The Project Gutenberg EBook of Barnavnnen, 1905-04, by Various

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org


Title: Barnavnnen, 1905-04
       Illustrerad Veckotidning fr de Sm

Author: Various

Editor: J.B. Gauffin

Release Date: December 5, 2008 [EBook #27419]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVNNEN, 1905-04 ***




Produced by Juliet Sutherland, Rnald Lvesque and the
Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net







                           BARNAVNNEN

N:o 14   Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. 22 rg.
6 April. Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905.



                     Petrus frnekar Jesus.

                        Mark. 14: 66-72.

I hvarje mnniskas lif finnes mrka, svra stunder, stunder af svaghet,
stunder af nd. En sdan mrk stund var det fr Petrus, nr han
frnekade sin frlsare.

I likhet med de friga apostlarne hade Petrus flytt, d Jesus blef
gripen och fngslad i Getsemane. Johannes hade dock snart bemannat sig,
han slt sig till frlsaren och fljde honom troget in i Jerusalem, in i
fversteprstens palats och upp till den ppna pelarsal, dr frhret
med Jesus var tillstlldt. Petrus hade fven ngrat sin feghet att fly.
Han vnde drfr om och fljde fven han med skaran, som gripit Jesus,
men p afstnd.

Hndelsen med Petrus lr oss, att vi skola ssom Johannes hlla oss nra
Jesus, om vi skola flja honom, och icke p afstnd, ssom Petrus.
Johannes kom icke i ngon fara, men Petrus var nra att frgs.

Frhret med Jesus rckte lnge, natten var kall, och drfr hade
tjnarne gjort upp en koleld inne p fversteprstens grd. Till denna
eld kom fven Petrus fr att vrma sig. En af tjnstekvinnorna brjar se
p Petrus. Hon knner snart igen honom ssom en af Herrens apostlar och
sger detta hgt, s att det hres i hela kretsen omkring elden. D
krymper Petri hjrta samman af fruktan och bfvan. Mrkrets furste
drifver sitt spel med honom och mlar i hemska frger, huru Petrus nu
skall blifva bunden och pinad fven han. I denna stund af omanlig
svaghet och frvirring nekar lrjungen, att han knner sin mstare. Det
blir drefter fr hett vid elden fr Petrus, han gr ut p den yttre
grden och strax hr han, huru hanen gol.

Om en stund vnder Petrus ter till den inre grden och till kolelden.
Han borde dock hafva lrt, att detta var ett farligt stlle fr honom.
Tjnstekvinnan utpekar honom ter ssom en Jesu lrjunge, men ter nekar
han drtill. Petrus synes fr en stund hafva aflgsnat sig frn
kolelden. Rannsakningen med Jesus drager ut p tiden, folket p grden
rr sig af och an, och snart se vi Petrus ter i ringen kring kolelden.
Nu synes flera af tjnarne brja se p Petrus och en af dem sger honom:
"Fr visso r du en af dem, ty du r en galiler och ditt uttal ljuder
s".

Nu har den stund kommit, som Jesus frutsagt med de orden: "satan har
begrt slla eder ssom hvete". Petrus r nu i satans sll, han ger ej
kraft att befria sig, ej det manliga modet att vga sprnget ut ur den
trollkrets, hans egen feghet spunnit omkring honom. I stllet fr att
ppet beknna sig vara en Jesu lrjunge, frnekar han ter sin frlsare,
afsger sig drmed apostlambetet och sjunker djupt ned i natt och synd
och mrker.

Det andra hanegllet gr Petrus genom mrg och ben. Det liksom ropar
till honom: "Nu r det tid att st upp ur smnen, ur natt och synd!" Men
om dr skall varda ljus i Petri sjl, s behfves dr sol. Den mter
honom ur Jesu ga, ty det heter, att Jesus vnde sig om och sg p
honom. Det blir genast morgongryning i Petri sjl och dr faller
kostelig morgondagg, ngrens trar. Han gr ut och grter fver sig
sjlf och fver sin synd. Frtrollningen brytes, mrkrets furste mister
sitt grepp, Petrus r ter fri.

Vgen ut ur mrker, synd och vanmakt fr oss alla r alltid densamma.
Vill du g den vgen, s kommer dr ljus och frlsning och kraft till
din sjl.

     _J. B. G._



Lser du din bibel?

Ludvig Bengtsson hade nyss fyllt tta r. Han var en liflig och lraktig
gosse, som grna ville ha reda p hvad han sg och hrde. Om sommaren
strfvade han under sina fritider omkring i de vackra ngarna, som lgo
i nrheten af hans frldrahem, men under de lnga vinterkvllarna mste
han ofta lsa hgt fr sin mor ur ngon god, underhllande bok. Om
sndagsaftnarna brukade han f se p bilderna i den stora praktbibeln,
och hans mor berttade d fr honom om Josef, om David och andra Guds
mn, som lefde under gamla testamentets tid, men frst och frmst om
honom, som lt sig fdas, d tiden var fullbordad, huru han lades i en
krubba och sedan gick omkring, gjorde vl och hjlpte alla, till dess
han slutligen vandrade lidandets vg till Getsemane och Golgata fr att
gifva sitt lif fr vrldens synder.

Ludvig hrde uppmrksamt p, och en afton, nr modern slutade bertta,
sade han mycket allvarsamt: "Mor, jag undrar, huru det skulle sett ut i
vrlden, om vi inte hade haft bibeln?"

"Det hade d sett ut hos oss ssom hos de arma hedningarne, som nnu
icke hafva denna vlsignade ledstjrna", svarade modern. "De vandra nnu
i mrker, utan trst fr detta lifvet och utan hopp fr det
tillkommande. Du har ju hrt talas om vra hedniska frfder, huru de
hade det. De tillbdo sina dda konungar i stllet fr en allestdes
nrvarande, lefvande Gud. De anstllde blodiga mnniskooffer i stllet
fr att ssom vi hafva frsoning i Jesus Kristus och hans evigt gllande
offer fr oss. Ack, min gosse, vi kunna icke rkna alla de vlsignelser,
som den dyra boken frt med sig t oss redan fr detta lifvet, och sedan
visar han oss den rtta vgen till Guds eviga, saliga himmelrike."

Ngra dagar efter detta samtal fljde Ludvig sin mor till en gammal,
sjuk kvinna i grannskapet. Hon bodde i en usel hydda och hade tillbragt
flera r p sjuklgret samt var s medtagen af smrta och lidande, att
hon nstan icke kunde rra en lem. Det oaktadt lyste Guds frid ur hennes
gon och hennes mun var fylld af Guds lof. "Gud r god, och hans nd
varar evinnerligen", sade hon. "Hvad ro mina lidanden mot min Herres
och frlsares lidande fr min skull?"

Ludvig lyssnade uppmrksamt, och trarne kommo i hans gon, nr han
hrde den gamla tala s.

"Lifvet hade allt varit dsligt fr er under alla dessa r, om ni inte
haft er bibel", sade fru Bengtsson.

"O, ja", svarade den sjuka, "bibeln har varit mitt ljus i mrkret, min
trst i bedrfvelsen, ja, jag kan sga, den har mnga gnger varit mig
mera n det lekamliga brdet."

En annan gng fljde Ludvig sin mor till en liten gosse, ngot ldre n
Ludvig. Han hette Thomas Nilsson och var en stackars krympling, som
mdosamt slpade sig fram p tv kryckor. Men han hlsade gladt, d de
kommo in och sg alls icke olycklig ut.

"r det inte mycket ledsamt fr dig att sitta hr ensam hela dagen, nr
dina frldrar ro ute p arbete?" frgade Ludvigs mor vnligt.

"h nej, jag kan sticka litet nu, och s lser jag i min kra bibel."

"Tycker du om att lsa i bibeln, min gosse?"

"Ja, visst, det r s roligt att lsa om Jesus, hur god han var",
svarade gossen med ett uttryck af strlande gldje, nr han nmnde det
kra namnet.

De samtalade nnu en stund, och d Ludvig och hans mor kommo ut, sade
hon: "Dr sg du ter ett bevis p, huru bibeln kan lyckliggra ett lif,
som annars skulle varit djupt olyckligt."

En annan gng, d de voro ute p en lngre vandring, mtte de en blind
man, som leddes vid handen af sin lilla dotter.

"r det inte bra svrt att vara blind?" frgade Ludvig ifrigt.

"Jo", svarade den blinde, "det skulle verkligen vara svrt, om icke det
himmelska ljuset lyste upp mitt mrker. Men Gud ske lof, bibeln kan vara
en lykta fven fr den blindes fot."

"Men ni kan ju inte lsa sjlf", invnde gossen.

"Nej, det kan jag inte. Jag miste synen vid en stensprngning. Men jag
har frr kunnat lsa, och jag kan aldrig tillfyllest prisa Gud fr den
vlsignelse han gifvit mig genom sitt ord. Och nnu i dag, nr ngon af
de mina lser hgt fr mig, kan jag stundom bli s glad, att jag bara
vill sjunga."

D Ludvig skulle g och lgga sig om kvllen, frgade honom hans mor:
"r det ingenting srskildt, som du skulle vilja tacka den kre
frlsaren fr i kvll, Ludvig?"

Gossen stod en stund tyst och tnkte efter. Drp fll han p sina knn
vid sngen, knppte sina hnder och bad: "Tack, kre Jesus, att du
gifvit mig tv goda gon. Och tack fr bibeln, som r ditt eget heliga
ord, tack att jag har en bibel och kan lsa i den. Lt den alltid lysa
fr mig och leda mig hela vgen hem till din himmel, amen!"



[Illustration: NR LILLEBROR KOM.]

[Illustration: FARMORS FDELSEDAGSSNG.]

Nr lillebror kom.

Med teckning.

     _Vivi stod med knppta hnder,
     Leende, af undran full.
     Nyss hon vcktes af en hviskning:
     "Vakna nu, mitt hjrtegull,
     Och g sakta in till mor,
     S fr du en liten bror."

