The Project Gutenberg EBook of Mitt lif och lefverne, by Albert Engstrm

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.



Title: Mitt lif och lefverne

Author: Albert Engstrm

Release Date: October 7, 2015 [EBook #50149]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MITT LIF OCH LEFVERNE ***




Produced by Jari Koivisto






MITT LIF OCH LEFVERNE

Af

Albert Engstrm



Stockholm 1907,
Aktiebolaget Ljus.






INNEHLL:

 Memoarer.
 Mitt frsta personliga sammantrffande med kolingen och bobban.
 Dalarne.
 Krngdalen.
 Lofoten.
 Hos lappar.
 ter hos lappar.
 Reval.
 Odensholm.
 En julafton i Uppsala.
 Luskungen.
 Ur portfljen.
 Grslen.
 Julharen.
 Vetruscheff.
 Fanrfabrikanten.
 En kvinnosakskvinna.
 Grisslehamnsliv.
 Religion.
 Fruntimmer.
 Julseglats.
 Monsieur Pernelet.
 Nattliga intryck.




MEMOARER.


Jag r en gammal man. Jag har sett och erfarit mycket och mitt liv
har frt mig tillsammans med tskilliga intressanta figurer, ja, med
samhllets frmsta.

Man har upprepade gnger bett mig skriva mina memoarer, men min
blygsamhet har hittills frbjudit mig detta. En man som separerat
frn samhllet fr att plocka rtt p sin egen lilla individualitet,
ser helst framt, ej tillbaka. "Nur die Dunkelmnner blicken zurck,"
sger Nietschschszhchehe. Kanske har han rtt hri, men om han
hade levat ett s rikt liv som jag, hade han antagligen uttryckt
sig tvrtom. Det r icke nog att bli galen fr att bli filosof.
Livet sjlvt fr s smningom de rikast begvade andarna till denna
synpunkt.

Att vid trettiofyra rs lder skriva sina memoarer fr ens tanke
direkt p dden. Pltsligt kan en meteorsten sl en i huvudet,
lnnmrdarens dolk trffa under skulderbladet eller en frfrligt
stor vxel frfalla -- och man ligger i sin silverfotade likkista med
svenska folkets kransar av kllor och palmblad som en erinringens och
beundrans sophg ver sig. Sedan komma likmaskarna, fryngringens
symboler, till, och om ett par r r man ett kolly, ett gdningsmne,
efterskt av lantbrukare, men med rynkade nsor beluktat av sina
vnner skalderna och vetenskapsmnnen, som kanske till och med stjla
ens lik, och mlarna.

Mina gon tras. Men jag tror, att det bsta vi tnkt, ja, ven
det smsta, lever i evighet i vra arbeten, vra tankar och ord,
som vi lmnat efter oss, och som en surdeg komma alltet att jsa
och frndras i konsistens lngt sedan vi slutat att vara till. Vi
kunna visserligen inte lgga en atom till alltets vikt, men vi kunna
tminstone knna oss lugna i medvetandet om, att vi under vr livstid
trott oss hava lyckats dupera en del folk, visserligen omedvetet,
men nd! -- och att vr egenskap av personlighet p grund av sin
tillvaro varit ndvndig. Vi ro atomer i en kemisk frening av fr
oss obekanta ingredienser. Lt vara att det stundom frser p ytan
i retorten, men fr en lugn och verlgsen betraktare r det hela
alldeles i sin ordning, liv och dd, mord och fdelse, allt r som
en vindstilla vik. Och om Alexander ervrar vrlden eller mnen
trillar ned och trffar Ryssland och decimerar dess invnareantal,
frefaller det oss tnkare ungefr lika viktigt som d en fluga kliar
eller putsar sina bakben. Me voici! Skulle ngot ha ngot av petard
i sig, vore det konsten, men jag tror inte det heller. Vi ro alla
skrddare. Vi ro ngot slags molekyler i en soppa som rres om av
sig sjlv. Vi ge fan i att resonera om livets mening, utan gna oss
t memoarskrivning.

Jag har ansett mig bra frutskicka dessa anmrkningar, p det att
vrlden skall f ngon aning om sin frnmste redaktrs synpunkter
p tillvaron. Jag tror inte ens p dem jag givit hrovan. Att
skriva eller verhuvudtaget yttra sig r en fnighet, som endast
rttfrdigas av individens ofrmga av konsekvens.

       *       *       *       *       *

Hur vl pminner jag mig icke min fdelsedag, den 12 maj 1869! I
Odhners Svenska historia str om Gustav Vasa, att han var fdd
"troligen den tolfte maj" p grden Lindholmen i Uppland. Det enda
som skiljer mig frn Gustav Vasa r, att han r fdd p grden
Lindholmen i Uppland. Vi ro troligen fdda den 12 maj bda tv,
men jag r fdd p grden Bckfall i Lnneberga socken i Smland.
Jag har alltid sympatiserat med Gustav Vasa -- inte drfr att han
var gift tre gnger, utan drfr att han klarade sin hyska. Vi
togo emot svenska folket ungefr p samma stt och under samma
omstndigheter, och till vilken grad av fullkomning ha vi inte frt
vra generationer! Vi ha gjort reformation bda tv. Gustav Vasa
hade sin Dackefejd -- jag hade min fejd med Lundabohemen. Vi gingo
bda segrande ur striderna. Gustav Vasa gjorde en dumhet: Han gav
sina barn hertigdmen. Jag har, varnad av hans exempel, nstan tagit
som princip att i det lngsta avhlla mig frn att ge mina barn
hertigdmen. nnu har jag lyckats undg att falla offer fr en s
nra till hands liggande frestelse.

Hur vl pminner jag mig inte min fdelsedag! (Jag tertar
berttelsens trd.) Pltsligt befann jag mig fdd och innehavande
strsta delen av de rttigheter, som staten tillerknner en
medborgare. Jag var visserligen befriad frn en del medborgerliga
frpliktelser, men jag levde -- det var huvudsaken -- och var
frfrligt hgljudd. Jag var ganska fet. Inom parentes.

Den barnmorska, som deltog i mina frsta omsorger om svenska folket,
var av gamla stammen. Det var p denna stenlderstid sed att under
den nyfddes huvud lades en psalmbok, d han fr frsta gngen
placerades i den takfsta korg som kallades vagga. Gumman gjorde
mig elegant och lade mig i vaggan samt ilade till en bokhylla fr
att hmta den konventionella psalmboken. Hon kom tillbaka med ett
litet franskt lexikon, som sg ut som en psalmbok. Drav min erknda
frmga att meddela mig ven med utlandets publik.

Den drp fljande tiden vill jag kalla min medeltid = en mrk natt
med ngra lysande stjrnor. Det frsta ventyr, jag kan pminna mig,
var ett sammantrffande med en igelkott, som lg vid stammen av ett
prontrd i trdgrden. Jag petade p igelkotten och grt. Hur ofta
har jag ej sedan trffat igelkottar, mnniskor, som rullat ihop sig
och kommit mig att sticka mig p sina taggar! Jag har ofta nskat att
vara en rv.

Min andra stora hndelse var ett ventyr med ett svin. Hur ofta har
jag icke sedermera sammantrffat med dylika.

Vi hade en stor so och jag sprang efter son och kastade sten p
henne. Redan d framtrdde mitt vilda smlndska, allt fult hatande
kynne. Men en sten var fr stor och jag var fr liten. Jag stupade p
nsan. Alla lsare, som haft ngon nrmare berring med svin, veta
att barnskrik gra dem ursinniga. Jag skrek och son kom samt brjade
ta upp mig. Lyckligtvis hrde min mor, som satt i vvstolen drinne,
skriket, och rddade mig ur suggans klvar. Det som terstod av mig
var emellertid tillrckligt mycket fr att dana en estetiker, en
Schngeist som den, som skriver dessa rader.

Jag var emellertid fortfarande mycket ung. Det kom sommar och
vinter och annan vxling av rstider. Jag blev kr. Det fanns en
flicka -- som antagligen nu r mormor, som jag blev kr i -- ty den
mnskliga naturen tar ju alltid ut sin efterrtt. Men hur mycket jag
n letar i mitt minne, kan jag icke pminna mig detaljerna i detta
krleksfrhllande, varfr jag drjer med det till senare r. Jag
vidrr detta endast fr att ppeka, hur vaken gossen var. Jag var
knappa tre r.

Tnken emellertid efter, huru slapp den nuvarande generationen
r. Frst vid 22  25 r brjar man frlova sig. Tacka vill jag
oss, gamla tidens barn. Vi frlovade oss nstan genast, ehuru
frbindelserna voro av tmligen lslig art. Vi hade ju inga
inkomster, inga mbeten, inga byxor. Vi hade kolt, men bredvid kolten
ett fast beslut att gra en kvinna lycklig.

Jag flyttade frn Bckfall till en nybruten bygd i Smland, stationen
Mariannelund. Dr var tndsticksfabrik och en massa arbetare, som
slogs med jrnvgsarbetarna vid N.O.J. om eftermiddagarna. Knivarna
gingo och brnnvinsbuteljerna yrde i luften i form av skrvor, sedan
de rkat ngon okammad skalle. Vi barn gingo lugnt ibland de kmpande
och lrde oss tagen. Vi lrde oss att kasta sten och stta krokben.
Vi ha alla sedan haft mycken nytta av allt detta i livet.

Vid Mariannelund, dr Emn rinner frbi, sg jag fr frsta gngen
Ncken. Det var en kvll -- och Ncken kom p en smal bro frn en 
i n. Jag rusade hem och var rdd. Men sedan jag ftt reda p att
Ncken bara var den s.k. paraffinkringen, en gumma som paraffinerade
tndstickorna, miste jag p en gng all tro p poesi.

En dag gick jag utanfr arbetarkasernen och en flicka av mina vnner,
som knde min skicklighet i stenkastning, sade till mig, i det hon
pekade p ett annat gli, en yngling av mina bekanta: Kan du trffa
Efraim med en sten hrifrn?

Jag tog en sten p vgen och slungade den med infernalisk skicklighet
rakt i skallen p Efraim. Jag var bara fem r, men samvetet vaknade,
och jag flydde. Jag tnkte frst att ge mig i lag med tattarna som
stundom reste frbi. Jag sprang och sprang och hann till Mari i
porten, portvakterskan. Jag bad henne gmma mig, ty allt var frbi.
Jag hade slagit en pojke till blods och jag vgade aldrig mera g
hem. Jag var gummans favorit och hon gmde mig. Men mitt onda samvete
vakade, och jag mste g ut i fabriksgatan och titta. Dr sg jag
pltsligt min mor, som spejade efter sin frlupne son. Jag lommade
i vg hem och drar en slja ver det vlfrtjnta straff som mtte
mig vid min hemkomst. Men jag fattade ett fast beslut att rymma, att
skaffa mig ett svrd och en och en pilbge med synlspilar, och sedan
ville jag se den mans kropp, som skulle vga sig p mig, dr jag
lg uppe i smlndska hglandet och spridde dd och frintelse runt
omkring mig. tminstone ville jag se de jmnriga pojkar, som kunde
frfoga ver en sdan attiralj som jag, och frskte mucka. Jag blev
dock ingen Rinaldo Rinaldini trots alla barndomsdrmmar.

Samtidigt gick Emn mot havet med is och oberknelig vad vattenhjden
betrffar. Fabrikspojkarna brukade hoppa ut p frbifarande iskl
och segla p dem utfr fallen. Jag kom en dag vid hgt vattenstnd
ned till n. I en vak lg ett ensamt kl roterande fr strmmen,
som brusade fram under den fasta isen. Jag hoppade ut p klet, det
vlte, strmmen drog mig under och under ett par sekunder hll jag
mig fast med fingrarna i iskanten, tills en kvinna, vr jungfru, drog
mig upp vid ena handloven. Hade hon inte varit dr just d, hade
ingen ftt lsa mina memoarer. Jag antar att mnskligheten str i
tacksamhetsskuld till denna kvinna.

Mitt liv brjar egentligen, d jag p grund av en serie
omstndigheter frflyttades till Bohult station, ett par mil frn
Oskarshamn.

Frst dr utvecklade sig gossen till en karaktr. Dr var endast
demark, kala berg och en jrnvg, som gick igenom landskapet. Min
bsta vn frn den tiden r polis i Stockholm just nu och ser till,
att jag inte gr ngra galenskaper om eftermiddagarna, d jag
vistas dr.

Gossen var mycket ung d -- endast 7 r. Bredvid stationen fanns
en mosse med ett dike i. Den mossen tog gossens hela fantasi. Det
var en smlndsk mosse med porsris och hjortron och vitmossa och en
klla i kanten, den stationskarlen tagit reda p med slagruta. Diket
var minst tv alnar brett och traktens ungdom kte skridsko p det
om vintern. Men det dikets slut frlorar sig i mitt barndomsminnes
dimmiga fjrran. Dr vidtog skogen, en jtteskog utan pitprops och i
den skogen funnos sjar med mal i. Malen finns icke p andra stllen
nordligare n i Emn och ngra sjar dr bredvid utom i Donau.

Det lg ngot hemlighetsfullt, just av det som mnniskor tycka om,
i Emn och smsjarna drnere. Och vi hrde talas om malen, som
likt len gick upp i land, men malen tog fr, under det len endast
skattade rtkrarna. Men av malen fngades ibland bjssar p 10 pund,
och vi barn tittade p dem med en blandning av vidskeplig fruktan och
beundran.

Malen fngades av bnderna p jttekrok med phktad dd kattunge.
Med huru mordlystna blickar betraktade jag icke vr stora katt, p
vilken man vl skulle ha ftt ngot gigantiskt i malvg. Men det
stannade vid bara avsikten, som det oftast hnder med de stordd, som
mnniskorna mna fretaga sig.

Vid denna tid fick jag min frsta kniv. Det var ett gonblick i mitt
liv, som jag sent glmmer. Bladet var av ngot jrnbleckliknande mne
och skaftet var av anilinfrgat tr.

Jag och min lille bror hade beordrats att hmta mjlken frn ett
nrbelget skogstorp en mrk hstkvll. Det var oroliga tider
i Smland just d, ty Hjert och Tektor, de bda mrdarna och
stortjuvarna, hade sluppit lsa, och litet var stngde sina drrar
vl om kvllarna. Jag gick och talade lugnande ord med min bror, dr
vi lto krukan dingla mellan oss p skogsstigen, medan det susade
hemskt i talltopparna ver oss.

Jag hade kniven uppflld, ty nr som helst kunde ju en bov rusa fram
och berva oss mjlk och juveler och plnbcker. Jag talade mig varm
och gestikulerade och hgg kniven rtt genom handen p bror min. Det
bldde frfrligt, men vi voro vertygade om vapnets duglighet. Jag
slapp dask vid hemkomsten, ty det hela hade ju bara varit en yttring
av sjlvfrsvarskompetens.

I skogen vxte lingon om hstarna. Vi smlnningar _plockade_ icke
lingon, vi _repade_ dem. De hette krson fr resten. Och p fllorna
och banvallarna vxte smultron och hallon.

Vad vrlden r stor, d man r liten! Vi klttrade ver bergen en
kvarts fjrdingsvg och inbillade oss vara fjrran frn hemmet. Vi
gjorde oss stugor i bergskrevorna och sutto dr tills mrkret kom
med mystik och skrmsel. Ibland fingo vi fara med till Hgsrum. Det
var en herregrd, dr Emn flt frbi med lax och mal i. Det var ett
sagoland, ett sagoslott med alla hrligheter magasinerade. Gamla
tapeter med riktiga tavlor i mnstret och en trdgrd med bigarr och
allt som br finnas i ett Schlaraffenland.

Och vi tittade undrande p engelsmnnen, som om somrarna kommo dit
och metade lax p fluga och voro kldda i knbyxor alldeles som barn
och talade som papegojor, fast inte s begripligt.

       *       *       *       *       *

Nu kom livets allvar. Skolan brjade. Jag inkvarterades hos en gammal
arrendator eller kanske hemmansgare, ett original av prima kvalit,
och till rumskamrat fick jag hans dotterson. Barn ha stundom ider.
Vi voro rika p sdana. Gubben sov middag med stor precision. En dag,
d han lg p sin soffa och snarkade, tog jag ett kol, ett lst kol
ur spiseln och mlade om gubben med s raffinerad frsiktighet, att
han ej vaknade. Han sov visserligen som ett paket, men nd --. Jag
frbigr scenen, d han sett sig i spegeln och fattat situationen.

Ett annat brott var mitt tillvgagende med hans gummas strsta
julost. Jag kom in i skafferiet och fick korn p osten, grep kkets
strsta kniv, hgg in i osten och lt kniven g ngra varv i
innanmtet med angreppshlet som centrum, varefter hlet smetades
igen med smr ur en nrstende smrbytta. D gumman klv sin ost
fll den i ngra dussin delar, mgel hade angripit den inifrn och
osten var frstrd. Det blev frhr och jag erknde. Jag fick stryk,
och sedan har jag aldrig behandlat ost p det sttet. Stryk r
uppfostrande.

Sedan jag kroppsligen misshandlat min rumskamrat ngra gnger, fick
jag flytta. Jag var ett elakt barn. Jag kom till skollraren.

P den tiden gick en stark religis vckelse genom socknen, och
skollraren ansg det frmodligen comme-il-faut att ansluta sig till
rrelsen. Han var s religis, att han vid varje sked soppa eller
varje knivblad fastare fda -- ty han t naturligtvis med kniv --
suckade: "Tack kre Gud!"

Kanske hade jag vid det hr laget varit adopterad av Waldenstrm
eller tminstone varit vinkelpredikant, om icke min sunda natur
reagerat. Jag mste g med p s.k. bner, dr ngon idiot talade.
Vi skolbarn hade begvats med var sitt exemplar av Sankeys snger
och fingo p bnerna sjunga i kr med bassarna. Stmningen blev
stundom s stark av suggestion och antisuggestion, att vi grto. Jag
var visserligen bara 7 r, men jag kan ej pminna mig ha sedan knt
ngon s odelat hemsk sinnesrrelse som d. En blandning av extas och
fruktan fr det oknda mystiska.

Dagen efter slogos vi med varandra och voro normala barn. En
skolkamrat, som var 17 r gammal och p grund av bristande
kristendomskunskap ej ftt _g fram_, hade brnnvin med sig i skolan
under timmarna och flaskan gick runt under det idioten-skollraren
med snrvlande stmma och grtmild ton frklarade den ofrklarliga
katekesen.

Man har berttat mig, att de nutida frhllandena hgst vsentligt
skilja sig frn de dvarande.

Men en av de vckta drog mig under inflytandet av den heta nstan
sensuellt religisa extasen, som p grund av hettan i rummet, sngen
och de frvirrade, klagande bnerna tog oss fngna, s att jag mste
grta av en halvt salig, halvt hemsk rdsla.

Mannen hade stundom sjlv hllit fredrag och lagt ut ordet och jag
hade ftt en viss aktning fr hans frmga. Men s kom han hem p
besk. P frmaksbordet lg en almanack i guldsnitt. Den pminde till
det yttre om Sankeys sngbok. Han tog den, slog upp den och sjng en
av de populrare sngerna, under det att han ltsade lsa i den. Jag
smg mig fram, och upptckte att han till och med hll boken upp och
ned.

Det var fr mycket fr mig, jag fattade d frst begreppet humbug.
Jag har aldrig sedan grtit p ngot lsaremte.

Tiderna voro onda dr nere i Smland just d. En mrdare skulle
avrttas vid Lngemla, som lg i nrheten. Jag tiggde och bad att f
g dit och se p, men jag fick ej. Kanske var det riktigt. Jag tror
till och med, att det var riktigt.

Stundom fick jag resa till Oskarshamn. Dr sg jag fr frsta gngen
havet.

Det luktade tjra vid hamnen och dr arbetades p ett helt annat stt
n det jag sett frut. Jag beslt att bli sjman och segla ut till
frmmande lnder, dr det fanns indianer att slss med. Jag skulle ha
en bssa och skjuta caribous och vapitis, och min grdel skulle hnga
full med de frnmsta hvdingarnas skalper.

Jag hade ett srskilt krigsrop p den tiden: alalalalalala -- la --,
som ofta ljd mellan tallarna dr hemma.

Jag hade lst om indianer i Familjejournalen och gripits av en
mktig sympati fr dem. Jag hade en bge och pilar med sylspets,
som darrande satte sig i trdstammarna. Jag hade tallbssa, ett
mordvapen, som man skaffar sig genom att vrida ur krnan p en tre 
fyrarig talltopp, och laddar med tv pluggar av blnor, en i vardera
ndan, varp man skjuter ut den yttersta genom att med en trpinne
pressa ihop luften mellan pluggarna. Jag tror att ingen mnniska
blivit ddad med tallbssa.

Jag lste min frsta roman. Det var _Den vandrande juden_ av Eugne
Sue. Jag tycker fortfarande att alla andra romaner ro skrp emot
den. Drnst lste jag Londons mysterier av Paul Fval. Dr finnes en
liten bov beskriven, en ung londonbohemien vid namn Snail. Hur ofta
har jag inte nskat att vara Snail och kunna beg s mnga brott med
s rent hjrta som han.

Jag lste Familjejournalen, som kanske mer n andra publikationer
har inverkat p den nuvarande generationen. Den var verkligen bra.
Jag har lst om den nyligen. Kan ingen starta en tidning som p
samma stt inverkar p kommande generation? En blandning av populr
vetenskap, samtidens litteratur, historiska bilder, allt hopgjort av
vra bsta pennor? Vad vi haft gldje av Gernandts journal!

Vi flyttade frn Bohult till Hult, en station en mil frn Eksj.
Jag har glmt ppeka, att jag haft en frlskelse ven i Bohult.
Hon r gift nu, antagligen korpulent och har svrt att rkna in
barnen om kvllarna. Men Gud, vad jag lskade henne! Jag drmde mig
ett hem tillsammans med henne. Jag var vrldens starkaste karl och
mest lyckade frfattare. Jag skrev dagbok om min krlek. Jag friade
aldrig, ty jag var feg och drtill knappt 9 r. Men jag tror, att
jag kysste henne en gng, och min rrelse var fr stark, fr att jag
skulle kunna utveckla allt vad jag knde. Kanske jag dock inte kysste
henne. Jag hoppas att hon r lycklig.

Jag kom till Hult, ett landskap av tall och gran och fattigdom mellan
skogshulten. Nya frjder kommo till, nya slagsml med nya pojkar och
sammantrffande med de mystiska och socialt hgtstende individer,
som satts i tillflle att beska Eksj lgre allmnna lroverk. Jag
fick informator och var ett styggt barn, ty jag lste aldrig ver.
Jag tvivlade bara. Jag pstod mig en gng inte tro p historien om
brllopet i Kana. Min lrare kallade mig -- _faktiskt_ sadduc, och
jag straffades.

Men nu frst hade livet brjat. En god vn till mig, som gick i andra
klassen i Eksj skola och vilkens frldrar gde en grd i Hult med
trdgrd och andra agremanger, hade under frldrarnas frnvaro
inbjudit hela skolan att ta pplen. Skolan var ju inte stor, men
alltid funnos tillrckligt mnga alumner att plundra en trdgrd.

De kommo som grshoppor och hade portrer med sig och inom ngra
minuter voro trden skalade. Vrden bjd drp p kaffe och brnnvin.
Det var min frsta kask. Jag fylldes av beundran fr alla dessa
pojkar, som togo sin kask som gamla mn. Jag knde mig underlgsen i
frga om sprit, men jag hade snusdosa, och s lngt den rckte lade
vi in mullbnkar eller snusade allt efter behag och frmga. Jag
brjade frst vad livet var.

Min informator, som tjnstgjorde p stationen, frskte slja
barnbiljetter t hela sllskapet. Det lyckades delvis, ty de flesta
sgo minderriga ut, men han upptcktes innan nnu fr mycken
brottslighet tagit sig uttryck.

P sommaren kom fadern till vrden vid den stora festen hem, och
min vn fick smrj av sina frldrar, och en informator, som han
var jmnrig med, och som skulle bibringa honom den vetenskap han
frsummat i skolan.

Vrt frnmsta arbete var att bygga en trampolin ut i sjn, som lg
vid deras hem. Vi hggo granar i skogen, kvistade dem och klubbade
ned dem i sjbottnen frn en p en eka byggd stllning. Vi arbetade
nakna, ty stundom kapsejsade bten med stllning och vi mste hoppa i
samt simmande fra vr byggnadsstllning i land.

ntligen blev trampolinen frdig: en serie granstammar tv och tv
med en planka ver som vg.

Hemmasonens och studerandens bror, som var vid pass 7 r,
kunde inte simma, men vi skulle lra honom det. Brodern grep
ynglingen, frde honom ut ytterst p trampolinen och slngde
honom i trots hans protester. Han sjnk som en sten, kom upp
ett par gnger medvetsls och sg ut att g till bottnen p
allvar, d brodern-vetenskapsmannen fann sig franlten att ro ut
och dra upp honom. Han lg sedan till sngs flera dagar, under det
att vattnet rann ur honom. Vi hade ltt kunnat beg ett mord den
gngen. Pojken bad att f bedja Fader vr, innan han slpptes i.

Vid denna tid brjade jag att snrja gddor. Med en gldgad
mssingstrdsnara kan man gra storverk. Vi brjade med smgddor p
en halv fot -- goda stekgddor -- och slutade med strre.

Vi togo krftor vid bloss. Vi blevo verkligen skickliga i detta slags
fiske och kommo hem med sckar fulla av de trevna vattendjuren.

       *       *       *       *       *

Jag blev ter kr. Det var en allvarlig bjelse, och jag gav mig fan
p att ingen mnniska ngonsin varit s kr i ngon flicka som jag i
min. Men kvinnorna ro sig lika. De begra en social stllning och
att mannen skall ha inkomster nog att kpa hattar av alla mjliga
fasoner t dem. Jag var inte mer n 12 r och lagen frbjd mig
att ing ktenskap. Jag har ofta tnkt ver denna konflikt. Gjorde
jag rtt, som lt flickan glida ifrn mig eller borde jag med min
vertalningsfrmga frmtt henne att vnta en cirka 15 r till...?
Jag ansg mig inte ha rtt att hindra henne i hennes utveckling. Jag
gjorde rtt. Nu r hon gift med en annan och r rtt korpulent. Hon
har flera barn och ser ganska vlkldd ut p gatorna. Kanske hade hon
inte blivit lyckligare med mig.

Under tiden hade jag lst fr diverse informatorer och blivit rtt
hemmastadd i diverse skolmnen. Jag hade blivit 13 r och skulle
frska att komma in i 5:te klassen i Norrkping.

Jag kom bara in i 4:de, ty jag kunde ingen matematik, sades det. Hur
kortsynta ro icke understundom lrarna! Jag anser matematik vara
mitt huvudmne. Men endast drfr att jag rkade pst att 6x8=42
blev jag underknd. En smsinthet utan like, ty jag kunde ju vid
nrmare eftertanke multiplikationstabellen. Detta underskattande
av min frmga blev grundlggande fr min nuvarande sikt om det
dvarande undervisningssystemets dliga sidor. Jag blev hatfull mot
rknekonsten och mnga ro de, som sedermera ftt lida oskyldigt
straff fr sina frsk att lra mig den.

Mina lror i Norrkping krva nstan sitt srskilda kapitel. Jag
genomlevde dr saker, som f ha gjort.

Nu ro de mnniskor dda, som jag bodde hos -- de ha inga slktingar,
och jag kan utan fara relatera, vad en yngling kan rka ut fr.

       *       *       *       *       *

Det r kvll och vi ro ute p kattjakt, tre stycken pojkar, som ro
i besittning av ett salongsgevr. Vi ppna alla portluckor och spana
efter kattor. Pltsligt kommer en katt springande ver gatan. Vi se
honom stta sig p trottoaren, vi dra lott om skottet, en skjuter och
katten upphr att vara till. Vi jagade kattor en hel termin, innan
polisen fick korn p oss. Det blev allt farligare att jaga katt men
drfr alltmera lockande. Vi hade lst i jgarfrbundets tidskrift
att kattor voro skadliga, och vi decimerade kattstammen i Norrkping
s gott vi kunde. P bakgator smgo vi med kattorna burna vid svansen
ned till Motala strm och snkte vra offer dr. Vi trodde oss
bidraga till jaktvrden.

En kamrat, som numera r apotekare, gjorde nitroglycerin. Vi deltogo
livligt i utvecklingen av hans experiment. Slutligen hade han
sprngmnet frdigt. Han vgade inte ha det inne i vningen, utan
placerade det under ett lokus, som mnniskorna kalla avtrde. En
vacker dag under stenkastning med denna byggnad som ml sprang den i
luften. Det blev bara trflisor kvar efter den. Vi blevo upptckta.

En morgon med londondimma sprang jag, sent uppkommen ur sngen, till
skolan. Utanfr en krog sttte jag samman med en s.k. buse, vilken
bar en brnnvinsbutelj under armen.

Jag kom springande utfr en backe och gjorde sammansttning med
individen s hftigt, att han ramlade baklnges och frlorade
medvetandet. Trots min begrnsade tid stannade jag och lyfte upp
karlen. Han vaknade och pekade p buteljen, som lg i smbitar i
rnnstenen, och sade med ett rrande tonfall: -- Titta, va herrn ha
gjort.

Jag tog upp min brs, som innehll 17 re, och hllde dem i karlens
ppnade hand och sprang till skolan. Jag har mnga gnger nskat
att kunna rehabilitera mig i den mannens gon. Men kanske r han
grosshandlare nu och frmgen och allt.

Vi bodde p ett stlle dr vi fingo dlig mat. Men p grden fanns
duvor, som stundom slogo ner p fnsterbrdena. Vi lade ut vanliga
rnnsnaror av segelgarn och strdda ut rter p plten och d duvorna
kommo fr att ta ryckte vi till och hade vr middag frdig. Duvstek
r ganska god.

Vi gjorde ocks jodkvve fr att skmta med folkskolealumnerna i
grden.

Man kper jod (kristalliserat) och hller ammoniak ver det.
Resultatet blir ett pulver, som vid minsta berring exploderar, sedan
det torkat. Rr man vid det, gr det ganska ont vid explosionen. Vi
lade ut de halvtorra pulverna p fnsterblcken s att vra fiender
skulle se dem. Om en stund, sedan de torkat i solen och vi slutat vr
bevakningstjnst, kommo gossarna fr att frdrva vra experiment
och skte skrapa ned jodkvvet med den pfljd att det exploderade
och lmnade duktiga mrken p vldsverkarnas hnder. Det var vr
gldje att se pojkarna hoppande omkring p ett ben och smllande med
fingrarna under intryck av explosionens vldsamhet.

Jag gr nu ett uppehll i mina skolminnen, ty jag vill beskriva mitt
liv p landet, bde innan jag hade ferier och sedan jag blivit nog
bildad att tillerknnas ngon vila frn studierna.

Feriesystemet r ganska bra. Funnes det ej, skulle man bli fr lrd
och brja p att omdana samhllet enligt Marx och Bebel och andra.
Ferierna ro lttja, gldje, ett offer t det mnskligaste i vr
natur. Ty mnniskan br vara s litet trist som mjligt. Jag skulle
vilja kalla denna min tillvaro i obygden dr hemma med ett ngot
sentimentalt namn: Mitt livs poesi. Men ven sentimentalitet r,
ssom existerande, berttigad.

Frbi jrnvgsstationen hemma flyter en  med krftor i, och gddor,
abborrar och lake, vrldens hrligaste fisk, p vilken man mste ta
halvan, om man inte r en ouppfostrad, hjrnls goodtemplare. Vi
snrjde gddorna med mssingstrd, som vi gldgat i kksspiseln och
doppat i vattensn. P middagarna st gddorna, dsta av rov, och
sova under nckrosbladen flktande i smnen med fenorna. D kommer
mnniskobarnet med snaran p ett gransp, trder den om gddans hals,
gr ett ryck, och fisken sprattlar i strandgrset.

Under stenarna i det lilla fallet lgo lakarna, urtidsfiskar i slkt
med malen, och under strandbrddens gungande tuvor bodde krftorna i
sina labyrinthlor, och d vi oroade dem genom att hoppa p kanten,
kommo de baklnges ut ur sina kamrar.

Lyckliga tid, d man iddes klda av sig fr att fnga en
tvtumskrfta. Men vi voro ltt ekiperade, hoppade ur vra linnebyxor
och hggo, dykande om s behvdes, vrt rov.

