The Project Gutenberg EBook of Barnavnnen, 1905-06, by Various

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.

Title: Barnavnnen, 1905-06
       Illustrerad Veckotidning fr de Sm

Author: Various

Editor: J. B. Gauffin

Release Date: April 7, 2015 [EBook #48656]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVNNEN, 1905-06 ***




Produced by Juliet Sutherland, Keith Edkins and the Online
Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net





  -------------------------------------------------------------------------
                                 BARNAVNNEN
  -------------------------------------------------------------------------
   N:o 22 | Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet.| 22 rg.
  1 Juni. |           Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.           |  1905
  -------------------------------------------------------------------------




Kristi Himmelsfrd.

Apg. 1: 4-11.


Wi minnas frn berttelsen om Kristi frklaring, att frlsaren d ntt den
fullkomning, att han utan dd kunnat fverg till det himmelska och
ofrgngliga lifvet genom en himmelsfrd. Men vi minnas ocks, att han af
krlek till oss stannade kvar p jorden fr att genom lidande och dd
blifva frsoningen fr vra och all vrldens synder, och att genom sin
uppstndelse bra fram lif och ofrgnglighet fr oss. Nu frst var hans
verk hr nere fullndadt, nu kunde han och nu ville han tertaga den
hrlighet, som han gt hos Fadren, frrn denna vrlden var skapad, nu
kunde han och nu ville han genom en himmelsfrd intaga sitt rum p Fadrens
hgra sida i himmelen. Frn denna hrlighet verkar han nu fr att draga oss
mnniskor upp till sig. Han vill hja och lyfta oss upp ur synd och
frnedring till ljus och frihet och lycka.

Men hans apostlar och alla hans lrjungar skulle jmvl de verka fr samma
hga och stora ml. Frdenskull hade Fadren gifvit lftet om Andens
utgjutande fver frsamlingen. Detta lftes uppfyllande skulle nu
apostlarna frbida i Jerusalem. D skulle de erhlla den kraft af hjden,
som de behfde fr att erfra vrlden t Kristus och stta den i rrelse p
vg uppt till Gud. fven vi f taga till oss Guds lfte och bedja om hans
Helige Ande, p det att vi m kunna varda Herrens sm tjnare och
tjnarinnor. Herrens frsta lrjungar trodde, att frlsaren efter
uppstndelsen skulle upprtta det rike, han s mnga gnger talat med dem
om under sitt jordelif. Men deras frestllningar om Guds rike voro nnu
uppblandade med judisk villfarelse. Kristus skall nog en gng frvisso
upprtta sitt rike p jorden, men drinne skall frsamlas icke blott
troende judar, utan troende frn alla folk och slkten och tungoml.
Kristus tillhr nu icke blott Israel utan han tillhr alla folk. Han r nu
allas vr frlsare. Det var ett sdant evangelium, en sdan frlsare,
apostlarne skulle g ut att frkunna i Jerusalem, Judeen, Samarien och
sedan intill jordens nde. Alla mnniskor skola hra frlsningens
evangelium fr att blifva i tillflle att tro p Jesus till frlsning.

Och nr han utvecklat fr apostlarne, hvilken uppgift de skulle fylla i
vrlden och omtalat fr dem huru de skulle varda skickliggjorda fr detta
stora vrf, d uppfor Herren Kristus till himlen i allas deras syn. Under
det de bja sig ned i tillbedjan, lyftes han upp ifrn dem, i det han
strcker sina hnder till vlsignelse fver den troende skaran. En ljus sky
dljer honom snart fr deras lekamliga ga, men i sina hjrtan knna de,
att han r nr de sina alla dagar intill tidslderns slut.

Dock--innan lrjungarna tervnda till Jerusalem frn Oljoberget, snder
frlsaren dem en sista hlsning genom tv himmelska budbrare, som sga,
att Jesus Kristus en gng skall terkomma i synlig mtto till jorden. Det
r d han hr skall upprtta sitt rike, ett rike af rtt och rttfrdighet.
Det r d jorden skall terf paradisets fgring och mnskligheten edens
frid och lycka i sina hjrtan.

Men under det vi vnta p denna hrliga tid, skola vi alla ska det eviga
och himmelska, p det att vi mtte f vara med i detta hrliga rike.

_J. B. G._


----

Broderskrlek.

(Forts. fr. freg. n:r)


Men en vacker januarimorgon stannade baronens vagn drute fr att fra fru
Henriksson och hennes dotter samt doktorn till jrnvgsstationen. Doktorn
ville icke afst frn rttigheten att flja sin lilla patient till
sjukhuset och fverlmna henne t sin bermde mbetsbroder samt beskrifva
fr denne frloppet af sjukdomen i foten.

*       *       *

En hrlig vrdag nrmar sig sitt slut. De frsvinnande solstrlarna glittra
mot de silfverbeslagna seldonen p tv hstar, hvilka liksom p lek springa
framfr en vagn p den dammiga landsvgen. De bda kvinnliga resenrerna
ro kldda i djup sorgdrkt. Vi knna dem vl, det r fru Henriksson och
hennes dotter, Anna. Den sistnmnda har dock frndrat sig mycket, det
lilla ansiktet blickar s friskt och rosigt fram ur sin ram af ljust,
lockigt hr. gonen strla af hlsa och lefnadslust och blicka gladt och
lifligt omkring sig i den vackra nejden. Hon gr modern uppmrksam p allt
som mter dem; hvarje nylfvadt trd, hvarje liten blomma vid den sorlande
bcken aflockar henne ett litet utrop af gldje, och omedvetet vnder hon
moderns tankar frn de sorgliga minnena.

Fru Henriksson ser ocks ovanligt kry ut, om fven det smrtfyllda draget
vid munnen samt hennes grnade hr bra vittne om, att den djupa sorgen
nnu icke r helt fvervunnen. Men Annas blomstrande hlsa och friska
gldtighet uppmuntrar henne alltid, nr smrtan fver frlusten af hennes
gosse vill trycka ned henne.

Hon har ju ocks stor orsak att vara tacksam mot Gud. Behandlingen af Annas
sjuka fot har lyckats fullkomligt, och hon kan nu springa s muntert
omkring som hvilket annat barn som helst.

Nu viker vagnen af in i en skuggrik lindall, som gr frbi kyrkogrden in
i byn. Dr ber fru Henriksson kusken stanna och stiger ur tillika med
dottern. Vagnen rullar vidare, medan mor och dotter ppna kyrkogrdsporten
och lngsamt g dit in. Deras frsta vandring gller deras lsklings graf.
Snart hafva de funnit den. Krleksfulla hnder hafva prydt kullen med
blommor och kransar och ett hvitt marmorkors lyser emot dem. Det reser sig
ur blommorna, och p korsets fot st med gyllene bokstfver orden:
"Krleken upphr aldrig".

Lnge st de bda tysta framfr den lilla kullen, som gmmer det kraste de
gt p jorden, och varma trar droppa ned i blommorna. Det r likvl icke
endast sorgens trar, som rulla utfr moderns kinder,--det r ocks trar
af tacksamhet fr Guds ndefulla hjlp, och denna knsla frvandlar den
bittra smrtan till mildt vemod.

Slutligen bemannar sig fru Henriksson. Solen r nra att g ned och man
mste lmna den kra platsen. nnu en gng fara moderns hnder liksom
smekande fver blomsterkullen, sedan lmnar hon och Anna kyrkogrden. Vid
porten vnda de sig om. De flyende solstrlarna kyssa det hvita
marmorkorset, och trstefullt liksom ett framtidslfte lysa orden vid dess
fot nnu en gng emot dem:

"Krleken upphr aldrig".

Slut.


----

Lilla Berta.

Med teckning.


Berta r en skrgrdsflicka, rdblommig och stark, flink i vndningarna och
munter som en liten lrka. Nr isen ligger blank och sker fver sunden vid
jul- och nyrstid, d frjdas hon t den och ilar fver de blanka bryggorna
p skridskor som en hvirfvelvind. Och nr s snn faller djup och gr slut
p den leken, d prfvar hon i stllet sina skidor utfr de branta
strandsluttningarna. Men nr p vrsidan isen ligger dr gr och sprd utan
att hvarken bra eller brista, d tycker Berta det r trist. Vinden blser
d vanligen kall och r, och flickan lngtar s innerligt efter bljeslag
mot strand och vgglitter drute p sundet. Men hon talar ingenting drom
och gr dr och vntar s rysligt, att hon ser allvarsam ut som en gammal
mnniska. Lyser d solen varm en dag, eller faller dr vrregn fver skr
och ar, ser Berta helt triumferande ut genom fnstret och tnker: "Nu fr
du allt stryk, du gra istcke drute; snart mste du nog ge dig af frn
vr strand". Men s komma dr kalla ntter, och isen blir ter stark. D
ser Berta s ledsen ut och sjunger bara i moll hela dagen vid sitt arbete:

  "O strand, dr aldrig en drifva snat!
  Du Sveriges frostiga, sena vr!"

Men nr Berta nunnat om och om igen dessa ord ngra dussin gnger, suckar
lilla Bertas mor och sger helt bekymrad, fastn ett leende leker i
gonvrn: "Du lngtar nog bort, du liten, frn vrt Stenvik till ngon
strand p sderhafvets ar. Eller hur, Berta min?" Men d springer Berta
upp och tar mor i famn. "Mor, om du visste! Vr strand r den vackraste i
hela vrlden, och Stenvik r det vackraste stlle i hela Sverige. Men om du
visste, hvad jag lngtar efter att se sundet i sol och bljeglitter."

Vanligen r det hvarken solen eller regnet, som bryter isens vlde i sundet
utanfr Stenvik, utan en frisk vstanstorm. Och nu var isen borta och solen
sken och vgorna lekte och glittrade, och solen gt sitt guld fver den
vackra fjrden. Och nu var Berta glad, nu log hon och sjng och njt af sin
vr. Hon satt lnga stunder och sg drmmande in i bljeglittret drute.
Det var som om vgorna kommo just till henne och berttade om sin gldje
och sina fventyr under den lnga vintern. Och Berta lyssnade och knde sig
s ondligt lycklig. Men nd lngtade hon. Hon visste inte riktigt sjlf
hvarefter. Men hon knde, att hon behfde en varmare sol, en klarare vg
och en vr, som evigt varar, ett hjrta s rent och s hvitt som sn.

[Illustration]

Det blef fr trngt och fr kvaft drinne. Hon mste ut, ut till stranden
och ned i fars stora bt, och dr sjng hon:

  "Gr mig ren, o Herre, ren som sn,
  Lt allt ondt, allt orent hos mig d,
  Gr mig ren, o Herre, ren som sn!

  Gr mig ssom liljan ren och skr,
  Rena hvarje tanke, hvart begr,
  Gr mig ssom liljan ren och skr!

  Gr mig ren som solens hvita ljus;
  Hj min sjl frn jordens stoft och grus,
  Gr mig ren som solens hvita ljus!"


----

Barnsligt.

Med tv teckningar.


Nr jag var en liten flicka, var jag god vn med alla kor och kalfvar i
fars ladugrd. Jag gaf dem alltid en bit brd, d jag kunde komma t,
smekte dem och gaf dem de allra mest vlklingande namn, ssom Gullros och
Gullkrona o. dyl.

En dag gick jag med lilla Gullkrona munter och glad i ngsbacken. Hon var
en brokig kviga, utan horn i nacken, men hon kunde likvl hoppa och springa
som den morskaste hst.

Ja, dr gick hon, och jag kom till henne vid stngslet och hade som vanligt
ett stycke brd att undfgna henne med. Men under det jag gaf Gullkrona
brdet, s flg det genom mitt hufvud en tanke, som kom blodet att sjuda i
mina dror: "Skulle icke Gullkrona kunna springa omkring i hagen med mig p
ryggen ssom ryttarinna?" Jo naturligtvis. Och i ett nu hade jag frn
stngslet kastat mig upp p hennes rygg.

[Illustration]

Jo, visst kunde Gullkrona springa och hoppa, men det gick inte i ngon
vanlig ridtakt. Det var en galopp, som jag icke frstod, och drfr brjade
jag skrika af alla krafter, under det jag lg raklng utefter ryggen p
Gullkrona och hll mig fast, s godt jag kunde.

Det blef en ridt, som kunde hafva blifvit farlig nog fr bde mig och den
frskrckta kvigan, men lyckligtvis hade mitt skrik kallat hjlpare till
platsen fr mitt fventyr. Gullkrona kom undan utan en bruten rygg, och jag
utan att hafva brutit nacken af mig, men aldrig glmde jag den ridten, och
aldrig frestade den till vidare frsk i den vgen.

[Illustration]

Nu r jag gamla mnniskan och behfver ej blygas att tala om detta fventyr
frn den tid, jag var en liten yrhtta. Men som barnen nnu i dag hafva
barnsliga tankar, och ngon liten gosse eller flicka kunde komma att
frestas till samma slags tokerier som jag, s ville jag med denna lilla
berttelse varna eder frn att frska en dylik ridt, ty det r icke s
skert, att I sluppen ifrn den lika helskinnad som jag.


----


Skyddsngeln.

Af _Ad. Grndler._


En vacker vrdag sprungo tv sm barn omkring p ngen och plockade blommor
till hvarsin bukett, ty i morgon var ju mors fdelsedag. P kta barnavis
plockade den lilla flickan bara gullvifvor med korta stjlkar och pressade
dem hrdt tillsammans i de sm knubbiga fingrarna. fven brodern, fastn
han var ngot ldre, frstod icke, huru mycket behagligare de sm blommorna
skulle tagit sig ut, om de tvnglst och fritt ftt sticka upp ur sitt
grna omhlje. Men han hade tminstone ngot mera omvxling af frger i sin
bukett.

Nr barnen tyckte sig hafva ftt tillrckligt med blommor, lade de dem
frsiktigt i skuggan under ngra buskar fr att nnu en stund f leka i det
varma solskenet. Kristel kastade p lek tistlar p sin lilla syster, och
nr de fastnade i hennes hr, skrattade de bda af hjrtans grund. Han tog
sedan frsiktigt bort dem och fltade ihop dem till en krans, som han
varsamt tryckte ned p hennes guldglnsande hr.

Den lilla flickan med kransen p hufvudet bildade verkligen en lsklig
tafla. Det lilla rosiga ansiktet med de allvarliga bruna gonen, som
skyddades af mrka gonfransar, den sklmskt leende munnen och groparna i
kinden tog sig frtrffligt ut med den grna kransen p det lockiga hret.

"Nu r du alldeles lik lfvadrottningen i sagan", ropade gossen och drog
sin lilla syster med sig fram till bcken, fr att hon skulle f se sin
bild i vattnet. Men nr Maria skrattande nickade emot sin spegelbild
drnere, hll han henne sorgflligt fast, s att hon icke skulle halka ner.

"Var inte rdd, Kristel", skrattade hon sorglst, "jag faller inte i
vattnet. Vet du inte, att vi ha en ngel, som beskyddar oss? Mamma har ju
ofta talat om detta. Om natten sitter han bredvid vr sng, s att intet
ondt m hnda oss, och du minns ju, hur vi sgo en tafla, dr han stod
framfr tv barn, som lgo och sofvo under alarna vid dammen, s att de
inte skulle falla i vattnet under smnen. Nu str han nog ocks bredvid mig
och hller mig fast."

Kristel skakade tviflande p hufvudet. "Jag ser ingen ngel", sade han,
"och fr resten minns jag ju, hur mjlnarens Karin fr en tid sedan
drunknade hr i bcken. Hvart hade d ngeln tagit vgen?"

Den lilla flickan var ett gonblick tyst och eftertnksam.

"Ja, ser du", sade hon lngsamt, "Karin var en sdan yrhtta, hon frgade
skert inte efter ngeln utan slet sig ls ifrn honom. Men om ett snllt
barn faller i vattnet, d gr ngeln med och visar det s mycket vackert
drnere p sjbottnen, och s fr han barnet hem till mor igen."

