The Project Gutenberg EBook of De vandrande djknarne, by Viktor Rydberg

Copyright laws are changing all over the world. Be sure to check the
copyright laws for your country before downloading or redistributing
this or any other Project Gutenberg eBook.

This header should be the first thing seen when viewing this Project
Gutenberg file.  Please do not remove it.  Do not change or edit the
header without written permission.

Please read the "legal small print," and other information about the
eBook and Project Gutenberg at the bottom of this file.  Included is
important information about your specific rights and restrictions in
how the file may be used.  You can also find out about how to make a
donation to Project Gutenberg, and how to get involved.


**Welcome To The World of Free Plain Vanilla Electronic Texts**

**eBooks Readable By Both Humans and By Computers, Since 1971**

*****These eBooks Were Prepared By Thousands of Volunteers!*****


Title: De vandrande djknarne

Author: Viktor Rydberg

Release Date: February, 2006 [EBook #9827]
[Yes, we are more than one year ahead of schedule]
[This file was first posted on October 22, 2003]

Edition: 10

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK DE VANDRANDE DJKNARNE ***





"De vandrande djknarne" is a novel in Swedish by the Swedish writer
Viktor Rydberg (1828--1895).  It was first published in the daily
newspaper "Gteborgs Handels- och Sjfartstidning" in April and May
1856, using the pen name "Agricola".  In 1896 it was published in
volume 3 of the author's collected works ("Skrifter", 14 volumes),
which reappeared in many editions and reprints over the following
years.  "Skrifter" has a commentary by Swedish literature historian
Karl Warburg (1852-1918), which is also included here.

This e-text was produced for Project Gutenberg from Project Runeberg's
digital facsimile edition, which is based on volume 3 of the author's
collected works ("Skrifter"), fifth edition, printed in 1915,
available at http://runeberg.org/djaknar/

This is a plain text file using the ISO 8859-1 (Latin-1) character set
(, = E,e-acute; , = A,a-ring; , = A,a-umlaut; , = O,o-umlaut).

Project Runeberg publishes free digital editions of Nordic literature.
We need more volunteers like you.  Learn more at http://runeberg.org/

  _________________________________________________________________

                      Skrifter av Viktor Rydberg
                                 III

                       DE VANDRANDE DJKNARNE.
                             Bondhistoria
                                  av
                              "AGRICOLA"
			   (Viktor Rydberg)

			    Femte upplagan

			      Stockholm
                        Albert Bonniers frlag

                              Stockholm
                    Alb. Bonniers Boktryckeri 1915

  _________________________________________________________________

             Ihr naht euch wieder, schwankende Gestalten!
	    Die frh sich einst dem trben Blick gezeigt.
                                                  Goethe.

  _________________________________________________________________

Innehll / Table of Contents

1. Djkneupptg
2. Masugnen
3. Korporal Brant
4. Patron Brackander
5. Hos korporalens
6. Patronen och lnsmannen
7. De bda rivalerna
8. Avsked frn hemmet
9. Vrvaren
10. Djknarne
11. Auktionen
12. Slutet
Utgivarens tillgg och anmrkningar

  _________________________________________________________________

                              Djkneupptg.

"Kom, afton, snk dig neder!
Du ger oss mdans ln.
Vad lugn du oss bereder!
Natur, vad du r skn!
Se, aftonrodnan vilar
i dalens svala famn,
frn fstet solen ilar
bort till en annan hamn.
Tyst, tyst r allt som andas,
blott nktergalens ljud
med kvllens vindar blandas,
han kallar p sin brud ..."

Refrngen tages om igen:

"Tyst, tyst r allt som andas -- -- --"

- Jo, vackert tyst, infll Adolf, den av de bda djknarne, som sjng
frsta stmman, hr du d icke, huru inspektorn... eller vad karlen r
fr ngot... gormar och svr dr nere med sitt arbetsfolk? r det
nktergalens ljud, det?

- Nog hr jag det, Adolf, svarade den andre djknen, men d man
befinner sig i sngens hgre regioner, lyssnar man icke till
mnniskornas tomma vlan nere i gruset... N, vill du icke sjunga
mera?

- Nej, Gran, jag vill dricka.

- Jas, r du trstig, du lille sklm! N, jag sger ingenting drom;
dagen har varit varm, och man mste sklja ned landsvgsdammet. Lt
se... vad r i flaskan, som din pappa godhetsfullt gav oss till
reskamrat? nnu ngot, ser jag. Skl, Adolf!

- Gutr, lnge Gran!... Jag blir icke otrstig, drfr att du dricker
ur alltsammans.

- Lugna dig, gosse! Jag lmnar kvar s mycket, som jag, med anvndande
av approximationsteorien, kan berkna, att din lilla korpus tl.
Parvum parva decent... smtt hves en liten... sger vr ofrgtlige
vn Hkan Sjgren.

- Glm icke, Gran, att du har dligt betyg i algebran! S, stopp nu!

De bda samtalande voro tvenne ynglingar frn gymnasiet i Vxj --
djknar, som allmogen nnu kallar dem. De voro ute p botanisk
exkursion, efter vad deras portrer och botanikspadar visade;
tminstone begagnade de botaniken ssom frevndning fr att under
sommarferierna strva omkring p landsbygden och ska ventyr. Dylika
strvtg hava sedan gamla tider legat i Vxj-gossarnes smak, och
bland bnderna i nejden g mnga historier om kringvandrande djknars
ventyr och putslustiga upptg.

De bgge vnnerna hade slagit sig ned i grset p en kulle under en
lummig ek. De hade drifrn utsikt ver ett hrligt smlndskt
landskap med sm insjar, slingrande bckar, furumoar och lvdungar.

Gran, den ldre av dem, var en hgvxt, kraftig yngling med
jovialiska ansiktsdrag och anlggning till polisonger. Han hade sina
tjugu r p nacken och stod nu frdig att med den lrdomsskatt, som
bests i Vxj, och icke s litet drutver, som han p egen hand
samlat, begiva sig till akademien.

Adolf, hans kamrat, var en spenslig, finhyad gosse med sklmska gon.
Son av den rike och allmnt aktade baron Sparrflt p Odensvik hade
han slutit ett fast vnskapsfrbund med hemmansgaresonen Gran, ett
frbund, som olikheten i deras lder endast bidrog att gra nnu
varaktigare. De bodde under terminerna tillsammans, delade sina
lrares och kamraters tillgivenhet och hade allt, till och med sina
sm oskyldiga upptg, gemensamt.

- Ack, du Gran, vad detta varit en lustig dag! sade Adolf, i det han
makligt strckte sig i grset och sg upp mot den bl himmelen. Jag
glmmer aldrig de hr ventyren.

- ja, nog har du haft pojkstreck fr dig, sade Gran.

- n du d? Har du varit ett uns bttre n jag?... Ha, ha, d jag
tnker p den snle prsten, hos vilken vi i dag to middag, kan jag
skratta mig frdrvad...

- Vad var det fr roligt, att du drack ur allt hans l? Stackars man,
han fljde med ngsliga blickar var droppe du slukade.

- Och vad var det fr roligt, att du tog fatet med flskpannkakan och
lt hela anrttningen, ett tu tre, frsvinna i ditt glupska
ginungagap, innan den beskedlige mannen hann sucka! Ha, ha, ha!

- D hade vi en bttre tillstllning hos den rike nmndemannen i
Lomaryd, sade Gran.

- Ack, den vackra Stina, hans dotter...

- Som du ville kyssa, men icke fick, i trots av ditt snutfagra
ansikte, Adolf...

- Och som du fick kyssa, Gran, i trots av dina fula, rda polisonger.

- Sg icke "i trots av" utan "med anledning av" mitt manliga, i
aftonrodnadens skna frg skiftande kindskgg. Du frstr dig icke p
flickornas smak. Att kyssa dig eller en annan liten frken kan komma
p ett ut... men jag -- jag r en man, och det r sdana flickorna
vilja ha.

- Skryt lagom, Gran! Om du ej frsttt dig p svartkonsten, skulle
Stina ej bevrdigat dig med en blick.

- Ja, svartkonsten r en mrklig konst. Du mrkte vl, att det rika
nmndemansfolket i brjan ej ville undfgna oss med annat n
svagdricka?

- De nskade oss p drren, det mrktes tydligt.

- Men d frgade mig hndelsevis nmndemansmor, vad jag studerade i
Vxj...

- Och jag skyndade mig att svara, att du studerade svartkonsten... Var
infallet icke gott, vaba?

- Strax blev det annat ljud i pipan. Man betraktade mig med vrdnad,
nstan med fruktan, och bullade upp ett frukostbord med skinka,
medvurst och l, och jag smorde krset, medan du, lille Adolf, skte
visa dig p din lskvrda sida fr dottern i huset. Men du
misslyckades, min gosse. Du knner icke bondtserna; de ha icke ra
fr sdana grannlter, som du lrt dig att prata till de frnma
frknarna. Emellertid kom nmndemansmor till mig och berttade
jmrande, att hennes ladugrd var frhxad, att kalvarne d och korna
ej ge mjlk... hon frgade mig om rd...

- Och du svarade?

- Att hon skulle fodra och skta kreaturen vl.

- Hon tyckte naturligtvis, att det var ett alltfr simpelt rd...

- Ja visst, hon lt mig frst, att ingenting annat n svartkonsten
torde hjlpa, och bad mig anlita mina kunskaper i den vgen. Jag
gjorde mnga invndningar, men drav blev gumman nnu entrgnare. Till
slut, sedan jag tagit tysthetslfte av henne, sade jag, att hon skulle
taga gat av en vessla, hjrtat av en rn, framtassen av en bjrn och
tungan av en tre och tre kvarts r gammal vit orm, insy dessa lemmar i
skinnet av en dla samt nedgrva alltsammans en torsdagskvll under
ladugrdstrskeln, sgande hokus pokus filiokus. Gumman blev
hjrtinnerligt glad, tackade mig fr det goda rdet och bad mig lmna
de dr trollsakerna (hon tog fr givet, att jag hade dem i portren),
s skulle hon hederligt betala dem. Jag svarade, att mitt frrd var
slut, och rdde henne att skaffa sig dem sjlv.

- Och nu blev gumman nnu entrgnare, infll Adolf. Jag sg, huru hon
viskade och tasslade med dig.

- Ja, hon var i synnerhet bekymrad fr, huru hon skulle finna en jmnt
tre och tre kvarts r gammal orm. Jag rdde henne att fnga en mngd
och syna dem i munnen, ssom man gr med hstar...

- Ha, ha, ha!

- Medan gumman anfktade mig med sina bner, hade jag gonen p lilla
Stina. Jag fann, att hon var en alltfr tck flicka med en mun,
liknande en frisk rosenkalk. N, tnkte jag, innan jag lmnar stllet,
skall jag ha kysst Stina, bara fr att frarga dig och gra dig
svartsjuk, Adolf...

- Hr, mor, sade jag, jag vet nnu ett medel, som kan hjlpa; jag har
medlidande med er och vill upptcka det fr er. Ni skall taga sex
nubbar och spika dem i ladugrdsgolvet, men nubbarne skola frst vara
signade.

- Hur gr det till? frgade hon.

- Ingenting r enklare... Det behvs bara en flicka som icke fyllt
tjugu r...

- Gr icke Stina an? Hon r bara sjutton, sade gumman.

-  jo mn. Jag, min kamrat och Stina stlla oss p golvet; ni, mor,
och fader nmndeman stten er p var sin stol, hllen er alldeles
stilla under tiden och mumlen fr er sjlva:

  "A, E, I, O,
  jag vill ha mjlk av min ko;
  U, Y, , , 
  ingen kalv fr d."

Stina skall sga hokus och taga en nubb mellan tnderna, s att blott
sjlva spetsen sticker fram; jag sger pokus och tar nubben med min
mun ur hennes; min kamrat bugar sig drefter och sger filiokus, som
r det kraftigaste trollordet och bekrftelse p det vriga. P det
sttet signas var nubb srskilt, och det r hela saken... Nvl, saken
blev snart arrangerad, och Stina gick grna in p att vara med
drom...

- Ja, fr kornas skull, infll Adolf.

- Fr kornas och kalvarnes skull, det medger jag, ty jag r fr
ansprksls att uppgiva mitt hyggliga ansikte ssom bevekelsegrund.
Visserligen rodnade hon och var litet frlgen, men allt gick efter
nskan, och jag fick mina sex kyssar.

- Vad jag hade svrt att hlla mig fr gapskratt, nr jag sg gubben
och gumman sitta och vagga med huvudet och mumla: "A, E, I, O" etc.

- Allvarsamt talat, Adolf lille, spelade du sjlv den mkligaste
figuren. Det gjorde mig riktigt ont om dig. Du fick st och bevittna,
huru jag tog den ena kyssen efter den andra, samt buga dig och sga
filiokus.

- Tala icke drom! Det var ett elakt phitt av dig, Gran, fr vilket
jag i sinom tid skall utkrva vedergllning. Men hr p, vi mste
stiga upp och marschera vidare fr att ska nattkvarter... Solen gr
nu ned. Vart skola vi nu stlla kosan?

- Quo fata trahunt retrahuntque sequamur: vi m g dit dena fra!
Stannom blott en stund fr att betrakta solnedgngen! Vilken hrlig
afton! Huru sknt nd att vistas i Guds fria natur!

- Medeltidens vandrande riddare mste hava frt ett hrligt liv,
Gran?

- tminstone d det var vackert vder... Se, nu frsvinner hennes
strlande majestt under himlaranden. O, drottning, fr vilken altaren
fordom rykte p Persiens sltter och Mexikos berg:

"O, vor jag som du,
s nra den nskade strand,
det nya lycksaliga land!"

S! Nu r jag frdig. Framt marsch!

  "Med skmt och sng,
  med munter gng
  vi vandra dit det befallt.
  Ej frgan r,
  vart kosan br,
  ty hembygden r verallt."

De bda vnnerna lmnade kullen arm i arm, och deras friska rster
genljudade i skogen.

  _________________________________________________________________

                                Masugnen.

Djknarne hade visserligen icke behvt g lngt fr att finna
nattkvarter, ty p obetydligt avstnd framfr sig sgo de en vit
herregrdsbyggning av sttligt utseende, men de fredrogo att gsta i
prst- och bondgrdar; och d de nu hndelsevis frn kullen
varseblivit rken frn en p andra sidan skogen belgen masugn och
hrde gnisslet av dess vldiga blgar, beslto de begiva sig dit och
tillbringa natten i hyttan bland bergsmnnen.

De inslogo sledes den vg, som frde genom den gamla, revrdiga
granskogen. Det mrknade hastigt, och masugnen var lngre bort belgen
n de frmodat, men de frkortade vgen med muntert glam och glada
snger. Fr vrigt hade det ett eget behag att vandra i de allt ttare
skuggor, som fllo ver skogen, att lyssna till kvllvindens suckar
och betrakta stjrnorna, som tindrade s klart ver granarnes bugande
toppar. Och ju mrkare det blev, desto livligare mlade sig p en viss
flck av himmelen ett rdaktigt, fladdrande tersken av masugnens
lgor. Det var en eldstod, som frde dem rtta vgen i skogens
labyrint, och de hrde allt tydligare, huru forsen brusade, huru
blgarnes jttelungor flsade och hamrarnes slag genljudade bland
skogens klippor.

Nu glesnade skogen, och de bgge vandrarne sgo framfr sig ett ppet
flt, i bakgrunden begrnsat av ett berg, p vars vilda, stupande
avsatser de ver masugnstaket uppstigande eldtungorna kastade en
fantastisk belysning. Svarta gestalter visade sig kring elden, och
tonerna av en vemodig, enkel visa, sjungen av en okonstlad rst,
blandade sig med det buller, som den arbetande maskinen och de lika
ivrigt arbetande mnniskorna frorsakade.

Adolf och Gran gingo uppfr den lnga bro, som frde till mashyttans
vre vning, och p vilken kol- och kalkstenslaster brukade uppkras
fr att kastas i ugnens vilda gap. De hlsade vnligt p de av rk och
sot svrtade mnnen, och dessa besvarade hlsningen p samma stt.
Sllan kommo beskande frn andra orter till denna avlgsna del av
bergslagen, och man undre drfr ej, att bergsmnnen med en viss
nyfikenhet utfrgade vra djknar, vilka de voro och varifrn de
kommo. Sedan dessa givit gott besked fr sig, blev det deras tur att
frga, och de fingo nu bland annat veta, att garen till denna masugn
liksom till flera andra, jmte stngjrnshamrar o. s. v., var den rike
och mktige patron Brackander p Trevnadslsa. Trevnadslsas
karaktrsbyggning var just det vitmlade hus, som vnnerna sett, medan
de vilade p kullen. Drefter begvo sig djknarne till mashyttans
nedre vning, varifrn sngen nnu hrdes. I drrppningen till
densamma visade sig en verklig jttegestalt, en karl p sina sex fot
och lika mnga tum, insvept i skinnklder och med en bredskyggig hatt
nedtryckt ver det sotiga ansiktet.

- Vad r ni fr slags folk? frgade han tmligen barskt.

- Vandrande djknar, svarade Adolf och Gran p en gng, och den
senare tillade:

- Vi fundera p att stanna hr i mashyttan ver natten, om ni, gott
folk, icke har ngot dremot, och sedan fortstta vi vr resa i
morgon.

- Djknar frn Vxj? Prstgesller? fortfor jtten. Har ni gtt
vilse, eftersom ni kommer s hr? Hr  just inga bekvmligheter fr
sdana gster. Men vill ni sova p en bnk dr inne, s str det er
fritt.

- Jag har aldrig sett ngon masugn frr, sade Adolf, och r drfr
litet nyfiken...

- Att se, hur jrnet kommer utrinnande som en vitgnistrande strm...
ja, det r rtt lustigt fr den, som inte r van vid det...

- Och vad bekvmligheter angr, infll Gran, s ha vi mnga ntter
sovit under ett trd i skogen, med en sten till huvudgrd...

- Likasom Jakob, infll jtten skrattande. Jas,  herrarne av det
slaget, s  herrarne vlkomna.

Mannen gick in, och djknarne fljde honom.

Det var ett stort, mrkt rum, i vilket de intrdde. I stllet fr golv
hade det ett lager av djup sand, dess bakgrund upptogs av ugnsmuren,
blgarne och maskineriet, som stter dessa i gng; hr och dr sgs en
slgga, och mot vggarne lutade sig lngre och kortare jrnspett. P
en bnk sutto tvenne mn, av vilka den ene sjng, och ver sngarens
huvud hngde, fastspikad p vggen, en lampa, som spridde ett ganska
smnigt och otillrckligt sken. Sngaren var en medellders man, sotig
och kldd i skinn likasom de andra; de ord han sjng, d djknarne
intrdde, voro fljande:

  "Trolsa flicka, du har en fager hy,
  men du har ock ett ostadigt sinn;
  ditt hjrta vill jag likna vid en vinddriven sky,
  som far hela vrlden omkring."

- Tyst nu, Pelle Larsson, med din dumma visa, sade den lnge, som var
ingen annan n masmstaren Sven, jag gitter icke hra den.

- N, jag kan vl tiga, eftersom du s vill, svarade Pelle Larsson,
helst som jag ser, att du har tv herrar med dig, och de tycka vl
inte om enfaldiga bondvisor, kan jag tro.

- , fortstt han med sin visa, sade Adolf, vi hra grna p.

- Men jag gr det icke, sade masmstaren Sven. Pelle gr aldrig annat
n sjunger ovett och lgn om tserna, om deras trolshet och sdant
snack... Jag gitter icke hra det.

- Nej, mnntro! sade Pelle, sedan Sven fick sig en fstm, tror han
alla flickor om gott.

- Hll munnen! sade Sven.

- Bevars vl, jag tiger, masmstare, svarade Pelle. Annars ska
herrarne tro, att jag r den vrste hojtaren i hela vr frsamling; ni
skulle bara hra mig i kyrkan. Klockaren skriker, s att han r rd
som en tuppkam i synen, men mig verrstar han icke.

Frtroligheten mellan masugnskarlarne och djknarne beseglades, d
dessa senare framtogo vinflaskan och lto den vandra ur hand i hand,
frn mun till mun.

- En tung slgga det hr, sade Gran, i det han prvande upplyfte en
sdan.

- Ja, inte duger en djkne att hantera henne, infll Pelle Larsson.

- Icke det? sade Gran, i det han fattade om ndan av skaftet och hll
slggan horisontalt med rak arm.

- Bra, bra, sade masmstare Sven och klappade Gran p axeln. Herrn r
en svensk gosse, det mrker jag.

- Ja, sdana ha vi mnga p gymnasium, sade lille Adolf, stolt rtande
sig. Gran r icke den starkaste bland oss. Ni skall tro, att djknar
icke g av fr hackor, gott folk.

- N, vad sger herrn om den hr lilla tingesten? infll Sven, i det
han pekade p den strsta slggan bland dem alla, en verklig
Herkules-klubba. Lyft den ocks, om herrn orkar.

Gran vgade ett frsk, som gjorde hans krafter all heder, men icke
desto mindre misslyckades.

Jtten skrattade, s att de vita tnderna lyste mellan de sotiga
lpparne, varefter han fattade slggan, svngde den ur hand i hand med
frvnande hastighet, kastade den upp i taket och uppfngade den i
fallet, lyfte den slutligen i en halvkrets ver huvudet och lt den
sakta nedsjunka mot sin mun. Nr detta var gjort, slngde han den bort
i en vr och sade torrt:

- Det dr kallas bland oss bergsmn att "kyssa" slggan.

Adolf hade med verklig bvan sett detta atletiska msterprov.

- Finnes hr ngon annan, som kan gra detsamma? frgade Gran
undrande.

- Jag ber dem icke frska, sade Sven, svida de ej vilja ha sina
nsor frvandlade till rotmos och svlja sina tnder. Men uppe i norra
bergslagen, i Barnarp och Mnsarp, finnas flera, som frst sig p
samma lek... Tag spaden, Pelle Larsson... slagget skall ut.

Pelle Larsson, bitrdd av de tvenne andra karlarne, grvde en bdd i
sanden frn ugnsppningen till drren, och sedan bdden var frdig,
fattade Sven ett spett, tryckte hatten djupare ver ansiktet, gick
fram till ugnsppningen och gjorde med spettet ngra vldiga sttar.
Ett gonblick drefter kom slaggen utrinnande som en strm av
gnistsprutande eldvgor och fyllde den grvda bdden, upplysande
rummet med ett starkt, rdaktigt sken och utbredande en hetta, som
frekom de bda djknarne nstan odrglig. Det var en vacker, men
snart frsvinnande anblick, ty slaggets livliga eldfrg mrknade
hastigt, ngra vattenmbar tmdes ver detsamma, varefter det
snderslogs med jrnspetten och utbars styckevis ur hyttan.

- Jrnet kommer icke frrn om en timme, sade Sven, och under tiden
ska vi ta vr kvllsvard. Vilja herrarne vara med om den, fast det
bara r sill och potatis och svagdricka, som vankas? Men potatisen r
god, vill jag lova, den kokas icke, utan vi steka den hr i den heta
sanden.

Gran och Adolf voro ganska hungriga och emottogo sledes bjudningen
med mycket nje. Den simpla anrttningen var snart frdig och fick en
strykande tgng. Gran och Adolf visade, att djknar ej ro s
nogrknade, ifall sot och aska, jmte hungern, ro de enda kryddorna
p maten.

- Jag vet icke varfr, men jag tycker om er, gossar, sade Sven under
mltiden frtroligt till djknarne. Vart mnen I taga vgen i morgon?

- t ster, vster, sder eller norr, svarade Adolf. Vi g vart vinden
blser.

- I morgon r sndag, anmrkte Sven, och det r min tur att vara ledig
frn arbetet den dagen. Hr p, gossar, om vinden skulle blsa t det
hll, dr far mins stuga ligger, skulle ni vilja flja med? Vi komma
att g frbi vackra ngar, dr mnga slags blomster vxa, och jag kan
tnka, att ni, liksom andra djknar, egentligen ro ute fr att samla
blommor...

- Vad sger du om frslaget, Adolf? frgade Gran.

- Topp, svarade denne, jag fr min del antager det.

- Gott, sade Sven, I skolen d f se en gubbe, som luktat krut i sina
dagar.

- Har er far varit i krig?

- Jag vill tro det. Han stupade i kriget mot ryssarne.

- Vad! Jag tyckte ni talade, som om han levde, infll Gran.

- Ja, saken r den, att min salig far blev ihjlskjuten, men min
fosterfar, korporal Brant, han lever nog, mn I tro, och det r den
gubben, jag menar. Han har, som jag sade, luktat krut i sina dar och
kan bertta er mnga krigshistorier, om ni tycker att det r roligt
att hra sdana. Ni fljer sledes med, gossar?

- Ja, Sven.

- Men d vcker jag er klockan tre i morgon, innan fglarne brjat
sjunga... ren I med om det ocks?

- Ja visst.

- Nja, icke behver jag vara rdd, att ni ska frsova er, ty ni fr
bara var sin trbnk att ligga p med min och Pelle Larssons trjor
till huvudgrd.

Tiden gick fort under muntra samtal. Djknarne berttade ventyr om
Karl XII, och masugnsfolket dukade upp lustiga folksgner om Bellman
(som i vr allmoges mun gller fr att vara den lustigaste hovnarr,
som ngonsin gycklat med ett krnt huvud) samt trovrdiga berttelser
om skogsjungfrur, bergtroll, nckar, tomtegubbar och mera sdant.
Pelle Larsson pstod, att han mngen mrk hstnatt, d han setat vid
kolmilan och lyssnat till vindens tjut i skogen, sett skogsjungfrun
med hgtidliga steg vandra frbi; och en annan av arbetarne, som frut
varit bergsprngare vid Taberg, visste att bertta om Tabergsgumman
och hennes slott djupt inne i bergets skte. Man hade en gng, sade
han, beslutat sprnga ett valv tvrs igenom berget, men d man hunnit
ngra famnar in i detsamma, ljd inifrn en rst, som frbjd
arbetarne att fortstta, ty de hade nu hunnit nra gummans
sngkammare. Men det pbrjade valvet finnes nnu kvar och kan beses
av var och en, som besker Taberg.

Det led nu lngt in p natten, och djknarne knde behov av vila. De
lade sig p de anvisade bnkarne, och trtta av dagens vandring,
inslumrade de snart i oskuldens och ungdomens lugna smn.

  _________________________________________________________________

                             Korporal Brant.

- Upp, gossar! ljd en rst i djknarnes ron.

De vaknade. Strmmen brusade, blgarne flsade, hamrarne knackade: det
var den gamla musiken, som oupphrligt, r ut och r in, ljuder p ett
sdant stlle. Men framfr vra vnner stod Sven masmstare med ett
bylte i ena handen och sitt stora pinsbacksur i den andra.

- Ni sov s gott, att jag tyckte det var synd att vcka er frr, men
nu r klockan fyra, och vi mste bege oss p vg, sade han.

Gran och Adolf voro inom ngra gonblick frdiga. De sade farvl t
de vriga masugnsarbetarne och fljde Sven. Visst voro de i brjan
litet olustiga, ty mnga timmar hade deras smn ej rckt, och ej
heller voro de vana att sova med gngklderna p sig, men denna
olustighet frsvann snart, ty morgonvinden blste s friskt och
upplivande, luften var s ren, himlen s bl. Det var en ljuvlig
svensk sommarmorgon. Trasten och andra sm vingade sngare fyllde
nejden med glla drillar, daggprlor glnste p varje grsstr, och
det doftade s friskt frn ngarne, de gamla granarne och linneorna,
som vxte i deras skugga. Och nr nu solen gick upp och gt ver
bergen ett gyllne sken, och dagrar och skuggor blevo skarpare och
landskapets skiftande frger saftigare, huru skn och leende lg ej
vandrarnes lilla, av synkretsen begrnsade vrld framfr dem!

Med friska sinnen, ppna och tillgngliga fr varje intryck av
naturens sknhet, med barmen vidgad av den livande morgonluften
vandrade de bda djknarne framt. I det ungdomliga hoppets
kalejdoskop sgo de sin framtidsbana ligga framfr sig lika solbelyst,
lika blomsterdoftande som den stig de nu vandrade. Ingen sorg, ingen
hotande framtidsbild, intet dystert minne frn det frflutna.

Sven masmstare marscherade med lnga steg och svngande sitt knyte i
handen, framfr djknarne, men ej p lngre avstnd, n att de kunde
underhlla ett samtal med honom, och det gjorde de ven. Fr varje
fgel, som slog i skogen, ville Adolf veta dess namn, och Sven
masmstare visade sig bde villig och kunnig att upplysa honom drom.
Likt Dag den vise tycktes han till och med frst sig p att verstta
fglalten p mnskligt tungoml. Om deras vg frde dem frbi ngon
stuga, vilket sllan skedde, ty nejden var fga bebodd, visste han
bertta tskilligt bde frstndigt och underhllande om dess invnare
och dessas den, levnadsstt och ekonomi. S gick tiden fort och
vandringen ltt under muntert samsprk.

Nu kommo de tre vandrarne till ett ppet, solbelyst stlle i skogen,
dr en smal, men tmligen djup bck flt, tyst och obekant, med klara
bljor ver sin vita sandbdd, tills den frsvann bland granarnes och
tallarnes stammar.

- Hr p, gossar, sade Sven och stannade, vi ha sndag i dag. Att visa
sig infr Vr Herre med rent hjrta r ingen s ltt sak, men att visa
sig infr mnniskorna med rent ansikte p en sdan dag r mycket
lttare. Jag menar hrmed, att nr jag vandrar frn masugnen till far
mins stuga, plr jag stanna hr och tvtta sotet av mig. Det r icke
fr mycket, helst d man har, med respekt att sga, en fstm, som
vntar p sig dr hemma.

- Har Sven verkligen en fstm? r hon vacker? frgade Adolf.

- Det fr Adolf snart se, svarade Sven. Men nu vill jag frga, om
gossarne vilja gra som jag, det vill sga: taga sig ett bad.

Det var just vad Gran och Adolf ville, ty bckens vatten var klart
och inbjudande. Sven tvttade sig med medhavd spa och visade nu,
sedan sotet vl var bortskljt, ett ppet, rligt och friskt ansikte,
vida yngre n djknarne frmodat.

Ja, Sven kunde vid nrmare pseende ej grna vara ldre n tjugufem
r. Sedan de tillrckligt njutit av de svalkande bljorna, ppnade
Sven sitt knyte, i vilket han hade rent linne och sina helgdagsklder
av vackert, pressat vadmal. Dessa pdrogos nu, och arbetsklderna
hoprullades i ett bylte och gmdes i en buske. Drefter fortsattes
vandringen.

De kommo nu ur skogen till en ppen sltt, p vilken hr och dr en
sandkulle, verhljd med rda ljungblommor, hjde sig. Ljungflt, p
vilka vitulliga fr skte en sparsam fda, saftgrna ngar, dr en och
annan hst och ko betade, sm kerlappar med vajande korn och havre,
och krr, vars mrka gyttja rikligt pryddes med silverglnsande
"Parnassiae palustres" och guldgula "Calthae", omvxlade med varandra,
och lngst bort glittrade en insj i morgonsolens sken. Men vid
insjns strand lg en rdmlad stuga, och p den pekade Sven, sgande:

- Dr bor far.