Den primitiva mnniskan r p samma stt som barnet jgare och
fiskare. Lt oss tervnda till det tillstndet!

Men om kvllarna blevo vi verkliga fngstmn. Vi klttrade upp i
tallar, vilkas kronor torkat, skattallar, och hggo tre. Kdan
sipprade ut ur tret och det behvdes endast en tndsticka fr att
f en eldsvda i gng. Vi hade en lykta av jrnband, dr det kluvna
tret lg som brnsle. En av sllskapet bar lyktan, en scken med ved
och en fngade krftor. Endast den som varit med om den frbjudna
krftfngsten vid bloss, kan frst dess stmning och knna hur
vacker en natt kan vara.

Vi g p bottnen i trasiga skor fr att vattnet skall rinna ur.
Krftorna krypa runt omkring oss, och med instinktiv skicklighet ta
vi 2, 4, 6 i taget och stoppa dem i scken, som vi bra p brstet.
Stundom frdjupar sig n till dyhlor i krkarna. Dr g de stora
krftorna och vi mste dyka och treva under strandtuvorna efter de
flyende vidundren.

S se vi ett bloss framfr oss. Ngon annan fackman tar krftor. Vi
ha ocks sett, hur vattnet grumlats under de sista minuterna. Vi
slcka blosset, springa in i skogen, snava ver tuvor och trdrtter
och g ned i n en bit ovanfr vra fregngsmn, kanske garna till
fiskvattnet. Vi stampa i gyttjan, grumla upp vattnet och ha snart
tillfredsstllelsen att se blosset slckas och konkurrenterna g hem.
Sdant r livet. Man gr nmligen alltid mot strmmen.

Och att sedan lastad med krftor, d dagen brjar rodna, g in i en
hlada, borra ned sig i het och under syrsornas musik, medan ngan
frn de genomvta klderna str som en rk ur het och krftorna
prassla i korgen eller scken, somna in, det r vrt mera n plikten
p att ta krftor vid bloss.

       *       *       *       *       *

I varje smlndsk sj finnes _den stora gddan_. I n hemma fanns den
stora gddan ocks. Jag kom en dag efter ett abborrmete och passerade
bron. Dr strax bredvid i vassen stod den stora gddan. Hon var lng
som en karl och jag tyckte, att hon tittade p mig med baksluga
gon, gulbrunrtt glittrande och s rovgirigt som endast en gdda kan
titta. Jag tycker, att tigern r en diakon visavi gddan. Jag kastade
ut min krok med daggmask p. Hon gick fram, sg p masken, vnde och
gick ut i n full av vrdighet och kraft. Vassen viftade d hon gick
ut. Hon hittades sedermera dd med ett ljuster i ryggen. Hon var tv
och en halv aln lng.

       *       *       *       *       *

Det finnes en sj dr nere, om den icke blivit snkt n. Eller var
det snarare en gl. Strnderna voro gungfly med porstuvor och Ledum
palustre och Andromeda polyfolia. Det fanns rudor i den sjn. Dr
sg jag ocks sjns stora gdda. Jag gick ut p gungflyt med min
snara, och hon kom ut under tuvan, gjorde helt om och sg p mig. Jag
satte snaran om hennes hals, hon ryckte mig framstupa och frsvann
med snara och sp. Dr fanns abborrar s gamla, att de hade lss p
huvudet. Detta r ingen fabel.

       *       *       *       *       *

Mitt i en milsvid hjortronmosse var ett hl med svart vatten, och
i det fanns sutare. Den mossen skall en gng f sin srskilda
historia. Sutarna voro blinda och tckta av grnt slem. Det gungade
en halv mils lng vg runt omkring det svarta hlet. Dr hade en
torpare drunknat en gng under hjortronplockning. Vid hgsommartiden
var mossen nstan farlig. Porslukten fyllde ens lungor och den
vta vrmen steg upp frn de tranbrsfyllda tuvorna. Man blev
tokig i skallen och ville sova. Myggen dansade mellan de manshga
martallarna, och man gick som p ejderdunskuddar. Jag terkommer
senare kanske till den mossen.

       *       *       *       *       *

Vi togo fisk vid bloss ocks. Gddorna och lakarna sovo i l av
bottenstenarna i n. Med ett srskilt, inlrt tag hggo vi dem
med blotta hnderna. Vi togo andungar, som vi jagade in i ngon
tervndsgrnd och tvungo att ge sig. Vi voro skinnstrumpor i
miniatyr.

       *       *       *       *       *

Prsten hemma i socknen har dille och dricker eau-de-cologne i
frskrckliga kvantiteter. Kanhnda drav min tmligen minimala
religiositet. Den gamle klockaren r ven frsupen, men de bda
herrarnas socialt olika stllning gr, att de mste supa i var sin
umgngeskrets. D jag r hemma, vgar jag ej beska prsten, ty han
kunde ju se mig dubbel och jag kunde komma i tvivel om, vilken av de
bda som r jag sjlv. Fortfarande undrar jag ver den statsprincip,
som tillter en prst ha flugan. Jag inbillar mig, att sakramenterna
lida drav. Jag skall vl resa ned en vacker dag och reda ut det dr,
ta prsten i kragen, vilken han fr lngesen borde ha mistat och
tilltala klockaren med den _vox humana_, som finns i hans orgel
ocks, samt ge honom in en moralisk _sprrventil_.

Hur mycken poesi ligger ej ver de fattiga markerna dr hemma trots
den frsupne prsten och den lika frsupne klockaren! Jag ville ta
den decimerade skogens stackars kvarstende trn i famn och dricka
brorskl med enbuskarna och lgga ut stryknin t trpatronerna. Min
gamla vackra skog r mastspiror och skeppsbjlkar och min unga vackra
skog ligger begraven i Englands kolgruvor. Men fan kommer nog och tar
trpatronerna en dag. Jag skall st bredvid och hnskratta, ja, just
hnskratta, d han ger sig i vg med dem.

Nu lmnar jag den frsupne prsten och den lika frsupne klockaren t
det och tervnder till mina sympatier.

       *       *       *       *       *

Tre fjrdingsvg hemifrn ligger _Skurugata_. Ett berg r kluvet
mitt itu och sprickan r en halv mil lng. Bergvggarna ro p sina
stllen 100 fot hga och nere i djupet bland granitblocken ligger
isen kvar hela sommaren. En vandring dr r som en vandring i ett
frhistoriskt landskap. Jttegranar skygga ver gngen, klipporna ro
grna av mgelsvamp och rterna som vxa dr ro vitgrna av brist
p sol. Under klipporna porlar en bck. Ormbunkar spira i rmnorna,
mossor och lavar droppa av fukt. Stundom blixtrar en bergkristall
frn vggen och stalaktitartade tappar hnga ned frn de grna
vggarna.

Under en verhngande bergvgg ligger kantad av gungfly en klla,

kllan till Myckaflon, Frsjn, Skedesjn och Solgen, sger folket.
Kasta ned en sten i den och du fr vnta en kvart innan bubblorna
komma upp. Det r djupt som fan -- och medan du funderar ver djupet,
gripes du av en demarksknsla, en ensamhetsknsla, icke hemsk, utan
lugn och vacker. En falk gr bredbent och pampig p randen av klyftan
ver dig och du ser dig om efter hans bo. En tjder flyger ver och
du hr honom bullra bland trden dr uppe.

Du klttrar upp p Skuruhatt, bergets hgsta hjd. Under dig ligga
skogarna som en flossamatta. Du ser nio kyrkor frn Skuruhatt, om du
har goda gon, och s lnge det klerikala hrskar r det ju en frdel
att se kyrkor -- tminstone bttre n att se flugor! -- fastn kanske
inte!

Dr uppe finns ljung och hallonfllor, orre, tjder och hare, ty
skogen finns kvar n. Ekorrarna betrakta dig frn trdstammarna,
ovissa om de skola vara rdda eller ej. Rtt som det r, luktar det
grvling i skogen. Du har vl skrmt upp ngon.

Varfr fick jag ej jaga, d jag var barn?

Och Hsslsa damm -- vilken mktig stmning gav den mig icke! Mitt
inne i skogen mellan ett par bergsar, lngt borta frn mnniskors
boningar lg en gammal kvarndamm vergiven sedan hundra r. Dr
frskte jag frsta gngen mla efter naturen, som det heter. Vattnet
lg svart mellan nckrosorna och en bck letade sig ut, dr den
gamla kvarnrnnan legat. Kanske knner jag ngot av romantikens
sentimentalitet nedrvt i min sjl, d jag ser gamla kvarndammar, men
den sentimentaliteten r i s fall berttigad. Och under stenarna i
bcken lgo jttekrftor och lakarna stodo gmda med huvudet under
trdrtterna. Stundom lngtar jag tillbaka till Hsslsa damm.

       *       *       *       *       *

Frr i vrlden dansade man p landet. Jag vet f mnniskor, som
dansat s mycket som jag. Vi flirtade inte alls, tminstone inte
jag. Vi bara dansade och gjorde lekar och svettades och voro
kra i varandra, fast vi inte ltsade om det. Kanske r det den
schangdoblaste krleken, som inte lter sig mrkas utan lider i
tysthet. Vad vet jag?

Gud vad jag var kr p den tiden -- 14  15 r -- i en flicka, som
bodde ngra stationer lngre ned p banan. Jag nstan upplstes
i knsla och bad till Gud om kvllarna att frbindelsen en gng
skulle bli legitim. Jag hade nnu intet av den don Juanskaraktr,
som sedermera vid mognare r gjort mig s farlig och efterskt av
kvinnorna. Jag drmde bara i all enkelhet om en koja och ett hjrta.
Jag tror aldrig att jag tnkte p att barn bli en fljd av en hygglig
frbindelse. Ty jag var sjlv barn och min knsla i all sin skra
nobless grep mig s helt, att jag sg framfr mig endast det mer
eller mindre uppnsta och osnutna individuum med hngande flta och
nippertippsfasoner, som fr tillfllet bodde i mitt hjrta.

F mnniskor ha varit s kra som jag och f s lskade. Ty detta
obeskrivliga ngot, som finnes hos mig och som kommer kvinnorna att
darra, d jag nu med min chapeau-claque under armen, klippt och
nyrakad och i blankskinnsskor svvar i en salong med ett skeptiskt
leende p lpparna, och, sedan jag kysst vrdinnan p kardan, brjar
fixera kvinnorna med min halvt satiriska, halvt medlidsamma blick,
gr mig, man pstr det, oemotstndlig.

Men minnet av segrar, som kunde ha vunnits, gr mig vemodig --

Jag har kommit ifrn mnet, min barndoms frlskelser p landet.

Ytliga frbindelser frekommo ju ocks. Vanligen friade flickorna
sjlva, ngot som hela knet verkligen fortfarit med ven sedan jag
blev mogen man. Jag har egentligen ingenting haft emot detta, men det
alstrar en viss lttja hos fremlet fr passionen. Man ligger p sin
kanap och lter slavinnorna beflkta en:

Jag blev en gng i min barndom -- jag var gymnasist -- osynlig
hrare till ett grl mellan tv flickor i Norrkping. De ro gifta
nu och ha embonpoint och hundratals barn:

Emy: -- Gud vad jag tycker om Albert Engstrm!

Ida: -- Ja, dr fr du ingenting, fr p sista gymnasistbalen s sa
han, att ha _tyckte om mej! D_, du!

Emy: -- Gud, s nedrig du kan va! Just p sista gymnasistbalen s
kysste han mej i korridoren och sa, att han var _galen_ i mej, sa han!

Ida: -- Ja, men mej kysste han, nr vi dansade vnstersvng i polka
alldeles mitt fr dr rektorskan satt, s jag tror att hon sg 'et,
och s sa han, att han inte kunde leva utan mig, sa han!

Emy (snyftande): -- Du bara skojar med mej! Han har bjudit mej p
konditoriet tre gnger, och en gng d vi gick Drottninggatan utfr
och du kom ver bron, s sa han: Emy, nu smiter vi in i grnden hr,
fr dr borta kommer Ida,  hon  s efterhngsen, s!

Ida (snyftande): -- Ja, men --

Tora (instrtande): -- Gud, flickor, Albert Engstrm lskar mej. Han
kysste mej _s_ i gr kvll, nr han fljde mej hem frn bjudningen
hos Berglunds. Gud, ni har aldrig varit frlovade ngon gng! Det r
nedrigt stiligt, ska ni tro! Men vi kan inte byta ringar frrn jag
har gtt och lst. Tnk s nedrigt att man ska behva g och lsa! --
Men va lipar ni fr, flickor? --


Sdan var jag. Men felet var icke uteslutande mitt eget utan ocks
frsynens, som begvat mig med ett utseende, vida vertrffande
flertalets. Vilken annan som helst skulle i mina klder blivit
olycklig fr sin sknhet, men jag klarade min hyska. Det moraliska
modet har aldrig fattats mig. Nu d jag ldrats under arbete och
studier kan jag med jmnmod se tillbaka p min ungdoms extravaganser.
Jag var fr vidlyftig.

Men lmnom fr en stund flirten och alla krossade kvinnohjrtan!
Ur barnet vxer ynglingen fram, livet kommer med sitt allvar och
drmmaren p skolbnken pminnes allt oftare om sin tillvaro.

De varje termin terkommande sjukmnstringarna voro gossen en klla
till en blandning av gldje och fruktan. Ty p de dagarna slogs man
med de s.k. _kalvarna_, stadens folkskolebarn, och _spolpinnarna_,
arbetarna i bomullsspinnerierna, samt _surbullarna_, arbetets andra
sner. Bakom skolhuset ligger exercisfltet, och dr utkmpades
vilda strider, medan en klass hll p med mnstringen och terstoden
gnade sig t gruffet. Med daggar av kastanjer, vackert fltat
lder eller i bsta fall sckstmplar av bly bearbetade vi och
proletariatet varandras ryggar. Med gatsten, kppar och knytnvar i
hnderna kastade vi oss in i stridsvimlet och slogos p bda hll som
lejonungar.

Jag har sedan dess ftt en kolossal frkrlek fr slagsml och gr
stundom nnu och lngtar, att ngon skall brka med mig. Det fanns
en ung buse i Norrkping, vilkens blotta namn uppfyllde mig med en
blandning av beundran och fasa. Han hette Skackelkalle och har vid
det hr laget ntt lngholmarens fga avundsvrda stllning. Men
hur kunde icke den pojken slss! Poliser, borgare, alla voro utan
tskillnad freml fr hans hrdhnta omsorger. Hans styrka lg
huvudsakligen i hans mod. Han hoppade upp p polisernas nackar, vred
om deras nsor, gav danska skallar, sparkade dem under hakan. Han var
med ett ord en fresyn fr oss.

Det var han som lrde mig tjuvmeta lax med fluga. Jag r honom
tacksam drfr.

Motala strm bildar enligt Dahms geografi p sin vg genom
fabriksstaden tskilliga fall. Mellan dessa stod laxen. Med
uppmrksamheten delad mellan polisen och fisken stodo vi vid jrnbron
och drogo vra laxar, frdiga att genom Schwarzens valv frsvinna
i grnderna, d ordningens vktare nalkades. Man var aldrig s
vlkommen p sitt inackorderingsstlle som d man kom hem med en lax,
och jag undrar ej p det. Och det var en egendomlig tjusning att beg
lagbrott i Skackelkalles sllskap. Umgnget hade fr vrigt sina
sidor. Det kunde hnda, att man helt pltsligt och omotiverat fick
stryk av honom. Han var -- fr att citera Runeberg -- "en vild unge,
hatade att leva och fruktade intet". Ingen kunde flta en lderdagg
som han och ingen kunde stta in en knytnvsstt mellan magen och
brstet med bttre effekt.

Frid ver Skackelkalles minne!

Med std av hans lrdomar och stndigt med hans fredme fr gonen
utbildade vi oss till tjuvfiskare av rang. Mngen mrk natt lgo vi
strax ovanfr Oskar Fredriks bro i ngon "lnad" eka och pilkade
fisk med vra hemmagjorda grejor, krokar fastsurrade utefter en
fiolbas och en blytyngd i linan. Och d stadens laxfiskare gjorde
sin inspektionsrond och plasket av deras ror pltsligt brt igenom
bruset av fallen, lto vi bten flja med strmmen, tills vi
kommo i den djupa skuggan av ett brovalv, och hllande oss fast i
rddningskttingen vntade vi dr att luften skulle bli ren.

Jag pminner mig (inom parentes) att vi en dag p fluga, jag och en
kamrat, fingo en lax p 21 sklpund efter en timmes styvt arbete med
spet. Fr att fredade kunna g hem med vrt byte, vilket vi fngat
utanfr staden, skuro vi laxen i tv skivor, stoppade ned den i var
sin byxa och traskade p s stt frbi de tjnstgrande i poliskren.

Jag kan lugna ordningsmakten med, att jag numera aldrig tjuvmetar
lax. Egendomligt nog har jag aldrig knt samvetskval ver det dr
fisket. Mnniskans samvete mste vara av bsta material, ntstarkt
och med gott virke.

I en staden tillhrig skogspark jagade jag fr frsta gngen i mitt
liv. Av en bagargesll hade jag lnat en bssa av ngot livsfarlig
beskaffenhet. Pipan var fastsurrad vid stocken med mssingstrd
och skottet brann av frst efter ett par sekunders frsning i
krutkammaren. Vrt villebrd var oftast kaniner tillhrande
skogvaktaren. Det klokaste var att avlgsna sig med bytet s fort
sig gra lt. Kaniner voro ocks ganska vlkomna som bidrag till
hushllningen hos den lutkrare jag bodde hos.

Vid samma tid mlade jag min frsta tavla, ett stilleben med
punschbutelj, cigarrlda och brinnande och frskrckligt rykande
cigarr. Fr att f pengar till krut och hagel lottade jag bort
tavlan. Den inbragte hela 9 riksdaleros, vilken frmgenhet gav
anledning till en frfrlig orgie efter lottdragningen, en orgie p
s.k. _pplel_, en soppa som jag antagligen skulle reagera hgljutt
emot numera, d Uam Var och finkel ing som viktiga nringsmnen i
den mognade mannens diet.

P eftermiddagarna, d intet viktigare sysselsatte mig, roade det
mig att hjlpa lutkrarens pigor att korka buteljer. Karlen, en
hedersman av gamla stammen, hade nmligen tappningsaffr. Det r
ganska intressant att lra sig anvnda korkmaskinen. Fr varje
hundratal korkade flaskor, fingo jag och pigorna var sin halva l. D
vi korkat tusen buteljer hade vrt humr stigit i mycket hg grad.
Inga moln frmrkade vr horisont, ty let innehller som bekant
ngra procent alkohol.

       *       *       *       *       *

Studierna upptogo egentligen intet av min tid, men med den
ltthet att fatta som jag fortfarande besitter och den motvilja
fr lxlsning som nnu r min huvudegenskap, klarade jag mig
jmfrelsevis bra. Kanske bidrog till det goda resultatet en i hg
grad utvecklad kunnighet i _fuskandets_ konst. Det hr br lsaren
icke visa fr sina talrika, i skolldern varande barn. Kanske r det
oriktigt av mig att sga det, men man kan reda sig ovanligt bra genom
att fuska, om man endast gr sig tid att stta fuskandet i system.
Man fr icke slarva med det, utan utveckla det till en vetenskap av
strngt logisk byggnad. Jag vet ingen mnniska, som fuskat s mycket
som jag, men drfr kan jag ocks ngonting.

Staten borde i varje lroverk hlla en lrare i fusk. Svl lrare
som lrjungar skulle vinna drp, och vrt land skulle s smningom
befolkas med ett slkte av frslagna prissar, som skulle hja vr
kultur och brcka nrliggande folkslag.

Den som varit lrare, vet ju hur trevligt det r, d disciplarna
kunna sina saker. Och hur ltt vore det icke att uppn detta
resultat, om man bekvmade sig att tillta lrjungen lsa innantill,
vilket han ju i alla hndelser gr nd, fast lraren icke ser det.

Jag pminner mig en gammal lrare i svenska och teologi, vilkens
minne jag vlsignar, ty han var en frsta klassens hedersgubbe,
och ett original, vars intressen gingo t helt annat hll n att
undervisa en massa tjuvpojkar. Vi lste aldrig ver vr Norbeck utan
lste innantill.

En vintermorgon, d lektionen skulle brja, befallde lektorn
ordningsmannen slcka gasen. Han slckte.

-- Engstrm!

Jag reste mig upp.

-- Beskriv det ontologiska beviset fr Guds existens!

Jag tog min Norbeck, klev fram till fnstret och stavade vid
morgongryningens bleka och brjande ljus igenom det idiotiska och
smfnoskiga beviset fr Guds existens.

-- Lser Engstrm innantill?

-- Ja, jag str vid fnstret, fr det r s mrkt, s --!

-- Ordningsman, tnd gasen igen!

Och gubben drog en lng suck, fortsatte lektionen och slutade den,
som om ingenting hnt. Han tyckte antagligen som jag, att det
ingenting gjorde att lsa innantill ett sdant bevis.

Lrdomens rot r bitter, men dess frukter ro ljuva. Trots fuskandet
och de drp fljande straffen fortsatte jag med min sport och
lyckades dymedelst grundlgga det vermtt av kunskaper av olika
slag som stter mig i stnd att den dag i dag r p ett s utmrkt
stt skta vrldens bsta tidning. Stundom upptcktes jag och fick
s kallad _pinne_ i min anmrkningsbok, stundom fr oskick, stundom
fr ouppmrksamhet. Visserligen lyckades jag ibland genom ymniga
krokodiltrar och falska lften om bttring f pinnen annullerad, men
terfll stndigt.

Jag kommer vid tanken hrp till vertygelsen att mnniskan som barn
r ofrbtterlig.

Jag skulle naturligtvis kunna lmna en volym intressanta detaljer om
livet inom klassdrrarna, men en ltt frklarlig pietet frbjuder
mig det. Mina anteckningar om skolans lrare, deras karikatyrer och
en noggrann framstllning av deras egenskaper i ord och bild ro
verlmnade till Kungl. Biblioteket fr att ppnas om 50 r, d
vl allas vr lidelse lagt sig. De bilda -- s mycket kan jag sga
-- en kulturskildring av rang och kommande tiders hvdatecknare
skola ur dem hmta bde hugnad och pekunir frtjnst. Ty vilken
kulturskildrare skulle skriva ngot, om han inte finge betalt drfr?

Vr frstrelse p rasterna utgjordes huvudsakligast av slagsml
klasserna eller individerna emellan. Vi lskade isynnerhet
snbollskrig. Gymnasium slogs med de fem outsgligt mycket tarvligare
lgre klasserna. Och d klockan ringde till ny lektion, kramade vi
snbollar, vilka vi i klassrummets vrme under timmen bearbetade
till is fr att de skulle trffa s mycket hrdare. Med fickorna
vta och gldande av stridslust tyckte vi tiden slpa sig fram.
Att f en frga under verkligt snbollsvder var ett intrng i vr
tankeverksamhet. Och att plga en pojke med Euklides eller latin _r_
faktiskt lnlst, d han drmmer om Dexippos och statens rddning
genom gossar.

    "Goten kommer, goten kommer! I gr afton stod han ren
    knappt en dagsled, ve oss! Ve oss! Knappt en dagsled frn Aten."

Det r ngot att tnka p fr oss alla! Ltom oss gmma snbollar i
fickorna under sommaren!

       *       *       *       *       *

Jag vill av nyss antydda skl frbig, hur jag listade mig igenom
svrigheterna, hur jag p ett fullkomligt ofrklarligt stt smet
igenom studentexamen och vart mogen som genom ett skslag, kpte
mig en snobbig kpp och utan fruktan rkte de strsta maggrdlade
cigarrer som staden kunde prestera, drack punsch som en svamp och i
min konversation brjade inblanda ett manligt tamejfan!

Jag lmnade Norrkping kldd i de mest tsittande byxor ngon
ngonsin burit, en ask cigarretter i verrocksfickan och fljd av
alla flickornas trar och avskedsskrn. Var och en hade naturligtvis
vntat att bli hemfrd som maka av mig, men jag gjorde slag i saken
genom att smita frn hela bunten. En del dog av sorg med detsamma, en
del frtvinade lngsamt och en del resignerade samt brjade se sig om
efter nya frbindelser med den kalla berkning som r somliga kvinnor
egen. Av dessa r flertalet gift eller religist -- ty saknad av
manligt umgnge vergr ofta i en stark faiblesse fr Ordet. De som
varken ro det ena eller andra, ro rdnsta, fnasiga i ansiktet och
magra, passerade och flnga omkring p baler fortfarande fr att lura
ngon idiot, som inte vgar fria sjlv. De gifta ha embonpoint samt
ha i hg grad bidragit till den folkkning vrt land kan gldja sig
t. Detsamma skulle med all skerhet ven de religisa gra, om ngon
ville gilja till dem.

Detta om mina kvinnliga frbindelser, vilka jag nskar allt mjligt
gott, var och en efter behag, om dessa rader skulle falla under deras
gon. Frlten mig.

       *       *       *       *       *

Jag kom p landet och var mycket elegant, stod p stationsperrongen
och lt beskda mig av plebs som reste frbi med sina
brnnvinskuttingar. Jag dansade, drmde om sommarkvllarna, skrev
frskrckligt med idiotisk vers och blev nu frsta gngen allvarsamt
kr.

Ack, min lsare, nr jag sg henne, kldd i vitt plsbrm i en
kappslde med bjrnhud ver, tygla sin eldiga travare, d frstod
jag att min frid var slut. Och fick jag d sitta p hundsvotten,
ppnade sig himlen och sfrernas musik ljd vackrare n det vackraste
handklaver i mina ron. Jag erinrar mig, att jag efter en sdan
ktur, bevpnad med ett jttelikt gammalt familjeparaply frn
rhundradets brjan, steg upp p ladugrdstaket och med paraplyet som
fallskrm slungade mig ut i rymden fr att nnu en gng f erfara
samma hisnande knsla som i hennes nrhet. Till lycka fr oss bda,
jag menar lsaren och mig, slog jag inte ihjl mig.

Jag stal hennes nsdukar och smsnattade litet av varje av hennes
tillhrigheter, tills mina fickor sgo ut som pssjukan sjlv. Det
enda som jag icke gillade, var att hon ej dansade bra, men jag
inbillade mig, att min krlek skulle gra henne till sylfid bara vi
vl blivit gifta. Och s skrev jag en dag fljande vers:

    Jag virkar mig en vv s fin
    mer fin n Frjas brudelin
    av tankar som p dig jag tnkt,
    av minnen du mig sknkt.

    Av allt, vad delt, hgt och gott

    och glatt och ljuvt ett liv har ftt,
    en bild i vven virkar jag
    och ger den dina drag.

    Och falla stygga tankar p,
    din blick skall ge mig styrka d!
    -- Du vet ju, att jag tyda vet
    ditt gas hemlighet!

Jo, jag tackar jag! Det var just vad jag inte kunde! Ty jag vgade
inte fria, utan hon gifte sig med en annan, kanske emedan jag bara
gtt och fnat och suckat och talat om Rigel och Vega och den
strlande Aldebaran och gnott igenom hela Vintergatan. Jag hade fr
resten inga pengar, inte ens en koja, kanske knappt ett hjrta, ty
jag var bara 20 r.

Det sista jag skrev till henne var detta:

    Drmde mig en drm i stjrnfager natt,
    medan smnen tungt p mitt ga satt -- -- --

    Runor skrev han under mitt gonlock,
    lnnliga, men ltt av mig tydda dock -- -- --

    Hennes namn jag drmde, som ingen vet,
    hennes, som ej anar min hemlighet -- -- --

Jag har glmt resten, men den var med all skerhet minst lika
idiotiskt sentimental som brjan, vilket bevisas drav att den inte
tog skruv. Och fr vrigt hade jag skvallrat om hemligheten fr en
massa.

       *       *       *       *       *

Emellertid kom livet med sitt allvar. Jag skulle bli informator, och
frvisades med bldande hjrta till det innersta av Smland, 4 mil
frn nrmaste jrnvgsstation. Utom min discipel bestod mitt umgnge
dr av en soldat vid Kalmar regemente och en vvskedmakare. Det var
dessa bda, som lrde mig livets mening.

Vvskedmakaren var en ung man och sktte sitt utdende yrke med
fabelaktig skicklighet alla dagar utom lrdagar, sndagar, mndagar
och tisdagar, och stundom inte heller p onsdagarna, om han var
sngliggande till fljd av delaktighet i ngot slagsml. Jag har
aldrig trffat ngon mnniska som varit s livad fr slagsml som
vvskedmakaren, och sllan ngon som med sdant jmnmod tog stryk
fr sin krleks skull om lrdagskvllarna, d traktens trnor
lustvandrade p landsvgarna.

Full av medmkan ver hans de slt jag mig till honom och han
omfattade mig snart med vnskap, sedan hans lantliga misstnksamhet
vl gtt ver. Jag tljde stickor till vvskedar t honom. Jag kpte
en dag en liter 75-res-konjak -- konjaken var billig p den tiden
-- samt inbjd soldaten Skld, en jttelik drng p en egendom i
nrheten, att deltaga i vr orgie, ty vi, vvskedmakaren och jag,
anade blodiga skallar senare p kvllen.

I nrheten lg nmligen en fabrik, dr man tillverkade ngot i
yllevg -- eller kanske det var bobiner -- och den fabrikens arbetare
hatade oss bda, isynnerhet vvskedmakaren. Jag hade nmligen p
en auktion kpt en kappe cigarrer. Dr hade varit tobaksfabrik,
fabriken gick omkull och lagret av klblad och cigarrer sldes till
det ganska hga priset av 25 re kappen. Dessa cigarrer voro av de
mest vlgjorda jag sett vad formen betrffar, men lmnade tskilligt
vrigt att nska visavi kvalitn. Man tnde den som vanligt sedan man
bitit av en tum av den i gammal pipolja doppade spetsen och rkte
under en halvtimme utan att det syntes p cigarren. Han bara krkte
sig ngot. Sedan fick man elden i munnen och slngde bladpipan med en
frfrlig hdelse ifrn sig.

Cigarrer av detta slag hade varje bonde i socknen frvarade i sin
kllare, fr att de skulle hlla sig, och av dem rkte deras sner.

Jag hade en sndag efter kyrkan bjudit tv av bobinarbetarna p var
sin cigarr, den ena laddad till hlften med krut, och den andra
genomdragen med hsttagel och nstan fylld av sdana.

Mannen med tagelcigarren mrkte ju ingenting nmnvrt, fast han
tyckte att den smakade underligt. Men d skottet brann av fr mannen
med krutcigarren, och detta under det han lustvandrade med en fstm,
var mttet rgat.

Vi anade detta och jag engagerade drfr soldaten vid Kalmar
regemente Skld att deltaga i det blivande slagsmlet. Han var som
krigare genast villig.

Vi tillbragte lrdagsaftonen med toddydrickning, rkning av de
hrliga cigarrerna och tljning av vvskedstickor, och d den srla
mnen rann upp p sin dunkla pll, dillade vi ut fr att deltaga
i den vanliga dansen p bron ver Emn och avvakta en eventuell
kalabalik.

Vi kommo, dansade och segrade hos kvinnorna, men pltsligt kommer en
trsko singlande genom luften och trffar vvskedmakaren i ryggen.
Uppmanande vldsverkaren till ridderlighet -- eller kanske jag
skllde p honom, om jag tnker efter -- fr jag trskon n:r 2 mitt
p nsan och rusar bldande mot mina angripare.

Men dessa voro minst tjoget fullt och inom en halv minut lg jag p
rygg i diket frsvarande mig med en bit av en grdsgrdsstr och mina
bastanta skor, tills jag ej orkade lngre, utan halvt avsvimmad lt
mig behandlas som vilket kolly som helst.

Under tiden stod Skld och betraktade scenen med av toddyn dvna
tinningar. Men s uppger han ett blande och rusar in i hgen, fr
fatt i en pojke och begagnar den som tillhygge. Man rullade i dikena
runt omkring, och efter en minuts arbete voro jag, vvskedmakaren
och Skld samt tillhygget de enda p platsen. P ngot avstnd stodo
flickorna och betraktade oss beundrande. Bobinisternas sprngmarsch
frtonade i fjrran vid kyrkvgen.

Och sedan dansade vi hela natten, och nr morgonen randades,
daggig och friskt kylig, sg solen oss i Sklds trevna kammare
vid morgontoddyn. Vid den ldern kunde man tillta sig en liten
extravagans. Nu ter man grt om mornarna i stllet.

