gav sitt liv fr oss hava vi lrt knna krleken;
        s ro ock vi pliktiga att giva vra liv fr brderna.
003:017 Men om ngon har denna vrldens goda och tillsluter sitt hjrta
        fr sin broder, nr han ser honom lida nd, huru kan d Guds
        krlek frbliva i honom?
003:018 Kra barn, ltom oss lska icke med ord eller med tungan, utan i
        grning och i sanning.
003:019 Drav skola vi veta att vi ro av sanningen; och s kunna vi
        infr honom vertyga vrt hjrta drom,
003:020 att om vrt hjrta frdmer oss, s r Gud strre n vrt hjrta
        och vet allt.
003:021 Mina lskade, om vrt hjrta icke frdmer oss, s hava vi
        frimodighet infr Gud,
003:022 och vadhelst vi bedja om, det f vi av honom, eftersom vi hlla
        hans bud och gra vad som r vlbehagligt fr honom.
003:023 Och detta r hans bud, att vi skola tro p hans Sons, Jesu
        Kristi, namn och lska varandra, enligt det bud han har givit
        oss.
003:024 Och den som hller hans bud, han frbliver i Gud, och Gud
        frbliver i honom.  Och att han frbliver i oss, det veta vi av
        Anden, som han har givit oss.

004:001 Mina lskade, tron icke var och en ande, utan prven andarna,
        huruvida de ro av Gud; ty mnga falska profeter hava gtt ut i
        vrlden.
004:002 Drp skolen I knna igen Guds Ande: var och en ande som
        beknner att Jesus r Kristus, kommen i kttet, han r av Gud;
004:003 men var och en ande som icke s beknner Jesus, han r icke av
        Gud.  Den anden r Antikrists ande, om vilken I haven hrt att
        den skulle komma, och som redan nu r i vrlden.

004:004 I, kra barn, I ren av Gud och haven vervunnit dessa; ty han
        som r i eder r strre n den som r i vrlden.
004:005 De ro av vrlden; drfr tala de vad som r av vrlden, och
        vrlden lyssnar till dem.
004:006 Vi ter ro av Gud.  Den som knner Gud, han lyssnar till oss;
        den som icke r av Gud, han lyssnar icke till oss.  Hrp knna
        vi igen sanningens Ande och villfarelsens ande.

004:007 Mina lskade, ltom oss lska varandra; ty krleken r av Gud,
        och var och en som lskar, han r fdd av Gud och knner Gud.
004:008 Den som icke lskar, han har icke lrt knna Gud, ty Gud r
        krleken.
004:009 Drigenom har Guds krlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud
        har snt sin enfdde Son i vrlden, fr att vi skola leva genom
        honom.
004:010 Icke dri bestr krleken, att vi hava lskat Gud, utan dri,
        att han har lskat oss och snt sin Son till frsoning fr vra
        synder.

004:011 Mina lskade, om Gud s har lskat oss, d ro ock vi pliktiga
        att lska varandra.
004:012 Ingen har ngonsin sett Gud.  Om vi lska varandra, s frbliver
        Gud i oss, och hans krlek r fullkomnad i oss.
004:013 Drav att han har givit oss av sin Ande veta vi att vi frbliva
        i honom, och att han frbliver i oss.
004:014 Och vi hava sjlva sett, och vi vittna om att Fadern har snt
        sin Son till att vara vrldens Frlsare.
004:015 Den som beknner att Jesus r Guds Son, i honom frbliver Gud,
        och han sjlv frbliver i Gud.
004:016 Och vi hava lrt knna den krlek som Gud har i oss, och vi hava
        kommit till tro p den.  Gud r krleken, och den som frbliver
        i krleken, han frbliver i Gud, och Gud frbliver i honom.

004:017 Drigenom r krleken fullkomnad hos oss, att vi hava
        frimodighet i frga om domens dag; ty sdan Han r, sdana ro
        ock vi i denna vrlden.
004:018 Rddhga finnes icke i krleken, utan fullkomlig krlek driver
        ut rddhgan, ty i rddhgan ligger tanke p straff, och den som
        rdes r icke fullkomnad i krleken.
004:019 Vi lska, drfr att han frst har lskat oss.
004:020 Om ngon sger sig lska Gud och hatar sin broder, s r han en
        lgnare.  Ty den som icke lskar sin broder, som han har sett,
        han kan icke lska Gud, som han icke har sett.
004:021 Och det budet hava vi frn honom, att den som lskar Gud, han
        skall ock lska sin broder.

005:001 Var och en som tror att Jesus r Kristus, han r fdd av Gud;
        och var och en som lskar honom som fdde, han lskar ock den
        som r fdd av honom.
005:002 Drfr, nr vi lska Gud och hlla hans bud, d veta vi att vi
        lska Guds barn.
005:003 Ty dri bestr krleken till Gud, att vi hlla hans bud; och
        hans bud ro icke tunga.
005:004 Ty allt som r ftt av Gud, det vervinner vrlden; och detta r
        den seger som har vervunnit vrlden: vr tro.
005:005 Vilken annan kan vervinna vrlden, n den som tror att Jesus r
        Guds Son?

005:006 Han r den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, icke
        med vattnet allenast, utan med vattnet och blodet.  Och Anden r
        den som vittnar, eftersom Anden r sanningen.
005:007 Ty tre ro de som vittna:
005:008 Anden, vattnet och blodet; och de tre vittna ett och detsamma.
005:009 Om vi taga mnniskors vittnesbrd fr gott, s m vl Guds
        vittnesbrd vara frmer.  Detta r ju Guds vittnesbrd, att han
        har vittnat om sin Son.
005:010 Den som tror p Guds Son, han har vittnesbrdet inom sig sjlv;
        den som icke tror Gud, han har gjort honom till en ljugare,
        eftersom han icke har trott p Guds vittnesbrd om sin Son.
005:011 Och detta r vittnesbrdet: att Gud har givit oss evigt liv; och
        det livet r i hans Son.
005:012 Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds Son, han
        har icke livet.

005:013 Detta har jag skrivit till eder, fr att I skolen veta att I
        haven evigt liv, I som tron p Guds Sons namn.
005:014 Och detta r den fasta tillfrsikt vi hava till honom, att om vi
        bedja om ngot efter hans vilja, s hr han oss.
005:015 Och om vi veta att han hr oss, vadhelst vi bedja om, s veta vi
        ock att vi redan hava det som vi hava bett honom om i vr bn.
005:016 Om ngon ser sin broder beg en synd som icke r en synd till
        dds, d m han bedja, och s skall han giva honom liv, om
        nmligen synden icke r till dds.  Det finnes synd till dds;
        fr sdan sger jag icke att man skall bedja.
005:017 All orttfrdighet r synd; dock finnes det synd som icke r
        till dds.

005:018 Vi veta om var och en som r fdd av Gud att han icke syndar, ty
        den som har blivit fdd av Gud, han tager sig till vara, och den
        onde kommer icke vid honom.
005:019 Vi veta att vi ro av Gud, och att hela vrlden r i den ondes
        vld.
005:020 Och vi veta att Guds Son har kommit och givit oss frstnd, s
        att vi kunna knna den Sanne; och vi ro i den Sanne, i hans
        Son, Jesus Kristus.  Denne r den sanne Guden och evigt liv.

005:021 Kra barn, tagen eder till vara fr avgudarna.



Johannes' andra brev


001:001 Den ldste hlsar den utvalda frun och hennes barn, vilka jag i
        sanning lskar, och icke jag allenast, utan ock alla andra som
        hava lrt knna sanningen.
001:002 Vi lska dem fr sanningens skull, som frbliver i oss, och som
        skall vara med oss till evig tid.
001:003 Nd, barmhrtighet och frid ifrn Gud, Fadern, och ifrn Jesus
        Kristus, Faderns Son, skall vara med oss i sanning och i krlek.

001:004 Det har gjort mig stor gldje att jag har funnit flera av dina
        barn vandra i sanningen, efter det bud som vi hava ftt ifrn
        Fadern.
001:005 Och nu har jag en bn till dig, kra fru.  Icke som om jag
        skreve fr att giva dig ett nytt bud; det gller allenast det
        bud som vi hava haft frn begynnelsen: att vi skola lska
        varandra.
001:006 Och dri bestr krleken, att vi vandra efter de bud han har
        givit.  Ja, detta r budet, att I skolen vandra i krleken,
        enligt vad I haven hrt frn begynnelsen.

001:007 Ty mnga villolrare hava gtt ut i vrlden, vilka icke beknna
        att Jesus r Kristus, som skulle komma i kttet; en sdan r
        Villolraren och Antikrist.
001:008 Tagen eder till vara, s att I icke frloren det som vi med vrt
        arbete hava kommit stad, utan fn full ln.
001:009 Var och en som s gr framt, att han icke frbliver i Kristi
        lra, han har icke Gud; den som frbliver i den lran, han har
        bde Fadern och Sonen.
001:010 Om ngon kommer till eder och icke har den lran med sig, s
        tagen icke emot honom i edra hus, och hlsen honom icke.
001:011 Ty den som hlsar honom, han gr sig delaktig i hans onda
        grningar.

001:012 Jag hade vl mycket annat att skriva till eder, men jag vill
        icke gra det med papper och blck.  Jag hoppas att i stllet f
        komma till eder och muntligen tala med eder, fr att vr gldje
        skall bliva fullkomlig.

001:013 Din utvalda systers barn hlsa dig.



Johannes' tredje brev


001:001 Den ldste hlsar Gajus, den lskade brodern, som jag i sanning
        lskar.

001:002 Min lskade, jag nskar att det i allt m st vl till med dig,
        och att du m vara vid god hlsa, ssom det ock str vl till
        med din sjl.
001:003 Ty det gjorde mig stor gldje, d ngra av brderna kommo och
        vittnade om den sanning som bor i dig, eftersom du ju vandrar i
        sanningen.
001:004 Jag har ingen strre gldje n den att f hra att mina barn
        vandra i sanningen.

001:005 Min lskade, du handlar ssom en trofast man i allt vad du gr
        mot brderna, och detta jmvl nr de komma ssom frmlingar.
001:006 Dessa hava nu infr frsamlingen vittnat om din krlek.  Och du
        gr vl, om du p ett stt som r vrdigt Gud utrustar dem ocks
        fr fortsttningen av deras resa.
001:007 Ty fr hans namns skull hava de dragit stad, utan att hava
        tagit emot ngot av hedningarna.
001:008 Drfr ro vi  vr sida pliktiga att taga oss an sdana mn, s
        att vi bliva deras medarbetare till att frmja sanningen.

001:009 Jag har skrivit till frsamlingen, men Diotrefes, som nskar att
        vara den frmste bland dem, vill icke gra ngot fr oss.
001:010 Om jag kommer, skall jag drfr pvisa huru illa han gr, d han
        skvallrar om oss med elaka ord.  Och han njer sig icke hrmed;
        utom det att han sjlv intet vill gra fr brderna, hindrar han
        ocks andra som vore villiga att gra ngot, ja, han driver dem
        ut ur frsamlingen.

001:011 Mina lskade, flj icke onda fredmen, utan goda.  Den som gr
        vad gott r, han r av Gud; den som gr vad ont r, han har icke
        sett Gud.

001:012 Demetrius har ftt gott vittnesbrd om sig av alla, ja, av
        sanningen sjlv.  Ocks vi giva honom vrt vittnesbrd; och du
        vet att vrt vittnesbrd r sant.

001:013 Jag hade vl mycket annat att skriva till dig, men jag vill icke
        skriva till dig med blck och penna.
001:014 Ty jag hoppas att rtt snart f se dig, och d skola vi
        muntligen tala med varandra.

001:015 Frid vare med dig.

        Vnnerna hlsa dig.  Hlsa vnnerna, var och en srskilt.


Jakobs' brev


001:001 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjnare, hlsar de tolv
        stammar som bo kringspridda bland folken.

001:002 Mina brder, hllen det fr idel gldje, nr I kommen i
        allahanda frestelser,
001:003 och veten, att om eder tro hller provet, s verkar detta
        stndaktighet.
001:004 Och lten stndaktigheten hava med sig fullkomlighet i grning,
        s att I ren fullkomliga, utan fel och utan brist i ngot
        stycke.

001:005 Men om ngon av eder brister i vishet, s m han utbedja sig
        sdan frn Gud, som giver t alla villigt och utan hrda ord,
        och den skall bliva honom given.
001:006 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar r lik
        havets vg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
001:007 En sdan mnniska m icke tnka att hon skall f ngot frn
        Herren--
001:008 en mnniska med delad hg, en som gr ostadigt fram p alla sina
        vgar.

001:009 Den broder som lever i ringhet bermme sig av sin hghet.
001:010 Den ter som r rik bermme sig av sin ringhet, ty ssom grsets
        blomster skall han frgs.
001:011 Solen gr upp med sin brnnande hetta och frtorkar grset, och
        dess blomster faller av, och dess fgring frgr; s skall ock
        den rike frvissna mitt i sin vlan.