Snart voro de framme. Stugan hade ett vnligt och inbjudande utseende,
dr den lg, p tre sidor omgiven av en liten trdgrdstppa och
beskuggad av gamla knotiga, men vl ansade ppeltrd. I trdgrden
vxte mnga nyttiga plantor, ssom kl, mortter och rovor, men man
sg dr ven sm blomsterland med granna ringelblommor och stolta
pioner. Blommor utanfr en lantlig stuga ro alltid goda tecken; de
bevisa, att sinnet hos invnarne icke r s frvildat eller nedtryckt,
att det ej ppnar sig fr det tcka och lskliga i naturen. Vid ena
gaveln stodo trenne bikupor, och man hrde kring dem det tydliga
"susurrus", vid vilket herdarne i Virgils ekloger lska att slumra.
Framfr stugan, nrmare intill sjn, hngde nt att torka i solskenet,
och ver frstugukvisten hade ett kta par av det hederliga
svalslktet byggt sitt bo.

Vra tre vandrare stego in. Stugans inre bar samma prgel av
hemtrevnad som dess yttre. Golvet var vitt och bestrtt med
vlluktande enris; en rdmlad pinnsoffa, ngra stolar med
hjrtformigt utskurna ryggstd, en sng med snvitt sparlakan, ett
bord, en byr med mssingsbeslag, en Moraklocka samt ett skp, p vars
drr garens namn prunkade i en krans av konstnrligt mlade blommor,
utgjorde mbleringen. De vitmenade vggarne voro prydda med livligt
kolorerade tavlor frn Lundstrmska konstanstalten i Jnkping; dr
sg man scener ur nya testamentet och ur svenska historien, skggiga
sultaner till hst, Napoleon och "Karl XI:s syn p rikssalen". ver
pinnsoffan hngde en muskt med pskruvad bajonett och en gammal
soldathatt. Genom fnstret tittade solen vnligt och helgdagslikt in i
rummet.

- Se dr ha vi Sven! sade en ung flicka, som fr tillfllet var ensam
inne, sysselsatt med att pryda den vitrappade spiseln med bjrklv och
ringelblommor. Det var Ingrid, korporalens yngsta dotter, en
femtonrig jnta med ljust hr, stora bl gon och friska kinder. Hon
mnade sga ngot mera, men tystnade och slog frlgen ned gonen, d
hon varseblev Svens obekanta fljeslagare.

- God dag, lilla Ingrid, sade Sven och lyfte flickan hgt i taket. Men
sg mig, var r far och mor och Johanna... r Johanna kommen n?

- Mor r gngen till kyrkan, far sitter i tppan och rker sin pipa,
men Johanna kommer vl snart, tnker jag, sade Ingrid. Jag skall sga
till far...

Flickan skyndade ut genom kksdrren, och kort drefter visade sig
korporalen.

Korporal Brant gick p trben -- ty d en kula har bortsnappat en
fortkomstledamot av ktt och blod, har kronan ingen annan att giva i
ersttning n i bsta fall -- en av hrd och god masurbjrk. Men detta
bekom korporalen fga; ja, trbenet och tapperhetsmedaljen voro p
stt och vis korporalens kraste egendom: aldrig har en danss med
sdan stolthet visat publiken en vl formad vad och ntt fot, som
korporalen skulle visat sitt trben fr envar, som ville betrakta
denna ansprkslsa produkt av svarvarens konsterfarenhet. Sextio
levnadsr, genomstrvade dels under muskten, dels vid plogen, hade
grsprngt hans hr och vldiga knvelborrar, men ej lyckats krka
hans hga, axelbreda gestalt, som, inknppt i en bl rock med blanka
knappar, var lika rak och militrisk som fr trettio r sedan.
Ansiktet lg i allvarsamma, nstan bistra rynkor, men gonen blickade
vnligt och milt under sina buskiga gonbryn. Sdan var korporal Brant
till sin yttre mnniska. Djknarne knde vid hans syn en djupare
vrdnad, n om de sett hela Vxj konsistorium intrda; herrar
konsistoriales torde finna detta mycket besynnerligt, men frhllandet
var verkligen sdant.

- r herrarne samma djknar, som fr ett par dagar sedan voro i
Lomaryd? frgade korporalen, under det han slog sig ned i sin
pinnsoffa, drog ngra drag ur pipan och med handen strk sitt trben.

- Ja, korporal.

- D vill jag frga herrarne en sak s god som tv: vad var det fr
galenskaper, herrarne satte i huvudet p nmndemansmor? Jag trffade
fr en stund sedan Ola Persson, och han berttade ngot spektakel om
herrarne och folket dr p stllet...

Adolf omtalade nu p ett putslustigt stt historien om de signade
nubbarne. Korporalen drog ett gonblick p munnen, men skakade
drefter allvarsamt huvudet och sade, i det han ter brjade stryka
sitt trben:

- Lille baronen kan visst tycka, att det dr r roligt, men kan han
ocks tycka, att det r rtt? Skall man gra enfaldiga mnniskor
dummare och vidskepligare, n de ro? Ynglingar, som f studera och
lra och inhmta kunskaper, bra vl hellre frska hjlpa folk ur
deras villfarelser n bestyrka dem i sdana... Det r min mening om
saken.

Och drmed utpustade korporalen ett duktigt moln ur sin pipa.

Gran och Adolf sgo icke s litet frlgna och handfallna ut vid
denna ovntade frebrelse.

- Men herrarne ro i alla fall bara unga pojkar, fortfor korporalen
muntert, och med pojkar fr man ej rkna s noga, om de hava ett eller
annat upptg fr sig: det ligger i deras natur. Mnniskan, tillade han
allvarsamt, skall frst g genom livets hrda rekrytskola och lida
mycket hugg, innan hon blir en allvarlig stridsman.

Sven masmstare, som innerligt skrattat t Adolfs berttelse och sedan
under samtalets fortgng sttt och sett ut genom fnstret, vnde sig
om och sade:

- Det syns en bt ute p sjn; det r skert Johanna, som kommer.

- Gott, sade korporalen, vill ni som jag, s g vi ned och mta henne
vid sjstranden. Emellertid skall du, Ingrid, laga till litet mat t
oss. Herrarne f hlla till godo med vad huset frmr.

Det var verkligen Johanna, korporalens ldre dotter, som kom roende.
Den raska flickan var ensam i bten och sktte sjlv rorna med vana
och kraftiga hnder. Johanna tjnade som ladugrdsdeja hos patron
Brackander p Trevnadslsa. Frn denna herregrd till korporalens
stuga, tvrs ver sjn, var en fjrdedels mil, men den unga flickan
rknade icke rtagen, nr rodden gllde hemmets hrd, dr kra
anhriga och fstmannen vntade henne.

Nr bten var nra stranden, lade Johanna upp rorna, hoppade i land
och drog jullen med ett kraftigt tag ett stycke upp p det torra.
Johannas hela vsende vittnade om raskhet och hlsa. Och nd var
hennes ansikte s fint, hennes hy s ren och hennes gon s klart
ljusbl, att mnga av Amaranterordens frnma sknheter skulle haft
skl att avundas henne. De sm hnderna voro kanske ngot fr rda och
valkiga av arbete fr att behaga i en salong -- men Sven masmstare
tyckte om dem desto mera.

Den lilla familjen och dess gster tervnde nu till stugan. Sven
masmstare rckte Johanna en liten frgt-mig-ej, som han funnit vid
sjstranden, och detta var allt det galanteri, man hos honom kunde
upptcka. De gingo vid varandras sida utan att tala mnga ord, men
deras okonstlade vsen vittnade tillrckligt om den gldje, de knde
ver att f se och vara nra varandra.

Sdana mten intrffade tmligen sllan; emedan arbetet vid masugnarne
fortgr ven om sndagarne, var det blott en eller tv gnger i
mnaden, Sven kunde sl sig ls fr att trffa Johanna i kyrkan eller
i faderns stuga.

Man satte sig till bords. P en vit duk stod ett fat med potatis, ett
annat med fisk, som korporalen fregende dagen egenhndigt dragit upp
ur sjn, samt en stor kanna av okta porslin, fylld med den raraste
mjlk. Brdet bestod av havreblandat korn, vl bakat och srdeles
mrt. Detta var hela anrttningen, men ingen lmnade bordet hungrig.
Hrefter framtog korporalen postillan och psalmboken, ptog sina gamla
brillor och upplste med klar rst dagens evangelium, varefter han
uppdrog t Gran att frelsa predikningen.

Vr djkne knde sig fattad av en knsla, den han frut aldrig
erfarit. I kretsen av dessa genom oskrymtad gudsfruktan och inbrdes
krlek frdlade naturmnniskor var det liksom om ett friskare, men
allvarligare liv genomstrmmat honom. Ljuva minnen vaknade i hans
barm, minnen frn hans barndom, d fader och moder nnu levde, och han
sjlv, ett oskyldigt barn, uppvxte i deras vrd under den gamla
hyddans tak. Han frelste ur postillan med anda och vertygelse, och
predikantens enkla ord voro likasom hmtade ur hans eget hjrta. mnet
var mnniskans barnafrhllande till Gud, och huruledes hon genom
detta frhllande r i stnd att med inre lugn och lycka best de
hrdaste prvningar, fr vilka den p sin egen kraft trotsande mste
duka under.

Efter predikningens slut tryckte korporalen Grans hand och lovordade
hans vackra utfrsgvor. Man gick drefter p husfaderns frslag till
trdgrdstppan och tog dr plats p en bnk, som beskuggades av en
gammal enstaka lind. Alla voro tysta, till och med den lille pratsamme
Adolf. Korporal Brant sg fundersam ut, stoppade sin pipa och sade
slutligen:

- Med anledning av vad vi i dag hrt, kom jag, ssom ofta sker, att
tnka p min salig vn Stl, din far och min gamle krigskamrat, kre
Sven. Stl tjnte liksom jag vid Albo kompani; han var flygelman, ty
han hll sina sex fot och sex tum, likasom du, Sven, och jag var hans
nsta man i ledet. Vi voro goda vnner, delade ljuvt och lett, och
voro alltid vid varandras sida, svl i kulregnet som p marscher och
i bivuaken. Men det var ej till detta jag ville komma utan till ngot
annat. Stl var en barnafrom mnniska och frsummade ingen kvll sin
bn till Gud. Det var en kort bn, som han lrt av mor sin, och han
upplste den av gammal vana med hg och ljudelig rst, innan han, med
rnseln under huvudet och gevret vid sidan, somnade. Det var, med ett
ord, den lilla bnen: "Gud, som haver barnen kr, se till mig, som
liten r" o. s. v. Nu kunnen I vl tnka, att mnga av vra kamrater
tyckte det vara lustigt, att den gamle skggige Stl, som var den
lngste karlen i kompaniet, kallade sig "barn" och "liten", men sdant
bekymrade honom fga, ty, som han sade, Gud mter icke mnniskorna med
alnmtt, och Guds barn ville han vara, om han n bleve aldrig s
gammal.

Korporalen tystnade ter fr en liten stund och tycktes frsjunken i
sina minnen. Sven masmstare torkade med avighanden sina gon, i vilka
en fuktig glans var synbar.

Ssom lsaren redan vet, hade Svens far stupat i kriget mot Ryssland.
Nr korporal Brant hemvnde, var det han, som meddelade sorgeposten t
Stls nka, som med en femrig son bebodde en backstuga och befann sig
i yttersta nd, ty hon var sjuklig och ofrmgen att arbeta. Nu hade
Brant sjlv hustru och barn att frsrja, hade blivit invalid, var
krasslig av fltlivets mdor och frsakelser och kunde sledes ej s
kraftigt som frr skta plog och spade. Men detta hindrade honom ej
att taga sig den vergivna nkan och hennes son, och nr gumman Stl
dog, tog han hennes son Sven till sig som eget barn. Han hade sjlv
lrt pojken att lsa och i allo vrdat sig om honom med lika stor
mhet som om sina egna barn. Dock mste korporalen vid Svens
uppfostran ofta taga itu med hrdhandskarne, ty Sven var en styvsint
pojke; men det bttrades med ren, s att korporalen fick heder,
gldje och nytta av sin fosterson. Sven var duktig och ordentlig,
skicklig bde som masugnskarl och smed, och den mnadspenning han
frtjnte, kom nu hushllet vl till pass. Den gamle krigsmannen sg
med innerlig frnjelse, att Sven och hans Johanna tyckte om varandra;
han hade, medan de nnu voro barn, tnkt sig som ett nskningsml att
se sonen till den ofrgtlige vnnen Stl i kta frening med Johanna.

- Korporal Brant, sade Adolf, vill korporalen gra oss ett stort nje,
s omtala ngot fr oss frn kriget!

- Sommardagen r lng, svarade korporalen, och I stannen ju hr till i
morgon. Vi ha sledes god tid p oss att bertta krigshistorier...

- Var stupade Stl? frgade Adolf, som ville frm gubben Brant att
genast ppna sin sprklda.

- Det var vid Helsinge, sade korporalen med en ltt suck. Dr voro
kronobergarne med, skolen I tro, fortfor han, i det han rtade sig och
gonen blixtrade. Ni vet av historien, gossar, att kronobergarne fr
den dagens arbete blev regementet n:o 1 i svenska armen och fick rang
av konungens garde. Lagerbring kommenderade den svenska styrkan.
Ryssarne voro dubbelt s mnga som vi, men vi hllo dem varma under
tv lnga dagar. Men s kom Gustav Adolf och utnmnde en annan
beflhavare, och s uppstod oreda; order och kontraorder gingo om
varandra, och hela det hgre beflet blev likasom yrt i huvudena. Vad
den stackars kungen tog sig till, s bar det p tok, och s gick det
ven denna gngen. Hade vi bara ftt hllas, ssom vi brjat, skulle
vi jagat ryssarne ncken i vld. Men s blev det pltsligt befallt,
att vi skulle inskeppa oss igen. Jag vill icke sga er, vad vi simpla
soldater knde och tnkte, d den befallningen blev veterlig. Mnga
grto av harm, andra mumlade hrda och kanske orttvisa ord om kungen
och det hgre beflet. Men d vi kronobergare fingo veta, att vi
skulle betcka de vriga trupperna, medan de inskeppades, blevo vi
glada som barn. Ryssarne, som frut hllit sig p vackert avstnd,
ryckte nu an helt ofrskrckt och brjade skjuta och dundra alldeles
rasande. Vi svarade duktiga tag. Mngen tapper karl och god kamrat
fick under de timmarne bita i grset. Men ryssarne blevo alltmera
nrgngna; de sgo nu bara en liten hop framfr sig, ty de andra
regementena voro redan till god del ombord p fartygen. Den lilla
hopen bestod just av oss kronobergare, och av oss berodde nu vr lilla
hrs och svenska rans rddning. Vi fingo ordres att taga till
bajonetten och kasta ryssarne tillbaka. Hej, sdant liv det blev i
spelet! Vi hade kcka och duktiga officerare, kaptener, som levat med
oss p roten, och dem vi lskade som fder. Med sdana officerare gr
man till dden som till en dans. Vi simpla karlar ville genast dran
utan att avvakta kommandoordet, men Ulfsax och Rappe, Bergman,
Lindberg och Aminoff lto ej vnta p sig. De stllde sig framfr
fronten, och drp bar det av under dundrande hurrarop. Ryssarnes
frsta linje stod stilla med flld bajonett, tills stlspetsarne
korsade varandra, men d brto vi in p dem, stucko eller slogo med
gevrskolvarne, s att moskoviterna rullade som kglor. Andra ryska
linjen invntade oss icke, utan tog till harvrjan. Det skulle annars
gtt dem p samma stt... Men vi lmnade mnga p platsen, och bland
dem vr Stl, gossar. Han var vid min sida, och den frste ryss, jag i
anloppet sg falla, stupade under Stls gevrskolv. Men ryssarne voro
knappt p retrtt, frrn han trffades av en kula. Han sjnk till
marken; jag kastade mitt gevr fr att lyfta upp honom och bra honom
bakom linjen, men han sade: "Hugg p ryssarne, Brant, och bry dig icke
om mig; jag dr snart. Hlsa till hemmet!" Och drmed slt han till
gonen ... jag lade handen p hans hjrta, handen blev blodig... kulan
hade funnit rtta stllet... Stl var min bste vn; jag tyckte sedan,
att det var tomt och dsligt i ledet, dr jag ej lngre hade honom
bredvid mig, ty vi voro, han och jag, som gamla hstar, som lnge
dragit ihop. Men icke srjde jag egentligen, ty Stl dog en vacker
dd... han dog fr fosterlandet, fr Sverige, gossar... och jag hoppas
med tillfrsikt, att han r salig.

Samtalet gick nu ver p andra mnen, och djknarne inhmtade av
detsamma, att torpet, som arrenderades av korporalen, tillhrde patron
Brackander p Trevnadslsa. Korporal Brant hade nu i mnga, mnga r,
lngt innan Brackander kpte nmnda egendom, varit bosatt p den lilla
lgenheten. Brackander hade emellertid p senare ren betydligt kat
arrendesumman. Av tskilliga yttranden, i frbigende fllda av Sven
masmstare, men synbarligen ogillade av korporalen, slto djknarne,
att varken Sven eller ngon annan underhavande hade skl att tycka om
patron Brackander. Sven berttade bland annat med glad uppsyn, att den
tid, under vilken han genom kontrakt frbundit sig att frest
Brackanders masugn, om ngra mnader vore slut; drefter mnade Sven
bygga en smedja, arbeta fr egen rkning och fira sitt brllop med
Johanna.

Djknarne kvarstannade hos korporal Brant till fljande morgon. Men
redan om aftonen togo de farvl av Sven masmstare och Johanna, vilka
bda fr sina olika sysslors skull ej kunde drja hemma ver natten.

Och nr morgonen kom, skakade Gran och Adolf hjrtligt hand med
Brant, hans hustru och lilla Ingrid och drogo vidare. Men under hela
sin vandring tyckte de sig ej ha tillbringat ngon trevligare dag n
den i korporalens hem. Adolf mrkte under de fljande dagarne, att
Gran grna talade om Ingrid, och skmtade mycket med honom drver.

Emellertid lmna vi djknarne tills vidare t sitt de. Vi skola under
berttelsens fortgng ter trffa dem. Och nu draga vi ver sjn, som
r kortaste vgen till Trevnadslsa, fr att som hastigast gra
bekantskap med dess gare, patron Brackander.

  _________________________________________________________________

			  Patron Brackander.

Ngra dagar efter djknarnes besk hos korporalen finna vi patron
Nikolaus Brackander vandra av och an med lnga steg i sitt kontorsrum.
Patron Nikolaus Brackander r liten till vxten, men fyllig och
axelbred, br hgt uppkammad tup, har armarne korslagda bakom ryggen,
gr mycket utt med ftterna, som en dansmstare frn
sjuttonhundratalet, och spottar rakt framfr sig. Vad i vrigt hans
utseende betrffar, vilja vi nmna, att patronens sktevn,
kronolnsman Spqvist, p heder och tro frskrat, att han
(Brackander) r frvnande lik Napoleon I. Vi tillgga blott, att herr
Spqvist fllde detta omdme med ledning av ett trsnitt,
frestllande den store kejsaren, tillverkat hos J. P. Lundstrm i
Jnkping.

Kontoret r ett mrkt rum, vars frnmsta mbler ro ett stort
skrivbord, betckt med charta-sigillata-frsedda dokumenter, en
piphylla och ett vggskp, det senare patron Brackanders speciella
husapotek, innehllande tskilliga flaskor med etiketterna "Punsch",
"Arrak", "Rom" och "Konjak". Vggarne ro behngda med piskor av alla
slag och storlekar, frn den blygsamma tagelpiskan, varmed
skjutsbonden undfgnar sin trttkrda kamp, till den frnma
chambriren. Patron Brackander vurmar nmligen fr piskor; dock r
denna vurm ej s ensidig, att den ej ven omfattar ridspn, av vilka
finnes ett ganska utvalt frrd.

Vi glmde att bland mblerna rkna patron Brackanders bokhylla; m
ingen tillrkna oss detta ssom hrflutet frn bristande aktning fr
vetenskap och litteratur. P nmnda hylla befinna sig en bok om
hstars sjukdomar, en juridisk handbok, en "brevstllare", en
procentutrkningstabell eller s. k. lathund, vidare en statskalender
(mycket sliten vid frteckningen p riddare av nordstjrne- och
vasaorden) samt ngra romaner av Paul de Kock.

Utom sin vurm fr piskor karakteriseras patron Brackander av en andra
vurm fr processer och en tredje fr utmtningsauktioner. Varhelst
patronen under sina transaktioner fann en den ringaste lilla anledning
att brja process, vips hade han inlagor, klagoskrifter och
besvrshandlingar frdiga att frelggas behrig eller obehrig
domstol. Denna vurm hade skert sin rot i ett delt begr att frkovra
lagskipningen och giva juristerna en nyttig sysselsttning. Den tredje
vurmen -- den fr utmtningsauktioner -- hrledde sig lika sannolikt
frn den hos alla stora sjlar medfdda bjelsen fr det tragiska och
dramatiska i livet. Patronens tycke fr dylika frrttningar var till
den grad utbildat, att han ej blott bevistade alla de bland hans
underhavande frekommande talrika utmtningsauktionerna, utan ofta
reste lnga vgar, i sllskap med kronolnsmannen Spqvist, fr att
bevittna skdespel av denna art.

P senare tider hade patron Nikolaus Brackander blivit rov fr nnu en
fjrde vurm. Och likvl var patron Brackander i sig sjlv ingen vurm,
utan tvrtom en bland de mest "praktiska" mnniskor, p vilka nittonde
rhundradets sol skinit. Besynnerliga motsgelser i mnniskolivet!

Denna fjrde vurm bestod dri, att patron Brackander "per fas et
nefas" ville gifta sig. Han hade nu vid fyrtiotv rs lder, i den
hrliga blomman av sin mannakraft, ledsnat vid ungkarlslivet och
beslutat att lyckliggra ngon Evas dotter med sin hand. Och vilken
kvinna kan motst en man, som p hret liknar den store Napoleon och
drtill ger herregrdar, masugnar, stngjrnshammare och vldiga
kapitaler, placerade p de skraste hnder.

Patron Brackander var ej blind fr sitt eget vrde; med all sin
blygsamhet visste han sig vara oemotstndlig, om han srskilt lade an
p att fnga en flicka; ja, han misstnkte, att flickorna just lade an
p att fnga honom. Men frgan var nu: vem bland denna uppsj p
feminina mnniskovarelser skulle han vlja till sin ledsagarinna genom
livet?

Det r denna frga, som sysselstter honom, under det han, ssom vi
nmnde, med lnga steg mter kontorsgolvet.

Patronens hjrta var varken av tack- eller stngjrn, lngt drifrn;
det var en mjuk muskel, ltt nog genomborrad av en pil frn Amors
bge. Detta hjrta gde hemligheter -- hemligheter, vid vilka de fem
vrldsdelarne skulle hpna om de blevo knda. Betnk blott: den rike
brukspatronen, Napoleons levande avbild, vasaordenskandidaten Nikolaus
Brackander frlskad uti... grsliga sanning!... sin ladugrdspiga!

Sdant var frhllandet: Brackander var kr i Johanna Brant,
korporalens dotter!! Men denna krlek var naturligtvis av lugn och
sansad art, ty i stora sjlar kunna visserligen passioner vakna, men
de behrskas och hllas inom tillbrliga grnser. Hos den praktiske
Brackander hade ven krleken en praktisk riktning och visade, i
synnerhet nr frgan var om en ladugrdsdeja, en viss bengenhet att
hja sig ver tomma, av svrmiska idealister pfunna formaliteter,
ssom vigsel, ktenskapskontrakt och prsterlig vlsignelse. Men i
Johannas hela vsende och framfrallt i den rena blicken frn hennes
klara bl gon lg en fr varje praktiskt frstnd ofrklarlig kraft,
som hll patronen p vederbrligt avstnd och kom varje ord, som
kunnat frrda hans knslor, att d p hans tunga. Ingenting frrdde
hans hjrtas svaghet, om ej det, att han efter Johannas ankomst till
Trevnadslsa gnade en ovanlig omsorg t ladugrdssktseln och gjorde
flitigare besk hos sina oxar, kor och kvigor n frut.

- Det r ljligt... det r befngt, mumlade han, i det han hastigt
gjorde halt framfr sitt husapotek och tillagade en hjrtstyrkande
medicin av konjak och ngra droppar vatten, det r fr rasande! Jag,
Brackander, brukspatronen, fundera p gifterml med en
ladugrdspiga?... Har jag verkligen gjort det?... Ja, sdan galning
jag r! Jag blygs fr mig sjlv! Brackander, Brackander! vart tager du
vgen? Hrintill skall du g och icke vidare!

Han slukade en vldig klunk grogg och fortsatte vandringen, mumlande
avbrutna meningar och spottande i rak linje framfr sig. Nu stannade
han, fattad av en pltslig ingivelse, och ringde.

En drng visade sig i drren.

- Svalgren, sade patron, du spnner genast min holsteinska hst fr
giggen. Du tager vidare de prktigaste seldonen, som finnas i stallet,
och skurar dem, s att de blnka som solen. Sedan klder du dig i det
nya livret med rda listerna och blanka knapparne, du vet.

- Ja, ndig patron.

- Och fort skall det g... annars vankas det stryk.

- Jag vet, ndig patron.

Tjnsteanden, som, i frbigende sagt, hade ett lismande, rvaktigt
utseende, frsvann, och patronen brjade gra sin toalett. Han ikldde
sig lackerade stvlar, svart frack, vit halsduk och kyrkstapelshga
"fadermrdare" samt genomdrnkte sin tup med en hel flaska
makassarolja.

Han mnstrade sig drefter i spegeln -- och suckade. Sucken gllde de
bortrakade polisongerna. Patron Brackanders ansikte hade nmligen frr
infattats i en ram av de mest kvinnofrledande polisonger -- de voro
hans lsklingar, hans trst i livets mulna stunder -- men sedan
lnsman Spqvist upplyst honom om, att Napoleon ej nyttjade
polisonger, frsvunno en vacker dag dessa vegetationens underverk fr
en artistisk bybarberares hrjande lie. Men vad offrar icke en stor
sjl fr en id!

Sedan patronen med filosofisk djupsinnighet vervgt, vilken bland
sina hundrade piskor han borde vlja, bestmde han sig slutligen fr
en prktig lderpiska med silverbeslaget skaft, steg upp i giggen och
gav hsten en klatsch. Solen speglade sig i de blanka seldonen och
terblixtrade frn lakejen Svalgrens stora mssingsknappar, den
sttliga hstens man fladdrade fr vinden, och hg som Jupiter tonans
eller tminstone som Nero vid en olympisk kapplpning lutade sig
patron Brackander majesttiskt tillbaka i giggen och svvade framt
ver landsvgen i skyar av damm.

Vad gllde resan? En viktig frga, i vilken hela vrlden borde
intressera sig!...

Vi hava antytt, att patron Brackander var en stor, lugn, mngsidig
karaktr. Man m sledes ej tro, att patronens tycke fr Johanna Brant
hindrade giftermlsspekulationer i andra riktningar. Patronen var
verkligen ute i friarerenden. Bland hans grannar fanns en adelsman
med en enda vacker och lskvrd dotter. Adelsmannen var fattig, men
nra beslktad med lnets hgsta aristokrati och med inflytelserika
magnater. Nu, ehuru Brackander titt och ofta uttalade ett djupt frakt
fr adel och adelskap, var han i sitt innersta en varm anhngare drav
och skulle grna givit en av sina masugnar fr att f ste och stmma
p riddarhuset under namnet Brackhjlm, Brackskld, Brackhjrta,
Brackhuvud eller ngot dylikt. Nu var Brackander visserligen en
hgmgende man, och mnga hjssor snkte sig fr den rike
jrnpatronen, varhelst han for fram, men han hade dock med harm
iakttagit, att man i vissa kretsar otvetydigt sg honom ver axeln.
Han ville nu genom ktenskaplig frening med ovannmnda fattiga, men
frnma frken frskaffa sig relationer inom aristokratien fr att i
sllskapslivet frvrva den plats, honom rtteligen tillkom. Dessutom
hade han vissa spekulationer p vasen, ja p nordstjrnan -- planer,
som en dylik frening ndvndigt mste gynna. Att intet hinder frn
flickans eller hennes frldrars sida skulle mta, drom var han
frvissad; han vntade tvrtom, att frldrarne skulle tacka honom med
gldjetrar i gonen, och flickan dna av frtjusning.

Efter halvannan timmes frlopp rullade giggen ter in p Trevnadslsas
grd. Den holsteinska fuxen var betckt med svett och ldder,
patronens ansikte gldde av harm och raseri. Han gav Svalgren en
rfil, drfr att denne ej nog hastigt hann sl ned fotsacken,
sparkade grdshunden, som med viftande svans kommit sin herre till
mtes, och rusade upp p sitt kontor. Otroliga hndelse -- fenomen i
mnsklighetens rsbcker! Brackander hade ftt en korg!... Den unga
frken hade givit honom ett hvligt, men bestmt avslag! Hon hade
frsakat masugnarne och stngjrnshamrarne och sllheten vid den
lsklige jrnpatronens sida! O kvinna, kvinna!

Tvenne dagar drefter emottog kronolnsman Spqvist en biljett med
inbjudning att beska vnnen Brackander. Vi finna de sympatiserande
sjlarnas jordiska omhljen frtjda, lnsmannens i soffan och
brukspatronens i en gungstol, och mellan dem ett bord, frsett med
alla ingredienser, som fordras fr beredande av den dla toddydrycken.

Lnsman Spqvist r en medellders man med ett ansikte, som liknar ett
sdant dr av guttaperka, som vid minsta tryckning mellan fingrarne
kan utstrckas p lngden och bredden och grina i alla mjliga
variationer. Nr detta ansikte ngon gng fr nden att visa sig infr
landshvdingen, lgger det sig i rynkor, som uttrycka en verjordisk
vrdnad, en sublim undergivenhet; i varje drag lses det med prntad
skrift: tiga, lida och d! Infr en lgre frman, exempelvis
kronofogden, bliva dessa rynkor mindre skarpt markerade; de uttrycka
undergivenhet, men parad med en viss aktningsfull frtrolighet. Infr
jmlikar och goda vnner br samma ansikte en prgel av godmodighet,
humor och tokrolighet. Infr bnder lgger det sig i hgtidliga,
byrkratiska rynkor, ngon gng frmildrade av en nedltande dragning
p munnen, om bonden ger allra minst ett halvt hemman. Infr torpare
liknar det ansiktet av en sfinx, en olslig, frstenad gta. Men p
utmtningsauktioner glnser det av gladlynthet och lycka. Lnsman
Spqvist r d i sitt element... auktionsdagarne ro hans beaux jours.
Fr att vertyga sig drom borde man se honom med klubban i hand och
hra hans snilleblixtrande, kvicka, putslustiga anmrkningar ver
varje sak, som han uppvisar och utbjuder t den auktionsbeskande
allmnheten.