Vvskedmakaren, som ftt en hel rockrm bortriven, rev nu bort den
andra ocks och satt som i vst. Skld sjng visor frn Hultsfred,
och kyrkfolket, som sedermera fann oss liggande och skrlande i det
hga grset, betraktade oss med ursinniga blickar.

Men vvskedmakaren blev sentimental och utvecklade sin
levnadsfilosofi, ackompanjerad av Skld som skrek eller vrlade
fram sin. Bda voro skeptici och trodde inte p fan. D.v.s.
vvskedmakaren hade sett honom en gng d han var liten, men han var
nu som karl icke riktigt sker p om han sett rtt eller ej. Skld
trodde dremot p fan, men han var major och hade satt in Skld p
4 dygns arrest och drfr skulle han... rrrr!... snart f se vems
ande han hoppade bock m! Fr ingen smlandspojk tog arrest av ngon
smrbuk till major inte, n, s... rrrr...

-- Ja, men du tog ju arrest i alla fall, sade jag.

-- To ja?! Arrest! N, s -- hr du sj om d en gng te s trr ja
opp dej p grdsgrdsstrn. Men majorn ska ha igen 'et -- -- -- rrr!
Fr resten  han en regl karl  den som sjer nt om honom fr
-- -- -- rrr! -- -- gunga ltt som en attanskilling  tig sen!

Men vvskedmakaren var fortfarande skeptiker. Han trodde inte p
krlek, d.v.s. p flickor och nr han gjort sitt nsta dussin
skedar frdigt skulle han hoppa i Emn. Jag trodde inte heller p
flickor, men s lnge det fanns cigarrer till 25 re kappen, var det
ingen nd.

Och vi rkade under slagsmlet sndertrasade cigarrer och fraktade
mnskligheten.

Ett oupplsligt vnskapsband fr en sommar var genom detta slagsml
och dess nachspiel knutet mellan oss tre. Skld, som var stor
fruntimmerskarl, var ofta bortbjuden p dans och krsbrskalas och
han tog mig alltid med, ofta vvskedmakaren. Skld t rubb och stubb,
bren med krnor, blad och smrre grenar, och dr han gtt fram i
ett trd grinade frdelsen mot betraktaren. Och sedan han tit till
dess kvistarna stucko ut ur munnen p honom, lade han sig att sova
ett par timmar, varefter han dansade s att stugan knakade, tills
han kollrat bort bondens vackraste dotter. Och p hemvgen fick den
krlekskranke vvskedmakaren g mellan oss fr att icke f det kok
stryk av rivalerna, som annars var obligatoriskt. Det var en hrlig
tid. Och min discipel frkovrades under min mma tillsyn och kom upp
i 3:dje klassen i ngot lroverk i Smland. Frmodligen vlsignar han
mitt minne.

Tiden var inne, d fosterlandet krvde min instllelse p Hultsfreds
sltt.

I sllskap med en hop tappra ynglingar hade jag underkastats
okularbesiktning frn topp till t i bara mssingen och befunnits
ovanligt vlvxt samt i hg grad lmplig att ingripa, om krigets
skor skulle brja mullra ver vra ngder. Jag hade infsts i en
boskapsvagn och under skrl och dryckenskap sett hemsocknens tallar
jaga frbi tget, jag brjade f en aning om vad kriget r.

Jag befann mig ntligen p sltten. Ifrd en kostym, som vl frn
brjan omslutit ngon veterans frn Leipzig och Norge rriga
hjltelemmar, betraktade jag mig i min snusdosas mnjeomramade
spegellock. Min mssas rakt utstende skrm var sprucken och kldet
grnt av lder. Om jag hastigt gjorde heltom, vgrade huvudbonaden
i vndningen, ty den hade ursprungligen varit avsedd t ngot
frhistoriskt djur av obegriplig storlek. Rockrmarna voro en halv
aln fr korta, under det att de rorika byxorna, vilkas pdragning
fordrade mod, voro av den d fr tiden icke ovanliga konstruktionen,
att man kunde g rtt lnge, innan de visade bjelse att flja med.

Men mitt gevr var blankt och jag brann av lngtan att f spnna
vdor och peta ut med brstet, och jag knde i min sjl ett brjande
och rttmtigt frakt fr de civila, och jag begrep ej, hur jag
kunnat ha sjlvknsla s mnga r utan uniformen.

Man frgade mig, om jag ville exercera eller skriva om dagarna,
en fin uppmrksamhet frorsakad av min bildningsgrad. Jag ville
exercera. Och jag fick exercera. I "lngsam marsch" slpade vi oss
fram ver den brnnande, darrande sltten. I sprngmarsch hastade vi
mot fingerade ddar under vilda hurrarop. Vi lrde oss hvlighet mot
beflet i "Undervisning fr infanteristen", denna djupt anlagda bok,
som vl nu r antikverad. Om mornarna sjngo vi _Din klara sol gr
ter opp_, om ocks regnbgens tecken visade betnkliga avsikter att
bli humbug.

Vi krpo i skyttelinjer och klickade hastig eld, vi tuggade snus och
to sluring. Jag lrde knna n:r 64, Klas Alfrek.

I vr militra utvecklingshistoria kommer han skerligen aldrig att
gra sig ett namn, d det en gng smller, men nd vilar jag mig
stundom vid hans minne.

Klas Alfrek var till lngden en jtte p 3 alnar och 5 tum, men smal
och s-formig. Hans profil var en ldre vit fras. Rtt hr, vita
gonbryn och ljusbl gon frlnade hans ansikte ett obeskrivligt
okrigiskt uttryck trots den strsta mullbnk, Jnkpings s.k.
8-tumsnus, som troligen ngonsin inlagts i vrt land. Han njt av
att vara militr, ty s god och nrande kost som bestods p sltten
hade han aldrig ftt frut. D vi anfllo den halvkanna feta rter,
simmande i flott, som bestods oss varannan middag, och jag med mda
satt i mig ett tum ur kopparflaskan, hade Klas Alfrek fr lnge sedan
slukat sin portion och ftt pfyllning, vilken venledes frsvunnit.
Han visste att jag ej orkade mer.

-- Fr ja dia arter? var d hans vanliga bn, och han fick dem. Vi
berknade, att han dagligen satt i sig halvannan kanna rter eller
sluring. Det oaktat tuggade han ankarstock vid varje p stllet vila,
medan han kldde sig om mornarna och innan han somnade p kvllen.
Och d vi om sndagarna efter predikan stodo frsnkta i en kort
och tyst men innerlig bn, var ankarstockens knastrande mellan Klas
Alfreks kkar det enda ljud som genombrt stillheten.

Vi sutto en dag i baracken och njto under korpral Storms ledning av
_undervisning fr infanteristen_. Storm frelste andaktsfullt: _"Fr
att frekomma fotsvett br soldaten ofta ombyta strumpor samt, s
ofta drtill tillflle gives, tvtta sina ftter."_

-- N, Klas Alfrek, va va d som freskrevs i detta hra monumentet?
Va nu inte blyger, fr hr r du ju iblann goa vnner  kammerater 
ett hgglit  humant befl!

Klas Alfrek teg.

-- Tnk nu tter! Va skulle din gamle far sja, om han finge veta,
vilket hlsikes spettalshjon han m smrta ftt te vrlden? Om de
inte vore frbjudet i krisslagen s skulle ja jrtar i min lever ta
 rita opp hela Hulsfresltt m baracker  loschamenter p bakvagnen
p dej m lskstngen, din hundra fasen,  vore d inte frbjudet
i krisslagen, skulle ja sklla ut dej, s du inte vore vrd mer n
sillpsen, din -- Sjng ut nu, i annat fall kommer du i _mrk_  bler
arkebuserad  halshoggen!


Varp Klas Alfrek reste sig upp, knppte hnderna och lste med
katekeston:

-- Om suldaten tvttar sia ftter  byter bort sia strumpor, s
frekummer skoskav.

Klas Alfrek r koncentrationen av mina minnen frn Hultsfreds sltt.
Han representerar med all skerhet det slkte, som fostrar en Sven
Dufva. Olyckligtvis ha Sven Dufvor nu fr tiden sllan tillflle att
utmrka sig genom annat n sin naivitet, och det r synd. Ty nog r
det mera riktigt och sympatiskt att slss man mot man n att ligga
och skjuta p en halv mils avstnd p andra hederskulor, som man inte
kan se vitgat p.

Nej, tacka vill jag frr i vrlden, d varje karl fick ett kvarter
brnnvin, innan han gick att slss, d gevren brnde i hnderna,
d gossarna slngde gevren, nr det ej fanns tid att ladda och
rusade fram med blodsprngda gon och lngtan att mrda de frmmande
skggiga mnnen, som kommit att ta deras kor och deras kerlappar,
Ty det mste vl finnas ett hjdmoment i varje kamp, d individen
vill ta ut sin rtt och bli vilddjur. Jag tror nra p, att, d
mnniskorna kommit till det status, att de icke ens med kikare p
siktena kunna upptcka varandra, de trttna p modern krigfring och
terg till knytnvarna. Men det drjer vl kanske 1000 r n. Jag
skulle vilja stiga upp ur min grav d, om jag r dd, och skallra med
knotorna och grva upp mina kamrater ur hgarna och plocka reda p
bitarna av Sverige. Sedan skulle slagsmlet brja. Jag ber lsaren
frst, att detta r ju endast nskeml.

Jag kommer ej ihg andra rets bevringstid. Mjligen slutet
av densamma, d jag efter en stormig natt med kamrater och
officersvolontrer, vilka vl ro majorer nu -- minst -- eller kanske
ljtnanter -- kom p fel tg frn Hultsfred och kom till Vimmerby i
mycket glad sinnesstmning. Jag kommer ihg, att jag ej hade ngon
krage. En spnnhalsduk avslutade min smokingkostym upptill -- ty jag
var redan d en fr mitt yttre svag mnniska. Ett vnt skjortbrst
gjorde mig fruktansvrt elegant fr resten.

Jag kom till Uppsala. Det var ret innan jag fullgjort andra rets
vrnplikt. Jag ppekar detta, p det att historieskrivaren icke m
gra ngra misstag, men jag vill grna ta alla hophrande hndelser
p en gng.

Jag kom till Uppsala. Jag kommer ihg, hur min strupe hopsnrdes,
d jag frn tget fick se slottet p hjden och domkyrkan och
studenterna, som latades p perrongen. Det var, som om jag skulle ha
stigit in genom en drr i ett de, ljust, stort rum med vita vggar
och en rd fris verst vid taket. Just det intrycket fick jag. Kanske
det var slottets frg och vintern, som gjorde det, men det intrycket
kan jag aldrig glmma.

Kamrater voro nere och mtte mig. De hade cigarrer i mun och kppar i
hnderna och verkade mogna mn.

Vi gingo till Gstis. Jag hade aldrig sett ngot sdant frr. Ett
rkfyllt rum, dr gonen vrkte och dr det luktade punsch och dr
ett par hundra unga mnniskor skreko s mycket de orkade.

I ett hrn hade de examensfst och dr voro vi inbjudna. Ngon
hade tagit teologikofilen och han skrnade av gldje och berttade
ideligen, hur han var absolut okunnig i sina mnen, men han hade nd
ftt _non sine_, och nu skulle vi dricka punsch. Vi drucko punsch och
voro glada allesammans, att inte professorn genomskdat honom, ty i
annat fall hade vi gtt miste om aftonens hgtidlighet.

Vi brjade sjunga fosterlndska snger och jag brjade sjunga med.
Jag beundrade honom, som tagit examen och stllde upp ett dystert
horoskop fr mig. Jag kunde nog aldrig ta ngon examen.

Jag hyrde mig ett rum och kpte mig en kardus tobak, samt lyckades
verkligen taga _examen stili latini pro gradu philosophico_. Jag
har alltid gnat mig t latin, varfr jag utan vidare svrighet
listade mig igenom samt lyckades till och med hjlpa ett par ldre
mn. Jag hoppas att uppmrksamheten hos vakterna nu r strre. Men i
fuskandets konst var jag, som jag redan ppekat, en bjsse, och jag
tror, att jag nnu har bevarat ngot av den vakenhet den krver fr
min lderdom. De bda gamla mnnen voro naturligtvis teologer. Jag
har aldrig haft ngon vidare sympati fr teologer. Undantag finnas
dock, ehuru i ett s frsvinnande ftal, att jag nstan ngrar att
jag omnmnde dem.

Min rliga och uppriktiga fresats var verkligen i brjan att
gna mig t studier, speciellt filologiska. Jag kpte bcker och
antecknade mig till kollegier. Min drm var att inom en ej alltfr
avlgsen framtid som _rector magnificus_ leda universitetets den,
medan mitt rykte som vrldens strsta auktoritet i jmfrande
sprkforskning skulle stadgas alltmera, till dess jag mtt p
lagerbrsblad och dignande under utmrkelser p min 100-rsdag skulle
avvisa den deputation frn jordens alla hrn, vilken skulle komma och
uppvakta mig med en borduppsats i platina och koh -- i -- noorer, med
en vrkigt avmtt handrrelse och sga: -- Stll'en i tamburen och g
och t middag p Rullan. Jag bjuder!

Sedan skulle jag peta undan ngra lik i domkyrkan och lta begrava
mig p ngot extra fint stt.

Nobel muss die Welt zu Grunde gehn!

Allt det dr skulle nog kunna ha realiserats, om jag inte ansett det
ndvndigt att frst orientera mig i staden och studentlivet, innan
jag lade grundstenen till min pyramid. Att lra knna poliskren och
dess sinnelag lg mig srskilt om hjrtat.

Jag slckte drfr en lykta en kvll. Den konstapel, som hgg mig,
var tydligen ingen vn av dylika oskyldiga frstrelser. Jag fick
plikta och blev uppkallad till inspektor fr att erhlla varning.

Det frsta steget p brottets bana r det svraste. Med darrande knn
och ett rov fr de stridigaste tankar, med schavotten hgrande fr
min inre blick eller tminstone en frstrd framtid som lindrigaste
resultat av mitt pliktfrgtna beteende trdde jag in till vr
avhllne inspektor, han som frstod sig p pojkar, allas vr farbror
Fritiof Holmgren.

Han fixerade mig en stund med rynkade gonbryn.

-- Farbror tycker vl, att jag r ett fint nummer, sade jag.

-- Du har slckt en lykta och det tycker jag inte passar oss
studenter, som ska arbeta i upplysningens tjnst. En frmildrande
omstndighet r, att du bara slckte en. I min ungdom brukade vi
slcka alla lyktorna. Vill du ha ett glas punsch?

Om jag ville!

Detta var bde frsta och sista gngen jag var uppkallad till
varning. Eftert slckte jag visserligen lyktor, men p ett mera
frslaget stt. Jag fick ofta springa fr livet, men snabbfotad som
jag var hade jag alltid tillfredsstllelsen att inom kort hra den
frfljande polismaktens stnkanden frtona i mrkret bakom mig.

Gamle Abraham Bckman, kommer du ihg, hur vi hyrde vagnar och
kte bakp fjdrarna? Kusken var vidtalad. Poliserna skreko hela
Drottning- och Vaksalagatan utefter: -- Sl bak! Dom hnger bak!

Men kusken krde p, dv fr allt utom vra lften om dricks och
glgg p Grindstugan.

Och du, gamle Birger, kommer du ihg i din himmel, hur vi en dimmig
natt buro bort 14 grindar frn Luthagen och stllde dem i en
frstuga i Fjellstedtska skolan? Hur det kunde lyckas, r mig nnu
en gta. Vrt oskyldiga nje frminskades icke av att dagen drp i
sllskap med en skara likasinnade promenera p Luthagen och se p,
hur konstaplarna buro grindar och provade in dem. Allt p sin rtta
plats! Att gymnastisera i bagarkringlor och mdosamt byta skyltar var
en omtyckt sport. Att med anstrngande av alla sina krafter frflytta
centnertunga portluckor till en annan stadsdel satte vi en ra i --
och du "Fyris" annonstavla uppe i Fjrdingen, nog frde du en ganska
nomadiserande tillvaro, s lnge jag bodde i det hus, vars lngsida
du prydde! Gamle Ernst Konrad, kommer du ihg -- men mitt hjrta blir
fr fullt!

Varje lder har sina frstrelser. Nu skulle det inte falla mig in
att realisera sdana dr ider, om jag ocks stundom fr dem nnu, ty
hur det r, vill inte pojken maka t sig riktigt.

Hur mnget gruff p torget har jag ej deltagit i! Upplopp, dr
upprorslagen frelstes frn poliskammartrappan, ringdans kring
torget och vanliga allvarsamma gsmarscher torget runt! Jag vet inte,
hur man gr nu fr tiden, men det frefaller mig, som om tonen i
Uppsala vore allvarligare nu och jag skulle nstan vilja tillgga
elegantare. Till och med de yngsta studenterna verka mlmedvetna.
Man lser tidningar och fljer med i politiken, har sikter. Jo, jag
tackar jag!

Vi voro mera burschikosa, men vi hade bestmt mera entusiasm. Och att
vi lste mindre berodde skerligen p det dvarande examenssystemets
opraktiska sidor, vilka nu sgas vara avhjlpta till stor del. Vad
det berodde p, att vi drucko mera pnsch, vill jag inte yttra mig
om. Kanske det berodde p starkare nervsystem. Jag blev emellertid
klubbmstare i nationen, den viktigaste av alla mbetsmn. Strngt
taget r denna befattning viktigare n man tror. Det r smrgsbordet
och nachspielet som frenar, frbrdrar, avslipar kantigheter och
jmkar ihop sikter verallt, dr tv eller tre ro frsamlade. Och
om inte helan och halvan vinkade en bit inne i perspektivet, skulle
alla frhandlingar i alla sllskap draga ut i ondlighet och sluta
som polsk riksdag med ovnskap fr livet, mord och likbegngelsen.

Stundom slog mig det s.k. samvetet. Jag gick hem, omvrvde mig med
stinkande piprk och studerade Horatii satirer, Iliaden och _Oidipous
Basileus_. Eller ocks gick jag p kollegiet i nordiska sprk och
njt, verkligen njt av Kalle L:s utmrkta utlggningar. S kunde
det g en vecka eller s. D gick man i Filologiska freningen och
talade en hisklig latin, stundom tligt hrd av gubben Hggstrm.
(Undrar om freningen finns kvar och om man talar latin n?) Och p
biblioteket vade man sig i forskning om oskulten.

S fick man pltsligt ett s frbaskat gott samvete, att man gick ned
p Gstis och uppgav grdet. Eftert brjade man skyltflyttningen och
gruffena, och dagen drp mste man ha sillfrukost, entrn till flera
dagars kringirrande p nringsstllena vid det mest molnfria humr.

Jag var vid denna tid en yngling med ovanligt sympatiskt utseende,
jag vill icke sga vacker precis, men nra gat var det. Mustascherna
utvecklades till min och alla dansanta och flirtoyanta damers
tillfredsstllelse. Jag hade ett stt att se p flickorna,
som kom dem att darra av blygt hopp. Jag dansade gudomligt och
efter alla kotiljonger liknade jag frvillande en ut- och invnd
vinternatthimmel. Jag anvnde de hgsta kragarna i Uppsala. Min frack
var visserligen ngot fr liten, och om man rrde vid den aldrig s
frsiktigt med nageln, blev det ett kritvitt streck. Jag undrar n,
vad detta kunde bero p.

Men min hllning och min statur voro oklanderliga, och nr jag
med den eller den baldrottningen svvade genom salen, hrdes
sorl av beundran. Till och med frkldena ville upp och flnga
kring vggarna. Att jag allt detta oaktat kunnat bibehlla min
kldsamma blygsamhet och ej blivit bortskmd r ofrklarligt. Jag
var naturligtvis filokorist. Vi gjorde en turn, ja, tv turner
genom landet. Det var huvudsakligen under dessa jag skaffade
mig min bekanta vrldsvana genom frotteringen med folk av alla
samhllsklasser och vistelsen p de flesta nringsstllen i mellersta
och sdra Sverige.

Jag var naturligtvis kr ocks -- -- -- Uppe vid slottet fanns och
kanske finnes n ett hl i jorden, genom vilket man kunde krypa ned
i ett halvt igenrasat valv. Dr nere gjorde jag och en likasinnad den
mest hnfrande lyrik ibland om ntterna. Vi hade ved och nverbitar
med oss och vid de fladdrande lgorna fddes vra dikter. Vi tyckte,
att vi arrangerat stmningen s genom-skaldiskt, att endast msterverk
kunde bli resultatet. Men likt Fenix fingo skaldefostren frtras av
lgorna, sedan vi nyktrat till efter vra diktarorgier.

I strsta hemlighet brjade jag p en roman, naturligtvis om krlek.
Den hll mig inne nstan en vecka, efter vilkens frlopp jag eldade
med den. Men jag skrev novelletter till vissa tidningar fr 1,50 
2 kr., ja, stundom 3 kr. stycket. De voro visserligen icke vrda
mera, men jag tyckte att det var bra litet. Och det tycker jag n,
isynnerhet d man betnker, att Kipling tminstone en gng ftt 1
skilling ordet fr en hel bok.

Jag insg, att skriftstllarens bana var trnbestrdd. Nej, hellre d
studera till Rector Magnificus!

-- -- -- Jag trttnade emellertid inom kort p att hnga ver bckerna.
Jag ville skriva bcker sjlv eller mla. Redan i skolans femte klass
hade jag sett en tavla, en vidrig kopia efter en nnu vidrigare
tavla av Hellquist frn hans akademitid, ett brunt snlandskap med
brun luft, en stuga med eldsken ur fnstret och, som jag tror mig
minnas, den oundvikliga gumman med risknippet p ryggen. Denna tavla
kopierade jag och en likasinnad, som nu r artillerikapten och i
likhet med mig har annat att gra. Vra kopior blevo om mjligt
smre. Min gav jag bort till en vn till familjen som julklapp med
gyllene ram. Han har underligt nog verlevat denna jul och flera
till, vilket bevisar den smlndska rasens seghet.

I Uppsala utfrde jag ven p mina f lediga stunder konstverk, om
vilka det tillkommer en eftervrld att yttra sig. Jag tiger blygsamt.
En dag sade en man, som r mlare, till mig att jag borde bli mlare.
Lttledd som jag r, reste jag genast frn staden och slngde mig in
p den nya banan.

Det var rtt tungt att lmna Uppsala med dess hrliga och dansanta
kvinnor, dess krogar, dess filologiska frening och dess Grindstuga.
Men med ett hastigt ryck slet jag hjrtat ur mitt brst och frtonade
i fjrran.

Tillten mig, mina damer, sga ett uppriktigt: fy fan! d jag tnker
p hur det kndes.

Men liksom pastor Josef Rosenius i sin sterlndska reseberttelse
citerar och sjunger andra skalders dikter, d ngot osedvanligt eller
rrande mter honom, m det av samma skl tilltas min gamle vn
Goethe att med ngra f rader uttrycka vad jag knde:

    "Nun hab' ich mein Sach auf Nichts gestellt,
              Juchhe!
    Und mein gehrt die ganze Welt,
              Juchhe!
    Zu Ende geht nun Sang und Schmaus.
    Nun trinkt mir alle Neigen aus;
    Die letze muss heraus!"

       *       *       *       *       *

Men det som nu fljer tillhr en tid, som nnu ej r historisk.
Jag fick tillflle att trffa alla mnniskor som jag velat trffa,
vilket till en tid r den hgsta lycka en mnniska kan rka ut fr.
Jag kpte fina klder och kragar, som mera liknade fabriksskorstenar
n ngot annat, och reste till sdern. Jag sg Vesuvius utspy den
srskilt fr yrkesmlare nyttiga pimstenen, jag frotterade mig med
skuggorna p Romas forum, besg Moulin Rouge och Bal Bullier och
genomstrvade med detektiver Paris och Londons mrdarhlor. Jag drack
kopist med l i Mnchen och stoppade en gng lyxkurirtget mellan
Paris och Berlin genom att av misstag dra i alarmklockan.

Genom en serie av ndvndiga tillflligheter hamnade jag i
Grisslehamn, som nu hller p att bli badort med villastad, ett
svenskt Monte Carlo med en riviera av ganska otuktad granit, mera
gnad fr rbockar n mnniskor. Hr framlever jag en lugn tillvaro,
blott d och d strd av sommargster, som med Stockholmarens p
landet finknslighet trots frbud trava p mina hllar, ja, komma in
p min grd och gapa p mig. Vore jag Louis XIV, skulle de f hjlpa
mig vid min lever och organisera ngot slags livvakt. Men jag r
endast skald och r van att hjlpa mig sjlv. Min sista resa r den
till Lappland, vilken skall gras om snart nog.

De sista ren ro kanske de hndelserikaste, men min finknslighet
frbjuder mig att gra mer n ovanstende antydningar. Sekelslutets
historiografer skola tvinga edra barn att subskribera p
gottkpsvolymer om min enkla livsgrning och nsta sekels brjan
skall se en vacker hoptiggd minnesvrd resas p den grd, som en gng
var min. I dess skugga skola framtidens sommargster spilla sina
ggskal och slnga sitt tidningspapper och fr barnen hopstava den
halvt obegripliga inskriften om ngonting som r ondigt att ha reda
p.

Mina memoarer ro ej avslutade. Om det finns ngon trasa kvar av mig
om 20 r, skall jag nrmare utveckla det som nu mjligen kan tyckas
ofullstndigt. Med den glada frhoppningen om detta bra de f ren
lpa snabbt fr lsaren.




MITT FRSTA PERSONLIGA SAMMANTRFFANDE MED KOLINGEN OCH BOBBAN.


Ett r bodde jag p Sder i Stockholm -- Fjllgatan 12 B, alldeles
ver stadsgrdstrapporna, hrnet av Renstjrnasgatan, en av dessa
mystiska sdergator, som brja, man vet ej var, och sluta bland
stenbrott och andra skdeplatser fr andra brott. Varje morgon d
jag inte sov, hade jag tillflle att se mina sktebarn tga frbi p
vg till Stadsgrden. Jag sg, hur gatlggningsarbetarna, huttrande
i vinterkylan, kilade nedfr trapporna fr att f sig morgonnubben,
d klockan slog tta. Jag hrde talas om en dylik, som om mornarna
vanligen fann tiden lng i det redskapsmagasin, dr han stal sig in
varje kvll, och som redan klockan sex troget befann sig p sin post
utanfr utsknkningen, fast han genom lng erfarenhet visste, att den
ej ppnades fre 8, men nrheten vrmde redan, och p det hela taget
tyder ju det raffinerade i att pigga upp sin lngtan s dr medvetet
p en ganska hggradig modern kultur.

Jag kom en kvll vid niotiden frn Norrmalm och jag gjorde mig ingen
brdska, dr jag strvade uppfr Gtgatan. Hur det var, kom jag i
tankarna att g frbi Hgbergsgatan, dr jag bort vika av, och om
ngra gonblick fick jag syn p en skylt ver ett s kallat Trillin i
jordvningen av ett hus. Dr stod med rda bokstver i en transparang
ett enda, men lockande ord: _Ringkastning_.

Jag beslt mig gonblickligen fr att g ner. Klockan var ju bara
barnet och hustru min var p teatern, vilken parentes hr till
historien. Jag sg efter i min portmonn och fann en ensam tia,
vilken ju hr med frdel skulle kunna vxlas. Jag klev allts in.

En samling mnniskor av tmligen lika kvalit utanfr en disk.
Innanfr en herre med sitt levebrd, en trskiva, fullsatt med
pinnar och dr bredvid en hg mssingsringar. Vinsterna funnos dr
ocks: cigarrmunstycken, tndsticksstll, kammar, blyertspennor,
fickspeglar, snusdosor, notesbcker och som hgsta vinst en
vckarklocka.

Jag observerade, medan jag vntade p att f kasta, att hgst f av
de nrvarande spelade, utan endast hngde p disken och koncentrerade
sitt intresse p utgngen av de andras kast. 5 re kastet, 6 ringar
fr 25 re.

Jag brjade spela. Jag vxlade min tia, en skerligen ovanlig pjs p
lokalen, och jag brjade vinna. Jag vet inte vilken gud, som styrde
mina fingrar, men jag knde, att om jag den kvllen varit i Monaco,
s hade fursten ftt sl igen butiken. Framfr mig hopades knivar,
dosor, tndsticksbehllare, blyertsetuin och andra underliga ting.
Jag studerade mellan kasten krupirens, eller vad jag skall kalla
honom, ansikte, och jag sg, att det mulnade allt mer fr varje
dyrgrip, som bytte gare. Och d jag vunnit bortt 50 freml, styrde
han sina steg p min person, lutade sig ver disken och viskade med
ngot av supplik i rsten: Kan herrn verkligen tycka, att det r
roligt lngre?

-- Visst fan r det roligt, s lnge jag vinner! Jag har beslutat mig
fr vckarklockan ocks, och s lnge jag har en kopek i min plnbok,
skall jag spela.

Han drog sig lmskt skelande tillbaka och tergick till sitt vrv att
flytta vinsterna ver till min hg och erstta de tomma nummerna med
nya juveler.

Jag vann fortfarande. D hgen framfr mig brjade genera mina
rrelser, bad jag mannen flytta undan dem.

-- Herrn kan ju stoppa p sig vinsterna, sade han bistert. Han sg p
klockan och tnkte p sitt lager. Hans ansiktsuttryck gingo i vgor
mellan ilska och resignation, ngot sdant hade han inte varit med
om, att en "herre" gjorde intrng och tillskansade sig vinster, dem
eljest mer eller mindre knckta kunder gingo miste om. Folkmassan
omkring jublade fr varje lyckat kast och jag ville ej blamera mig
med ett frsk p vckarklockan, vilken jag mnade spara till sista
kastet, d.v.s. min sista femring.

ntligen hade jag endast denna. Jag blev naturligtvis nog nervs av
spnningen och kastade fel. Jag mste sluta.

Herrn bakom disken drog en djup suck av beltenhet, d jag
tillknnagav min avsikt. Folket brjade troppa av.

-- Men hur skall jag f hem allt det hr? frgade jag med avsikt att
sknka tillbaka hela rasket.

-- Tag av sej brallorna och knyt ihop dem nedtill, men akta sej
fr bylingen, d herrn smiter om hrn, svarade ringmannen p kta
sderslang.

Jag lt tanken p terlmnandet fara och sg mig villrdig omkring.

D nalkades tv individer, som hela tiden under livligt minspel och
uppmuntrande tillrop hade skdat mina segrar. Den ene strk av sig
mssan med en elegant handrrelse och talade.

-- Skulle hnn liksom behva en expressbyr, s finns hr jklar 
sl alarm muskler hos mej och kamraten.

-- D bra! Plocka p er det som finns och flj med. Jag bor hr i
nrheten.

-- Ja, om hnn ocks logera i Kaknsskogen, s klarar vi nog v den
hr bylan -- mot en liten kova frstr sej!

Jag studsade -- ty jag kom ihg, att jag spelat bort hela min
frmgenhet.

-- D bra! Flj med bara!

Vi avtgade.

-- Ser ni, gubbar, brjade jag ute p gatan, jag har spelat bort 10
stolpar och har inte ett korvre, men vill ni flja med hem och ta
ett par jamare, s r det vlment. Fr resten kan ni f hela den
hr fallerallan att ppna handel med, s ni kan kpa er lite nytt i
kldvg.

Deras klder voro verkligen bland de minst ndamlsenliga jag sett.
Trasorna dinglade om dem och skjortorna lyste genom sin frnvaro.

-- Nej, fr hge faen, vi trs inte gra pengar v dom hr
kortvarorna. D bleve bara brak  frhr  rannsakningshkte,  i
sna hr affrder har bylingen ett jkla vertag. En byling kan f
ett nyftt barn fllt fr rn  hemgng  motstnd mot polis, s hnn
fr allt frska  kursa bort grunkorna sjlv.

Vi knogade uppfr mina trappor och jag visade mina hjlpare in i
salongen, tnde ljus och hmtade en liter konjak. De ville frst inte
stta sig, blndade som de voro av den orientaliska prakten i rummet
med dess jttedivan och draperier, tavlor och dylikt jobb.


-- Menar hnn allvarsamt, att vi ska sl oss ner hr m dom hr
sndagsgbortkostymerna?

-- Visst ska ni sl er ner, spotta och vara trevliga! Hr  cigarrer.