Kristel svarade intet. Systern var ju nnu s liten och ofrstndig, hon
hade nd inte kunnat frst honom, tnkte han. Hon trodde ju nnu p
julgubben och pskharen, men det hade Kristel fr lngesedan kommit ifrn.
Han visste redan, att man sjlf mste arbeta med sina hnder hr i lifvet,
om man skall komma ngon hvart, och att man icke fr vnta p nglars
hjlp. Hos honom var redan gossens medvetande om kraft och frmga
lefvande.

"Nr jag blir stor, Maja, d skall jag vara din riddare och beskydda dig
med mitt svrd", sade han, och hans gon lyste af stridslust.

Med stora, frvnade blickar sg Maria p honom. "Hvem skulle vl vilja
gra mig ngot ondt, Kristel?" sade hon, och i hennes gon lg ett uttryck
af s helig, ren oskuld som i nglarnas p taflan, som hngde i pastorns
arbetsrum.

Frvirrad slog Kristel ned sina gon. Ja, fr hvad hade han d velat
beskydda lilla Maja?--Troll och drakar, om hvilka han lst i sagorna,
funnos ju inte; att tro p sdana vore ju nnu barnsligare n att liksom
Maria tro p en skyddsngel! Han tyckte sig i detta gonblick ej vara
mycket klokare n sin lilla syster.

"Kom", sade han, "vi mste nu g hem."

De bda barnen togo upp sina blommor, Kristel lste frsiktigt
tistelkransen ur Marias hr, och s gingo bda hand i hand till hemmet utan
att ana, hvilken sorglig anblick hr skulle mta dem.

Fadern, som var sprvxlare p bergbanans lilla station, lg stnande p
sin sng, och under hftiga trar baddade modern hans vrkande lemmar. Ett
jrnvgstg hade rkat in p ortt spr och med fruktansvrd hastighet krt
fver den plikttrogne tjnstemannen. Under det barnen nyss lekte och gladt
sprungo omkring p den soliga ngen, hade en s frfrlig olycka drabbat
den lilla familjen. Lkaren, som genast tillkallats, gaf fga hopp. Allt
hvad han kunde gra var att gifva den krossade mannen ett rogifvande medel
fr att lindra hans plgor. Han fll verkligen i en ltt slummer, ehuru han
emellant jmrade sig i smnen.

Kristel och Maria stodo frskrmda i ett hrn. De hade aldrig frr hrt en
klagan frn sin kraftfulle fars lppar och knappt sett sin mor grta, nu
knde de drfr en ofrklarlig ngest vid allt det ovanliga, som hr mtte
dem. Den lilla flickan brjade grta hon ocks. Men Kristel stirrade mrkt
p fadern och pressade hrdt sina lppar tillsammans.

"Det finns ingen skyddsngel!" mumlade han trotsigt, "annars hade han
skert beskyddat far. Han gick d aldrig till sitt arbete utan att hafva
bedit sin morgonbn, det vet jag."

"Sg inte s dr!" hviskade Maria och sg ngsligt bort till modern; men
denna gaf ej nu akt p barnen.

De vackra blommorna, som Kristel och Maria hade plockat till moderns
fdelsedag, fingo nu pryda faderns sista hvilobdd. Redan fljande natt
hade han frlossats frn sina plgor. Och nr han lg dr i sin hvita
svepning, mrkte man ej mer ngot tecken till smrta p det bleka ansiktet.
Han sg s mild och vnlig ut, som han alltid gjort under sitt lif, och man
tyckte sig till och med se ett drag af gldje och frid hvila drfver.

P begrafningen talade pastorn s mnga vackra och trstefulla ord om den
redlige mannen, huru han skrdats midt under utfvandet af sitt arbete, men
huru till sist efter ett svrt lidande Herrens ngel fattat hans hand och
stilla frt hans ande in i den himmelska friden, dr han nu skerligen vore
prydd med lifvets ovanskliga krona. S skulle nu ocks Herren, som icke
frgter nkor och faderlsa, snda sin ngel till den lilla srjande
familjen och jmna deras lefnadsvg.

Vid dessa ord strlade lilla Marias gon. Hon tryckte frstulet sin brors
hand ssom ville hon sga: "Hr du?"

Men gossen hll hela tiden sina gon snkta mot marken, ingen mnniska
visste, hvilka tankar gingo genom hans hufvud.

*       *       *

Nr man i ett soligt rum stnger fnsterluckorna, blir det p en gng mrkt
och dystert drinne. Och om i ett hem tvenne gon slutas, hvilka strlat af
krlek och godhet, s blir dr pltsligt s mrkt och gldjelst. S gick
det nu ocks i vxlaren Huberts hem.

(Forts.)




Barnavnnens Sommarnummer


utkommer i brjan af Juni och sndes till alla vra prenumeranter ssom n:o
23 af rgngen 1905.

BARNAVNNENS SOMMARNUMMER innehller 16 sidor i samma format som friga
nummer, rikt illustreradt och med bidrag af Fr. Engelke, Onkel Erik, Elsa
Beskow, Anna H--m Preinitz, Ella, J. B. G. m. fl.

Vid rekvisition af minst 20 ex. lmnas Barnavnnens sommarnummer fr 8 re
ex.

Tagas 100 ex. och drutfver p en hand, nedsttes priset till 7 re. ex.

Sommarnumret sndes FRITT till nrmaste post- eller jrnvgsstation.

Rekvirera helst genom postanvisning och om mjligt fre Maj mnads utgng.

Uppsala i Maj 1905.

REDAKTIONEN.


----


_Bibellsning_

eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 5-11 Juni 1905.

  M. 5. Apg. 2: 37-47. KYRKANS GRUNDLGGNING.

  T. 6. v. 37.  _Folket frgar efter frlsning._

  O. 7. v. 38-40.  _Petrus undervisar dem om frlsningens vg._

  T. 8. v. 41.  _Tretusen taga ut steget till frlsning._

  F. 9. v. 42-43. _Folket befstes p frlsningens vg._

  L. 10. v. 44-45. _Deras krlekslif._

  S. 11. v. 46-47. _Deras gudstjnstlif._

_Sndagsskoltext fr den 11 Juni._

Apg. 2: 37-47.

  _Minnesvers_: Gal. 5: 22. Men Andens frukt r krlek, frjd, frid,
  lngmodighet, mildhet, godhet, trohet, saktmodighet, terhllsamhet.



  -------------------------------------------------------------------------
                                 BARNAVNNEN
  -------------------------------------------------------------------------
   N:o 23 | Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet.| 22 rg.
  8 Juni. |           Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.           |  1905
  -------------------------------------------------------------------------




_Vren._

[Illustration]

  Vrens blomma, vn och skr,
  Smyckad str p ngen,
  Bjrk och pil sin vrdrkt br--
  Mjuka, vackra hngen.
  Sg, hvem klder ng och lund?
  Hvem har lst i fjrd och sund
  Liten vg frn vinterbojan--
  Liten vg frn bojan?

  Himlens Herre klder s
  Jorden skn om vren
  Fr att frjda barnen sm,
  Torka sorgetren.
  Han, som allt i fgring klr,
  Han ett fadershjrta br,
  Honom vill jag alltid lofva--
  Honom vill jag lofva.

_J. B. G._


----


_Kyrkans grundlggning._


Guds helige Ande hade p pingstens dag utrustat en skara mn och kvinnor
fr det heliga arbetet att verka fr sjlars frlsning. De hade ingen yttre
lrdom, voro endast fattige fiskare och publikaner, men hade blifvit lrda
af Gud. Petrus, som srskildt omtalas i vr text, hade genom Guds Ande ftt
lra, huru han skulle utfra det viktiga uppdraget: _Fd mina lamm!_
Denna andeuppfyllelse, denna innerliga tro och krlek, som blifvit gifven
t den lilla lrjungaskaran, var villkoret fr ett framgngsrikt arbete i
Herrens vingrd.

S hll d Petrus sin frsta predikan. Vi mrka den lefvande hnfrelse och
fvertygande visshet, som genomgr den. Vi mrka ocks, att den visade
genast sin verkan druti att mnniskorna, som hrde den, blefvo oroliga. De
frgade med synbart bekymmer: I mn och brder, hvad skola vi gra? Petrus
sade till dem: Gren bttring och hvar och en af eder lte sig dpas i
Jesu Kristi namn till syndernas frltelse, och I skolen undf den helige
Andes gfva.

S visade Petrus dem frlsningens vg. Den frsta vckelsen hade brjat,
och tre tusen blefvo genom den frda till Herren. Det verk som Gud utfrde
p denna underbara pingstdag var sknare och hrligare n sjlfva
skapelsens under. Dessa mnniskor hade mhnda ngra veckor frut ropat:
korsfst Kristus. De hade valt Barrabas i stllet fr sin Frlsare. Men nu
gra de ett nytt val. De ngra djupt att de frkastat honom, som dog af
krlek till dem. De se med bfvan, att de gjort en frskrcklig synd, d de
korsfst hrlighetens Herre. D kommer ordet om syndafrltelse till dem
ssom ett trstens och vlsignelsens ord. De kunde nu rddas ur syndens
djup, och vi mrka, att en underbar frndring frsiggr med dem. De blifva
frda frn syndens mrker till Guds underbara ljus. De blifva Jesu hngifna
lrjungar och frimodiga beknnare. De blifva nu passande fr Guds saliga
gemenskap p jorden och i himmelen, och denna gemenskap tager sig uttryck i
deras innerliga syskonkrlek, d de hvarje dag komma tillsammans fr att
bedja med och fr hvarandra. Deras hem blifva frvandlade, frldrarna
varda ett fredme fr barnen i gudsfruktan och barnen lra sig af dem att
knna och lska den store Barnavnnen.

lskade barn, en sdan vckelse r hvad vi behfva i vr tid. Vi behfva,
att Guds Ande kraftigt verkar i vra sndagsskolor, s att barnen blifva i
sanning Jesu lrjungar och hans efterfljare. Vi behfva den i hemmet, s
att barnen dr lra sig utfra det skna budet: I barn, varen edra
frldrar lydiga i Herren. Vi behfva den vckelsen i samhllet, s att de
mnniskor som nu vandra i hat och ondska m frvandlas till krleksfulla
och frdragsamma mnniskor. Vi behfva den vckelsen, och vi kunna f den,
om vi af hjrtat bedja drom. Ty den frsta vckelsen likasom alla senare
hafva kommit ssom svar p Guds barns bner. S vilja vi d bedja:

  "Tillkomme ditt rike, o Herre vr Gud,
  Tillkomme ditt rike p jorden!
  Snd ut dina vittnen med frlsningens bud,
  Snd ut dem till sdern och norden,
  Att kalla och bjuda all vrlden."

_Fr. E._

[Illustration: MIN LYRA]




Ett barndomsminne.


  Ett barndomsminne r liksom ett flarn,
  som hvirflar upp, nr aftonvinden susar,
  som bde lockar, skrmmer och frtjusar
  likt sagorna, vi hrde ssom barn.

  Det vcker ofta ngon knslostrng
  uti vrt brst och fr vrt ga mlar
  i regnbgsfrger eller mnestrlar
  en skimrande och bildrik gobelng.--

  Alltnog, s minnes jag en mnljus kvll.--
  I hrnet af den stora, vackra salen
  stod ett piano, och invid pedalen
  lg jag en pilt i fagra drmmar sll.

  O, hur jag smekte dessa strngars gull,
  o, hur jag lskade pedalens lyra,
  och huru var ej i poetisk yra
  min sagovrld af tappra hjltar full!

  Hvad klang af svrd! Hvad tinnar och hvad torn,
  hvad blda riddare och blanka vapen,
  och trnor, rddade ur fngenskapen
  af pager, blsande i silfverhorn!

  h, hur jag frossade i fantasi'n,
  och huru stormande ljd ej pedalen,
  och som ett fslott lyste hela salen,
  nr mnen gt sitt trolska sken drin!

  D hnde det en kvll, nr som min hg
  mig omotstndligt dragit till min lyra,
  att husets dotter syntes kosan styra
  till instrumentet, hvarest gmd jag lg.

  Hon slr det an: Men ack, hvad spelas det?
  I stllet fr den ystra dansmusiken
  jag hr ett sus, liksom frn andens riken
  s knsligt ljuda ifrn ebentrt.

  O, hur jag lyssnade! Hur hjrtat slog,
  d ut i salen lik en dufva flyger
  den lilla sngen: "fram en suck sig smyger".
  O, hur den sngen barnahjrtat tog!

  Nr stundom se'n jag till min lyra smg,
  jag mer och mer min riddarsaga glmde
  och i en annan vrld mig ljufligt drmde,
  dit bnens dufva med min lngtan flg.

  Dit flyr jag n. Och nr min dag blir gr
  jag sker upp min barndoms vackra lyra
  och sjunger om Guds krlek evigt dyra,
  som nnu famnar stora barn och sm.
                                  _Eric._


----

Hon vann seger.

Berttelse af _Anna H----m Preinitz_.  Med 3 teckningar af _Elsa Hagstrm_.


En tolfrig, spenslig flicka ilade skogsstigen framt med snabba steg. Det
var som om hon velat skynda bort frn ngon, som frfljde henne. Hennes
ansikte var uppsvldt af grt, och d och d skakade hennes gestalt af en
undertryckt snyftning. Kommen djupt in i skogen kastade hon sig ned i
mossan och grt, som om hennes hjrta skulle brista.

[Illustration]

Jag gr aldrig mer tillbaka dit, aldrig, aldrig. Mamma, lilla kra mamma,
hvarfr skulle du d ifrn mig!

S smningom afstannade dock snyftningarna, och d kommo tankarna och fllo
som lnga, mrka skuggor fver den lilla. Hvarfr skulle hon vara s ensam?
Hvarfr fanns det ingen, som lskade henne? Vinden susade i trdens kronor,
och Karin tyckte, att de suckade: Ingen, ingen. Men s brjade solen att
lysa p furornas stammar, och mellan de hga, vajande kronorna sg Karin en
skymt af den vackra aftonhimmeln.

--Ingen som lskar mig----jo visst, kanske nd. Men kanske var det endast
de snlla och goda han brydde sig om, och Karin hade varit s ond, s ond.
Men allt efter som hon blickade upp mot det bla himlahvalfvet, kom en
ljuflig stillhet fver henne. Hon knde, att Jesus visste allt, och s fll
hon p kn dr ute i skogen och bad: Kre Herre Jesus frlt mig och rena
mig i ditt blod, och sg mig fven, hvad jag skall gra, och hvart jag
skall g, ty jag har ingen annan n dig.

[Illustration]

Karin lyssnade efter svaret, men hon var s trtt af den sjlsskakning hon
gtt igenom, att hon somnade in. Och sommarnattens ltta skymning fll
fver skogen, och vinden saktade af och det blef s tyst och stilla.

*       *       *

  "Hr en klla rinner,
  Sll den henne finner
  Hon r djup men klar,
  Gmd men uppenbar.

  Om du dr dig tvager,
  Hon hvar flck borttager,
  Ty den kllan god
  r Immanuels blod."

Drmde hon, eller var hon vaken? Karin lg med slutna gon och lyssnade. D
bjde ngon sig ned fver henne och strk henne smekande fver hret:
Karin, min lilla Karin, hvarfr ligger du hr? Hvad har hndt?

D frstod Karin, att hon ej drmt. Yrvaken, men med gldjestrlande gon
blickade hon in i det krleksfulla ansikte, som var lutadt fver henne.

Jag drmde, att jag hrde s vacker sng, och s vaknade jag, och d var
frken hr.

Det var nog jag, som sjng, Karin. Morgonen var s hrlig, och Gud r s
god. Jag vaknade s tidigt i morse, ty fglarne sjngo jublande gladt
utanfr mitt fnster, och som Gud gifvit mig en stor gldje, var fven mitt
hjrta stmdt till att tacka och lofva Herren. Jag kldde mig drfr
hastigt och tog en lng promenad i skogen, och d frstr du, huru frvnad
jag blef, nr jag fann dig sofvande hr ute. Bertta nu, kra barn, huru
detta kommer sig!

