The Project Gutenberg EBook of Arbetarens hustru, by Minna Canth

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.

Title: Arbetarens hustru
       Skdspel i fem akter

Author: Minna Canth

Translator: Hedvig Winterhjelm

Release Date: April 1, 2015 [EBook #48627]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ARBETARENS HUSTRU ***




Produced by Matti Jrvinen, Keith Edkins and the Online
Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net





ARBETARENS HUSTRU

SKDESPEL I FEM AKTER


AF

MINNA CANTH


FVERSTTNING FRN FINSKAN

AF

HEDVIG WINTERHJELM



Borg 1886

WERNER SDERSTRM


HELSINGFORS 1886

WEILIN & GS AKTIEBOLAGS BOKTRYCKERI




FRORD.


D jag hrmed i tryck utgifver en af mig verkstld fversttning af fru
Minna Canths "Tymiehen vaimo", nskar jag fsta uppmrksamheten p, att
jag ingalunda drmed velat gra ansprk p ngon litterr frtjenst, utan
tvrtom mste be om fverseende med de brister, som skert nog vidlda
densamma till fljd af den svra uppgiften att p svenska tergifva
finskans egendomliga frg, en uppgift, i hvilken fven en mera van penna n
min torde mtt svrigheter.

Men med det stora intresse jag -- som naturligt r -- hyser fr Finland och
dess folk, nskade jag att f gra hvad p mig berodde fr att fven dess
p finska skrifna dramatiska litteratur kunde vinna insteg p frmmande
scen, synnerligen som frevarande pjes ju tyckes egnad att gifva den
frmmande publiken en bild af folkligt lif i Finland. Det var mig en kr
tanke, att likasom jag hade den lyckan att p Finska teaterns frsta afton
vara bland dem, som frn dess scen fr frsta gngen lto finskan ljuda i
Kivis skna skdespel, s skulle jag fven nu f vara den frsta att 
frmmande scen infra ett finskt skdespel.

Derfr ville jag fven, s troget sig gra lte, tergifva det finska
originalet fr att om mjligt dess nationella frg kunde bibehllas. Men
jag inser mycket vl, att hvad som p s stt vinnes  det ena hllet,
ltteligen kan frloras  det andra, och jag r drfr fullt medveten om,
att detta mitt frsk behfver betraktas med fverseendets mildhet.

Stycket uppfrdes i svensk drgt fr frsta gngen  Nya teatern i
Stockholm den 17:de april 1886.

_HEDVIG WINTERHJELM._




PERSONER.


  RISTO, arbetare.
  JOHANNA, hans hustru.
  HELKA, en gammal zigenerska.
  KERTTU, med knamnet HOPPTOSSAN, hennes dotterdotter.
  HAGERT, hennes son.
  ILONA, Hagerts hustru.
  HENRIK GABRIEL }
  ILONA          } deras barn.
  LEENA-KAJSA.
  ANNA-MAJA.
  VAPPU, torgfrsljerska.
  KATRI }
  LAURA }
  LOTTA } tjenstflickor.
  LISA  }
  YRJ, smed.
  TOPPO  }
  GUSTAF }
  HEIKKI } arbetare.
  JANNE  }
  FRU VRSKY.
  HERR VRSKY.
  FRU HANHINEN.
  FRSTE POLISBETJENTEN.
  ANDRE POLISBETJENTEN.
  EN VISMNGLARE.
  EN KLOK GUMMA.
  HERRAR. BRLLOPSGSTER. KPANDE och SLJANDE.

  Hndelsen tilldrager sig i staden _Kuopio_.




FRSTA AKTEN.


  _Ristos_ och _Johannas_ brllopsrum. Till hger en drr till ett sidorum,
  till venster ett fnster. I fonden en drr till farstun. Rop utanfr:
  "Bruden. Fram med bruden." Vid ridns uppgng str _Johanna_ i bruddrgt
  framfr fnstret, _Katri_ och _Laura_ med ljus i hnderna p begge sidor
  om henne, _Vappu_ vid avantscenen till hger. Lngre bort _Risto, Yrj,
  Toppo, Gustaf, Heikki, Janne, Lotta, Lisa, Leena-Kajsa_ och _Anna-Maja_
  jemte andra brllopsgster. Utanfr fnstret hras lefverop.

    RISTO.

Hvad funderar ni p, Vappu? Skulle det inte vara roligt nd att vara i
samma belgenhet?

    VAPPU.

Att vara brud, menar ni?

    RISTO.

Ja visst, ja, nr man till p kpet blir s firad. Flj nu Johannas exempel
och tag er en man, ni ocks.

    VAPPU.

Nej, tack, jag vill inte ha ngon.

    RISTO.

Hvarfr inte? Ni har visst nd haft s mnga friare som det fins gr
kattor. Hvad r det som gr er s betnksam?

    VAPPU.

Det r mnga bugter p vgen, mnga krokar i sjn.

    RISTO.

Ni r alltfr frsigtig.

    VAPPU.

Bttre att se sig fr n ngra bakefter.

  Lefverop hras nyo utanfr. _Johanna_ nickar gladt med hufvudet.

    JOHANNA.

Ser ni den dr flickan, som klifvit upp p planket p andra sidan gatan?

    KATRI.

Den dr, som str dr i mnskenet och svnger s frskrckligt med armarna?
Det r en Guds nd och under att hon inte tumlar hufvudstupa ned p gatan.

    JOHANNA.

r det inte Hopptossan?

    KATRI.

Jo, sannerligen r det inte hon.

    LAURA.

Alldeles riktigt. Nu knner jag ocks igen henne.

    LOTTA.

Hopptossan, den dr? Aldrig i verlden. Hopptossan har inte varit sedd hr i
sta'n p ett halft r. Hvarifrn skulle hon nu ha flugit hit s pltsligt?

    JOHANNA.

Det vet jag inte, men skert r att det r hon. Snlla Katri, bed ngon g
ut fr att bjuda henne hit in till oss.

    KATRI.

Hvad tnker du p? Hopptossan hit in? S'na trasor som hon troligtvis r
kldd i?

    JOHANNA.

Hvad gr det? Inte frsmrar klderna menniskan.

    KATRI.

N, inte just det.

  Gr till drren och talar sakta med Heikki, som derefter beger sig ut. --
  Man bjuder omkring th.

    LAURA.

Du kommer nog att ngra att du snde efter Hopptossan. Du skall f se att
hon uppfr sig opassande, som hon alltid gr.

    JOHANNA.

Hvad r det fr prat? Hopptossan r inte s elak, om man bara bemter henne
vl.

    RISTO.

Jag skulle vilja veta hvad de dr gaphalsarna drute sger om min brud.

    YRJ.

Fast man inte hr det, vet man nog att de bermmer Johanna.

    RISTO.

Och afundas mig. Ja, ja, Yrj, hur r det med dig sjelf? Det sgs att du i
mnga r haft ett godt ga till Johanna, men s kom jag och snappade ett,
tu, tre flickan ifrn dig.

    YRJ.

Hvad r det att tala om? Hon hade ju rttighet att ta hvem hon ville. Men
det sger jag dig i alla fall, Risto: I Johanna har du ftt en riktig
skatt.

    RISTO.

ja, du sger inte fr mycket. Vet ni hvad? Hon har sexhundra mark i banken
frutom rntor; det r dagsens sanning. Skall jag kanske visa er det? Jag
har redan tagit sparbanksboken i min vrd. Titta hit, ska ni f se.

    GUSTAF.

Sexhundra str det, tydligt och klart. Din lyckliga ost. Fr dig r det
minsann ingen nd. Om jag ocks kunde bli lika lycklig. Hrde du, Toppo?
Sexhundra mark fr den dr lyckans gullgosse i hemgift med sin hustru. Ska
vi inte ocks gifta oss, du?

    TOPPO.

Med hin ondes mormor? De rika flickorna rcker inte till t alla. En del
fr nja sig med fattiga eller vara utan. Och jag fr min del r helst
utan, fr d fr jag lefva som jag sjelf vill.

    GUSTAF.

Prata inte. Om du ocks tar en fattig en, s fr du i alla fall ngon, som
kan laga dina byxor, s att du inte behfver g med knna ute.

    RISTO.

Ja, och hvad r det fr prat att inte mannen skulle f lefva som han sjelf
vill, om han ocks tar sig en hustru? Strunt. Kom och tag er en pipa,
go'vnner.

    GUSTAF.

Men nog skulle jag nd helst vilja ha en rik flicka, jag ocks. Det r
bara dumt att de inte str att ta p hyllan, efter de vanligtvis ha s
mnga friare. Hur fick du Johanna att ge efter, Risto? Det skulle vara bra
att veta.

    RISTO.

Hvad betalar du, om jag sger dig det?

    TOPPO.

Lofva ingenting, Gustaf. Jag skall lra dig konsten utan betalning.

    RISTO.

Du? N, lt hra.

    TOPPO.

Hvad r det fr konst, annat n att dra flickorna litet vid nsan? Och det
r ltt gjordt, ty de stackarna ha just inte mycken verldserfarenhet.

    JOHANNA.

Ja, kom ihg hvad jag har sagt: Det blir nnu med tiden folk af Hopptossan.

    LAURA.

Af den dr galningen? Aldrig i evighet. Af den dr, som man inte kan f att
arbeta, om man bjd till aldrig s mycket? En gng, d hon skulle hjelpa
mig att sklja klder, brjade hon pltsligt att dansa vid vaken. Gud vet
hvad som for i henne, men det var omjligt att lta bli att skratta t den
slamsan. Tnk er bara, kldningen var nda frn medjan s full af is att
den stod alldeles styf ut rundt omkring henne, och s flg och snurrade den
dr lngs glanskisen som en hvirfvelvind. Och af en sdan en skulle det bli
folk? -- Jo pytt ocks.

    LISA.

Sg inte det, du. Matmodern p Riistavesi bermde Hopptossan upp i
himmelens hjd hrom sistens. Hon lr ha varit hos dem hela sommarn och
arbetat som en hst.

    JOHANNA.

Ser man p det.

    LISA.

Men drifvit hade de nd med henne, stackars flicka, isynnerhet de unga
vildhjernorna. Man vet vl, hurudana de '. Kan de ngonsin lta bli att
vara otcka?

    KATRI.

Men om hon gaf dem anledning till det?

    LISA.

Visst inte. Hon hade bara varit s sparsam, att hon inte hade nnts ta
ordentligt, fr hon mnar gifta sig nu i hst, ser ni. Hon hade sagt att
hon har en fstman hr i sta'n.

    KATRI.

Det r troligtvis ngon som har drifvit gyckel med henne.

    JOHANNA.

Hvarfr det?

    KATRI.

Det r ju klart. Hvem skulle ta en s'n dr?

    LAURA.

Till p kpet som hon r zigenerska.

    LISA.

Det r hon visst inte, fr hennes far var en Vnnen frn Tuusniemi.

    LAURA.

Men modern var af zigenarslgt och lr dessutom varit en af rtta sorten.
Hon kunde ju inte finna sig i att stanna hos sin man, utan rymde sin vg
och tog Hopptossan med sig. Men Vnnens slgtingar for efter och tog
barnet ifrn henne. Sedan hade de skamlse zigenarne gjort trollkonster och
drigenom bragt Vnnen till att supa s frskrckligt att han p ngra r
frstrde sin grd och allting. Han sp ocks slutligen ihjl sig.

    JOHANNA.

Och lemnade sitt barn att ensamt och vrnlst trampa lifvets stig. Stackars
Hopptossa. Kanske skulle hon likvl haft det bttre hos modern.

    RISTO.

Ses, prata inga dumheter, Toppo. Jag blir aldrig i evighet rdd fr hustru
min, om jag ocks har lust att supa aldrig s mycket. h, jo, det skulle
se ut.

    TOPPO.

N, n, vi f vl se. Hvad kan du gra, om din gumma sger: Pengarna '
mina; du slsar inte med dem alldeles som du sjelf vill heller.

    RISTO.

Hvad jag kan gra? N, det var ocks en frga. Hvem r det som skter
frmgenheten, mannen eller hustrun? Knner du inte s pass Finlands lagar,
bror lilla?

    TOPPO.

Nog vet jag att lagen ger vldet t mannen, men man ser ju att hustrurna
sker att st p sig i alla fall.

    RISTO.

Ja, de spetsfundiga tr vl ha alla slags knep och konster fr sig, men
Johanna r inte af den sorten.

  _Toppo_ ler spefullt i det han gnolar och stoppar sin pipa.

Ja, skratta du. Liksom jag inte skulle knna Johanna. Och snart ska ni vl
f se, om jag r man i huset eller om jag fr ro skull br byxor.

  Gr till Johanna.

Nr fr vi ngot att dricka?

    JOHANNA.

Snlla Katri, g och skynda p dem dr ute.

    RISTO.

Och stt fart i dem se'n. Hvad sjutton slar de s lnge fr? Karlarna
borde fr lngese'n ha ftt ngot starkt i sig.

  _Katri_ gr ut till hger.

    JOHANNA.

Risto, tycker du inte denna begynnelse af vrt gemensamma lif r just som
en solig vrmorgon?

    RISTO.

Tycker _du_ det? Herre Gud, s vacker du ocks r i afton. Det r riktigt
en frjd att se p dig. Och hvad du r prktigt kldd, just s som en rik
brud br vara. Jo, jag vill lofva det duger att f visa dig som sin brud.

    JOHANNA.

Om bara du r njd, s bryr jag mig inte om ngon annan. Och det r du ju,
Risto?

    RISTO.

Ja, det r visst och sant. Och det frgar hon om. Jag r s glad som en
spelman, och kan jag vara annat nr jag tnker p hur mngen skulle vilja
vara i mitt stlle i afton? Var sker p att det skr pojkarna i hjertat
och att hvarenda en af dem tnker fr sig sjelf: Fan besitta honom, som
fick en s rik och vacker flicka.

    JOHANNA.

Hvad bryr vi oss om dem?

    RISTO.

n smeden d? Du kan tro att han r frdig att spricka af harm, fastn han
frsker dlja det. -- N, dr ha vi nu ndtligen dryckesvarorna.

  _Katri_ stller en bricka p bordet. _Risto_ hller i glasen.

    KATRI.

Hvad r det flickorna sysslar med? I afton mste alla vara glada. Det r
minsann inte hvar dag en s'n hr fest firas.

    LISA.

Vi fr vl dansa i qvll, eller hur, Johanna?

    JOHANNA.

Ni ska f dansa s mycket ni n'nsin vill. Risto har bedt Hakalas Janne att
ta fiolen med sig.

    LISA.

Det var d riktigt roligt. Ftterna kliar redan p mig af danslust. Hr nu,
skall jag visa er, hur man dansar "en gammal flicka?" Maka t er litet.

  Dansar och sjunger halfhgt:

  "De krafla; de krafla; p glasberget krafla
  De stackars gamla flickor; de krafla om hvarann,
  :,: Ty ingen gosse, ingen gosse kan de f till man :,:"

    LAURA.

Lt bli att vsnas s dr. Alla ser hitt.

    LISA
    slutar att dansa.

Lt dem se. Hvad bryr jag mig om det?

    JOHANNA.

Nej, svara du bara: Nr skall man vl f dansa, om inte p brllop?

    LISA.

Ser ni, nu tar Janne fram sin fiol. Nu brjar gldjen snart, och bruden
skall fras frmst i dansen. h, hvad du mtte vara lycklig i afton,
Johanna.

    JOHANNA.

Ja, jag har hvarken ml eller mtt fr min lycka i detta nu. En sdan dag
som denna har jag nnu aldrig upplefvat.

    LISA.

Du lyckliga menniska. Nr skall vl min tur komma?

    JOHANNA.

Nr den rtta kommer, Lisa lilla, som Gud har bestmt t dig.

    LISA.

Ja, hvem vet det? Kanske ingen r bestmd t mig.

    JOHANNA.

Jo, det r det visst. t dig svl som t andra.

    RISTO.

Er skl, go' vnner. Kom och smaka p. I afton, pojkar, ska ni f dricka s
mycket ni ha lust till. Jag svarar fr att det skall rcka till. Se s, tm
glasen i botten som jag gjorde. S dr ja. Det r ltt att fylla p igen.
P mitt brllop skall ingen kunna klaga att det drjer fr lnge mellan
suparna.

    KATRI.

Bara de inte nu super sig alldeles fulla i afton?

    JOHANNA.

nej. Risto frstr nog att hlla mtta.

    KATRI.

Om han kommer ihg det?

    JOHANNA.

Visserligen. Det behfver man vl inte tvifla p.

    LISA.

Men vore det d s farligt, om de ocks skulle dricka litet? D ' karlarna
allra trefligast, nr de ha en liten smula i hufvudet.

    VAPPU.

S tanklst du pratar, Lisa. Om du finge en drinkare till man, s tnker
jag du snart finge nog af den trefligheten.

    LAURA.

Men sant r det att karlarna nu fr tiden aldrig ' riktigt muntra annat n
vid flaskan.

    JOHANNA.

Det gr verkligen inte an att sga s om alla. Det fins sannerligen nnu
hyggliga ibland dem. Inte sant, Vappu?

    RISTO.

Nu ' de fylda p nytt. Tag era glas, pojkar, och drick, drick duktigt.
Drick tills verlden snurrar rundt fr era gon och det sjuder och susar i
rona vrre n i Tammerfors bomullsfabrik. D vet ni att ni ha druckit p
Ristos brllop.

    TOPPO.

Rtt taladt. Det r ett dligt kalas, som en karl gr nykter hem ifrn.

    RISTO.

Och nu ska vi dansa polska. r inte din fiol stmd nnu, Janne? Hugg i med
ngra riktiga danstoner. S, s dr ja. Hejsan. Janne r en karl hela da'n,
han. Skynda p nu, pojkar. Nr hvar och en tar sin, s tar jag min lilla
dufva.

  Gr gnolande till Johanna.

"Hej hopp, min lilla sockertopp. Du och jag och Syrse-Lisa, Puntus Paavo
och Juortos Jussi, Krog-Lassi och Mjlnar-Matti -- --"

    JOHANNA.

Risto, lt mig frst sga dig ett par ord.

    RISTO.

Tre, om du vill. S-. Ska vi g riktigt lngt undan, s att ingen hr oss.
N, hvad i all verlden r det nu med dig?

    JOHANNA.

De brjar vl inte att hlla ovsen hr i afton? Jag begynner redan bli
ngslig.

    RISTO.

Hlla ovsen? Hvad fanken. Var det drfr du blef s allvarsam? S'na
dumheter. Hvad slags ovsen skulle man vl hlla hr?

    JOHANNA.

Om karlarna dricker fr mycket, s att de bli fulla?

    RISTO.

N, n se'n d? Det hnder vl ibland, isynnerhet p ett s'nt hr kalas.
Det vore vl inte s farligt.

    JOHANNA.

Det skulle frstra hela brllopsgldjen fr oss. Kre Risto, du r ju
tminstone p din vakt?

    RISTO.

Hm, jag?

  Gnolar:

  "I eget brllop kan jag, min flicka,
  Vl gerna f ha en liten sticka."

Den r ingen karl, ser du, som inte vgar ta sig en tr p tand.

    JOHANNA.

Tyst, tyst, tala inte s hgt. Du skmtar, Risto, och du menar inte hvad du
sger. Jag skulle skmmas gonen ur mig, om du skulle dricka dig full.

    RISTO.

Hr man p. Det tycks det, eftersom -- Hr, Johanna, glm du inte hvad
presten nyss sa' t oss.

    JOHANNA.

Hvad d?

    RISTO.

Att "mannen r qvinnans hufvud".

    TOPPO.

"Mannen r qvinnans hufvud", liksom katten r rttans.

    GUSTAF.

Och det r i senaste laget fr rttan att pipa, nr hon r till hlften i
kattens mun.

    RISTO.

Rtt, Gustaf, rtt, ha, ha, ha. Det r i senaste laget fr rttan att pipa,
nr hon r till hlften i kattens mun. N, Johanna, ska vi begynna?

    JOHANNA
    lgger sina bda hnder i Ristos.

Lt oss brja.

  Alla stlla sig p sina platser, och dansen begynner. Polskan blir allt
  lifligare, och gldjen har ntt sin hjdpunkt i det gonblick, d drren
  ppnas och _Heikki_ slpar in _Kerttu_, som af alla krafter stretar emot.
  Dansen upphr, men alla frbli p sina platser.

    KERTTU.

Jag vill inte in hit, hr du, jag vill inte. Slpp mig, din otcka
tjockskalle, eller jag biter fingrarna af dig.

    RISTO.

Kerttu.

  Drar sig afsides.

Hvad skall det nu bli fr spektakel.

    HEIKKI.

Sakta, sakta. Jesses, s hon rasar alldeles som ett vilddjur. Kors, s'na
hvassa klor hon har. Aj, din rackarunge.

    KERTTU.

Vill du lta mig vara i fred?

    HEIKKI.

Vsnas nu inte fr ingenting, fr du skall in i alla fall. Hr hjelper
hvarken lock eller pock. Gustaf, tag du henne i andra armen.

    JOHANNA.

Nej, nej, tvinga henne inte.

    GUSTAF.