- Ja, sade Brackander, i det han hftigt satte toddyglaset tillbaka p
bordet, de skola se, vem de vgat frolmpa. Det blir en lysande hmnd
jag tager, bror Spqvist.

- Din hmnd blir raffinerad som det hr sockret, anmrkte Spqvist,
under det han tillagade en ny toddy. Men tillt mig sga: din id r
icke ny. Napoleon...

- Napoleon sger du?

- Ja, Napoleon, berttar historien, friade till en prinsessa, jag tror
hon var frn Ungern. Nog av, prinsessan var lika uppnst som din
frken och svarade tvrt nej. Vad tror du Napoleon gr, bror
Brackander? Jo, knappt en vecka efter han fick korgen, gifter han sig
med Josefine, som var hans kammarjungfru... eller... jag tror... hans
ladugrdspiga. Du m tro det blev en uppstndelse vid hoven, d de
fingo veta detta. Prinsessan av Ungern dog p stllet av frbittring;
det gick henne, kantnka, till hjrtat, att en ladugrdspiga s burdus
fick den vrdighet, som nyss var erbjuden prinsessan sjlv. Men alla
drottningar, kejsarinnor, furstinnor och hertiginnor, ja pvinnan p
kpet, voro tvungna att hylla och krusa fr den forna ladugrdspigan.
Vart hon gick, mste tta drottningar g efter henne och bra hennes
slp. Vacker var ocks Josefine, det kan icke nekas.

- Det var bra gjort av Napoleon, utbrast Brackander. Mitt beslut r
oryggligt fattat; jag gr p samma stt. Det skall frbittra det
frnma patrasket nda in i hjrteroten, d de f hra, att jag ger
deras giftassjuka dotter fan och utvljer Johanna Brant till min
brukspatronessa. Grevinnorna, friherrinnorna och nderna, som fr sina
dttrars rkning spekulerat p min person och min frmgenhet, f st
dr med lnga nsor. Och hon, den ofrskmda, som vgade avvisa mig...

- Hr p, Brackander, avbrt honom Spqvist och lade sin hand
frtroligt p patronens arm, inbillar du dig verkligen, att flickan p
allvar ville ge dig en korg?

- Jag mste vl tro mina ron. Hon tackade fr ran, gubevars, men
frklarade, att hon ej kunde mottaga den... den nbbgddan!

- Du knner icke kvinnorna, sade Spqvist med en skakning p huvudet,
hon ville bara frdmjuka dig och tog fr givet, att du skulle komma
fr andra gngen fr att som en nd anhlla om hennes hand.

- Trodde hon det, s hoppade hon i galen tunna, infll Brackander,
gnuggande hnderna.

- Desto djupare skall det nu g henne till hjrtat...

- Jag hoppas det... och det skall ej bli hennes enda nederlag. Nej,
hederlige vn Spqvist, andra frdmjukelser terst henne. Medan den
hgfrdiga frken sitter i sitt fattiga hem, suger p ramarne, knappt
har en hel bomullsklnning att stoltsera uti och fr lunka till fots
till kyrkan, skall hon f se min Johanna komma kande i det
prktigaste ekipage och kldd i nya sidenklnningar fr var vecka. Jag
sger dig, Spqvist, att det skall gra den gsen rosenrasande ont, ty
fruntimmer, som du vet, fsta sig mycket vid sdana saker.

- Nr skall det stora slaget ske? frgade Spqvist.

- Vad menar du, bror?

- Med andra ord: nr friar du och nr gifter du dig? Jag kallar det
fr "slag", emedan jag jmfr det med fltslaget vid Sankt Helena, dr
Napoleon i grund slog ryssarne.

- Nr det skall ske? Genast, genast, bror Spqvist! utbrast Brackander
hftigt, i det han reste sig ur gungstolen och brjade marschera tvrs
ver golvet. Ser du, jag anser det vara bttre att frekomma n att
frekommas. Tror du, att jag vill bli en visa, ett tlje, ett
spektakel, en skample fr alla mnniskor hr i trakten? "Brackander
har ftt korgen! Brackander har ftt korgen!" med den nyheten komma
alla skvallersystrar och kaffekringar att rnna om varandra; det blir
fr mnga r ett samtalsmne, och man skall skratta, hna och begrina
mig, och alla de frnmiteter, som hoppades, att jag skulle fria i
deras hus, skola frljliga mig och fgna sig t att jag blev brnd p
nsan! Nej, Spqvist, s fr det icke ske! Innan detta rykte hunnit
spridas, skall jag ge skvallerkringarna ett annat att lpa med...

- Det r rtta sttet att nedtysta det frra ryktet, anmrkte
Spqvist, det r skarpsinnigt uttnkt... Jag igenknner Napoleon p
den planen.

- Jag skall sl vrlden med hpnad och frvning, fortfor Brackander.
I morgon bittida kallar jag Johanna till mig och underrttar henne om
sin lycka; p frmiddagen reser jag till korpral Brant och meddelar
honom mitt beslut, och s snart lysningen hunnit g fr sig, ro vi
gifta. Dig, Spqvist, lgger jag srskilt att redan i morgon
utbasunera mitt beslut i alla vderstreck. Sg till var mnniska du
trffar, att jag redan friat till Johanna Brant, med ett ord, att hela
saken r avgjord.

- Bra, bra! Skl och lycka till! ropade Spqvist.

Sjlafrnderna sttte glasen tillhopa och drucko sklen i botten.

Spqvist var i sjlva verket varmt intresserad fr Brackanders
gifterml med Johanna, ty han visste med skerhet, att patronen ven
funderat p att fria till den rike kronofogdens dotter, Spqvists eget
kvinnliga ideal. Spqvist hoppades p detta stt bliva kvitt sin ende
och farlige rival.

- Men hr du, sade lnsmannen, om jag ej misstager mig, lr Johanna
redan ha en fstman, din masmstare Sven Stl. Har du tnkt p det?

- Bah, svarade Brackander skrattande, r du s enfaldig, att du i den
lilla omstndigheten ser ett hinder fr mig! Skulle jag ej kunna sl
en av mina arbetare, en usel drng, ur brdet?

- Drp tvivlas icke ett gonblick. Men om flickan glmmer Sven, r
det drfr ej skert att Sven glmmer flickan. Sven r en karl, som
jag ej skulle vilja ha till fiende, det sger jag uppriktigt. Han
skulle kunna bryta av dig p mitten och gra tv byttor av dig, bror
Brackander.

- , ingen fara, min vn. Om karlen brjar glo illa, lugnar jag hans
knslor med 33 och 16 banko. Fr vrigt ha vi husaga, fotblackar och
sdana mn som dig, Spqvist, fr att kvsa dylika kanaljer, om de ej
ge med sig i godo.

Vi lmna nu tills vidare de bda vnnerna att fortstta sin
sammanvaro, som slutade med en prktig sup, vid vilken helan, halvan,
tersen och en flaska sprithaltigt portvin tmdes under av Spqvist
freslagna sklar fr Napoleon (patronen emottog denna skl med en
viss blygsamhet), Johanna Brant, giftermlet och de blivande
ttlingarne.

  _________________________________________________________________

			   Hos korporalens.

Det r aftonen av samma dag, p vilken patron Brackander i ovannmnda
rende beskt korporalens ansprkslsa stuga.

Korporal Brant sitter p bnken under linden och bredvid honom hans
kra hustru, mor Kerstin. De hava lnge samtalat med varandra.
Korporalen blickar allvarsamt under sina buskiga gonbryn, mor Kerstin
ser mycket upprrd ut och har trar i gonen.

- Ja, jag sger nnu en gng: det var en olycka, att jag icke var
hemma, d patronen var hr, sade mor Kerstin och torkade sig i gonen,
det skulle d icke gtt, som det gick.

- Det skulle gtt p samma stt, svarade korporalen. Jag vet vad jag
gjort.

- Brant, Brant, kan du infr Gud frsvara, att du har frstrt ditt
eget barns lycka?

- Jag, liksom du och alla andra, r endast en fkunnig mnniska, men
Gud vet, att jag handlat efter samvete och bsta vertygelse, sade
Brant lugnt.

- Huru ofta, kra Kerstin, ha vi icke lst i Guds ord och sett av
dagliga erfarenheten, att lyckan icke bestr i hghet och rikedom,
utan i lugnt samvete, frnjsamhet och ett dagligt, om ocks torftigt
brd? Detta veta vi vl, men d frestelsen pkommer, hava vi s ltt
att glmma det.

- Men r det icke Guds skickelse, att patronen vill ha Johanna? infll
Kerstin. Huru ofta hnder det i vrlden, att en rik herre har
hederliga avsikter p en fattig flicka, sdan som Johanna, och
erbjuder henne sin hand? Och Johanna kunde blivit s lycklig, s
lycklig! Det jordiska r icke att frakta, Brant... Jag sger dig,
Brant, du har handlat ofrsvarligt infr Gud och mnniskor, du har
frspillt din dotters framtid. Hon kunde ssom patronens hustru blivit
vr lderdoms std...

- Det hoppas jag, att hon ven kan bli som Svens hustru, sade
korporalen. Men hll nu upp, Kerstin! vad som skett kan icke hjlpas
och r i alla fall bst. Dina frebrelser och trar falla dock tungt
p mitt hjrta. Nr du ftt tid att tnka p saken...

- Nej, jag ndrar aldrig min mening! avbrt honom Kerstin under nya
trefloder. Jag kan aldrig frdraga tanken p vad du gjort: den skall
fra mig till graven, Brant.

Korporalen ville fatta Kerstins hand; hon drog den hastigt tillbaka.

- Du gr mig bedrvad, mor, sade korporalen mt.

- Ja, jag sger, att ngerns dag kommer... det skall svida i ditt
hjrta... men d r det fr sent.

- Nej, Kerstin, jag ngrar aldrig, att jag avslog patronens
begran. Men det bedrvar mig, om det hjrtliga, goda frstndet
mellan dig och mig skulle lida hrav. Mor, vi hava ju s lnge varit
lyckliga med varandra! Vi hava frn ungdomen vandrat vid varandras
sida, msesidigt hjlpande och trstande den ene den andre i livets
svra stunder! Aldrig har ett ont ord strt trevnaden under vrt
tak... S ha vi levat vr tid, och graven ligger nu framfr oss.
Skola vid gravens rand tvenne hjrtan skiljas, som aldrig...

- Det r din egen skuld, Brant, ja, din egen skuld. Skyll dig sjlv!

Korporalen suckade och fste p sin hustru en blick av m frebrelse.

- Betnk dessutom, sade han med tillkmpat lugn, betnk dessutom, vad
vi och Johanna ro skyldiga Sven. Gossen har fst sitt hjrta vid
flickan, och hon sitt vid honom. Sven r oss krare, n om han vore
vr egen son. Jag vill ej gra min gamle kamrat Stls son olycklig,
och det skulle han bli, om han mister Johanna, ty jag knner Svens
sinnelag. Han har ju ocks vrt lfte, som vi aldrig med heder kunna
bryta. Har ej Svens och Johannas frening i mnga r varit vrt
nskningsml?

- Sven! infll Kerstin. Ska vi uppoffra vrt eget ktt och blod fr
hans skull? Ha vi icke gjort nog fr Sven nd? Togo vi icke den
fader- och moderlse pojken till oss, vrdade honom som om han varit
vrt eget barn? Har han icke oss att tacka fr allt? Ha vi icke givit
honom en kristlig uppfostran? Ha vi icke arbetat och slitit och trlat
och tagit brdet ur vr egen mun fr att mtta honom? Nej, Brant, tala
aldrig om Sven! Han r oss mycket skyldig, men har av oss ingenting
att fordra... Ja, d jag tnker p vad du gjort, nskar jag Sven s
lngt vgen rcker... Fr honom har du uppoffrat Johanna och oss
alla... Ack, min stackars, stackars Johanna!

- Johanna skall ej missknna mig, sade korporalen, nej, hon skall det
icke, om jag knner flickan rtt. Men gjorde hon det, bleve det mig en
spik i min likkista. Johanna skall icke frblindas av patronens
visserligen fr oss och henne smickrande frslag: hon skall ej glmma
den, t vilken hon en gng givit sin tro...

- Ja, nog tror jag, att flickan nu r lika ofrstndig som du, det
tror jag visst. Men kom ihg, att hennes eftertanke en gng skall
vakna... det kan komma en tid, d vi lngesedan lagt vra huvuden till
vila och kanske efterlmnat henne i nd, uselhet och elnde; hon skall
d minnas, huru lycklig hon kunde blivit, om ej hennes envise och
ofrstndige far hindrat det... Sg, Brant, tror du vl, att hon d
skall vlsigna dig i din grav?

- Ja, ja, med Guds hjlp skall hon det! Hon skall vlsigna
fadershjrtat, om det ocks misstagit sig om medlen till hennes
jordiska lycka.

- Lugna dig med den tron, om du kan! Men jag lugnar mig icke... Du har
gjort oss alla olyckliga... du har frolmpat patronen och gjort honom
till vr fiende.., han skall hmnas p oss... han skall vrka oss,
driva oss frn grd och grund... gra oss till fattigstuguhjon...

- Vl mjligt, att han det kan, ocks mjligt, att han det vill, sade
korporalen, men det skall endast styrka mig i min vertygelse, att
Johanna ej skulle bli lycklig med en sdan man. Folk anser patronen
fr en elak och dlig mnniska, men det tillkommer icke oss att bryta
staven ver hans huvud, ty vi hava alla s ltt att bliva slavar under
vr onda natur... Men nog talat fr i afton om detta mne. Nr vi ftt
sova p saken, torde det nog bli bttre.

Och hrmed steg korporalen upp utan att vidare lyssna till Kerstins
klagoml och lmnade tppan. Han tog ett metsp, som stod i hrnet vid
frstugukvisten, gick drefter ned till sjstranden och satte sig helt
lugnt att fiska. Vad han tnkte, medan han satt s dr och sg ned uti
vattnet, r hans egen hemlighet, men efter ngra minuter var hans
gamla ansikte lika fridfullt, som om aldrig ngon storm dragit ver
hans gr lockar.

Korporalen hade denna gngen ingen fiskelycka. Ingen enda aborre eller
mrt ville fastna p kroken; sannolikt hade sjns fjlliga befolkning
redan tit sin kvllsvard. Men gubben satt lugnt och tligt och
betraktade den med en pennfjder genomstuckna korkbiten, som simmade i
det alltmer mrknande vattnet. Solen var lngesedan nedgngen; men
dess purpurslp, aftonrodnaden, drjde nnu ver de vgiga kullar, som
i vster begrnsade dalen. En matt, genomskinlig halvskymning utbredde
sig ver insjn och flten och den lilla hyddan. P avstnd hrdes
skllkornas bjllror och vallhjonens rop, varmed de samla den kring
skogsdungar och ngar spridda boskapen. Det tystnade alltmer: naturen
beredde sig till nattens vila. Nu drog korporalen sin rev ur sjn och
mnade just lgga metspet p axeln och tervnda till stugan, d han
frn sjn frnam ett plaskande liksom av ror.

- Det r Johanna, tnkte gubben, och han bedrog sig icke. Han stannade
p stranden fr att invnta henne.

Nu var det vanliga landstigningsstllet, dr korporalens kstock lg,
en liten vik, vars finsandiga strand undanskymdes av en grstenshll,
s att man frn stugan ej kunde se densamma. Snart skt bten in i
viken, och korporalen rckte Johanna handen. Hon sg ej s frisk och
rdblommig och glad ut som vanligt; det syntes tydligt, att hennes
sjl var nedstmd.

- Far, sade hon, jag kommer fr att som hastigast tala med er.

- Ja, ja, men stanna hr, sade korporalen, jag vill ej att du skall g
upp nu....

- Patronen har varit hr, far; jag vet, vad ni har svarat honom. Jag
kunde se och hra det p honom, d han kom tillbaka.

Gubben Brant blickade forskande i Johannas ansikte, men sade
ingenting.

- Tack, tack, far, sade flickan och slog sina armar kring hans hals.

- Jag visste vl det, sade korporalen med gldjestrlande gon och
kysste Johanna, jag visste, att min snlla flicka ej kunde tnka
annorledes... Ja, jag gav patron redligt besked: jag svarade nej och
kunde icke annat. Det var ett hederligt och redbart anbud han gjorde,
som krvde att hvligt bemtas... och hvligt, men bestmt svarade jag
ocks... Men vad du ser blek ut, Johanna!

- Ja, far, jag knner mig s ngslig och orolig. Give Gud, att
mickelsmssan snart mtte komma, fr det likasom brnner mig under
ftterna dr borta p herregrden. Jag blygs fr patronen och
tjnstefolket och fr allesammans. Jag har ingen ro i min sjl. D jag
mter patronen, r det som jag skulle g dden till mtes. Alltsedan
han kom hem, har han varit frskrckligt ond; till mig har han icke
sagt ett ord, varken ont eller gott, men det andra tjnstefolket
hanterar han fasligt illa... och fr den skull fr jag lida utav dem.
Mina bsta vnner p herregrden se illa p mig; pigorna ro htska
och kalla mig patronessan, drngarne sga det vara min skuld, att
herrn r s elak. Och dessutom r jag s rdd, att patronen skall gra
far och mor och Sven ngot ont. Svalgren har omtalat, att patronen
hotat och svurit att gra oss alla olyckliga.

- Var icke rdd fr det, mitt barn! Vi skola ej plga oss med ondiga
bekymmer; morgondagen och alla kommande dagar vila ju i Vr Herres
hand! Och vad dig sjlv betrffar, s skt du dina groml som vanligt
och visa dig vnlig och god mot alla mnniskor utan att frga efter
obetnksamma ord och ovnliga ansikten. P det sttet skall stormen
snart g ver. Och till mickelsmssan, min flicka, r du, svl som
Sven, fri frn din tjnst. Tnk p det, s muntrar det ditt
sinne... Men bertta nu, vad patronen sade dig och vad du svarade, ty
jag kan vl tnka, att ngot samtal varit er emellan, innan han begav
sig hit.

- Ja, i morse kallade han mig upp till sig; jag tnkte, att han ville
tala med mig om ladugrden. Far kan icke tro, huru frvnad jag drfr
blev, nr patronen med en besynnerlig blick p mig frgade, om jag
ville bliva en rik och frnm fru. Jag svarade, att det vore fr stor
ra, och att drp har jag aldrig tnkt. D sade han, att sdan lycka
har hnt fattiga bondflickor frr, och att han ville gifta sig med
mig. Jag trodde i brjan, att patronen bara gycklade, men d
frklarade han, att han menade rena allvaret, och att han skulle ka
hit till far och mor och underrtta er om sitt beslut. Far kan aldrig
tro, hur besynnerlig jag blev till mods vid de orden; jag teg en lng
stund, men d frgade patronen mig: N, vad sger du om din lycka,
Johanna? D fick jag ml i munnen och svarade: Herr patron, det r mig
en fr stor ra, och dessutom r jag frlovad med Sven Stl.

- Bra... N, vad genmlte patronen p det?

- Han sg frst mycket mrk ut, men skrattade sedan och sade: Det dr
r barnsligheter, Johanna. Du synes nnu inbilla dig, att jag skmtar;
annars kunde du vl icke tnka p den lnge masugnsdrngen Sven, nr
du kan bli min hustru och rik och frnm. Nu hlsar jag p din far,
och nr jag kommer tillbaka, r du min fstm. Adj med dig till dess!
Men sedan har patronen icke talat till mig ett ord... Har ni trffat
Sven i dag, far?

- Nej, min flicka.

- Ack, far, om jag hunne, skulle jag skynda ned till masugnen och tala
med honom, men jag vgar icke, ty jag har olovandes givit mig av frn
herregrden och mste vara tillbaka, innan de sakna mig dr. Jag kunde
icke styra mitt hjrtas nskan att tala med er. Men d jag nu icke
sjlv kan trffa Sven, s ber jag er, far, att i morgon bittida g
till masugnen och hlsa Sven frn mig. Det har kommit ut ett rykte,
Gud vet p vad stt, att patronen friat till mig och ftt ja. Knappt
en halvtimme efter sedan patronen talat vid mig, kom lngvga
sockenfolk, som hade sin vg frbi herregrden, och frgade drngarne,
om det var sant, vad ryktet berttade. Nu r jag s rdd, att ryktet
ocks hunnit till Sven, ty jag vill icke, att han ett enda gonblick
skall vara ledsen fr min skull eller tvivla p min trohet.

- Gott, Johanna, var icke rdd fr det. - Ro du tillbaka till
herregrden; jag skall nnu i kvll, s sent det n r, lunka till
masugnen och tala med Sven.

- Tack, far!

- Gud vlsigne dig, Johanna!

Flickan satte sig ter i den lilla jullen, som med jmna rtag
avlgsnades frn stranden och snart frsvann i sommarkvllens
halvmrker.

Korporalen skulle nu tervnda till stugan fr att sga mor Kerstin,
att han mnade g ned till masugnen, d han i detsamma hrde gummans
vlbekanta rst ropa hans namn. S snart han hunnit frbi den omtalade
grstenshllen, sg han Kerstin, dr hon stod i stugudrren, och
bredvid henne en man, den han snart igenknde fr att vara drng hos
en i grannskapet boende bonde.

- Hr r ett brev till dig, Brant, ropade mor Kerstin, otlig att f
veta dess innehll, ty ankomsten av ett brev var i korporal Brants
stuga en sllsynt hndelse.

- Ett brev? Frn vem kan det vara? tnkte korporalen och betraktade
drngen, som framburit det, med en frgande blick, i det han gick in i
stugan och tillsade Kerstin att bjuda budbraren ngon frfriskning.

- Min husbonde gav mig lappen, sade drngen och rev sig i huvudet. Han
ville ocks sga er, att han i morgon bittida ker med en fora till
Vxj, och att korporalen kan f flja med honom, om han vill.

Kerstin tnde en talgdank, korporalen ptog sina brillor, ppnade
brevet och lste. Lsningen gick lngsamt, ty sannolikt var varken
skrivstilen, stavningen eller meningarnas hopsttning den bsta; men
p de ryckningar, som frmrktes ver gubbens gonbryn, kunde Kerstin
gissa, att det innehll ngot allvarsamt och viktigt.

Slutligen lade korporalen med en viss betnksamhet brevet p bordet,
avtog brillorna och sade till drngen:

- Hlsa din husbonde och tacka honom fr hans anbud. Jag fljer med.

- Men d skall korporalen vara frdig klockan tre i morgon bittida, ty
d br det av.

- Jag skall i rttan tid vara p min post.

D drngen gtt, sade gubben Brant:

- Det r en ledsam nyhet, kra hustru. Min syster, som bor i staden,
r svrt sjuk och lngtar att se mig, innan hon dr. Den gamla nkan,
som i mnga r bott tillsammans med henne, har skrivit brevet. Jag
vill d resa till staden och, om s r Guds vilja, tillycka hennes
gon.

- Kre Brant, ls upp brevet fr mig, bad Kerstin.

Korporalen efterkom sin hustrus begran och lste hgt med en rst,
som vittnade om dmpad rrelse.

- Herre Gud, utbrast Kerstin med trar i gonen, vad det mste vara
svrt att g dden till mtes, ensam, vergiven och utan en kr
anfrvant vid sin sida. Den stackars Elin r nka och har inga barn.
Kanske lider hon ocks brist p sitt yttersta... Ja, Brant, du mste
resa till henne, trsta henne och laga om en rlig begravning, ifall
hon dr. De tta riksdalerna, som Sven lmnade oss, skall du taga med
dig; mer ha vi guns icke i reda penningar, men det fr rcka s lngt
det kan... Ack, kre Brant, fortfor Kerstin, jag tnker ofta med
bedrvelse, huru det skulle g, om du doge frn mig... Nej, nej, nr
jag ligger p mitt yttersta, vill jag se dig, Brant, och hra dig tala
om Guds barmhrtighet och hlla dig i hand, nr jag dr...

Kerstins rst kvvdes av snyftningar. Korporalen talade ngra ord, som
p gummans lttrrda knslor hade den lugnande verkan han syftat. Han
tog drefter sin mssa och krycka fr att enligt lftet till Johanna
bege sig till masugnen och tala med Sven.

S fort krafterna och trbenet tillto, vandrade han genom den i
nattens mrker insvepta skogen, ofta sttande sig att vila p ngon
sten vid sidan om vgen. S kom han slutligen till masugnen och
intrdde i hyttan, men fick dr av arbetarne det besked, att Sven
masmstare genom kusken Svalgren i kvllskymningen blivit kallad att
infinna sig hos patronen, och att han ej grna kunde vntas tillbaka
frrn framemot morgonen. Korporalen sade d ett hvligt lev vl och
lmnade masugnen fr att tervnda till sin stuga. Mnga tankar
korsade varandra under vgen i hans gamla huvud. Men hemkommen lade
han sig lugn till vila och njt ett par timmars smn, innan han ter
steg upp och, utrustad med matsck av mor Kerstin och frsedd med de
tta riksdalerna, begav sig till grannen, vilken han skulle flja med
till Vxj.

  _________________________________________________________________

		       Patronen och lnsmannen.

Den enkla trden i vr berttelse terfr oss till Trevnadslsas
kontorsrum, till patron Nikolaus Brackander. Lyckliga hndelse! Vem
terser ej med nje denna intressanta personlighet!?

Patronen har nu, likasom vid vrt frra besk, sin sjlafrnde,
kronolnsman Spqvist, och toddyglasen till sllskap. Ty det r
solklart, att dr en Brackander och en Spqvist sammantrffa, dr
skola ven tvenne toddyar vara.

Samtalet r viktigt... allvarsamt. Patronens ansikte lgar av en del
vrede; kronolnsmannens ligger i allvarsamma rynkor, undantagandes
ngon gng kring munnen, som, d Brackander vnder ryggen till, drager
sig till ett tvetydigt leende, snarlikt ett av skadefrjd.

Patronen demonstrerar vldeliga, spottar ofta och svnger i handen en
av sina mest lskade piskor.

- Och du nekar icke, Spqvist, att du bland folket frt ut det
frdmda ryktet, att jag friat till Johanna? fortfor patronen, i det
han med armarne i sidan stannade framfr den tilltalade.

- Kra du, svarade Spqvist saktmodigt, jag gjorde bara vad dit bad
mig om. Du sade sjlv till mig: Kre Spqvist, utbasuna till hger och
vnster...

- Tig! Du r en brnnvinsadvokat! rt Brackander.

- Du frivrar dig, min vn, genmlde Spqvist med len, resignerad ton,
du frivrar dig verkligen. Ltom oss tala lugnt, bror Brackander!
Vilken klok mnniska kunde vl frmoda, att du skulle f en korg p
det hllet...

- Drag fr fan i vld med dina korgar! skrek patronen. Du har fresatt
dig att reta gallfeber p mig.

- N, kra du, urskta, om jag med ordet korg srade ditt finknsliga
hjrta. Min mening var bara att sga, att om du fullfljer den plan,
varom vi verenskommit, s kommer du utan svrighet till mlet.

Patronen teg en stund och marscherade ngra varv ver golvet. Drefter
kastade han sig i en stol, torkade sin panna med en rd sidennsduk
och sade ngot lugnare:

- Ja, jag mste det. Mitt anseende och min hmndknsla krva, att jag
ej avstr frn mitt beslut. Och drtill kommer, bror Spqvist, att...
Jag vgar knappt uttala, vad jag menar; du skulle skratta t mig...
finna mig ljlig...

- Finna dig ljlig! Omjligt, Brackander! Dessutom vet jag av egen
erfarenhet, att varje hjrta har sina svagheter. Tala du fritt ut, min
vn!

- Men kan du tiga, Spqvist?

- Min plitlighet r beprvad, sade Spqvist och klingade med
patronen.

- Gott, jag vill d sga dig, att... att jag verkligen r kr,
ursinnigt kr i Johanna. Folk m bedma det som en galenskap, men jag
kan icke hjlpat.

Patronen var frdig att sl ned gonen, nr han gjorde denna blyga
beknnelse.

- Ja, mnniskohjrtat r en besynnerlig sak, sade Spqvist
filosofiskt. Men hr p, Brackander, nr skickade du budet till
masugnen?

- Svalgren gick dit fr en timme sedan.

- Och huru dags kunna vi sledes hitvnta din rival?

- Efter supen, svarade Brackander.

- Jag har brttom, sade Spqvist och sg p sitt ur, mnga angelgna
renden vnta p mig dr hemma...

- Fr tusan, ropade patronen, du mnar vl icke lmna mig? Din nrvaro
r alldeles ndvndig, Spqvist.

- Nja, jag vill d stanna hr, ty vad gr man icke fr en vn?

Och hrmed drog Spqvist ur fickan ett papper och frgade, om ej
vnnen Brackander ville pteckna sitt namn ssom borgesman fr ett
ln, som lnsmannen fann sig ndsakad upptaga fr att betcka ett
hotande deficit vid redogrelsen fr kronouppbrden.

Patronen suckade, men insg, att han ej kunde neka. Spqvist hade valt
gonblicket vl. Han undertecknade sledes.

- Fr att terkomma till mnet, sade Spqvist med ljusnat anlete, s
har du vunnet spel, om du blott fr din rival, den lnge
masugnsdrngen, avlgsnad. Vad frst flickans frldrar betrffar, s
ro de knda fr att vara lsarepack; endast lsare kunna avsl ett s
lysande anbud som ditt, Brackander; de frga, gubevars, fga efter
jordisk lycka och jordiska godelar. Men de skola vl falla dig till
fota, vill jag hoppas, om du bervar dem deras std och hjlp, ty det
r vl egentligen Sven Stl, som underhller familjen, och p honom
litar den ocks fr framtiden. Vad ter angr flickan sjlv, s blir
hon nog medgrlig, nr bara hennes kraste r borta. Hon skall snart
glmma honom och med tacksamhet emottaga ett giftermlsanbud,
varigenom hon blir ett rikt och frnmt fruntimmer i stllet fr en
simpel piga. Jag knner kvinnorna, Brackander, de lska sllan mannen
fr hans egen skull, utan fr hans samhllsstllning, hans rikedomar
eller fr annat glitter, som lyser dem i gonen.

Efter en stund anmldes, att supen var frdig. Samtalet fick efter
mltiden en politisk riktning.

- En skl fr de liberala tidningarnes undergng! sade Spqvist och
hjde sitt glas. Det r de liberala tidningarne, som stadkomma allt
ont i Sverige. Tacka vill jag Ryssland; dr frstr regeringen att
stta munls p pressen. Hr i landet vgar svrligen en lnsman, av
aktningsvrd omtanke fr sin familj, driva sin tjnst som den br
drivas, det vill sga: kl bnderna, ty om ocks landshvdingen skulle
se genom fingrarne med det, s kan det likvl hnda, att en liberal
tidningsskrivare fr tag uti det och upprr himmel och jord... och s
r man av med sin tjnst... Nej, min kre Brackander, leve Ryssland!
Dr lr en hederlig lnsman kunna st sig bra; jag har just hrt
sgas, att lnsmnnen i Finland m som prla i guld.