Jag sprang bort i gr eftermiddag, jag kunde icke stanna hos dem dr borta
lngre. Det var ett s frfrligt upptrde, och hon slog mig och sade s
stygga saker.

Harmens rodnad steg ter upp p Karins kinder, och gonen riktigt
blixtrade, nr hon tnkte p den ofrrtt man begtt mot henne. Frken
Strm drog henne lugnande intill sig och sade: Tala om allt, Karin!
Hvarfr slog mor Jonsson dig?

Jo, jag stod ute p frstukvisten och tvttade strumpor, och s skulle jag
p samma gng ha tillsyn fver smbarnen, som lekte nedanfr. D kom John
och kastade sand i vattnet, och ju mer jag bad honom lta bli, dess vrre
blef han, och till slut rck han tag i baljan, s att den for fver nde
och alla strumporna, som jag haft s mycket arbete med, fllo ned p
sanden. Och till rga p olyckan fick lillan spvatten i gonen och brjade
skrika. Jag fick tag i John och skakade honom allt hvad jag orkade, men d
bet han mig s frfrligt i armen. Se hr, frken, sade Karin, och drog
upp den tunna kldningsrmen, och frken Strm sg d bla mrken efter
gossens tnder. Men nr mor Jonsson kom ut, gaf han sig till att skrika
och sade, att jag slagit honom. Hon brydde sig inte om att ta reda p, hur
det var, utan trodde honom, och hon slet mig i hret och slog mig, tills
jag lyckades komma ls och sprang till skogen. Och jag gr aldrig dit mer,
aldrig, aldrig.

[Illustration]

Karin lilla, sade frken Strm, lt oss sitta ned hr och rdgra om,
hur du skall handla, men innan dess lt oss ocks hmta rd frn vr kre
himmelske fader! Och s stego bnerna i den skna sommarmorgonen upp till
Guds tron, och en tung brda fll frn ett sorgset, bedrfvadt litet
barnahjrta.

*       *       *

Mor Jonsson skuggade med handen fr gonen och blickade bort t vgen. Hon
tyckte nstan att hon sg ngon komma dr borta i krken, men det var nog
ingen, som brydde sig om henne nu, nr hon satt som en stackars sjukling
och ej kunde hjlpa sig sjlf ur flcken. Hon ville ej tnka, mor Jonsson,
men hur det var, gingo tankarna gng p gng till en frldrals liten
flicka, som hon en dag genom sin hrdhet jagat bort. Det var fyra r sedan
den dagen nu. Hvar kunde Karin vara?

Hon hade ibland liksom knt en aning, att pastorn visste det, men hennes
onda samvete hindrade henne att frga, och ibland hade hon ocks tnkt, att
flickan kanske omkommit i skogen, och d for en rysning genom henne.

Men nu kom verkligen ngon dr borta p stigen. En ung, smrt flickgestalt
stod snart vid hennes sida, och en vnlig rst hlsade: God dag, mor
Jonsson! Knner Ni icke igen Karin?

h, r det du? Och s stor och fin du blifvit, du r ju en riktig frken
nu. Men hvarfr kommer du hit? Det r vl fr att visa, att du har reda p
min olycka och fr att hna mig, kan jag tro. Ja, du har d all anledning
att vara belten, ty nog r elndet tillrckligt stort alltid.

S bitter och hrd hon var nnu. Trarna stodo Karin i gonen, men s kom
hon ihg, hvad hennes kra vn sagt till henne, just innan de skildes: Kom
ihg, Karin, att fr hvar gng du vinner seger fver dig sjlf, s tar du
in ett nytt stycke af landet. Det var ju drfr hon kommit fr att med
krlek och sjlffrsakelse g i sin Mstares fotspr och p s stt ska
att vinna dem fr honom. Icke skulle hon d ge tapt vid frsta frsket.
Josua fick ju icke uppge striden genast han kommit in i Kanans land, han
skulle hvarje dag taga in nya stycken af landet. Och s sade hon vnligt:
Jag hade ftt hra, att Ni blifvit s svrt sjuk, mor Jonsson, och s
tnkte jag, att jag kanske kunde vara Er till ngon nytta, och om Ni vill,
skall jag stanna hr i sommar och hjlpa Er, s godt jag kan.

Mor Jonsson sg frbryllad ut. Menade flickan allvar? Men s kom en
misstnksam glans i hennes gon, och hon sade: h, jag frstr, du har
vl blifvit bortkrd frn din fina plats, hvar du nu har varit, och d
tnkte du spela barmhrtiga samariten hr.

Harmens rodnad flg upp p Karins kinder, och hon var nra att vnda om.
Hvad tjnade det till, att hon uppoffrade sig fr denna elaka kvinna, som i
hennes sjlfuppoffring endast sg lga bevekelsegrunder. Men ter ringde
orden 'ett nytt stycke af landet' fr henne. Och s sade hon: Jag frstr,
att Ni r frvnad att se mig hr, mor Jonsson, och Ni kan vl undra, hvar
jag varit, och hur det kommer sig, att jag nu r hr. Den dagen jag lmnade
Er, sprang jag p mf djupt in i skogen. Jag knde mig s ensam och
bedrfvad, och s grt jag mig till smns dr ute till slut. Morgonen drp
fann frken Strm mig sofvande i skogen. Hon tog mig med sig hem. Hon var
s lycklig, ty hon hade just dagen frut ftt veta, att hennes fstman ftt
pastoratet i X. och att de kunde f hlla brllop till hsten.

Ett par dagar stannade jag hos henne, medan vi vntade svar p ett bref,
som hon skrifvit till sin trolofvade, och nr det svaret kom, tog hon mig
med sig och reste. fver sommaren fick jag stanna hos fru W., en vn till
pastor G., men sedan min frken p hsten gift sig, fick jag komma till
dem. Jag har ftt g i skola, och just fr ngra dagar sedan profvade jag
till seminariet i K., och kom in. I hst skall jag brja dr, men nu
nskade jag s grna att f vara er till hjlp i sommar. Snlla mor
Jonsson, jag menar verkligen ingenting annat och hoppas, att Ni icke visar
af mig.

Det skimrade fuktigt fr mor Jonssons gon, men hon sade endast: Visste
pastorn hvar du var?

Ja, frken Strm talade om det fr honom med det samma. Jag trodde, att
han talat om det fr mor Jonsson.

Nej, han tyckte vl, att det var lagom t mig att g och ngsla mig, kan
jag tro.

h, kra mor Jonsson, har Ni varit orolig fr mig, d bryr Ni Er nd lite
om mig, och d vet jag att jag fr stanna. Och med ens var Karin inne i
stugan. Snart flammade elden i spisen, och kaffepannan stod p. Fnstren
ppnades, den rena luften strmmade in och sopkvast och skurborste kommo i
flitig rrelse.

Nr mor Jonsson, dr hon satt i sin stol ute i trdgrden, hrde den unga
flickan sjunga under arbetet och sg hennes af gldje strlande ansikte
skymta frbi ibland och nicka uppmuntrande till henne, mumlade hon gng p
gng fr sig sjlf: Hvarfr har hon gjort det, hvarfr har hon gjort det?

Och nr Karin, rosig och varm, kom ut till henne med det goda kaffet, d
kunde hon ej tillbakahlla den frgan lngre: Hvarfr kom du tillbaka,
Karin? Ha de gjort s mycket fr dig, d frstr jag vl, att de grna
behllit dig, men hvarfr kom du d tillbaka till mig, som varit s hrd
emot dig, jag frstr det inte.

Kra mor Jonsson, Gud har ju gifvit mig s mycket godt, och jag r s
tacksam till honom drfr, och det ville jag s grna visa honom. Jag
tnkte d, att om jag kunde vara till nytta hr, s skulle Han frst, att
jag vill tjna honom. Mor Jonsson fr nog vara snll och ha fverseende med
mig ibland, men jag vill verkligen gra mitt bsta.

D runno ett par trar utfr mor Jonssons kinder. Ja, det r nog ovant fr
mig att sga, men vill du frlta mig, Karin? De hr ren, d jag icke har
vetat, hvar du var, de ha tagit p mina krafter. Jag tyckte jag hrde dig
grta i skogen om ntterna, och s trodde jag du var dd. Pastorn kunde
allt ha varit lite barmhrtigare mot mig, n han var, s kanske jag inte
hade varit den stackare jag r nu.

Vid de orden gjorde den unga flickan ngot, som hon vl aldrig drmt om,
att det skulle kunna hnda. Hon bjde sig ned och kysste den sjuka och
hviskade: Mor Jonsson skall bli bra nu, det skola vi bedja Gud om.

Nr barnen kommo hem frn skolan, gjorde de stora gon. John, nu en
tiorig, solbrnd pojke, sg litet generad ut, ty han knde genast igen
Karin. Men nr hon inte tycktes gra min af att pminna honom om deras
sista sammantrffande utan intresserad frgade honom om hans uppgifter till
skolan, blef han genast frimodigare, och en stund senare hrde Karin honom
sga till Maja: Hon r allt vdligt bussig, den dr. Kom, s kila vi efter
ved och vatten t henne. Karin log, och hon var s innerligt glad. Nog
skulle hon f mycket att bestlla, det frstod hon, men kanske skulle hon
kunna ta in ett stort stycke af landet, kanske skulle hon kunna vinna ngra
sjlar fr sin lskade Mstare.

Och det blef en bde gldjerik och prfvande sommar fr Karin, men nr
krafterna och modet ville svikta ibland, d lste hon p nytt Jos. 13: 1.
Af landet str nnu mycket ter, som skall intagas, och s tog hon ter
nya tag. Hon ville taga in mycket af landet, hon ville frsaka sig sjlf
och vinna hjrtan fr Jesus.


----

Gult och bltt--Svenskt och godt.

Med teckning.


  Blgul fanan r
  I vr fosterbygd.
  Den oss r s kr,
  Gifve Gud den skygd!

  Bl vr himmel r,
  Bl den lugna vik
  Bla blommor br
  Sveas bygd s rik.

  P vrt kerflt
  Tck syns blklint st,
  Dr sig sammanstllt
  Har vrt gula-bl.

  Bla klockor br
  Linet p sitt str.
  Frsta sippan r
  Ocks den ju bl.

  Vr sitt intg gr
  I vrt nordanland,
  D den rikligt strr
  Guld med ppen hand.

  Tussilago slr
  Med sitt blyga bud:
  "Nu s r det vr,
  Se min gyllne skrud!"

  Vrlk ppnar snart
  Gula kalken sin.
  Vifvan skjuter fart,
  Str dr rak och fin.

  Gul r vrens frg,
  Bl den r ocks.
  D i dal, p berg
  Sveriges frger st

  Under hstens tid
  Gula frgen rr.
  I den fagra lid
  Guldgul bjrken str.

  Blgul fana br
  Detta fagra land,
  Den oss binder hr
  Med sitt starka band.

  M vi hja den
  Hgt mot himlen opp!
  M den svaja n,
  Ge oss mod och hopp!
         ELLA BESKOW.

[Illustration: GULT OCH BLTT--SVENSKT OCH GODT]


Blomsterfrsljerskan.

Med teckning.


Tusenskn--vacker tusenskn! S ljd en vacker sommardag en spd, klar
barnarst p gatan i en liten landsortsstad. Vid ljudet af den ovanligt
vlklingande rsten stannade de frbigende och betraktade med frvning
den lilla flickan, som med sitt guldlockiga hr och sina stora, mrka gon
syntes dem lskligare n sjlfva de vackra blommorna, som hon hll i
handen. Visserligen voro hennes sm ftter bara liksom ock hennes knubbiga
armar, men hon sg i alla fall s prydlig och fin ut, att folk sade till
hvarandra: Hvem kan den dr lilla flickan vara?

[Illustration]

En herre stannade framfr henne och frgade litet tvrt och med rynkad
panna: Hvad gr du hr, liten? r du ute och leker?

Den lilla flickan skakade p hufvudet. Jag leker inte. Jag mste frska
frtjna ngra slantar, sade hon och hennes gon blickade nstan
frebrende upp p frmlingen. Vill inte herrn kpa ngra blommor af mig?
fortfor hon. Se, s vackra de ro!

Hr du barn, du mste tala sanning, frstr du, sade den frmmande herrn
strngt. Sdana hr fina, hvita hnder har inte en vanlig blomsterflicka.
Du har skert ngot upptg fr dig.---Hvad heter du? frgade han och sg
forskande p henne.

Jag heter Nita, svarade hon allvarsamt. Men jag tycker inte att ni r
snll mot mig. Vill ni inte kpa blommor, s kan jag inte hjlpa det,
tillade hon.

Frmlingen log och rckte fram sin hand. Jag skall kpa alla blommor du
har och betala hvad du begr, sade han, men d mste du i stllet lta
mig flja med dig hem.

Nita fste sina stora, sjlfulla gon p frmlingen. Sedan rknade hon
omsorgsfullt sina buketter.

Det r tolf, sade hon. D blir det jmnt en krona.

Frmlingen rckte henne slanten. Med en strle af frjd i de underbara
gonen tog hon emot den och rckte honom korgen.

Men han skt undan den. Du skall f ge mig blommorna sedan, sade han. Nu
g vi hem.

Utan att sga ett ord lade hon frtroendefullt sin hand i frmlingens, och
fljda af mnga nyfikna blickar gingo de drifrn.

Slutligen kommo de till en utkant af staden, och Nita gick in i ett litet
hus, torftigt men rent och prydligt liksom hon sjlf. Frmlingen gick med
in och sg huru barnet strtade fram och slog armarna omkring en ung, blek
kvinna, som satt p en stol och hll gonen snkta mot marken.

Min lilla Nita! utropade hon med en obeskriflig mhet i rsten. Har du
redan slt dina blommor?

Ja, svarade Nita med en suck som liknade en snyftning, men alla
mnniskor stirrade p mig s frfrligt. Och hr r en herre, som
ndvndigt ville flja mig hem, ty han trodde visst att jag inte talade
sanning, nr jag sade att jag ville frtjna en slant.

Ack, min herre, sade nu modern och slog upp sina stora, mrka gon, hvem
ni n m vara, s vill jag sga er, att min lilla flicka hr r ett godt
barn. Hon r min enda trst, skall ni veta. Jag r blind och mste sitta
hr alldeles hjlpls, men d frsker hon i sin barnsliga krlek tnka ut
ett stt att frtjna ngot. Hon r s god.--Den blinda moderns rst
darrade, och hon brast i grt.

Ellen!--Det r ju min syster Ellen! utropade frmlingen. h, nu frstr
jag, hvarfr jag inte kunde g frbi den hr lilla flickan. Det var dina
drag jag sg i hennes barnansikte. Ack, min stackars, kra syster, att jag
skulle terfinna dig i sdana omstndigheter! Han bjde sina knn framfr
henne och gmde sitt hufvud i hennes kn, medan hans trar droppade ned p
hennes hnder.

Robert, hviskade hon, r det mjligt? Och jag som trodde, att jag inte
gde en enda vn p jorden, sedan min man dog! Men nr nden r strst, r
hjlpen nrmast.

Brodern sg sig omkring i det lilla rummet med dess torftiga bohag, och
slutligen stannade hans blick vid den unga, bleka kvinnan samt det
ofullstndigt kldda barnet.

Och jag som kom tillbaka frn Indien fr tv r sedan och icke kunnat
finna dig frr, min enda, kra syster! utropade han. Jag har dock aldrig
upphrt att ska dig, fastn jag hittills aldrig kunnat finna ett spr af
dig. Ingen visste, hvart du tog vgen nr din man dog och ditt hem
skingrades. Jag fruktade, att du var dd och frtviflade om att ngonsin
terfinna dig.

