The Project Gutenberg EBook of Winminen, by G. A. Brakel

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.

Title: Winminen
       Lyriskt frsk i tre akter

Author: G. A. Brakel

Release Date: October 20, 2015 [EBook #50263]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK WINMINEN ***




Produced by Jari Koivisto






WINMINEN

Lyrisk frsk i tre akter


af

G. A. BRAKEL.



Stockholm, 1829.

Tryckt hos Direct. Henrik And. Nordstrm.






FRETAL


Samma inskrnkta frmga, som uti Oden i Svithiod dramatiskt
framstllt Svenska Hedendomens frnmsta Guda-gestalt, har genom
Winminen frskt framstlla den Finska Hedendomens. mnet
fordrade en lyrisk behandling, och deraf hrleder sig djerfheten
att gra frsket lyriskt. Frfattaren, sjelf icke musikalisk, har
ej haft ngon knnare af musik att rdfrga. Han har endast haft
till rttesnre sitt tycke, och ngra Finska melodier, som han
hrt sjungas p den ort handlingen framstlles. Alla de verser,
som ro utmrkte med en stjerna vid brjan, ro frfattade efter
sdane melodier, och rja sig merndels sjelfve genom versslagets
ovanliga art. Som stycket saknar tonsttning, s har ngot erbjudande
t Teatern af detsamma icke kunnat komma i frga, och mindre
uppmrksamhet p scenens mjligheter att framstlla, har jemvl
deraf blifvit en fljd. Frfattaren har med afsigt skt anvnda s
mnga ider ur Finska snger som frekommit honom lmpeliga till sin
uppstllning; och han erknner ett ln frn Fransyskan af Ducis, som
lter Abufar sga om knet:

    _Fait pour aimer, pour plaire, et prompt  s'attendrir
    Il nous engage  vivre, et nous aide  mourir._




Personerne:


 WINMINEN, kallad den Gamle, frestlld ssom en Finsk Furste,
   frjagad d Finland erfrades af Svenske Konungen Eric
   den Helige.[1]
 SOINI, eller PATER ANTON, Winminens Son, ung Munk,
   Sanct Henrics Lrjunge.
 EMOINA, Winminens Dotter.
 JOUKAVAINEN, kallad den Unge, Finsk Anfrare frn
   den fre Skogstrakten.
 TURILAS, Finsk Eremit, Vrdare af Gudabilder.
 RUHO, Finsk Anfrare under Winminen.
 RIDDAR CARL, Svensk Hfding fver Satakunda Hrader,
   eller det s kallade Bjrneborgs Ln.
 BIRGER, Svensk Officer.
 FINSKE KRIGARE.
 TUISKO, en ansedd Finsk Bonde.
 FINSK ALLMOGE af alla ldrar och af bda knen.
 EN LAPPSK BLMAN.
 LAPPAR.
 DRMMAR, frestllande SJFRUN, jemte SJ-RN, SKOGS-GUDEN TAPIO,
   jemte SKOGS-RN, BERGS-KUNGEN, jemte BERGS-TOMTER, VLNADEN
   af Soina, Winminens afledna maka.

Hndelsen anses tilldraga sig uti Tavast Kyro och Birkala till
hvarandra grnsande Kyrk-Socknar uti fre Satakunda fredels Hrad
af det egenteliga Finland, hvilket skiljes ifrn sterbotten genom
stora skogar och vattendrag.[2]




FRSTA AKTEN.


Teatern frestller en plan emellan klipporna vid ena stranden af Kyro
forss, som ifrn den lngst oppe i fonden till liten del synlige
Ikalis-fjerden, genom klyftor strtar sig ned, och frestlles
ytterligare sjunka i djupet p Teaterns ena sida. P den andra, nra
Avant-scenen, under en brant, men remnad, klyfta str en frfallen
koja, i skygd af tvnne p mse sidor om ingngen vxande tallar.
Bakom kojan rjes en smal gngstig uppfre, lngs efter remnan. Fr
frigt synas hr och der stenar, passande till sten, samt tallar.
Det r en mrk September-natt.



FRSTA SCENEN.

    WINMINEN, EMOINA, RUHO, FINNAR.

WINMINEN (framtrder upp en mot fonden vid det starkaste
forssfallet utstende klippa, hllande i ena handen en finsk skogslur.
Han stdes af sin Dotter Emoina, som upplyser deras stig med
ett bloss. Efter dem synes en blossbrare med Winminens harpa.)

(Ur luren.)

        Hembygd, frlsning!

(Echo repeterar dessa ord. Winminen fortstter sedermera
samma melodi, men icke ur luren.)

        P min hlsning
          tersvara

          Djup och kullar.

CHOR (af Finnar med bloss, som draga ned sina btar utfre
bergshllarna:)

        Dragom btar
        Upp rullar[3]
        Knda strtar.
    Brddjupens faror lysom med bloss.

WINMINEN, ur luren.

        Ln fr dygden!

(Echo repeterar, Winminen fortstter sedermera melodien,
men icke ur luren)

        Fosterbygden
        Hrs frklara
          Sina sner.

CHOR _af Finnar, som nedkomma_:

          Gudalra;
          Trycktas bner;
          Fdrens ra,
    Fdernas hamnar nedkalla oss.

RUHO, fram p scenen.

    Nedan om forssfallet alla sig samle.
    Nu tar han harpan, vr Hfding, vr far,
    Kalewas Son, Winminen den Gamle.
    Lyssnen till ljuden; o! lyssnen en hvar!

WINMINEN, uppe p klippan vid sin harpa.

    Vaknen, vapenfre, vaknen,
    Friheten i Finland saknen!
    dsligt fver de grafvar
    Tryckta tyna tysta slafvar.
    Irrande i imme-skrudar
    Hasta hamnar, hasta Gudar
    Mana mandomen och styrkan
    Hmnas hdda fders dyrkan.
        Gudarna hdas;
        Stjernor ej skina.
        Fdren frsmdas;
        Vindarna hvina.
    Vinden hvinar, tallen susar;
    Glmda gmmors kraft framrusar;
    Glmda Gudar nederstiga
    Hmdens hr till hrnad viga.
        Ur hemlandets vallar
        Nu hamnar framrusa,
        Vid vgen som svallar,
        Vid forssen de brusa,
        Kring skakade tallar,
        Kring harpan de susa:
    Vaknen, vapenfre, vaknen,
    Friheten i Finland saknen!

CHOR.

        Vi vaknat, vi vaknat,
        Vi tndt vra bloss.
        Den griftro J saknat,
        Frvnten af oss,
        J hamnar, som stigen
        Ur hemlandets barm.
        J hem-Gudar, vigen
        Till seger vr arm
      Mktige Ukko, helga vr harm![4]
    Fr Winminen med silfrade hren,
    Och fr Emoina, s fager som vren,
    Strck utur molnen din skyddande arm!

WINMINEN, nedkommen p scenen jemte Emoina.

      Trofaste Finnar! Korsets lror hrjat
        Nog lnge fver vra fders ben.
    Tid r, p renad jord, att dagens klara sken
    Hjs, fver kullens topp, mot friheten J bergat.
    De forssar, sjar, flt, der lifvets frsta r
        Likt glada morgondrmmar ilat;
    De tegar fdren pljt, de hyddor, der de hvilat,
        Allt vntande framfr oss str;
    Och hsten nrmar sig; och hmden vgen visar;
    Och Svensken, oberedd, med fasa sakna skall
    All hjelp ifrn sitt land; den stngs af hafvets isar.
        M vren vittna om hans fall!
    Anropom Gudarna. Vi deras bilder finne
    Hos Siarn Turilas. Vid helga trdets stam
    Han lyckligen dem doldt. I morgon r hon inne
        Den stund de ter trda fram.
    Frn Kyro skogens djup ren hinna bordt hit nra
        Den unge Joukavainens tropp.

RUHO.

    Fr han din dotters hand?

WINMINEN.

                              Den mst sig hljt af ra
    Uti vr frihetsstrid, har rtt till detta hopp.
        t den som sjlens hghet parar
        Med tankans eld i styrkans r;
        Som ypperst mot min vntan svarar,
        Uti den strid som frestr;
        Bland minnen af de flydda ren,
        Vid foglars sng p friad strand,
        Och gldjen, blommorna och vren;
        Jag sknker min Emoinas hand,

HOR
        Kucku, kucku, hembygdens kucku
        Ljudar p befriad strand,
        D nr Rddarn af vrt land,
        Fr till ln Emoinas hand.

EMOINA, afsides.

        Kucku, kucku, anande, kucku,
        Knner du mitt hjertas val,
        Tystna d i lummig sal,
        Rrd af mina gmda qval.

WINMINEN.

        Sjung, kucku, sjung, frn denna mngd af sjar,
    Kring uddar, vikar, ns, i slingrande frbund,
    Der forssars vreda svall frbyts emellan ar
        I lugna, spegelklara sund.

        Vid sars tall och dalars ljusa grenar,
    Till Satakundas elf, af vexlad fgring rik,
        Tv stora vattendrag du moderligt frenar
    Invid din strand, du vackra Vik,

        Der r jag fdd, der nskar jag f hvila.
    Der r en luft s frisk, der r en ng s grn,
        Der gjuts i sjlen lugn, dit mina tankar ila,
    Jag aldrig sett en nejd mer skn.

(till Emoina)

        Du har ej ftt de frsta ren
        Vid elfvens lummigt krkta strand
        Uppvxa, likt en ros om vren
        Uti ett fredadt blomsterland;
        Nej, dina frsta blomningsdagar
    Hos en frjagad far, i knars djup frgtt.
        Nu skall den hmd, som mig ledsagar,
        Bereda dig en bttre lott.

EMOINA.

        Ack! hmden ej min sjl behagar
        Jag danades att lska blott.

        Nej, din Emoina aldrig saknat
        En sllhet som fr hjertat var.
        Jag gladt ur milda drmmar vaknat,
        Att slutas i din famn, min far.
        D sommarns fgring gat gldde,
        Jag njt dess lifvande behag.
        D vintern allt i drifvor kldde,
        Jag lyssnat till din harpas slag.

        Ett bttre de jag ej knner,
        Men sakna skall det lugna tjll,
        Der, i en krets af dina vnner,
        Jag njt naturen och var sll.
        Fr detta mlet, dit du strfvar,
        En hemlig oro varnar mig.
        Frlt, min far, din dotter bfvar,
        Men skall i dden flja dig.

WINMINEN

        (till Emoina)             (till folket)
    Ej bfva, hoppas blott.   Gn, vra btar lagen
            I ordning nedom forssens fall,
    Vid lugna bugten der.   Vid frsta skymt af dagen
            Min rst till aftg mana skall.

CHOR af folket i det de g af scenen.

    Gryningen p glittrande blja
        Tyde Winminens makt.
        Kraftfullt tagom d i akt
        raslagens jemna takt,


    Sjfrun hastar opp att oss flja[5]
        Frusande i vra spr
        Kammar hon sitt lnga hr;
        Manar segren att bli vr.



ANDRA SCENEN.

    WINMINEN. EMOINA. KARLAR och TRNOR af Winminens betjening,
    som vid ett tecken af honom i brjan qvarblifva, men sedermera
    aflgsna sig.

WINMINEN, (som under slutet af Choren gtt in i kojan, terkommer
derifrn med uttryck af sorglighet).

          Frgngligheten tryckt sin stempel
          P detta fridens fordna tempel;

(till betjeningen som qvarstadnat)

    Nu brckligt, fugtigt, kallt. Man nedom denna sten
        En bjrnhud brede fver mossa, ofvanfre
        Vid trdens grenar fst ett skygd man gre;
          En stockeld der; oss lemnen sen.

          Mitt barn, i denna nejd jag hvilat
          Frn jagtens mdor mngen gng;
          Och bildningen kring rymden ilat
          Med ungdomsknslans djerfva sprng.

          Fr sinnena naturen blnkte.
          Vid bljor, gnyende frbi,
          Som perlors glans mot solen stnkte,
          Flg rik och hg min fantasi.

          Harmoniskt sammangjt sig dnet
          Af forssens fall med vindens sus;
          Och hjertat knde himla-lnet
          Af lifvets kraft och tankans ljus.

          Frn branten der jag lrde echo
          Att genljuda min Soinas namn
          Men alla drmda bilder veko
          Fr verkligheten i dess famn.

          J, ljufva minnen af det flydda,
          Den ldrige J lifven n
          Se, min Emoina, denna hydda!
          Hr, t din mor jag reste den!

        Du hr mig ej. Med drmmen som dig drar,
    Mig anar att din sjl r ter sysselsatt.

EMOINA, liksom uppvaknande.

    Natt r omkring min syn, och kring mitt hjerta, natt.

WINMINEN.

    En bttre dag som gryr skall klarna opp de trar,
    Hvari, en tcknig stund, dig snkt
        Den Svenske Riddersman, som kom s ofrtnkt
    Upp mot min tillflygtsort, att mina fjt frflja.

EMOINA

        Hans bild mitt hjerta sker dlja.

WINMINEN.

    Nej, sk frjaga den.

EMOINA

                          Och minnet att han var
        Vr hyddas skyddsgud och frsvar
    D Svenska jgarhorn rundt kring oss hrdes skalla.
    Din sjukbdd blef ej strd, ty Riddarn lydde alla,
    Vid drren lnge drjd, liksom att vakta den.

WINMINEN.

    Att forska i din sjl med rofbegrigt ga.

EMOINA.

    Jag sg blott i hans blick det dla, milda, hga.
        Han nskade att bli din vn,
    Och derfre i hst han ville komma ter.

WINMINEN.

        Vn med en Svensk! Jag minnet har
    Af sonen som jag mist, af makan jag begrter.

EMOINA.

        r hvarje Svensk d en barbar?

WINMINEN.

      Trhnda ej; men dem frn Finland drifva,
        Det r vr rtt, det r vr pligt.
    Den knsla Riddarn vckt, du br ej insteg gifva
      Uti din sjl, mitt barn, det r af vigt.

EMOINA.

        Hulda far, frlt mitt svaga hjerta,
        Som frgfves lyssnar till din rst.
        Det r ngot, bde frjd och smrta,
        Ljuft och sorgligt, som bor i mitt brst,
        O! det r, liksom p rosen-skyar,
        Han, den dle, hjdes fr min syn.
        Denna syn hvar morgon sig frnyar,
        Sjunker, trfylld, ned p aftonskyn.