001:012 Salig r den man som r stndaktig i frestelsen; ty nr han har
        besttt sitt prov, skall han f livets krona, vilken Gud har
        lovat t dem som lska honom.

001:013 Ingen sge, nr han bliver frestad, att det r frn Gud som hans
        frestelse kommer; ty ssom Gud icke kan frestas av ngot ont, s
        frestar han icke heller ngon.
001:014 Nej, nrhelst ngon frestas, s r det av sin egen begrelse som
        han drages och lockas.
001:015 Sedan, nr begrelsen har blivit havande, fder hon synd, och
        nr synden har blivit fullmogen, framfder hon dd.
001:016 Faren icke vilse, mina lskade brder.
001:017 Idel goda gvor och idel fullkomliga sknker komma ned
        ovanifrn, frn himlaljusens Fader, hos vilken ingen frndring
        ger rum och ingen vxling av ljus och mrker.
001:018 Efter sitt eget beslut fdde han oss till liv genom sanningens
        ord, fr att vi skulle vara en frstling av de varelser han har
        skapat.
001:019 Det veten I, mina lskade brder.

        Men var mnniska vare snar till att hra och sen till att tala
        och sen till vrede.
001:020 Ty en mans vrede kommer icke stad vad rtt r infr Gud.
001:021 Skaffen drfr bort all orenhet och all ondska som finnes kvar,
        och mottagen med saktmod det ord som r plantat i eder, och som
        kan frlsa edra sjlar.
001:022 Men varen ordets grare, och icke allenast dess hrare, eljest
        bedragen I eder sjlva.
001:023 Ty om ngon r ordets hrare, men icke dess grare, s r han
        lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
001:024 nr han har betraktat sig dri, gr han sin vg och frgter
        strax hurudan han var.
001:025 Men den som skdar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag,
        och frbliver drvid och icke r en glmsk hrare, utan en
        verklig grare, han varder salig i sin grning.
001:026 Om ngon menar sig tjna Gud och icke tyglar sin tunga, utan
        bedrager sitt hjrta, s r hans gudstjnst intet vrd.
001:027 En gudstjnst, som r ren och obesmittad infr Gud och Fadern,
        r det att vrda sig om fader- och moderlsa barn och nkor i
        deras bedrvelse, och att hlla sig obeflckad av vrlden.

002:001 Mina brder, menen icke att tron p vr Herre Jesus Kristus, den
        frhrligade, kan st tillsammans med att hava anseende till
        personen.
002:002 Om till exempel i eder frsamling intrder en man med guldring
        p fingret och i prktiga klder, och jmte honom intrder en
        fattig man i smutsiga klder,
002:003 och I d vnden edra blickar till den som br de prktiga
        klderna och sgen till honom: Sitt du hr p denna goda
        plats, men dremot sgen till den fattige: St du dr, eller:
        Stt dig drnere vid min fotapall--
002:004 haven I icke d kommit i strid med eder sjlva och blivit domare
        som dma efter ortta grunder?

002:005 Hren, mina lskade brder: Har icke Gud utvald just dem som i
        vrldens gon ro fattiga till att bliva rika i tro, och att f
        till arvedel det rike han har lovat t dem som lska honom?
002:006 I ter haven visat frakt fr den fattige.  r det d icke de
        rika som frtrycka eder, och r det icke just de, som draga eder
        infr domstolarna?
002:007 r det icke de, som smda det goda namn som r nmnt ver eder?
002:008 Om I, ssom skriften bjuder, fullgren den konungsliga lagen:
        Du skall lska din nsta ssom dig sjlv, d gren I
        visserligen vl.
002:009 Men om I haven anseende till personen, s begn I synd och
        bliven av lagen verbevisade om att vara vertrdare.
002:010 Ty om ngon hller hela lagen i vrigt, men felar i ett, s r
        han skyldig till allt.
002:011 Densamme som sade: Du skall icke beg ktenskapsbrott, han
        sade ju ock: Du skall icke drpa.  Om du nu visserligen icke
        begr ktenskapsbrott, men drper, s r du dock en
        lagvertrdare.
002:012 Talen och handlen s, som det hves mnniskor vilka skola dmas
        genom frihetens lag.
002:013 Ty domen skall utan barmhrtighet drabba den som icke har visat
        barmhrtighet; barmhrtighet ter kan frimodigt trda fram infr
        domen.

002:014 Mina brder, vartill gagnar det, om ngon sger sig hava tro,
        men icke har grningar?  Icke kan vl tron frlsa honom?
002:015 Om ngon, vare sig en broder eller en syster, saknade klder och
        vore utan mat fr dagen
002:016 och ngon av eder d sade till denne: G i frid, kld dig
        varmt, och t dig mtt--vartill gagnade detta, sframt han
        icke drjmte gve honom vad hans kropp behvde?
002:017 S r ock tron i sig sjlv dd, om den icke har med sig
        grningar.

002:018 Nu torde ngon sga: Du har ju tro?--Ja, och jag har ocks
        grningar; visa mig du din tro utan grningar, s vill jag genom
        mina grningar visa dig min tro.
002:019 Du tror att Gud r en.  Dri gr du rtt; ocks de onda andarna
        tro det och bva.
002:020 Men vill du d frst, du fkunniga mnniska, att tron utan
        grningar r till intet gagn!
002:021 Blev icke Abraham, vr fader, rttfrdig av grningar, nr han
        frambar sin son Isak p altaret?
002:022 Du ser allts att tron samverkade med hans grningar, och av
        grningarna blev tron fullkomnad,
002:023 och s fullbordades det skriftens ord som sger: Abraham trodde
        Gud, och det rknades honom till rttfrdighet; och han blev
        kallad Guds vn.

002:024 I sen allts att det r av grningar som en mnniska bliver
        rttfrdig, och icke av tro allenast.
002:025 Och var det icke p samma stt med skkan Rahab?  Blev icke hon
        rttfrdig av grningar, nr hon tog emot sndebuden och sedan
        p en annan vg slppte ut dem?
002:026 Ja, ssom kroppen utan ande r dd, s r ock tron utan
        grningar dd.

003:001 Mina brder, icke mnga av eder m trda upp ssom lrare; I
        bren veta att vi skola f en dess strngare dom.
003:002 I mnga stycken fela vi ju alla; om ngon icke felar i sitt tal,
        s r denne en fullkomlig man, som frmr tygla hela sin kropp.
003:003 Nr vi lgga betsel i hstarnas mun, fr att de skola lyda oss,
        d kunna vi drmed styra ocks hela deras vriga kropp.
003:004 Ja, till och med skeppen, som ro s stora, och som drivas av
        starka vindar, styras av ett helt litet roder t det hll dit
        styrmannen vill.
003:005 S r ock tungan en liten lem och kan likvl bermma sig av
        stora ting.  Betnken huru en liten eld kan antnda en stor skog.
003:006 Ocks tungan r en eld; ssom en vrld av orttfrdighet
        framstr den bland vra lemmar, tungan som beflckar hela
        kroppen och stter tillvarons hjul i brand, likasom den sjlv
        r antnd av Gehenna.
003:007 Ty vl r det s, att alla varelsers natur, bde fyrfotadjurs
        och fglars och krldjurs och vattendjurs, lter tmja sig, och
        verkligen har blivit tamd, genom mnniskors natur.
003:008 Men tungan kan ingen mnniska tmja; ett oroligt och ont ting r
        den, och full av ddande gift.
003:009 Med den vlsigna vi Herren och Fadern, och med den frbanna vi
        mnniskorna, som ro skapade till att vara Gud lika.
003:010 Ja, frn en och samma mun utg vlsignelse och frbannelse.  S
        br det icke vara, mina brder.
003:011 Icke giver vl en klla frn en och samma der bde stt och
        bittert vatten?
003:012 Mina brder, icke kan vl ett fikontrd bra oliver eller ett
        vintrd fikon?  Lika litet kan en salt klla giva stt vatten.

003:013 Finnes bland eder ngon vis och frstndig man, s m han, i
        visligt saktmod, genom sin goda vandel lta se de grningar som
        hvas en sdan man.
003:014 Om I ter i edra hjrtan hysen bitter avund och ren
        genstridiga, d mn I icke frhva eder och ljuga, i strid mot
        sanningen.
003:015 Sdan vishet kommer icke ned ovanifrn, utan r av jorden och
        tillhr de sjliska mnniskorna, ja, de onda andarna.
003:016 Ty dr avund och genstridighet rda, dr rder oordning och allt
        vad ont r.
003:017 Men den vishet som kommer ovanifrn r frst och frmst ren,
        vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhrtighet och andra
        goda frukter, fri ifrn tvivel, fri ifrn skrymtan.
003:018 Och rttfrdighetens frukt kommer av en sdd i frid, dem till
        del som hlla frid.


004:001 Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder?  Mnne icke
        av de lustar som fra krig i eder lemmar?
004:002 I ren fulla av begrelser, men haven dock intet; I drpen och
        hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och s tvisten och
        striden I.  I haven intet, drfr att I icke bedjen.
004:003 Dock, I bedjen, men I fn intet, ty I bedjen illa, nmligen fr
        att kunna i edra lustar frslsa vad I fn.
004:004 I trolsa avfllingar, veten I d icke att vrldens vnskap r
        Guds ovnskap?  Den som vill vara vrldens vn, han bliver allts
        Guds ovn.
004:005 Eller menen I att detta r ett tomt ord i skriften: Med
        svartsjuk krlek trngtar den Ande som han har ltit taga sin
        boning i oss?
004:006 Men s mycket strre r den nd han giver; drfr heter det:
        Gud str emot de hgmodiga, men de dmjuka giver han nd.
004:007 S varen nu Gud underdniga, men stn emot djvulen, s skall
        han fly bort ifrn eder.
004:008 Nalkens Gud, s skall han nalkas eder.  Renen edra hnder, I
        syndare, och gren edra hjrtan rena, I mnniskor med delad hg.
004:009 Knnen edert elnde och srjen och grten.  Edert lje vnde sig
        i sorg och eder gldje i bedrvelse.
004:010 dmjuken eder infr Herren, s skall han upphja eder.

004:011 Frtalen icke varandra, mina brder.  Den som frtalar en broder
        eller dmer sin broder, han frtalar lagen och dmer lagen.  Men
        dmer du lagen, s r du icke en lagens grare, utan dess
        domare.
004:012 En r lagstiftaren och domaren, han som kan frlsa och kan
        frgra.  Vem r d du som dmer din nsta?

004:013 Hren nu, I som sgen: I dag eller i morgon vilja vi begiva oss
        till den och den staden, och dr vilja vi uppehlla oss ett r
        och driva handel och skaffa oss vinning--
004:014 I veten ju icke vad som kan ske i morgon.  Ty vad r edert liv?
        En rk ren I, som synes en liten stund, men sedan frsvinner.
004:015 I borden fastmera sga: Om Herren vill, och vi fr leva, skola
        vi gra det, eller det.
004:016 Men nu talen I stora ord i eder frmtenhet.  All sdan
        stortalighet r ond.

004:017 Allts, den som frstr att gra vad gott r, men icke gr det,
        fr honom bliver detta till synd.

005:001 Hren nu, I rike: Grten och jmren eder ver det elnde som
        skall komma ver eder.
005:002 Eder rikedom multnar bort, och edra klder frtas snder av mal;
005:003 edert guld och silver frrostar, och rosten drp skall vara
        eder till ett vittnesbrd och skall ssom en eld frtra edert
        ktt.  I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna.
005:004 Se, den ln I haven frhllit arbetarna som hava avbrgat edra
        krar, den ropar ver eder, och skrdemnnens rop hava kommit
        fram till Herren Sebaots ron.
005:005 I haven levat i krslighet p jorden och gjort eder goda dagar;
        I haven gtt eder av hjrtans lust p eder slaktedag.
005:006 I haven dmt den rttfrdige skyldig och haven drpt honom; han
        str eder icke emot.
005:007 S biden nu tligt, mina brder, intill Herrens tillkommelse.  I
        sen huru kermannen vntar p jordens dyrbara frukt och tligt
        bidar efter den, till dess att den har ftt hstregn och
        vrregn.
005:008 Ja, biden ock I tligt, och styrken edra hjrtan; ty Herrens
        tillkommelse r nra.
005:009 Sucken icke mot varandra, mina brder, p det att I icke mn
        bliva dmda.  Se, domaren str fr drren.
005:010 Mina brder, tagen profeterna, som talade i Herrens namn, till
        edert fredme i att uthrda lidande och visa tlamod.
005:011 Vi prisa ju dem saliga, som hava varit stndaktiga.  Om Jobs
        stndaktighet haven I hrt, och I haven sett vilken utgng
        Herren beredde; ty Herren r nderik och barmhrtig.