     Vivi stod med knppta hnder
     Rosig, st, af ifver varm;
     Ty dr stod ju far i drren
     Med den lille p sin arm.
     "Pappa, sg du, nr han kom,
     Och om ngeln vnde om?"

     "ngeln, Vivi, fr nog stanna.
     Fast du honom nu ej ser,
     Ty t hvarje barn p jorden
     Gud en egen ngel ger."
     "Ja", sad' lillan gladt och log,
     "Pappa, det vet Vivi nog."

     Vivi stod med knppta hnder
     Rosig, st och morgonvarm,
     Sg den lille brodern ligga
     Slumrande p pappas arm.
     Men s bad hon: "Pappa du,
     Lgg den dr, och tag mej nu!"_

     _Anna H--m Preinitz._



Farmors fdelsedagssng.

Med teckning.

ttio r var farmor och familjens alla medlemmar hade kommit med blommor
och lycknskningar och krlek till henne. Farmor var sjlf s blid och
god, och alla lskade henne och ville se henne lycklig.

Anna, som sitter dr vid den stora flygeln och spelar och sjunger, r
isynnerhet farmors lskling och hgra hand. Skall farmor ut och f frisk
luft och vrsol, d skall Anna flja henne. Behfver farmor en pall
flyttad under foten eller en kudde till std och hvila fr sin rygg, d
r det ter Anna, som kommer och med mhet och ljufligt solsken i
blicken hjlper den gamla till rtta.

Och nskar farmor som nu att f hra sjungas ngon af sina
lsklingssnger, d r det ingen som med s mjuka fingrar kan behandla
instrumentet eller med s klar rst och s knsligt sjunga som hon.

Och i dag sjunger hon den 92 psalmen: "Det r en kostelig ting att tacka
Herranom och lofsjunga dino namn, o Gud, du allra hgste! Om morgonen
frkunna din nd, om aftonen dina sanning p strngaspel och psaltare,
med spelande p harpa. Ja, det r en kostelig ting att lofva Gud, den
hgste".

Det var den psalmen med dess skna musik, som farmor sjungit sjlf i sin
ungdom, och som hon nu under mnga r med rrelse och andakt lyssnat
till, som hon plgade kalla sin fdelsedagssng.

Farmors lif hade varit ljust och lyckligt i lifsgemenskap med Gud och i
tro p frlsaren. Drfr ville hon tacka Herren och lofsjunga hans namn.
Nu sjng hennes hjrta och jublade af frjd, och lilla Annas klara toner
kommo ssom ur hennes egen sjl.

     _J. B. G._



De sm missionrerna.

     (Forts. fr. freg. n:r)

Enligt landets lagar eftertrdde honom prinsen genast p tronen. Men han
var nnu fr ung att skta regeringsrendena, och drfr togos dessa om
hand af hans moder. Drottningen hade alltid varit en af de
uppmrksammaste hrarne af de kristna slafvarnas berttelser, och nu
gjorde hon dem genast till sina rdgifvare. Och nr sedan den unge
konungen sjlf fvertog regeringen, utbad sig fven han deras rd och
bistnd.

Slunda blefvo de tv brderna efter hand landets frnmsta mn. Och de
anvnde sitt inflytande till de dlaste ndaml, alltid redo att gifva
Herren ra och att ska lra det hedniska folket att lska och tjna
deras Gud.

Men nr den unge konungen en tid frt regeringen med kraft och frstnd,
och hans hand kunde skta spjut och lans, brjade hans understar mena,
att han vore tillrckligt klok att regera utan andras hjlp. Hans trogna
vnner frstodo detta och fvervgde saken sinsemellan.

"Ser det icke ut, som om Gud nu ndtligen ville uppfylla vrt hjrtas
nskan, Frumentius?" sade den yngre brodern en dag med bfvande stmma.
"Aldrig under alla dessa r har jag upphrt att knna lngtan efter
hemmet, och ibland har jag lngtat ssom en frsmktande trnar efter
den porlande kllan. nnu alltid menar jag mig se min moders och mina
systrars hulda anleten fr mina gon bde vakande och i drmmen. Jag
minns s vl marmorportalen till vrt hus, de glittrande springbrunnarna
p den skuggiga grden och trdgrdens mjuka, grnskande grsmatta. O,
att min drm en gng kunde blifva verklighet!"

"Men tror du, att du kan terfinna allt detta ofrndradt?" frgade
Frumentius sorgset. "Trdgrd, portal och brunnar m finnas kvar, det
medgifver jag. Men hvem kan sga, om vr moder nnu lefver och med
gldje skulle vlkomna oss? Mhnda skall terseendet frunnas oss frst
i himmelen? Och systrarna, som vi lmnade ssom sm barn, hafva nu
skert redan ftt egna hem, make och barn. De skulle mta oss ssom
frmlingar och frblifva frmlingar fr oss."

"Jag har tnkt p allt detta", svarade Edesius. "Men jag kan icke annat,
jag mste hem! Mitt hjrta lngtar drefter utan uppehll. r det icke
p samma stt med dig, broder?"

"Gud vet, att min hemlngtan under frflutna r stundom bragte mig
nstan till frtviflan", svarade denne. "Men nu har han sjlf stillat
denna min lngtan, och den inre rsten har sagt till mig: 'Stanna kvar
hos den hjord, som jag anfrtrott t dig!'"

"Om det r s, d stannar ocks jag", svarade Edesius, djupt gripen.
"Jag lmnar dig icke allena."

"Nej, s fr du ej tnka", svarade Frumentius allvarligt. "Mhnda r
det Guds vilja, att du gr, men fr mig r hans vilja klar--jag skall
stanna hr. M en af oss terse vrt barndomshem och om mjligt gifva
vra kra underrttelser om oss, men denna resa tillkommer dig ssom den
yngre af oss. De skola taga emot dig ssom uppstnden frn de dda, ty
naturligtvis hafva de srjt oss ssom dda. G du, min broder, och var
ej orolig fver mig, ty jag r icke allena. Samme Gud, som gr med dig,
skall st vid min sida."--

S kom det sig, att Edesius lmnade de svartes vrldsdel och bosatte sig
i sin fdernestad Tyrus, dr han med tiden blef en ansedd prst.
Frumentius dremot stannade kvar hos det hedniska folket, som visade
honom den strsta krlek och frtroende, och hvilket folk fven han lrt
sig lska och vrdera.

ter frgingo mnga r.

Athanasius, den i kristna kyrkans historia s bekante troshjlten, lefde
d i Alexandria, enkel och ansprksls, ssom det anstr en kristen
biskop.

Och likvl var han vid denna tid en af vrldens mktigaste hrskare, och
hans hus var ssom en konungs palats, ehuru utan all yttre stt och
prydnad. Men frn tidiga morgonstunden till sena kvllen bestormades
hans hus af en massa mnniskor, som kommo till den fromme, vrdnadsvrde
biskopen fr att framfra sina bner och klagoml samt inhmta hans rd
i alla mjliga frhllanden.

En dag nrmade sig det gstvnliga huset en hgvxt, sttlig man. Hans
drkt var af en ovanlig snitt, och han tycktes hafva gjort en lng resa.
Frmlingen bad p grekiska sprket om fretrde hos biskopen, men hans
uttal hade en s ovanlig och frmmande betoning, som om han icke p
lnge hade talat detta sprk eller hrt det talas.

Med djup vrdnad nrmade han sig Athanasius, och han frvnades icke
litet fver den lilla brckliga, p en hg stol sittande gestalten, som
syntes honom nstan ssom en dvrgaskepnad. Men hans frvning gaf snart
vika fr beundran, nr han nrmare betraktade det skna, nstan
frklarade anletet med det ljusbruna hret, den fina, vlformade munnen
och de milda, uttrycksfulla gonen hos den vrdnadsvrde biskopen.

Med godhet och deltagande frgade Athanasius efter frmlingens namn och
nskan.

"Jag r Frumentius frn Tyrus", svarade denne blygsamt. "Fr mnga r
sedan, i min tidigaste ungdom, blef jag fnge hos den hedniske konungen
i Axum och gjord till slaf. Men nu har jag kommit fr att sga dig,
hgvrdige fader, att detta barbariska folk med deras konung och
drottning hafva vndt sig ifrn deras stumma afgudar till himmelens och
jordens skapare, och till hans son, Jesus Kristus."

Sllsamt gripen af dessa allvarstunga ord, frgade Athanasius, hvilken
den man var, som ftt vara ett redskap till att omvnda detta vilda,
frn all civilisation aflgsna, t sig sjlft fverlmnade folk.

"Gud sjlf har utfrt detta verk", svarade Frumentius hgtidligt. "Min
broder Edesius och jag voro blott tv okunniga gossar, d vi kommo till
detta land, och vi kunde blott bedja och bertta fr vr omgifning, hvad
vi sjlfva hrt och lrt. Men Herren ppnade deras hjrtan, s att de
uppmrksamt lyssnade till vra berttelser och brjade lngta efter att
f vnda sig bort frn sina stumma afgudar och lra knna himmelens
Gud--vr Gud."

(Forts.)



Barnavnnens anmlan 1905

Se fregende nummer!

De som sjlfva lst Barnavnnen och funnit den vara en god och lmplig
tidning fr barnen i sndagsskolan och fr barnen i hemmet, dem bedja vi
vrdsammast drom, att de m ska uppmuntra vnner och bekanta att
prenumerera p den fr deras barn. Om blott hvarje postprenumerant skte
bereda rum fr Barnavnnen i nnu ett hem, s skulle flera tusen sm
blifva i tillflle att lsa den.

Sndagsskolans lrare och lrarinnor samt friga frsamlingsmedlemmar
bedja vi ska bereda tidningen intrde i nya sndagsskolor och i nya
kretsar.

Prenumerationen fortfar hela ret.

Uppsala i Jan. 1905.

REDAKTIONEN.

_Bibellsning_ eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 10-16 April 1905.