Du hade mhnda heller aldrig lyckats, om ej min lilla flicka i sin
barnsliga tillit till frlsarens hjlp gtt ut fr att slja sina blommor,
som vuxit i hennes lilla trdgrdssng hrute. Hon har bedt mig om lof att
f g ut frr, men jag har aldrig kunnat besluta mig fr att lta henne g.
Jag hade nog icke gjort det i dag heller, men--nden har ingen lag, som du
vet, min bror, sade hon med ett svagt leende.

Robert Malm lade sin hand p den lilla flickans lockiga hr. Gud vlsigne
dig, min lilla flicka, sade han. Jag hoppas dock detta varit bde frsta
och sista gngen du gtt ut fr att slja blommor. Nu skola vi resa
hrifrn och taga med oss din stackars mamma till en vacker trakt, dr sol
och vrme och krleksfull vrd skall gra henne frisk igen och dr hon
skall kunna terf sin syn, om Gud vlsignar lkarens behandling.

S kom det sig att man aldrig mera sg den lskliga flickan bjuda ut sina
blommor p den lilla stadens gator.

Ingen kommer p skam som frbidar Herrens hjlp.

[Illustration: EN PRESENTATION.]




En presentation.

Med teckning.


  _Den lilla Lisa har gon bl
  Och mun, som bestndigt vill skratta,
  Och hvad hrnst hon skall hitta p,
  Det r ej s ltt just att fatta.
  Nu Tello och kisse hon sammanfr
  Att stifta vnskap, som man ju br._

  _Men kisse, den stackarn, han frste till,
  Och hren sig reste p nde.
  Han sade:  "Jam, jam! Jag inte vill.
  Det r d ett riktigt elnde.
  Jag sklfver i hela min stackars kropp,
  Ty tnk, om den hunden mig ter opp!"_

  _Men Tello satt dr s sur och tvr,
  Och sade:  "S kattorna gnlla.
  Man kan rent f rsprng utaf det hr,
  Och aldrig de lra sig sklla.
  Fr vnskap behfs det vl sympati,
  Men vn med en tocken kan ingen bli."_

  _"Usch Tello", sad' Lisa och tassen tog,
  "Det r vl ej vackert att gnlla.
  Men r du frstndig, du inser nog
  Det passar ej alltid att sklla.
  Du r ju min vn, det r kisse me'
  Och s bli vi vnner nu alla tre."_
                _ANNA H--M PREINITZ._


----

Lrkans hemlighet.

Af _J. B. Cherman._
Med teckning.


Elsa var en blyg liten flicka, som jmte en syster bodde hos mormor i en
liten by vid hafvet.

Nr lilla Elsa fddes, fick hon af Gud en skn gfva--en klar och vacker
rst. Den rsten var s mjuk och klangfull, att den som en gng hrt
flickan sjunga, lngtade att ter f hra henne. Men just ingen mer n
mormor och syster Betty fick lyssna till hennes sng, ty, som sagdt, Elsa
var mycket blyg.

Till slut kom likvl ett tillflle, d hon mste frska att vara modig.
Ett nytt kapell skulle vid pingsten invigas i den lilla byn. Det var en
stor hndelse och den skulle gras riktigt vacker och hgtidlig. fven
barnen mste vara med. Det gafs tillknna, att alla barnen skulle samlas i
kapellet fr att af skollraren prfvas i sng. De som kunde sjunga bst
fingo sedan vara med i en barnkr, som under flera veckor skulle fvas.

h, hvilket tillflle fr Elsa! Det skulle hon d sannerligen icke g miste
om, och s bestmdes det, att Elsa fljande dag skulle g med de andra
barnen.

Ja, det r verkligen ett gynnsamt tillflle, sade mormor, och jag
hoppas, att du nu skall frska vara modig, min flicka, och lta hra din
rst, ty tnk hvilken frmn det blir fr dig att f vara med om
fningarna. Mhnda skall du en gng komma att sjunga och drilla som lrkan
drinne, men d mste din rst fvas, frstr du.

Men min stackars lrka sjunger ju inte alls, sen hon kom in i buren.
Kanske mr hon inte bra af de frn hon fr.--

Nsta dag p utsatt timme var Elsa vid kapellet, och dit kommo skaror af
barn fven frn de nrliggande byarna, alla vntade de ifrigt att lraren
skulle komma.

Och nr han slutligen kom, hvilket spnnande gonblick! Alla stodo dr med
klappande hjrtan, och d var det ej underligt att Elsa darrade af fruktan.
Hennes vntan att blifva uppropad, var henne som en plgsam drm.

Slutligen var det hennes tur, och hon fste sina allvarliga gon p den
fruktade lraren.

Men d hnde ngot ledsamt.  Trots alla hennes fresatser svek modet henne.
De klara, hga tonerna, som kommo s ltt drhemma blefvo nu till blott en
darrande snyftning. Man kunde ej annat n knna deltagande fr henne och
sjlfva den allvarsamme lraren var bedrfvad. Det var frbi--allt var
frbi.

[Illustration]

Elsa var nu p vg hem. Hon frskte kvfva sina snyftningar s godt hon
kunde, men hennes gon skymdes s af trar, att hon icke gaf akt p de
andra barnen, som skyndade frbi henne p vg mot sina hem.

Men hvad var det som rrde vid hennes axel? En vnlig hand var det, som
stannade henne. Det var verkligen lraren. Han bad henne inte vara ledsen
utan vara vlkommen igen till nsta prfning.

Sledes var tillfllet nd icke alldeles frloradt fr henne. Men huru
skulle hon lra sig att vara frimodig?

Lngt in p natten lg liten Elsa vaken och grubblade. Hennes lilla syster
sof och allt var tyst, endast lrkan i buren rrde p sig i smnen.

Lilla lrka, hviskade Elsa, huru r det med dig? Kan inte heller du
sjunga mer?

ter rrde lrkan p sig. Men Elsa var nu mycket smnig. Var det mnskenet
som gjorde det, eller nickade fgeln verkligen t henne? gonlocken blefvo
allt tyngre, och Elsa visste inte lngre, om hon drmde eller om lrkan
talade med henne. Jo, nu hrde hon tydligt att hon talade, fastn rsten
var svag.

Kra Elsa, sade lrkan, jag vill tala om en hemlighet fr dig. Du
frgar, hvarfr jag ej sjunger. Men har du aldrig tnkt p, att man inte
kan sjunga i ett fngelse? Gif mig friheten ter, lilla Elsa, s skall du
f veta min hemlighet. Ja, jag vill sga, huru jag sjunger och huru ocks
du mste sjunga.

Elsa satte sig upp p armbgen. Ack s roligt, sade hon. Tala om bara,
tala om din hemlighet, och jag lofvar, att du i morgon skall slippa ut ur
buren.

Lrkan hoppade till sidan af buren och sg ned p Elsa.

Har du aldrig gifvit akt p, sade hon, att nr jag sjunger, blickar jag
alltid upp till den bla himmeln? Vi sjunga fr solen och fr den friska,
rena luften, men frst och sist fr den gode himmelske fadren. Ser du,
hrinne kan jag inte sjunga, inte fr burens vggar och ej fr dess tak kan
jag sjunga. Och du kan inte heller sjunga fr kyrkvggarna eller fr folket
drinne, lilla Elsa. Men tnk p den skna skapelsen och p honom, som
skapat allt och sjung som fglarna sjunga. D skall du lyckas.

Elsa var mycket frtjust och frskte klappa i hnderna, men vid denna
rrelse frndrades allting. Solen sken nu klart in genom fnstret och
syster Betty stod bredvid fr att vcka henne. Men lrkan sg ut, som om
hon vore medveten om deras samtal och Elsa hade svrt att tro, att det
varit blott en drm.

Jag har lofvat dig ngonting, sade hon till lrkan. Och efter frukosten,
sedan hon talat om allt fr mormor och Betty, togo de tv flickorna buren
med sig ut p ngen, dr de slppte lrkan i frihet. Och se, lrkan som
varit stum s lnge, hade knappast hunnit ur fngelset, frrn hon hjde
sig mot himlen och brast ut i en jublande sng. De bda flickorna hllo
andan och lyssnade. Ngot s gripande vackert hade de aldrig hrt. Allt
hgre steg fgeln mot solen och ljuset, nnu hrde de hennes sng, fastn
de icke sgo henne, och nu frstod barnet, att nattens hndelse icke var
bara en drm.

Nr Elsa den dagen gick till kapellet, ljd nnu lrkans sng i hennes ra,
och nr hon sjlf steg fram fr att sjunga, var det alldeles tyst drinne.
Hon sg rakt upp genom det hga, ppnade fnstret och mot den vackra, bla
vrhimmeln och sjng som lrkan hade sjungit, sjng af gldje och lust med
hjrtat fullt af lycka, och nu klingade sngen mera ljufligt n ngonsin
frr.

D hon slutat, var det nnu alldeles tyst i kapellet. Barnen sgo p henne
med frvning, och lraren--ja, i hans gon glnste treprlor, och sedan
han ftt rsten klar, gjorde han Elsa nstan hjrtngslig genom att sga
att hon--just hon, lilla Elsa var bestmd att sjunga solot i en af
krerna.--

Men lrkan d? Ja, det var det besynnerligaste af allt, att nr Elsa kom
hem, satt lrkan p trdgrdsplanket och sg s innerligen vnligt p
henne, som om hon velat sga: Var det inte det jag sade, att det skulle g
att sjunga, blott du lyfte hjrta och ga uppt?

S kretsade hon ett par gnger omkring flickans hufvud, steg mot hjden och
sjng s klart och friskt som den sjunger som har gldje och lofsng i
tonen.


----

Krig.


Som ni alla veta, rasar fr nrvarande ett blodigt krig mellan Ryssland och
Japan. Bde i bibliska historien och vrldshistorien, ja, fven frn vrt
lands historia ha vi lst om krig, men vi hafva lst det ssom en lxa, om
ngonting som hnde fr lnge sedan--det var bara ett nje att lsa om de
stora slagen och de tappra hjltarna. Men det blefve annorlunda, om vi
sjlfva skulle upplefva det. Tnk bara p, att kanske i dag tusentals kcka
unga mn, som stiga upp friska och glada, som likasom vi frjda sig t
vrsol och blommor, innan kvllen ligga dda eller lemlstade i
fruktansvrda kval! Tnk om din far hade varit med ibland dem! D frst vi
att kriget r ngonting fasansfullt.

Men hvarfr slss de? frga ni. Ja, hvarfr slog Johan Karl, d han tog
bollen ifrn honom? Liksom det r ondskan som gr att tv sm gossar slss,
s r det ocks ondskan, som gr att det blir krig emellan tv folk. Det
frsta tar ngonting frn det andra, och det andra vill icke godvilligt
lmna det han ger.

Men kan d ingen gra slut p detta stora slagsml?

Ja, hvad sger mor, nr tv af hennes gossar varit ovnner? Hon sger: Bed
Gud, att han mtte gifva eder ett nytt, krleksfullt hjrta. Vi ha intet
annat medel vi heller. Lt oss d--alla sndagsskolebarn i hela vrt land,
i hela vrlden--lt oss g till Gud och bedja p vra knn: Gode Gud, gr
slut p kriget! Snd din helige ande, fridens ande, och lt honom
fvervinna ofridens och hatets onda ande, som vill hrska fver
mnniskorna! Hjlp bde sm och stora, amen.

*       *       *

Ryssland r ju vrt grannland, och det r icke svrt att komma dit. Till
Japan r det lngre, och drfr knna vi kanske ej s mycket till folket
dr. Japanerna ro ett smvxt folk; de hafva svart hr, gul hudfrg och
ngot sneda gon. De ro mycket arbetsamma; alla barn i Japan g numera i
skola, och de mste lra lika mycket som ni. Men de ro icke blott flitiga,
de ro frnjsamma, och det kommer dem nu till godo under kriget. Ty ni
frst nog, att det r icke s godt att hvarje dag skaffa mat till flera
hundra tusen mn, och det i frmmande land. Ty kriget fres ju icke i
sjlfva Japan utan p fastlandet och vid dess kuster. Japanernas viktigaste
fda r ris, kokt i vatten. Ktt anvnda de mycket litet, men torkad fisk
tycka de om, och frukt ta de grna, nr de bara kunna f.

I Nagasaki, en af Japans strre stder, blef en resande mycket frvnad
fver den hastighet, hvarmed japanerna langade kol frn en prm till ett
skepp. I en tt rad stodo de, mn och kvinnor, gossar och flickor, och de
sm kolkorgarne gingo ssom bollar frn hand till hand. Det var ssom lek
fr dem. Men p detta stt fyllde de en stor ngare p elfva timmar.

D klockan blef tolf, stannade de litet fr att ta frukost. En hade ett
pple, en tomat eller en lk. En annan hade omkring tre matskedar kokt ris.
En tredje tv tomater och en liten riskaka. De resande gingo bort till
mannen som hade lken.

r detta hela din frukost, frgade de.

Ja visst, svarade japanen, jag bryr mig icke om att ta mera just nu. Ty
jag har nnu fyra timmars arbete i eftermiddag.

Hvad t du i morse d?

h, ngonting riktigt fint, kokt ris med torkad fisk.

Och hvad skall du ta i kvll, nr du slutar ditt arbete?

Jag tnker det blir litet kokt frsk fisk med en tomat eller gurka till.

Vid en s ltt kost ro de vanda nda frn barndomen. Men trots den ro de
mycket uthlliga. Sedan de gtt en hel dag i anstrngande marscher, fordra
de sledes icke mera n en handfull ris och en kanna kokande vatten till
kvllsmat.

Japanerna ro nnu ett hedniskt folk. Men fven dr arbetar missionen. Och
likasom japanen lngtar efter upplysning och kunskaper, s har han ocks
brjat lngta efter en lefvande frlsare. Mnga hafva redan fvergifvit
sina hedniska gudar och brjat ska himmelens Gud.

Och vi hoppas, att den dag ej skall vara aflgsen, d fven Japan skall
hra med till de folk, som beknna sig vilja tillhra Kristus.


----


Brefvxling med de sm.

Prisuppgift N:o 1.


  Om _mitt frsta_ klang sngen i julenatt
  Ifrn himmeln af nglarnas skara.
  Fr den stormfyllda jorden en hrlig skatt
  Till oss, arma, den skulle ju vara.

  Och _mitt andra_ jag sg uti sommarens tid
  Upp susande vingar sig hja.
  Lgg drtill blott ett a, och en flicka s blid
  Fr din tanke i folkdrkt ses drja.

  Och _mitt hela_ det var ju en nordisk brud,
  Men en brud uti drottningakrona.
  Och nr nordiska land stod i vrfager skrud,
  Hon vigdes att folken frsona.


----


_Bibellsning_

eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 12-18 Juni 1905.

  M. 12. Apg. 8: 26-38. FILIPPUS OCH ETIOPIERN.

  T. 13. v. 26.  _Filippus i knen_.

  O. 14. v. 27-28. _Etiopiern nrmar sig_.

  T. 15. v. 29-31. _Mtet mellan de tv mnnen_.

  F. 16. v. 32-33. _Hvad etiopiern hade lst_.

  L. 17. v. 34-35. _Filippus undervisar_.

  S. 18. v. 36-38. _Etiopiern tror och varder dpt_.


_Sndagsskoltext fr den 18 Juni._

Apg. 8: 26-38.

  _Minnesvers_: Jerem. 29: 13, 14 a.



  -------------------------------------------------------------------------
                                 BARNAVNNEN
  -------------------------------------------------------------------------
   N:o 24 | Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet.| 22 rg.
  15 Juni.|           Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.           |  1905
  -------------------------------------------------------------------------




_Filippus och etiopiern._

Apg. 8: 26-38.


Pingstens Helige Ande hade uppfyllt den unga frsamlingen i Jerusalem med
segerkraft och hnfrelse, med lydnad fr Guds vilja och heligt nit att
tnda himmelsk eld i mnniskornas hjrtan.

Det r till den tiden vr berttelse frflyttar oss, ty det var d Filippus
sammantrffade med drottning Kandaces af Etiopien finansminister.