005:012 Men framfr allt, mina brder, svrjen icke, varken vid himmelen
        eller vid jorden, ej heller vid ngot annat, utan lten edert
        ja vara ja, och edert nej vara nej, s att I icke
        hemfallen under dom.

005:013 Fr ngon bland eder utst lidande, s m han bedja.
005:014 r ngon glad, s m han sjunga lovsnger.  r ngon bland eder
        sjuk, m han d kalla till sig frsamlingens ldste; och dessa
        m bedja ver honom och i Herrens namn smrja honom med olja.
005:015 Och trons bn skall hjlpa den sjuke, och Herren skall lta
        honom st upp igen; och om han har begtt synder, skall detta
        bliva honom frltet.
005:016 Beknnen allts edra synder fr varandra, och bedjen fr
        varandra, p det att I mn bliva botade.  Mycket frmr en
        rttfrdig mans bn, nr den bedes med kraft.
005:017 Elias var en mnniska, med samma natur som vi.  Han bad en bn
        att det icke skulle regna, och det regnade icke p jorden under
        tre r och sex mnader;
005:018 ter bad han, och d gav himmelen regn, och jorden bar sin
        frukt.

005:019 Mina brder, om ngon bland eder har farit vilse frn sanningen,
        och ngon omvnder honom,
005:020 s mn I veta att den som omvnder en syndare frn hans
        villovg, han frlsar hans sjl frn dden och verskyler en
        myckenhet av synder.



Judas' brev


001:001 Judas, Jesu Kristi tjnare och Jakobs broder, hlsar de kallade,
        dem som ro upptagna i Guds, Faderns, krlek och bevarade t
        Jesus Kristus.
001:002 Barmhrtighet och frid och krlek frke sig hos eder.

001:003 Mina lskade, d jag nu med all iver har tagit mig fr att
        skriva till eder om vr gemensamma frlsning, finner jag det
        ndigt att i min skrivelse frmana eder att kmpa fr den tro
        som en gng fr alla har blivit meddelad t de heliga.
001:004 Ngra mnniskor hava nmligen innstlat sig hos eder--ngra om
        vilka det fr lnge sedan blev skrivet att de skulle hemfalla
        under den domen--ogudaktiga mnniskor, som missbruka vr Guds
        nd till lsaktighet och frneka vr ende hrskare och herre,
        Jesus Kristus.

001:005 Men fastn I redan en gng haven ftt kunskap om alltsammans,
        vill jag pminna eder drom, att Herren, sedan han hade frlst
        sitt folk ur Egyptens land, eftert frgjorde dem som icke
        trodde,
001:006 s ock drom, att de nglar som icke behllo sin furstehghet,
        utan vergvo sin boning, hava av honom med eviga bojor blivit
        frvarade i mrker till den stora dagens dom.
001:007 Likas hava ock Sodom och Gomorra med kringliggande stder,
        vilka p samma stt som de frra bedrevo otukt och stodo efter
        annat umgnge n det naturliga, blivit satta till ett varnande
        exempel, i det att de f lida straff i evig eld.

001:008 Dock gra nu ocks dessa mnniskor p samma stt, frblindade av
        sina drmmar: kttet besmitta de, men andevrldens herrar
        frakta de, och dess hrlige smda de.
001:009 Icke s Mikael, verngeln; nr denne tvistade med djvulen
        angende Moses' kropp, dristade han sig icke att ver honom
        uttala ngon smdande dom, utan sade allenast: Herren npse
        dig.
001:010 Dessa ter smda vad de icke knna till; och vad de, likasom de
        oskliga djuren, med sina naturliga sinnen kunna fatta, det
        bruka de till sitt frdrv.
001:011 Ve dem!  De hava trtt in p Kains vg, de hava fr lns skull
        strtat sig i Balaams villfarelse och hava gtt frlorade till
        fljd av en genstrvighet lik Koras.

001:012 Det r dessa som f hlla gstabud med eder, dr de sitta ssom
        skamflckar vid edra krleksmltider och ofrsynt se sig sjlva
        till godo.  De ro skyar utan vatten, skyar som drivas bort av
        vindarna.  De ro trd som st nakna p senhsten, ofruktbara, i
        dubbel mtto dda, uppryckta med rtterna.
001:013 De ro vilda havsvgor som uppkasta sina egna skndligheters
        skum.  De ro irrande stjrnor, t vilka det svarta mrkret r
        frvarat till evig tid.

001:014 Om dessa var det ock som Enok, den sjunde frn Adam, profeterade
        och sade: Se, Herren kommer med sina mngtusen heliga,
001:015 fr att hlla dom ver alla och bestraffa alla de ogudaktiga fr
        alla de ogudaktiga grningar som de hava vat, och fr alla de
        frmtna ord som de i sin syndiga ogudaktighet hava talat mot
        honom.

001:016 De ro mnniskor som alltid knorra och knota ver sin lott,
        medan de likvl vandra efter sina egna begrelser.  Och deras
        mun talar stora ord, under det att de dock av egennytta ska
        vara mnniskor till behag.

001:017 Men kommen ihg, I mina lskade, vad som har blivit frutsagt av
        vr Herres, Jesu Kristi, apostlar,
001:018 huru de sade till eder: I den yttersta tiden skola bespottare
        uppst, som vandra efter sina egna ogudaktiga begrelser.
001:019 Det r dessa mnniskor som vlla sndringar, dessa som ro
        sjliska och icke hava ande.

001:020 Men I, mina lskade, uppbyggen eder p eder allraheligaste tro,
        bedjen i den helige Ande,
001:021 och bevaren eder s i Guds krlek, under det att I vnten p vr
        Herres, Jesu Kristi, barmhrtighet, till evigt liv.

001:022 Mot somliga av dem, sdana som ro tvivlande, mn I vara
        barmhrtiga
001:023 och frlsa dem genom att rycka dem ur elden; mot de andra mn I
        ocks vara barmhrtiga, dock med fruktan, s att I avskyn till
        och med deras livkldnad, den av kttet beflckade.

001:024 Men honom som frmr bevara eder ifrn fall och stlla eder
        infr sin hrlighet ostraffliga, i frjd,
001:025 honom som allena r Gud, och som r vr Frlsare genom Jesus
        Kristus, vr Herre, honom tillhr ra, majestt, vlde och makt,
        ssom fre all tid, s ock nu och i alla evigheter.  Amen.



Johannes' uppenbarelse


001:001 Detta r en uppenbarelse frn Jesus Kristus, en som Gud gav
        honom fr att visa sina tjnare, vad som snart skall ske.  Och
        medelst ett budskap genom sin ngel gav han det till knna fr
        sin tjnare Johannes,
001:002 som hr vittnar och frambr Guds ord och Jesu Kristi
        vittnesbrd, allt vad han sjlv har sett.

001:003 Salig r den som fr upplsa denna profetias ord, och saliga
        ro de som f hra dem och som taga vara p, vad dri r
        skrivet; ty tiden r nra.

001:004 Johannes hlsar de sju frsamlingarna i provinsen Asien.  Nd
        vare med eder och frid frn honom som r, och som var, och som
        skall komma, s ock frn de sju andar, som st infr hans tron,
001:005 och frn Jesus Kristus, det trovrdiga vittnet, den frstfdde
        bland de dda, den som r hrskaren ver konungarna p
        jorden.  Honom som lskar oss, och som har lst oss frn vra
        synder med sitt blod
001:006 och gjort oss till ett konungadme, till prster t sin Gud och
        Fader, honom tillhr ran och vldet i evigheternas evigheter,
        amen.

001:007 Se, han kommer med skyarna, och allas gon skola se honom, ja
        ock deras som hava stungit honom; och alla slkter p jorden
        skola jmra sig vid hans syn.  Ja, amen.

001:008 Jag r A och O, sger Herren Gud, han som r, och som var,
        och som skall komma, den Allsmktige.

001:009 Jag, Johannes, eder broder, som med eder har del i bedrvelsen
        och riket och stndaktigheten i Jesus, jag befann mig p den 
        som heter Patmos, fr Guds ords och Jesu vittnesbrds skull.
001:010 Jag kom i andehnryckning p Herrens dag och fick d bakom mig
        hra en stark rst, lik ljudet av en basun,
001:011 och den sade: Skriv upp i en bok vad du fr se, och snd den
        till de sju frsamlingarna i Efesus och Smyrna och Pergamus och
        Tyatira och Sardes och Filadelfia och Laodicea.
001:012 Och jag vnde mig om fr att se vad det var fr en rst som
        talade till mig; och nr jag vnde mig om, fick jag se sju
        gyllene ljusstakar
001:013 och mitt i bland ljusstakarna ngon som liknade en mnniskoson,
        kldd i en fotsid kldnad och omgjordad kring brstet med ett
        gyllene blte.
001:014 Hans huvud och hr var vitt ssom vit ull, ssom sn, och hans
        gon voro ssom eldslgor.
001:015 Hans ftter liknade glnsande malm, nr den har blivit gldgad i
        en ugn.  Och hans rst var ssom bruset av stora vatten.
001:016 I sin hgra hand hade han sju stjrnor, och frn hans mun utgick
        ett skarpt tveeggat svrd, och hans ansikte var ssom solen, nr
        den skiner i sin fulla kraft.
001:017 Nr jag sg honom, fll jag ned fr hans ftter, ssom hade jag
        varit dd.  Men han lade sin hgra hand p mig och sade:

        Frukta icke.  Jag r den frste och den siste
001:018 och den levande; jag var dd, men se, jag lever i evigheternas
        evigheter och jag har nycklarna till dden och ddsriket.
001:019 S skriv nu upp, vad du har sett, och skriv upp bde vad som nu
        r, och vad som hrefter skall ske.
001:020 Vad angr hemligheten med de sju stjrnorna, som du har sett i
        min hgra hand, och de sju gyllene ljusstakarna, s m du veta
        att de sju stjrnorna ro de sju frsamlingarnas nglar, och att
        de sju ljusstakarna ro de sju frsamlingarna.

002:001 Skriv till Efesus' frsamlings ngel: S sger han som hller
        de sju stjrnorna i sin hgra hand, han som gr omkring bland de
        sju gyllene ljusstakarna:
002:002 Jag knner dina grningar och ditt arbete och din stndaktighet,
        och jag vet att du icke kan lida onda mnniskor; du har prvat
        dem som sga sig vara apostlar, men icke ro det, och har funnit
        dem vara lgnare.
002:003 Och du r stndaktig och har burit mycket fr mitt namns skull
        och har icke frtrttats.
002:004 Men jag har det emot dig, att du har vergivit din frsta
        krlek.
002:005 Betnk d varifrn du har fallit, och bttra dig, och gr ter
        sdana grningar som du gjorde under din frsta tid.  Varom
        icke, s skall jag komma ver dig och skall flytta din ljusstake
        frn dess plats, sframt du icke gr bttring.
002:006 Men den bermmelsen har du, att du hatar nikolaiternas
        grningar, som ocks jag hatar.--
002:007 Den som har ra, han hre vad Anden sger till
        frsamlingarna.  Den som vinner seger, t honom skall jag giva
        att ta av livets trd, som str i Guds paradis.

002:008 Och skriv till Smyrnas frsamlings ngel:

        S sger den frste och den siste, han som var dd och ter har
        blivit levande:
002:009 Jag knner din bedrvelse och din fattigdom--dock, du r rik!
        --och jag vet vilken frsmdelse du utstr av dem som sga sig
        vara judar, men icke ro detta, utan ro en Satans synagoga.
002:010 Frukta icke fr det som du skall f lida.  Se, djvulen skall
        kasta somliga av eder i fngelse, fr att I skolen sttas p
        prov; och I skolen f utst bedrvelse i tio dagar.  Var trogen
        intill dden, s skall jag giva dig livets krona,
002:011 Den som har ra, han hre vad Anden sger till
        frsamlingarna.  Den som vinner seger, han skall frvisso icke
        lida ngon skada av den andra dden.

002:012 Och skriv till Pergamus' frsamlings ngel: S sger han som
        har det skarpa tveeggade svrdet:
002:013 Jag vet var du bor: dr varest Satan har sin tron.  Och dock
        hller du fast vid mitt namn; och tron p mig frnekade du icke
        ens p den tid d Antipas, mitt vittne, min trogne tjnare,
        blev drpt hos eder--dr varest Satan bor.
002:014 Men jag har ngot litet emot dig: du har hos dig ngra som hlla
        fast vid Balaams lra, hans som lrde Balak huru han skulle
        lgga en sttesten fr Israels barn, s att de skulle ta ktt
        frn avgudaoffer och bedriva otukt.
002:015 S har ocks du ngra som p lika stt hlla sig till
        nikolaiternas lra.
002:016 Gr d bttring; varom icke, s skall jag snart komma ver dig
        och skall strida mot dem med min muns svrd.
002:017 Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.
        Den som vinner seger, t honom skall jag giva av det frdolda
        mannat; och jag skall giva honom en vit sten och ett nytt namn
        skrivet p den stenen, ett namn som ingen knner, utom den som
        fr det.