M. 10. Mark. 15: 6-15. _Jesus eller Barrabas_.
T. 11. v. 6-7. _Barrabas' brottslighet och synder_.
O. 12. v. 8. _Folket pminner Pilatus om sina rttigheter_.
T. 13. v. 9-10. _Pilatus gr ett svagt frsk att frigifva Jesus_.
F. 14. v. 11. _Prsterna och folket begra istllet Barrabas_.
L. 15. v. 12-14. _Pilatus gr ett nytt frsk att frigifva Jesus och
                  framhller hans oskuld_,

S. 16. v. 15. _men slutligen frigifver han Barrabas och korsfster
Jesus_.

_Sndagsskoltext fr den 16 April_.

Mark. 15: 6-15.

_Minnesvers_: Mark. 15: 28. Och s blef skriften fullbordad, som sger:
"Och bland ogrningsmn vardt han rknad".

UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.




                            BARNAVNNEN

N:o 15    Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. 22 rg.
13 April. Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905.



                      Jesus eller Barrabas.

Hvad som hr skedde, r ngot som upprepas fverallt, hvarest evangelium
frkunnas. Det blir d frga om ett val mellan Jesus och synden. r det
icke stort, att vi verkligen kunna f vlja Jesus? Den fattigaste
syndare kan f vlja honom till sin vn, sin Frlsare, sin frid och
gldje. Dock r det tyvrr mngen, som kanske ville vlja Kristus, men
afhlles drifrn af frestande rster, som sga: _Vlj ej honom, ty d
mste du lmna synden_. Och det r sant, att man kan ej vlja fritt,
frrn man verkligen _vill_ slippa ifrn synden.

[Illustration]

Men nu talar jag till de sm, kra barnen. r det ej fr tidigt att
framstlla en sdan frga till dem, och behfva de verkligen stllas i
valet mellan Jesus och synden? De, som s frga, ack, de knna ej barnen
rtt, ty barnen behfva lyssna till den vnliga och krleksfulla rst,
som bjuder: "Lten barnen komma till mig och frmenen dem ej, ty sdana
hrer himmelriket till". Ack, just drfr att Jesus r drren till
himmelriket, mste hvarje mnniska komma till Jesus fr att varda salig.
Och du r bjuden att komma som _ett barn_. Och fr att varda lycklig, s
mste du komma till Jesus. O, jag vet, att det djupast inne uti ditt
hjrta dock rr sig den innerliga dragningen af Guds krlek. Gud sker
att f dig icke blott till ett godt barn, nej nnu mer, till ett barn,
som vill ga _Jesus_ framfr allt annat i vrlden.

Hvarfre bedja vi d de sm vlja mellan Jesus och synden? Jo, drfr
att vi veta, att det finnes ej en mnniskovarelse, som ej har synd, och
slunda behfver frlsning frn synden. Det r svrare att vlja, d man
icke knner och erknner synden, emedan man d ej grna kan hafva ett
behof af Jesus. Ack, huru ofta se vi ej hos de sm yttringar af
egenvilja, olydnad, hftighet och annat mer. Hvem kan d undra p, att
de sm bra f veta huru frskrcklig synden r. Synden r just hvad
Barrabas var, en rfvare och mrdare. Synden rfvar ifrn oss allt som
r sknt, delt och godt och gifver oss i stllet en frdrfvad kropp
och sjl. Synden mrdar mycket frskrckligare n Barrabas kunde gra
det; ty synden mrdar vr sjl. En mnniska kan blott dda kroppen, men
synden kan dda och frdrfva bde kropp och sjl. Ser du nu, lskade
barn, huru frskrcklig synden r. Drfr ropa ej ssom folket, utan
sg: Herre tag bort synden och gr mig hvitare n sn. Ja, vlj Jesus,
s skall du f frltelse och hjlp emot synden. Du skall f knna huru
han tar dig upp i sin famn och vlsignar dig. Lofvadt vare Herrens namn!
Jesus har redan gjort sitt val, han vill hafva dig till sin egendom. Men
han vill ocks, _att du gr ditt val_ och lter honom f komma in i ditt
hjrta. Gr du detta, s skall du blifva Guds och mnniskors lskling
och d blir ditt lif ljust och sknt som en sommardag. Gr ditt val
_nu_! Ty barndomen r den bsta tiden att ska och finna Guds rike.
Barnen ro ssom vaxet, de taga ltt intryck. Lt Jesus stta sin
stmpel p ditt hjrta, s skall han en dag infr alla nglar frkunna,
att du r hans och han r din.

     _Fr. E._



De sm missionrerna.

     (Forts. fr. freg. n:r.)

Med stigande intresse fljde Athanasius frmlingens berttelse. Han
trttnade icke att frga och att lta frmlingen bertta, ty dennes
enkla, vrdiga stt uteslt hvarje tvifvel p sannfrdigheten af hans
ord.

"Gud har gifvit dig ett hgt uppdrag, min broder", sade biskopen, djupt
rrd. "Genom ditt trogna vittnesbrd har du ftt vara medel till att
fra dessa irrande fr, som gtt vilse i demarken och voro frgtna af
alla, till den gode herdens hjord.--Men sg mig nu--hvad nskar du af
mig?"

"Hgvrdige fader", svarade Frumentius icke mindre rrd, "detta folk
tillbeder nu af uppriktigt hjrta Gud och hans son, Jesus Kristus. Men
de knna s fga af det heliga evangelium, som han gifvit oss. Huru
skulle de kunnat lra knna det, d deras lrare sjlfva voro s
okunniga. Dr finnes ingen, som kan dpa dem i Jesu Kristi namn eller
gifva dem del af vr frlsares dyrbara minnelsemltid. De ro i sanning
en hjord utan herde. Nu beder jag dig--skicka dem herdar och lrare, som
icke blott hafva kunskap i Guds ord utan ocks fullmakt att frrtta de
heliga handlingarna. Ja, jag ville bedja dig gifva dem en biskop, som
kan inviga andra i det heliga mbetet, ty folket r talrikt och behfver
mnga lrare."

"Jag vill uppfylla din bn", svarade den dle Athanasius. "Ni skola f
en biskop. Men du skall stanna hr en tid, s att vi tillsammans kunna
ordna denna angelgenhet. Den r af stor betydelse."

"M det ske, ssom du befaller", sade Frumentius tacksam, "men jag beder
dig--uppehll mig icke lnge. De behfva mig drborta, och fven mitt
hjrta lngtar efter mina vnner."

Kort tid drefter firades i den kristna kyrkan i Alexandria den
hgtidliga invigningen af en missionsbiskop.

Det folk, som vunnits fr Kristus genom tv enfaldiga barns tro, skulle
nu f en ordnad kyrka, s att det ljus som tndts i det mrka
hednalandet icke mtte slockna utan sttas p ljusastaken och sprida
sitt sken i allt vidare kretsar. Mnga fromma mn hade frklarat sig
villiga att g ssom lrare till det frmmande landet och hjlpa till
att sprida evangeliets ord.

Men biskopen, p hvilkens djupt bjda hufvud Athanasius' vlsignande
hnder hvilade, var ingen annan n vr vn, ynglingen Frumentius frn
Tyrus.

Denne hade med stor bestrtning frnummit kyrkofaderns afsikt att snda
just honom ssom biskop till Axum, och han hade entrget bedt, att ngon
mera kunskapsrik och vrdig man mtte f det hga uppdraget. Men
Athanasius hade hllit fast vid sin mening, att just den man, som frst
kommit ssom fridens budbrare till folket, ocks mtte blifva deras
frsta biskop. Och s erhll han namnet Salama ssom en underpant p sin
vrdighet.

Detta namn bevaras nnu i krleksfullt minne af den kristna kyrkan i
Abessinien, hvilken alltid betraktat honom ssom sin grundlggare. Denna
kyrka har under rhundradenas lopp funnits till, ehuru hon just nu
lefver under stort betryck.

S kunde Gud i forna dagar anvnda tv kristna gossar att tnda
evangelii ljus i en del af de svartes vrldsdel.

     (Slut).



Mrden i hnshuset.

Med teckning.

Till vra vackraste och p samma gng skadligaste rofdjur hra helt
skert mrdarne. De finnas utbredda fver stora strckor af jorden och
ro lika talrika i Europa som i Asien och Amerika.

Sitt hemvist vljer mrden i tta lf-och barrskogar, dr han frekommer
desto talrikare, ju ensligare och mrkare dessa ro. Till bostad vljer
han ihliga trd, fvergifna roffgelbon och bergskrefvor.

Skogsmrden, som frekommer i vrt land, r omkring en meter lng och
tre decimeter hg. Hans pls r vackert brun men fvergr p sina
stllen till gult; nosen r gulrd. Hren ro glnsande och mjuka samt
sitta mycket ttt. Stenmrden, som icke finnes i Sverige, har strupe och
bringa hvita samt grfre och glesare pls.

Mrden hr till de smidigaste och vigaste af alla rofdjur. Den lnga,
smrta kroppen stter honom i stnd att trnga igenom de minsta hl och
springor. Han r en rfvare af kta sort, djrf och blodtrstig. Han har
ett fint vderkorn, skarp syn och hrsel. Under dagen hvilar han i lugn
och ro p sin bdd, men redan i kvllningen r han ute p strftg och
frfljer d alla djur, som han tror sig om att besegra. Frn haren och
nda ned till den minsta rtta gr intet djur skert fr honom. Till och
med den vige, snabbe och uthllige ekorren mste utmattad gifva sig i
hans vld. Sakta och ljudlst smyger han sig fver skogshnsen, vare sig
de hvila p marken eller i trdens toppar. Vattensorkar och vattenfglar
sker han upp i deras eget element, ty han r ocks en duktig simmare.
P detta stt blir mrden en riktig frbannelse fr alla sm djur och
fglar, som hafva svrt att rdda sig undan denne fiende, som kan
slingra sig fram fver allt likt en orm.

[Illustration: MRDEN I HNSHUSET.]

[Illustration: ERIK OCH ANTON.]

Om fdan brjar tryta i skogen, blir han dristigare och smyger sig d
fram till mnniskoboningarna, skaffar sig tilltrde till hnshusen och
anstller dr en gruflig frdelse. Han hller ocks till godo med
trdgrdens frukter och plockar t sig bde pplen, pron och plommon
frn trdens grenar.