Jag hllde upp konjak och de drucko med ett rrande vlbehag.
Spriten gav dem skerhet och de satte sig frsiktigt p
divankanten. Vi brjade tala om livet och jag mste erknna, att
de gvo mig synpunkter, som jag mste bocka mig fr. Ett slags
galghumoristfilosofi, som kan frsvara sin plats mycket bttre n den
vl nu avdankade Bostrm. Under samtalet och inverkan av nitnaglarna,
som kommo allt ttare och ttare, kom ven skerheten. Blygheten
frsvann och bda vrkte sig sybaritiskt p kamelsckkuddarna.

Jag var verkligen litet orolig, att de skulle lmna levande spr
efter sig, men jag kunde ju inte delge dem mina farhgor.

Pltsligt reste den ene sig och brjade en sorts tal, vari han
tackade fr att jag inte var "hg" och "kymig" och "onoslig" som
andra snobbar -- (tackar s mycket) -- och slutade s hr: -- 
eftersom hnn exmerar oss  fr resten slnger in nubben i ansiktet,
som han vore dagligt br, s ska ja be att f lgga bort titlarna!

Vi blevo allts brder och samtalet fortsattes till den grad
ogenerat, att jag inte grna kan referera ngot ur det.

En id! Jag hade ett par kostymer som jag ej behvde. Jag frgade
dem, om de ville ha vars en.

-- Plocka bara fram paltorna, du! Juden ska ha sitt ocks!

-- Nej, dem fr ni inte pantstta. Ni kan ju behva dem sjlva, och
d ni kan dra er fram med de dr trasorna, gr det vl lika bra med
hela och varma klder.

-- Nu ska du f si, Ludde, att vi kommer  si ut som riktiga
nattvardsbarn.  d verkligen din mening, s tack  skl, din kvsiga
jycke! Sna trffar vi inte te vardags!

Snart hade jag hmtat in allt som hr till tv fullstndiga
gentlemannakostymer. En redingote med ett par gamla frackbyxor,
en gul sommarkostym, skor, kragar med sndagsblad, halsdukar och
manschetter, och i en handvndning hade de bytt, vilket de ville gra
genast.


De sgo efter metamorfosen nstan makabra ut. I alla hndelser kom
det fram ngot hemskt rrande ur konflikten mellan de orakade,
oklippta, otvttade huvudena och de snygga klderna. De gingo av och
an i rummet och rrde sig som skdespelare i ngot klassiskt drama,
de krmade sig framfr spegeln och skte ordna hret och draga undan
mustaschgardinerna frn munnen och bockade sig fr mig och varandra,
d de sklade. De -- -- --

D ppnas drren och min hustru str dr med hela scenen fr gonen.
I en blick fattade hon det yttre av situationen, hon knde igen
min gula kostym, sg den tomma litern p bordet, sg de ruskiga
ansiktena, ver vilkas miner nubben redan brett sitt skimmer av dsig
_lass gehen_. Och hon frstod, att jag terigen gjort en dumhet.
Mblerna och deras okammade hr och vad druti var etc. etc., och
hon strckte med en majesttisk tbrd ut sin hand och pekade stumt
p drren med ett s energiskt uttryck i ansiktet, att mina gster
gonblickligen frstodo. Sjlv skulle jag nog aldrig kommit mig fr
att kra av dem, ty jag r s artig, ser herrskapet!

Jag fljde dem nedfr trapporna, under det jag bad om urskt fr det
hastiga avslutandet av vr lilla orgie.

-- Jag frstr skivan, sade den ene. ktenskapet, ktenskapet! Akta
dej fr kitt, sa Glas-Kalle!

Och frsvann med kamraten i nattmrkret.




DALARNE.


Underligt, att jag aldrig frut varit i Dalarne! Det r en
frsumlighet, som jag inte kan frklara.

Men nr jag nu reser ver de vida flten och igenom de folkrika
byarna och sker frst den sjungande kraftiga fornsvenskan, fr jag
ett intryck av att detta r Sveriges hjrta.

Hr ligger ett allvar ver de bl bergen, som jag aldrig knt
annorstdes, och d jag betraktar den av tvtusenrig kultur
modellerade bygden tycker jag mig frst, varfr Moramnnen mste
hras frst av alla, d fara var  frde och plskldda bgskyttar
skidade genom skogarna fr att mtas p kyrkvallarna.

Allvar r just ordet. Bergen, som ngra mil lngre bort verg till
fjll, ha redan hr en aning om fjllets form och frg ver sig.
Gesundabergets buckla visar de andra bergen, att ngot i den stilen
mste gras fr att kunna hja hjssan s att skogen blir efter.

Och i luften ligger det historia p samma stt som jorden gmmer
pilspetsar och jrnsvrd.

Vi ro p vg till Frns stora by. Siljans is lyser under luckorna
i de dragande snmolnen och Sollern svartnar under ett jttemoln.
Vgen slingrar mellan gra bodar och hrbren. Slden svnger in p
en grd och om ngra gonblick ro vi gster i en gammal stuga,
dr en vnlig brasa sprakar i en gammal spis och lyser p vnliga
mnniskors ansikten. Men mest lyser den p ett rtt frklde, en
gitarr, ett vitt linntyg och en ung flickas ansikte. Bakom flickan
famna skuggorna ett hrn av rummet, och ur dunklet dr lter en fiol.
Och nnu en fiol.

Skuggorna lpa efter brasans ebb och flod och frgen lever och
talar till mig. Skuggan slukar ett ansikte hr, en gest dr fr att
i nsta gonblick frvandlas till ljus och hela denna symfoni av
livsyttringar, ljusets och mnniskornas, kommer mig att knna den
renaste av alla frjder, mlargldjen.

Hur mycket vill herr konsuln och riddaren betala mig fr cirka en
kvarts timme av den varan? Jag vill grna avst en del av min, ty den
rcker till, om jag fr lov att sga det sjlv.

Medan fiolerna lta sitter jag bakom en stor duk. P andra sidan
duken str Zorn och mlar och talar sitt hemlands tungoml. Jag
frstr nnu inte ett dugg, men det ger mig en smak av blod och
hedendom i munnen, d jag hrmar det.

P en gng fylles stugan av sng och musik och jag glder mig t
flickans omedvetet vackra grepp p gitarren. Hon sjunger "om sommaren
skna, nr marken hon glds" och den visan stter mig in i ngra
gonblicks stark stmning av en art, som jag inte knt sen jag var
barn. Och ter fr jag en knsla av att jag sitter mitt i Sveriges
hjrta.

Och jag kan inte trttna p att hra omkvdet:

    Gud gldje och styrke de mn som dr bo,
    Gud gldje och styrke de mn som dr bo
    vid lvom, p berg och i dalom.

I skymningen ro vi ter i Mora.




KRNGDALEN.


Den frmling i Dalarne, som icke kommer under Anders Zorns
behandling, fr icke se mycket av det som r vrt att ses.

Jag har att minnas vnliga, vackra ansikten, jag gmmer p melodier
och minns hjrtliga, kraftiga handslag. Jag skall ska minnas dem s
lnge jag lever.

Nu ha vi ocks varit i Krngdalen. Jag kan icke beskriva vgen dit s
noga. Jag minns bara att det snade ttt och fint och att vi kommo
till Gopshus by efter ett par mils frd utmed Dallven. Till vnster
gmde Gopsberget sin skogiga hjssa i ett snmoln och dr sg ut
att vara bjrnmark, vilket det ocks varit. Vid Gopshus mtte oss
vgvisaren, Stik-Anders, en jgartyp i lappskor och med kunskap om
demarken, vilket kunde behvas, ty frn byn till Krngdalens fbodar
skulle vi ha nnu ett par mil att frdas p igensnade timmervgar
genom skogarna. Stik-Anders str bakp slden.

-- Jag sg ett frskt rvspr i dag! sade han pltsligt.
Jgarintresset rann till mig och inom kort var Stik-Anders
i berttartagen. Under vintern hade han tagit tv mrdar levande
och skjutit tre uttrar i saxen. En flock p trettio stycken
tjdrar hll till omkring Krngdalen och jrpe var det ocks
gott om. Men de voro frbjudna nu, s det -- -- --

Hur han kunnat ta mrdarna levande? , man rcker bara fram vanten t
dem, dr de sitta i hlet, och drar tillbaka fingrarna tmligen fort.
Se, mrden r av det slaget, att kften gr i ls nr han biter och
sen r det bara att ta honom om nacken. Man kan ocks sticka in tummen
i halsen p honom och klmma till om strupen med de andra fingrarna.
Det hade han gjort flera gnger. Se, mrden har s liten munhla, att
den blir alldeles fylld av tummen och d kan han icke bitas. -- Hm!

Vi mta en gammal man, ett barn och en ung kvinna. Hon har svarta
gon och svart hr och ser ut som hon hade tattarblod. Hon slr ned
gonen och ler, d vi hlsa. O, min ungdom!

Vgen slingrar fram mellan berg och ver tjrnar, dr martallar vrida
sig i strnderna, medan hjderna runtomkring taggas av torrfuror, som
hja sig ver den friska skogen. Det mrknar, snn faller alltjmt.
Bergen sluta hgt uppe bland tunga, sndigra moln.

Det blir kvll och vgspret frsvinner. Stundom springer
Stik-Anders framfr hsten och sker i snn. Ibland gr han en lov
int en tjrnkant och ropar ngot som jag icke frstr. Men Zorn
frstr honom, och pltsligt blixtrar ett ljus drborta, svagt och
ibland frsvinnande. Det r Krngdalens fbodar. Men n r det ett
bra stycke vg dit.

Zorn talar om sin fiskarstuga, som han hller p att bygga vid lven.
Den skall bli frdig till vren. Stik-Anders faller in: -- D fmi
nug nid pris  sildn, d du byr a ldim! Vilket betyder: D f vi
nog ned sillpriset, nr du brjar i vr!

Vi tala om vgen och om en del upplysningar vi ftt om dess
lngd, vilka ej verensstmma med verkligheten. Och Stik-Anders
filosoferar: -- Vet an int nod sjov, int  vrt frg nn eller!

Alldeles min filosofi!

Nu svnga vi uppfr en backe, frbi ngra hrbren och stanna framfr
en stuga, dr en vnlig eld lyser ur fnstren. Vi ro i hgkvarteret
fr timmerdrivningen omkring Krngdalens fbodar.

Vad skall jag bertta mera? Hur mnniskor kunna ta, vet ni, men jag
vill bertta om Drndj-Karls fiol. Drndj-Karl r en Frnspojke,
som ger en riktig fiol och en konstnrs frmga att skta den. Han
mrker timmer hruppe om dagarna, men p kvllen kommer fiolen fram.
Och han spelade fr oss.

Nu vet ni, att p dliga fioler ljuda endast strngarna. En sdan
fiol har ingen sjl. Men Drndj-Karls fiol hade det. Medan strngarna
ljdo, lt det inne i fiolen som sus i talltoppar, fast det klang
samtidigt. Vrt svenska furusus hller fr resten p att bli
omodernt. Skalderna ha glmt det medan de hllit p att dyka omkring
i sina egna grumliga sjlar. nej, inte alla skalderna. Lite rttvis
skall man vl vara!

Det r som sagt skillnad p fioler. Somliga ro bra nstan genast
d man kpt dem p sterlnggatan, men sdana ro rknade. Somliga
ro frsts gamla och gjorda av virke ur gamla klockstaplar, dr
klockringningen och darrningen gjort det omjligt fr trmask att
frodas. Andra ro beskaffade som Orsapojkens fiol. Var gng han
spelade blev det slagsml, och vad var d naturligare n att han
dngde fiolen i skallen p den nrmaste. Den gick snder och limmades
ihop igen och efter varje slagsml kom det bttre ljud i honom.
Men nr Orsapojken blivit en gammal man och fiolen s smningom
hoplimmats av mnga hundratusen bitar, spelade gubben en kvll en
lngdans. Och d slagsmlet brjade, drev han fiolen i huvudet p
nrmaste gubbe, men d vart det bara sgspn av fiolen. Ty det finns
en grns ven fr fioler. Fr mnniskor finns det ocks grnser.

Drndj-Karl spelar. Jag kan inte pminna mig ha njutit av ngra
europeiska trollkonstnrers spel s mycket som av hans. Det var ngra
gamla polskor, dr rytmen tvingar till dans, medan melodin gmmer
skogarnas hela melankoli. Jag tycker att vra gamla polskor ro s
beskaffade. Det klang i fiolen, men nr han vid ngot strkdrag rrde
vid fiolens sjl, klang det ocks i stugans furuvggar. Zorn sade: --
Det r, som om man sutte i en tunna!

Och han frgade Drndj-Karl: -- Om du skulle komma hit i morgon kvll
och finna stugan tom och fiolen borta, vad skulle du tnka d?

-- I far full emat a di d! D far jag vl hem till dig!

Varfr finns det s mycket musik i Dalarne? Det finns nog musik i
hela Sverige, men det tyckes vara en sjlvklar sak hruppe, dr alla
spela och dansa vackert och som jag inbillar mig att musik och dans
bra gras.

Vad vertrffar en kvll med musik och visor och muntra historier?
Jag tnkte nu nrmast p kvllarna druppe i fbodarna. Fjrran frn
konstlade mnniskor och vxlar och telefoner, medan snn faller ver
stugor och hrbren, p vilkas drrar jag lser namnen p kullorna som
levde hruppe fr 400 r sedan.

Nu r det natt. Elden har slocknat i spiseln och mina kamrater sova.
Jag kliver ned frn min sngplats under taket och gr naken ut p
frstubron. Fbodarna ro tysta och timmerkarlarna sova efter sin
arbetsdag. Endast frn en stuga lyser det. Jag ser icke fnstret, men
bakom en svart knut fladdrar ett sken ut ver snn och gnistorna ur
skorstenen irra omkring ngra sekunder som husvilla stjrnor, innan
de drunkna i det bl mrkret. Men snn kyler vasst under ftterna och
jag gr in. Nirvana.

Nu r det morgon och solen kastar gnistor p snn och luften r hg
och bl. Nu kokar snart potatisen och medan vi vnta p den ta vi
vars ett par av de vackert svngda skidorna som st mot vggen och
vars ett par av de vackert skulpterade stavarna och glida ver snn
ned mot hrbrena och lsa de vackert skurna rtalen p drrarna och
ska tyda minnena som generation efter generation lmnat efter sig
p de nnu friska stockarna. Och nr vi tit vr sill komma sldarna
fram. Frden gr genom skogen ut p tjrnar, dr det gula timret
ligger vackert i den bl snn och dr mrkningen pgr. Lt vara att
det r ngot galet med timmerdrivningen och att skogen frsvinner,
men vackert r det och liv att se p. Jag tror fr resten att vra
barnbarns barnbarn f igen skog nog fr att kunna avverka den. Ifall
det kan vara en trst. Skogen kan nog inte d.

Uppe i en backe ligger en timmerkoja. Dr ta karlarna just middag
och dr leva de det liv jag frestller mig att vra frfder levde,
d Ansgarius kom hit och predikade omanlighetens religion. P ungefr
samma stt mste de ha legat omkring hrden och sett rken stiga
genom fnget. Dr p vggen hngde bgarna och yxorna och dr uppe p
britsen lgo kvinnorna med tvillingar vid brsten och grlade eller
skrattade hgt, s att de starka tnderna lyste i eldskenet, medan
gonen glnste genom det vilda hret.

Nu sutto bara karlarna omkring hrden och stekte klbullar och drucko
kaffe och dricka. Elden och rken och de fladdrande skuggorna i
stocktaket gra det hela till en syn fr gudar och konstnrer.

Vi g ut i skogen och se p hur torrfurorna falla. Dnet ger eko
bland stammarna, d furan nr marken. Det doftar hrligt av tjra
och hlsa -- ty tjra r min bsta symbol fr hlsa -- och d en
fallande fura skrapar mot en granne, gr dr en flkt av barrlukt
genom luften. Inom ngra minuter r furan stockar, en hst kommer med
en klke, karlen lassar p och i nsta gonblick slpas stockarna i
vg mellan trden och det doftar ter av hlsa och tjra i en lng
strimma efter det bortdragande lasset.

En kllbck sorlade djupt under snn och en dryck ur skogvaktarens
hattkull kom oss fr ett gonblick att frakta alla andra drycker.

Nu ro vi ter i sldarna. P myren mta vi tv andra sldar och
mellan karlarna i varje slde sticker en lodbssa fram. Ty hr ro
alla jgare och tjdern nog inte sker p vilken gren som helst, fast
jakttiden r frbi. Frra vintern satt man i en timmerkoja ngra mil
hrifrn och pratade en kvll och en av mrkarna sade: -- Nu skulle
det allt smaka med lite lgktt som ombyte med allt det amerikanska
flsket. En av karlarna svarade: -- r det s att ni verkligen vill
ha lg, s skall ni f. P morgonen tog han sin bssa och gick ut, p
kvllen var lgen vid kojan. Kronojgarn var dr i trakten och kom
till kojan dagen drp. Men han var den enda, som inte fick smaka,
tillade berttaren.

Sol ver Krngdalens fbodar, d vi komma ur skogen och hem till
stugan! Vi ta och efter hand kommer kvllen med stjrnor mellan
drivande snmoln. Bjllror klinga. Folket samlas hem ur skogen. Vi
g in i en stuga, dr man naturligtvis ter. Karlen som just str
vid kaffekvarnen r Vengbergs-Matts, bjrnjgaren. -- Jag har inte
skjutit mer n tre bjrnar, fan anamma om jag har skjutit flera!
sger han. Men en dag fr nio r sen fick han en kula genom hften av
en som tog honom fr en lg. Kulan gick igenom snusdosan och stannade
i ryggskinnet och sedan vrkte det ut mssingsbitar i mngd och sret
gr ppet n. Man kan se att Vengbergs-Matts r jgare.

ter en kvll med Drndj-Karls fiol och sdant som ger livet vrde.
Nirvana. Natt med sn. Morgon med sol och kallt.

Nu ro vi p hemvg, en annan n ditvgen. Skogvaktaren tar med
skidorna och skall flja oss en mil, ty det finns ingen vg. Sldarna
g sjgng ver sten och stock tills vi komma ut p tjrnarna. Dr
str ett morgonfrskt utterspr frn ett bckhl i tjrnkanten.
En tjder susar ver oss. Ett rvspr str rakt in i skogen frn
en frfallen timmerkoja och ett skidspr frn i gr skvallrar som
jag hoppas om en lycklig jakt. Utterspret fljer oss tills det
frsvinner sderut. Pltsligt frklarar skogvaktaren, att han anser
oss vara kapabla att ta oss fram p egen hand och lmnar oss. Han
stller sig p skidorna och ser helt Cooperaktig ut dr han rnner i
vg sderut med yxan instucken inom skrpet. Jag hoppas, att han tog
an utterspret.

Nu lmna vi tjrnarnas och myrarnas region och det br utfr en
igensnad timmervg. Utfr och utfr tills vi komma ut p Brndan,
dr elden gtt fram. Dr gr landskapet i mktiga linjer och i
fjrran mter gat Siljanom.

Snart ro vi i Lde fbodstlle och rasta dr. Sedan br frden p
knda vgar tillbaka till Mora.

-- Detta r strngt taget ingen resebeskrivning, och ingen torde
heller med ledning av min berttelse kunna ta sig fram till
Krngdalens fbodar. Men jag sjlv skulle med all skerhet hitta
tillbaka dit och jag skulle gra det med nje. Jag upprepar det: Vad
vertrffar en kvll med fiolspel och sng och muntra historier? Och
var vilar man sig bttre n i Krngdalen? Var r man mera fjrran
frn allt som gr mnniskor onda och elaka och sm och giriga?

D jag tnker p Krngdalen, blir staden med dess trnga gator
ett fngelse med trista korridorer, dit ingen sol nr och dr
folk springer omkull varandra fr att komma frst till ngot
vederstyggligt.

I Krngdalen r jmlikhet och broderskap och gud vet om inte en god
del av Dalarne har en lggning t det hllet.


Ett vill jag minnas: Mnniskornas ansikten som lyste upp fr var gng
Drndj-Karl rrde vid fiolens sjl!




LOFOTEN.


_Commonwealth_ backar ut frn den vldiga Narvikskajen, vrider sig
bullrande babord hn, glider mellan prmar och malmbtar ut p
fritt farvatten, s full speed, och med 11 knops fart svnga vi ut
p Ofotenfjorden. Ty gudarna ro vid gott humr, jrtecknen ro
gynnsamma och jag skall f se Lofoten.

Det r en strlande vintermorgon och de vita bergjttarna som p bda
sidor om vr vg resa sig ur fjorden, d och d gmmande hjssorna i
solbelysta moln, glnsa och blnda. Vilda och snderrivna, taggiga,
frvirrande i sin formlshet, frsvinna de i ett kaotiskt bltt och
purpurskimrande dis, som bestr av topp vid topp med evig sn och
moln och glacirer och sol och skuggor -- var slutar verkligheten,
var brjar sagan? Borta r det befriande lugnet jag nyss njt bland
Lapplandsfjllen infr deviddernas mktiga allvar och stora linjers
tigande sknhet. Hr tyckas sprngda kratervggar och stup och
obestigliga, spetsiga klippor skrika ut en historia om revolutioner,
som gt rum lngt innan mnniskor brjade flotta sig fram p fjordarna
och krypa som lss utmed fjllsidorna. Visserligen vet jag, att
vetenskapen lmnat de katastrofistiska teorierna t sitt vrde och att
allt detta kaos av granit bildats genom jordskorpans sammankrympning
p samma stt som ett pple blir skrynkligt, och jag tycker att detta
r en mycket sttligare och vackrare frklaring n ven den mest
poetiska, men det behves nd litet arbete fr att helt och hllet
kunna frigra sig frn skaldernas frdrvliga inflytande.

-- A real hell of toothpicks, is'nt it? sger den engelske kaptenen
som fr frsta gngen r hr uppe efter att frut ha njt sig med
bogsering mellan Tilbury och London. Hur han tog _Commonwealth_ lngt
in i Vestfjorden utan lots, r en annan historia, men hans lugna min
frklarar det.

Vid horisonten i vst till syd resa sig tv violetta stder ur havet.
Det r arna Store och Lille Molla utanfr Vaag, och drinnanfr
ligger Svolvr, resans nrmaste ml. Utanfr Br mter oss
Atlantdyningen, och en del av sllskapet bleknar av efter hand. Jag
kan inte hjlpa det, men en sjsjuk gr alltid ett komiskt intryck p
mig. Hans blick blir alltmer profetisk, han ser in i den fjrde eller
en nnu hgre dimension, tills han pltsligt knner sig kallad och
strtar till relingen. ven den lustigaste anekdot gr intet intryck
p honom. Jag har sttt vid sidan av sjsjuka, och medan deras
inlvor efter hand slukats av det giriga havet, har jag skt ge dem
en liten ersttning och en ljusare blick p livet genom att servera
dem historier som det verkligen varit humor i, men utan resultat.
Det ser snarare ut som om humor skulle ckla dem. Men sdant r
frltligt hruppe, dr till och med glacirerna kalva.

Medan sjsjukan hrjar nere p fjorden, st fjllen oberrda av de
sm mnniskornas kval. Dr st Ttta och Skjomtind och Stetind och
Tiltornet och mnga andra jttar s dr mellan 2- och 5,000 fot.
Trots sina modiga 6 fot knner man sig tmligen liten till vxten.
Man knner sig nstan tillhra turisternas frdrvliga och gapande
kategori, om man ocks inte njuter med ledning av rda bcker. Jag
vill inom parentes tillgga, att innanfr _Commonwealths_ reling
fanns ingen turist. Vi voro endast engelska sjmn och folk med
hemortsrtt i Nordlanden och Lofotenbor och jag som verkligen har
andra n turistintressen. Jag ville se nordlandsbtarna arbeta i
det hav som skapat deras nobla linjer, emedan jag sjlv ger och
vrderar en nordlandsbt. Dessutom ville jag se folket i btarna.
_Commonwealth_ behrskades dessutom av sina passagerare, under det
att turister behrskas av bten och traden och tiden och lra sig
lika mycket, vare sig de st p kommandobryggan och stra mannen vid
ratten eller man slr en nda om deras magar och lter dem slpa i
klvattnet.

Det r ebb. Ur havet stiga tngbevuxna grund med silverrnder
omkring, och mot den svartgrna klibbiga grunden lysa de vita
ejderhannarna. Skarvarna sitta dr ocks som silhuetter och verka
hedendom och fornnordiska ornament. Tejstar nicka och grisslor surra
omkring bten. Allt r liv och hrlighet och fr en man som r van
vid stersjn och tycker om ejdern, r Lofoten ett himmelrike.
Motvilligt simma paren ur vr kurs eller lyfta fr att sl ned bland
flockar p hundratal, som ligga i skerhet ngra alnar lngre bort.
Norge har sktt om sin ejder.

Nu ro vi vid Vaag och g in i Svolvrs hamn. Hela Svolvr r nere
p bryggan. Bland hopen av fiskare st ngra sjlappar, en bleklagd
degenererad ras, som saknar vra lappars intelligenta drag och vackra
kroppar. Svolvr r vackert mot Vaagekallens bakgrund med dess
fantastiska klippformationer. Det r en hel liten stad med gr och
gula och grna hus och r centralpunkten i Lofoten.

Dit ha mlare kommit och skt mla Lofotens karaktr. Bst har Gunnar
Berg lyckats, ty han var fdd dr och frstod folket och btarna.
Fr att kunna mla Lofoten r det ndvndigt att vara sund i sjl
och kropp och stark och frst vad som menas med en nordlandsbt,
vilket r detsamma som att kunna skta den. Man mste lska dess
linjer och frst varfr man lskar dem. Och drtill mste man frst
fjllens historia fr att fatta deras karaktr, ty sknt blir endast
det frstdda, ej det mrkvrdiga. Gunnar Berg frstod det dr, men
hans liv blev kort och Lofoten krver nyo sin man. Lofoten bestr av
fjll och nordlandsbtar och fisk och blonda starka mnniskor och det
r vid gud inte ltt att reda ut allt det dr.

Nordlandsbten ja! Den har mycket av en vacker lpskidas karaktr.
Dess bord ro tunna och den gr snabbt och fljsamt som en orm i
sjn, d den lnsar fr sitt rsegel. S voro vra vikingaskepp
inrttade, d vi ervrade England och Frankrike och hela Europa (fr
att tala skrytsamt). Den kan ocks kryssa, men den farten r farlig,
och man lr sig icke handgreppen och allt det invecklade maskineriet
p en dag. Men vacker r seglingen och nordlandsbten r dlingen
bland btar, dr den snabbare n vilken bt du vill klyver sjn fr
akterlig vind. I aktern sitter hvitsmannen och styr och fr honom
gller det i storm att icke lta seglet sl back, ty det betyder
stjlpning. Du frstr att det icke var fega mn som skte sig
ver till Island och Grnland och Vinland det goda med de btarna.
Frstven verkar som d en man med av sjlvknsla hjt brst gr fram
mot en fiende och vet att han skall segra.

Havsfisket krver en serie storlekar av bten fr olika ndaml,
frn den minsta -- kjxen -- till den strsta -- fembringen. Mellan
dessa ligga halvtredjerummingen, trerummingen, halvfjrderummingen,
firerummingen, halvfemterummingen och ottringen allt efter antalet
tofter och rtullar. Jag rknar upp detta, emedan det intresserar mig
sjlv.

Men i Svolvr mtte oss ocks ett annat slags kultur. I stllet fr
fisklevertran flt champagne och bordeaux i stora floder, och dr
jag hade vntat att en karg natur skulle medfra frsakelser och
umbranden av alla slag, fllo ripor och torsktungor (delikatess)
och sydfrukter ned som frn himlen. Och lskvrda kvinnor talade om
Ellen Key och kserade om Strindberg, Heidenstam, Hamsun, Ibsen,
Bjrnson, Aanrud, Kinck -- medan torsken, kulturbraren, stimmade
runt omkring Vaag, omedveten om att det i alla fall r han som
stter oss i stnd att ta s, dricka s och tala s.

Och en timme senare somnade jag under en ejderdunsbolster vid
lsningen av Lofotpostens underrttelser om fisket:

    _Onsdag_.

    Reine: Smaagarn 120 -- 700 -- 300, tontters Storgarn 150 --
    700 -- 250, Natliner 40 -- 400 -- 180, Dagliner optil 200,
    Skiter 150 -- 600, Fiskedampskibe 800 -- 1,500. Fisk 25 -- 27,
    usljet 32, Lever 20 -- 23.

    For Risvr skal der efter Forlydemle vre fisket rigtig gott
    optil 400.

Jag begrep inte ett dyft.

Fljande dag ngade vi i vg lngre mot sydvst, frbi Vestvaag
med sin Himmeltind och sin Urtind, som gmde topparna i moln, till
Flakstad, dr vi lade oss ett par timmar i hamnen vid Sund fr
att kpa fisk och livnra oss. Runt omkring bten simmade ejder i
hundratal, trngdes mellan bryggornas plar eller klevo ovigt omkring
p strandklipporna. ngbtar med agn och mat ombord kommo och gingo.
Msarna skreko. Ejder och skarvar flgo omkring nstan inom rckhll.
Tv korpar kretsade ver en bergudde. Btar i hundratal kommo hem
frn fisket lnsande med sina bruna segel frbi _Commonwealths_ akter
och karlarna i gula oljeklder vinkade hlsningar t oss. Dr var liv
och dr lg hlsa i luften.

Vi lttade ankar med Reine p Moskenesn som ml. Horisonten var
taggig av segel, ty drutanfr lg fiskeflottan i fullt arbete, 1,200
btar med 5,000 man, och fiskade torsk.

Snart lgo vi mitt i fiskeflottan, i ett virrvarr av nordlandsbtar,
listerbtar och ngbtar, och om ngra minuter befann jag mig ombord
i Nikolai Pedersens fra Roglen, Harstad, ottring, sysselsatt med
unionspolitik. Det var verkligen den gode Nikolai, som brjade, ty
jag skulle aldrig ha hittat p det samtalsmnet. Vrt samtal r min
hemlighet, men jag kan bertta att vi kommo utmrkt verens. Och
under det vi talade om nordens framtid drog Nikolai in torsklinan,
medan en annan Roglenbo hgg fngstkroken i torskarna som duggade
tmligen glest fr tillfllet. S smningom gledo vi ifrn politiken
och jag fick en lektion i fiske med storgarn och smgarn, dagliner
och natliner och dybsagn, vilken jag belnade med historier om
stersjlen och vad Grisslehamnsfisket kan inbringa sina utvare.

Vad man kan frlska sig i alla grejorna p en bt och i en bt. Nr
de anvnts en tid, verka de sjlvvxta genom ntningen och f samma
frg. Hela Nikolais bt med rtullar och ror och manskap och tinor
och allt sg ut som ett enda redskap blekt av saltvatten och vind och
ntt till en ndamlsenlig form, och verkade som en skulpterad krok
av ben. Sdant r konst, sdant r liv. Farvl, Nikolai!

Vi g in i Reine hamn, dit alla btarna samlas i kvllningen. Men dr
har ocks samlats en massa sldder, parasiter som suga ut arbetarna
och slja kram, som kpes d akvaviten brjar verka. Dr finnas bodar
med leksaker och plyschalbum och vykortsalbum. gde jag Reine skulle
jag frbjuda denna kommers, ty det r fattiga fiskare som bli lidande
p den.

Reine r vackert, och dr koncentrerar sig fisket och handeln just
nu. Allt r torsk och torsklukt. Torskslem och tran ligger som
en hinna verallt, man halkar och vadar i torskavfall. Inne p
telegrafen luktade det torsk och i den enda salong jag beskte i
Reine luktade det torsk. Bt efter bt lgger till vid bryggorna med
torsk upp till relingen och karlarna diskutera lastens vrde. Dr r
rop och glam och skratt, mns djupa bas och pojkars diskant. Pojkarna
se helt stolta ut i sina oljeklder, ty den uniformen likstller dem
med fderna och i den fostras de till hjltar p havet. Kvinnor ser
man ej. De sitta hemma och vagga de sista tvillingarna. Det r gott
om barn i Lofoten, 10 till 15 barn av samma mor r icke ovanligt. Vad
beror detta p? Mnne p Golfstrmmen, ty den inverkar nstan p allt
i Norge.

Jag besker fiskoljefabriken och trankokeriet och inspekterar
torkningen av torsken, den saltade klippfisken och den osaltade
stockfisken, som hnger i hundratusental p sina torkstllningar. Jag
frstr att livets mening delvis r torsk. Allt r stort tilltaget
hr under de vita fjllen. Bara skillnaden mellan ebb och flod r 5
meter.

