The Project Gutenberg EBook of Jordens Inre, by Otto Witt

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org


Title: Jordens Inre

Author: Otto Witt

Release Date: August 16, 2009 [EBook #29707]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK JORDENS INRE ***




Produced by ronnie sahlberg, Project Runeberg for providing
the scans and the Online Distributed Proofreading Team at
https://www.pgdp.net









_OTTO WITT_


JORDENS INRE




_Af_
_=OTTO WITT=_
_har frut utkommit:_

_DE SISTA_
_MNNISKORNA_
_Framtidsroman_
_Pris 2 Kronor_

_SKAPELSEN_
_Urtidsroman_
_Pris 2 Kronor_

_DET MYSTISKA LJUSET_
_Roman_
_Pris 1 Krona_

_GULDGRUFVAN_
_Detektivroman_
_Pris 25 re_

_I ALLA BOKLDOR._




JORDENS INRE

ROMAN

AF

OTTO WITT

GTEBORG 1912
HLENS & KERLUNDS FRLAG




Pappersleverantr:
GRANSHOLMS PAPPERSBRUK, GEMLA


ELANDERS BOKTRYCKERI A.-B.
GTEBORG 1912.




KAP. I.

Geniet


Hr, hr!

Briljant!

Bravo!

Sdana utrop genljdo genom den till trngsel fyllda, vldiga salen i
hvilken kristallkronorna kastade sitt sken fver vggarnes speglar och
hvita marmorkolonner och glittrade i massor af ordnar och uniformer.

Det var ett mte i Borislowskis Hall i St. Petersburg och Newastadens
allra finaste adel samt rikaste matadorer hade samlats fr att hra ett
fredrag fver ett frslag som en viss Charles Montgomery hade framkommit
med.

Af alla de utrop att dma hvarmed talet hlsades kunde man frst, att
anfrandet vckte det lifligaste intresse och beundran.

Ordfranden, en gammal frtorkad professor, slog klubban i talarestolen
och bjd tystnad och fortsatte, sedan lugnet intrdt:

Mina herrar!

Som jag nu haft ran att sga er, har mr Montgomery framkastat denna
oerhrdt djrfva plan -- ett frslag till att draga nytta af jordens
inneboende vrme. Innan jag fverlter ordet till mr Montgomery sjlf,
vill jag endast sga, att hans plan fotar sig i ett och allt p den
orubbligt skra vetenskapen, p vrt fasta och vissa medvetande om _att
jordens inre r gldande_.

Mina herrar!

Jag freslr ett lefve fr den hrliga vetenskapen.

Salen skakades af hurrarop och mr Montgomery besteg talarestolen.

Talaren var en man i omkring 45-rs ldern och hade ngot af amerikanaren
i sitt stt och utseende. Han var hg och smrt och mycket mrklagd,
hade en krokig gamnsa och mrka, lifliga gon i hvilka dock en
uppmrksam betraktare kunde se ngot visst oplitligt d och d glimta
till.

Han hade vndt sig med sitt frslag till ett par hgre mbetsmn till
hvilka han hade rekommenderats och dessa hade s hgeligen intresserats
af planen, att de arrangerat detta mte.

Mr Montgomery bockade sig fr frsamlingen och talade:

Mina herrar!

Som bekant har jorden en gng i tidernas tider utslungats som en gldande
kropp frn solen. I den kalla vrldsrymden har den s afkylts och nu i
dag r det blott den inre krnan, som nnu glder. Detta r ju en sak,
hvari vetenskapen i vra dagar r alldeles enig uti. Vulkaner och varma
kllor gifva tusentals af bevis fr riktigheten af detta antagande, ja,
s fvervldigande bevis, att man kan erstta ordet antagande med
_faktum_. Och nr till detta kommer tilltagandet af vrmen mot djupet i
vra schakter och grufvor s bestyrker detta blott n ytterligare
saken.

Hr gjorde han en paus och rttade litet p sin lnga, svarta
sidenhalsduk.

Frsamlingen sg intresserad ut och den frtorkade professorn --
ordfranden nickade fvertygande, som ville han sga:

Ja, _detta_ veta ju alla -- men vnta, nu kommer det!

Talaren fortsatte:

Hvad vore naturligare fr den framtstrfvande mnniskan, n att man
skte att begagna sig af denna i jorden inneboende vrme, fra den upp
till ytan och dr gra sig den nyttig? Intet! Och saken r mycket ltt
arrangerad -- --

Det blef sorl i salen.

Hr, ropades det, hr.

Tsss, skreko andra rster.

Och den frtorkade slog ter klubban i bordet med ett:

Silentium, mina herrar!

Den geniale fredragaren drog nyo i halsduken, hostade ett par gnger
och tertog fredragets rda trd:

Man anlgger, sade han, endast ett mycket stort schakt rtt ned genom
jordens skorpa. Vrmen kommer att ka med 1 fr hvarje 33:dje meter som
schaktet trnger nedt. P tillrckligt stort djup f vi nga, lngre ned
blir vrmen nnu strre, och p riktigt stort djup hafva vi ntt den
hetgldande massan. Den skola vi tmja som Franklin tmjde blixten, som
Watt gjorde ngan till slaf och som Marconi fick luftens genier att lyda
hans minsta vink. Och _d_ hafva vi ntt mlet. fver detta schakt skall
byggas en jttestad hvarest allt r gratis: Vrme, ljus och allt som
fljer af dessa frdelar. Rundt schaktet skola uppvxa skorstenspipor
liksom sparris ur en sng, skyhga jttepalatser, blomstrande parker,
gator, trafikleder -- och mktig skall staden blifva. Paradiset p jorden
skall frverkligas. Staden kommer att f en evig sommar rundt omkring
jtteschaktet -- det blifver ett land fr sig midt inne i Ryssland, ett
verkligt utopia, fabellandet, som ej vet af ngon omjlighet -- --

Och ofta afbruten af frsamlingens hgljudt uttryckta enighet och
beundran fortfor han nnu lnge att bermma och framhlla jttestadens
kolossala frmner.

Lngt nere i salen befunno sig ett par herrar i civil drkt; de samtalade
ifrigt hviskande under hela fredraget och det var tydligt att den ene,
en grufingenir, hade tskilligt p hjrtat som alls icke stmde fverens
med hvarken geniets eller den frtorkades sikter i mnet.

Den grfsta lgn, hviskade han ibland.

Humbug, ibland.

Sancta simplicitas, en annan gng.

Men, kra vn, hviskade den andre civilkldde tillbaka, har du
invndningar att gra, s deltag i diskussionen, opponera dig, fr
tusan!

nej, lt honom hllas nnu litet, svarade ingeniren. Men det r ju
ofrskmdt af mannen att anamma Camille Flammarions id -- --

Menar du, att detta med det stora schaktet r Flammarions tanke?

Ja, och den framfrdes af honom fr mnga r sedan. Den hr mr
Montgomery har allts redan i detta att stjla iden visat sig vara en
lymmel. Lt oss nu hra p fortsttningen.

Och medan grufingeniren sakta hviskade dessa hdiska meningar till sin
vn, kades massans ohljda frtjusning fver mannen p talarestolen
medan denne gick vidare i sitt fredrag:

Jag har hr en skizz fver mitt jtteschakt, sade han och knackade i
golfvet med en lng kpp.

Salen blef strax mrk och p en hvit duk visade sig just samma skizz, som
frekommit i Flammarions frslag i flere franska tidningar.

Se hr, fortfor mr Montgomery och pekade p dukens tafla, hr r
omkretsen af schaktet. Det gres s stort i diameter, att jrnbanor kunna
g i spiral efter dess vggar. Hr ser ni vldiga kranar, som forsla upp
stenen ur djupet.

Salen applderade. Det var en enighet och frtjusning som var alldeles
enastende.

Fredragaren bugade fr auditoriet och ordfranden frklarade
diskussionen ppnad.

D reste sig grufingeniren, begrde ordet och sade:

Har mr Montgomery berknat huru mycket is det kommer att g t, fr att
arbetarne skola kunna arbeta nr schaktet blir till exempel 3.000 meter
djupt och sledes omkring 100 varmt?

Men ingeniren mrkte snart p alla ovilliga blickar, som mtte honom,
att hr lnade sig nog ej att framkomma med en sakkunnig kritik.

Den frtorkade vnde sig emellertid till geniet och frgade:

Anser sig mr Montgomery behfva svara p denna frga?

Mr Montgomery ptog sig en storartad min och med en gest, vrdig en
forntida riddare svarade han:

Vi ro hitkomna fr att diskutera en stor vrldssak och icke fr att
frlora oss i smsaker och detaljer. Jag anser det bst fr saken, att
allt sdant uppskjutes.

Och i det han ter besteg talarestolen med allas blickar fstade p sig
satte sig ingeniren frargad p sin plats, mumlande:

En sdan skojare!

Mr Montgomery hostade, gjorde en stor gest och sade:

Mina herrar!

Efter mitt fredrag och ndad diskussion kommer jag nu till det stora,
praktiska i mitt frslag. Jag freslr att vi bilda ett stort bolag p
denna sak; dess namn blir 'Aktiebolaget jordens inre vrme' -- -- --

Det blef ter jubel i salen. Men grufingeniren blef nu p allvar
frargad. Han lmnade sin plats och gick fram till talarestolen och hr
lyckades hans stmma fverrsta mr Montgomerys. Med hela sin kraft skrek
han, pekande p geniet:

Jag anklagar denne man fr att vara en humbugsmakare som endast vill
draga er alla vid nsan. Frslaget, som han uppgifver som sitt eget, har
han stulit af Camille Flammarion och hela detta schakt r en absurditet.
Flammarion r en utmrkt astronom och fantasirik diktare, _men_ ngon
grufingenir r han icke och detta schakt lter sig ej alls utfra i
praktiken. Nr man har kommit tillrckligt lngt ner kan inte en makt p
jorden f arbetarne, att arbeta i den frfrliga hettan.

S med ens, utan att ngon anade det sprang han upp p bordet, gripen af
sitt hat mot humbugen och ropade af sina lungors fulla styrka:

Men _jag_ vet sttet att tillgodogra sig jordens inre vrme, _jag_ vet,
hur det r mjligt, _jag_ vet huru jag skulle kunna gra Ryssland till
vrldens rikaste land och gifva det _den Golfstrm det saknar_ -- -- --.

Lngre hann aldrig ingeniren. Han trffades i nacken af ett med kraft
slungadt blckhorn. Bedfvad segnade han ned p golfvet medan blcket
sprutade fver hans ansikte och klder. Hans civila vn, som nrmat sig
honom, samt ett par tillilande vaktmstare buro ut honom ur salen
sansls, hvarp, efter ett litet afbrott, frhandlingarne ter upptogos
som om intet hade hndt.

Tydligtvis hade mr Montgomerys anseende inte det minsta lidit af
ingenirens anfrande. Han hade allaredan alla papper fr bolagets
bildande frdiga och man gick strax i gng med att konstituera det. Det
skulle bildas med ett kapital p 60 millioner rubel. Mr Montgomery
frbehll sig fr sitt storartade frslag endast 5 millioner, men fr att
vcka frtroende tog han endast hlften i kontanter och resten i aktier i
det nya bolaget.

Man brjade nu att dela ut teckningslistor och teckningen gick mycket
raskt s att inom ett par timmar hade 20 millioner rubel tecknats bland
de frsamlade.

Blott en enda af de nrvarande, en gammal general, knd fr sina
ofantliga rikedomar och oerhrda gods och nmnd som Rysslands rikaste
man, nekade bestmdt att teckna en enda aktie.

Han mumlade fr sig sjlf:

Den dr ingeniren tycker jag om. Det skall mod till att framhlla
alldeles motsatta sikter mot en hel frsamling. Hvad menade han med den
nya Golfstrmmen, mntro? Jag vill i morgon kalla upp honom till mig.

Och huru man n svrmade rundt honom med teckningslistor nekade han
stndaktigt.

I ett hrn af salen tryckte mr Montgomery med vrme en ung mans hand:

Tack, Baltzar, sade han. Ni har ett mycket originellt stt att anvnda
blck. Ni blir nog en stor skribent med tiden. Ha, ha, ha. Emellertid
verkade ert blck mera, n om man drmed hade skrifvit hela luntor.

Midt i salen, bakom en af de frgyllda pelarne, satt en ldre herre,
hvars emblemer utvisade att han var en hgre mbetsman. Han vnde sig
till en vn vid sin sida och sade:

Frlt, men jag frstr verkligen inte riktigt det hr. Om man nu slr
ned ett schakt i jorden -- hvad r det d man skall gra med det? r det
bara rent vetenskapliga funderingar?

Hans vn slog hnderna tillsammans och svarade:

, Herre Gud! Frstr du inte, att ju nrmare man kommer jordens
gldande inre, desto varmare blir det? Och nr man en gng ett
tillrckligt varmt stlle -- --

Helvetet? frgade mbetsmannen.

Nej, det finnes ej ngot helvete, menade vnnen. Men nr man allts
detta stlle i jordens djup, s kan ju den vrme som strmmar upp genom
schaktet tillgodogras.

Jag begriper inte! Hvad skall man gra med vrmen?

Men, kra bror! Du vet ju, att _nga_ r en stor drifkraft. Tnk dig nu
Montgomerys vldiga schakt frvandladt till ett stort, nstan omtligt
stort ngrr. D frstr du nog huru detta blir en stor central fr tusen
och ter tusen mindre kraftstationer -- och hur denna gratis kraft --.

Gratis -- den blir vl inte gratis. Vi skola ju satsa kapital.

Ja, men ngan, frstr du, ngan -- den kommer ju _sedan_ upp gratis. Nu
behfves kol eller ved, men med schaktet behfves intet brnsle. Vrmen
gifver jorden sjlf.

Jaha, sade den hgre mbetsmannen.

Och efter en stund:

Men detta r ju alldeles storartadt.

Bolagets styrelse begfvade gifvetvis mr Montgomery som hela fretagets
ledare med oinskrnkt makt och myndighet och s startades detta
mrkvrdiga bolag.

Platsen fr anlggandet af schaktet bestmdes till nrheten af Moskwa.
Men ingen visste, att mr Montgomery just drstdes hade frskrat sig om
ofantliga arealer till vrakpris. Dessa menade han sig nu kunna afyttra
till det nya bolaget med enorm vinst.

Nsta dag innehllo tidningarna i den ryska hufvudstaden de mest
lofordande artiklar om den stora planen och detta hade till fljd, att
den terstende delen af aktiekapitalet mycket snart fulltecknades.

Under dessa dagar lg grufingeniren till sngs, mycket svag och dlig
efter attentatet. Annars r det nog troligt, att han hade afsljat det,
som han ansg vara humbug i saken.

Nr han tillfrisknat, var det allaredan fr sent.