Huru mrden far fram, nr han kommer in i ett hnshus, visar oss vr
teckning. Den dr afbildade mrden r en stenmrd.

     _J. B. G._



Erik och Anton.

Med teckning.

Erik och Anton voro grannar och drtill kusiner samt kamrater i arbete
och lek. De sutto p samma skolbnk och tflade om att vinna lrarens
frtroende och frldrarnas glada gillande. Flitiga, pigga och
rdblommiga voro de bda.

Men de voro mycket olika till sinnelaget. Anton var en lugn och trygg
gosse, godmodig och eftergifven. Erik dremot var ett litet brushufvud,
som alltfr ltt tog till knytnfven i vredesmod. Det sttet att gra
upp mellanhafvanden anvnde han visserligen icke mot Anton, men han
tyckte, att denne var alldeles fr eftergifven, ja, rent af feg gentemot
otrefliga kamrater, som denne aldrig ville slss med.

I synnerhet var det en kamrat, som Erik inte alls kunde tla och som
ingen i klassen tnkte hgt om, emedan han aldrig kunde sina lxor och
alltid anvnde fula ord emot kamraterna. Erik tyckte, att Anton borde ha
gifvit Kalle smrj mer n en gng, nr denne kallade honom fr lrarens
"gullgris" och "gontjnare", fr det att Anton redde sina uppgifter med
glans.

Men Anton tyckte synd om Kalle, ty han visste, att denne fick
ofrstndigt med stryk i hemmet.

En dag slogo gossarne boll p den hga brinken. Lrarne hade en gng
fr alla frbjudit dem att g ned till vattnet, som dr nedanfr hade
ett vldigt djup. Men den gngen skulle Kalle visa sig duktig. Han hade
letat upp ngra flata stenar och ropade till kamraterna, att han skulle
g ner och kasta "flatgs". Han brydde sig visst inte om lrarens
frbud.

Knappt hade han emellertid kommit ner och kastat sin frsta sten, frrn
ett gllt skrik ljd drnerifrn. De flesta kamraterna blefvo mllsa af
hpnad, andra sprungo in till lraren, men Anton, som anat hur det
skulle g med Kalle, hade p en omvg nstan ntt olycksplatsen, nr
ndropet hrdes. Kalle frsvann i djupet och kom upp om en stund, Anton
var d p pass. Med ena handen hll han om en trdstam, och med den
andra fattade han Kalle frst i hret, sedan i kragen och hll honom
fver vattnet, till dess lraren och flera andra kommo till.

Fljande dag och nnu flera var Kalle borta frn skolan. Han hade varit
mycket nra dden, det visste han och alla kamraterna. Lraren beskte
honom hvarje dag, och de bda hade mycket att samtala om. Men nr Kalle
ter satt frisk och kry p skolbnken, var det han som kunde sina
uppgifter.

Lille Erik, som nu med beundran sg upp till kusin Anton, hade fven han
ftt sig en god lxa. Han var inte mera s hftig, och han hade lrt sig
frst, att Antons stt att hmnas ofrrtter hade en vida kraftigare
verkan n knytnfven.

     _J. B. G._



Hans Christian Andersen.

Med portrtt och teckning.

[Illustration: HANS CHRISTIAN ANDERSEN.]

Den 2 april 1805 fddes p den danska n Fyen en liten gosse, som vid
dopet kallades Hans Christian. Namnet Andersen rfde den lille efter sin
far, som var skomakare i staden Odense.

Frldrarna voro sledes fattigt arbetsfolk, som icke kunde sknka Hans
Christian ngra timliga skatter, men han rfde hvad bttre var, sin fars
poetiska sinnelag och sin mors blida, krleksfulla hjrta. Med en sdan
utrustning kan man komma lngt hr i vrlden.

Hans Christians far hade stor lust fr lsning och denna delades snart
af gossen, som med sin rika inbillningskraft frvandlade hemmets
tarfliga vggar till praktfulla pelargngar och befolkade dem med
sagovrldens brokiga lif. Redan som gosse skref han ett och annat
sagospel och knde sig litet "stor p", nr ngon stadsbo gaf honom ett
uppmuntrande ord, men fllde bittra trar, nr gatpojkarne pekade finger
t honom och kallade honom "komediskrifvaren".

[Illustration: H. C. Andersens barndomshem i Odense.]

Sedan Hans Christian konfirmerats, gick han till fots till Kpenhamn fr
att i den stora staden skapa sin lycka ssom skdespelare. Men hrtill
dugde han ej. Han grep till pennan och brjade skrifva bcker, som trots
deras ofullkomligheter och brister dock hade s mycket innehll, att
ngra inflytelserika personer fattade vlvilja fr honom och beredde
honom tillflle att beska lrdomsskolan i Slagelse. Hr fick han nu
inhmta grunderna fr den allmnbildning, som han dittills saknat, och
r 1828 blef han student.

Svl under skoltiden som under studenttiden skref Andersen tskilligt,
som vckte uppmrksamhet och ingaf frhoppning. r 1835 utgaf han ett
frsta hfte sagor och fventyr, och dessa fljdes sedan af nya, som
fversattes till alla mjliga sprk och gjorde Hans Christian Andersen
knd och lskad snart sagdt fver hela jorden.

Sina sagor och fventyr skref han naturligtvis fr barn och ungdom, men
de lstes med lika intresse af alla ldrar. Nog minnes jag n, huru jag
som gosse lste och log t Lill-Klas och Stor-Klas, huru jag fllde
trar vid den "Lilla Sjjungfruns" de, och huru jag gjorde stora gon
och funderade, nr jag lst "Dykungens dotter". En lsklig saga r ock
"Vrldens sknaste ros", som vi hr nedan tergifva i ngot frkortad
form.

Andersen dog den 4 augusti 1875. I Rosenborgs slottspark i Kpenhamn ha
danskarne rest en vacker minnesvrd t nordens strste och snillrikaste
sagoberttare. Han sitter dr blid och stilla, omgifven af ngra sm,
som med spnd uppmrksamhet lyssna till de underbara orden.

Vrldens sknaste ros.

Det var en mktig drottning, i hvilkens trdgrd vxte de sknaste
blommor frn vrldens alla lnder, men isynnerhet var det rosorna hon
lskade. Drfr vxte rosor i trdgrden och fven inne i slottets
salar, dr de slingrade sig omkring pelare och fnsterkarmar nda upp t
taket.

Men nu rdde sorg och bedrfvelse hr inne, ty drottningen lg p sin
sjuksng, och lkarne sade, att hon skulle d.

"Det finns dock en rddning fr henne", sade den visaste af dem. "Skaffa
henne vrldens sknaste ros, uttrycket fr den renaste krlek, kommer
den fr hennes gon s dr hon icke."

Och unga och gamla kommo frn alla hll med rosor, de sknaste, som
funnos i hvarje trdgrd, men de rosorna var det icke.

D kom en lycklig moder och sade: "Jag vet, hvar den sknaste rosen
finnes. Den blommar p mitt barns kind, nr det styrkt af smnen slr
upp gonen och ler mot mig i barnslig krlek."

"Skn r den rosen, men en sknare finnes det", sade den vise.

"Ja, en lngt sknare", sade en kvinna. Jag sg den p drottningens
kinder, d hon den lnga natten bar sitt sjuka barn p sina armar. Och
hon grt och bad till Gud fr det ssom en moder beder i ngestens
timma."

"Helig och underbar i sin makt r sorgens hvita ros. Dock--den r det
icke."

"Nej, vrldens sknaste ros sg jag framfr Herrens altare", sade den
fromme biskopen. De unga flickorna gingo fram till nattvardsbordet. Dr
gldde rosor, och dr bleknade rosor p de friska kinderna. En ung
flicka stod dr. Hon sg med sjlens hela krlek upp till Gud. Detta var
uttrycket af den renaste krlek."

"Vlsignad vare den", sade den vise. "Dock har ingen af eder nmnt
vrldens sknaste ros."

D trdde drottningens lille son in i rummet. Han bar en stor bok med
sammetsband och silfverknppen.

"Moder", sade den lille, "o, hr, hvad jag har lst". Och barnet lste
ur boken om honom, som utgaf sig i korsets dd fr att frlsa
mnniskorna. "Strre krlek finnes icke."

Och det flg ett rosenskimmer fver drottningens kind, hennes gon
blefvo s stora och klara, ty hon sg frn bokens blad hja sig vrldens
sknaste ros, bilden af den, som spirade upp ur Kristi blod p korsets
trd.

"Jag ser den!" sade hon. "Aldrig dr den, som skdar denna ros, den
sknaste p jorden."



Sndagsskoltext fr den 23 April.

Mark. 16: 1-8.

_Minnesvers_: Rom. 4: 25. Han har blifvit utgifven fr vra synders
skull och uppvckt fr vr rttfrdiggrelses skull.

UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.




                            BARNAVNNEN

N:o 16    Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. 22 rg.
20 April. Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905.



                              Fr oss.

      "Jesus, vr Herre, har blifvit utgifven fr vra synders
      skull och uppvckt fr vr rttfrdiggrelses skull."
                                                        Rom. 4: 25.

[Illustration]

D Jesus i vrt minnesord kallas "vr Herre", s angifves drmed, att
Jesus och vi hra tillsammans. Han r vr, och vi ro hans. Han har
blifvit s nra frbunden med oss drigenom, att den himmelske Fadern
har utgifvit honom t oss till vr frlsare.

Nr Gud sg, huru vi mnniskor sleto ondt och ledo nd fr syndens skull
och icke sjlfva kunde hjlpa oss, d drogs hans hjrta i mhet och
krlek s till oss, att han utgaf sin son fr oss.

Hvad det innebr, att Gud utgaf sin son fr oss, det ana vi, nr vi p
lngfredagen flja honom genom alla lidanden, genom all smlek till
Golgata, och dr se honom d p korset den bittraste dd.