Dessa tv mnniskors sammantrffande frmedlades af Gud sjlf, som bjd
Filippus att bege sig af ut i den Syriska knen, som skiljer Palstina och
Egypten.

Det var frvisso en underlig vg fr diakonen Filippus, men hans lust var
att lyda Gud, och denna gudslydnad skulle fr honom blifva en hans sknaste
lifserfarenhet. knen skulle varda en ljuflig lustgrd, ty hr skulle han
f fra ett efter Gud skande och trstande hjrta till den eviga
lifskllan.

Ej lnge har Filippus vandrat i den gldheta kensanden, dr ingen blomma
doftar och ingen fgel sjunger, frrn han fr se ett sttligt flje nrma
sig. Frst komma vpnade ryttare p hvita arabiska hstar, s en prktig
vagn, och efter vagnen ter en vpnad trupp. I vagnen sitter den frnme
etiopiern och lser i en pergamentsrulle. Han hade nmligen varit till
Jerusalem och dr i Jehovas tempel skt den lefvande Guden. Visserligen
hade han nnu icke funnit hvad han skte, men han var angelgen om att n
fram till sin lngtans ml, och drfr satt han nu och lste i en helig
skrift profetian om den lidande Messias.

Filippus anar nu, att det r just fr denne mannens bsta, som han kommit
ut i knen, och genom en Andens maning nrmar han sig vagnen och hr
etiopiern lsa hgt det 53:dje kapitlet af profeten Esaias bok. Efter att
hfviskt hafva hlsat frgar Filippus om hofmannen frstod den
hemlighetsfulla profetian. Denna frga innebr ju en outtalad frskran om
att han, diakonen, gjorde det.

Hofmannen tyckte vl, att Filippus kom ssom snd frn himmeln. Intet
krare ressllskap kunde han nskat sig, och drfr beder han honom stiga
upp och taga plats bredvid honom i vagnen. Hofmannen tillstr helt ppet,
att han ej frstod profetians ord och han frgar Filippus om dess
betydelse. Det r ingen skam att beknna sin okunnighet, nr man r en
sdan som vill lra. Frga fven du, liten, dina frldrar och lrare, om
det du ej frstr. De skola gldja sig drfver och med innerlig
tillfredsstllelse undervisa dig.

S gr nu fven Filippus. Han sger hofmannen, att den om hvilken profeten
skrifvit, enligt Guds lfte nu var kommen, att han gifvit sitt lif i dden
till frsoning fr vr synd och att han nu var uppstnden fr att bringa
oss i lifsgemenskap med Gud samt till hjrtefrid och lycka. Filippi
predikan str icke i vr bibel, men ljufligt skulle det hafva varit att f
vara med i vagnen och lyssna. Ty s klart och fvertygande, s varmt och
vinnande talade han om Jesus, att dr fddes tro i hofmannens hjrta och en
djup lngtan efter att helt blifva en Jesu lrjunge och en sann kristen.
Han trodde, fick frvissning och blef dpt i Jesu namn, innan de tv mnnen
och vnnerna skildes fr alltid ifrn hvarandra i detta lifvet.

Men hofmannens omvndelse blef frvisso af utomordentlig betydelse fr hela
hans fosterland. Han var en man, som visste hvad han ville, full af
hnfrelse och kraft, och vi vilja tro, att tusenden af Etiopiens folk
genom honom lyftes hgt upp ur hedendomens natt till lif och ljus.

Och att en man med en s utprglad gudslydnad och hnfrelse som Filippus
skulle vinna mnga sjlar fr sin frlsare, det kunna vi ltt frst. Nu
hafva dessa tv lskliga mnniskor fr lngesedan terfunnit hvarandra i
det himmelska fadershuset omkring Guds och Lammets tron. Men vi bra lra
af dem att blifva sanna Jesu efterfljare, som i lydnad och med hnfrelse
sjlfva g p Guds vgar och ska att f mnga med oss.

_J. B. G._


----

Hvad vnlighet frmdde.


Doktor Walther satt en dag i sitt mottagningsrum och lste. Han var en
jmfrelsevis ung man och en duktig lkare. Medan han lste, ringde det p
tamburklockan. Han lade ifrn sig boken och gick fr att ppna, men d han
sg hvem det var, mrknade hans ansikte. Dr stod nmligen en liten trasig,
smutsig pojke, knd under namnet Hammar-Janne. Det var en sdan gosse, som
alla andra varnades fr--en gosse, som blef kallad tjuf och odga, och
hvilkens frbttring ingen ansg det lna mdan att vinnlgga sig om, ty
hans strsta nje tycktes vara att gra folk rdda fr honom. Hans verkliga
namn var John Ammerton. Fr resten knde ingen hans far, och hans mor var
dd.

Nu stod han emellertid i doktorns frstuga med ett bde smutsigt och
blodigt ansikte. Det var ocks blod p hans klder.

"Jag skulle frga, om doktorn ville vara snll och hjlpa mig litet, jag
har ftt ett sr i hufvudet."

"Hvad r det fr slags sr?" sporde doktorn.

"Jag r rdd det r farligt, vet doktorn", sade gossen med en suck. "En
karl kastade sten p mig.--Aj!"

"Hvarfr kastade han sten p dig d?"

"Jag vet inte", sade pojken och sg med skygg blick ned mot golfvet.

"Jo, det vet du. Hvarfr kastade han sten p dig?"

"Jag tog ett pple under ett af hans trd."

Doktorn ville icke rra gossens hufvud med sitt finger. Det behfdes icke.
Han sg, att det blott var ett skrubbsr, och att blodet hade upphrt att
rinna.

"G hem och se till att du fr ditt hufvud tvttadt och en ren bindel om",
sade han.

"Jag har ingenstans att g, och ingen som vill hjlpa mig heller", mumlade
gossen.

"Men du har vl ngot tillhll i alla fall?"

"Ja, jag r i fattighuset, men ibland s kra de ut mig drifrn ocks."

"N, ja, du dr d inte af detta, pojke. G nu och bed ngon tvtta ditt
hufvud, eller ock fr du tvtta det sjlf och binda om en ren nsduk."

"Urskta doktorn, men jag har inte ngon--"

"Se s, pojke, g din vg, jag har inte tid att st hr. Det gr ingenting
om du inte fr ngonting om, bara du tvttar dig."

Och drmed stngde doktorn drren och gick tillbaka till sin bok. Han hade
icke mnat vara hrd, men han tyckte verkligen icke att hans hjlp
behfdes, och skert var han icke heller angelgen att f den gossen in i
sitt rum.

Men doktor Walther hade icke varit den enda, som visste om gossens
besk--hans unga hustru hade ock varit vittne drtill. Hennes hjrta var
mt, ty hon hade lidit. Hon hade inga barn i lifvet, men tv sm grafvar p
kyrkogrden pminde henne, att hon hade ngon i himmelen, som kunde kalla
henne mor. Hon var van att handla efter sin frsta ingifvelse, och s
gjorde hon fven denna gng. Hon sprang ned efter gossen och bad honom g
upp kksvgen, hvarefter hon tog honom med sig in i badrummet. Han kom,
trasig och smutsig som han var, frundrad fver hvad hon ville. Den milda
rsten, som hade kallat p honom, hade icke skrmt honom. Han stod bara och
sg p henne.

"Sitt ned nu, min gosse", sade hon.

Han satte sig.

"Om jag nu hjlper dig, vill du d frska bli en snll gosse?"

"Jag kan inte bli snll."

"Hvarfr det?"

"Fr att jag inte kan. Jag har det inte i mig, det sger alla mnniskor."

"Men kan du inte frska?"

"Jag vet inte."

"Om jag skulle frska hjlpa dig, ville du d gra som jag bad dig?"

"Ja--kanhnda."

Fru Walther hmtade ett handfat med vatten och en svamp och tvttade drmed
frsiktigt gossens hufvud och ansikte. Drp klippte hon bort det krusiga,
tofviga hret frn sret och sg d, att det verkligen ej var ngot farligt
sr. Hon tvttade det rent och lade vadd fver det. Drp strk hon hret
tillbaka frn gossens panna och sg honom in i gat.

Det var icke ett elakt ansikte hon hade framfr sig. Nu d det ej var
fverdraget med smuts, var det till och med ett vackert ansikte.

"Hvad heter du, min gosse?"

"Hammar-Janne. Ibland ocks tras-Janne."

"Nej, jag menar ditt dopnamn."

"Hvad fr ngot?"

[Illustration: TRE GENERATIONER.]

[Illustration: ETT FARLIGT DJUR. DEN AMERIKANSKE BISONOXEN.]

"Vet du inte, hvilket namn dina frldrar gfvo dig?"

"Jo d. John Ammerton, det str i frestndarens bok."

"Jas John. N ja, sret r inte farligt, och om du aktar dig fr att rifva
af frbandet, skall det snart vara lkt. r du hungrig?"

"Ja, jag har inte tit ngonting alls i dag."

Fru Walther gaf honom smrgs och mjlk i kket. Medan han t, betraktade
hon honom med en forskande blick. Nr hon icke sg p hans trasiga,
smutsiga klder utan endast p det glnsande hret, som hon hade strukit
vackert fver det vlformade hufvudet, och lade mrke till ansiktet med de
strlande gonen, mste hon erknna, att gossen var vacker.

Janne hade nu slutat ta och reste sig upp.

"John", sade hon, "nr du r hungrig och icke har ngot att ta, skall du
f komma hit och f mat. Jag vill inte att du skall g och svlta."

"Tack, jag vill grna komma."

"Och om jag ger dig mat hvarje gng du r hungrig, vill du d fr min skull
frska bli en snll gosse?"

John hngde hufvudet och funderade. En annan skulle kanske hafva frundrat
sig fver att han inte svarade genast, som en tacksam gosse borde hafva
gjort, men fru Walther frstod, att han funderade huru han skulle svara fr
att vara uppriktig.

"Om de andra vilja lta mig frska, frun, men det vilja de inte", svarade
han till sist och sg henne trohjrtadt in i gonen.

"Vill du frska i alla fall?"

"Ja, det vill jag."

Fru Walther gaf gossen mat i ett papper och klappade hans hufvud. Han sade
ingenting, men hon kunde icke tro att han ej knde ngon tacksamhet--hon
sg den lysa ur hans gon.

(Forts.)


----

Tre generationer.

Med teckning.


  _Det r en gldje att dem se,
  De ro prktiga alla tre;
  Men farfar, jag tror han r bst nd,
  Jag kan inte hjlpa jag tnker s._

  _Han ser s mildt p gossen ner,
  Hans vackra ga vnligt ler.
  Ej bitter han blifvit i lifvets strid,
  I gat bor krlek, p pannan frid._

  _Jag tror han sagt dem bda tv:
  "P Herrens vg I skolen g!
  D kan man vl bjas i lifvets strid,
  Men aldrig man mister sin barnafrid._

  _Till lsen 'Uppt, framt' tag!
  D gr det hemt hvarje dag.
  Och fortare gr det, n mngen tror,
  Att ung blifver gammal och liten stor."_
                     _ANNA H--M PREINITZ._


----

Ett farligt djur

eller den amerikanske bison.

Med teckning.


I forna tider lefde i vr vrldsdel tvenne oxarter, den ene var uroxen, den
andre visenten eller bisonoxen.  Dessa vldiga djur funnos jmvl i vrt
land fr mnga hundrade r sedan. Detta veta vi draf, att man funnit
skelett af dem i utgrfda torfmossar. Uroxen finnes nu mera ingenstdes.
Han r utdd. Bisonoxen frekommer p ngra f stllen i Europa och Asien.
Men i Amerika lefver en slkting till de frra som kallas den amerikanske
bisonoxen eller buffeln, och huru han ser ut visar vr teckning.

Buffeln fanns nnu fr femtio r sedan fver nstan hela Nordamerika, men
r efter r har han frsvunnit frn den ena staten efter den andra.
Europeer, indianer och vargar hjlpas t att utrota honom. P de stora
stepperna i de vstra staterna finnas de vl nnu kvar i millioner, men den
tid torde icke vara allt fr aflgsen, d det gtt honom som det gtt hans
slktingar i Europa.

Buffeln r emellertid jtten bland Amerikas landtdjur. Han kan mta fver
manken tv meter i hjd och lngen kan uppg nda till tre meter. Hufvudet
r vldigt och vpnadt med kraftiga horn. Plsen r lnghrig och lurfvig,
grbrun om vintern och ngot ljusare sommartiden.

Bisonoxen r ett mycket sllskapligt djur och drfr trffar man stundom
tusentals af dem tillsammans betande p de stora prrierna under sommaren.
Om vintern draga de i stora hjordar int skogarna. Vanligen g de en efter
en i en lng rad under dessa vandringar, och alltid p en bestmd vg i rak
riktning. Drunder trampa de upp prktiga vgar, som fven af resande
mnniskor anvndas och ro knda under namn af "_buffelvgarna_".

Vintertiden r fr buffeln en hrd tid. D mste han nja sig med torra,
vissnade vxter, bark och knoppar af lftrden, isynnerhet asp och ask.
Under sommaren har han ett rikt bord dukadt fverallt p de stora
grssltterna.

I lraktighet och vakenhet str buffeln fver sin europeiske slkting
visenten. Frsk att tmja honom ha ej sllan lyckats. Han visar
tillgifvenhet fr sin vrdare, men han har svrt att fvervinna sin
skygghet fr mnniskan.

Buffeljakten r en tilldragande sport svl fr europeer och amerikaner som
fr indianerna. Han har ett frtrffligt ktt och en dyrbar hud, ullen r
prktig och de vackra hornen ro icke att frakta.

Man har lyckats att fverfra buffeln fven till Europas djurgrdar, dr
han synes trifvas godt och frka sig bttre n han gr till och med i sitt
fria lif p prrien.

_J. B. G._


----

Skyddsngeln.

_Af Ad. Grndler._
(Forts. fr. n:o 22.)


Modern var ju visserligen kvar hos de faderlsa barnen, och mors gon gmma
alltid en skatt af krlek fr hvarje barnahjrta. Men fru Hubert var sjlf
s frkrossad af det hrda slag, som drabbat henne, att hon den frsta
tiden nstan stndigt grt tyst fr sig sjlf. Och sorgen grfde ett djupt
veck i hennes panna.

Den lilla pension som beviljades henne rckte visserligen till ett mycket
ansprkslst underhll fr henne och hennes barn, men Kristel borde dock f
lra sig ngonting fr att kunna vara till ngon nytta i vrlden. Det hade
hans far alltid nskat. Men huru skulle fru Hubert kunna gra detta
mjligt?

D kom liksom genom Guds skickelse ett anbud om en friplats fr honom i en
offentlig anstalt, som bekostades af staten, dr gossar uppfostrades och
dr de frn brjan fingo vnja sig vid nstan militrisk ordning.

Visserligen krympte hennes hjrta samman af vemod, nr hon tnkte p att
hon skulle ndgas skicka bort sin gosse--lngt bort i en frmmande
omgifning, och att af den en gng s lyckliga familjen hon och Maria skulle
vara ensamma kvar. Men modershjrtat kan ju gifva det svraste offer, nr
det gller barnets vl. Slunda fick d Kristel stanna hemma blott s lnge
att han fick hjlpa modern flytta ifrn den bostad, dr de framlefvat s
lyckliga dagar, till en liten stuga i nrheten. Sedan skulle fr gossen
brja ett nytt lifsskede--ute i vrlden.

Kristel hade vl p barnavis ofta nskat att en gng f resa lngt ut i
vrlden med tget, som mnga gnger om dagen ilade frbi hans barndomshem.
Ty huru skna n hans hembygds berg voro, s lockade honom dock den oknda
vrlden bortom dessa berg med en nnu strre tjusning.