- Och s ro ju bnderna i Ryssland slavar, infll Brackander. S
borde det ocks vara hr. Vore min masmstare livegen, skulle jag ej
behva krngla s mycket fr att taga flickan ifrn honom.

- Du har rtt. Och betnk, bror Brackander, huru annorledes det vore,
om vi levde i Ryssland, eller om ryssarne vore herrar i Sverige. Tror
du icke, att dina utmrkta frtjnster ssom jrnbruksidkare, mnniska
och medborgare d lngesedan varit erknda? Jo, skert! Du hade i
denna stund varit riddare bde av Sankt-Georgs- och
Alexander-Rvskinns-orden.

- Tror du det?

- Jag r vertygad drom.

- Nvl, sade Brackander, d dricka vi nnu en skl, och den fr
Ryssland!

Nu glntades p drren, och Svalgrens rvfysionomi uppenbarade sig fr
de bda sjlafrnderna.

- Ndig patron, sade tjnsteanden, Sven masmstare r hr utanfr.

- Visa honom in p kontoret, befallde Brackander.

  _________________________________________________________________

			  De bda rivalerna.

Patronen och kronolnsmannen lmnade matsalen och tervnde till
kontoret. Spqvist antog en allvarsam, imponerande uppsyn och slog sig
ned i soffan, patronen lade armarne i kors bakom ryggen och sg
fundersam ut.

Sven masmstare intrdde. Han hlsade herrarne hvligt och stannade
vid drren med mssan i hand. P jttens panna lg ett dystert moln,
och i hans annars s klara och lugna blick visade sig ngot, som
antydde oro och sjlsspnning.

- God afton, min frtrfflige Stl, sade patronen fryntligt. Jag har
ltit kalla dig hit fr att tala med dig i en viktig affr... Bror
Spqvist, du ser hr den av mina talrika arbetare och underhavande,
fr vilken jag hyser det strsta frtroendet. Jag ger med nje Stl
det vitsord, att han r en skicklig, ordentlig och trogen arbetare.

- Fgnar mig att hra, sade Spqvist ndigt. Gr dig alltid frtjnt
av sdant berm, min vn!

Sven teg och snodde mssan mellan hnderna.

Patronen gick ett par steg ver golvet och fortfor:

- Jag anser det bde fr en plikt och en gldje att gra mina
underhavande lyckliga...

(Sven sg vid denna ovntade beknnelse hgst frbluffad ut; Spqvist
smlog omrkligt.)

- Och drhn hava mina strvanden alltid varit riktade, fast jag
mhnda mngen gng misstagit mig om medlen och i nnu flera fall haft
att gra med mnniskor, som ej gjort sig frtjnta av min vlvilja.
Det glder mig desto mer, d jag finner ett tillflle att visa mitt
hjrtas filantropiska bjelser utan att missbruka min godhet och
spilla den p ovrdiga. Min kre Sven, jag har fattat stort intresse
fr dig och beslutat gra vad jag kan fr din framtida lycka. Det
kontrakt, genom vilket jag r din husbonde, r snart ute; jag vill
ogrna frlora en s trogen tjnare... Vill du fr nnu ett r stanna
kvar i min tjnst? Jag skall giva dig kad avlning, min vn... ja, vi
skola nog komma verens.

- Med frlov, herr patron, svarade Sven, jag har funderat p annat
hll: jag vill frska att bli min egen smed.

- S?... N, jag sger ingenting drom, jag har just fr din rkning
tnkt p detsamma. Men stt dig ned, min vn! Jag har mycket att tala
med dig om.

Sven satte sig p en stol vid drren.

- Vad skulle du sga, fortfor patronen, om jag hrmed, i herr
kronolnsman Spqvists nrvaro, frbinder mig att efter din
tjnstetids slut sknka dig en egen liten jordlapp, bygga p densamma
en smedja, frse den med alla inventarier och drtill giva dig ett par
hundra riksdaler att brja din rrelse med?

- Bevare mig! r det verkligen patrons mening? sade Sven och fste p
Brackander en blick, som p en gng uttryckte misstroende och
verraskning.

- Min allvarliga mening, frskrade Brackander. N, min gosse, sl mig
i hand och tacka mig!

Sven rckte patronen sin stora, valkiga hand, men icke utan en inre
motbjudande knsla, ty han anade, att ngot lg p djupet av denna
ovanliga vnlighet och frikostighet.

- Och nr du nu blir din egen, sade Spqvist, s vill jag tro, att din
frsta tanke blir att gifta dig.

- Naturligtvis, infll Brackander och klappade Sven p axeln. Nr man
kommer i s lysande omstndigheter, s mste man dela dem med en
trogen maka, annars r det ingen vlsignelse med det. Du skall tro,
Sven, att jag ocks gjort upp en plan i det hnseendet... Jag vill
gra din lycka fullstndig, min gosse.

- Jag tackar patronen, sade Sven och vnde sig oroligt p stolen.

- Jag knner en flicka, som rkat bli kr, ja, riktigt olyckligt kr
uti dig, Sven.

- Hm... jas.

- Du skall fria till henne, min gosse, och det genast. Hon r dig
vrdig; ja, p stt och vis blir det dig en ra att f henne till
hustru. Jag vill gra er bgge lyckliga. Det r, med ett ord, min
hushllerska, mamsell Petronella, som frgapat sig i dig. Hon r kr
ver ronen, stackars mnniskan...

- Mamsell Petronella? Det kan aldrig vara patrons mening! utbrast
Sven, blossande rd i ansiktet.

- Jo, min vn. Visserligen r hon av s kallat bttre folk, men
krleken jmnar allt, och d du nu vet, att hon sjlv nskar dig till
man, s br du ej vara frlgen fr den saken...

- Jag tackar patron fr hans goda avsikt, sade Sven och steg upp frn
stolen. Men att jag skulle fria till mamsell Petronella, det blir
aldrig av.

- Vad sger du? utbrast patronen och stllde sig med korslagda armar
framfr Sven. Blir det aldrig av, sger du? r det bondblyghet eller
tredska, vaba?

- Intetdera, svarade Sven lugnt. Men jag menar, att jag aldrig i
vrlden vill ha mamsell Petronella.

- Snack och dumheter! infll patronen. Jag vill sga dig, Sven, att du
br dig rtt otacksamt och illa t... Du skall icke tro, att jag mnar
sknka jordlappen och smedjan och de tv hundra riksdalerna t en
tredskande, motvillig tjnare. Jag fster vid min gva det bestmda
villkor, att du gifter dig med mamsell Petronella. Du hr nu. Skjut
icke din lycka egensinnigt ifrn dig.

- Jag mrker nog, att jag mste frsaka patrons gva, sade Sven.

Patronen stod en stund tyst, likasom om han ej vntat sig detta
bestmda avslag. Spqvist dremot utbrast:

- r du galen, karl? En otacksammare tlp har jag aldrig sett.

- Ja, bror Spqvist, sade patronen och skakade p huvudet, du ser nu
sjlv, huru det r, nr man menar vl med sitt folk. Man belnas blott
med uppstudsighet och otack.

- Det r en gammal sats, att man aldrig br gra en bonde gott,
fortfor Spqvist. Nej, stryk r det enda, som hjlper p dylikt folk.

Sven rtade sig till sin fulla lngd och mtte Spqvist med en
fraktlig blick. Men i trots av den stolthet, som vid lnsmannens
srande ord framlyste p hans panna, var ynglingens hjrta sorgset och
beklmt. P vgen mellan masugnen och herregrden hade Svalgren
framkastat tskilliga dunkla hnsyftningar p vad som nyligen timat
mellan patronen och Johanna. Dessa hnsyftningar intrngde som
dolkstyng i Sven masmstares brst, men en knsla av stolthet och
manlighet frbjd Sven att stlla nyfikna frgor p den av honom djupt
fraktade betjntslusken, vars falska gon lyste av skadegldje. Sven
frstod sig fga p list och krokvgar, men icke desto mindre brjade
han starkt misstnka, att det av patronen framstllda och med s
lockande frdelar frenade giftermlsfrslaget stod i samband med
vissa andra avsikter. Han vnde sig nu till husbonden och sade med en
stmma, som han frskte gra lugn och fast:

- Jag ber patron icke tro mig s illa som att vara elak och otacksam.
Men det r mig omjligt att gra, som patron vill, ty jag har givit
Johanna Brant mitt lfte, och det sviker jag aldrig.

- Hi, hi, hi! skrattade Spqvist. Det var mig en ljlig figur!

- Men r du rtt sker p att Johanna vill ha dig? frgade Brackander,
i det han med konstlad munterhet instmde i Spqvists skrattsalva.

- Ja, det r jag fullt sker p, svarade Sven ppet och trohjrtat.

- Men ser du, fortfor Brackander, om det nu hnde sig s, att en
bttre friare n du, en rik, mycket rik och drtill frnm man, ville
gra Johanna den ran att taga henne till hustru, vad skulle du sga
om det?

- Jo, svarade Sven med tervunnen fasthet, jag skulle sga, att om den
rike mannen frut vet, att Johanna r min trolovade, s br han sig t
som en dlig karl.

- Hi, hi, hi! grinade Spqvist. Den ofrskmde lurken har ml i
munnen, det hrs vl.

Brackander blev som ett rdstruket plank i ansiktet, och hans sm gon
brjade plira p ett stt, som frkunnade ett frestende utbrott.
Emellertid ansg han nnu icke tiden vara inne att giva sin vrede lsa
tyglar; han behrskade sig och fortfor:

- Men om du tycker om flickan, s skulle du vl icke vilja st i vgen
fr hennes lycka, min vn?

- Menar patron, att hon skall bli lycklig, bara hon fr en rik man?

- Stll inga frgor p mig, karl, utan svara sjlv!

- D vill jag svara, att jag knner Johanna bttre, n att hon skulle
tnka s; annars skulle jag icke vrdera henne s mycket som en
utsliten sko... nej, d skulle den rike mannen grna f taga henne.
(Sven torkade sig hrvid i gonen.) Men se, Johanna vet, att jag kan
arbeta och frsrja en hustru s bra som ngon i min stllning; och
skulle onda dagar komma, s vet hon av Guds ord, att en hustru skall
dela ljuvt och lett med sin man. Ja, herr patron, Johanna och jag och
hennes frldrar ha ofta talats vid om den saken. Hon vill grna slita
ont fr min skull, om Gud s vill...

- Dr sticker "lsaren" fram! r det icke fr ljligt, bror
Brackander? Hi, hi, hi! grymtade Spqvist.

Sven rodnade, och en krampaktig ryckning kring hans lppar visade, att
han ej var knslols fr den vrde kronobetjntens upprepade hn.
Svens naturligt hftiga lynne, likasom hans stolta sinne, jttelika
vxt och vldiga kroppskrafter, var ett slktarv; i hans dror rann
friskt och ofrfalskat de gamle vikingarnes blod. Han knde fr ett
gonblick en hjrtinnerlig lust att riktigt gastkrama lnsmannen; men
han sansade sig och hll sitt lynne i tygeln. Men att besegra en
rttvis och oupphrligt retad harm kostar anstrngningar och tager
strre krafter i ansprk n dem Sven en gng visade sig ga, d han
infr de frvnade djknarne "kysste" slggan.

Brackander delade ej denna gng Spqvists munterhet. Den lille mannen
stllde sig i en imposant posityr framfr jtten, till vars brst han
ntt och jmnt rckte, och utbrast med hes rst:

- Men om den rike mannen, som mnade gra Johanna lycklig, vore ingen
annan n jag sjlv... jag sjlv, hr du!... skulle du nd vga kalla
honom dlig karl? Svara p den frgan!

- Jag tager ej mitt ord tillbaka i det fallet heller, svarade Sven.
Men s illa vill jag icke tnka om patron...

- Jas... du... lymmel... du vgar kalla mig dlig karl! stammade
Brackander, blgrn av ilska. Det skall du f umglla! Vet du, skurk,
att jag r din husbonde? Vet du, vad det kostar att verfalla sin
husbonde med okvdinsord?

- Jag r ditt vittne, Brackander, att drngen kallat dig en skurk och
dlig karl, infll Spqvist.

- Det var osanning, det har jag aldrig gjort, genmlde Sven. Det var
tvrtom patronen, som...

- Jag r ditt vittne, fortfor Spqvist, att han beskyllt dig fr
osanning, det vill sga: kallat dig lgnare och storljugare. Fr
dylika okvdinsord, d de fllas av tjnare mot husbonde, btes
fyradubbelt mot vad i lagen stadgat r, enligt missgrningsbalkens
15:de kapitel.

- Missgrningsbalken... du nmnde ett ord, bror Spqvist, sade
patronen, i det han med handen for genom sin tup (under densamma hade
gonskenligen framblixtrat en ljus id). Jag har angende
missgrningsbalken ngot vidare att tala med den hr go junkern. Fr
tre veckor sedan frsvann ur storsmedjan en hop smidjrn av bsta
kvalitet. Jag har nnu icke lyckats upptcka tjuven, men jag
misstnker p goda skl den hr mannen.

- Ett gott infall, tnkte Spqvist fr sig sjlv. Brackander fr ljusa
ider, tminstone d han r ilsken.

Denna skamlsa beskyllning kom s ovntat och ljd s frfrlig i Sven
Stls ron, att blodet likasom isades i hans dror; han bleknade och
fattade, s stark han annars var, i drrposten fr att ej vackla. Den
som tror, att ett rent samvete i ett sdant gonblick som detta r ett
harnesk, mot vilket falska beskyllningar studsa tillbaka som uddlsa
pilar, han knner ej mnniskonaturen. Ju renare det inre medvetandet
r, desto strre fasa och avsky hyser man fr blotta tanken p ett
brott... desto tyngre, ja, olidlig knnes misstanken... den oskyldige
finner sig smutsad av en dylik anklagelse. Om boven rodnar, bleknar
och darrar, d hans brott upptckes, sker det blott av hpnad ver att
se sig blottad eller av fruktan fr straff, och d han hunnit bliva
van vid dylika fataliteter, kan han med frck panna mta vilken
anklagelse som helst. Icke s den oskyldige; innan hans upprrda
moraliska natur hunnit komma i jmvikt, skall han ej kunna uthrda
blicken frn en like, som misstnker honom.

- Se bara, ropade Spqvist, se, huru karlen bleknar och darrar! Han
frrder sig sjlv... hans brott r uppenbart. Jag skulle vga svra
p, att din erknt skarpa blick, bror Brackander, trffat den
rtte. Ja, kanaljen har utan tvivel stulit det dr jrnet; jag gr ed
p det nr som helst.

- Patron, jag r oskyldig... jag lider icke bra en sdan misstanke.
Tag orden i Herrans namn tillbaka! sade Sven.

- Nej du, svarade Brackander, strlande av gldje, nej du! Jag r viss
om, att du r tjuven. Du skall svara infr tinget... var sker
drp... och ka p kronoskjuts och ligga p skampallen. Det skall bli
en lustig historia. Och kan jag icke flla dig, skall jag tminstone
lta inflyta i din orlovssedel, att du r misstnkt fr tjuveri. Ha,
ha, ha, jag har vl rttighet att misstnka vilket av mina legohjon
jag vill!

- Herre Gud, suckade Sven likasom fr sig sjlv, icke skall domaren
flla mig fr vad jag icke gjort, men mitt rykte och anseende infr
mnniskorna blir frdrvat. Det stannar alltid en misstanke p mig
nd... Det vore frskrckligt!

- Jo, sdana ro lsarne, bror Brackander, infll nu Spqvist, idel
gudsndliga och fromma mnniskor p ytan; men d man bara kommer
underfund med dem, ro de idel tjuvar och kanaljer. Den dr gken har
nog gtt i god skola. Den gamle knekten p trbenet -- jag menar hans
fosterfar, haltebolinken -- har uppfostrat honom p rtta sttet. Har
han lrt honom stjla, s har han skert ocks lrt honom gmma. Du
lr aldrig f igen ditt jrn, Brackander, d det kommit i sdana
lurifaxars hnder. Men jag, lnsmannen, skall hdanefter ha ett gott
ga p den dr korporalen och hela lsarepacket...

Svens ansikte gldde, hans gon gnistrade, drorna vid hans tinningar
svllde. Han hade hitintills med krampaktig styrka fasthllit i sin
sjl den frmaningen, att det just r i frestelsens stund en kristen
br taga vara p sitt sinne och aldrig lna ont med ont; men nu var
mttet rgat: han kunde icke lngre strida mot sin natur. Den
flammande blick, han fste p lnsmannen, frstummade denne, ssom om
han sett ljungelden ver sitt huvud: den tappre kronobetjnten makade
sig instinktmssigt upp i soffhrnet, s lngt frn Sven han kunde
komma.

- Akta dig, du ormtunga, sade Sven och knt sin vldiga nve. Vgar du
yttra ett enda ont ord mer om min fosterfar, skall jag mrbulta dig,
din usling.

Patron Brackander brjade ven, som man sger, draga ronen t sig.
Men nu uppstmde lnsmannen ett nytt hi, hi, hi, fr att bemantla sin
rdsla, och dessa oartikulerade ljud frambragte p patronen samma
verkan, som trumpetens toner p den eldiga stridshingsten. Han
erinrade sig ven sina husbonderttigheter, och att han i ndfall
kunde taga till retrtten och ropa sina drngar till hjlp. Hrmed
livade han sitt mod, och med modet brjade ter vreden jsa ver.

- Karl, rt han, du har vgat kalla min vn och gst, konungens
befallningshavande herr Spqvist, fr usling!

- Och det vgar jag kalla dig ocks, du lille otcke dvrg, svarade
Sven. Reta mig icke fr mycket, hr du det!... Och en sdan karl
skulle Johanna ha! Tvi!

Utom sig av raseri och med tupen rest p nda likt piggsvinstaggar
ryckte patronen ned en chambrire frn vggen. Lnsmannen darrade som
ett asplv fr vad som komma skulle.

- Brackander, sade han, sansa dig ett gonblick... och... kalla in
Svalgren. Hr kan behvas ett vittne... Svalgren, Svalgren!

Betjnten Svalgren var icke lngt borta. Han hade bakom drren till
matsalen lyssnat till upptrdet. Han intrdde nu, men lade handen
frsiktigt p drrlset fr att, om s prvades ndigt, visa sin
frmga i konsten att frsvinna.

Patronens frsta avsikt hade varit att genast skrida till handling.
Spqvists mellankomst och Svalgrens intrde bestmde patronen att lta
handlingen fregs av ett lmpligt tal. Och han upphov sin mun och
talte slunda, allt under det han viftade med chambriren:

- Vet du, din tjuvstryk, vilka en husbondes rttigheter ro? Nej, det
tyckes du icke veta, men jag skall upplysa dig drom. Jag kan ge dig
en orlovssedel och frskaffa dig ett prstbetyg, som frstra din
framtid och brnnmrka dig och gra dig avskydd av alla mnniskor; du
skall aldrig f arbete och brgning, vart du vnder dig inom Sveriges
landamren, om icke bland pionirerna p Vans. En sdan orlovssedel
har jag ocks lovat dig, och drmed hller jag ord. Du har stulit
jrnet ur storsmedjan; jag kan mhnda icke bevisa det, men jag har
rttighet att misstnka vem jag vill, och drmed punkt. (Svalgren sg
vid dessa ord srdeles belten ut; ty han visste bst, vem som
verkligen begtt stlden, och hans rygg bar nnu mrken, som vittnade
om, vem patronen i sjlva verket misstnkte.) Men nog med det, fortfor
Brackander, hr finnes ocks i Sveriges lag ngot, som kallas
husaga. Kanske du icke vet, vad husaga vill sga? Din rygg skall snart
f erfara det, min gosse. Jag har laglig rttighet att mrbulta dig,
att sl dig gul och bl, att piska dig s att sjlen skriker i kroppen
p dig...

- Ja, laglig rttighet, infll den lagfarne Spqvist, enligt
handelsbalkens 14:de kapitel och missgrningsbalkens 36:te.
Paragrafernas nummer erinrar jag mig icke fr tillfllet, men
ordalydelsen i den ena r: "slr husbonde eller matmoder legohjon
sitt, s att thet theraf varder lamt eller lytt, ligger det i laga
bot; npsa de thet skiliga fr brott dess, vare ogildt".

- Och vem annan bedmer, om jag npser "skiliga", n jag sjlv?
fortfor Brackander triumferande. Om jag finner "skiliga" att ge dig
oskligt med stryk, s r det min rttighet. Med ett sdant instrument
som det hr (patronen viftade med chambriren) kan jag ej sl en sdan
tjur som dig lam och lytt; men jag kan tappa blodet ur dig, kan
hudflnga dig frn topp till t, s att ditt arma skinn hnger som en
trasa, och det, ser du, r min rttighet, i lagboken gillad och
stadfstad p riksdagen 1734.

- Patron skall bara icke frska, sade Sven, ty det skulle bekomma
patron illa. Jag r en svensk man och son av en, som stupat i flt fr
sitt fosterland, drfr tager jag icke stryk, ser patron; och om ngon
frsker vifta t mig med piskor eller vad som helst, s mkar jag
honom, s lnge jag har mina nvar i behll.

- I hren bgge tv, att han hotar sl sin husbonde, skrek Brackander.
Vet du, vad det kostar, om du vgar sl igen, vet du det?

- , det kostar bara trettio tu par sp, infll Spqvist, hi, hi, hi,
bara trettio tu par sp, enligt missgrningsbalkens 15:de kapitel. Det
r en smsak fr en sdan bondrygg. Och s talar han om sin far, som
stupat i krig! Likasom det skulle glla infr lagen och fria hans hud
fr stryk! Kors s befngt! S hjrtinnerligt lustigt! Rappa p honom
nu, Brackander!

- Din far var vl i alla fall en tjuv, likasom du sjlv, och hr har
du bde fr dig och din far och hela din slkt.

Nordstjrneordenskandidaten Nikolaus Brackander hjde hrmed
chambriren och riktade ett slag mot Sven Stls ansikte. Ldersnrten
susade i luften, men innan den hunnit det syftade mlet, hade Sven
hejdat och fattat den med sin kraftiga hand.

Blodet rusade med fruktansvrd fart genom ynglingens dror, det
virvlade i hans hjrna, jste i hans hjrta... brsrkalynnet hade
fattat honom... Han var frdig strta sig ver patronen och krama
honom med sina vldiga ramar, d i samma gonblick fosterfaderns
fromma, allvarliga ansikte visade sig fr hans inre ga, och han
tyckte sig hra de heliga ord, som dennes lppar s ofta upprepat:
"bedjen fr dem som gra eder skada och frflja eder". Och Sven
stannade mitt i anloppet och lt sin hand sjunka. Men den djupa
ngestsuck, som utpressades ur hans barm, vittnade om den frfrliga
anstrngning, genom vilken han tervunnit sin besinning.

Vid den hotande rrelse Sven gjorde hade patronen blivit likblek och
gjort ett sprng baklnges, Spqvist krupit under toddybordet och
Svalgren ppnat drren fr att helt inkognito lmna stridsplatsen. Men
d nu jtten pltsligt tycktes ombyta sinnelag och hans huvud med
nedslaget uttryck sjnk mot hans brst, repade de trenne hjltarne
ter mod. De togo fr givet, att tanken p de "trettio tu par sp"
hejdat den vldiges arm, ty av dlare bevekelsegrunder skulle de
sjlva ej avsttt frn en hmnd. Spqvist satte sig ter i soffan,
sedan han ltsat ska efter sin nsduk under bordet, Svalgren intog
sin gamla plats vid drren, och patronen brjade, lik en arg hund,
rycka i chambriren, som kvarstannat i Svens hand.

- Patron, sade Sven, tnk icke p att sl mig, utan lt mig g i fred
hrifrn. Av det hr samtalet kan endast ont uppkomma, om det
fortsttes, ty vi ro alla retade och vid vrngt sinnelag. I morgon
skall jag komma tillbaka till patron, om patron vill.

- Slpp chambriren, slpp chambriren, din hund! rt patronen och
ryckte ursinnigt i densamma.

Sven slppte den... och patronen, som just gjorde en ny frtvivlad
ryckning, frlorade jmvikten, vnde sig om i fallet, fll raklng i
golvet och sttte nsan s illa, att blodet brjade flda ver
tiljorna.

- Mord, mord! tjt Brackander, under det Svalgren skyndade fram fr
att hjlpa sin herre p benen.

- Mord och blodsutgjutelse! Hjlp, hjlp! skrek Svalgren med gll
stmma.

Spqvist bet sig i lppen fr att icke gapskratta t vnnen
Brackanders ofrd, varefter han vnde sin av skadegldje lysande blick
p Sven och sade med mycken salvelse och hgtidlighet:

- Olycklige, vad har du gjort? Du r hemfallen t lagens hela
strnghet; ingenting kan rdda dig ur rttvisans arm.

Sven stod likasom frstenad.

- r det icke hemgng? r det icke edsresbrott? Kan jag ej f karlen
p fstning? vste patronen, medan han skyndade att sklja nsan i ett
vattenfat.

- Nej, nej, min vn, hemgng r det vl icke, sade Spqvist med en
beklagande tbrd, du mste nja dig med trettio tu par sp.

- Men jag vill ha honom hktad... Aj, min nsa... Han fr icke
undkomma eller rymma. Hos dig, ssom konungens befallningshavande, gr
jag mina ansprk gllande fr att f karlen insprrad... genast,
genast, frstr du!

- Enligt 2:dra paragrafen straffbalken skola missgrningsmn, d saken
gr  lif eller kropp och ej med penningar btas m, genast  frsk
grning gripas, i hkte sttas och utan uppskov fr rtta stllas,
anmrkte Spqvist. Jag vill sledes strax skrida till verket...
Svalgren, arrestera denne missgrningsman!

Svalgren sg frst p Sven, drefter p lnsmannen, bugade sig och
svarade:

- Ondligen smickrad av frtroendet; men som jag icke vet, huru jag
skall bra mig t, fr jag be herr befallningsman visa mig det.

- Rtt illa, mumlade Spqvist fr sig sjlv, att jag icke har
handbojor och fotblack med mig. Utan sdana mobilier borde ingen
omtnksam tjnare av Kongl. Majestt och kronan resa. Och jag, som
hemma har en s vacker handboja av min egen invention, en handboja,
som jag skall uppvisa fr landshvdingen, och p vilken jag funderar
att taga patent!

Lnsmannens tanke hade likasom funnit eko i patronens sjl, ty denne
senare utbrast nu:

- Svalgren, i skrubben bredvid vedboden ligga handklovar och en black.
Spring genast efter dem! De komma nu till pass.

Emellertid hade patronens och Svalgrens ovan frmlta ndrop frt till
stllet hela grdens manliga och kvinnliga befolkning. Frstugudrren
ppnades, och man sg en hop huvuden nyfiket titta in i rummet. D
drngarne sgo patronen st och sklja sin uppsvllda nsa ver
tvttfatet, puffade de varandra i sidan och beto i trjrmarne fr att
ej genom skratt frrda beskaffenheten av sina medlidsamma knslor.
Huru saken egentligen tillgtt, visste de icke, men de ansgo fr
sannolikt, att Sven masmstare piskat upp deras husbonde.

Spqvist, som var en frsiktig fltherre, uppgjorde genast den
operationsplan, han ansg rdligast att flja. Hans ansikte rynkade
sig p ett stt, som skulle uttrycka djupt medlidande, under det han
nalkades Sven och faderligt lade sin hand p hans axel.

- Min stackars gosse, sade han, min tjnst lgger mig den sorgliga
plikten att arrestera dig. Gr icke motstnd, min vn, ty ehuru du
visserligen skulle kunna begagna dig av dina ovanliga kroppskrafter
fr att denna gng komma ls, s skall dock rttvisans arm frr eller
senare n dig. Betnk ven, vad det kostar att stta sig till motvrn
mot en kronans tjnsteman i hans mbetsutvning. Rr du mig i ovnlig
avsikt bara med ett finger, s fr du, enligt missgrningsbalkens
18:de kapitel, umglla det med tuhundra dalers bter eller, om du ej
orkar bta, tjugutta dygns fngelse vid vatten och brd... Sledes,
fortfor Spqvist, i det han ur den nu terkomne Svalgrens hand emottog
handklovarne, sledes inser du, att motstnd blott skall frvrra
saken. Jag vill fr vrigt i frtroende och fr att lugna ditt hjrta
sga dig (Spqvist snkte hrvid rsten till en viskning), att du, nr
allt kommer till kritan, slipper undan med aderton par sp, i stllet
fr trettio tu, emedan din frbrytelse egentligen skett i "hastigt
mod"... Mina vnner (Spqvist hjde nu sin rst och vnde sig till de
i frstugan frsamlade skdarne, alltunder det han gjorde
handklovarne i ordning), I sen hr fr edra gon ett varnande exempel,
huru det gr, d tjnaren stter sig upp mot sin husbonde. Lt det bli
eder till en hlsosam varnagel.

Drngarne puffade varandra i sidan och gmde sig den ene bakom den
andre, kanske fr att dlja det intryck, Spqvists predikan gjort p
dem. En och annan syntes bekymrad, men dessa voro sdana, som knde
medlidande med Sven.

- Rck fram dina hnder! sade Spqvist till denne.

Sven vaknade vid dessa ord likasom ur en drm.

- Jag mrker, sade han dystert, varom frga r, men tro icke, att jag
godvilligt lter mig bindas och slpas till skamplen. Frsk ej att
komma fram med handklovarne; det tjnar till ingenting. Jag vill
hellre d n vanhedras.

- Se s, gosse, friskt mod nu! Hit med hnderna! sade lnsmannen och
fattade i Sven.

Sven sttte kronobetjnten tillbaka, satte mssan p huvudet och sade:

- Adj, patron! Tack fr denna gngen! Mig terser ni aldrig mer... Ur
vgen, gott folk! Den som trs lgga hand p mig, fr skylla sig
sjlv.

Och hrmed lmnade han rummet och gick obehindrad genom hopen.

Nr Brackander och Spqvist hunnit sansa sig, ropade bda med en mun:

- Grip, grip, tag fast honom! Lt honom icke komma undan! Efter honom,
era kanaljer!

- Ja, ja, ndig patron! Ja, ja, herr befallningsman! skreko drngarne
och sprungo omkull varandra i trappan i sin ltsade iver att
efterkomma herrarnes befallning. Nedkomna p grden lupo de, skrikande
och hojtande, t alla hll, utom det, i vilket de sgo, att Sven med
fasta och lngsamma steg avlgsnade sig.

  _________________________________________________________________

			 Avsked frn hemmet.

Det i fregende kapitel skildrade upptrdet hade frefallit, medan
Johanna var borta vid sin fars stuga.