Hvarfr blef han trnekrnt och naglad fast vid korset? Det var fr oss
han led s. Han blef s utgifven fr vra synders skull. Han blef
frsoningen fr vra synder och icke allenast fr vra utan ock fr hela
vrldens.

Nr vi nu knna sorg och frskrckelse fr vra synder, d f vi genast
g fram till Jesus och med stor tillfrsikt sga honom allt och bedja
honom om frbarmande och frltelse. Han r d trofast och barmhrtig,
s att han frlter oss synderna och renar vra hjrtan och samveten
frn synd och skuld samt sknker oss frltelse och frid.

Ty han r uppvckt fr att gra oss rttfrdiga. Flja vi kvinnorna och
apostlarne till grafven i Josefs rtagrd, s f vi med dem lyssna till
fridsbudskapet frn nglarnas mun. Jesus r uppstnden, det r pskens
stora, hrliga budskap, som bdar frigrelse, frlsning och lif fr oss
och all vrlden.

Hvem af oss har ej knt sig bunden af synd, svaghet och brist? Den ene
lngtar efter frigrelse frn den synden, en annan frn ngon annan
synd. Vr uppstndne Herre och frlsare frlossar och frigr hvar och
en, som i tron kommer till honom med en sdan lngtan i hjrtat och en
sdan bn p lpparna. Vi mste riktigt minnas, att Jesus har uppsttt
fr att rttfrdiggra oss.

Och hvem har ej knt sorg och bedrfvelse fver svagheter och brister,
som liksom g igen, nr vi trodde oss hafva fr alltid fvervunnit dem?
Vi mste d minnas, att Jesus lefver fr oss och manar godt och beder
fr oss samt r stdse redo att frlsa oss och sknka oss kraft till nya
segrar fver oss sjlfva och vra brister.

fven den yngste af oss har mhnda sett dden p nra hll. n ryckte
han ifrn oss en liten bror eller syster, n vr far eller mor. Och
stundom voro vi sjlfva s nedbrutna af sjukdom, att det var blott ett
steg mellan oss och dden. Huru trstlst och jmmerligt vore det icke
stlldt fr oss, om vi icke gde en uppstnden och lefvande frlsare,
som genom sin dd fvervunnit dden och framburit lif och ofrgnglighet
i ljuset!

Drfr r Jesus ocks vrt lif. Den som tror p honom lefver, om han n
dr. Hos Jesus terfinna vi alla, som gtt ur tiden in i evigheten ssom
hans, om vi sjlfva d i tron, och om vi hr p jorden burit hans
uppstndelselif i vra hjrtan.

Det fr oss allra viktigaste blir sledes: lefver jag det nya lifvet i
tron p min frlsare? Han har blifvit utgifven i korsets dd fr dina
synder, han har uppsttt frn dden fr att gra dig rttfrdig. Fr han
ocks fr hvarje dag frigra och frlsa dig? Fr han fr hvarje dag
sknka dig lif och rttfrdighet?

     _J. B. G._



Den lilla fridstifterskan.

Det var lrdagsafton, och lilla Eva Carlberg satt vid lampan och lste
p sitt bibelsprk, som hon nsta morgon skulle lsa upp fr sin far.
Det lg liksom helgdagsstmning fver det hemtrefliga rummet, och Eva
satt och blickade tankfull in i brasan, medan hon sakta upprepade sina
bibelverser. Dessa voro hmtade frn begynnelsen af Jesu hrliga
bergspredikan, och Evas tankar drjde isynnerhet vid detta: "Saliga ro
de fridstiftande, ty de skola kallas Guds barn". Matt. 5: 9.

Medan hon lngsamt upprepade dessa ord och i sitt stilla sinne undrade,
om detta 'salig' kunde tillmpas p henne, rycktes drren hastigt upp,
och en liten flicka med lekande, bruna gon och ett krusigt hr, som
icke lt sig sltas ut af ngon kam, rusade in och slpade en klumpig
hundvalp efter sig.

"Se, Eva, r han inte st?" frgade hon och drog valpen fram till Eva,
fr att hon bttre skulle kunna se honom.

Sant att sga var den lille hunden ingalunda ngon sknhet, ty han
befann sig just i den ledsamma lder, d benen synas vara fr stora och
klumpiga fr att passa till kroppen.

Eva log litet t systerns ifver. "Bob blir nog med tiden en vacker
hund", sade hon vnligt. "Men tror du, Betty, att mamma tycker om att du
tagit honom med dig in hit?" fortfor hon. "Du vet ju, hur mycken frtret
och huru mnga upptg han kan gra."

"h, jag skall nog se efter honom, s att han inte gr ngot dumt
streck", svarade Betty vrdslst. Drp satte hon sig p mattan och
brjade gifva Bob den frsta lektionen i konsten att "sitta".

Eva brjade ter lsa i sin bibel. "Men, Betty, har du lrt dig dina
bibelsprk?" frgade hon.

"Nej, det har jag glmt", svarade Betty och sprang upp. "Hvar r min
bibel, Eva?"

"Det vet jag inte. Du hade den ju sjlf sist", svarade systern, och den
tanklsa lilla Betty brjade ifrigt leta efter den saknade boken. Men
allt hennes skande var fruktlst. Till sist tog hon en vackert inbunden
bibel ur det fodral, hvari den lg p bordet. "Hr r Theodors bibel,
den fr jag nog lna", sade den lilla flickan och slog sig ter ned
framfr kakelugnen.

"Nej, Betty, tag inte den; du vet, huru rdd Theodor r om sin bibel,
och huru ledsen han skulle bli, om den skadades p ngot stt", sade
Eva.

"h, huru skulle den kunna skadas? Jag skall nog vara aktsam om den",
sade Betty otligt, och Eva sade intet mera. Det blef ter tyst i
rummet, utom nr Betty litet emellan afbrt sin lsning. Men pltsligt
sprang hon upp. Hon skulle g ut i skafferiet fr att hmta litet brd
t hundvalpen.

I detsamma hrdes modern ropa: "Eva, kom och hjlp mig litet, s r du
snll!" Och Eva lmnade genast rummet.

D hon om en stund kom tillbaka, mttes hon af en underlig syn. Betty
med eldgaffeln i handen jagade rundt omkring rummet efter Bob, som
msterligt frstod att komma undan och att trnga in sin kropp p de
mest otkomliga stllen, medan det hela tiden sg ut, som om alltsammans
var den muntraste lek. Det sg s lustigt ut, att Eva hll p att brista
i skratt. Men hon blef strax allvarsam, d hon fick syn p sin lilla
systers frskrckta utseende och upphettade ansikte.

"Men Betty, hvad r det?" frgade hon.

I stllet fr svar hll Betty upp broderns bibel. Den hade snderrifna
blad, och bandet bar outplnliga mrken efter Bobs skarpa tnder. "Se,
hvad Bob har gjort!" snyftade hon. "Hvad skall Theodor sga?"

I detsamma ppnades drren, och en storvxt gosse p femton r kom in.
Han stannade i drren, nr han sg systrarnas bedrfvade ansikten.

"Hvad str p hr?" frgade han, men fick i detsamma gat p sin vackra
bibel, som lg p bordet, snderrifven och frstrd. "Hvem har gjort
det?" frgade han, medan vredens rodnad steg upp i hans ansikte.

"Theodor, det var mitt fel", snyftade Betty, medan heta trar strmmade
ned utfr hennes kinder. "Jag tog med mig Bob hit in, fast Eva sade, att
jag inte skulle gra det. Jag trodde, att jag skulle kunna se efter
honom, men s gick jag ut bara ett par minuter, och s----"

"Och s har han grundligt frstrt min dyrbara bibel", utbrast Theodor.
"Hvem har gifvit dig lof att rra min bibel? Jag tog in den hit bara fr
att f ett omslag om den. Det frlter jag dig aldrig, Betty, hr
du--aldrig!"

"O, jag r s ledsen!" snyftade stackars lilla Betty, men Theodor hrde
det icke. Han hade allaredan lmnat rummet och slagit igen drren efter
sig med en vldig smll.

"Grt inte s mycket, lilla Betty!" trstade Eva och gaf sin lilla
syster en kyss. "Du har burit dig mycket tanklst t, men nu kan det ju
inte ndras fr denna gng. Theodors vrede skall nog lgga sig; nr han
kommer ned igen, skall han nog frlta dig."

Betty torkade sina trar, men hela kvllen hotade de att bryta fram igen
vid minsta anledning. Just d hon skulle g och lgga sig, kom Theodor
in. Hon nrmade sig honom darrande, fr att f den vanliga
godnattkyssen, men han vnde henne ryggen.

[Illustration: VID JESU KORS.]

[Illustration: TERUPPSTNDEN.]

Detta var mera n den lifliga lilla flickan kunde bra. De lnge
terhllna trarna brto oemotstndligt fram, och hon sprang utan att
sga ett ord in i hennes och Evas gemensamma rum, kastade i en fart af
sig klderna, drog tcket fver hufvudet och grt sig till smns.

     (Forts.)



Vid Jesu kors.

Med teckning.

     _Kring Golgata breder nu aftonen ut
     sin stillhet, sin ro och sin frid.
     Vr Frlsares lidande ndtligt r slut,
     han kmpat sin smrtfyllda strid.
     Han druckit den kalk, som hans Fader fyllt i,
     vr skuld han frsonat--han kpte oss fri.

     Han kpte oss fri genom grnslsa kval,
     som ogrningsman blef han dmd.
     Hans vg frde ner genom ddsskuggans dal,
     af Gud han sig trodde frglmd.
     Han lidandesvgen fr oss har gtt fram,
     han dog fr vr skuld upp korstrdets stam.

     De hnder, som han i frbarmande strckt
     att hjlpa ur sjukdom och nd
     en fattig och lidande mnniskoslkt,
     som krleken stds' honom bjd,
     de naglats vid korset.--Vid smlek och hn
     han bldt fr all vrlden, Guds enfdde son.