Att f ihop pngar p skrp, sade han, det r alls ingen konst. Men
kommer man med ngot riktigt, d sitta de fast som i berg.




KAP. II.

Grufingeniren och generalen


Dagen efter det stora mtet infann sig en livrkldd betjnt hos den
sjuke ingeniren och framfrde tillsgelse till en audiens hos den gamle
generalen samma dags middag.

Ingeniren lt hlsa att hans hlsotillstnd ej tillt honom att lmna
sngen p flera dagar men att han, s fort han blef terstlld, skulle
hrsamma kallelsen.

Pompowski, s var ingenirens namn, undrade mycket fver hvad gamle
general Swinekow kunde vilja honom. Han visste sjlf intet om generalens
intresse och hans afslag att teckna aktier.

Till slut kom han till den fvertygelsen, att generalen hade funnit
misshag i hans ngot hftiga upptrdande och nu ville gifva honom en
allvarlig tillrttavisning.

Aj, aj, tnkte Pompowski, nu har jag sttt mig med landets allra
mktigaste privatman, Rysslands Krsus. Det var illa nog -- men hvem i
all vrlden kunde lta den slyngeln Montgomery st och ljuga s frckt
som han gjorde, utan att sga ifrn. N vl! Generalen fr banna s
mycket honom lyster, jag skall veta att svara.

Och drmed vnde sig ingenir Pompowski p andra sidan och somnade.

Under de dagar som frflto innan ingeniren tillfrisknade, fick general
Swinekow frgfves vnta p hans besk. Och fr hvar dag som gick blef
den gamle generalen mer och mer nervs.

Fan till blckhorn och Den mannen _mste_ jag trffa, voro hans
vanligaste satser.

Ingenir Pompowski, som var ogift och 28 r gammal, bebodde en lgenhet
p tre rum i Orleanska Sudi. Hans trotjnarinna, som hade varit i tjnst
hos familjen Pompowski sedan lngt fre ingenir Ostros fdelse, sktte
hans hushllning.

Det var en ldre jungfru af den gamla, goda stammen och tvenne saker voro
henne heligare n allt: Gud och zaren.

Gud var fr hennes begrepp konklusionen af allt som var delt, godt och
hrligt, och zarewitsch hade tillsatts af Honom fr att regera fver det
stora, ryska folket.

Ingeniren hade omtalat fr henne fredraget i Borislowskis Hall, men den
gamla Zandra bara ruskade p hufvudet och sade:

Sdana nymodrna pfund! j, j! Det slutar aldrig vl. Nog har vl
naturen sjlf tillrckligt af vrme, sol och gldande berg, utan att
mnniskan skall mstra den och skaffa nnu mera. Jag sger bara, att det
slutar aldrig vl med sdan hgfrd.

D invnde Pompowski understundom, nr det fll honom in:

Men kra Zandra, det r mnniskans plikt, att begagna sig af jordens
mjligheter s lngt hon frmr.

M vara, svarade Zandra, men det finnes dock en grns, som mnniskan
ej fr fverskrida. Och detta, att framskaffa mera vrme n Gud har
ansett att vara nyttigt fr mnniskan, det r dock litet fr mycket.

Och lika skert som att dessa ord uttalades var ingenirens svar:

Du har tskilligt af en filosof, kra Zandra.

Och Zandra _var_ ocks verkligen en ovanligt tnkande kvinna.

Det kunde hnda ibland att de resonnerade om lifvet och dess betydelse
dessa bgge, hon den gamla trotjnarinnan och han, den unge, lifskraftige
husbonden och resonnemanget ndade alltid i den strsta frstelse. Ty de
blefvo bgge eniga om, att till allra sist, nr mnniskan har trngt s
lngt hon kan, nr alla gtor ligga klara och lsta och nr vetenskapen
har spelat ut sin sista, stora trumf, d finnes det nnu kvar en sak som
aldrig dr, aldrig blir gammal, och aldrig frndras, en sak som r evig
-- det r att gra godt.

Om man bara vore sker p, att denna vrmen vore af det goda fr
mnskligheten, menade Zandra. Och att det inte bara vore en
affrsspekulation och jobb --

Du har rtt, svarade Pompowski, men _jag_ vet sttet -- h -- vnta
bara, jag vet det.

Mera sade ingeniren aldrig, men fvertygelsen strlade ur hans gon.

                  *       *       *       *       *

Gamle general Swinekow var en mycket originell herre. Han var utan
tvifvel Rysslands rikaste privatperson, hans gods strckte sig fver
oerhrdt stora arealer och hans slott lgo spridda fver nstan hela det
ryska riket. Detta var ju mycket originellt, alldenstund ingen annan ryss
kunde uppvisa maken -- men hans egentliga originalitet strckte sig in p
helt andra omrden. S hade han ett egendomligt stt att spekulera med
sina pengar. Dr gllde fr honom: Intet eller allt. Med smsummor
bidrog han grna fverallt, men frskte ngon att frm honom till att
vga strre belopp, svarade han med ett fint leende:

Visa mig p en alldeles vansinnigt stor affr, en, som om den misslyckas
kan totalt ruinera mig och jag skall g med p den. Naturligtvis under
den frutsttningen, att den, _om_ den lyckas, tillfr _Ryssland_ frdel
och ra.

Flere, som knde denna generalens vurm, hade p mtet i Borislawskis Hall
just skt att begagna sig hraf, men generalen svarade endast, att han
ingalunda fann Montgomerys plan s storslagen, och att den, om den ocks
kostade hundra millioner rubler, alls icke skulle ruinera honom.

Dessutom, sade han, blir nog Rysslands ra tmligen liten af denna
yankees id. Nej, kra vnner, bttre frslag f ni allt komma med.

                  *       *       *       *       *

Ingenir Pompowski tillfrisknade ndtligen och anmlde sig till audiens
hos generalen.

Det var fr honom ett synnerligen viktigt mte och egentligen frstod han
ej alls, hvarfr general Swinekow nskade tala med honom. Men hans
aningar sade honom, att detta sammantrffande ej skulle blifva af
uteslutande behagligt slag.

Pompowski frdes in i generalens bibliotek.

Knappt inkommen, mottogs han utan en hlsning af kommandoordet:

Sitt!

Ingeniren bugade sig.

Sitt, sitt, fr fan.

Pompowski satte sig ned p en stol.

Jas, min herre, fortsatte generalen, man r s storslagen af sig, att
man vgar upptrda p ett mte, hvarest landets frnmste mn samlats och
dr fra ett nstan ohfviskt tal.

Generalen reste sig ur sin lnstol och gick fram mot ingeniren i det han
fortsatte:

Hvad r ni d? r ni en Krsus? Har ni guld? Eller r ni galen?

D grep ingenirens hftiga, impulsiva humr honom, han sprang upp och
ropade:

Hvad jag r, herr general! Jag r ingen Krsus -- nej, jag r mera n s
-- jag r _kung_. Jag r kung i ett land, dr allt skiner och lyser. Dr
alla stenar ro af blndande opal, safir och rubin, dr alla trd och
blommor ro vuxna af guld och silfver, dr fglarne skimra som morgonens
purpurgld. Dr ro alla mnniskor goda, dr finnes ej sorger och allt r
mjligt. Det landet r mitt -- dess kung r jag.

Generalens gon lyste.

Jag brjar tro, att ni r litet vansinnig, sade han.

Ingeniren fortsatte:

I det landet slpper jag ingen in, som ej r rikt bekldd med
guldstycken -- det skulle stra mitt lands harmoniska, gyllene prakt.

Och hvar ligger det landet?

Pompowski frde handen till pannan.

Hr, herr general, hr innanfr. Mitt land r fantasiens frlofvade
land, idernas himmelska rike.

Generalen gick fram till ingeniren och i det han ltt slog honom p
skuldran sade han:

Utmrkt, unge man! Men lt mig f slippa in i ert land ett gonblick.
Glnta litet p den drr, som fr in till er _nya Golfstrm_, den som ni
nmnde under fredraget.

Mycket grna, herr general.

Och tergldande generalens kommando vid hans intrde, befallde
ingeniren den gamle krigaren:

Sitt!

Hvad behagas?

Sitt, sitt fr fan!

Hvad, hvad tusan nu d, framsttte generalen och sjnk ned i en stol.

Ni r nu inne i _mitt_ rike, herr general. Jag r kungen och det r jag,
som befaller. Det var ju ni sjlf, som bad mig att ppna porten.

Och nu framlade Pompowski fr den frvnade generalen sin plan om den nya
Golfstrmmen, den plan, hvars make i djrfhet och storslagen fantasi
denne aldrig ens hade kunnat drmma om.

Och ju mera han talade, desto lifligare blefvo Swinekows gon. Den gamle
generalen hade blifvit ung p nytt.

Hela den vldiga planen lg klar fr honom och han utbrast:

Hvad r det lilla schaktet vid Moskwa emot denna enorma id. Men
tysthet, absolut tysthet mste vi iakttaga. Jag skall ska att f zarens
moraliska std, s tnker jag pratmakarne hlla sig tysta s lnge.

nnu flere timmar frflto.

Slutligen voro de bda mnnen frdiga med sina frhandlingar.

D hll den gamle generalen i sin hand ett papper, hvars underskrift,
generalens egen, nnu var fuktig. Och han sade, i det han fverlmnade
ingeniren papperet:

Min herre! Se hr mitt namn och vr fverenskommelse. Hrmed gifver jag
er oinskrnkt fullmakt att utfra ert projekt: 'Den nya Golfstrmmen' och
stller alla mina medel till disposition fr sakens realisation. _Go on!_
Gr Ryssland till vrldens strsta nation p hafvet, gr Sibiriens
stepper till fruktbara, vajande flt och gr hela vrldstrafiken en sdan
tjnst, som nnu ingen mnniska har drmt om. t, drick och var glad och
god, men lt alltid hjrnan hlla sig frisk, som det hfves en kung i
fantasiens hrliga, blomstrande land!

Ingeniren tog bockande papperet och mnade just sga ngot, d generalen
fortsatte:

Ni r komplett vanvettig!

Hvad befalles?

ndtligen har jag funnit den vanvettiga idn, som jag har skt s
lnge, och gripen af en pltslig frtjusning lt den gamle generalen
denna sats tfljas af ett par kraftiga hurrarop.

Ingeniren sg frvnad p honom.

Jag beder om en frklaring! Hller ni mig fr narr?

Nej, kra vn, sade generalen, det vare mig fjrran. Men nu skall ni
f hra: Att _veta_ r en sak; _vanvett_ r ngot helt annat. Att veta r
att frst det, som _alla_ bra och kunna begripa. Att vara vanvettig
ter, det r att veta ngot, som hela mnskligheten icke fattar eller som
den tror r alldeles outfrbart. Och just sdan r er plan. Den r den
vanvettigaste jag nnu hrt talas om. Och just drfr r den stor och
skn. Och den r vrd att utfras.

Tack, herr general.

Tack, unge, vanvettige man! Nr idn r realiserad -- se _d_ r ni klok
_nog_, _nu_ dremot r ni _allt fr_ klok. _Bon jour, monsieur_ och lycka
till!

Ingeniren grep generalens framrckta hand och sade:

Tack, herr general och jag hoppas, att allt skall lyckas.

Och Pompowski aflgsnade sig med det dokument, som antagligen i det
gonblicket var Rysslands viktigaste papper, vl frvaradt i sin
portflj.




KAP. III.

A.-B. Jordens Inre Vrme


P mtet, d Aktiebolaget Jordens Inre Vrme konstituerades, fanns det
bland de nrvarande fven en redaktr fr en af de strsta ryska
tidningarne. Denne man sg i fretaget ett utmrkt objekt till reklam och
just d aktieteckningen skulle brja hade han sagt:

Min tidning satsar 200.000 rubel i bolaget mot att den blir den frsta,
som fr meddela resultatet af detta mte.

Visserligen hade det hjts ett missnjets rop frn de andra frsamlade
tidningsmnnens sida, men den frtorkade ordfranden hade blinkat
frstelsefullt till den smarte redaktren och drmed var saken i
ordning.

Det var ocks mycket riktigt just denna tidning som frst af alla brakte
underrttelsen om det nya stora bolaget till offentlighetens knnedom.
Frst antog man allmnt, att det bara var en tidningsbluff, men nr de
andra avisorna kommo efter och bekrftade saken, greps massan af en vild
frtjusning.

Storfurstar och furstar och andra mindre personer och strre baroner
gingo i teten och mngden fljde efter. Finansministern reste till Paris
och smuttade p champagnen och sade att den var god: d. v. s. de
franska pengarne voro klara.

Nu skulle Ryssland visa vrlden ngot, som den aldrig frr hade sett --
ngot oerhrdt. Det skrefs och skrefs igen och alla voro eniga om, att
planen var storslagen och vldig.

Endast general Swinekow och ingenir Pompowski hade diametralt motsatt
sikt, men de arbetade i tysthet med sitt och lt jtteschaktet skta sig
bst det gitte. Generalen fick till och med hnsord i tidningarne sdana
som att han vore fr gammal fr den nya tidens kraf, saknade knslan
af de stora frdelar, som landet skulle uppn genom detta fretag och
liknande. Swinekow endast skrattade t allt detta och sade fr sig
sjlf:

Vnta bara! Den som lefver fr se.

Och s gick man i vg med anlggningen af det stora schaktet under mr
Montgomerys fverledning.

Ungefr 40 verst norr om Moskwa anlades schaktet, en vldig, rund
snkning lodrtt ned genom fasta berget.

Det var rtt praktiskt anordnadt, i det man hade valt platsen midt inne i
ett stort distrikt af jrnmalms frekomster. Vid det stora schaktets
neddrift ppnade man slunda alldeles p kpet en massa af dessa.
Malmen, som utvanns ur sjlfva schaktet, gafs bort gratis liksom de
engelska turisterna gra med laxen.

Storartade byggningar brjade resa sig rundt schaktets ppning:
direktrsbostad, hus fr de mnga ingenirerna, stigarna och andra af
funktionrerna, baracker fr de tusentals arbetarne, magasiner och
lagerhus.

Hundratals kranar restes vid schaktets rand; deras upp och nedfirade
skoflar fraktade stenen upp i dagen. Det var ett lif och pustande, ett
evigt sinande af nga, stenens strtande i vagnar, dessas bortforslande
och tmning.

Stora ngcentraler byggdes, flere elektricitetsverk anlades och om
aftnarne strlade hela anlggningen i blndande elektriskt ljus, ty
arbetet fortsattes med kraft bde dag och natt, bde helg och hvardag.

Kring vggarne, nere i schaktet, anlades i sakta stigande spiral en
dubbelsprig jrnbana och nr ej lngre stenkranarne rckte till att
uppfordra stenen, fingo en mngd lokomotiver ombesrja detta.