Nu skulle d ndtligen hans nskan uppfyllas. Men nu gladde honom ej
vissheten drom s mycket som han frut hoppats, ja, han kunde ej dlja fr
sig sjlf, att han knde det ssom en stor lttnad, nr hans resa till
institutet blef uppskjuten tills i augusti fr sommarferiernas skull. Men
fven dessa f veckor gingo s fort, och ju nrmare afskedets dag kom, ju
nrmare slt han sig till modern och allt mera hjrtlig och vnlig blef han
mot lilla Maria.

Den sista aftonen i hemmet var hans hjrta i synnerhet tungt. Hans lilla
syster sof redan godt i sin sng, men modern bad sin gosse sitta uppe en
stund hos henne. Hon smekte krleksfullt hans hufvud och sg honom s varmt
in i gonen. Drp ppnade hon den gamla bibeln, ur hvilken hans far hvarje
dag lst ett kapitel fr de sina. Hon slog upp Tobias' bok och lste fr
sin gosse om den unge Tobias' afsked frn sina frldrar och upprepade med
darrande rst den gamle faderns vlsignelse fver sin son: "S drag d dina
frde, Gud vare med dig p vgen och hans ngel ledsage dig!"

Kristel satt tyst en stund, drp sg han p en gng rakt in i sin mors
gon och frgade: "Mor, finns det verkligen nglar? Jag kan inte tro det."

Modern hpnade. "Hvarfr tror du inte det, min gosse?"

"Jo, fr att jag aldrig har sett ngon.--Du brukade sga fr oss, nr vi
voro sm, att en ngel satt vid vr sng om natten fr att beskydda oss.
Ser du, jag nskade d s ofta, att jag bara en enda gng hade ftt se en
ngel, och om jag ngon gng vaknade p natten, brukade jag ligga alldeles
stilla utan att rra mig liksom om jag sof, och s--ppnade jag gonen
alldeles tvrt. Men aldrig satt dr ngon ngel bredvid sngen. Nej, det r
alldeles skert, att dr icke fanns ngon, ty mnen sken s klart in genom
fnstret, att jag tydligt kunde se allting. Och s hastigt kunde vl inte
ngeln flyga drifrn."

"Hvarfr inte? Menar du, att en helig ngel vill drja kvar om ock blott en
sekund hos ett barn, som med afsikt frstller sig och tnker bedraga
honom? Kra min gosse, nr ett barn kommit s lngt, att det icke lngre
vill tro p nglar, d r dess bsta ngel redan viken ifrn det."

"Ja, men jag _kan_ inte tro det, mamma."

(Forts.)


----


_Bibellsning_

eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 19-25 Juni 1905.

  M. 19. Apg. 12: 5-17. PETRUS BEFRIAS UR FNGELSET.

  T. 20. v. 5-6.  _Petrus sofver i fngelset._

  O. 21. v. 7-8. _En ngel vcker och lser honom._

  T. 22. v. 9-10. _ngeln fr honom ur fngelset._

  F. 23. v. 11-12. _Petrus sker upp den troende frsamlingen._

  L. 24. v. 13-16. _Frsamlingen blir frbryllad af den ovntade
  bnhrelsen._

  S. 25. v. 17. _Petrus berttar om Guds ingripande och lmnar Jerusalem._


_Sndagsskoltext fr den 25 Juni._

Apg. 12: 5-17.

  _Minnesvers_: Ps. 91: 11. Ty han skall gifva sina nglar befallning om
  dig, att de skola bevara dig p alla dina vgar.



  -------------------------------------------------------------------------
                                 BARNAVNNEN
  -------------------------------------------------------------------------
   N:o 25 | Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet.| 22 rg.
  22 Juni.|           Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.           |  1905
  -------------------------------------------------------------------------




_Frbnen och Guds hjlp._

Apg. 12: 5-17.


Det var sent p aftonen i staden Jerusalem. Gatularmet hade tystnat och
husen stodo som mrka skildtvakter utefter de trnga gatorna. Vi kunna dock
sknja hr och dr ngra vandrare, som tyckas hafva samma ml, ett litet
hus, hvarest Maria, Johannes moder, bor. Hr i detta kristna hem, hvarest
Petrus s ofta vistats, hade man den sena timmen samlats till bnemte. Det
var Jerusalems frsamling, som bad fr aposteln, fr det utkorade redskapet
till mngas frlsning.

Under det detta bnemte pgick, lg Petrus fngslad mellan tv
krigsknektar i det herodianska palatsets fngelser. Han hade dragit sig de
mktiges hat genom sin frkunnelse af evangelium. Nu r han dmd till dden
och vntar att fljande dag blifva afrttad. Men frsamlingen beder, och
Gud hr deras bner.

Midt i natten kommer en ngel in i fngelset. Han gr utan svrighet genom
murar och lyckta drrar, emedan han r en ande. Han uppenbarar sig dock i
mnsklig gestalt och utfr sitt uppdrag att befria Petrus p ett stt, som
vittnar om Guds underbara makt att hjlpa ur all svrighet. Petrus sof, men
ngeln vckte honom och sade: St genast upp! D Petrus lydde denna
uppmaning, fllo kedjorna af hans hnder, och nu var fngen ls frn sina
bojor. Men den starka, vl igenlsta jrndrren och vktarne drutanfr
tycktes vara obevekliga hinder fr hans befrielse. Dock--p en vink af
ngeln ppnar sig jrndrren, och vktarne, som ligga och sofva, mrka
icke, att Petrus i ngelns sllskap gr ut ur fngelset. S fr honom
ngeln genom korridorer och grdar, till dess de komma till den tunga
ytterporten. Liksom af osynliga hnder lyftas bommarne af och portarne
ppnas, s att Petrus utan svrighet kan komma ut. Hade han vndt sig om,
skulle han hafva ftt se, huru porten lika hemlighetsfullt tillslts, s
att man ej kunde mrka att den blifvit ppnad.

Emellertid ledsagar honom ngeln in i staden, och d Petrus nu ej lngre
behfde hans ledning, s frsvinner han lika pltsligt som han kommit.

D Petrus hunnit sansa sig, sker han upp det bekanta huset, Marias hus,
hvarest bnemtet nnu pgick. Jag frestller mig huru rdda de blefvo dr
inne, d de midt i natten hrde ifriga klappningar p porten. De tnkte
mhnda, att det var Herodes utskickade, som ville fngsla fven dem. En
ung flicka gr till porten och frgar hvem det var. Huru glad och frvnad
blef hon icke, d hon knde Petri rst. I sin hpenhet glmde hon att
ppna, men d drren slutligen ppnades, kunde Petrus sga: "Herren har
utsndt sin ngel och rddat mig frn Herodes hand och frn allt, hvad
judarnes folk har vntat."

S handlar vr Gud. Han hr bn och gr under. Han befriar de sina ur nd
ssom svar p bn. Han snder sina nglar till deras hjlp, d de bedja
honom. Hvilken maning till tro och bn utgr icke detta!

_Fr. E._


----

Hvad vnlighet frmdde.

(Forts. fr. freg. n:r.)


Sedan berttade hon fr sin man, hvad hon hade gjort, och han skrattade t
henne.

"Tror du, att din vnlighet kan hjlpa det dr elndiga hittebarnet?" sade
han.

"Jag tror tminstone inte att den skall skada honom", svarade hon.

Sedan kom Janne ofta och fick mat, och fru Walther gaf akt p att han sg
renare ut fr hvarje gng. Till slut fick fru Walther underrttelse om att
en vn skulle resa ut till vstern fr att taga land och bygga sig en farm
dr. D kom den tanken fr henne, att detta mjligen kunde vara ett godt
tillflle fr John Ammerton, och hon skref till sin vn och bad honom taga
gossen med.

Ett r drefter hrde hon, att han tyckte bra om gossen. Tv r senare
skref hennes vn, att John var en riktig skatt. Fru Walther visade sin man
brefvet, och han log och kysste sin lilla hustru och sade, att det gladde
honom mycket.

Han hade nu ocks en annan klla till gldje--hans hustru hade sknkt honom
en frisk, prktig pojke, som lofvade godt fr framtiden.

*       *       *

ren gingo och fru Walther hrde icke mera till John Ammerton. Den sista
underrttelse hon fick om honom var fem r efter hans flyttning till
vstern, och d hade han farit till guldminorna.

Men i fru Walthers lif hade kommit en gldje, som vxte och blef allt
starkare. Hennes gosse, Filip, vxte upp till en lofvande yngling, en
prktig, godhjrtad gosse, som alla hllo af, frldrarna naturligtvis
mest. Vid sjutton r kom Filip Walther till universitetet och vid tjuguett
r tog han sin examen med heder. Men det hade tagit hrdt p hans krafter.
Hans mor sg det och oroade sig mycket. Hans far sg det ocks och ville
att han skulle resa bort fr att uppfriska sig. Han skaffade honom plats p
ett stlle, dr han skulle kunna hmta styrka till bde kropp och sjl.

Resan gick genom vsterns demarker. Filip skref ofta hem och gaf lifliga
skildringar af sin resa, p samma gng han berttade, att hans hlsa blef
bttre dag fr dag.

Frldrarna lste med gldje om hans resor och hans arbete, men pltsligt
upphrde brefven. Hvar fanns Filip? Hvarfr skref han icke?

En dag kom doktor Walther hem med en tidning hopskrynklad i handen. Dr
berttades om det sorgliga de, som drabbat det sllskap, med hvilket Filip
reste, huru det blifvit angripet af en hop indianer och huru de som icke
ddats hade tagits tillfnga.

Stackars frldrar! Modern bjde sitt hufvud i stum frtviflan och hennes
hjrta var nstan brustet. Gldjen hade drifvits bort ur hennes lif och
tjockt mrker hade lgrat sig omkring henne.

S gick ett halft r, d postbudet en dag frde med sig ett bref med den
gamla, vlknda stilen. Fru Walther slet upp det och gnade igenom
innehllet. Hvilken gldje! Hennes gosse lefde, var frisk och p vg hem
till dem.

D doktor Walther kom hem, fann han sin hustru afsvimmad med brefvet i
handen. Sedan det frsta gldjeruset lagt sig, satte de sig vid hvarandras
sida och lste fljande bref: "Gud vare tack, som ltit mig finna en sann
vn eller rttare--ltit en vn finna mig", skref han sedan han frst hade
berttat om hvad han upplefvat och huru han blifvit rddad. "Hade icke den
vnnen funnit mig, skulle jag nu varit dd. Han fick veta mitt namn, och d
han hrde att jag var son till doktor Walther, gjorde han allt fr att
rdda mig. Han anvnde tusentals kronor fr att utrusta mn till denna
expedition och han fvervann den grymme man, som hll mig fngen. Sedan tog
han mig under sin vrd och sitt beskydd. Gud vlsigne honom! Jag hoppas
ocks, att far och mor m vara redo att vlsigna honom, ty han fljer nu
med mig hem."

De lyckliga frldrarna tackade p sina knn Gud fr hans godhet och bad
honom vlsigna sin sons rddare.

Och deras Filip kom, frisk och stark--en kraftig, ofrdrfvad man. Med
honom fljde en medellders herre med ett vackert, ppet ansikte, gra gon
och krusigt hr.

"Detta r min rddare", sade sonen, "knna ni igen honom?"

Doktorn skakade p hufvudet, men hans hustrus blick hvilade forskande p
mannens ansikte. "r det han?" hviskade hon, och rckte fram sina bda
hnder, "r det John Ammerton?"

"Ja, jag r John Ammerton", sade den frmmande, "och jag tackar Gud, att
han gifvit mig ett tillflle att visa, att jag med tacksamhet kommer ihg
den vnlighet ni visat mig. Ni har varit mer n en mor fr mig."

Och han tryckte hennes hand till sina lppar. "Gud vlsigne er!" utropade
han. "Ni var den enda i hela vida vrlden, som ansg att det lnade mdan
att frska lyfta den stackars fvergifne, fraktade gossen upp ur dyn.
Utan er godhet hade jag varit frlorad."

D fru Walther den kvllen satt vid sin mans sida, tog hon hans hand och
hviskade: "Det var en gng en liten sten, som kastades ut i sanden. En
skattskare fick ga p den, och d han hade tvttat af smutsen, brjade
han slipa den med sin mejsel. Han brt igenom omhljet och fick se--en ren
och strlande diamant."

Doktorn kysste sin fru p pannan--i hans gon glnste trar.

(Slut.)


----

[Illustration]




Rfvare.


  _Stackars lilla fgelmor!--
  Hit till norden glad du for,
  byggde hr ett litet nste,
  hgt i trdet du det fste,
  och du var s glad och njd,
  allt var jubel blott och frjd,
  och du tnkte: "Ingen fara
  kan fr bo och gg hr vara"._

  _Sommarfrjden nu r slut,
  gldjesngen sjungits ut,
  liten fgel blott kan klaga
  fver rfvare, som taga
  hemmets lycka, frid och ro
  bort frn litet fgelbo.
  Ty ett litet fgelhjrta,
  det kan ocks knna smrta._
                        _ELLA._


----

I solvarm sommar.


Hr ser d hvar och en, att barnen ha sommarlof, och att solen skiner och
att ljumma flktar smeka.

[Illustration]

Hr p teckningen fverst ro gossarna i frd med att bygga en stark
fstning med vallar och torn, frn hvilka Sveriges blgula flagga vajar i
vinden. Det blir allt en bussig fstning nr allt blir frdigt, ty brjan
r verkligen god, och jag ser att gossarna f mycket roligt af detta arbete
under fristunderna frn sommararbetet.

[Illustration]

P den andra teckningen leker en grupp smttingar p sjstranden. Ngra af
dem ro 'till hst'. Det r 'vra allra minsta', som agera ryttare p sina
brders starka skuldror. Hela sllskapet fr sig prktiga fotbad under
leken p den mjuka sanden. Jag r icke fullt viss, om de lrt sig denna
badkonst af fader Kneipp frn Wrishofen eller om det icke snarare r han
som lrt sig tskilliga kneippkurer af dessa eller andra sm.

[Illustration]

 den nedersta teckningen ha de minsta blifvit kuskar i stllet fr ryttare
och andra ha spnt sig fr vagnen. Leken gr friskt svl till sjs som
till lands, gldje och hlsa, frnjelse och munterhet lyser ur allas gon.
Mhnda kunna vra lsare ha ngot att lra af de prktiga barnen  dessa
teckningar. Ty s mycket har jag sett af barnen i lek och arbete, att jag
vet, att de som leka bra, plga ocks arbeta bra. Och de som ro flitiga
och duktiga i arbetet plga ofta kunna leka ssom barn bra leka. Lycka
till i bde arbete och lek! nskar Barnavnnens.

_Farbror._


----


Skyddsngeln.

Af _Ad. Grndler._
(Forts. fr. freg. n:r.)


Fru Hubert drog sin gosse allt nrmare intill sig. "Tror du inte heller,
min gosse, det som str skrifvet i bibeln om de kra nglarna, huru de
sjngo i Betlehemsngden den frsta julnatten och huru de p pskdagens
morgon frkunnade, att Jesus var uppstnden? Vill du inte tro det heller,
min stackars Kristel?"

"Ack, jo, visst tror jag det, mor--det str ju i bibeln. Men jag menar
bara, att _nu_ finns det inga nglar mer, tminstone f de inte lngre
komma ner till jorden fr att bevara oss. Huru skulle de d kunnat tillta,
att far blef fverkrd och krossad af tget?"

"Min kre gosse", moderns rst darrade mrkbart--"det gifves mnga gtor,
hvilkas lsning vi frst i evigheten skola finna. Men det vet jag frvisso,
att om det varit Guds vilja, skulle han med strsta ltthet kunnat skicka
ner en ngel frn sin himmel fr att skydda vr lskade far fr den
frfrliga olyckan."

Tviflande skakade gossen p hufvudet. "Har _du_ ngonsin sett en ngel,
mor?" frgade han.