002:018 Och skriv till Tyatiras frsamlings ngel: S sger Guds Son,
        han som har gon ssom eldslgor, han vilkens ftter likna
        glnsande malm:
002:019 Jag knner dina grningar och din krlek och din tro, och jag
        vet huru du har tjnat och varit stndaktig, och huru dina sista
        grningar ro flera n dina frsta.
002:020 Men jag har det emot dig att du r s efterlten mot kvinnan
        Jesabel--hon som sger sig vara en profetissa och upptrder
        ssom lrare och frleder mina tjnare till att bedriva otukt
        och till att ta ktt frn avgudaoffer.
002:021 Jag har givit henne tid till bttring, men hon vill icke gra
        bttring och upphra med sin otukt.
002:022 Se, jag vill lgga henne ned p sjuksngen; och ver dem som med
        henne beg ktenskapsbrott vill jag snda stor vedermda,
        sframt de icke bttra sig och upphra med att gra hennes
        grningar.
002:023 Och hennes barn skall jag drpa.  Och alla frsamlingarna skola
        frnimma, att jag r den som rannsakar njurar och hjrtan; och
        jag skall giva var och en av eder efter hans grningar.
002:024 Men till eder, I andra som bon i Tyatira, till eder alla som
        icke haven denna lra, d I ju icke haven lrt knna
        djupheterna, ssom de sga--ja, Satans djupheter!--till eder
        sger jag: Jag lgger icke p eder ngon ny brda;
002:025 hllen allenast fast vid det som I haven, till dess jag kommer.
002:026 Den som vinner seger och intill nden troget gr mina grningar,
        t honom skall jag giva makt ver hedningarna.
002:027 och han skall styra dem med jrnspira, likasom nr man krossar
        lerkrl,
002:028 ssom ock jag har ftt den makten av min Fader; och jag skall
        giva honom morgonstjrnan.
002:029 Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.

003:001 Och skriv till Sardes' frsamlings ngel:

        S sger han som har Guds sju andar och de sju stjrnorna: Jag
        knner dina grningar; du har det namnet om dig, att du lever,
        men du r dd.
003:002 Vakna upp och hll dig vaken, och styrk det som nnu r kvar, det
        som har varit nra att d.  Ty jag har icke funnit dina grningar
        vara fullkomliga infr min Gud.
003:003 Tnk nu p huru du undfick ordet och hrde det, och tag vara p
        drp och gr bttring.  Om du icke hller dig vaken, s skall
        jag komma ssom en tjuv, och du skall frvisso icke veta vilken
        stund jag kommer ver dig.
003:004 Dock kunna hos dig i Sardes nmnas ngra f som icke hava
        flckat sina klder; och dessa skola vandra med mig i vita
        klder, ty de ro vrdiga drtill.
003:005 Den som vinner seger, han skall s bliva kldd i vita klder,
        och jag skall aldrig utplna hans namn ur livets bok, utan
        knnas vid hans namn infr min Fader och infr hans nglar.
003:006 Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.

003:007 Och skriv till Filadelfias frsamlings ngel:

        S sger den Helige, den Sannfrdige, han som har 'Davids
        nyckel', han som 'upplter, och ingen kan tillsluta', han som
        'tillsluter, och ingen upplter':
003:008 Jag knner dina grningar.  Se, jag har ltit dig finna en ppen
        drr, som ingen kan tillsluta.  Ty vl r din kraft ringa, men du
        har tagit vara p mitt ord och icke frnekat mitt namn.
003:009 Se, jag vill verlmna t dig ngra frn Satans synagoga, ngra
        av dem som sga sig vara judar, men icke ro det, utan ljuga;
        ja, jag vill gra s, att de komma ock falla ned fr dina
        ftter, och de skola frst, att jag har ftt dig kr.
003:010 Eftersom du har tagit vara p mitt bud om stndaktighet, skall
        ock jag taga vara p dig och frlsa dig ut ur den prvningens
        stund som skall komma ver hela vrlden, fr att stta jordens
        inbyggare p prov.
003:011 Jag kommer snart; hll fast det du har, s att ingen tager din
        krona.
003:012 Den som vinner seger, honom skall jag gra till en pelare i min
        Guds tempel, och han skall aldrig mer lmna det; och jag skall
        skriva p honom min Guds namn och namnet p min Guds stad, det
        nya Jerusalem, som kommer ned frn himmelen, frn min Gud, s
        ock mitt eget nya namn.
003:013 Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.

003:014 Och skriv till Laodiceas frsamlings ngel: S sger han som r
        Amen, den trovrdiga och sannfrdiga vittnet, begynnelsen
        till Guds skapelse:
003:015 Jag knner dina grningar: du r varken kall eller varm.  Jag
        skulle nska att du vore antingen kall eller varm.
003:016 Men nu, d du r ljum och varken varm eller kall, skall jag
        utspy dig ur min mun.
003:017 Du sger ju: 'Jag r rik, ja, jag har vunnit rikedomar och
        behver intet'; och du vet icke att du just r elndig och
        mkansvrd och fattig och blind och naken.
003:018 S rder jag dig d att du kper av mig guld som r luttrat i
        eld, fr att du skall bliva rik, och att du kper vita klder
        till att klda dig i, fr att din nakenhets skam icke skall
        bliva uppenbar, och att du kper gonsalva till att smrja dina
        gon med, fr att du skall kunna se.
003:019 'Alla som jag lskar, dem tuktar och agar jag.'  S gr nu
        bttring med all flit.
003:020 Se, jag str fr drren och klappar; om ngon lyssnar till min
        rst och upplter drren, s skall jag g in till honom och
        hlla mltid med honom och han med mig.
003:021 Den som vinner seger, honom skall jag lta sitta med mig p min
        tron, likasom jag sjlv har vunnit seger och satt mig med min
        Fader p hans tron.
003:022 Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.

004:001 Sedan fick jag se en drr vara ppnad i himmelen; och den rst,
        lik ljudet av en basun, som jag frut hade hrt tala till mig,
        sade: Kom hit upp, s skall jag visa dig, vad som skall ske
        hrefter.
004:002 I detsamma kom jag i andehnryckning.  Och jag fick se en tron
        vara framsatt i himmelen, och ngon satt p den tronen;
004:003 och han som satt drp var till utseendet ssom jaspissten och
        karneol.  Och runt omkring tronen gick en regnbge, som till
        utseendet var ssom en smaragd.
004:004 Och jag sg tjugufyra andra troner runt omkring tronen, och p
        de tronerna sutto tjugufyra ldste, kldda i vita klder, med
        gyllene kransar p sina huvuden.
004:005 Och frn tronen utgingo ljungeldar och dunder och tordn; och
        framfr tronen brunno sju eldbloss, det r Guds sju andar.
004:006 Framfr tronen syntes ock likasom ett glashav, likt kristall;
        och runt omkring tronen stodo fyra vsenden, ett mitt fr var
        sida av tronen och de voro fullsatta med gon framtill och
        baktill.
004:007 Och det frsta vsendet liknade ett lejon, det andra vsendet
        liknade en ung tjur, det tredje vsendet hade ett ansikte ssom
        en mnniska, det fjrde vsendet liknade en flygande rn.
004:008 Och vart och ett av de fyra vsendena hade sex vingar; runt
        omkring, jmvl under vingarna voro de fullsatta med gon.  Och
        dag och natt sade de utan uppehll: Helig, helig, helig r
        Herren Gud den Allsmktige, han som var, och som r, och som
        skall komma.

004:009 Och nr vsendena hembra pris och ra och tack t honom som
        sitter p tronen och tillbedja honom som lever i evigheternas
        evigheter,
004:010 d falla de tjugufyra ldste ned infr honom som sitter p
        tronen, och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter,
        och lgga sina kransar ned infr tronen och sga;

004:011 Du, vr Herre och Gud, r vrdig att mottaga pris och ra och
        makt, ty du har skapat allting, och drfr att s var din vilja,
        kom det till och blev skapat.

005:001 Och i hgra handen p honom som satt p tronen sg jag en
        bokrulle, med skrift bde p insidan och p utsidan, och
        frseglad med sju insegel.
005:002 Och jag sg en vldig ngel som utropade med hg rst: Vem r
        vrdig att ppna bokrullen och bryta dess insegel?
005:003 Men ingen, vare sig i himmelen eller p jorden eller under
        jorden, kunde ppna bokrullen eller se vad som stod dri.
005:004 Och jag grt bittert ver att ingen befanns vara vrdig att
        ppna bokrullen eller se, vad som stod dri.
005:005 Men en av de ldste sade till mig: Grt icke.  Se, lejonet av
        Juda stam, telningen frn Davids rot, har vunnit seger, s att
        han kan ppna bokrullen och och bryta dess sju insegel.

005:006 D fick jag se att mellan tronen och de fyra vsendena och de
        ldste stod ett lamm, som sg ut ssom hade det varit slaktat.  Det
        hade sju horn och sju gon, det r Guds sju andar, vilka ro
        utsnda ver hela jorden.
005:007 Och det trdde fram och tog bokrullen ur hgra handen p honom
        som satt p tronen.

005:008 Och nr han tog bokrullen, fllo de fyra vsendena och de
        tjugufyra ldste ned infr Lammet; och de hade var och en sin
        harpa och hade gyllene sklar, fulla med rkelse, det r de
        heligas bner.
005:009 Och de sjngo en ny sng som lydde s:
          Du r vrdig att taga bokrullen
          och att bryta dess insegel,
          ty du har blivit slaktad,
          och med ditt blod har du t Gud kpt mnniskor,
          av alla stammar och tungoml och folk och folkslag,
005:010   och gjort dem t vr Gud till ett konungadme och till prster,
          och de skola regera p jorden

005:011 Och i min syn fick jag hra rster av mnga nglar runt omkring
        tronen och omkring vsendena och de ldste; och deras antal var
        tio tusen gnger tio tusen och tusen gnger tusen.
005:012 Och de sade med hg rst: Lammet som blev slaktat, r vrdigt
        att mottaga makten, s ock rikedom och vishet och starkhet och
        ra, och pris och lov.
005:013 Och allt skapat, bde i himmelen och p jorden och under jorden
        och p havet, och allt vad i dem var, hrde jag sga: Honom, som
        sitter p tronen, och Lammet tillhr lovet och ran och priset
        och vldet i evigheternas evigheter.
005:014 Och de fyra vsendena sade amen, och de ldste fllo ned och
        tillbdo.

006:001 Och jag sg Lammet bryta det frsta av de sju inseglen; och jag
        hrde ett av de fyra vsendena sga ssom med tordnsrst:
        Kom.
006:002 D fick jag se en vit hst; och mannen som satt p den hade en
        bge, och en segerkrans blev honom given, och han drog ut ssom
        segrare och fr att segra.

006:003 Och nr det brt det andra inseglet, hrde jag det andra
        vsendet sga Kom.
006:004 D kom en annan hst fram, en som var rd; och t mannen som
        satt p den blev givet att taga friden bort frn jorden, s att
        mnniskorna skulle slakta varandra.  Och ett stort svrd blev
        honom givet.

006:005 Och nr det brt det tredje inseglet, hrde jag det tredje
        vsendet sga Kom.  D fick jag se en svart hst; och mannen
        som satt p den hade en vgskl i sin hand.
006:006 Och jag hrde likasom en rst mitt ibland de fyra vsendena
        sga: Ett mtt vete fr en silverpenning och tre mtt
        korn fr en silverpenning!  Och oljan och vinet m du icke
        skada.

006:007 Och nr det brt det fjrde inseglet, hrde jag det fjrde
        vsendets rst sga: Kom.
006:008 D fick jag se en blekgul hst; och mannen som satt p den,
        hans namn var Dden, och Ddsriket fljde med honom.  Och t dem
        gavs makt ver fjrdedelen av jorden, s att de skulle f drpa
        med svrd och genom hungersnd och pest och genom vilddjuren p
        jorden.

006:009 Och nr det brt det femte inseglet, sg jag under altaret de
        mnniskors sjlar, som hade blivit slaktade fr Guds ords skull
        och fr det vittnesbrds skull, som de hade.
006:010 Och de ropade med hg rst och sade: Huru lnge, du helige och
        sannfrdige Herre, skall du drja att hlla dom och att utkrva
        vrt blod av jordens inbyggare?
006:011 Och t var och en av dem gavs en vit, fotsid kldnad, och t dem
        blev tillsagt att de nnu en liten tid skulle giva sig till ro,
        till dess jmvl skaran av deras medtjnare och brder, som
        skulle bliva drpta likasom de sjlva, hade blivit fulltalig.