Frvirrad och utan frmga att tnka en redig tanke lmnade Sven
masmstare herregrden och gick, han visste ej vart. I hans sjl
tumlade knslorna om varandra som vgorna p en vindpiskad sj; harm
och bitterhet ver den skamliga behandling han lidit, dystra aningar,
smrta och vemod vidgade eller sammanpressade hans hjrta. S vandrade
han lnge, knappt medveten om sig sjlv och utan att upplyfta sin mot
marken riktade blick. Nr han slutligen terkom till besinning och sg
sig omkring, befann han sig inne i djupa skogen, och natthimlen med
sin tysta stjrnehr vlvde sig, ver hans huvud. Trtt nedkastade han
sig vid foten av en gran och skte samla tankarne fr att med lugn
betrakta sin stllning och fatta ett beslut om vad som borde gras.

- Har jag verkligen gjort mig skyldig till en frbrytelse? tnkte han
fr sig sjlv. Lade jag icke band p mitt sinne, fast de retade mig p
det gruvligaste stt? De anklagade mig fr tjuveri och hnade min
fosterfar fr hans gudsfruktan och kallade ven honom och min
kttslige far fr tjuvar... nr jag tnker p det, sjuder det i mig...
jag skulle vilja strypa dem, de uslingarne... Misstnkt fr tjuveri!
det r ju frskrckligt! Jag kan aldrig uthrda den skammen... Och s
vilja de hkta och dma mig till spplen fr att i tid och evighet
vanra mig och lta mina fosterfrldrar d i sorg och frtvivlan. Men
kan patronen det? Det r ju han, som frbrutit sig mot mig, och icke
jag mot honom! Fr en husbonde strafflst skymfa och misshandla sin
tjnare och berva honom heder och ra? Nej, sdan kan icke rttvisan
i vrt land vara; det vore ju gudlst att bara tnka s!

Men nu erinrade sig Sven, att patronen och flera husbnder av samma
skrot och korn verkligen med lagens tillhjlp strtat oskyldiga
tjnare, dem Sven knde, i samma avgrund, som nu ppnade sig framfr
ynglingen sjlv. Det var sledes mjligt, vad Sven i det lngsta ville
betvivla. Ja, det var mjligt och ven sannolikt, att lnsmannen och
hans hantlangare skulle jaga Sven som ett oskligt djur, till dess de
kunde gripa, insprra och fra honom infr domstol, dr efter Svens
vertygelse ingen rttvisa fr den anklagade tjnaren var att vnta.
Borde han fly? Ja, han fattade ett gonblick detta beslut, men d kom
han att tnka p sina fosterfrldrar, vilkas lderdomsstd han var,
och mot vilka han hade heliga plikter att uppfylla. Han tnkte ven p
Johanna, och i den bittra, frtvivlade sinnesstmning han nu var,
pinade han sig sjlv med den misstanke, att flickan kanske icke skulle
ha ngot emot att f patronen till man i stllet fr den fattige
masugnsdrngen. Och vad som var nnu vrre: skulle Sven kunna hysa den
minsta nskan om Johannas hand, sedan han blivit misstnkt som tjuv
och genom ett nesligt kroppsstraff blivit vanhedrad i sina egna och i
alla mnniskors gon?

Dessa tankar avlste varandra oredigt och frvirrat. Sven var ej i
stnd att fatta ett beslut; hans huvud sjnk mot brstet, och hans
hnder kntos med krampaktig styrka, ssom om han med handkraft velat
ska avslita de osynliga snaror, i vilka ondskan och nedrigheten
insnrjt honom. Om patron Brackander i detta gonblick varit i den
olycklige och frbittrade ynglingens vld, ve d dem bda! Dock nej
... innan Sven hunnit flja vredens rop ur sitt srade hjrta, skulle
helt visst en annan, hgre kraft, som fr vr ursprungliga natur r
frmmande, fjttrat hans hmnande arm, och om patronen rckt Sven sin
hand och uttalat ett enda frsonande ord, skulle Sven med rrt hjrta
frltit allt, ty sdant var sinnelaget hos korporal Brants fosterson.

Sven kunde, utan att hans muskler slappades, skta slggan frn morgon
till kvll, men vid en sjlsskakning sdan som denna var han ej van;
han knde sig matt och frstrd och frsjnk slutligen i en orolig, av
elaka drmmar strd slummer, dr han satt under den gamla granen,
mellan vars slokande grenar stjrnorna nedblickade s vnligt och
milt, liksom skulle de velat trsta honom och viska, att varje jordisk
sorg, ven den svraste, blott r en vergende storm, efter vilken
frr eller senare intet spr skall rjas p det lugnade hjrtats yta.

Sven vaknade vid fglarnes glada morgonkvitter. Han nskade att vara
en av dessa vingade varelser, som under Guds bl himmel tillbringa
sitt liv med krlek, sng och den kra omsorgen om sin avfda. Men
ingen sparv faller ju till jorden utan Guds vilja, och han har ju
rknat vra huvudhr -- drp kom nu Sven att tnka, och denna tanke
gav honom en viss styrka. Han beslt begiva sig till korporalen fr
att f rd och drefter tervnda till sitt arbete vid masugnen.
Vlbekant med skogens villande stigar valde han den kortaste vgen och
sg snart insjns vatten framglittra mellan granarnes och tallarnes
stammar. Det var en vacker syn att skda, huru sjns spegel hr och
dr glnste av morgonsolens guld, medan den p andra strckor nnu lg
inhljd i en ltt dimma, liknande en genomskinlig spetsslja, som
smningom hjde sig och frsvann i den rena bl luften. Men endast den
sinneslugne kan njuta av naturens sknhet; den olyckliges ga frjdas
ej av himmelens bl, ngarnes grnska och skogarnes skiftande prakt.
Det lugna och harmoniska i den vriga skapelsen bildar en nedtryckande
motsats till hans eget frstmda tillstnd; han knner sig ssom en
frn naturen utskjuten varelse, genom sitt sjlvmedvetande dmd att
leva i en helt annan, osynlig vrld av andliga konflikter, av tankar,
knslor och lidelser.

Sven sg nu den vlbekanta rda stugan, ur vars skorsten en vitgr
rkpelare uppsteg i den lugna luften. Innan han intrdde, gick han ned
till btviken och tvttade sitt ansikte i det kalla sjvattnet fr att
drmed utplna spren av sina trar och giva sig ett frimodigare
utseende. Drefter steg han in.

Mor Kerstin stod vid spiseln och sysslade med en gryta. Annars var
ingen att se, ty Ingrid hade gtt till ladugrden fr att mjlka kon
och slppa ut fren.

Kerstin vnde sig om och frgade, varfr Sven kommit vid denna
ovanliga tid. I gummans utseende och i den ton, varmed hon gjorde
denna frga, lg ej det gladlynta och hjrtliga, som fostersonen
annars alltid rnte hos henne.

- Jag vill tala med far, svarade Sven.

Kerstin omtalade nu i f och tvra ord, att korporalen tidigare p
morgonen begivit sig i vg till Vxj, av orsak som vi knna. Sven
trodde frst att anledningen till Kerstins dliga lynne lg hruti,
men han blev snart tagen ur sin villfarelse. Kerstin berttade -- och
Sven hrde med ngestfullt hjrta -- huruledes patronen i egen person
kommit och begrt Johannas hand, vad korporalen svarat patronen samt
vad... ja, vi kunna ej flja frloppet av Kerstins ordstrm, men Sven
hade ej hrt mnga ord, frrn han msom rodnade och bleknade och
knde sig likasom tillintetgjord. Den pina, han nu undergick, var
sjufalt vrre n den, han under den fregende aftonen och natten
erfarit.

- Ja, det r din skuld, Sven, sade Kerstin, din skuld, att sorg och
oenighet och kiv kommit under vrt lugna tak, din skuld, att Johanna
gtt miste om en lycka, som Vr Herre i sin godhet velat bereda henne
genom patronen, din skuld, att vi kanske bli drivna frn hus och
hem... och nd hava vi ftt upp dig och vrdat oss om dig som om vrt
eget barn... Herre Gud, det r tacken man fr hr i vrlden!

Hade Kerstin vetat, att varje av dessa ord raspade som en sl sg
genom de knsliga fibrerna av fostersonens hjrta, skulle hon skert
lagt band p sin tunga, ty elak var Kerstin icke. Och hade hon drtill
vetat, vad Sven nyss lidit... hade hon vetat, att han med oro i sin
sjl kommit till fosterfrldrarnes hydda fr att ska trst, ssom
knens trstande djur sker en svalkande dryck... d skulle hon intill
dden ngrat, vad hon nu gjorde. Men hon visste det icke och sg
heller icke, huru den jttestarke mannen satt dr, blek och darrande
ssom en kraftls frosspatient, och huru bittra trar frampressades ur
hans manliga gon och lika hastigt frsvunno, borttorkade av hans
feberheta hand.

Det var drfr ngonting underligt, att Sven, nr mor Kerstin slutat
att tala och med kad iver rrde i sin gryta -- att, sga vi, Sven d
steg upp och sade lugnt, nstan muntert, om ocks icke i sin vanliga
ton:

- Bevars, mor, vad ni nu ger mig skuld till mycket! Och nd r jag s
oskyldig som ett barn. Jag har nda till i gr kvll varit nere vid
masugnen och arbetat och ingenting vetat av allt det hr. Icke vill
jag gra Johanna olycklig, det vet ni nog, mor; nej, tvrtom nskar
jag henne av allt hjrta att bli rik och frnm, eftersom hon icke kan
bli lycklig p annat vis. Och vad det dr kivet betrffar, s knner
jag bde far och mor s vl, att jag vet, att det snart skall g ver,
och alltihop bli gott och vl igen... Ja mor, nog var det lite
besynnerligt av far att avsl patronens anbud, och det bara fr min
skuld! Jag har nd njutit s mycket gott hr i huset, att jag aldrig
kan betala det... Nej, alltihop skall bli bra igen, mor; icke vill jag
vara en otacksam gkunge, som lgges i ett frmmande bo och fostras av
frmmande frldrar och till tack fr det trnger de rtta barnen ur
redet. Nej, det blir stopp! Jag skall icke hindra... Mor, var r
nyckeln till skpet?

- Den ligger i fnstret, sade Kerstin, nu ngot vnligare, ty hon
tyckte om Svens ord och frstod ej, att de kommo frn ett av bittra
smrtor betryckt hjrta. Stanna hr nu en liten stund, Sven, s fr du
mat, innan du gr tillbaka till masugnen.

- Tack, mor, men jag r icke hungrig, svarade Sven, i det han ppnade
skpet och ur detsamma framtog ngra papper, varibland sin dopattest,
samt ett kruthorn och en hagelpung. Vidare ppnade han drren till en
liten skrubb bredvid kket och framtog drur ett skjutgevr, som var
hans eget. Drefter tryckte han mssan djupt ned i pannan och sade:

- Adj, mor!

- Varfr tar du bssan med dig? frgade Kerstin och sg p Sven.

- , svarade Sven, och vnde sig hastigt om, ltsande underska lset
p bssan, , det fll mig in, att det kunde vara roligt att skjuta en
fgel, om jag fr se ngon sdan p vgen. Farvl nu.

Och Sven gick. Hans vg frde honom frbi den lilla
ladugrdsbyggningen, och han steg in dr fr att trffa Ingrid.
Flickan hll just p att lgga ett fng h och halm till kon, d Sven
visade sig i drren.

- Ingrid lilla, sade han, jag vill bara titta hit in fr att se dig en
gng till, innan jag begiver mig av. Jag har ett rende att utrtta
lngt norrut, och vi f kanske icke trffa varandra p lnge. Adj med
dig!

Ingrid frgade, vad det var fr slags rende, men vntade ej p svar,
innan hon med en blick p Sven utbrast:

- Vad du ser besynnerlig och blek ut, kraste Sven! Vad kommer t dig?

- Det r ingenting, Ingrid... Hr du, d du trffar Johanna och far,
s hlsa dem mycket... mycket ifrn mig.

Och Sven tryckte flickans hand, vnde sig om och gick bort med hastiga
steg. Hpen och frbryllad stannade Ingrid i ladugrdsdrren och sg
efter den bortgende.

Sven gick med bortvnt ansikte frbi stugan, men d han hunnit ett
litet stycke drifrn, kunde han ej avhlla sig frn att kasta nnu en
sista blick p sitt kra barndomshem och drmed taga ett tyst farvl
av alla de freml, vid vilka hans ljuvaste minnen voro frbundna.

Det hnde sig s, att mor Kerstin just nu sg ut genom fnstret, och
hennes och Svens blickar mttes. Hon varseblev med frvning, att
fostersonen hade trar i gonen, och det blev nu pltsligt klart fr
henne, huru allt stod till. Det var, som om Svens blick hade brnt
henne in i sjlen; hela den mhet, hon i sitt hjrta hyste fr honom,
vaknade med ny styrka.

- Herre Jesus! vad har jag gjort! utbrast hon och skyndade ut fr att
kalla fostersonen tillbaka. Men Sven var icke lngre synlig; han
undanskymdes av den tta furudungen, som befann sig bakom btviken.

Mor Kerstin sprang, s fort hennes gamla ben frmdde, ned mot sjn
och ropade med flmtande rst:

- Sven, Sven, kom tillbaka!

Klipporna i skogen svarade henne, men fostersonen syntes ej. Hade han
lyssnat till, huru detta rop tonade av mhet, ngest och rrelse,
skulle han kanske tervnt.

Vid Kerstins rop skyndade Ingrid dit frn ladugrden; hon fann sin mor
sittande p en klipphll med bgge hnderna tryckta mot pannan.

- Mor, mor, vad r det? frgade flickan frskrckt.

- Barn, svarade Kerstin snyftande, olyckan har kommit ver vrt hus,
och det r jag, som nedkallat den.

  _________________________________________________________________

			      Vrvaren.

Sven frdjupade sig i skogen. Han gick och gick, utan att veta till
vad ml, men han valde instinktmssigt de mrkaste och mest avlgsna
delarne av skogen, vandrade framt genom vildmarker, dr inga stigar
voro banade, om icke av de flitiga myrorna, som hr levde i sina gamla
samhllen eller stiftade nya, utan att ngon historieskrivare vet att
bertta om dessa samhllens den, fast de kanske i sig hava samma
mrkvrdighet som de gamla myrstackarne Aten, Korint och Tebe och
deras nybyggen kring Medelhavet. Svens tankar och knslor voro likasom
dvade; hans sjls strngar hade slappnat och dallrade icke lngre av
smrta. Icke heller befattade han sig med att tnka p sitt de eller
vad han skulle fretaga, utan vandrade outtrttligt framt, ssom om
hela hans kraft varit frflyttad i hans gngmuskler. Det enda han hade
klart fr sig sjlv var, att om han rkade ut fr sina frfljare,
skulle han ej lta sig fngas, utan frsvara sig till sista
blodsdroppen; drfr hade han ocks laddat sitt gevr med grova
varghagel, noga rengjort fngpannan och pslagit nytt krut. Medan han
slunda strvade omkring, kom han i grannskapet av masugnen, vid
vilken han s lnge arbetat, och nr han hrde slagen av dess maskin
och bruset av skogsstrmmen, stannade han fr frsta gngen, och djupt
vemod intog honom ter. Han tyckte sig i detta buller hra en
avskedshlsning och knde innerlig lust att, innan han vandrade
vidare, sga farvl till Pelle Larsson och de andra kamraterna. Men d
han i sdan avsikt nrmade sig skogsbrynet och sg masugnen p avstnd
framfr sig, varseblev han en hop folk, som just kom ut frn hyttan,
och bland vilka han igenknde patronen, lnsman Spqvist i full
uniform med sabel vid sidan, lnsmansskrivaren, betjnten Svalgren och
ngra fjrdingsmn. Utan tvivel voro dessa mn ute p spaning efter
Sven. Sedan de nu en stund samtalat med varandra, sg han dem insl
vgen, som frde till korporalens torp. Sven ansg rdligast avst
frn det tillmnade besket, vnde masugnen ryggen och frdjupade sig
ter i skogen. Sedan han med iver och skyndsamhet fortsatt sin irrfrd
i nordlig riktning och solen redan uppntt middagshjden, knde han
sig hungrig och trtt och kastade sig ned p marken fr att vila.
Skogen hade p flera stllen varit avbruten dels av lands- och
hradsvgar, dels av upprdjade, odlade och bebyggda strckor, och
dessa hade passerats av Sven med stor brdska, emedan han ej ville bli
sedd av ngon mnniska. Nu sg han ven en vg stryka frbi helt nra
den plats, dr han lagt sig ned, men emedan han redan var lngt borta
frn Trevnadslsas omrde, tyckte han sig ej behva iakttaga samma
frsiktighet som frut.

Hungern r en ovlkommen gst, d man ej vet, huru man skall kunna
avspisa honom. Ja, denne gsts pockande fordringar lta hra sig hos
den mest svrmiske romanhjlte och komma denne ngon gng p rent
allvar att tveka i valet mellan att ga sin krleks ideal eller en god
materiell anrttning, exempelvis skinka med potatis. Att detta
frhllande ven trffade in p Sven masmstare r drfr icke
underligt, helst han egentligen icke var svrmisk utav sig, utan rtt
och sltt en ofrdrvad naturmnniska. Medan han sledes tnkte p,
huru bittert det var att skiljas frn hemorten utan att ha sett och
tagit farvl av Johanna och korporal Brant, och mnga andra bedrvliga
tankar rrande dessa fr honom s dyrbara personer korsade varandra i
hans hjrna, funderade han ocks upp, huru han skulle kunna stilla
sin hunger. Hans enda utvg var att slja sitt gevr; han beslt
drfr att utbjuda det i de hyddor, han under sin vandring komme att
passera frbi. Sedan detta beslut var fattat, steg han upp fr att
fortstta sin marsch, d hans uppmrksamhet i detsamma fstes p en
man, som kom gende framt landsvgen och hastigt stannade, d han i
sin ordning varseblev Sven.

Mannen var kldd i grann militruniform, olik de vanliga
lantsoldaternas. Han bar sdana epletter, som Sven sett, att Smlands
sttliga grenadjrer brukade, men brststycket p hans frack var av
rtt klde och uppslagen, kragen och rnderna p hans byxor vita. Vid
hans vnstra sida dinglade en kort sabel eller huggare, fga strre n
en frskrarekniv. Mannen hade en rak och sttlig hllning, och hans
rdbrusiga ansikte pryddes av yviga mustascher. Ssom vi nmnt,
stannade han, d han fick ga p Sven masmstare, och betraktade honom
frn fotabjllet upp till hjssan, likasom han i tumtal velat berkna
jttens lngd. Drefter hlsade han militriskt med handen frd till
slpmssan -- alldeles som Sven sett korporalen gra, nr denne p
kyrkbacken trffade ngon gammal officer eller underofficer av sina
forna krigskamrater -- och utbrast under livliga rrelser med armarne:

- Trd nrmare, du vrdige son av den hgresta tallskogen! Svida du
ej r en skogsande, en gengngare frn rimtussetiden, utan barn av en
ddlig moder, s trd nrmare!

- Vad vill ni mig? frgade Sven, som brjade tro, att mannen antingen
var drucken eller rymt frn hospitalet.

- Vad jag vill dig! Se och beundra skaparens verk, som, d han gjorde
dig, helt visst hade fr avsikt att tillsvarva en livdrabant t vr
allerndigaste konung. Vad r ditt namn, du hge yngling, den ingen,
utom tornvktaren, kan se ver axeln?

- Jag heter Sven Stl, och vem r ni?

- Jag, min gosse, svarade mannen med en hgtidlig tbrd, jag r
princeps prtorii, det vill med andra ord sga korporal vid konungens
andra livgarde, och mitt namn r Montan. Sedan vi nu gjort varandras
bekantskap, vill jag frga dig, om du ej har samma vg som jag; vi
kunna i sdant fall f njuta av varandras sllskap, ty jag beknner
uppriktigt, att jag r livligt intresserad av allt stort och hgt hr
i vrlden, av allt, som hjer sig minst sex fot ver jordens lga,
fraktliga grus.

- Min vg gr genom skogen, sade Sven.

- Men t det hllet finnes ingen krog, anmrkte Montan. Flj mig, min
vn, och jag bjuder dig p en middagsrisp.

- Nej, tack.

- Du r lika kort och tvr i dina ord, som du r lng till din kropp,
min vn. Men jag slpper dig icke: torva lena lupum sequitur, lupus
ipse capellam... min sjl har fst sig vid dig, ssom humlen vid
humlestngen... Men varfr gapar du p mig s dr, du levande
kyrkstapel? Tycker du kanske, att jag r grann? r jag icke?

- Jag r rdd fr, att ni r litet vriden i huvudet, svarade Sven.

- h, du tycker att jag pratar tok. Dri har du visserligen rtt, men
ser du, en gardist r en s lycklig, versll mnniska, att hela
vrlden likasom leker fr honom; i sin versvinneliga munterhet vet
han knappt, p vilken fot han skall st, mycket mindre att hlla sin
tunga. Ja, jag sger dig, gosse, att gardisten r en avundsvrd
varelse; den yngling, som kan f en plats i gardets leder, hans lycka
r gjord. Tnk p det, min vn!

Under yttrande, att middagsvrmen var tryckande, och att
landsvgsdammet vl behvde skljas ned, slog sig drefter
gardeskorporalen ned i grset ett stycke frn landsvgen, framtog en
flaska och bjd Sven att supa sig till. D Sven avslog detta anbud,
emedan han aldrig smakade brnnvin, frklarade Montan sin
missbeltenhet drmed, att det fanns absolut nyktert folk i vrlden,
emedan detta ndgade andra att, fr den politiska jmviktens
bibehllande, supa desto mera. Bland dessa andra, fr den politiska
jmvikten sig uppoffrande varelser tycktes Montan sjlv vara, ty han
tog en vldig klunk ur flaskan och s nnu en. Drefter ppnade han
sin resvska och uppdukade fr Svens lystna gon tskilliga
viktualier, bland vilka ngra kakor av finsiktad rg, rkt skinka,
medvurst m. m. Han inbjd Sven att deltaga i mltiden, och denne lt
ej bedja sig tvenne gnger, ssom det annars hr till goda tonen bland
allmogen, utan grep verket genast an.

Det skulle bliva alltfr lngtrdigt att tergiva de bda mnnens
samtal; nog av, korporal Montan brjade tala som en ganska frstndig
karl och visste snart att vinna sin lnge gsts frtroende, s att
denne fr honom yppade sina levnadsfrhllanden och nuvarande
belgenhet. Montan frgade honom, om han ville lta vrva sig till
gardist, och brjade nyo avmla gardeskarlens lyckliga lott i de mest
lysande frger.

- Frst och sist, sade han, vill du bli gardist? Jag frgar det,
drfr att jag tycker om dig och vill dig vl. Grip lyckan i flykten,
min gosse, annars vinner du henne aldrig. Till en brjan bjuder hon
dig genom mig tio rdr i handpengar; sedan fljer du mig till Stockholm
och fr se den stora huvudstaden och kungen sjlv med alla
prinsarne. Vidare fr du sdana hr klder, som ha den frunderliga
verkan, att alla flickor skola lpa som galningar efter dig. Betnk,
vilket hrligt liv! Att marschera, att manvrera p Ladugrdsgrdet
samt fr konung och fosterland g p post vid Karl den trettondes
staty! Jag menar allvar, gosse; jag leker ej med dina knslor. Nej,
jag vill skapa dig en lycklig framtid och fordrar ingenting drfr --
p sin hjd en tacksamhetens tr ur dina gon.

- Ah, nu brjar korporal Montan prata galenskaper igen, genmlde Sven,
jag r icke s enfaldig, att jag lter narra mig av en lockfgel. Jag
vet nog, hurudant gardeslivet r...

- Hm, sade Montan ngot frlgen, min avsikt r icke att narra dig.
Vad jag nyss yttrade, r en gammal lxa, som jag kan utantill, och
varmed jag lockar enfaldiga norsar att bita p kroken. Dig vill jag
icke lura...

- Hr p, korporal, avbrt honom Sven, jag vill blott, att ni
samvetsgrant skall svara p en enda frga: har man ssom gardeskarl
ven tid till nyttigt arbete, s att man kan gra sig extra
frtjnster?

- Ja, den som vill har visst tid att arbeta. Jag knner flitiga och
ordentliga karlar, som efter kapitulationstidens slut samlat sig ett
litet kapital, tillrckligt att grunda en oberoende framtid. Men
sdana ro ej mnga; de flesta ro lttingar, eller supa de upp sina
frtjnster. Du sade mig, att du frstr dig p smedsyrket; om s r,
skall du aldrig sakna lnande arbete, och jag tror mig kunna frskra,
att du i Stockholm har utsikt att frtjna mer penningar vid stdet
och blgen n ngonsin hr nere.

Sven tvekade nu icke lngre, och i hans belgenhet skulle f gjort
det. Hans strsta bekymmer hade varit, att han genom sin ndtvungna
flykt frn hemorten skulle lmna fosterfrldrarne utan hjlp och
std, men Montans frskran frjagade denna farhga, och Sven fljde
under dagens lopp Montan till nrmaste gstgivaregrd, dr denne
granskade hans papper, lmnade honom handpenningarne och fick det
behriga dokumentet undertecknat. Trygg, tminstone i sin egen tanke,
under gardeskorporalens vingars skugga mot varje frfljelse frn
patron Brackanders sida, fortsatte Sven jmte hans nya bekantskap
fljande morgon sin vg i nordlig riktning, t Jnkpingshllet.
Montan var en munter och i det hela godhjrtad kurre med en liten
bjelse fr melankoli, mot vilken han dock hade ett palliativ i sin
flaska och i ett filosofiskt-praktiskt laissez-aller-system, avfattat,
likasom de sju grekiske vises, i form av tnkesprk, sdana som: "tag
dagen, som han kommer" eller "man br aldrig srja vrre, n att man
med hjrtans lust kan dansa en slngpolska" o. s. v. Med dylika
tnkesprk och citater ur tskilliga poeters arbeten skte han ven,
fastn frgves, att muntra Sven.

- Kra du, sade han vid ett tillflle, du ser precis ut som en, vilken
slt smret och tappat penningarne. Jag hrde dig i natt prata ngot i
smnen om Johanna. Jag medger grna, fast jag icke knner henne, att
det r den dygddlaste och sknaste m, som ngonsin uppblommat bland
Nordens fjllar, men, fr fan, om flickan bedragit dig, s sl henne
ur tankarne. Du m tro, att jag ocks...

- Det vore bst, om korporalen ville tiga med den saken... den r icke
rolig att tala om, sade Sven och rynkade gonbrynen.

- S, s, infll Montan och stack sin ena arm under Svens, medan han
vldeliga svngde med den andra, jag skall aldrig mer tala drom, min
gosse; men jag tillgger blott att,

  Svante, din drskap jag aldrig frlter,
  klagan och suck fr en kvinnas skull!
  Vrlden, tyvrr, r av kvinnor full:
  mister du en, st dig tusende ter.

  _________________________________________________________________

			      Djknarne.

En mnad har frflutit efter ovanfr skildrade hndelser. Under denna
tid hava Gran och Adolf, de bda Vxjdjknarne, strvat kors och
tvrs i de smlndska bygderna, beskt en mngd genom natur,
minnesmrken, historiska tilldragelser eller industriella anlggningar
mrkvrdiga stllen, kat sina herbarier med sllsynta vxter och sina
mineralogiska samlingar med stuffer frn olika gruvor o. s. v. De hava
vidare sammantrffat med originaler av alla stnd och ldrar, upplevat
sm ventyr, som ge dem mne till lustiga historier fr hela
nstkommande termin, bevistat bondbrllop, upptecknat folksagor, med
ett ord tillbringat dessa vandringsdagar bde nyttigt och angenmt.
Adolf Sparrflt, som r en skicklig tecknare, har dessutom haft riklig
sysselsttning med att i sitt album freviga alla freml, som
anslagit honom. Man ser i detta album, blad efter blad, utkast till
landskapsstycken, allmoge i nationaldrkter, vackra flickansikten,
ljliga bondgubbfysionomier, runstenar, ttehgar, kyrkor och komiska
scener ur deras eget vandringsliv -- scener, i vilka Gran oftast r
hjlten; s till exempel finner man p ett dylikt utkast, huruledes
Gran under jakt efter en sllsynt krrblomma nedsjunkit till brstet
i dyn, och huruledes Adolf, med bgge hnderna fattande i Grans hr,
stretar fr att befria sin vn ur hans obehagliga stllning.

Det r en vacker sndagseftermiddag. Gran och Adolf befinna sig p
toppen av det vldiga Taberg. Den aktningsvrde och gstfrie
inspektorn, som har uppsikt ver gruvan och masugnarne p stllet, och
hos vilken de bda djknarne nyss intagit sin middag, str vid deras
sida med en kikare under vardera armen och talar om stllets
mrkvrdigheter. Utsikten r utomordentligt skn. Nejden, p flera
mils omkrets, ligger som en stor frglagd karta under deras ftter. De
mrka, hgvxta och vidstrckta barrskogarne st dr som djupa
legioner av grnkldda krigare, mellan vilkas leder hr och dr
kyrkspiror liksom fanor och standarer hja sig, och mellan
avdelningarne slingrar sig Nissan, Lagan och orkneliga mindre bckar
i nyckfulla krkningar, glittrande i solljuset som lnga linjer av
kopplade gevr. Detta p trenne sidor om den malmdigra bergjtten;
nedanfr den terstende sidan, mellan dess nordliga sluttning och
sjn Vttern, utbreder sig ett mera ppet landskap, mellan vars kullar
man varsnar en skymt av staden Jnkping, badande sina husrader i
trenne insjar, av vilka den strsta vidgar sig till en ofantlig
spegel t sommarhimlen med dess skiftande frgspel och t de
romantiska hjder, som flja dess strnder, tills den lngst i fjrran
sammansmlter med himlaranden. Aftonsolen frgyller kullarne p den
hgra stranden och begjuter dess toppar med skimrande purpur, medan
den vnstra strandens branter framst i en gr frgton och kasta allt
lngre skuggor utt sjn, ju mer solen nrmar sig de furukldda bergen
i vster. Ett och annat segel svvar ver den matt silverglnsande
vattenspegeln, p vilken den skna, i sagan och historien ryktbara
Visings sknjes som en bl strimma. Genom kikarne kunna djknarne se
de Braheska borgruinerna och ns kyrka, vars koppartak glimmar i
solskenet.

Medan de betrakta denna tjusande naturtavla och med njutning inandas
de friska, av barrskogens vllukter mttade flktar, som leka kring
bergets hjssa, stter inspektorn sitt medfrda valthorn fr munnen
och blser med mycken virtuositet "Drottning Hortenses romans".
Bergets tusende ekon svara med fyllig rst; tonerna rulla likt laviner
bland branterna och skrmma de i klyftorna bosatta falkarne, som med
hesa skri instmma i konserten. Men det r icke blott falkarne, som
ackompanjera valthornet; man hr pltsligt en mnsklig rst, nstan
lika hes som deras, uppstmma en sng, som s illa rimmar sig med
romansen, att inspektorn halvt frargad sticker valthornet i fickan.
Sngaren var nnu icke synlig, men man kunde hra, att han nrmade sig
stllet p den branta och besvrliga vg, som p sdra sidan slingrar
sig upp till bergets topp. Sngen var den gamla, som svenska
soldaterna sjngo efter flttget mot Norge:

  "Den tolvte Karl i vintern kall,
      trallala,
  marscherade mot Fredrikshall,
      trallala,
  dden mtte honom dr,
  ack, trallera, trallerallalallala,
  men hjltens dd nu hmnad r,
  hej, trallerallalla."