     Den hres ej mera hans ljufliga rst,
     som talat hugsvalelsens ord,
     som bringat vlsignelse, hugnad och trst
     s mngen bedrfvad p jord,
     som sagt till de fridlsa hjrtan: Haf frid!
     som mktigt har ljudit vid vindarnas strid.

     O, Jesu, du n till vr jord skdar ner
     och ser till bd' stora och sm,
     och nnu fr syndare alla du ber,
     som frr du vr nd kan frst!
     Oss rena frn synder, o, Frlsare god,
     du, som fr oss alla har gjutit ditt blod!_

     _Ella_.



teruppstnden.

Med teckning.

Dr stod en pelargon i en liten blomkruka i ett hrn af trdgrden.
Ingen tycktes mera bry sig om den stackars vxten. Alla bladen voro
affallna och stnglarna sgo vissna och skrumpna ut fven de.
Mnniskorna trodde, att hon ingenting dugde till vidare och sjlf trodde
hon, att hon skulle d.

D kom en gosse och fick se den mkliga vxten och brjade tala till
den. "Det var ju du, som hade s vackra, grnbruna blad frra sommaren
och s hrliga, stora mrkrda blomklasar. Och nu str du hr bland
annat skrp. Vintern har gtt illa t dig, lilla blomma, men nnu r du
ju inte dd. Vi skola frska att f nytt lif och ny fgring t dig."

Gossen tog en ny strre kruka och planterade om pelargonen i god, brdig
jord, plockade bort rasket och skar af de torra toppkvistarna och satte
den sedan i fnstret inne hos sig. "Nu skola vi se, hvad sol och
omvrdnad frmr", sade han och smekte de kala stnglarna.

h, hvad det kndes godt fr den arma, frskjutna blomman. Det svllde
af rrelse i hennes inre, rtterna skto nya, fina tgor i den mjuka
myllan, och den ena bladknoppen visade sig efter den andra. Nej, hon var
visst inte dd, hon ville vxa och blifva lika vacker som frut. Hon
knde nu, att hon kunde det.

Och gossen vattnade och luckrade och sktte sin pelargon ssom en mor
skter sitt enda barn. Snart sg han till sin obeskrifliga gldje de
vackra bladen sl ut och stora blomstllningar fulla med svllande knopp
hja sig frn bladvecken.

Det var nnu ej midsommar, nr Aina-dagen kom. Bland de mnga blommorna
p systerns namnsdagsbord prunkade fven en vldig pelargonklase i
hgrd frg. Den stod alldeles ensam i ett litet blomglas. Aina knde
igen sin blomma frn frra sommaren och kysste den.

"Ja, visst fr du kyssa din frskjutna blommas barn, men sjlfva blomman
fr du ej igen. Jag har rddat den frn dd och glmska. Hos mig trifves
hon s godt. Sg, jag fr ju behlla den?"

Det fick han, men Aina smg sig ofta upp p broderns rum, nr ingen sg
henne. Hvad hon sade till blomman, vet jag ej, men hon vrdade nu alla
sina vxter med den strsta omsorg och krlek.

     _J. B. G._



Broderskrlek.

Vid utkanten af kyrkbyn lg en liten torftig stuga. Hr bodde nkan
efter skollrare Henriksson, som dtt fr tv r sedan. Den i hela
socknen aktade och afhllna fru Henriksson frtjnade sitt brd genom
linnesmnad, ty hennes lilla pension rckte ej till att frsrja henne
och hennes tv barn.

Den tolfrige Frits och hans ett par r ldre syster Anna voro snlla
barn och frskte hjlpa sin mor s godt de kunde. Det var visserligen
ej mycket, i synnerhet sedan Anna fr ngra veckor sedan fallit och
skadat sin fot och nu sjlf behfde vrd och hjlp. Den till en brjan
helt obetydliga skadan blef allt svrare, och den gamle, hederlige
doktorn, som frut haft de bsta frhoppningar, stod nu rdls. Han
ansg, att hon borde komma till ngon skicklig kirurg i hufvudstaden fr
att kunna bli fullkomligt terstlld.

Men hvarifrn taga penningar till sdant, nr man knappt har sitt
dagliga brd? Fru Henriksson grubblade dag och natt fver den saken, men
hon fann ingen utvg utan mste med tungt hjrta lta den tanken fara,
tminstone fr den nrmaste tiden.

Ett arbete kunde dock Anna hjlpa modern med. De strumpor, som den
lefnadsfriske brodern ntte hl p, vandrade ner i Annas arbetskorg, som
stod bredvid sngen, och mngen gng hade Frits Annas skickliga fingrar
att tacka fr att risporna p hans jacka och byxor blefvo lagade, innan
modern ens sett dem.

Anna var nstan alltid tlig och vnlig, fastn hon ofta hade svr vrk
i sin fot. D mste hon ligga stilla i sngen, ehuru hon annars, nr
smrtorna ej voro s svra, brukade ligga ofvanp soffan eller sitta i
soffhrnet med foten bddad p en kudde framfr henne.

Syskonen hllo mycket af hvarandra, och under de frsta veckorna af
Annas sjukdom gafs det ingen mera tlmodig och krleksfull vrdare n
Frits. Han gick aldrig ut ifrn henne, den annars s liflige gossen, och
nr han hrde, att hon borde komma under behandling af en kirurg och p
samma gng frstod, att hans mor icke kunde stadkomma de penningar, som
behfdes fr detta ndaml, hade han blott en enda tanke, den att
frtjna penningar, mycket penningar, s att hans kra Anni, som han
kallade henne, skulle snart bli frisk. Ty de slantar, som han frtjnt
under sommaren och hsten genom att plocka svamp och br, de frslogo ej
lngt att betala lkare med, det frstod han.

Dessa tankar plgade den annars s lefnadsglade gossen s mycket, att
han en lng tid gick tyst och missmodig omkring i hemmet. Dock--det var
ej hans sak att lnge grubbla fver sdana omjliga saker. Nr han
drfr icke sg ngon utsikt att f sin varma nskan uppfylld och
drtill Annas fot fr en tid tycktes bli bttre, s trdde tankarna ter
i bakgrunden, och han brjade ssom frr leka med sina kamrater och
gldja sig t julen, som vntade, nr terminen var slut.

S blef han d smningom ter samme glade, hurtige gosse som frut, och
stundom hade hans mor svrt att tmja hans ysterhet. Intet trd var s
hgt, att han ej frskte klttra upp till dess topp, och vid
brottningar med gossarne i byn var han alltid den frmste. De blnader
han fick och hlen i byxorna buro vittnesbrd drom.

Men fastn han stndigt var redo till hvarjehanda upptg--alltid nr han
kom till systerns bdd var han ssom frvandlad. D kunde man knappt
knna igen honom, s stilla satt han bredvid henne och skte efterkomma
hvarje hennes nskan. Han talade om berttelser, som han hrt i skolan
eller sjng med sin klara, friska rst en sng fr henne. Och Anna
tyckte srdeles mycket om sng. Det lyckades honom drfr ofta att genom
sin sng skingra hennes tankar, s att hon fr en stund glmde plgorna
i sin sjuka fot.

Det var en grkall decemberdag en vecka fre jul. Vinden svepte omkring
den lilla stugan och kastade liksom p lek stora hopar af sn p hennes
vggar. Fru Henriksson satt vid fnstret sysselsatt med sin smnad, och
Anna, som p natten ej kunnat sofva fr vrk, lg nu tyst med slutna
gon i bdden.

D rycktes drren hastigt upp, och Frits rusade in med skolvskan
svngande i den hgra handen. Mssan flg med fart p nrmaste stol och
med blossande kinder och strlande gon ropade han: "Tnk, mor, jag har
ftt bsta betyget i hela klassen, och herr Wester sade, att far skulle
gladt sig mycket, om han nu lefvat."

Och utan att vnta p svar fortfor han jublande: "Hurra, i dag ha vi
ftt skollof, och vet du Anni, vi ha lrt oss en ny sng till jul, jag
skall sjunga den fr dig i skymningen.--Men din fot r ju smre i dag,
r det s?" fortfor han pltsligt med snkt rst under det han p
tspetsarne nrmade sig hennes sng.

     (Forts.)



Prenumerationen fortfar!

_Bibellsning_ eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 24-30 April 1905.

M. 24. Mark. 16: 9-16. Jesus uppenbarar sig fr de sina.
T. 25. v. 9. _Uppenbarelsen fr Maria Magdalena_.
O. 26. v. 10-11 _Lrjungarnes otro_.
T. 27. Luk. 24: 34. _Uppenbarelsen fr Simon Petrus_.
F. 28. Mark. 16: 12-13. _Uppenbarelsen fr Cleopas och Lukas_.
L. 29. v. 14. _Uppenbarelsen i lrjungakretsen_.
S 30. v. 15-16. _Missionsbudet_.

_Sndagsskoltext fr den 30 April_.

Mark. 16: 9-16.

_Minnesvers_: Joh. 14: 19 c. Jag lefver, och I skolen lefva.

UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.




                            BARNAVNNEN

N:o 17    Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. 22 rg.
27 April. Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.                      1905.



                Herren uppenbarar sig fr de sina.

                          Mark. 16: 9-16.

Vi hafva lst om Jesu uppstndelse och drvid sett, att Jesus ter
blifvit lefvande. Men vi mrka snart, att det r en stor skillnad mellan
Jesu lif fre och efter uppstndelsen. Frut lefde han midt ibland sina
lrjungar ssom en annan mnniska, men efter uppstndelsen tillhrde han
egentligen den osynliga vrlden. Han uppenbarade sig dock gng p gng
fr lrjungarne, fr att sedan ter frsvinna. Frut var han utsatt fr
fiendernas frfljelse, nu kunde ingen mnsklig makt gripa honom, hans
kropp var oddlig liksom hans ande.