Ehuru emellertid strsta delen af kapitalet var franskt, fick dock Krupp
order p lokomotiverna och en engelsk firma levererade skenor och
lyftkranar. Hvad Frankrike fick, var bestllningarne p allt vin, som
behfdes, ty att det erfordrades vin, kan man veta, mycket vin.

Den smarte redaktren hade anlagt en egen privat telegrafledning frn
schaktet till sin redaktion i St. Petersburg. Men d han helst skte
uppn stora resultat med minst mjligt anvndande af kontanter, hade han
anordnat telegrafledningen ssom trdls sdan. Och fr hvarje hus som
uppfrdes, till och med sdana med ett hjrta p drren, hade alltid den
smarte ett trdlst telegram om saken i sin bst underrttade tidning.

Mr Montgomery hade blifvit en storman.

Han hade eget hus och en vacker fru i Moskwa, direktrsbostad vid
schaktet, ett marmorpalats i Milano och ett jaktslott i Ungarn. Ty se,
allt sdant behfves fr att hlla en s stor man i vigr och vid rtt
temperament. Till hans ra mste dock framhllas, att han inte begagnade
sig vidare af allt detta. Han fredrog nmligen Paris. Egentligen ej fr
att ordna med pengar, utan fr mycket annat.

Ja, det var verkligen en duktig man, det tyckte alla.

Och trots detta regnade det lika fullt en hel del ordnar och andra
utmrkelsetecken ned p hans brst.

Den store mannen, mr Montgomery, beskte schaktet ungefr hvar fjrde
mnad.

Han skulle inspektera, som det kallas.

D blef det fest.

Alla funktionrerna stodo p t -- (s lnge de orkade), flaggorna flgo
till topp och extra kraftiga skott aflossades.

Och inne i den fina direktrsbostaden knallade andra skott -- det var den
gula, franska champagnen, som flt i strmmar.

Sjlfva inspektionen af arbetets fortskridande gick till p det sttet,
att mr Montgomery stllde sig lngst ute p en bro, som han hade ltit
bygga, och som strckte sig lngt ut fver det gapande svalg, som
bildades af schaktet. Denna bro, som var byggd af I-jrn och kallades
direktrsbron, strckte sig hela 82 meter fram mot schaktets centrum.
Den hade kostat i rundt tal omkring 400.000 rubel, men s hade ocks den
geniale en storartad utsikt frn dess yttersta spets.

Mr Montgomery -- och med honom ofta de vnner frn Paris eller St.
Petersburg, som han brukade medfra -- tog plats lngst ute p bron.
Under honom lg schaktet nnu svart och mrkt; endast hr och dr sg man
utefter de lnga, slingrande spiralerna af jrnbanor lngs med
innervggarne en arbetares lampa. Och lngst nere p bottnen voro
arbetarne sm som myror och deras ljus tycktes ej strre n en af
vintergatans stjrnor. Genom dynamitrken, som, trots kraftig
ventilation, dock aldrig riktigt kunde skingras, tog sig denna myllrande,
stjrnsdda botten riktigt mystisk ut.

S -- p ett tecken af mr Montgomery -- frvandlades scenen pltsligen
som genom ett trollslag, schaktet mste upplysas, s att den geniale fick
se dess utseende. Att helt enkelt g ned sjlf, fll honom aldrig in --
ty hvad skulle d den fina bron tjna till.

Schdi! ropade Montgomery, och vagnar, fyllda af hyfvelspn, som
indrnkts med fotogen, fingo, med brinnande innehll, susa ned genom
schaktet p jrnbanan. De bildade liksom en spiral af eld, en lgande orm
och innervggarne upplystes klart af de vldiga, rrliga blen. Den ena
efter den andra rullade nedfver, lysande och festligt.

Hvar tionde sekund afsndes vagnarne, men p grund af draget vid
susningen nedfver frdes lgan frn hvarje vagn ett s lngt stycke
bakt, att den nstan ndde den efterfljande. Och inom f gonblick
kunde p detta stt hela schaktet, frn ofvan till nedan, klart belysas.

Mr Montgomery stod p sin fina bro och fljde ljusets gng -- lngst ned,
fick han dock begagna sig af kikare.

Vagnarne stodo i frbindelse med en elektrisk allarmapparat, som var
mycket sinnrikt konstruerad -- i alla fall sades s af alla, som p ngot
stt ville hlla sig vl med mr Montgomery. Denna sinnrika mekanism var
s inrttad, att en rad af knappar p brons ena sida hade olika
inskriptioner. Nr nu det stora geniet tryckte p en knapp just som
motsvarande vagn rusade frbi det stlle i schaktet, som ngot skulle
anmrkas om, s registrerades gonblickligen detta inne p kontoret.

Det fanns sledes till exempel dessa knappar p bron:

_Knapp 1:_

Cementera den dr otcka sprickan! Det ser ut att komma in vatten genom
den!

_Knapp 2:_

Hr ha' de sabla nten gjort schaktet fr trngt! Hugg ut det mera!

_Knapp 3:_

Stt upp en frstrkning hr!

_Knapp 4:_

Reparera vnligast ledstngen, goda gruffogden.

_Knapp 5:_

Fy fr tusan! Anordna strax ett W.C. fr arbetarne!

Ja, det var i sanning storslaget.

Mnga tyckte ju, att knapparne kunde hafva varit enklare betecknade, men
Den Store hade dundrat in alla uttrycken i en grammofon och sedan rest
till Paris och d vet man, att den godt aflnade personalen ej vgade
ndra det gifna ordet.

Men ej nog med detta. I sin spiralgng nedt hade ocks hvarje vagn, i det
samma som Montgomery tryckte p knappen, en slags registreringsanordning
som p centimetern angaf huru hgt punkten befann sig och i hvilket
vderstreck, och detta noterades momentant p taflan inne i hufvudkontoret.

Tryckte d geniet p knapp 2, under det att vagnen befann sig p ett
visst stlle, s visade registreringen fljande:

Hr ha' de sabla nten gjort schaktet fr trngt! Hugg ut det mera!

162,5789041 meter under dagen.

NNW 41 62' 36" till W.

Och d visste man ju precis, hur man hade det.

De, som fingo order att flja mr Montgomery ut p bron och se
skdespelet med de nedsusande vagnarne, kunde aldrig glmma dess sknhet.
Och det var personer af de mest tskiljda kategorier: konstnrer, vanliga
storfurstar, grefvar och baroner, judar med millioner och kristna
mnniskor -- samt fven en gng, d schaktet hade ntt ett mycket stort
djup, en lrd professor, som hette Johan Ludvig till frnamn. Detta var
allt hvad man kunde uppfatta, ty Montgomery var bror med honom och sade
endast Johan Ludvig, nr han tilltalade honom.

Denne professor tnjde sig emellertid icke med att st ute p bron och
titta p eldspiralen utan han steg ned i schaktet och underskte det
noga. Han blef frresten ganska trtt p frsket och nere i djupet
rkade han i ett frfrligt svettbad trots att han under vgen hade
aflagt det ena plagget efter det andra, och endast hade kvar 1 par skor,
1 par strumpor och 1 par byxor p sin knotiga men lrda gestalt, nr han
ndtligen ndde schaktets botten.

Ja, sade han d, hr ser man ju ett det tydligaste bevis p jordens
inre gldande hrd: ju nrmare vi komma den, desto varmare blir det.

Men uppe p kontoret, hvarest man senare diskuterade denna sak, yttrade
en ung grufingenir:

Som ni ser, herr professor, hafva vi med schaktet genomskurit en hel del
olika bergarter.

Ja.

Och _detta_, hvad bergarter utgres af, har vl intet med den inre
vrmen att gra?

Hvad menar ni? frgade professorn.

Jag menar, att vrmen frn en stor, inre centralhrd borde vl lika vl
tilltaga jmnt nedt genom ett kalkstenslager?

Ja, naturligtvis.

Men s _r_ det ej alls, invnde den unge ingeniren.

Huru s?

Jo, vi hr hafva lagt mrke till, att vrmen per afsnkt meter _kar
fortare_ i ett kalkstenslager eller i en skifferbergart n i kvartsit
eller granit.

Misstag, unge vn, sade Johan Ludvig.

Nej, svarade den unge vnnen.

Och han fortsatte:

Se hr vra noggrannt frda listor. Ser ni icke, huru fverallt i de
_fasta_ bergarterna temperaturfrhjningen per meter r mindre n i de
_lsa_?

Professorn sg och sg. Siffrorna voro tydliga nog, men de stmde ej med
hans teorier och han gick frtrnad sin vg.

Kom ihg, min vn, voro hans afskedsord till Montgomery, att den dr
unge grufingeniren hlst br afskedas. -- --

-- -- Men tiden gick framt -- och schaktet nedt.

-- -- -- --

Vi ro nu hela 10 r framme i tiden.

Jtteschaktet har snkts hela 300 meter pr r och har allaredan ntt ett
djup af omkring 3.000 meter. Det r nu jordens djupaste schakt.

Vrmen dr nere r outhrdlig fr mnniskor, ty temperaturen r omkring
100 grader.

I lng tid frskte man att med tillhjlp af kallt vatten, som fick sila
ned utefter schaktvggarne, afkyla schaktet. Detta vatten uppvrmdes och
uppumpades fr att ersttas med nytt, kallt. Men intet hjlpte. Vrmen
var och blef fr stor fr arbetarne.

D -- pltsligen -- synes en stor, vldig annons i alla ryska tidningar:
A.-B. Jordens inre vrme nskar att kpa _is_ i obegrnsad mngd.

Och lngs hela den sibiriska kusten, fver allt i Norra Ryssland bildas
dr isbolag i massor. En ny industri hller p att uppblomstra fr de
karga, norra distrikterna -- isindustrien -- _och ingenir Pompowskis
frsta spdom har gtt i fullbordan_.




KAP. IV.

Den hemlighetsfulla floden


Tiden str endast stilla vid matbordet. Och nr den gr, skrider den lika
fort fr alla. Af denna orsak torde det vara att precis p samma tid som
10 r hade gtt fr A.-B. Jordens inre vrme, frflto ock samma antal
solhvarf fr ingenir Pompowski och general Swinekow.

Men under hela denna tid har hvarken generalen eller ingeniren ltit
hra af sig med ett enda ord, nr man undantager, att ingenir Pompowski
strax efter den afton d det stora bolaget konstituerades, uttog ett
patent p en bergborrningsmaskin, som alla bergmn tyckte var tmligen
ljlig.

Ngot s vanvettigt hafva vi sllan hrt, sade mnga.

Uppfinningen, som allts var mycket genial, utgjordes af fljande delar:

Ett rr, liknande det, som frefinnes p de vanliga
diamantborrningsmaskinerna stod med sin ena nde i frbindelse med en
kraftig pump. Rrets andra nde var p dess inre omkrets frsedt med
turbinala vggar. Nr man nu med brukliga bergborrningsredskaper hade
slagit in ett litet hl i bergvggen, s kom Pompowski med sitt lilla
rr; och nr han lt pumpen verka, slungades vattnet vid dess uttrde ur
rret i tangential riktning, bildande en roterande massa kring rrets
mynning. Om man nu infrde hrda och skarpa stenar, ssom kvarts,
carborundum, korund och liknande och dessa pverkades af vattnets
cirkulation, s mste de slungas mot hlets vggar och _slita_ desamma.
Och frdes sedan rret sakta infver, s mste det bildade hlet blifva
allt djupare och djupare. Detta r ungefr det samma som vid vanlig
diamantborrning, men vid den sitta diamanterna, eller andra hrda
stenar _fasta_ vid rrets nda, och rret, med dessa vidfstade, fres
rundt mot bergsvggen. Pompowski menade ocks att uppn med sin
uppfinning, att den upptgende vattenstrmmen skulle terfra de hrda
stenarne tillsammans med bergmjlet och att dessa nyo skulle kunna
anvndas till ny borrning.

Emellertid sg det nstan ut, som om han stod tmligen ensam om denna sin
sikt.

Sitt patent fick han beviljadt och sedan sjnk han i glmskans natt --
och 10 r svunno hn.

                  *       *       *       *       *

Just denna tid lste man i en rysk tidning ett intressant kseri om en
viss ingenir Pompowski, som ingen annan var n denne general Swinekows
vn och skyddsling.

Kseriets, eller rttare artikelns fverskrift lydde:

_Hemlighetsfulla lfvar i Sibirien_.

En reporter hade berest norra Sibirien och det nordligaste europeiska
Ryssland. Han var utsnd fr att studera mjligheterna fr anvndandet af
vattenkraft dr uppe och var drfr (mrkvrdigt nog!) ngot fackman inom
ingenirsvetenskapen.

Hr hade reportern trffat en apotekare som omtalade mnga underliga
saker om en viss _ingenir Pompowski_.

Ja, det r minsann en lustig kropp, den Pompowski, sade apotekaren.
Jag knner honom rtt vl. Vill ni hra litet nrmare om honom?

Ja, det ville reportern.

Drogisten berttade d, huru fr ungefr 10 r sedan denne unge ingenir
hade kommit dit upp och huruledes han strax brjat att i strsta tystnad
f kontrakter till stnd om vattenrtten till alla floderna i hela
nordliga Ryssland och Sibirien, och p samma stt hade han tillfrskrat
sig rtten till alla malmfrekomster i dessa trakter.

Men _det_, menade apotekaren, var bara fnerier, ty alla kunde
begripa, att grufvor hr uppe ej kunna exploateras, d de ligga s lngt
frn isfria hamnar.

S fortsatte han:

Pompowski har mycket lustiga infall, och jag blef verkligen ganska flat
frsta gngen jag sammantrffade med honom. Samtidigt med mig beskte
ocks en handelsresande honom och denne var allmnt knd fr sin stora
krlek till whisky. Pompowski bjd honom p en grogg tmligen tidigt p
frmiddagen och profryttaren var frfrligt frsiktig och tog bara
ytterst litet i sitt glas af whiskyn. Nu var emellertid Pompowskis
whiskyflaska af ett ngot egendomligt slag. Den frestllde en tyrolare,
som blste: Hoch soll er leben, nr man sknkte ur flaskan. Ingeniren
hade satt denna mekanism ur verksamhet, nr han serverade handelsresanden
och hvarken denne eller jag knde sledes till saken. Pompowski gaf mig
ett tecken att flja sig ut i ett nrbelget rum och sade, att han ville
profva profryttaren. Och mycket riktigt; nsta gonblick tonade: Hoch
soll er leben genom rummen.