Det vore d ocks underligt, om inte tv karlar skulle kunna r p en s'n
dr flickslinka.

  Knuffar henne med ett tag fram midt p golfvet.

Se s. S'na puffar ger jag, sa' kringen, krde hufvu't i vggen.

    TOPPO.

Hvad tusan r det dr fr en slamsmaja?

  Alla skratta och tissla. Flickorna dra sig, sins emellan hviskande, till
  venster. -- _Kerttu_ str orrlig med knutna hnder och ser skarpt
  omkring sig.

    JOHANNA.

Vlkommen, Kerttu.

    KERTTU.

Nu blef det ett tisslande och tasslande i vinklar och vrr.

    GUSTAF.

Hr du, Hopptossa, att bruden talar till dig.

    KERTTU.

Mitt namn r Kerttu.

    JOHANNA.

Vlkommen till vrt brllop, Kerttu.

    KERTTU.

Fr att tjena till tlje fr er?

  Med knutna hnder.

Vlan, hr r jag nu. Gr ert bsta. Frsk om ni kan f mer af mig n hvad
yxan fr af stenen.

    TOPPO.

Hvem r den dr hundralappiga flickstackarn, som str dr och visar tnder
och stirrar s vildt?

    GUSTAF.

Har du inte sett Hopptossan frr? Henne knner annars hela verlden.

    KERTTU.

Ja, just henne, som ni i kapp hackat i smbitar och tuggat mellan era
tnder. Har ni haft mycken nytta af ert arbete? Sg fr ro skull. Synd fick
ni fullt upp i hjertat af det, men det hade ni tillrckligt af frut.

    TOPPO.

Kors fr tusan, en sdan galla. Trs man alls nrma sig den dr, eller str
det en eldslga ut ur munnen p henne; -- flyger det gnistor ifrn tungan?

    JOHANNA.

G din vg, Toppo. Ingen fr ha Kerttu till narr, hon r bjuden till gst
svl som alla andra. Vill du inte g dit bort till de andra flickorna,
Kerttu?

    KERTTU.

Nej.

    JOHANNA.

Jag svarar fr att de ska bemta dig vl, om du bara  din sida vill vara
vnlig emot dem.

    KERTTU.

Hellre bjer jag mig fr skogens trd n fr slynor; hellre frliks jag med
ulfvar n med trollpackor.

    LAURA.

Den skamlsa.

    KATRI.

Hur vgar hon --?

    GUSTAF.

Ska vi inte ta henne vid axlarna och ge henne samma skjuts ut som hon fick
in?

    HEIKKI.

Och med samma fart.

    JOHANNA.

Var stilla. Ni fr inte frbittra hennes sinne s dr. Ni hr ju hur
bittert det redan r frut. Kerttu, fr jag inte bjuda dig ett glas vin?

    KERTTU.

Jag vill inte ha ngot.

    TOPPO.

Blixt och dunder. Hon r inte ful alls, nr man ser litet nrmare p henne.
Halsen r som en ljungstngel; lpparna ' som vildhonung och kindbenen som
tv halfmogna lingon. Det r inte lngt ifrn att jag redan brjar att bli
kr i henne.

    KERTTU.

Kommer du mig fr nr, s rifver jag ut gonen p dig.

    TOPPO.

N n, det gr du vl nd inte. Sjelfva katten fr ju se p kungen, om
inte annat s frn spiseln.

    KERTTU.

Gr du din vg, bandhund.

    TOPPO
    ryggar tillbaka.

Inte s, skaparens skapelse.

    KERTTU,
    ter kall och lugn.

Skaparen tr vl ha skapat mig eller synden fostrat mig.

    JOHANNA.

Bry dig inte om dem, Kerttu. De ska inte f gra dig ngot ondt, s lnge
du r under mitt beskydd.

    KERTTU.

Under ditt beskydd? r jag d en sdan stackare att jag skulle behfva
beskydd? G bort, lngt ifrn mig. Dig hatar jag nnu mer n de andra.

    JOHANNA.

Stackars flicka. Hur har ditt unga hjerta kunnat bli s hrdt?

    KERTTU.

Det kan du frga det dr packet om. Och frga framfr allt din egen
elndige brudgum, som gmmer sig dr bakom de andra och inte trs visa sig.

    JOHANNA.

Du fr inte smda Risto. Han har inte gjort dig ngot ondt.

    KERTTU.

Det vet vl jag bst.

    JOHANNA.

Stig fram, Risto. Lt henne inte skymfa din heder med sina elaka
beskyllningar.

  _Risto_ kommer lngsamt fram.

    JOHANNA.

N, ser du, Hopptossa, att han vgar.

    KERTTU
    betraktar Risto en stund under tystnad. Drp utbrister hon med af
raseri qvfd stmma:

Elndigt svek du din ed. Som en hund t du opp din ra.

    RISTO.

Hon ljuger. Hi, hi, hi. Det var knfveln hvad hon kan finna p.

    JOHANNA.

Och det bara skrattar du t, Risto.

    KERTTU
    gr ett steg nrmare Risto med utstrckt hand.

Ljuger jag? Se mig rakt i gonen och sg det nnu en gng, om du kan.

    JOHANNA.

Det kan du ju, Risto.

    RISTO
    skrattar litet frlget, vnder sig bort och sger halfhgt till sina
kamrater:

Alltid rkar man n'nstans hr i verlden ut fr ett eller annat kerspke.

    JOHANNA
    frsker att qvfva sin vaknande ngest.

Gr som hon sger, Risto. Jag vet att du kan det.

  Paus.

    JOHANNA.

Se henne i gonen, Risto. Du r ju i alla fall oskyldig.

    KERTTU.

Vnd dig hit, om du vgar, elndige.

    JOHANNA.

Och p det sttet lter du dig skymfas i allas nrvaro. Vore jag man,
skulle jag nog stoppa till munnen p henne. Jag skulle inte ha det minsta
medlidande med en sdan dr.

    KERTTU.

Sticker du nu ocks fram dina klor, barmhertiga samaritanska? Sknt. Det
var just hvad jag nskade. Kom nu hit hvarenda en af er. Jag fruktar er
inte. Jag skall nd ropa s att det skallar i ronen p er: Risto har
svikit sitt ord, brutit sin ed. Risto r den ohederligaste skurk, den
vrste bedragare under solen.

    JOHANNA.

Store Gud, Risto, frsvarar du dig inte? Frneka henne d. Krossa denna
orm, som spyr ut sitt gift fver oss.

    KERTTU.

Frneka? Krossa? Mig? h! Under stenen r min frnekare, under jorden min
frkrossare.

    RISTO.

Hvad r det du brkar och vsnas fr, Kerttu. Lt oss frsonas och kasta
bort allt gammalt groll. -- Och s ska vi dansa polska. Det r mycket
bttre n att grla om strunt. Jag skall hlla i ett glas vin t dig,
Kerttu. Kom och drick.

    KERTTU.

Usling, med vin vill du utplna din syndaskuld?

    RISTO.

Var det nu verkligen en s stor synd? Ja, Gu sa'e jeg det, sa' norrmannen.
Att en ung man gycklar litet med en vacker flicka utan att ha ngra
allvarsammare afsigter och isynnerhet nr det r med en s'n stackare som
du r, kra Kerttu. -- -- Ses, ska vi inte ta oss ett glas, pojkar?

    KERTTU,
    nstan vansinnig.

Stanna.

  Med qvfd rst:

Jag har nnu ett ord att sga. Se'n kan ni supa. Du hycklade krlek under
det att falskhet bodde i ditt sinne. Du strtade mig med afsigt i
frderfvet. Drfr skall du ocks f din frtjenta ln.

  Tar fram en ring frn sitt brst och kastar den till Ristos ftter.

Med denna din frlofningsring sliter jag den sista mma knslan ur mitt
hjerta. Frn denna stund ska endast hatets och hmdens lgor flamma dr.
Min frbannelse skall flja dig nda intill dden, ja, bortom den, p andra
sidan grafven. Den skall tynga dina axlar som ett berg. Den skall tra ditt
brst som en mask, och dag och natt skall den pminna dig om hvems lycka
och lif du har frkrossat.

    JOHANNA.

Hjelp -- jag svimmar.

    YRJ
    fr henne till en stol.

Vatten, hemta vatten.

  _Vappu_ ger vatten t Johanna och gnider hennes tinningar.

    KERTTU.

Vissnar redan krlekens blomma? Bleknar redan den af kyrkan helgade och af
folket rade? Tiden r ju nnu inte kommen. Njut frst den sllhet, som du
har grundat p en annans frderf. Njut frjd och krlekslycka s lnge du
kan. Under tiden skall jag kretsa som en uf kring er lyckas tjll och ropa:
Hmd, hmd, hmd.

  Strtar ut. -- Allmn bestrtning. -- Paus.

    VAPPU.

Hur r det med dig, Johanna?

    YRJ.

Mycket illa, fruktar jag.

    JOHANNA.

Kanske det gr fver. -- Bli hr hos mig, ni bda.

    TOPPO.

Det var tusan till flicka att vara argsint. Hon frste som en riktig
vildkatt. -- Och s stod du dr, Risto, infr henne som en elndig syndare
och kunde inte klmma ur dig ett enda ord.

    GUSTAF.

n vi andra d. Fan besitta, inte har jag heller ofta varit s handfallen
som nyss.

    LAURA.

Dr kan ni se. Gick det inte som jag sade.

    KATRI.

Hvarfr skulle ocks Johanna be henne komma hit. Det kunde man ju veta
frut, att inte Hopptossan kan vara folk.

    RISTO.

Usch, det r visst och sant, den hr skakningen gr inte ur kroppen med
annat n brnvin.

  Fyller i glasen.

Hvad r det du letar efter, Toppo?

    TOPPO.

Jag tittar efter hvart ringen tog vgen, som det dr qvickhufvudet kastade
p golfvet.

    RISTO.

Lt den ligga, bror lilla. Det lnar inte mdan att leta efter den. Det var
bara en vanlig messingsring, alldeles vrdels, fast hon, den dr fjollan,
bar den p brstet. -- Kom hellre och tag dig en sup. Er skl, go' vnner.

  Tre starka slag hras i vggen. Alla spritta till, isynnerhet qvinnorna.

    QVINNORNA.

Hvad i Herrans namn var det?

    LENA-KAJSA.

Det var dden som bultade.

    ANNA-MAJA.

Eller kanske verldens sista stund r kommen.

    TOPPO
    ser ut genom fnstret.

Fan heller. Det var bara Hopptossan, som smlde i vggen. Nu hyttar hon med
knytnfven hitt och hoppar som vore hon besatt.

    RISTO.

Ut, pojkar. Tag fast den slynan och fr henne till poliskammaren.

    JOHANNA.

Nej, lt henne vara i fred.

    RISTO.

Hon? Nej. I kurran med henne och det snart.

    TOPPO.

Fr sent. Hon springer sin vg s fort att ni inte fr fatt i henne. Hon
har redan flugit s lngt bort att af hela flickan syns inte mer n kjolen,
som fladdrar i blsten.

    RISTO.

N, lt henne flyga d. Men fan m ta henne, om hon nnu en gng kommer
inom mitt omrde.

    LISA.

En sdan otcka, som frstrde hela vr gldje. F se, om det blir bra igen
efter det hr.

    LAURA.

Knappast, nr bruden ser s dyster ut.

    LOTTA.

Jo, det hr var ett trefligt brllop. Det lnade just mdan att kpa
blommor till brstet fr det hr.

    KATRI.

N, n jag d, som mste skaffa en annan i mitt stlle, efter frun inte
ville ge mig lof annars.

    VAPPU.

Knner du dig bttre nu, Johanna?

    YRJ.

Vill ni kanske ha litet mera vatten?

    JOHANNA.

Jag behfver ingenting mer. Om jag bara orkade s pass mycket, att jag
kunde komma bort hrifrn.

    RISTO.

Johanna skulle man rakt kunna skrmma frderfvad. Bry dig inte om hela
saken. Inte gr det an att bli vid dligt lynne fr s'nt dr. Hr du inte?
Nej, men se, hvad hon r barnslig. Nu grter hon.

    VAPPU.

r det underligt? Lt hvar och en g till sig sjelf. Det skulle vl inte
vara s roligt att p sjelfva brllopsaftonen f hra sdana saker om sin
brudgum.

    RISTO.

Hvilka saker?

    VAPPU.

Bedrgerier.

    RISTO.

Bedrgerier. Allt mste man hra. S-, bedrgerier. ' ni alldeles tokiga?
r det bedrgeri, om man gycklar en smula med flickorna? Det hnder ju
jemt.

    TOPPO.

Ja, frdenskull ' ju qvinnorna skapade hit till verlden, ty inte lr de ha
stort annan befattning.

    RISTO.

Ja visst, ja. Och hvad r det fr ondt i, om en ung karl har en liten
krlekshandel d och d med en vacker flicka. Han kan ju nd inte gifta
sig med alla.

    VAPPU.

Men ni hade ju frlofvat er med den dr flickan enligt hvad jag frstod.
Hvarfr lemnade ni henne sedan utan vidare?

    RISTO.

Hvarfr, hvarfr? Det var ocks en frga. Naturligtvis drfr att jag fick
en bttre. Ty Johanna r sannerligen ngot annat n Kerttu, som inte har en
ordentlig kldning en gng, mycket mindre pengar i banken. Nej, d tog jag
vl hellre dig, Johanna, och inte lr du vl vara ond p mig fr det, eller
hur, he, he, he?

    JOHANNA
    stiger upp.

Jag mste bort hrifrn, bort, hvad n mtte hnda. Flickor, hjelp mig af
med de hr grannlterna.

    RISTO.

Hvad nu? Hvart mnar du ta vgen? Midt under festen. Men s sg d.

    JOHANNA.

Det vet jag inte, men jag mste bort. Det blir vl alltid ngon rd. Men
det vet jag, att vi tv passar inte tillsammans.

    RISTO.

Gud frdmme mig, tror jag inte att hon har mist frstndet.

    KATRI.

Hvad tnker du p, Johanna? Du gr dig ju alldeles till tlje fr alla
menniskor.

    LAURA.

Nyss kommen ifrn vigseln, och nu redan vilja skiljas ifrn sin man. Ngot
sdant har man aldrig i verlden hrt talas om.

    LOTTA.

Och af en s'n orsak se'n. Fr en galen flickas skull. Ja, galen -- fr
ingen menniska anser Hopptossan fr klok.

    JOHANNA.

S hrdt ni ha satt i de hr nlarna. Jag kan inte f ur dem p ngot stt.

  Hon sliter kronan och sljan af hufvudet. -- _Leena-Kajsa_ och
  _Anna-Maja_ komma fram och stlla sig p bda sidor om _Johanna_.

    LEENA-KAJSA.

Der ser man hur den onde anden frvirrar menniskan, nr han en gng ftt
henne i sina garn.

    JOHANNA.

Den onde anden? Mig?

    RISTO.

Ja visst, ja. Det dr r den ondes anfktelser, ingenting annat.

    VAPPU.

Det m vara som det vill, men i Johannas stlle skulle jag gra p samma
stt.

    LAURA.

Dr r ocks en. Att nnu mer egga upp den dr tokan.

    KATRI.

Hvem bryr sig om Vappu? Hon r ju inte lik andra, tnker alltid annorlunda
om alla mjliga ting.

    LEENA-KAJSA.

Vappu r ett verldens barn. Hr inte p henne.

    VAPPU.

Men tnk d en liten smula efter, godt folk. Hur skall man kunna lefva
tillsammans med en man, som man inte kan lita p? Det r ju rent af
omjligt. Hellre skulle jag sannerligen g och drnka mig.

    JOHANNA.

Det r sant. Hellre g och drnka sig n valla svin. Hindra mig inte, utan
lt mig g.

    ANNA-MAJA.

Olyckliga, glmmer du s fort din heliga vigseled?

    JOHANNA.

Min vigseled.

  Snker sitt hufvud.

    LEENA-KAJSA.

r det s du r din man underdnig? r det p sdant stt du rar honom som
din herre och man?

    ANNA-MAJA.

Voro vi inte nyss hr alla vittne till att du gafs i Ristos beskydd fr att
vara bunden till honom all din lefnads tid?

    LEENA-KAJSA.

Och fr att i allt skicka dig s, att du mtte tckas din man.

    RISTO.

"Att du mtte tckas din man." Alldeles rtt, s ljd prestens ord.

    ANNA-MAJA.

Och nu vid frsta motgng r du strax frdig att skiljas vid honom, fr
hvars skull du r skapad --

    RISTO.

-- "ty qvinnan r skapad fr mannens skull och inte mannen fr qvinnans".
Det lste ocks presten i psalmboken.

    ANNA-MAJA.

-- r du frdig att skiljas vid honom, fr hvars skull du r skapad, fr
att flja den onde andens lockelser och ditt eget kttsliga sinne. Ve,
detta frderfvelsens djup, vid hvars rand du str, stackars menniskobarn.

    JOHANNA.

Kanske ni ha rtt. Jag kom inte att tnka p det. Gode Gud, hvad skall jag
gra?

    LEENA-KAJSA.

Bed din man om frltelse och bed honom ha fverseende med din svaghet,
kommande ihg att han r begfvad med en starkare karakter och strre
visdom.

    RISTO.

Ja -- det skall jag nog komma ihg. Och att det tillkommer mig att styra
och leda hustru min till mitt bsta. Allt det dr sades vid vigseln. Jag
hyser drfr inte heller ngot ondigt groll, utan r frdig att sknka
Johanna min frltelse.

    LAURA.

Hr ni, s godsint han r. Inte ett enda ondt ord om allt der hr.

    KATRI.

Det skulle inte mngen man ha gjort i Ristos stlle. Johanna kan tacka sin
lycka.

    VAPPU.

Kom nu hrifrn, Johanna. Du skall f bo hos mig till en brjan.

    JOHANNA.

Jag kan inte skiljas vid min man. Det skulle ju vara en stor synd.

    VAPPU.

Ja, tnk hvad det skulle vara. Synd? Att rtta ett misstag, som man mrker
sig ha begtt. Jag gitter inte hra.

    JOHANNA.

Du kommer inte ihg att presten har vigt oss samman.

    VAPPU.

N, n se'n, hvad hr det hit?

    LAURA.

Bevare oss vl, en sdan hedning hon r.

  Rop utifrn: "Bruden. Fram med bruden."

    KATRI.

Se s, nu vill de se bruden igen, och hennes drgt r i en s'n oordning.

    LOTTA.

Stt dig hr p stolen, Johanna, s ska vi strax laga dig i ordning igen.

    KATRI.

Hvad de vsnas. Vnta d ett gonblick och hll er litet i styr. Ni ska nog
f se oss, om ni ocks inte brkar s fasligt. Ses, kanske det duger nu,
bara det r ngot s nr. Kom nu.

  De g fram till fnstret. Lefverop hras. _Risto_ dricker och bjuder
  mnnen.

    VAPPU.

S ropade man ju ocks i gamla testamentets tid till offerlammen, d de
frdes att slagtas. Hvad tror ni om det, Leena-Kajsa?

    LEENA-KAJSA.

Jag knner inte till den saken. Men hvarfr frgar du s?

    VAPPU.

Fr ro skull bara.

    LEENA-KAJSA.

Du skall alltid vara s klyftig. Ett sdant tal r eljest mycket opassande
fr en brllopsgst.

    VAPPU.

Drfr gr jag ocks min vg. -- Adj, Johanna.

    JOHANNA.

Nu redan? Drj nnu en stund, Vappu.

    VAPPU.

Nej, tack. Jag har ftt nog af brllopsgldje fr den hr gngen. Adj med
er allesammans.

  Gr.

    RISTO.

Det var tusan till brdska hon hade. "Ftt nog af brllopsgldje." H, nu
r det frst den riktigt skall brja. Stt i med en polska igen, Janne, s
att vi fr dansa.

    KATRI.

Det var ett frnuftigt ord. Vi mste dansa s att bruden fr rda kinder
igen. Ser ni, s blek hon r nu.

    JOHANNA.

Lt dansen vara fr i afton. Den gr inte nu mera.

    RISTO.

Och hvad skulle hindra? Nu frst skall den just riktigt g, se'n vi ha
smuttat litet p glasen. Tag, du Johanna, Toppo, s skall jag dansa med den
trefliga Lisa.

  Gnolar:

"Och flickan hon r fager, och gossen sttlig r, Han trampar takt, och
flickan s prydligt dansar hr." Inte sant, Lisa?

    TOPPO
    bockar sig fr Johanna.

Fr jag lof?

    JOHANNA.

Jag sitter hellre hr och ser p.

    RISTO.

Hvad r det nu igen?

    JOHANNA.

Jag frmr inte, Risto. Jag r s trtt och alldeles som om jag hade feber.
Jag faller bestmdt omkull, om jag frsker att dansa.

    RISTO.

h pytt. Kom nu bara. Visst mste du dansa. Hur skulle det eljest se ut?

    TOPPO.

N, Johanna? Lt nu alla sorger och bekymmer fara till skogs och kom och ta
en svngom med oss.

    RISTO.