Vi lmnade Reine och ngade hem till Svolvr. Jag lste Lofotposten
en gng till och somnade vid fisketelegrammen.

Vaknade ter och vi satte kurs p Narvik, sedan vi frst gjort en
titt in till Kabelvaag, som en gng var Lofotens huvudort, dr det
levdes Klondykeliv under fisket. Dr dansades cancan och spelades
kort. Akvaviten flt och btlaster bytte gare.

Havet lg vitt som mjlk under den bleka solen. Och d ejdrarna lyfte
och slogo ned, sprutade det som av silver i mjlkhavet. Vi gingo in i
den beryktade Troldfjorden, "det styggeste sted i Lofoten", sga en
del Lofotenbor. Det tycker icke jag. Mjligen hemskt vackert. P en
fjllsida stod ett frskt utterspr, om det kan intressera. Och sm
snskred stodo som skidspr frn fjlltinnarna nda ned i havet.

Strax innan det mrknade passerade vi Skjrv, ty vi gingo en annan
vg hem n bort. Man berttade mig att p Skjrv ligger en skatt
nedgrvd. Den kan upptckas endast Sankt Hansnatten och endast av en
40 rs jungfru. Den blir nog aldrig bragt i ljuset.

Snart glimma ljusen i Narvik, och med ljuskastaren ska vi oss vg
till kajen.

Lofoten har tagit mig och jag mste se det en gng till!




HOS LAPPAR.


Med snglasgon p nsorna och liggande p rygg i vra
vargskinnsplsar hade vi kt ut till lapparna, som hllo till en mil
norr om Kurravaara. Det blev liv och rrelse utanfr ktorna, nr vi
pinglade uppfr fjllsluttningen.

Solen sken klart och snn blndade och som glada frger p en vit
palett lyste och skimrade lapparnas drkter. Hundarna skllde, vra
hstar stegrade sig och skakade bjllrorna, man ropade hlsningar,
barnen pulsade omkring i drivorna. Dr var liv och lustighet.

Vi skulle kpa torrktt och ett par frska renstekar. Handeln var
snart uppgjord och ett par pojkar gvo sig av fr att hmta en ren.
Vi hade passerat hjorden p andra sidan sjn. Under tiden skulle vi
vara gster i ktorna, dr maten just kokades och det starka, grna
kaffet stod p elden. Om ngra gonblick lgo vi bekvmt utstrckta
p renhudarna bland hundarna, som motvilligt makade t sig.

Det var i gubben Sarris kta. Sarri r gammal och rik och hans gumma,
som r mrkbrun och har tusen rynkor i sitt kloka ansikte, dr ett
par svarta, glnsande gon slugt betrakta frmlingarna, rr om i
grytan med doftande renktt och renben. S smningom fylles ktan
alltmera med lappar frn andra hushll. Dr rkes och skrattas och
vr finske tolk fr hundra frgor att besvara. Men han frgar ocks
tillbaka. En av flickorna i ktan r 25 r gammal och ogift. Hon
sger att hon trs inte. Skoj och skratt bland oss och lapparna. En
unge kryper omkring p bjrkrismattan, dr snn skiner igenom. Han r
naken om ben och mage, men han skrattar och leker som om ingen kld
funnes.

Middagen r frdig. Renktt och rentunga, renben och renbuljong! Jag
undrar just hur den av oss mr just nu p jaktstigen efter de tre
liter buljong han satte i sig utom de kilo ktt och de meter renben
han lt frsvinna. Men hrligt r det och passar bland fjllen och
buljongen r icke alls gjord p Liebigs kttextrakt eller ngra
slags kapslar, utan r den enda riktiga buljong i vrlden. S 4
koppar kaffe och fram med piporna. Mtta luta vi oss bakt p de
mjuka renfllarna och se p hur rken stiger bl genom fnget mot
solbelysta moln.

Nr vi kommo ut ur ktan, var renen hmtad och stod bunden vid en
bjrk. Litet ackorderande om priset, ett par pojkar draga omkull
honom, den ena sticker sin kniv mellan hans framben, tar ett par steg
t sidan och lter honom skta sig sjlv, fast han hller fast i
grimman. Renen springer upp, gr ngra kast, vacklar och faller tungt
t sidan. Han r dd och om ngra minuter r han styckad. Sdant r
livet.

nnu drja vi ett par timmar hos gubben Sarri. Kaffet fldar ter och
sprkldan r ppen. Men nr solen brjar sjunka ta vi avsked, ta p
plsarna och ro inom kort p tervgen.

Moln dragas ihop i sder. Snart brjar snn falla. Det mrknar och i
kolsvarta natten ker jag sovande in i Kiiruna. Dess elektriska ljus
vcker mig, och vit som en sngubbe stiger jag ur slden. En smak av
renben och buljong sitter kvar i munnen, men inom 5 minuter r den
borta. Minnet r varaktigare.




TER HOS LAPPAR.


Fr ngra dagar sedan fick jag ett brev frn Lule. Dr stod att
solen hll p att komma och att isarna hade gtt och att allt var
hrligt.

Nu nr jag sitter p mitt gande hemman i Grisslehamn, dr havet
r sommarbltt och trden nnu ha vrens unga gyllene grnska, dr
hundkaksen vxer mitt yngsta barn ver huvudet och man nskar att man
vore oxe fr att riktigt kunna njuta av det kraftiga grset, kommer
jag att tnka p Lappland, dr snn ligger kvar n. Frra gngen jag
var dr, snade det midsommaraftonen i Kiiruna, s att landskapet
ngra timmar verkade vinter. Men solen r kraftigare dr n hr nere,
och dagen drp var det vr igen.

ver myrar, som ngade i solhettan, genom vta drivor p fjllens
nordsidor, ver bckar med skvalande isvatten hade jag tagit mig fram
till ett lapplger och var gst i en kta.

Jag kommer ihg, hur jag genast knde en stark hemknsla i tltet.
Det frefll mig som om jag varit borta i frmmande land hela mitt
liv och frst nu kommit hem. Jag njt s som jag aldrig frut njutit
av livet. Ett stort och starkt, medvetet lugn kom ver mig, och jag
knde som om musklerna kntos hrdare och kraftigare av hlsa och
lycka. Det var just lyckoknslan jag knde. Luften var som kyligt
vin, och mnniskorna bland vilka jag satt verkade upphjda ver
smaktigheter och futtighet. Jag fick klart fr mig att denna min
knsla av lycka mste bero p ngon slktskap med fjllfolket. Jag
knner inte till min slkt s vrst lngt tillbaka i tiden, men med
all skerhet har ngon lapp eller annan nomad varit framme och tittat.

Nu, nr jag kom upp till Lappland igen i vintras och kom in i en
kta, knde jag denna hemknsla om mjligt starkare. Jag skulle vilja
flja med fjllapparna och leva mitt terstende liv med dem. Jag
knner visserligen att jag borde ha tnkt p detta frut och att det
r fr sent nu, men jag knner samtidigt, att jag har gtt miste om
den verkliga lyckan i livet, drfr att jag icke brt nog tidigt med
den s kallade kulturen.

Det hr artar sig tydligen till ett kseri om mig sjlv. Min avsikt
r emellertid att skriva ngot om lapparna.

Jag var i Jukkasjrvi p ett stort mte mellan landshvdingen och en
massa lappar. Lapparna ha ocks sin norska frga. Norrmnnen klaga
ver att renarna gra skada p deras odlingar, d de komma ver
fjllen ned mot havet. S snart en norsk bonde hittar en tuss renhr
p sina gor, begr han skadeersttning. Odlingar, som skulle kunna
inhgnas, inhgnar han ej, ty d kan han ej begra skadeersttningen,
vilken han betraktar som en inkomst. Lapparna, som flja sina renar
ver grnsfjllen, ro svenska understar. Drav flja konflikter
naturligtvis. Men lapparna borde naturligtvis ocks vara norska
understar, ty de mste ju flja sina renar, d dessa g till
Norge. Frgan r svrlst, men min sikt r, att vi i det lngsta
bra undanrja svrigheterna fr det folk, vars land vi ervrat och
dragit jrnvgar igenom och som vi underminera med gruvhl. Lappland
r lapparnas land och vi ro inkrktarna. Vi bra tminstone lta
lapparna d ut s smrtfritt som mjligt, om de ndvndigt mste g
under fr den annalkande kulturen.

Om allt detta pratade vi i gubben Sarris kta, medan kaffepannan
sjng ver elden och vi bolmade vr norska tobak. Det var festdag
i Jukkasjrvi och solen strlade med vrme och gldje ver de vita
flten och de gr stugorna. Framfr skolhuset hade man slagit upp tv
ktor och vi frossade p kaffe med torkad renmjlk i. Vi voro gster
hela dagen. Vi kpslogo med finnarna om bonader och ryor och gjorde
storartade affrer med lapparna i knivar och skor. Jag kpte ett par
bandskor av min vninna, gumman Prosti, som r absolut sker p att
jag har ett stort hus i Stockholm och r en av Skandinaviens rikaste
mn. N, man upptrder ju stundom s! Gumman Prosti och jag kallade
varandra du efter landets sed.

Jag fick undervisning i lapparnas stt att mrka sina renar. Jag
misstnker att f svenskar sder om Jmtland ha reda p det.
Renmrkena inregistreras, och myndigheterna i Lappland ha mst gra
studiet av dem till en srskild och ganska besvrlig vetenskap. Om
det roar skall jag hr nedan lmna ett litet schema ver mrkningens
grundtyper och ngra prov p renmrken. Mig intresserar detta, och
mjligen kan ngon annan bli intresserad.

Man pstr, och jag anser det ganska troligt, att en lapp bland sina
hundra renar genast upptcker om ngon med en annans mrke kommit i
hjorden. Han gr upp p ngon hjd, s att han fr en verblick ver
djuren, och om ngot har ett hak mer eller mindre i ena rat n hans
egna, kommer lasson fram och frmlingen avlgsnas.

Vid den femte koppen kaffe brja jakthistorierna. Niia r en stor
jgare. Han har skjutit 6 bjrnar. Vargarna har han inte rknat,
och jrvarnas antal har han glmt. Men hans svarta gon lysa, d
han talar om, hur han skidat efter vargen, tills han mst slnga av
sig alla plaggen utom byxorna och hur svetten blev isprlor p hans
brst, innan han fick kncka ryggen p fienden.

I Jukkasjrvi kyrka r det gudstjnst, och det r en stor hndelse,
ty det r endast en gng om ret lapparna kunna komma dit. D viges
det, dpes och begraves. D r dr _liikutuksia_, den lstadianska
extasen med grt och omfamningar. Framme vid altaret st kistorna
och prsten lser. Lapparna grta i kr, rytmiskt med stigande och
fallande styrka, en underlig lt som av vilsna hundars tjut och
skall. De dda i kistorna ha kanske legat dr i mnader, och sorgen
br ha trtt i bakgrunden, men anstndigheten fordrar hgljudd klagan.

Jag gr in i sakristian och lser p en trplatta verserna av de tre
fransmn som r 1681 beskte Jukkasjrvi och Tornetrsk:

    Gallia nos genuit, vidit nos Africa, Gangem
    Hausimus, Europam que oculis lustravimus omnem,
    Casibus et variis aeti terra que mari que
    Stetimus hic tandem. Nobis ubi defuit orbis.

Vi lmna kyrkan och g p stor fest hos gubben Sarri. Renbuljong,
renktt, renben. Vi ta ssom de dr aldrig ha tit, och
anstndigheten fordrar att vi ta mer n vi behva. Flottet breder ut
sig frn mungiporna ver ansiktet och vi skina av tillfredsstllelse,
dr vi hugga in med slidknivarna p de vldiga kttbitarna. Renmrg
med renlever, salt och peppar r en mat fr de oddliga gudarna.

Men det brjar skymma och risslorna med sina fllar ro i ordning.
Hstarna frusta vit rk, ty p kvllen smller klden till. Utanfr
stugan, dr vi ha kvarter, str en sng halvt begravd i snn. Ty en
finne dog i den sngen fr 14 dagar sen och hans ande kommer varje
natt och vilar sig i den. Han kommer inte ensam utan fljd av andra
ddas andar, och man vill naturligtvis inte ha allt det fljet
inomhus. Drfr skall sngen st ute minst tre veckor. Efter den
tiden komma andarna inte dit. Om man slr ngon i ansiktet med den
trasa, varmed liket tvttats, fr han frmgan att se andarna, bde
den sist ddes och andra begravdas.

Nu resa vi frn Jukkasjrvi i den mrknande kvllen. Det r kallt och
vi tala med varandra ur molnstoder. D det svartnar till natt fara vi
ver Luossajokki, vars vatten sorlar dovt under snn, och om ett par
timmar f vi till ledstjrnor de elektriska ljusen p Kiirunavaaras
sluttning.

Tvrs ver himlen, frn horisont till horisont, str ett norrsken
i fyra bljande blvita band. Det knarrar under medarna och klden
biter i gonlocken. Hstarna ro vita av rimfrost och min hgra
mustasch har frusit fast vid vargskinnsplsen, men nu ro vi hemma.




REVAL


Reval den 30/7 05.

Sndagsstillhet nere i _Mejts_ salong. Gastarna spola dcket ver mitt
huvud och en av dem sjunger:

    Grt ej, om p det vida hav
    en enslig grav jag fr.
    Du kan ej pryda dr min grav
    med rosor och en tr.

Genom springan under skylightet ser jag ett virrvarr av master mot
den varmbl luften och lngst borta Reval med gamla svenska murar och
torn.

Men ver den gammalvrdiga stadens gr och rda silhuett skrika
Alexander-Newskijkatedralens fem barbariskt gyllene lkkupoler,
att det gamla svenska Reval vid vrt gamla svenska hav nu r en av
trsklarna till Orienten. I vldiga slupar passera ryska matroshopar
p vg till staden. P piren mitt emot oss hojta vodkastinkande
kuskar, hljda i lumpor av orientaliskt snitt med prlstickade skrp
och lga, p mitten tsnrda stormar. Estniska bnder med vilda skgg
och obarmhrtiga gon hnga ver vedskutornas relingar och bekika de
ryska bnderna i rda blusar som ro stenlastade btar, beslktade med
nordlandsbten och dschonken. P kajen bakom vr blgula fladdrande
duk st Yachtsmn och tala tyska, ryska, estniska och beundra vr
bt, ty den r ren och fin, dlingen bland yachterna i klubbhamnen.
Ville jag, som jag nyss gjorde, klttra upp i klubbhusets flaggstng,
skulle jag kunna se en rysk eskader ute p redden, farlig att
skda som ett rvarband p en sekundateater, och bakom den utanfr
sandrevlarna en kappsegling -- ty det r sndag och frisk bris.

Sdan r gonblickets situation.

Det ligger en viss tjusning i att oknd, utan idiotiska guider
strva igenom en gammal stad av Revals valr. Och dess valr r
mycket hg. Jag ville smeka de gamla husens buktiga, av rhundradena
adlade linjer. De vxa ej brutalt upp ur gatan utan deras vggar ro
en omrklig fortsttning av den. Det nyas, det oanvndas stelhet
r borta och hemmets vrme och ldringens verseende slr emot dig
i varje hrn. Deras kanter ro rundade som i avsikt att ej skada
dig. Och gotikens lngtan uppt stmmer dig till poesi. Tag bara
krleksfullt i de gamla drrhandtagen som ntts av generationer och
stig aktsamt p trappstegen, dem rhundraden ha slipat med alla slags
steg, rdda, djrva, vrdiga, sorgsna.

Du stiger in p gamla grdar, dr varje kvadratfot r en dikt, en
historia om allt av himmel och helvete som kan rymmas i en sjl. Bry
dig inte om soporna, om stanken, om trasorna och fattigdomen. Men se
in genom ngot litet fnster, om ditt ga hittar genom geranierna
och Kristiblodsdropparna. Bakom vart och ett sitta mnniskor i de
sm rummen och vnta p dden. Strumpstickorna klirra mot varandra,
man lskar, man ter, som man lskat och tit drinne i mnga hundra
r. Det r som d jag str i skogen och ser p en myrstack, som
halvsover. Det sysslas drinne, man slpar p ett gammalt ntt barr,
en takbjlke eller en gammal kr mbel, alldeles som du flyttar en
lnstol i ditt rum.

Jag hr icke bullret p gatan bakom mig, dr jag str med ansiktet
tryckt mot rutan. Jag bryr mig ej om de fulla kuskarna eller
smstadseleganternas sladder eller kvinnornas fnitter p trottoaren.
Jag lyssnar till tystnaden i sjlva muren, och till sorlet av
skuggorna som jag lskar att skapa drinnanfr. Kanske dog ngon av
min egen slkt drinne. Han slogs som en djvul under den tappre
grev Pontus och roffade t sig s mycket av bytet att han blev en
vlbesutten man, och blev kr i en halvvild estnisk bondflicka och
gifte sig och lade bort soldatmaneren och dog som jmfrelsevis
hederlig borgare just i den hr kammaren. Requiescat in pace!

Med mssan i hand gr jag in i den gamla domkyrkan. Under de
ntta golvstenarna sova vra gamla slagskmpar, dlingarna frn
1500-talet, som voro gentlemn av sin tid utan nsduk, ty de snto
sig i fingrarna och strko av p de vackert stickade skrten,
medan de hviskt konverserade med sina delborna damer, p vilkas
spetskragar lssen krpo i vldiga processioner. Sdan var tiden.
Jag tnker mig den gamle fltversten Karl Horn och hans geml,
som okunniga om vr tids ondska sova under stenen som jag trampar
p med mina moderna gummiskor. Jag tnker mig honom med ddmannens
strnga och hemlighetsfulla min och de uttorkade gonhlorna skdande
in i det som nnu r gtor fr de nu levande, med handen p det
vackra vrjfstet och rocken gulnad och skr som fnske. Och i
kistan bredvid hans gemlen, ur vars skte en ny gren p det gamla
stamtrdet vxte fram, frisk och grnskande. Jag vet ej, varfr jag
vill stryka hennes dda stenpanna med min levande varma hand -- det
r ett slags hlsning bde till de dda och de nnu ofdda slktena
-- kanske ocks en hlsning till min egen mor -- vad vet jag?

Hr ligger Pontus de la Gardie med kung Johans dotter vid sin sida p
sarkofagen. Hon r vacker och mild, han r hrd och obeveklig, men
med knppta hnder vnta de p samma frintelse. ver dem skymmer det
i de gr valven. P vggarna hnga vapenskldar av tter, vilkas namn
nu ro halvt bortglmda i det gamla fosterlandet. Luften r tung av
minnen och dammet som virvlar i solskenet r som om det vore upprrt
av mktiga vingslag frn de gamla seklernas jtternar, som osynliga
kretsa omkring druppe under taket med kronor om halsarna och svrd
och pplen i klorna.

Jag r ingen Bdeker och min mening r icke att fra ngon staden
runt och slsa med gamla minnen, dem jag helst behller fr mig
sjlv. Jag vill endast upplysa om att i Schwarzhupterhaus finnas
goda portrtt av vra svenska regenter frn Gustav Vasa till och
med Ulrika Eleonora. Tv portrtt finnas av Karl XII, av vilka det
ena frestller ngon engelsk barnkung. Jag skulle kunna beskriva
vaktmstarens suvernt verlgsna min, d jag frklarade att det ena
icke r kta. Men kta var hans vaktmstarlogik, d han invnde: Wenn
das Eine echt ist, muss auch das Andere echt sein.

Han var tydligen ein echtes Schwarzhaupt.

Jag gr p mf in genom en vacker femtonhundratalsport i ett vackert
hus och gr uppfr en trappa. Det r kanske ingen trappa, utan en
stege, som man slagit snder och satt ihop igen och vridit i spiral.
Det stinker av smuts, det r kolsvart. P sm drrar i vningarna
lser jag estniska, gamla svenska, tyska och ryska namn. Sopor fylla
hrnen, blecksaker, buteljskrvor, trasor, ben, trbitar, och sjlva
skymningen luktar snusk. Jag har fresatt mig att g nda upp p
vinden, om ocks en bov str bakom varje drr. Jag kommer in i en
familj, som inte kan mer n estniska utom husmodern, som kan litet
tyska. Och genom att anvnda min tyska och blanda upp den med finska
lyckas jag frvrva mig s mycket frtroende, att jag icke blir
utkastad. Jag blir till och med bjuden p l av husfadern, ty jag r
svensk, och husmoderns mormor var svenska. Varifrn? Visste icke!

Jag reser ut ur staden till Katharinenthal fr att ta middag. Dr
finns Peter den stores lilla hus och jag beskdar hans sngkammare,
dr han sov med sina kvinnor och sina tre adjutanter. Jag grter
nstan, icke av rrelse, ty jag r icke ryss, men ngot av storhet
lg i alla fall ver sngarnas enkelhet och hans tofflor, som han
glmt att taga med sig i graven. Jag skulle grna ha velat trffa
honom personligen.

Jag t middag med vodka, stppgrsvodka, som egentligen br sls p
klderna, ty det luktar av stppens h och ngot masurka, jag t
Borschtschxstswsch, en hrlig soppa, och ryska gurkor, med vilka
nglarna borde livnra sig. Jag drack kaukasiskt vin och talade ryska
med slavarna.

Jag har nu varit i Reval i tre dagar och i natt segla vi till Worms.

Jag tror mig ha studerat Revals karaktr tillrckligt fr att bilda
mig ett omdme.

P kvllarna, nr allt flyter ihop i skuggor mellan husraderna och
skymningen lgger sig ver de ryska skyltarna och butikfnstrens kram
och allt r tyst, kan jag ltt drmma mig sexhundra r tillbaka i
tiden. Samma hus som d peka med sina spetsiga gavlar mot stjrnorna,
fast ett annat slkte klttrar i deras trappor. Men jag kan, nr jag
vill, lta fantasin befolka gator och torg med gubbar i snabelskor
och uddskrtade rockar och stlla till ett litet medeltidsbrk mellan
en vildsint estnisk fiskarpojke och en tungrodd dansk lansknekt.

Vill jag ha sagan tillbaka, gr jag upp p Slottsberget, dr
Lindanissa, esternas gamla fstning, en gng stod, och dr
dannebrogen fll ned frn himmelen. Djupt nere i berget sover Kalev,
sagohjlten Kalevipoegs fader, en smn som kanhnda icke kommer att
vara i evighet.




ODENSHOLM.


S lnge jag lever, skall jag minnas en liten havsvik med solbelyst
sandstrand, dr sm ilskna vgor krossas till skum bland lsryckt
tng och glattslipade kalkstenar. Utanfr en rad klippor och grund,
dr vita brnningar dna, rullar Finska viken mrkbl med frsande
toppar. Det blser storm, men luften r ljum och p stranden, dr
havsvinden brett ut enbuskarna som grna mattstumpar, springa tre
mn omkring som vilda och glada barn, Zorn och Galln och jag. Vi
ha badat och dricka solen och dofterna frn havet med vra munnar
och kroppar. Och nr vi lgga oss p rygg p den torrbrnda marken
dr sm tvinande blommor dofta, sveper blsten om oss som bljande
silke och vi spnna och knyta musklerna i gldje ver att vara till.
Vi knna oss i slkt med ejdrarna som kretsa utanfr nthusen och i
slkt med de vita stormmolnen som jaga varandra in mot Estland.

I gr kommo vi hit i den brjande skymningen. Under lnga timmar av
stiltje hade vi sett den lilla ns kapell och fyrtorn hgra i vr
kurs frn Baltischport, dr barbarer i gendarmuniform skt gra vrt
liv surt.

Alltnog -- vi nrmade oss Odensholm. n r skyddad av fstningsverk,
byggda av istidens ingenjrer, en ringmur av grund med sm kryphl
emellan, dr inseglingen r hasard, om man inte r i besittning av
de hemliga korten, och det voro vi icke. Kvllsbrisen gav fart t
skutan, och pltsligt gulnade vattnet. Mellan de ljusa bottenstenarna
vaggade tngruskorna och vi beredde oss p en liten grundsttning,
d vi upptckte en fiskarbt p vg ut till havs. Vi hissade
lotsflaggen, vi varsnade grund verallt. Vi skte g ut samma vg
vi kommit. D vnder fiskarbten, man svnger armarna och pekar. Vi
falla av, skutan fr fart och vi tro oss klara, d fiskarbten, rodd
av kraftiga armar, r alldeles inp oss, och en man ropar p svenska:
-- Fall mera! Det ligger en stor sten framfr er! Vi fllo frbi ett
grund som annars skulle ha skaffat oss nattarbete, och voro rddade.

Bten lgger till lngs _Mejt_, och lotsen stiger ombord. Hans gng
p vrt dck r stolt som en vikings och med sina nakna ftter gr
han skert som p sitt eget stugugolv. Lova, falla, lova, falla, och
under det han lotsar oss in i hamnen, lr han oss vgen ut drifrn,
vrt nsta behov.

-- Hr p stranden ser ni tre stora stenar. D ni seglar ut, skall
kapellet vara i linje med den mellersta stenen. Strax till vnster om
kapellet str en rnn. Tar ni den rnnen i linje med stenen, s gr
ni p grund.

S sger han pltsligt: -- r ni svenskar?

-- Ja.

-- Vi ro av samma stam. Gud vlsigne!

Och han rckte fram handen t oss. Det var, som om vi skulle ha
hlsat p ngon av vra frfder tio slktled tillbaka i tiden. Hans
tal flt lugnt och klart utan ondiga ord, vrdigt och vackert, och
d vi ntligen lgo i hamn och han gtt ombord p sin sktbt, knde
vi att vi voro hela ns vlkomna gster.

Det var sent, men vi gvo oss ej tid att vnta till fljande morgon.
Vi rodde i land vid ett litet hus med livrddningsstationernas
allvarliga rda kors p drren och vandrade upp mot byn, vars gra
tak skymtade bland grna trd p halvannan vrsts avstnd. Vgen gick
ver en sandsltt med lga enbuskar och hr och dr sm svkantade
glar, dr ejdrar, msar och smspovar ordda simmade omkring eller
gravitetiskt spatserade p strnderna. Vi komma till det lilla
kapellet med sin kyrkogrd, ver vilkens port en gammal galjonsbild,
frestllande en prst i 1700-talets drkt, tronade.

Kapellet verkar blankslitet av stormarna och gravstenarna se ut som
tvinande vxter av frhistoriskt ursprung. Det torra grset frasar
under vra steg och jag tnker p de dda gamla svenskarna som trtta
av brottningar med havet slumra hrnere.

Vi fortstta vgen och snart ro vi i byn. Askar skugga de gr,
svtckta husen, och medan skymningen snker sig fr jag en stmning
av medeltid. S hr ungefr br det ha sett ut hemma fr 500 r
sedan, och jag r viss om att det gjorde det. Ur en ladugrd kommer
en kvinna tassande i slskinnsskor och vi tilltala henne. Hon svarar
p en underlig gammalsvenska, och medan vi prata, kommer folk till.
Om ngra minuter ro vi frstdda, vlkomna, och gster i en stuga,
som snart fylles av byns mn och kvinnor. Ty vi ro svenskar, riktiga
svenskar frn det gamla Sverige och blodet binder.

Varfr fr jag icke bli sentimental? Lt mig vara omodern och fr
ngra gonblick knna, hur trarna fylla mina gon, trar av gldje
ver att ha ftt komma hit.

I den stora, svartrkta, rena stugan dukas vr kvllsvard upp av
kraftiga blgda kvinnor. P bnkarna bredvid oss sitta vra gamla
blonda vikingar med vackert skurna ansikten och frga oss om Sverige,
men vi vervldiga dem med frgor om Odensholm.

ver drrposten lser jag rtalet 1905 och frgar, varfr just det
rtalet str dr. Varje nyr mlas det nya rtalet dit i varje stuga
fr att borna skola komma i ngon slags kontakt med tiden, som flyr.
Ty faktiskt r deras liv inrttat p samma stt som vrt fr ett
halvt rtusende sedan.

Sedan mnga rhundraden har Odensholm varit befolkat av svenskar, men
fr 600 r sedan kom pesten och gjorde n till en ken. Sedan kom
en man frn Sandhamn dit med sin familj. Vr vrd pekar p en liten
pojke och sger: -- Den dr pojken r tionde ledet frn den Erik, som
seglade hit frn Sandhamn. Vi kalla oss Erkas efter honom.

Efter pesten hade estniska sjrvare sitt tillhll hr, men Gustav
II Adolf lt befolka n med svenskar fr att f ordning i trakten.
En gng lnge eftert kommo kapare frn fastlandet fr att rva och
plundra. Men dimma kom frn sjn, och Odensholmsborna togo sig fre
att dunka p sina kokkrl, varp kaparna blevo rdda och lmnade
n. De hade satt sina btar i land vid ett rev, som drefter kallas
Kaparevi.

Sagans ande fyller stugan, och det berttas den ena historien efter
den andra.

n har privilegier frn Gustav II Adolf eller Kristina och lmnar i
skatt sedan urminnes tider 4 tunnor salt fisk och 4 tunnor torkad,
sammanskott frn de 7 familjer med tillsammans omkring 100 medlemmar,
som bo dr. Men nu vet man icke, till vem det dr skall lmnas. En
estlndsk baron sades ha kpt n och kom fr att frndra villkoren,
men boarna betrakta sig fortfarande som svenskar och i sin goda rtt
p grund av de mnghundrariga privilegierna och underkasta sig ingen
frndring.

Vi sgo deras gon glda, d de talade om baronens frsk. De talade
om sina slbssor och frskrade att de skulle ha gtt man ur huse
och skjutit s lnge krut och bly fanns.

Min sjl blev varm.

Vi to kvllsvard. Brunt brd, smr, flundra, stekt i svinflott, rkt
torsk, Odensholms specialit, rkt flundra, filbunke, hembryggt l,
mjlk -- som man ser mat fr gudar och hyggliga mnniskor. Sllan
har jag njutit av ngot s mycket som av den rkta torsken och det
goda brdet. S snart ett glas var tmt, pfylldes det genast av den
vaksamma vrdinnan, nda tills man insg, att man mste vnda det upp
och ned. Svensk uppmrksamhet.

Under tiden talades om Odensholm och om Sverige. Med oss talades
en noggrant grammatikalisk hgsvenska, inlrd ur svenska tidningar
och svenska bcker, men sinsemellan och till kvinnorna talades
gammalsvenska, vrt och deras fders sprk, fast p en srskild
dialekt.

Nu vill jag verstta lotsens, som seglade oss in i hamn, samtal med
oss p Odensholmsvenska. Eller kanske det nrmar sig Runsvenska. I
varje fall r det intressant:

-- Fall maira! En storan stain er frafere!

Hr oba strndi sen I tri stor stain. Tt ni g segol, t ska kappli
bli uti rsa m mittmillastain.

Oba vinstursia kappli str en rauni braiver. Om ni tova hon raunia
uti rsa m han stain, s g ni p grunne.

Bara uti hit hamne hvan I inga rddoa fer inga vr! (Men hr i
hamnen behver ni inte vara rdda fr ngon storm.)

Mitt i natten g vi ombord igen fr att sova. Skummet ryker ver
jllen och stormen tjuter i vanterna. Men vi bara lngta till
morgondagen och vra slktingar i land.

       *       *       *       *       *

"Um Geesa givor en vikar, s ska skrvlinga bli tiner!"

Detta r ett ordsprk som anvndes d man vill underskatta en karl,
och betyder fritt versatt: -- Om gud lter mej f en sl, ska du f
framftterna!

Framftterna ro nmligen intet vrda. Men Odensholmarna visade oss
de riktiga framftterna, fr att nu fr en gngs skull gra en ordlek.

Deras stugor stodo ppna fr oss, och vid mltiderna bullades allt
upp. Vi drucko tremnnings l ur trstnkor, dr tret hade insupit
lets sjl s att kanten kndes stark och god att suga p. Torsken
doftade och brdet doftade.

Vgg om vgg med oss rktes torsken, dr den hngde p sina
takstnger, jag mste stta mig dr och teckna interiren och lta
mina klder supa in den hlsobringande rken som sedan generationer
trngt in i takbjlkarna och gjort dem svarta och vackert blanka.

I stugans fnster str en underlig vxt i en kruka. Jag frgar, och
fr veta att det r kajennpeppar -- "fr att ha i brnnvinet, nr
karlarna blir livsjuka".