Apotekaren fortsatte:

, det r mycket han finner p, min vn ingeniren. Fr ett par r sedan
fick han en neger till betjnt och han omtalade strax fr mig att denne
yngling var s mrk, att man knappast kunde se honom. Han vore dessutom
mycket mrkvrdigt skapad. Ena hlften var vid fdelsen svart, den andra
hvit, men denna hvita hlft var _helt och hllet_ betckt af svarta
flckar. S negern var nog svart nd. Han pstod ocks, att svart r
motsatsen till hvitt -- och grnt r rdts komplementfrg och d grnskar
naturligtvis en neger, nr en hvit man rodnar. D det emellertid hittills
ej upptckts ngon grnskande neger, vore detta ett bevis fr, att denna
ras saknade skamknsla.

Reportern skrattade litet och sade:

Jas, han drifver med er, den gode ingeniren. Men -- hvad _gr_ han
egentligen? Anlgger han fabriker eller drifver han grufvor? Han kan vl
inte bara hlla p med tyrolare och negrer?

Tvrtom, tvrtom, svarade apotekaren.

Ingenir Pompowski r en mycket arbetsam man. Kolossalt!

Godt -- men _hvad_ arbetar d denne mystiske herre med fr slag?

Tja -- sannerligen om jag vet, ljd apotekarens svar. Det r nog ingen
mnniska, som knner det med visshet.

Reportern tyckte detta var rtt besynnerligt och hans nyfikenhet vcktes
i hgsta grad.

Men hvar finnes mannen i frga?

Inte lngt hrifrn ligger hans hufvudstation. Dr flyter det en stor
lf med ett vldigt vattenfall. Dr brjade han med att bygga en hg mur
rundt omkring forsen. S -- hvad han fretog innanfr muren visste ingen.
Jag tror, att han uppfrde ett vattenverk, turbinanlggningar och sdant
-- mjligen en mekanisk verkstad eller liknande.

Fga troligt.

Ja, gudarne vete hvad det r, men det har varit en stndig tillfrsel af
jrnpltar och alla mjliga slags jrn och stlsaker hela tiden.

Och hvad har det s _frts bort_?

Detta r just det allra mrkvrdigaste, svarade apotekaren och smuttade
p sitt t med rom i. _Absolut ingenting._ Man nstan frestas tro, att
mannen ter upp jrnet. Men det blefve vl fr hrdsmlt.

Det var fr besynnerligt. Men skvallra ej arbetarne? Ty sdana har han
vl?

Ja, en massa, men de tiga som grafven.

Och han har flere sdana anlggningar?

Ja, ett flertal.

Och intet resultat i ngon form har mrkts?

Tja, jag vet sannerligen inte -- men -- i de senare ren hvilar det
alltid en varm nga fver dessa hemlighetsfulla murar, mest intensivt
dock fver hufvudstationen hr i nrheten. Och s -- --

Hvad? Ni hller mig i spnning.

Jo, flodvattnet, som lmnar verket r mycket varmt. Det ngar
vintertiden om hela den stora floden och vattnet som fordom var klart som
kristall r alldeles grumligt som af rost och slam. Fisket r alldeles
frstrdt och den gamla goda vintervgen p flodisen r en saga blott.
Dessutom har floden ndrat sitt lopp.

Huru d?

Allt slam och grus har samlat sig i hgar; det bildades delta p delta
och slutligen brt sig floden nytt lopp.

Hgst besynnerligt allt det hr. Sg, trffas ingeniren hemma hos sig
nu?

Ja.

D vill jag genast begifva mig dit.

Ni nr fram p tta timmar om ni kr raskt.

Med troika reste reportern mot norr, hela tiden mot norr.




KAP. V.

Jordens gldande inre r en fabel


Ingenir Ostro Pompowski satt hemma i sin bostad d reportern susade in
p grden i sitt trespann. Bakanfr huset lg den mystiska, vldiga muren
med ngmoln fver och man sg hur floden, som, innan den ntt verket,
uppfrde sig som en vanlig, kall, isbelagd sibirisk flod hfves,
pltsligt fortsatte isfri och immande. Dess rostbruna vatten med de lnga
banden af grtt slam brto sig frunderligt mot strndernas hvita sn.
Det verkade nstan hemskt med denna varma flod, som frut gmd pltsligt
skt upp under murens nedre kant. Och just vid reporterns ankomst spelade
solen p ngmolnet och troikan gled in p grden under den vackraste
regnbge.

Pompowskis hus var fint och prydligt men saknade all fverdrifven lyx.
Han var fortfarande ogift och hans gamla Zandra hushllade fr honom som
alltid frr.

Ingeniren mottog reportern med en vnlig hlsning och det obligatoriska
tet bars in och s brjade tidningsmannen sin examination p franskt
stt i det han skt fram ett pardon som skans.

Pardon, sade han allts, hvad skall s denna anlggning frst och
frmst och sedan alla era andra liknande _tjna till_?

Det r en hemlighet, min herre.

Men?

Den r ej min ensam. Tre mnniskor knna den -- jag, general Swinekow
och -- -- (hr snkte han rsten till en hviskning) vr allrandigaste
kejsare.

Reportern sg upp.

Han r vrre n apotekaren omtalade: han r ju _komplett_ galen, tnkte
han och s sade han:

Pardon! D r det allts omjligt att f se verket?

Nej, det r det inte.

h, utbrast bladmannen frtjust, jag tackar p det frbindligaste. Och
ni kan tryggt lita p min tystltenhet, tillade han och blottade sina
korallppar, hvarvid en rad prlor framlyste, af hvilka blott tre voro
angripna. S spetsade han sin farliga kopieblyerts och beredde sig att
notera.

Ni tager alldeles fel. Jag vill alls inte hvarken visa er ngot eller
omtala ngot fr er.

Men --?

Jag sade endast, att det icke r _omjligt_ att se anlggningarne. Genom
muren slipper ingen frmmande in. Men det finnes intet tak, och om ni har
ett roplan i er koffert -- --

Ni r humorist, hr jag.

Kalla mig hvad ni behagar.

Ni vill allts inte sga mig ngonting?

Jo, en hel massa saker.

Men -- nu frstr jag er ej igen.

Lt oss tala om andra saker.

Godt, sade reportern, till exempel om det stora moskwaska schaktet.

Ja, grna.

Hvad tror ni om det fretaget? r ni ocks en af isleverantrerna, ehuru
folket hr rundt omkring pstr, att ni hatar is och frstr den med era
varma floder?

D sade ingeniren dessa gtfulla ord:

_Jordens gldande inre r en fabel._

Reportern sprang upp.

Han blef s frbluffad fver denna djrfva sats, att han stack
kopieblyertsen i munnen och drmed erhll ett ngot frfruset utseende.

Nu var det ju _bevisadt_ att det stora schaktet blef hetare och hetare
fr hvarje meter som det gick nedfver -- ju nrmare man kom jordens
centrum och att det redan var s hett, att man mste slppa ned is fr
att folket skulle kunna arbeta. Man knde ju fven till vulkaner och heta
kllor. Och lika fullt satt denne man och pstod helt frckt, att det
alltsammans var en fabel och att jordens inre alls inte var gldande.

Han r alldeles fullkomligt galen, tnkte reportern ter igen och satte
sig i en stol och stoppade en cigarr i munnen. Cigarren hade maggrdel
och var af ypperlig kvalitet.

Ni mtte vl kunna motivera ert pstende, sade han efter femte eller
sjette draget. Ni vet ju, att schaktets vrme tilltager mot djupet.

Jo ngot, skrattade ingeniren.

r det ocks indiskret att ska upplysning om er mening om _detta_?

Visst inte -- snarare tvrtom. Hr bara p!

Och ingenir Pompowski brjade:

Ni vet ju, att man tillskrifver de fenomen, som ftt namn af jordens
inre vrme -- --

Ftt namn af? Men --

 -- var snll afbryt mig icke. Allts -- dessa fenomen frklaras i
allmnhet s, att jorden i gldflytande, kanske gasformigt tillstnd
skulle hafva utkastats frn solen.

Javisst, det vet ju hvart barn.

_Detta r falskt._ Men vidare: S har, pstr man, jorden senare stelnat
-- har blifvit afkyld. Det bildade sig -- enligt nu gllande uppfattning
-- en kall, hrd skorpa, utanp, men inne, mot centrum, skulle jorden
nnu vara gldande.

Enig, sade reportern. Detta veta vi ju alla.

Nej! Det r lgn och det en ovanligt grof sdan, rt Pompowski s
kraftigt, att bladmannen spillde t p sina randiga benklder.

Och ingeniren fortsatte:

Det gifves icke det minsta bevis fr en sdan lra.

Reportern begagnade sin bomullsnsduk p pantalongerna och frsjnk sedan
i begrundande, hvarp han ter upprepade fr Pompowski sina invndningar
om schaktet, som kade i vrme mot djupet och om de gldande vulkanerna
och varma kllorna och slutade slunda:

Lt s vara, att det icke finnes ngra bevis, ehuru ju saken r alldeles
klar. Men -- finns det d motbevis?

Ja -- och de ro ej svra att nmna.

Ingeniren reste sig och nedtog frn ett skp en stor jordglob, som han
stllde p bordet framfr tidningsmannen. Drp fyllde han ett glas med
vatten och omtalade fr sin gst att han spelade biljard.

Reportern undrade, hvad i all vrlden biljarden hade att gra med jordens
inre, jordgloben och det fyllda vattenglaset och anade ngot skmt, d
ingeniren i det samma frsvann in i ett annat rum fr att strax
terkomma med en biljardkula af ett eller annat hrdt trslag.

Se hr, sade han och slppte kulan ned i vattenglaset. Som ni mrker
sjunker den med 3/4 af sin yta under vattenytan, medan 1/4 hfver sig
fver vattnet.

Ja, svarade reportern, litet osker p hvad som skulle komma hrefter.

Ingenir Pompowski pekade med ena handen p vattenglaset och med den
andra gjorde han en gest mot globen i det han utbrast:

Ni ser vl likheten!

Nej, svarade bladmannen, tvrtemot; jag finner ingen likhet alls.

Men ser ni icke, att tre fjrdedelar af jorden tckes af vatten?

Javisst, men --

Och nr en jordkula _tckes_ af vatten till 3/4 r det precis detsamma,
som om kulan vore _nedsnkt_ i vatten till 3/4. Icke sannt?

Signaturen sg tankfull ut och bet sina naglar litet.

Till en viss grad, ja, sade han till slut.

Hur d? Till en viss grad?

Jo, jordens landamren ro mera spridda, n biljardkulans fre, torra
del.

Ingeniren smlog.

Jas intet annat, sade han. D kan ni lugna er, ty denna frdelning
har intet att betyda. -- Se hr, tillade han och tryckte med ett finger
trkulan helt och hllet under vattenytan, _s hr_ sg jorden ut i
millioners millioner r, innan det allra frsta af fastlandet hjde sig
fver den dittills obrutna vattenspegeln.

Ja, svarade journalisten. Hri gifver till och med geologerna gamle
Moses rtt; det vet jag. Det r ju ett vetenskapligt faktum, att jorden
en gng var helt och hllet tckt af vatten.

Nvl, fortsatte Pompowski, i det han aflgsnade sitt finger, hvarvid
kulan ter flt upp. Och nu kommer jag till mitt stora motbevis om ni
vill kalla det s. Det r endast en frga, stlld till hvarje frnuftig
mnniska och lyder s:

_Kan_ en kula, af hvilket tusans mne som hlst, hlla sig gldande i
sitt inre, nr den i milliarder af r har varit nedsnkt i vatten? Och
detta vatten r dessutom p hafsdjupen af en temperatur som ligger nra
nollpunkten. Kan ngon annan n en ignorant, en idiot, en -- en -- hvad
som helst -- tro ngot s absurdt? Man borde kunna svara nej till denna
frga -- men tyvrr, _hela vr samtid tror det_. Ha, ha, ha, jag kan bli
galen nr jag tnker p det: en liten jordkula i ett stort, himmelskt
vattenglas fylldt af iskallt vatten och lika frbannadt gldande i sitt
inre -- --

Ingenirens gon skto blixtar och reportern satt alldeles tyst.

Slutligen invnde han:

Men vetenskapen har -- --

Mycket riktigt. Vetenskapen har stoppat jorden i det himmelska
vattenglaset och hllit fingret p den i rmillioner. Men har ocks
vetenskapen anbrakt en rost nere vid sydpolen och en skorsten uppe vid
nordpolen och hllit det inre gldande? Och -- _om_ den gjort detta, hvar
fyllde de d p brnslet?

Nej, nej?

Och hvad i all vrlden berttigar till pstendet, att jorden
fverhufvud ngonsin varit gldande i _sitt inre_ fastn vissa bergarters
konsistens berttiga till slutledningen, att den nog varit det p vissa
delar _af ytan_? Man vill ju gra jordens frstlingstid till ett analogon
till solens nutid.

Ja, visst.

Men solflckarne tyda fr mig nrmast p, att solens inre r kallare n
ytan. Ty om de ro snderrifningar af kromosfren, s synes ju det
underliggande mrkare och kallare n den strlande ytan.

Ja-a, det ser sannerligen ut, som om ni hade rtt!

S, pltsligt sprang journalisten upp frn sin stol:

Nej, nej, det r ju alldeles komplett omjligt hvad ni sger. Hur kan ni
i s f ord vnda upp och ned p en hel vrldssikt? Det vore ju alldeles
otnkbart!

Ingeniren drog p munnen:

Jag _anvnder_ mitt frnuft och r ej rdd fr logiken.

Men d har ju hela vrlden hllits fr narr!

Af vetenskapen ja. Men vrlden _vill_ bedragas, s det skadar ju inte s
mycket. Emellertid r det bara litet frargligt, att alla vra
efterkommande skola skratta ut oss s grundligt.

Detta pminner ju om Cooks nordpolsfrd.

 -- det r mycket det erinrar om.

Men -- vulkanerna --?

Blott lugn! Nu skall jag omtala fr er, huru det p denna kalla jord --
naturligtvis r den ej _s_ afkyld, som till absoluta nollpunkten -- utan
r med ett praktiskt ord tmligen kall -- kan existera, trots allt,
vulkaner, heta kllor och huru vrmen kan tilltaga mot djupet nd och
_mste_ gra det i schakter, som afsnkas.

Jag tviflar, bste herr ingenir, nda tills det blir mjligt att inte
tro.

Var s god -- som ni behagar. Kanske ni alls inte vill hra min teori?

Tvrtom, tvrtom.

Allts.[A] Vi tnka oss jorden kall helt igenom; i denna kalla kropp g
vi ned med ett schakt. Hvad sker? Naturligtvis en strfvan hos de
bergmassor, som bilda schaktets vggar att sakta och nstan omrkligt
pressa ihop schaktet. Tendensen finnes alltid och drfr mste schakt med
vggar af lst material skyddas mot sammanrasning medelst en massiv inre
bekldnad. r bergarten hrd, finnes tendensen kvar, men mindre tydlig.
Och drfr framvisade det moskwaiska schaktet alltid _hgre
temperaturkning pr. meter i lsa n i fasta bergarter_. Och samma r
frhllandet _fverallt_ vid grufdrift.