006:012 Och jag sg Lammet bryta det sjtte inseglet.  D blev det en
        stor jordbvning, och solen blev svart som en sorgdrkt, och
        mnen blev hel och hllen ssom blod;
006:013 och himmelens stjrnor fllo ned p jorden, ssom nr ett
        fikontrd fller sina omogna frukter, d det skakas av en stark
        vind.
006:014 Och himmelen vek undan, ssom nr en bokrulle rullas tillhopa;
        och alla berg och ar flyttades bort ifrn sin plats.
006:015 Och konungarna p jorden och stormnnen och krigsverstarna och
        alla de rika och de vldiga, ja, alla, bde trlar och fria,
        dolde sig i hlor och bland bergsklippor.
006:016 Och de sade till bergen och klipporna: Fallen ver oss och
        dljen oss fr dens ansikte, som sitter p tronen, och fr
        Lammets vrede.
006:017 Ty deras vredes stora dag r kommen, och vem kan best?

007:001 Sedan sg jag fyra nglar st vid jordens fyra hrn och hlla
        tillbaka jordens fyra vindar, fr att ingen vind skulle blsa
        ver jorden eller ver havet eller mot ngot trd.
007:002 Och jag sg en annan ngel trda fram ifrn ster med den
        levande Gudens signet.  Och han ropade med hg rst till de fyra
        nglar som hade ftt sig givet att skada jorden och havet,
007:003 och sade: Gren icke jorden eller havet eller trden ngon
        skada, frrn vi hava tecknat vr Guds tjnare med insegel p
        deras pannor.
007:004 Och jag fick hra antalet av dem som voro tecknade med insegel,
        ett hundra fyrtiofyra tusen tecknade, av alla Israels barns
        stammar;
007:005   av Juda stam tolv tusen tecknade,
          av Rubens stam tolv tusen,
          av Gads stam tolv tusen,
007:006   av Asers stam tolv tusen,
          av Neftalims stam tolv tusen,
          av Manasses' stam tolv tusen,
007:007   av Simeons stam tolv tusen,
          av Levi stam tolv tusen,
          av Isaskars stam tolv tusen,
007:008   av Sabulons stam tolv tusen,
          av Josefs stam tolv tusen,
          av Benjamins stam tolv tusen tecknade.

007:009 Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde rkna, en skara
        ur alla folkslag och stammar och folk och tungoml st infr
        tronen och infr Lammet; och de voro kldda i vita, fotsida
        klder och hade palmer i sina hnder.
007:010 Och de ropade med hg rst och sade: Frlsningen tillhr vr
        Gud, honom som sitter p tronen, och Lammet.
007:011 Och alla nglar, som stodo runt omkring tronen och omkring de
        ldste och de fyra vsendena, fllo ned p sina ansikten infr
        tronen och tillbdo Gud
007:012 och sade: Amen.  Lovet och priset och visheten och tacksgelsen
        och ran och makten och starkheten tillhra vr Gud i
        evigheternas evigheter.  Amen.

007:013 Och en av de ldste tog till orda och sade till mig: Dessa som
        ro kldda i de vita, fotsida klderna, vilka ro de, och
        varifrn hava de kommit?
007:014 Jag svarade honom: Min herre, du vet sjlv det.  D sade han
        till mig: Dessa ro de som komma ur den stora bedrvelsen, och
        som hava tvagit sina klder och gjort dem vita i Lammets blod.
007:015 Drfr st de infr Guds tron och tjna honom, dag och natt, i
        hans tempel.  Och han som sitter p tronen skall sl upp sitt
        tabernakel ver dem.
007:016   'De skola icke mer hungra och icke mer trsta,
          och solens hetta skall icke trffa dem,
          ej heller eljest ngon brnnande hetta.
007:017 Ty Lammet, som str mitt fr tronen, skall vara deras herde och
        leda dem till livets vattenkllor, och 'Gud skall avtorka alla
        trar frn deras gon'.

008:001 Och nr Lammet brt det sjunde inseglet, uppstod i himmelen en
        tystnad, som varade vid pass en halv timme.
008:002 Och jag fick se de sju nglar, som st infr Gud; t dem gvos sju
        basuner.
008:003 Och en annan ngel kom och stllde sig vid altaret, och han hade
        ett gyllene rkelsekar; och mycken rkelse var given t honom,
        fr att han skulle lgga den till alla de heligas bner p det
        gyllene altare som stod framfr tronen.
008:004 Och ur ngelns hand steg rken av rkelsen med de heligas bner
        upp infr Gud.
008:005 Och ngeln tog rkelsekaret och fyllde det med eld frn altaret
        och kastade elden ned p jorden.  D kommo tordn och dunder och
        ljungeldar och jordbvning.

008:006 Och de sju nglarna, som hade de sju basunerna, gjorde sig redo
        att stta i sina basuner.

008:007 Och den frste sttte i sin basun.  D kom hagel och eld, blandat
        med blod, och det kastades ned p jorden; och tredjedelen av
        jorden brndes upp, och tredjedelen av trden brndes upp, och
        allt grnt grs brndes upp.

008:008 Och den andre ngeln sttte i sin basun.  D var det som om ett
        stort brinnande berg hade blivit kastat i havet; och tredjedelen
        av havet blev blod.
008:009 Och tredjedelen av de levande varelser som funnos i havet omkom;
        och tredjedelen av skeppen frgicks.

008:010 Och den tredje ngeln sttte i sin basun.  D fll frn himmelen
        en stor stjrna, brinnande ssom ett bloss; och den fll ned
        ver tredjedelen av strmmarna och ver vattenkllorna.
008:011 Och stjrnans namn var Malrt.  Och tredjedelen av vattnet blev
        bitter malrt; och mnga mnniskor omkommo genom vattnet, drfr
        att det hade blivit s bittert.

008:012 Och den fjrde ngeln sttte i sin basun.  D drabbade
        hemskelsen tredjedelen av solen och tredjedelen av mnen och
        tredjedelen av stjrnorna, s att tredjedelen av dem frmrkades
        och dagen miste tredjedelen av sitt ljus, sammalunda ock natten.

008:013 Sedan fick jag i min syn hra en rn, som flg fram uppe i
        himlarymden, ropa med hg rst: Ve, ve, ve ver jordens
        inbyggare, nr de tre vriga nglar, som skola stta i basun,
        lta sina basuner ljuda!

009:001 Och den femte ngeln sttte i sin basun.  D sg jag en stjrna
        vara fallen ifrn himmelen ned p jorden; och t henne gavs
        nyckeln till avgrundens brunn.
009:002 Och hon ppnade avgrundens brunn.  D steg en rk upp ur brunnen,
        lik rken frn en stor ugn, och solen och luften frmrkades av
        rken frn brunnen.
009:003 Och ur rken kommo grshoppor ut ver jorden; och t dem gavs
        samma makt som skorpionerna p jorden hava.
009:004 Och dem blev tillsagt, att de icke skulle skada grset p jorden
        eller ngot annat grnt eller ngot trd, utan allenast de
        mnniskor som icke hade Guds insegel p sina pannor.
009:005 Och t dem blev givet att, icke att dda dem, men att plga dem
        i fem mnader; och plgan, som de vllade var ssom den plga
        en skorpion stadkommer, nr den stinger en mnniska.
009:006 P den tiden skola mnniskorna ska dden, men icke kunna finna
        den; de skola stunda att d, men dden skall fly undan ifrn
        dem.

009:007 Och grshopporna tedde sig ssom hstar, rustade till strid.  P
        sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av
        guld.  Deras ansikten voro ssom mnniskors ansikten.
009:008 De hade hr ssom kvinnors hr, och deras tnder voro ssom
        lejons.
009:009 De hade brst, som liknade jrnpansar; och rasslet av deras
        vingar var ssom vagnsrasslet, nr mnga hstar med sina vagnar
        strta fram till strid.
009:010 De hade stjrtar med gaddar, ssom skorpioner hava; och i deras
        stjrtar lg den makt de hade ftt att i fem mnader skada
        mnniskorna.
009:011 Till konung ver sig hade de avgrundens ngel, vilkens namn p
        hebreiska r Abaddon och som p grekiska har namnet Apollyon.

009:012 Det frsta ve har gtt till nda; se, efter detta komma nnu tv
        andra ve.

009:013 Och den sjtte ngeln sttte i sin basun.  D hrde jag en rst
        frn de fyra hornen p det gyllene altare, som stod infr Guds
        ansikte,
009:014 sga till den sjtte ngeln, den som hade basunen: Ls de fyra
        nglar, som hllas bundna invid den stora floden Eufrat.
009:015 Och de fyra nglarna lstes, de som just fr den timmen, p den
        dagen, i den mnaden, under det ret hade hllits redo att drpa
        tredjedelen av mnniskorna.
009:016 Och antalet ryttare i de ridande skarorna var tv gnger tio
        tusen gnger tio tusen; jag fick hra att de voro s mnga.
009:017 Och hstarna och mnnen som sutto p dem tedde sig fr min syn
        p detta stt: mnnen hade eldrda och mrkbl och svavelgula
        pansar; och hstarna hade huvuden ssom lejon, och ur deras gap
        gick ut eld och rk och svavel.
009:018 Av dessa tre plgor--av elden och rken och svavlet som gick
        ut ur deras gap--ddades tredjedelen av mnniskorna.
009:019 Ty hstarnas makt lg i deras gap och i deras svansar.  Deras
        svansar liknade nmligen ormar, och hade huvuden, och med dem
        var det, som de gjorde skada.

009:020 Men de terstende mnniskorna, de som icke hade blivit ddade
        genom dessa plgor, gjorde icke bttring; de vnde sig icke ifrn
        beltena, som de hade gjort med egna hnder, och upphrde icke
        att tillbedja onda andar och avgudar av guld och silver och
        koppar och sten och tr, som varken kunna se eller hra eller
        g.
009:021 De gjorde icke bttring och upphrde icke med sina mordgrningar
        och trolldomskonster, sin otukt och sitt tjuveri.

010:001 Och jag sg en annan vldig ngel komma ned frn himmelen.  Han
        var kldd i en sky och hade regnbgen ver sitt huvud, och hans
        ansikte var ssom solen, och hans ben voro ssom eldpelare;
010:002 och i sin hand hade han en ppen liten bokrulle.  Och han satte
        sin hgra fot p havet och sin vnstra p jorden.
010:003 Och han ropade med hg rst, ssom nr ett lejon ryter.  Och nr
        han hade ropat, lto de sju tordnen hra sina rster.
010:004 Och sedan de sju tordnen hade talat, tnkte jag skriva, men jag
        fick d hra en rst frn himmelen sga: Gm ssom under
        insegel vad de sju tordnen hava talat, och skriv icke upp det.

010:005 Och ngeln, som jag sg st p havet och p jorden, lyfte sin
        hgra hand upp mot himmelen
010:006 och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom
        som har skapat himmelen och vad dri r, och jorden och vad drp
        r, och havet och vad dri r, och sade: Ingen tid skall mer
        givas,
010:007 utan i de dagar, d den sjunde ngelns rst hres, nr det sker
        att han stter i sin basun, d r Guds hemliga rdslut
        fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har
        frkunnat fr sina tjnare profeterna.

010:008 Och den rst som jag hade hrt frn himmelen hrde jag nu ter
        tala till mig; den sade: G och tag den ppna bokrulle som
        ngeln har i sin hand, han som str p havet och p jorden.
010:009 D gick jag bort till ngeln och bad honom att han skulle giva
        mig bokrullen.  Och han sade till mig: Tag den och t upp den;
        den skall vlla dig bitter plga i din buk, men i din mun skall
        den vara st ssom honung.
010:010 D tog jag bokrullen ur ngelns hand och t upp den; och den var
        i min mun st ssom honung, men nr jag hade tit upp den, knde
        jag bitter plga i min buk.
010:011 Och mig blev sagt: Du mste n ytterligare profetera om mnga
        folk och folkslag och tungoml och konungar.

011:001 Och ett rr, likt en mtstng, gavs t mig, och mig blev sagt:
        St upp och mt Guds tempel och altaret tillika med dem som
        tillbedja drinne.
011:002 Men lmna  sido templets yttre frgrd och mt den icke; ty den
        r prisgiven t hedningarna, och de skola under fyrtiotv
        mnader frtrampa den heliga staden.
011:003 Och jag skall lta mina tv vittnen under ett tusen tv hundra
        sextio dagar profetera, hljda i scktyg.

011:004 Dessa vittnen ro de tv olivtrd och de tv ljusstakar som st
        infr jordens Herre.
011:005 Och om ngon vill gra dem skada, s gr eld ut ur deras mun och
        frtr deras ovnner; ja, om ngon vill gra dem skada, s skall
        han bliva ddad p det sttet.
011:006 De hava makt att tillsluta himmelen, s att intet regn faller
        under den tid de profetera; de hava ock makt ver vattnet, att
        frvandla det till blod, och makt att sl jorden med alla slags
        plgor, s ofta de vilja.
011:007 Och nr de hava till fullo framburit sitt vittnesbrd, skall
        vilddjuret, det som skall stiga upp ur avgrunden, giva sig i
        strid med dem och skall vervinna dem och dda dem.
011:008 Och deras dda kroppar skola bliva liggande p gatan i den stora
        staden som, andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad
        dr ocks deras Herre blev korsfst.
011:009 Och mnniskor av allahanda folk och stammar och tungoml och
        folkslag skola i tre och en halv dagar se deras dda kroppar
        ligga dr, och de skola icke tillstdja att kropparna lggas i
        ngon grav.
011:010 Och jordens inbyggare skola gldjas ver vad som har vederfarits
        dem och skola frjda sig och snda varandra gvor; ty dessa tv
        profeter hade varit en plga fr jordens inbyggare.