Maria Magdalena var den frsta, som fick mottaga en uppenbarelse af
frlsaren. Det var p sjlfva pskdagsmorgonen, d hon hade kommit till
grafven fr att ska den dde. Hon trodde frst, att det var
trdgrdsmstaren, som vrdade olivplanteringen, men vid ljudet af den
kra stmman knner hon genast igen sin Mstare. Vi kunna frestlla oss
hennes gldje, d hon skyndade till lrjungarne och talade om fr dem
att Jesus verkligen lefde. "De fingo hra, att han lefde och hade
blifvit sedd af henne." Underligt nog hade lrjungarne s alldeles glmt
bort Jesu frutsgelse, att de ej trodde, att Jesus var uppstnden.

Men Jesus lskade sina felande, klentrogna lrjungar och ville drfr
gifva dem ett nytt vittnesbrd om sin uppstndelse. Samma dag p
eftermiddagen gingo tv lrjungar ut p landet till en by, som hette
Emmaus. Under det att de samtalade med hvarandra, nalkades Jesus och
gick med dem. De knde icke igen honom, skerligen mest drfr att de
voro s upptagna med sin sorg och saknad, att de ej nrmare gfvo akt p
hans utseende. Emellertid talade Herren s sknt och anderikt till dessa
tv vandrare, att deras hjrtan blefvo trstade. Till sist gr han med
dem in i ett hus och stter sig till bords med dem. Under det att han
vlsignar maten, som framsatts p bordet, igenknnes hans kra drag af
de tv lrjungarne. Nu visste de skert, att han lefde och s, midt i
deras gldje drfver, frsvann Jesus ur deras syn. I sin gldje skynda
lrjungarne tillbaka till Jerusalem, oaktadt natten redan brutit in, fr
att frkunna det glada budskapet fr de friga. Dessa voro emellertid i
den sena aftonstunden samlade inom slutna drrar. Till en brjan ville
de icke tro vittnesbrdet frn dessa tv, men till sist frsvann allt
tvifvel: ty just under det de talade hrom, stod Jesus midt ibland dem,
sgande: _Frid vare eder!_

Lika verkligt som d r Jesus nnu hos oss. Vare sig att vi behfva
trst ssom Maria eller sllskap ssom lrjungarne p vgen till Emmaus,
s r Jesus den bste trstaren och det bsta sllskapet. Osynlig r
han, men dock nra oss hvarje gonblick af vrt lif. r det icke vr
stora, saliga frmn att f dagligen umgs med honom? Huru skola vi gra
detta? Genom att tala med honom om allt och genom att hra honom sjlf
tala till oss i ordet. Ja, det kommer en dag, d vi skola se honom ssom
han r, men till dess ltom oss alltid trsta oss med hans osynliga
nrvaro.

     _Fr. E._



Den lilla fridstifterskan.

     (Forts. fr. freg. n:r.)

Fljande morgon satt Teodor tvr och mrk vid frukostbordet och ville
knappt svara, nr man talade till honom. Lilla Betty, som annars alltid
brukade hlla mlron uppe, som man sger, hon satt med nedslagna gon
och svljde oupphrligt trarna, som ville trnga sig fram.

Efter frukosten gingo flickorna in till fadern fr att lsa upp sina
bibelsprk. Betty kunde ej sitt och fick drfr en allvarsam frebrelse
fr sin frsumlighet. Drefter gick hela familjen fr att hra Guds ord.

P hemvgen hll sig Teodor lngt efter de andra och lt sig ej se
frrn vid middagsbordet. Middagen var lika tung och tryckande som
frukosten.

Om sndagseftermiddagarne brukade man gemensamt sjunga ngra snger till
orgel, men i dag var Teodor borta, och det gick drfr dligt med
sngen. Stackars lilla Bettys sinne var alltfr tungt fr att hon skulle
kunna sjunga, och Eva hade icke heller mycken lust i dag. Hon sjng, som
om hennes tankar varit lngt borta, och det voro de ocks. Ty hon hade
hela dagen oupphrligt mst tnka p sitt bibelsprk, och det ljd
bestndigt allt hgre i hennes hjrta: "Saliga ro de fridstiftande, ty
de skola kallas Guds barn!"

Ack, om hon kunde stifta frid emellan Teodor och Betty, hvilken gldje
det skulle vara! Men Teodor var s uppretad, och hon kanske blott gjorde
saken vrre genom att tala med honom. Orden i hennes sprk oroade henne
dock bestndigt. Hon hrde dem s tydligt, att det var nstan ssom om
ngon hviskat dem i hennes ra.

ndtligen hade hon fattat sitt beslut. S snart hon kunde, smg hon sig
tyst ut ur rummet. Hon gick fr ett gonblick in i deras lilla rum och
dr bjde hon kn framfr sngen och bad Gud om hjlp att utfra sitt
beslut. Drp gick hon uppfr trappan, samlade allt sitt mod och
knackade p Teodors drr.

Intet svar.

"Teodor!"--nnu intet svar.

"Teodor!"

"Hvem r det?" hrdes ndtligen en vresig rst frga.

"Det r bara jag, Eva", svarade hon med darrande rst. Hon nskade
nstan, att hon vore lngt borta.

"N, kom in d", ljd det ter tvrt och ovnligt, och med klappande
hjrta trdde Eva in.

Teodor satt vid fnstret med en bok i handen, men Eva sg tydligt, att
han hll den upp och ned, och att han allts icke hade lst i den utan
bara ftt fatt i den i hast. Han vnde sig icke en gng om, d systern
trdde in.

"Teodor, kom ner till oss, det r s kallt hr uppe!" sade hon med
bedjande stmma.

Intet svar.

Det blef tyst en stund, och Eva stod oviss om hvad hon skulle gra. D
fylldes hennes gon med trar, och hon sade allvarligt: "Teodor, hvad
jag nskade, att du ville frlta Betty, hon r s bedrfvad fver hvad
som hndt."

Teodor for upp frn stolen. "Hvad angr det dig?" sade han hftigt. "Det
r vl inte dig jag r ond p. Jag vill inte frlta Betty. Om det varit
din bibel, som blifvit frstrd, skulle du nog inte tala som du gr nu.
Betty hade ingen rttighet att rra min bok, och jag skall lra henne
att lta mina saker vara i fred en annan gng.--N, hvad grter du fr?"

"O, Teodor", snyftade Eva och lade sin hand p broderns axel, men
tystnade pltsligt.

"N, n sen d?"

Tvekande och frlgen fortsatte hon: "Du bad ju 'Fader vr' i
frmiddags?"

"Ja, visst gjorde jag det. Men hvad har det med denna sak att gra?"

"Bad du d inte, att Gud mtte frlta din skuld s som du frlter dem,
som gra dig ngot ondt? Du vill vl inte, att Gud skall handla p detta
stt emot dig?"

Blodet rusade till Teodors kinder, medan han lyssnade p systerns ord.
Han svarade icke genast, och Eva stod dr hlft frskrckt fver sin
egen dristighet och hlft frundrad att han icke yttrade ngon vrede
fver hvad hon sagt. Hon anade icke, hur hrd den strid var, som i detta
gonblick utkmpades i broderns inre. Efter allt hvad han hade sagt var
det icke ltt att nu dmjuka sig och ge efter. Nej, det kunde han icke.
Och dock--om Gud skulle gra mot honom, som han hade gjort mot Betty?
Evas ord fortforo att ljuda fr honom, och nu fll ocks hans blick p
hennes bedrfvade, trfyllda gon, och--segern var vunnen!

Teodor reste sig upp och lade sin arm om systerns hals--det hade han
aldrig frr gjort--och svarade stilla: "Du har rtt, Eva; jag vill flja
med dig ned till de andra."

Eva frstod, att Gud hade vlsignat hennes ord, och hon blef s glad,
att hennes gon riktigt strlade. De fljdes nu t ner i hvardagsrummet,
och till allas frvning gick Teodor rakt fram till Betty, kysste henne
p pannan och sade med en viss frlgenhet: "Jag var hrd mot dig i gr,
lilla Betty, kan du frlta mig?"

Den varmhjrtade, lilla flickan brast i trar. "O, Teodor, jag r s
bedrfvad fver det som skedde med din bibel!" snyftade hon, och drmed
voro bror och syster goda vnner.

Senare p kvllen sjng man ter tillsammans, och nu ljd sngen helt
annorlunda n frr. Nu fljde den ena lofsngen efter den andra frn
glada, tacksamma och lskande hjrtan. Och fr Evas bjrta ljd det
ter--men nu icke frebrende utan med ny och rik betydelse: "Saliga ro
de fridstiftande, ty de skola kallas Guds barn!"

     (Slut.)



[Illustration: JESUS P VG TILL EMMAUS.]

[Illustration: FRUKOST T GSSEN.]



Frukost t gssen.

Med teckning.

Gssen knde igen Nils p lngt hll. Nr han gick fver ngsbacken
eller fver ngen vid sjstranden, strckte de fram sina lnga halsar
och lto hra ett frnjdt snattrande, och de som voro honom nrmast
riktigt smekte honom med hufvud och hals.

Detta var ju inte heller s underligt, ty Nils var god och vnlig mot
alla djur, bde mot de tama p fars grd och mot dem, som lefde ett
fritt lif i skog och mark. Bofinkarna hoppade in till honom p
fnsterbrdet, och ekorrarna sutto lnga stunder p trdens lgsta
grenar och tittade p honom med sina klara, runda svarta gon, nr han
satt dr ute och lste fver sina hemuppgifter under
sommareftermiddagarna. Korna rmade vnligt emot honom, emedan han
alltid gaf dem ngot godt, och hstarna gnggade och fnyste af
frnjelse, nr han rckte dem ett brdstycke.

Hvad nu srskildt gssen angr, s kom han alltid ut till dem med deras
frukost redan klockan half sju hvarje morgon och ibland redan klockan
sex. D m du tro, att gssen snattrade och kommo springande emot honom
och voro s glada och morgonfriska. Och Nils sjlf var s hjrtans glad.
Det var en sann frnjelse fr honom att vara god och snll mot djuren
och mot alla varelser som Gud skapat.

     _J. B. G._



Broderskrlek.

     (Forts. fr. freg. n:r.)

"Ja, Frits", sade den bleka flickan med ett matt leende. Han gr mycket
ondt i dag. Doktor Verner tror, att det kommer af yrvdret.