Verkligen.

Ja; ett exempel: grufvan Monte Catini med ytterst ls bergart har p
_samma djup_, som Falu Grufva med hrd bergart en vrme som r fyra till
femdubbel. Men att gifva er flere exempel af de tusental, som finnas,
skulle endast trtta er. Schaktet befriar allts bergmassorna fr
_mottryck_. Om dessa vldiga bergmassor ocks ej frskte sig mera n 1
millimeter p 1.000 r skulle dock denna lilla, af trycket framkallade
rrelse, vara nog fr att ka vrmens tilltagande som den nuvarande
normala: ungefr 1 p 30 meters neddrift.

Ni sger, invnde reportern, att bergmassan liksom rr sig mot
schaktets center?

Ja.

Men d _utvidgas_ ju stenen och nr en kropp utvidgar sig mste ju vrme
_tillfras_. Detta gr ni ej genom schaktet; drfr mste vrme tillfras
frn annat hll -- naturligtvis frn jordens inre, gldande hrd. S ltt
var det allts att sl ihjl er teori.

Ingeniren smlog ltt.

Det r verkligen roligt att resonnera med folk som kunna svara, sade
han. Men det ni antager hller ej streck. Utvidgning r en fysikalisk,
molekulr sak. Hr r det endast frgan om en rent mekanisk rrelse.
Bergarten utvidgas ej alls, den endast frskjutes. Som fljd af denna
lilla rrelse af de ofantliga massor det hr rr sig om uppstr det, som
vid all rrelse _vrme_ -- jordvrmen r frklarad.

Ja, detta tycks vara mycket troligt och frnuftigt. Men vulkanerna?

De ro lika ltta att frst, fast jordens inre r genomkallt. Schaktet
gr endast sakta nedt, drfr kas naturligtvis vrmen mycket lngsamt.
En vulkans spricka bildas dremot _momentant_. Ofta spricker jorden flera
tusen meter djupt i ett enda gonblick. D, innan sprickan kom, var
jorden dr nere p djupet _kall_. Men sprickan tillter trycket af
milliarder fverliggande ton berg att verka samtidigt. Nere vid bottnen
blir d ett s oerhrdt tryck, en chock s vldsam, att bergarten dr
smlter af den kolossala hettan. Men en smlt massa intager strre volym
n den kalla bergarten frut gde; den _mste_ trnga sig ut
ngonstdes. D str vulkansprickan ppen fr densamma; den trnger sig
upp, ofta tfljd af buller och bng och trngande framfr sig nga frn
den i bergarterna frefintliga fuktigheten som frgasas. Vulkanen r
danad i all dess glans och den smlta massan, beviset p jordens gldande
inre, kalla mnniskorna lava.

Jag gifver mig p nd och ond, sade bladmannen, Ni har fverbevisat
mig. Geysrarna kan ni behlla till toddyvatten.

Tack, men jag har upptckt att tvatten och varmt rakvatten hafva samma
smak.

-----
  [A]  Efterfljande teori har framstllts af frfattaren i ett
       flertal tidningar; senast om jag mins riktigt i
       Bergverksnyt, Kristiana, N:o 7, 1911.




KAP. VI.

Jordorganismens sjukdomar


Ni har vl hrt, frgade bladmannen under samtalets lopp, att ngon,
jag minnes nu ej hvilken, har sagt, att jorden erbjuder s mnga och
stora likheter med en organism, att den helt enkelt borde betraktas som
en sdan.

Ja, svarade Pompowski, det har jag naturligtvis hrt och jag har tnkt
mycket fver den saken.

Att ebb och flod liknar organismens andedrag och andningsprocess.

Ja, och att jordens framspirande och ter frsvinnande vegetation r
liksom organismernas bestndiga hr- och hudfrnyelse.

Att dess rrelser likna djurets, att vattnets frgasning och dettas
nedfallande som regn kan liknas med vrt blods cirkulation och vr
transpiration?

Ja, allt detta knner jag till. Men vet ni hvad _schakterna_ ro fr
jord-organismen?

Nej, svarade journalisten.

Och de sprickor, lngs hvilka _vulkaner_ uppst?

Nej.

De ro _jordorganismens sjukdomar_, min herre.

Det frstr jag inte.

Vi frestller oss en bjrk, till exempel. Trdet har sin normala
temperatur -- mrk ordet temperatur -- genom hela stammen.

Ja, naturligtvis.

Barken r glatt och jmn.

En ungbjrk sledes.

Ja. Nu gr man ett borrhl eller en rispa i barken -- de representera
schaktet och vulkanens spricka i jordens skorpa.

Godt, jag r med.

Nu r det emellertid vetenskapligt bevisadt -- --

Pardon, afbrt reportern. Anser ni nu vetenskapen s tillfrlitlig?
Endast fr ett gonblick sedan satte ni den icke vidare hgt.

Stopp litet! Ni blandar i hop begreppen. Jag menar, att vetenskapen r
alldeles frtrfflig s lnge den inskrnker sig till att gifva direkta
meddelanden om dess mtningar, vgningar och sdant, den empiriska
vetenskapen. Det r dremot den _spekulativa_ som ofta -- ja, oftast har
otur. Ingen har ju uppntt jordens inre vrme, under normala
frhllanden, ingen har sett en komet p nra hll, ingen har gstat
solen och ingen har varit p mnen eller Mars. Men -- i rispan p
ungbjrken hafva de verkligen _varit_ och petat dit en liten, synnerligen
fint konstruerad termometer. Och det resultat, som de drvid fingo, fr
man ju anse som ett vetenskapligt faktum?

Ja, jag r enig.

Man upptckte d, att alla rispor och hl hos vxter uppvcka en
_temperaturfrkning_ hos trdet.

Nej, verkligen? Det var intressant.

Jo, som jag sger. Och detta r det analogon, vi ska. Hur mycket
kraftigare verka emellertid icke sdana imitationer hos mnniskor och
djur. Inflammation och feber symbolisera ett schakt; benbrott pminner om
jordskalf och ondartade blder ro en trogen afbild af vulkanerna.

Utmrkt, sade tidningsmannen och tillade:

Och de varma kllorna fverlmna vi t den privata forskningen.

Ja, grna det, svarade Pompowski. Ni vill emellertid kanske lttare
frst schaktets tilltagande vrme mot djupet, om ni tnker er att
jordskorpan verkligen r ett _skal_, analogt med ett trds bark eller en
apelsins skal. Denna jordskorpa har bestndigt ett oerhrdt tryck
hvilande p sig frn lufthafvet och det lttrrliga vattnet med dess ebb
och flod etc. Det r ett ofantligt tryck detta. Schaktet bryter skalets
helhet och kontinuitet -- trycket hvilar dremot allt fortfarande p hela
skorpans friga del. Helt naturligt sker trycket att spnna skalet ter
tillsammans till ett helt -- draf vrmen.

Men hur djupt tror ni d, att vrmen fortstter att ka?

Naturligtvis s djupt vi kunna trnga ned i sjlfva denna skorpa. 10.000
meter och mera. Jag har ju ej nekat till detta; blott sagt, att liksom
trdet, _innan_ sprickan rispades var normalt och kallt s var jorden
innan schaktet neddrefs absolut normal och kall. Srfebern kom men den
gr fver, ty vid mycket gamla schakter, hvarest trycket har terfrt
normala lgen, _finns ingen vrme kvar p djupet_.

, tusan, sade reportern.

                  *       *       *       *       *

Flera themata diskuterades, men bestndigt var Pompowski mot allt och
alla.

Och om den mystiska, varma floden fick reportern intet veta.

                  *       *       *       *       *

Det var detta kseri som stod att lsa i en rysk tidning.




KAP. VII.

Ballongfrden


Vrlden visste ju, efter detta kseris publikation icke mera n frut.
Den fick reda p, att det uppe p de sibiriska stepperna bodde en
underlig man, som hade sina egna ider om allt mellan himmel och jord.
Men att denne ingenir Pompowski hade ngot att skaffa med att en del
floder hndelsevis hade blifvit varma -- det var fr tokigt tyckte alla.
Man hade ju varma kllor och floder p Island och nyligen hade ju en
upptckts p Spetsbergen; s hvarfr kunde ej ocks Sibirien hafva ftt
ngra p sin lott?

Och mr Montgomery sade, att en sdan dumhet som att pst att inte jorden
vore gldande i sitt inre, vore rent af fosterlandsfrrdisk d det
kunde skada Rysslands stolthet: jtteschaktet vid Moskwa. Ty det var ju
detta inre gldande som skulle koka allt hans vatten till
samfundsgagnelig nga.

Och d fick kanske inte mr Montgomery mera pengar, ty folk kunde brja
att tvifla.

Mr Montgomery handlade sledes strax och energiskt till sina egna syftens
frdel.

Baltzar, som frut s lmpligt anvndt ett blckhorn i nacken p
Pompowski, tillkallades fr konferens om hur man skulle kunna
oskadliggra ingeniren s, att han ej finge tillflle att utbreda sina
farliga lror (de varma floderna trodde ej heller de vara hans verk).
Dessutom ombestyrdes att reportern fick afsked frn sin tidning.

Journalisten hade ingen aning om att uppsgelsen egentligen hade sitt
uppskof frn jtteschaktets direktr. Han blef emellertid alldeles
rasande p sin tidning i synnerhet och p den dumma publiken i allmnhet
som ju trodde p hans kseri.

I fullt raseri gick han till den smarte redaktren som p mtet hade
frskrat sig om de frsta underrttelserna om mr Montgomerys plan. Denne
var dessutom en antagonist till den tidning, som afskedat reportern.

Herr redaktr? sade han. Jag har en id.

 fan, utbrast den smarte och satte monoclen rtt.

Jo d.

Lt hra d, herr journalist, uppmuntrade den smarte som alltid sade
herr journalist i hgtidliga gonblick; annars kunde han sga far
lille och grabb och till ock med sabla sna.

Reportern framkom med sin id. Den gick ut p att ska att lista ut hvad
det var fr ett samband mellan Pompowskis murar och flodernas varma
vatten. Teorien om jordens inre dremot brydde han sig inte om.

Hans plan fr att f detta utfrdt var, att man i en luftballong skulle
resa rtt fver en af Pompowskis anlggningar och medelst starka kikare
utforska hvad som tilldrog sig dr innanfr. Detta blefve en nyhet af
hgsta rang fr tidningens spalter. Ballongen skulle bra namnet p den
smartes tidning fr att frhja reklamen.

Och se!

Den smarte lt monoclen falla och fann planen god. De bgge bladmnnen
kalkylerade i hast dess kostnader, hvilka ej blefvo s stora, d den
smarte hade aktier i ett affrshus, som stllde en ballong till
frfogande mot annonser i bladet. Den antogs sledes till direkt
realisering.

Allaredan nsta vecka var ballongen klar och redaktren satte hela
Ryssland i spnning genom att meddela i sin avisa, att man inom kort
finge emotse ett meddelande af alldeles enormt intresse.

Journalisten och en bekant aviatr reste med den emballerade ballongen
till Sibirien och alldeles i nrheten af Pompowskis hufvudstation
utpackades den och fylldes fr uppstigningen.

Ballongen hjde sig allt mera och mera. Snart sg man fver murens rand.

Man konstaterade snart, att floden flt rtt igenom den stora,
ringformiga muren.

Nu var man rtt fver verket, men allt skymdes af den tta dimman; intet
kunde varsnas af floden eller af anlggningarne inom murens grnser.

Ballongen utsattes dremot fr den heta luften fver verket, den
utvidgades enormt och med en vldig knall exploderade den.

Gondolen slungades t sidan och de tvenne luftskepparne strtade ned i
den heta, hemlighetsfulla floden.

Men den mystiska, hga muren stod lika mrk och ogenomtrnglig som frr
och det tycktes vara en omjlighet fr ngon att gissa gtan som dolde
sig dr innanfr.

Men tre dagar senare var det tvenne mn som begrofvos hos ingenir
Pompowski. Den ene dde var journalisten, den andre den bekante
luftseglaren.

Den smarte hrde intet mera af saken. Han skref i sin tidning och
omtalade allt. Han fordrade ppna meddelanden och skref att all denna
hemlighetsfullhet vore en ren skandal. Hvad i all vrlden bedrefs det
druppe? Mjligen vore det rent af anarkistiska historier -- kanske hela
riket stode i fara.

Emellertid stod Pompowski under zarens beskydd och ett ord frn hgre ort
var nog fr att bringa den smarte till tystnad.

Nsta dag upplyste hans tidning endast i all korthet, att man nu hade
ftt full klarhet fver de mrkvrdiga anlggningarna. Det rrde sig om
fabrikation af luftsalpeter; metoden vore nnu en djup hemlighet, d hela
saken nnu befunne sig p experimentets stadium.

Och drmed fick man lta sig nja.

Hvad mr Montgomerys och Baltzars planer betrffa, s voro de nedriga nog,
men d de begge herrarne i Pompowski igenknde den blckade ingeniren,
drogo bgge in tentaklerna och fretogo intet frsk att nnu en gng
svrta honom.




KAP. VIII.

Jtteschaktet och ingenir Pompowski


Bde Pompowskis alla anlggningar och mr Montgomerys jtteschakt drefvos
nu vidare i trenne r.

D slutade A.-B. Jordens inre vrme.

Man kunde ej arbeta dr lngre. Schaktet hade ntt ett djup af 3.500
meter och vrmen var fruktansvrd, ty allra lngst ned hade man funnit en
synnerligen _ls_ bergart.

Arbetarne mste arbeta med mycket litet p sig och efter att de hade
slungat kalsongerna, hyfvade de ocks bde fikonbladet och frimrket.

De dogo som flugor.

Isen smlte innan den ndde bottnen och det fastn den var
dubbelfrusen, en hrlig uppfinning af den geniale. Han menade att is,
som endast hade frusit litet var ingenting med. Han uppfrde drfr ett
fryseri och lt omfrysa den innan den sndes ned.

Det gick inte -- men det gick pengar.

Sedan frskte man med flytande luft.

Men d brjade aktionrerna brumma och brka och sga, att om ocks
hrigenom kunde vinnas ytterligare 500 meters nedtrngande mot djupet, s
nddes dock _aldrig_ mlet.

Man hade blifvit led p hela fretaget. Humbugen lg klar fr alla: P
_detta_ stt kunde jordens inre vrme -- _ehvad_ den nu kom sig af
Pompowskis tryckteori och var en lokal srfeber eller af ett gldande
inre -- absolut ej lsas. Annat mste det till.

Och samma dag som A.-B. Jordens inre vrme strtade, kom det ett
telegram frn general Swinekow till Pompowski s lydande:

Kom strax till Petersburg!