Raska p nu, Johanna. S dr ja. Och ni andra ocks. Sla inte s, fr d
kommer vi ju aldrig i evighet att f brja.

  _Janne_ spelar. Alla stlla sig p sina platser.

    ANNA-MAJA.

Till all lycka fick vi nd Johanna att ta reson.

    LEENA-KAJSA.

Ja, Gud ske lof att allt slutades s vl. Jag brjade redan bli orolig fr
hur det skulle g.

  Polskan begynner.

    Ridn faller.




ANDRA AKTEN.


  Ett salutorg. fre delen af venstra sidan upptages af stnd och bord,
  fulla af alla slags varor. Handeln r liflig. Till hger ro pojkar med
  vskor under armarna sysselsatta att kasta boll. I fonden sjunger en
  _Vismnglare_ under det han sljer visor till de omkringstende, bland
  hvilka fven _Lisa_ mrkes. _Katri_ och _Laura_ kpa grnsaker vid ett af
  borden till venster. I det frmsta stndet hller _Vappu_ p att slja.


    VISMNGLAREN
    sjunger:

  "P blommande kulle satt Hjalmar s tyst,
  Ty afskedets timma var nr.
  Han skulle nu fara till frmmande land
  Att strida mot fiendens hr.
  Hans hjerta det suckar, men vinden den leker
  Med blomman, som doftar och nickar och smeker
  De lskande bda, som brst emot brst
  I krleken hafva sin endaste trst."

    JOHANNA
    kommer frn hgra sidan, stannar obeslutsam och betraktar vexelvis de
pengar hon hller i handen och de sljande. Afsides:

En enda mark. Inte en penni mer. Och ingen aning om, hvarifrn jag skall
kunna f en annan.

  Ser en stund tyst p pengarna.

Hvad skall jag nu gra med den hr? Skall jag kpa mjlk t barnet eller
brd t oss alla?

  _Katri_ och _Laura_ komma emot henne. _Lisa_ blir dem varse och skyndar
  till dem. Hon har en visa i handen och en korg p armen.

    KATRI.

N se, Johanna lefver nnu. God dag, god dag. Det r en evighet se'n jag
sist sg dig.

    LAURA.

Hvad du r rysligt frndrad. Och det r bara ett r se'n vi firade ditt
brllop. Man skulle knapt kunna tro att du var samma menniska.

    JOHANNA.

Jag har legat sjuk en lng tid, och se'n har min lilla gosse varit dlig.
Nr man ntterna igenom fr vaka vid vaggan, s blir man nog bde blek och
mager.

    LISA.

Jas, har du redan en gosse? Det visste jag alls inte af. Nej, verkligen?
N, hur gammal r han? Tre mnader, sger du? Och hvem r han lik? Far
eller mor? Jag kommer och ser p honom en vacker dag. Jas, du har en
gosse.

    JOHANNA.

Han r s spd och sjuklig, stackars liten. Kanske vr Herre snart tar
honom.

    KATRI.

Hvad r det fr prat. Sjukliga barn bli ofta fullkomligt friska, bara man
skter dem riktigt. Nog var ocks vr Ivar som liten s mager och klen, att
ingen skulle ha trott att det kunde bli ngot af honom. Men pass p bara,
nr frun brjade fda pojken med gg och hackadt, rtt ktt, s brjade han
strax att vxa och fetma s man riktigt kunde se det. Ni skulle bara se hur
frisk och sund han nu r. Han har kinder s rda och tjocka att det riktigt
r en frjd att se p dem.

    LAURA.

Vr Evelina terigen fick maltbad. Det hldes alltid en hel kappe malt fr
hvar gng i karet. Frsk du ocks det medlet, Johanna.

    JOHANNA
    smleende:

gg, ktt, malt. Det hrs nog att ni tjenar hos herrskapsfolk. Man kper
inte sdant med vra medel.

    LAURA.

N, du milde Gud. Tv unga, friska menniskor och ett enda barn. Nog skulle
man vl t det kunna st ut med att skaffa hvad som helst, och inte kostar
de dr maltbaden heller hela verlden. Men du r s hushllsaktig, Johanna,
det r hela saken.

    LISA.

Du har ju egna pengar i banken. Kp fr dem.

    KATRI.

Ja, det r ju sant. Menniskan har egna pengar, s att hon inte behfver att
begra af sin man hvarenda slant, och nd kan hon sga att hon inte har
rd. Hvem skulle frr i verlden ha trott dig om att bli s snl?

    LISA.

Hvad fattas dig, Johanna? r du sjuk?

    JOHANNA.

Nej -- jag r inte sjuk. Det gr bara s ondt i hjertat ibland.

    KATRI.

Aj, aj. Du ser riktigt dlig ut. Orkar du g eller skall jag leda dig? Du
faller vl inte?

    JOHANNA.

Nej, lt mig vara. Det gr nog fver. Adj nu fr den hr gngen, flickor.
Adj, Lisa. Kom ngon gng och se p min gosse, om du har lust.

    LISA.

Adj, adj. Jag skall nog komma. Hr p, Johanna, nnu en frga, du. Hur
tycker du nu om att lefva tillsammans med din man? r det inte litet roligt
i alla fall?

    JOHANNA.

Frga inte om allt. Du fr vl sjelf prfva en gng, stackars barn.

  Gr ngra steg till venster, stannar och sger fr sig sjelf:

Egna pengar i banken. Egna pengar? Ja, nog hade jag redligt samlat dem
under tio rs tjenst. Men gode Gud, va' de vl fr den skull mina egna?

  Gr till Vappu.

    KATRI
    ser efter Johanna.

Hvad felas den dr qvinnan? Kom ihg mina ord, hon r inte p rtta vgar.

    LAURA.

Hvem kan frst sig p henne? Jag har inte kunnat tla hela menniskan se'n
hon bar sig s dumt t p sitt brllop. mnar ni drja hr lngre? Jag
mste i alla fall g.

    KATRI.

Jag ocks. Det r inte rdligt att sla, nr man r i andras brd.

    LISA
    ser i sin korg.

Kors i Je. Jag har ju nnu inte ftt allt hvad jag skall ha. Jo, nu lr jag
vl terigen f mina fiskar varma, nr jag kommer hem till frun.

  Gr fr att gra ytterligare uppkp. -- _Laura_ och _Katri_ g ut till
  hger.

    VAPPU.

Som jag sa', snlla Johanna, s br det sig inte nu fr tiden att slja
brd sklpundsvis under aderton penni, drfr att mjlet r s dyrt. Men om
du kper ett lispund, skall du f det litet billigare.

  _Risto_ och _Toppo_ synas i fonden.

    JOHANNA.

Det kan jag inte. Jag har inte mer pengar n en mark och mste fr den
ocks kpa litet mjlk t barnet.

    VAPPU.

Der kommer din man. Kanske du fr mer af honom --

  _Johanna_ spritter till, gmmer sin hand under frkldet och drar sig
  litet t sidan.

    RISTO.

Ja, hvad ska vi nu gra, Toppo? En sup borde vi ju ha s hr i
morgonrusket, och inga pengar ha vi.

  Vnder ut och in p sina fickor.

Inte en penni. Den ena fickan r tom; i den andra fins ingenting. Sg, bror
lilla, hvad ska vi nu ta oss till.

    TOPPO.

Ser du din hustru?

    RISTO.

Johanna? r hon hr? N tusan, gumman har inte kommit tomhndt till torget.

    TOPPO
    gnolar:

  "Hej trillerilleri,
  Det gr nog din nsa frbi."

Hustrun har pengar, mannen inte. Kommer du nnu ihg hvad jag sa' dig p
ditt brllop? "Pengarna ' mina. Du slsar inte med dem alldeles som du
sjelf vill heller." Slog det in?

    RISTO.

Nej, var viss p det. S-, "pengarna ' mina". h, minsann. Tro inte, du
kra sjl, att katten flyger. Johanna finner alltid p ngon utvg och
skaffar sig ngra penni, men de tillhr ocks mig, ty s sger lag och
frordning.

    TOPPO.

Men r inte gumman din af en annan mening?

    RISTO.

Emot lag och rtt i landet? Ohoj. S gr det nd inte till. "Lef i landet
enligt landets skick eller bort ifrn det." Ser du, s rdd hon r fr mig?
Gmmer sig undan och smyger bort som en tjuf. Det r bevis p att hon har
pengar. Vnta lite, Toppo, snart ska vi f oss ngra supar.

  Skyndar till Johanna.

    TOPPO.

Mnne det verkligen lyckas? Men inte skulle jag i hustruns stlle -- --

    RISTO.

Johanna, vnta, g inte? Hr du, har du ngra pengar?

    JOHANNA.

Hur s?

    RISTO.

Jag skulle behfva litet. Gif hit och krngla inte fr jag ser p dina gon
att du har.

    JOHANNA.

Jag har en enda mark, som jag nyss fick i betalning fr att jag stickat tv
par strumpor. Jag kan inte ge dig den, Risto. Den mste g till brd, ty
barnet grter drhemma af hunger.

    RISTO.

Stretar du nu inte emot igen, fast du mycket vl vet att det inte hjelper
till ngonting? Ge nu vackert hit pengarna, s slipper du med mindre brk.
Du fr alltid s pass igen, som du behfver till mat t barnet.

    JOHANNA.

Jag behfde tre hela dygn fr att sticka de dr strumporna. Innan jag
frtjenat en mark till, har barnet dtt af hunger. Och inte frmr jag
heller arbeta lngre, om jag inte fr brd. Jag har inte p flera dagar
tit annat n saltvatten och potatis. Och s kommer det till, att brstet
mattas ut af att amma barnet, s det r inte underligt att krafterna gr
bort. Jag kan knapt lngre st p mina ben.

    RISTO.

Att du inte blygs att klaga, nr det r ditt eget fel. Du skulle ha gtt
att lna af smeden, som jag har sagt dig vl tusen gnger. Han skulle
skerligen inte neka dig ngonting.

    JOHANNA.

Jag kan inte frm mig att gra skulder, d jag vet att jag aldrig kan
betala dem. D frsker jag hellre att skaffa p ngot annat stt eller
hjelpa mig nd.

    RISTO.

Gr som du vill, men skyll d ocks endast dig sjelf om du lider brist. Och
kryp nu fort fram med din pluring. Toppo drborta skrattar t mig, nr jag
mste st hr och tigga dig s lnge.

    JOHANNA.

Jag ger inte min sista slant, nej, inte om det glde aldrig det. Hur vgar
du ocks begra det af mig? r det inte tillrckligt att du har druckit och
slsat bort alla mina besparingar, utan att du ocks penni efter penni
skall rfva ifrn mig mina sm frtjenster? Du har inte ngot samvete, inte
den minsta smula. r det skick och fason att mannen inte gitter arbeta det
minsta mer, utan bara super och rumlar dagarna i nda, tills han har
frstrt allt hvad hustrun har skrapat ihop? Och tnk se'n p hvad det
skall bli af oss. Vi ' redan s godt som p bar backe, fast det inte r
mer n ett r se'n vi gifte oss. Tiggarstafven r hvad som vntar oss i
nrmaste framtid. Det fins ingen hjelp fr det.

    RISTO.

Lt bli och skrik s. Alla kan ju hra dig. Brja att vsnas midt p torget
som en galning. Skms du inte en smula? Menniskorna gapar ju p dig som p
ett vidunder.

    JOHANNA
    grtande:

Hur kan jag hjelpa det nr jag r s olycklig? Jag skulle nd inte bry mig
om mig sjelf, men nr det arma barnet fr lida s och alldeles frgs i
hunger.

    RISTO.

Ja, grt nu till p kpet och jemra dig, och det fr en marks skull. Man
skulle kunna tro dig vara i lifsfara.

    JOHANNA.

Fr en mark? r det hr d frsta gngen, som du med vld tar ifrn mig
mina med svett och mda frvrfvade slantar? Utan att tala om hvad jag hade
samlat fre mitt gifterml.

    RISTO.

S-, brjar du nu ocks sturska dig fver din hemgift -- en s storartad
summa som hela sexhundra mark? Mngen hustru har medfrt tusen och
tiotusental t sin man och nd inte hllit ngra lnga tal fr det. Men du
r ett elakt stycke, det r hela saken.

    JOHANNA.

Det var frsta gngen jag nmde om dem, och det skall ocks bli den sista.
Jag vet inte hur det undslapp mig. Nr sinnet r bittert, kommer menniskan
ofta att sga saker, som man inte skulle vilja.

    RISTO.

Ja, det m vara, men gif nu pengarna hit med godo. Eljest kallar jag
polisen till hjelp. Det skall vl visa sig om man kan f sin hustru att
lyda eller ej. N, hur gr det? Skall jag ropa? Hej, po --

    JOHANNA.

Nej, ropa inte. Hr ' de. Du skulle ta mitt lif med detsamma, s sluppe
jag ifrn det hr elndet.

    RISTO.

"Det hr elndet." Hvad gr det fr nd p dig? G tminstone hem att lipa,
s att du inte blir till tlje fr hela sta'n.

  Gr till Toppo.

    TOPPO.

N? Fick du pengarna?

    RISTO.

Naturligtvis. Ser den du hr?

    TOPPO.

Hurra. Det fr vi en hel butelj fr. Nu gr det an att lefva.

    RISTO.

Men kringen retar mig. Hon brjade ju pipa och gnlla s att man mste be
Gud bevara sig.

    TOPPO.

Jag tnkte just det. Men "var en man; frdrag allt". Det str ju i
psalmboken att "mannen mste ofta ha fverseende med hustruns svaghet". De
' ju denna verldens brckliga krl, ser du.

    RISTO.

Ska vi nu g till krogen, hvafalls?

    TOPPO.

Ja visst, bror lilla. Vi ska g dit och nnu en gng lefva alldeles som
herrar.

  Lgger sin arm om Ristos hals. Sjunger:

  "Drinkarn br man inte klandra, inte klandra, inte klandra.
  D r mannen p sin plats, ja, d r mannen p sin plats -- -- --"

  Ut till hger.

    VAPPU.

Hvart tog du vgen, Johanna? Kom nu och handla brd.

    JOHANNA.

En annan gng, kra Vappu. Inte nu.

    VAPPU.

Hvarfr inte? Tycker du att det r fr dyrt?

    JOHANNA.

Nej, men jag fr nd lta det vara tills vidare.

    VAPPU.

Kom i alla fall nrmare hit. Jag har ngot annat att sga dig. Sg, skulle
du inte vilja ta emot att vfva ett kldningstyg? Fru Vrsky bad mig
hromdagen att hra efter ngon plitlig person, som vore skicklig i sdant
arbete. Jag tnkte genast p dig, ty jag knner ingen annan, fr hvars
redlighet jag skulle kunna g i borgen.

    JOHANNA.

h, du kan inte tro hvad jag gerna tar emot vfning, om jag bara kan f
ngon. Det skulle ju vara en riktigt stor hjelp fr mig i dessa knappa
tider, ty man frtjenar ju alltid mer med vfning n med annat handarbete.
Hur snart tror du att hon skulle vilja lta mig brja?

    VAPPU.

G och hr efter. Sg att jag skickat dig. Men en sak till. Om du vill,
skall du gerna f brd af mig p kredit. Jag knner ju dig s vl. Du
betalar sedermera, nr du kan.

    JOHANNA.

Tack skall du ha. Nu, d jag fr arbete, kan jag kanske snart betala det.

    VAPPU.

Se hr r ett halft lispund. Lt mig lgga det i den dr duken.

    JOHANNA.

Gud belne dig fr din godhet emot mig, Vappu. Jag kan inte tacka dig fr
allt s, som jag borde.

  Binder ihop sitt knyte, tar farvl och gr till venster.

  _Kerttu_ kommer springande frn hger och skjuter en skottkrra framfr
  sig, i hvilken hon har potatis. Gatpojkar flja henne i hlarna.

    POJKARNA.

Hopptossa, tattarunge, Hopptossa. I hvems potatisland har du varit och
stulit de dr?

    KERTTU
    jagar pojkarna ifrn sig.

Vill ni hlla er i styr? G er vg, lymlar.

    EN POLISBETJENT.

Hvar har du odlat de dr?

    KERTTU.

Ingenstans. Jag har ftt hvarenda en i upptagningsln. Men hvad rr det
dig?

    FRSTE POJKEN.

Tossa, du, hvar har du din fstman?

    ANDRE POJKEN.

G inte fr nra. Hon har en trut som en glupande ulf.

    TREDJE POJKEN.

Har du ftt din vxt af krkan, Hopptossa, och har du knipit den dr nsan
ifrn korpen?

    FRSTE POJKEN.

Och hur har du blifvit s svart i skinnet? Har din mor grft dig fram ur
skorsten och matat dig med kol?

  _Risto_ och _Toppo_ komma i fonden. Toppo hindrar Risto frn att g fram
  till Kerttu.

    ANDRE POJKEN.

Tror du inte att vi knner din slgt, Hopptossa? Mor din var tatterska.

    TREDJE POJKEN.

Sophg, tjrtunna, slarfsylta -- --

    RISTO.
    sliter sig ls frn Toppo och kr bort pojkarna.

Jag skall lra er, jag. Vill ni laga er i vg, eller --? Sdana slynglar.
Frsk bara att komma hit igen.

  Tillbaka till Kerttu.

God dag igen, Kerttu, efter s lng tid. Hur str det till med dig?

  _Kerttu_ stter sig p krran och kastar potatis som bollar upp i luften.
  Ltsar inte mrka Risto.

    RISTO.

Jag frlste dig frn de dr pojkarnes elakheter.

    KERTTU.

Ondigt besvr. Jag skulle nog sjelf ha redt mig med dem.

    TOPPO.

Dr ser du nu hvad du fr fr tack af henne. Att du ocks gitter springa
efter den dr slarfvan. Kom nu, s gr vi tillbaka till krogen, tar oss
ngra partier och dricker ut buteljen.

    RISTO.

G du frut, s kommer jag efter s fort jag hinner. En karl skall vl
helsa p sin forna kresta, om ocks aldrig det vore i vgen. Inte sant,
Kerttu?

    KERTTU.

Blif bara dr du r. Jag har ingenting med dig att gra.

    TOPPO.

Dr hr du.

    RISTO.

r du alltjemt ond p mig? Och hos mig kom den gamla krleken i full lga
igen i samma gonblick jag frn krogfnstret sg dig springa frbi.

    KERTTU
    springer upp.

Bort ifrn mig.

    RISTO.

N, n, sakta, sakta. Jag gr dig ju inte ngot ondt.

    TOPPO.

Tusan s morsk. Man mste tycka om dig, om man vill eller ej, Hopsalisa,
eller hvad du heter.

    KERTTU
    vnder sig till folkhopen.

Vill ingen kpa potatis? Tjugufem penni kappen.

    TOPPO.

Slpp mig nrmare, Risto. Jag frstr bttre n du att skmta med
flickorna.

    KERTTU.

Potatisen r god. Kom och se p den.

    TOPPO
    till hlften sjungande:

  "O filia mansulalii,
  O filia mansulalii."

Kommer du nnu ihg din slgts sprk, du svartgda sorgebarn?

  "Ala bingelibii, ala dackeli dii, Saridoo.
  Ala bingelibii, ala dackeli dii, Saridoo.
  Ala baskusi, nellusi, vatsusi,
  Sulamola, sulamola sumperin sutsatsii.
  O filia mansulalii,
  Simsil, kimsil, rattentaal."

    KERTTU.

Hvad str du dr och idislar och tuggar fr, s att du r frdig att vrida
kkarna ur led?

    TOPPO.

Det r ju tattarsprk, din stams tungoml. Knner du inte det?

  "Ala bingelibii, ala dackeli dii, vaktartaa.
  Konsunellos vad, ala vengos vad, ala miira, miira
  Surted sudsura vaktartaa."

    KERTTU.

S kommer vl din tunga ocks en gng att frsa mellan djefvulens tnger.

    TOPPO.

Nej, Risto, lt oss g vr vg. Med den dr ormgadden lnar det sig inte
att glamma.

    RISTO.

Kanske jag frsker nd. Kerttu, min skna, lilla gullhna, min
rosenknopp, min sockertopp, kom, gif mig nu ett rligt handslag och sg:
"Bort hat och vrede, vlsignelse sig brede, emellan oss igen, min egen,
egen vn."

    KERTTU.

Hr opp att plga mig, ni huggormar. Eljest gr det aldrig vl.

    RISTO
    sjunger:

  "Heju veju pojkar och heju veju mor,
  Hvar r vl den krlek, som en gng var s stor --?"

    KERTTU.

Hade jag bara ett vapen, s ddade jag dig hr p stllet.

    TOPPO.

Det dr r en argbigga af den rtta sorten.

    RISTO.

Hon har en riktig bjrngalla.

    KERTTU.

Ja, bjrngalla, och naglarna ' tio liar. Kom bara hit, s -- --

    RISTO.

Tror du att jag r rdd fr dig nd? Jo, pytt ocks. Jag sluter dig i min
famn, innan du vet ordet af.

    KERTTU.

Lt mig vara, eller jag trollar dig hufvudstupa i en lergrop, s att du
skall vnda ut och in p gonen.

    RISTO.

Inte kan du trolla, Kerttu lill.