D bjde sig Frits ned till henne och kysste henne p pannan. "Vnta
tills i kvll, s skall jag tala om ngonting roligt fr dig", hviskade
han.

Anna smekte vnligt broderns rda kinder.

"N, n, hvad ha ni fr hemligheter fr er nu?" frgade modern leende.

"Vid jultiden frgar man aldrig om det, lilla mor", ropade Frits och
slog bda armarna omkring henne. Drp drog han henne upp frn stolen
och dansade med henne rundt omkring i rummet. "Hurra, snart r det jul!"
jublade han.

Slutligen lyckades modern dock befria sig frn sin ostyrige gosse. "Din
brkstake", ropade hon till hlften skrattande, till hlften frtretad,
"tycker du, att en gammal gumma som jag skall kunna snurra s dr? Jag
kan knappt andas."

Men Frits slt hennes mun med en smllande kyss. "Ack, mor, f vi ta
middag snart?" ropade han, "jag r alldeles rysligt hungrig."

Modern skyndade ut i kket, skmtsamt hotande honom med fingret, och
snart satt den lilla familjen omkring middagsbordet, som flyttats fram
till Annas sng, och man t med god aptit sin enkla middagsmltid.

P eftermiddagen sprang Frits ut fr att kasta snboll tillsammans med
sina kamrater. Under tiden skulle Anna sofva litet och modern ordnade
omsorgsfullt hennes kuddar, fr att hon skulle hvila bekvmt. Sedan gick
hon ut i kket till sitt arbete.

Anna sof lnge, och frst d modern kom in med kaffet, vaknade hon
styrkt och upplifvad. Den lilla familjen satt en stund i skymningen
framfr brasan och samsprkade, och d brasan brunnit ner, tnde modern
lampan och kldde sig fr att g ut. Hon skulle g till prstgrden med
ett dussin frdigsydda skjortor, som hon lofvat lmna i dag.

Syskonen voro nu allena. "N, Frits, din hemlighet?" sade Anna nyfiket
till brodern, som satt sig alldeles bredvid hennes sng.

"Vnta litet, syster lilla, frst skall du f hra min sng." Och med
sin friska, klara rst brjade han sjunga:

     "Stjrna, som lyste bland morgonens sner
     Klarast af alla frn himmelen ned,
     Lys oss i natten p ensliga frden,
     Hn till det nyfdda barnet oss led!"

Anna lg tyst med knppta hnder och de bla gonen slutna. Nr Frits
slutat sjunga och sg p henne, varsnade han, huru en tr lngsamt
vllde fram under gonlocket och rullade ned fr kinden. "Anni, kraste
lilla Anni, du fr inte grta", ropade gossen frskrckt, "jag ville ju
gra dig glad med min sng, frstr du."

"Ja, visst, Frits", sade systern leende genom trarna, "din sng har
bde gladt och trstat mig. Ser du, jag var i dag s bedrfvad fr att
min fot aldrig vill bli bttre, och jag tnkte p, att mnga mnniskor
ju ro s rika och ha ingenting som plgar dem, och jag mste ligga hr
fr att inte vi ha rd att ska en skicklig lkare. Men det var ortt af
mig, och nu nr du sjng din sng, kom jag att tnka p, huru rik jag
nd r, som har dig och mor. Och s fr jag ju tala om min nd fr
frlsaren, som bde vill och kan hjlpa. Och d skmdes jag fver min
modlshet."

"Men du skall bli frisk igen, ty jag vet ngonting, hvarigenom jag kan
frtjna mycket penningar", ropade Frits och sprang upp frn stolen. "Nu
kommer min hemlighet, ser du. I dag i skolan berttade gossarne, att de
skulle f vara med p jakt p herrgrden, baron skall ut och jaga. Karl
Toll frgade mig, om jag inte ville vara med ocks. De f en krona om
dagen, och jakten varar hgst tre timmar. Karl berttade, att han frra
vintern frtjnt tio kronor p det viset. D tnkte jag, att om jag
ocks kunde frtjna s mycket, kunde du kanske f komma till en lkare
med din sjuka fot. Jag har tre kronor i min sparbssa frut, och jag
behfver inte lta laga mina skor nnu, fast mor trodde det, ty de ha
bara ett litet hl under hvardera sulan. Tnk, Anni, hur hrligt det
skulle vara, om du blefve riktigt frisk, och vi kunde f fljas t i
skolan igen ssom frut." Och i jubblande frjd slog han armarna om
systern.

Anna tryckte gossens lockiga hufvud mot sitt brst. "Om du alltid r s
hr glad och snll, Frits, s skall jag nog frska vara tlig", sade
hon. "Du fr inte tnka p jakten; jag vill inte alls att du skall
springa i sn och vta och drifva upp villebrdet t baronen och hans
gster--du kunde frdrfva dig, och hvad skulle d mor sga?"

"h, hon lter mig nog f flja med de andra gossarne", sade Frits. "Jag
sger ingenting om att jag tnker frtjna penningar, det skall jag
fverraska henne med till julen."

Och han frstod att komma med s mnga skl och talade med en sdan
ifver, att Anna icke nndes frstra hans vackra plan genom att sga,
att han mste drifva upp harar mngen vinter fr att hon skulle kunna
komma till hufvudstaden till ngon bermd kirurg.

"Vi skola frga mor, Frits, men sjung nnu en gng din sng fr mig",
sade hon blott.

Frits efterkom grna hennes uppmaning och stmde med sin klara rst upp
sngen. Anna frskte ocks sjunga med, ty hon hade ett ganska fint ra
och en mjuk, vacker rst.

Nr modern efter en stund kom hem, hrde hon redan i frstugan sina
barns sng, och ett lyckligt leende lyste upp hennes ansikte.

Nsta dag var det stark kld, s att snn knarrade under foten. Frits,
som redan i gr lyckats erhlla sin mors samtycke, var full af ifver.
Han hade knappt tid att ta sin frukost utan lmnade hlften med den
anmrkningen, att han ju snart skulle komma tillbaka, och d smakade
middagen s mycket bttre--nu vore han alldeles icke hungrig. Drp gick
han in till Anna fr att sga henne farvl, och han var s upptagen af
sin plan, att han fr frsta gngen glmde att hra efter hur det var
med henne.

Anna lg nnu, ty hon hade ter haft en smnls natt. Hon kysste
hjrtligt sin bror och bad honom vara mycket frsiktig och ej g ifrn
de andra gossarne. Frits lofvade detta och rusade i vg samt slog igen
drren med en stark smll, s att Anna frskrckt for upp.

"Vnta inte p mig med middagen", ropade Frits till modern, som
frmanade honom att komma tillbaka med de andra gossarne och icke trafva
i den allra djupaste snn. Han letade nu fram sin fars stora kpp och
viftade med mssan till afsked, d han gick ut fr att mta de andra,
som just kommo marscherande framt vgen.

De hlsade gladt p Frits, och s ilade de bort. Efter en stund lg
skogen bakom dem, och flaggan p herrgrdstaket vajade emot dem i
solskenet. P grden samlade sig drifvarne, stora och sm, gamla och
unga. Inspektoren gick med dem och visade i hvilken riktning de skulle
g samt anvisade hvar och en sin plats.

Nu kom baronen med sina gster, och snart hrdes ljudet af bjllror, ty
fven friherrinnan och hennes bda barn ville flja med och se p den
muntra jakten.

Frits hade redan sttt en halftimme p sin post och stampat i klden.
"Om man finge brja snart", tnkte han och slog upp sin rockkrage.

ndtligen ger baronen tecken att brja, inspektoren vinkar med nsduken,
och lngsamt brja drifvarna g framt, rtt fram fver snfyllda diken
och frusna krar, fver gngstigar och landsvgar, fver ngar och
nypljda flt--ouppligt framt.

Frits tar med ifver del i arbetet; med allvarsam min stampar han fram
genom snn och frjdar sig, nr hararna springa upp och i hastig flykt
ska komma undan. Men allt trngre blir kretsen, allt oftare smlla
skotten, allt talrikare falla de stackars djuren. Jakten r nra sitt
slut.

D brjar det sna sakta, frst mycket lngsamt, hr en liten flinga,
dr en annan, men smningom blir det mer, hastigt och ttt falla
flingorna. Frits blir varm af den ovana anstrngningen och knpper upp
rocken fr att svalka sig. Ofrtrttad fortstter han vidare, fastn
pannan r fuktig af svett och han andas hftigt. Middagstiden mste fr
lngesedan vara frbi, det knner Frits p sin knorrande mage. Han r
frbi af trtthet och slpar sig med uppbjudande af alla krafter genom
snn. Det r endast tanken p hans sjuka syster drhemma, som hller
honom uppe. Hans skor och strumpor ro genomvta, och nu brjar det
ocks blsa, s att snn slr honom i ansiktet ssom sm, spetsiga
isnlar.



Prenumerationen fortfar!

_Bibellsning_ eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 1-7 Maj 1905.

M. 1. Mark. 10: 13-16. _Jesus vlsignar barnen_.
T. 2. v. 13. _Modersmhet och lrjunga-ofrstnd_.
O. 3. v. 14. _Jesus bestraffar lrjungarne och vlkomnar barnen._
T. 4. v. 15. _Guds rike ppnar sig fr de sm och dmjuka._
F. 5. v. 16. _Barnens himmelrike._
L. 6. Matt. 18: 10. _Barnens skyddsvakt._
S. 7. v. 14. _Gud vill hafva alla barnen in i sitt rike._

_Sndagsskoltext fr den 7 Maj_.

Mark. 10: 13-16.

_Minnesvers_: Ps. 34: 12. Kommen, barn, hren mig; jag skall lra eder
Herrens fruktan.

UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.









End of the Project Gutenberg EBook of Barnavnnen, 1905-04, by Various

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVNNEN, 1905-04 ***

***** This file should be named 27419-8.txt or 27419-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/2/7/4/1/27419/

Produced by Juliet Sutherland, Rnald Lvesque and the
Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net


Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit: http://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     http://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