(Detta telegram var ingen egendomlighet, ty under de 12 r som gtt,
hade naturligtvis ingeniren ofta beskt S:t Petersburg; det hade frts
underhandlingar om bde det ena och andra).

Och ingenir Pompowski kom.

Har ni tnkt p en sak, min kre vn? frgade generalen. Nmligen om
vi fr vr rkning skulle kunna hafva ngon nytta af jtteschaktet ifall
vi fvertoge det? Det fs nog mycket billigt nu.

Ja, jag har verkligen tnkt litet p den saken, genmlde Pompowski.

N, och till hvilket resultat har ni s kommit?

Det beror p mnga omstndigheter, om det kan duga. Frst och frmst, om
det finnes vatten i nrheten och s om fallhjden r tillrckligt stor.

Man rdsporde drp kartorna fver Moskwatrakten och kom till det
resultatet att det ej frefanns ngon mjlighet att tillgodogra sig det
arbete, som utfrts genom jtteschaktets neddrift. Det lg allt fr hgt
i terrngen och alla lfvar lgo lgre n schaktppningen.

Godt, sade generalen, d menar jag, att vi ndtligen ro frdiga med
saken s, att den nu kan g till offentligheten.

Ja, nu r just rtta tiden inne. Norra ishafvet r nstan isfritt fven
om vintrarne och tidningarne brja tala om den mrkvrdiga vrmen
druppe. De framkomma ju, som ni vet, med de besynnerligaste teorier.

Javisst.

Generalen rckte ingeniren ett papper.

Hr r vr sista koncession. Som ni ser, hafva vi ftt tilltelse till
att uppfra ett skeppsvarf och till att bygga alla de krigsskepp, som
ryska staten behfver under nrmast kommande 20 r. Och slutligen till
att anlgga Rysslands frsta krigshamn i de fordom isbelagda norra
farvattnen.

Alldeles utmrkt -- d hafva vi ju ntt mlet. Allt har ju gtt efter
berkning och det glder mig oerhrdt. Hr kan man se den stora frdelen
af att hemlighlla fretag. Hade massan anat det verkliga sammanhanget,
s hade det druppe uppsttt en frfrlig jobbning och spekulation. Nu
hafva vi allt p en enda hand och kunna utfra verkligt stora saker. S
godt som alla goda hamnplatser ro vra, alla stllen, som srskildt
passa fr kolonisation och fr anlggandet af stder hafva vi frskrat
oss, de allra flesta malmfrekomster hafva vi kontraherat och allt fr
mycket rimliga utgifter i frhllande till framtidsvrdet.

Ja, detta allt r sant. Och ingen r gladare drfver n jag, min kre
vn, sade generalen. Men jag har en hemlighet att anfrtro er.

Jas, hvilken d?

Er stora plan har totalt ruinerat mig.

Hvad sger ni? Jag har ju visserligen hrt att tskilliga af era gods
hafva frslts och att ett par hus hafva afyttrats -- men att ni,
Rysslands rikaste man, r ruinerad -- --

Som jag sger. Icke endast alla mina gods, alla mina hus och alla mina
kontanta tillgngar ro slut, utan jag sitter dessutom i en ofantlig
skuld.

Detta, herr general, visste jag icke. Och nr jag betnker allt, hvad ni
gjort fr vrt fosterland -- och detta utan alla egenintressen --
hvilket oerhrdt kapital ni nedlagt p ett enda experiment, s m det
vara mig tilltet att kalla er Rysslands strste son. Nu hoppas jag
emellertid, att vra dispositioner fr framtiden gifver er ter frst och
frmst ert kapital och dessutom rikliga rntor.

Kre vn! Fr mig r det _nog_ att fretaget _lyckas_ och att det helt
fullfres. _Det_ r hufvudsaken fr mig. Jag har med detta offer gagnat
mitt land och det r mig belning nog.




KAP. IX.

Den nya Golfstrmmen


Det vckte ett kolossalt uppseende, d S:t Petersburgs hgsta spetsar en
dag, strax efter ingenir Pompowskis samtal med Swinekow, mottogo
inbjudan att hra ett fredrag:

                      _Den nya Golfstrmmen_,

som skulle hllas af en viss ingenir Pompowski -- ty det meddelades, att
zaren i egen hg person skulle fvervara det och att fredragshllaren
stod under hans protektion.

Med ens ihgkom man den galne ingeniren, som omtalades i tidningarne
fr ett par r sedan och hans underliga, varma floder i Sibirien och de
inbjudna gingo i den strsta undran och frvntan.

Spnningen ndde fredragsdagen sin kulmination. Sedan salen fyllts till
sista plats af ett utskt publikum och statsministern framtrdde till
talarestolen, knde alla, att de stodo framfr en historisk
tilldragelse.

Sedan alla fliga ceremonier, som medfljde zarens nrvaro, voro
fverstndna hll statsministern fljande tal:

Vi st i dag framfr en epokgrande vndpunkt i Rysslands historia. --
Som bekant frskte vi i lngliga tider skaffa vrt land isfria hamnar,
men utan synnerligen godt resultat.

_Nu_ r denna frga praktiskt taladt lst.

Vi kunna nu frskaffa oss en isfri hamn, _hvarhelst vi sjlfva vilja_:
vid den sibiriska kusten mot ishafvets bundna bljor, vid Hvita Hafvets
strnder och nda uppe i Bottniska viken.

Fr detta storslagna resultat hafva vi frst och frmst att tacka vr
allra ndigaste zar, som genom sin klara blick strax insg denna saks
oerhrda betydelse och sknkte den sitt moraliska std i hela 12 r.

Fanfarer.

Drnst skola vi tacka den man, som utan att lta sig rubbas, med
hjltemod satte in hela sin ofantliga rikedom p fretagets
mjliggrande, herr general Swinekow. Hans namn skall skrifvas med gyllne
bokstfver i vrt lands historia. Den man, ni hr i dag ser -- general
Swinekow -- fordom Rysslands rikaste man, nu en fattig.

Det gick ett sus af frvning genom de frsamlade och statsministern
fortsatte:

Men han r mera hljd af ra, n ngon af vra landsmn ngonsin varit.
Den tappre generalen kunde icke heller i fredens tider undvara kriget.
Han har kmpat mot sjlfva naturens vidrigheter och tillkmpat sig en
glnsande seger.

Nya fanfarer.

Last but not least hafva vi nu att nmna en tredje person, och han r
upphofsmannen till det hela, ty det var han, som framkom med den id, vr
allra ndigaste hrskare gaf sitt moraliska std och som af general
Swinekow understddes med pekunira medel.

Denne man r ingenir Pompowski, som nu kommer att redogra fr sin
uppfinning och fr sin verksamhet.

Med en aldrig svikande energi har denne man utfrt ett s gigantiskt
arbete, att man nstan tviflar p mjligheten draf.

Jag fverlter hrmed ordet till herr ingenir Pompowski. Han nskar
omtala fr oss en underlig, fabelaktig dikt ur rama verkligheten, en
dikt, som r sann i hvarje ord. Han skall nu omtala fr oss, hvarfr
norra Rysslands och Sibiriens floder hafva blifvit nstan kokande,
hvarfr isen frsvinner frn vra nordliga farvatten och hvarfr vi om f
r skola kunna etablera en regelbunden frakt- och passageraretrafik rundt
omkring hela riket. Vidare skall han visa huru hela norra delen af vrt
land inom kort framtid kan koloniseras, huru fruktbara ngar och bljande
sdesflt snart nog skola finnas dr uppe.

Mina herrar!

Med f ord: han vill bertta oss sannsagan om _den nya Golfstrmmen_.




KAP. X.

Pompowskis tal


Starka bifallsyttringar hlsade statsministerns ord och de frminskades
icke, d ingeniren besteg talarestolen.

Af Pompowskis tal hitsttes fljande utdrag:

En och hvar knner till de egendomliga freteelser, som kallas
jttegrytor. De bildas vid floders strnder och vid hafskusten
drigenom, att det, i en af ngon orsak redan frefintlig kavitet
inkommer en eller flera stenar och att dessa vid vattnets rotation
slungas mot kavitetens vggar och afslipar dessa. Hrigenom dels utvidgas
hlet, dels tilltager det i djup. Nr stenen har helt och hllet
frtrts, upphr hlets utvidgning. Nu r det klart, att om man alltid
kunde tillfra nya stenar i hlet och upprtthlle man alltid vattnets
cirkulation i detsamma, s skulle en sdan jttegryta kunna n ned till
snart sagdt hvilket djup som hlst.

Och just p detta r det jag grundat min plan.

Jag har helt enkelt stadkommit konstgjorda jttegrytor i de sibiriska
floderna.

Nu vill jag dock, innan jag gr vidare, terupprepa hvad som frut har
varit synligt i tidningar om min sikt om jordens inre.

Hr fljde den frklaring som frut omtalats, att ett schakts vrmekning
mot djupet ej har sin grund i ett gldande jordinre utan ett sakta, efter
hand frigjordt tryck. --

Vrmen vid ett visst djup blir naturligtvis dock densamma, fortsatte
ingeniren. Det r blott den vansinniga _teorien_ om det gldande inre
jag frkastar.

Jttegrytorna i ordningstlldes p fljande stt:

I en flod med ett godt vattenfall utsprngdes, -- efter att platsen
omgifvits med en mur, fr att skydda anlggningen mot otillbrlig
nyfikenhet, -- nedanfr fallet ett stort, rundt hl med en diameter
varierande fr olika floder frn 100 till 200 meter. Samtidigt byggdes
det en damm hgre upp i floden och ett kraftrr utmynnade frn denna till
det stora hlets centrum och gick drp lodrtt ned i schaktet. Rrets
nedre nda anordnades som en turbin, s att vattnet, nr det lmnade
rret, hade en roterande rrelse. Hela anordningen kan frresten
skdliggras genom denna skiss (hr fljde en skioptikonbild):

[Illustration]

Frn dammen _f_, fortsatte Pompowski, fr rret _a_ ned igenom det
stora schaktet. Detta rr br vara mellan 5 och 10 meter i diameter,
slutar med den turbinformade apparaten _b_. Refflingen verkar, att
stenarne 1, 2, 3, 4 etc. erhller en roterande rrelse tillsammans med
vattnets och verkningen  la jttegryta brjar. Hr r den dock s mycket
intensivare, upp till millioner gnger kraftigare. Detta beror emellertid
p flere omstndigheter ssom p stenarnes hrdhet och tyngd, vattnets
tryck och mera sdant. Vidare spelar ju schaktvggarnes hrdhet en mycket
stor roll, s att man i en kalksten eller skiffer kommer oerhrdt mycket
fortare ned n genom en hrd kvartsit eller granit.

Till slitstenar har jag begagnat hrd, sprickfri kvarts, slagen till
stycken s stora som en knytnfve, men de sletos upp lngt frr n man
skulle tro.

Att brja med infrdes stenarne genom en apparat som p skissen
frestlles af tratten _e_ och nedstrtade, tillsammans med vattnet,
genom rret _a_. D detta visade sig medfra rtt stor slitage p rrets
innervggar, fverdrog jag stenarne med vax eller beck, hvilket skyddade
rret och gonblickligen afslipades vid rotationen. Slutligen lt jag
stenarne helt enkelt falla ned efter schaktvggarne och hrigenom
inbesparade jag rrslitningen alldeles.

Nvl!

Stenarne roterade, som nmndt, nere p hlets botten och malde snder
svl de omgifvande som de undervarande bergarterna.

Vattnet, som nedfrdes genom rret _a_, steg ter, blandadt med slam och
grus upp s, som de stora pilarne visa, genom det ringformiga rummet _c_
och rann vidare mot _d_, som just r den heta floden. Det visade sig
aldrig ngra svrigheter vara frbundna med att fra slammet upp; ty om
det var fr groft, sjnk det ter ned och maldes ytterligare tills det
blef tillrckligt fint frdeladt till att kunna lyftas af den
upptstigande vattenstrmmen.

Som man behagade mrka, r rret _a_, frsedt med en del concentriska
skifvor _g_. Dessa ro s anordnade, att deras gngning eller stigning
r retograd mot turbinens rotationsriktning i och fr att undvika torsion
i det lnga rret. Men skifvorna hafva ocks en annan uppgift. Rret blir
naturligtvis, nr det uppnr en stor lngd, mycket tungt. D nu skifvorna
ocks hafva en svag lutning nedt, pressar den upptgende vattenstrmmen
mot dem och hller rret s godt som flytande. I alla fall reduceras dess
vikt till ett rent minimum.

Detta r i korta ord planens stora drag. Den r enkel och klar. Men
naturligtvis tillkommer det en massa detaljer, hvarom det dock icke torde
passa att hr nrmare ing p, d de ro af rent teknisk natur.

Man kan mjligen sga, att detta mitt projekt ocks endast r ett schakt,
som snkes ned genom jordskorpan och det var ju ocks Flammarions id,
som Montgomery skte realisera.

Mycket riktigt!

Den stora skillnaden r emellertid att jag har anvndt mig af det enda
stt, hvarp det kan lyckas. Jag har begagnat _maskinkraft_ och vatten,
under det att de andra trodde, att arbetet kunde utfras med
mnniskokraft.

Vi vilja nu se litet p resultaten.

Jag har nu fjorton schakt i drift. Fortgngen mot djupet har varit mycket
olika pr r. Det djupaste schaktet har ntt det fabulsa djupet af hela
12.000 meter --

Hr blef ingeniren afbruten af ett ah -- utrop frn de frsamlade.

Som jag sger, 12.000 meter, eller en neddrift af 1.000 meter pr r. Den
gr ned i en mycket ls bergart. Det schakt, som har hunnit minst mot
djupet, r 2.000 meter djupt. Det gick ned genom den hrdaste kvartsit
och behfde en kolossalt stor kraft.

12.000-metersschaktets botten ger en temperatur af 400 C, och vattnet
uttrder vid mynningen med 120 C:s temperatur.

Man kan frundras fver att vattnet verkligen uppnr en s hg vrmegrad
vid utflytandet, bland annat p grund af det kalla nedrinnande vattnet i
rret. Men man mste d betnka, att detta kalla rr intager endast en
obetydlighet i yta mot den vattenmassa, som str utanom det i schaktet,
samt att denna vattenmassa rr sig uppt synnerligen lngsamt.

Vidare r ju den snabba neddriften mot djupet frvnansvrd. Men hr
hafva vi _sekundens hemlighet_. Ty under det att bergborrningsmaskiner
blott arbeta med vissa uppehll och till vissa tider afstannas, fr att
arbetarne skola f hvila, s hvilade icke stenarne i mitt schakt en enda
sekund i hela tolf r. Rundt, rundt dansade de och stodo aldrig stilla,
ty rren frlngdes genom en anordning, som tillt driften att frsigg
kontinuerligt.