- God dag, gode herrar och svenske mn, sade sngaren, som nu
pltsligt uppdykade, jag lockades hit upp av ett valthorns hrliga
toner, men vgen var rasande besvrlig, och jag knner mig torr i
halsen, som om jag hade svljt en masugn. Urskta, att jag blandar mig
i herrarnes sllskap. Mitt namn r Montan, min karaktr korporal vid
konungens andra livgarde, min resas ml Jnkping, dr marknad i
morgon skall hllas, och dr jag hoppas trffa ngra unga friska
viljor, hgade att intrda i krigarens dla stnd... Angende den
saken har jag ngot att sga er, min unge vn -- (Montan, som fr
tillfllet var i betydlig mn vad man kallar rkig, vnde sig hrmed
frtroligt till Gran) -- frst som sist, vill ni taga vrvning? Jag
frgar, drfr att jag tycker om er och vill gra er lycka, ty ni m
tro, att gardisten lever ett avundsvrt liv, som sjlva de olympiske
gudarne mste avundas honom ...

Gran frskrade skrattande, att korporalens anbud var s
begrundansvrt, att han (Gran) behvde hela sin livstid fr att taga
saken i vervgande, och att korporalen fre denna tids slut ej kunde
prkna ngot avgrande svar.

- Fr tusan, utbrast nu Montan och sg ngot frlgen ut, jag mrker,
att jag fiskat i oriktigt vatten. Men saken r, att jag av den
frdmda kd- och granrislukten i skogen blivit liksom litet yr i
huvudet... jag tl icke den lukten, fast jag annars icke r nervsvag.
Herrn r ngonting i den lrda vgen, det ser jag nu p herrns
hllning och pli.

- Nej, korporal, jag och den dr gossen, min kamrat, ro bara
gymnasister frn Vxj.

- Gymnasister! Ack! sade Montan vemodigt, ven jag har varit gymnasist
-- Auch ich war in Arkadien geboren --; jag skrev grekiska och talade
latin, s att det stod hrliga till, och min gamle far, komministern,
likasom mina lrare, vntade, att jag skulle bli ett stort
lrdomsljus. Men s fick jag ngra skggfjun p hakan, inbillade mig,
att jag var karl, och skte genom liderliga seder vertyga ven andra,
att jag var det. Fljden blev, att jag rttvisligen drevs frn
lroverket. Min gamle far dog av grmelse, och jag grep i frtvivlan
till muskten. Det r min levnadshistoria. Men vad fan str jag hr
och pratar? Den frdmda lukten av grankdan gr en mnniska
ppenhjrtig. Donec eris felix, multos numerabis amicos, Tempora si
fuerint nubila, solus eris... ni hr, att jag av gamle Naso minnes
tminstone s mycket, som den dagliga erfarenheten ppekar.

Inspektorn, vars rockficka, liksom hgstsalig Kristoffer Barkekonungs,
tycktes vara en bottenls taska, uppdrog ur dess outrannsakliga gmmor
en flaska krsbrsvin, tillagat av hans frtrffliga hustru, samt
ngra tumlare av jrnbleck och uppmanade de nrvarande att sl sig ned
i grset, medan de tmde densamma. Montans gon fljde med stort
intresse vrdens rrelser, nr denne fyllde tumlarne, men den stackars
korporalen kunde knappt dlja smrtan av sitt gckade hopp, nr han
med konsterfaren strupe vertygat sig, att det oskyldiga vinet ej
frrdde ringaste frndskap med den sorgdvande alkoholen. Emellertid
kom samtalet i gng och fll bland annat p Montans vrvareaffrer.

- Ja, mina herrar, sade han i det han tnde sin vandringspipa, jag har
gjort tmligen goda affrer. P Vrnamo marknad uppsnappade jag fem
priser; hr och dr i bygderna ptrffade jag ngra andra, som
likaledes lto vertala sig att tjna krigets gud. I Jnkping hoppas
jag ven kunna gra ett gott kap. Dit har jag ocks stmt mte med
alla mina klienter, och sedan jag vl ftt dem samlade, beger jag mig
med min Smlandsdrift upp till Stockholm. Samtliga gossarne ro raska
krabater, som hlla gardesmlet och skola bli prydnader i ledet. Men
den bste av dem allesammans, min guldgosse, en liten en p sex fot
och en hel hop tum, r en masugnsdrng frn Trevnadslsa, som av
srskilda anledningar lt vrva sig. Med den saken hnger det
tillsammans p fljande stt.

Och Montan omtalade nu Sven Stls historia. Gran och Adolf hrde den
med spnt intresse. De funno alltfr sannolikt, att hjlten i Montans
berttelse var deras gamle vn och bekantskap masmstaren, och vi
verdriva icke, d vi sga, att de bda djknarne knde sig djupt
bedrvade ver den olycka, som drabbat honom. Adolf frgade livligt,
var Sven nu befann sig.

- Ack, go herrar, sade Montan med bedrvlig uppsyn, den stackars
gossen har ptrffat en annan vrvare, som nu med all makt slites med
mig om honom. Jag har visserligen laglig rttighet till rekryten, men
min medtvlare r en farlig karl, som icke frgar efter lagstadganden
och kungliga frordningar; det r med ett ord Dden.

- Vad! utbrast Adolf, r Sven dd?

- Nej, jag sade ju, att jag och dden nnu slitas om honom. Gossen
fick fr vid pass tre veckor sedan ett anfall av febern, som gr hr i
trakten, och jag inkvarterade stackarn hos en gammal backstugugumma,
som bor en fjrdedels mil hrifrn. Sedan har jag under mina strvtg
ej haft tid att se till honom frrn i dag. Fr jag behlla honom, kan
jag fr en s vacker rekryt prkna en extra gratifikation. Jag nskar
bara, att han snart mtte f sina krafter igen, s att han p utsatt
tid infinner sig p mtesplatsen.

Adolf och Gran ville gra sig underrttade, var den nmnda
backstugukvinnan bodde, men Montan, p vilken ruset och sommarvrmen
gjort allt strre verkan, gav endast orediga svar och tillknnagav
snart genom hgljudda snarkningar, att han fallit i smn.

Inspektorn och djknarne antrdde nu tervgen nedfr berget, lmnande
krigsmannen kvar att i frid och ro sova bort ruset. Oaktat entrgna
bjudningar att stanna kvar ver natten, framstllda av inspektorn,
hans fru samt framfrallt av barnen i huset, vilka djknarne haft
lyckan att synnerligt behaga, togo de samma afton farvl av de
gstfria mnniskorna och stllde kosan sderut.

Ferietiden var nu fr de bda vnnerna i det nrmaste slut. De hade
beslutat att, efter sitt besk p Taberg, utan krokvgar begiva sig
till Vxjtrakten, gra ett par dagars phlsning var och en i sitt
hem, och drefter, p hstterminens frsta dag, ter mtas i deras
gemensamma djknekammare i Vxj. Nu ndrade de stillvida sin plan,
att de verenskommo om ett kort besk hos korporal Brant fr att hra
efter, huru det egentligen stod till drstdes, ty den gamle krigarens
bild stod livligt fr deras sinne, och de hade under sitt korta besk
i hans fridfulla hem emottagit intryck, som ej s snart skulle
utplnas.

- Gubben Brant, sade Adolf, under det han vid Grans sida vandrade
framt p den slaggbestrdda vgen genom skogen, r i mitt tycke en
typ av den kte svensken, sdan Vr Herre vl egentligen ville ha
honom -- tapper, avgudiskt kr i sitt fdernesland och dess krigsra,
gudfruktig, sinneslugn, rttfram och bottenrlig. Vad som srskilt
fste min uppmrksamhet, var det fina och sant aristokratiska, som
just i det okonstlade, hjrtliga och naturliga rjde sig bde hos
honom, hans dttrar och hos sjlve Sven masmstare. Det aristokratiska
skicket bestr ej i lyckad salongdressyr, utan druti, att karaktrens
inre delhet och det fulla uppskattandet av eget och andras
mnniskovrde okonstlat och av sig sjlv framlyser i den yttre
mnniskan, hennes ord, thvor och hllning. Sdant fann jag
frhllandet vara hos denna familj, och sdant har jag ven funnit det
i andra hyddor, dr icke brnnvinssuperi, nd eller en r och
frdrvad herreklass olater smittat folket. Det r blott hos den
ofrfalskade svenske bonden och den gamla adeln av kta svenskt blod
man finner naturlig delhet. Skandinaverna ro av naturen bestmda
till nationernas adel, fast de vanslktats och frlorat sin
ursprungliga prgel... det r min fars sikt, och det r min egen,
tillade Adolf Sparrflt med mycken bestmdhet.

Gran frde samtalet p ett annat mne; han skildrade med en ynglings
entusiasm lyckan av att ga -- "en koja och ett hjrta". Denna sikt
delades alldeles icke av Adolf; den tvrtom retade honom p det
hgsta. - Skulle du, utbrast han, vilja avbryta dina studier och
sjlvmant kullkasta dina planer att ssom prst eller lkare gagna
dina medmnniskor och samhllet blott fr att i spiselvrn f kuttra
med en m hustru och endast leva och verka fr din egen vrda persons
lycka? Nej, Gran, s elndigt kan du aldrig tnka! Huru ofta hava
icke du och jag drmt oss en framtid, i vilken vi ssom tvenne
trofasta kmpar vid varandras sida bryta oss genom vrlden, kmpande
som Karl den tolvte mot allt falskt, lumpet och nedrigt, varhelst det
antrffas? Se, det r ett liv, vrdigt att efterstrva, det r ett
ml, vrdigt att d fr!

Minnes du icke, huru det heter i "den nordiske ynglingens sng", som
vi sjunga p gymnasium:

  "Fri och varm r hans kunskapshg,
  krossar dvrgarnes bojor och mrkrets hr,
  skingrar frdomars tcken bd fjrran och nr,
  fr sanning och rtt sker hans ledungatg" --?

Gran var blott tjuguett r, och hans hjrta sledes nnu icke
tillrckligt skrumpet och kallnat fr att tillta honom komma fram med
gensgelser av det slag, varmed den s kallade mognade erfarenheten
hnar det friska och varma ynglingasinnets knslor. Han fattade sin
lille ivrige vns arm och vandrade stillatigande framt.

Emellertid brjade himmelen smningom mulna. Digra moln hopade sig
ver skogen, och djknarne sgo sig om efter en hydda, under vars tak
de mtte kunna hrbrgera sig, tills den hotande regnskuren gtt ver.
Det drjde lnge, och de voro genombltta av regnet, innan de funno en
sdan. Det var en liten gr koja med lutande skorsten, vid sidan av
vgen, omgiven av ngra ldriga granar -- just en sdan dr koja, som
tager sig s pittoresk ut, avtecknad i tusch p velngpapper, men i
verkligheten r ganska ruskig och obekvm att bebo.

Det var en sorglig tavla, som uppenbarade sig fr de bda djknarne,
nr de stigit in genom den lga drren. I ett mrkt rum av hgst
torftigt, men likvl renligt utseende satt en gammal kvinna i en stol
vid det lilla blyinfattade fnstret och krusade ett s kallat lin, det
vill sga ett slags huvudbonad, som rbara madammer nnu i dag
bruka. Det sorgliga lg ej hruti, ty gumman sg hjrtans vlvillig
och fryntlig ut, men i rummets bakgrund skymtade en sng och p dess
huvudgrd ytterlinjerna av ett likblekt ansikte med tillslutna
gon. Bredvid sngen satt en annan kvinna bjd ver den sjuke; hon
vnde sig lngsamt om, d djknarne intrdde, och dessa igenknde
Johanna Brant.

_________________________________________________________________

			      Auktionen.

det hade frt djknarne till samma koja, i vilken den sjuke Sven Stl
blivit inkvarterad. Karin, s hette den ldriga garinnan till
densamma, var nka efter en torpare och frsrjde sig ndtorfteligen
genom att krusa "lin" t nejdens kvinnliga befolkning. Det var en from
och gladlynt gumma, som i all sin livstid varit fattig och ndock
aldrig knt fattigdomens tyngsta brda, nmligen fruktan fr
framtiden, ty hon ansg, att den arbetsamma och fromma mnniskan
tryggt kan lita p Guds frsyn. Mngen kvll lade hon sig till vila,
sedan hennes sista kopparslant tgtt till dagens behov, men den
fljande morgonen kom alltid med ny hjlp; ngon av hennes kunder
visade sig alltid i rttan tid fr att hmta sitt "lin" och betala
hennes vackra arbete.

Under sin fotresa i Montans sllskap hade Sven hftigt insjuknat och
kunde slutligen med mda slpa sig fram vid den bekymrade vrvarens
sida. Lycka var, att Karins koja befann sig i grannskapet; gumman
visade ej den ndstllde ynglingen p drren, ssom mngen kanske
skulle gjort, utan upplt t honom sitt enda rum, bddade t honom sin
enda sng och vrdade den obekante med samma mhet, som om han varit
hennes son. Socknens pastor, som hade den hos prster tmligen
sllsynta vanan att beska medlemmarne av sin hjord i deras hyddor och
med dem samtala om bde deras andliga och vrldsliga angelgenheter,
hlsade ven stundom p gamla Karin och hjlpte henne med sm
penningebidrag att bra tyngden av hennes nya kall ssom husmor och
sjukskterska, vensom han anvnde sina insikter i lkekonsten fr att
ska tergiva Sven hlsan. Sven var i mnga dagar illa sjuk och yrade
mycket, men smningom minskades sjukdomens styrka genom de frenade
verkningarne av ynglingens starka natur samt Karins och pastorns mma
omsorger. Nr han tervunnit sans och tillrckliga krafter, sporde
honom pastorn om hans levnadsfrhllanden, och sedan han erfarit
dessa, skrev han ett brev till korporal Brant och underrttade denne
om saken.

Brevet anlnde till den lilla stugan vid insjn samma dag, p vilken
korporalen terkom frn Vxj, och oaktat den sorgepost det medfrde
om Svens vrvning och hans irkade svra sjukdom, hade det likvl en
lugnande inverkan p stugans invnare och framfrallt p mor Kerstin,
som alltsedan den morgon, d Sven avlgsnat sig frn hemmet, varit
offer fr en hejdls frtvivlan. D ryktet om upptrdet, som
frefallit mellan patronen och Sven, kom till Kerstins ron, hade
hennes ngest stigit till det yttersta. Hon fruktade, att Sven bervat
sig livet, och denna farhga frfljde henne som en blodig skrckbild
under dagens groml och i nattens drmmar. Nr korporal Brant hemkom,
fann han slunda sin forna fridfulla boning frvandlad till ett
sorgehus. Han sjlv knde sig djupt bjd under dets tunga slag, men
sg dock saken i betydligt ljusare dager n mor Kerstin. Han var
fullkomligt vertygad, att Sven icke begtt en s grslig missgrning
som ett sjlvmord; han skte sledes befria Kerstin frn denna farhga
och p samma gng stta en damm mot de hrda frebrelser, gumman
riktade mot sig sjlv. Tv timmar drefter ankom brevet, och detta
utrttade mer n alla korporalens bemdanden. Det gamla paret verlade
nu mera lugnt om vad som vore att gra, d i detsamma patronens gigg
stannade utanfr stugan och han sjlv och lnsman Spqvist sgos
intrda under korporalens lga tak.

Patron Brackander hlsade vnligt. Allvar och en viss sorgbunden
hgtidlighet tronade p hans panna. Efter en lmplig inledning brjade
han tala om det bedrvliga upptrde, som nyligen gt rum p
Trevnadslsa, i det att Sven Stl utan all begriplig anledning
verfallit och illa misshandlat honom, husbonden. Patronen avmlade
Svens uppfrande i bjrta frger, och teckningen skugglades nnu mer
av lnsman Spqvist. Patronen frskrade vidare, att han av hgaktning
och vnskap fr den hederlige Brant, som sig ovetande fostrat en orm
vid sin egen barm, ville lta nd g fr rtt och avst frn laga
tgrders vidtagande mot brottslingen. Lnsmannen begagnade tillfllet
fr att frga, var Sven mnde hlla sig dold, varp korporalen
svarade, det han helt nyss erhllit underrttelse om, att fostersonen
ltit vrva sig till gardist och fr nrvarande befann sig i
Jnkpingstrakten -- en underrttelse, som gonskenligen fgnade
patron Brackander p det hgsta.

- Min vn, sade han till korporalen, ni finner nu, huru bedragen ni
blivit i ert hopp att av er fosterson f en bra och hederlig karl. Han
har illa belnat er fr era omsorger och er krlek. Varje band mellan
er och honom br frn denna stund vara slitet; framfrallt kan ni vl
aldrig mer tnka p att giva Johanna t en sdan frtappad varelse.
Sledes r nu avlgsuat det enda hinder, som er samvetsgrannhet lade i
vgen fr mitt och Johannas gifterml, och ehuru jag blivit djupt
krnkt av ert frra avslag, kommer jag nu att fr andra gngen anhlla
om ert och er hustrus bifall till vr ktenskapliga frening. Jag r
vertygad, att under nuvarande omstndigheter intet hinder frn
Johannas egen sida skall mta, men vill fr vrigt lmna henne lng
betnketid. Min avsikt r nmligen att med ert tillstnd skicka
Johanna till ngon bttre familj fr att erhlla en bildad uppfostran
och drigenom bliva vrdig den samhllsstllning, jag erbjuder henne.

- Vilken del man, den Brackander! sade Spqvist beundrande.

Men korporalen och i synnerhet mor Kerstin, som p senare tider ftt
helt andra tankar i mnet, tycktes alldeles icke bengna att nappa p
kroken. Kerstin tog med stor hftighet Svens parti och frmenade, att
gossen alldeles icke var en s frtappad varelse, som patronen kallat
honom, fast hon icke kunde frsvara hans beteende mot sin
husbonde. Sven mste blivit mycket retad, ansg Kerstin, annars skulle
han aldrig burit sig t p det sttet, men i alla fall bad hon
patronen frlta och hysa bttre tankar om honom, ty det frtjnade
han.

Korporalen sade ungefr detsamma som Kerstin, men p ett lugnare,
frstndigare och drtill bestmdare stt. Patronen kunde till sin
outsgliga frbittring vl frst, att han, oaktat allt sitt krngel,
icke kommit ett steg nrmare mlet. Han gav Spqvist en blick av
hemligt frstnd, varvid denne steg upp och talade som fljer:

- Bror Brackander, jag frstr icke, huru du med lugnt sinne kan
frdraga en dylik otacksamhet och uppstudsighet. Du har med ett
delmod utan like behandlat dessa ovrdiga mnniskor, som ppet vga
hna och trotsa dig; du har erbjudit dig att skona missgrningsmannen,
som bar hand p sin husbonde och drmed gjorde sig skyldig till
fngelse och spstraff. Nej, min vn, mttet r rgat... om du r
stenhrd mot ddliga frolmpningar, r jag det icke; jag kan icke
uthrda att hra sdant lngre. Du mste taga itu med
hrdhandskarne... mste efterspana och hkta kanaljen... mste draga
honom fr rtta, icke allenast med anledning av vervldet mot dig,
utan ven emedan han efter all sannolikhet begtt den dr stlden i
storsmedjan.

I samma gonblick korporal Brant hrde Sven beskyllas fr tjuveri,
rynkades hans yviga gonbryn p ett ganska hotande stt. Hans sinne
uppbrusade, ssom det frn hans ungdom aldrig gjort, ty hans
vertygelse om fostersonens redlighet var lika starkt rotad som hans
tro p bibeln, och att angripa Svens heder var att angripa hans
egen. Han fattade den stortalige lnsmannen hastigt i armen och skt
honom tmligen omilt ut genom drren, som genast tillstngdes mitt fr
den snopne kronobetjntens nsa. D patronen sg detta, ansg ven han
tiden vara inne att sl till retrtt, i synnerhet d Kerstin med trar
och skarpa ord brjade ge luft t sin harm ver den skamlsa
beskyllningen. Han mumlade ngot om, att korporalen skulle skylla sig
sjlv fr fljderna av sitt handlingsstt, och gick. Strax drp
rullade giggen bort.

Lngre fram p aftonen kom Johanna till frldrarnes stuga. S snart
nmligen patronen vl ter befann sig hemma, hade han kallat flickan
till sig, betalat henne resten av rslnen och befallt henne att
genast lmna Trevnadslsa. Johanna emottog sitt avsked med strre
gldje n ledsnad, och sedan brevets innehll blivit henne bekant,
tackade hon hjrtligen Gud fr det, att hon nu, utan att vara hindrad
av sin tjnst, kunde skynda dit hjrtat kallade henne, det vill sga
till Svens sjuklger. Hon meddelade frldrarne sitt beslut att nnu
samma kvll begiva sig p vg; korporalen ville, att hon skulle
invnta morgondagen, s att ngra de ndvndigaste anstalter kunde
trffas i och fr resan, men Kerstin talade mot varje uppskov.

- Vem vet, om icke gossen mjligen dr, innan hon hinner fram, sade
gumman med trar i gonen. Tnk bara, om han lmnade denna vrlden med
den tro, att jag velat driva honom frn hus och hem, och att Johanna
icke varit honom trogen! Det kom aldrig till ngon frklaring mellan
Johanna och Sven; ja, de hava icke ens sett varandra, alltsedan
patronen fick det olyckliga infallet att fria till flickan. Det r
just den saken, som gtt Johanna mest till hjrtat; det vet jag vl,
och det r, Gud nde mig, min skuld. Nej, kra flicka, g du genast,
och tag de pengar med dig, som du har kvar av lnen; de kunna nu vl
behvas. Stackars Johanna, hon har lidit lika mycket som jag. G du,
barn, och mtte du komma tillbaka med ett sdant budskap, som r i
stnd att lugna bde ditt hjrta och mitt samvete!

Anstalterna voro snart trffade. Med ett litet knyte p armen lmnade
Johanna stugan. Hon gick denna kvll en halv mil och vilade ver
natten i byn Fgelvik hos en bonde, som var beslktad med Kerstin.
Tidigt fljande morgon fortsatte hon sin vg. Hon vandrade ensam genom
ensliga, oknda trakter, men tanken p Sven gav henne mod och
bevingade hennes steg. Stundom hnde, att ngon beskedlig vgfarande
lt henne sitta upp i sitt kdon och slunda frkortade hennes
vandring; stundom mtte hon i de djupa, tysta skogarne kringstrykande
vagabonder och rusiga lsdrivare, som ej skulle tvekat att plundra
henne, om de vetat, att hon haft en liten penningsumma med sig;
stundom ter var hon utsatt fr ra herremns plumpa skmt och
ogrannlaga frgor, men hon dvade varje fruktan och gick med ltt
hjrta genom alla vedervrdigheter, livad av tanken p det ml, mot
vilket hon vandrade.

S hnde det, att ngra dagar efter brevets avgng en ung kvinna
intrdde till den gamla Karin. Hon sade sitt namn, och Karin igenknde
det, ty hon hade ofta hrt sin sjuke gst under yrseln nmna detta
namn. Med den mhet och outtrttlighet, varav endast en lskande
kvinna r mktig, vakade nu Johanna ver Sven och vrdade honom, ssom
en moder sitt sjuka barn, och Karin fick nu fr frsta gngen p lnge
sjlv njuta ngon nattro. En dag yrade Sven mycket: orediga bilder av
de hndelser, han nyligen upplevat, fresvvade honom; Johanna hrde
ter sitt namn frn hans bleka lppar; det lg krlek och ven klagan
i den sjukes osammanhngande ord. D fllo p hans panna tvenne trar,
tvenne sorgens daggprlor, frn flickans gon, och de tycktes hava en
frunderlig verkan p den sjuke, en verkan sdan som det friska
aftonregnets p den i solhettan smktande blomman. Ett klarnande
medvetande terspeglade sig i hans blick; den uppslogs sakta och
hftades p Johanna, och utan att veta, om synen av de kra dragen
var villa eller verklighet, strckte ynglingen sina matta armar mot
sin barndoms lskade, sin frsta och enda krlek. Snyftande tryckte
Johanna hans bleka ansikte till sitt brst. Den gamla Karin stod bakom
och betraktade de unga med trade gon.

Johannas nrvaro bidrog mer n allt annat att pskynda Svens
terstllande. Ynglingen hade knappt ngonsin knt sig s lycklig som
nu p sjukbdden.

Vi terkomma nu till djknarne. Johanna utbytte med dem ett tecken,
som betydde, att hon vl igenknde dem, och ett annat, att de borde
iakttaga tystnad, emedan Sven sov. Men d han snart drefter vaknade
och varseblev de nykomna gsterna, smlog han glatt och rckte dem
till hlsning sin avmagrade hand. Efter en stunds samtal lmnade de
bda kvinnorna rummet. Sven frgade d de bgge djknarne, om de p
tervgen mnade beska nejden kring Trevnadslsa, vartill djknarne
svarade, att de just verenskommit att i frbigende hlsa p hos
korporal Brant.

- Vad det var roligt! sade Sven. I skolen d hlsa far och mor och
Ingrid frn mig och omtala, att det r ingen fara med mig, och att jag
lugnt avvaktar kommande dagar. Ni, Gran, skall sga far och mor, att
jag ej tog vrvning, frrn jag ftt veta, att man i Stockholm har
utsikt till god arbetsfrtjnst ssom smed, och att jag mnar mycket
ordentligt skicka mina hopsparade mnadspenningar till dem, s att de
ej bli utan hjlp, fast jag r lngt borta. Ni skall ocks sga dem,
att jag vl vet, huru mnga de frestelser ro, som i en stor stad och
bland lttsinniga kamrater lura p en mnniskas vg, men att jag med
Guds hjlp icke skall lta fnga mig. Jag skall taga vara p mitt
lynne och hmta styrka av Guds ord och i minnet av mina kra anhriga.
Trffar ni patronen och lnsmannen eller ngon annan, som talar illa
om mig, s tro dem icke, ty jag vill behlla den goda tanke, ni har om
mig; jag har intet ont och intet ohederligt gjort. Fr vrigt har jag
i mitt hjrta lngesedan frltit dem, som brutit mot mig, och knner,
Gudi lov, icke det ringaste agg eller bitterhet inom mig... Gran, i
brstfickan p min trja ligga ngra sedlar, som jag dels ftt av
vrvaren, dels erhllit som kpesumma fr ett skjutgevr. Rkna av
hlften och lmna de pengarne till min far; den andra hlften skall
den goda Karin ha.

Gran gjorde ssom Sven begrde och lovade framfra hlsningen och
bertta allt, vad Sven sagt. Lngre fram p aftonen, sedan djknarne
talat med Karin och Johanna och av dem tagit ett hjrtligt farvl,
lmnade de den lilla kojan fr att ska ett lmpligare nattkvarter.
Regnet hade upphrt, och solen gick ned, omgiven av purpurrda och
guldglnsande skyar. Det doftade friskt ur skogen; de blgda
frgt-mig-ej, som vxte i landsvgsdiket, de ljuvt rodnande linneorna
och de blgula styvmorsblommorna nickade t vandrarne med kalkar,
tyngda av regnets svalkande prlor. Men det mrknade mer och mer, och
lille Adolf knde sig trtt och smnig efter dagens mdor. Fast
nejden, genom vilken de vandrade, just icke var glest bebodd, lgo
dock f mnniskoboningar vid sjlva landsvgen, och nr djknarne
slutligen funno en sdan och klappade p dess drr, ppnades denna
blott fr att utslppa en arg och morrande grdvar, som de frst
frmedels ngra kpprapp lyckades att hlla p vederbrligt avstnd
frn sina ben. Frn denna ogstvnliga hydda avlgsnade de sig nu, men
funno strax i grannskapet en hlada, i vilken de inkrpo genom en
ppen glugg. Hr utstrckte de sig i det vlluktande het och voro
inom ngra gonblick frflyttade till de glada drmmarnes brokiga
vrld.

De stego fljande morgon upp med solen och fortsatte sin vg under
allvarsamma samtal.

- Svl av den lilla erfarenhet, jag under vra vandringar inhmtat,
som av min egen medfdda bjelse tycker jag mig finna och knna, sade
Gran bland annat, att de mnniskor ro lyckligast, som tillbringa ett
verksamt och p samma gng intelligent liv i naturens skte. Lyckan r
visserligen icke beroende av yttre frhllanden, utan alstras ur vrt
eget hjrta, men detta slr sundare och kraftigare, d det klappar mot
modern naturens friska barm. Jag frstr ej de mnniskor, som
frivilligt nedgrva sig som mullvadar i de stora stdernas mrka,
stinkande grnder och d dr, utan att de kanske ngonsin sett en bl
himmel, en sorlande skogsbck, en skn soluppgng, utan att ngonsin
hava andats en ren, upplivande luft, utan att hava hrt den ljuvaste
av all musik: naturens evigt omvxlande, stora pastoralsymfoni. Och
vad hava dessa mullvadar vunnit i utbyte mot de offer, de gjort av
allt detta? De hava mhnda med obeskrivliga bekymmer samlat en
rikedom, som de vid gravens rand mste lmna, och av vilken de aldrig
kunnat njuta mer, n naturmnniskan njuter genom tillfredsstllandet
av sina sm behov. Och den, som i enlighet med hgre plikter lever
icke blott fr sig sjlv, utan i sin lilla mn sker verka som medlem
av mnsklighetens stora familj, fr mnsklighetens stora ml, han har
sannerligen tillrckligt flt fr sin verksamhet varhelst han lever,
p landet eller i staden, i hyddan eller palatset. Emellertid r det
vl, att mnniskorna ledas av olika bjelser; de stora stderna ro
lika ndvndiga som de spridda hyddorna.

Djknarne gjorde just icke lnga dagsmarscher och uppehllos ofta p
vgen av n en, n en annan orsak. Frst p femte dagen hunno de
drfr till Trevnadslsas gor. De vandrade frbi masugnen, i vilken
de frst gjort Sven masmstares bekantskap, och den lilla skogsbcken,
dr de i hans sllskap badat, samt tersgo, sedan de hunnit genom
skogen, den vackra dalen, dr korporalens hydda var belgen. Det var
samma dal, samma insj, samma hjder, men ndock gjorde det vlbekanta
natursceneriet p djknarne ett annat intryck nu n frra gngen. De
sm kerfltens bljande grda var avmejad, ngarnes och lvtrdens
grnska mindre saftig, vrens blommor ersatta av andra, som frkunnade
hstens annalkande. Det lg en prgel av stilla, drmmande melankoli
ver nejden, men solen gt nu som d sitt gyllne sken ver klippor,
flt och sj, likasom minnet av frflutna, lyckliga dagar sprider ett
vemodigt tersken ver ett framskridet, dsligt och frhrjat liv.