  Tar fatt i hennes lifblte.

    KERTTU
    rifver sig ls och kastar potatis p honom.

Dr skall du f, dr, dr och dr -- --

    RISTO.

h, kra barn. Tror du dig kunna r p en duktig karl med potatis till
vapen?

  Frsker ter att ta fatt i henne.

    KERTTU
    tar sand ifrn marken och kastar rakt i gonen p honom.

n nu -- -- n nu d --?

    RISTO.

Lt bli, fr bfveln i vld. Tusan, om hon har frderfvat gonen p mig.

    KERTTU.

Fick du ndtligen nog?

    TOPPO.

N, Risto, kunde du ocks bli stukad?

    RISTO.

Lt bli att drifva gck. Det hr r allvarsamt.

    KERTTU.

Kantnka, om de nu ocks skulle svida en stund. Du kan d komma ihg att
hdanefter lta mig vara i fred.

    TOPPO.

Du kunde ha lydt mig och blifvit qvar p krogen.

    RISTO.

Hjelp, godt folk. Fins det ingen, som har en droppe vatten eller mjlk?

  Folk samlas rundt omkring honom. _Kerttu_ stter sig p kanten af sin
  krra.

    EN KLOK GUMMA.

Hvad har kommit t gonen?

    RISTO.

Flickan dr kastade dem fulla af sand och mull.

    GUMMAN.

Hvilken flicka?

    KERTTU.

Jag.

    EN RST UR FOLKHOPEN.

Tatterska, hedning.

    EN ANNAN.

Du skulle frtjena stryk, din slyna.

    GUMMAN.

Stt dig dr p krran, s fr jag se p dem litet bttre.

  _Kerttu_ stiger upp och ger plats.

    RISTO.

h, de brnner som eld.

    GUMMAN.

r det underligt? Gode Gud, det flyter ju renaste blod ifrn dem. Men gnid
dem inte s, stackars man. Aj, aj, aj. De kommer aldrig i verlden att duga
mer, de dr gonen.

    TOPPO.

h? Skulle det verkligen ha gtt s galet?

    GUMMAN.

Karlen stackare blir ohjelpligt blind. Sanna mina ord.

    KERTTU.

Blind. Blir han blind? Ni ljuger.

    EN RST UR FOLKHOPEN.

Det vet nog Badstu'-Anna bst. Hon r en skicklig gondoktor, hon.

    KERTTU.

Inte kan synen g bort fr s litet.

    GUMMAN.

Kom och se sjelf, gonen ' ju som riktiga blodkulor.

    RISTO.

r du nu belten, Kerttu? Aj, satan, hvad de svider.

    KERTTU.

Dryp ngot i dem.

    GUMMAN.

Hvad skulle man kunna drypa i dem?

    KERTTU.

Droppar -- eller lgg salva p dem. Kan ni inte rda till ngonting?

    GUMMAN.

Jo bevars, om det blott funnes pengar.

    KERTTU.

Det skall fs. Det skall jag skaffa om det ocks vore frn mnen.

  Tar frn sitt brst en penningpung.

Se dr, tag det dr s lnge. Skicka ngon till apoteket. Till det nya
apoteket hr i nrheten. Fort, fort. Jag skall under tiden skaffa mera
pengar. -- Vill ingen kpa potatis?

  _Gumman_ hviskar ngra ord till en pojke, som drefter beger sig af.

Spring, pojke, spring allt hvad du frmr.

    RISTO.

Smrtan blir vrre och vrre. Nog lr jag mista mina stackars gon.

    KERTTU.

ngslas inte nnu. Lt oss vnta. Snart kommer pojken med droppar. Kanske
det hjelper om du fr mycket droppar, riktigt mycket.

  Springer till fonden, hvarest ngra herrar st, rkande cigaretter.

    EN RST UR FOLKHOPEN.

Nu r flickslinkan rdd, skall jag sga.

    EN ANNAN.

Jo, det kan du tro. Men man kan ocks bli det fr mindre.

    KERTTU.

Gode herrar, ger ni mig pengar, om jag dansar fr er en underskn
zigenardans?

    FRSTE HERRN.

Tusan till vacker flicka.

    ANDRE HERRN.

En zigenerska, tror jag.

    KERTTU.

Ger ni mig pengar?

    FRSTE HERRN.

S innerligt hon ber, den stungen.

    TREDJE HERRN.

Nej, men se p de gonen.

    FJERDE HERRN.

Charmanta.

    KERTTU.

Gode herrar, fr jag dansa fr er?

    FRSTE HERRN.

Vi lter henne dansa.

    ANDRE HERRN.

Ja, ja, naturligtvis.

    TREDJE HERRN.

Ypperligt.

    FJERDE HERRN.

Dansa, dansa, du vackra flicka. Vi ska ge pengar. En vacker flicka fr
alltid mycket pengar.

    KERTTU
    kastar krran ur vgen.

Gif plats och sjung.

  Folkhopen sjunger. Kerttu dansar.

  "Qvllen r hrlig.
  Trefligt att hoppa f.
  Tonerna skna
  Locka till dans ocks.
  Skda nu alla
  Som gon ftt.
  Fr er jag dansar
  Och sjunger blott.
  Jag hoppar, och jag sjunger, jag,
  Jag hoppar, och jag sjunger, jag."

  Svart r mitt hr, ja,
  Vacker min vxt ocks.
  Fattig dock gr jag.
  det det ville s.
  Dansar om dagen
  Med sng och skratt,
  Grter och suckar
  Hvarenda natt.
  Jag grta fr hvarenda natt,
  Men nu blott dans och sng och skratt."

  Samlar in pengar i sitt frklde, hvarefter hon ger dem till Risto.

    Ridn faller.




TREDJE AKTEN.


  En skogstrakt. Till hger en hlada. Mnsken.

    KERTTU
    kommer frn hger.

Bort hrifrn, lngt bort. Dit, dr mnen inte skiner och solen inte lyser.
Eller dit ner i sjbotten, s djupt i gyttjan, att inte ens vgorna kunna
terfinna den frsvunna. Hvad gr jag i verlden? Hr fins ingen plats fr
mig. Inte en enda menniska skall sakna eller begrta mig. Hvarfr, o Gud,
skapade du en s elndig varelse, som inte r till gldje fr ngon och som
ingen, ingen, ingen lskar?

  Kastar sig ned vid foten af ett trd till venster och utbrister i bitter
  grt. -- Frn venster kommer en zigenarflock, _Helka_ frmst, _Hagert_,
  _Ilona_ och deras bda barn eftert.

    HELKA.

Hr, kom hit. Hr r en lada. Dr fr vi ett frtrffligt nattlger. P
het dr ska vi ligga bttre n p fjderbolster.

    ILONA.

Mor, ser du, dr ligger ngon under trdet.

    HELKA.

Sannerligen r det inte en menniska. Hej, hvem dr?

    KERTTU.

Ett jordkryp, en grafmask, fiskmat.

    HELKA.

Gud frbarme sig, d r du ju nstan elndigare n vi. Hvarifrn r du,
stackare?

    KERTTU.

Hvarifrn jag r? Ja, det skulle jag sga, om jag visste det. Har den
frsvarslsa vl en hydda? Har den fullkomligt vrnlsa ngot hgn? Anden
har sitt varma skjul och alfgeln sitt trygga bo, men den vanlottade har
blott vildmarken till hem och skogsdungen eller kerrenen till fristad.

    ILONA
    afsides till Hagert:

Hr du, Hagert, hvad hon sger? Hon r ju lika hemls som vi.

    HAGERT.

Var stilla. Tror du att hon ndock skulle vilja flja med oss?

    HELKA.

Du ser nnu mycket ung ut och likvl r du redan s olycklig. Har du ingen
i verlden som kan ta vrd om dig? Frldrar, slgtingar eller tminstone
bekanta?

    KERTTU.

Ingen. Min mor vandrar p oknda stigar; min far hvilar under torfvan p
kyrkogrden. Jag har inga andra bekanta n himmelens vder och vind, ingen
krare vn n fltets friska vrluft. Men hvad gr det? De skymfar en inte
fr sitt njes skull. De bedrar inte s fegt som menniskorna.

    HELKA.

Sant, mitt barn, sant.

    KERTTU.

Hdanefter gr jag inte heller mer till de trakter dr menniskor vistas, ty
jag passar inte bland dem. Det r godt att vara ensam. D r man ingen i
vgen. D fins det ingen som hnar en, ingen, hvars gon man kan frderfva.

    ILONA.

O Hagert, det gr mig s ondt om den olyckliga.

    HAGERT.

Stilla nu, nr mor talar till henne.

    HELKA.

Hvad r ditt namn, stackars flicka?

    KERTTU.

Kerttu.

    HELKA.

Kerttu? Hr du, Hagert, hennes namn r Kerttu. n ditt slgtnamn, ditt
slgtnamn, barn?

    KERTTU.

Vnnen.

    HELKA.

Frn Tuusniemi?

    KERTTU.

Ja, min far var drifrn.

    HELKA.

Och din mor, barn, hvem var din mor?

    KERTTU.

Det sgs att hon var af er stam. Det sgs att hon lemnade min far medan jag
nnu bara var ett lindebarn. Sedan dess har man inte hrt ngot af henne.

    HELKA.

Kom hit, barn, bort frn trdets skugga hit i mnskenet, att jag mtte f
se dina gon. h, himmelska fader, du r ju min egen Aili, helt och hllet
hennes lefvande afbild. Hagert, se p de hr gonen, den hr pannan, det
hr hret. Sannerligen fr Gud, du r mitt eget ktt och blod. Kom i min
famn, barn, kom i din mormors famn.

    HAGERT.

Var helsad, Kerttu, hr ser du din morbror.

    ILONA.

Och hr hans hustru. Nu r du inte mera ensam, Kerttu. Du har slgtingar
och vnner.

    KERTTU.

Jag slgtingar och vnner? r det mjligt? n min mor, hvar r hon?

    HELKA.

I jordens skte, barn. I ddens smn ha hennes gon varit slutna redan
sexton r. Din mor fick slita mycket ondt, Kerttu, under det hon trampade
lifvets stig. Alla sina skarpaste vindar lt himmelens Herre fara fram
fver hennes hufvud.

    KERTTU.

Min stackars mor.

    HELKA.

Hon fvergaf sin stam, ser du, Kerttu, frskt sin egen slgt, och drfr
drabbade straffet henne. Hon trodde sig f skydd och en bttre
lefnadsstllning nr hon skilde sig frn oss, men frst d brjades de
bittra bekymren fr den arma. I sin mans hus var hon lik ett lam i en
vargflock. Hon hatades fr sin slgts skull, frtrycktes och frfljdes,
tills hon med barnet i sin famn flydde tillbaka till oss. Men de vilddjuren
jagade efter henne och slet dig frn hennes brst, och frn den stunden
hade din mor inte mer en frisk dag. Sorg och saknad frtrde hennes hjerta
och frde slutligen den olyckliga frn lifvets qval till ddens lugna
tjll.

    KERTTU
    sakta grtande:

Lycklig hon.

    HELKA.

Lnga r ha svunnit hn sedan dess, och nnu vandrar vi alljemt omkring i
verlden. Men frst nu frde vr vg oss tillbaka till dessa frhatliga
trakter. Hvilken underbar tillfllighet r det vl som frt oss
tillsammans? Nu fljer du hdanefter med oss, eller hur, mitt barn?

    HAGERT.

Naturligtvis, Kerttu. Tnk inte heller p annat.

    ILONA.

Vi frblir tillsammans nda till dden. Inte sant, Kerttu?

    HELKA.

Och fast vi inte har gods eller grdar i vr go, s ha vi i dess stlle
den gyldene friheten. Hvad fattas vl oss, d vi genomstrfvar krr och
lnder, d vi i skogarna lyssnar till gkens galande eller strcker ut oss
i solskenet p de brrika markerna? Hrberge finner vi p landsvgen eller
p tufvorna, och som en vrmande hrd fver allt ha vi krlek och endrgt.
Nej, ehvad man n bjde mig, detta lif ville jag inte byta bort, inte mot
en konungs spira.

    KERTTU.

Mormor, jag fljer er. O, nu dagas ett nytt lif. Och dessa barn? ' de era?
Kom i min famn, ni sm, kom. Jag hller s mycket af er, s riktigt,
riktigt mycket. Fr kusin alltid bra er i sin famn p frderna och skta
och vrda er? Sg, fr hon?

    BARNEN.

Ja, ja.

    KERTTU.

Och dessemellan ska vi leka blindbock och kurra gmma och sista paret ut.
Och s skall kusin ocks lra er att dansa. h, vi ska f s roligt, s
rysligt roligt. Men fryser du inte, stackars liten, d du r s bar om
halsen? Se hr skall du f se. Nu skall kusin knyta en halsduk om dig. Se
s, nu blir barnet snart varmt. Hvad heter du, min lilla unge?

    FLICKAN.

Ilona, liksom mor.

    KERTTU.

Jas, du heter som mor. Och du, min lilla gosse, du heter vl som far?

    GOSSEN.

Nej, jag har mitt eget namn: Herman Gabriel.

    KERTTU.

Vi ska skert bli goda vnner, Herman. Tror du inte det?

    HERMAN.

Jo, det tror jag. Och jag kan redan laga potatislda, men det kan inte
Ilona. Hur skulle ocks flickorna kunna frst sig p sdant?

    KERTTU.

S- -- potatislda -- --

  Lsgr sig frn barnen och stiger upp orolig.

Hur kunde jag glmma det. Mormor, du r ju gammal och erfaren. Du knner
skert mnga lkemedel. Skulle du inte kunna laga en sdan salva fr
gonen, som hindrar en frn att bli blind. Jag kastade i dag sand i gonen
p en karl, och man sger att han kommer att bli blind af det. Tnk dig,
blind, blind fr hela lifvet. Och jag, elndiga, gjorde honom s olycklig.
Mormor, om det r dig mjligt, s bota hans gon. Annars fr jag aldrig ro
mera.

    HELKA.

Hvarfr kastade du sand i hans gon, barn?

    KERTTU.

Drfr att jag r s ondsint, mormor. Jag hatade honom alldeles ursinnigt
och ville strta honom i frderfvet. Hade jag haft ett vapen, s skulle jag
skert ha ddat honom. Jag r s hftig och har ett s frfrligt lynne.

    HELKA.

Och hvarfr hatade du honom, Kerttu?

    KERTTU.

Hvarfr jag hatade honom? Ja, hvarfr? Skert endast derfr att jag frut
lskade honom s grnslst.

    HELKA.

Har han bedragit dig?

    KERTTU.

Frga inte om allting, mormor.

    HELKA.

Har han bedragit dig, Kerttu? Jag vill veta det.

    KERTTU.

Och om han ocks skulle ha gjort det, hvad mer? Kan man klandra honom fr
att han fvergaf zigenarflickan, nr han hade tillflle att f en bttre?
Alla andra skulle ha gjort p samma stt.

    HELKA.

Fr visso, det r ju deras sed. Det r inte ngon synd, om en man frfr en
ringa flicka och gr henne olycklig. Tusentals ha gjort det utan att ngon
rknat dem det till last. De ha hvarken ftt bota fr det eller kommit i
fngelse. O, ni kristne, hurudana ' ni? Skrymtare, skenhelige, ingenting
annat. Nog ltsas de vara fromma, nr de sitter s andktiga i kyrkan och
lyssnar till prestens trkiga predikan, men, pass p bara, knappt ha de
vndt ryggen till kyrkan, frr n ulfven sticker fram under fraklderna.
De lr ett; de lefver ett annat. Det r dagens klara sanning. Och lt mig
inte vara annat n en zigenerska, men det sger jag: Jag vmjes vid dessa
menniskor.

    HAGERT.

Skr likvl inte alla fver en kam, mor. Det fins fven goda ibland dem.

    HELKA.

Jag har inte sett ngra, hur mycket jag n har vandrat omkring i verlden.
De ' likadana allesammans. Den ena r inte bttre n den andra. Och oss
fraktar de dessutom; de anser oss smre n hundar. De sger att deras Gud
har frbannat oss och dmt oss till evig landsflykt. Och nd skulle vi g
i deras kyrkor och tjena deras Gud? Jo, visst ocks. -- -- Hur var det? Du
ville att jag skulle hjelpa den dr karlen, som har bedragit dig? Laga en
salva till hans gon?

    KERTTU.

Ja, mormor, om du bara p ngot stt kan gra det.

    HELKA.

Nog skulle jag kunna, men jag vill inte. Hr du, jag vill inte. Jag skulle
hellre laga en sdan salva t honom, som skulle rfva fven den sista
ljusstrlen frn hans gon. Ja, det skulle jag, vid Gud, ha lust till.

    KERTTU.

Du skulle kunna bota hans gon, och du vill inte? Vill du inte ens, om jag
sger dig att jag mste ta lifvet af mig, ifall han blir blind?

    HELKA.

Hvilken galenskap. Du skulle ta lifvet af dig fr den mannens skull, som
har bedragit dig? Du skulle mma s fr dessa vilddjur som jagade din mor
till dds och som frbannar din stam? Nej, s vanvettig kan inte min
dotterdotter vara. Det fr du mig inte att tro.

    KERTTU.

Mormor, kort och godt: Botar du hans gon eller ej?

    HELKA.

Nej. Om han ocks fr evigt skulle komma att vandra i mrker, nej. Inte d
heller, nej.

    ILONA
    lindar sin arm kring Kerttus hals.

Kerttu, tala inte mer nu med mormor om den saken. Vnta tills hennes sinne
veknat.

    HELKA.

Hvad r det du hviskar, Ilona? G in i ladan dr med dina barn och lgg er
allesammans att sofva i het. Du ocks, Kerttu. Eller afkyl frst ditt
sinne hrute, om du s vill. Men tala inte mer ett ord till mig om den dr
karlen. Kom ihg det.

  Gr in i ladan efter de andra.

    KERTTU.

Farvl, mormor. Farvl allesammans. Mig ser ni inte mera. Bttre att vara
p sjbotten till rof fr fiskarna n tillsammans med sdana hrdhjertade
slgtingar.

  mnar g.

    RISTO.
    frn hger.

N, hej. Dr fick jag verkligen fatt i dig. Jag gissade just att det inte
var vrdt att ska dig n'n ann'stans n vid Niittyls hlada.

    KERTTU.

Hur r det med dina gon, Risto? Blir du verkligen blind?

    RISTO.

Jag fruktar det vrsta. Jag kan inte se synnerligen mycket, isynnerhet inte
med det hr ena gat.

    KERTTU.

Men droppar och salvor? Kan inte de hjelpa?

    RISTO.

Fan heller. Det brjade bara att svida dubbelt vrre.

    KERTTU
    lutar hufvudet mot Ristos axel.

Hvarfr hmnas du inte p mig, Risto? Du skulle ta din knif och stta den i
mitt brst.

    RISTO.

Hvad skulle det tjena till. Skulle gonen bli bttre af det?

    KERTTU.

Om jag tminstone p ngot stt kunde gra det godt igen Risto?

    RISTO.

Skulle du verkligen allvarsamt vilja det, Kerttu? Sant att sga, s var det
i det hoppet jag kom efter dig hit.

    KERTTU.

Om jag skulle vilja? Och det frgar du? Jag skulle vilja ge mitt lif, om
jag kunde skaffa dig din syn igen.

    RISTO.

Det r omjligt. Men du skulle ju p annat stt kunna gagna mig.

    KERTTU.

Risto, nu vet jag. Du kan inte lngre sjelf frtjena ditt uppehlle om du
blir blind. Men jag skall arbeta och frsrja dig. Och jag kan arbeta, det
skall du f se. Ingen har s mycket krafter som jag. S galen jag var. Jag
ville kasta mig i sjn, emedan jag var s frbittrad p mig sjelf och mitt
lif. Jag kom ju inte att tnka p att jag kunde vara dig till hjelp och
nytta.

    RISTO.

Det skulle du verkligen kunna. Men en qvinnas arbete betalas s dligt. Man
kommer inte lngt med de inkomsterna.

    KERTTU.

Ja, s vet jag ett annat rd. Jag frdas p marknaderna och dansar och
sjunger. Och ngot nnu bttre, p vrdshusen och caferna. h, jag skall
nog finna p rd. Mins du, s mycket pengar jag fick i dag af de dr
herrarna p torget?

    RISTO.

Ja, det r ingen dum id. Jag tnkte ocks p ngonting ditt.

    KERTTU.

Du skall lefva som en grefve hdanefter, Risto. Litet emellant skall jag
fra pengar till dig. Och d blir du ju glad fr hvar gng. Inte sant,
Risto?

    RISTO.

Det tror jag, det. Nr jag fr pengar.

    KERTTU.

Hvad jag r fr en toka. Jag grter och skrattar p samma gng. Jag knner
mig s ltt och glad nu, fast trarna nd trnger sig i gonen. S
besynnerligt, att jag inte genast tnkte p, p hvad stt jag skulle kunna
ngot frsona min olycksaliga handling.

    RISTO.

Du r i alla fall riktigt vacker, Kerttu. Och ett s'nt underligt lynne du
har. S hftig och ondsint som du var i morse, och nu r du s mild och
god. Hvart tog din vrede vgen, d det inte mer fins ett spr qvar af den?