WINMINEN.

        Allt irrsken sjunker s tillbaka.
        Din bdd r frdig, hvila der.

(Visar den frdige mossbdden.)

EMOINA.

        Hvar hvilar du?

WINMINEN.

                         Mig tillhr vaka,
        Mitt kall som Hfding det begr.

        G att i smnens skte digna.

(Emoina snker sig p mossbdden i bedjande stllning.)

        Bed, frrn ditt ga sluter sig,
        Din moders ande dig vlsigna
        Och svfva himmelskt fver dig!

(Emoina lgger sig ned p bjrnhuden vid stockeldens sken.
Winminen tar sin harpa, stter sig p en sten ett stycke
derifrn, och sjunger vid harpan.)

            Hvila dig, fromma
            knarnas blomma.
              Lifvets den,
              Flodens flden,
        Ffngt jordbddar bomma.

            Verldsanden bryter
            Klippan, som skryter;
              Vgen vaggar,
              Kufvas, fraggar,
        Finner banan och ryter.

            Bljor p blja
            Dnande flja,
              Alla stupa
              I det djupa,
        Der dem dlderna dlja.



TREDJE SCENEN.

    WINMINEN. EMOINA, sofvande. TURILAS, nedkommande frn
    gngstigen bakom kojan, med en lyckta i handen.

TURILAS.

    Winminen!

WINMINEN, hastande honom till mtes.

                 Turilas!

(De omfamna hvarandra.)

TURILAS.

                          Hvad frjd att ter rkas
    Efter tjugu lnga r. Kom sitt och lt oss sprkas.

(De stta sig p 2:ne nra hvarandra belgna stenar.
Turilas slcker lycktan.)

WINMINEN.

    Du, som verkat obemrkt, frtrycket skdat nra,
    Sg, har folket minnen qvar af fdrens Gudalra?

TURILAS.

    Hopens tro r vanans dotter; makten leder vanan.
    Minnen jag dock hllit vakna dig att ppna banan.

WINMINEN.

    Knner du de Svenskes Hfding fver dessa bygder?
    r det sant att han r tapper, att han ger dygder?

TURILAS.

    Ja, ty vrr och christne Patern Anton han predikar
    Fridsamhet, och folkets kraft med bojans tyngd frlikar.

WINMINEN.

    Ur den christna lrans villor skimrar fram en blanning
    Af frsonlighet och frid, som kunde vara sanning.

TURILAS.

    Lt ditt sinne ej med grubbel vid det skimret stanna.
    Segra blott, och dina Gudar skola bli de sanna.

WINMINEN.

    Sanningen r ingen slaf af segren eller dden,
    Fri, i ljusets rymd, den svfvar fver vra den.

TURILAS.

    Fastn samma solen lyser, samma ska dundrar,
    Ena tiden jagar bort hvad annan tid beundrar.

    Men hr

(Seende sig omkring.)

            Hvem hvilar der?

WINMINEN.

                              Min dotter.

TURILAS.

                                          Lyss hon?

WINMINEN.

                                                     Nej,
    Hon sofver.

TURILAS.

    r det visst? Det knet tror jag ej,
    Det gynnar frmlingar.

WINMINEN.

                           Hvad sger du?

TURILAS.

                                           Att flrden
    Styr det, lr det att le och gcka alla band
            I alla stnd, i alla land.

WINMINEN.

    Ej d vi rtt frst att vrda lifvets vrden.
            Ack, Turilas du aldrig var
            Sll ssom make, sll som far.

        Ljufva kn, vid knslans morgonljusning
        Himlasyner du framkalla vet.
        Styrkans lder vid din fot med tjusning
        Anar lifvets stora hemlighet.
        Du r skapt att lska och behaga;
        Du frstr att gldjens blommor str;
        Plgans tyngd du lr oss att frdraga;
        Lr oss lefva, hjelper oss att d.

TURILAS.

    Ha! bara svrmeri! Mig kan det ej frblnda.
        Man sagt att Riddaren din dotter sg
            I somras p sitt spejartg
            Och funnit henne skn.

WINMINEN.

                                   Kanhnda.
    Se sjelf och dm.

TURILAS.

                      Jag ser men Joukavainens brud,
    Hon hatar Riddaren?

WINMINEN.

                        Hon lyder mina bud.

TURILAS.

    Som qvinnor lyda.

WINMINEN.

                      Hrde mn mig mta skulle
        I Birkala, sg, fylla de mitt hopp.

TURILAS.

        P sagdan dag till fdrens offerkulle
        De nrma sig: jag ordnat deras lopp.

WINMINEN.

        Men Svenskarna frn borgens murar?

TURILAS.

    Misstnka ingenting, ty folket samlas plr
    Vid kullen nu som frr, d skrden slutad r
    Och Svensken frn sin borg p folket endast lurar,
        Som, glmmande sitt slafveri,
    Fr, efter gammal sed, fortstta samma vandel,
        Med lekar, rdslag och byteshandel
    Blott offring tillts ej.

WINMINEN.

                              Stort offer der skall bli.

TURILAS.

    Stort offer denna natt oss hmden vill beskra.
    Hr! Svenske Riddaren, fljd af en utvald hop
        Och Patern Anton, r oss nu helt nra.

WINMINEN, eldigt.

        Helt nra!

(fattar sin lur, fr att sammankalla sitt folk, men hindras af)

TURILAS.

                   Hr till slut, och upphj inga rop,
        Hans afsigt vet jag; men blott att nu i hvila
        I Kyro by frsnkt, nr han sitt sista ml
        Fr Joukavainens tropp, som smygande lrt ila
            Att tnda hmdens frsta bl
        I christna kyrkans torn, i christna hrens bddar.


WINMINEN.

            Hvad sger du?

TURILAS.

                           Ur byn sig ingen rddar.
        D lgan flammar opp, till tecken, trakt frn trakt
            Upptndas eldar; d begynnes fejden
        Vid borgen; Svenskarna, kringspridde der i nejden,
        Frgras med en hast; och borgens svaga vakt
        Angripes pltsligen af sammansvurnas skara.
        Frmr den vrja sig mot denna frsta fara,
        Den, d du hunnit fram, dig icke motst skall.
            Frn kullens hjd sjung borgens fall.

            Nr Winminens harpa klingar
            Frn kullen, som den fordom gjort,
            D dna hmdens starka vingar
            Frn rum till rum, frn ort till ort.

WINMINEN.

            Och frihet skall mitt hrrop vara
            Frn kullens hjd till sj och land.

TURILAS.

            Och frihet tjusta genljud svara
            Frn Saimens vg till Auras strand.

WINMINEN

            Och fdrens offerkulle vare
            Freningspunkt fr allas mod.

TURILAS.

            Och Ukkos makt sig uppenbare
            Der korsets brutna fste stod.

BDA.

            Du, fdrens Gud, som vi kalle,
            Ifrn oss trldoms-oket hvlf!
            Och frihet fver Finland skalle
            Frn Satakundas hga elf.

TURILAS.

        Men natten skrider fram. Snart hmdens stund r slagen.
        Jag gr, sen nu om allt t dig jag lemnat del,
        Att Gudabilderna framstlla uti dagen
        Och elda hopens mod med heligt gyckelspel.

WINMINEN.

        Men hvarfr gyckelspel? Mig sklet nu frklara.

TURILAS.

        Styr menskan som hon r, ej som hon borde vara.
        Jag Joukavainen sagt att Patern offret r.
        Drj hr i stillhet du: ro fram vid morgonranden
        Mot helga trdets dal, ej lngt frn Sjuro-stranden.
        Kom, offra; derifrn mot borgen fr din hr.

(Turilas, som emedlertid tagit sin lyckta och tndt den ter,
gr tillbaka densamma gngstigen som han kom.)



FJERDE SCENEN.

    WINMINEN. EMOINA, sofvande.

WINMINEN.

        Vlan, m hmdens lgor rasa
        Ren denna natt!

(Hans blick faller upp sin sofvande dotter, och efter att hafva
betraktat henne en stund fortfar han med en, nstan till sorglighet
nedstmd ton.)

                        Sof, dotter, hvila du! --
        Vid matta flmtningar, som frn en tynad brasa
               Mot skuggorna sig bryta nu,
            Sllsamma skepnader kring djup och kullar
        S tyste svfva; sus af vinden blott jag hr
        Och forssens jemna dn, som oupphrligt rullar.
               En ofrklarlig tyngd mitt vsen rr.
        Jag mste stta mig; jag skall ej gat sluta,
        Men blott mot detta trd en stund mitt hufvud luta.

(Somnar in.)



FEMTE SCENEN.

    WINMINEN och EMOINA, sofvande. DRMMAR, frestllande SJ-FRUN,
    SKOGSGUDEN, BERGS-KUNGEN, SJ-RN, SKOGS-RN, BERGS-TOMTER,
    HAMNAR af aflidne Finske mn, VLNADEN af Winminens maka.

OSYNLIG CHOR.

            Stigen, stigen, stigen
        Ur bljornas, skogarnas, klippornas barm,
            Dolda makter, och vigen
            Till seger hmnarens arm.

SJFRUN, uppstigande ur starkaste forssen.

            Dig Sjfrun vill hlsa
               Ur sjudande dn.
               Kalewas Son,
            G, hemlandet frlsa.
                                  Andar,
    som hvirflen i brushingens immor,
    Bilden kring Svenskarna villande dimmor.

SKOGS-GUDEN synes, fver ett berg, fregngen af en rn.

            Dig Skogs-Guden kallar
               Frn ljungande rn;
               Vredgade bjrn,[6]
            Rif lejonets vallar.
    Gastar, som herrsken i skogarnas hiden,
    Fasa och dd ibland Svenskarna spriden.

BERGS-KUNGEN, framtrdande ur en klippa, som ppnar sig.

            Frn klippornas bddar
               Str Bergs-Kungen opp.
               Hemlandets hopp,
            Mitt vlde du rddar.
    Dvergar, som kraftigt i bergena svingen,
    Sluten kring hmnarn den skyddande ringen.

CHOR och BALLET af Skogs-Rn, Sj-Rn och Bergs-Tomter.

           Vi helge din harm.
              Fdernas ra,
              Fdernas lra
           Vpne din arm.
    M Svenskarnas Borgar med jorden jmnas.
    Hmnas! hmnas! hmnas!

HAMNAR, som upstiga omkring Winminen.

              Hvilar du Son?
    Vrt stoft trampar vldet. Hr du dess hn!

ALLMN CHOR.

      Kivutar, rr i din vldiga gryta,[7]
      Maka om brnderna, elden gr stark.
      Hrlig r fngsten hvaraf du fr skryta,
      Svenskarmas hamnar till plgornas mark
      Drifvas i hopar. ppna din boning;
      Hmd! hmd! hmd!

(Vid en harmonisk och ljuf melodi visar sig hastigt ofvan om den
sofvande Emoinas lger Vlnaden af hennes mor, omgifven af ett
klart sken.)

VLNADEN, med mild stmma.

                        Frsoning.

WINMINEN spritter till, vaknar, och alla syner frsvinna.

    Hvad syner? Hvilka ljud? -- En drm. Hvad kan den bda?
          Osynliga makter omgifva mig hr.
    Frsoning! -- Ljusa hamn! -- Hvad knslor hos mig rda!

(Fonden har emellertid mer och mer brjat blifva upplyst af ett
tilltagande sken, som tillknnagifver en i nejden varande stor
eldsvda. Winminen blifvande det varse)

          Ha, Joukavainen du r der!
        Af flammorna frgas den sjudande forssen,

(hastar opp p en hg sten)

        Se, kyrkan s hg i den brinnande byn,
        Med lgor som fladdra kring glimmande korssen.
          De svigta! -- De ramla! -- Drpliga syn! --

(Med utrop)

        Folk, Gudarna vakna! --

(Hastar af scenen.)



SJETTE SCENEN.

    EMOINA, ensam.

(Strtar opp ur bdden vid Winminens utrop.)

                   Jag kommer!

(blir eldskenet varse)

                               Hvad fasa!
            O Gudar, jag darrar -- Hvar r du, min far? --
            r detta din vilja att lgorna rasa
            Och varelser lida?

(En Svensk Riddersman synes frn en klippa p andra sidan om forssen,
frfljd af Finnar. En, som p ngot afstnd ifrn de andra r nra
att upphinna honom, strtar han i forssen, hvarefter han frsvinner
bland klipporna i rigtning uppt, frfljd af Finnar.)

                                Ha! -- Riddarn det var.
        Han, skyddarn af min faders dagar!
        Barbarer, hren mig! --

(Ilar till forssbrdden, der hon stannar med uttryck af frtviflan.)

                                Fr klipporna jag klagar
        Och kan ej rdda! --

(Hgt oppe i fonden synes en bt, hftigt roende fver elfven
i lugnvattnet ofvanom forssen, och kort derefter flere andra
btar, som frflja.)

                             Ack! -- Der syns han i en bt --
        Nu nr han denna strand. -- -- De honom frflja! --
            Han flyger bland klyftorna, kommer hitt
            Mot Finnarnas skaror. -- Skall honom jag dlja? --
            Ja, ropar knslan, som bor i mitt brst.

(till Riddarn)

            Kom, skynda hit, skynda! --



SJUNDE SCENEN.

    EMOINA. RIDDAR CARL. Sedermera FINNAR af Joukavainens
    och Winminens folk.

RIDDAR CARL, studsar.

                                         Gud! hvilken rst!

(Vill att hasta utfre samma vg som Winminen och Finnarna,
d de lemnade scenen.)

EMOINA, hejdande honom.

        Nej, nej, icke dit! Flj mig hit, hit i kojan,
        Som frr du min far, nu dig skydda jag kan.

RIDDAR CARL.

        Du? skydda mig?

EMOINA.

                        Ja.

RIDDAR CARL.

                            Blott den tjusande bojan,
        Som tnds af ditt ga...

EMOINA.

                                 Fort, lyd mig!

RIDDAR CARL.

                                                Vlan.

(Gr in i kojan, Emoina lgger sig p mossbdden ttt utanfr drren,
ltsande en djup smn. Finnarne af Joukavainens folk, som frflja
Riddaren, framkomma.)