011:011 Men efter tre och en halv dagar kom livets ande frn Gud in i
        dem, och de reste sig upp p sina ftter; och en stor fruktan
        fll ver dem som sgo dem.
011:012 Och de hrde en stark rst frn himmelen, som sade till dem:
        Kommen hit upp.  D stego de i en sky upp till himmelen, i
        sina ovnners syn.
011:013 Och i samma stund blev det en stor jordbvning, och tiondedelen
        av staden strtade samman, och genom jordbvningen omkommo sju
        tusen mnniskor; och de vriga blevo frskrckta och gvo ra t
        Gud i himmelen.
011:014 Det andra ve har gtt till nda; se, det tredje ve kommer snart.

011:015 Och den sjunde ngeln sttte i sin basun.  D ljdo i himmelen
        starka rster som sade: Vldet ver vrlden har blivit vr
        Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i
        evigheternas evigheter.
011:016 Och de tjugufyra ldste, som sutto p sina troner infr Gud,
        fllo ned p sina ansikten och tillbdo Gud
011:017 och sade: Vi tacka dig, Herre Gud, du Allsmktige, du som r,
        och som var, fr att du har tagit i besittning din stora makt
        och trtt fram ssom konung.
011:018 Folken vredgades, men din vredes dag har nu kommit, och den tid
        d de dda skola f sin dom, och d du skall lna dina tjnare
        profeterna och de heliga och dem som frukta ditt namn, bde sm
        och stora, och d du skall frdrva dem som frdrva jorden.

011:019 Och Guds tempel i himmelen ppnades, och hans frbundsark blev
        synlig i hans tempel.  D kommo ljungeldar och dunder och tordn
        och jordbvning och starkt hagel.

012:001 Och ett stort tecken visade sig i himmelen: dr syntes en
        kvinna, som hade solen till sin kldnad och mnen under sina
        ftter, och en krans av tolv stjrnor p sitt huvud.
012:002 Hon var havande och ropade i barnsnd och fdslovnda.
012:003 nnu ett annat tecken visade sig i himmelen: dr syntes en stor
        rd drake, som hade sju huvuden och tio horn, och p sina
        huvuden sju kronor.
012:004 Och hans stjrt drog med sig tredjedelen av himmelens stjrnor
        och kastade den ned p jorden.  Och draken stod framfr kvinnan
        som skulle fda, ty han ville uppsluka hennes barn, nr hon hade
        ftt det.
012:005 Och hon fdde ett barn gossebarn, som en gng skall styra alla
        folk med jrnspira.  Men hennes barn blev uppryckt till Gud och
        till hans tron;
012:006 Och kvinnan flydde ut i knen, dr hon har en plats sig beredd
        av Gud, och dr hon skulle f sitt uppehlle under ett tusen tv
        hundra sextio dagar.

012:007 Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans nglar gvo sig
        i strid med draken; och draken och hans nglar stridde mot dem,
012:008 men de frmdde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer
        ngon plats fr dem.
012:009 Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som
        kallas Djvul och Satan, och som frvillar hela vrlden; han blev
        nedkastad till jorden, och hans nglar kastades ned jmte honom.

012:010 Och jag hrde en stark rst i himmelen sga: Nu har frlsningen
        och makten och riket blivit vr Guds, och vldet hans Smordes; ty
        vra brders klagare r nedkastad, han som dag och natt
        anklagade dem infr vr Gud.
012:011 De vervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt
        vittnesbrds ord: de lskade icke s sitt liv, att de drogo sig
        undan dden.
012:012 Gldjens frdenskull, I himlar och I som bon i dem.  Men ve dig,
        du jord, och dig, du hav!  Ty djvulen har kommit ned till eder i
        stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar r kort.

012:013 Och nr draken sg att han var nedkastad p jorden, frfljde
        han kvinnan, som hade ftt gossebarnet.
012:014 Men t kvinnan gvos den stora rnens tv vingar, fr att hon
        skulle flyga ut i knen till den plats dr hon skulle f sitt
        uppehlle under en tid och tider och en halv tid, fjrran ifrn
        ormens syn.
012:015 D sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan ssom en
        strm, fr att strmmen skulle bortfra henne.
012:016 Men jorden kom kvinnan till hjlp; jorden ppnade sin mun och
        drack upp strmmen, som draken hade sprutat ut ur sitt gap.
012:017 Och draken vredgades n mer p kvinnan och gick stad fr att
        fra krig mot de vriga av hennes sd, mot dem som hlla Guds
        bud och hava Jesu vittnesbrd.

013:018 Och han stllde sig p sanden invid havet.

013:001 D sg jag ett vilddjur stiga upp ur havet; det hade tio horn
        och sju huvuden, och p sina horn hade det tio kronor och p
        sina huvuden hdiska namn.
013:002 Och vilddjuret, som jag sg, liknade en panter, men det hade
        ftter ssom en bjrn och gap ssom ett lejon.  Och draken gav
        det sin makt och sin tron och gav det stor myndighet.
013:003 Och jag sg ett av dess huvuden vara likasom srat till dds, men
        dess ddssr blev lkt.  Och hela jorden sg med frundran efter
        vilddjuret.
013:004 Och de tillbdo draken, drfr att han hade givit vilddjuret
        sdan myndighet; de tillbdo och vilddjuret och sade Vem r lik
        vilddjuret, och vem kan strida mot det?
013:005 Och det fick en mun sig given, som talade stora ord och vad
        hdiskt var, och det fick makt att s gra under fyrtiotv
        mnader.
013:006 Och den ppnade sin mun till att fra hdiskt tal mot Gud, till
        att hda hans namn och hans tabernakel och dem som bo i
        himmelen.
013:007 Och det fick makt att fra krig mot de heliga och att vervinna
        dem; och det fick makt ver alla stammar och folk och tungoml
        och folkslag.
013:008 Och alla jordens inbyggare skola tillbedja det, ja, envar som
        icke har sitt namn frn vrldens begynnelse skrivet i livets
        bok, det slaktade Lammets bok.
013:009 Den som har ra, han hre.
013:010 Den som fr andra bort i fngenskap, han skall sjlv bliva
        bortfrd i fngenskap; den som drper andra med svrd, han skall
        sjlv bliva drpt med svrd.  Hr gller det fr de heliga att
        hava stndaktighet och tro.

013:011 Och jag sg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; det hade tv
        horn, lika ett lamms, och det talade ssom en drake.
013:012 Och det utvar det frsta vilddjurets hela myndighet, i dess
        syn.  Och det kommer jorden och dem som bo drp att tillbedja
        det frsta vilddjuret, det vars ddssr blev lkt.
013:013 Och det gr stora tecken, s att det till och med lter eld i
        mnniskornas syn falla ned frn himmelen p jorden.
013:014 Och genom de tecken, som det har ftt makt att gra i vilddjurets
        syn, frvillar det jordens inbyggare; det frmr genom sitt tal
        jordens inbyggare att gra en bild t vilddjuret, det som var
        srat med svrd, men ter kom till liv.
013:015 Och det fick makt att giva ande t vilddjurets bild, s att
        vilddjurets bild till och med kunde tala och kunde lta dda
        alla som icke tillbdo vilddjurets bild.
013:016 Och det frmr alla, bde sm och stora, bde rika och fattiga,
        bde fria och trlar, att lta giva sig ett mrke p hgra
        handen eller p pannan,
013:017 s att ingen fr vare sig kpa eller slja ngot, utom den som
        r mrkt med vilddjurets namn eller dess namns tal.
013:018 Hr gller det att vara vis; den som har frstnd, han rkne ut
        betydelsen av vilddjurets tal, ty det r en mnniskas tal.  Och
        dess tal r sex hundra sextiosex.

014:001 Och jag fick se Lammet st p Sions berg jmte det ett hundra
        fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna
        p sina pannor.
014:002 Och jag hrde ett ljud frn himmelen, likt bruset av stora
        vatten och dnet av ett starkt tordn; och ljudet som jag
        hrde var ssom nr harpospelare spela p sina harpor.
014:003 Och de sjngo infr tronen och infr de fyra vsendena och de
        ldste vad som tycktes vara en ny sng; och ingen kunde lra
        sig den sngen, utom de ett hundra fyrtiofyra tusen som voro
        frikpta ifrn jorden.
014:004 Dessa ro de som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de ro
        ssom jungfrur.  Dessa ro de som flja Lammet varthelst det
        gr.  De hava blivit frikpta ifrn mnniskorna till en frstling
        t Gud och Lammet.
014:005 Och i deras mun har ingen lgn blivit funnen; de ro
        ostraffliga.

014:006 Och jag sg en annan ngel flyga fram uppe i himlarymden; han
        hade ett evigt evangelium, som han skulle frkunna fr dem som
        bo p jorden, fr alla folkslag och stammar och tungoml och
        folk.
014:007 Och han sade med hg rst: Frukten Gud och given honom ra; ty
        stunden r kommen, d han skall hlla dom.  Ja, tillbedjen honom
        som har skapat himmel och jord och hav och vattenkllor.

014:008 Och nnu en annan ngel fljde honom; denne sade: Fallet,
        fallet r det stora Babylon, som har givit alla folk att dricka
        av sin otukts vredesvin.

014:009 Och nnu en tredje ngel fljde dem; denne sade med hg rst:
        Om ngon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess
        mrke p sin panna eller p sin hand,
014:010 s skall ock han f dricka av Guds vredesvin, det som r isknkt
        i hans vredes kalk, obemngt; och han skall bliva plgad med eld
        och svavel, i heliga nglars och i Lammets syn.
014:011 Och nr de s plgas, uppstiger rken drav i evigheters
        evigheter, och de hava ingen ro, vaken dag eller natt, de som
        tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som lta mrka sig med
        dess namn.
014:012 Hr gller det fr de heliga att hava stndaktighet, fr dem som
        hlla Guds bud och bevara tron p Jesus.

014:013 Och jag hrde en rst frn himmelen sga: Skriv: Saliga ro de
        dda som d i Herren hrefter.  Ja, sger Anden, de skola f
        vila sig frn sitt arbete, ty deras grningar flja dem.

014:014 Och jag fick se en vit sky, och p skyn satt en som liknade en
        mnniskoson; och han hade p sitt huvud en gyllene krans, och i
        sin hand en vass lie.

014:015 Och en annan ngel kom ut ur templet och ropade med hg rst
        till den som satt p skyn: Lt din lie g, och inbrga skrden;
        ty skrdetiden r kommen, och sden p jorden r fullt mogen
        till skrd.
014:016 Den som satt p skyn hgg d till med sin lie p jorden, och
        jorden blev avbrgad.

014:017 Och en annan ngel kom ut ur templet i himmelen, och jmvl han
        hade en vass lie.

014:018 Och nnu en ngel kom fram ifrn altaret, den som hade makt ver
        elden.  Denne ropade med hg rst till den som hade den vassa
        lien; han sade Lt din vassa lie g, och skr av druvklasarna
        frn vintrden p jorden, ty deras druvor ro fullmogna.
014:019 Och ngeln hgg till med sin lie p jorden och skar av frukten
        ifrn vintrden p jorden och kastade den i Guds vredes stora
        vinpress.
014:020 Och vinpressen trampade utanfr staden, och blod gick ut frn
        pressen och steg nda upp till betslen p hstarna, p en
        strcka av ett tusen sex hundra stadier.

015:001 Och jag sg ett annat tecken i himmelen, stort och underbart;
        sju nglar med de sju plgor som bliva de sista, ty med dem r
        Guds vredesdom fullbordad.

015:002 Och jag fick se ngot som sg ut ssom ett glashav, blandat med
        eld.  Och jag sg dem som hade vunnit seger ver vilddjuret, med
        dess bild och dess namns tal, st vid glashavet, med Guds harpor
        i sina hnder.
015:003 Och de sjngo Moses', Guds tjnares, sng och
        Lammets sng: de sjngo:
          Stora och underbara ro dina verk,
          Herre Gud, du Allsmktige;
          rttfrdiga och rtta ro dina vgar,
          du folkens konung.
015:004   Vem skulle icke frukta dig, Herre,
          och prisa ditt namn?
          Du allena r helig,
          och alla folk skola komma
          och tillbedja infr dig.
          Ty dina domar hava blivit uppenbara.