    KERTTU.

Den smlte som vax i elden; den frsvann som dagg p heden. Tnk inte mera
p det, Risto. Jag skms ju sjelf fver min dumhet.

    RISTO.

Men vet du hvad, Kerttu?

    KERTTU.

Lt hra.

    RISTO.

Tag mig med dig, s frdas vi tillsammans frn marknad till marknad och
samlar pengar som grs.

    KERTTU.

Tillsammans? Du och jag?

    RISTO.

Ja, just vi bda. Jag knner ju nd bttre till herrarnas samlingsplatser
och s'nt dr, ser du. Du fr aldrig reda p dem, om inte jag kommer med
fr att rda och leda dig.

    KERTTU.

Men hur kan du gra det, om du blir blind?

    RISTO.

h, kanske jag inte blir det heller. Ja, jag menar naturligtvis. Kanske jag
inte blir riktigt alldeles stockblind, frstr du.

    KERTTU.

n Johanna?

    RISTO.

Fr bli hr och fda sig sjelf. Det gr ingen nd p henne. Hon fr s
mycket arbete hon n'nsin vill ha.

    KERTTU.

Ja, men -- --

    RISTO.

Hon saknar inte mig. Var inte rdd fr det. Hon tackar till, om hon slipper
mig.

    KERTTU.

Dig, sin man? Hur r det mjligt?

    RISTO.

Tro det om du vill, men s r det. N, hvad funderar du p? Ska vi bege oss
i vg tillsammans?

    KERTTU.

Om jag skulle frga mormor.

    RISTO.

Mormor?

    KERTTU.

Ja, mormor och morbror, som sofver drinne i ladan. I deras sllskap mste
vi i alla fall komma att vandra.

    RISTO.

Fan besitta. r det folk drinne i ladan? Lt oss d tala sakta. Kom och
lt oss stta oss dr under trdet, Kerttu, s fr vi prata -- dr litet
lngre bort.

    KERTTU.

Hvarfr just dr? Hr r ju lika bra.

    RISTO.

Nej, kom med dit, s skall jag hviska ngot i rat p dig. N -- hvad
tvekar du fr?

    KERTTU.

Jag vet inte. Det r redan natt nu och dr r s mrkt.

    RISTO.

Ses, var inte barnslig nu, utan kom bara.

  Fattar Kerttu i handen och vill draga henne med sig.

    HELKA
    ropar frn ladan:

Kerttu. Hej, Kerttu. r du drute?

    KERTTU
    drar undan handen.

Slpp mig. Mormor ropar. Och g genast din vg, Risto. G, g, att inte
mormor fr se dig.

    RISTO
    griper fatt i henne p nytt.

St, stilla. Lt oss vnta en stund. Hon kommer skert inte hit.

    HELKA.

Kerttu, hvar r du?

    KERTTU.

Slpp mig, Risto. Jag r viss p att hon kommer. Om ett par dar skall du f
bud ifrn mig. Farvl till dess.

    RISTO.

r det riktigt skert?

    KERTTU.

Du kan lita p det. -- Nu kommer hon.

    RISTO.

Adj d s lnge.

  Gr.

    HELKA
    ser ut genom ladudrren.

Hvarfr drjer du drute s lnge? Kom nu och lgg dig att sofva.

    KERTTU.

Mormor, hr. lskar du mig, om ocks aldrig s litet?

    HELKA.

Hvad nu, barn? Hvarfr frgar du det s hftigt? Visst lskar jag dig. Du
tillhr ju vr egen frtryckta stam, och du r ju mitt eget ktt och blod.
Ja, visst lskar jag dig.

    KERTTU.

D upptar du ocks min vn som din egen ibland er och anser honom liksom
mig tillhra vr slgt. Gr du det, mormor?

    HELKA.

Menar du den mannen, som bedrog dig?

    KERTTU.

Han gr det inte mer.

    HELKA.

Och om jag inte skulle g in p att ta honom med oss, hvad se'n, Kerttu?

    KERTTU.

D vandrar vi vra egna vgar.

    HELKA.

Barn, barn, du r blind, men inte den mannen du kallar din vn. Kom nu in i
ladan frn den hr nattklden. Det r inte helsosamt att vaka om ntterna i
ensamhet, Kerttu. Din mor hade den vanan, och det lindrade inte hennes
hjertesorg.

    KERTTU.

Svara mig frst: Samtycker du eller ej?

    HELKA.

Jag mste vl. Det hjelper ju inte med mindre.

    KERTTU.

Tack, mormor.

    HELKA.

Men kom ocks ihg: Om han nnu en gng bedrar dig, s ddar jag honom.

    KERTTU.

Om han nnu engng bedrar mig, s skall inte _du_ dda honom, utan _jag_.

    Ridn faller.




FJERDE AKTEN.


  _Johannas_ och _Ristos_ boningsrum. Till venster en vfstol med en under
  arbete varande kldningsvf uti. Till hger en vagga. Vid fondvggen till
  hger en bdd. Midt i fonden en drr till farstun. _Johanna_ sitter p en
  pall och vaggar sitt barn. _Risto_ ligger utstrckt p bdden.

    JOHANNA
    sjunger sakta:

  "Vyss, vyss, barn till grafvens gmma,
  Dit till kyrkans stilla sofrum.
  Dr med torf din stuga tckt r,
  Sanden fin till kerjorden.
  Ddens lund, fridens lund,
  Fjerran strid frn fridens blund,
  Fjerran den falska verlden ----"

    RISTO
    vnder sig otligt t andra sidan.

Var tyst, s att jag fr sofva.

    JOHANNA
    upphr att sjunga. Vaggar nnu en liten stund, ser efter om barnet har
somnat och stiger sakta upp.

Risto, r du vaken?

    RISTO.

Ja, n se'n?

    JOHANNA.

Jag ville be dig att se efter barnet en liten stund. Jag mste g till fru
Vrsky fr att f nytt inslagsgarn till vfven.

    RISTO.

Drjer du lnge dr?

    JOHANNA.

Nej, bara ngra gonblick.

    RISTO.

Ja, fr jag r alldeles hjelpls, om ungen vaknar undertiden och brjar
skrika. Jag kan inte f honom att tiga se'n, om jag bjuder till eller ej.

    JOHANNA.

Det ar inte troligt att han vaknar, d han just nu somnade in.

    RISTO.

Du kunde gerna be fru Vrsky om ett par mark som afbetalning p ditt
arbete. Det nekar hon dig visst inte.

    JOHANNA.

Det r s svrt, Risto. Jag kan inte begra betalning p frhand. Inte ha
vi ju heller fr gonblicket ngot strre behof, d vi ha bde brd och
sofvel hemma.

    RISTO.

Man behfver vl pengar till annat ocks och inte bara till mat. Mina
stflar ' snder. De skulle behfva lagas.

    JOHANNA.

Du har ju ett annat par, som ' hela. Nyttja dem s lnge tills jag fr
vfven frdig.

  Vid drren:

Du stannar vl skert hemma, s att inte barnet blir ensamt?

    RISTO.

h, g bara. Jag skter vl om det.

  _Johanna_ gr.

  _Risto_ ropar:

Eller -- Gick hon redan? Johanna. S hr d, nr jag sger: Jo -- han --
na.

  _Johanna_ ppnar drren och stannar p trskeln.

Hemta tminstone litet pengar med dig hem, i alla fall s mycket att jag
kan f en butelj l igen efter lngliga tider.

    JOHANNA.

Omjligt. Hvad skulle frun sga, om jag begrde pengar af henne till l?

    RISTO.

r du tvungen att tala om det fr henne, din fjolla? Du kan ju sga att jag
r sjuk och att jag behfver droppar.

    JOHANNA.

Jag brjar inte att ljuga, Risto.

    RISTO.

Du brjar inte; du brjar inte. Jo, sdan r du. Alltid och evigt emot, men
aldrig med om ngonting. G din vg d, s att du en gng kommer tillbaka
igen. G nu bara.

  _Johanna_ gr.

  _Risto_ gspar lngt och reser sig upp i sittande stllning.

Nej, det hr gr inte. Trkiga qvllar och dagarna s lnga som
hungersren. Inte hrs det ngot af den dr Hopptossan heller, fast hon
lofvade det s bestmdt. Jag mste vl bege mig af att ska henne igen.

    TOPPO
    sticker hufvudet in genom drren.

Morjens. Ser man p bara att han r hemma.

    RISTO.

Hvar skulle jag eljest vara?

    TOPPO.

Och det frgar du? P krogen har du hitintills varit skrast att trffa.

    RISTO.

Hvad skall jag dr att gra, nr pengarna ha gtt fr bfveln i vld?

    TOPPO.

Inte rckte de heller srdeles lnge i dina klor, det mste man beknna.

    RISTO.

Var det ngot underligt? En sexhundra mark. Med den summan kommer man
minsann inte lngt.

    TOPPO.

Nja, inte r den just s stor nr det gller att gra af med den, fastn
man nog fr svettas, innan man fr ihop den.

    RISTO.

Har du eljest varit ngot p krogen?

    TOPPO.

Jag kommer just derifrn.

    RISTO.

Var det ngra der?

    TOPPO.

Ja, visst var det, ja. Dr r ju alltid folk, det m vara hvilken tid p
da'n som helst.

    RISTO.

P da'n eller p natten. Nog ' vi nd ena rummelkurrar, Toppo, nr allt
kommer omkring.

    TOPPO.

Prata inte. Vi ' just de bsta karlarna, om du tnker riktigt efter. Utan
oss skulle verlden knappt ha bestnd en gng.

    RISTO.

Stopp nu litet. Du sger ju det dr alldeles som p allvar?

    TOPPO.

N, hr p. Hvilkas skuldror r det som br brdan, herrarnas eller
arbetsfolkets? Hvem r det som arbetar och hvem njuter frukterna af
arbetet? Svara mig p det.

    RISTO.

Ja, ja, det m s vara. Men jag menade egentligen s'na hr glada laxar som
du och jag och mnga andra.

    TOPPO.

Som dricker, menar du? Men det r just knuten. Ser du, hr i landet r det
s ytterst visligt inrttadt att vi inte i ngot tillflle r onyttiga
medlemmar i samhllet. Vi m lefva si eller s, alltid hjelper vi likvl
landets bsta framt. Om vi arbetar, s r det bra. Om vi dricker, r det
heller inte illa. Om det inte funnes ngra brnvinsdrickare, s skulle det
inte finnas ngra brnvinsbrnnare, och om det inte funnes ngra
brnvinsbrnnare, s skulle det inte finnas ngra brnvinsskatter. Och hvad
skulle man d bygga skolor och jernvgar fr?

    RISTO.

Ja, det r min sjl sant. Att jag inte har kommit att tnka p det dr. Du
r inte ngon dum karl, du Toppo.

    TOPPO.

Men herrarna i dess stlle. De dricker dyra utlndska viner. De gr i
utlndska klder. Mat, husgerd, ja, nda till de allra obetydligaste
smsaker, allt mste hemtas frn utlandet. Tynger inte det p landet
kanske? Och med hvad skall det ersttas, om inte just med folkets svett och
mda?

    RISTO.

Och hunger.

    TOPPO.

Ja visst, ja. Hunger till p kpet. Vi m anstrnga oss hur mycket som
helst, s frtjenar vi nd inte s mycket att vi hederligt kan sl oss ut.
Den r galen som arbetar mycket. Den vise lefver med mindre. Jag fr min
del bryr mig inte om att nta ut mina axlar med fr mycket arbete. D super
jag hellre, nr jag drigenom nnu mera storartadt kan gagna menskligheten.

    RISTO.

n genom arbete?

    TOPPO.

Ja visst, fr tusan. Hr nu, r det inte klart? Om jag arbetar, s riktar
jag blott dem, som frut ' rika, s att de fr lefva i nnu strre
fverfld, men om jag super, s befrmjar jag bildningen i landet, och det
r, ta mig fan, ngot annat, det. Nr jag hrom sistens lste i tidningarna
hur stora inkomster krogarna hade gifvit i fjol och hur dessa medel rckte
till en lssalong, ett folkbibliotek, en flickskola och allehanda goda
inrttningar, s tnkte ja fr mig sjelf:

  Sjunger:

  "Drinkarn br man inte klandra, inte klandra, inte klandra.
  D r mannen p sin plats, ja, d r mannen p sin plats --"

  Slutar pltsligt, talar:

Kom med till krogen, lille bror.

    RISTO.

Dengi nietu.

    TOPPO.

Har du ingenting hr som kan pantsttas?

    RISTO.

Vnta. ter en ljus tanke -- du sa' ordet. Lt se. Skulle vi inte kunna
skra ner Johannas vf och fra den som pant till krogen. Hvad tror du? Gr
det fr sig?

    TOPPO.

Hvarfr skulle det inte g? Men hvad skall hustru din sga?

    RISTO.

Hvad bryr jag mig m Johanna? Hvad kan hon gra mig? Hon kommer frst att
lipa. Se'n skaffar hon nog pengar och lser ut vfven. Drmed r det
gjordt. Kom nu och rd mig, fr jag vet inte riktigt hur man skall bra sig
t med det hr.

    TOPPO.

Klipp inte s nra, lemna ett qvarter af det vfda och lt det se'n g
lngs den dr randen. Just s ja. Nu r den af. Nu ska vi bara f ls den
frn bommen. Hvad r det nu fr nd? Fr en s'n hr vf fr vi nog
brnvin.

  Sjunger:

  "Nr jag behfver att dricka,
  Pengar jag fr af min flicka.
  Drfr jag gladeligen trallar
  Och sjunger och rallar och rallar --"

    RISTO.

Lt nu bli att tralla, utan hjelp mig i stllet att rulla ihop vfven. Om
lyckan r god, kommer vl Johanna hem, innan vi hinner hrifrn.

    TOPPO
    slr takten med ftterna.

  "Nr jag behfver att dricka,
  Pengar jag fr af min flicka.
  Drfr jag gladeligen trallar
  Och sjunger och rallar och rallar --"

    RISTO.

r du alldeles galen eller har du redan ftt ngra supar fr mycket p
morgonqvisten?

    TOPPO.

  "Mannen ter, och mannen fr.
  Allting honom i handom gr."

' vi inte nu ocks vlsignade med ngot nytt, s fort det frra tog slut.
Vi ' riktigt ena lyckans gullgrisar, Risto.

    RISTO.

Men jag r alldeles olycklig med den hr vfven, som r s lng. Jag kan
inte f ihop den. Och du str bara dr och sladdrar dumheter i stllet fr
att hjelpa mig.

    TOPPO.

Du r d en kta drummel. Gif hit. Hvad r det hr fr konst. Du jemrar dig
bara fr ro skull. S hr skall det gras. S, s och s. Ses. Tag den nu
vackert under armen och fort i vg till krogen. Nu kan man se stursk ut,
nr man har en sdan tygpacke att bra.

    RISTO.

Bara vi inte mter Johanna p vgen. D skulle det vl bli ett vsen, innan
vi slapp frbi.

    TOPPO.

Var inte rdd, hon kommer inte. Vr goda tur fljer oss nog.

  De mna g, d drren i detsamma ppnas och _Leena-Kajsa_ stiger in.

    RISTO
    frskrckes, tar ett skutt s att han kommer bakom Toppos rygg och
frsker gmma vfven.

Nu r fan ls.

    TOPPO.

Pulihit, sa' ryssen, nr skgget brann.

    LEENA-KAJSA.

Guds fred. Hvarfr blir ni s rdda fr mig?

    RISTO.

Jag trodde det var Johanna som kom. God morgon.

    LEENA-KAJSA.

Hvart gller frden?

    RISTO.

h, just ingenstans. Vi tnkte bara som hastigast ta en titt ut i sta'n.

    LEENA-KAJSA.

r Johanna hemma?

    RISTO.

Nej. Hon har gtt till fru Vrsky. I ett rende, tror jag.

    LEENA-KAJSA.

Men hur kan ni d g bort och lemna barnet ensamt?

    RISTO.

Tusan. Jag kom inte alls ihg barnet.

    TOPPO.

r det karlars gra att se efter barn? Nu hller vl verlden p att bli upp
och nervnd.

    RISTO.

Kanske Leena-Kajsa blir hr en stund hos gossen? Johanna kommer nog snart.
Hon drjer skert inte lnge.

    LEENA-KAJSA.

Det r detsamma. Jag kan ju bli hr, eftersom ni har ngot att utrtta.

    RISTO.

S beger vi oss af, Toppo.

    TOPPO.

Napletsoo, marsch.

  De g.

    LEENA-KAJSA.

Hvarfr gmde han den dr vfrullen bakom ryggen s dr? Var han rdd att
jag skulle ta ett stycke af den med gonen?

  Stter sig p pallen och fr vaggan med foten. Tar fram en stickstrumpa
  ur fickan.

Inte r det rtt af Johanna heller att lemna sin man att skta barnet,
medan hon sjelf rnner omkring i grdarna. Ett rende, sa' Risto. Jo visst
ocks. Det skall man tro. Man hittar ltt p ett rende, nr hgen leker ut
i sta'n. Hh nd, dessa menniskor.

  Sjunger med sakta rst:

  "O syndatrl, som i din dvala drjer,
  Dr syndens lust din skra sjl frnjer,
  Vak upp och se dig om. Det r hg tid.
  nnu dock r din Gud dig huld och blid."

    JOHANNA
    kommer in.

Se, Leena-Kajsa. God dag.

    LEENA-KAJSA
    vnder sig om.

Gud signe.

    JOHANNA.

Hur str det till?

    LEENA-KAJSA.

Inte bttre n vanligt. Hur r det med dig sjelf?

    JOHANNA.

Tack som frgar. Med Guds hjelp skall det vl terigen brja reda sig litet
fr oss ocks. Ni vet vl att jag var s lycklig att f kldningsvfning.
Vappu skaffade mig det frn fru Vrsky. Hon r en riktigt hjertegod
menniska, den Vappu.

    LEENA-KAJSA.

Hur mycket betalar fru Vrsky fr alnen?

    JOHANNA.

Inte mer n tjugufem penni, men det blir ju nd ngot. Nr jag fr sitta
vid hela dagen, kan jag vfva fyra alnar, och det blir en mark. Med hvad
kan vi annars frtjena s pass mycket? Och fr det kan ju tv menniskor
nstan lefva. Skada bara, att jag fr barnets skull inte alltid kan f vara
s flitig.

    LEENA-KAJSA.

Det r en pminnelse till dig, att du inte allt fr mycket mtte brja att
fika efter denna verldens goda.

    JOHANNA.

Det kan s vara. Men hr, Leena-Kajsa, tror ni inte ocks att jag
hdanefter kommer att f fullt upp af arbete, nr fruarna lr att knna mig
och fr se hvad slags tyg jag vfver? Jag har ocks varit s glad fver det
att jag inte kan sga det.

    LEENA-KAJSA.

Bry dig inte om att gldja dig allt fr mycket fver sdana ffngliga
ting. De fr dig likvl inte till himlen.

    JOHANNA.

Nej, de fr ju en inte dit, det r nog sant. Men nr lifsuppehllet r s
mdosamt, fster tanken sig med makt vid det. -- Fru Vrsky kommer strax
hit fr att se p tyget. F se hvad hon tycker om det. Inte skall hon komma
att klandra mitt arbete, det svarar jag fr.

    LEENA-KAJSA.

Alltid vnder du tillbaka till din vf. Mnne du kan tala om ngot annat nu
mera.

    JOHANNA.

Ja, en s'n dr toka r jag. Jag mste riktigt skratta t mig sjelf. Men
inte r det ju s underligt, nr man rtt tnker efter. Hr satt jag natt
och dag med min stickstrumpa i handen och var nra att d af hunger med
mitt barn. Hur lugnt han nu sofver, stackars liten, se'n han har ftt mat.

    LEENA-KAJSA.

Har du lngre, stackars menniska, ngon omsorg om din oddliga sjl?

    JOHANNA.

Det blir, Gu'na's, inte mycken tid frig till det. Sedan jag fick gossen
har jag inte en gng kunnat komma i kyrkan om sndagarna.

    LEENA-KAJSA.

Det r hgst beklagligt. Tnk, om du skulle d i denna stund. Hvarthn
skulle du d ta vgen?

    JOHANNA.

Det vet jag inte.

    LEENA-KAJSA.

Till den onde, utan nd och barmhertighet.

    JOHANNA.

Mtte den gode Guden bevara oss frn en hastig dd.

    LEENA-KAJSA.

Du blir smningom s frhrdad, att du inte ens lngre nskar att frbttra
dig eller hra Guds ord.

    JOHANNA.

Nog lser jag det nd litet emellant hr hemma, Leena-Kajsa. Och inte
glmmer jag heller att tacka Gud fr att jag har s pass goda dagar. Mngen
annan stackare fr lida mycket mera brist och elnde n jag.

    LEENA-KAJSA.

S-, du r sledes njd. D r det vl ingen grund i det ryktet, att Risto
har brjat dricka s fasligt.

    JOHANNA.