BLANDADE RSTER af Finnar.

        Skyndom oss, flygtingen undan oss ilar!
        Han ur vrt sigte frlorades hr.
        Hvem r den qvinnan p mossbdden hvilar?
        Hvad hon r skn! Furstens dotter hon r.
              Hennes smn m ingen stra.
              Ilom, skom fverallt.
              Alla Svenskar nedergra,
              Joukavainen oss befallt.

NGRE, som begifvit sig utfre, terkomma.


              Finnar hvimla t den kanten,
              Ej bland dem han finnas m.

ANDRE.

              Forssen der, och klippe-branten
              Lodrt der -- hvar r han d?

RUHO, med tskillige af Winminens folk inkommande.

        Hvilket gny? Hvad r  frde?

JOUKAVAINENS FOLK.

        Hr en Svensk frsvunnit har,
        Som oss syntes utaf vrde.
        Hfdingen det skert var.

EN RST.

        Vi i kojan ska bre.

RUHO.

        Hll, omjligheten finn.
        D hon hvilar utanfre,
        Ingen kunnat slippa in.

JOUKAVAINENS FOLK..

        Trogen lydnad oss tillhre.
        Uti kojan, fverallt
        Flygtingen vi ska bre,
        Joukavainen s befallt.

WINMINENS FOLK.

        Vi det lger skydda bre
        Fursten t sin dotter valt.
        Hennes hvila ingen stre,
        Winminen s befallt.



TTONDE SCENEN.

    DE FRRE. WINMINEN.

WINMINEN.

    Att stra friden hr, hvem vgat det frska?

EN RST.

    En flygting hr frsvann, det r vr pligt att ska.

WINMINEN.

    En gngstig, fga knd, hr bakom kojan gr
    Lngs bergets remna opp.

FLERE RSTER.

                             Oss skyndom, hr r spr.

EN RST.

    Att flygtingen undkom jag nu kan frklara.

CHOR af dem, som skynda uppfre gngstigen.

        Gngen opp mot hjden gr.
        Skyndom, skyndom, hr r spr.



NIONDE SCENEN.

    WINMINEN. EMOINA. RIDDAR CARL. FINNAR.

WINMINEN, till Ruho och Finnarna.

        Gn! --

(vcker sin dotter)

                Vakna! -- Vi segrat. Snart skole vi fara;
        Kom, flj mig mot stranden. -- Hvi darrar du s? --
    Du synes ngestfull? --

EMOINA, utom sig.

                            Drj, drj! Jag kan ej g
    Frn dessa rum nnu! --

WINMINEN.

                            Sg sklet, unga qvinna.

EMOINA.

              Jag kan ej ord fr fruktan finna.
        Fr min skull -- o fr min! -- frbarma dig, min far;
        Ett lif, ett enda lif, i denna fasan spar.

WINMINEN.

        Och hvadan denna bn? -- Sg ut, hvad du syns erna!

EMOINA.

        Hvad lgor! -- Hvilka mord! --

WINMINEN.

                                        Sof du ej, unga trna?

EMOINA.

    Nej.

WINMINEN.

        Flygtingen du sg?

EMOINA.

                           Ja.

WINMINEN.

                               Sg, hvart han frsvann?

EMOINA.

    Ack! frlsa Riddaren!

WINMINEN.

                          Frmtna, hvar r han?

EMOINA.

    Han dljs.

WINMINEN.

               Af hvem?

EMOINA

                        Af mig.

WINMINEN.

                                Hvar?

EMOINA.

                                      Lfva frst frskoning.

(p kn)

    Jag drmde om min mor, den ljusa hjde sig
    i hrlighetens glans och stmman ljd frsoning.

WINMINEN, bestrt.

    Frsoning! -- Samma drm!

EMOINA.

                              Lt minnet fra dig
        P den som hgnade din hydda.
    Betala nu din skuld och Riddarns dagar skydda.

WINMINEN,

            Hvad vgar du begra?


EMOINA.

                                  delmod
    Utaf en upphjd far.

WINMINEN

                         Men hmnens andar svva
          Kring mig och knslor jfva.

EMOINA.

    Hvi hjs min moders hamn om himlen ej r god.

WINMINEN, som frsker att gra sig ls ifrn Emoina och g
till kojan.

    Dljs han i kojan?

EMOINA. i ngest.

                       Nej, vid knn jag hnger.

RIDDAR CARL som ppnat drren till kojan, kommer fram med
 blottadt svrd.

        Jag detta tillstnd ej frlnger.

EMOINA, med anskri.

    Ah!

WINMINEN kastar att taga sin lur, och ropar ur den.

       Finnar!

RIDDAR CARL, stller sig med ryggen mot en klippa i en stllning,
som utmrker fresatts att frsvara sig. Finnar framkomma
med skyndsamhet p scenen.

               Dyrt, jag slja skall mitt lif.

EMOINA. i stllning som ger tillknna att hon ernar betcka honom
med sin person.

    Jag lofvat honom skydd.

WINMINEN.

                Min vilja, kmpar, hren,
          Och denna frmling, oskadd, fren
    S han kan undanfly.

(till Riddaren)

                         Dig hrifrn begif.
    Sg det frtryckarfolk, hvars frgor du ses bra,
    Att hmd r vrt begr, att frihet r vr rtt;
    Att Winminen, son utaf en Furste,
          Som lnge vrdat Finlands ra,
          Hvars vlde vldets hrar krnkt;
    Hvars maka dog af skrck, d Svenska vilddjur ryckte
    Frn hennes famn den son, hon mot sitt hjerta tryckte;
          Dig bde lif och frihet sknkt.
    Jag uti skogars djup frskt att undandlja
    En dotter, som till trst jag ger ensam qvar.
          Hr Svensk! Den tigerhjerta har,
          Som vgar hennes frflja.
    G hdan lngt.

RIDDAR CARL.

                    Hvad mig du om min frihet sagt,
    r fstadt vid mitt svrd, och str ej i din makt.
    Mitt lif, det r en sknk utaf ett ringa vrde,
    Dock tackar jag fr den, s som det hfs en Svensk;
    Och skattar hgt en dygd, som delt fosterlndsk
          Hos fiender jag knna lrde.
    Frtryckar-lynnet blef ej Svenska krigarns lott.
    Dock vill han stcka vld, s det sig ej frnyar.
          Oss Svenska kustens brnda byar
          Till Finlands hyfsning drifvit blott.
    Jag fattade ej klart din mening med: _Frflja_
       _Din dotters lugn_. Dess dyrkan i mitt brst
          Jag aldrig tnkt fr dig att dlja;
    Men tnkt bereda dig en lugn och firad hst
    Inom din fosterbygd. Med fridens bud i handen,
    Utfrdadt af min Kung, jag gick att ska dig.
          Den Son du saknar fljde mig;
          Frsk att rdda undan branden,
    Barbar, din egen son. Jag lser i din sjl -- --

(Winminen rjer den djupaste bestrtning.)

          Sprj Pater Anton, flyg, farvl. --

(Hastar af scenen, fljd af betckning.)



TIONDE SCENEN.

    DE FRRE, utom Riddaren.

WINMINEN, utom sig.

    Min son, min son! -- Frskrckeliga irring! --
          Man ile, flyge hrifrn
    Att sluta mrdandet. -- Hvad drjsml! -- Hvad fr virring?
          Frls, frls, barbar, din egen son.

(Alla hasta af scenen.)




ANDRA AKTEN.


Teatern frestller uti en bergig ock vild skogstrakt en mera behaglig
dld. Midt i fonden str ett lummigt lftrd, dyrkadt som heligt,
i nrheten af en klla. Sex stycken groft i trd skurna Afguda-bilder,
frestllande Ukko, Pohjola och Tapio, hvar med sin maka, ro uppstllde
invid trdet, Gudarna p hgra och Gudinnorna p den vnstra sidan.
Hvarje Afgudabild r omgifven af en nisch, formerad af friskt granris
och prydd med lf och blommor. Midt p Teatern str, med roten i marken,
en brnd trd-stam. Turilas kula synes p ena sidan nra Avant-scenen.
Den r bekldd ofverallt med tallbark, och frsedd med en stark drr,
som tillstnges inifrn.[8]



FRSTA SCENEN.

TURILAS, ensam.

    Skn denna morgon r, och festligt jag beskrudar
          Kring helga trdet Finlands Gudar,
          Dem jag ur kulan dragit fram.
    Ett hrligt offer snart blir fast vid denna stam.
    Jag hmdens flammor sg; gny hrdes; den r mogen
    Och hmnarena snart bordt hinna hit i skogen.
    Men Joukavainen syns.



ANDRA SCENEN.

    TURILAS. JOUKAVAINEN.

JOUKAVAINEN.

                           Jag r i raseri,
    Och jag begr ditt rd emot frrderi.

TURILAS.

    Hvem r frrdaren?

JOUKAVAINEN.

                        Det Winminen blifvit;
    Han, p sin dotters bn, t Riddarn frihet gifvit.

TURILAS.
    O! det r oerhrdt!

JOUKAVAINEN.

                        Hr mera. Patern, han,
    I yra om sin son, ifrn mig rycka sker;
    Men jag frt Patern hit frn Kyro by, som rker...

TURILAS, med ilska.

    Att offras genast.

JOUKAVAINEN.

                       Ja, rtt talat, vise man.



TREDJE SCENEN.

    TURILAS. JOUKAVAINEN. Folk inkommande under en vild marsch,
    frande PATER ANTON bunden emellan sig.

CHOR och Marsch.

            Genom skogar, fver vgor,
            Ila vi med svrd och lgor.
               Fram mot borgen taga vi.
               Hmd och dd t tyranni.

            Gudar, detta offer tagen!
            Gudar, vra fjt ledsagen!
               Gudars hgn n Finland har,
               Helga trdet n str qvar.

TURILAS.

    Qvar helga trdet str, och hrligt i dess hgnad
          Sig Finlands Guda-bilder te.
    Ej ngon vge fram. M hr till deras lugnad
          t Plgomjan offret ske.

    Ymnigt med halm omkring Christ-Patern linden;[9]
    Zirligt sen honom vid trdstammen binden;
    Eldbrasan under sen antndas m.

CHOR.

    Af detta offer stor gamman vi f.

(Brnsle sammanfres vid roten af den midt p teatern befintelige
kolade trdstammen, under det att Joukawainen synes ifrigt samtala
med Turilas, och halm lindas omkring)

PATER ANTON, som utbrister:

    J blinde hedningar, J kunnen ej frfra
    Sanct Henrics lrjunge med edert raseri.
    Med tjusning mter jag min tidigt vunna ra,
          Att bland martyrer rknad bli.
    Martyrer fr sin tro! Ah vildar, knnen styrkan
    Utaf den andas kraft sig gjuter i mitt brst,
          Och bjuder genom denna rst
        Er vnda om frn falska Gudars dyrkan.

(Folket rjer frskrckelse vid dessa ord.)

          Ja, falska Gudar. Stock och sten,
          Som edra drmmars yra skapat,
          Och edra egna lyten apat...

JOUKAVAINEN, afbrytande otligt.

          Fort, smdarns skrud r frdig ren.

(Pater Anton fastbindes vid offerstammen fver det
nnu icke itnda brnslet under vild dans och)

CHOR.

          Hr fr du, Kivutar, grsliga mja
              En knapp i din trja,
              En rem i din sko,
              Ett bloss i din stuga,
              I taket en fluga,
              Som kan, m du tro,
                  Messa och skria
                  Litamin
                  Lustigt och bra.
                  Ha, ha, ha, ha.

PATER ANTON.

               Sanningens beknnare
               Fr er lra tligt blden.
               M ett villadt slgte se
               Andans seger fver dden
           Stigande frn vanskligheten
           Hrligt mot oddligheten.

CHOR och Ringdans kring trdet.

        Messa, messa, kre Pater, messa.
        Dansen gr rtt muntert och bra.
        Lustiger om, m kring helgonets hjessa
        Lgorna fladdra. Ha, ha, ha, ha.

JOUKAVAINEN, som slutat sitt samtal med Turilas.

        Medan han uppstmmer messan den sista,
        Skyndom att brja vr heliga stund.
        Lycklig den frst finner Tapios gnista
        Som tnder blet. Slut om vr rund.

(De lgra sig i ring och brja hvar fr sig att gnida tvnne
trdstycken mot hvarandra, fr att, enligt de gamle Finnarnas
sed, erhlla offer-eld.)[10]

PATER ANTON.

            Blinda skara, tervnd
            Denna falska Gud att dyrka.
            Himlalran skall bli knd
            fverallt i all sin styrka.
        Frrn min aska r frsvunnen,
        Ljusets seger hr r vunnen.

CHOR.

        Gnistan icke finna, vi
        Och dock ifrigt vi arbeta.
        Hvad har kunnat elden reta?
        Hr r trolleri.
    Mktige Tapio, trolldomen frn oss vnd!
    Skogarnas Herre, eldgnistan tnd!

JOUKAVAINEN, uppstigande, ropar med hetsighet.

    Lapp, gr din skyldighet, trolldomen hf.

(En Lappsk Blman framkommer, slende, allt efter som han uppropar
efterfljande Gudomligheters namn, med en hammare p figurerna
tecknade p hans trumma, under srskilte grimacer fr hvart slag.)[11]

BLMANNEN.

    Sarakka, Juxakka, Maderakka, Hattara,
    Stor-Junker, Lill-Junker, Beiwe, Ajattara![12]
    Nd, Jabmiakka, mig icke frqvf!

(Han faller ned, efter rysliga tbrder, i sansls dvala,
omgifven af Lappar.)

CHOR af Lappar.

      I Jabmiaimo nu fr han veta
      Hvad eldens vrede s kunnat reta.
      Han vaknar. Nu rr han p armar, p ben.
      Och eld har han med sig.

ALLMN CHOR.

                               Heliga sken!

(Rrelse i ndaml att antnda blet.)



FJERDE SCENEN

    DE FRRE. WINMINEN. EMOINA. Winminens folk.

WINMINEN, inkommande med hastighet.

            Hll!

EMOINA, ngestfull.

                  Gudar, hvad fasa!
            G icke, min far.
            De vilddjuren rasa,
            O! spar dina dar.

JOUKAVAINEN, betagen vid Emoinas syn.