Det r besynnerligt hvad _det_ verkar, som arbetar ret rundt, sekund
efter sekund. ret innehller, som bekant, cirka 31.000.000 sekunder.

Detta 120 graders vatten, hvilket allts r fverhettadt, afgifver fri
nga vid dess framtrdande i dagen -- denna nga som synes fver
anlggningarne och som gifvit anledning till s mnga gissningar och
funderingar.

D schakten ligga nra hafvet, n dessa kolossala, varma vattenmassor
detsamma med en temperatur, som om sommaren vxlar mellan 100 och 40
grader och om vintern mellan 60 och 15 grader.

Vra varma floder strcka sig frn Arkangel till Sibiriens ostliga
regioner -- naturligtvis med olika mellanrum, bestmda af de topografiska
frhllandena. Och de blifva varmare och varmare. Nu tmma de hvarje
sekund sitt heta vatten i ishafvets bljor och isen tres mera och mera.

Mnga floder sm, gra en stor och ny Golfstrm.

Och denna har redan brjat verka.

Och den skall fortstta sitt arbete; r efter r.

Och om f r r hela Ryssland isfritt rundt hela landet.




KAP. XI.

Zarens belning


Efter fredragets slut ljdo nyo bifallsrop och d dessa tystnat gaf
zaren ingeniren ett tecken att trda fram till honom.

Och nu blef man vittne till en intressant akt.

Zaren bjde sig fram och kysste Pompowski p bgge kinderna, hvarefter
han i ngra varma ord tackade honom fr hans storartade arbete.

Drp inbars p en rd sammetskudde Rysslands dvarande hgsta orden:
Svarta Bjrnen. Kejsaren fste ordensstjrnan p ingenirens brst och
sade:

Bj kn! hvarp han ltt berrde den knbjandes skuldra med sitt
svrd:

Hrmed slr jag dig till riddare och adelsman. Ditt adelsnamn skall
blifva Novaja-Golfa.[B] Din titel furste. St upp, furst
Novaja-Golfa.

Ett stormande bifallssorl mtte den nye fursten d han reste sig och man
vntade i spnning p hvad han skulle komma att yttra.

Stende sade Novaja-Golfa:

Ers majestt!

Det ryska sprket saknar ord fr att uttrycka de knslor som i detta
gonblick storma in mot mig.

Jag trs ej ens frska -- ers majestts nd och vlvilja fvervldiga
mig.

Blott detta:

Valsprket p mitt vapen skall blifva:

_Gutta cavat lapidem_[C], och det r ord, som jag vill lgga alla vra
ynglingar p hjrtat. Fr att uppn stora resultat _behfves_ icke en
pltslig, vldsam stt fast det fr mngen kan tyckas s. Den lilla
droppen, som oupphrligen faller eller det evigt roterande sandkornet
verkar detsamma.

Alltid stod en sak klar fr mig under mitt arbete och det var: ret
innehller 30.000.000 sekunder.

Hade jag fr 12 r sedan framlagt min plan fr offentligheten hade man
utskrattat den -- nu, d alla sett dess resultat, kan ingen betvifla
_sekundens makt_ eller att gutta cavat lapidem.

Sedan lugn ter intrdt trdde statsministern nyo fram till
talarestolen:

I allt detta jubel och denna gldje fver Rysslands blifvande storhet
blandar det sig dock en droppe malrt i fstens pokal. Alla frst, att
jag hnsyftar p general Swinekows ruin. Men ocks denna sak skall vnda
sig till det bsta.

Vr allra ndigaste hrskare har nmligen gifvit mig i uppdrag, att
meddela, att alla vidare arbeten fortsttes under furst Novaja-Golfas
ledning fr _statens medel_. General Swinekow erhller concession under
de frsta 20 ren p _alla_ frdelar, ssom: tonnageafgift fr alla
fartyg som trafikera den nya Golfstrmmen; rtt till tonafgift fr all
malm som i samma tid brytes och exporteras i rikets norra delar;
koncession p byggandet af alla krigsskepp -- --

Och s fljde upprknandet af en mngd andra koncessioner och lften.

ter jublade frsamlingen och allas gon riktades mot generalen.

Denne reste sig, nnu ungdomlig i sin hllning trots sin hga lder och
tog ngra steg fram emot kejsaren.

Ers majestt, sade han. Jag r af hjrtat tacksam fr denna nd. Men
jag kan ej mottaga den. Rysslands storhet r min belning. Alla dessa
koncessioner har jag visserligen skt i mitt namn, men detta gjorde jag
endast fr att frhindra spekulanter till osunda fretag. Alla ro nu i
mina hnder. Med ers majestts tillstnd vill jag frvalta dem
uteslutande fr statens rkning och tillse att de ej falla i ortta
hnder. Men ingen belning i mynt fr mitt arbete.

Tack, min tappre, gamle general. Du strste bland mitt folks store.

-----
  [B]  P svenska Den nya Golfen.

  [C]  P svenska: Droppen urhlkar stenen; den latinska
       fortsttningen p sentensen betyder: icke genom sin
       inneboende kraft, utan genom att falla ofta.




KAP. XII.

Furst Novaja-Golfa i Kejserliga Bergskollegiet


Glnsande festligheter aflste hvarandra. Hela landet jublade och den nye
fursten hade oerhrdt mycket att bestlla.

S en dag var det mte i Kejserliga Bergskollegiet, en institution som
tmligen nyligen hade instiftats och som i mycket liknade svenska
Jrnkontoret.

Presidenten hade anmodat Novaja-Golfa om att meddela sina sikter om den
mest rationella brytningsmetoden fr de nordryska malmfrekomsterna och
fursten hade strax frklarat sig villig hrtill.

Jag har tnkt mig, sade Novaja-Golfa bland annat, att frekomsterna
bst utnyttjas p samma stt som mina schakter; det vill sga dr
hvarest vattentillgngen tillter sdant. Jag har ocks frskt det p
ett stlle. Malmen strmmar d tillsammans med grberget, upp ur grufvan
i form af fint frdeladt slam. Drifrn fres den, genom rnnor af ett
eller annat hrdt material till kusten, hvarest rmassan frarbetas p
kndt bergsmannamssigt stt. Detta gifver oss malmen nstan gratis.

Vid en stor grufva kan man naturligtvis inte anvnda sig af endast ett
rr utan mste hafva ett helt rrsystem till sin disposition, hufvudsaken
r att hlla vattnet i en stndig, jmn cirkulation s att de hrda
stenarne slungas mot sidorna och bottnen.

Denna metod gr ocks, att hittills oanvndbara, sporadiska malmer kunna
utnyttjas. Af sdana finnes det druppe ofantliga mngder.

nnu mycket talade Novaja-Golfa -- om nya och intressanta saker.

Bland annat framfrde han nu det frsta _direkta beviset_ fr, att
jordens inre icke r gldande.

-- -- -- -- -- Jag har, som jag gng p gng framhllit, allaredan fr
lnge sedan fvergifvit tron p jordens inre gldande massa. Jag upptckte
nmligen bland annat, att alla de lrda hade alldeles glmt att taga
med i berkningarne hvad _trycket_ frorsakade hos vrmefrkningen.

Man behfver endast erinra sig det pneumatiska elddonet fr att frst
tryckets enorma inverkan.

Denna lilla skiss klargr frhllandet -- -- -- -- -- --

[Illustration]

-- -- -- -- Alltefter som schaktet a--b--c drifves nedt, komma strre
och strre konformiga bergspartier att utfva sitt tryck p den botten,
som fr gonblicket existerar. Frst a^1--a--e s b^1--b--e och slutligen
c^1--c--e. Till och med den allra minsta frskjutning af dessa massor --
och att en sdan _mste_ uppst r ju klart -- medfr att rrelsen
omsttes i vrme. Innan schaktet drefs ned var allt i jmnvikt -- sledes
kallt. Men denna bergmassornas rrelse kan -- tminstone i hrda och
medelhrda bergarter -- ej mtas med ngot vetenskapligt instrument. Den
r allt fr liten.

Jag resonnerade nu som s: Kunde man ter igenfylla ett frdigt schakt
med ett material, som ej lte sig sammanpressas -- med kompakt stl eller
liknande, s skulle vrmen upphra s snart allt ter hade kommit i
jmnvikt, _om_ min tryckteori var riktig. _r_ dremot jordens inre
gldande s betydde naturligtvis icke denna utfyllning af schaktet ngot.
Bottnen skulle gifvetvis bibehlla sin vrme.

Mina herrar!

Jag har utfrt detta experiment, jag har frvandlat min teori till ett
oomkullsttligt faktum:

_Jordens inre r kallt._

Men -- det var nog icke med ens jag ndde fram till ett verkligt
resultat, det var mnga svrigheter att fvervinna.

Till att brja med begagnade jag ett af mina schakt till experimentet.

Detta hade ett djup af 2.000 meter. Vrmen hade tilltagit synnerligen
jmnt och i medeltal med 10 per 30 meter. Schaktbottnen hade drfr
en temperatur af 60 C. Efter att jag ltit tmma schaktet fr
vatten lt jag inmura en oerhrdt solid kula af stl frsedd med
en helt liten ihlighet i centrum. I denna kavitet anbringades
temperaturmtningsapparater och dessa frbundos medelst elektriska trdar
med jordytan. Schaktet fylldes helt upp -- tum fr tum med jrnbetong
alldeles orubbligt ttt.

Temperaturen sjnk emellertid endast en obetydlighet -- betongen var
tydligen icke fast nog.

Men detta var mig icke nog, ty jag kunde ej inbilla mig, att en jordkula
som i milliarder r legat i iskallt vatten kunde vara varmare i sitt inre
n dess yttersta, solbelysta yta.

D fick jag en id.

_Vatten_ r ju det minst sammantryckbara mne vi ga. Jag offrade ett
nytt schakt, placerade en temperaturmtare p bottnen, lt fylla den med
vatten och tillmurade mynningen orubbligt fast efter att den frsetts med
en kran. S vntade jag i fyra mnader och ppnade d kranen. En vldig
vattenstrle skt i vdret.

Och drmed var ju trycket _bevisadt_, ty det innestngda vattnet hade
frn brjan intet fvertryck som nu.

Kranen stngdes ter, och jag aflste under loppet af ett helt r
temperaturen.

Och mycket riktigt -- den sjnk sakta och obnhrligt. Frn 60 till 50,
till 40, till 30 och nu -- sista meddelandet druppifrn -- till 20 C.
Antagligen kommer den att sjunka nnu mera.

Sledes, mina herrar!

Ett osammantryckbart utfylldt schakt r ju alldeles detsamma som en del
af jordskorpan, i hvilken det ej finnes ngot schakt _alls_. Och i detta
fyllda schakt mrkes ingen temperaturfrkning mot djupet; ergo: i den
_fasta_, _orubbade_ jordskorpan finnes det ingen temperaturfrhjning mot
djupet.

Men nnu r jordskorpan stor och hel; nnu finns det plats fr schakter i
ondlighet; och jag spr, att man kommer att upplefva den dag, d
jordskorpans 'feber' tillgodogres fverallt.

Detta, och mycket annat, talade Novaja-Golfa.




KAP. XIII.

Den konservativa vetenskapen


Nu skulle man, efter allt som hade hndt, tro, att vetenskapen med ppna
armar hade mottagit furst Novaja-Golfas enkla och slende _bevis_ fr
sina pstenden.

Den, som tror detta, knner ej vr moderna vetenskap ett dugg.

Densamma sade naturligtvis:

Men, r ni sker p, att icke ngon har _glmt kvar ett isstycke_ i
temperaturmtaren?

Eller:

Det kan af den orubbliga vetenskapen bevisas att _just dr_ hvarest
fursten gjort dessa mtningar -- dr -- dr -- dr r den inre vrmen
synnerligen _variabel_.

Eller:

Enligt nobelpristagaren, herr professor Ditt, och efter utsago af herr
professor Datt samt i fverensstmmelse med herr geheimerd Dott och p
grundlag af herr professor Dytts senast gjorda rn -- -- s, s, och s
sade de d ett eller annat efter denna stukande inledning.

Och alla resonnerade de sina visa uttalanden i dessa ord:

Furst Novaja-Golfa har onekligen gjort Ryssland och hela vrlden en stor
tjnst med sina heta floder. Men -- den orubbligt skra vetenskapen har
han ej rubbat en tum.

Detta ljliga tillvgagngsstt frargade p det hgsta fursten och han
dpte den spekulativa vetenskapen till ignorantologi och dess utfvare
till ignoranter. --

-- En aftonstund, d solen dalade och frgyllde S:t Petersburgs minareter
och gldgade Nevans vatten, gaf sig en ung, filosofie doktor, eller som
fursten kallade sdana: ignorantplanta, i samsprk med Novaja-Golfa.
Och man kom d, helt naturligt, ocks in p temat om de frskrufvade
ider, som fursten hade om jordens inre vrme.

Fursten frgade:

Ni har ju nu kommit s lngt, att vetenskapen r orubbligt sker p, att
jordens inre utgres af en kula af jrn -- --

Stl, herr furste, stl.

Utmrkt, en kula af stl allts, utanp omgifven af en skorpa af sten.

Alldeles. _Det_ r odisputabelt skert.

Godt! Och detta frklarar, att jorden r, eller verkar som en magnet.

Ja. _Det_ r ocks odisputabelt skert. Den store professor _Birkeland_
bevisade ju fr mnga r sedan, att jorden _mste_ ga en alldeles
_oerhrd_ magnetisk kraft fr att kunna -- --

Jag vet; fr att kunna neddraga hans norrskens draperier kring
polartrakterna, sade fursten leende.

Ja, fortfor doktorn triumferande, i det han fullstndigt bortsg frn
furstens ironiska tonfall, ja, och hvad mera r: det _r_ -- _r_ --
_r_ sledes. Jordens inre stlmassa _r det just som gr_ att den r en
s kraftig magnet att norrskenet _kan_ upptrda.

Jag r, mrkvrdigt nog, min bste herre _enig_ i detta, genmlde
fursten. Jag anser denna Birkelands teori fr alldeles korrekt och
frnuftig.

Det var d gldjande att hra att en 'vetenskapens anarkist', som ni
ofta kallas, herr furste, erknner en af vra teorier.

Sannt nog! Men -- en frga: _Upphra ej jrn -- respektive stl -- vid
en temperatur, som ligger emellan 690 och 870 grader, att vara
magnetiska?_

Jo. _Det_ r ocks odisputabelt skert. Allaredan vr store _Hopkinson_
har pvisat detta.

Nu blef fursten rasande.