015:005 Sedan sg jag att vittnesbrdets tabernakels tempel i himmelen
        ppnades.
015:006 Och de sju nglarna med de sju plgorna kommo ut ur templet,
        kldda i rent, skinande linne, och omgjordade kring brstet med
        gyllene blten.
015:007 Och ett av de fyra vsendena gav de sju nglarna sju gyllene
        sklar, fulla av Guds vrede, hans som lever i evigheternas
        evigheter.
015:008 Och templet blev uppfyllt av rk frn Guds hrlighet och frn
        hans makt, och ingen kunde g in i templet, frrn de sju
        nglarnas sju plgor hade ftt sin fullbordan.

016:001 Och jag hrde en stark rst frn templet sga till de sju
        nglarna: Gn stad och gjuten ut Guds sju vredessklar p
        jorden.

016:002 Och den frste gick stad och gt ut sin skl p jorden.  D
        kommo onda och svra srnader p de mnniskor som buro
        vilddjurets mrke och tillbdo dess bild.

016:003 Och den andre gt ut sin skl i havet.  D frvandlades det till
        blod, likt blodet av en dd mnniska, och alla levande varelser
        i havet dogo.

016:004 Och den tredje gt ut sin skl i strmmarna och
        vattenkllorna.  D frvandlades dessa till blod.
016:005 Och jag hrde vattnens ngel sga: Rttfrdig r du, du som r
        och som var, du helige, som har dmt s.
016:006 De hava utgjutit heliga mns och profeters blod.  Drfr har ock
        du givit dem blod att dricka; de ro det vrda.
016:007 Och jag hrde altaret sga: Ja, Herre Gud, du Allsmktige,
        rtta och rttfrdiga ro dina domar.

016:008 Och den fjrde gt ut sin skl ver solen.  D fick denna makt
        att brnna mnniskorna ssom med eld.
016:009 Och nr nu mnniskorna blevo brnda av stark hetta, hdade de
        Guds namn, hans som hade makten ver dessa plgor; de gjorde
        icke bttring och gvo honom icke ra.

016:010 Och den femte gt ut sin skl ver vilddjurets tron.  D blev
        dess rike frmrkat, och mnniskorna beto snder sina tungor i
        sin vnda.
016:011 Och de hdade himmelens Gud fr sin vndas och sina srnaders
        skull; de gjorde icke bttring och upphrde icke med sina
        grningar.

016:012 Och den sjtte gt ut sin skl ver den stora floden Eufrat.  D
        torkade dess vatten ut, fr att vg skulle beredas t konungarna
        frn stern.
016:013 Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske
        profetens mun sg jag tre orena andar utg, lika paddor.
016:014 De ro nmligen onda andar som gra tecken, och som g ut till
        konungarna i hela vrlden, fr att samla dem till striden p
        Guds, den Allsmktiges, stora dag.
016:015 (Se, jag kommer ssom en tjuv; salig r den som vakar och
        bevarar sina klder, s att han icke mste g naken, och man fr
        se hans skam.)
016:016 Och de frsamlade dem till den plats som p hebreiska heter
        Harmagedon.

016:017 Och den sjunde gt ut sin skl i luften.  D gick en stark rst
        ut frn tronen i templet och sade Det r gjort.
016:018 Och nu kommo ljungeldar och dunder och tordn, och det blev en
        stor jordbvning, en jordbvning s vldsam och s stor, att
        dess like icke hade frekommit, alltsedan mnniskor blevo till
        p jorden.
016:019 Och den stora staden rmnade snder i tre delar, och folkens
        stder strtade samman; och Gud kom ihg det stora Babylon, s
        att han rckte det kalken med sin strnga vredes vin.
016:020 Och alla ar flydde, och inga berg funnos mer.
016:021 Och stora hagel, centnertunga, fllo ned frn himmelen p
        mnniskorna; och mnniskorna hdade Gud fr den plga som haglen
        vllade, ty den plgan var mycket stor.

017:001 Och en av de sju nglarna med de sju sklarna kom och talade med
        mig och sade: Kom hit, s skall jag visa dig, huru den stora
        skkan fr sin dom, hon som tronar vid stora vatten,
017:002 hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens
        otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna.

017:003 Sedan frde han mig i anden bort till en ken.  Dr sg jag en
        kvinna som satt p ett scharlakansrtt vilddjur, fulltecknat
        med hdiska namn; och det hade sju huvuden och tio horn.
017:004 Och kvinnan var kldd i purpur och scharlakan och glnste av guld
        och dla stenar och prlor; och i sin hand hade hon en gyllene
        kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet.
017:005 Och p hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse:
        Det stora Babylon, hon som r moder till skkorna och till
        styggelserna p jorden.
017:006 Och jag sg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu
        vittnens blod.  Och jag frundrade mig storligen, nr jag sg
        henne.

017:007 Och ngeln sade till mig: Varfr frundrar du dig?  Jag skall
        sga dig hemligheten om kvinnan, och om vilddjuret som br
        henne, och som har de sju huvudena och de tio hornen.
017:008 Vilddjuret som du har sett, det har varit, och r icke mer; men
        det skall stiga upp ur avgrunden, och det gr sedan i
        frdrvet.  Och de av jordens inbyggare, vilkas namn icke frn
        vrldens begynnelse ro skrivna i livets bok, skola frundra
        sig, nr de f se vilddjuret som har varit, och icke mer r, men
        dock skall komma.--
017:009 Hr gller det att ga ett frstnd med vishet.  De sju huvudena
        ro sju berg, som kvinnan tronar p.  De ro ock sju konungar;
017:010 fem av dem hava fallit, en r, och den terstende har nnu icke
        kommit, och nr han kommer, skall han bliva kvar en liten tid.
017:011 Och vilddjuret som har varit, och icke mer r, det r sjlvt den
        ttonde, och dock en av de sju, och det gr i frdrvet.
017:012 Och de tio horn som du har sett, de ro tio konungar, som nnu
        icke hava kommit till konungavlde, men som fr en kort tid,
        tillika med vilddjuret, f makt ssom konungar.
017:013 Dessa hava ett och samma sinne, och de giva sin makt och
        myndighet t vilddjuret.
017:014 De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet jmte de
        kallade och utvalda och trogna som flja det, skall vervinna
        dem, ty Lammet r herrarnas herre och konungarnas konung.

017:015 Och han sade ytterligare till mig: Vattnen som du har sett,
        dr varest skkan tronar, ro folk och mnniskoskaror och
        folkslag och tungoml.
017:016 Och de tio horn, som du har sett, och vilddjuret, de skola hata
        skkan och gra henne utblottad och naken, och skola ta hennes
        ktt och brnna upp henne i eld.
017:017 Ty Gud har ingivit dem i hjrtat att de skola utfra vad han
        har i sinnet, och att de alla skola handla i ett och samma sinne,
        och att de skola giva sitt vlde t vilddjuret, till dess Guds
        utsagor hava fullbordats.
017:018 Och kvinnan som du har sett r den stora staden, som har
        konungsligt vlde ver jordens konungar.

018:001 Drefter sg jag en annan ngel komma ned frn himmelen; han
        hade stor makt, och jorden upplystes av hans hrlighet.
018:002 Och han ropade med stark rst och sade:

        Fallet, fallet r det stora Babylon; det har blivit en boning
        fr onda andar, ett tillhll fr alla slags orena andar och ett
        tillhll fr alla slags orena och vederstyggliga fglar.
018:003 Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit; konungarna
        p jorden hava bedrivit otukt med henne, och kpmnnen p jorden
        hava skaffat sig rikedom genom hennes omttliga vllust.

018:004 Och jag hrde en annan rst frn himmelen sga:

        Dragen ut ifrn henne, I mitt folk, s att I icke gren eder
        delaktiga i hennes synder och fn eder del av hennes plgor.
018:005 Ty hennes synder rcka nda upp till himmelen, och Gud har
        kommit ihg hennes orttfrdiga grningar.
018:006 Vedergllen henne vad hon har gjort, ja, given henne dubbelt
        igen fr hennes grningar; isknken dubbelt t henne i den kalk
        vari hon har isknkt.
018:007 S mycken ra och vllust som hon har berett sig, s mycken
        pina och sorg mn I bereda henne.  Eftersom hon sger i sitt
        hjrta: 'Jag tronar ssom drottning och och sitter icke ssom
        nka, och aldrig skall jag veta av ngon sorg',
018:008 drfr skola p en och samma dag hennes plgor komma ver henne:
        dd och sorg och hungersnd; och hon skall brnnas upp i eld.  Ty
        stark r Herren Gud, han som har dmt henne.

018:009 Och jordens konungar, som hava bedrivit otukt och levat i
        vllust med henne, skola grta och jmra sig ver henne, nr de
        se rken av hennes brand.
018:010 De skola st lngt ifrn, av frfran ver hennes pina, och skola
        sga: 'Ve, ve dig, Babylon, du stora stad, du starka stad!
        Pltsligt har nu din dom kommit.'

018:011 Och kpmnnen p jorden grta och srja ver henne, d nu ingen
        mer kper de varor som de frakta:
018:012 guld och silver, dla stenar och prlor, fint linne och purpur,
        siden och scharlakan, allt slags vlluktande tr, alla slags
        arbeten av elfenben och dyrbaraste tr, av koppar och jrn och
        marmor,
018:013 drtill kanel och kostbar salva, rkverk, smrjelse och
        vlluktande harts, vin och olja, fint mjl och vete, fkreatur
        och fr, hstar och vagnar, livegna och trlar.
018:014 De frukter som din sjl hade begr till hava frsvunnit ifrn
        dig; allt vad krsligt och prktigt du hade har gtt frlorat
        fr dig och skall aldrig mer bliva funnet.
018:015 De som handlade med sdant, de som skaffade sig rikedom genom
        henne, de skola st lngt ifrn, av frfran ver hennes pina; de
        skola grta och srja
018:016 och skola sga: 'Ve, ve dig, du stora stad, du som var kldd i
        fint linne och purpur och scharlakan, du som glnste av guld och
        dla stenar och prlor!
018:017 I ett gonblick har nu denna stora rikedom blivit frdd.'

        Och alla skeppare och alla kustfarare och sjmn och alla andra
        som hava sitt arbete p havet st lngt ifrn;
018:018 och nr de ser rken av hennes brand, ropa de och sga: 'Var
        fanns den stora stadens like?'
018:019 Och de str stoft p sina huvuden och ropa under grt och sorg
        och sga: 'Ve, ve dig, du stora stad, genom vars skatter alla de
        drinne, som hade skepp p havet, blevo rika!  I ett gonblick
        har den nu blivit frdd.

018:020 Gld dig ver vad som har vederfarits henne, du himmel och I
        helige och I apostlar och profeter, d nu Gud har hllit dom
        ver henne och utkrvt vedergllning fr eder!

018:021 Och en vldig ngel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och
        kastade den i havet och sade: S skall Babylon, den stora
        staden, med fart strtas ned och aldrig mer bliva funnen.
018:022 Av harpospelare och sngare, av fljtblsare och basunblsare
        skall aldrig mer ngot ljud bliva hrt i dig; aldrig mer skall
        ngon konstfrfaren man av ngot slags yrke finnas i dig;
        bullret av en kvarn skall aldrig mer hras i dig;
018:023 en lampas sken skall aldrig mer lysa i dig; rop fr brudgum och
        brud skall aldrig mer hras i dig--du vars kpmn voro stormn
        p jorden, du genom vars trolldom alla folk blevo frvillade,
018:024 och i vilken man sg profeters och heliga mns blod, ja, alla de
        mnniskors blod, som hade blivit slaktade p jorden.

019:001 Sedan hrde jag likasom starka rster av en stor skara i
        himmelen, som sade Halleluja!  Frlsningen och ran och makten
        tillhra vr Gud.
019:002 Ty rtta och rttfrdiga ro hans domar; han har dmt den stora
        skkan, som frdrvade jorden genom sin otukt, och han har
        utkrvt sina tjnares blod av hennes hand.
019:003 Och ter sade de: Halleluja!  Och rken frn henne stiger upp i
        evigheternas evigheter!
019:004 Och de tjugufyra ldste och de fyra vsendena fllo ned och
        tillbdo Gud, som satt p tronen; de sade: Amen!  Halleluja!

019:005 Och frn tronen utgick en rst, som sade: Loven vr Gud, alla I
        hans tjnare, I som frukten honom, bde sm och stora.
019:006 Och jag hrde likasom rster av en stor skara, lika bruset av
        stora vatten och dnet av starka tordn; de sade: Halleluja!
        Herren, vr Gud, den Allsmktige, har nu trtt fram ssom
        konung.
019:007 Ltom oss gldjas och frjda oss och giva honom ran; ty tiden
        r inne fr Lammets brllop, och dess brud har gjort sig redo.
019:008 Och t henne har blivit givet att klda sig i fint linne,
        skinande och rent.  Det fina linnet r de heligas rttfrdighet.