            Den qvinnan frtjusar!
            Hvad sknhet! Hvad rst!
            Hvad knsla berusar
            Mitt manliga brst!

TURILAS, till Joukavainen, hvars frtjusning han mrkt.

            Till krlekens yra
            Snk, hjelte, ditt tal.
            Lt qvinnan dig styra,
            Som frlst din rival.

JOUKAVAINEN, hetsigt.

    Som frlsat min rival! Nej, blet mste tndas.

WINMINEN.

    Hll, jag befaller det.

JOUKAVAINEN.

                            Vr offring skall fullndas.

WINMINEN.

    Bor ingen lydnad mer fr Winminens rst
            Uti hans tappra Finnars brst?

JOUKAVAINEN.

          Ej sen frrdare du blifvit
          Dig Joukavainen lyda kan.

WINMINEN.

          Den blinda hetta, som dig drifvit,
          Dig tillhr styra, unge man.

JOUKAVAINEN.

          Den unge kan den gamle lra,
          Att offrens helgd och Gudars ra
          Ej stras utan fverdd.

WINMINEN

    Den af oss, som vet mer om Gudars dolda rd.
    Uti naturens gng, m fram som Hfding stiga;
        Men den som mindre vet, m tiga
        Och lyda. Tflar du med mig?

JOUKAVAINEN.

        Jag tflar. Hvari rjer sig
    Din visdom, gamle Man, som ej frsvara kunnat
        Mot Svenskarna de flt du rft.
        Min kraft, den har jag sjelf frvrft
        I skogarna, som skygd dig unnat.
        Gm detta minne i din barm,
    Och frukta fr den Gud, som herrskar i min arm;
    Hans namn r styrka. Rds, att mot hans lagar bryta.
    Han segrade i natt; han ernar segra nu,
        Han alltid segra skall. Men du,
        Af hvilka bragder kan du skryta?
    Jo, af frrderi, att rycka undan mig
        En flygtinge, hvars digter drat dig.
    Fr qvinnobner vek du gtt att fventyra
    Den aktning ibland oss du njutit, gamle man.
        Den egen knslas svaghet ej kan styra,
          Ej frie mnner styra kan.

EMOINA.

        Barbarer, lten mig frklara...

WINMINEN, afbrytande henne.

        Tag hit min harpa, jag vill svara.

(Han prluderar.)

JOUKAVAINEN, till sitt folk.

           Gubben p sin harpa slr,
           Hrom svaret, som jag fr.

WINMINEN, vid harpan.

    Drliga Ungdom, lt styrkan ej rasa.
    Kraften som hrjar skall ldras och d.
    Vdeldens broder, den slocknar med fasa.
    Vindarna komma och askan frstr.

    Styra tillhr ej en kraft som frsvinner.
    Det fll ett fr ned i jordlifvets famn,
    Som vxer opp, och ju nrmre det hinner
    Hjden, sitt ursprung, blir vishet dess namn.

    Anar du andan som lifvar naturen?
    Rjer du mlet fr krafternas gng?
    Tankarnas vsen hos vetande djuren?
    D r du vis och d tystnar min sng.

CHOR af Joukavainen och Finnar, efter ngon stunds vntan.

    Sjung, Winminen, nnu en gng,
    Lt hra mer af din hrliga sng.

WINMINEN, vid harpan.

    Sg, hvem har ordnat de lummiga ar
    Du uti bljan ser spegla sin prakt?
    Sg, hvem har gjort dessa fiskiga sjar?
    Tryckt uti djupet sin alstrande makt?

    Sg, hvems r kraften, som vgorna hfver?
    Silar i kllan dess svalkande drick?
    Frgrika klder t blommorna vfver?
    ppnar naturen fr vrsolens blick?

    Hvem ppnar rymden fr foglarnas skara?
    Vexternas kalk fr de idoge bin?...
    Hjderna, lunderna, fjrdarna svara:
    Skaparens andedrgt, Verldsharmonin.

JOUKAVAINEN, rrd.

    Ja, jag r kufvud af knslornas tvng,
    Det bor en Gud i den ldriges sng.

ALLMN CHOR, under djup rrelse.

    Guden, som bor i den ldriges sng,
    Lede vr styrka och styre dess gng.

WINMINEN, med befallande tbrd, stdd emot harpan.

    Jag mer n ngon fr hmden skall srja;
    Gudarna, friheten, elda mitt brst.
    Vigtigt r det jag af fngen vill sprja;
    Skynden att lyda den ldriges rst.

CHOR.

    Lyda vi vilje och vrda ditt kall.
    Fngen r hr, om hans de befall.

(Pater Anton, befriad, framfres till)

WINMINEN.

    Du r en christen klerk?

PATER ANTON.

                             Ja.

WINMINEN.

                                 Ung du synes vara.
    Du kallas Anton?

PATER ANTON.

                     Ja.

WINMINEN, afsides.

                         Hans blick till sjlen gr.

(hgt)

    Din lder?

PATER ANTON.

           Fem och tjugu r.

WINMINEN.

       (afsides)         (hgt)
    Min Soinis lder. Mig frklara,
    Hvar fddes du?

PATER ANTON.

                    I Finland.

WINMINEN,

                               Finland! -- Hvar?
P hvilken ort?

PATER ANTON.

                I Birkala.

WINMINEN.

                           Din far?

PATER ANTON.

    Jag knner honom ej. Ett vrnlst barn af nden
          Jag var vid lifvets morgonrand.

WINMINEN,

    Hvem vrdade dig? sg, frtro mig dina den.

PATER ANTON.

          De ro tecknade utaf en hgre hand.
          Af Eric, Sverges Kung, jag faders huldhet njutit.
          Min barndom vid hans hof frflutit;
    Men d den Helige, den store Kungen dog,
          Sanct Henric i sin vrd mig tog.
          Den dles lror och exempel
        Mig vigt till Herrans tjenst i Herrans tempel.
    Se der om hvad mig rr det enda som jag vet.

WINMINEN.

    Din faders namn fr dig r d en hemlighet?

PATER ANTON.

        Ja.

WINMINEN.

            Knde du i byn, som gick i lgor,
    En Winminens son?

PATER ANTON.

                         Hvart syfta dina frgor?

WINMINEN.

    De ska opp mitt barn som lefde, sade mig
    Den Svenske Hfdingen...

PATER ANTON, afbrytande lifligt.

                             Ack! vrdes mig frkunna
    Hans de.

WINMINEN,

              Han r fri.

PATER ANTON, med innerlig gldje.

                          O Gud! jag prisar dig
    Fr detta dla std din lra du vill unna!
    Jag icke om din son har ngot mig bekant,
    Men om dig Riddar Carl det sagt, s r det sant.
    Hur kallades din son?

WINMINEN.

                         Jag Soini honom nmde.

PATER ANTON, med liflighet.

    Det var mitt namn som barn.

EMOINA.

                                Du ofta talt, min far,
    Om mrket, som min bror p hgra skuldran bar.
    En korsad qvist, som fll och skrmde
    Min mor, kort frrn han blef fdd...

PATER ANTON, ytterst lifligt.

                                          Jag br
    Ett mrke...

WINMINEN, utom sig.

                 Lt mig se!

(Blottar Pater Antons skuldra och utropar.)

                             Min son, min son du r!

(Omfamnar Pater Anton med hftig knsla. Allmn rrelse.)

    Min Soini, o mitt barn! Dig sluter jag i famnen --
    Hvad knsla utan namn! -- Jag grtit dig som dd! --
    Du lefver, o hvad frjd! --

(till Emoina)

                                Och du, mitt ljufva std,
    Min hulda dotter, kom!

(Strckande andra armen mot henne, sluter han sina bda barn
emot sitt brst.)

EMOINA.

                           Bror!

PATER ANTON,

                                 Syster!

WINMINEN.

                                         Dessa namnen,
          Uttalade vid fadershjertats slag,
    Med lifvet mig frsont! -- Af gldje grter jag,

          O, mina barn! vid detta fadershjerta
          Nu sluten mt ett syskonligt frbund,
    Stdjen hvaran, vid lifvets r af smrta;
    Stdjen hvaran, vid gldjens korta stund.

    Sllhetens fr kan endast gro i skygden
    Af uppfylld pligt och fasta mhetsband.
    Helgen Ert lif, t Gudalran, dygden;
    Helgen Ert lif, t frihet, fosterland.

ALLMN CHOR.

    Helgom vrt lif, t Gudalran, dygden;
    Helgom vrt lif, t frihet, fosterland.

WINMINEN.

    Och Finlands Gudar, J, min knsla icke jfven,
    J, hvilka blidkade kring helga trdet stn.
    Af rets rika skrd J endast offer krfven
    t Tapio en tupp.

(till folket)

                      Tillreden offret, gn;
    Jag vill ett gonblick t fadersgldjen unna,
       Sen offra, strida, segra.

(De andre p scenen varande aflgsna sig.)



FEMTE SCENEN.

    WINMINEN. EMOINA, PATER ANTON.

WINMINEN, till Pater Anton.

                              Kom, du br
    Aflgga denna drgt.

PATER ANTON.

                         Nej, den min ra gr.
    Den offring afskyr jag du hrdes nyss frkunna.

WINMINEN,

    Du Finlands Furste-Son?

PATER ANTON.

                            Infr den Hgstes thron
    Det sanna gller blott, ej skillnad till person.

WINMINEN.

    Det sanna fr en man af ra
    r fosterlandets vl.

PATER ANTON.

                          r himlens rena lra.

WINMINEN.

    Den christne r det ej.

PATER ANTON.

                            Den, endast den r sann.

WINMINEN.

    r dina fders...?

PATER ANTON.

                       Falsk.

WINMINEN.

                              Du rasar, unge man,
        Som ej frglmma bordt den fara,
    Hvarur du rycktes nyss.

EMOINA.

                            Besinna dig, min bror.

PATER ANTON.

    Jag br mitt vittnesbrd infr en villad skara;
    Min sak r Herrans sak; jag vet p hvem jag tror.
    Hans finger styr det ljus, som trnger fram i verlden,
    Och dessa dygders kraft...

WINMINEN, afbrytande.

                                Som blixtra fram ur svrden.

PATER ANTON, fortfarande.

        Som mana till frsoning.

WINMINEN, liksom trffad af ett mgtigt minne.

                                 Hvilket ljud!

PATER ANTON.

        Till jordens barn jordens Gud.

WINMINEN.

    De Svenske, svara mig, hur flja de hans lra?

PATER ANTON.

        Igenom alfvar, delmod och ra.

WINMINEN.

    Den ra som de rjt, d hr de farit fram,
    Syns delmodig ej, men rysligt alfvarsam;
        Och sist, skall jag frsoning finna
    Uti frfljelsen mot Lalli...?

PATER ANTON.

                                   Lalli, han,
        Affllingen, Sanct Henrics baneman!
          P lagens bud att honom hinna
    Var det som Riddar Carl, den dle, med en tropp
        I skogarna sig trngde vgsamt opp,
    Fann honom ej, men sg...

WINMINEN.

                              Jag vet, han sg din syster.
    Nog Soini.

EMOINA.

               O min far, din blick r kall och dyster.

WINMINEN.

    Min sjl r sysselsatt.

PATER ANTON.

                            Hr Riddarns delmod...

WINMINEN.

    Min skuld r gldad ren.

PATER ANTON.

                             Vet dock, att han frstod
    Hvem denne sjuke far i hyddan vara torde.
        Han derom fga unga dottren sporde;
    Men inom sig beslt, att p ett vrdigt stt
          Frmildra lyckans ofrrtt,
    Ja, hr mig. Sverges Kung nyss funnit godt besluta,
    Att Winminen fritt, inom sin fosterbygd,
    P Riddarns ansvar, m den grd af aktning njuta,
    Som egnas t hans brd, hans olyckor, hans dygd.

EMOINA.

    Jag mina trar ej kan dlja.

PATER ANTON.

    Af gldje strlande, bad Riddaren mig flja
    Med honom, och en tropp, i skogars spaning lrd,
    Att ska dig. I gr vi samlades till frd
        Vid Kyro by. Ej smnen vgad syntes,
    Allt fredligt var och tyst.

WINMINEN.

    D hmdens dag begyntes.

PATER ANTON.

          Sg, mordets och frvillelsens,
    Fr hvilken Riddarns kraft snart stta skall en grns.

WINMINEN.

    Hr: Svenske Kungens nd, hans like, jag, fraktar:
    Men lemna fders arf t dig jag eftertraktar.
    Afsvrj din christna tro!

PATER ANTON.

                              Nej, aldrig.

WINMINEN.

                                           Aldrig, d
    Frbannar jag den stund du fddes.

PATER ANTON, med djup knsla.

                                       Gud!

WINMINEN, mt.

                                            Du tvekar?

PATER ANTON.

          Min salighet jag ej frnekar
    Fr ngot jordiskt pris, hur hgt det vara m,

WINMINEN.

    Dig gifs besinningstid. I minnet fst de orden
    Jag sagt, och tnk p mig, tnk p ditt fosterland.

PATER ANTON.

    S hgt som himmelen sig hvlfver fver jorden,
    r pligten emot Gud hjd fver jordens band.

(Skall af Svenska jgarhorn hras frn flera hll. Allmnt allarm.)

ROP, bakom Teatern.

    Till vapen! --



SJETTE SCENEN.

    DE FRRE. RUHO, inkommande med hastighet, kort derefter TURILAS.

RUHO

                   Svenskarna mot oss sig kasta.

WINMINEN.

        Stridsmrket hj, stll opp kmparna; hasta!

(Ruho skyndar af scenen. Till TURILAS.)

    Tag vrd om mina barn!

EMOINA, utom sig, under bemdande att flja med Winminen.

                           Min far, jag dig besvr...

WINMINEN. fverlemnande henne t Turilas.

    Jag dig befaller att bli hr.

(Starka ljud af blandade stridshorn ifrn mnga hll.)

        Hr Stridshornen skalla
        Och blodet kns svalla
        S ungt i min barm.
        Kom, frihet, gif styrka,
        Den Gud jag lrt dyrka
        Skall styra min arm.

(Ilar ut.)



SJUNDE SCENEN.

    TURILAS. PATER ANTON. EMOINA.

EMOINA. frskande att flja sin far.

    Nej, intet hindrar mig.

TURILAS.