"Nej, visserligen icke p det stt som du menar, min gosse, icke ngon
ngel med lysande klder och hvita vingar. Kanske ro mina gon genom
synden frmrkade, s att jag icke kan se de himmelska sndebuden, utan de
svfva osedda frbi mig. Men det finnes ocks andra, som f gra
nglatjnst, Kristel, och dessa hoppas jag att du ofta m se spren af p
din lefnadsvg. De ro icke strlande och hrliga ssom de himmelska
budbrare, som bibeln beskrifver fr oss, och hvilka vi ej ro vrdiga att
f se, men de f ndock vittna om Guds trofasta vrd om oss. De ro ofta
kldda i enkla, jordiska omhljen, men de f likvl det uppdraget af Gud
att bevara, trsta och leda oss, s att vi ej m g vilse. Gif akt p dessa
nglarster, min gosse, och flj dem, men framfr allt flj den rsten, som
vill gra sig hrd i ditt eget hjrta. Det r Guds egen rst, flj den, ty
den r din bsta skyddsngel."

"Sg mig mer om detta, mor", bad Kristel entrget, "jag frstr dig redan
bttre."

"Ser du, min gosse, vrlden r s stor och skn, att du aldrig med din
blick kan omfatta den, och vr himmelske fader r s rik och mktig och
krleksfull, att du aldrig riktigt kan frst det. Han har medel och
utvgar att erinra sina glmska mnniskobarn om deras himmelska hem, s att
de icke alldeles frdjupa sig i jordetingen hr nere. P det viset kunna
hndelserna i lifvet f blifva nglar, som visa uppt s vl som
vrblommorna p ngen, nr de i sin ljufliga fgring prisa Guds
skaparevishet. En sng frn din barndomstid kan i en frestelsestund ljuda
fr ditt ra och drigenom f blifva medel till att bevara dig frn det
onda, eller minnet af din far, hvilken du br ska efterflja i gudsfruktan
och plikttrohet--allt detta skall kunna gra dig nglatjnster. Och vl
dig, min gosse, om Gud snder dig goda mnniskor till fljeslagare p din
lefnadsvg--sdana mnniskor, som i din svaghet och oerfarenhet kunna f
blifva goda nglar fr dig."

Och under djup rrelse skref modern p frsta bladet i den nya bibeln,
hennes enda gfva till sin gosse, ssom tnkesprk Tob. 5: 21 och
drinunder orden:

  "Guds nglar frn vr barndomsdag
  Oss skydda och bevara."

Men hon talade icke om en annan skyddsvakt, som stdse skulle lgra sig
omkring hennes barn ute i vrlden--ett trofast modershjrtas oafltliga
bn.

*       *       *

Tidigt fljande morgon tog Kristel ett kort men hjrtligt farvl af sin
nyvakna lilla syster och skyndade ifrigt med modern till stationen. Den
friska, klara morgonrodnaden hade jagat bort alla sorgsna tankar ur hans
sinne, och gladt viftade han frn kupfnstret t modern med sin lilla
halmhatt, nr tget satte sig i rrelse.

I fver tta timmar mste han ka, innan han uppndde sin bestmmelseort.
Till en brjan var han mycket road af bullret och sttarna p tget,
lokomotivets pipande och uppehllet vid stationerna. Han gnolade fr sig
sjlf den ena melodien efter den andra, och bullret af hjulen slog
beredvilligt takten till hvarje melodi. Hans reskamrater tyckte mycket om
den muntre lille pojken, hvilkens klara gon blickade s leende ut i
vrlden, som om dr funnes blott lust och gamman fverallt.

Nu brusade tget fram ur bergsbygden, och obegrnsade sltter utbredde sig
infr gossens hpna gon. Smningom upphrde de doftande ngarna och de
grna lfskogarna allt mer, och i deras stlle syntes stora ljunghedar
omvxlande med barrskog. De sm rda ljungblommorna skulle han grna velat
se p nra hll, s vackra tyckte han de voro. Och dri hade han rtt. Hela
naturen vittnar om skaparens vldiga kraft, antingen hon prunkar i
Schweizerbergens majesttiska prakt eller klder sig i hedens enformighet.

Men till slut trttnade dock Kristel vid att se sig omkring. D tog han
fram ur sin resvska smrgsarna, som modern lagt ner t honom till matsck
p vgen, och de smakade honom nu frtrffligt. En vnlig herre, som satt
midt emot honom och leende sg p med hvilken aptit han t sina smrgsar,
kpte vid nsta station en kopp kaffe t honom, s att han ocks skulle f
ngonting att dricka.

Kristel var till en brjan nstan frskrckt och visste icke, om han finge
taga emot en s ovntad godhet af en frmling, men denne nickade s
fvertygande och hjrtligt och sg s vnligt p honom, att gossens blyghet
frsvann. Han tackade hjrtligt och tog emot kaffekoppen, hvilken han
begrligt drack ur. Detta tycktes mycket roa den frmmande herrn, och sedan
nu isen en gng var bruten, berttade Kristel fr sin vnlige reskamrat
allt hvad han under sitt korta lif upplefvat, och att han nu fr frsta
gngen var stadd p resa ut i vrlden, fr hvilken han redan brjade knna
en viss fruktan. D klappade den frmmande herrn honom p hufvudet och
skte intala honom mod. Han frskrade, att han mycket vl knde till
anstalten, dr gossen skulle uppfostras tillsammans med mnga, mnga andra
gossar, och han visste, att de alla brukade trifvas godt dr.

Denna lugnande frskran svl som sommardagens middagshetta vaggade
smningom vr pratsamme Kristel till smns. Tgets buller blandade sig i
hans drmmar, s att han tyckte sig sitta p en ngbt och vagga upp och
ned p hga, brusande vgor. Han brjade slutligen frukta, att fartyget
skulle g under, men d rcktes ut emot honom en hand, liknande en ngels
hand. D Kristel sg nogare efter, var det likvl icke en ngel utan bara
den frmmande herrn, som nyss varit s vnlig emot honom och bjudit honom
p kaffe.

Yrvaken for gossen upp ur sina drmmar och sg sig omkring. Dr lg den
vnlige herrn midt emot honom p bnken, pustande och snarkande--i sanning
icke ngon nglauppenbarelse.

Kristel mste skratta fr sig sjlf, men sedan somnade han p nytt och sof
s godt, att han vaknade frst nr hans vn gaf honom en knuff i sidan och
frklarade, att nu vore han snart framme.

Gossen hann ej mera n tacka den frmmande herrn fr hans vnlighet och
sedan springa ut ur kupn, frrn tget ter rullade drifrn, och Kristel
stod ensam med sin kappsck p stationen.

Han sg sig skande omkring, om ej ngon vore honom till mtes, men dr
fanns ingen. Hade icke modern skrifvit till institutet, att hennes Kristel
skulle komma med dagens tg? Och nd bekymrade sig ingen om honom.--Om
nd mor varit med!--Den stackars gossen brjade nu f en aning om hvad det
vill sga att vara alldeles ensam i en frmmande vrld.

D knde han, huru ngon sakta ryckte honom i armen och en rst frgade:
"r du Kristian Hubert?" D han vnde sig om, stodo tv uniformskldda
gossar framfr honom.

"Ja, det r jag", svarade han gladt, "och man kallar mig vanligen Kristel.
Huru kunde ni f reda p mig?"

"h, det var d inte svrt", sade den ene af gossarne, en liten pigg pys,
"hr fanns ingen mer pojke, som sg s grtfrdig och modstulen ut som du."

Kristel knde sig mycket harmfull, pojken i honom reste sig, men han fann
icke ngot ord till svar.

"Bry dig inte om honom", sade den andre gossen, som tycktes vara
frstndigare och fven tjnstvilligt tog ifrn Kristel hans kappsck fr
att bra den, "han menar inte s illa som det lter. Han r bara s
odygdig, och det mste vi alla hlla till godo med."

Kristel gick nu tyst midt emellan de bda gossarne, till dess den lngste
af dem stannade. "Hr r vrt institut", sade han.

Det var en gammal, vrdnadsvrd slottsbyggnad med mnga torn och
framspringande hrn och gaflar. Det var en sllsam motsats mellan de
allvarsamma gra murarne och de muntra skrattsalfvorna frn ett par hundra
pojkar, som lekte p grden. De buro alla en sorts uniform med blanka
knappar, och Kristel i sin gra drkt och hvita halmhatt stack bjrt af mot
de andra.

"Hr r en ny rekryt!" skreko pojkarne, och det frefll Kristel, som om de
mnstrande blickarne stucko honom som spjut frn alla sidor. Men den
strste kamraten, som nnu bar hans kappsck, fattade nu hans hand och drog
honom med sig fver lekplatsen bort till den stora porten. Det frefll
Kristel alldeles som om han gick vid en ngels sida midt igenom ett
fientligt lger.

Fljande dag fick ocks Kristel uniform, s att nu var ingen skillnad
lngre mellan honom och kamraterna. Men de betraktade honom nd med
forskande, nyfikna blickar, s att han knde sig mycket illa till mods. Och
en gng, nr majoren, som var chef fr institutet, kom gende fver grden
och alla gossarne reste sig upp, ville ocks Kristel vara riktigt hflig
och tog af sig mssan samt bockade sig djupt. D skrattade de andra
gossarna t honom, s att han kunde ej hjlpa, att trarna kommo honom i
gonen. Men majoren frgade honom vnligt efter hans namn och hans hemort.
"Behll du din mssa p en annan gng, lilla linhufvud", sade han, "du
skall nog snart lra dig taga seden dit du kommer."

(Forts.)


----


_Bibellsning_

eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 26 Juni-2 Juli 1905.

  M. 26. 1 Petri 1: 14-25. FRMANINGSORD.

  T. 27. v. 14-16. _Maning till helighet_,

  O. 28. v. 17.  _till sann gudsfruktan._

  T. 29. v. 18-19. _Vi ro dyrt terlsta_,

  F. 30. v. 20-21. _bra drfr ga tro och hopp till Gud._

  L.  1. v. 22-23. _vi bra lska hvarandra._

  S.  2. v. 24-25. _och hlla oss stadigt till Guds ord._

_Sndagsskoltext fr den 2 Juli._

1 Petri 1: 14-19.

  _Minnesvers_: Matt. 5: 48. Varen frdenskull I fullkomlige, ssom eder
  himmelske Fader r fullkomlig.



  -------------------------------------------------------------------------
                                 BARNAVNNEN
  -------------------------------------------------------------------------
   N:o 26 | Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet.| 22 rg.
  29 Juni.|           Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.           |  1905
  -------------------------------------------------------------------------




_Frmaningsord_

till lydnad fr Gud.

1 Petr. 1: 14-19.


Om du har en god moder i ditt hem, s vet du, att hon fr din vlfrds
skull d och d sger dig ett frmaningens ord, huru du skall skicka dig
ssom det anstr ett godt barn. Du behfver pminnas om huru du skall
skicka dig vl i hemmet bland dina syskon, i skolan bland dina kamrater och
i lifvet bland mnniskor i allmnhet. Om du d lyder och tager i akt en god
moders maningsord, blir du ett godt barn, som kan skicka dig anstndigt och
vl i lifvets alla frhllanden.

Men likasom vi hafva ett jordiskt hem under vrt lif hr nere p jorden, s
hafva vi ock ett himmelskt, dit vi g ifrn denna jorden. Och det r fr
oss alla, svl barn som ldre, af den allra strsta vikt att f veta, huru
vi skola lefva vrt lif hr nere fr att blifva passande fr hemmet
druppe. Ty n r det ett barn, hvars lif slocknar i dden, n en yngling
eller en jungfru, som dr i lifvets vr, n en man eller en kvinna i
lifvets sommartid, n en grnad jordevandrare, som kallas hdan.

Vr text innehller ngra maningsord, som lra oss, huru vi skola skicka
oss, fr att varda passande fr det himmelska hemmet. Han, som r husfadern
i detta hem, r den helige Guden. Om vi vilja vara hans barn, s mste vi
vandra heligt i all vr umgngelse hr i vrlden. Ty han sger till sina
barn: "Varen helige, ssom jag r helig".

Hvad innebr det d att vara helig? Gud har sndt sin son t oss till en
frlsare. Han har i sitt lif visat oss, hvad det innebr att vara helig. Du
br taga fram ditt nya testamente och lsa dr om Jesu lif. Du mrker
snart, huru olikt hans lif var emot alla andras. Hans lif var heligt. Du
br d ska i allt likna honom. Du br aldrig gra ngot som r fult och
styggt och syndigt, utan i stllet ssom Jesus vara god, mild, barmhrtig
och krleksfull. Du br vara hjlpsam och bemda dig om dina likars vl som
han gjorde. D blir fven du helig i all din umgngelse.

Och om du understundom knner dig ssom ett armt och ofullkomligt litet
barn, s fr du bedja din frlsare om frltelse och hjlp. Han r fven
vr hjlpare. Men nr du s beder till din frlsare och till din himmelske
fader, s br du veta, att du r ett litet Guds barn, fver hvilket Herrens
vlbehag hvilar, att du r en af de mnga, som i gudsfruktan gr med
stapplande steg mot det himmelska fadershemmet. Du br veta, att du d gr
p den rtta vgen och aldrig behfver vnda om fr din svaghets eller
ofullkomlighets skull.

Ty ser du, Jesus har lidit dden hr p jorden och utgjutit sitt blod ssom
ett frsoningsoffer fr dina synder och icke allenast fr dina utan fr
hela vrldens. Draf kan du ytterligare frst, huru innerligt han lskar
dig och huru han vill hjlpa dig p vgen hem till fadershuset i Guds
himmel.

Knpp du barnsligt dina hnder och bed i Jesu namn om allt det du behfver,
var from och flitig och gudfruktig! D blir du ett passande barn fr det
himmelska hemmet, och nr du en gng dr, skola himmelens nglar fra dig
dit upp till klarhet och stor hrlighet.

_J. B. G._


----

Eva.


"Hvarfr skulle jag heta Eva?" frgade en liten flicka, som en dag hade
hrt sina frldrar bertta om syndafallet i Edens lustgrd.

"Jo, fr att din kra farmor hette s", svarade fadern.

"Jas", sade lilla Eva betnksamt, "men farmor var ju s snll?"

"Ja, din farmor var riktigt snll, min lilla flicka", sade Evas mamma. "Jag
ville nska, att du icke allenast ftt hennes namn, utan att du mtte
blifva lika god och krleksfull som hon var."

Den lilla var tyst ett gonblick, drefter frgade hon: "Hvarfr blef
farmor kallad Eva?"

"Det kan jag inte sga dig", svarade modern, "men hvarfr ville du veta
det?"

Eva svarade icke genast.  Men s talade hon om att det var den sorgliga
berttelsen om Adam och Eva, som drefvos ut ur paradiset, som hade kommit
henne att tycka, att det var mycket ledsamt att kallas Eva. "Ack, mamma",
sade hon till slut, "om inte Eva nd tit det dr pplet! Hvarfr lydde
hon den stygga ormen och icke den gode Guden i himmeln?"

"Drp kan jag icke svara dig", svarade modern.

"Jag tror, att de flesta skulle ha gjort p samma stt som Eva, om de varit
i hennes stlle", sade fadern.

"h, pappa, hur kan du tro s illa om oss!" sade den lilla frnrmad. "Min
lilla rara mamma skulle d skert varit klokare, och jag--ja, jag skulle
inte heller gjort det. Jag r s ledsen att jag heter Eva. Jag sade det
till lrarinnan i dag, men hon bara skrattade t mig."

"Det betyder ingenting hvad du heter, min lilla flicka", svarade fadern.
"Men kom ihg ocks hvilket lfte Eva fick--hon skulle f blifva stammoder
t honom, som skulle krossa ormens hufvud, vr dyre frlsare."

Eva tnkte visserligen p faderns ord, men det drjde lnge, innan hon
kunde glmma, att hon hette Eva.

Den lilla flickans pappa hade nyligen kpt ett vackert hus, hvartill hrde
en liten trdgrd. Trden voro nnu ganska sm, men nr de p vren
knoppades och blommade, blef det stor gldje i hela familjen. Eva sprang
hvarje dag ned till dem och gladde sig i tankarna t de hrliga pron och
pplen, som hon skulle f p hsten.