De karlarna, de ro sig lika, till och med p Odensholm! Kvinnan
som upplyste mig om kompositionen verkade stenlderskvinna och hade
antagligen ftt klart fr sig att endast karlars sjukdomar krva
brnnvin och kajenn!

Vi g omkring p grdarna. Pltsligt se vi en levande silhuett mot
luften. Det r en pojke som r uppe p stegen fr att se efter
i havet om ngon behver livrddning. D fr jag reda p, att
Odensholmarna i r ha rddat 4 skeppsbesttningar utan att f en
kopek fr besvret. Det r en herr Gut i Reval, som tydligen kan
lmna upplysningar om, vart pengarna tagit vgen.

-- Inte begr vi pengar fr sdant, men d det betalas ut pengar,
varfr skulle vi inte f dem?

Jag lovar att pminna herr Gut. Jag hoppas att han fr lsa det hr.

P vggen i en stuga lser jag fljande nyrsgratulation med
teckningar: 1905 "Ett gott nitt r, att fiskar fr som ingtt r.

"Gud m giva lick och hels t folk  kriar te trivas i r: och n
sjlar och alar m vintn fs."

Jag gr omkring och njuter av allt detta liv. Jag beundrar takens
drakhuvuden, som pminna mig om vikingafejder och allt vrt svenska
bohemeri som lever kvar hos oss n trots allt.

Jag gr upp till fyren och beundrar ryssen som vaktar den och som gr
omkring ensam och ofrstdd och skrmmer urinvnarnas ejdrar genom
att spruta hagel ver de sm glarna i mnskenet.

Jag beundrar kvinnorna som jag mter, magasin fr hlsa och sundhet.
Jag ser ut ver havet och glder mig t landskapets fina och frnma
frg, fina gr och grna och violetta toner. Jag gr in i en stuga
och beundrar barometern som hnger i taket. Materialet till den
har mst hmtas p fastlandet. Jag beundrar de friska barnen och
kvinnorna och frvnar mig ver att det icke har blivit inavel p en
s avsides liggande .

-- Men vi tar frn fastlandet. Sade man mig. D kan jag frst.

Vad skall jag sga mera? En gng skall jag komma tillbaka till
Odensholm och bo dr. Jag hoppas att de sju familjerna, Brus, Grejs,
Nibondas, Marks, Erkas, Nigrds och Stavas icke betrakta mig som
frmmande.

Jag ber mina lsare skicka svenska bcker till dem. Adressen r t.ex.

            Brus
          Odensholm
               Estland.
            Albert Engstrm.




EN JULAFTON I UPPSALA.


Jag mnade tentera i grekiska i februari och mste tillbringa julen i
Uppsala fr att icke frlora tid hemma p landet genom festande, dans
och sldpartier.

Endast den, som fjrran frn sitt hem julat i den staden, kan stta
sig in i stmningen. Mellan husraderna lyser det trstlsa vemodet ur
lyktorna, och inne i de sm studentlyorna ligger det nnu hemskare
och dystrare. Stjrnorna, som gnistra p den svarta himmeln ver den
lilla staden, ha intet att gra med barnens muntra och sprakande
julstjrnor, som tindra ver lustiga julbloss och rykande hstar,
medan bjllrorna klinga i en rytm, som bdar dans. Och den vida
sltten runt omkring r arktiskt de och full av mrker. De f ljusen
ro som lanternor p infrusna fartyg.

Men inne p Gstis sitta de stackars hemlsa i de skummaste hrnen,
en och en, och drmma vid sina fattiga toddar om lackdoft och
julgransglitter.

Jag skulle allts jula i Uppsala. Vi voro tv, som skulle dystra till
tillsammans, den gamle Ernst Fridolf och jag.

Jag kinesade hos honom, ty jag vgade ej g till min egen lya, dr en
arg stderska krvde pengar, och dr ved varit en oknd lyxartikel
sedan flera dagar. Jag kinesade p Ernst Fridolfs soffa, ty i Uppsala
ligger vrden i den bsta sngen. Vi hade ingen ved, men lampan hade
olja och vrmde p sitt vis. Jag fick hlja in mig i Ernst Fridolfs
virkade sngverdrag, en vintergata av bomullsstjrnor med mellanrum
stora nog att f en hand igenom, men det rckte tv gnger omkring
min magra juniorkropp, och var turen god, tckte yttersta lagrets
stjrnor det inres mellanrum.

Det enda som kom mig att se livet i ett ngorlunda rosenrtt skimmer
var, att jag gde en femma, vilken skulle rcka fr oss bda under
vilo- och festdagarna. Tobak hade vi. Frukost, biffstek och porter,
fingo vi p krita p det lilla Concordia. Resten skulle nog vr herre
skta om, och under mellandagarna skulle vi hlsa p farbror Yxlv.

Farbror Yxlv krver sitt srskilda kapitel. Han var avlgsen
slkting till Ernst Fridolf, mjlnare i goda omstndigheter och
bodde ungefr en mil utanfr staden. Han var ett gammalt original,
som p sin vg genom livet listat ut en hel del saker. Han kunde
allt och var traktens faktotum, finsmed, finsnickare, kvacksalvade
litet och kunde stta trdgrdar i gng som ingen annan. Hans enda
huvudfel var, att han tyckte om ett glas ibland, men detta r ju
en allmntmnsklig egenskap. Mot fljderna av verdrivet festande
hade han ett medel, som ej br undanhllas lsaren. Innan han tgade
till kalaset, drack han litet olja, ty han hade listat ut, att oljan
p grund av sin ltthet alltid mste ligga i ett tunt lager ovanp
det han frtrt och dymedelst hindra spritngorna att stiga upp i
knoppen. Han frskrade, att medlet var probat och osvikligt.

Nu br ni knna farbror Yxlv till en viss grad.

Julaftonen kom, och efter en stadig frukost p Concordia gingo vi hem
till vrt rum fr att verlgga om, hur vr femma lmpligast skulle
anvndas.

Det var smllkallt bde ute och inne. Frosten satt vit p drrls
och fnster, och man mrkte ej, d en pipa slutrkts, ty andedrkten
frvillade.

Att vi skulle kpa punsch fr tre kronor, var en sjlvklar sak.
Resten skulle anvndas till julklappar, och dessa skulle tillfalla
pigorna, som tjnade hos baningenjren, ty med dem hade vi kt
karusell p Feitska tomten, och de voro vrldens sknaste kvinnor.
De brukade nicka t oss frn kksfnstret, d vi flanerade utanfr
jrnvgsstationen, och sdant intresse mste ju belnas.

Vi gingo ut i julmarknaden. Ernst Fridolf kpte en sidenschalett fr
1,25 och jag en s.k. bild att stta p spegeln under den pighimmel
jag frmodade vara draperad ver den enkla byrn. Bilden var en
porslinsdocka, kldd endast i en dansskjol. Jag tyckte sjlv, att
det var djrvt kpt, men studenter ro nu en gng fr alla upplagda
fr lttare skmt. Det hr till ungdomen, och jag antar, att det r
normalt.

Vi avlevererade dyrgriparna, sedan vi slagit in dem i mystiska
jttepaket och frsett dem med ondligt kvicka deviser. Baningenjren
tog sjlv emot dem i tamburdrren. Hans panna lade sig i veck, och
hans blick gick genom mrg och ben, och vi rodnade ynglingens rodnad.
O, du heliga ungdom!

Nu skulle vi fira vr ensamma julafton och kpte tv liter punsch,
Ulanders Fin de Sicle. Det brjade skymma, d vi vl installerat oss
i vrt kalla wigwam.

Vi hllde upp vars ett glas och drucko under tystnad. Piporna
glimmade. Mrkret smg sig in i rummet. Vi tnkte p dem dr hemma,
som saknade oss i kvll, och ngot snrde till vra strupar och
hjrtan. Och vad skulle det bli av oss, lata som vi voro? Den lilla
flik av luften, som vi sgo ver bakgrdens snbetckta hustak, lyste
giftigt blgrn av solnedgngens rester, och frosten p rutorna
gnistrade.

Vi tnde lampan. Vi eldade i spiseln med alla de tidningar vi gde.
Det var en kort frjd. Om vi skulle offra en stol? Vi kunde grna
offra den dr, vars ryggstycke alltid hoppade ur, d man lutade sig
emot det. Det var ju en id, och vi drucko fr idn och plockade
stolen isr. Vi mste spnta stickor ur sitsen, och efter uppoffrande
av en halv tndsticksask flammade julbrasan. Ett dricksglas fotogen
gjorde den till en lusteld. Det dnade i den spruckna kakelugnen, och
den blev en tredje kamrat, en glad fyr som berttade historier och
skrattade ett bullrande, smittande skratt.

Men vi borde allt g ut och titta p folklivet. Vi gingo ned p gatan
fr att vika ut p torget -- och dr i hrnet sgo vi en figur, som
vi knde igen.

Det var farbror Yxlv! Han sg ngot besknkt ut. Han hade tydligen
glmt oljan.

-- Goddag, farbror! Farbror r inne och kper julklappar, kan jag
frst!

-- Skulle just brja p nu! Jag har varit i stan hela dagen, men jag
trffade p vaktmstar Svensson och han bjd p frukost, och frbaska
mej den har blst av n.

-- Vill inte farbror dricka ett glas punsch hos oss? Enkelt och
flrdfritt! Farbror har ju hela dan p sig.

-- Nja, ett glas d! Men sen fr jag lov att utrtta mina
kommissioner. Kommer ni ut mellandagarna?

-- Skert som i en ask! Vi ha skickat terbud till en hel massa
stllen bara fr farbrors skull.

-- Ho, ho, ho -- ni har vl inte s mnga att g till kan jag tro!

-- Joo d! Vi  bjudna till inspektor och till den och den! men helst
vill vi frsts ut p landet. Kom nu, farbror, s tar vi ett glas!

Farbror Yxlv fljde med upp. Brasan hll p att falna ned, och kylan
brjade ter hrska i rummet.

-- Det var fan, vad ni har kallt! Kan ni inte stta in ngra trn?

-- Nej, den frbaskade stderskan har strejkat, ingen mnniska r
hemma, och fan vet, var nyckeln till vedboden hnger. Men vi kan ju
elda p med punsch. Skl, farbror! Skl, skl!

Farbror Yxlv tycktes vara srskilt upplagd fr festande. Han drack
den ena bottenfocken efter den andra, han brjade sjunga och bertta
historier, sluddra p mlet och skrika. Klockan blev mycket, och vi
vgade pminna om hans kommissioner. Men det borde vi aldrig gjort!

-- Jas, ni vill att jag skall g? Jag r inte nog fin t herrarna?
Det r heller inget nje att sitta i en iskllare med ett par
ofrskmda pojkvalpar. Ingen skall sga, att jag snuggar, ingen! --
ta mej fan. Yxlv kan g! Han gr p flcken!

Dr hrde ni! Han gr, han gr, men stick inte ut nsan till mej, fr
d bussar jag hund p er, lymlar dr!

Han tmde ilsket sitt glas, fyllde p ett nytt och tmde det.

-- Bli generad av sna dr barnungar i stormhattar, gubbevars, som
ni inte har betalt. Ni rider mej p nsan, fr ni kan tala latin och
hebreiska och engelska, men vet ni va jag kan? Vet ni d? Jag kan be
er --. Nu tar jag det sista glaset hos er, snobbyngel -- ja! -- sl
opp nsta flaska, jag kan betala om det kniper!

Gubben Yxlv var tydligen rakt p snusen.

Vi slogo upp nsta flaska och hllde i gubbens glas. Han tmde det
och reste sig vinglande frn soffan.

-- Trodde jag var i sllskap med bildat folk -- _krk_  ni! D 
just va ni ! Stick inte nsan hem till mej! Gr'et inte! Ja bussar
hund p er!

-- Fr vi inte flja farbror till skjutsen och hjlpa till med
kommissionerna?

-- Ja, ja _ska_ g, men jag behver inte bli utmotad. Ja gr -- g
-- hr -- sir ni inte, att ja  p v -- hg? Jklar, vad  min luva
-- hadde en skinnluva -- eller  d katten, som ligger i hrnet dr?
-- Han riktade en spark in i kakelugnshrnet och tog en verhalning.

-- D min luva! D  d! Ni grinar, grnglingar, fr ni tror ja 
sned, men ingen har varit s nykter, som jag  nu! Ingen, hr ni!

Han ptade i hrnet och fick tag i mssan.

-- Men fr vi inte flja farbror?

-- Flja mej! Den, som fljer mej, fr sej en torvel, s han aldrig
vaknar mer! Jag har rett mej utan hjlp i 55 r, och sna dr jklar
som driver med gammalt folk --

-- Ja, men farbror --

Gubben Yxlv sparkade upp drren och var ute i trappan. Hans
stvelsinkor smllde mot trappstegens jrnskoningar.

-- Vi mste se efter honom. Vi st inte till svars!

Vi rusade ut och ned p gatan. Yxlv var frsvunnen i folkvimlet.

Vad skulle vi gra? Vi hade frdrvat utsikterna fr oss, men Yxlv
var ju ocks oefterrttlig. Vr framtid under mellandagarna sg
hotande ut, och ingen kamrat fanns kvar att vigga av. Men vi hade
druckit ngra glas punsch och punsch, mttligt njuten, fder ider.

Jag fick en djrv sdan.

-- Vi g upp i poliskammarn!!

Ernst Fridolf betraktade mig frgande. Vi hade haft en del att gra
med polisen, flyttat skyltar, stllt till gruff, slckt lyktor och
dansat ringdans omkring den fruktade konstapeln n:r 9 Morin p torget
en natt under de beryktade oroligheterna, d upprorslagen lstes upp
frn poliskammarens trappa av Raaben sjlv. Vi hade listat in ett
halvt dussin btshakar i polismstarens trappuppgng, anspelande p
en gngse lgnhistoria om den riksbekante hedersmannen. Vi voro inom
poliskren icke betraktade som guds bsta barn.

-- Jo, vi gr dit och bjuder konstaplarna p punsch. Du frstr, att
i kvll mste de vara vekhjrtade -- julafton och frid i all naturen.
Tror du, att ngra studenter frut ha bjudit konstaplarna p punsch i
poliskammarn? Nej, var lugn fr det! Och vi kunna f frdelar av det
i en framtid.

Ernst Fridolf var med om saken, jag stoppade litern i fickan, och
om ngra minuter stegade vi in i gemaket, dr vi mnga gnger
frut sttt som syndare, anklagade fr brott mot nattfriden och
ordningsstadgan.

Konstaplarna tittade frvnade p oss. Jag harskade mig.

Jag hll ett tal, dr jag ppekade julhgtidens betydelse. P en dag
som denna borde vi glmma allt groll. Visserligen vore studentkren
p grund av vissa sorgliga tillflligheter sedd i ogynnsam dager av
polismyndigheten, och stundom, beklagligt nog, vore frhllandet
vice versa, men i denna strid vore den dlast, som rckte handen
eller rttare litern till frsoning. Vi hade tnkt oss de vakthavande
konstaplarnas knslor p julaftonskvllen, en kvll d ingen
brkar i staden, d en vakt r obehvlig, ty krlekens och fridens
ande svvade ju ver all ngden, liksom stjrnan fr nrmare tv
tusen r sedan stod still ver krubban. Lt oss tmma en fridens,
en frstendets, ja, en krlekens bgare i Ulanders utmrkta Fin
de Sicle-punsch till ett tecken p en varaktig och efterlngtad
frsoning. Bakom oss stod hela studentkren, hela universitetet frn
rector magnificus till vaktmstaren i sknska nationen, en nation
som i Uppsala var s obetydlig, att den icke ens existerade. Med
ett ord hela det Sverige, som en gng skall beklda alla mbeten,
frn statsministerns till -- vad skall jag sga? Med ett ord, skl
och tack fr den tid som varit! Mtte vi f uppleva mnga liknande
julaftnar tillsammans!

Jag rckte litern till vakthavande verkonstapeln -- och si! -- han
grep den. Det fanns bara ett dricksglas, det p kommissariens bord,
och man vgade icke rra det, ty vederbrande kunde ju mjligen
komma p inspektion. Vi drucko allts fyrmnnings ur buteljen, och
julens ngel svvade med fridfulla vingslag ver hela scenen. Den var
enastende. Vi knde oss ha uppfyllt en mission.

Klirrr! Telefon! En konstapel sprang till apparaten.

-- Urskta, herrarna, men dom telefonerar, att en karl ligger full
nere i jrnvgsparken. Vi mste hmta honom.

-- Jag vet, vem det r, frklarade jag divinatoriskt. Det r
farbror Yxlv! Inte behva herrarna bda g och hmta honom! En r
tillrcklig -- jag fljer med! Sedan kan vi ju dricka ur resten --
det r trkigt att behva skiljas s hr brdstrtat!

Jag frstr nnu inte, hur julstmningen kunde gripa konstaplarna
till den grad, att de gingo in p mitt frslag. Ernst Fridolf
stannade kvar, och jag begav mig med en konstapel springande ut i den
smllkalla kvllen nedfr Vaksalagatan och in i jrnvgsparken. Efter
en stunds skande funno vi karlen. Det var farbror Yxlv.

Det blev ett sorgligt tg tillbaka till poliskammaren. Konstapeln
och jag buro den gamle mannen i gullstol, och han sov och drog
timmerstockar. Ostrda av vandrare passerade vi hela vgen. Jag
talade med konstapeln om mitt dliga samvete. Gubben hade ftt punsch
av oss.

-- ja, det r ju inte s farligt s hr vid jultiden! Vi kan ju
lgga in honom och lta honom nyktra till, s fr han g i morgon.

-- Slipper han plikta d?

-- , p sin hjd en femma -- men vi kan ju fr resten lta honom
g. Herrarna ha ju varit s trevliga och gemytliga, s fr herrarnas
skull -- och i natt blir det nog ingen inspektion. Det r alltid s
lugnt i stan sna hr kvllar.

Vi placerade farbror Yxlv i arresten. Han sov som en kappsck,
tillsnrd och polletterad och instlld i ett magasin.

Vi tergingo till punschen, det, som fanns kvar, nmligen, ty Ernst
Fridolf hade sklat tmligen ordentligt med sin konstapel under vr
frnvaro. Vi fingo i oss historier om ventyr frn det nattliga
Uppsala, vi sklade, vi lade bort titlarna. Jag frskte sjunga, men
det pstods, att sng ej passade p vaktkontoret. Ernst Fridolf sjng
nd och utvecklade allt det gemyt, som var honom eget, s att sngen
fick passera.

Jag undrar, om ngon julafton ngonsin bragts s hemtrevligt av ngra
vakthavande konstaplar. Och d vi brto upp, sedan vi vridit ur de
sista dropparna Fin de Sicle-punsch, tryckte vi vra gamla fienders
hnder hjrtligt och lnge och nskade, att de snart mtte bliva
avlsta fr att f gna sig t det trevna familjelivet, hustrurna som
vntade, och barnen som ropade p polis.

Denna julafton r den enda jag icke tillbragt i mitt hem. Lyckan har
gynnat mig, och jag nskar samma lycka t alla dem, som lst detta
ungdomsminne till slut.

P. S. Vi vgade icke hemska farbror Yxlv under mellandagarna.
Vi hade ju vra skl, och fr vrigt kom rddningen som vanligt i
verraskande och oanad form. Alles geben die Gtter ihren Lieblingen.




LUSKUNGEN.


Det artade sig till hunger och dyr tid i Smland. Det r inte lnge
sedan. Man behver inte vara 50 r fr att minnas det.

Det hade knappt kommit ngon vrflod, och sen snn hade gtt sin
kos, kom torkan. Vgarna sprucko, krarna sprucko, och grset, som
trngde sig upp med sm tvinande strn, brnde solen brunt. Vattnet
sjnk i sjarna och bckarna torkade ut. Emn letade sig fram bland
bottenstenarna med ljumt vatten och glarna stodo stinkande av
ruttnande grs och bubblande strandgyttja. Och solen stod rd och
frfrande och obarmhrtig och tycktes drja i sin bana fr att
strla ned ofrd ver marken.

I kyrkorna lste prsterna upp psalmbokens trollformler mot torka
och bnderna gnllde trollsnger fr att nedkalla regn, men det kom
intet regn. Deras gud ville straffa det vrnga och horiska slktet,
ty mttet var ntligen rgat. Smlnningarna framhrdade i synden,
de voro slappa i tron, och det hade de fr resten varit sedan mnga
hundra r. De hade visserligen ftt en duvning d och d i form av
missvxt och kolera, men de kunde inte frst att de syndat mer n
vanligt p sista tiden. Bnderna tyckte sig behandlade orttvist och
brjade tvivla. Men tvivlet r den farligaste synden, sade prsterna,
som hade sina grova lner och inte behvde vara rdda fr att maten
skulle ta slut i deras visthusbodar. Bedjen och kallen, sade de och
vibrerade med rsten och slogo i predikstolarna, som de hade lrt sig
av andra prster. Men tvivlen icke!

Under tiden brann solen allt hetare. Brunnarna torkade ut och
kreaturen rmade efter vatten och fda, ty vinterfodret var p
upphllningen. Det sjngs och bads i grdarna, men himlen lyssnade
icke.

Folket gick som i en drm. Man sg tecken och under i luften.
Hgringar syntes i skyn med krigshrar och moln av underlig skapnad.

Allt flera brjade tvivla p prsternas ord och bnens makt. Om vr
otro och synd r orsaken till allt detta, sade de, varfr frhindrar
inte Gud vr synd och otro, d han r allsmktig? Inte kan den
allgode Guden vilja att ngot ont finns till, om han r barmhrtig
och vill endast det goda. -- Gud tillstdjer stundom det onda,
svarade prsterna, fr att prva mnniskorna. -- r det barmhrtigt?
frgade bnderna. -- Vi frst inte Guds rdslag, svarade prsterna,
men han vill alla mnniskors frlsning. -- Varfr tillstdjer han d
prvningen, dr lite var kan g under? frgade bnderna ter. -- Vi
mnniskor frst intet av det Guds ande tillhrer, svarade prsterna.

Sdana samtal rubbade trosstyrkan i frsamlingarna och ledde till
mnga misshlligheter, Trons pelare vacklade orovckande i Emdalen,
och det hnde att prsterna fingo ordentligt med stryk, d de gingo
hem frn kalas hos lnsmannen eller socknens kapten. Ty jorden skulle
frgs i alla fall, och prsterna visste intet. Det var en frfrlig
tid.

Jorden skulle frgs. Mnga tecken frebdade en sdan katastrof, som
i det stora hela inte hade betytt s mycket i universum, tminstone
inte ekonomiskt.

Men smlnningarna voro intresserade, ty de hade dliga samveten och
voro inte riktigt skra p att inte prsterna nd trots sin ofrmga
av logik hade rtt i mngt och mycket, fast nog var det jkligt att
de skulle ha det bra, mat och dricka fullt upp, under det man led nd
i stugorna runt om prstgrdarna. Kanske var det i alla fall bst med
bn och kallan, d prsten ordinerade sdant.

I en socken lngt inne i Smland, inte s lngt frn Emns kllor,
bodde en tiggare i en frfallen backstuga. Han var en riktigt
gammaldags trasig och barfotad tiggare och kallades Smugen, och
han levde i sin koja med sin kring och en get. Varken han eller
gumman tvttade sig ngonsin, och Smugens tiggarpse var om mjligt
trasigare n hans paltor. Jag har sjlv sett Smugen d jag var 4 r
gammal och minns honom rtt bra. Han hade blivit ett inventarium i
Emdalen och gick icke ohjlpt ur ngot kk.

En dag vandrade Smugen och kringen tysta sin vg fram emellan ett
par byar under den brinnande solen, Smugen frst och kringen ngra
steg efter, ty tiggare bjuda sllan sina fruar armen och gifta
mn tala nnu mera sllan med sina fruar -- om dessa bda nu voro
gifta -- jag vet det inte. D upptckte Smugen ngot underligt vid
vgkanten.

Det kan knappt beskrivas. Det var en kompakt spolformig massa som
rrde sig framt vid dikesrenen. Smugen stannade och sg. Den var en
aln lng och bestod av millioner lss -- och runt omkring var marken
betckt av tusentals lss, som rrde sig i samma riktning som den
stora kroppen. Smugen petade i kroppen. Den var lss alltigenom, lss
som lgo p varandra och hngde tillsammans och rrde sig. Det var
hemskt och underligt.

Smugens kring kom fram, och hon visste vad det var.

Det var Luskungen, ofrden som gick fram ver Smland, sakta men
skert. Det hade hon ftt veta av sin mormor, att nr Luskungen
visade sig, skulle det bli en vinter som man ej sett maken till.
Folk skulle frysa ihjl och mat skulle fattas, och tiggarnas dd var
given, d inte bonden hade en brdkaka i taket. n var det sommar men
snart blev det hst och sedan kom det frfrliga, att jagas frn grd
till grd och ligga i lador, dr det inte fanns ett str h och s
somna i en driva utanfr en stugudrr.

I nsta grd berttade Smugens kring om Luskungen. Det var hemskt
att hra och Guds straffdom lg ver Emdalen.

Folk gick och sg p vidundret, dr det krp framt. Det var grtt
och olycksbdande och gick s sakta, sakta, och efter ngra dagar
hade det hunnit till korsvgen vid kyrkbyn -- ty det kom bara en aln
framt om dagen. Dr sg det ut som om det ville vika av int kyrkan,
men en kvll togo ngra drngar halm med sig och lade den omkring
Luskungen och tnde eld.

Det sprakade och smllde, som d man tnder eld p en enrisbuske, men
han rrde sig framt nd. D hmtade de mera halm och tckte honom
fullstndigt. Det blev ett bl och underligt var att lssen, som
krpo runt omkring, styrde kurs in i elden och frgingos dr.

Luskungen frde med sig en religis vckelse i socknarna. Folket
delade sig i tv lger, mot och fr Luskungens betydelse. De klokare
prsterna lto freteelsen verka utan att ge sig in p vetenskapens
hala flt, de fvitska nedsatte Luskungen till en naturhistorisk
egendomlighet och blevo misstrodda. Smugens kring var den som
segrade ver alla partier. Det skulle bli en frskrcklig vinter, och
det blev det.

Hsten kom utan grda och folket lngtade efter ska och svarta
moln. ska blev det ocks i en socken, d adjunkten var ute i
socknebud, och blixten slog ned mellan hsten och vagnen. Hsten
segnade ned p knna, men ingen skadades. Vintern blev den hrdaste
i mannaminne. Allt Sverige hade lidit av sommarens torka, s att
tiggare versvmmade landet och frtvivlade strykare rnade folk
p kyrkvgen. Barn kommo bort under snstormarna och folk hittades
ihjlfrusna i drivan.

Men nsta vr kom med flod och regn och grn brodd och alla jordens
dolda krafter levde upp, och Emdalen fick mngfalt igen efter det
hrda ret.

Jag kommer ihg, hur Smugen berttade denna historia innan jag nnu
fyllt 5 r. Han satt p pallen bredvid jrnspiseln med sin bruna
lappade pse och hade gra med att hlla sitt gr hr ur gonen och
klia sig, medan han t sillen och ordnade brdbitarna, ty de strsta
skulle gmmas. Marcus Larsson hade mlat honom en gng i hans stuga
med gumman och geten, och den tavlan r stulen, som de flesta av
Marcus Larssons smlandssaker, men Larsson var lttsinnig som de
flesta mlare och hade mest nje av att skramla i fickorna med sina
vrdelsa medaljer -- berttar min mor, som sg honom p den tiden
han kte med spann genom grindarna hemma utan att ppna dem frut,
och lt sin atelj brinna, drfr att det var s vackert. Men det hr
ju inte hit.

Jag har ocks hrt historien om Luskungen, som frvirrade
Emdalbornas religisa begrepp, ngra r senare, av folk som sett
den, slktingar till mig, hederliga smlandsbnder, kyrkvrdar och
hradsdomare, som skulle ansett det under sin vrdighet att komma med
ngot, som under ngon form ngonsin skulle kunna inrangerats under
begreppet fantasi. S att jag tror irreligist.




UR PORTFLJEN.


Vi ha alla med en viss spnning avvaktat resultatet av konklavens
arbete. Redan p frhand visste jag att Rampollas val skulle ha
mtts av protest frn sterrike, och stor var min gldje, d jag av
tidningarna erfor, att Sarto, min gamle vn Sarto, blivit pve.

Jag erinrar mig nnu livligt mitt frsta sammantrffande med Sarto.
Det var r 1894 i Rom. Jag hade tagit in p ett blygsamt italienskt
hotell, Albergo della Pace, vid en bakgata p s pass lngt avstnd
frn Corson, att jag kunde uppfriska mig med en lagom promenad, innan
jag brjade deltaga i den lngsamma processionen p trottoarerna. Jag
hade ngra dagar ffngt vntat p ett rek frn Sverige, befann mig
utblottad p pengar och knde mig ensam i frmmande land.

Jag gick allts till hotellets _padrone_, visade mitt pass och
mina korrespondentkort, avsljade mitt ekonomiska bryderi och
frgade, om han trodde mitt rliga ansikte (jag hade d nnu icke
anlagt helskgg). Han trodde mig, och jag tertog min frra diet:
livsfarliga ostron, ty det var hst, _risotto con cappe_ eller _con
fegatini_, frkotletter i olja och ett hrligt _vino nostrale_.

En middag fick jag en vnlig inbjudning frn min vrd att deltaga i
en familjesup i hans privata vning.

Jag infann mig kl. 8, uppstrckt s gott jag kunde, presenterades
fr vrdinnan, en korpulent dam med omissknnliga spr av den
speciella sknhet som r campagnans barn egen, och jag blev s
smningom frestlld fr det vriga sllskapet, tv  tre vlmende
lantmn, en polsk liten dam, skinntorr och med en svada som versteg
mina djrvaste drmmar, tv allvarliga prstmn av lgre rang samt
_monsignore Sarto_, som livligt underhlls av fyra unga damer,
kolsvarta i anseende till hret med lnga skuggande gonfransar,
tunga gonlock och en eld i pupillerna, som kom mig att tnka p
Pompejis sista dagar.

Vi drucko te och to konfityrer. Pltsligt slog sig en av de
unga damerna ned vid pianinot och spelade upp en Strauss. Vrden
dansade ut med sin fru, jag bockade mig s gott jag kunde fr en av
kardinalens ungdomar och valsade frtvivlat och bra som vanligt. Jag
tror att jag dansar vals bra, men min dam kunde inte dansa. Mjligen
tarantella, men vals kunde hon inte. Hon vilade centnertungt p min
arm och sg mig in i gonen med ett outgrundligt leende. Jag stannade
slutligen och frde henne till sin plats vid monsignore Sartos sida,
samt frambrkade ngra artigheter p min dliga italienska. Sarto tog
till ordet:

-- Ni r svensk, min son? Jag hrde det av vr vrd. Ett vackert
land, men de och isigt, sges det. Ni dansar bra.

-- Ja, tminstone grna, ers eminens, svarade jag bugande. Men jag
hade vntat att f se ngot genuint italienskt i dansvg, ngot
passionerat, ngot livligare n den moderna valsen.

-- Ni r varmblodig, min son, sade Sarto. Dansa svenskarna?

-- Joo d, hambo och polska och en massa saker med livad rytm i.

-- Visa oss d ngot -- hambo till exempel!

Jag gjorde ngra hambosteg solo fr kardinalen.

-- Bravissimo! -- ! nr jag var ung dansade jag ocks, alldeles som
ni med gld och passion! Hur var det igen! Man niger redan i brjan
av takten och svnger runt! S skall det dansas! Men ni borde ha en
dam!

-- Jag tror, efter det lilla frsket med min ndiga hr, att jag
inte riktigt kommer verens med italienskorna. Men fr jag ha den
djrvheten att bjuda opp ers eminens --

Och vid Gudarna! -- reste sig inte kardinalen upp, jag lade min arm
kring hans fga smrta midja, och vi dansade ut. Efter ett par takter
var han med, och efter tre fyra svngar kring salen satte jag varsamt
ned den andfdde prelaten p hans stol.

Nu blev det liv i sllskapet. Man trngdes omkring mig fr att f
undervisning i denna arktiska och originella dans. Jag dansade som en
vansinnig och hade ran att nnu ett par gnger f fra den blivande
pven i virvlarna.

Men klockan blev tolv. Kardinalen drog sig tillbaka efter att ha
tagit ett vnligt avsked av sin ungdomlige lromstare. De andra
avtroppade s smningom, och snart lg jag i mitt sovrum, vgg i
vgg med den blivande kyrkofursten -- sagt i frbigende och icke det
ringaste skrytsamt.