                            Haf sansning, unga qvinna.

EMOINA.

    Man fngslar mig, min far! O hr! o hr min rst!

PATER ANTON.

    Hll inne dessa rop, min syster! Dig besinna.

EMOINA.

    Besinna ddarna, som rasa mot hans brst.

TURILAS.

        Nej, stilla din frfran,
        Din far gr i sitt kall.
        Den Finska kmpa-ran
        Sin Hfding skydda skall.

PATER ANTON.

        Hvad r vl kmpa-ran?
        Ett r fr vindars kast.
        Blott vid frsoningslran
        Str min frtrstan fast.

EMOINA.

        D alla strida, mrda,
        Hvar finns frsoning? Hvar?
        Jag skall den Gudom vrda,
        Mig terger min far.

TURILAS.

        Hans fder, Finlands Gudar,
        De styra stridens gng.
        Snart till ditt ra ljudar
        Den Gamles segersng.

PATER ANTON.

        Frskom ej frklara
        Hvad utgng striden tar.
        P vgar underbara
        Gr nden underbar.

EMOINA.

        Den Gud, mitt hjerta anat,
        Jag tnkte mig som god,
        Ej att min vg han banat
        Bland trar och bland blod.

PATER ANTON.

        Allt luttras hr i gruset,
        Styrs mot ett hgre vl.

EMOINA.

        S ren, som himlaljuset,
        r Winminens sjl.

PATER ANTON.

        Han irras om det sanna.

TURILAS.

        Den Gamles tro r sann.

EMOINA.

        O! lten tvisten stanna,
        Jag den ej slita kan.

(Starkt stridsbuller.)

      Men hvilket gny?

TURILAS.

                       Det striden r som rasar,
        Dess hftighet frkes mer och mer.

EMOINA.

        Min far, min far, mitt hjerta fasar.

PATER ANTON.

        Der synes Riddar Carls baner.

EMOINA. med utrop, i begrepp att ila ut.

        Ah! Riddarn skall min far frsvara.

PATER ANTON, hindrande henne.

        Min syster.

EMOINA.

                    Hvarfr hindra mig?

TURILAS.

    Fr vra kmpars kraft r Riddarn sjelf i fara.

EMOINA, staplar tillbaka.

    Den dle Riddarn! ah!

TURILAS, frsmdligt.

                          Hvad rr hans de dig?

(Emoina nrmar sig i ngest mot Avant-scenen. Turilas och Pater Anton
draga sig mot fonden, och synas uppmrksamma p striden.)

EMOINA.

            Fasor kring mig svfva.
            I mitt qvalda brst
            Alla knslor bfva.
            Himmel, hr min rst:
            Denna stund af fara
            Ej din ynnest spar,
            Riddarns lif bevara!
            Segra lt min far!



TTONDE SCENEN.

    DE FRRE. BIRGER, tfljd af en tropp Svenske Soldater.

BIRGER, med sin tropp, smygande sig ofrnrkt af de andre p scenen
fram bakom Turilas kula, nrmar sig Turilas och Anton, som mot
fonden synas hafva all sin uppmrksamhet p striden, och omringar
dem hastigt.

        Stmplare Turilas! Fngslen barbaren.

TURILAS, med anskri.

        Frlsen mig, Finnar, Svensken r hr!

BIRGER, till ngre Soldater.

        Fren dem hdan! fort! fr dem ansvaren!

(Turilas och Anton bortfras med skyndsamhet. Till en Soldat.)

    Till Riddarn flyg med bud att Anton rddad r.

(Soldaten gr, Finska krigare inkomma.)



NIONDE SCENEN.

    EMOINA. BIRGER. Svenska soldater. Finska Krigare.

(Strid i fonden. Bde Svenskar och Finnar erhlla frstrkningar,
s att striden mer och mer uppfyller Teatern; sluteligen segra
Svenskarna, och Finnarna dels fngslas, dels frdrifvas.)

EMOINA (i ngestfull frskrckelse, dljande sig fr de stridande
vid Turilas kula).

        Hvem skall beskydda mig? Hvem sig frbarma
        fver min ngest? Hvart skall jag fly?
        Gudar, o Gudar, rdden mig arma!
        Fiender strta med buller och gny
        Frn alla kanter. -- Min fara sig ker.
        I denna kula en fristad jag sker.

(Inne i kulan, betraktande drren med ifver.)


        Drren r sker, lset r fast;
        Inifrn kan jag det stnga i hast.

(Hon tillsluter drren och hres tillstnga lset, d Svenskarnas
seger p Teatern blir allmn.)

BIRGER.

    Halt! fatten posto hr!

(till en del af sin tropp)

                            Er m det nu tillhra
          Att hedna styggelsen frstra,
          Nedrifva, strta, hugga ner.

(utmrkande de andra af troppen)

          Mot fienden vi skydde Er.

(Betckningen utbreder sig. Frstringen begynnes. Birger till
en soldat af betckningen, som han vinkar fram.)

        Vi lyckats. Turilas fll, i sin egen snara.
        Din fstm rddat oss ur en ohjelplig fara,
            D, lyssnande p sammansvurnas tal,
    Hon varnat dig, du oss, och vi oss sammanhllo
    Vid borgen. Riddarn kom; vi ryckte fram, och fllo
    P fienden, som trngt sig hop i denna dal.

(Afguda-beltena hafva emellertid blifvit strtade, offer-tillredelserna
frstrde. Nedhuggning af det heliga trdet fretages, och nedrifning af
kulan, hvars starka ingng man frgfves skt ppna, begynnes.)

BLANDADE RSTER.

            Hedna Gudar, ingen skoning!
            Hedna tillhll, ingen fred!
            Detta trdet, denna boning
            Rifvom ned, huggom ned!

(Det heliga trdet faller med brak och dn.)

BIRGER.

    Bra, gossar! hurtigt! raskt!

(Stenar nedfalla frn kulan, som rifves.)

EMOINA, innanfre, med ett gllt anskri.

                                 Hjelp!

BIRGER, med frvning.

                                        Ndrop af en qvinna
    Hos gubben Turilas! Besynnerligt minsan!

(Uppehll med rifningen. Birger vid drren af kulan.)

    S ppna, skynda dig! -- Opp, sger jag. -- Vlan,
          D du dig icke vill besinna,
          S skyll dig sjelf fr hvad som sker.

(Stridsbullret utom Teatern tilltager, kulans hvalf ramlar,
och Emoina synes afdnad ibland ruinerna.)

          r det en Engels bild jag ser!

(Svenskarna betrakta henne med bestrtning, som afbrytes genom
en hftig strid.)



TIONDE SCENEN.

    DE FRRE. RUHO, med en stark tropp Finnar.

RUHO.

    Gudafrstrare, hmden Er kalle!

BIRGER.

    Kmpande vikom! Stridshornet skalle!

(Det sttes i stridshornet, Svenskarna vika lngsamt och i god
ordning frn Teatern, frfljde af Ruho och hans tropp hftigt,
men utan ordning.)



ELFTE SCENEN.

    EMOINA, afdnad. Villervalla af Finnar, sedermera WINMINEN,
    sist RUHO.

(Stridsbuller p bda sidorna af Teatern.)

CHOR af flyende Finnar.

        Skrck och dd oss vntar hr,
        Helga trdet fallit r.

(Rdvill frvirring, Winminen inkommer.)

        Rddom, rddom oss ur striden.

WINMINEN.

      Stn! Rdden ran! Er ej spriden,
    Stn kring Er Hfding! Stn mot fienden! --

SRSKILTE RSTER.

    Frn alla kanter oss Svenskarna trnga;
           Oss flygten de stnga;
        Hvad terstr? --

WINMINEN.

                          Att d som mn
        Kring Gudarna.

RUHO, ter tillbakadrifven.

                        Som de vi falla
    I stoftet trampade...

WINMINEN, uttrycker fasa vid synen af den hedniska helgedomens
frstring, blir varse Emoina och ilar till henne.

                           Min dotter!

(med genomtrngande ton)

                                       Hon r dd! --
    Afdnad blott! Mitt barn! mitt sista hopp! mitt std!

(Gr frsk till hennes vederfende.)



TOLFTE SCENEN.

    DE FRRE. RIDDAR CARL. Segrande Svenskar framtrngande
    frn alla sidor.

RIDDAR CARL.

        Frid och frsoning bjuds Er alla
        I Sverges dle Konungs namn.

(Finnarna nedlgga sina vapen.)

WINMINEN, som med ena handen omfattat Emoina, hvilken ger
tecken att hon brjar terkomma till sansning, hjer svrdet med
den andra, hotande, mot Riddar Carl.

        Kom, barnet ryck ur fadrens famn.

(Riddar Carl hastar fram mot Emoina, snker svrdet och faller
p kn ej lngt frn hennes ftter, d Rideaun faller.)




TREDJE AKTEN.


Teatern frestller nejden i Birkala kring kullen Junturin-mki,
som synes midt p Teatern inemot fonden, hvilken visar, mellan odlade
strnder, tvnne stora, af holmar, fjerdar och sund, uppfyllde
vattendrag, frenande sig till Satakundas eller Kumo elf, invid en
Riddarborg, belgen p en udde, formerad af elfven och en djup vik,
vid hvars strnder synas en myckenhet btar.



FRSTA SCENEN.

    Finsk Allmoge af bda knen, unge och gamle, i mera hyfsade
    drgter. ldre Finnar, hvaribland isynnerhet mrkes TUISKO,
    ngot afsides, synas rdsl. En afskiljd groupp samtalar hemligt.
    tskillige varubyten sysselstta en del Allmoge, och ungdomen
    r innebegripen i Finska lekar och dansar.

CHOR.

        Vid Junturinmki ter vi oss samla
        Under sng och dans och lekar, unga, gamla.
            Hfdingen, vi Riddaren kalla,
                Gldjas lter alla.

        Ljungelden han sges likna uti striden.
        D han segrat, i hans gon strlar friden,
            Bjudande alla fngne skoning,
                Frihet och frsoning.

CHOR af sammansvurna inom sig.

        Vi kommo hit hemligt till blodig lek,
        En qvinna frrdde oss, hmden oss svek.

EN FINSK YNGLING, till en Trna, som aflgsnat sig ngot ifrn de andra.

        Hvi ser jag dig ej mer i lunden och i hagen?

TRNAN.

    Derfr att lfven gulnat, ngen ligger slagen.

YNGLINGEN.

    Knslan frblir nog varm, fast himmelen blir mulen.

TRNAN.

    Nr sommarns blommor vissnat, sges den bli kulen.

YNGLINGEN.

    Hyddan r varm och egen, blif dess ordnarinna.

TRNAN.

    r det ditt alfvare, tr du din nskan vinna.

(Dans.)

CHOR af Ynglingar

        Trnor, d gldtigt i dansen J svingen,
        Krleken slr med den skiftande vingen;
            Hjertats och naturens Gud
                Unga trnan gr till brud.

CHOR af Trnor.

        Stojande Ynglingar, J mgen glamma
        Om denna Guden, han r dock densamma
            Skalken oss vr mamma sagt.
                Trnor, varom p vr vakt.

CHOR af gifta Qvinnor.

        Liksom ett lf upp glansk-isen drifvet,
        Vrnlsa trnor, sdant r lifvet
            Utan std af troheten.
                Trnor, skapen, vrden den.

CHOR.

        Hvilken mngd af fngar tga hit frn borgen?
        Skola vra njen stras utaf sorgen?
            F vi mkans knslor lyda?
            Hvad m allt betyda?



ANDRA SCENEN

    DE FRRE. BIRGER. JOUKAVAINEN. RUHO. Fngne Finske Krigare.

BIRGER, infrande fngarne.

    Hr, tappre, p en ort, fr Er af helig art,
    Vill Riddarn ska slut upp den lnga tvisten,
    Med landsmn sprken fritt. Hit Riddarn kommer snart,
        Han kommer ssom Svensk och Christen.

(Birger gr.)



TREDJE SCENEN,

    DE FRRE, utom Birger.

(Den Finska Allmogen nrmar sig till fngarna och blandar sig
bland dem med deltagande och uppmuntran.)

CHOR af sammansvurna.

        I hgen ro vapen och hit kommit mn.
        I tysthet det fallna kan uppstiga n,

JOUKAVAINEN, framkommen ensam, frmst p scenen.

          Jag, Joukavainen, fvervunnen!
          En tapprare n jag r funnen;
    Och dock jag andas n! -- Och grmelse och harm
          Ej frmgan i min barm,
    Ej slckt mitt gas ljus! Hur kan med Riddarns mildhet
    Frenas sdan kraft? -- Nu blygs jag fr min vildhet.
    Mitt segervissa mod mig fram mot honom dref;
    Han mig p lifvet sprang. -- Jag fll, och fngen blef --
        Men huru fngen? -- Ej frnedrad,
    Ej skymfad. -- Nej, tvrtom af fienderna hedrad.
    Ej hmd fr Kyros brand. -- Jag, hr bland Finske mn! --
    Det r en hgre dygd, jag knde icke den.

CHOR af Allmogen till Joukavainen.

        Herre, hvars tapperhet alla bermma,
        St ej s dyster, dela vr ro.
        Sk ibland oss att Er olycka glmma,
        Kom ibland oss att bygga och bo.

DE SAMMANSVURNA, till Joukavainen.

        Forntida Gudar vi, lycklige, glmma
        Kring denna kulle i christelig ro.

JOUKAVAINEN.

        Fngen kan icke sin olycka glmma,
        Tvungen af segrarens vink att bero.

CHOR af Allmogen.

        Svenskarna mottaga mandomen, ran,
        Som sine brder, det knne vi;
        Och hvar och en, som blir christen till lran,
        Hyllas och skyddas och genast blir fri.

DE SAMMANSVURNA.

        Trefnad och dmjukhet alstrar den lran,
        Ljufligt att lyda och kalla sig fri.

JOUKAVAINEN.

        Ffnga maningar! Veten att ran
        Fljer blott styrkan, som knner sig fri.

TUISKO.

    Vr fordna Furste, han, som ifrn denna kulle
    Uttalat Guda-ord, och tjusat med sin sng,
       Han kommer, Finnar, varen vrdnadsfulle,
          Och stren ej den gamles gng.



FJERDE SCENEN.

    DE FRRE. WINMINEN. EMOINA.