"Ack pappa, se bara!" sade hon en dag, "detta lilla trd har redan
krsbr."

"Ja, bara det nu blir varmt, s bli de snart mogna", sade fadern.

D modern nu ocks kom dit, fortfor han: "Jag tror det r stora och goda
krsbr, nu mste vi skta om dem riktigt vl, s att vi alla kunna f
smaka dem."

Hvarje dag gick Eva ned till det lilla trdet, och--mycket riktigt--bren
blefvo smningom allt strre och rdare. Hon rknade ocks krsbren,
liksom fadern hade gjort, och det var och frblef sexton. Eva var mycket
bestllsam med att se efter krsbren. Frldrarna kommo naturligtvis icke
s ofta ner i trdgrden som hon. Och nr de kommo dit, tnkte de p mnga
andra saker n p krsbren.

Emellertid blef Eva smningom bekant med grannarnas barn, och frldrarna
tilllt henne taga dem med sig och leka i trdgrden. Och de muntra,
lifliga sm flickorna trifdes riktigt godt hos Eva.

"Vet du af, att det redan finns mogna krsbr i trdgrden?" sade Emma en
dag.

"Ja, men dem f vi inte rra", svarade Eva. "De skola bli riktigt mogna
frst, och s vill pappa smaka dem. Han har ocks rknat dem, fr att ingen
skall taga bort dem."

(Forts.)


----

En kindergarten

eller en blomstergrd fr sm barn.

Med teckning.


Den hr lilla gruppen af barn r icke samlad i ett hem och inte heller i en
skola, utan i en anstalt, som vill vara ngonting midt emellan hemmet och
skolan. Det r en kindergarten eller barntrdgrd.

Som du sjlf ser ro barnen allesammans fr sm fr att i egentlig mening
kunna beska en skola. Vidare ro de allesammans fr jmnstora fr att
kunna vara syskon och allesammans den dr kvinnans barn, som sitter dr med
handarbetet till hger  teckningen.

Men nog se de s lskliga ut, som om de vore mer n syskon och arbeta och
leka och tala om sagor fr hvarann, som om de aldrig kunde vara stygga. Ja,
det r just detta barnen f lra sig i en kindergarten.

Dit samlas nmligen barn, som ro fem  sex r gamla. En eller flera
lrarinnor taga dr hand om dem ett par tre timmar om dagen. Och hr f de
sm lra sig att vara goda, vnliga och tlmodiga mot hvarann, de f lra
sig leka snllt och sjunga vackra visor. De f lra sig att sy och virka
sm saker, de f lra sig att lsa sm sagor och snger, som lrarinnan
berttar fr dem och mycket, mycket annat, som kan vara lmpligt fr sdana
sm barn, hvilka nnu icke kunna taga i tu med skolarbetet p allvar.

P vgen till och ifrn kindergarten f smttingarne regelbundna promenader
och tillfllen att vistas ute i den friska luften. Och medan de ro borta,
fr mor hvila sig litet i sitt uppfostringsarbete, och bde mor och barn f
lra sig att riktigt lngta efter hvarann. Ty den blomstergrd dr de sm
barnen bst vxa och blomma och dofta r nd under en moders varma blickar
och i nrheten af hennes lskande hjrta.

_J. B. G._

[Illustration: EN KINDERGARTEN.]


----




Jesus, Mstare!


  _"Jesus, Mstare, barnavn,
  Lisar du smrtan?
  Har du gldje och trst att ge
  Srjande hjrtan?
  Helar du sren?
  Torkar du tren?_

  _Jesus, Mstare, barnavn,
  ndtligt vi funnit
  Rtta vgen, och vid din fot
  Mlet vi hunnit.
  Trtta vi digna.
  Herre, vlsigna!"_

[Illustration]

  _S de bdo, och vid hans fot
  Barnet de lade.
  Jesu blick blef s varm och ljus,
  Huldrikt han sade:
  "Jag fver arma
  Vill mig frbarma"._

  _Och nr solen i vster sjnk,
  Gick dr en skara
  Hemt med jubel och tack och sng.
  Men p den bara
  Marken han dignat,
  Han, som vlsignat._
                 _ANNA H--M PREINITZ._


----

Karl och Greta.

Med teckning.


Karl och Greta voro kungens barn. Drottningen hade sknkt dem lifvet p
samma dag. De voro lika gamla och lika stora, vackra och goda som solens
ljus och som rosornas doft.

Prinsen och prinsessan fingo under sina barnar lra sig mngahanda, men
frst och sist skulle de lra sig att blifva goda mnniskor. Det budet hade
kungen gifvit deras lrare.

I slottets stora trdgrd fingo de se s mnga vackra vxter och lyssna
till fglarnas sng, nr det var vr i vrlden. Konungens trdgrd var fr
de tv syskonen en den allra sknaste bok, och i den lste de hvarje dag om
blommor och fglar och fjrilar och blnkande fiskar i dammarna. Det var en
naturlra utan like. Och nr lraren tydde fr de sm de olika varelsernas
uppgift i vrlden och huru vi mnniskor mste ska lra oss att frst Guds
mening med allt och vara goda mot alla varelser, d tindrade barnens gon
s stora och klara, och deras kinder gldde af lust och hnfrelse att
blifva goda mnniskor.

Men de fingo ocks leka i den stora trdgrden och p grsmattorna rundt
omkring slottet. En dag voro de drute och skte efter blommor, som icke
funnos i trdgrden. D fingo de se tv gossar, som de icke knde. Dessa
kastade sten efter sngfglarna fr att dda dem, och fngade fjrilar samt
sleto af de granna vingarna och kastade upp de skadade sm djuren i luften
och skrattade t dem, nr de fllo ned. Gossarne hade ter lyckats fnga en
fjril, men nu sprang prinsen fram och bad dem inte skada den lilla
stackaren, utan gifva den t honom och hans syster, den lilla prinsessan.
Prinsen fick fjriln, den var ngot skadad, flmtade och var s rdd, att
den sklfde. Men Karl talade s vnligt till den och lofvade taga honom med
in i trdgrden, dr ingen skulle skada den. Prinsessan frgade de tv
gossarna om de icke ftt lra sig att vara goda mot alla Guds skapade
varelser? Och d sg hon p dem s mildt med sina stora, vackra gon, att
gossarne blygdes och lofvade att aldrig mer kasta sten p fglarna, eller
plundra deras bon. Inte heller ville de mera slita vingarna af fjrilar och
flugor eller binda trdar om deras ben och slppa dem att flyga p detta
stt.

[Illustration]

Gossarne beknde en hel hop af synder, som de begtt mot de stackars
djuren. De kunde ej annat, ty prinsessan sg p dem ssom en Guds ngel,
och infr en ngels gon kan ingen mnniska dlja en synd eller vilja gra
en synd.

Men prinsen och prinsessan fljdes t in i konungens stora trdgrd. Dr
satte de fjriln frsiktigt p en liten gren och nskade honom hlsa och
granna vingar till att flyga med omkring bland blommor och blad i solsken
och sommargldje.

Men de tv gossarne hade af Karl och Greta ftt en s god lrdom, att de
icke blott sjlfva blefvo snlla mot djuren, utan de brjade ocks inverka
p sina kamrater. Och var det ngon, som inte ville, s frgade de, om de
ville flja dem till kungens slott och lta prinsessan se p dem och tala
med dem. D skulle de genast vilja bli goda barn.

Och en och annan fljde verkligen med. Men den som ftt se in i prinsessans
stora, klara gon och hrt hennes ord om att lska och vara goda mot alla,
han fick ingen lust mer att vara elak och ond.

_J. B. G._


----

Skyddsngeln.

Af _Ad. Grndler._
(Forts. fr. freg. n:r.)


Kristel sg denna frsta dag s mycket nytt, att syn och hrsel tycktes
frg honom. Dr voro lnga sofsalar med mnga jrnsngar; dr var ett
jttestort tvttrum med tvttfat stora som baljor och en handduk fr hvarje
gosse. Och s fanns dr en matsal med lnga bord, fyra gnger s lnga som
kyrkan drhemma och mnga skolsalar jmte gymnastiksalar och lekplatser.

Drjmte funnos ock mnga lrare, och Kristel bfvade, nr han tnkte p
huru han skulle kunna skicka sig rtt emot dem alla. Han frskte
visserligen gra efter det som han sg sina kamrater gra, och s kom han
d ngot s nr lyckligt igenom den frsta dagen. Han fick naturligtvis
komma i en af de lgre klasserna, och dr redde han sig bra med bde
lsning, rkning och skrifning.

Slunda hll han modet uppe hela dagen nda till kvllen.

D stlldes alla gossarna upp p skolgrden, och i den vackra, mnljusa
augustikvllen hlls dr aftonbn, hvarefter man sjng en psalm. Drp ljd
trumman, och de olika afdelningarna marscherade till sina sofrum.

Nr Kristel ngra minuter senare lg p sin hrda madrass, kom pltsligt en
hftig hemlngtan fver honom. Han tnkte p huru han och hans lilla syster
Maria om kvllarna brukade lsa just den psalm, som nyss sjungits af de
mnga gossarne drnere:

  "Nr allt omkring mig hvilar,
  till dig min ande ilar
  O, Gud, och lofvar dig.
  Nr vrldens larm frsvinner
  och jag mig ensam finner,
  r du, barmhrtige, nr mig.

  Nr mrker jorden hljer
  och all dess prakt frdljer
  Jag till ditt rike ser.
  Jag ser det kring de dina
  af nd och sanning skina
  Uti ett ljus, som ej gr ner."

Och s gmde han ansiktet i hnderna och grt.

Huru lnge han legat s, visste han icke. Slutligen for han upp, frskrckt
fr sina egna snyftningar. Han var rdd att de andra hade hrt honom grta.
Men fverallt omkring honom var det tyst, och blott de lugna, djupa
andetagen buro vittne om ungdomens lyckliga frmga af smn. Men vid foten
af Kristels sng satt en hvit, orrlig gestalt, klart belyst af mnskenet.

Kristel satte sig upp. Var det en tomte, som satt dr uppkrupen? Eller--var
de en skyddsngel, en af de himmelska budbrarne, om hvilkas beskydd han
nyss tillsammans med sina kamrater bedit?

D vnde gestalten ansiktet emot honom, och Kristel knde igen den vnlige
gossen, som kvllen frut hade mtt honom vid stationen.

"Tyst, tyst", hviskade han och lade fingret p lpparna. "Det r egentligen
icke tilltet att prata i sofrummet, men det gjorde mig ondt om dig, ty jag
frstod, att du knde hemlngtan."

D vaknade ter inom Kristel en pojkaktig knsla af trots och blygsel. "h
nej", sade han tveksamt och oskert, "hemlngtan r det just inte."

Det var godt fr honom, att mnen icke lyste p hans ansikte just nu, ty
han knde huru han rodnade fver den osanning hans lppar uttalade.

"Inte?--Hvarfr grt du d?"

"Jo, ser du, hr r allting s frmmande fr mig. Pojkarne stirra p mig
som p ett underdjur frn Afrika. Om jag bara sger 'skrifbok' i stllet
fr 'hfte', s skratta de t mig, och allesammans kalla mig 'Huber' eller
p sin hjd 'Kristian', ingen sger Kristel t mig ssom hemma."

"Jag tnkte det var just detta man kallade hemlngtan", sade den andre
leende. Men han tillade godmodigt: "Jag vill grna kalla dig Kristel, om du
nskar det--eller hur?"

"Ack ja, gr det", bad Kristel. "Du var s snll emot mig frn brjan. Hvad
heter du d?"

"Steffen heter jag.--Steffen Brun. Gossarne kalla mig ofta p skmt
Steffke."

"Men hvad kallade din mor dig, nr du var hemma?"

"Jag har ingen mor och intet hem. Mina frldrar ro dda.--Men godnatt nu,
Kristel, sof godt."

Tyst smg sig Steffen bort till sin egen bdd. Bda gossarne somnade den
natten med trar i gonen--den ene full af lngtan efter ett nyss lmnadt
hem, den andre af saknad efter ett hem, som han aldrig gt.

Frn den kvllen var vnskapen mellan Kristel och Steffen fast beseglad.
Kristels tacksamma hjrta kunde aldrig glmma, med hvilket deltagande hans
kamrat frsttt och trstat honom i hans frsta svra sorg drute p den
frmmande platsen. S ofta han slog upp sin bibel--och det gjorde han
hvarje dag--s lste han dr p frsta bladet de ord, som hans mor
skrifvit:

  "Guds nglar frn vr barndomsdag
  Oss skydda och bevara."

Och d tnkte han alltid p Steffen.

Visserligen hade Steffens lnga, magra gestalt och hans bleka ansikte med
de djupt liggande gonen ingenting nglalikt hos sig, men han var en god,
prktig gosse, ppen och redbar, gudfruktig och trofast som guld. Och det
r mera vrdt n all yttre sknhet.

Kristel blef snart hemmastadd i anstalten, dr han i brjan knt sig s
beklmd. Lrare och kamrater voro beltna med honom, och drfr knde han
sig ocks lycklig och vl till mods. Visserligen kommo ibland dagar och
timmar af djup hemlngtan, och i synnerhet brukade den pltsligt komma
fver honom p sndagseftermiddagarna. D kunde han midt under leken
springa in i en tom skolsal fr att riktigt f grta ut. Men d drjde det
aldrig lnge, frrn Steffen ofrmrkt stod bakom honom och skte trsta
honom.

"Steffen", sade Kristel en gng vid ett sdant tillflle, d han gifvit
sina trar fritt lopp, "jag kan aldrig glmma mitt hem."

"Det skall du inte heller, Kristel. Den som kunde glmma sitt hem, vore
icke vrd att ga ett sdant."

"Stackars Steffen", hviskade Kristel medlidsamt, "du har intet hem."

I Steffens mrka gon lyste en egendomlig glans. "Jo, Kristel", sade han,
"det sknaste hemmet hafva vi gemensamt, och det hemmet vilja vi bda
aldrig glmma."

En sllsam rysning genomfor Kristel vid dessa kamratens allvarliga ord, men
efter barns vanliga sed hade han snart ter skakat af sig detta intryck.

Ngra veckor hade gtt, sedan Kristel kom till anstalten, d man en dag
frkunnade att det var stor brefskrifning, det vill sga, hvarje gosse fick
p en bestmd dag skrifva hem. Kristel hade lnge gladt sig t detta, men
nr han nu satt framfr det oskrifna arket, visste han icke huru han skulle
brja, och huru han skulle ordna sina frgor och sina beskrifningar.

(Forts.)


----


_Bibellsning_

eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 3-9 Juli 1905.


  M. 3. 1 Petri 5: 5-11. DMJUKHET OCH VAKSAMHET.

  T. 4. v. 5.  _dmjukhet r de ungas prydnad._

  O. 5. v. 6.  _dmjukhetens vlsignelse._

  T. 6. v. 7.  _dmjukheten fostrar en frimodig ande._

  F. 7. v. 8.  _Vaksamhet r ndvndig._

  L. 8. v. 9.  _Stndaktigheten likas._

  S. 9. v. 10-11 _Vi hafva en mktig hjlpare mot fienden._

_Sndagsskoltext fr den 9 Juli._

1 Petr. 5: 5-11.

  _Minnesvers_: 1 Tess. 5: 5, 6. I ren alla ljusets barn och dagens barn;
  vi hra icke natten eller mrkret till. Ltom oss drfr icke sofva ssom
  de andra, utan ltom oss vaka och vara nyktra.

UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.





End of the Project Gutenberg EBook of Barnavnnen, 1905-06, by Various

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVNNEN, 1905-06 ***

***** This file should be named 48656-8.txt or 48656-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/4/8/6/5/48656/

Produced by Juliet Sutherland, Keith Edkins and the Online
Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org



Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