Saknar ni d all _kombinationsfrmga_, herr vetenskapsman? utbrast
han. Ser ni d icke, att jorden, som erkndt _r_ en jrn- eller
stlkula, _icke kan_ vara hvarken gldande eller ens 870 grader varm i
sitt inre! Ty d vore den ju _omagnetisk_. Men den _r_ en magnet --
ergo: den kan icke vara gldande i sitt inre.

Nu var vetenskapen i en vacker dilemma.

_Var_ jordens inre gldande -- ja, d kunde jorden _ej_ vara en magnet --
d kunde Birkelands norrskensteori och mnga andra frnuftiga teorier ej
frklaras -- ej ens kompassnlens skande mot polerna -- och p dessa sm
ord fll slutligen hela den orubbliga vetenskapen tillsammans.

Detta hnde r 1925.

Stackars de lrde frn 1910-talet, som hade trott ngot s vanvettigt,
som att jordens inre var gldande, hette det nu.

Ty nu hade den orubbligt skra vetenskapen fastslagit, att fursten hade
rtt.

Och det var ju s solklart!

Och trycket? S enkelt -- nu frstod man det: hvarje magnet _drager ju
mot sitt centrum_. Och detta frklarade ocks jordens tillplattning vid
polerna; nr magneten ville draga sig tillsammans frn pol till pol, s
_mste_ ju ekvatorn utvidgas.

Allas gon ppnades; de sgo -- icke sin egen nakenhet och dumhet -- tro
aldrig det -- nej, sin egen storhet och kunskap -- 1925 rs
vetenskapsmn, se, det var kulmen det.

Och ter predikades det som alltid: _Nu_ har vetenskapen ntt toppen,
hittills har allt varit strunt och fneri. Stackars folk som lefde 1910
i dess mrker angende jordens inre.

Nsta r utnmndes fursten af Novaja-Golfa till nobelpristagare i fysik.

Han afslog.

Kort och bestmdt:

Man har frn mitt _arbetande_ kall upphjt mig till _intetgrarnes_
titel; nskar man nu upphja mig frn mitt _tnkande_ kall till
_ignoranternas_, hjrnautomaternas? Jag betackar mig. Jag tnker icke att
hylla de falska profeter, som stta alla _eviga_ sanningar i gapstocken
och dansa en vild jubeldans omkring sina egna, sm sanningar, hvilka
aldrig vara lngre n hgst 50 r.

r det er mening att binda min tunga medelst ett nobelpris, tager ni
fel.

Innan ngon anar det, skolen i ter hra ifrn mig.




KAP. XIV.

Tjugo r senare


Furst Novaja-Golfa har grnat. Han r nu en man p 58 r, men nnu
kraftig och ungdomsfrisk.

Han har haft den gldjen, som beskres endast f store mn, att nnu i
lifstiden se sitt ml fullbordadt.

Nu trafikera alla vrldens nationers fartyg hafvet lngs Rysslands och
Sibiriens norra kuster, hvarest frr isen lg tjock och fast. Stder ro
under uppblomstring och stepper och tundror ligga under kolonisation.

Ocks andra lnder hafva fljt Rysslands exempel -- och vlstnd och lif
hafva kommit fordom de och kala trakter till del.

Vetenskapsmnnen hafva berknat, att jordens totala atmosfrtemperatur
har frhjts med 1/2 C, en ganska betydlig kning.

Till fljd af ngan och den kade vrmen hafva regn och sn betydligt
tilltagit i de nordliga delarne; men detta frhllande r egentligen
endast af det goda, d det gr, att floderna aldrig sina, s att
vattenbrist r utesluten.

Man fruktade frst storligen fr, att all imman och ngan skulle inverka
hmmande p vegetationen -- men det har visat sig, att s ej blifvit
fallet. Det frekommer litet fuktighet i nrheten af schakten, men denna
bindes om sommaren till regn och om vintern till sn och upptrder
alldeles lokalt.

Kornet mognar i den drifvande midsommarsolens strlar. Men om vintern
hvilar naturen och d rufvar den lnga, mrka sibiriska natten fver
landet.

Alla ro vl tillfreds -- blott engelsmnnen svra och gorma fver de
nya iderna. Saken r nmligen den, att laxen icke grna gr upp fr de
kokande lfvarne. Och fven om den gjorde det, s ingr det icke i den
engelska sporten att fiska kokt lax. Och fr inte engelsmannen fiska lax,
s fr han spleen.

Den gamle generalen r dd och fljdes till grafven af hela nationen. Det
var en furstlig, pomps begrafning.

I norra Finland har man fr lnge sedan anlagt schakter och den
tillfrusna Bottniska viken r en saga blott.

Ett aber finnes dock. Ute p hafvet bildar det sig mycket mera dimma n i
vra dagar. Men man har vetat att frhindra sammansttningar genom en
apparat, som ngot liknar vr trdlsa telegraf. Dessa apparater verka
lika fint som fldermusens vingar och mrker i bde mrker och dimma
hvarje annalkande freml, en kust, ett skr, ett fartyg ungefr som vi
varseblifva dessa freml i en kikare eller i en spegel.

n mnniskorna d?

Ja, de ro, som de alltid varit sedan de frlorade Guds belte:

Simpla, ra, giriga och blott sllan ibland dem ett skott af del,
oegennyttig, klarlinjig karaktr. --

-- Och s blef ingenir Pompowskis, alias furst Novaja-Golfas, jttelika
plan realiserad ungefr 30 r efter vr tid.

                  *       *       *       *       *

Blott nnu en liten episod ur furstens rika lif, endast drfr, att den
berr historien om jordens inre:

Novaja-Golfa fick r 1936 besk af en gammal ungdomsvn och de tvenne
uppfriskade gamla, gemensamma minnen.

Minns du, frgade vnnen, den gngen, d jag kom krande upp till dig
i sn och mrker -- till ditt verk uppe i Sibirien?

Ja, och du var hjrtligt vlkommen. Hvilket r var det?

1911. Kommer du ihg det tal, du d hll mot den tidens tredskande
vetenskap?

Nej, jag tror inte det. Jag har hllit s mnga, liknande tal.

Jo, hr skall du f hra: Du talade om jordens inre, om det himmelska
vattenglaset och om omjligheten fr en magnet att vara gldande och s
sade du -- --

N, lt hra, gamle vn!

Mjligen skall, sade du, en gng _om f r_, nr mina ben frblekna i
jorden, en _stor_ geolog finna mitt skenben och berkna att det tillhrde
ett kadaver, som stupat fr 170.000.000 r sedan. Och mjligen skall en
silfverklar tr klaska mot skenbenet under det han jublande utbrast:
'Detta skenben bevisar ndtligen, att den felande lnken mellan apan och
mnniskan har existerat.' S fortsatte du: 'Men hvad gr _det_ mig?
Absolut intet. Det r ngot annat, som skulle vara vrre -- --'

Sade jag det? Du tager bestmdt fel, ty, s vidt jag minnes, var
darwinismen allaredan dd r 1911.

Nej, den lefde d nnu ett svagt lif.

Jas. N, hvad var det som jag tyckte att skulle vara vrre d?

Jo, s hr sade du: 'Att f till eftermle dessa ord: '_Denne man lefde
r 1911 och trodde nnu, att jorden var gldande i sitt inre_' -- _det_
skulle vara det strsta hn, som kunde tillfogas mitt obetydliga minne.
Jag skulle vnda mig i min graf.'




=SVEN LJUNGS TUBERKULOSMEDICIN=


Du, sade min vn advokaten, titta upp i frhrssalen i morgon
frmiddag nr mlet Sven Ljung kommer fre. Jag tror det blir ngot
ovanligt.

Lustigt eller trkigt?

Jag sger ingenting.

N -- min nyfikenhet var vckt och jag begaf mig dit upp.

I frhrssalen lade jag mrke till en egendomlighet -- alla de mellan 20
och 30 vittnena eller rttare klagarne voro _flintskalliga_.

Nu r det emellertid p det sttet med mig, att jag har vissa dagar fr
vissa lyten. En dag ser jag nstan bara halta hvart jag vnder mig, en
annan dag frfljes jag af blinda, en tredje dag ser jag berusade kvinnor
med slappa drag och nedtrampade kjolvder och en fjrde dag ser jag
teckentalande dfstumma hvart jag n gr.

Denna dag tycktes vara de flintskalliges ndadag. Hvart jag vnde mig i
salen endast och endast flintskalliga mnniskor.

Och hvad mera var: de betraktade alla min yfviga hrvxt med misstrogna
blickar. Det var rent generande.

Medan jag vntade, sttte min flintskallige granne till min arm och sade
sakta:

, sitt inte och sjpa er ni. Af med peruken!

Frlt, svarade jag. Hvad i all vrlden menar ni?

 -- gr er inte till! Kanske ni vill pst, att ert hr r kta.

Min herre, genmlde jag. Jag har inte yttrat en stafvelse.

Ja, men gr i alla fall som de andra! Tag af er peruken.

Jag brjade knna mig illa till mods och undra, om jag mjligen hade gtt
fel och rkat in p ett drhus. Jag tog drfr sakta min hatt och nrmade
mig drren.

Eller rttare sagdt -- jag frskte endast. Min granne hll mig af all
makt fast. Jag satt som i ett skrufstd.

Hade ej just d mlet Sven Ljung uppropats och jag erinrat mig min vn
advokatens lfte om ngot noch nie dagewesenes, s hade jag ovillkorligt
vndt mig till en af de vakthafvande konstaplarne -- men nu lugnade jag
mig och min grannes fasta tag om min handled slappade af.

Det blef ocks verkligen ngot roligt.

Den ene efter den andre anklagade Sven Ljung fr att hafva levererat dem
ett hrvatten, som han pstod skulle frebygga lungtuberkulos. Emellertid
hade ingen annan verkan frsports n att de samtliga hade blifvit
flintskalliga. Alla voro rasande och ville stlla Sven Ljung till
ansvar.

Jag tnkte fr mig sjlf att jag hr hade att gra med en manomanist, en
person med en eller annan fix id, mjligen en rdhrig herre, som ville
taga en blodig hmnd p en njugg natur genom att gra flest mjligt kala
och tnkte, att han skulle komma att dmas ett mycket svrt straff.

Min frvning blef emellertid grnsls d mannen, efter rttegngens slut
frikndes. --

-- Sven Ljung, som nu intrdde i de anklagades bnk, var en man i sina
bsta r.

Blicken var klar och skarp och hela personen verkade allt annat n
charlatan. Ocks han var flintskallig; han bar ett bljande, mrkt
skgg.

Domarens frsta frga, efter de sedvanliga formaliteterna, lydde:

Erknner ni, att ni levererat samtliga dessa herrar ett hrvatten som
berfvat dem deras hrvxt.

Ja.

Med full afsikt?

Ja.

I afsikt att tjna pengar?

Nej.

I hvilken afsikt d?

Fr att frebygga lungtuberkulos.

Det frspordes munterhet i salen.

Sven Ljung begrde ordet. Han frde sjlf sin frsvarstalan.

Hr ser ni ett extrakt af mina rkenskaper. De utvisa, att jag har
inkpt 5.000 flaskor hrvatten frn * * * fabriken fr 2 kronor per
styck och att jag har slt 4.000 precis de samma flaskorna ocks fr 2
kronor per stycke.

Han framlmnade rkenskapsextraktet, hvilket befanns vara fullt i sin
ordning.

Domaren frgade:

Men hade ni mhnda sjlf del i denna hrvattenfabrik.

Nej. Var s god hr ro edligt bestyrkta intyg om, att s ej r
fallet.

Ocks dessa intyg voro kta och hjde fver allt tvifvel Sven Ljungs
oskuld.

Men --, domaren visste egentligen ej mera, hvad han skulle frga den
besynnerlige mannen om. Han sade drfr:

Hvad har ni sjlf att andraga angende ert tilltag?

Jo, brjade Sven Ljung nr jag fr ngon tid sedan brjade att frlora
hret lste jag i en tidning fljande annons:

                         _Osvikligt medel_.

Hraffall botas i loppet af f veckor genom anvndandet af * * *
hrvatten och s vidare.

Jag kpte ett par flaskor. Men ett mera osvikligt medel till att
_frlora_ hret kan vl knappast tnkas. Mitt tjocka, prktiga hr -- som
endast obetydligt hade glesnat just midt uppe p hjssan -- fll i hela
nypor.

Godt. Men detta behfde vl icke franleda er att narra hundratals --

Frlt, hela 4.000 --

Godt, att narra hela 4.000 mnniskor in i samma frdmelse. Jag kan ej
se era motiv. Efter era rkenskaper har ni till dato frlorat 7.000
flaskors vrde, eller 2.000 kronor. --

Ja, plus frakt och porto p de frsnda 4.000.

Riktigt. _D_ frefaller era motiv nnu mera svrfrklarliga.

Ja. Men jag vill framstlla allt alldeles klart och tydligt. Jag
frargade mig fver att jag hade frlorat mitt hr, men tiden gick och
till slut tnkte jag ej mera p den saken. En dag kom jag emellertid att
lsa en statistik fver lungtuberkulosens framfart och lade mrke till
_att ingen flintskallig person var tuberkuls_. Nu har ni pudelns krna,
herr domare. Jag vnde detta bakfram och tnkte _om_ jag _gr_ folk
flintskalliga, s _frebygger_ jag ju tuberkulosen. Jag kom att erinra
mig det ypperliga hrvattnet och resten knner ni.

Som jag nyss nmnde, Sven Ljung frikndes, men uppmanades att sluta med
detta slag af vlgrenhet fr framtiden.




                              INNEHLL:

                           _Jordens inre:_

   I.  Geniet                                            5

  II.  Grufingeniren och generalen                     20

 III.  A.-B. Jordens Inre Vrme                       32

  IV.  Den hemlighetsfulla floden                       46

   V.  Jordens gldande inre r en fabel              55

  VI.  Jordorganismens sjukdomar                        70

 VII.  Ballongfrden                                    75

VIII.  Jtteschaktet och ingenir Pompowski             81

  IX.  Den nya Golfstrmmen                             87

   X.  Pompowskis tal                                   91

  XI.  Zarens belning                                 100

 XII.  Furst Novaja-Golfa i Kejserliga Bergskollegiet  105

XIII.  Den konservativa vetenskapen                    112

 XIV.  Tjugo r senare                                 118


       _Sven Ljungs tuberkulosmedicin_                 125







End of the Project Gutenberg EBook of Jordens Inre, by Otto Witt

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK JORDENS INRE ***

***** This file should be named 29707-8.txt or 29707-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        https://www.gutenberg.org/2/9/7/0/29707/

Produced by ronnie sahlberg, Project Runeberg for providing
the scans and the Online Distributed Proofreading Team at
https://www.pgdp.net


Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
https://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
https://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at https://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit https://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including including checks, online payments and credit card
donations.  To donate, please visit: https://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     https://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