Men min natt blev smnls, ty kardinalen snarkade. Han tycktes vara
s.k. konstsnarkare. Det finns ver huvud taget intet ljud i naturen,
som han icke kunde terge fullkomligt illusoriskt. Det var intressant
i brjan, men jag trttnade s smningom och avvaktade daggryningen i
ett tillstnd av hggradig nervositet.

Kardinalen avreste till Venedig med frsta morgontget.

       *       *       *       *       *

Andra och sista gngen jag hade ran sammantrffa med Sarto, var
kort drefter p piazzan i Venedig. Jag stod och matade duvorna
utanfr ingngen till kampanilen -- den gamla -- och sg pltsligt
kardinalen lngsamt vandra framt p vg till San Marco. Jag bugade
mig vrdnadsfullt. Han knde igen mig.

-- Ni r p hemresa, min son! Hlsa er nordpol och hlsa Bitter! Ni
knner kanske Bitter?

-- Nej, men han lr vara en utmrkt man.

-- Hlsa i alla fall och farvl!

Han nickade vnligt och frsvann snart i den revrdiga domen.

Sedan dess har jag inte trffat honom. Kanske har han glmt
mig. Eller kanske drjer hans minne nnu grna vid den enkla
danstillstllningen p Albergo della Pace, dr han fr ngra fattiga
gonblick fick kasta av sin vrdighets mask och vara sig sjlv. Icke
frrn nu har jag fullstndigt fattat, att fngenskapen i Vatikanen
innebr en frsakelse av allt mnskligt, en frsakelse som icke ens
tiarans guld och delstenar och en liten vning p 10,000 rum kan
erstta.




GRSLEN.


Matts Ers och stergren ha tagit in laxntet, ty det r hrd nordost
och sjn vxer. I sjboden har Matts en liter, gmd undan gummans
lseri och onda humr. Medan den vandrar frn mun till mun efter
rliga klunkar, kommer Jan Matts till, och litern fr ytterligare en
avnmare.

I l under berget gassar solen och spriten vrmer och gubbarna bli
stortaliga och mogna fr deras mandom vrdiga bedrifter.

-- H vore hinte gott h ta sej fram, hom hen komme hi den 'r sjn,

som 'an liknar sej till h bli, sger stergren.

-- Den 'r sjn! Din toker, h vl hingen sj! H  som h rra hom
hi hen potta, varken mer heller mindre, opponerar sig Matts Ers.

-- Du h tokug du, sger Jan Matts. Hen bleve hyr hutv skvalpet h
brottena h gungningen.

-- Hyr? vsnas Matts Ers. Ja 'ar hinte badat p htminstningen tretti
hr, men h stter ja hopp hen liter p, hatt ja ska simma till
Loskr, b dit  dn, hom h hocks flle slagregn h kom flod, som
skriften sjer.

-- Skryta h skrppa kan du, nr du 'ar ftt starkt, sger Jan Matts.
Men du h vl hinte fr mer hn vr fader Habraham, som dder hr! D
finge du hllt lra dej 'alva dykarekonsten, fr du ginge till botten
h bleve hlmat, d va du bleve! Men hen liter vgar ja, hifall du h
lessen ve laxfisket h kringen din!

-- D sagt, h havslaget! Sl hav, du Hstergren!

Matts Ers brjade med verlgsen min att klda av sig och stod snart
i bara mssingen.

-- Ska du hi hinte 'a dej hen dragnagel, hinnan du brjar svlja
saltvatten? Schl!

-- Schl! Matts Ers kliver i och begynner med stadiga simtag klyva
sjn.

       *       *       *       *       *

Vid fnstret i sin stuga sitter lands-Henrik och lser sthammars
tidning, d och d kastande en blick utt havet.

-- Men va hi hattan 'lsike h d dr? D h hen grsl himellan
Loskret h 'lludden. Titta du, Stava, h d hinte hen sl drute i
sjn?

Mor Stava tittar.

-- Jo visst h d vl hen sl, fast ja tycker 'an h liksom lite
knollrig hi 'uvet.

-- Knollrig? Du h tokug, ditt skrlle! Jo visst 'lsike h d hen
sl!

lands-Henrik tar sin gamla lodbssa frn vggen och springer ut.
Han smyger och tar bebetckning av strandklipporna, gr ngra hopp
framt, d slen r skymd av en sj och str orrlig, d den r
synlig. Slar ha gonen med sig.

Den hr slen gr sig ingen brdska. Han r bestmt _fel_ p ngot
vis, tnker Henrik.

S smningom har skytten ntt Kpmanholmens udde, tar std mot en
sten och brjar sikta.

Pang!!! Kulan slr i ett par tum framfr nsan p Matts Ers och
vattnet sprutar ver simmarens ansikte. Han spottar bara ett tag och
fortstter, ty han har ej hrt skottet fr skvalp och brus.

-- Jken anakka! sger lands-Henrik fr sig sjlv och brjar ladda
om nedhukad bakom en sten. 'An h vl fel, hefter 'an hinte dyker.

Men stergren och Jan Matts ha hrt skottet och upptcka
lands-Henrik. I ett fatta de, att Matts Ers liv hnger p ett hr.
Ropa duger ej. Det hrs icke i blsten. De brja springa, s att
tngen yr dem om benen. Det tar ju litet tid att ladda en slbssa,
och om de inte hinna fram till jgaren, innan han kommit sig i
ordning, blir det skert begravning i Grisslehamn.

lands-Henrik laddar lugnt och ordentligt med litet strre krutmtt,
ty slen har hunnit ngra famnar lngre bort. Han stter ned kulan
med vana och skra tag. S lgger han sig ner och tar sikte igen.

-- Den 'r gngen skall jag hllt peta 'l hi skallen p dej, din
stte!

Men i nsta gonblick knner han ett stadigt tag i sin rockkrage, han
rycker till, och skottet gr i stranden.

-- Vem hin hi 'l --?!

-- H du tokug, ska du skjuta Matts Ers? sger stergren. 'Ar du
hinte hgon h si m?

-- H fasen, sger lands-Henrik, 'ar ja skjutit p Matts Ers? Ja
trodde h var hen grsl, fast Stava tyckte 'an var liksom knollrig
hi 'uvet. H var tv bortkastade kulor, h, fast h var ju liksom hen
nd, hatt ja skt breve, frsts, fr rxten!

       *       *       *       *       *

Matts Ers har ntt Loskret, knt botten under ftterna och brjat
tervgen. De vriga tre g runt viken och mta honom vid sjboden,
just d han stiger upp ur vattnet.

-- Va sa ja? sger Matts Ers. H var hen lttkpt liter! Sl haldrig
vad m mej, fr d dummar du dej, Jan Matts!

-- Nu h d du, som ska best den litern p Hstergren h mej, som
'ar rddat livet p dej. Hlands-'Enrik trodde du var hen sl h skt
tv skott hefter dej, h vi sprang h varskodde 'onom.

-- H jken, sger Matts Ers. Men d h d vl du 'Enrik, som ska
best, som slapp ifrn h bli olycklig!

-- Best? D h vl du, som ska best, hom ngon ska best, du, som
kunde 'a sttt lik hi sjbon hi kvll, din stolle, som ger dej hi h
badar, s hen hinte kan tro hannat, hn du h hett oskligt djur. H
mina tv bortskjutna kulor kan vl vara vrda hen sup minst!

-- Ja, hinte bestr ja, sger stergren. Fr rxten tycker ja, hatt
h vr 'Erre, som 'ar besttt hi dag!

-- Ja, sger Jan Matts, Hstergren 'ar rtt, h nr vr 'Erre 'ar
besttt s mycke, som hi dag, s kan 'an nog best litern med, nr
hinte Matts Ers vill best. Fr rxten kan hen hinte begra, hatt hen
grsl, som h knollrig hi 'uvet, ska bjuda p brnnvin!




JULHAREN.

    Vckarklockan med klirrande larm p stolen vid sngen
    ftt mig i byxen med fart och jag tassar trappan utfre,
    vrider drrens gnisslande ls och tittar p vdret.
    Flingorna falla ej mer, och ver havet i ster
    gulnar molnets understa rand och siar om solen.
    Mjuk som en ull ligger snn som fll p kvllen och hrligt
    st mina spr som sigiller i vax p trskel och trappa.
    Vadmalsklderna p och islandstrjan och lappskon
    stoppad med h och med brokiga band att binda om benet.
    Plunta och pipa, gevr och vantar och udda patroner,
    skidor p axeln och stav, och jag gr till min sovande hundgrd!

    Krut kryper yrvaken ut ur kojan och strckande benen
    mornar han sig med en vid och lttjefullt klagande gspning.
    Gnllande Kula far upp och slickar husbond om hakan,
    stter sig ned och jagar ett tag i plsen och tuggar
    lystet med smllande kk efter loppan som biter i lnden.

    Nu har jag kopplena p och skidan bunden p foten.
    Halvt av hundarna dragen jag gr och vcker kamraten
    trummande ltt med knogen en marsch p hans frostiga ruta.
    Snarkningen tystnar och matt en lga blixtrar, d stickan
    drages mot fllbnkens kant och han tnder ljuset i staken.
    Hrligt vder och lugnt och en sprsn, fallen frn himlen.
    Hundarna vdra mot vind och rycka i stramande koppel
    medan kamraten i kammaren gr och stkar i strumplst.
    Nu han drager pjxorna p och skuggan p fnstrets
    rullgardin med sin mlade kvarn och sin bonde med scken
    vxer och minskas och svinner sin kos, tills det knarrar i drren,
    klinkan faller igen och en snugga glimmar i frstun.

    Tigande tar han ett koppel och tyst vi smyga om knuten
    strandens vassar utefter och lngs med diket och ver
    stttan och in i hagen, dr bltt mellan enarna mrkret
    vilar n ver snn. Bland buskarna rinner ett rvspr.
    Hr har mickel stannat ibland och grvt efter rttor.
    Hr har han tagit ett sprng, kanske nyss, d jag knppte p rutan.
    Krut borrar nosen i snn och Kula vdrar och gnisslar,
    kopplet str som en strng, men husbond tnker p haren,
    som p sin holme i kern vid sjn br sitta i skygd av
    buskarna efter sitt knappa kalas p rgbrodd och aspbark.
    Hr ligger kern med holmen av en och mariga tallar.
    Hej! hr r traj, och hr r en flck dr han krafsat och tit.
    Grnskan lyser i snn och ett spr str klart emot holmen,
    och vi gra en ring, men p andra sidan om snret
    rakt emot ledet dr skogen tar vid, str ett pin frskt sprngspr.
    Av med kopplen och aj, aj, aj! Han r redan i farten,
    aj, aj, aj, som musik mer skn n de saliga nglars
    klingande klockrent och eggande friskt gr det buktande drevet
    upp ver sen och ned emot sjn och ger eko i bergen
    medan jag hastar att hinna i pass och kamraten frsvinner
    ver grdslet och skyndar i sprng till den isiga stranden.
    Aj, aj, aj, hllen i, mina barn, ty den sklvande husbond
    vntar att haren skall gra en bukt ver berget och vika
    in ver ngen och aj, aj, aj, komma hrt p stigen.
    Aj, aj, aj, hr jag Kulas falsett och Krutgubbens j, j,
    fljande landskapet, eka i berg och frsvinna i stranden.
    Herre min Gud, det r liv, det r jakt, och den stigande solen
    lyser p mig och p snn och p allt, och jag lngtar att mla.
    Aj, aj, aj. Pang! Pang! Alls todt! Det kom frn kamraten.

    Men lika gott, om det ej blev jag som fick ran av skottet,
    har jag sklvt fr drevet nd och i sinnet ha dunkla
    urtidsdrifter kallats till liv. Jag far ver stttan
    utfr backen till sjn, dr den leende skytten med haren
    vntar hundarna. Aj, aj, aj, de komma p spret.
    Krut hugger tnderna i och morrar ilsket t Kula,
    som min kamrat kanske gjort t mig, om vi jagat tillsammans
    fr en million av r sen och jag hade hittat p haren.
    Kniven fram och snart r julharen passad och granris
    stucket i buken, sen Krut och Kula lskat i blodet
    flmtande tungor och ftt sin andel av huvud och inkrm.
    Kopplen och skidorna p! I den vaknande dagen vi glida
    hemt, medan morgonens sol oss brnner p ryggen.
    Julharen tynger ej i grvlingsvskan, och pluntan
    tynger ej mer, ty en stor, en allt frsonande slaktsup
    torkat den inuti. Det r sed bland skyttar i norden.




VETRUSCHEFF.


Vi sutto och lste dagens tidningar i salongen, d jungfrun kom in
och sade att en karl stod ute i tamburen och ville tala med mig.

-- Lt honom komma in, sade jag.

I detsamma ppnade han sjlv drren och kom in. Han var en liten
sluskigt kldd figur med det mest osympatiska ansikte jag sett. Han
skelade med vnstra gat, som dessutom var srigt och sjukt. Vnstra
handen var frkrympt och frefll s tunn att man sg benen mot
ljuset genom den, och han skte dlja den genom att oupphrligt draga
ned en smutsig rmlinning s lngt som mjligt. Kostymen var fr
vrigt ovanlig i frg -- en frg av torra ormbunkar eller torrt enris.

-- Mitt namn r Vetruscheff, sade han, konstnr och litet av varje.

Och i det han log p ett s obehagligt stt, att jag knde som myror
p mig, gjorde han en akrobatgest med ena benet, bjde bda knna
och stllde sig p tspetsarna. S brjade han halvt nedhukad vrida
sig lngsamt t vnster. Jag tnkte just be honom g sin vg, d han
pltsligt brjade snurra runt s hastigt, att jag aldrig sett ngot
liknande.

Jag trodde att jag ftt phlsning av ngon galen akrobat och
verlade, hur jag lttast skulle bli av med honom, d han med ens tog
ett panterskutt fram till pianot, ppnade det, skt stolen tminstone
en meter frn instrumentet och brjade spela. Under spelet hoppade
han upp och ned p stolen p samma stt som en ryttare i skarpt trav.
Jag frstod ej hur han kunde spela med sin frkrympta vnstra hand
och i sdan stllning, men han spelade s som jag aldrig frr hrt
ngon gra det, ngot vilt och hemskt, men genialiskt.

S reste han sig, sg lmskt p mig och sade:

-- Det var musiken till min dans!

Drp slt han det friska gat, ppnade det igen -- och gongloben
var frsvunnen. Det var som om jag skulle sett in i en tom ddskalle.

-- Det r ngon trollkonstnr, som inte r riktigt klok, tnkte jag
och sade:

-- Tack fr er frestllning, den var briljant, men jag har verkligen
inte tid lngre. Vill ni ta emot ngot fr ert besvr, s se hr?

Jag ppnade min portmonn, dr jag hade ngra sedlar och en massa
silver, mer n man vanligen brukar bra p sig. Fr att lttare kunna
leta ut den summa jag mnade ge honom hllde jag ut alltsammans p
divansbordet, varvid ett par kronostycken rullade ned p golvet. Jag
lutade mig ned fr att ta upp dem, men rkade i detsamma f tag i en
svart garnnda, vilken fljde med den ena kronan upp.

D jag skulle kasta garnndan, kom den p ett ofrklarligt stt om
min arm, och d jag med andra handen skulle avlgsna den, rkade jag
samtidigt kasta en blick i portmonnn. Dr lg bland pengarna en
hoptrasslad garnnda.

-- Var fan kom garnet ifrn? tnkte jag, tog garnndan ur portmonnn
och mnade kasta bort den. Den trasslade sig om min vnstra arm.

-- Frlt, sade den frmmande, jag skall hjlpa er!

Han gjorde en rrelse i luften med ena handen, tog med den andra i en
av de bda p mina rmar liggande trdarna -- och inom mindre n en
sekund var jag frn hals till midja omspunnen med en stickningsartad
vvnad med tmligen glesa maskor. Mina armar lgo innanfr densamma
tryckta mot brstet och jag kunde ej rra dem.

Jag sjlv och mitt sllskap stodo stela av frvning.

-- Men hur br ni er t?

-- Det r min hemlighet, och jag kan fr resten inte frklara den fr
er, om jag ocks ville. Men jag skall ska ge er en antydning om det,
fast jag tvivlar p att ni blir klokare fr det. Vill ni flja mig ut?

Han lste mig ur mitt ntverk lika hastigt som han kltt det p mig
och jag fljde honom med ngon tvekan.

Bakom boningshuset stod en halvt frfallen visthusbod. Dit frde han
mig och sade:

-- Se nu noga p vggen dr!

Han gjorde en rrelse med den sjuka handen snett mot vggen, och i
det halvmurkna virket bildades gonblickligen dunkelbl linjer av
samma byggnad som p en blixtfotografi. S grep han med den andra
handen i luften och drog till sig en mngd spindelvvstunna trdar p
samma stt som d man drar ut osmlta lumpremsor ur ett grpapper.

I nsta gonblick lsgjorde han p liknande stt ur vggen ett grvre
gulaktigt snre med rda flckar i.

-- Frstr ni nu? Det rda i det hr snret r vvt av torkade och
hopspunna dror frn dina hjrtevggar. Det andra i snret r det som
jag icke kan tala om. Och han sg ondskefullt p mig.

-- r ni eller jag galen? ropade jag.

I stllet fr att svara slt han sitt friska ga och ppnade det igen
som frut. I mrkret inne i hans huvud sg jag ngot som liknade
en lng trntagg eller en blodig vass och tunn tand som rrde sig
upp och ned och i samma gonblick vaknade jag badande i svett och
frbannade alla drmmar. Det var mitt i natten. Jag tnde ljus och
tertog lsningen av "Aus einer kleinen Garnison".




FANRFABRIKANTEN.


Fljande typ r icke gjord; han existerar verkligen.

Han r fanrfabrikant och hans fabrikat r frstklassigt. Det finns
kanske ingen, som kan yttra sig s ingende om fanrets egenskaper
och om olika trdslags anvndbarhet till fanr. Men fanret fyller
icke ut hans liv.

Han r icke njd med sin tillvaro. Han har kommit p vilse plats, och
hans lngtan efter harmoni med sig sjlv tar sig uttryck, som visa,
att hans tankar ro fjrran frn fanret och allt som kan tnkas i
samband drmed.

Vid frsta gonkastet pminner han ngot litet om mlaren, professorn
greve Georg von Rosen, ehuru han naturligtvis saknar dennes ytterst
distingerade stt att upptrda. Detta knner han och har drfr
ltit gra sina skoklackar ngot hgre n grevens, vilket i ngon
mn hjlper upp saken. Han har drtill sm anlag fr mlning och p
somrarna hnder det ganska ofta, att man kan f se honom ute vid
Rosendal framfr ett staffli, frsjunken, som det tyckes, i studiet
av frgernas spel i lvverket och terrngen.

Men konsten har mycket litet att skaffa med detta tilltag. Hans
gldje och stolthet ver att bli tagen fr greven vertrffar vida
ett erknnande av studiens frtrfflighet. D vdret r lmpligt och
mnniskorna lustvandra i den hrliga ngden str han sledes dr och
verkar greven, tills middagstiden r inne, d han slr ihop sina
grejor och sjlvmedvetet och hljd av ra vandrar till staden.

Stundom promenerar han i torget, men d som blott och bart
fanrfabrikant, isynnerhet om han ftt ngon bekant i sllskap. D
underlter han aldrig att hlsa p de framstende personer, som komma
i hans vg, fr att imponera p sitt sllskap.

-- Vet du, vem det dr var? Kors, knner du inte igen honom! Det var
baron Daelman, belgiske ministern.

Baronen besvarar naturligtvis ngot frvnad fanrfabrikantens rtt
kordiala hlsning och det uns av frbindlighet han som diplomat av
gammal vana offrar t den obekante, kommer denne att vxa minst en
tum.

-- N, men honom knner du vl igen? Det var konstigt! Det var
generalkonsul Gjstvang, har du inte sett honom i automobil? Han har
persiska sol- och lejonorden bland annat.

Generalkonsuln hlsar med den utskta artighet, som r honom egen,
fast han kanske undrar, vad fanrfabrikanten r fr en kurre.

-- Herre gud, knner du inte honom heller? Du tycks vara absolut
okunnig om, vilka storgubbar som verkligen finnas hr i stan. Knner
du inte doktor Sven Hedin, utan vilken engelsmnnen nu inte skulle
vara i Lhassa! Du r mej en snygg en!

P det sttet frotterar sig fanrfabrikanten med vr huvudstads
storheter.

Under turistssongen lskar han att frekomma i engelsk sportdrkt
med Bdeker i hand. Men d hlsar han varken p bekanta eller
obekanta, utan r frmlingen, som tar del av Stockholms sregna
soltorkade sknhet.

D jag sist var i staden, sg jag honom sitta hgst p mailcoachen
med den rda boken demonstrativt i handen och beundra Birger
Jarlsgatans paler. Han sg rrd ut.

Jag vet att det som fyllde hans gon med trar och kom hans hjrta
att svlla av stolthet var den fasta vertygelsen, att de flesta togo
honom fr utlnning.

Har ngon annan observerat honom? Mina lsare, rannsaken edra njurar!




EN KVINNOSAKSKVINNA.


Klockan 12 p natten skulle ngbten g.

-- Sg oss ngon bra variet, kapten, men inte fr lngt hrifrn!

-- Variet, tja, det beror p -- har herrarna aldrig varit i Amsterdam
frut? N, d r saken klar -- d mste ni se Warmoe straat -- vid
den gatan och vid Naess, som r en fortsttning av Warmoe straat,
finns det att vlja p. Variet i vartenda hus, och gatan r lng som
fan, och alla klasser finns det, tag bara ingen frstklassig frjd,
ty de  sltstrukna, utan tag tredje, fjrde klass. Akta er bara fr
slagsml, och Herren vare med er! Ni kan frst: man har gjort en
vits av Warmoe straat och kallar hela stadsdelen De warme Kwarter!

Frid och frjd!

Snart voro vi inne p Warmoe straat. Den gode kaptenen hade inte
verdrivit. Bara den gatan skulle kunna fylla Sveriges behov av
variet! Framfr de mer eller mindre prunkande entrerna stodo mer
eller mindre gentilt galonerade portierer, vilka d vi passerade lto
drrarna skilja sig t och oss ana litet av hrligheten drinnanfr.
Vi valde emellertid inte frsta bsta utan drevo gatan framt med
folkstrmmen. Dr var liv och stoj. Fulla och nyktra sjmn av alla
nationaliteter skte efter lmpliga stllen att blta sina slantar
p, och kvinnor med stora hattar trngdes omkring dem. P alla
mjliga sprk skrek man och kpslog. Tv lindrigt nyktra matroser
ramlade ut frn en port. -- Ur vgen fr galna Karlson, era jklar!
skrek han p rena rama svenskan. -- Akta rej fr klacken, tj!
genmlte min kamrat. --  si p fan, svenskar! Kom med and have a
drink with us -- varfr inte det d,  ni strama, era bnhasar?
drunknade det i sorlet.

_Elysium!_ strlade det grant ver en port. Drrarna skilde sig t.
Fri entr, sade portieren. Vi slunko in i den stora salen, som lg
i skymning, medan allt ljus var koncentrerat p en estrad, dr ett
halvt dussin vitpudrade mamseller sutto i en halvcirkel. En stol var
tom och dess garinna sjng just en engelsk slagdnga, medan hon d
och d illustrerande viftade p kjolen och sparkade i vdret.

Som en pil dk en kypare p oss. -- Behagas det bord? Tv gulden, om
jag fr be!

Det var allts den fria entrn.

-- Ge oss vars en curaao!

Runt om oss satt man vid sina likrer och vid varje bord prlade en
eller tv vitsminkade, djrvt blickande och plymviftande damer.

Curaaon kom. -- Vad ro herrarna fr landsmn? frgade kyparen.
Vi visste att det p dessa lokaler var chic att bjuda ngon av de
upptrdande p en likr eller en stout, och som alla damerna p
estraden voro av olika nationalitet, gavs det i de flesta fall
tillflle att f tala sitt hemlands vilda tungoml. Men ingen av oss
var vid humr att tala annat n inbrdes. Kyparen upprepade sin frga
och jag svarade: -- Turkar!

Han log verlgset. Sdant folk har erfarenhet.

Nu kom en tysk visa. Hon som sjng och sparkade var en liten mrk
mamsell med uppnsa. D applderna tystnat, brjade hon igen, men,
vad nu d?

-- Vrt land, vrt land, vrt fosterland, pep hon p s kta
Mosebacketungoml, att ngot tvivel om hennes hemort var omjligt.

Alltnog, hon sjng, och fr att gra den fr publiken obegripliga
sngen njutbarare, sparkade hon och smdansade ngra pas efter varje
vers. Det tog sig rtt egendomligt ut.

S fick hon sina applder och frsvann frn scenen. En negress,
den enda som inte var vitpudrad, sjng en hisklig negervisa och
efter henne framsparkade en annan icke fullt s mrk sknhet p
syditalienska den genuina

    Chiarast, chiarast!
    Tu pecch m'abandunato?

D ppnades en liten drr bredvid estraden och ut trdde vr
Mosebackeflicka, nu kldd i ngot litet mindre extravagant toalett
och med en vska p magen. Hon sg sig prvande omkring i salongen.
Pltsligt ilade vr kypare som en meteor rakt p henne, gestikulerade
och pekade p oss.

Hur i herrans namn kunde karlen frst, att vi voro svenskar?

Den unga damen styrde likaledes med en himlakropps skerhet rakt p
vrt bord, neg till hlften och hlsade med oefterhrmligt tonfall p
sderdialekt:

-- G'afton! Fr jag lov  sl mej ner?

-- Var s god!

Vi svarade utan srskild entusiasm. Kyparen framstrtade igen. -- Vad
fr jag lov servera frken?


-- Giv frken en curaao!

-- , ge mej en stout, det kostar lika mycket.

Hon fick sin stout. Hon sg sprjande och glatt p oss. Vi knde en
viss frstmning i luften. Ngot skulle man vl sga.

-- N, hur trivs frken med att upptrda s hr?

-- O, jag trivs _alldeles_ utmrt, o, jaa d! Jag och min syster
upptrder hr tillsammans, vi ha upptrtt i alla strre stder, jaa
d, London, Paris, jaa d, och sprk lr man sig, o, s mnga sprk!
Engelska, franska, tyska, allt, _allt_, jaa d! Pallevufrangs? Oui,
oui, mossi. Do you speak english? Oh yes! Aoh yes! O, man lr sig
mycket, bara man fr vara ute bland fina mnniskor, o, vi har s fina
bekanta, jaa d, riktigt gentilt folk, o, i utlandet finns det mycket
fint folk!

Hon talade i strck och p sderflickornas manr, d de vilja tala
elegant.

-- N, men r det inte lite trkigt ibland nd? Varfr inte resa
tillbaka till Stockholm?

-- Stcklm! O, neej d! O, en fskrcklig sta, Stcklm! Neej d!
Neej, jag tycker att en kvinna ska klara sej p egen hand utan ngra
karar! Jag sjunger bra  har figur  ja reder mej sjlvandes, aldrig
skulle jag villa gifta mej, o, neej d, aldrig i live!

En kvinnosakskvinna allts! Det fanns sledes dylika utrikes ocks!
Hon fortsatte:

-- Att vara gift med en otck kar, o, neej d, det passar inte mej!
O, jag har klarat mig sjlvandes -- det fsts gift kunde ja ju ha
varit, jaa d, riktigt gift! Men frlovad har ja varit, riktigt
frlovad, jaa d!

-- Vem var det med?

-- O, han var baron! O, en sn vacker kar, o! Allt vad ja ville fick
ja, om ja ville ta en droska, o, ja fick'en msamma, jaa d -- 
en bicykel! -- ja sa: Ah, ge mej en bicykel! Nej, sa han, d sa ja
genast: ja, d gr ja te en annan kar! -- O, d fick ja genast, vad
ja ville, pengar hur mycke ja ville, tusen, tusen, _tusen_, jaa d!
, en hel vning! -- vi bodde tillsammans, man gr alltid s hr i
Amsterdam, d man r frlovad -- o, en sn vning, sidenmbler 
speglar me slipning  mahognybord  -- o!!

-- N, men varfr gifte ni er inte med honom?

-- O, han dog! -- Ni  frn Stcklm? O, ja  ocks frn Stcklm
-- min mamma hade Flaggen  pappa hade brdgrd p Sder! O, jaa d!
Herrarna  ju grosshandlare?

-- Jaa d!

-- Knner ni Konrad, baron Konrad, o, sn en trevlig kar! Han var hr
frra mn, o, vi hade s trevligt, s. -- Ska vi inte ta frukost
i morgon tillsammans? O, de finns s mnga trevliga restranger,
riktigt trevliga, o, jaa d.

-- Kanske det! Men nu mste vi g.

-- G?! Nu?! Men ja  inte ledig frrn klockan tv! Sngerskorna
mste stanna kvar i lokalen tills den stngs, jaa d! Ska ni g nu? 
nej! Men ni bjuder vl p en stout till? Tnk, att ni ska verkligen
g, o, d trkit, riktigt trkigt, s trevliga karar!

Hon fick sin stout.

-- Adj nu! Far inte illa med er. Far tillbaka till Stockholm, det r
mycket bttre.

-- Stcklm, o, neej d! O, man klarar sej mycket bttre hr, d
man kan sprket, o, s mnga sprk! Franska, tyska, engelska! ,
ja tycker att en kvinna ska klara sej p egen hand sjlvandes!
Gifta sej! O, neej d! Man  vlan inte fnski, neej d! Bjuder ni
p frukost i morgon? O, ja har en bicykel, vi kan ka bicykel ut
nnstans --

Vi voro redan ute p gatan och kvinnosakskvinnans svada hggs av av
dubbeldrrarna, som fllo igen.

Genom den vxande trngseln arbetade vi oss ned till hamnen och en
halvtimme senare sutto vi i rksalongen vid en grogg p vg hem till
Stcklm.





GRISSLEHAMNSLIV.


Kalle Andersson och jag ro ute med snckan och vttarna i det
brnnande solskenet fr att f oss en pracka -- delvis -- och delvis
emedan det r omjligt att vistas p land, ty luften som vra lungor
pumpa i sig r gldande och vinden r dd. Jag klr av mig utanfr
Loskret och ror naken in under Storkubben. Jag sker reda p en bra
sten och frtjer bten. Dyningen skvalpar sakta. Trnorna skrika t
oss som om vi vore fiender. Taxen, som vi ha med oss, hoppar i land
och nosar efter ngot i skrevorna. Kanske har ngon utter varit uppe
och solat sig med sin avfda.

Vi ha gevret och kikaren, tobak och pipa, drag och l med oss. Vi
ta en bunt mrling och knyta om ngra pilsner och snka dem i havets
djup fr att de skola f djupets friska kyla innan vi hja deras
temperatur till 37 grader, vilket r vr avsikt.

Och s vnta vi tills det blir tid att ta fr att sedan lgga ut
vttarna.

Tillvaron r hrlig, vilket nog kan synas p Kalle Andersson hr
ovan. Ingen telefon, ingen post kan n oss, ingen konstkritik eller
annan kritik kan ckla oss. Det kan hnda vad som helst i land, utan
att det generar oss.

Kanske ro vi japaner, d vi i kvll lgga till i posthamnen.

D tiden r vorden fullbordad, lgga vi ut vttarna, sedan vi kltt
p oss litet som ser ut som berget som skall bli vr bakgrund. Det
kommer en bris och en rospigg, som legat fr slappa segel ute till
havs, fr sig en stunds bidevind och skrmmer till oss en flock
ejder, och vi gldja oss t den ngra minuter dr den simmar bland
vttarna. Men s hres ett sus av vingar -- en skrak kommer och fr
skottet ver vra huvuden, gr en kullerbytta, slr i sjn och
stnker upp en hel vattenkonst. Ut med bten och in med fgeln.

Fortfarande ingen telefon.

Och nr kvllen kommer med sin svala bris, brnner solen fortfarande
magasinerad i vra ansikten, halsar och hnder.

Vi lgga till hemma. Stugorna tyckas sova. Men herre gud vad grnskan
r varm och vad vggarna lysa rda nd s lnge sommarnatten varar.
Skalderna tala om mystik och se lvor och annat, drfr att de icke
kunna se tydligt nog i snren. Men mera mystik r det med frgen.
Jag tycker riktigt att frgen glder under nattens tckelse, att
skogen r en kalospinterokromatokrene, fast den inte skriker ut sina
hemligheter som om dagen.