- Se dr, dr r stugan! sade Adolf, d den lilla rdmlade boningen
framskymtade mellan de kringstende aplarne.  Men om jag ser rtt, r
det en stor folksamling utanfr henne. Vad mnde st p?

Gran frde handen ver gonen och sade:

- Du har rtt, Adolf. Vad kan detta betyda? Ltom oss skynda p!

Djknarne erforo snart, vad som var p frde. De hade kommit just i
lagom tid fr att vervara sista scenen av ett bland dessa sorgespel,
som visserligen nnu, ej med vederbrligt konstnamn blivit
inregistrerade i estetiken, men i det borgerliga livet ro knda under
namn av utmtningsauktioner.

Gran och Adolf intrngde i folkhopen och sgo framfr sig trenne mn,
som, att dma av deras drkt, tillhrde den s kallade herreklassen
och tycktes utgra de frnmsta skdespelarne i tragedien.

Den ene av dessa mn erinrade sig djknarne hava sett en afton, d de
vilade p en kulle ett stycke frn Trevnadslsas herregrd -- just
samma afton, p vilken vra lsare frst gjorde bekantskap med Gran
och Adolf. Det var en liten understsig, bredaxlad karl, med ett
ansikte, som i hgsta fullkomlighet uttryckte trenne beslktade
egenskaper: dumhet, inbilskhet och rhet. Mannen var med ett ord den
store jrnpatronen Nikolaus Brackander.

Men den egentlige huvudaktren var en man med kta
kontrabandsfysionomi. Han stod dr, omgiven av mbler, kks-, fiske-
och kerbruksredskap, kldespersedlar o. s. v., hll i ena handen en
Moraklocka och i den andra auktionsklubban, den han livligt svngde i
luften, under det han utbjd uret och spckade sitt tal med
kvickheter, som vckte den nrvarande hopens munterhet och i synnerhet
tycktes ansl patron Brackander. Denne herre utbrast nmligen gng
efter annan i s hjrtligt gapskratt, att hela hans lilla lekamen
skakade och trar framsipprade i hans sm glmiga gon.

Den tredje var en lngbent, mager och mrklagd herre, som satt vid ett
bord och skrev. Det var Spqvists bitrde, lnsmansskrivaren Risqvist.
Han frde auktionsprotokollet och det med s djupsinnigt utseende, som
om han varit sysselsatt med att skriva kommentarier till Newtons
Principia. Risqvist var en bland de f, som ej tycktes vara road av
Spqvists kvickheter. Saken var ocks den, att han ordagrant hrt dem
minst hundra gnger frut; han kunde nu ej ens frm sig att ex
officio skratta t dem.

Djknarne igenknde de torftiga mblerna, den rdmlade pinnsoffan,
det med blommor utsirade skpet; de sgo "Karl XI:s syn p rikssalen"
i hnderna p en bondpojke, vars far inkpt denna mystiska och
mrkvrdiga tavla fr att tillfredsstlla sonens smak fr granna och
bjrta frger.

De sgo vidare en gammal kring draga bort med en stor bibel under
armen. Det var korporalens familjebibel, den han rvt av sin far, och
p vars prm hela familjens slkttavla, dess fdelse- och ddsdagar,
var antecknad... det var den bok, ur vilken den gamle mannen hmtat
nring t sin tro p Gud och mnniskoslktets frlsare, hmtat ljus i
livets mrka stunder och styrka, d han knde sig digna under dets
slag. -- En torpare bortledde ssom lttfnget byte korporalens enda
ko, Ingrids lskling, den hon s omsorgsfullt sktt och fodrat. En
gammal bonde och hans hustru stodo i djknarnes grannskap, inbegripna
i ett livligt samtal rrande korporal Brants helgdagsrock, den bonden
inropat, och den gumman menade skulle passa bra, sedan den rda kragen
och de blanka uniformsknapparne blivit borttagna. Nu slog
auktionsklubban mot bordet, och Moraklockan, som s lnge mtt den
stilla frflytande tiden i den lilla boningen, anammades nu ven av
rovgiriga hnder och bortfrdes i triumf.

Vi vilja ej spilla ngra ord p att bertta orsaken till det
bedrvliga upptrde, till vilket de bda djknarne med tunga hjrtan
hr blevo vittnen. Det r klart, att patron Brackander har ett finger
eller rttare hela handen med i spelet. Icke heller vilja vi uppehlla
oss vid de medel, genom vilka patronen lyckades att p detta stt f
sin hmnd utkrvd.

Inspirerad av sin vn Spqvist, som hade ett horn i sidan till
korporal Brant, alltsedan denne en gng vgade kasta honom p drren,
hade patron en ltt nog ftt saken i gng efter sin nskan. Vi nmne
blott, att auktionen blivit beramad, sedan korporalen ej "med svart p
vitt" kunde bevisa sig hava betalt det frflutna rets
arrendesumma. S fick han sota fr sin enfaldiga och barnsliga tro p
mnniskors heder; varje praktisk man mste ju finna, att den gamle
knekten genom en ofrltlig ofrsiktighet frtjnt sitt de.

Grans och Adolfs blickar verforo folkhopen, och de andades friare,
d de ej funno korporalen, hans hustru eller Ingrid bland de
nrvarande. En knsla av dystert allvar hade gripit deras hjrtan.
Huru frndrat var icke allt, sedan de bda djknarne frra gngen
voro hr! Vilken kort tid lg dock icke mellan d och nu! En aning om
all mnsklig lyckas ovaraktighet, om det falska i livets lugn och
hoppet p framtiden, om det ondas makt bland mnniskorna och de hrda
prvningar, som vnta envar, framfrallt den redlige, under vandringen
genom livets dal, hade fattat dessa ynglingar, fr vilka hitintills
vrlden legat som en blomsterprydd, solbeglnst tvlingsbana, dr
endast lagrar och frjder skulle vnta var och en, som med glatt mod
och kraftig hand ville ervra dem.

Gran och Adolf hade genast gissat hela sakens sammanhang. Med blickar
av outsgligt frakt betraktade de unga djknarne de bda herrar,
vilka de p beskrivning igenknde fr att vara brukspatron Brackander
och lnsman Spqvist. Och det var icke blott frakt, det var harm och
ungdomligt uppflammande vrede, som ljungade i dessa blickar. Den lille
Adolf knde ett hftigt begr att sl in ett par av de tnder, som
lyste i lnsmannens vidppna, frsmdligt grinande mun; hade han varit
jtten Finn, eller tminstone den fr sina vidunderliga kroppskrafter
bekante Smlandsdrngen "Puttetorpa-here", skulle han helt visst jagat
patronen, lnsmannen, skrivaren och hela den auktionsbeskande
menigheten i alla kompassens vderstreck. Men nu knde gossen alltfr
vl sin vanmakt, och hans vrede upplstes i smrta och vemod.

- Gran, sade han till denne, flj mig hrifrn! Ltom oss frst
endast kasta en avskedsblick in i hyddan, dr de goda mnniskorna
bodde!

Tankfull och tigande fljde Gran sin vn till stugan, men de stannade
p dess trskel och drogo sig ter hastigt tillbaka, ty vid en blick
in i det tomma rummet hade de varseblivit den gamle krigaren, stende
orrlig med pannan tryckt mot fnsterposten och hnderna sammanknppta
ver brstet. De hrde honom sucka, de sgo trar ver hans frade
kinder neddroppa i de grvita mustascherna... och Adolf, vars knsliga
barnasjl genomskakades vid denna syn, tryckte sitt ansikte mot Grans
skuldra och gav fritt lopp t sina trar.

- lskade vn! viskade Gran och slog sin arm omkring den lille
kamratens hals.

Nr Adolf ter sansat sig och Gran hjlpt honom att utplna spren
efter sina trar, blandade sig djknarne ter i folkvimlet. De sgo
lnsman Spqvist upplyfta och visa fr hopen korporal Brants gamla
muskt, densamma, med vilken han kmpat i slaget vid Helsinge, och den
han, jmte sin bibel, tapperhetsmedalj och sitt vackra avskedsbetyg ur
krigstjnsten, hade haft krast och dyrbarast av all sin egendom.

- Borup gr, gott folk, skrek lnsmannen, hi, hi, hi, Borup gr! Vem
bjuder p den gamla muskedundern? Vem vill ge sex skilling fr honom?
Bjudet. Det r en mrkvrdig muskedunder, gott folk... Sju skilling...
Han har varit med verallt, dr ryssarne piskat oss, hi, hi, hi...
tta skilling... Jeppe Andersson bjuder tta skilling... Nej, nio
skilling, go vnner, nio skilling fr muskedundern, som var med vid
Ratan, dr svensken sprang s tappert...

- Ni ljuger, ni elndige lnsman! hrdes pltsligt en fin, av harm
darrande rst. Det var Adolf Sparrflt; han hade ryckt sig ls frn
Grans arm och stod nu, ett freml fr hela den frbluffade
folkhopens nyfikna blickar, framfr Spqvist med vredeblixtrande gon
och knutna hnder. Han hade, d han skilde sig frn Grans sida,
tappat sin mssa; de mrka lockarne fladdrade trotsigt kring hans
panna, kinderna voro verdragna med harmens rodnad, och de fina
lpparne darrade krampaktigt.

- Ni ljuger, fortfor gossen. Svensken sprang icke vid Ratan, ni
rekrnkande skurk. Och vad srskilt betrffar det dr gevret, s r
ni icke vrdig att vidrra det med edra smutsiga hnder. Det har frts
av en god svensk man, som kmpat och bltt fr sitt fosterland...

Lnsmannen stod ett gonblick ssom frstenad, patron Brackander
likaledes. Den melankoliskt-flegmatiske Risqvist sg upp frn
auktionsprotokollet och betraktade Adolf med ofrstlld frvning. Men
Spqvist upphov sin rst och utbrast:

- Vad r du fr en liten skllande pojkvalp? Varifrn kommer du? Vem
r du, som med ovett vgar verfalla en kronans tjnsteman i hans
mbetes utvning?

- Ja, vad r du fr en pyssling? skrek Brackander.

- vermage? infll Spqvist...

- Landstrykare? tertog Brackander.

- Fjrdingsman, sade Spqvist till en i nrheten stende karl, hav
gonen p den dr tjuvpojken och lt honom icke komma undan. Efter
auktionens slut skall jag sjlv tala vid honom.

- Behvs icke, sade Gran, som nu framtrdde. Jag ansvarar fr
gossen... han r min kamrat... vi ro djknar frn Vxjo...

- Tyst, Gran! ropade Adolf. Behver du avlgga rkenskap fr min
person infr det dr gemena patrasket?

- Patrask! utbrast nordstjrnekandidaten Brackander frbittrad. Skms
du icke, du lille slyngel? Vgar du kalla oss patrask? Jag skall lra
dig...

Och patronen lyfte sitt med guldknapp frsedda bamburr fr att ge den
ofrskmde "vermagen" ett duktigt rapp, d Gran pltsligt trdde
emellan och med sin botanikspade avvrjde slaget.

- Akta er, min gode man, sade Gran till patronen. Vgar ni vldfra
er p detta barn, s kan ni vara fullkomligt vertygad, att jag ger er
sju fr tu.

Patronen sg frvnad p ynglingen, som var s oerhrt djrv att kalla
honom fr "god man" och lova honom "sju fr tu". En sdan ofrskmdhet
hade Brackander aldrig under hela sitt liv erfarit frrn nu. Det var
ett himmelsskriande majesttsbrott! Hpenhet och frundran lstes
ocks p alla de kringstendes dumma, gapande ansikten.

Men sedan patronen nrmare betraktat Gran och funnit honom vara en
hgvxt, kraftig ung man, med ett ganska allvarligt och bestmt
utseende, ansg han lmpligast att avst frn direkta
anfallsoperationer. Han intog en s imponerande stllning som mjligt
-- det vill sga: han skrevade ut med benen och frde guldknappen till
nsan -- och sade i avmtt, hgtidlig ton:

- Vet ni, unge man, med vem ni talar?

- N, n sedan?

- Mitt namn r Brackander.

Patronen vntade, att detta namn skulle verka som ett skslag p
motstndaren. Men Gran frblev lugn som en filbunke, och Adolf, vars
lttrrliga sinne nu pltsligt slog om p den muntra bogen, infll:

- Brackander! Ha, ha, sdant konstigt namn! Det namnet har ni icke
ftt genom en slump; det ligger en djupare betydelse hruti. Svl ert
namn som er person pminner mig om ngonting, som kallas bracka...

Gran kom Adolf med en bedjande blick att tystna, Brackander bleknade
av ilska. D han emellertid, ihgkommande Grans lfte om "sju fr
tu", icke vgade uttmma denna p Adolf, vnde han sig till lnsmannen
och sade:

- Bror Spqvist, kan du frdraga, att dessa bgge oknda personer
stra auktionsfreden och ostraffat frolmpa oss? r en frmgen och
aktad medborgare p sina egna gor icke fredad fr skymf och hotelser?
Jag uppmanar dig i lagens och samhllsordningens intresse...

- Gott, bror Brackander, avbrt honom Spqvist, jag skall ej lmna
saken onpst.

- Heter herrn Spqvist? infll Adolf nsvist.

- Ja, du lille landstrykare, jag r lnsman Spqvist, dig till straff
och androm till varnagel, ssom du snart skall finna.

- Spqvist! sdant gement, otckt namn, fortfor Adolf. Men i alla fall
passar det er rtt bra, och ni br vara njd med det...

- Lsdrivare, rt Spqvist, vem r du? Vad heter du? Varifrn kommer
du? Gr reda fr dig, eller skall jag hkta dig och transportera dig
p fngskjuts till Vxj.

- Allt det dr angr er icke, svarade Adolf.

- Har du pass, karl? fortfor Spqvist, vndande sig till Gran.

- Ja, pass, infll Brackander. Har du icke pass, skall du och din
kamrat, den lsglfste pojken, sova i tingshktet i natt.

- Jag har ju sagt er, mina herrar, att vi ro djknar, sade Gran,
djknar frn Vxj, ute p en botanisk fotresa. Herrarne mtte vl tro
mig p mitt ord.

- Han faller till bnboken, utbrast Brackander, gnuggande hnderna. De
ha icke pass, det r tydligt.

- Det r rtt ledsamt, sade Spqvist, men eftersom I ej kunnen
dokumentera er och I synens vara kringdrivande, fr samhllet vdliga
personer, s finner jag mig franlten att taga vara p er. Hr hit,
fjrdingsmn! Risqvist, hr hit! De hr gkarne skola under sker
bevakning nu genast fras till tingshktet.

- Hav barmhrtighet med mitt unga blod, stormktigste herr lnsman!
bad Adolf i gckande ton.

- Nej, du huggormars avfda, nu r du i gluggen, sade Spqvist.

I samma gonblick herr Risqvist och fjrdingsmnnen framtrdde fr att
verkstlla frmannens befallning, drog Gran lugnt ur fickan ngra
papper och utvecklade dem under lnsmannens och patronens nsor. Dessa
sgo med stor snopenhet tvenne i laga form utfrdade och med
vederbrligt sigill frsedda pass, det ena fr studeranden Gran
Sigurdsson och det andra fr studeranden friherre Adolf Sparrflt.

- Aj, fr fan, mumlade lnsmannen fr sig sjlv, pojkvalpen heter
Sparrflt... troligen sonen till baron Sparrflt p Lindns... sledes
nra beslktad med min hge frman, landshvdingen. Hr kunde jag
kommit illa i klistret.

Och lnsmannens guttaperkaansikte rynkade sig hastigt till det
sliskigaste smil. Han bugade sig djupt fr de bda djknarne, hostade
en stund och sade drefter:

- Jag hoppas, att herrarne urskta detta beklagliga missfrstnd. Min
tjnst r nmligen av den sorgliga beskaffenhet, att jag...

- Missfrstndet, avbrt honom Adolf, r tminstone icke  min sida.
Jag tror mig hava uppfattat er karaktr alltfr vl, herr Spqvist,
och tager icke ett ord tillbaka av vad jag om er yttrat.

- Ack, herr baron, sade Spqvist, i det han lade handen p sitt brst,
ni r nnu s ung och oerfaren, annars skulle ni nog inse, att under
min hrda och strva yta klappar ett hjrta... ett hjrta, som blder
vid likars nd... Men vad skall jag gra? Min tjnst r nu en gng fr
alla av den sorgliga natur, att...

- Sdan feg, mklig, krypande stackare du r, Spqvist, avbrt honom
patronen harmset. Skall du st och frdmjuka dig infr dessa pojkar,
som nnu ej blivit torra bakom ronen, och som med de skymfligaste
okvdinsord angripit din heder? Spqvist, frn denna stund fraktar
jag dig... jag uppsger brorskapet... jag vill aldrig mer se dig inom
min drr... Sluta nu auktionen och gr din skyldighet!

Hrmed vnde patronen ryggen t sin gamle sktevn och gick med lnga
steg upp och ned bland folkhopen. Gran inropade muskten, och
Spqvist verlmnade den till honom med en dmjuk bugning.

Auktionen var nu slut, och strre delen av menigheten drog sina frde.
Endast herrarne, fjrdingsmnnen och ngra ldre bnder kvarstannade
p stllet. Spqvist skyndade till patronen fr att frsona sig med
honom. Huruvida detta lyckades, veta vi ej, men patronen sgs strax
drefter med hgtidliga steg intrda i stugan, beledsagad av
lnsmannen och de vriga. Djknarne fljde bakom tget och stannade i
frstugan. Drren mellan denna och rummet var ppen.

- Nu, gamle krutgubbe, sade patronen och lade sin hand p korporal
Brants skuldra, nu r auktionen slut. Jag kommer fr att frga dig,
var du mnar sova i natt.

Brant vnde sig om, rtade sig stolt och svarade:

- Jag skall i natt mhnda sova lugnare n ni, herr patron.

- Kan vl vara, sade patronen med ett hnskratt, men hr inne sker det
icke. Du har ju icke en sng att ligga uti, icke en kldespalta att
breda under dig. -- Och fr vrigt r huset mitt. Jag mnar tillbomma
drren... Du mste genast hrifrn. Var har du din kring och dina
dttrar?

- Jag har velat bespara dem synen av den olycka, varmed ni hemskt
oss; de ro hos min granne Ola Persson, sade den gamle med darrande
rst.

- Hos Ola Persson, hos den fattige uslingen! fortfor patronen. Jag
skall sga Ola Persson, att om han en timme lngre hyser dem under
sitt tak, s vrker jag honom frn grd och grund...

Hr p, gamle knekt, vi ha visserligen nnu sommar, och s lnge
sommaren rcker, ha tiggarne, likasom hararne, hus i var buske. Men
sommaren r snart frbi, och jag varkunnar mig ver dig, stackare. Jag
mste skaffa dig tak ver huvudet... Lnsman Spqvist, till vilken
samhllsklass hr numera denna mnniska?

- Vad menar du, bror? frgade Spqvist.

- r han i allmn eller enskild tjnst? Nej! Idkar han fria konster,
jordbruk eller annat nringsfng? Nej, han har intet jordbruk att
idka, han har icke ens en not, varmed han kan draga en fisk ur sjn.
Har han bevisligen av egna tillgngar eller genom andras vrdnad sin
brgning? Nej, han har visserligen en pension, fr att han varit i
flt och frlorat sitt ben, men den pensionen belper sig, summa
summarum, till 8 riksdaler. Han har en fosterson, men den har begtt
brott, rymt och tagit vrvning. Han har ocks tv dttrar, men vad
kunna de bidraga till hans frsrjning? En pigln hr i orten utgr
omkring 14 rdr rgs rligen. Sjlv r han gammal, kraftls och vanfr.
Sledes kan han varken genom eget arbete eller anfrvanters vrd
erhlla sin brgning. Han har icke tak ver huvudet, icke en torva,
som han kan kalla sin. Till vilken sarnhllsklass hr han sledes,
Spqvist?

- Nu frstr jag dig, bror, sade lnsmannen. Han r numera en s
kallad frsvarsls person...

- Och ssom sdan bervad sina medborgerliga rttigheter, infll
patronen. Han fr icke lmna socknen utan srskilt tillstnd; jag,
ssom vederbrligen vald tillsyningsman, har husbonderttighet ver
honom och kan stta honom till vilket arbete jag behagar. Men som han
ej duger till arbete, frordnar jag hrmedels, att han direkte
hrifrn transporteras till fattigstugan. Kongl. Maj:ts frordning r
i detta fall klar och tydlig. Fast vi ej ro vlsignade med det ryska
statsskicket, ha vi nd, Gudi lov, lagar hr i Sverige, som gra
skillnad till personen och lgga ett behvligt ok p
packet. Fjrdingsmn, fren karlen till fattigstugan. Jag ansvarar
infr sockennmnden och, om s behvs, infr domstol fr mitt
tgrande... Och tacka du Vr Herre, gamle knekt, fr den mildhet och
mnniskokrlek, som bevisas dig, ity att fattigfrsrjningen tager
vrd om dina gamla orkeslsa dagar. Gott folk, fortfor patronen,
socknen belastas nu visserligen med en ny brda, men efter all
anledning har vl den gamle krutgubben icke lng tid igen att leva, vi
torde snart bli honom kvitt.

- O, Gud, suckade korporal Brant och snkte sitt gr huvud mot
brstet, blev d detta slutet p min bana... detta frukten av ett
lngt liv, tillbragt med bn och arbete! Herre, giv mig styrka att
utan knot bra min lott, och ske Din vilja!... Mina vnner, tillade
han hgt, det r hrt, att en man, som alltid beflitat sig i sitt
anletes svett att frtjna sitt brd, slutligen skall falla sina
sockenbor till last. Men, ssom patronen nmnde, mina terstende
dagar lra vl vara ltt rknade; det m vara en trst bde fr er och
mig. Jag fljer er, men frst vill jag tala ngra ord med mina
anhriga.

Nu steg Gran fram, rckte korporal Brant handen och sade:

- Tack fr sist, korporal!

- Ack, r det ni, herr Gran! sade gubben. Ni har kommit i en ledsam
stund.

- Jag hoppas, att jag kommit just i rttan tid, svarade djknen, vars
ansikte strlade i glansen av ett delt och manligt beslut. Jag har
tvenne renden till er. Det ena r att frambra en glad och kr
hlsning frn Sven och Johanna. Jag har trffat och talat med dem.

Ett gldjesken verfor gubbens anlete.

- Sven r nstan frisk, fortfor Gran. Johanna har ocks vrdat honom
med den innerligaste omsorg...

Vid dessa ord erfor patron Brackander en knsla, som om hans hjrta
blivit halstrat ver en av hans masugnar. Ehuru patronens passion fr
Johanna p senare tider frvandlats till ett lika hftigt hat, var
detta hat likvl frenat med en svartsjuka, som vid minsta anledning
uppflammade i vild lga. Nr drtill kommer, att patronen icke
frmdde tillrckligt frgylla sina grningar infr sitt eget samvete,
utan mer och mer blottades infr detta till en hjrtls skurk, s
mste envar medgiva, att den rike mannen, i sjlva triumfen av sin
lyckade hmnd, var en ganska elndig och olycklig varelse.

- Jag har mycket att sga er angende Sven, fortfor Gran, men vill
spara det till ett mera passande tillflle. Men nu gller det att
framfra mitt andra rende, som p stt och vis r en bn till er,
korporal. Jag r nu sedan fjorton dagar myndig, ger ett vackert och
gott hemman i Bergs socken och har efter moget vervgande beslutat
verge studierna och bliva, vad min salig far var: bonde. Men jag r
okunnig om allt, vad till en grds sktande hrer, och ger icke
heller ngon slkting eller anhrig, av vilken jag kan prkna duglig
hjlp och bitrde i sdana affrer. Min bn r drfr, att ni,
korporal Brant, flyttar hem till mig ssom bitrde och rdgivare. Jag
r fader- och moderls och har icke heller syskon. Om drfr mor
Kerstin vill frest mitt hus, Johanna skta min ladugrd och Ingrid
hjlpa till i andra frrttningar, s vore det mig vlkommet. Vad
svarar ni p detta frslag, korporal Brant? Alla de nrvarande hade
med verraskning hrt Grans ord. Det fanns ingen, som ej erinrade sig
det gamla goda ordsprket, att nr nden r strst, r hjlpen
nrmast, och tnkte p Guds vakande frsyn -- ingen, sga vi, utom
patron Nikolaus Brackander, som nu pltsligt sg sin hmnd frfelad
och sina onda anslag vnda till det bsta fr dem, vilka han med allt
det hat, varav hans sjl var mktig, svurit att frflja.

Korporalen fste p Gran en blick, vltaligare n ord; den uttryckte,
huru rrt hans gamla hjrta var av gldje, mhet, tacksamhet och
beundran. Gran knde sig hrvid p en gng stolt och blyg, fllde
sina gon till golvet och kunde med mda avhlla sig frn att trycka
gubben i sina armar.

- Men, sade korporalen hastigt, har ni vl betnkt er, Gran? Br ni
upphra med edra studier, ni, som redan hunnit s lngt i dem och har
s goda anlag att bli prst?

- Mitt beslut r icke verilat, korporal Brant, svarade Gran. Jag har
lnge verlagt med mig sjlv om saken och r vertygad, att jag
handlar ganska klokt. Ni skall en annan gng hra mina skl och gilla
dem. Nu vill jag flja er till mor Kerstin och Ingrid fr att tala med
dem... Du, Adolf, gr mig ju sllskap?

S slutade utmtningsauktionen. Patron Brackander hade lidit ett
fullstndigt nederlag. Han frbannade i tysthet hela vrlden, sig
sjlv inbegripen, vrkte sig upp i giggen och tervnde hem vid det
uslaste humr.

                                  *

Fljande morgon finna vi de bda djknarne sittande vid varandras sida
p klippan invid btviken. De hava lnge samtalat; Adolf synes
ovanligt dyster och nedslagen. Gran hller hans hand och sger:

- Det var icke en uppsvallande knsla, ett hastigt vckt medlidande,
som franledde mitt beslut. Nej, Adolf, jag har lngesedan fattat
detsamma; det sorgliga upptrde, vi i gr bevittnade, frmdde mig
blott att icke uppskjuta med beslutets verkstllande. Min sikt r,
att mnniskan fr sin egen del och i materiellt hnseende ej kan
efterstrva strre lycka n en sjlvstndig och oberoende
stllning. Genom redliga och arbetsamma fders flit har jag blivit
arvinge till en sdan lott och vill ej frspilla den under jagande mot
ett framtidsml, som mhnda blott r en tom hgring.  Hellre n att
frslsa mina ringa godelar p lnga studier fr att slutligen
intrda p en brdls, bekymmerfull och beroende tjnstemannabana,
hellre odlar jag frnjsamt mina fders torva och lever ssom en man
fr mig under samma lga tak som de.

- Men din hg fr vetande, Gran, ditt begr efter kunskaper...

- De bsta kunskaper, de oundgngligaste fr vr oddliga andes rening
och frdling inhmtas i livets skola, min vn. Och fr vrigt ro
kunskaper och vetande icke ett uteslutande monopol fr vra hgskolor;
envar har i vra dagar tillflle att utveckla sig p egen hand, och
jag knner ingenting, som hindrar en kunskapstrstande bonde att bliva
god teolog, filosof eller naturforskare.

- Ack, sade Adolf vemodigt, det r sledes frbi, frbi allt, vad vi
fordom drmde om vr framtid, om ett fostbrdralag, troget knutet fr
hela vrt liv! Du gr ifrn mig, Gran, du, som jag innerligare
lskat, n om du varit min bror...

- Nej, Adolf, vr vnskap r evig. Vad betyder det, att ett strre
eller mindre avstnd skiljer vra personer, d ett ofrgngligt
syskonband frenar vra sjlar? Frr eller senare mste dock tvenne
vnner skiljas; deras vg genom livets dal kan ej alltid vara
densamma... de mste sga varandra farvl, om icke frr s vid gravens
rand. Men minnet av det frflutna och hoppet om det tillkommande hava
de gemensamt, och i avlgset fjrran vinkar dem slutligen en hamn, dr
ingen skilsmssa mer skall framkalla saknadens trar, dr beslktade
sjlar frenas i evigt fostbrdralag, bevittnat av Gud och svuret vid
krlekens urklla... Farvl, Adolf! Vi terse varandra; jag skall ofta
hlsa p dig i Vxj, och nr du kommer till akademien, s brevvxla
vi ofta med varandra, och under dina ferier reser du till din vn
Gran.

Djknarne omfamnade varandra, Gran skte visa sig stark och glad, men
icke desto mindre runno hans trar, d Adolf grtande tryckte sig
intill hans brst. S stodo de lnge, men slutligen bemannade sig
Adolf, viskade farvl och skyndade bort. Gran stod kvar och sg med
trfulla gon efter honom. Hunnen till skogsbrynet vnde sig Adolf om,
vinkade med handen nnu ett avsked och frsvann drefter bland
granarnes stammar.

  _________________________________________________________________

			       Slutet.

Historien om de vandrande djknarne r nu slut. Men mnga r hava
frflutit, sedan Gran och Adolf vandrade omkring i Smlands skogar
efter blommor och ventyr; de ro nu icke lngre ynglingar, utan mn,
som p olika vgar genomgtt en allvarlig lrokurs i livets skola.
Mnga ungdomliga frhoppningar hava bleknat, mnga av deras luftslott
sjunkit under synranden, mngen storm p livets hav skakat deras
farkoster och ndgat dem att brga ett och annat av de segel, varmed
de i brjan av sin bana stolt utlupo ur ungdomens hamn. Men det glder
oss att kunna sga, att de aldrig lidit skeppsbrott, utan med dygden
till lots och krleken till kompass arbetat sig fram genom brnningar
och skr, och att de, lnge tskilda, nu segla tillsammans i lugnare
vatten med gott hopp att en gng vlbrgade kasta ankar vid den
obekanta stranden p andra sidan havet.

Under dessa frflutna r hava mnga hndelser tilldragit sig i de
personers liv, vilka vi i vr berttelse skildrat; en och annan har
ven ntt mlet av den jordiska vdjobanan och frsvunnit frn
skdarens blickar. Innan vi sga lsaren farvl, vilja vi i korthet
redogra fr dessa personers den.

Sven Stl tjnade trenne r vid gardet, omtyckt bde av frmn och
kamrater. Han erhll ofta brev frn fosterfrldrarne, frn Johanna
och Gran -- brev, som skildrade deras lycka, trevnad och det vxande
vlstndet i denne sistnmndes hus. Slutligen anlnde ett brev, som
underrttade Sven om ingenting mindre, n att Gran ingtt en kristlig
kta frening med Ingrid, och skildrade alla enskildheterna av det
storsttliga brllopet, vid vilket bland andra Adolf Sparrflt, d
Uppsalastudent, fungerade som marskalk. S lycklig Sven knde sig ver
sina anhrigas och vnners vlgng, trnade han dock efter hembygden
och efter sin trogna Johanna. En olyckshndelse, som Sven dock i sitt
hjrta vlsignade, gjorde, att han, snarare n han hoppats, fick
terse dem; vid en provskjutning av nya gevr frlorade han nmligen
ett finger p vnstra handen, fick med anledning drav avsked ur
krigstjnsten och tervnde full av hopp och gldje till hembygden.