019:009 Och han sade till mig: Skriv: Saliga ro de som ro bjudna till
        Lammets brllopsmltid.  Ytterligare sade han till mig: Dessa
        ord ro sanna Guds ord.
019:010 Och jag fll ned fr hans ftter fr att tillbedja honom, men
        han sade till mig: Gr icke s.  Jag r din medtjnare och dina
        brders, deras som hava Jesu vittnesbrd.  Gud skall du
        tillbedja.  Ty Jesu vittnesbrd r profetians ande.

019:011 Och jag sg himmelen ppen och fick dr se en vit hst; och
        mannen som satt p den heter Trofast och sannfrdig, och han
        dmer och strider i rttfrdighet.
019:012 Hans gon voro ssom eldslgor, och p sitt huvud bar han mnga
        kronor och hade ett namn dr skrivet, som ingen knner utom han
        sjlv.
019:013 Och han var kldd i en mantel som var doppad i blod; och det
        namn han har ftt r Guds Ord.
019:014 Och honom fljde, p vita hstar, de himmelska hrskarorna,
        kldda i fint linne, vitt och rent.
019:015 Och frn hans mun utgick ett skarpt svrd, varmed han skulle sl
        folken.  Och han skall styra dem med jrnspira; och han trampar
        Guds, den Allsmktiges, strnga vredes vinpress.
019:016 Och p sin mantel, ver sin lnd, har han detta namn skrivet:
        Konungarnas konung och herrarnas herre.

019:017 Och jag sg en ngel st i solen, och denne ropade med hg rst
        och sade till alla fglar som flgo fram uppe i himlarymden:
        Kommen hit, frsamlen eder till Guds stora gstabud,
019:018 fr att ta ktt av konungar och krigsverstar och hjltar, ktt
        av hstar och deras ryttare, ja, ktt av alla, bde fria och
        trlar, bde sm och stora.

019:019 Och jag sg vilddjuret och konungarna p jorden med sina
        hrskaror, samlade fr att utkmpa sin strid mot honom som satt
        p hsten och mot hans hrskara.
019:020 Och vilddjuret blev gripet, drjmte ock den falske profeten,
        som i dess syn hade gjort de tecken med vilka han hade
        frvillat dem som hade tagit vilddjurets mrke, och dem som hade
        tillbett dess bild.  Bda blevo de levande kastade i eldsjn,
        som brann med svavel.
019:021 Och de andra blevo drpta med ryttarens svrd, det som utgick
        frn hans mun; och alla fglar blevo mttade av deras ktt.

020:001 Och jag sg en ngel komma ned frn himmelen; han hade nyckeln
        till avgrunden och hade en stor kedja i sin hand.
020:002 Och han grep draken, den gamle ormen, det r djvulen och Satan,
        och fngslade honom fr tusen r
020:003 och kastade honom i avgrunden och stngde igen och satte dit ett
        insegel ver honom p det att han icke mer skulle frvilla
        folken, frrn de tusen ren hade gtt till nda.  Drefter skall
        han ter komma ls fr en liten tid.

020:004 Och jag sg troner st dr, och de satte sig p dem, de t
        vilka gavs makt att hlla dom.  Och jag sg de mnniskors sjlar,
        som hade blivit halshuggna fr Jesu vittnesbrds och Guds Ords
        skull, och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild, och
        icke heller tagit dess mrke p sina pannor och sina hnder;
        dessa blevo nu ter levande och fingo regera med Kristus i tusen
        r.
020:005 (De vriga dda blevo icke levande, frrn de tusen ren hade
        gtt till nda.) Detta r den frsta uppstndelsen.
020:006 Salig och helig r den som har del i den frsta uppstndelsen;
        ver dem har den andra dden ingen makt, utan de skola vara Guds
        och Kristi prster och skola f regera med honom de tusen ren.

020:007 Men nr de tusen ren hava gtt till nda, skall Satan komma ls
        ur sitt fngelse.
020:008 Han skall d g ut fr att frvilla de folk som bo vid jordens
        fyra hrn, Gog och Magog, och samla dem till den stundande
        striden; och de ro till antalet ssom sanden i havet.
020:009 Och de draga fram ver jordens hela vidd och omringa de heligas
        lger och den lskade staden; men eld faller ned frn himmelen
        och frtr dem.
020:010 Och djvulen, som frvillade dem, bliver kastad i samma sj av
        eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade
        blivit kastade; och de skola dr plgas dag och natt i
        evigheternas evigheter.

020:011 Och jag sg en stor vit tron och honom som satt drp; och fr
        hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen
        fr dem.
020:012 Och jag sg de dda, bde stora och sm, st infr tronen, och
        bcker blevo uppltna.  Och jmvl en annan bok blev upplten;
        det var livets bok.  Och de dda blevo dmda efter sina
        grningar, p grund av det som var upptecknat i bckerna.
020:013 Och havet gav igen de dda som voro dri, och dden och
        ddsriket gvo igen de dda som voro i dem; och dessa blev
        dmda, var och en efter sina grningar.
020:014 Och dden och ddsriket blevo kastade i den brinnande sjn;
        detta, den brinnande sjn, r den andra dden.
020:015 Och om ngon icke fanns skriven i livets bok, s blev han kastad
        i den brinnande sjn.

021:001 Och jag sg en ny himmel och en ny jord; ty den frra himmelen
        och den frra jorden voro frgngna, och havet fanns icke mer.
021:002 Och jag sg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned
        frn himmelen, frn Gud, frdigsmyckad ssom en brud som r
        prydd fr sin brudgum.
021:003 Och jag hrde en stark rst frn tronen sga: Se, nu str Guds
        tabernakel bland mnniskorna, och han skall bo ibland dem, och
        de skola vara hans folk; ja, Gud sjlv skall vara hos dem
021:004 och skall avtorka alla trar frn deras gon.  Och dden skall
        icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plga
        skall vara mer; ty det som frr var r nu frgnget.

021:005 Och han som satt p tronen sade: Se, jag gr allting nytt.
        Ytterligare sade han: Skriv: ty dessa ord ro visa och sanna.
021:006 Han sade vidare till mig: Det r gjort.  Jag r A och O,
        begynnelsen och nden.  t den som trstar skall jag giva att
        dricka fr intet ur kllan med livets vatten.
021:007 Den som vinner seger, han skall f detta till arvedel, och jag
        skall vara hans Gud, och han skall vara min son.
021:008 Men de fega och de otrogna, och de som hava gjort vad
        styggeligt r, och drpare och otuktiga mnniskor och
        trollkarlar och avgudadyrkare och alla lgnare skola f sin del
        i den sj som brinner med eld och svavel; detta r den andra
        dden.

021:009 Och en av de sju nglarna med de sju sklar, som voro fulla med
        de sju sista plgorna, kom och talade till mig och sade: Kom
        hit, s skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.
021:010 Och han frde mig i anden stad upp p ett stort och hgt berg
        och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned frn
        himmelen, frn Gud,
021:011 med Guds hrlighet.  Den glnste likt den dyrbaraste delsten,
        den var ssom kristallklar jaspis.
021:012 Den hade en stor och hg mur med tolv portar, och vid portarna
        stodo tolv nglar, och ver portarna voro skrivna namn: namnen
        p Israels barns tolv stammar.
021:013 I ster voro tre portar, i norr tre portar, i sder tre portar
        och i vster tre portar.
021:014 Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och p dem stodo tolv
        namn: namnen p Lammets tolv apostlar.

021:015 Och han som talade till mig hade en gyllene mtstng fr att
        drmed mta staden och dess portar och dess mur.
021:016 Och staden utgjorde en fyrkant, och dess lngd var lika stor som
        dess bredd.  Och med stngen mtte han staden: dess mtt var tolv
        tusen stadier, dess lngd och bredd och hjd voro lika.
021:017 Och han mtte dess mur: den var ett hundra fyrtiofyra alnar
        efter mnniskors mtt, som ock r nglars.

021:018 Och stadsmuren var byggd av jaspis, men staden sjlv var av rent
        guld, likt rent glas.
021:019 Stadsmurens grundstenar voro sknt lagda och utgjordes av alla
        slags delstenar.  Den frsta grundstenen var en jaspis, den
        andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjrde en smaragd,
021:020 den femte en sardonyx, den sjtte en karneol, den sjunde en
        krysolit, den ttonde den beryll, den nionde en topas, den
        tionde en krysopras, den elfte en hyacint, den tolfte en
        ametist.
021:021 Och de tolv portarna utgjordes av tolv prlor; var srskild port
        utgjordes av en enda prla.  Och stadens gata var av rent guld,
        likt genomskinligt glas.

021:022 Och jag sg i den intet tempel, ty Herren Gud, den Allsmktige,
        r dess tempel, han och Lammet.
021:023 Och staden behver icke sol eller mne till att lysa dr, ty
        Guds hrlighet upplyser den och dess ljus r Lammet.

021:024 Och folken skola vandra i dess ljus, och jordens konungar fra
        ditin, vad hrligt de hava.
021:025 Dess portar skola aldrig stngas om dagen--natt skall icke
        finnas dr
021:026 och vad hrligt och dyrbart folken hava skall man fra ditin.
021:027 Men intet orent skall ngonsin komma ditin, och ingen som gr
        vad styggeligt r och lgn, utan allenast de som ro skrivna
        i livets bok, Lammets bok.

022:001 Och han visade mig en strm med vatten, klar som kristall.  Den
        gick ut frn Guds och Lammets tron
022:002 och flt fram mitt igenom stadens gata.  Och p bda sidor om
        strmmen stodo livstrd, som gvo tolv skrdar, ty de buro frukt
        var mnad; och trdens lv tjnade till lkedom fr folken.
022:003 Och ingen frbannelse skall vara mer.  Och Guds och Lammets tron
        skall st dr inne, och hans tjnare skall tjna honom
022:004 och skola se hans ansikte; och hans namn skall st tecknat p
        deras pannor.
022:005 Och ingen natt skall vara mer; och de behva icke ngon lampas
        ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa ver dem,
        och de skola regera i evigheternas evigheter.

022:006 Och han sade till mig: Dessa ord ro vissa och sanna; och
        Herren, profeternas andars Gud, har snt sin ngel fr att visa
        sina tjnare, vad som snart skall ske.
022:007 Och se, jag kommer snart.  Salig r den som tager vara p de
        profetians ord som st i denna bok.

022:008 Och jag, Johannes, var den som hrde och sg detta.  Och nr jag
        hade hrt och sett det, fll jag ned fr att tillbedja infr
        ngelns ftter, hans som visade mig detta.
022:009 Men han sade till mig: Gr icke s.  Jag r din medtjnare och
        dina brders, profeternas, och deras som taga vara p denna boks
        ord.  Gud skall du tillbedja.

022:010 Och han sade till mig: Gm icke under ngot insegel de
        profetians ord som st i denna bok; ty tiden r nra.
022:011 M den som r orttfrdig fortfara att va sin orttfrdighet
        och den som r oren att orena sig.  S ock den som r rttfrdig,
        han fortfare att va sin rttfrdighet, och den som r helig att
        helga sig.
022:012 Se, jag kommer snart och har med mig min ln, fr att vederglla
        var och en efter som hans grningar ro.
022:013 Jag r A och O, den frste och den siste, begynnelsen och
        nden.
022:014 Saliga ro de som tv sina klder fr att f rtt att ta av
        livets trd och att g in i staden genom dess portar.
022:015 Men de som ro hundar och trollkarlar och otuktiga och drpare
        och avgudadyrkare och alla som lska och gra lgn, de mste
        alla stanna drutanfr.

022:016 Jag, Jesus, har snt min ngel fr att i frsamlingarna vittna
        om detta fr eder.  Jag r telningen frn Davids rot och kommen
        av hans slkt, jag r den klara morgonstjrnan.
022:017 Och Anden och bruden sga: Kom.  Och den som hr det, han sge
        Kom.  Och den som trstar, han komme; ja den som vill, han tage
        livets vatten fr intet.

022:018 Fr var och en som hr de profetians ord, som st i denna bok
        betygar jag detta: Om ngon lgger ngot till dem, s skall Gud
        p honom lgga de plgor om vilka r skrivet i denna bok.
022:019 Och om ngon tager bort ngot frn de ord som st i denna
        profetias bok, s skall Gud taga ifrn honom hans del i livets
        trd och i den heliga staden, om vilka r skrivet i denna bok.

022:020 Han som betygar detta sger: Ja, jag kommer snart.  Amen.  Kom
        Herre Jesus!

022:021 Herren Jesu nd vare med alla.





End of the Project Gutenberg EBook of Bibeln, Gamla och Nya Testamentet 

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BIBELN, GAMLA OCH NYA TESTAMENTET ***

***** This file should be named 2100-8.txt or 2100-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        https://www.gutenberg.org/2/1/0/2100/

Produced by Project Runeberg, which has provided Nordic
literature on the Internet since 1992. http://runeberg.org/


Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
https://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at https://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit https://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including including checks, online payments and credit card
donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     https://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