Det r sant -- lvor ro ju omoderna nu.

       *       *       *       *       *

Frn fjrdarna smyger kvllsdimman ver ngar och grden och fr
med sig en lukt av fuktig jord, pors, barr och tng. Det skymmer,
och ett handklaver lter svagt frn ngon frstukvist i byn. Det r
uppfordran till dans och krlekslekar och ho kan st emot? Flickorna
som just kliva ut ver fjstrsklarna, och pojkarna som samlats kring
litern i drngkamrarna lyssna. Ho kan st emot? Snart r dansen i
gng, och det jmna dunket frn loggolvet frkunnar till morgonen,
att kolportren har ett styvt arbete framfr sig om han vill frska
vrva proselyter hr!

Jag, som r en gammal man med brjande flintskalle, r ute och
plockar daggmask i en rostig hummerburk. Min hatt r hemsk att
skda, mina skor ro grova och leriga, mitt hr r oklippt och mitt
skgg vxer vilt. Den ljuva sommargstande alpstavflicka, som vill
frlska sig i mig, mste bli kr endast i min sjl. Min kropp r
den otympliga puppan, ur vilken hon mjligen kan locka fram en
fjrilsvingad psyke om hon r tillrckligt ljuv. Och tillrckligt
listig. Men det r hon nog inte.

Nattdimman strr diamanter i bjrkarnas hr -- enligt skalderna --
och mnen kommer upp konturls, besljad, som en melonskiva i frgen.
Handklaveret spelar Donauwellen med underbara lpningar och drillar.
Det hrs i fjrran, som myggsng, men tydligt och lockande, och
dansdunket r som taktfasta slag p en puka frn andra sidan en sj.

Jag stannar framfr en hindrande dyngstack. Ljuset i min lykta lyser
matt. I dyngstackens kant ligga daggmaskarna ttt och glansdagern
p deras kopparglnsande ormkroppar rr sig vackert, dr de ska
varandra parvis. Ty inte endast p logen utan ocks i kern har man
snt dr fr sig. Jag rtar p min vrkande rygg och ser ut i mrkret
framfr mig. Jag sker bestmma sommarnattens frg, sordinen p
grnskan och skuggorna som leva och flta sig tillsammans i snren
till en rra av frg.

Pltsligt hr jag att jag icke r ensam. I ett dike bredvid mig
jagar en padda daggmask. Jag hr d hon slr ihop munnen med ett
smackande ljud och jag lyser frsiktigt ver hennes jaktmark. Tyst
som Skinnstrumpan nrmar hon sig masken och hugger hans huvud i ett
blixtsnabbt tag. S arbetar hon med framftterna, alldeles som om hon
skulle nysta till sig masken. Ibland kliar hon sig i huvudet med en
mnsklig rrelse. Och d masken slppt, svljer hon den. Hennes mage
svller, och jag antar att daggmasken i brjan inte ligger stilla i
sitt fngelse. S gr hon p sned till nsta mask och hinner med en
hel del, innan hon dst av vllevnad slpar sig tillbaka in i sitt
snr, sedan hon frst tagit sig en klunk vatten ur diket.

Nu brjar Svartklubbens fyr tuta i dimman. Den lter som om
olycka vore  bane, den siar olycka. Skulle man inte kunna stmma
mistlurarna i dur p ngot stt? Strax lite gladare!

Att plocka daggmask r en konst, som icke r smre n ngon annan
konst. Jag tror att det skulle gra de eteriska skalderna gott att
fr ngra kvllar slita sig ifrn skaldandet om sina egna sjlars
dekistillstnd och gna sig t jakt p daggmask. Detta inom parentes.

D jag gr hem med min hummerburk full av daggmask, mter jag en
flicka. Hon trallar en visa, hennes hr r i oordning och schaletten
ligger nere p ryggen. Hon tystnar, d hon fr se mig och jag hlsar
generat, ty min hatt r ful, mitt skgg r vilt och jag r lerig upp
till knna. Och mnen r uppe.

At forma viros neglecta decet.




RELIGION.


Sedan lnga tider var det bekant att fiskarna och lotsarna p
Ramunds voro Guds barn. n ligger lngt ute i havsbandet och
nymodiga och hedniska funderingar hade icke ftt rotfste drute.
Man fick icke hra en svordom, gubbarna lste till bords, och om
kvllarna lstes hgt ur Arndts postilla. P sndagarna samlades
folket hos msterlotsen i hans stora sal och tullvaktmstare Erikson
hll fredrag. Ty tullvaktmstaren hade talets gva och kunde utlgga
ven de mest krngliga kapitlen i Pauli brev. Eftert sjngs ur
psalmboken eller ur Sankeys snger, och det hela avslutades med en
bn av tullvaktmstaren eller ngon av lotsarna som hade nden.

Men varannan sndag var en hgtid. Ty d kom pastor Johanson ut till
Ramunds i lotsekan och hll fredrag. Allt vad liv hade var dr, ty
pastorn var en man som i allra hgsta grad var innehavare av nden.

Pastorn var en mrklagd och sltrakad karl, vilkens anletsdrag talade
om ett och annat. Kvinnorna suckade i hans nrhet och bnderna
knto nvarna i byxfickorna. Man talade om, att han giljade till
msterlotsen Evelina och somliga voro nog lumpna att prata om, att
de levde tillsammans ute i markerna alldeles som gifta. Men dessa
ryktens upphovsmn voro pojkar och pojkar prata smrja. Pastor
Johanson var en ofrvitlig man, styv i utfrandet och utlggningen av
Guds ord. Ryktena skadade icke pastor Johanson.
Ramunds var en filial av Guds rike p jorden och
sndagseftermiddagarna voro ljuvliga ndestunder fr allt folket.

nda till dess vintern kom, ty d kunde pastorn icke resa dit ut. D
bodde han i Stockholm eller irrade omkring p landsbygden bedjande
och kallande.

Det var vr eller brjan till vr. Isen kom och gick med strm och
vind och lngst ute p isklen lgo slarna och i brunnarna mellan
klen lg alfgeln och ejdern tjockt som grt. Dr grlades och
snattrades och putsades och de hungriga msarna flgo omkring utan
ktt p brstbenet och avundades de feta och rika sjfglarna, som
bara behvde g ned till bottnen och ta vad de behvde.

En fransk brigg p vg till Gvle, som trodde att isen skulle ha
gtt sin vg, kom seglande utanfr Simpnsklubb och mtte isen. Det
var hrd bris och brisen vxte till storm. lands hav vxte och isen
maldes snder till snmos. Han frskte hlla sjn mot sydosten, och
folket arbetade dag och natt nda till dess briggen kom in bland
skruvisen och en planka brast i vattenlinjen. Det var natt. Folket
kom ut p ett iskl som brts snder och man efter man frsvann i
djupet. Bara en halvvuxen pojke, kajutvakten, sprang och simmade och
hoppade och krp, tills han kom i land vid Svartklubbens fyr.

Dagen drp voro Ramundsgubbarna ute och brgade tre konjaksfat som
lgo och hackade i dyningen utanfr Vedskret. Tre konjaksfat och en
mast med wirerope och full av grejor.

Tv veckor eftert kom pastor Johanson seglande ut med lotsekan fr
att vervaka ns sjlar.

Han lade till vid sderbryggan under sjbodarna. P bryggan stod
gubben Matts Andersson.

-- Frid med dig, broder, Herren vlsigne din ingng! sade pastorn.

-- Va faen  du fr en jvel? Kom hit, fr ja titta p dej!

-- Vad gr t dig, kre broder, knner du inte igen pastor Johanson?

-- Kss mej p flasklocket,  d Johanson. Hll i mej, Johanson! Har
du Guss ord m dej? Vill du ha dej en dragnagel, s sj till, men sj
inte nej, jkla prstgesll! Hr finns, frstr du, _hr finns_.

-- Men kre broder, vad tnker du p? r det sant, att jag skall
trffa dig i ett sdant tillstnd? Kre broder, du, som var ett av
fren, far du vill eller vad har hnt?

-- Fr, sa du -- en sn dr jvel som inte kan sl ett halvslag eller
splitsa ett ga! Fr dej, va?! Kom i land fr du si m vems ande du
guppar! Sjer du ngot, s fr du dej en jkel, s du far s lngt in
i hlsike som d finns hr p hstar i sju konungariken! _Fr_, fr
dej!! _Fr fr dej_! Hi, hi, hi! Kom opp  dansa en bagarevals, men
plocka ut lstnderna, annars fr du dom i halsen, jkla Josua!!!

Pastor Johanson lade ut frn bryggan. Det behvs bara tre fat konjak
fr att frndra en liten skrgrdss religisa begrepp. Ramundsn
r nu fullstndigt hednisk. Visserligen ha inga konjaksfat flutit
i land mera, men andan r kvar, och pastor Johanson lr nu frska
sin lycka p Orisseln, understdd av en lotsnka och tv troende
tullvaktmstare.




FRUNTIMMER.


Olagus Jonsson hade ett litet helvete tillsammans med sin hustru,
som mnga ha vl det. Han hade som drng blivit kr i hennes gula
hr och rda kinder och i hennes mun som sg ut som ett bldande sr
med en knivrispa i. Han hade frgat fan efter tankarna som rrde sig
bakom den blanka pannan och bakom hennes bl gon, som lyste alldeles
svarta, d hon sg ver hans axel i dansen.

Nu voro de gamla. Barnen voro i Amerika och Stockholm och litet
varstans. Hon var en torr, benig mnniska med skggfinnar och knotiga
armar, som kunde ta ett tag nr det gllde. Hon hade kanske ocks
haft ett litet helvete med Olagus, men man vnjer sig ocks vid
helvetet, och nu gingo de arbetande vid varandras sida, tigande av
vana och talande endast d den ena parten ville pskynda den andras
arbete.

Skola vi rra mera i deras privataffrer?

Tnkom oss dem som tv knarriga gamla mnniskor med livet bakom

sig, fstade vid varandra av vana och slhet. ldern kommer och mal
knslorna till grtt mjl, av vilket man icke ens kan baka ndbrd.

Skall jag nu brja skmta igen? Nyss var jag allvarlig, men min
uppgift r ju att bertta lustiga historier.

D jag stulit mig hemifrn kom jag ofta i nrheten av Olagus stuga.
Den lg fjrran frn mnniskors boningar, i kanten av en hallonflla
bredvid ett stalp, dr det satt bergkristaller i vggen, och under
gick en fors om vrarna.

P sommarn fanns dr knappt ngot vatten, utom i ngra dyhlor, dr
feta krftor krpo omkring. Det gick en gammal spng ver forsen
och dess stolpar hade blivit lysved som lyste grnt om kvllarna.
Underliga ormbunkar kantade en damm, dr det fanns gddor, och en och
annan and hittade ocks dit om hstarna.

P den tiden var jag svr p att snrja gddor med mssingssnara,
och utmed dammens dystrnder stodo gddorna under nckrosbladen och
halvsovo med magen full av ljor och annan smfisk. Ibland hade den
snrjda gddan en annan gdda i magen, s stor, att stjrten stack ut
ur munnen.

Alldeles som bland mnniskor. Visserligen ser man inte stjrten
av den slukade, ty mnniskors stjrtar ro icke konstruerade som
gddors, men den som har gon ser tmligen bra nd, vad det r frga
om.

Nu kommer det humoristiska, om man s vill.

Jag gick med min nygldgade mssingssnara fst p min stolthet, en
hrlig ung tallstam, smal som ett bamburr och smidig och fdd i en
hjortronmyr, dr allt vackert fdes.

(Tillt mig en parentes.) Ibland det hrligaste, som jag minns
frn min ungdom, ro de smlndska hjortronmyrarna med martallar
frsvinnande mot horisonten och under dem en matta av vitmossa med
pors, hjortron, ngsull och odonris. En gng lg jag p rygg i en
sdan dr mosse. Det var sommar och alla slags mygg och andra flygfn
flgo ver mig. Varje trd var som en orgel full av flygfmusik. Jag
lg dr och sjnk ner, tills min rygg blev vt, ty strax bredvid
fanns ett hl i mossen. Det hlet hade ingen botten, men slppte
man ner en rev med en husmask p kroken, hgg genast en sutare, en
svartryggad fan med stenlderskaraktr, som sg ut, som om han levat
dr och velat vara i fred sedan mnga hundra r.

Det hr om hjortronmyren hr strngt taget inte hit, men lika grna,
som man i ett sllskap frirrar sig frn samtalsmnet, kan jag ju f
dilla ut p mina privata stigar, d jag skriver sjlv.

Alltnog! Jag gick en solig sndagseftermiddag med mitt tallsp och
min snara utefter Olagus' damm, d jag fick hra ett skrik uppifrn
torpet. Skriket blev till en symfoni av oljud, jag trodde, att ngon
mrdades, och jag sprang uppfr branten. Jag stannade framfr stugan.
Taktfasta, snabba steg ljdo drinnanfr -- dunk, dunk, dunk, tills
de slutligen stannade och ett smrtans skrn skar i mitt ra. Jag
sprang in, jag sg Olagus vridande sig i plgor krypa bort till
tvmanssngen.

Jag sprang fram och hjlpte honom upp i den.

Bredvid stod gumman med svetten porlande utfr pannan.

-- Vad r det frga om?

-- Tnk sej, herrn, en sn jvel! Ja har vatt van sen tretti r  ta
mej ett halvstop brnnvin p mornarna --  s kommer ja underfund m,
att krngfan blandar vatten i spriten  d har ho hllit p lnge m!
Jesses jklar! Gud, va ja slo mej!

Olagus hade upptckt gummans frsiktighetsmtt och blivit ursinnig
samt frfljt henne genom rummen runt spiseln. Men Olagus hade snavat
ver en av de hga trsklarna och slagit knt. Nu lg han dr.

I hans ga fanns intet spr av hans ungdoms krlek till hustrun. Dr
fanns bara hjlplshet och hat.

Alldeles som hos kultiverade mnniskor.

       *       *       *       *       *

r gingo. Gumman hade dtt och Olagus levde ensam s gott han kunde.
Tnk er en gammal torpare som lever ensam utan en kvinna! Han
inrttade sitt liv efter helt andra principer n vi ha. Han blev
alltmer praktisk. Han kokade varje mndag ihop en stor gryta mjl och
rter och flskbitar och ktt av fglar som han skjutit, en _olla
podrida_ av vad landet alstrade. Och han kokade av praktiska skl
ihop det s hrt, att han kunde skra det med kniv och ta sig en bit,
d han blev hungrig. Inte s dumt!

En dag kom jag till hans stuga. Allt var frfallet runt omkring. Men
det stod rk ur skorstenen och drren var ppen. Olagus var hemma.

I frstugan hrde jag mummel inifrn kket. Olagus gick omkring och
svor.

Jag ppnade drren. Olagus hade blivit en liten vithrig, krokryggig
gubbe, som tittade p frmlingen med sm i smuts inbddade
blsvarta mullvadsgon. Han hll en bjrkslya i handen och uppe p
spiselkransen stod en katta och skt rygg. Kattans gon lyste grna
av hat eller krlek, vad det nu var.

-- Kan han tnka sig -- den jvla kattan! Hon har ftt vana att g
opp i grytan  gra ifrn sej. D frsts, att d gr mindre fr
jag kokar'et s hrt, men nog  d faen! Ja, si fruntimmer! Gr d
samma om di  djur eller mnniskor, samma slkte  di! Alltid ska di
frdrva d en karlstackare behver -- men nog har en rttighet  bli
frbannad, nr di ger sej opp i maten!

       *       *       *       *       *

Jag vill alltid komma ihg Olagus' stuga och stalpet och forsen och
krftorna och gddorna. Dr mlade jag min nrap frsta tavla, grnt
i grnt. Frgen blev tjock som Olagus' grt, men jag vill pminna
mig att dr fanns ngot av Smland i den. tminstone fanns dr ingen
teknik.




JULSEGLATS.

    Dagen fr dopparedan, och n ligger kostern i hamnen!
    Blisen skr, som den vore av stl och nter och gnager.
    Snn ligger tung p kapp och p dck, och styv som av jrnplt
    vilar storn p sin bom, ty sist nr vi kryssade nordvart,
    hllo vi fullt i en by, som jagande bister och blsvart
    sprutade skummet till gaffeln och small som hagel mot duken.

    Snart skall kostern dragas i land att vila till vren,
    men lt oss prva nnu en dans medan riggen r uppe!
    Stark str Nordan och kall och skoten kyla i nven,
    men med vantarna p och luvan ned ver rat,
    frskinnsvsten och skor med mjukt och vrmande lapph
    och en sup vid hrd bidevind, nr det biter i nsan,
    reder sig mnniskan gott. Frn dcket skotta vi yrsnn,
    hissa och staka oss ut om udden, och fyllande seglen
    vnliga krar frn land ge oss fart. Vi svnga om Loskr,
    lovande upp mot en by, som pressar skutan p sida.
    Vattnet forsar p dcket i l och det knakar och knarrar
    djupt i skrovet och knastrar i skot och skramlar i rundhult.

    Livet r hrligt nd, trots allt, nr jag knner i handen
    rorkulten leva, som hade han sjl, och nr sjarna spotta
    prlande skum ver lovarts bog och det darrar i stagen,
    grgrna sjar vltra sig fram och krusande krar
    fdda i fjrran svepa frbi och frsvinna i fjrran.
    Hej! Dr skvtte en sj mot lovarts lring, och blixtsnabbt
    tar jag emot dem med ryggen och snart str hret i nacken
    styvt av is och ett pansar av is har lagt sig p rocken.
    Dcket glnser av is och klyvarn r tumstjock vid peket,
    liken svlla, och sprtt det klirrar i skot och barduner
    nr vid en gir de slappna ibland och strcka sig ter.
    Men i salongen sknt i plsarna vila de andra,
    medan p spritkket brinner en glgg. Jag smackar vid tanken.
    Livet r ljuvligt nd och n frbarmar sig Herran!
    -- Akta vr glgg! Pass opp fr en sj! Den stegrande skutan
    stannar som tveksam hgst p dess kam, det rycker och fladdrar,
    sliter ilsket och dnar i storn och smller i klyvarn,
    tills med ett stamp det br nedt igen, och susande rullar
    brottet akter i vg. -- Gick glggen?! Gud vare lovad!
    Langa hit med ett glas och skl fr vattnet och jorden,
    luften och elden och allt som har liv och andas och rr sig!
    Nu r det jul och det doftar av jul! Nu vnda vi, gossar!
    Ner med rodret och slck p skotet och knuffa p bommen,
    blocket r som en skalle av is! Nu lnsa vi hemt.
    Skymningen snker sig ren ver sjn, och bakom de vita
    strnderna flammar i rtt och i guld frn den sjunkande solen.
    Vnligt ur stugorna tindrar ett sken frn hrdarnas brasor,
    blinkande muntra lften om jul, och nr stjrnorna tndas
    glida vi in i vr hamn --




MONSIEUR PERNELET.


Nr den stora glasbassngen med de tjugufem krokodilerna skts in p
arenan, tystnade sorlet i hela cirkus. Det var verkligen fr en gngs
skull ett originellt nummer och den lika originelle frevisaren,
Monsieur Pernelet, mste vara en djrv karl.

Under frenetiska applder steg han upp i bassngen till de krlande
vidundren som hlsade honom med att smlla ihop sina ohyggliga
kkar. Hans enda vapen var en liten kpp, med vilken han avvisade de
nrgngna. Det gllde att se upp, ty vid minsta frbiseende hade han
varit frlorad. Hade han halkat skulle han ha varit en dd man inom
ngra sekunder, och inom ngra minuter skulle icke s mycket som en
byxknapp varit kvar av hela herr Pernelet.

Nu brjade frestllningen. Krokodilerna skulle matas. En medhjlpare
kom med ktt och krokodilerna brjade krla uppfr herr Pernelet, som
slngde in bit efter bit i de vita gapen. De hggo efter hans fingrar
och ansikte, ty fr en krokodil r det icke stor skillnad mellan olika
slags ktt. Med den lilla kppen parerade han skickligt de smllande
huggen av de nrmaste medan han sparkade undan dem som ville
t hans ben.

Han kastade ett stort stycke mitt ibland krokodilerna och vattnet i
bassngen frvandlades gonblickligen till vitt frsande skum. Det
stnkte hgt i luften och genom de grna glasvggarna skymtade d
och d de stridandes kroppar. De vldiga stjrtarna piskade vattnet
och smllde ilsket mot varandra och bassngvggarna. Herr Pernelet
steg ur bassngen och ur den skummande oredan och vimlet bnde han s
smningom med en stng upp tv krokodilhuvuden ver vattenytan. De
beto i var sin nda av kttstycket och piskade frtvivlat floder av
vatten ver frevisaren.

Emellertid var matningen slut och herr Pernelet steg ter upp i
sitt och krokodilernas element, dr han satte sig p ryggen av den
strsta, en hundratjugufemring med munkorg. Denne reagerade mot
ryttaren och skte kasta av honom. N, ritten varade ju ej s lngt
stycke, och herr Pernelet hll sig kvar.

Genom frmedling av cirkusens sekreterare, kom jag att gra
bekantskap med Mr Pernelet. Jag fick tilltelse att frn nra hll
betrakta krokodilerna. Vi trffades ute i ryttargngen.

Mr Pernelet kom, och vi betraktade krokodilerna tillsammans. Han
talade franska med spansk accent, en underlig pidginfranska, en
blandning av franska, spanska och italienska och dlig tyska.

Han bar en sombrero och hans hy var mrkbrun. Hans kinder voro fulla
av rr och ungefr vartannat finger var borta. Jag bjd Mr Pernelet
p en whisky -- men frst mste vi betrakta krokodilerna p nnu
nrmare hll. Vi gingo till bassngen.

-- Maura! attendez!!

En av Mr Pernelets vninnor kom fram med ppnat gap och vntade p en
kttbit som hon ocks fick. Negro! Venez!!

Hundratjugufemringen nrmade sig, han som bar munkorg. Nsan lg
ver vattnet och gonen lurade hemskt.

Jag stod och beundrade Mr Pernelets krokodiler. Han visade mig, hur
de knde sina namn. Jag frgade om han inte ville komma genast som
gst p den dr whiskyn, och han kom.

Nu lter jag Mr Pernelet tala.

-- Ni r artist! Jag r lycklig att trffa en mnniska som er. Jag
r ocks artist fast p ett annat omrde. Jag sysslar med krokodiler
-- det r ocks en uppgift. Skl p er!

Jag sklade med Mr Pernelet.

-- Hur har ni egentligen kommit p idn att gna er t krokodiler?

-- Monsieur, varje mnniska har sin uppgift. Jag var sjkapten, jag
kom p en engelsk skuta ned i Rda Havet. Vi strandade och jag kom i
land, jag hade pengar och rustade en expedition. Ni frstr -- att g
mnadtals under tamarinder med lianer och apor i och icke se himlen
under mnader. Ormar! Och skorpioner! Vi levde p svarta apor och
leoparder -- ni frstr -- och i krren fanns flodhstar och pelikaner.
Det var dr jag fngade krokodiler! Jag hade 50 stycken frn brjan,
som jag slpade med mig genom urskogen. Mat? Herre Gud! De levde av
mina negrer och ibland av aporna, som jag skt. Monsieur! Jag r
sjlv en krokodil!

-- Men monsieur ser inte precis ut som en krokodil!

-- Monsieur! Jag r en krokodil. Jag ter allt. Jag minns i Afrika!
Vi to skldpaddor och pelikaner och svarta apor och rinoceros och
lejon.

-- Men krokodilerna ta ocks negrer!

-- Monsieur! Jag har tit negrer och jag vill rekommendera dem.
Ftterna ro srskilt bra. Hnderna ro inte heller illa. Ryggen r
dlig -- men herre gud -- man kan ju inte begra ngot av en neger.

Vi drucko whisky och sklade.

-- Jag r lycklig att trffa en artist, sade Mr Pernelet. Ni r gift!
Ni r lycklig? Inte sant? Jag r gift -- men min hustru frstr inte
krokodilerna. Hon gr aldrig p cirkus.

-- Allts r Mr Pernelet inte lyckligt gift! Vore jag specialist p
krokodiler, skulle min hustru vara min bsta medhjlpare i facket.

-- Monsieur, sade herr Pernelet. Ni knner inte kvinnorna!

-- Monsieur Pernelet, svarade jag, jag inbillade mig knna dem. Men
kanske misstar jag mig?

-- Monsieur! Med all skerhet!

Jag svarade indignerat: -- Man mste mjligen umgs med krokodiler
fr att frst kvinnans verkliga beskaffenhet. Menar ni verkligen det?

Monsieur Pernelet svarade: -- Krokodiler ro barn emot kvinnor! Jag
gr hellre obevpnad in i min krokodilbassng n in i en salong. Se
p mina hnder!!

Jag hade redan sett Mr Pernelets hnder. Ungefr vartannat finger var
bortslitet av krokodilerna.

-- Jag gr in i en salong -- jag talar med kvinnorna, jag r lskvrd,
jag r man, jag r Mr Pernelet -- hur mycket tror ni jag riskerar? Jag
vill sga: Jag umgs hellre med krokodiler n med kvinnor.

Jag svarade: -- Jag umgs hellre med kvinnor n krokodiler -- kanske
p grund av att jag icke r specialist p krokodiler. Den jakten
krver kanske ocks sin man -- men jag har inte mod -- jag riskerar
fingrarna.

Monsieur Pernelet gav mig en lng blick, tmde sin grogg och sade: --
Jag gr hem! Madame Pernelet undrar kanske var jag hller hus i kvll.




NATTLIGA INTRYCK.


Jag sitter min ovana trogen uppe till efter midnatt och arbetar.
Havet dnar utanfr -- dyningen efter stormen i kvll arbetar nnu i
strnderna. Vinden r nordost och min gardin vajar som i takt med det
vxande och avtagande bullret. Gud vet var blsten trnger in, men
nordosten har sina hemliga vgar!

Jag tar p min frskinnsrock, smyger utfr trappan och vrider om
frstunyckeln.

Marken r ju vit!

Visst kom ett och annat korn i skymningen, men nu r ju nstan
skidfre.

Stormen har knappt bedarrat, mrker jag, men luften r klar och
snn har slutat falla. Havet ligger som svartnat bly, men brotten
utanfr Loskret blnka till ibland med en kall blvit glans. Och i
strnderna jser vgen vitgrn, en nyans mrkare n klippornas bl
sn.

Jag gr ner till mitt utvalda berg, den yttersta udden av mitt
omrde, dr jag snart skall ha en liten stuga nitad fast i graniten.
D sjn gr hg, skall skummet spruta ver dess fnster, och drinne
skall jag ha en kamin och ett staffli. Dr m ni tro kan g sj!
Efter var storm driva bitar av det vrak jag kallar mitt i land i
viken bredvid, teaktrbjlkar med mssingsbultar i. Nu r vl bara
bottnen kvar med sin stenballast, ty i vl trettio r har det legat
dr. Men d vintern kommer p allvar, sl vi hl p isen och fiska
teak. Och uppfinna mjligen ngon kratta att peta ur ballasten med.

ver det blysvarta havet str himlen mrkbl och brotten lysa
visionrt, irrblosslika. Lngst ute arbetar en skuta i sjn. Jag ser
endast dess babordslanterna, hur den doppar i sjarna, frsvinner
ibland och glindrar svagt igen, som slocknande.

Men ver himlen i norr vrider sig med regelbundna mellantider
Svartklubbens fyrsken, alldeles som om en ofantlig vit vinge skulle
svepa ver lands hav, en jttesvan som flaxar emot stormen.

Medan jag str hr p berget just dr min stugas nordstra hrn skall
skruvas fast i klippan och skummet yr ver min frskinnsrock, kommer
jag ihg seglingar jag gjort, medan jag nnu hade min ruttna koster
kvar. Den var en likkista och lkte p babords lring som om den
varit trstig. Jag sktte om den, stack med kniven och kittade, men
det hjlpte inte. Borden sgo friska ut -- nda tills den en dag p
vrkanten dr den stod uppstttad p stranden fick sig en knuff av
den pskjutande havsisen s att stttorna brcktes och han ramlade p
sidan. D befanns det, att tv av borden i vattenlinjen p babords
lring bestodo av snus med ett tunt lager av ek och ett tjockt lager
av olja och fernissa utanp.

-- Vi stter en blyplt p, sade Grisslehamns-experterna. Sjn hller
nog ihop skutan.

Jag sknkte den frikostigt till experterna.

N, med den kostern hade jag seglat tv r i rad nda till dagen
fre julafton, d jag lt lgga upp den och hade ett s kallat
btuppdragningskalas fr landets sner, som hjlpt till med
oskadliggrandet av den stolta galejan.

Den som seglat p vintern, vet vad det vill sga. Vinden r stlhrd,
skummet fryser till is p dcket, peket som doppar i sjn vxer i
omfng, och stormklyvarns nedandel kan bli alnstjock. Blocken bli
allt svrhanterligare och bli runda som barnhuvud av is. Skoten
frysa fast och man mste fram med kniven. Medan natten faller p och
stormen vxer. D undrar man stundom, varfr man givit sig ut p
havet, nr man kunde ha en bekvm stol framfr en kakelugn och en bok
av ngon djvul att lsa i.

Jag kommer ihg tv seglingar med den dr kostern p vintern. Det
blste hrd nordost och klyvarskotet sprang. Det gllde att f in den
smattrande ndan av skotet och jag krp frver fr att knyta ihop
grejorna. Skepparen som satt till rors lade upp skutan i vind, men
seglet slngde s frbannat, att jag ett gonblick befann mig med ena
benet utanfr relingen. Jag lyckades hlla mig kvar, hur, vet jag ej,
men i detsamma kom en sj och slngde mig ner mot masten. Jag fick
tag i nagelbnken och hasade mig ned akterver.

Mitt frsk att knyta ihop ndarna hade lyckats utan att jag visste
det. Ta mig tusan jag n vet hur jag hunnit med det. Jag kan
tminstone ej pminna mig ett enda handgrepp sjlv.

En annan gng lnsade jag hemt efter en orrjakt p en av arna
i Singfjrden. Pltsligt mrkte vi, att vi i mrkret seglat fel
och mste brja kryssa. I den kryssningen fick babords lring sin
beskrda del, och inom kort hade vi vatten i salongen. Det mrknade
och vi frlorade bestmt landsikte. Jag stod vid rodret, men rtt
som det var upptckte jag att ankaret dr i frn ville ge sig i
vg. Jag bad min kamrat ta rodret och krp frver fr att surra
ankaret. Dcket var is och kommen fram till masten slog jag ndan av
klyvarfallet om livet och begav mig asande p magen fram till klyset.
Jag minns n att min knsla av sjvildhet icke alls var s stor som
den nu r, d jag berttar episoden. Vi kommo emellertid hem i hamn
med en alns vatten i salongen. Och vatten r en dlig ballast.

Nu har jag passerat den naturliga utvecklingen frn koster till
motorbt och sedan reaktionen tillbaka till kostertypen, eller
rttare till den norska livrddningsskjten av Colin Archers typ. Den
r tills vidare mitt ideal. Nu drar jag mig fram med en plttckt
blekingseka, som jag kpt av Kalle Andersson. Den r 13 fot lng och
indckad som kanot och kan trotsa vilket vder som helst, om man bara
tcker ver sitthlet. Med tre rev inne och -- om man vill ha en
kamrat med -- en lugn och frstklassig prisse, kan man segla nstan
vart man vill med den bten. Eller rttare: med en strre bt av
den typen kan man segla nstan vart man vill. Med litet mera jrn i
botten r den okanterbar.

Allt det dr tnker jag p, medan jag str p min bergudde. Stormen
tar till och vgorna slicka min byggnadsgrund allt hgre och hgre.

Men luften har klarnat och jag kan urskilja stjrnorna, och d jag
kliver hemt genom drivorna, ser jag vintergatan vlva sig ver mig
och mitt hem, en driva av stjrnor, hopyrd av samma kraft som den som
tcker mina berg med sn och kommer lands hav att dna mig i smn.








End of Project Gutenberg's Mitt lif och lefverne, by Albert Engstrm

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK MITT LIF OCH LEFVERNE ***

***** This file should be named 50149-8.txt or 50149-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/5/0/1/4/50149/

Produced by Jari Koivisto

Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org Section 3. Information about the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