De penningar, han genom trget arbete frtjnat p sina frn
tjnstgringen lediga stunder, hade han, trogen sin fresats, alltid
skickat till fosterfrldrarne, ehuru han vl visste, att dessa nu ej
mera behvde dem. Gran hade fr dessa penningar p sina gor byggt
och inrett en ntt stuga med bredvidliggande smedja, och nr Sven
hemkom, var allt i ordning fr hans och Johannas gifterml och
bosttning. Vi behva vl ej sga, att de icke ondigtvis uppskto med
studerandet av giftermlsbalken, utan byggde hjonelag med all
skyndsamhet och gamman. Barnbarn uppvxte kring korporal Brant och mor
Kerstin; deras lders sol sken varmt och ljuvligt och kastade, innan
den sjnk under horisonten, ett rosensken ver livets hst.

Vi vnda oss ogrna frn denna tavla av hemtrevnad och lycka fr att
med ngra ord redogra fr herrarne Brackanders och Spqvists senare
levnadsden. Det groll, som vid utmtningsauktionen uppsttt mellan
dessa tvillingssjlar, vxte till ppen fiendskap, d bgge, angelgna
att avkasta ungkarlslivets brda, lngre fram sttte p varandra ssom
rivaler om den rika kronofogdedotterns hand och kapitaler. Brackander
slog emellertid Spqvist ur brdet, men hatade honom sjufalt djupare
just med anledning hrav, ty patronen fann snart, att han i sitt hus
ftt en olidlig Xantippa, vars hela diktan och traktan gick ut p att
lta mannen knna trycket av sin jrnskodda toffel. Sedan de kta
makarne i tskilliga r berett varandra ett helvete p jorden, blevo
de slutligen fr frsta gngen ense om en sak -- ktenskapsskillnad.
Patronen, som nnu alltid hade nordstjrneorden i tankarne, reste
drefter till Stockholm fr att vigilera sig till densamma, upptrdde
med stor glans och fick en viss ryktbarhet fr sin dumdryghet, sina
eleganta ekipager och sin stora otur p rulett. Betydligt pungslagen
tervnde han till sina masugnar i Smland, svrjande ver regeringen,
som rckt honom stenar i stllet fr brd -- han hade nmligen ftt
vasen, men icke nordstjrnan. Emellertid hade Brackander ftt smak fr
Stockholmslivet, sdant detta r i vissa kretsar, tervnde ofta dit,
levde verddigt, spelade med raseri, vanvrdade sina affrer, inlt
sig, fr att upphjlpa dessa, i ventyrliga spekulationer och
ruinerade sig slutligen totalt. Trevnadslsa med tfljande masugnar
och jrnbruk gick under auktionsklubban. Med en obetydlig spillra av
sin frmgenhet drog sig Brackander undan -- Gud vet vart; i de
nejder, dr han i sina lysande dagar huserat, visste man ingenting om
hans de, tills han pltsligen mnga r drefter ter visade sig
drstdes, mycket frndrad icke blott till sina yttre villkor, utan
ven till sin inre mnniska. Han inkpte ett litet pappersbruk,
belget en mil frn Grans grd, levde stilla och indraget, ja, gjorde
sig, till icke ringa frvning fr dem, som frut knt honom, omtyckt
och aktad av de f mnniskor, med vilka han kom i berring. Motgngen
hade utan tvivel vckt honom till besinning och frmtt honom kasta en
djupare blick i sitt inre; sedan han icke lngre hade ett ankarfste i
rikedomen och ett ml i sin ffngas tillfredsstllande, hade han, fr
att ej frtvivla, mst ska ett annat, skrare ankarfste och ett
annat, bttre ml och fann slutligen, efter hrda strider och djup
sjlvfrdmjukelse, vad han skte. Motgngen r fr sdana karaktrer
en god tuktomstare till det goda. Mhnda var det begr efter
frsoning, som frde honom tillbaka till den nejd, vid vilken de
sorgliga minnena frn hans frflutna levnad voro fstade. D han kort
efter sin terkomst fll i en hftig sjukdom, lt han kalla korporal
Brant till sig. Vad som d frefll mellan de bda mnnen, veta vi ej;
patronen tillfrisknade ter, men frn den stunden blev frhllandet
mellan den gamle krigaren och hans forne vedersakare ssom mellan en
m fader och en ngerfull son, och detta frhllande fortfor, till
dess gamle Brant, mtt av r och jordisk gldje och lngtande efter
hgre, fullkomligare frjder, tillslt sina gon i kretsen av sina
barn. Hans kra hustru hade fre honom gtt till ett bttre liv. De
ligga begravna vid varandras sida i socknens kyrkogrd.

Kronolnsman Spqvists senare levnadsde r lika tragiskt som i
korthet berttat. Sedan han tskilliga gnger varit anklagad fr grova
tjnstefel, men lyckligt rett sig ur klmman, blevo hans lagstridiga
handlingar, frsnillningar och rofferier allt djrvare, till dess han
slutligen rkade i fllan, miste tjnsten och mste bta med en
betydlig del av sin hopskrapade frmgenhet. Han levde drefter ett
mkligt liv ssom brnnvinsadvokat i en av smstderna, sp frtvivlat
och dog slutligen av fyllerigalenskap.

                                  *

Tjugu r hava frflutit, sedan de bda djknarne sade varandra farvl
vid den lilla btviken och skildes t fr att p olika vgar vandra
genom livet. Det r en hrlig sommarafton; dagsarbetet ute p marken
r slutat... solen sjunker mot horisonten och vergjuter med ett
hrligt rosensken den nyss av en ltt regnskur uppfriskade nejden. Det
doftar frn det nyslagna het, och rkpelarne, som uppstiga frn
hyddorna, frkunna, att aftonmltiderna tillredas fr de trtta
arbetarne.

Omgivet av brdiga krar och en liten vacker trdgrd ser man vid
stranden av en bck ett vitmlat lanthus av det trevligaste och mest
idylliska utseende. Kasta vi en blick genom trdgrdsstaketets
spjlor, skall vr blick falla p ansikten, som mste frekomma oss
bekanta, i trots av de tjugu r, som frflutit, sedan vi senast sgo
dem. En medellders kvinna av srdeles friskt och vackert utseende gr
omkring och vattnar trdgrdsrabatterna. En hgvxt man str i
skjortrmarne under ett ppeltrd och nedskakar frukt; de vackra
pplena regna p marken, men upplockas snabbt och under friska
skrattsalvor av en hel skara rdkindade barnungar. Vi se framfr oss
Gran, Ingrid och deras barn.

Gran r den mest ansedde mannen i sin frsamling, emedan han allmnt
r erknd ssom den frmgnaste, driftigaste och kunnigaste. Hans
grd, som frut var ett vanligt gott bondhemman, har genom ihrdigt
arbete och klokt anvndande av nyare rn och upptckter inom
agrikulturens omrde drivits till en avkastning, som vertrffar de
vida strre herregrdarnes i nejden. Bredvid sina egna groml
frsummar han icke kommunens: han r frste mannen i sockennmnden och
alla slags kommunala inrttningar. Ingenstdes ro skolvsendet och
fattigfrsrjningen bttre ordnade n i hans frsamling. Han synes,
utan att ngonsin verlasta sig med groml, hava tid till allt. Hans
sinne r lika spnstigt, hans hjrta lika varmt, hans lynne lika glatt
som i ungdomen. I hans hem ro trevnad och familjelycka gamla gster,
som ej synas ha fr avsikt att ngonsin flytta drifrn.

Nu hres bullret av en vagn, som nrmar sig och stannar utanfr
porten. Barnen skynda nyfiket fram fr att betrakta densamma. Det r
en sufflett, frspnd med stolta, eldiga hstar. En medellders man i
elegant resdrkt, men blek, mager och av dystert utseende, stiger, ur.
Gran gr honom till mtes. Deras blickar mtas. Gran str ett
gonblick villrdig och tvekande, men frmlingen fattar livligt hans
hand och sger:

- Du misstager dig icke, jag r din gamle vn, Adolf Sparrflt.

Gran och Adolf hade ej sedan mnga r sett varandra; brevvxlingen
dem emellan hade ven lngesedan upphrt. Endast av tidningarne och
rykten knde Gran ngot av Adolfs senare liv. I sitt hjrta hade
Gran alltid haft en liten plats, srskilt helgad t minnet av sin
ungdomsvn, och tnkte ofta med vemod p frgngligheten av de
knslor, som i ungdomen hva vr barm med en kraft, som synes kunna
trotsa tidens skiften. Men de bda mnnens banor hade frt dem i s
olika riktningar, att f berringspunkter mellan dem kunde uppkomma.

Adolf Sparrflt tillhrde dessa naturens s vllottade lsklingsbarn,
hos vilka frstndet och knslan, den praktiska blicken in i livets
frhllanden och det poetiska skdningssttet, som kastar en gyllene
slja ver det mrka gruset, ro p ett harmoniskt stt frenade. Och
likvl mste dessa naturens gunstlingar, just till fljd av denna
harmoniska sjlsbildning, frr eller senare komma i ett
missfrhllande till vrlden, i en strid med den existerande
verkligheten, som skall berva dem deras lugn och frbittra deras liv,
medan vardagsmnniskorna vandra sin bana i fred och frst att begagna
varje omstndighet, som mter dem, till sin frdel och
bekvmlighet. Fr de frras tankeskrpa framst tidens alla lyten i
dagen, och deras rttsknsla, deras strvande efter idealet, frstora
mhnda dessa lyten och gra dem odrgliga. En inre, oemotstndlig
kraft driver dem d att upptrda ssom vrldsfrbttrare och
reformatorer; i ungdomens frsta hftighet, innan de nnu lrt
uppskatta sina krafter, kasta de sig med ridderlig iver i striden,
utan att rkna sina motstndare; de kmpa med ppet visir och rikta
lansen mot allt, som enligt deras uppfattning r ont och falskt. Men
f ro de, vilkas styrka bestr provet, och de starkaste kunna dock i
bsta fall blott nedgra en fiende bland de tusen, mot vilka de knna
sig manade att upptrda; dessa f individer verlmna sina namn t
historien och framst fr kommande slkten ssom firade hjltar eller
hnade martyrer. De vriga duka under och draga sig ur striden med
krossat hjrta, med frlorad tro p mnsklighetens framtid och det
godas seger. Till dessa hrde Adolf Sparrflt. Hade han varit en
vanlig mnniska -- en av de orkneliga, som bygga p det nittonde
rhundradets stora Filister-Babel -- skulle ingen bttre n han kunnat
njuta livet i ro och gldje, ty han var rik, bar ett lysande namn och
gde alla de ytans egenskaper, som gra lycka i vrlden. Men Adolf
Sparrflt hade fr mycket av huvud och hjrta fr att bliva en
epikureisk filister. Drtill kom, att han hade uppfattat kristendomen
p ett stt, som fga verensstmmer med en demoraliserad, moraliskt
kraftls och i grunden hednisk tids skdningsstt. Den sanne kristne
r, enligt Adolfs uppfattning av vr lra, en soldat, som evigt svurit
sanningens fana och frbundit sig att med uppoffring av allt jordiskt
kmpa till sista andedraget mot det onda i vrlden eller i sin egen
barm; ingen vapenvila, fr att hmta andan, r honom tillten; han fr
icke mkla, icke underhandla med fienden, utan stndigt, ver dignande
frhoppningar och bleknande levnadsfrjder, rycka framt och slutligen
stupa under korsets fana. Den, som beknner Kristus, mste taga sitt
kors p sig och flja honom. -- Med dylika sikter stormade Adolf,
ssom en livlig, av stridsfrjd brinnande yngling, ut i vrlden; han
upptrdde p varje skdeplats, dr en social, politisk eller religis
frga utkmpades; och ej nog hrmed: han ansg sig genom sin oberoende
materiella stllning och sin plats inom samhllet framfrallt lmplig
att draga i hrnad mot demoralisationen p samhllets hjder, mot
skurkar, som, skyddade av rikedomen eller dolda i hghetens nimbus,
ostraffat hna sedlighet och lag, frtrampa de svagare eller genom
sina exempel giva brott och laster ett slags berttigande i de lgre
stendes gon. Detta kunde framfrallt ej frltas Adolf Sparrflt;
hela vrlden ropade p skandal och chikan, ty nutiden str p den
moraliska stndpunkt, att den beklagar varje rik skurk, som drages
till rtta fr en nedrighet, begngen p sina penaters omrde. Den
gamle Kato, som p sin tid -- en hednisk tid -- demaskerade och
bestraffade de rikes och frnmes laster och brott, rades ssom Roms
dlaste medborgare; Adolf Sparrflt dremot, som frskte detsamma,
stlldes p ungefr samma linje som en nidskrivare och skrdade endast
hat och fiendskap fr sina anstrngningar. Uttrttad och frtvivlande
drog han sig slutligen tillbaka; hans krafter voro uttmda, hans sjls
strngar slappnade, hans tro bruten. Det enda ml, fr vilket han
ansett det vrt att leva och strva, hade sjunkit under hans
synkrets. Vrlden lg framfr honom ssom ett mrkt svedjeland, livet
syntes honom ssom ett uselt gyckelspel, och mnskligheten som en
krlande myrhop, utan annat ml n att i evighet p samma stt, slkte
frn slkte, slpa str till sin stack.

I sdan sinnesstmning tersg Adolf sin gamle vn. Vilken frndring
p dessa r! Var var nu den livlige, rosenkindade, av hopp och gldje
flammande ynglingen? Med vemod vilade Grans blick p detta dystra
ansikte, vars hrjade drag endast svagt erinrade om hans lille lskade
vn frn gymnasietiden. Ack, tiden lter rosor uppspira endast fr att
andas dd och frvissnelse i deras kalk och sprida deras blad med
hstvinden!

Anledningen till Adolf Sparrflts besk hos Gran var den, att han
mnade bese en till salu varande egendom, vars gor grnsade intill
Grans. Efter vad vi sedermera frnummit, har Adolf ocks bosatt sig
drstdes, s att de forna gymnasiekamraterna ro nu nrmaste grannar.

Gran hade skickat bud till Sven Stl med underrttelse om Adolfs
ankomst. Sven och Johanna och deras barn infunno sig strax drefter,
aftonmltiden framsattes, och Adolf knde liksom ett nytt liv i
kretsen av dessa enkla, glada och lyckliga mnniskor. Senare p
kvllen, d Gran och Adolf blivit ensamma med varandra, vandrade de
ut i den tysta, stjrnbelysta nejden, och Adolf ppnade fr vnnen
under ett lngt samtal sitt hjrta, uppdrog en teckning av sitt liv
och mlade i sorgliga frger sitt nuvarande sjlstillstnd.

- Min vn, sade Gran, du liknar stridsmannen, som lmnat slagfltet
med ett bldande sr. Men sret r, Gudi lov, icke till dds: tiden
och en sund levnadsfilosofi skola lka det och endast efterlmna ett
hedrande rr, ett tillfredsstllande minne av vad du kmpat, lidit och
genomgtt. Du drager dig tillbaka med en nyttig lrdom, att nmligen
dina krafter ej motsvara din goda vilja. S r det med de flesta, och
ingen br frivilligt lgga p sin skuldra en strre brda, n han
frmr bra; i annat fall strtar han p vgen och har ingenting
bidragit till det stora ndamlet. Du skall fortstta striden, men ej
ssom en ensam irrande riddare, utan ssom en soldat i de djupa
lederna av de tusende, som verka tyst och obemrkt inom en ringa sfr,
men med icke s ringa vlsignelse. Jag tror mig hava funnit, att man,
fr att gra andra lyckliga, mste sjlv vara lycklig. Utan
spnstighet i sjlen och mod och hopp i hjrtat kan man ej utrtta
ngot verkligt gott och bestende. Dessa egenskaper skall du tervinna
under ett verksamt och fredligt liv i naturens skte. Erinrar du dig
sagan om Herakles fruktansvrde motstndare, som, varje gng han
besegrad flldes till jorden, hmtade ny styrka ur denna sin moders
barm och med frnyad stridslust spnde blte med lejontmjaren? Odla
sd p dina krar, fisk i dina dammar, blommor i din trdgrd. Varje
morgon skall d bringa dig nya frjder; du skall steg fr steg flja
utvecklingen av dina blommande frhoppningar och slutligen inbrga
skrden av dina anstrngningar.  Och, framfrallt, skapa lyckliga
mnniskor omkring dig, odla de dinas sinnen och sk att s ett
gudomligt utsde i deras hjrtan! Icke alla korn skola falla p
hlleberget: ett och annat skall spira upp och bra frukt och giva nya
frn fr kommande tider. Varfr klaga, om man ej med ens kan om skapa
vrlden? Vad r den enskilda mnniskans livslngd mot mnsklighetens
ondliga framtid? Verka, medan du lever, och d med det hopp, att Guds
rike i tidernas fullbordan skall nedstiga p jorden!

De bda vnnerna hade under samfalet gtt mot ortens lilla kyrkogrd
och stodo nu vid gamle Brants grav.

- Adolf, fortfor Gran, den bsta lkedom fr en nedstmd sjl r dock
tanken, att jordelivet blott r en frsal till evigheten. Livet hr
nere med dess sm bekymmer r ju snart frbi... den korta dagen lider
till nda, och sedan... sedan

  "mild r natten, lugn r natten,
  hjrtats natt i graven,
  som ett mnljus ver land och vatten,
  som en vrflkt ver haven.
  Ingen sorgens hand
  trycker sinnet ner,
  endast friden ler
  ver gravens land,
  till dess evighetens morgon tnder
  purpurljus kring nattens lnder."

  _________________________________________________________________

	       Utgivarens tillgg och anmrkningar.[1]

"De vandrande djknarne" frekom frsta gngen ssom fljetong i
Gteborgs Handels- och Sjfartstidning frn den 2 april t. o. m. den 5
maj 1856 (N:o 76-103), under pseudonymen Agricola.

Den r visserligen icke Rydbergs frstlingsberttelse. Redan
drfrinnan hade han offentliggjort i Jnkpingsbladet tminstone tv
fljetonger: Ett ventyr i finska skrgrden (1850) och
Positivspelarne (1851); liksom det framgr av bevarade brev, att han
under ren 1851-1854 varit sysselsatt med novell- och
romanfrfattarskap fr olika tidningar, utan att med visshet kan
uppgivas, om denna alstring ndde tryckpressen.

En berttelse med motiv frn Spanien, som var inlmnad till
Handelstidningen fre 1855, ehuru icke fullbordad, har tyvrr
frsvunnit, vilket r desto beklagligare, som Rydberg sjlv ansg den
vara sitt frsta mera mrkliga arbete.

Utgivaren har varit ngot villrdig, huruvida han borde i de samlade
skrifterna intaga "De vandrande djknarne", d Rydberg sjlv aldrig
utgivit den i bokform, och d den ju p flera stllen rjer en viss
omogenhet. Men den r den frsta bevarade prosadikt av hans hand, som
ger litterr betydelse, och den frsta, i vilken hans
frfattareindividualitets drag brja teckna sig ngot skarpare,
srskilt i Adolfs och Grans samtal och karaktrer. Det r mig ock
bekant, att Rydberg mot slutet av sitt liv var betnkt p att utgiva
denna berttelse, ehuru i omarbetad form. En dylik omarbetning kom
icke till stnd, och frga kan fr vrigt vara, huruvida den varit
nskvrd. Ty vl hade d fjrmats enstaka ofullkomliga eller
frldrade stllen, men novellen hade ltteligen kunnat mista det
litteraturhistoriska intresset ssom ett dokument i hans
utvecklingshistoria.

                                                         KARL WARBURG.
[1] Till frsta upplagan 1896.

  _________________________________________________________________

End of file.






End of Project Gutenberg's De vandrande djknarne, by Viktor Rydberg

*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK DE VANDRANDE DJKNARNE ***

This file should be named 8djak10.txt or 8djak10.zip
Corrected EDITIONS of our eBooks get a new NUMBER, 8djak11.txt
VERSIONS based on separate sources get new LETTER, 8djak10a.txt

Produced for Project Gutenberg from Project Runeberg's
digital facsimile edition.

Project Gutenberg eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the US
unless a copyright notice is included.  Thus, we usually do not
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.

We are now trying to release all our eBooks one year in advance
of the official release dates, leaving time for better editing.
Please be encouraged to tell us about any error or corrections,
even years after the official publication date.

Please note neither this listing nor its contents are final til
midnight of the last day of the month of any such announcement.
The official release date of all Project Gutenberg eBooks is at
Midnight, Central Time, of the last day of the stated month.  A
preliminary version may often be posted for suggestion, comment
and editing by those who wish to do so.

Most people start at our Web sites at:
http://gutenberg.net or
http://promo.net/pg

These Web sites include award-winning information about Project
Gutenberg, including how to donate, how to help produce our new
eBooks, and how to subscribe to our email newsletter (free!).


Those of you who want to download any eBook before announcement
can get to them as follows, and just download by date.  This is
also a good way to get them instantly upon announcement, as the
indexes our cataloguers produce obviously take a while after an
announcement goes out in the Project Gutenberg Newsletter.

http://www.ibiblio.org/gutenberg/etext03 or
ftp://ftp.ibiblio.org/pub/docs/books/gutenberg/etext03

Or /etext02, 01, 00, 99, 98, 97, 96, 95, 94, 93, 92, 92, 91 or 90

Just search by the first five letters of the filename you want,
as it appears in our Newsletters.


Information about Project Gutenberg (one page)

We produce about two million dollars for each hour we work.  The
time it takes us, a rather conservative estimate, is fifty hours
to get any eBook selected, entered, proofread, edited, copyright
searched and analyzed, the copyright letters written, etc.   Our
projected audience is one hundred million readers.  If the value
per text is nominally estimated at one dollar then we produce $2
million dollars per hour in 2002 as we release over 100 new text
files per month:  1240 more eBooks in 2001 for a total of 4000+
We are already on our way to trying for 2000 more eBooks in 2002
If they reach just 1-2% of the world's population then the total
will reach over half a trillion eBooks given away by year's end.

The Goal of Project Gutenberg is to Give Away 1 Trillion eBooks!
This is ten thousand titles each to one hundred million readers,
which is only about 4% of the present number of computer users.

Here is the briefest record of our progress (* means estimated):

eBooks Year Month

    1  1971 July
   10  1991 January
  100  1994 January
 1000  1997 August
 1500  1998 October
 2000  1999 December
 2500  2000 December
 3000  2001 November
 4000  2001 October/November
 6000  2002 December*
 9000  2003 November*
10000  2004 January*


The Project Gutenberg Literary Archive Foundation has been created
to secure a future for Project Gutenberg into the next millennium.

We need your donations more than ever!

As of February, 2002, contributions are being solicited from people
and organizations in: Alabama, Alaska, Arkansas, Connecticut,
Delaware, District of Columbia, Florida, Georgia, Hawaii, Illinois,
Indiana, Iowa, Kansas, Kentucky, Louisiana, Maine, Massachusetts,
Michigan, Mississippi, Missouri, Montana, Nebraska, Nevada, New
Hampshire, New Jersey, New Mexico, New York, North Carolina, Ohio,
Oklahoma, Oregon, Pennsylvania, Rhode Island, South Carolina, South
Dakota, Tennessee, Texas, Utah, Vermont, Virginia, Washington, West
Virginia, Wisconsin, and Wyoming.

We have filed in all 50 states now, but these are the only ones
that have responded.

As the requirements for other states are met, additions to this list
will be made and fund raising will begin in the additional states.
Please feel free to ask to check the status of your state.

In answer to various questions we have received on this:

We are constantly working on finishing the paperwork to legally
request donations in all 50 states.  If your state is not listed and
you would like to know if we have added it since the list you have,
just ask.

While we cannot solicit donations from people in states where we are
not yet registered, we know of no prohibition against accepting
donations from donors in these states who approach us with an offer to
donate.

International donations are accepted, but we don't know ANYTHING about
how to make them tax-deductible, or even if they CAN be made
deductible, and don't have the staff to handle it even if there are
ways.

Donations by check or money order may be sent to:

Project Gutenberg Literary Archive Foundation
PMB 113
1739 University Ave.
Oxford, MS 38655-4109

Contact us if you want to arrange for a wire transfer or payment
method other than by check or money order.

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation has been approved by
the US Internal Revenue Service as a 501(c)(3) organization with EIN
[Employee Identification Number] 64-622154.  Donations are
tax-deductible to the maximum extent permitted by law.  As fund-raising
requirements for other states are met, additions to this list will be
made and fund-raising will begin in the additional states.

We need your donations more than ever!

You can get up to date donation information online at:

http://www.gutenberg.net/donation.html


***

If you can't reach Project Gutenberg,
you can always email directly to:

Michael S. Hart <hart@pobox.com>

Prof. Hart will answer or forward your message.

We would prefer to send you information by email.


**The Legal Small Print**


(Three Pages)

***START**THE SMALL PRINT!**FOR PUBLIC DOMAIN EBOOKS**START***
Why is this "Small Print!" statement here? You know: lawyers.
They tell us you might sue us if there is something wrong with
your copy of this eBook, even if you got it for free from
someone other than us, and even if what's wrong is not our
fault. So, among other things, this "Small Print!" statement
disclaims most of our liability to you. It also tells you how
you may distribute copies of this eBook if you want to.

*BEFORE!* YOU USE OR READ THIS EBOOK
By using or reading any part of this PROJECT GUTENBERG-tm
eBook, you indicate that you understand, agree to and accept
this "Small Print!" statement. If you do not, you can receive
a refund of the money (if any) you paid for this eBook by
sending a request within 30 days of receiving it to the person
you got it from. If you received this eBook on a physical
medium (such as a disk), you must return it with your request.

ABOUT PROJECT GUTENBERG-TM EBOOKS
This PROJECT GUTENBERG-tm eBook, like most PROJECT GUTENBERG-tm eBooks,
is a "public domain" work distributed by Professor Michael S. Hart
through the Project Gutenberg Association (the "Project").
Among other things, this means that no one owns a United States copyright
on or for this work, so the Project (and you!) can copy and
distribute it in the United States without permission and
without paying copyright royalties. Special rules, set forth
below, apply if you wish to copy and distribute this eBook
under the "PROJECT GUTENBERG" trademark.

Please do not use the "PROJECT GUTENBERG" trademark to market
any commercial products without permission.

To create these eBooks, the Project expends considerable
efforts to identify, transcribe and proofread public domain
works. Despite these efforts, the Project's eBooks and any
medium they may be on may contain "Defects". Among other
things, Defects may take the form of incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged
disk or other eBook medium, a computer virus, or computer
codes that damage or cannot be read by your equipment.

LIMITED WARRANTY; DISCLAIMER OF DAMAGES
But for the "Right of Replacement or Refund" described below,
[1] Michael Hart and the Foundation (and any other party you may
receive this eBook from as a PROJECT GUTENBERG-tm eBook) disclaims
all liability to you for damages, costs and expenses, including
legal fees, and [2] YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE OR
UNDER STRICT LIABILITY, OR FOR BREACH OF WARRANTY OR CONTRACT,
INCLUDING BUT NOT LIMITED TO INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE
OR INCIDENTAL DAMAGES, EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE
POSSIBILITY OF SUCH DAMAGES.

If you discover a Defect in this eBook within 90 days of
receiving it, you can receive a refund of the money (if any)
you paid for it by sending an explanatory note within that
time to the person you received it from. If you received it
on a physical medium, you must return it with your note, and
such person may choose to alternatively give you a replacement
copy. If you received it electronically, such person may
choose to alternatively give you a second opportunity to
receive it electronically.

THIS EBOOK IS OTHERWISE PROVIDED TO YOU "AS-IS". NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, ARE MADE TO YOU AS
TO THE EBOOK OR ANY MEDIUM IT MAY BE ON, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR A
PARTICULAR PURPOSE.

Some states do not allow disclaimers of implied warranties or
the exclusion or limitation of consequential damages, so the
above disclaimers and exclusions may not apply to you, and you
may have other legal rights.

INDEMNITY
You will indemnify and hold Michael Hart, the Foundation,
and its trustees and agents, and any volunteers associated
with the production and distribution of Project Gutenberg-tm
texts harmless, from all liability, cost and expense, including
legal fees, that arise directly or indirectly from any of the
following that you do or cause:  [1] distribution of this eBook,
[2] alteration, modification, or addition to the eBook,
or [3] any Defect.

DISTRIBUTION UNDER "PROJECT GUTENBERG-tm"
You may distribute copies of this eBook electronically, or by
disk, book or any other medium if you either delete this
"Small Print!" and all other references to Project Gutenberg,
or:

[1]  Only give exact copies of it.  Among other things, this
     requires that you do not remove, alter or modify the
     eBook or this "small print!" statement.  You may however,
     if you wish, distribute this eBook in machine readable
     binary, compressed, mark-up, or proprietary form,
     including any form resulting from conversion by word
     processing or hypertext software, but only so long as
     *EITHER*:

     [*]  The eBook, when displayed, is clearly readable, and
          does *not* contain characters other than those
          intended by the author of the work, although tilde
          (~), asterisk (*) and underline (_) characters may
          be used to convey punctuation intended by the
          author, and additional characters may be used to
          indicate hypertext links; OR

     [*]  The eBook may be readily converted by the reader at
          no expense into plain ASCII, EBCDIC or equivalent
          form by the program that displays the eBook (as is
          the case, for instance, with most word processors);
          OR

     [*]  You provide, or agree to also provide on request at
          no additional cost, fee or expense, a copy of the
          eBook in its original plain ASCII form (or in EBCDIC
          or other equivalent proprietary form).

[2]  Honor the eBook refund and replacement provisions of this
     "Small Print!" statement.

[3]  Pay a trademark license fee to the Foundation of 20% of the
     gross profits you derive calculated using the method you
     already use to calculate your applicable taxes.  If you
     don't derive profits, no royalty is due.  Royalties are
     payable to "Project Gutenberg Literary Archive Foundation"
     the 60 days following each date you prepare (or were
     legally required to prepare) your annual (or equivalent
     periodic) tax return.  Please contact us beforehand to
     let us know your plans and to work out the details.

WHAT IF YOU *WANT* TO SEND MONEY EVEN IF YOU DON'T HAVE TO?
Project Gutenberg is dedicated to increasing the number of
public domain and licensed works that can be freely distributed
in machine readable form.

The Project gratefully accepts contributions of money, time,
public domain materials, or royalty free copyright licenses.
Money should be paid to the:
"Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

If you are interested in contributing scanning equipment or
software or other items, please contact Michael Hart at:
hart@pobox.com

[Portions of this eBook's header and trailer may be reprinted only
when distributed free of all fees.  Copyright (C) 2001, 2002 by
Michael S. Hart.  Project Gutenberg is a TradeMark and may not be
used in any sales of Project Gutenberg eBooks or other materials be
they hardware or software or any other related product without
express permission.]

*END THE SMALL PRINT! FOR PUBLIC DOMAIN EBOOKS*Ver.02/11/02*END*