WINMINEN.

          Fosterlandsknsla, Guda-flamma,
       Som lttar tyngden utaf mina band,
    Du terstr nnu, du r nnu densamma
          Du fordom varit! -- Skna strand,
    Ej mer densamma du! -- Frtyngd af Riddarmuren,
          r ej s fri, som frr, naturen.
       Dock nnu hg str mina fders graf.
          Folk, som mig segrarn nalkas lter,
    Se en frjagad Drott framstaplar till dig ter,
       Stdd af sin dotter och sin vandringsstaf.
          En dyster hamn frn fordna tider,
          Han emot ttehgen skrider,
       Berfvad allt hvad frr han gde hr
    Ett rum, ett litet rum, att hvila han begr.

            Min harpa skall ej mera klinga,
            Du helga kulle, frn din hjd;
            Och knslan sig mot molnen svinga,
            Som fordom vid naturens frjd.

            D framkom allt hvad skapadt andas
            Med ilad flygt, med strtadt sprng
            D sg man lamm med ulfvar blandas,
            Att lyssna, tjuste, till min sng,

            Och fiskarna i fjerden spritta;
            Och Sjfrun maka sig p strand;
            Och bjrnen fram ur skogen titta;
            Och masken krla opp ur sand.

            Och flt och lunder sig beskruda
            Med lifvad grnska, frgors prakt
            Och stjerne-rymden hrdes ljuda
            Om jordens tjusning, Ukkos makt.

                    Men snart...
                 Med stormvindens fart --
              Sgs blodstrmmar gjutas,
              Och sllheten slutas
                 I Borgtornets natt;
              Der Jtten bevakar,
              Med svrdvana drakar.
                 Vr rfvade skatt.

EN MAN af de sammansvurna, som smygt sig till Winminen, hemligt.

                 Lt harpan f klinga
                 Frn Junturis topp,
                 Och svrd skola svinga
                 Ur grafvarna opp.

WINMINEN, som lyssnat, utbrister med smrta, hgt.

                 Den eld r frkolnad
                 Mig Gudomen gaf.
                 Jag r blott en vlnad

                 P frihetens graf.

TUISKO nalkas, vrdsamt men med vrdighet, tfljd af allmogen.

    Vr frihet r ej dd, den lefver i den trefnad
    Som Svenska Styrelsen ingjuter i vr lefnad.
    Hj blicken, gamle Drott, och sg, om du ej ser
    Flt, rikare n frr, och hyddor mera trygga.
    S Svenskarna oss lrt att odla och att bygga.

(Joukavainen och Emoina hafva emellertid stllt sig p hvar
sin sida om Winminen.)

EN FINNE, framvisande hvarjehanda trdredskap ock bohagsting.

          Jag nskar att f visa Er
    De redskap sjelf jag gjort.

EN ANNAN, framvisande hvarjehanda jernsaker.

                                De jern jag sjelf kan smida.

EN ANNAN, framvisande tskilliga fiskredskaper.

    De nt jag knutit sjelf.

JOUKAVAINEN, som betraktat allt med uppmrksam frundran.

                             Det r frundransvrdt.
    Hvem lrt Er detta allt?

FLERE RSTER.

                              Det Svenskarna oss lrt.

TUISKO.

    Se, vra qvinnor hr p Edra blickar bida.

EMOINA, till en ung qvinna af hopen.

        Dig denna drgten klder bra.

QVINNAN.

    Jag sytt den sjelf.

EN ANNAN, framvisande en garnhrfva.

                        Det garnet sjelf jag spunnit.

EN ANNAN, framvisande ett stycke tyg.

    Jag sjelf vft detta tyg.

EMOINA.

                              Allt min beundran vunnit.
        Hvem lrt Er detta?

FLERE QVINNO-RSTER

                           Svenskarna.

WINMINEN, djupt.

          J ren med era den
        Beltne?

EN MNGD RSTER, hgt.

                 Ja.

FLERE SAMMANSVURNE bakom Winminen, hemligt.

                     Nej.

WINMINEN.

                          Genom segrarns nd
    Jag str hr bland ett folk jag lskar in i dden.
        nnu en gng jag nskar ge ett rd.
    Vill ngon utaf Er frn en snart slocknad gnista
    Af eld uti mitt brst nu hmta opp det sista?

FOLKET.

    Ja, alla.

WINMINEN.

              Fljen mig, J mnner. Jag begr
    Att qvinnorna m drja hr.

(Winminen, tfljd af alla mnnerna, begifver sig till kullen
i fonden, bakom hvilken de synas omgifva Winminen, i en krets som
tillknnagifver en rdplgning. De sammansvurne omgifva den delen af
kullen, som r vnd emot skdarena, och synas sysselsatte med ngot
som ej tydligen kan sknjas. Qvinnorna qvarblifva framme p scenen,
jemte EMOINA, frsnkt i s djupa tankar, att hon icke mrker de
henne p ett vrdnadsfullt afstnd omgifvande qvinnorna.)

    Allt hvad jag sett och hrt i dessa skna dalar,
          Om Riddarn med frtjusning talar.
    Med hvilken skonsamhet bemttes ej min far
          Som fngen, af frtviflan slagen,
          Uti sitt sista hopp bedragen,
          Ett ml fr Riddarns omsorg var.
        Och hvilken omsorg! mheten och styrkan,
        Som lugnar sinnet och som hjertat rr,
    Frente sig deri. O! det min plga gr,
    Att ej min tacksamhet fr strcka sig till dyrkan! --
          Till dyrkan -- ja, jag knner hr,
(lgger handen p hjertat)
          Att han mitt hjertas afgud r.
          Min sjl r ren, det vet du store
    Frsonare och Gud, p hvilken Riddarn tror.
    Det frekommer mig som han din afbild vore.
          Din lra, tolkad af min bror,
          Sig vg till mina knslor banat,
    Med lidelser jag rnt, med dygder som jag anat.
          Gjut fven i min faders brst
          Din hga sanning och din trst.

(Hennes tbrder rja en brinnande och stum andakt.)

CHOR af Trnor.

          Frskom skingra denna smrta,
          Som herrskar i dess dla hjerta.

(De nrma sig.)

          Hon synes vara stadd i bn.
          Hvad hon r ung, hvad hon r skn!

(Emoina, som hrt de sista orden, sansar sig under synbart bryderi.)

CHOR af Trnor.

          D Sverges Kung din fader unnat
          Det skydd, som Riddaren frkunnat;
              Snk ej din blick mot jorden ner.
              Skna Furstinna, srj ej mer.

EMOINA, mrkande ett korss, som den frmsta Trnan br p brstet.

        Jag ser, du tror de christnas lra.

TRNAN.

        Min Brudgum gaf mig det att bra.

EMOINA.

          Han r?

TRNAN.

                  Det vcke ej ditt hat,
          En Riddarns kmpe, Svensk soldat.

CHOR af Trnor.

                  En Finlands trna.
                     Ger gerna
                     Sin hand
      t en Svensk, han kommer frn frihetens land.


                  Svenskarna skydda
                     Vr hydda
                     Vr ro.
      t en Svensk vrt de vi gerna frtro.



FEMTE SCENEN.

    DE FRRE. RIDDAR CARL. (D Riddaren inkommer, aflgsna Trnorna
    sig smningom ifrn Emoina under den sista strophen af sngen.)

RIDDAR CARL, som nalkas Emoina vrdnadsfullt.

        Om alla fngar, dem jag skonat
    Och kring sin Hfding st p en dem helig ort,
        Er med de dens kast frsonat,
    Som mig till deras, -- ack! till eder ovn gjort;
        S tillt nu, d pligter tvinga
        Till stridens fasor mig ej mer,
        Att alla fngars frihet bringa
        Som tacksam offergrd t Er.
    Ni rddade mitt lif. Hj, dyrkade Furstinna,
    Hj, vrdet af Er sknk med gfvan af Er hand.
      Blif fridens Engel i Ert fosterland!
        Blif Edra landsmns skyddarinna.
    O! blif min maka...

(Faller p kn. Redan vid Riddarens frsta intrde p Teatern frmrkes
mycken rrelse ibland de sammansvurne vid hgen, och under hans
frklaring till Emoina sknjes att hgen r ppnad och att vapen
utbres derifrn. Joukavainen, som af ngra sammansvurne blifvit frd
till ppningen, synes villrdig vid deras uppmaningar, men d ngre
af den smyga sig bakom Riddaren, i synbar afsigt att mrda honom
i detsamma han faller p kn fr Emoina, utbrister)

JOUKAVAINEN, i det han framrusar.

                        Hll!

EMOINA, med anskri.

                              Hjelp!

(Riddarn reser sig lifligt och drar sitt svrd.)

JOUKAVAINEN (hetsigt till de sammansvurne. Till Riddaren).

                                     Hmden den r min.
          Brudrfvare, nu kommer stunden.
    Frsvara dig.

RIDDAR CARL.

                  Mot hvem?

JOUKAVAINEN.

                            Mot mig.

RIDDAR CARL.

                                     Din arm r bunden.

JOUKAVAINEN.

         Min arm?

RIDDAR CARL.

                  Ja, fnge, din.


JOUKAVAINEN, utom sig, i begrepp att angripa.

                                  Ha!

EMOINA, som kastat sig emellan Riddaren och Joukavainen, terhller
Joukavainens arm.

                                      Ifren fvervinn.

EN AF DE SAMMANSVURNE.

    Hvar stund r dyrbar nu, fort, frie mnner, hasten.

(De nalkas Riddaren.)

WINMINEN, som trngt sig fram, myndigt.

    Jag afskyr detta svek. Folk! vapnen frn Er kasten.

(Rop bakom Teatern, larmtrumman hres.)

RIDDAR CARL, blixtrande.

    Nej, de behlle dem, sin frihet ge de,
          Som svekfulle frrdare.
        Gudlse, kommen, jag trotsar Er alla.

RSTER af gubbar, qvinnor, ynglingar och barn, som trnga sig
fram emellan de p scenen varande och omgifva Riddaren.

    I fara vr Hfding, vr skyddsgud, vr vn!
    Kring honom, kring honom, vi lefva, vi falla.

(De bilda en groupp omkring Riddaren.)

JOUKAVAINEN, frvnad.

      Sllsamme syn!

RIDDAR CARL, hvars blixtrande stridslust fvergtt till frtjusning.

                     Afundas mig den.



SJETTE SCENEN.


DE FRRE. BIRGER, i spetsen fr Svenska Soldater, hvilka strta fram
frn ena sidan af Teatern. De sammansvurne Finnarna, fvensom, de
fngne och nyss ter bevpnade, intaga den andra, och synas vilja
frsvara sig.

BIRGER.

    Skyndom oss, Hfdingens lif att frsvara.

RIDDAR CARL, midt emellan Svenska och Finska troppen, omgifven
af frutnmda groupp, till de anryckande Svenskarna.

    Halt, hjertan omge mig, jag svfvar ej i fara.

WINMINEN, till Riddar Carl.

    Frsket mot ditt lif jag icke gilla kan,
    Men d det nu r gjort, mig tillhr, Riddersman,
        Att dela mina vnners den,
    Och bana dem och mig en frejdad vg till dden.

(Tar ett svrd och stller sig i spetsen fr Finska kmparna. Emoina,
som hittills varit ibland dem som omgifvit Riddaren, staplar, under
synbar frtviflan, till sin far.)

JOUKAVAINEN, till Riddaren.

    Stll dig framfr din tropp; jag stller mig fr min.

(Skakar sitt svrd.)

    Emoina lskar du, frsk om hon blir din.

RIDDAR CARL, till Vinminen.


        Befall att dina vapen hvila
    Tilldess jag blifvit hrd.

WINMINEN.

                               Vlan.

JOUKAVAINEN, otligt.

                                      Lt tungan ila.

RIDDAR CARL, till dem som omgifva honom.

    Min tjusning tackar Er. O! m jag blifva vrd
    En dag de trohetsprof, jag nu hos Eder funnit.
    Gn.

(De skingra sig. Riddaren till Finnarna.)

        Striden nskar jag, men, Finnar, ej med svrd,
          Ty nog af blod har redan runnit.
          Nej, strid med tankans fria magt
          Jag haft till ndaml allena,
          D hr jag ltit Er frena
    Frutan ngot tvng. Jag knner, att man sagt:
          Nr Winminens harpa klingar
          Frn samma hjd den fordom gjort,
          D dna hmdens starka vingar
          Frn rum till rum, frn ort till ort.

(till Winminen)

    Vl, Furste, p den jord som dina fder gmmer,
    Omgifven af ditt folk, trd opp! Nu r det tid. --
          Jag vgar mana dig till strid
    Emot den Religion du hatar och frdmmer.
       Din harpa tag; din stmma veckle opp
          De Gudar hmdens lror yrka.
          Frsoningslrans tro och hopp
          Skall mta dig med andans styrka.

WINMINEN.

          Jag antar striden. n en gng
          Man hra m den Gamles sng.



SJUNDE SCENEN.

DE FRRE. PATER ANTON inkommer, brande ett korss. Honom fljer
en CHOR af christne lrans beknnare, hvitkldde. Winminen
betraktar Pater Anton med synbar knsla.

RIDDAR CARL.

    Trd, Pater Anton, fram, att infr landsmn bra
          En helig grd t sanningen.

(till Winminen)

    En rst, mer kr n min, utveckla m den lra,
          Som manar till frsoningen.

WINMINEN, efter att en stund hafva kmpat mot ett mgtigt intryck
framtrder med sin harpa. Pater Anton mter honom med ett korss.

        Bestrid ett Vsen, om du gitter,
        Som uppbyggt uti djupets famn
    En verld nedom sin fot, frn klippan der han sitter;
    Och Ukko Jumala r detta Vsens namn.

(Stter sig vid harpan.)

        Herrskaren sitter p klippiga stolen,
        Verldsdets harpa invid honom str.
        Lifvet upprinner och upp ljungar solen:
        Allt som den Gamle p strngarna slr.

        Gudarna kommo p tonerna neder;
        Och hvarje makt fver fasorna rr.
        Fr deras verkan sig stoftet bereder:
        Allt som den Gamle p strngarna slr.

        Hvar utaf dem fick sitt Rike att styra,
        Men efter den fver grnsorna gr
        Kommer en ton, som bestraffar hans yra:
        Allt som den Gamle p strngarna slr.