Folk vet ocks allting. Nja, det hjelper vl inte att sga att det r
osanning. Men de andra dricker ju ocks. Och Risto r i alla fall bra med
det att han inte r elak emot mig, nr han r drucken. De ondsinta mnnen
misshandlar bestndigt sina hustrur, men Risto har nnu inte en enda gng
slagit mig.

    LEENA-KAJSA.

Du har allt blifvit bra mycket dmjukare n du var frut. Jag mins nnu hur
egensinnig och uppstudsig du var p din brllopsdag.

    JOHANNA.

Lifvets skola lr en hvar af oss tskilligt, Leena-Kajsa.

    LEENA-KAJSA.

Jaja, det r vl s, det. -- Men hr du, Johanna, hvad var det fr en vf,
som Risto nyss bar bort?

    JOHANNA.

Vf? Det vet jag ingenting om. Jag tnkte just frga om han var hemma nnu,
d ni kom.

    LEENA-KAJSA.

Han var just p vg att g ut med Toppo. Vi sttte emot hvarann dr i
drren.

    JOHANNA.

Och Risto hade en vf under armen?

    LEENA-KAJSA.

Ja, och det sg ut att vara en vacker vf. Hvit botten med bl och rda
rnder.

    JOHANNA.

Besynnerligt. Jag kan inte begripa hvad det var fr en vf -- hvit botten,
sa' ni, med bl och rda rnder?

  Gr till vfven, skriker till och sjunker ned fver vfstolen.

    LEENA-KAJSA.

N, hvad r det nu? Johanna, hvad fattas dig?

  _Johanna_ frsker att tala, men kan inte.

Har det hndt ngonting?

    JOHANNA
    qvidande:

Gode Gud, gode Gud -- -- --

    LEENA-KAJSA.

Vfven?

    JOHANNA.

De ha tagit ifrn mig fru Vrskys vf -- hela lnga vfven --

    LEENA-KAJSA.

r det sant? N, det var inte fr ro skull Risto gmde den bakom ryggen.

    JOHANNA.

Hvad skall jag gra? Hvad skall jag olyckliga nu gra?

    LEENA-KAJSA.

Det begriper jag inte. Men srj inte s. Det blir inte bttre af det. Lt
oss hellre finna p ngot rd.

    JOHANNA.

Om vi kunde f fatt i dem -- om vi kunde f vfven tillbaka. Kra, goda
Leena-Kajsa, hjelp mig. Sg ni t hvilket hll de gick?

    LEENA-KAJSA.

Frsk inte. Du trffar dem inte i alla fall. De ha nog redan slt den. Och
hvar skulle du dessutom ska dem?

    JOHANNA.

P krogen naturligtvis.

    LEENA-KAJSA.

Det tjenar till ingenting, tro mig. Det skulle bara bli tvist emellan er,
och sdant r bst att undvika. Folk sger nog nd att det r din skuld
att Risto dricker s mycket.

    JOHANNA.

Min? Hur skulle det kunna vara min skuld?

    LEENA-KAJSA.

Det vet jag inte, men s sger man. De kan vl inte heller ha s alldeles
ortt i det, ty -- tyck inte illa vara -- men det r alltid mer eller
mindre hustruns fel, nr mannen dricker. Om du vore annorlunda -- mnar du
g nd?

    JOHANNA.

Jag mste ju. Kanske jag tminstone kan f pengarna af dem.

    LEENA-KAJSA.

Inte kan du g, stackare, i ett sdant tillstnd som du nu r. Du ser ju ut
som dden och raglar ju rent af. Blif hemma och frsk att lugna dig litet.
Jag skulle frr kunna g att ska dem, men jag vet att det gagnar till
ingenting. -- Gud nde och bevare, hvad r det du gr?

    JOHANNA.

Jag? Jag gr ju ingenting.

    LEENA-KAJSA.

Du kastar ju alla dina klder p golfvet. Se nu dr.

    JOHANNA.

Fll de p golfvet? -- Goda Leena-Kajsa, jag r frlorad. Mig frlsar
ingenting -- ingenting.

    LEENA-KAJSA.

Det var illa gjordt af Risto. Man kan inte sga annat.

    JOHANNA.

Om han hade slagit mig lam och frderfvad, skulle det ha varit ingenting
emot det hr. Jag skulle lta hacka mig i stycken, om jag bara kunde f
vfven tillbaka.

    LEENA-KAJSA.

Den ena prfvas p ett stt, den andra p ett annat. Gud har lika mnga ris
som han har barn.

    JOHANNA.

Den som kunde lita p att detta kommer frn Gud, men det gr det inte. Gud
dref dem inte till att stjla min vf. Det var vl snarare den onde.

    LEENA-KAJSA.

Gud tillt likvl att det skedde, och det tillkommer dig att vara
undergifven Hans vilja. Och hvad mer, om menniskan lider aldrig s mycket i
denna jemmerdalen? I det tillkommande lifvet fr hon belning fr allting.

  "S aga hr,
  Men hjelp oss dr",

sjunger vi ocks i psalmen. Du borde hellre gldjas, Johanna, ty din krona
blir strlande p detta stt.

    JOHANNA.

Hrde ni? Det var ngon, som krde in p grden. -- Fru Vrsky.

  Gr darrande till ett hrn af rummet.

Gode Gud -- gode Gud -- --

    LEENA-KAJSA
    ser ut genom drren.

Var lugn, det r ingen. Det kom troligtvis frn gatan. Men kra Johanna,
st inte dr borta i vrn. Du r ju alldeles ifrn vettet, som kan ge dig
till att p det sttet srja fver ffngliga, verldsliga ting.

    JOHANNA
    griper om sitt hufvud.

Kronan blir strlande p detta stt, sa' ni. O, jag skulle vara njd med en
mycket dunklare krona, om blott Risto upphrde att dricka och lefde som en
menniska -- och om fru Vrsky finge sin vf igen.

    LEENA-KAJSA.

Nog hrs det, nog hrs det att du r ett sorglst, verldens barn. Gud fr
nnu tukta dig mycket, stackars qvinna, innan du brjar vandra den rtta
vgen.

    JOHANNA.

Leena-Kajsa -- nu r det ngon i farstun.

    LEENA-KAJSA
    ser ut genom drren.

Det var inte annat n blsten, som smlde till yttre drren.

    JOHANNA.

Snart kommer hon likvl, och d -- d r jag frlorad. Jag uthrdar inte
det hr, Leena-Kajsa. Det r omjligt.

    LEENA-KAJSA.

Den, som lgger brdan p, hjelper en ocks att bra den.

    JOHANNA.

Anklaga inte Gud fr denna brda. Det r endast Ristos verk, men han
hjelper en minsann inte att bra den.

    LEENA-KAJSA.

Alltid samma visa: Inte frn Gud, inte Guds verk. Hur djupt har inte du
stackare sjunkit i vantrons rysliga synd?

    JOHANNA.

Men sjelfva frnuftet sger ju, att Gud inte tvingar menniskorna till onda
gerningar.

    LEENA-KAJSA.

Hvad r ditt frnuft? Blindt, frmrkadt. Det fattar inte dem, som tillhra
Guds rike. "Frnuftet mste tagas till fnga under trons lydno", sger den
helige Paulus.

    JOHANNA.

Om jag tminstone hade pengar, s att jag kunde betala fru Vrsky fr
vfven.

    LEENA-KAJSA.

Fins det ingen, som du kan lna af?

    JOHANNA.

Ingen. -- Jo, vnta --

    LEENA-KAJSA.

N --?

    JOHANNA.

Om jag skulle be Yrj?

    LEENA-KAJSA.

Hvarfr inte? Det gr ju an att frska.

    JOHANNA.

Men det r ocks s svrt, s rysligt svrt.

    LEENA-KAJSA.

Inte tycker jag det r ngonting. Frgan r fri. Se'n kan han gra som han
vill.

    JOHANNA.

Nej, nej -- jag kan inte vnda mig till honom.

    LEENA-KAJSA.

Fruktar du ett afslag?

    JOHANNA.

Nej, inte det, men det kns nd s omjligt fr mig.

    LEENA-KAJSA.

Ja, gr som du vill. Jag sger hvarken ja eller nej. Men nog vore det bra,
om du kunde ge fru Vrsky pengarna i handen strax som hon kommer.

    JOHANNA.

Ja, visst vore det bra. Kanske hon d inte skulle bli s ond. -- Hrs det
inte nu steg dr ute.

    LEENA-KAJSA.
    efter att ha lyssnat en stund.

Nej, dina ron bedrar dig.

    JOHANNA.

Ja, om jag hade pengar att ge henne strax. Kanske likvl -- eftersom ni
ocks tycker att det inte r ngonting. -- Snlla, goda Leena-Kajsa, g ni
till Yrj.

    LEENA-KAJSA.

Ja, nog kan jag g.

    JOHANNA.

Kanske ni kunde hinna tillbaka innan frun kommer.

    LEENA-KAJSA.

Ja, jag drjer inte lnge dr.

  Gr.

    JOHANNA
    ser ut genom fnstret.

Det syns ingen p gatan.

  Ser ut genom drren.

Inte heller hr. Kanske kommer hon inte nnu. Kanske hon inte alls kommer i
dag. Det kan ju ha kommit hinder i vgen, frmmande eller ngot annat.

  Lyssnar. Med ett qvfdt skri:

Ett kdon stannade vid trappan. -- Det r hon -- det r hon.

    FRU VRSKY
    kommer in.

Hr r jag ndtligen. Jag drjde s lnge i garnboden, d jag inte riktigt
visste hvad jag skulle ta till inslag. Ty olika mste vi ndvndigt ha det.
Ni sa' ju att ni hade tjugufem alnar frdiga? Det blir just lagom t mig
och lilla Alma. Mer behfs det inte. Hr har jag ngra nya proflappar. Hvad
sger ni om det dr mnstret till exempel?

  _Johanna_ tar maskinmessigt emot lappen. -- _Fru Vrsky_ ger henne en
  annan lapp.

n det dr? Det r heller inte fult. Dr r visserligen litet olika
rnning, men inte gr det ngot. Kanske det till och med blir nnu vackrare
med den rnning vi ha. Eller hvad tror ni?

    JOHANNA.

Kanske.

    FRU VRSKY.

Vf en liten bit till prof, s fr vi se. Jag stter mig ner hr s lnge.

  Tar af sig ytterplaggen och stter sig.

Se s, och nu kan jag bertta er ngot roligt. I garnboden trffade jag fru
Hanhinen, som r ordfrande i fruntimmersfreningen, och hon lofvade att ge
er arbete fr hela vintern. Inte just vfning, men smnad, och det r vl
detsamma eller hur? Ni kan naturligtvis sy? Ja, det behfver jag vl inte
frga om heller. Fruntimmersfreningen, ser ni, har ftt stora
bestllningar frn en kasern, och drfr behfver de skickliga och rliga
smmerskor. N -- ni svarar ingenting? Jag trodde mig gra er en stor
gldje, nr jag s snart uppfylde er begran.

    JOHANNA.

Goda fru Vrsky, om ni blott frst ville hra -- Om jag skulle vga -- --

    FRU VRSKY.

Lita p det? Visserligen, nr fru Hanhinen har lofvat.

    JOHANNA.

Nej, nej, hvad bryr jag mig om det nu? Om jag skulle vga tala om fr er --
--

    FRU VRSKY.

Tala om? Hvad d? Hvad fattas er, Johanna? Har ngonting hndt?

    JOHANNA.

Ja.

    FRU VRSKY.

Ngon skada? Med vfven? Det kan jag vl aldrig tro.

  Stiger upp och gr fram till vfstolen.

Du milde Gud, hvad r det? Har ni klippt af den?

    JOHANNA.

Den r afklippt.

    FRU VRSKY.

Och hvar r vfven?

    JOHANNA.

Det r just det vrsta att den fins inte mer.

    FRU VRSKY.

Fins inte mer? Hvad vill det sga?

    JOHANNA.

Den r borttagen. Jag kan inte hjelpa det. Jag kan inte --

    FRU VRSKY.

Borttagen? Afklippt och borttagen? En tjugufem alnars vf. Nej, men det r
verkligen -- Jag vet inte mer hvad jag skall tnka.

    JOHANNA.

Jag har varit i en sdan frfrlig ngest fver det, goda fru Vrsky. Om
jag tminstone p ngot stt kunde f den tillbaka, men drom fins inte det
minsta hopp.

    FRU VRSKY.

En sdan skada. Hvad skall nu min man sga. h, att jag skulle brja p
hela den hr historien. -- Efter det hr fr ni troligtvis inte ngot
arbete frn fruntimmersfreningen.

    JOHANNA.

Inte frn ngon menniska, det r klart. Ett olycksde frfljer mig i
allting.

    FRU VRSKY.

Nr togs den bort d? Ni talade ju nyss inte ngot om det.

    JOHANNA.

Det hnde just under den tiden som jag var hos frun.

    FRU VRSKY.

Och hur slapp tjufven in? Var drren inte lst?

  _Johanna_ tiger.

Var drren inte lst, frgade jag?

    JOHANNA.

Nej.

    FRU VRSKY.

Ni lemnade den ppen? Hvarfr? Hur kunde ni vara s ofrsigtig?

  _Johanna_ tiger.

P s stt har ni ju utmanat olyckan. r det underligt, om man blir
bestulen, nr drren r ppen och ingen fins i rummet?

    JOHANNA.

Frun misstar sig. -- Det var inte s.

    FRU VRSKY.

Hur d? S tala.

    JOHANNA.

Jag skulle sga sanningen, men det r s rysligt svrt.

    FRU VRSKY.

Inte frstr jag heller hur ni kunde lemna ert barn ensamt. En sdan liten
stackare. Han hade ju kunnat alldeles grta ihjl sig. Ni mtte inte lska
ert barn srdeles mycket.

    JOHANNA.

O, hvem skulle lska honom, om inte jag?

    FRU VRSKY.

Men ni lemnade honom nd utan vrd en timmes tid? En skn krlek.

    JOHANNA.

Han var inte ensam.

    FRU VRSKY.

Var inte ensam? Ni talar kors och tvrs. Ah -- nu klarnar det fr mig. Ni
bedrar mig. Ni har ljugit fr mig hela tiden. Ni har sjelf frstrt vfven.
Er fruktan och bfvan frrder det. O, jag stackare, fr hvilka menniskor
har jag inte rkat ut.

    JOHANNA.

Blif inte s ond, kra fru Vrsky. Lt mig frklara alltsammans fr er nda
frn brjan.

    FRU VRSKY.

Jag vill inte hra ngonting. Jag tror er inte mer det allra minsta, nr ni
r s frskrckligt falsk. Jag gr genast och berttar hela saken fr min
man och lter honom skta alltihop. Det r det allra bsta, fr ett fint
och bildadt fruntimmer kan inte reda sig med ra och orliga menniskor.
Karlar ha ni nd litet mera respekt fr.

  Tar p sig ytterklderna.

    JOHANNA.

h, drj en stund, s att jag sanningsenligt kan f tala om fr er hela
tilldragelsen.

    FRU VRSKY.

Jag har ju redan sagt er att jag inte tror er. Hur kan ni ocks vnta det,
efter att ni s har belnat all min godhet? Och hvad tror ni er ha vunnit
med det hr? Ni har gjort er sjelf mycket strre skada n mig.

    JOHANNA.

Om ni inte vore s hftig -- --

    FRU VRSKY.

Bort, kom mig inte nra. Jag mste ut hrifrn. Eljest qvfs jag.

  ppnar drren. I farstun syns _Yrj_, som viker t sidan fr _fru Vrsky_
  och kommer in efter att hon har gtt ut.

    JOHANNA.

Yrj. Gud ske lof. Af er fr jag hjelp.

  Springer ut i farstun.

Fru Vrsky, fru Vrsky, vnta, kom tillbaka.

    FRU VRSKY.

Ni anstrnger er frgfves. Fort, Matti, frst till Vappu och sedan hem.

    JOHANNA
    kommer tillbaka.

Nu berttar hon ocks t Vappu allting p tok. Nej, af det hr blir en
menniska snart alldeles galen.

    YRJ.

Hvad har hndt er, Johanna? Jag mste komma fr att hra det af er sjelf,
ty Leena-Kajsas tal var s besynnerligt att jag inte kunde tro allt. Men
det mste vl ha varit sant nd, eftersom ni r i en sdan ngest.

    JOHANNA.

Allt r frloradt. Jag frmr inte tnka mer hvarken hit eller dit.

    YRJ.

Lugna er. Kanske vi kan reda den hr saken, om vi rdslr tillsammans.

    JOHANNA.

De tror mig vara en tjuf. Hitintills ha alla litat p mig, nu ingen mera.
Det hr frkrossar mig. Jag uthrdar det inte. Mitt stackars barn.

    YRJ.

Men s hr d, Johanna. Menniskan fr inte lta sorgen fvervldiga sig p
det sttet. Det skadar helsan.

    JOHANNA.

Nu r hon skert redan hos Vappu och grlar p henne. Det r den ln hon
fr fr sin godhet. Hvad skall hon tnka om mig?

    YRJ.

Ingenting. Hon knner ju er s vl. Jag skall g och tala med henne om
saken. -- Nej, sannerligen, det hr gr an. Ni mste frska att terhemta
er, Johanna.

  Lgger sina hnder p hennes axlar.

Hr r egentligen ingen fara  frde, om ni tnker nrmare efter. Jag ger
pengar; ni betalar vfvens fulla vrde, och d ha de ingenting att sga.
Hr ni?

    JOHANNA.

Jag hr. Men kan jag ta emot pengar af er, nr jag inte vet hur jag skall
kunna terbetala dem? Jag kan det inte. Nej, nej. M de hellre fra mig i
fngelse.

    YRJ.

I fngelske ska de inte fra er i ngon hndelse, det kan ni vara lugn fr.
Och hvad betalningen vidkommer, s behfver ni inte oroa er det minsta
fver den. Jag blir inte fattigare af det, om jag ocks aldrig skulle f de
pengarna igen.

  Bjer sig fver Johanna.

Ses, Johanna, var nu frnuftig. Hr r min brs. I den ' femtio mark, och
mer kostar skert inte vfven. N, Johanna, hvad tvekar ni fr?

    KERTTU
    kommer hastigt in, blir ett gonblick stende.

h. Risto hade sledes rtt, d han sa' att hr skulle man inte sakna
honom. Nja, hvarfr skulle jag d lngre hysa ngra betnkligheter?

    JOHANNA.

Hvem dr?

    YRJ.

Blif inte rdd. Det r bara den dr fjolliga flickan. Hvad har du fr
rende?

    KERTTU.

Hvad skulle vl en fjolla ha fr rende? Jag vill bara sga er att ni inte
lngre kommer att ha ngon frtret af Risto. Nu skall jag nog dra frsorg
om honom. Adj.

    JOHANNA.

mnar hon gra Risto ngot ondt?

    YRJ.

h, hvem bryr sig om hvad en sdan dr halfgalning pratar. Risto srjer nog
fr sig sjelf. Tnk ni p era egna affrer. Jag trugar med vld p er den
hr brsen, om ni inte vill ta den med godo. Ses. Och nu mste ni betala
vfven till sista pennin, s att den dr frun inte mer kan komma t att
frolmpa er. Ni fr inte se s dr rdd och skygg ut. Var modig. Ni har ju
inte gjort ngot ondt. Hr i verlden mste man st p sig. Annars kommer
man ingenstans.

    JOHANNA.

Det r ltt fr er att sga, som r en man. Det r annorlunda fr oss
qvinnor. Hvad frmr vi?

    YRJ.

Frsk, frsk i alla fall. Ni ' ju ocks menniskor. Glm inte det. -- Nu
krde det igen in p grden. Kanske r det bst att jag gr. Hon behfver
inte veta att ni har ftt pengarna af mig. Adj, Johanna. Lt henne inte
stta sig p nsan p er. Kom ihg det. Var ni ocks behjertad en gng.
Lofvar ni mig det?

    JOHANNA.

Jag skall frska.

    YRJ.

N, bra. S gr jag min vg.

    JOHANNA
    fattar nnu en gng hans hand.

Yrj, Gud vlsigne er.

    YRJ.

Tack.

  Gr.

  _Herr_ och _fru Vrsky_ jemte _fru Hanhinen_ komma in.

    FRU HANHINEN.

Var det dr hennes man?

    FRU VRSKY.

Nej, det var ngon annan. Kom hit och se, Ville. S hr r det skuret af
och vfven borta. Tjugufem alnar. Tnk, hvilken skada. Tjugufem alnar. Jag
r s, s bedrfvad, att jag vore frdig att grta.

    HERR VRSKY.

Hvad behfver man lita p alla slags menniskor? Har jag inte sagt dig det
mnga gnger?

    FRU VRSKY.

Hur skulle jag kunna tvifla p den hr, som Vappu s skert borgade fr?

    HERR VRSKY.

Med rtta borde Vappu nu f betala vfven.

    FRU HANHINEN.

Hvad sger Vappu om det hr nu?

    FRU VRSKY.

h, hon. Hon hller bara med den dr menniskan och tror inte det minsta
ondt om henne. Fga fattades att hon inte drifvit mig till lgnerska.

    HERR VRSKY.