        De kallas hmd dessa straffande toner.
        Snart eller sent uti vldsmaktens spr
        Gjuta de kraft i frtryckta nationer:
        Allt som den Gamle p strngarna slr.

    Hvarifrn fick menniskan sitt vlde fver djuren?
    Frn den ton som tankans krafter snkte till naturen.

    Hvarifrn kom ungdomsknslan, krleken och vren?
    Frn den ton som lifvets gldje alstrar uti spren.

    Hvarifrn f sanningarna, dygderna sin dyrkan?
    Frn den ton som lifvets vrde gjt i mannastyrkan.

    Hvarifrn kom visheten, som lderdomen stder?
    Frn den ton der lifvets frukt mot vinterdrifvan glder.

        Herrskaren, sitter p klippiga stolen;
        Verldsdets harpa invid honom str.
        Lifvet upprinner, och upp ljungar solen:
        Allt som den Gamle p strngarna slr.

CHOR af Winminens folk.

        P dessa snger, som knslorna rra,
        Svaren, J Christne; Soini, lt hra.

PATER ANTON.

           Alla vsens vrdare och far,
           Frn hvars tanke evigheten strlar!
           Stoftets son den thron frgfves mlar,
           Som du i ljusets ursprung har.

        fver allt, der lifvet har sin boning,
        Der r Skaparn, ordnande och mild.
        I den hga lran om frsoning
        Sknkte han t jordens folk sin bild.
        Korsets lidelser sig skulle blanda
        Med naturen i dess prfvo-r,
        Fr att helig gra denna anda
        Upp till Gud frn tid och den gr.

        Tro och Hopp och Krlek, dessa trenne
        Andans barn upplysa lifvets stig.
        Genom tron du evigheten knne
        Och dess ln af hoppet ppnas dig.
        Krleken sig p de bda stder.
        Lifvets vsen i naturens skrud
        Gr den alla menniskor till brder,
        Ssom af en och samma Gud.

CHOR af Christne.

        Jordens folk! Er tro i samljud stige
        Genom skyn i hoppets morgonglans.
        Krleken det brdrabandet vige,
        Som ger std, frltelse och sans.
        Utaf fiender frsvinne namnen
        Ifrn jordens kretsar mer och mer,
        Alla Christne ppna broderfamnen. --
        lsken oss, vi skole lska Er.

(Winminens folk, som under sngen rjt en stigande rrelse,
strta sig i de christnes emot dem ppnade armar.)

ALLMN CHOR.

        Brder, ja, vi skole lska Er.

(Winminen, som qvarblifvit ensam, betraktas af Emoina
med bedjande blickar.)

RIDDAR CARL.

          Menskor, varen alla brder!
          Ingen Herre, ingen slaf.
          Ljuset denna frihet fder
          Christendomen Eder gaf.

          Svensken, lifvad af den lran
          Som han frt till Auras strand,
          Sker med frtjusning ran,
          Helgon i hans fosterland.

          Dock utaf dess glans betagen
          Har han ordningen till vn.
          Alla lyda under lagen,
          Allas frihet skyddar den.

          Svenskar lska fosterlandet,
          Finlands sner likas.
          Viljen J freningsbandet
          fver hafvets bljor sl?

JOUKAVAINEN.

       J, Christne! Knslan som jag rjer
    Vid Edra gerningar, vid Edra sngers ljud,
    Allt fvertygar mig att starkast r Er Gud.
       Fr korset jag min hjessa bjer.
    Ja, Svenskar, med Er kraft min arm frenas m.

RIDDAR CARL (ger ett tecken, och Svenska baneret, frestllande
en himmelsbl glob med tre kronor, uppburen af 2:ne lejon,
framfres till honom.)

    Sen Sveriges baner, ett fste fr dess ra:
    Upplysning, Frihet, Lag, tre kronor i det bl,
       Som tvnne hjda lejon bra.
    Vid det tillhre Er att tro och huldhet svra.

JOUKAVAINEN.

        Hr, korsets Gud, och eden tag!
        Jag svr, att Sverges Konung lyda
        Vid dessa kronor, som betyda
        Upplysning, Frihet, Lag.

CHOR.

        t Sverges Kung vid Sverges fana
        Gr eden frn ett troget land.
        Hans bud m oss till ran mana;
        Vr frihet vrdas af hans hand.

WINMINEN, utbrister.

    Du ensam, Turilas!

RIDDAR CARL.

                       Han? Ledarn af en liga?

(till ngre)

    Dock -- fren honom hit. M straffets lagar tiga
    P denna hgtidsstund, d, christendomens namn
        Upplter allmn brdrafamn.

JOUKAVAINEN, till Winminen.

    Hvi str du dyster, stum? -- Ser du ej fosterlandet
        Fritt och frdladt? -- Trstad blif
    Af vissheten derom. G, strk freningsbandet,
        Din dotters hand t Riddarn gif.
        Du lfvat genom den belna
        Den tappraste, den dlaste. Vlan,
    Mitt ansprk upphr nu. Med denne Riddersman
    Ej ngon tfla djerfs. M hon hans dar frskna.

RIDDAR CARL, till Joukavainen.

    Du fverraskar mig. Djupt knner jag mig rrd.
    Ett handslag.

(Strcker handen.)

JOUKAVAINEN, slende sin hand i Riddarens.

                  Bergfast tro!

RIDDAR CARL, till Winminen.

                                Jag nskade bli hrd
    Af dig, du dle Drott, som lyckan frolmpat,
        Men som mitt hjertas hyllning ftt.
    Du har ej knt den Gud, mot hvilkens kraft du kmpat.
    Jag varit i hans hand ett ringa verktyg blott.
    Frlt mig pligtens tvng! -- Kom, blif i dessa bygder
    Af alla sedd som far, och sknk oss dina dygder.
    En mera nra rtt att vrda dig som far
        Mig i frsoningsstunden lfva.
    Men ej som segrens skrd, som hjertats fria gfva
    Din dotters hand fr mig ett himmelskt vrde har.
    Jag lskar henne mt, dess bild i hjertat buren
    Ger hjning t min sjl, frhrligar naturen.
    Ett namn, min Konungs nd, ett, kanske aktadt, svrd,
    Det r mitt enda hopp att anses henne vrd.
            Skna Emoina! frtro dina den
            t detta hjerta, som brinner fr dig.
            Tag mot min trohet in i dden,
            Och folkets krlek dana kring mig.

WINMINEN, till Emoina.

    Vill du bli christen?

EMOINA.

                           Ja.

WINMINEN.

                               Du ge sjelf att svara
        P Riddarns frga.

RIDDAR CARL.

                           Blif min brud,
        Tillbedjansvrda, det frklara.

EMOINA.

        Ja, gerna.

RIDDAR CARL.

                  Trohet infr Gud.

CHOR.

          Gif, skna trna,
             Gif gerna
             Din hand
    t Hjelten som kommit frn frihetens land.

          Riddarn vet skydda
             Vr hydda
             Vr ro.
    Du honom ditt de m gerna frtro.

WINMINEN, frenande sin dotter med Riddaren.

        I lifvets skiften stdjen mt hvarandra.
    Hvad knslor utaf lugn och sllhet!

PATER ANTON.

                                        O, min far,
    Du blir ju christen?


WINMINEN.

                         Nej. Jag vill till skuggor vandra,
    Lyst utaf samma tro, hvarvid jag lefvat har.
        Jag alla sett kring korset sig frsamla,
        Men qvarstr dock, ruin utaf det gamla --
    Ruin af sanningen -- af villan -- lika godt,
    Jag ofrndradt ger det ln af ljus jag ftt
        t danarn ter. Meningar m falla,
    M stiga. Knslan byts ej hos en ldrad man.
    Hvar trosbeknnare frklarar sin som sann;
           Men dygder alstras af dem alla,
    Det ser jag, Riddar Carl. Kom i min famn, min son,
        I famnen af en hedning, som frlter
           Den kraft som strtat honom frn
        Sitt vlde. Var fr Finska underster
           Hos Sverges Kung en trogen tolk.
           De ro danade fr heder.
           Djupt knsligt under hrda seder,
        Till sjl och hjerta ett frtrffligt folk.
        O min Emoina, tryggad fr ditt de
           Jag vandrar hdan till de dde!
    Fr sista gngen kom, o Soini, i min famn! --
    P jorden lemnar jag min harpa och mitt namn.



TTONDE SCENEN.

    DE FRRE. TURILAS.

WINMINEN, till Turilas.

        Jag r besegrad och Gudarna glmmas,
        Jag gr i hgen bland fdren att gmmas.
    Mig min enda trosfrvandt frn ljuset skall skilja.
    Du skall hgens ingng stnga; det r min vilja.

EMOINA.

    Din enda trosfrvandt! Jag dig frstr, min far,
           Och nu hos dig en bn jag har.
        Om ett beslut, som utgr min frfran,
    Du rygga vill, och fly till ngon oknd strand,
           Ledd utaf denna trogna hand,
           Afsvr jag genast christna lran
        Med gldje, -- ja -- i trotts af denna tr,
    Som utur sjlens djup vid Riddarns syn gr.


WINMINEN.

    Du lskar Riddarn?

EMOINA, dljande ansigtet mot sin faders brst.

                       Ja.

WINMINEN.

                           Och ville dock frsaka
    Den sllheten att bli hans maka,
    Blott fr din far?


EMOINA.

                       Ja.

WINMINEN.

                           Hr. En gng skall jag dock d.
    Hvad blir ditt de d? -- Du tiger! --

(Sedan han betraktat Emoina, som hjt sina gon emot sin fars.)

                                           Strlar skina
    Ur dessa gona och trar skymma mina.
    Din sllhet, tryggad nyss, skall ej din far frstr.

EMOINA.

            Jag ju af dina blickar rner,
            Att jag nnu din mhet har.
            Lt mina trar, mina bner,
            Dig hlla upp jorden qvar.

PATER ANTON.

            Om du en mensklig knsla rner
            Fr dem du lifvet gifvit har,
            Lt deras mhet, deras bner,
            Dig hlla upp jorden qvar.

RIDDAR CARL.

            Vid tjusningen mitt vsen rner
            Att nu f kalla dig min far,
            Var icke df fr vra bner!
            Blif vid din tro ibland oss qvar.

JOUKAVAINEN.

            Af Finlands dttrar, Finlands sner,
            Du anses som en vrdad far,
            Kring dig frenas vra bner,
            Blif ibland oss p jorden qvar.

WINMINEN.

            Upphren att min knsla skaka.

EMOINA.

            Tag dina grymma ord tillbaka.

PATER ANTON.

            Drj ibland oss en lngd af tid.

RIDDAR CARL.

            Njut allmn aktning, dygdens frid.

EMOINA.

            Frskjut ej din Emoinas trar.

WINMINEN.

            Hvad hennes blick mitt hjerta srar.

EMOINA.

            Rrs af mitt qval, mig ej frskjut.

WINMINEN.

            Jag ndrar icke mitt beslut.

CHOR.

            Vi, Finlands dttrar, Finlands sner,
            Dig bedje, vrdnadsvrde far,
            Var icke df fr vra bner
            Och drj bland oss p jorden qvar.


WINMINEN.

    Om den en villa r, den Guda-tro som farit
          Vid korsets sken frn detta land,
    Som hamn jag forska vill, och derfr stoftets band
          Jag lossar nu. Nog menniska jag varit.
          J, mina barn! vnner, faren vl!

(Vill g mot hgen.)

RIDDAR CARL.

    Jag vgar hindra dig, i kraft af det befl...

WINMINEN, afbrytande.

    Hll, ej ett ord derom, s framt du ej vill digna
    En dag till jorden, hljd af min frbannelse.
    Du sagt, att jag r fri: betnk det, Riddare.

(Riddarn drar sig med sorgsen vrdnad tillbaka. Winminen
med mild och rrd stmma.)

    Barn, vnner, nrmen Er! Jag nskar Er vlsigna.

(Alla nrma sig vrdnadsfullt omkring Winminen, som hjer
hnderna fver dem.)

    Er sllhet bilde sig p rans fasta grund.
         Jag manar denas frbund
    Att knytas vid min rst frn mina fders grafvar.
    Med dygd och idoghet, i Finland bygge bo
         Orubblig helgd t svuren tro,
         Som frie, aldrig ssom slafvar.
    Stn opp! Aflgsnen Er!

(Alla draga sig ngot tillbaka p mse sidor af Teatern, s att
medlersta delen deraf visar Winminen fristende, och i fonden
den ppnade ingngen till hgen. Winminen med stark inspiration.)

                            Ha! Gudar i mitt brst
    Nedstiga! Det r tid att J Er uppenbaren.
    Snart till Er ra mer ej hjes ngon rst,
    Om ej med underverk Ert vlde frklaren.
    Min lefnad var en strid fr Eder. Sanningen
    Sist uti hgens djup jag gr att ska n.
          Om jag ej tomma digter vrdat,
    S lten verlden se belningen jag skrdat,
        Och vid min harpa, hgst p kullens topp
          Min hamn, frklarad, hjen opp,
    Att, vittnande om Er, frkunna Eder ra! --
    Men hnder detta ej, d vgar jag begra
    Frltelse af dig, Du, Tingens Upphofsman,
    Att jag en lra fljt jag trodde vara sann.
          Och skulle ngra ljufva toner
          Osynlig hand p harpan sl;
          S lyssnen! Danarn lnar d
          Dygd inom alla religioner.
          Ren ifrn jorden hjs min sjl.
    Barn, Vnner, Fosterland! O, faren vl!

(Winminen trder med en exalterad knsla in i hgen. Hans harpa
har emellertid blifvit stlld upp dess topp. Han sjelf synes
knbjd med tbrder utmrkande en brinnande andakt, under det
ingngen igenmuras af Turilas. Emoina, som sjunkit i vanmagt,
understdes af Riddaren.)

ALLMN CHOR.

          Vi, som ljusets frukter skrde
          Under himlalrans skygd,
          Offret af den Gamles dygd
          Nu med trar heligt vrde.

          Himlars Herre! med frskoning
          Blicka upp stoftet ned.
          D fr villorna du led
          Ljudade din rst: Frsoning.