Hon har naturligtvis gjort sig till fr Vappu och dragit henne vid nsan
liksom dig, tnker jag. Det mtte vara ett riktigt stycke.

    FRU HANHINEN.

Sdan r stadens lgre befolkning fver hufvud taget. Den lr nog att knna
dem, som har s mycket med dem att gra som jag till exempel.

    HERR VRSKY.

r det hon som str dr?

    FRU VRSKY.

Ja.

    FRU HANHINEN.

h, man ser strax att det inte r ngon bra menniska. En sdan orolig blick
r alltid knnetecken p ett ondt samvete.

  _Herr Vrsky_ betraktar skarpt Johanna och nrmar sig henne ett par steg.

    FRU VRSKY
    afsides till fru Hanhinen:

Hu, hvad det hr r obehagligt. Jag mr riktigt illa.

    FRU HANHINEN.

Bry dig inte om det. Sdana dr mste man ta i med hrdhandskar. Annars
vore man frlorad.

    HERR VRSKY.

N, kring, hvart har du gjort af vr vf?

    JOHANNA
    frskrckt och ngslig:

Jag har inte -- den -- inte jag -- den dr -- --

    HERR VRSKY
    bultar med kppen i golfvet.

Redigt svar. Hvar r vfven?

    JOHANNA
    stammande:

Jag -- vet inte -- hvar den r.

    HERR VRSKY.

Vet du inte? Inte?

    JOHANNA.

Nej.

    HERR VRSKY.

n om jag skulle ge dig litet prygel? Kanske du se'n skulle veta.

    FRU VRSKY.

h, lt bli, snlla Ville. Det pinar mig s.

    HERR VRSKY.

Nog borde hon f smaka kppen.

    FRU VRSKY.

Nej, nej, lt bli. Fr min skull, Ville. Jag fruktar nog nd dliga
fljder fr min helsa af alla de hr sinnesrrelserna.

    HERR VRSKY.

Hvarfr kom du hit, d du r s finknslig? Du kunde hllit dig borta.

    FRU HANHINEN.

Herr Vrsky, jag ber ocks fr den stackarn. Hon skulle visserligen
frtjena en grundlig aga. Det vore alls inte fr mycket. Men det vore s
svrt fr oss att se p det.

    HERR VRSKY.

Ni fruntimmer ha allt fr mt hjerta. N, det fr vara. Du kan tacka de hr
fruarna att du slipper stryk. Men tro inte att det r slut med det. Du
skall dras infr rtta. Du skall f plikta, s att det frslr, och
dessutom dmas till fngelse. Du skall sttas p vatten och brd. Ja, du
skall f sitta i bojor, det lofvar jag. Vi ska vl se, om du fr lust att
bedra bttre folk en gng till.

    JOHANNA.

I fngelse? -- Dyre, himmelske fader. Blir det aldrig ngot slut p dessa
sorger?

    HERR VRSKY.

Aha. Brjar du nu att mrka att det r allvarsamt.

    JOHANNA.

Hvarfr skulle jag sttas i fngelse? Jag har nnu aldrig i mitt lif gjort
ortt t ngon, hvarken stulit eller bedragit ngon menniska. Frga dem som
knner mig, om ni inte tror mig. Jag har alltid frskt att strfva framt
genom redligt arbete. Det kan de bevittna.

    FRU HANHINEN.

Nej, men hr en sdan ofrskmdhet. Hon frsker nnu att stlla sig
oskyldig.

    HERR VRSKY.

Vgar du nnu fortfarande ljuga oss i midt i ansigtet? Jag skall lra dig.

    JOHANNA.

Jag skulle ha berttat er sanningen, beknt allt frn brjan till slut, men
ni ha ju inte tilltit det. Ni ha inte velat hra ngonting, som jag kunde
sga till mitt frsvar.

    HERR VRSKY.

Hr opp att sladdra, eller jag -- --

    JOHANNA.

Stm mig inte infr rtta. Frbarma er fr mitt barns skull. Hvart skulle
han ta vgen, om hans mor skulle fras i fngelse? I frmmandes vrd, en
sdan liten en, som nnu inte r fyra mnader gammal?

    FRU VRSKY.

Ja tnk, hon har ocks ett barn. Hurudan menniska skall det vl en gng i
verlden bli af en sdan stackare, som skall uppfostras af en s dlig mor
och som nda frn sin spdaste lder inte fr se annat n uselhet omkring
sig?

    FRU HANHINEN.

Vi skulle riktigt gra en Gudi behaglig gerning, om vi kunde frlsa honom
frn moderns hnder. Jag skall tala till fruntimmersfreningen om saken.

    JOHANNA.

Mitt barn skulle ta's ifrn mig? Aldrig i evighet. Jag ger honom inte. Nej,
inte fastn hela verlden skulle uppresa sig emot mig. Ni ' grymma
vilddjur. -- h, nej, nej. Jag yrar. Jag vet inte mer hvad jag sger.
Vredgas inte. Haf medlidande med mig olyckliga. -- O, ja, jag har ju inte
kommit ihg det. Jag har pengar hr, femtio mark. Det r mer n tyget
kostar. Tag dem, herr Vrsky, tag allt. Lt oss frlikas. Fr Guds skull,
lt ert hjerta bevekas. Hvad har ni fr nytta af, om ni kastar mig i
fngelse och sliter mitt barn ifrn mig? Goda, ndiga herre, hr r dubbelt
mer n vfvens vrde.

    HERR VRSKY.

En sdan ordstrm. N, hur ska vi gra? Ska vi frlikas? Och skall jag ta
pengarna? Du vet bst om de rcker till att erstta skadan?

    FRU VRSKY.

Tag dem inte, innan du vet hvarifrn hon har ftt dem.

    JOHANNA.

Jag har inte stulit dem. Frukta inte. Tag dem bara, herr Vrsky. Det kommer
ingen att ta dem ifrn er.

    FRU HANHINEN.

Jag anar ngonting.

    FRU VRSKY.

Jag ocks, jag ocks. O, o, allt rysligare, allt rysligare.

    HERR VRSKY.

Huru? Att --?

    FRU HANHINEN.

Den dr menniskan har skert ocks andra laster.

    HERR VRSKY.

h. Mycket troligt. Hvad var det vl ocks fr en karl, som nyss skyndade
hrifrn s hastigt, d vi kom?

    FRU HANHINEN.

Det menade jag just. Tro mig, de dr pengarna ' frn honom.

    FRU VRSKY.

Hvilken grnslst dlig moral. Kra Ville, lt oss g hrifrn. Jag brjar
redan m illa. Det kns, som om sjelfva luften hr vore frpestad. Du kan
ju sedan genom rtten f ut vr fordran.

    FRU HANHINEN.

Ja, i sanning, hr r inte godt att vara lngre.

    HERR VRSKY.

Ja, lt oss g.

  Fruarna g.

Du skall f hra ifrn oss.

    JOHANNA
    p kn.

Herre, herre, goda herre, g inte utan frlikning. Tag pengarna, klderna,
allt hvad jag har --

    HERR VRSKY
    i drren.

Hll munnen -- skka.

    JOHANNA.

-h, -h.

  Faller frst framstupa, men reser sig ter hastigt upp.

Skka, sa' han.

  Betraktar brsen i sin hand.

Skka och tjuf.

  Kastar brsen lngt ut p golfvet.

Har Gud ocks fvergifvit mig? Fins det ingen hjelp, intet std ngonstds
i verlden? Ska alla f frtrycka och trampa mig? Och mitt barn ska de rfva
ifrn mig, min egen vackra gosse? Nej -- vid himmel och jord, det ska de
inte. Risto kommer hem. Han skall hjelpa mig. Han r barnets far. Ja, ja.
Denna olycka, som han strtat mig i, skall rra honom, och han skall hjelpa
mig, skall rdda mig och barnet. Om han bara komme snart. Denna ngest --
denna -- St -- tyst. Det hrs rster p gatan. Han kommer -- han kommer.

    TOPPO.
    sjunger i det han gr frbi fnstret in i farstun:

  "Min lskade gaf mig p bten
  Och gjorde frbund med en ann'.
  Farvl d med hela stten.
  Inte srjer jag minsta grand."

  Kommer in.

God dag. Hr r jag. Tag inte illa upp att jag har en liten florshufva. Vi
ha druckit afskedssklar, ser ni.

    LEENA-KAJSA
    kommer in efter Toppo.

Ja, har du ngonsin hrt p maken, Johanna?

    TOPPO.

Den dr Leena-Kajsa har slpat mig hit fr att framfra helsningar frn
Risto. Ja. --

  "Min lskade gaf mig p bten
  Och gjorde frbund med en ann'."

    LEENA-KAJSA.

h, tig med era eviga slagdngor. -- Ditt mtt var nnu inte fullt,
stackars Johanna. Nu frst kommer det vrsta. Kan du hra det?

    JOHANNA.

Hvad? Sg fort.

    TOPPO.

Risto bad helsa s mycket. Han r sin kos, kos, kos. Lngt i fjerran med
Hopptossan.

    LEENA-KAJSA.

Ja, tnk dig. r karlen klok lngre? Att p vinst och frlust ge sig till
att vandra kring verlden med en halfgalen flicka.

    JOHANNA.

Hvilken flicka? Hvad talar ni om?

    TOPPO.

Hej, om Hopptossan. Frstr ni inte det? Mnga, mnga helsningar frn
Risto, fast han egentligen inte snde ngra. Han glmde allting i gldjen
att komma tillsammans med sin gamla flamma. Ja, nog har han nu lemnat er
att reda er sjelf, men lgg inte det p sinnet. Sjung ni bara:

  "Min lskade gaf mig p bten
  Och gjorde frbund med en ann'.
  Farvl d med hela stten.
  Inte srjer jag minsta grand."

    JOHANNA.

Risto farit sin vg? Nej, det r inte sant. Det kan inte vara sant. Hur kan
ni, Leena-Kajsa, genast vara frdig att tro hvad en full karl pratar?

    LEENA-KAJSA.

Det var fler n Toppo som berttade det. Han hade bjudit alla karlarna dr
p afskedsglas och sagt att nu skulle man inte f se honom hr p lngliga
tider. -- Ja, ja. Guds vrede drabbar dig hrdt, stackars Johanna. Men tag
emot allt med ett dmjukt hjerta och mins, att han endast tuktar af krlek.

    JOHANNA
    sjunker ned p pallen vid vaggan.

Far har lemnat oss. Stygge, stygge far.

    LEENA-KAJSA.

Man kan nd inte anklaga Risto s mycket fr det. Den dr flickan -- ja,
det r inte bara mina ord -- hade enkom gtt till krogen fr att locka
honom. Nog frstr s'na dr att lgga ut sina snaror. r det se'n
underligt om en stackars karl blir galen och frlorar vettet?

  _Johanna_ ligger p golfvet, jemrande sig.

Gif nu inte s fritt lopp t sorgen i alla fall. Hvarfr ligger du dr p
golfvet? Hr d, Johanna, hvad fattas dig?

    JOHANNA.

Ingenting, ingenting.

    TOPPO
    ser p vfstolen.

Kors i Je. Hvem har tagit brd frn renseln? P qvllen var det fem, och nu
r det bara sex. Tst, Toppo. Ltsas inte veta ngot. Inte det ringaste
dyft.

  "Min lskade gaf mig p bten
  Och gjorde frbund med en ann' --"

    LEENA-KAJSA.

Tyst, Toppo. Se hit. Hr str det inte bra till. Stig upp, Johanna. Hvarfr
skall du s dr -- Stig upp.

    JOHANNA.

Jag kan inte. Golfvet gungar s.

    LEENA-KAJSA.

Dr ha vi det. Hon r sjuk.

    JOHANNA.

Nej. Det r bara hufvudet som brnner fr att kronan skall bli strlande.
Hela hufvudet str i ljusan lga. Tag bort den, bort.

    LEENA-KAJSA.

Hon yrar. Jo, nu r man vl fast.

    JOHANNA.

Fruarna -- Hjelp min gosse. De rfvar mitt barn. Dr, dr. De springer och
skrattar. Tag fast dem. Jag frmr inte. Jag kommer inte frn stllet. --
h, sl inte, herre. -- Risto, Risto, kom och hjelp mig. Han har en s grof
kpp.

    TOPPO.

h, det hr r allt bedrfligt.

    JOHANNA.

Det r stickmrkt. Jag hittar inte hem. Och Risto frsvann ocks. Lemnade
mig ensam i demarken, i mrkret. Det r rfvare i hvar buske. Frbarmar
sig ingen? -- Hr ni. Barnet grter. Herrn slr det. Ve, ve. Hjelp,
barmhertiga menniskor, hjelp.

    TOPPO
    torkar sina gon.

Stackars qvinna.

    LEENA-KAJSA.

Kom och hjelp mig att f henne i sngen.

    TOPPO.

Jag kommer; jag kommer. Vet ni, Leena-Kajsa, nog ' vi karlar nd ena
uslingar. Det mste man erknna.

    LEENA-KAJSA.

Bry er inte om det nu. Skynda er bara hit och hjelp mig, fr jag kan inte
ensam f henne ngon hvart.

    TOPPO.

Vi ska lyfta tillsammans. Det ska vi.

    JOHANNA.

Bort, bort. Gr mig inte illa.

    TOPPO.

Nej, var inte rdd. Vi ska bara helt sakta fra er till bdden. Se s.
Stackare. Mnne det r hjernfeber?

    LEENA-KAJSA.

Hvem vet det? Om Risto tminstone vore hemma.

    TOPPO.

Ja, sg det. Att han ocks skulle ge sig af just nu. Men hur kunde han ana
det hr? Ser ni. Det ligger en penningpung hr p golfvet -- och den tycks
minsann inte vara tom. Se dr, tag den i er vrd. Den kan komma vl till
pass, om hon fr hjernfeber.

    LEENA-KAJSA.

Ja, minsann. Den kom som frn himlen.

    JOHANNA.

Det brnner -- brnner --

    LEENA-KAJSA

Spring och sk en lkare, Toppo.

    TOPPO.

Ja, ja. Jag r ju redan alldeles nykter. Inte mrks det vl mer ngonting
p mig? Jag skall nog hemta en lkare hit, Leena-Kajsa. Herre Gud nd, s
bedrfligt.

  Gr.

    JOHANNA.

Bort med kronan, bort med den, bort. Det brnner -- brnner -- brnner.

    Ridn faller.




FEMTE AKTEN.


  Samma bostad. _Leena-Kajsa_ hller p att stda rummet. _Risto_ kommer
  utifrn.

    LEENA-KAJSA.

N, dr kommer han nu ndtligen. Gud vare lof. Vet du hvad som har hndt
hr under tiden?

    RISTO.

Barnen dr ute p grden berttade mig det. Hvem hade kunnat ana ngot
sdant? Hon var alldeles frisk, nr jag gick hemifrn.

    LEENA-KAJSA.

Menniskan vet ju inte nr hennes stund r kommen. "I dag rd, i morgon
dd." Men m detta vara oss en varning, att vi inte bekymmerslst bortkasta
ndens dagar, utan noga betnka att: "som en strm vr tid frrinner; som
en drm vrt lif frsvinner".

    RISTO.

Ja, inte hade vl Johanna kunnat tnka att hon s snart skulle d. Det r
visst och sant.

    LEENA-KAJSA.

Tyck inte illa vara. Risto, att jag sger det t dig, men du hade inte bort
lemna henne s dr.

    RISTO.

Jag ngrade det ocks strax jag fick hra hvad som hade hndt. Men det kan
nu mera inte hjelpas. Hvad som r skedt, r skedt. -- Johanna tog vl
mycket illa vid sig fver det?

    LEENA-KAJSA.

h, inte srdeles. Hon yrade redan, nr det berttades fr henne. Hon
fattade det visst knappast riktigt.

    RISTO.

Det var tminstone vl, det.

    LEENA-KAJSA.

Men fver vfven var hon i en ryslig ngest. Hon var alldeles frskrckligt
rdd fr fru Vrsky.

    RISTO.

Ja, vfven, ja. Det var sant, det. Jas, var hon i en sdan ngest fver
den? N, vi hade ju gerna kunnat lta bli att gra det, om man vetat det
hr. Men kunde hon inte begripa att vi inte slde, utan bara pantsatte den?
-- Hon var rdd fr frun, sa' ni? Ja, jag kan tnka mig det. Johanna var
fasligt lttskrmd och ngslades alltid i ondan fver allt mjligt skrp.
-- Hon var vl mycket ond p mig fver det?

    LEENA-KAJSA.

Inte s farligt nd. Hon bermde dig just kort frut. Hon sa' att du ingen
enda gng hade slagit eller pryglat henne som s mngen annan man gr med
sin hustru.

    RISTO.

Sa' hon det? Ja, det r verkligen sant ocks. Vi lefde ganska bra
tillsammans. Det var aldrig ngon skarpare tvist emellan oss.

    LEENA-KAJSA.

Det lnder dig till heder. Om du har felat litet i andra hnseenden, mste
man frlta dig det. Kttet r svagt, och frestelserna ' stora. Du
behfver emellertid inte grma dig fver att du skulle ha bemtt din hustru
med hrdhet, piskat eller p annat stt misshandlat henne, som man hr
tyvrr s ofta fr se och hra.

    RISTO.

Nej, det har jag inte. I det fallet har jag en bra karakter, att jag lgger
inte gerna hand p ngon. -- Jas, Johanna talade ocks om det innan hon
sjuknade?

    LEENA-KAJSA.

Ja, det var en liten stund frut. Sedan, stackare, tycktes hon inte bekymra
sig om ngot annat n sitt barn. Om det yrade hon, och det var ocks i
hennes tankar, nr hon emellant var litet redigare.

    RISTO.

Ja, det r sant. Hur skall jag nu bra mig t med barnet?

    LEENA-KAJSA.

Det har jag ocks funderat p.

    RISTO.

Om han tminstone vore ldre, hvad skulle det d vara fr nd? D kunde han
g och tigga, om det inte fans ngon annan rd. Men ett s'nt dr litet
krk. Hvad kan jag gra med honom? Nej, nu r jag illa ute. -- Mnne de
skulle ta emot honom i fattigvrden? Om man skulle frska?

    LEENA-KAJSA.

Det tror jag inte de gr. Men vet du hvad Johanna hoppades?

    RISTO.

Nej, sg.

    LEENA-KAJSA.

Att Vappu skulle ta gossen till fosterson.

    RISTO.

Ja, tnk om hon skulle gra det.

    LEENA-KAJSA.

Det gr alltid an att frga. Om jag skulle bra gossen till henne och tala
vid henne om det? Hvem vet, kanske skulle hon frbarma sig fver honom.

    RISTO.

Det vore utmrkt. D behfde jag inte bry mig det minsta om pojken.

    LEENA-KAJSA.

Ja, s gr jag.

    RISTO.

Gr det. Jag kommer efter s fort jag har snyggat mig litet.

    LEENA-KAJSA.

Brdska inte fr mycket. Om inte Vappu gr in p det, s tar jag gossen med
mig tillbaka igen.

  Tar upp barnet frn vaggan.

Stackars liten. Ett innerligt vackert litet barn r det.

    RISTO.

Vappu tar honom nog. Det skall ni f se. Uppfostrar pojken till prest till
p kpet, om allt gr vl.

    LEENA-KAJSA.

Tnk att han sofver s djupt att han inte vaknar. Ja, adj d p en liten
stund.

    RISTO.

Adj, adj. Lycka p resan. Men hr nnu ett ord, Leena-Kajsa. Det dr --
det -- Hvad var det nu jag skulle sga utan att ljuga? Jo. Om det faller
sig s -- s nmn t Vappu -- s dr i frbigende, hur snll jag var emot
min frra hustru. -- Om det faller sig s, menar jag.

    LEENA-KAJSA.

Hvarfr inte? Men tnker du redan p en annan, fast den frra nnu inte r
kall?

    RISTO.

h, bry er inte om det. G ni bara och gr som jag sa'. Jag kommer efter
strax p stund.

    LEENA-KAJSA.

Om jag drjer, s frstr du att Vappu samtycker att ta barnet.

  Gr.

    RISTO.

Bra, bra.

  ppnar en skpdrr, tar drifrn spegel och en kam och begynner att ordna
  sin kldsel.

Jag r i alla fall en ganska sttlig karl.

  Ser sig i spegeln.

Hvad skulle hindra att jag nnu kunde behaga en qvinna? N, vi fr vl se.

  Det bultar p fnstret.

Hvem dr? Aha, Toppo. Kom in, din lurk.

    TOPPO
    kommer in.

Du kom snart igen.

    RISTO.

Ja. Jag hade inte lust att stryka omkring i det hr hstvdret. Det var
rysligt ruskigt.

    TOPPO.

Det var underligt att Hopptossan slppte dig.

    RISTO.

Jag rymde. Tror du att jag annars skulle ha sluppit ls ifrn henne? Jo,
pytt ocks. Sdan som hon r.

    TOPPO.

Men fan tar dig, om hon nnu en gng fr fatt i dig.

    RISTO.