Vid Chorens slut afbrytes dess dende toner af melodiska ljud,
liknande olsharpans, och kommande frn kullens topp, hvarest en
sakta susning tillknnagifver ett vindkast. En allmn uppmrksamhet
p dessa ljud stadkommer rrelse hos alla p scenen, d Rideaun
faller.




Upplysningar till Lyriska Frsket Winminen.


[1] Winminen r den mrkeligaste af de mythologiska bilder, som
framskymta utur Finnarnes ldsta fornsnger, eller som de p landets
sprk kallas: Runor. Hans fader Jtten Kalewa, eller Kawe, hade tolf
fvernaturlige Sner, af hvilka det vill synas ssom om Winminen
varit den mgtigaste, genom sin frmga att uppvcka knslor. Alltid
kallad Winminen den Gamle, framstlles han ssom spelande p sin
harpa, d han verkar, och dessa verkningar ro i sanning poetiska.
Sittande p en klippa vid harpan, bragte han hela naturen i rrelse
och hnryckning. Runorna sga att: luften dallrade, liflsa ting
rrde sig, den kalla Nordans portar brusto, bergen skakade och
gfvo genljud, djuren till, och sjelfva bjrnen tittade fram vid
grdesgrden, foglarna ilade genom luften, fiskarna sprittade i
vattnet, och Sjfrun makade sig opp p stranden, fr att lyssna till
hans spel och sng. Den unge Joukavainen ville en gng trottsigt
bestrida honom vldet; men d fattade Winminen harpan, och sjng om
Skapelsens under och naturens rikedom, s hnfrande, att Joukavainen
fll till fga, erknnande djupt rrd Winminens fvermakt. Runorna
gifva Winminen endast tvnne barn, en Son och en Dotter. De
sednare Runorna beskrifva Winminen ssom merndels alltid tfljd
af Jungfru Maria den Huldrika (Neitzy Maria Emonen), hvaraf jag
tagit mig anledning att lta denna knsliga Gubbe alltid tfljas
af en huld Dotter, som jag kallat Emoina. Jag har trott mig kunna
framstlla Winminen ssom en af Svenska Konungen Eric den Helige
frjagad Furste, hvilken sker att terf sina frfders herradme,
och der ter infra frfdrens Gudalra. Alla landsorter i Finland
formera sig ansprk p att vara Winminens egentliga hembygd;
alla hafva Sagor och minnesmrken om honom, mer och mindre fallne i
glmska. Ju hgre opp mot norden man kommer, desto friskare ro dessa
minnen. Fornforskarne m tvista om Winminens egentliga hemland,
jag har i min digt gifvit honom det som passat bst fr mitt mne, i
synnerhet som sgner till std derfre icke saknas.

[2] Birkala, ett namn ifrn hedenhs upp en trakt, belgen till
strsta delen uti fre Satakunda fredels Hrad af det s kallade
Bjrneborgs Ln, samt till en mindre del i Tavastland, anses hrleda
detta namn ifrn Birkarlar, som skall betyda Handelsmn. Traktens
geographiske lge synes kunna gra den till en medelpunkt fr
landsortens handel. Birkala Sjn, kallad Pyhjerfvi, det vill sga:
den helige sjn, emottager vatten ifrn tvnne, alldeles srskilta,
stora Vatten-Systemer. Det ena kommande i en mnggrenig strckning
af fver 20 Svenska mil ifrn sterbotten, och det andra ifrn de,
genom skna vuer i landet mycket knda Tavastlndske fjrdarna uti
Lngelmki, Orivesi, Sahalax, Kangasala, Pelken, Hauho, Lampis,
Hattula, Sxmki, Lmpel och Wesilax. Dessa bda, i Pyhjerfvi
frenade Vattendrag, bryta sig, under ett vid Pyhjerfvi strand
belgit Steri, med namnet Vik, ut ifrn landthjden genom forssen
mkoski, det vill sga, Moderforssen, som egenteligen kan anses
ssom brjan till den af geographerna kallade Kumo elf; men hvilken
jag i min digt kallat Satakundas elf, derfre att den allt ifrn
sin brjan nda till sitt utlopp i hafvet vid staden Bjrneborg,
flyter endast och allenast genom Satakunda Hrader. Frenmde
mkoski vattenfall r pittoreskt, och var det i synnerhet innan
strmrensningarne brjade. Hela vattenmassan strtar sig vldsamt
emot ett hgt och brant berg, bryter sig deremot och tager en helt
annan riktning ned uti en djup, hvarigenom den sjudande flyter i
en rt linia inemot mil. Strnderna p mse sidor af denna forss ro
tminstone af ett hgt kyrkotorns hjd ifrn vattubrynet, s branta
att de, med f undantag, endast ro tillgnglige fr klttrare, samt
voro nnu fr ngra r sedan ttt bevxte med mrk och ldrig tall- och
granskog. Den lnga skummande forssen genom detta mrka djup,
har, kanhnda, gifvit den sitt andra namn, Nockia, det vill sga,
Skorstensfejaren; hvilket jemvl r namnet p ett nra till forssen
p elfvens andra strand belgit Steri, der den sterbottniske
Bondehren, anfrd af Jacob Ilkka under det s kallade Klubbekriget,
anflls och skingrades af Clas Flemming r 1597. Nedan om mkoski,
p 3 mils afstnd, kas elfven af de vattendrag, som ifrn den i 1
mils lnga socknen Ikalis, genom den namnkunniga Kyroforss, faller
ned uti Kyro Kyrkfjerden, och derifrn vidare genom Sjuroforss,
utgrande grnsen emellan Birkala och Karku socknar, frenar sig med
den af mig kallade Satakunda elfven. Kyroforss, der jag uppstllt
min frsta Akt, r genom Skjldebrands Voyage Pittoresque bde
beskrifven och skdlig gjord. P Birkala sidan om det derifrn
kommande vattendraget r en stor, vild och bergig skog. I denna skog,
ej lngt ifrn Sjuro, finnes ett hgt berg, som rjer grofva spr af
menniskohnder, i ndaml af dess ytterligare befstande mot anfall.
Der nedanfre, in t skogen, r en ngsdld, hvarest jag uppstllt
andra Akten. Hr ro tskillige urgamla vapen, ssom stenyxor m.m.
fundne, och der bertta sgnerna att Winminen skt frsvara sig
emot Svenskarna, med tillgg, att d han sg sig ndsakad att fly,
ryckte han ur berget lst en klippa, kastade den i sjn fr att stiga
p, och komma torrskodd fver till andra stranden. Af denna klippa,
formerades sedermera en med ngra trd bevxt liten holme. Ofvanom
mkoski, p Steriet Viks ker, nrmare stranden af en vik, som
skiljes ifrn elfmynningen genom en udde, finnes en kulle, i form af
en stor ttehg. Den kallas Junturinmki, och sges vara ett gammalt
offerstlle (Uhripajka). Der har jag uppstllt Tredje Akten. Der
skulle, enligt berttelserna, folk ifrn alla hll, ankomne till
det msta p btar, hafva, efter slutad skrd i September, kommit
att offra och gra byteshandel. Sanning r, att ifrn urminnestider
har en hstmarknad i Birkala existerat, dit allmogen frn vidt
aflgsna orter fra sina producter, mstadels p btar, till
afsalu. Landskapet kring Junturinmki, och i synnerhet sedt ifrn
en nra invid belgen s, framstller rundt omkring skdaren en
mera n 2 mils tafla af Fjrdar, Vikar, Insjar, Sund, ar, Bckar.
Elfmynningen som slingrande banar sig vg till den mrka och djupa
forssdlden, en myckenhet uddar och holmar, odlade strandsltter,
hvarest fr det nrvarande synas, 2:ne Kyrkor, 8 Herregrdar, 3
Officers-Bostllen, 9 Byar, oberknadt en mngd enstaka Hemman;
Boningsplatser och Torp, hga med tall och gran bevxte kullar och
sar, samt djupa dlder, om sommarn emaljerade med blommor; lunder af
lfskog, som hja sig opp ur dlderna, och utgra, s till sgandes,
medlare mellan den glttigt rika och dystert hga naturen. Hvem
som behagar, kan med ngra steg ifrn landsvgen controllera denna
uppgift. P kern, ett litet stycke ifrn Junturinmki, fanns fr
icke lng tid tillbaka qvar spr af ruiner, och en hst som pljde
fll fr 15  20 r sedan pltsligen ned uti ett obekant kllarhvalf
under kern. Sgnerna omtala, p detta stlle skulle i ldsta tider
hafva sttt en borg, bebodd af en Finsk Furste, som varit en likas
ifrig som envis hatare af christendomen. Han skulle hafva haft
en dotter, ung och skn, det frsts, och efter denna Prinsessas
hemliga krlekshandel med en christen Prest, har nnu en klippa i
sjn sitt namn Papinkari (Prestklippan). Sagans christne Prest, som
lskade den hedniska Furstedottren, har jag trott mig saklst kunna
gra till en Svensk Riddare, men Presten deremot till Prinsessans
Bror. Den hedniska Furstens boning, eller borg som det i sgnerna
heter, skall sedermera af de christne blifvit intagen och frstrd,
samt marknadsplatsen flyttad ifrn Junturinmki en mil derifrn
vid samma sjstrand till Pispala (Biskopsplatsen), som skall hafva
sitt namn deraf, att en Biskop derstdes predikat Evangelii sanning
fr den frsamlade marknads-menigheten. Marknads-platsen flyttades
p 1770-talet till den d inrttade nya staden Tammerforss, der
det sterbottniska vattendraget ifrn den stora Nsijerfvi-fjrden
genom en stark forss, faller ut i Birkala-Sjn. Jag har valt denna
ofvanbeskrifne ort till Skdeplatsen fr min digt, bland alla andra
skl fven derfre, att den var p den tiden i synnerhet en vigtig
communicationspunkt emellan de inre nordliga delarna af landet
och de sdra mera fruktbara, der Svenskarna rdde. Detta synes
Birger Jarl hafva insett, ty hans erfrings-tgrder strckte sig
frnmligast till att frskra sig om Satakunda och trakten derifrn
till Tavastehus, hvars Slott af honom byggdes.

[3] Finnarna oppe i landet nyttja nnu i denna dag btar som ro
lnga, smala, platta i botten och utan kl. D de p sina frder
komma till forssar, som ej med bt kunna passeras, draga de btarna
fver land p kaflar, eller rullar, som de stta under dem ideligen
allt efter som tget framskrider, intill dess de hunnit nedom,
eller uppom forssen, d btarna ter utskjutas i sjn och folket
troppar in. En sdan bt, rodd af 12, 16, 20 och nda till handfasta
roddare, hvarje roddare om en re, lper med mycken snabbhet p
vattnet, och en kapprodd af 15  20 sdane btar, med rda och hvita
qvinno-drgter frsedde, r ett verkeligen vackert skdespel.

[4] Ukko, en af Finnarnas ldsta Gudar, hvars makt synes hafva
strckt sig till alla grenar af Verldsstyrelsen. Ukko betyder p
landets sprk en gammal vrdig man, Farfarsfar och skan kallas
"Ukko" nnu i denna dag. D Finnarna vilja uttrycka sig att skan
gr, sga de: _Ukkoisen-Jyrist_, hvilket fversatt betyder: _Den gamle
bullrar_.

[5] Sjfrun spelar en betydande role i de Finska Sagorna, och
frestlles i starka forssfall eller brusningar uppstiga, och i
solskenet kamma sitt lnga hr.

[6] Satakundas Vapen r en Bjrn, som reser sig p bakftterna.

[7] Kiwutar, en frfrlig plgo-mja, frmenades hafva sitt tillhll
p plgobacken eller marken (Kipumki), hvarest hon uti en ofantelig
sten-gryta troddes koka plgorna. Till denna plgo-ort drifva
trollrunorma allt hvad som plgas skulle.

[8] Det r en verkelig sanning, att Finnarna fordom hade visse trd
uti skogarna, som ansgos helige. Hvar och en borde, d han passerade
frbi ett sdant, kasta opp p dess grenar en qvist, hvarmed han
vid annalkandet mste frse sig, s framt ingen olycka skulle hnda
honom. En trovrdig och upplyst man har berttat mig, att nnu i
sednare tider skall ett sdant trd p ett uppgifvit stlle hafva
funnits, med sdane qvistar rikt frsedt, hvilka nnu fortforo att
af frbigende ytterligare kas. En nykommen sjlasrjares nit hade
ltit nedhugga denna styggelse till allmogens stora harm, som deraf
frespdde en stor hvlfning i landet; hvilket ock intrffade. Sgner
om ett s beskaffadt heligt trd vid Sjuro saknas icke, fvensom om
en flere hundrarig Gubbe, som skulle hafva bodt i en kula vid en
klla nra detta heliga trd.

[9] D de hedniske Finnarne fingo ngon christen Prest till fnga,
brukade de, efter grymma misshandlingar, omlinda honom med halm,
samt fastbinda honom, slunda utstyrd, vid en trdstam fver en
eldbrasa.

[10] Offer-eld plgade Finnarna taga genom gnidning af torra
trdstycken mot hvarandra. All annan n en slunda erhllen eld,
ansgs icke bra vid offringar. Elden ansgs eljest ursprungligen,
enligt Sagorna, vara funnen uti en af Winminen uppfngad
krampfisk, hvaruti fanns en lax, i laxen en gdda, i gddan en sik, i
siken en sarf, i sarfven ett rdt nystan, i nystanet eldgnistan.

[11] Se Franzns stunder i Lappland, 2:dra stunden, ifrn pag. 43 till
och med 47, rrande Lapparnas Trollkarlar, eller s kallade Blmn.
Bra mnga af Bondfolket tro nnu i denna dag, att Lapparna kunna
trolla.

[12] Namn p Lappska Gudar. D Lappske Blmnnen, efter sine
vidunderlige contorsioner, sluteligen nedfalla i sin extas eller
dvala, frmenas de fara till Jabmiaimo, de ddas boning, der
Jabmiakka r herrskarinna. terkomme derifrn medfra de sin
smedelst frvrfvade vishet rrande besvrjningens freml.








End of the Project Gutenberg EBook of Winminen, by G. A. Brakel

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK WINMINEN ***

***** This file should be named 50263-8.txt or 50263-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/5/0/2/6/50263/

Produced by Jari Koivisto
Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org



Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