Lt henne frska. Jag skall nog hitta p medel, om hon brjar plga mig
fr mycket. Jag skall ett, tu, tre laga att hon kommer i kurran som
lsdrifverska. Men hon kommer inte. Hvad kan hon gra mig? Ingenting. Det
vet hon nog.

    TOPPO.

Tacka din lycka, om du slipper s ltt. Den flickan har fan i blodet. Jag
fruktar att det inte r rdligt att leka allt fr mycket med henne.

    RISTO.

Pytt.

    TOPPO.

Och gumman din som dog ifrn dig under tiden.

    RISTO.

Ja, hon gjorde det.

    TOPPO.

Inte lr du, din kanalje, komma att srja henne lnge heller? Du tar dig
nog en ann, s fort du bara kan.

    RISTO.

Ja, det r skert. Hvad tjenar det till att srja? Det skall inte heller
drja lnge, innan jag har mig en igen.

    TOPPO.

Hr man p den slyngeln. Man skall f se att han nnu visar oss ngra
underverk.

    RISTO.

Titta ut genom fnstret, om du ser Leena-Kajsa komma hitt.

    TOPPO.

Hvad? r det henne du har i kikarn?

    RISTO.

Leena-Kajsa? r du galen?

    TOPPO.

N, jag tnkte vl ocks. -- Det syns ingen alls p hela gatan.

    RISTO.

Bra. Godt tecken.

    TOPPO.

Hvad r det du brkar och putsar dig s fasligt fr? Skall du g nnstans?

    RISTO.

Jag tnkte g p "visit" till Vappu.

    TOPPO
    hvisslar.

H -- h -- h -- h -- hr bara. S-, till Vappu. Inte mindre n s.
"Fint skall det vara", sa' kringen. Men "den, som gapar efter mycket,
mister ofta hela stycket." Kom ihg det.

    RISTO.

Lugna dig, du. Lyckan str den djerfve bi. Ingen vet hur det kan g. Ska vi
byta rockar? Din ser i alla fall snyggare ut.

    TOPPO.

Tag den.

  De byta.

Men jag vill vara skapt som en nors, om Vappu bryr sig om dig. Det tror jag
aldrig i evighet.

    RISTO.

Lt bli att tro. Det r ingen som tvingar dig. -- S, fr hin. Hr fins
inte en vattendroppe, och jag borde ha tvttat mig i syna.

    TOPPO.

Jag skall hemta t dig frn brunnen. Har du ngon bytta?

    RISTO.

Det tycks inte heller finnas. Se efter dr ute p grden eller i lidret,
bara du kan f fatt i ett krl.

  _Toppo_ gr.

  _Risto_ str med ryggen till drren och speglar sig.

Leena-Kajsa hrs inte af. Sledes behller Vappu barnet. N, det vore vl
underligt, om hon inte d skulle samtycka att ta fadern ocks.

  Drren ppnas. Risto spritter till och vnder sig om.

Hvad, kommer hon nu? Nej -- Hopptossan -- Fan anamma.

  _Kerttu_ str orrlig.

Hvad gr du hr?

  _Kerttu_ tiger och pressar en revolver i sin hand.

Hvad gr du hr, frgade jag.

    KERTTU.

Jag kommer fr att ta farvl af dig, Risto.

    RISTO.

Farvl? Jas. N, fr g, d du inte vill ngot annat. Du har bara kommit
litet olgligt.

    KERTTU.

Hur s?

    RISTO.

Jag mnade just g ut.

    KERTTU.

Jag skall inte uppehlla dig lnge.

    RISTO.

Inte? N, det r en annan sak. Men du ser s besynnerlig ut. Och -- hvad
har du i handen?

    KERTTU.

Min morbrors revolver. Ett ganska godt arbete.

    RISTO.

Hvarfr fr du den med dig?

    KERTTU.

En sdan tingest r ibland behflig.

    RISTO.

Du hller den s ofrsigtigt. r den laddad?

    KERTTU.

Ja.

    RISTO.

Lgg den ifrn dig. Med skjutvapen skall man inte leka.

    KERTTU.

Hvarfr inte?

    RISTO.

Du kan rka att skjuta dig sjelf.

    KERTTU.

Eller dig.

    RISTO.

Ja eller mig.

    KERTTU.

Eller oss bda. Hvart gr du?

    RISTO.

Jag gr bara ut som hastigast. Jag kommer strax igen.

    KERTTU.

Om du rr dig ur flcken, s skjuter jag genast.

    RISTO.

Du har ondt i sinnet, Kerttu?

    KERTTU.

Nr hade jag annat?

    RISTO.

Jag fruktade det just. Zigenarblodet sjuder och jser bestndigt i dig.
Frsk en gng att beherska dig, kra Kerttu. Frsk fr himlens skull.

    KERTTU.

Ondigt besvr. Himlen r nd inte gjord fr min skull.

    RISTO.

Jag lofvar dig hvad som helst, bara du styr ditt sinne.

    KERTTU.

Jag litar inte p lften.

    RISTO.

Du trodde kanske att jag mnade lemna dig, drfr att jag gaf mig i vg s
hastigt, men det r inte min mening, Kerttu. S fort jag ftt Johanna i
grafven, s frenar jag mig med dig igen. Det r dagsens sanning.

    KERTTU.

I jordens skte frenas vi, nr vi begge ' mull. Inte frr.

    RISTO.

Men tnk dock litet p saken, lskade Kerttu. Om jag nu lter viga mig vid
dig och du blir en hederlig mans kta hustru? D skall du inte lngre vara
frkastad af hela verlden som hitintills.

    KERTTU.

Du har bedragit mig tv gnger. Du skall inte gra det den tredje.

    RISTO.

Men hr d hvad jag sger dig. Skjut inte, fr Guds skull. Vnta tminstone
ett litet gonblick. Du ser ju att jag inte kan komma hrifrn, om jag
ocks skulle vilja.

    KERTTU.

S tala fort.

    RISTO.

Om jag bara visste hvad du egentligen vill. Vid min sjl, nu vore jag
frdig till hvad som helst. Sg, nskar du ngonting?

    KERTTU.

Ja.

    RISTO.

Hvad? Kerttu, sg: Hvad nskar du?

    KERTTU.

Hmd.

    RISTO
    torkar sin panna. Afsides:

Hvar drjer Toppo s lnge?

    KERTTU.

Har du ngot annat att sga?

    RISTO.

Ja. Ja, mycket, mycket. Men du skrmmer mig s, att jag inte kan sga
ngonting. Lgg revolvern ifrn dig. Bara en sekund. Staste Kerttu, gr
det.

    KERTTU.

Nej.

    RISTO.

P den dr stolen och st sjelf bredvid.

    KERTTU.

Hvarken dr eller annanstans. Och lt oss sluta det hr. Tiden gr till
spillo.

    RISTO.

Nej, vnta.

  Toppo kommer in.

Gudskelof. ndtligen kom du dock.

    TOPPO.

Du skulle ha sagt mig att liket stod i lidret. Jag skulle sannerligen inte
ha gtt dit fr att ska en bytta, om jag hade vetat det.

    RISTO.

Stod det der? Ja, hvart skulle de eljest ha frt det?

    TOPPO.

Gud bevare mig, s ohyggligt det var. Jag gr in, gr bort till en mrk vr
-- och pltsligt ser jag liket framfr mig. Hjertat hoppade riktigt till i
brstet p mig, fastn jag just inte r ngon kruka. Hon hade ju gonen
ppna. Det var det hemskaste af alltihop. Ja, stirra inte p mig s dr.
Jag har inte en droppe vatten. Skulle jag kanske hemta det i nfven, d jag
inte fann ngot krl? Hu-uh, det ryser nnu i mig. Man sger det betyder
ondt, nr ett lik ligger med ppna gon. Det vntar andra efter sig, sgs
det.

    KERTTU.

Just s. Hon vntar andra efter sig.

    TOPPO.

Hvad, r den dr hr? N, Risto, hvad sa' jag?

    RISTO.

Du kom i grefvens tid. Hon mnade just dda mig hr.

    KERTTU.

mnar nnu och gr det ocks.

  Hjer revolvern.

    RISTO.

Toppo, Toppo, hjelp.

    KERTTU.

Om du kommer emellan, s skjuter jag dig frst.

    TOPPO.

Gud sig frbarme. Hr r man sld.

  Skyndar till drren.

    RISTO.

G inte, Toppo; g inte. Hon skjuter inte dig.

    TOPPO.

Det vet icke fan.

    KERTTU.

Packar du dig i vg, eller -- --?

  _Toppo_ hastigt ut.

    KERTTU.

r du frdig, Risto?

    RISTO
    p kn.

Frbarma dig, Kerttu. Hvad gagnar det dig, om du ddar mig? Haf
frbarmande.

    KERTTU.

Hade du frbarmande med mig, skurk? Du bedrog mig illistigt p nytt. Du
lockade och frfrde vrre n frut. Du tnkte: Hon r en frkastad
varelse. Man fr inte ngot straff om man skndar och tillintetgr henne.
Men du misstog dig. Den frkastade, som ingen bryr sig om, hmnar sig
sjelf.

    RISTO.

Hmna dig p annat stt. Skona endast mitt lif.

    KERTTU.

Nej, du mste d. Och jag ocks.

    RISTO.

Nd, nd.

    KERTTU.

Ingen nd hvarken t dig eller mig.

    RISTO.

Vnta. Lt mig tminstone bedja frst.

    KERTTU.

Det tjenar till ingenting. Du kommer ndock lika litet som jag till
himmelen.

    RISTO.

Jo, jag r inte smre n andra. Det fordras inte mer af menniskorna n att
de ska tro. Och jag tror, tror. Jo, det gr jag. Jag kommer skert dit, om
du bara ger mig tid att gra bn.

    KERTTU.

S bed.

    RISTO.

Skjuter du inte frr n jag har sagt "amen"?

    KERTTU.

Brja. Eljest skjuter jag strax.

    RISTO.

Jag brjar; jag brjar. Om jag bara komme ihg ngonting utantill. Nej --
jag mins ingenting. Jag olycklige -- Vnta, nu vet jag: "Nr min sista
stund mnd' vara, Uppehll mig med din hand." Tnderna skallra i munnen p
mig af rdsla. "Nr min sista stund mnd' vara, Uppehll mig med din hand.
Lt min ande --" Nog r du nd frfrligt hrdhjertad. -- Nej, nej, jag
fortfar. "Nr min sista stund mnd' vara, Uppehll mig med din hand. Lt
min ande salig fara Hdan till ditt frjdeland." -- Hur var det se'n? --
"Hdan till ditt -- --

  Ute i farstun hrs buller. _Kerttu_ spritter till och blickar mot drren,
  hvarifrn _tv polisbetjenter_ jemte _Toppo_ komma in. Hon skjuter.
  _Risto_ skriker till och faller. Den ene polisbetjenten slr revolvern ur
  Kerttus hand och griper tag i henne. _Kerttu_ sjunker ned p golfvet.

    FRSTE POLISBETJENTEN.

Aha, din vargunge, nu rkade du i fllan.

    TOPPO.

Vi kom fr sent. Det var sjelfvaste hin.

    ANDRE POLISBETJENTEN
    bjer sig fver Risto fr att underska honom.

Ingen fara. Han lefver nnu. Hvar trffade skottet?

    RISTO.

Jag vet inte riktigt.

    ANDRE POLISBETJENTEN.

Frsk om ni kan resa er.

    RISTO
    stiger upp med polisbetjentens hjelp.

Kanske det inte alls trffade. Jag blef kanske bara skrmd.

    TOPPO.

Trffade det dig inte? N, det var tusan s lyckligt.

    RISTO.

Tack, Toppo. Det hr skall du inte ha gjort fr intet.

    TOPPO.

Ingenting att tacka fr. S pass mycket skall vl alltid den ena karlen
hjelpa den andra. Men nu r vl flickan ndtligen tmd. Hon ser ju ut som
ett lik. Mnne det fins ngot lif qvar i henne mer?

    FRSTE POLISBETJENTEN.

h, hon qvicknar nog till igen.

    RISTO.

Lt henne bara inte rymma ifrn er. Tag er i akt.

    FRSTE POLISBETJENTEN.

Ingen fara. Det r inte svrt att f bugt med en s'n dr flickslinka.

    RISTO.

Men hon har niomanna styrka, nr hon brjar rasa.

    FRSTE POLISBETJENTEN.

Det hjelper inte att rasa, nr man kastas i fngelse. D kommer man bara i
tyngre bojor.

    RISTO.

Men om de slpper ls henne? D r mitt lif terigen i fara.

    FRSTE POLISBETJENTEN.

Hon slipper inte ls. Var inte rdd. S mycket knner jag lagen. Frst
dmmes hon fr mordfrsk till flera rs fstning, och se'n dmmes hon till
tvngsarbete. Fr ingen menniska tar ett s'nt dr krk i beskydd.

    ANDRE POLISBETJENTEN.

Nej, det r skert. Kronan fr nog hdanefter dra frsorg om henne.

    RISTO.

Bra. Det r i alla fall en vlsignad sak, att det fins lag och rtt i
landet, som vrnar om menniskornas skerhet. Hvilken karl skulle kunna reda
sig om sdana dr skulle f g lsa? Men nr de genast tagas i frvar --
Nr lag och rtt --

    TOPPO.

Hvad sger hon? Tst, lt oss hra.

    FRSTE POLISBETJENTEN.

Flickan? Hon sger visst ingenting.

    TOPPO.

Hon sa' ngot, fr hon rrde lpparna. Ser ni, nu igen.

    FRSTE POLISBETJENTEN.

Hon rr lpparna, men det kommer inte ngot ljud ifrn dem. Res p dig,
flicka, ty jag tnker inte bra dig. Du r minsann duktigt tung. N, frsk
nu om du kan st p benen.

    ANDRE POLISBETJENTEN.

Och tala tydligare, om du har ngonting att sga.

    TOPPO.

Ja, tala rent ut s att vi ocks fr hra. Mumla inte bara fr dig sjelf.

    RISTO.

Och skynda dig se'n.

    KERTTU.

Era lagar och er rttvisa. Ha, ha, ha, ha.

    TOPPO.

"Era lagar och er rttvisa." Hvad menar hon?

    KERTTU.

Dem hade jag bort skjuta.

    TOPPO.

Hon r rubbad. Usch, det hr brjar att knnas kusligt. Ser ni, hur gonen
rullar i hufvudet p henne?

    FRSTE POLISBETJENTEN.

Kanske hon nu r fullstndigt galen. Men mnne hon nnsin har varit riktigt
klok?

  Fattar Kerttu i armen.

    KERTTU.

Era lagar och er rttvisa. Ha, ha, ha --

    ANDRE POLISBETJENTEN
    fattar i den andra armen.

Ska vi g nu?

    KERTTU.

Dem hade jag bort skjuta.

    RISTO.

Galen, hon? En illistig ktterska r hon. Det r bara af ilska som hon
smdar till och med den hga rttvisan. Hon r inte fr ro skull
zigenerska. Det passar fr frigt bra att stta i protokollet att hon har
hotat lagen och rttvisan.

    KERTTU.

Era lagar och er rttvisa -- --

    TOPPO.

Det r vl inte ndvndigt.

    RISTO.

Jo, visserligen.

    TOPPO.

Hon gr ju det i sitt vanvett, stackare.

    KERTTU.

Era lagar och er rttvisa. Ha, ha, ha, ha --

    FRSTE POLISBETJENTEN.

Lt oss g nu.

    KERTTU.

Dem hade jag bort skjuta.

    RISTO.

Fr jag lof att bjuda herrarna till utsknkningsstllet, sedan ni frt
flickan i frvar. Jag skulle gerna vilja dricka ngra glas med er till tack
fr hjelpen hr.

    POLISBETJENTERNA.

Tackar dmjukast. Vi ska komma.

    KERTTU
    i drren och i farstun:

Era lagar och er rttvisa. Ha, ha, ha, ha -- --

    RISTO.

Gud ske lof. Nu r man fri ifrn den.

    TOPPO.

Stackars flicka. Det gick illa fr henne.

    RISTO.

Hvems fel r det? Hon kunde ha lefvat som en menniska. -- Men hr, hur ser
jag egentligen ut nu?

    TOPPO.

hjo, s dr.

    RISTO.

Jag r vl smutsig i syna?

    TOPPO.

N, kantnka, hvad gr det?

    RISTO.

Hvad det gr? D tycker inte Vappu om mig, kan du frst. Vnta litet. Jag
gr ut och tvttar mig vid brunnen.

  ppnar drren till farstun, men drar sig i detsamma tillbaka, d _Vappu_
  kommer in.

Se bara, hr kommer ju Vappu sjelf.

    VAPPU.

God dag.

    RISTO.

God dag, god dag. Jag mnade mig just till er. Var s god och stig fram och
sitt.

    TOPPO.

Var s schangtil. Hr r en stol.

    VAPPU.

Jag orkar nog st den stund jag drjer hr.

    RISTO.

Nej, fr ingen del. Var s god och stig fram. Er plats r inte vid drren.

    VAPPU.

Det r likgiltigt hvar den r. Jag skulle vilja tala ett par ord om ert
barn.

    RISTO.

Om barnet, ja. Ja, det ville jag ocks.

    VAPPU.

Fr jag vrda och uppfostra det som om det vore mitt eget?

    RISTO.

Du gode Gud, och det frgar hon. Skulle jag kunna begra ngot bttre.

    VAPPU.

Ja, jag menar, att ni inte sjelf skall ha det minsta att sga i det
hnseendet.

    RISTO.

Jag skall inte befatta mig ett grand med hela ungen. Det lofvar jag.

    VAPPU.

Bra. I det fallet tar jag er son och skall med Guds hjelp frska att gra
folk af honom.

    RISTO.

Men jag hade ocks ett litet annat rende. Kom nu nd och stt er. Inte?
N, gr som ni vill. Ja, jag hade ocks ett litet annat rende. Ni kan vl
nstan gissa det? Ser ni, jag r ju enkling nu, och det r icke godt fr
mannen att vara allena, som det str skrifvet. Skulle det inte passa sig --
men ni tycker vl att det r allt fr tidigt? Enligt min mening skulle vi i
alla fall kunna sprka litet om det.

    VAPPU.

Prata inga dumheter. Det lyckas er nd inte att frleda mig. Var njd med
att ni redan har frstrt tv qvinnors lif. Det borde vara tillrckligt fr
en man.

    RISTO.

Frstrt tv qvinnors lif? Hvad r det fr tal?

    VAPPU.

Er hustru dog af sorg och bekymmer fr er skull.

    RISTO.

Hvem har sagt det?

    VAPPU.

Inte nog med det. I dubbelt rysligare lge har ni bragt den olyckliga
flickstackarn, som polisen nyss frde frbi mig hrifrn.

    RISTO.

Jas, Hopptossan? Var obekymrad. Med henne frfares det enligt lag och
rtt.

    VAPPU.

Och enligt hvad frfares det med _er_?

    RISTO.

Med mig? Hvad skulle jag kunna dras till ansvar fr?

    VAPPU.

Fr ingenting, det r klart. Fr ingenting. Verlden har ftt af er hvad den
har velat. Den straffar inte er, ty den anser ju inte era fel vara ngra
fel. Till och med presterna och domarena str p er sida, ty synden
frblindar deras gon. I mrkrets tjenst anvnda ljusets tjenare sin makt.
Men allt r inte slut med det. Det sista ordet r nnu inte sagdt. Och s
sant som att fven den mktige har en herre fver sig och den elndige en
Gud, s sant r det ocks att ni och alla era likar en gng ska st infr
den thron, hvarest menniskorna inte efter eget behag kan frfalska rtt och
sanning. D frst skall er dom fllas.

    RISTO.

Hvar r den thronen?

    TOPPO.

Ja, hvar? Det frgar jag ocks.

    VAPPU.

Dr, hvarest _rttfrdigheten_ lefver och herskar nu och i evigheters
evighet.

  Gr.

    RISTO.

Hvad menade hon?

    TOPPO.

Mnne hon inte menade Gud? S fattade jag det.

    RISTO.

Ja, det var vl ngot s'nt dr. N, men mnne det verkligen ocks skulle
--? h fan. Inte r jag rdd nnu. Hvad vet Vappu om den saken? Hon har vl
inte haft ngot samtal med Gud. En qvinsperson.

    TOPPO.

Men jag kan inte heller lta bli att ha litet medlidande med det dr
flickkrket.

    RISTO.

h, hvad r det fr prat, bror lilla? Du vill vl inte beklaga ett snt dr
stycke. Hvem bad henne komma och frska dda en? Beklaga en sdan? Allt
annat.

    TOPPO.

Ja, sg hvad du vill, men, men -- --

    RISTO.

Men hvad?

    TOPPO.

Om du har stlt s till att hon --? Det psts att somliga qvinnor rka
alldeles ur jemnvigten nr de bli p det viset.

    RISTO.

Pytt. Slidder sladder. Nu gr vi till krogen.

  De g.

    Ridn faller.





End of the Project Gutenberg EBook of Arbetarens hustru, by Minna Canth

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ARBETARENS HUSTRU ***

***** This file should be named 48627-8.txt or 48627-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/4/8/6/2/48627/

Produced by Matti Jrvinen, Keith Edkins and the Online
Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org



Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

